Kungl. Maj:ts proposition nr 268 (Proposition 1942:268)

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Nr 268.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken
m. m.; given Stockholms slott den 8 maj
1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag örn ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken;

2) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen;

3) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr 42
s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra
ärenden; samt

4) lag örn ändrad lydelse av 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)
örn delning av jord å landet.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. / sand. Nr 26S.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 KAP.

6 §•

Häradshövding skall riktig dombok hålla, och den själv underskriva. Vid
slutet toge han förteckning på de böter, som vid tinget fallit, och huru de fördelta
äro. I domboken skola ock alla syner i jorda tvister, med domen där å,
införda vara.

6 KAP.

5 §•

Rådstuvurätts dombok skall skrivas under av alla, som i rätten sitta. Vid
domboken skall fogas saköreslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom denna lag upphävas lagen den 26 mars 1915 (nr 61) innefattande
vissa bestämmelser om insändande till hovrätt av underrätts dombok, lagen den
18 juni 1926 (nr 338) om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll
så ock av protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare
eller annan ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare, ävensom
Kungl. Maj:ts brev till Svea hovrätt den 10 juli 1765 med föreskrift
om uppvisande av Stockholms rådstuvurätts domböcker med mera, Kungl.
Maj:ts brev till samtliga hovrätterna den 2 maj 1766 och Kungl. Maj:ts brev
till justitiekanslern den 28 februari 1777 angående böter för ledamöter av rådstuvurätt
vid försummelse med insändande av domböcker och protokoll, punkt
26 i Kungl. Maj:ts förklaring den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden
i åtskilliga rum med mera samt Kungl. Maj :ts brev till Svea hovrätt
den 27 april 1814 angående tillförordnade domares skyldighet att avlämna
domböcker och protokoll.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

F orslag
till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 73 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

11 KAP.

73 §.

Vid vattendomstolens---allenast anmärkas.

För varje---akten omfattar.

Vid akten---upptagna adresser.

Vattenrättssekreteraren skall för varje kvartal inom sex veckor efter utgången
därav till Svea hovrätt insända renoverat exemplar av akterna i de
ansökningsmål, som avgjorts av vattendomstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Renoverat exemplar av akterna i de vattenmål, som avgjorts under år 1941
samt under första halvåret 1942, skall av vattenrättssekreteraren insändas till
Svea hovrätt före den 1 oktober 1942.

1 Senaste lydelse se 1936: 70.,

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Förslag

till

Lim.*

a g :

örn ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 35)
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att 4 § samma förordning skall
upphöra att gälla.

2 §•

Renoverat exemplar av lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen skall
insändas till hovrätten av inskrivningsdomaren för varje månad inom utgången
av nästa månad därefter. Renoverat exemplar av äktenskapsförordsoch
bouppteckningsprotokollen skall insändas till hovrätten, a landet av domaren
för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav, och i stad av
den, som har att föra nämnda protokoll, för varje månad inom utgången av
nästa månad därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom denna lag upphäves 8 § andra stycket lagen den 7 maj 1918 (nr
294) om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och
ärenden.

Före den 1 juli 1942 gällande föreskrifter om insändande till hovrätten av
protokoll, som angivas i 1 § ovannämnda förordning den 16 juni 1875, samt
örn ansvar och vite vid underlåtenhet härutinnan skola fortfarande tillämpas
beträffande protokoll för tiden före lagens ikraftträdande. Hålles särskilt
tingssammanträde, som avses i lagen den 7 maj 1918, efter avslutandet av vårtinget
1942 men före den 1 juli samma år, skola därvid förda äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokoll, vid hittills gällande äventyr, insändas
till hovrätten samtidigt med protokollen för vårtinget.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1936: 227.

Kungl. Metias proposition nr 268.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 om delning
av jord å landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

21 KAP.

36 §.

Ägodelningsdomaren före---i lagfartsboken.

Ägodelningsdomaren skall föra dagbok över till rättens eller ägodelningsdomarens
åtgärd inkomna mål samt inom en månad efter varje års slut insända
dagboken till justitiekanslersämbetet. Formulär till dagbok fastställes av
Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

1 Senaste lydelse se 1935: 236.

Kungl. Majlis proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler fråga om
ändrade renovationsbestämmelser samt anför därvid:

Vissa protokoll och andra handlingar, som upprättas vid underdomstolar,
skola renoveras och insändas till hovrätten för att där förvaras. Härigenom
kan handlingarnas innehåll bevaras för framtiden, även örn originalexemplaren
hos underdomstolarna gå förlorade genom eldsvåda eller annan förödelse.
De insända renovationema undergå viss granskning i hovrätten, särskilt för
kontroll över stämpeluppbörden. Därjämte hämtas vissa statistiska uppgifter
ur renovationerna.

Inom justitiedepartementet har verkställts utredning om möjligheterna att
påskynda det nuvarande renovationsförfarandet, varvid gällande bestämmelser
om renovering underkastats översyn även i vissa andra hänseenden. Utredningens
resultat har sammanfattats i en P. M. angående snabbare renovationsförfarande
m. m. (Justitiedepartementets promemorior 1942: 2). Denna
promemoria torde få fogas vid protokollet såsom bilaga (Bilaga A).

Nuvarande bestämmelser.

Såsom angives i promemorian regleras renovationsförfarandet genom ett
flertal olika lagar och författningar. Enligt 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken
skall varje års dombok jämte saköreslängd från häradsrätt
och rådhusrätt insändas till hovrätten före Mikaels dag (den 29 september)
påföljande år. Renovationsskyldigheten omfattar endast vissa delar av domboken.
I lagen den 26 mars 1915 innefattande vissa bestämmelser om insändande
till hovrätt av underrätts dombok stadgas nämligen, att i det exemplar
av domboken, som skall insändas, böra endast införas mål och ärenden
angående ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom eller rätt till servitut,
angående ägoskillnad eller delning av jord, angående jordägares rätt över
vattnet å hans grund, angående dikning eller annan avledning av vatten ävensom
angående arv eller testamenten. Genom kungl, brev till Svea hovrätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

den 10 juli 1765 har Stockholms rådhusrätt befriats från skyldigheten att
avlämna domboksrenovation och i stället ålagts att inom den härför stadgade
tiden uppvisa originaldomboken i hovrätten.

Beträffande jorddelningsprotokoll föreskrives i en särskild lag
den 18 juni 1926, att vad i lag är stadgat örn insändande till hovrätt av
underrätts dombok skall ock gälla om ägodelningsrätts protokoll så ock om
protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan
ordförande i ägodelningsrätt eller — i vissa avstyckningsärenden — av
överlantmätare.

Om de s. k. småprotokollen meddelas bestämmelser i förordningen den
16 juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden. Enligt 2 § i denna förordning skola inskrivningsdomarens
lagfartsprotokoll, inteckningsprotokoll och tomträttsprot
o k o 11 insändas till hovrätten, å landet av domaren för varje halvår inom
tre månader efter utgången därav och i stad av inskrivningsdomaren för
varje månad inom utgången av nästa månad därefter. I åtskilliga domsagor
och vissa städer hava inskrivningsprotokollen ersatts med aktsystem i enlighet
med lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning
av inskrivningsärenden. Jämlikt 17 § i denna lag skall vad i särskilda
författningar finnes stadgat om insändande till hovrätt av lagfarts-, intecknings-
och tomträttsprotokoll äga motsvarande tillämpning i fråga om dagboken
över inskrivningsärenden jämte avskrift av de till grund
för inskrivningsansökningarna åberopade handlingarna.

I 2 § av 1875 års förordning lämnas även föreskrifter om renovation av
övriga småprotokoll, vilka föras vid underrätt, nämligen förmynderskapsprotokoll,
äktenskapsförordsprotokoll och bouppteckningsprotokoll.
Dessa skola insändas till hovrätten, å landet av
den som hållit tingssammanträde, vid vilket sådant protokoll förts, inom tre
månader från tingets avslutande och i stad av rådhusrätten för varje månad
inom utgången av nästa månad därefter. I renovationsexcmplaret av förmynderskapsprotokollet
behöva vissa slag av ärenden icke införas.

Bland övriga stadganden örn renovering av olika handlingar må bär anföras
12 § i kungörelsen den 22 juni 1932 med föreskrifter angående tillämpningen
av lagen örn inteckning i jordbruksinventarier. Där stadgas, att inskrivningsdomaren
skall inom tre månader efter utgången av varje kalenderår
till hovrätten insända dagboken över inteckningar i jordbruks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

inventarier i huvudskrift eller avskrift. Om något ärende icke förevarit
under kalenderåret, skall i stället uppgift härom lämnas.

De flesta nu angivna författningar sakna straffbestämmelser för försummelse
i fråga örn renovationsskyldighetens fullgörande. Rättegångsbalkens renovationsföreskrifter
innehålla visserligen särskilda bötesstraff för sådan
försummelse, men dessa straffbestämmelser torde få anses upphävda genom
3 § i promulgationsförordningen till strafflagen. I 2 § av 1875 års förordning
angående småprotokoll stadgas, att den som försummar skyldigheten att insända
dylikt protokoll skall böta minst en krona 50 öre och högst tre kronor
för varje dag protokollen eller något av dem uteblivit, varjämte bland annat
meddelas föreskrifter örn vitesföreläggande vid dylik försummelse. Samma
förordnings 4 § behandlar fördelningen av sådana böter som nu nämnts. Genom
kungl, brev till samtliga hovrätterna den 2 maj 1766 och kungl, brev till
justitiekanslern den 28 februari 1777 har förordnats, att då ledamöter av rådhusrätt
ådömas böter för försummelse i fråga om insändande av domböcker
och protokoll, borgmästare skall betala dubbelt mot rådman. I de fall, då särskilda
straffbestämmelser icke gälla, torde försummelse av renovationsskyldighet
falla under de allmänna stadgandena i 25 kap. strafflagen om ansvar
för tjänstefel.

Särskilda bestämmelser rörande vikarierande domares befattning med renovationer
hava meddelats i punkt 26 av Kungl. Maj:ts förklaring den 23
mars 1807 över allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum m. m. och kungl.
brev till Svea hovrätt den 27 april 1814.

Promemorian.

I promemorian föreslås följande ändringar i de nuvarande renovationsbestämmelsema.

Renoverat exemplar avdombok och jorddelningsprotokoll skall
insändas till hovrätten för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav.
Stockholms rådhusrätts dombok, som alltjämt undantages från renovationsskyldigheten,
skall framdeles icke heller behöva uppvisas. Beträffande
omfattningen av vad som skall renoveras föreslås blott vissa mindre jämkningar
i de nuvarande reglerna. Av domboken skall enligt förslaget renoveras
mål och ärenden, som röra ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom, rätt
till servitut, jordägares rätt över vattnet å hans grund, arv eller testamente.
Jorddelningsprotokollen skola fortfarande renoveras i sin helhet. Till dessa
protokoll räknas liksom förut ägodelningsrättens och ägodelningsdomarens protokoll
ävensom överlantmätarens protokoll över fastställelser å avstyckningar
jämlikt 21 kap. 43 § tredje stycket jorddelningslagen. Därjämte skall enligt förslaget
renovering ske av länsstyrelsens protokoll eller beslut jämlikt 21 kap.
68 § första stycket jorddelningslagen rörande avstyckningar i städer och vissa
andra områden. Insändandet av renovationerna skall ombesörjas för häradsrätt
av domhavanden, för rådhusrätt av den som har att föra domboken eller
protokollet, för ägodelningsrätt och ägodelningsdomare av den sistnämnde,

Kungl. Maj.ts proposition nr 268. 9

för överlantmätaren av denne samt för länsstyrelse av föredraganden i jorddelningsmål.

Från vattendomstol skall renoverat exemplar av akterna i vattenmål,
som avgjorts under varje kvartal, insändas till Svea hovrätt av vattenrättssekreteraren
inom sex veckor efter kvartalets utgång.

Beträffande renoveringen i inskrivningsärenden skola de regler, som nu äro
stadgade för stad, utsträckas att gälla även på landet. Renovationer av lagfarts-,
intecknings- och tomträttsprotokollen eller, där aktsystem
införts, dagboken över inskrivningsärenden jämte
avskrift av de till grund för inskrivningsansökningarna åberopade handlingarna
skola alltså insändas till hovrätten av inskrivningsdomaren för
varje månad inom utgången av nästa månad därefter.

Renoveringen av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen
skall på landet verkställas i samma ordning som renoveringen
av domboken. Dessa renovationer skola således insändas av domaren
för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav. Från rådhusrätt
skola nämnda protokoll insändas på samma tider som förut, men renovationsskyldigheten
skall läggas på den som har att föra protokollen. Förmynderskapsprotokollet
skall icke vidare renoveras.

Vad som införts i dagboken över inteckningar i j ordbruk sinventarier
skall av inskrivningsdomaren i avskrift insändas till hovrätten
för varje månad inom utgången av nästa månad. Dagboken skall alltså
icke vidare få insändas i huvudskrift. Örn något ärende icke förevarit under
en eller flera månader av samma kalenderår, skall inskrivningsdomaren inom
en månad efter årets utgång insända uppgift härom till hovrätten.

Bestämmelserna örn särskilda dagaböter vid underlåtenhet att insända vissa
renovationer skola upphävas. Alla försummelser i avseende å renovationsskyldighetens
fullgörande skola bedömas efter strafflagens allmänna bestämmelser
om ansvar för tjänstefel.

De nya föreskrifterna skola enligt förslaget träda i kraft den 1 juli 1942.
Genom övergångsbestämmelser regleras insändandet av renovationer från tiden
före ikraftträdandet.

Vissa äldre bestämmelser skola avskaffas utan att ersättas med nya stadganden.
Sålunda föreslås upphävande av de särskilda föreskrifterna om böter
för ledamöter av rådhusrätt vid renovationsförsummelse samt om vikarierande
domares befattning med renovationer.

I promemorian har slutligen framhållits, att föreskrifter angående renovering
med hänsyn till sin beskaffenhet kunna utfärdas av Kungl. Majit i
administrativ ordning och att de nya bestämmelserna därför böra meddelas
i kungörelseform, i den mån de icke lämpligen böra infogas i tidigare
lagar.

I enlighet med vad sålunda anförts havn följande författningsutkast upprättats
och bifogats promemorian, nämligen ulkast till kungörelse angående
renovation av underrätts dombok och protokoll i jorddelningsmål, utkast
till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

balken, utkast till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen, utkast
till lag om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr
42 s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och
andra ärenden samt utkast till kungörelse om ändrad lydelse av 12 § kungörelsen
den 22 juni 1932 (nr 282) med föreskrifter angående tillämpningen
av lagen den 3 juni 1932 (nr 171) om inteckning i jordbruksinventarier.

Remissyttranden.

över de förslag, som framlagts i promemorian, ha yttranden infordrats
från samtliga hovrätter, lantmäteristyrelsen, statistiska centralbyrån, vattenrättsdomarna
i österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, länsstyrelserna
i Stockholms, Kronobergs och Västernorrlands län samt överlantmätarna
i Stockholms och Östergötlands län. Göta hovrätt har vid sitt
yttrande fogat utlåtande av advokatfiskalsämbetet i hovrätten. Därjämte
ha yttranden inkommit från föreningen Sveriges häradshövdingar och styrelsen
för föreningen Sveriges stadsdomare.

I yttrandena har icke någon invändning gjorts mot kravet på ett snabbare
renovationsförfarande överhuvud taget. Häradshövdingföreningen
har erinrat om att föreningen, såsom i promemorian angivits,
tidigare avstyrkt förslag i samma riktning. Med hänsyn särskilt till de ökade
risker för förstöring av handlingar, som uppkommit under nu rådande
osäkra förhållanden, förelåge emellertid numera enligt föreningens mening
anledning att söka genom påskyndande av renovationerna vinna ökad
trygghet för bevarande av ifrågavarande handlingar. Från statistiska centralbyrån
har framhållits, att ett snabbare renovationsförfarande än det som
nu tillämpades skulle vara till väsentligt gagn för den officiella statistiken,
enär med en sådan reglering renovationerna från domsagorna skulle komma
att tidigare bliva tillgängliga för statistisk bearbetning.

Advokatfiskalsämbetet i Göta hovrätt har anfört:

Beträffande den ämbetet åvilande granskningen av renovationer från
lantdomstolama, synes denna i händelse av förslagets antagande otvetydigt
komma att i ej ringa mån underlättas och förenklas. Därigenom möjliggöres,
att renovationsgranskningen och stämpelkontrollen kan försiggå mera
successivt och lämpligare uppdelas än som med den nu halvårsvis återkommande
renovationsanhopningen är fallet, ävensom att granskningen kan
slutföras inom kortare tidsperioder, räknade från tiden för ärendenas handläggning
vid underrätterna. Ju kortare tid, som hinner förflyta mellan
skattelikviden och stämpelgranskningen, desto större möjlighet förefinnes
för efterkommandet av de av granskningen föranledda stämpelkrav.

En snabbare stämpelgranskning är jämväl ägnad att förebygga möjligheten
för en stämpelförsäljare att för egen fördel utnyttja till honom inbetalda
stämpelmedel.

Även de föreslagna tidsbestämmelserna för olika ren ovationers
insändande ha godtagits i flertalet yttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 26S. 11

Häradshövdingföreningen, som framställt vissa ändringsförslag, Ilar anfört
följande:

Föreningen hade icke något att erinra mot vad i promemorian föreslagits
i fråga örn tiden för insändande av renovationer av dombok och jorddelningsprotokoll
samt äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokoll, d. v. s.
att de skola insändas för vax-je kvartal inom sex veckor efter kvartalets utgång.
Vad däremot angår förslaget att renovationen av inskrivningsprotokoll
samt dagböcker och handlingar i inskrivningsärenden skola insändas för
månad inom utgången av nästa månad, torde någon jämkning vara påkallad.
Renovationen av protokollens text sker ofta lämpligast genom avskrivning
och icke medelst genomslag. Enligt 16 § förordningen den 7 december 1883
angående expeditionslösen är expeditionstiden för inskrivningsärenden regelmässigt
fjorton dagar och i särskilda fall tre veckor. Ofta nog föreligger konceptprotokollet
icke justerat förrän omedelbart före expeditionstidens utgång.
Enligt förslaget kommer den tid, som står till förfogande för framställande
av renovation för en i slutet på en månad infallande inskrivningsdag, att
uppgå till endast omkring fjorton dagar och i vissa fall en vecka. Om å en
sådan inskrivningsdag handlagts ett stort antal ärenden, torde ibland'' uppstå
svårighet att inom den i promemoiåan föi-eslagna tiden medhinna avskrift av
konceptprotokollet utan att andra saker, t. ex. utskrift av dombok i vidlyftigare
mål, bliva åsidosatta. Detta kan särskilt bliva fallet under sådana tider,
då visserligen behovet av skyndsamhet är som störst, men å andra sidan tillgången
till arbetskraft ofta kan komma att tryta. Vad i promemoiäan anföres
örn den lätthet, varmed renovationerna kunna förfärdigas med genomslag
vid maskinskrivning äger i många domsagor icke tillämpning. Emellertid
föreligga de anmärkta svårigheterna endast i domsagor, där aktsystem i inskrivningsärenden
icke tillämpas. I övriga domsagor däremot föreligger renovationen
färdig redan då inskrivningsdageix justerats och någon olägenhet
uppstår icke genom att tiden för dess insändande förkortats på sätt som föreslagits.
Det kunde därför ifrågasättas örn icke lämpligen olika renovationstider
kunde föreskrivas, en kortare för domstolar, där aktsystem införts, och
en något längre i fråga örn domstolar, vid vilka pi-otokollsystemet i ixxskrivningsärenden
alltjämt tillämpas. Detta synes dock varken erforderligt eller
lämpligt. Alltför olikartade liksom alltför korta tidsbestämmelser för expeditionsarbetet
i domsagorna verka hindrande för arbetets jämna gång och
kan komma att öka personalbehovet. Arbetet måste kunna någorlunda jämnt
fördelas under längre tidsperioder, vilket icke blir möjligt, därest ej tillfälle
gives att oberoende av en tillfällig anhopning av mål och ärenden låta expeditionsarhetet
bedrivas i normal arbetstakt. Från denna synpunkt är den
längre av de föreslagna tidsfristerna riktigare avvägd. Även örn faran vid dröjsmål
med renovationerna i inskrivningsärendena skulle anses utesluta bestämmandet
av en enhetlig renovationsperiod för alla mål och ärenden, är
dock önskvärt, att den tid, inom vilken renovation för fastställd period skall
insändas, bestämmes lika för alla renovationer och cj sättes korlare än sex
veckor.

Vad nu anförts äger även tillämpning på renovationen av dagböcker över
ärenden rörande inteckning i jordbruksinventarier. Därest vad föreningen anfört
örn renovationen av lagfarts- och inteckningsärenden vinner beaktande,
bör följaktligen samma tidsfrist bestämmas även för denna renovation. Det
synes även lämpligast alt, för det fall att intet ärende förekommit, uppgift
därom lämnas för varje månad för sig och ej, såsom i promemorian föreslagits,
först vid årets slut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Av hovrätten över Skåne och Blekinge har förordats, att den frist, inom
vilken renovationer för varje period skulle insändas, måtte bestämmas till
sex veckor för alla renovationer såväl från häradsrätt som från rådhusrätt.
Hovrätten har därvid särskilt framhållit följande:

Enligt promemorian skulle renovation av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen
insändas å landet för varje kvartal inom utgången av
sex veckor därefter och i stad för varje månad inom utgången av nästa månad.
Såsom skäl för den för landet föreslagna sexveckorsfristen åberopas
bland annat bestämmelserna i 52 och 62 §§ förordningen den 6 juni 1941
om arvsskatt och gåvoskatt. Samma skäl talar för att även för stad stadga en
frist om sex veckor för insändande av ifrågavarande protokoll. För länsstyrelserna
gäller emellertid enligt kungörelsen den 7 november 1941 skyldighet
att inom en månad efter utgången av varje kalenderkvartal till hovrätten insända
protokoll i ärenden angående gåvoskatt.

Statistiska centralbyrån har hemställt, att häradsrättens äktenskapsförordsoch
bouppteckningsprotokoll skulle insändas till hovrätten på samma tid, som
för närvarande stadgas beträffande rådhusrätt, d. v. s. för varje månad inom
utgången av nästa månad därefter.

Förslaget att upphäva skyldigheten att renovera förmynderskap
sprotokollet har i samtliga remissyttranden tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.

I flera yttranden har påyrkats ytterligare begränsningar i
renovations skyldig hetens omfattning.

I fråga örn domboken har sålunda häradshövdingföreningen yttrat:

Det kan icke anses erforderligt att domboken renoveras i den utsträckning
hittills skett. Tvister om nyttjanderätt till fast egendom torde endast då
fråga är örn upplåtelse för längre tid än tio år vara av den framtida vikt, att
beträffande dem ett bevarande av dombokens innehåll kan anses mera betydelsefullt
än då fråga är om andra ekonomiska värden. I varje fall synes uppenbart,
att tvister om hyresrätt till hus eller hostad under kortare tid icke
kunna tillmätas sådan särskild betydelse, varom här är fråga. Detsamma
torde även gälla mål och ärenden, som röra arv, där icke tvisten tillika gäller
fast egendom. För stämpelkontrollen är renovationen i dylika mål utan praktisk
betydelse och för tryggande för framtiden av enskild rätt kan den icke
anses mera påkallad än renovation i åtskilliga andra, för den enskilde ofta
viktiga mål och ärenden, där sådan förnyelse icke är föreskriven, såsom mål
örn äktenskaplig börd, faderskap m. fl.

Göta hovrätt har hemställt, att renovationsskyldigheten icke måtte bibehållas
för mål och ärenden angående hyra, och hovrätten över Skåne och Blekinge
har ansett, att renoveringen av protokoll i mål örn nyttjanderätt till fast
egendom utan olägenhet kunde inskränkas till mål angående beståndet av
tomträtt eller annan nyttjanderätt på längre tid.

Beträffande jorddelningsprotokollen har Svea hovrätt anfört:

Tillräckliga skäl att bibehålla renovationsskyldigheten beträffande protokoll
i jorddelningsmål torde föreligga allenast såvitt angår ägodelningsrätts
protokoll i mål som röra äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord, servitut,
rågång eller annan fastighetsgräns. Bland de skäl som kunna anföras

Kungl. Maj:ts proposition nr 26S.

för en sådan begränsning vill hovrätten framhålla, hurusom förrättningsakt
enligt gällande bestämmelser blir föremål för betryggande arkivering på annat
håll än protokollet samt att detsamma är händelsen beträffande en avskrift
av ägodelningsrättens utslag.

Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge samt håradsliövdingföreningen
lia icke gått fullt så långt i fråga om begränsning av renovationsskyldiglieten
men ha förklarat, alt ägodelningsdomarens protokoll icke behövde
renoveras.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, har förklarat sig icke lia något att erinra
mot den föreslagna skyldigheten för länsstyrelse att till hovrätt insända renoverade
exemplar av länsstyrelsens beslut i jorddelningsmål. Då emellertid dessa
beslut nästan undantagslöst hänförde sig till en i ärendet ingiven karta,
syntes den med renovationen avsedda nyttan knappast vinnas utan att vid
renovationen fogades ett exemplar av den till ärendet hörande kartan. Förslaget
borde därför enligt länsstyrelsens mening kompletteras i nu angivet
hänseende ävensom särskild föreskrift meddelas därom att vid begäran om
fastställelse å avstyckning skulle fogas jämväl för renovation avsedd karta.

En viss begränsning i fråga om renoveringen av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen
har påyrkats av häradshövdingföreningen, som därvid
anfört:

Med hänsyn till stadgandet i 8 kap. 11 § giftermålsbalken att bestyrkt avskrift
av äktenskapsförord skall ofördröjligen översändas till den myndighet,
som för äktenskapsregistret, är renovation av äktenskapsförordsprotokollet
endast av betydelse för kontrollen av stämpelbeläggningen och för sådant
ändamål är icke behövligt att förordet intages i renovationen. Ej heller synes
i renovationen av bouppteckningsprotokoll av där intagna lösöreköpskontrakt
behöva inflyta mera än som för stämpelgranskningen erfordras. De i
kontrakten intagna, ofta mycket långa förteckningarna över den egendom,
kontraktet avser, böra få borttransumeras. Även örn en dylik partiell begränsning
av renovationsskyldigheten i allmänhet ej är av praktisk betydelse, enär
renovationerna i stor utsträckning verkställas såsom genomslag av protokollsutskriften,
bör dock, särskilt med tanke på de ändringar i expeditionslösenförordningens
föreskrifter örn protokollsutskrifter, som ett avskaffande
av sportelsystemet aktualiserar, renovationsskyldighet icke formellt givas
större omfattning än ändamålet kräver.

I anslutning till frågan örn renovationsskyldighetens omfattning har hovrätten
över Skåne och Blekinge vidare yttrat:

Hovrätten vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att fastighetsbokens
innehåll svårligen kan fullständigt rekonstrueras med ledning av
de renovationshandlingar, som skola insändas från domsagor, i vilka aktsystem
införts. Vid inskrivningsreformens genomförande övervägdes att införa
renovation av fastighetsboken. Denna anordning kom emellertid icke alt
genomföras på grund av de svårigheter och kostnader, densamma skulle
föra med sig. Enligt nu gällande bestämmelser skola renovationerna i inskrivningsärenden
omfatta dagboken samt handling, på grund varav lagfart eller
inteckning sökts. Skyldighet att renovera handlingar örn återbetalning av odlingslån,
örn utmätning, örn exekutiv auktion m. m. föreligger däremot icke.
Vidare äro de uppgifter, som skola antecknas i dagboken, så ofullständiga, alt

Departe ments chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

man t. ex. i relaxärenden icke av boken kan sluta sig till beslutets innehåll.

Vad som föreslagits i promemorian beträffande frågan vem renovationsskyldigheten
skall åvila har i stort sett icke föranlett
några erinringar.

Beträffande renovationer i inskrivningsärenden har emellertid hovrätten
för övre Norrland ansett, att det alltjämt borde ankomma på domhavanden
att insända dessa renovationer. Därigenom bleve den renovationsskyldige i
regel häradshövdingen personligen. Denne utgjorde ju det mest konstanta
elementet bland domsagans personal, och honom åvilade i allmänhet renovationsskyldigheten
i övrigt. Dock torde skyldighet böra stadgas för envar,
som fungerat såsom inskrivningsdomare, att inom viss kort tid, räknad från
varje inskrivningsdag, till domhavanden avlämna renovationer för samma
inskrivningsdag. Ett sådant stadgande beträffande de praktiskt så viktiga
inskrivningsärendena torde emellertid knappast behöva föranleda motsvarande
uttryckliga stadganden i fråga om skyldighet att framställa övriga renovationer.

Svea hovrätt, som i ett tidigare uttalande — vilket återgivits i promemorian
— förordat bestämmelser rörande skyldighet att framställa renovationer,
har förklarat sig alltjämt anse det önskligt, att denna fråga klarlades. Örn
svårigheter ansåges möta att i författningsväg reglera alla de skiftande fall,
som kunde förekomma, torde erforderlig vägledning böra givas i motiveringen,
då detta lagärende underställdes riksdagens prövning.

I anslutning till förslaget att upphäva bestämmelsen örn dagaböter för
viss renovationsförsummelse bär häradshövdingföreningen erinrat om stadgandet
i 21 kap. 36 § andra stycket jorddelningslagen, vari föreskrives skyldighet
för ägodelningsdomare att inom en månad efter varje års slut, vid
bot av en krona 50 öre för varje dag han uteblir, till justitiekanslersämbetet
insända dagboken över till ägodelningsrättens eller ägodelningsdomarens åtgärd
inkomna mål. I den mån denna föreskrift ur rättssäkerhetens synpunkt
alltjämt kunde anses påkallad, borde enligt föreningens mening i
varje fall den särskilda bötesbestämmelsen utgå.

Av Göta hovrätt har påpekats, att i det vid promemorian fogade utkastet
till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken bibehållits
föreskriften i förstnämnda lagrum att häradshövding efter underskrivande
av domboken skulle sätta sitt och häradets insegel därhos. Denna
föråldrade föreskrift borde enligt hovrättens mening uteslutas.

Häradshövding föreningen har slutligen ifrågasatt, om icke samtliga hithörande
stadganden rörande renovation av domstolars och domares protokoll,
dagböcker och handlingar borde sammanföras i en författning och
utfärdas i administrativ ordning. Därigenom skulle större reda och överskådlighet
vinnas.

En allmän översyn av renovationsbestämmelserna är otvivelaktigt påkallad.
Dessa bestämmelser, som tillkommit på vitt skilda tider och i olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

sammanhang, uppställa mycket växlande regler för renovationernas insändande.
Delvis innehålla de också föråldrade och oklara föreskrifter.

1932 ars riksdag anhöll i skrivelse till Kungl. Majit om utredning, huruvida
och på vad sätt lagändring borde komma till stånd i syfte att bereda
lättnad i avseende å renovationsskyldigheten i inskrivningsärenden. Riksdagen
torde härmed ha åsyftat bl. a. en undersökning av möjligheten att inskränka
renoveringen i den mån erforderlig säkerhet kunde vinnas för domstolshandlingarnas
bevarande genom anordnande av brandfria arkiv hos
underdomstolarna. Såsom framhållits i promemorian har emellertid denna
fråga kommit i ett nytt läge på grund av den förstörelserisk, som det moderna
kriget medför. Även arkivlokaler, som bereda säkerhet mot vanliga eldsvådor,
lämna endast undantagsvis ett tilliredsställande skydd mot bombnedslag.

Främst av detta skäl har i promemorian förordats, att renovationsskyldigheten
i stort sett skulle bibehållas och att ett väsentligt snabbare renovalionsförfarande
skulle föreskrivas i fråga örn de handlingar, som enligt
nuvarande bestämmelser renoveras i långsam takt. Det har vidare i promemorian
påpekats, att ett snabbare renovationsförfarande skulle vara till
gagn för den kontroll över stämpeluppbörden och den insamling av statistiska
uppgifter, vartill material erliålles ur de till hovrätterna insända renovationshandlingarna.

Förslaget att påskynda renovationsförfarandet har i samtliga remissyttranden
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Jag finner också önskvärt,
att en sådan reform genomföres.

Enligt förslaget skulle i stort sett två serier av renovationstider förekomma.
För dombok, jorddelningsprotokoll, akter i vattenmål samt häradsrätternas
äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokoll har föreslagits,
att renovationerna skulle insändas för varje kvartal inom sex veckor efter
utgången därav. Inskrivningsärendena skulle såväl på landet som i stad
renoveras för varje månad och insändas inom en månad därefter. Sistnämnda
tider skulle även gälla i fråga örn de olika slagen av inteckningar i lös egendom.
Någon ändring har ej föreslagits beträffande rådhusrätternas äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokoll, vilka redan nu insändas månadsvis
med en respittid örn en månad.

Vid bestämmandet av renovationstiderna måste en avvägning göras mellan
intresset av ett snabbt förfarande och angelägenheten att ej förrycka
arbetets jämna gång hos underdomstolarna. Härvid finns naturligtvis utrymme
för olika uppfattningar. De föreslagna tidsbestämmelserna ha emellertid
godtagits i flertalet yttranden och synas innebära en skälig avvägning.
De korta tider som förordats för renovationer i inskrivningsärenden
äro motiverade därav, att bevarandet av dessa handlingar är av särskilt
stor betydelse. Såsom närmare utvecklats i promemorian torde också ett
ganska snabbt renovationsförfarande kunna genomföras i inskrivningsärenden
utan större praktiska svårigheter. Förslaget medför, att två olika renovationstider
skola iakttagas vid samma underdomstol. Detta synes dock
ej behöva vålla några egentliga olägenheter, helst örn skyldigheten att in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

sända renovationer i inskrivningsärenden skiljes från ansvaret för övriga
renovationers insändande och lägges på inskrivningsdomaren.

I fråga om renovationsskyldighetens omfattning synes det möjligt att i
viss utsträckning tillgodose det av riksdagen beaktade önskemålet om lättnad
i renovationsbördan. I promemorian har föreslagits, att förmynderskapsprotokollet
icke vidare skall renoveras, och detta förslag, som icke
mött några erinringar, torde böra genomföras. Även beträffande vissa andra
handlingar synes en begränsning av renovationsskyldigheten vara möjlig,
såsom framhållits i flera remissyttranden.

Vad först angår domboken torde det icke vara nödvändigt att renovera
handlingarna i hyresmål. I övrigt synes försiktigheten bjuda, att domboksrenoveringen,
som redan nu är av ganska obetydlig omfattning, bibehålies
i den föreslagna utsträckningen.

Av jorddelningsprotokollen torde ägodelningsdomarens protokoll utan
större fara kunna uteslutas från renoveringen. Den del av innehållet i detta
protokoll, som är av egentlig betydelse för framtiden, nämligen ägodelningsdomarens
beslut örn fastställelse å förrättningar eller sammanläggning av
fastigheter, redovisas nämligen i allmänhet genom bevis på kartor och
handlingar, som lämnas till förvar hos annan myndighet, nämligen överlantmätaren.
Om utgången av sammanläggningsärenden skall ägodelningsdomaren
dessutom lämna överlantmätaren skriftlig underrättelse. Vad här
sagts om ägodelningsdomarens verksamhet såsom fastställelsemyndighet
äger också tillämpning i fråga om länsstyrelsens befattning med avstyckningsförrättningar.
I de fall, då överlantmätaren meddelar fastställelse å
sådana förrättningar, redovisas beslutens väsentliga innehåll i fastighetsregistret,
varav utdrag tillställes domhavanden. Även i dessa fall torde renovationsskyldigheten
därför kunna bortfalla.

Beträffande ägodelningsrättens protokoll möter det större betänkligheter
att begränsa renovationsskyldigheten. Svea hovrätt har föreslagit, att renovering
av detta protokoll skulle ske endast i sådana mål, som röra äganderätt
eller ständig besittningsrätt till jord, servitut, rågång eller annan fastighetsgräns.
Även i andra jorddelningsmål än de nu angivna är det emellertid vanligt,
att i ägodelningsrättens protokoll intagas handlingar och utredningar av
betydelse för senare rättsförhållanden. På grund härav synes det lämpligt
att bibehålla renoveringen av detta protokoll i dess helhet.

Häradshövdingföreningen har föreslagit, att vissa delar av äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokollen skulle uteslutas från renoveringen. Då
emellertid, såsom föreningen också framhållit, dessa renovationer bruka framställas
med genomslag vid maskinskrivning, skulle en sådan partiell begränsning
av renovationsskyldigheten knappast medföra några egentliga fördelar.

De i promemorian föreslagna reglerna om vem som skall insända renovationshandlingarna
i olika fall torde få anses lämpliga. Svea hovrätt har hemställt
örn vägledande uttalande beträffande skyldigheten att framställa dessa
handlingar. Såsom hovrätten därvid framhållit, kunna skiftande fall tänkas,
men i praktiken torde det i regel icke behöva möta några svårigheter

Kungl. Majis proposition nr 268.

att avgöra, vilken eller vilka tjänstemän som skola bära ansvaret, då framställandet
av en renovationshandling försummats. Hänsyn måste härvid tagas
till det bruk som råder vid domstolen. I regel torde ansvaret få anses åvila
den som svarar för originalprotokollets uppsättande. Vid häradsrätt lärer
domhavanden anses skyldig att med lämpliga mellanrum hålla sig underrättad
örn expeditionsarbetets gång, och en liknande skyldighet torde få anses
åvila en ordinarie inskrivningsdomare i förhållande till sina vikarier.

Bestämmelsen örn dagaböter vid försummelse att insända renovationer i
småprotokollsärenden torde böra upphävas såsom förordats i promemorian.

1 enlighet med häradshövdingföreningens hemställan synes motsvarande bestämmelse
i 21 kap. 36 § jorddelningslagen beträffande ägodelningsdomarens
dagbok även böra avskaffas i detta sammanhang.

Såsom Göta hovrätt framhållit, torde det vara lämpligt att vid ändring av

2 kap. 6 § rättegångsbalken borttaga det föråldrade stadgandet, att häradshövding
efter underskrivande av domboken skall sätta »sitt och häradets insegel
därhos».

I de hänseenden, som icke berörts i det föregående, synas de i promemorian
framlagda förslagen kunna godtagas.

Såsom framhållits i promemorian torde renovationsbestämmelser med hänsyn
till sin beskaffenhet kunna utfärdas i administrativ ordning. Häradshövdingföreningen
har ifrågasatt, om icke samtliga hithörande stadganden av
praktiska skäl borde sammanföras i en kungörelse. Detta skulle dock kräva
ändringar i flera författningar som eljest ej beröras. Det synes därför lämpligast
att icke gå längre i fråga örn att sammanslå olika renovationsförfattningar
än vad som föreslagits i promemorian.

I enlighet med det anförda ha författningsförslag upprättats inom justitiedepartementet.
Riksdagens medverkan erfordras beträffande förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken;

2) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen;

3) lag örn ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr 42
s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra
ärenden; samt

4) lag örn ändrad lydelse av 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)
örn delning av jord å landet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sand. Nr 268.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 maj
1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 5 maj 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 30 april 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken;

2) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen;

3) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr 4-2
s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra
ärenden; samt

4) lag örn ändrad lydelse av 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)
örn delning av jord å landet.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
hovrättsassessorn H. Zetterberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Hajd Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler lagrådets
den 7 maj 1942 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 30 april samma
år remitterade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken;

2) lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen;

3) lag örn ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr 42
s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra
ärenden; samt

4) lag örn ändrad lydelse av 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326)
om delning av jord å landet.

Föredraganden hemställer, att nämnda förslag, som av lagrådet lämnats
utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Bilaga A.

JUSTITIEDEPARTEMENTETS PROMEMORIOR 1942 : "2

P. M.

angående snabbare renovation storf arande m. m.

Gällande rätt.

Renovationsförfarandet regleras genom ett flertal olika lagar och författningar.
Enligt 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken skall varje års
dombok jämte saköreslängd från häradsrätt och rådhusrätt insändas till
hovrätten före Mikaels dag (den 29 september) påföljande år. Renovationsskyldigheten
omfattar endast vissa delar av domboken. I lagen den 26 mars
1915 innefattande vissa bestämmelser örn insändande till hovrätt av underrätts
dombok stadgas nämligen, att i det exemplar av domboken, som skall
insändas, böra endast införas mål och ärenden angående ägande- eller nyttjanderätt
till fast egendom eller rätt till servitut, angående ägoskillnad eller
delning av jord, angående jordägares rätt över vattnet å hans grund, angående
dikning eller annan avledning av vatten ävensom angående arv eller testamenten.
Vidare föreskrives i samma lag, att i berörda exemplar av domboken
skall intagas jämväl protokoll vid syn i mål eller ärende, som ovan sagts,
även örn synen ej hållits under ordinarie ting.

Genom Kungl, brev till Svea hovrätt den 10 juli 1765 har Stockholms rådhusrätt
befriats från skyldigheten att avlämna domboksrenovation och i stället
ålagts att inom den härför stadgade tiden uppvisa originaldomboken i
hovrätten. Denna särbestämmelse gäller icke beträffande andra protokoll än
domboken.

I punkt 26 av Kungl. Maj:ts förklaring den 23 mars 1807 över allmänna
lagens stadganden i åtskilliga rum m. m. föreskrives, att underdomares vikarier
skola inom midsommaren det nästföljande året, efter det deras förrättningar
äro verkställda avlämna till ordinarie domaren såväl konceptdomboken
som det exemplar därav, vilket denne bör insända till hovrätten. Därjämte
lämnas föreskrifter för det fall, att en vikarie ingivit renovationen direkt
till hovrätten m. m. I Kungl, brev till Svea hovrätt den 27 april 1814, kungjort
genom hovrättens universal den 26 maj samma år, hava tillförordnade
domare ålagts att direkt till hovrätten insända de av dem författade domböckerna,
då dessa innehålla hel årgång av underdomstolens protokoll, men,
om de blott innefatta någon del därav, avlämna dem till ordinarie domaren
i enlighet med föreskriften i 1807 års förklaring.

Kungl. Majlis proposition nr 268.

Beträffande jorddelningsprotokoll föreskrives i en lag den 18 juni 1926,
att vad i lag är stadgat om insändande till hovrätt av underrätts dombok
skall ock gälla om ägodelningsrätts protokoll så ock örn protokoll i mål eller
ärende som handlagts av ägodelningsdomare eller annan ordförande i ägodelningsrätt
eller — i vissa avstyckningsärenden — av överlantmätare.

Vid vattendomstol skola ingivna handlingar samt avskrifter av domstolens
protokoll och utslag m. m. i varje mål samlas till en akt. Renovation skall ske
av sådan akt i vattenmål jämlikt följande bestämmelser. I fråga om ansökningsmål
föreskriver 11 kap. 73 § vattenlagen, att beträffande skyldighet att
till Svea hovrätt insända ett exemplar av akten i målet skall vad rörande insändande
till hovrätt av underrätts dombok är stadgat äga motsvarande tilllämpning.
Beträffande stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål
gäller samma regel jämlikt hänvisningar i 81 och 92 §§ av samma kapitel
till det nyss återgivna stadgandet. Den vattenbok, som föres vid varje vattendomstol,
skall i vissa delar renoveras enligt Kungl, förordningen den 31 december
1921 om vattenbokens inrättande och förande 18—20, 26, 28 och
31 §§. Sådan renovation skall insändas till vattenöverdomstolen omedelbart
efter varje inskrivning i vattenboken.

Örn de s. k. småprotokollen meddelas bestämmelser i Kungl, förordningen
den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar
och andra ärenden. Enligt 2 § i denna förordning skola inskrivningsdomarens
lag fart spröt okoll, inteckningsprotokoll och tomträttsprotokoll insändas
till hovrätten, å landet av domaren för varje halvår inom tre månader efter
utgången därav, och i stad av inskrivningsdomaren för varje månad inom
utgången av nästa månad därefter. I åtskilliga domsagor och vissa städer
hava inskrivningsprotokollen ersatts med ett aktsystem i enlighet med lagen
den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden.
Jämlikt 17 § i denna lag skall vad i särskilda författningar
finnes stadgat om insändande till hovrätt av lagfarts-, intecknings- och
tomträttsprotokoll äga motsvarande tillämpning i fråga om dagboken över
inskrivningsärenden jämte avskrift av de till grund för inskrivningsansökningarna
åberopade handlingarna. En särskild bestämmelse rörande inteckningsprotokoll
finnes i den ovan omnämnda punkt 26 av Kungl. Maj:ts förklaring
den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden i åtskilliga ram
m. m. Där föreskrives, att extra domare, som ansvarar för dessa protokolls
behöriga insändande till hoviätten, bör avlämna konceptprotokollen till ordinarie
domaren inom sex veckor efter det han slutat den honom uppdragna
särskilda förrättningen.

I den förut angivna 2 § av 1875 års förordning lämnas även föreskrifter
örn renovation av övriga småprotokoll, vilka föras vid underrätt, nämligen
förmynderskapsprotokoll, äktenskapsförordsprotokoll och boupptäckningsprotokoll.
Dessa skola insändas till hovrätten, å landet av den som hållit
tingssammanträde, vid vilket sådant protokoll förts, inom tre månader från
tingets avslutande, och i stad av rådhusrätten för varje månad inom utgången
av nästa månad därefter. I renovationsexemplaret av förmynderskaps -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

protokollet skola endast införas ärenden som angå inskrivning av förmynderskap
eller godmanskap, anteckning att förmynderskap innehaves av den,
som på grund av lag är förmyndare, eller förordnande eller entledigande av
förmyndare eller god man samt ärenden vilka röra tillstånd till åtgärd beträffande
fast egendom. En bestämmelse av intresse i detta sammanhang finnes
även i 8 § lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för
handläggning av vissa mål och ärenden. Där stadgas, att i tingslag, varest sådana
sammanträden hållas mellan de lagtima tingen, renovationer av de vid
dessa sammanträden förda småprotokollen skola insändas samtidigt med
protokollen för nästföljande lagtima ting. Efter inskrivningsreformens genomförande
har detta stadgande betydelse endast för nu ifrågavarande småprotokoll.

Förfarandet vid förlagsinteckning, inteckning i jordbruksinventarier och
inteckning i fartyg är grundat på aktsystem. I 10 § Kungl, kungörelsen den
12 juni 1936 med föreskrifter angående tillämpningen av förordningen angående
förlagsinteckning stadgas, att inskrivningsdomare skall för varje månad
inom utgången av nästa månad därefter till hovrätten insända avskrift
av vad i dagboken över förlagsinteckningar blivit infört ävensom avskrift av
de handlingar på grund av vilka sådan inteckning sökts. Enligt 12 § Kungl,
kungörelsen den 22 juni 1932 med föreskrifter angående tillämpningen av
lagen om inteckning i jordbruksinventarier åligger det inskrivningsdomaren
att inom tre månader efter utgången av varje kalenderår till hovrätten insända
dagboken över inteckningar i jordbruksinventarier i huvudskrift eller
avskrift. Har något sådant ärende icke förevarit under kalenderåret, lämnas
i stället uppgift härom. I 7 § Kungl, kungörelsen den 12 juni 1936 med föreskrifter
angående tillämpningen av lagen om inteckning i fartyg stadgas, att
den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt, som handlägger dylika
ärenden från hela riket, skall för varje månad inom utgången av nästa månad
därefter till hovrätten insända avskrift av vad i dagboken över inteckningar
i fartyg blivit infört ävensom avskrift av de handlingar på grund av vilka
dylik inteckning sökts.1

De flesta nu angivna författningar sakna straffbestämmelser för försummelse
i fråga om renovationsskyldighetens fullgörande. I rättegångsbalkens
renovationsföreskrifter stadgas visserligen särskilda bötesstraff för sådan försummelse,
men dessa straffbestämmelser torde få anses upphävda genom 3 §
i promulgationsförordningen till den nuvarande strafflagen. I 2 § av 1875
års förordning angående småprotokoll stadgas, att den som försummar skyldighet
att insända dylikt protokoll skall böta minst en krona 50 öre och högst
tre kronor för varje dag protokollen eller något av dem uteblivit, varjämte
bland annat meddelas föreskrifter örn vitesföreläggande vid dylik försum 1

Utöver de i texten angivna renovationsbestämmelserna finnas vissa andra likartade föreskrifter.
som emellertid liro av mindre intresse i detta sammanhang. Hit höra stadgandcna örn
renovation av domkapitels dombok (Kungl, cirkulärbrev till konsistorierna den 7 december 1787,
9 §), om renovation av konsulardomares och konsularrätts protokoll och utslå// (lagen den 5 juni
1909 örn konsularjurisdiktion 6L §) samt örn insändande av ägodclningsdomarcs dagbok till jastitiekanslersämbetet
(jorddelningslagen 21 kap. 36 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

melse. Samma förordnings 4 § behandlar fördelningen av sådana böter som
nu nämnts. Genom Kungl, brev till samtliga hovrätterna den 2 maj 1766
och Kungl, brev till justitiekanslern den 28 februari 1777 har förordnats, att
då ledamöter av rådhusrätt ådömas böter för försummelse i fråga örn insändande
av domböcker och protokoll, borgmästare skall betala dubbelt mot
rådman. I de fall, då särskilda straffbestämmelser icke gälla, torde försummelse
av renovationsskyldighet falla under de allmänna stadgandena i 25 kap.
strafflagen om ansvar för tjänstefel.

över de ovan angivna renovationstiderna har för överskådlighetens skull
upprättats följande sammanställning.

Tabell över gällande renovationstider.

Handling som skall renoveras	Period för vilken renovation skall ske	Tid (efter perio-dens slut) inom vilken handling skall insändas
Dombok (delvis)..................................	1 år	nära 9 månader
Jorddelningsprotokoll..............................	> >	> > >
Akter i vattenmål ................................	> >	> > >
Vattenbok (delvis) ................................	varje inskrivning	omedelbart
Lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokoll respek-tive dagbok över inskrivningsärenden jämte hand-lingar
på landet....................................	Vs år	3 månader
i stad ......................................	1 månad	1 månad
Förmynderskapsprotokoll (delvis) samt äktenskaps-förords- och bouppteckningsprotokoll
på landet....................................	tingssammanträde	3 månader
i stad ......................................	1 månad	1 månad
Dagbok över förlagsinteckningar jämte handlingar ..	> >	> 1
Dagbok över inteckningar i jordbruksinventarier ....	1 år	3 månader
Dagbok över inteckningar i fartyg jämte handlingar	1 månad	1 månad

Tidigare utredningar och förslag.

I samband med inskrivningsreformen var frågan örn renoveringen i lagfarts-
och inteckningsärenden föremål för behandling. Därvid tillkom den
i redogörelsen för gällande rätt omnämnda föreskriften, att i sådana fall,
där lagfarts- och inteckningsprotokollen ersatts med aktsystem, renoveringen
skall avse dagboken över inskrivningsärenden jämte avskrift av ansökningshandlingarna
.

I det av tillkallade sakkunniga avgivna betänkande, som låg till grund
för inskrivningsreformen (S. O. U. 1930:29), föreslogs ett allmänt införande
av aktsystem i lagfarts- och inteckningsärenden med fastighetsboken som

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

underlag för själva inskrivningen i stället för protokollen. Beträffande renovationsförfarandet
anförde de sakkunniga bl. a. följande (s. 62 f. och 106).
På grund av fastighetsbokens förändrade ställning måste renovationen i
främsta rummet avse denna bok. Det för renovationen avsedda utdraget av
fastighetsboken skulle åtföljas av en avskrift av den handling, på grund varav
lagfart eller inteckning sökts. Med hänsyn till stämpelkontrollen måste
även dagboken renoveras. Av renovationen måste tydligen dagboken översändas
till hovrätten. I fråga om fastighetsboken och de åberopade handlingarna
vore däremot en annan anordning att föredraga. Det ville synas
som om dessa renovationer skulle få en verkligt praktisk användning, därest
desamma överlämnades till länens lantmäterikontor. Därigenom skulle jordregistermyndigheten
erhålla ett för densamma värdefullt jämförelsematerial,
samtidigt som allmänheten kunde beredas fördelen av att i samma lokal
kunna jämföra inskrivningarna med skiftesakterna. För hovrätternas vidkommande
syntes något egentligt behov av dessa renovationer icke föreligga;
stämpelgranskningen kunde utan olägenhet utföras utan att de grundläggande
handlingarna vore omedelbart tillgängliga; i förekommande fall kunde
man tydligen — såsom nu skedde med bouppteckningar —- särskilt rekvirera
den handling som vore av intresse. Genom renovation av fastighetsboken
erhölles möjlighet att, om densamma genom eldsolycka eller annorledes
förstördes, rekonstruera densamma på så sätt, att den nya boken återgåve
inskrivningarna med exakt samma ordalydelse som i den gamla boken.

Med anledning av vad sålunda anförts upptogos följande bestämmelser
i de sakkunnigas förslag till lag örn handläggning av inskrivningsärenden
19 och 21 §§. Inskrivningsdomaren skulle för varje månad inom nästa
månads utgång till hovrätten insända utdrag av vad i dagboken och till
länets lantmäterikontor av vad i fastighetsboken under månaden införts.
Handling, på grund varav lagfart eller inteckning sökts, skulle vid ingivandet
vara åtföljd av två avskrifter Den ena skulle översändas till lantmäterikontoret
samtidigt med utdraget av fastighetsboken, och den andra skulle
bevaras av inskrivningsdomaren.

I remissyttrandena blevo dessa bestämmelser föremål för delade meningar.
Förslaget att viss del av renovationen skulle insändas till lantmäterikontoren
tillstyrktes av lantmäteristyrelsen och flertalet överlantmätare men
avstyrktes av hovrätterna, flertalet domhavande, föreningen Sveriges häradshövdingar
och fastighetsregisterkommissionen.

Efter remissen upprättades inom justitiedepartementet ett förslag till lag
med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden, vilket
remitterades till lagrådet och sedermera med vissa ändringar förelädes
1932 års riksdag i proposition nr 108. Enligt departementsförslaget skulle
aktsystem tillämpas endast beträffande de underdomstolar, för vilka Kungl.
Maj:t meddelat förordnande härom. På så sätt reglerades också denna fråga
vid lagens slutliga utformning. Då departementsförslaget remitterades till
lagrådet, anlade föredragande departementschefen följande synpunkter på
renovationsförfarandet (s. 63). De sakkunnigas förslag, att utdrag av fas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

tighetsboken skulle insändas till lantmäterikontoret och där förvaras, torde
medföra ej obetydliga svårigheter och kostnader. I betraktande därav
ansåge sig departementschefen icke böra förorda en dylik anordning, även
om den i vissa hänseenden skulle varit till fördel för lantmäterikontorens
verksamhet. Därest fastighetsboken i något fall skulle genom brand eller
eljest förstöras, torde densamma kunna rekonstrueras med ledning av dagboken,
helst om avskrifter av fånges- och inteckningshandlingar fogades
vid dagboken, då densamma insändes till hovrätten. Med hänsyn därtill
att åtskilliga domstolar, där aktsystemet kunde komma att tillämpas,
torde kunna på ett betryggande sätt sörja för brandsäker förvaring
av akter och fastighetsböcker, hade departementschefen ansett sig
böra föreslå, att Kungl. Majit i dylika fall skulle äga befogenhet att medgiva
eftergift från renovationsskyldigheten, såsom t. ex. från insändandet
av handlingsavskrift.

Enligt det till lagrådet remitterade förslaget skulle någon förändring i de
tidigare gällande renovationsbestämmelserna icke vidtagas beträffande de
domstolar, där protokoll alltjämt skulle föras. Där åter aktsystemet skulle
tillämpas, skulle enligt lagförslagets 16 § dagboken jämte ansökningshandlingarna
renoveras efter samma regler som protokollen, där ej Konungen
med hänsyn till fastighetsböckers och akters betryggande förvaring funne
eftergift kunna medgivas beträffande viss domsaga eller stad.

Rörande denna bestämmelse yttrade lagrådet följande (s. 81). Handling,
på grund varav lagfart eller inteckning sökts, skulle enligt lagförslaget vid
ingivandet vara åtföljd av två avskrifter. Den ena vore avsedd just för renovationen.
Befrielse från skyldigheten att renovera dylik handling torde
därför ej innefatta någon avsevärd förmån för inskrivningsdomaren. Visserligen
vöre det måhända ej uteslutet, att med stöd av en bestämmelse om
tillämpningsföreskrifter det omförmälda stadgandet skulle för det fall, örn
vilket vore fråga, kunna modifieras sålunda, att blott en enda avskrift av
handlingen behövde ingivas; men någon större lättnad för inskrivningssökanden
syntes dock en sådan anordning ej innebära. I allt fall torde de
skäl, som talade emot ett dispenserande från renovationsskyldigheten, vara
vida övervägande. Det torde vara förenat med stora svårigheter att avgöra,
huruvida ett domstolsarkiv verkligen vore fullt brandsäkert. Brand kunde
dessutom uppkomma, då böcker och akter vore uttagna ur arkivet för användning
å kansliet. Åverkan kunde göras å en enskild bok eller akt av
person, som på ett eller annat sätt fått den i sin hand. Och i utlandet saknades
icke exempel därpå, att ett helt arkiv blivit uppsåtligen förstört. Det
vore därför av stor betydelse, att även örn förvaringssäkerheten å de centrala
uppsamlingsställena för renovationer ej skulle väsentligt överstiga den
säkerhet domstolsarkivet erbjöde, material för upprättande av ny fastighetsbok
dock funnes förvarat å två ställen. På grund av det anförda hemställde
lagrådet, att den i förevarande paragraf införda bestämmelsen örn
dispensrätt måtte uteslutas.

Denna hemställan följdes i det lagförslag, som avläts till riksdagen. De -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

partementscliefen yttrade därvid (s. 83 f.), att vad som föranlett förslaget
om dispensrätt huvudsakligen varit den lättnad i fråga örn arkivvården, som
därigenom skulle beredas hovrätterna. Det hade uppenbarligen avsetts, att
bestämmelsen skulle få tillämpning endast vid de domstolar, där arkivförhållandena
ur brandsäkerhetssynpunkt vore fullt betryggande, såsom vid
Stockholms rådhusrätt, som redan nu vore befriad från domboksrenovation.
Med hänsyn till vad lagrådet anfört hade departementschefen dock
ansett sig icke böra vidhålla, att bestämmelse örn ifrågavarande eftergift
upptoges i lagstiftningen. Sedan aktsystemet någon tid prövats och erfarenhet
vunnits örn de anordningar, som därvid kunde komma i tillämpning,
borde frågan upptagas till förnyat övervägande.

Första lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr 32 (s. 35), att utskottet
icke ville föreslå, att någon ändring gjordes i propositionens förslag rörande
renovation. Emellertid erinrade utskottet därom, att renovationsskyldigheten
— vare sig protokolls- eller aktsystem tillämpades ■— alltjämt komme
att vålla ett icke ringa besvär samt draga rätt avsevärda kostnader för
det allmänna. Utskottet ville därför ifrågasätta, huruvida det icke vore möjligt
att utan uppgivande av trygghetskravet anordna renovationen på ett
enklare och billigare sätt. Frågan därom — som emellertid delvis sammanhängde
med det ännu olösta lagstiftningsspörsmålet rörande domstolarnas
arkivförhållanden — syntes utskottet vara värd en särskild utredning.

På hemställan av utskottet beslöt riksdagen i skrivelse den 12 maj 1932, nr
206, anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning, huruvida och på vad
sätt lagändring borde komma till stånd i syfte att bereda lättnad i avseende
å renovationsskyldigheten i inskrivningsärenden.

Den fråga, som framfördes genom denna riksdagens hemställan, är alltjämt
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I

I skrivelse den 27 juni 1933, nr 374, behandlade riksdagen frågan örn redovisning
i riksstaten av vissa anslag. Med utgångspunkt från att den årliga avkastningen
av arvs- och gåvobeskattningen skulle bindas för återbetalning av
vissa lån, förklarade riksdagen därvid, att en beräkning av ifrågavarande
skatteintäkt borde göras efter varje budgetårs utgång. Denna riksdagsskrivelse
gav upphov till utredningar, som äro av intresse i här föreliggande sammanhang.
Huvudparten av arvsskattebeloppen redovisas nämligen i sådana
handlingar som renoveras, och frågan om renovationsförfarandet blev därför
föremål för vissa överväganden.

På uppdrag av Kungl. Maj:t avgav Svea hovrätt den 10 juli 1933 ett utlåtande
örn vilka åtgärder som erfordrades för den av riksdagen avsedda anordningen.
Däri framlade hovrätten följande synpunkter på renovationsfrågan.
Enligt då gällande bestämmelser skulle renovationer av samtliga småprotokoll
insändas, så vitt anginge häradsrätt inom tre månader från varje
tings avslutande, och beträffande rådhusrätt för varje månad inom utgången
av nästa månad därefter. För att det statistiska material, som grundades på
uppgifter i protokollen från domsagorna, skulle kunna föreligga i tillräckligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

god tid för att användas i budgetredovisningen, erfordrades antingen ändring
beträffande den tid, inom vilken de renovationer, som här vore av betydelse,
skulle insändas, eller ock särskilda bestämmelser örn de erforderliga uppgifternas
skyndsammare tillhandahållande i annan ordning. Övervägande skäl
syntes tala för det förstnämnda alternativet. Hovrätten funne sig emellertid
icke kunna förorda, att särskilda avvikande bestämmelser meddelades beträffande
renovationsskyldighetens fullgörande i en viss del. Skulle man slå
in på denna väg, bleve det nödvändigt att upptaga frågan om denna skyldighet
till skärskådande i hela dess vidd. Åtskilliga skäl talade även för att sa
skedde. Gällande bestämmelser vore i vissa delar oklara. Med hänsyn till numera
allmänt tillämpade metoder för renovationernas framställande kunde
dessa utan svårighet insändas i raskare takt än gällande författningar föreskreve.
Även frånsett den större säkerhet, särskilt mot brandrisk, som därigenom
vunnes, vore en sådan större snabbhet i vissa hänseenden av betydelse
för rättsvården. När exempelvis advokatfiskalen uppdagade ett fall, där skatt
uttagits utan laga skäl eller med för högt belopp, vore under nuvarande förhållanden
den frist ofta redan utlupen, inom vilken den enskilde hade att
söka skatterestitution. Den begränsade tid, som stått hovrätten till buds för
besvarande av remissen, hade så mycket mindre medgivit en allsidig utredning
av frågan om en allmän revision av reglerna angående renovationers insändande,
som en sådan utredning förutsatte, att underrätternas erfarenheter
inhämtades. På grund av vad sålunda anförts föreslog hovrätten bland annat,
att utredning måtte verkställas angående behovet av ändrade bestämmelser
om renovation av småprotokoll och vissa andra handlingar eller, örn sådan
utredning ansåges icke böra äga rum, att beträffande domsagorna föreskrift
måtte meddelas om skyldighet att årligen inom viss tid insända de för ifrågakomna
statistik erforderliga uppgifterna.

Med anledning av Svea hovrätts utlåtande utarbetades inom justitiedepartementet
en den 20 november 1933 dagtecknad promemoria angående ändrade
bestämmelser i fråga örn tiden för insändande från domsagorna till hovrätt
av småprotokoll och vissa andra handlingar. I denna promemoria anfördes
bland annat följande. Det förefölle lämpligast, att behovet av en snabbare
beräkning av ifrågakomna skatteintäkter tillgodosåges genom lagstiftning om
förkortning av tiden för renovationers insändande från domsagorna. En dylik
åtgärd syntes emellertid icke böra begränsas till att allenast avse bouppteckningsprotokollet,
vari arvsskatterna huvudsakligen redovisades. Vad anginge
tomträtts-, äktenskapsförords- och förmynderskapsprotokollen torde det ur
synpunkten av likformighet vara önskvärt, att renovationsfristen bleve densamma
som beträffande bouppteckningsprotokollet. I fråga örn lagfarts- och
inteckningsprotokollen framträdde jämväl andra synpunkter. Då lagfartsoch
inteckningsärendena ej längre handlades av rätten utan av inskrivningsdomaren
å särskilda inskrivningsdagar, torde det i viss mån framstå såsom
en oegentlighet, att renovationsfristen alltjämt räknades från tingets avslutande.
Det syntes vara naturligast och lämpligast att renoveringen i dessa fall
hänfördes till bestämda kalenderperioder. Såsom Svea hovrätt framhållit,

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

torde en förkortning av renovationsfristen även ur rättssäkerhetens synpunkt
innebära en viss fördel. Med hänsyn till att de för statistiken erforderliga
uppgifterna om skattebelopp borde vara tillgängliga i mitten av augusti skulle
det ligga närmast till hands att föreskriva, att renovationerna skulle insändas
från domsagorna inom sex veckor efter utgången av varje halvår. En dylik
förkortning av renovationsfristen behövde icke medföra någon nämnvärd
olägenhet i kansliarbetet. Erfarenheten torde giva vid handen, att redan under
nuvarande förhållanden renovationerna merendels inkomme inom nyssnämnda
tid. Vad särskilt anginge lagfarts- och inteckningsprotokollen, vilka
upptoge det ojämförligt största antalet ärenden, torde i flertalet domsagor
renovationen erhållas genom duplicering vid konceptprotokollets uppsättande
och vid sådant förhållande icke kräva något mera betydande extra arbete.
Och även i domsagor, där denna arbetsmetod ej tillämpades, syntes dock, icke
minst med hänsyn till de förenklingar i skrivarbetet, som vidtagits i följd av
inskrivningsreformen, förhållandena möjliggöra en förkortning av renovationsfristen
i nu avsedd omfattning. En förändring av renovationsbestämmelsen
på sätt, som nu blivit ifrågasatt, skulle medföra att ärenden, som handlades
å särskilt sammanträde för vårtingets avslutande, vid renovationen vanligen
komme att sammanföras med ärenden från nästföljande höstting. Detta
förhållande syntes emellertid icke giva upphov till särskilda praktiska olägenheter.

I enlighet med nu angivna grunder upprättades inom justitiedepartementet
ett vid promemorian fogat utkast till lag om ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 16 juni 1875 angående småprotokoll. Enligt lagförslaget skulle
dessa protokoll insändas till hovrätten å landet av den som hållit ting, tingssammanträde
eller inskrivningsdag, därvid sådant protokoll förts, för varje
halvår inom sex veckor efter utgången därav och i stad av rådhusrätten för
varje månad inom utgången av nästa månad därefter.

Detta förslag föranledde emellertid icke någon lagändring. Behovet att erhålla
uppgifter rörande ifrågakomna skatteintäkter på ett tidigare stadium
än förut tillgodosågs i stället genom en den 30 juni 1934 utfärdad kungörelse
(nr 438) angående avlämnande av vissa uppgifter om erlagd arvs- och gåvoskatt.
I denna kungörelse stadgades bland annat skyldighet för domhavande
att avlämna dylika uppgifter till statistiska centralbyrån före den 1 augusti
varje år. Dock fritogs domhavanden från nämnda skyldighet beträffande uppgifter
från bouppteckningsprotokollet, därest inom samma frist detta protokoll
för tiden intill den 1 nästförflutna juli var tillgängligt i hovrätten.

Vid inskrivningsreformens genomförande år 1932 ändrades icke reglerna
(jin insändande av renovationer i lagfarts- och inteckningsärenden i vidare
mån än förut angivits. Fortfarande kvarstod alltså bestämmelsen i 1875 års
förordning, att dylika renovationer skulle insändas å landet av den som hållit
ting eller tingssammanträde inom tre månader från tingets avslutande och
i stad av rådhusrätten för varje månad inom utgången av nästa månad därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar avlät på föreningens
uppdrag den 20 februari 1934 en skrivelse lill Kungl. Majit rörande ändring
i denna bestämmelse. I skrivelsen framhölls att, sedan handläggningen av
lagfarts- och inteckningsärenden överflyttats från häradsrätten till inskrivningsdomaren,
nya bestämmelser syntes vara erforderliga beträffande tiden
för insändande av renoverade exemplar av lagfarts- och inteckningsprotokollen
eller av dagboken jämte bilagor till hovrätten. Styrelsen föreslog, att
insändandet av dessa renovationer skulle ske halvårsvis, inom tre månader
från utgången av varje halvår.

Den på detta sätt väckta frågan upptogs i en inom justitiedepartementet
i maj 1935 upprättad promemoria angående förenkling av inskrivningsförfarandet
i tomträtts- och vattenfallsrättsärenden samt ärenden angående
förlagsinteckning och inteckning i fartyg (Justitiedepartementets promemorior
1935: 3). Enligt de förslag, som där framlades, skulle handläggningen
av nämnda ärenden överflyttas från rätten till inskrivningsdomaren. Å tomträtts-
och vattenfallsrättsärendena skulle inskrivningslagen göras tillämplig
och dess bestämmelser i fråga om protokolls- och aktsystem följaktligen
gälla. I ärenden angående förlagsinteckning och inteckning i fartyg skulle
protokollet åter helt avlysas och ersättas med aktsystem. I promemorian uttalades,
att då vidtagande av en dylik omläggning torde böra föranleda upphävande
av vad 1875 års förordning innehölle om protokoll över förlagsinteckningar
och inteckningar i fartyg, det syntes lämpligt att i sammanhang
därmed företaga en sådan revision av förordningens bestämmelser i övrigt,
att de komme att motsvara det ändrade sakläge, som inträtt efter inskriv -ningsreformens genomförande.

Bland de promemorian bilagda lagförslagen fanns ett i enlighet härmed
utarbetat förslag till lag om ändrad lydelse av förordningens 1 och 2 §§. Med
beaktande av framställningen från häradshövdingföreningens styrelse hade
i förslaget intagits en föreskrift, att renovationerna av småprotokollen å landet
skulle insändas halvårsvis, inom tre månader från utgången av varje
halvår. Renovationsskyldigheten skulle enligt förslaget åvila på landet domaren
samt i stad inskrivningsdomaren beträffande de av honom förda protokollen
och rådhusrätten i vad anginge de övriga.

I remissyttrande över denna promemoria påpekade styrelsen för föreningen
Sveriges häradshövdingar, att enligt förslaget i de fall, då särskilt sammanträde
med häradsrätt för avslutande av lagtima vårting hålles i juli månad,
renoverade exemplar av de hos rätten förda förmynderskaps-, äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokollen från slutsammanträdet komme att
insändas först tillsammans med protokollen från hösttinget. Det vore givetvis
lämpligare, att de insändes tillsammans med protokollen från vårtingets
övriga sammanträden. Rättelse härutinnan kunde vinnas antingen genom att
bestämmelserna i fråga örn renovation av de protokoll, som alltjämt fördes
vid rätten, lämnades orubbade, eller ock medelst en föreskrift, att renovation
av dessa protokoll skulle insändas för vårtinget före den 1 oktober och för
hösttinget före den 1 påföljande april. Det senare alternativet vore att före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

draga, enär i dylikt fall enahanda regler komme att gälla för rättens och inskrivningsdomarens
renovationer.

Svea hovrätt upptog i remissyttrande över promemorian frågan örn en allmän
revision av stadgandena om insändande av renovationer och framhöll
därvid särskilt, att på landet renoveringen borde ske i raskare takt. Efter
en erinran örn vad hovrätten i detta hänseende tidigare anfört i sitt ovan
återgivna utlåtande av år 1933, anförde hovrätten vidare. En större snabbhet
i renovationsförfarandet vore av stor betydelse med hänsyn till advokatfiskalens
stämpelgranskning. Denna granskning borde uppenbarligen avse att
åstadkomma rättelse icke blott där statens skatteintresse blivit lidande utan
även där skatt uppburits utan laga skäl eller med för högt belopp. Det kunde
icke med fog invändas, att det borde vara den enskildes ensak att själv iakttaga
sin rätt. Särskilt då det gällde mindre betydande värden, ombesörjdes
alltjämt, särskilt på landsbygden, hithörande rättsärenden i regel av intressenterna
själva eller av icke rättsbildade biträden. Hos dem kunde icke påräknas
den sakkunskap, som ofta vore av nöden för prövning av stämpelbeläggningens
rättmätighet. Erfarenheten visade, att fall där enskilda blivit
lidande icke sällan av advokatfiskalen uppmärksammades så sent, att restitution
icke längre kunde vinnas på grund av att den härför stadgade fristen
av sex månader från stämpelns erläggande redan utgått. Skälig hänsyn icke
minst till de mindre bemedlade skattedragandes intresse syntes därför kräva,
att advokatfiskalens stämpelgranskning ägde rum i så god tid, att denna
granskning kunde bliva till gagn ej blott för staten utan även för den enskilde.
Detta syfte torde kunna uppnås genom en föreskrift, att å landet renovationerna
skulle insändas kvartalsvis inom sex veckor efter kvartalets
utgång. Genom en sådan ändring skulle även vinnas ökad möjlighet för staten
att utbekomma felande stämpelbelopp och en önskvärd skärpning av
kontrollen över stämpelförsäljningen.

Vid ärendets fortsatta behandling inom justitiedepartementet utarbetades
under senare delen av år 1935 en promemoria angående vissa ändringar i bestämmelserna
om renovation av småprotokoll. Däri anfördes bland annat följande.
En förkortning av tiden för renovationers insändande å landet skulle
otvivelaktigt, såsom Svea hovrätt anfört, vara ägnad att giva dessa renovationer
ett större värde såsom underlag för stämpelgranskning och torde även ur
de synpunkter hovrätten i övrigt framhållit få anses önskvärd. En lämplig förkortning
av denna frist syntes med hänsyn särskilt till att renoverat exemplar
av protokoll och andra handlingar nu merendels erhölles genom duplicering
icke heller behöva medföra någon mera avsevärd olägenhet i kansliarbetet.
Ifråga om de ärenden, som upptoges av inskrivningsdomaren, vore
naturligt och lämpligt att renovationen hänfördes till bestämd kalenderperiod.
Vad åter angingen renovation i de ärenden, som domstolen alltjämt hade
att handlägga, kunde det måhända synas mera naturligt att bibehålla tinget
såsom renovationstermin. I dylikt fall skulle emellertid önskemålet örn möjlighet
till en snabb stämpelgranskning, vilket gjorde sig gällande främst i avseende
å bouppteckningsprotokollet, icke kunna i erforderlig mån tillgodoses.

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

Oavsett huru därmed förhölle sig, torde ur synpunkten av likformighet, såsom
ock styrelsen för häradshövdingföreningen yttrat, vara önskvärt att
enahanda regler komme att gälla beträffande domstolens och inskrivningsdomarens
renovationer. Vid övervägande av dessa synpunkter hade det synts
böra föreslås att, i enlighet med vad Svea hovrätt hemställt, upptaga en föreskrift,
att renovationer i samtliga småprotokollsärenden skulle å landet insändas
kvartalsvis, inom sex veckor efter kvartalets utgång. Man skulle
kunna fråga sig, huruvida i det fall, att tingssammanträde påginge vid kvartalsskifte,
renovation för varje rättegångsdag under sammanträdet borde insändas
tillsammans med renovationen för det kvartal, vartill rättegångsdagen
hörde, eller om renovationen för hela sammanträdet borde samtidigt
insändas. En uppdelning av renovationen å olika kvartal kunde måhända
vålla vissa praktiska olägenheter, men dessa torde icke vara av sådan väsentlig
art att de borde föranleda en undantagsbestämmelse. I anslutning till det
föreslagna införandet av kalenderperiod såsom renovationstermin hade ansvaret
för renovationernas insändande synts böra å landet åläggas domaren.
I stad torde ansvaret böra åvila rådhusrätten beträffande de ärenden, som
handlades vid domstolen, och inskrivningsdomaren i fråga om de av denne
upptagna ärendena. Slutligen anmärktes, att den ifrågasatta ändringen av
1875 års förordning torde böra föranleda ett upphävande av 8 § andra stycket
i 1918 års lag örn särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa
mål och ärenden.

På grund av vad sålunda anförts uppgjordes inom justitiedepartementet
två lagförslag, vilka fogades vid promemorian. Enligt det ena förslaget, som
avsåg ändringar i 1 och 2 §§ av 1875 års förordning, skulle samtliga småprotokoll
insändas till hovrätten, å landet av domaren för varje kvartal inom
sex veckor efter utgången därav, och i stad av inskrivningsdomaren eller,
såvitt anginge de av rätten förda protokollen, av rätten för varje månad inom
utgången av nästa månad därefter. Det andra lagförslaget avsåg upphävande
av den i 8 § av 1918 års lag intagna bestämmelsen rörande renovation
av småprotokoll från tremansting, som hållits mellan de lagtima tingen.

I remissyttranden över sistnämnda promemoria tillstyrkte hovrätterna förslagen
i stort sett. Svea hovrätt framställde emellertid följande erinringar.
Skyldigheten att insända renovationer av småprotokollen åvilade för närvarande
den som hållit ting eller tingssammanträde. Enligt förslaget skulle renovationerna
insändas av domaren, varmed torde förstås den som vid ifrågavarande
tidpunkt upphölie domareämbetet. Denna skyldighet föirelåge,
oavsett huruvida han hållit de sammanträden, för vilka renovationer skulle
insändas. Förslaget löste dock ej frågan, huruvida han även vore ansvarig
för renovationernas framställande. Enligt hovrättens mening borde skyldighet
i detta avseende åvila den, som hållit ting eller sammanträde. Någon viss
tid för fullgörande av denna skyldighet torde ej behöva stadgas; det torde
ligga i sakens natur, att, där ting eller sammanträde hållits av annan än domaren,
han vore skyldig att i god tid före renovationsfristens utlöpande överlämna
renovationerna till denne. Enligt 2 § av den gällande förordningen i

Kungl. Maj-.ts proposition nr 268.

ämnet straffades försumlighet att insända renovationer med dagaböler. Denna
form för utkrävande av ansvar måste anses mindre väl förenlig med nu
gällande åskådning. Bristerna framstode än tydligare, örn, på sätt förslaget
torde innebära, renovationsplikten kunde vara fördelad på flera personer,
av vilka allenast en skulle kunna drabbas av dagaböter. Hovrätten ansåge
det därför lämpligare, örn försumlighet att verkställa eller att insända renovation
straffades såsom fel eller försummelse i tjänsten i allmänhet. På grund
av vad sålunda anmärkts, hemställde hovrätten, att 2 § måtte kompletteras
med en bestämmelse om skyldighet att framställa renovationer samt att den
nu gällande bestämmelsen örn dagaböter ersattes med hänvisning till 25 kap.
strafflagen.

I remissyttrande anförde styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar
bland annat följande. I promemorian hade gjorts gällande, att en förkortning
av tiden för renovationernas insändande ej skulle medföra någon
mera avsevärd olägenhet i kansliarbetet, enär renoverat exemplar av protokoll
och andra handlingar nu merendels erhölles genom duplicering. Att renoverade
exemplar av de köpeavhandlingar och andra kontrakt samt skuldebrev,
äktenskapsförord och testamenten, som skulle intagas i protokollen, erhölles
genom duplicering, därest kopior ej ingåves av vederbörande sökande,
vöre riktigt, men ansökningshandlingar eller andra inlagor, som inhäftades
i protokollen (företrädesvis i förmynderskapsprotokollet) måste särskilt avskrivas
i och för renovationen. Beträffande protokollens text erhölles väl i
allmänhet kopia därav i och för renovationen, då protokollen uppsattes av
notarierna i domsagan med användande av skrivmaskin. Det torde emellertid
ej vara alla notarier, som använda sig av sådan, och i dylika fall måste
protokollets text särskilt avskrivas för renovationen. Vidare vore det, då notarierna
begagnade sig av skrivmaskin för uppsättande av protokollen, ej
alltid lämpligt att samtidigt taga kopior av dessa. Under den första tjänstgöringstiden,
innan tillräcklig erfarenhet vunnits, måste nämligen de av notarierna
uppsatta protokollen åtskilligt korrigeras, och det krävdes mycken tid
för att införa motsvarande ändringar i kopian. Det förekomme således i ej
ringa omfattning, att i och för renovationen särskild utskrift av protokoll
och handlingar måste göras av de å domsagokanslien anställda icke rättsbildade
biträdena, och denna utskrift verkställdes i fråga om första halvåret,
som plägade omfatta den drygaste delen av småprotokollen, i allmänhet under
sommarmånaderna, då mindre utskrift av dombok förekomme. Den föreslagna
ändringen skulle således medföra olägenheter i fråga örn kansliarbetet.
På grund av det anförda avstyrkte styrelsen förslaget om ändring av
tiderna för renovationernas insändande. I varje fall borde, om den ifrågasatta
ändringen skulle genomföras, densamma avse endast bouppteckningsprotokollet,
enär såsom i promemorian anmärkts det framförda önskemålet
örn möjlighet till en snabb stämpelgranskning främst gjorde sig gällande i
avseende å nämnda protokoll. I promemorian hade upptagits frågan, huruvida,
i det fall att tingssammanträde påginge vid kvartalsskifte, renovation
för varje rättegångsdag under sammanträdet borde insändas tillsammans
Bihang till riksdagens protokoll 19t2. I sami. Nr 2G8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

med renovationen för det kvartal, vartill rättegångsdagen hörde, eller om
renovationen för hela sammanträdet borde samtidigt insändas. Styrelsen ansåge
det senare alternativet bestämt vara att föredraga.

Genom lagar av den 29 maj 1936 utsträcktes inskrivningsreformen till
tomträtts- och vattenfallsrättsärenden samt ärenden angående förlagsinteckning
och inteckning i fartyg. Samtidigt infördes i 2 § av 1875 års förordning
den nu gällande bestämmelsen, att renovationsskyldigheten med avseende å
inskrivningsärenden i stad skulle åvila inskrivningsdomaren, medan på landet
sagda skyldighet lades på domaren, trots att den övriga befattningen med
dessa ärenden även där hade överflyttats på inskrivningsdomaren. Enligt den
tidigare lydelsen av nyssnämnda lagrum skulle, som förut angivits, ifrågavarande
renovationer på landet insändas för varje ting inom tre månader
från dess avslutande. Genom den här berörda lagändringen tillkom den nuvarande
regeln, att insändandet i stället skulle ske för varje halvår inom tre
månader efter utgången därav.

Förslag till de nu angivna lagstiftningsåtgärderna framlades i proposition
nr 85 till 1936 års riksdag. Föredragande departementschefen anförde därvid
bland annat (s. 21 f.). Tiden för insändande av renovationer i inskrivningsärenden
å landet hade i förslaget blivit bestämd i överensstämmelse med
det yrkande, som framställts av styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar.
Därvid hade tillika den ändringen synts kunna vidtagas, att ansvaret
för insändandet skulle åvila, icke de tjänstemän, som hållit de särskilda inskrivningsdagarna,
utan domaren. Beträffande städerna, där i allmänhet en
och samma tjänsteman under längre sammanhängande tid fungerade såsom
inskrivningsdomare, hade däremot ansvaret för ifrågavarande renovation ansetts
böra läggas å inskrivningsdomaren. Det förslag, som utarbetats inom
justitiedepartementet rörande en förkortning av renovationstiden för samtliga
småprotokoll å landet, hade enligt de avgivna remissyttrandena visat sig vara
föremål för delade meningar. Med hänsyn därtill och då frågan om förkortning
av renovationstiden ej torde stå i något nödvändigt samband med
de övriga reformförslagen, hade nämnda fråga icke synts böra upptagas i
detta sammanhang. Av liknande anledning hade vissa andra av Svea hovrätt
berörda spörsmål rörande renovationen ansetts böra anstå till dess frågan
örn en allmän reform av renovationsbestämmelsema lämpligen kunde
komma under omprövning.

Presidenten i Svea hovrätt Birger Ekeberg har i skrivelse till chefen för
justitiedepartementet den 28 juli 1941 hemställt om utredning rörande vissa
åtgärder till skydd för underrätternas arkiv mot de risker, som äro förknippade
med anfall från luften. I skrivelsen bär särskilt framhållits möjligheten
att bevara fastighetsböckernas innehåll genom fotografering.

I remissyttranden över denna skrivelse hava Göta hovrätt och hovrätten
över Skäne och Blekinge — under tillstyrkande av den föreslagna utredningen
— bland annat förordat, att renovationer av underrättsprotokoll oftare
skulle insändas till hovrätterna, varigenom risken för förstörelse av viktigt

Kungl. Maj. ts proposition nr 268.

arkivmaterial skulle minskas avsevärt. Göta hovrätt har därvid ifrågasatt, om
icke renovationer i inskrivningsärenden å landet borde insändas varje kvartal
i stället för varje halvår.

Forsing till ändrade bestämmelser.

Renoveringen av vissa protokoll och andra handlingar tjänar flera syften.
Dels bilda renovalionerna underlag för kontroll, särskilt över uppbörd
av arvsskatt, som redovisas genom stämpelbeläggning, dels hämtas vissa
statistiska uppgifter från renovationerna och dels kan förekomsten av dessa
handlingar på annan ort än den, där originalexemplaren förvaras, förhindra
att handlingarnas innehåll går förlorat vid eldsvådor och annan förödelse.

1932 års riksdag anhöll i sin ovan återgivna skrivelse örn utredning i
syfte att bereda lättnad i avseende å renovationsskyldigheten i inskrivningsärenden.
Vad som tidigare förekommit i det lagstiftningsärende, där denna
framställning gjordes, ger vid handen, att riksdagen bland annat avsåg att
få utrett, huruvida det trygghetskrav, som renoveringen tjänar, kunde tillgodoses
i erforderlig grad genom säkerhetsanordningar hos underdomstolarna,
särskilt i form av brandsäkra arkiv. Under de senaste åren har emellertid
denna fråga kommit i ett nytt läge på grund av de förstörelserisker,
som det moderna kriget visat sig medföra. Även sådana arkivlokaler, som
bereda säkerhet mot vanliga eldsvådor, lämna sällan ett tillfredsställande
skydd mot bombnedslag. Det totala kriget har också i hög grad ökat riskerna
för ödeläggelser i alla delar av landet. På grund härav torde det icke
vara lämpligt att eftergiva den säkerhet, som renoveringen skänker.

Det nu berörda förhållandet ger i stället anledning att undersöka, i vad
mån en ökad trygghet bör skapas genom snabbare renovationsförfarande.
Om nämligen renovationerna insändas för kortare tidsperioder och med
mindre respittid för varje period bli möjligheterna att bevara handlingarnas
innehåll undan förödelse uppenbarligen större. Det synes emellertid
knappast lämpligt att av denna orsak genomföra speciella regler örn renoveringen
under krig eller överhängande krigsfara. I sådana tider blir domstolarnas
verksamhet ofta försvårad genom inkallelser till militärtjänst och
andra omständigheter, varför en ökning av den återstående personalens arbetsbörda
just under dessa förhållanden helst bör undvikas. Däremot synes
det påkallat att undersöka, i vad mån överhuvud taget en snabbare renovering
kan genomföras utan praktiska olägenheter.

Förutom den ökade säkerheten skulle genom en sådan reform även andra
fördelar kunna vinnas. De renoverade handlingarna skulle nämligen fortare
bli tillgängliga för kontrollarbetet och för insamlingen av statistiska uppgifter.
Däremot har ett snabbare renovationsförfarande icke numera så stor
betydelse som tidigare för möjligheten att återfå sådant skattebelopp, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

felaktigt uppbudts vid stämpelbeläggning, sedan en treårig besvärstid införts
för dylika fall genom 60 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt
och gåvoskatt.

Den föregående redogörelsen för gällande rätt visar, att renovationsföreskrifterna,
som tillkommit under skilda tider och i olika sammanhang, innehålla
mycket växlande tidsbestämmelser för renovationernas insändande. De
längsta tidsperioderna finnas i de från 1734 härstammande reglerna i rättegångsbalken
om renovering av domboken. Såväl för häradsrätt som för rådhusrätt
gäller, att dylik renovation skall omfatta ett helt kalenderår, och
att handlingarna skola insändas före den 29 september året därefter, d. v. s.
inom en tidsfrist på nära nio månader. Dessa regler äro betingade av den
gamla metoden att framställa renovationer genom avskrivning för hand,
vilket ofta brukade ske under domstolarnas minst arbetstyngda tid, nämligen
på sommaren. Numera begagnas naturligtvis i regel skrivmaskin. I
vissa fall framställas renovationerna genom avskrivning, i andra fall med
genomslag vid uppsättandet av konceptprotokollet eller vid utskrivningen
av protokollsutdragen. Olika förfaringssätt användas för olika slag av renovationer.
För att få närmare kännedom om de tillämpade metoderna
havä uppgifter härom inhämtats från hovrätternas advokatfiskaler. Då det
gäller domboken, där blott en obetydlig del av innehållet renoveras, användes
sällan genomslag från konceptprotokollet. I allmänhet framställas renovationerna
antingen med avskrivning av själva texten och genomslag av
bilagorna eller med genomslag från utskrifterna. Örn det senare förfaringssättet
användes, föreligga renovationerna färdiga tillsammans med de övriga
protokollsutdragen. Uppenbarligen behöver det icke mola några svårigheter
att insända dessa föga omfattande renovationer betydligt oftare än
som nu sker.

Det har övervägts att föreskriva renovering för varje tingssammanträde
på landet respektive rådhusrättssession i stad. Översändandet av renovationer
skulle då på ett naturligt sätt sammanföras med den övriga expediering
av protokollsutdrag, statistik m. m., som äger rum efter varje domstolssammanträde.
Emellertid skulle så ofta återkommande renoveringar kunna
anses medföra onödigt besvär, och detsamma kunde möjligen även bliva
fallet, därest domboken skulle insändas varje månad. Det synes därför
lämpligare att låta renoveringen verkställas kvartalsvis. Den tidsfrist, inom
vilken domboken efter varje kvartal skall sändas till hovrätten, kan lämpligen
fastställas till sex veckor med hänsyn till att detta är den längsta expeditionstiden
för domboksutdrag enligt § 16 Kungl, förordningen den 7 december
1883 angående expeditionslösen.

örn renoveringen, såsom här föreslagits, knytes till viss kalenderperiod,
kan det inträffa, att olika dagar av ett sammanträde infalla under skilda
perioder, i detta fall skilda kvartal. De mål och ärenden, som behandlas på
olika rättegångsdagar, hava emellertid i regel icke något samband med varandra,
och om det befinnes praktiskt att insända renovationen för hela

Kungl. Maj.ts proposition nr 268.

sammanträdet tillsammans med övriga protokoll för det tidigare kvartalet,
möter detta naturligtvis intet hinder. En obligatorisk förpliktelse att förfara
på detta sätt synes dock ej nödvändig. Kvartalsindelningen medför även en
annan, likartad konsekvens. Särskilt sammanträde för avslutande av vårting
med häradsrätt kan hållas så sent som i juli månad, och renovationerna
för detta sammanträde kunna därigenom bli sammanförda med domboken
för det följande hösttinget. Någon olägenhet synes emellertid icke
uppkomma härav.

Enligt lagen den 26 mars 1915 skall av domboken endast renoveras mål
och ärenden angående ägande- eller nyttjanderätt till fast egendom, servitut,
ägoskillnad, delning av jord, jordägares rätt över vattnet å hans grund,
dikning eller annan avledning av vatten, arv och testamente. De mål och
ärenden, som röra ägoskillnad och delning av jord, behandlas numera av
ägodelningsrätt eller annan jorddelningsmyndighet, och de, som angå dikning
eller annan avledning av vatten, handläggas av vattendomstol. Dessa mål
och ärenden, vilka bli föremål för renovation i annan ordning, böra uppenbarligen
ej medtagas i detta sammanhang. Saköreslängden brukar för närvarande
ej renoveras, och något behov av sådan renovation finnes icke. De
nu gällande reglerna örn vilka delar av domboken, som skola renoveras,
torde i övrigt icke behöva ändras.

I samband med den föreslagna ändringen av tidsbestämmelserna synes det
lämpligt att direkt angiva vem som skall vara ansvarig för att domboksrenovationerna
insändas i rätt tid. Det torde icke vara påkallat att låta denna ansvarighet
bäras av samtliga ledamöter i rätten. I stället bör lämpligen renovationsskyldigheten
å landet ankomma på domliavanden och i stad med rådhusrätt
på den av rättens ledamöter, som enligt gällande arbetsordning för
rådhusrätten har att föra domboken i de mål och ärenden, där renovation
skall ske.

I Kungl. Majrts brev den 10 juli 1765, varigenom Stockholms rådhusrätt
befriades från skyldigheten att renovera sin dombok, angavs såsom skäl härför
i främsta rummet, att renoveringen av denna stora dombok skulle medföra
ansenlig kostnad för papper och renskrivningsarbete, samt att renovalionerna
skulle upptaga alltför stor plats i Svea hovrätts arkiv. (Se Lilienbergs
lagsamling III: 2 s. 215.) Stockholms rådhusrätt har numera försetts
med arkivlokaler, som avse att lämna tillfredsställande skydd icke blott mot
eldsvådor utan även mot direkta nedslag av bomber, vilka ej hava alltför stor
verkningskraft. Med hänsyn härtill synes det icke nödvändigt alt återuppliva
den renovationsskyldighet, från vilken rådhusrätten varit befriad under så
lång tid. Det åliggande alt uppvisa originaldomboken, som infördes genom
samma Kungl, brev såsom ersättning för renoveringen, synes icke längre fylla
någon praktisk funktion och torde därför böra upphävas.

Enligt lagen den 18 juni 1926 skola jorddelnings prof okollen renoveras efter
samma regler som gälla i fråga om domboksrenovation. Jorddelningsprotokollen
skola alltså, i enlighet med rättegångsbalkens bestämmelser, insändas

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

årsvis och med en frist om nära nio månader. Tydligen föreligger också här
ett starkt behov av snabbare förfarande. Renovationerna från ägodelningsrätt
och ägodelningsdomare framställas i allmänhet på samma sätt som domboksrenovationerna.
överlantmätarnas renovationer tillkomma i regel genom ifyllning
av tryckta blanketter, ofta med genomslag. Även örn renovationerna i
jorddelningsmål ej sällan äro ganska omfattande, torde renovationsförfarandet
kunna påskyndas utan större praktiska olägenheter. Det synes lämpligt
att uppställa samma tidsbestämmelse för jorddelningsprotokollen som
för domboken. Renovationerna i jorddelningsmål torde därför böra insändas
kvartalsvis och med en frist för insändandet örn sex veckor efter varje kvartals
utgång.

Enligt 1926 års lag omfattar renovationsskyldigheten ägodelningsrättens
protokoll i dess helhet ävensom protokollen i samtliga mål och ärenden, som
handlagts av ägodelningsdomare eller annan ordförande i ägodelningsrätt
eller, jämlikt 21 kap 43 § tredje stycket jorddelningslagen, av överlantmätare.
Sistnämnda lagrum handlar örn sådana avstyckningsförrättningar, å vilka
överlantmätaren meddelar fastställelse. Stadgandet rörande annan ordförande
i ägodelningsrätt än ägodelningsdomare hänför sig till förhållandena före en
år 1931 genomförd ändring i lagen örn fastighetsbildning i stad. Det fanns då,
liksom för närvarande, ägodelningsrätter i städerna, men däremot icke ägodelningsdomare,
utan rättens ordförande hade vissa självständiga funktioner.
Sedan ägodelningsdomare inrättats i städerna genom nyssnämnda lagändring,
har detta förhållande upphört, och stadgandet rörande dylik ordförande
bör alltså utgå. Enligt 21 kap. 68 § första stycket jorddelningslagen
skall i mål, som röra avstyckning inom städer samt vissa stadsliknande samhällen
och områden, länsstyrelsen handhava de funktioner, som eljest ankomma
på ägodelningsrätt, ägodelningsdomare eller överlantmätare. Det finns
icke någon föreskrift örn renovation i dylika mål. De torde emellertid böra
behandlas på samma sätt som övriga jorddelningsmål. Hos länsstyrelse föres
emellertid ej alltid protokoll, och i sådant fall bör renoveringen avse länsstyrelsens
beslut.

Såsom nyss omnämnts, skall enligt nu gällande föreskrifter renoveringen
omfatta alla slags mål och ärenden. Det synes icke påkallat att föreslå någon
ändring i denna regel.

Renovationsskyldigheten synes böra åvila ägodelningsrättens ordförande,
d. v. s. ägodelningsdomaren, beträffande rättens protokoll samt ägodelningsdomaren
respektive överlantmätaren beträffande protokollen i de mål och
ärenden, som handläggas av dem. Renoveringen av länsstyrelsens protokoll
eller beslut synes lämpligen böra ankomma på den tjänsteman, som där är
föredragande i jorddelningsmål.

Beträffande akter i vattenmål skall enligt vattenlagen tillämpas samma
långsamma renovationsförfarande som i fråga om underrätts dombok. En
ökad snabbhet är även här önskvärd.

Kungl Majda proposition nr 268.

Renovationerna i vattenmål framställas på följande sätt. I varje sådant mål
upprättar vattenrättssekreteraren en akt. Därvid samlas dels ett exemplar av
de handlingar, som ingivits i målet, dels en avskrift av de protokoll, utslag,
kungörelser och andra handlingar i målet, som framställas vid domstolen.
Alla handlingar, som ingivas i vattenmål, skola lämnas i flera exemplar, och
de domstolshandlingar, som skola ingå i akten, torde alltid skrivas på maskin
med genomslagskopior. Samtidigt med att ett exemplar av en handling lägges
till originalakten, tages ett annat för att ingå i en renovationsakt. Även den
sistnämnda föreligger alltså färdig, då målet är avgjort. Sättet för renovationens
framställande lämpar sig alltså väl för ett snabbt renovationsförfarande.
Även här torde samma tidsbestämmelser kunna användas, som förordats
beträffande dombok och jorddelningsprotokoll. Renoverat exemplar
av akterna i de mål, som avgjorts av vattendomstolen under varje kalenderkvartal,
böra alltså insändas inom sex veckor efter kvartalets utgång.

Samtliga vattenmål skola för närvarande renoveras. Det synes icke föreligga
skäl att föreslå någon begränsning härvidlag.

Skyldigheten att ombesörja renoveringen torde lämpligen böra läggas på
vattenrättssekreteraren, som enligt vad förut nämnts har ansvaret för aktbildningen.
Från samtliga vattendomstolar skola akterna enligt gällande lag insändas
till Svea hovrätt. Detta sammanhänger därmed, att vattenöverdomstolen
är knuten till denna hovrätt, och någon ändring i den anförda regeln
synes icke påkallad.

I detta sammanhang kan slutligen erinras därom, att renovation av vattenboken
redan enligt gällande bestämmelser skall verkställas omedelbart
efter varje inskrivning.

En särskilt stor betydelse ur säkerhetssynpunkt måste tillmätas renoveringen
i inskrivningsärenden. Enligt förordningen den 16 juni 1875 skola lagfarts-,
intecknings- och tomträttsprotokollen insändas till hovrätten, å landet
för varje halvår inom tre månader efter utgången därav, och i stad för varje
månad inom utgången av nästa månad därefter. I de fall, då aktsystem användes,
skola enligt lagen den 3 juni 1932 samma regler tillämpas i fråga örn
dagboken över inskrivningsärenden jämte avskrift av de handlingar, som
ligga till grund för inskrivningsansökningarna.

För land och stad gälla således olika tidsbestämmelser. Det synes icke föreligga
något behov att förkorta de för städerna bestämda tiderna, medan det
däremot är synnerligen önskvärt alt vinna ökad snabbhet i renovationsförfarandet
på landet. Gentemot ett tidigare reformförslag i denna riktning beträffande
samtliga småprotokoll anförde styrelsen för föreningen Sveriges
häradshövdingar, att därav kunde uppkomma olägenheter för kansliarbetet
på grund av att renovationerna icke alltid kunde erhållas med genomslag
vid maskinskrivning. Vissa bilagor till protokollen måste nämligen avskrivas
särskilt. Vidare funnes bland de notarier, som satte upp konceptprotokollen,
sådana som icke vore kunniga i maskinskrivning, och slutligen måste
under notariernas första tjänstgöringstid vidtagas åtskilliga korrigeringar i de

Kungl Maj:ts proposition nr 268.

av dem uppsatta konceptprotokollen. Med hänsyn till dessa omständigheter
avstyrkte styrelsen det då föreliggande förslaget om förkortning av renovationstiderna.

Sedan detta utlåtande avgavs, har emellertid behovet av ett snabbare renovationsförfarande
blivit avsevärt skärpt till följd av risken för krigsskador.
Vidare torde de praktiska olägenheterna av den föreslagna åtgärden ha
minskat, allt eftersom verkningarna av inskrivningsreformen ha gjort sig
gällande. I åtskilliga domsagor, särskilt de större, har numera aktsystem införts,
och där utgöres renovationen alltså av avskrifter av dagboken och de
till grund för ansökningarna liggande handlingarna. Då dessa sistnämnda ingivas,
skola de vara åtföljda av två till riktigheten styrkta avskrifter, av vilka
den ena är avsedd för renovationen. Om avskrifter ej ingivits, ombesörjer inskrivningsdomaren
handlingarnas avskrivande före beslutets justering. Vid
dagbokens förande tages en kopia genom användande av kopiepenna och
kalkerpapper. Hela renovationen föreligger alltså omedelbart färdig, och ett
snabbt renovationsförfarande möter därför icke några praktiska svårigheter
i dessa fall.

I de domsagor, där protokollsystemet bibehållits, har inskrivningsreformen
även medfört avsevärda förenklingar. Inskrivningsdomarens beslut redovisas
genom bevis, som tecknas på de ingivna handlingarna, och några protokollsutskrifter
göras icke. Konceptprotokollen ha därför kunnat förenklas
ganska avsevärt, och de behöva icke underkastas samma formella justering
som tidigare. Renovationsexemplar torde därför ganska lätt kunna förfärdigas
med genomslag vid maskinskrivning, vilket också sker i de flesta fall, även
örn det ännu förekommer i ganska många domsagor, att renovationerna framställas
genom avskrivning av konceptprotokollen. Samma regler som vid aktsystem
gälla beträffande avskrifter av de till grund för ansökningarna liggande
handlingarna, och de båda avskrifterna användas såsom bilagor vid
koncept- och renovationsprotokollen. Färdighet i maskinskrivning torde alltmera
anses som en nödvändig förutsättning för notarietjänstgöring på domsagorna.
På grund av nu anförda omständigheter torde icke heller i de fall,
där protokollsystemet användes, ett hastigare renovationsförfarande behöva
möta några praktiska svårigheter av betydelse.

Med hänsyn till den stora vikt, som måste tillmätas säkerhetssynpunkten i
fråga om renovationerna i inskrivningsärenden, är ett snabbt förfarande särskilt
önskvärt i detta fall. De korta renovationstider, vilka sedan gammalt
gällt för rådhusrätterna, torde lämpligen kunna tillämpas på landet. Även
där böra sålunda renovationema i inskrivningsärenden insändas för varje
månad och med en frist till utgången av nästföljande månad.

Enligt nu gällande bestämmelser i 1875 års förordning är renovationsskyldigheten
i stad lagd på inskrivningsdomaren men å landet på domaren, ehuru
även där inskrivningsdomaren eljest har ansvaret för inskrivningsärendena.
Av de förut återgivna förarbetena till dessa bestämmelser framgår, att den
angivna regeln om renovationsskyldigheten på landet tillkom av den anledningen,
att de särskilda inskrivningsdagarna där ofta hållas av olika perso -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ner, som för kortare tid förordnas till inskrivningsdomare. Det torde emellertid
i och för sig vara lämpligare, att denna renovationsskyldighet lägges
på inskrivningsdomaren. Numera finnas sekreterare i åtskilliga domsagor
och de bruka tjänstgöra såsom inskrivningsdomare under sammanlagt ungefär
halva året. Även då inskrivningsdomarämbetet uppehälles av notarier
på mera tillfälliga förordnanden, synes det icke behöva möta något hinder,
att den person, som anförtrotts att ensam fatta beslut i inskrivningsärendena,
också får i uppdrag att ombesörja expediering av renovationerna. På grund
av vad sålunda anförts torde det alltså böra ankomma på den som tjänstgör
såsom inskrivningsdomare, då renovationerna senast skola avsändas, att
verkställa denna åtgärd, om den ej tidigare vidtagits.

De övriga i 1875 års förordning behandlade småprotokollen utgöras av
förmynderskaps-, äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen. Av dessa
är det förmynderskapsprotokollet, som vållar det största arbetet vid renovationernas
framställande. Detta protokoll har nämligen i allmänhet betydligt
större omfattning än de båda övriga och, såsom styrelsen för häradshövdingföreningen
berört, förekomma där särskilt ofta sådana bilagor, som i
original kunna inhäftas i konceptprotokollet och måste avskrivas enbart för
renovationen. I motsats till vad fallet är beträffande äktenskapsförords- och
bouppteckningsprotokollen redovisas icke någon stämpelbeläggning vid förmynderskapsprotokollet,
och renoveringen av sistnämnda protokoll torde icke
fylla något annat ändamål än att tjäna till framtida säkerhet. Enligt 4 §
Kungl, kungörelsen den 10 oktober 1924 med särskilda föreskrifter för domstolarna
rörande förmyndarvården åligger det rätten eller domaren att ofördröjligen
lämna överförmyndaren meddelande örn alla beslut rörande förmynderskap
och godmanskap. Detta sker på så sätt, att protokollsutdrag över
samtliga ärenden av dessa slag sändas till vederbörande överförmyndare.
Oberoende av renoveringen finnes sålunda förmynderskapsprotokollet hos
annan offentlig myndighet än domstolen. Härtill kommer, att det viktigaste
innehållet i förmynderskapsprotokollet är redovisat icke blott i rättens förmynderskapsbok
utan även i överförmyndarens böcker. Med hänsyn till nu
angivna omständigheter synes det icke vara nödvändigt att bibehålla skyldigheten
att renovera förmynderskapsprotokollet.

Enligt 1875 års förordning skola äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen
insändas till hovrätten, å landet inom tre månader från avslutandet
av varje ting, och i stad för varje månad inom utgången av nästa månad
därefter. Liksom beträffande renovationerna i inskrivningsärenden är
det också här den för landsbygden gällande tidsbestämmelsen, som behöver
ändras. Renovationerna av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen
bruka i allmänhet framställas genom avskrivning eller med genomslag
från konceptprotokollen. Även i det senare fallet måste den tabcllariska uppställningen
över ingivna bouppteckningar avskrivas särskilt, medan övriga
bilagor i allmänhet kunna kopieras med genomslag. De anmärkningar, som
häradshövdingföreningens .styrelse framställde mot en föreslagen förkort -

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

ning av renovationstiderna, gällde även här ifrågavarande protokoll. Eftersom
dessa emellertid i regel äro av obetydlig omfattning, torde de praktiska
svårigheterna härvidlag icke behöva tillmätas alltför stor betydelse, helst örn
skyldigheten att renovera förmynderskapsprotokollet bortfaller. Det synes
emellertid icke vara nödvändigt att beträffande häradsrätternas äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokoll uppställa lika korta renovationstider
som de, vilka gälla för stadsdomstolarna. I stället torde lämpligen kunna
tillämpas samma tidsperioder, som föreslagits i fråga om dombok och jorddelningsprotokoll.
Renoveringen bör alltså ske kvartalsvis med en frist för
insändandet å sex veckor. En så lång frist är särskilt önskvärd i fråga om
bouppteckningsprotokollet. Jämlikt 52 § förordningen den 6 juni 1941 örn
arvsskatt och gåvoskatt behöver sådan skatt icke erläggas förrän tre veckor
efter beslutet om skattens fastställande, och enligt 62 § samma förordning
skall bl. a. dagen för inbetalningen antecknas å brädden av protokollet. Detta
kan alltså beräknas vara färdigställt tidigast tre veckor efter sammanträdet.

Ansvaret för insändande av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen
uppbäres enligt gällande bestämmelser på landet av den som hållit
tingssammanträde, vid vilket sådant protokoll förts, och i stad av rådhusrätten.
I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande domboken
synes denna renovationsskyldighet böra åvila domhavanden på landet samt i
stad den ledamot av rådhusrätten, som enligt arbetsordningen har ansvaret
för dessa protokoll i övrigt.

I lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden med tremansnämnd
stadgas, att där sådant sammanträde hållits mellan de lagtima tingen,
renovationer av nu ifrågavarande protokoll från detta sammanträde skola
insändas samtidigt med protokollen för nästföljande lagtima ting. Med den
här föreslagna bestämmelsen om renovation för varje kvartal behövs icke
någon särskild reglering av renovationema från dylika tremansting. Stadgandet
torde därför böra upphävas.

I redogörelsen för tidigare utredningar och förslag har omnämnts, att domhavanden
ålagts skyldighet att före den 1 augusti varje år avlämna vissa
statistiska uppgifter. Dessa skola avse det sammanlagda beloppet av den
arvsskatt, som uppburits under närmast föregående budgetår. Anteckningar
härom finnas i renovationerna av bouppteckningsprotokollet samt, beträffande
arvsskatt för fideikommiss, lagfartsprotokollet eller dagboken över inskrivningsärenden.
Med de nya bestämmelser, som här föreslagits, komma
dessa renovationer i sin helhet att finnas tillgängliga i hovrätterna senast i
mitten av augusti. Detta synes vara tillräckligt för det ändamål, varom här
är fråga, och domhavandena torde därför kunna befrias från skyldigheten
att lämna ifrågavarande uppgifter.

Renovationerna av dagbok jämte handlingar i ärenden rörande förlagsinteckningar
och inteckningar i fartyg skola insändas av inskrivningsdomaren
för varje månad inom utgången av nästa månad därefter. Något behov av
ändrade bestämmelser synes här icke föreligga.

Kung!. Maj:ts proposition nr 268.

Beträffande inteckningar i jordbruksinventarier gäller, att endast dagboken
skall renoveras. Enligt Kungl, kungörelsen den 12 juni 1932 skall densamma
insändas till hovrätten i huvudskrift eller avskrift inom tre månader
efter utgången av varje kalenderår. Denna dagbok är icke inrättad för
direkt kopiering utan renovationen framställes genom avskrivning. Antalet
ärenden av detta slag är emellertid synnerligen obetydligt — i åtskilliga
domsagor torde det gå långa tider utan att något enda ärende förekommer
— och en skyndsammare renovering synes därför icke behöva vålla några
praktiska olägenheter. Ärendenas ringa antal medför visserligen också, att
frågan örn ett snabbare renovationsförfarande icke har någon särskilt stor
betydelse. Det synes emellertid lämpligt att för dessa renovationer tillämpa
samma tidsbestämmelser, som enligt detta förslag skulle gälla såväl beträffande
inskrivningsärenden i inskränkt mening som i fråga örn övriga speciella
slag av inteckningsärenden. Dagboken över inteckningar i jordbruksinventarier
bör alltså insändas för varje månad inom utgången av nästa månad
därefter. I de fall, då intet sådant ärende förekommit, torde detta förhållande
ej behöva redovisas varje månad; det synes vara tillräckligt, att
uppgifter härom lämnas för varje år i likhet med vad som hittills skett.
Insändande av dagboken i huvudskrift brukar icke förekomma och torde
ej heller vara lämpligt. Renovationsskyldigheten åvilar för närvarande inskrivningsdomaren
och någon ändring härvidlag synes icke påkallad.

De nu gällande föreskrifterna örn renovationsskyldighet äro i regel icke
sanktionerade genom särskilda straffbestämmelser. Försummelse i fråga om
att insända renovationer kommer då, såsom tidigare angivits, att falla under
stadgandena i 25 kap. strafflagen om ansvar för tjänstefel. Underlåtenhet
att i rätt tid insända renoverade småprotokoll straffas emellertid enligt
1875 års förordning med ett visst bötesbelopp för varje dag försummelsen
fortfar. Denna form av straffansvar kan icke anpassas efter förseelsens beskaffenhet
och synes även i övrigt mindre lämplig. Stadgandena härom torde
därför bära upphävas tillika med de i samband därmed stående vitesbestämmelserna.
De särskilda föreskrifter, som meddelats genom Kungl,
brev av åren 1766 och 1777 rörande utmätandet av bötesstraff för ledamöter
av rådhusrätt, böra även upphävas. Försummelser i avseende å skyldighet
att insända renovationer skola sålunda alltid bedömas efter vanliga
regler om ansvar för tjänstemäns eftersättande av sina plikter.

I gällande rätt finnas i stort sett inga bestämmelser örn skyldighet att
framställa renovationer. En särskild sådan skyldighet måste dock i vissa fall
antagas föreligga vid sidan av den som ligger i förpliktelsen alt insända renovation
till hovrätten. Detta är händelsen t. ex. då ett protokoll, som skall
dupliceras i samband med dess uppsättande, föres av annan tjänsteman än
den som skall insända renovationen. Att i författningsväg reglera de olika
fall, som kunna förekomma, synes emellertid icke erforderligt. Då försummelse
ägt rum i avseende å framställandet av en renovation, torde det i
regel icke behöva möta några svårigheter att avgöra, vem som skall bära

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

ansvaret härför. Straff bör även i dylika fall kunna utdömas enligt de allmänna
bestämmelserna om ansvar för tjänstefel.

De särskilda bestämmelserna i 1807 års Kungl, förklaring och 1814 års
Kungl, brev rörande vikarierande domares befattning med renovationer äro
föråldrade och torde lämpligen böra upphävas i samband med de här föreslagna
ändringarna i renovationsförfarandet. Nya regler i samma ämne synas
icke erforderliga.

Föreskrifter angående renovering torde med hänsyn till sin beskaffenhet
kunna utfärdas av Kungl. Majit i administrativ ordning. I den mån de nya
bestämmelserna icke lämpligen böra infogas i tidigare lagar, böra de därför
meddelas i kungörelseform.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits i det föregående, hava bifogade
författningsutkast upprättats.

Stockholm i justitiedepartementet den 7 februari 1942.

HERMAN ZETTERBERG.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Utkast

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

angående renoyation av underrätts dombok och protokoll i

jorddelningsmål.

Härigenom förordnas som följer:

Från häradsrätt och rådhusrätt, dock ej från Stockholms rådhusrätt, skall
till hovrätten insändas renoverat exemplar av domboken, ävensom särskilt
syneprotokoll, i mål och ärenden som röra ägande- eller nyttjanderätt till
fast egendom, rätt till servitut, jordägares rätt över vattnet å hans grund,
arv eller testamente.

Till hovrätten skall jämväl insändas renoverat exemplar av protokollet i
mål och ärenden som handlagts av ägodelningsrätt eller ägodelningsdomare,
jämlikt 21 kap. 43 § tredje stycket lagen om delning av jord å landet av överlantmätare
eller jämlikt 68 § första stycket samma kapitel av länsstyrelse.
Har protokoll ej förts hos länsstyrelse i dylikt mål eller ärende, skall vad
nu sagts i stället gälla i fråga om länsstyrelsens beslut.

Insändandet skall ske för varje kvartal inom sex veckor efter utgången
därav samt ombesörjas för häradsrätt av domaren, för rådhusrätt av den
som har att föra domboken eller protokollet, för ägodelningsrätt och ägodelningsdomare
av den sistnämnde, för överlantmätare av denne samt för
länsstyrelse av föredraganden i jorddelningsmål.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942.

Kungl. Majlis proposition nr 268.

Utkast

till

Lag

om ändrad lydelse av 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 6 § och 6 kap. 5 § rättegångsbalken skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 KAP.

6 §■

Häradshövding skall riktig dombok hålla, och den själv underskriva; sätte
ock sitt, och häradets insegel därhos. Vid slutet foge han förteckning på de
böter, som vid tinget fallit, och huru de fördelta äro. I domboken skola ock
alla syner i jorda tvister, med domen där å, införda vara.

6 KAP.

5 §•

Rådstuvurätts dombok skall skrivas under av alla, som i rätten sitta.
Vid domboken skall fogas saköreslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom denna lag upphävas lagen den 26 mars 1915 (nr 61) innefattande
vissa bestämmelser örn insändande till hovrätt av underrätts dombok, lagen
den 18 juni 1926 (nr 338) om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts
protokoll så ock av protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare
eller annan ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare,
ävensom Kungl. Maj:ts brev till Svea hovrätt den 10 juli 1765 med
föreskrift om uppvisande av Stockholms rådstuvurätts domböcker med mera,
Kungl. Maj:ts brev till samtliga hovrätterna den 2 maj 1766 och Kungl. Maj:ts
brev till justitiekanslern den 28 februari 1777 angående böter för ledamöter
av rådstuvurätt vid försummelse med insändande av domböcker och protokoll,
punkt 26 i Kungl. Maj :ts förklaring den 23 mars 1807 över allmänna lagens
stadganden i åtskilliga rum med mera samt Kungl. Maj :ts brev till Svea
hovrätt den 27 april 1814 angående tillförordnade domares skyldighet att
avlämna domböcker och protokoll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

De föreskrifter, som gälla före denna lags ikraftträdande angående insändande
till hovrätten av underrätts dombok före Mikaels dag året efter
dombokens upprättande, skola fortfarande tillämpas beträffande 1941 års
dombok; och skall jämväl domboken för tiden från den 1 januari till och
med den 30 juni 1942 insändas före Mikaels dag 1942. Vad nu sagts i fråga
om underrätts dombok skall äga motsvarande tillämpning beträffande ägodelningsrätts
protokoll ävensom protokoll i mål eller ärende, som handlagts
av ägodelningsdomare eller, jämlikt 21 kap. 43 § tredje stycket lagen om
delning av jord å landet, av överlantmätare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

U tkast

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 73 § vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 73 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:

11 KAP.

73 §.

Vid vattendomstolens--— allenast anmärkas.

För varje —--akten omfattar.

Vid akten---upptagna adresser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942. Dessförinnan gällande föreskrifter
örn insändande till Svea hovrätt av ett exemplar av varje års akter i vattenmål
före Mikaels dag året därefter skola likväl tillämpas beträffande
akterna i de mål, som avgjorts under år 1941; och skall jämväl ett exemplar
av akterna i de mål, som avgjorts under tiden från den 1 januari till och med
den 30 juni 1942, insändas till Svea hovrätt före Mikaels dag 1942.

1 Senaste lydelse se 1936: 70.

Kungl Majlis proposition nr 268.

Utkast

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 35)
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar oell andra

ärenden.

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 16 juni 1875 angående
särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden skall
upphöra att gälla samt att 2 § samma förordning1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:

2 §■

Renoverat exemplar av lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen
skall insändas till hovrätten av inskrivningsdomaren för varje månad inom
utgången av nästa månad därefter. Renoverat exemplar av äktenskapsförords-
och bouppteckningsprotokollen skall insändas till hovrätten, å landet
av domaren för varje kvartal inom sex veckor efter utgången därav, och
i stad av den, som har att föra nämnda protokoll, för varje månad inom
utgången av nästa månad därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

Genom denna lag upphäves 8 § andra stycket lagen den 7 maj 1918 (nr
294) om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och
ärenden.

De föreskrifter, vilka gälla före denna lags ikraftträdande angående insändande
till hovrätten av protokoll, som angivas i 1 § ovannämnda förordning
den 16 juni 1875, samt angående ansvar och vite vid underlåtenhet
härutinnan, skola fortfarande tillämpas beträffande protokoll för tiden före
lagens ikraftträdande. Vad nu sagts skall, där aktsystem användes i inskrivningsärenden,
äga motsvarande tillämpning beträffande dagbok över sådana
ärenden jämte handling, som ligger till grund för ansökan örn lagfart eller
inteckning i fast egendom eller om inskrivning av tomträtt, vattenfallsrätt
eller fång till sådan rätt eller ock örn inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt.
Hålles särskilt tingssammanträde, som avses i lagen den 7 maj 1918.
efter avslutandet av vårtinget 1942 men före denna lags ikraftträdande, skola
därvid förda äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokoll, vid hittills
gällande äventyr, insändas till hovrätten samtidigt med protokollen för vårtinget.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1936: 227.

Bihang till riksdagens protokoll 19A2. 1 sami. Nr 268.

■1

Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

Utkast

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

örn ändrad lydelse av 12 § kungörelsen den 22 juni 1932 (nr 282) nied
föreskrifter angående tillämpningen av lagen den 3 juni 1932 (nr 171)
om inteckning i jordbruksinventarier.

Härigenom förordnas, att 12 § kungörelsen den 22 juni 1932 med föreskrifter
angående tillämpningen av lagen den 3 juni 1932 (nr 171) örn inteckning
i jordbruksinventarier skall erhålla ändrad lydelse pa sätt nedan
angives:

12 §.

Det åligger inskrivningsdomaren att för varje månad inom utgången av
nästa månad därefter till hovrätten insända avskrift av vad i dagboken blivit
infört. Har under en eller flera månader av samma kalenderår icke förevarit
något ärende, skall inskrivningsdomaren inom en månad efter årets
utgång insända uppgift härom till hovrätten.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1942.

Avskrift av vad i dagboken blivit infört för tiden från den 1 januari
till och med den 30 juni 1942 skall av inskrivningsdomaren insändas till hovrätten
före den 1 augusti 1942. Har något ärende icke förevarit under sagda
tidrymd, skall i stället uppgift härom lämnas.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

421544