Kungl. Maj:ts proposition Nr 266 (Proposition 1921:266)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

..Yru

Nr 266.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lättnader i fråga
om förtullning av för aktiebolaget svenska tobaksmonopolets räkning
inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl; given Stockholms
slott den 18 mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konung och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. J. Beskow.

Bihang till riksdagens protokoll 1921

1 saml.

226 käft. (Nr 266).

Kungl. Maj.ts proposition Nr 266.

Aktiebolo get
svenska
tobaksmonopolet
den
5 juli 1919.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Föredragande departementschefen, statsrådet Beskow anförde härefter:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 5 juli 1919 dagtecknad skrift
har aktiebolaget svenska tobaksmonopolet gjort framställning om vissa
lättnader beträffande förtullning av oarbetad tobak och tobåksmjöl och
i sådant avseende föreslagit, att följande förfaringssätt måtte komma till
tillämpning i fråga om förtullning av nämnda varor.

Inkommande oarbetad tobak och tobåksmjöl skulle å föreskrivna
inlagor angivas, därvid godsets kvantitet och slag skulle bestyrkas med
originalfaktura eller annan handling, därest originalfaktura vid angivningen
ännu ej kommit bolaget tillhanda. Därefter skulle bolaget äga
att utan vidare tullbehandling omhändertaga godset och inlägga detsamma
å »nederlag» i införselnrten eller å annan ort ävensom att fritt
förfoga över godset utan tullverkets överinseende. I den mån tobak från
upplag uttoges för att användas vid fabrikationen, skulle tobaken av
bolaget noga vägas och vikten kontrolleras av trovärdig person i bolagets
tjänst samt förteckning upprättas över uttagna partier. Varje månad
skulle bolagets huvudkontor till generaltullstyrelsen avlämna ett sammandrag
över från respektive upplag under den nästförflutna månaden gjorda
uttagningar av tobak och samtidigt till nämnda styrelse inleverera tullavgift
för i sammandraget upptagna tobakspartier.

Till stöd för berörda ansökning har bolaget anfört i huvudsak, att
den föreslagna anordningen innebure avsevärda förenklingar och medförde
icke obetydlig minskning i kostnaden för tullbehandlingen av
ifrågakomna varor, särskilt för tullverket men även för bolaget; att, då

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

tobak oftast inkomme i mycket stora partier, det vore ett synnerligen
tidsödande arbete att enligt gällande bestämmelser på en gång under
tullverkets kontroll uppväga ett helt parti, därvid oftast varje kolli måste
vägas särskilt; att på grund av svårigheten att under en dylik tidsödande
tullbehandling skydda tobaken, vilken därvid i allmänhet vore
upplagd å ett större kajområde, tobaken vid regnig väderlek icke sällan
toge betydlig skada; att tobak vore en ömtålig vara, som ofta borde
tillses av sakkunnig personal, för att åtgärder skulle kunna i tid vidtagas
till förekommande av att varan toge skada, varför det vore mindre lämpligt
att hava tobaken upplagd å tullnederlag, dit bolaget icke ägde tillträde
utan medverkan från tullverkets sida; att bolagets räkenskaper
fördes på ett sådant sätt, att kontroll över uttagen och för fabrikationen
använd tobak vore synnerligen lätt att vidtaga; att effektiv sådan kontroll
kunde med lätthet utövas av de av Kungl. Magt tillsatta revisorerna
i bolaget; att, enär bolaget enligt gällande bestämmelser hade att
självt uppgiva verkställda försäljningar, varå till staten utgående skatt
beräknades, och då denna skatt uppginge till mångdubbelt större belopp
än tullen för förbrukad råtobak, ur kontrollsynpunkt några betänkligheter
icke syntes behöva hysas mot de föreslagna anordningarna.

Härjämte har bolaget hemställt, att nederlagsavgift för råtobak och
tobaksmjöl icke skulle utgå, därest de föreslagna förenklingarna vidtoges;
och har bolaget därvid åberopat, att nämnda avgift avsåge att utgöra
ersättning för tullverkets besvär med uppläggning å och uttagning från
nederlag.

I ansökningen har bolaget tillika, i syfte att fråga om restitution
av tull för råtobak eller tobaksmjöl icke skulle kunna uppkomma, förbundit
sig att icke till export anmäla d}Tlik vara, för vilken tull blivit
vederbörligen erlagd.

Till följd av remiss har generaltullstyrelsen den 12 februari 1921
avgivit infordrat utlåtande och därvid till en början anfört följande:

»Enligt vad styrelsen under hand inhämtat, avser ansökningen jämväl
rätt för bolaget att förmala å upplag intagen oförtullad råtobak mot skyldighet
att, efter varans uttagning för användning vid tillverkning av snus, i
ovan angivna ordning inleverera tullavgift för varan i förmålet skick. Förmalning
av råtobak skulle sålunda icke utgöra sådan bearbetning, som grundade
skyldighet för bolaget att erlägga tull för varan, utan skulle denna
skyldighet inträda först vid vidare bearbetning av tobaksmjölet. Då enligt
bolagets föreliggande förslag bolaget skulle äga fritt förfoga över godset,
sedan detsamma till bolaget utlämnats, innebär förslaget jämväl rätt för bolaget
att ompacka, sönderdela och blanda godset samt att mellan inrikes orter
försända och ur riket återutföra godset, innan tull för detsamma erlagts.»

Generaltull styrelsen.

Ifrågasatt
rätt att förmala
råtobak
utan
tullavgifts
gäldande.

Särskild
tullsats å
tobaks mj

Öl.

Kungl. Maj:Is proposition Nr 266.

Berörda förmån att utan tullavgifts gäldande förmala oförtullad råtobak
har, på sätt av generaltullstyrelsen jämväl anmärkts, förut av
bolaget antytts i eu till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 27 november
1916, vari bolaget gjort framställning om införande i tulltaxan av särskild
tullsats för tobaksmjöl. Jag anser mig därför nu böra erinra om
vad i sistberörda ärende förekommit. I nyssnämnda skrivelse anförde
bolaget, efter att hava erinrat om att tullsatsen å oarbetad tobak vore
1 krona för kilogram, bland annat följande:

»För närvarande äro vid samtliga monopolets snusfabriker anordnade
såväl kvarnar som tobaksnederlag. Då emellertid de nederlag, vilka finnas
vid snusfabrikerna, ej på långt när räcka till för förvaring av de erforderliga
tobakskvantiteterna, liava dessutom mycket stora magasinsutrymmen måst
förhyras. Med den brist på dylika utrymmen, som för närvarande är rådande
i landet, och som synes vara i stigande, torde det vara nödvändigt att redan nu
vidtaga åtgärder för att ordna magasinsfrågan, och det torde då vara lämpligast
att lösa den i ett sammanhang för hela landet, i synnerhet med hänsyn
därtill, att särskilda maskinella anordningar böra vidtagas för att ekonomiskt
kunna handskas med de stora förpackningar (fat om 800 å 1,000 kilograms
vikt), i vtlka tobaken inkommer. Bortsett från den svenska tobaken
kommer all för snustillverkningen avsedd tobak från Amerika och inkommer
till landet med någon av de ångbåtslinjer, som anlöpa Göteborg. Lämpligheten
att samla tobaksmonopolets nederlagsmagasin för snustobak i denna
stad framställer sig därför osökt, särskilt som tobaksmonopolet disponerar
erforderlig tomt i Göteborgs hamn.

Från detta nederlag kunna naturligtvis tobaksfaten transiteras i mån
av behov till de olika fabrikerna i landet för att efter framkomsten fönnalas
till tobaksmjöl. Men lämpligare är dock att skicka tobaken till fabrikationsorterna
i form av tobaksmjöl, ty detta medför väsentliga förenklingar i driften
å respektive beredningsplatser, varjämte genom ett dylikt tillvägagångssätt
jämnheten i driftresultatet å snusfabrikerna kan väntas bliva avsevärt bättre
tillgodosedd. Dessutom medför koncentration av kvarnrörelsen såväl möjlighet
att anordna denna på det mest rationella och brandfria sätt som ock besparing
av driftkostnader.

Förtullningen i Göteborg kunde visserligen ske såsom hittills, i den
mån den erforderliga oarbetade tobaken uttoges ur magasinet, vilket då
skulle anordnas som vanligt tullnederlag. I så fall skulle emellertid
hela förtullningen äga rum i Göteborg, vilken stad då ensam skulle
komma i åtnjutande av hela tolagsbeloppet till förfång för övriga kommuner,
i vilka snusfabriker äro förlagda. För att undvika detta samt för att möjliggöra
för tobaksmonopolet ernåendet av förenämnda fördelar vid driften
framstår det såsom önskvärt, att transitering av tobaksmjöl i lämpliga poster
till respektive fabrikers nederlag eller till omedelbar förbrukning ordnas så,
att förtullningen får äga rum vid respektive snusfabriker antingen i den mån
tobaksmjölet anländer dit eller då det uttages från därvarande nederlag.

För att nå detta mål erfordras dels sådana lokala anordningar att rå -

Kimgl. Maj-.ts proposition Nr 266. 5

tobaksmagasinet, kvarnen och ett tobaksmjölmagasin i Göteborg bilda ett frilager,
och dels att särskild tullsats fastställes för tobaksmjöl.

Anordnandet av sådant frilager torde kunna förutsättas icke möta hinder.
Emellertid lärer framställning härom icke erfordras i detta sammanhang.
»

Beträffande storleken av den särskilda tullsatsen för tobaksmjöl
ifrågasatte bolaget, att densamma skulle utgå med belopp, motsvarande
vad som skulle hava betalts för den kvantitet tobak, varav tobaksmjölet
framställts; och förebragte bolaget därefter utredning om viktförhållandet
mellan tobak i oarbetat och förmålet skick.

På grund, av remiss avgåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 6 februari 1917 gemensamt utlåtande över berörda framställning.
Därvid anförde ämbetsverken, bland annat, att, ehuru ett
bifall till bolagets framställning i viss mån kunde anses utgöra ett avsteg
från principen, att en bearbetad vara borde draga proportionellt högre
tull än råvaran, så starka praktiska skäl syntes tala för den föreslagna
tullförändringen, att ämbetsverken ansåge sig böra i sak tillstyrka framställningen.
Tillika anförde ämbetsverken, att ämbetsverken icke hade
något att erinra mot den förordade principen, att tullen borde utgå med
ett belopp, motsvarande vad som belöpte å den kvantitet oarbetad tobak,
varav tobaksmjölet framställts.

Sedan bolaget därefter satts i tillfälle att taga del av nyssberörda
utlåtande, förebragte bolaget i eu till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den
20 mars 1917 förnyad utredning rörande viktförhållandet mellan tobak i
oarbetat och förmålet skick, varpå kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 20 november 1917 ånyo argåvo gemensamt utlåtande i
frågan. Härefter föreslog Kungl. Maj:t i proposition den 5 april 1918,
nr 288, att en särskild tullsats för tobaksmjöl av 1 krona 15 öre för
kilogram måtte införas i tulltaxan. Sedan riksdagen enligt skrivelse
den 18 maj 1918, nr 210, bifallit vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit,
utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse om ändring av tulltaxan i bland annat
berörda avseende den 6 juni 1918 (nr 419).

Jag övergår härefter till att närmare redogöra för innehållet i generaltullstyrelsens
utlåtande, vari i fortsättningen anföres följande:

»Den av bolaget föreslagna anordningen beträffande erläggande av tull
för oarbetad tobak och tobaksmjöl är grundad på principen, att tullavgift skall
erläggas allenast för sådan vara, som verkligen kommer till användning inom
landet, och först vid tiden för varans användning för avsett ändamål. Riktigheten
av denna grundsats lärer icke kunna med fog bestridas. En tillämpning
av grundsatsen stöter emellertid på stora svårigheter med hänsyn till statens
krav på trygghet för att verkligen utfå tull för vara, som förbrukas inom

Allmänna
grundsatser
i fråga
om erläggande
av
tull.

Olika f o rmor
av
tulla ger.

Nederlags
institutionen.

Angifning
och tullbehandling.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

landet. Regeln liar därför blivit, att tullavgiften uttages i förskott, då varan
införes i riket. För att emellertid motverka de olägenheter, som en tillämpning
av nyssberörda regel måste medföra för trafiken, har i den svenska tulllagstiftningen
dels i åtskilliga fall medgivits rättighet att återbekomma erlagd
tull för vara, som ej förbrukats inom landet, dels ock genomförts vissa anordningar,
som åsyfta att bereda varuägare möjlighet att inom landet upplägga
tullpliktig vara mot skyldighet att sedermera, då varan skall förbrukas, erlägga
tullavgiften för densamma.»

Generaltullstyrelsen berör härefter principerna för nederlags-, transitupplags-,
frihamns- frilagers- och provianteringsfrilagersinstitutionerna
ävensom för den i åtskilliga främmande länder förekommande kreditupplagsinstitutionen,
som innebär rätt för varuägare att mot ställande
av säkerhet disponera över^tullpliktigt gods efter tullbehandling i vanlig
ordning.

Härefter anför styrelsen:

»Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att det för nederlags- och
transitupplags-, frihamns- och frilagersinstitutionerna är gemensamt, att de
upplagda varorna befinna sig under tullverkets vård i så måtto, att tullverket
har att tillse, att de icke utan tullavgifts erläggande få fritt disponeras av
varuägaren. Å nederlag intagna varor hava därjämte tullbehandlats före uppläggningen.
Å provianteringsfrilager upplagd vara ligger däremot under varuägarens
egen vård, men har före uppläggningen varans beskaffenhet och
myckenhet utrönts genom tullbehandling i vanlig ordning. Provianteringsfrilagret
är till sin natur sålunda egentligen ett kreditupplag.»

Efter att hava framhållit, att förevarande framställning avsåge att
bereda tobaksmonopolet vissa lättnader utöver dem, som för närvarande
vore medgivna genom den nu tillämpade magasineringen å nederlag,
samt att bolaget till stöd härför åberopat, bland annat, de olägenheter,
berörda upplagsform medförde i fråga om tobak, lämnar generaltullstyrelsen
en närmare redogörelse för de huvudsakligaste bestämmelserna
om nederlag, i vad de äro tillämpliga å ifrågakomna varor, och anför
därvid följande:

»Bestämmelser om nederlag finnas meddelade i §§ 62—88 tullstadgan den
1 juli 1904 (nr 35) med ändringar genom kungl. kungörelse den 28 november
1913 (nr 291). Då gods skall uppläggas å nederlag, skall godsägaren till vederbörande
tullförvaltning avlämna angivningsinlaga, vari skall angivas bland
annat godsets beskaffenhet, stycketal och vikt, samt, för statistiskt ändamål,
värde. I händelse de i riket antagna viktbeteckningar ej kunna angivas, må
i stället följas den beräkning, som faktura eller konossement innehåller. Utan
hinder härav kan dock beträffande emballerat gods i inlagan upptagas allenast
emballagets art, märken och nummer, så framt icke värdeuppgift erfordras
för statistiskt ändamål eller tullförvaltningen finner anledning fordra uppgift
jämväl angående innehållets beskaffenhet eller värde, i vilket fall sådan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266. 7

uppgift skall tillika lämnas eller i inlagan meddelas upplysning om vad hinder
därför möter.

Sker ej angivning inom åtta dagar från införseln, är varuägaren skyldig
erlägga böter, utgörande en tiondedel av tullavgiften, dock för allt med
samma lägenhet till varuägaren inkommet gods icke i något fall över femtio
kronor. Dröjer varuägaren med angivning till nederlag utöver tjugu dagar
efter det tid för angivning börjat löpa, förlorar han nederlagsrätt för godset.

Beträffande tullbehandling av till nederlag angivet gods gälla enahanda
bestämmelser som i fråga om varor, som angivits till direkt förtullning. Av
tullstadgans bestämmelser om direkt förtullning må här endast erinras om
den i § 24 mom. 2 förekommande bestämmelsen, att vikten av angivet varuparti
må endast i fall och under villkor, som äro särskilt stadgade, utrönas
genom provvägning av större eller mindre del därav. I kungörelse den 10 november
1911 (nr 115) med föreskrifter beträffande tillämpningen av vissa i
tulltaxan upptagna bestämmelser har Eders Kungl. Maj:t meddelat närmare
bestämmelser angående provvägning. Tobak och tobaksmjöl finnas emellertid
icke upptagna i den i § 3 av nyssnämnda kungörelse förekommande förteckning
å varor, vilkas vikt må utrönas medelst provvägning.

Närmare bestämmelser om tullbehandling av från utrikes ort inkommet
gods finnas meddelade i §§ 48—62 av tjänstgöringsreglementet för tullverket
den 14 december 1910 (Bihanget till Svensk författningssamling nr 86 år 1910).
Enligt § 51 mom. 1 i nämnda reglemente skall vid tullbehandling av gods, som
angivits till uppläggning å nederlag, den, som verkställer tullbehandlingen,
dels undersöka godset och bestämma, till vilka rubriker i tulltaxa och statistisk
varuförteckning detsamma skall hänföras, dels beträffande gods, som
skall undergå vågning och för vilket tara är medgiven, sedan bruttovikten erhållits,
fastställa taraavdraget till procent och belopp ävensom nettovikten.
Härvid skall iakttagas, att kolli, som hava olika slags emballage eller märkbart
olika vikt eller olika innehåll, tullbeliandlas vart för sig. På grund av
sistberörda föreskrift har vid tullbehandling av till nederlag angiven tobak
varje kolli plägat uppvägas särskilt. Enligt § 2 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna
(Svensk författningssamling nr 80 år 1911) äger varuägare, som icke
åtnöjes med i tulltaxan eller tulltaxeunderrättelserna bestämd tara, störta
varan till utrönande av dess nettovikt. * Enahanda rätt tillkommer tullverket
med avseende å bland annat alla varor i fast form. Vid tullbehandling av tobak
skall tullbeliandlingsförrättaren såvitt möjligt biträdas av annan tulltjänsteman.
Över tullbehandlingen meddelas attest enligt fastställt formulär.

Sedan tullbehandlingen verkställts, skall godset avföras till nederlagsmagasin.
Av godset må ej på nederlag uppläggas mindre än helt kolli sådant
det från utrikes ort inkommit eller från frilager uttagits dock med visst undantag
för det fall, att godset befunnits hava delvis skadats eller undergått förskämning.
Därest godset icke inom tjugu dagar från den, då tid för angivning
börjat löpa, blivit efter tullbehandlingen avfört till nederlagsmagasin,
skall enligt tullstadgan varuägaren höta en femtedels procent av tullavgiften
för varje dag, godset längre kvarligger. Försummar varuägaren under
ytterligare tjugu dagar avhämtningen, skall godset av tullförvaltningen försäljas
å auktion. I förvaringsrum för nederlagsgods må annat gods ej på

Upplägg ning.

Nederlags avgift.

V aruägares
dispositionsrätt
över
nederlagsgods.

Inrikes försändning.

Förkommet
eller skadat
nederlagsgods.

Kungl■ Maj;tb proposition Nr 266.

samma gång finnas upplagt. Till förvarande av nederlagsgods må nyttjas
enskilda personer tillhöriga magasin och källare, som tullförvaltningen på
stället i överensstämmelse med av generaltullstyrelsen meddelade föreskrifter
godkänt. Under godsets transport till nederlagsmagasinet ävensom då godset
förflyttas från ett till annat ställe inom samma ort och då varuägare eljest
lämnas tillträde till nederlagsmagasin skall tullbevakning därvid utöva tillsyn.
Vid all tullbehanding av nederlagsgods utom i de fall, då godset å allmän
tjänstgöringstid lossas eller första gången i magasin upplägges eller uttages
till förtullning, intagning å frilager eller återutförsel, skall kostnaden för
bevakningen gottgöras enligt fastställd taxa.

För gods, som upplägges å nederlag, skall inom för betalning av tull
stadgad tid erläggas nederlagsavgift med eu procent av tullavgiften för
godset.

Beträffande varuägares rätt att disponera över sitt nederlagsgods gäller
följande. Varuägaren är till en början berättigad att efterse och vårda godset
ävensom att, efter särskild anmälan hos tullförvaltningen, taga prov därav
i lämpliga små kvantiteter. Ompackningar må efter prövning av tullförvaltningen
jämväl tillåtas i de händelser, då till följd av bristfällighet hos emballage
fara uppstår, att varorna under fortsatt magasinering eller tillämnad
transport kunna skadas eller förstöras. De nya emballagen skola märkas på
samma sätt och med samma nummer som de förra och vara av lika antal som
dem. Skulle till följd av särskilda omständigheter omflyttning i olika antal
kolli vara av nöden, må tullförvaltningen därtill lämna tillåtelse. Därest av
annan anledning än nyss nämnts varuägaren önskar ompacka godset liksom
ock, därest fråga uppstår att med emballaget vidtaga åtgärd, vilken icke avser
godsets vårdnad, skall fråga härom underställas styrelsens prövning.

Nederlagsgods må under fortfarande nederlagsvillkor försändas från en
till annan nederlagsplats sjöledes, på staten tillhörig järnväg eller med visst
förbehåll på enskild järnväg. Annan landväga transport av nederlagsgods
mellan två nederlagsplatser må av styrelsen kunna för särskilt fall medgivas.
Vid inrikes försändning skall nederlagsgods åtföljas av tullförpassning.
För erhållande av sådan förpassning skall varuägaren till tullförvaltningen
avlämna angivningsinlaga i tre exemplar, om försändningen skall ske
sjöledes, och i fyra exemplar, om försändningen skall ske med järnväg. Inlagan
skall upptaga godsets art och mängd jämte märke och nummer, därest
sådana finnas, tiden, då det till nederlag angivits, lägenheten, med vilken och
orten, dit försändningen skall ske, ävensom namnet å den person som skall mottaga
godset.

Angående det fall, att nederlagsgods förkommit eller undergått förskämning,
gäller följande. Har nederlagsgods gått förlorat genom olyckshändelse
eller eljest och förekommer icke anledning att i avseende därå något kan
läggas ägaren till last av svårare beskaffenhet än bristande eftersyn eller
vårdnad om godset eller annan försumlighet, må varuägaren njuta befrielse
från den å godset belöpande tull. Då fråga härom väckes, bör på föranstaltande
av ägaren undersökning om förhållandet verkställas av magistratsperson
eller, vad Stockholm beträffar, en av överståthållarämbetet förordnad person
i närvaro av ombud för tullförvaltningen samt undersökningshandlingarna

Kungl. Maj.ts proposition Nr 266.

av tullförvaltning^!! insändas till styrelsen, som liar att i varje sådan fråga
meddela beslut. Styrelsen äger därvid före frågans avgörande påkalla vittnesförhör
på varuägarens bekostnad vid den domstol i orten, där överträdelse mot
tullförfattningarna beivras. För nederlagsgods, som vid uttagning från nederlaget
finnes hava undergått förskämning, må befrielse från tullavgiften medgivas
med villkor att detsamma förstöres under vederbörlig bevakningstillsyn
på ägarens bekostnad. Därvid skall iakttagas, beträffande emballerat
gods, att endast helt kolli, sådant det upplagts, må från nederlaget uttagas
samt att, därest ett kollis innehåll, såsom endast delvis förskämt, underkastas
sortering, nederlagsrätt icke må vidare åtnjutas för någon del därav, utan
skall i sådant fall vad som icke förstöres omedelbart förtullas eller återutföras.
Förkommer nederlagsgods under sjöväga transport mellan inrikes orter eller
medan detsamma eljest befinner sig i fartygsbefälhavarens vård, skall, därest icke
lagligen styrkas kan, att godset gått förlorat genom skeppsbrott, uppbringning
eller annan olycka, stadgad tull erläggas. För gäldandet av tullavgiften ansvarar
först befälhavaren med sin egendom samt därnäst rederiet med fartyg
och frakt. Går nederlagsgods förlorat under transport å järnväg utan att
styrkas kan, att godset blivit förstört, åligger det järnvägsstyrelsen eller beträffande
enskild järnväg dess ägare att ansvara för tullbeloppets indrivning
och redovisning till tullverket.

Då å nederlag upplagt gods skall förtullas, skall ägaren till tullförvalt- Förtullning,
ningen avlämna inlaga i två exemplar med utsättande av varuslag och kvantitet,
märke och nummer, där sådana finnas, tiden då godset till nederlag angivits
samt den eller de lägenheter, med vilka godset inkommit. Därjämte
skall inlaga för statistiskt ändamål upptaga landet, varifrån godset blivit inköpt
eller för försäljning eller i annat syfte direkte eller över annat land till
Sverige avsänt, ävensom, där sådant är särskilt stadgat, värdet. Nederlagsgods
skall förtullas efter de taxor och författningar, som äro gällande, då det
till förtullning angives. Varuägaren är berättigad till anstånd med tullavgiftens
erläggande i högst tre månader enligt bestämmelser i § 75 tullstadgan,
dock med villkor att ägaren antingen har å nederlaget kvarliggande varor, som
av tullförvaltningen prövas utgöra full säkerhet för oguldna och ytterligare å
det kvarliggande godset belöpande avgifter ävensom böter, vårtid lian genom
dröjsmål med betalningen av dessa avgifter kan göra sig förfallen, eller ock
ställer viss säkerhet. Erlägger icke varuägaren inom föreskriven tid tull för
till förtullning angivet nederlagsgods, inträda liknande påföljder som, enligt
vad här ovan nämnts, bestämts i fråga om underlåtenhet att inom stadgad tid
till nederlagsmagasin avföra till uppläggning å nederlag angivet gods.

Då nederlagsgods skall återutföras till utrikes ort, skall ägaren till tull- Återutförsel.
förvaltningen inlämna inlaga i två exemplar med utsättande av godsets art,
mängd och, i förekommande fall, värde jämte märke och nummer, där sådana
finnas, den eller de lägenheter, med vilka godset inkommit, tiden då det till
nederlag angivits samt lägenheten, med vilken utförseln skall ske. Skall godset
utföras med fartyg, skola luckor och tillgångar till de rum i fartyget, där
godset är inlagt, förses med tullsigill eller om detta ej kan ske, plombering
eller försegling anbringas å varje särskilt kolli samt förseglingens eller plornberingens
orubbade beskaffenhet vid utgåendet eller i vissa fall vid fartygets
ankomst till öppen sjö styrkas. Därest godset återutföres landvägen annorBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 226 höft. (Nr 266.) 2

Förbud mot
uttagning av
mindre parti
än helt kolli.

Tid för åtnjutande
av
nederlagsrätt.

Joumalise ring.

Tullverkets
tillsyn å
nederlagsgods.

Medgivna
1 ät t. na d er.

10 Kungl. Maj.ts proposition Nr 266.

ledes än på järnväg och under järnvägsförvaltningens ansvar, skall ägaren
hos tullförvaltningen, där godset från nederlag uttages, nedsätta beloppet av
på godset belöpande tull eller därför ställa viss säkerhet. Nederlagsgods må
icke till utrikes ort åter utföras, innan detsamma blivit av tullförvaltningen
vederbörligen undersökt till utrönande därav, att underslev icke ägt rum.

Av emballerat gods må icke från nederlag till förtullning, förflyttning
till annat nederlag eller frilager eller till återutförsel uttagas mindre parti än
helt kolli, sådant det blivit upplagt.

Nederlagsrätt må ej i något fall medgivas för längre tid än fem år
från den dag, då godset å första uppläggningsorten till nederlag angivits.
Det nederlagsgods, som icke vid utgången av femte året blivit behörigen angivet,
skall genom tullverkets försorg å auktion försäljas för ägarens räkning.

Angående journalisering av nederlagsgods finnas bestämmelser meddelade
i tjänstgöringsreglementet för tullverket. Det är uppenbart, att de
ovan återgivna bestämmelserna om nederlag föranleda en synnerligen detaljerad
och arbetskrävande bokföring för tullverket. 1914 års tullkommission bar
i sitt den 2 november 1918 avgivna förslag till omorganisation av generaltullstyrelsen
samt tullverkets lokalförvaltning å sidorna 233—237 lämnat en sammanfattande
redogörelse för det nu tillämpade förfarandet med avseende å
journalisering av nederlagsgods samt föreslagit vissa förenklingar härutinnan.
Även med genomförande av vad kommissionen sålunda föreslagit kommer
förandet av nederlagsjournalerna att kräva ett avsevärt mått av arbetskraft,
på grund därav, att varje särskilt, å nederlag upplagt kolli skall redovisas.

Beträffande tullverkets tillsyn å nederlagsgods gäller följande. Styrelsen
äger när som helst låta tullfiskal eller annan tulltjänsteman anställa inventering
av nederlagsgods. Därvid skall ej mindre eu magistratsperson eller i
Stockholm en av överståthållarämbetet förordnad person än även godsets
ägare eller lians ombud vara tillstädes. Av bemälda vittne till riktigheten
vitsordat instrument över inventeringen skall insändas till styrelsen. Tullförvaltningen
å stället äger, när den så fordrar, vinna tillträde till enskildas
nederlagsmagasin för inventering eller annan tillsyn därstädes.»

Härefter anför generaltullstyrelsen följande:

»De olägenheter, som av bolaget framhållits med avseende å det nuvarande
förfaringssättet vid förtullning av tobak, äro dels den vidlyftiga tullbehandlingen
vid godsets uppläggning å nederlag, dels ock den inskränkta
dispositionsrätten över godset under upplagstiden. För åstadkommande av
någon lättnad i förstnämnda avseende, har styrelsen emellertid enligt beslut
den 23 juli 1919 i anledning av en av bolaget gjord ansökning medgivit, att
utan hinder av vad i ovanberörda § 51 mom. 1 i tjänstgöringsreglementet för
tullverket föreskrives, vikten av till Stockholm, Göteborg, Malmö, Karlstad,
Härnösand, Gävle, Norrköping, Karlskrona eller Södertälje och bolagets mottagande
inkommande partier oarbetad tobak, som i införselorten angivits till
uppläggning å nederlag, finge tills vidare, intill dess annorlunda kunde varda
bestämt, av vederbörande tullmyndighet utrönas sålunda, att i varje parti ingående
kolli vägdes tillsammans, ändock att kollina hade märkbart olika vikt,
samt att vikten av varje särskilt kolli skulle vid i uppläggningsorten sedermera
inträffande annan angivning därav än återutförsel eller förflyttning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

antagas sammanfalla med medelvikten av den vid uttagningstillfället kvarliggande
delen av tobakspartiet men eljest utrönas genom på sökandens bekostnad
anställd uppvägning.

Det är emellertid tydligt, att genom sistberörda medgivande omförmälda
olägenheter vid tullbehandling av tobak endast i mycket ringa mån avhjälpts.
Vidare kvarstå fortfarande olägenheterna av den inskränkta dispositionsrätten
över godset under den tid, detsamma är upplagt å nederlag. Det
skulle då kunna ifrågasättas, huruvida någon annan av de här ovan omnämnda
upplagsformerna skulle kunna användas beträffande tobak. Därest
godset intoges i frihamn eller frilager, skulle visserligen berörda olägenheter
väsentligt minskas. Då emellertid frihamnar och frilager kunna förväntas
bliva inrättade allenast i ett fåtal större städer och bolaget givetvis har behov
av att upplägga tobak å alla de platser, där tobaksfabrikör finnas, och i
omedelbar närhet av dessa fabriker, kunna nyssnämnda upplagsformer i förevarande
fall icke komma till användning annat än i mycket begränsad omfattning.
Det skulle vidare kunna tänkas, att en anordning, motsvarande den
här ovan omförmälda kreditupplagsinstitutionen, vidtoges. I sådant fall
skulle bolaget erhålla fri dispositionsrätt över godset under upplagstiden. Vid
uppläggning av gods å kreditupplag, skall emellertid, på sätt ovan nämnts,
godset tullbehandlas i vanlig ordning och de olägenheter, som vidlåda det nuvarande
tullbehandlingsförfarandet, sålunda kvarstå, därest icke tullbehandlingen
av godset skulle kunna verkställas på annat sätt än genom uppvägning
av godset i dess helhet. Enligt § 2 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna äger
Eders Kungl. Maj:t medgiva, att bruttovikten för varor, vilka inkomma i emballage,
må utrönas genom provvägning eller på annat sätt, som, utan att
äventyra kronans rätt, medför lättnader för trafiken. På sätt ovan anförts,
har emellertid rätt att provväga inkommande tobak icke kunnat medgivas.
Råtobak plägar vid införseln vara förpackad i fat eller balar och tobaksmjöl
i balar. Även om de särskilda kollina i inkommande partier tobak hava
samma storlek, förete emellertid de utrönta vikterna av de särskilda kollina
ganska stora skiljaktigheter, beroende huvudsakligen på olika fuktighetsgrad
hos tobaken. Ett utrönande av vikten av ett parti tdbak medelst provvägning
skulle därför helt säkert bliva mycket missvisande. Ett annat tänkbart
sätt för bestämmandet av nettovikten av tobak vore att lägga till grund de i
fakturan förekommande viktuppgifterna. Erfarenheten har emellertid visat,
att de vid tullbehandling utrönta vikterna icke alls överensstämma med fakturavikterna.
Fakturan angiver ju godsets vikt i avsändningsorten. Mellan
avskeppningen och den här i riket verkställda uppvägningen förflyter emellertid
oftast en mycket lång tid, varunder förändringar i vikten inträffa beroende
därpå, att tobak vid förvaring i fuktigt rum drager till sig fuktighet och å
andra sidan torkar, då varan utsättes för värme. Ej heller sistnämnda sätt
för bestämmandet av nettovikten torde därför vara användbart. Något sätt,
varigenom nettovikten av ett tobaksparti skulle kunna före utlämnandet till
varuägaren tillförlitligen bestämmas annorlunda än genom uppvägning av
partiet i dess helhet, har styrelsen alltså icke kunnat utfinna.

Därest den av bolaget föreslagna anordningen genomfördes, skulle sålunda
godset utlämnas till bolaget, utan att grunden för statens fordran på

Fråga om
användande
av
andra upplagsförmer.

B est amman
de av
nettovikten.

Före! (talför
tullverket
av
den ifrågasatta
ano
rd ningen.

Upp vågning.

Fråga om
upphävande
av
tullarna å
oarbetad
tobak och
tobaksmjöl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

tull för godset blivit bestämd. Förevarande förslag går således vida utöver
de grundsatser i fråga om beviljande av anstånd med erläggande av tull,
som hitintills kommit till uttryck i svensk tullagstiftning. Förslaget innebär,
med andra ord, att bestämmandet av nettovikten och därmed av grunden för
tullavgifterna för godset skulle, oaktat godset utlämnas till bolagets disposition,
framflyttas till tidpunkten för godsets användning för tillverkning av
tobaksvaror och verkställas av bolagets personal. Den på tullverket ankommande
uppdebiteringen av tull för godset skulle alltså grundas uteslutande på
bolagets egna _ uppgifter om netto vikten av från upplagsmagasin uttagen tobak.

Därest tillräcklig säkerhet för utfåendet av de bestämda tullavgifterna
för godset är för handen, innebär förslaget emellertid stora fördelar för tullverket.
Ett realiserande av den ifrågasatta anordningen skulle nämligen
medföra eu avsevärd besparing av arbetskraft. Den nuvarande vidlyftiga tullbehandlingen
skulle sålunda kunna inskränkas att omfatta allenast den undersökning,
som erfordras för att bestämma, till vilka rubriker i tulltaxan och
den statistiska varuförteckningen godset skall hänföras. Transport av godset
mellan inrikes orter och återutförsel av detsamma skulle icke kräva någon
kontroll från tullverkets sida, och tullbevakning av godset skulle icke ifrågakomma
efter det godset utlämnats till bolaget. Slutligen skulle den nuvarande
arbtetskrävande journaliseringen av godset avsevärt förenklas.

Med hänsyn till nu antydda fördelar för tullverket av den ifrågasatta
anordningen och de olägenheter, som magasineringen å nederlag medför för
bolaget, har styrelsen tagit under övervägande, huruvida tillräcklig säkerhet
för utfåendet av tullavgifterna för godset skulle kunna anses förefinnas, därest
godset, på sätt bolaget ifrågasätter, utlämnas från tullverket, utan att godsets
vikt blivit genom uppvägning utrönt. Därvid tillåter styrelsen sig till en början
framhålla, att tullbehandlingen av ifrågakomna varor icke — i motsats till
tullbehandlingen av åtskilligt annat gods, som plägar uppläggas å nederlag,
till exempel brännvin och sprit — ställer några särskilda tulltekniska krav på
tullbehandlingsförrättaren annat än i fråga om fastställandet av taraavdraget,
därvid det, såsom ovan nämnts, beror på förrättningsmannens omdöme, huruvida
nettovikten skall med hänsyn till statsverkets rätt utrönas genom störtning.
Ur denna synpunkt synes därför knappast förefinnas någon betänklighet
mot att anförtro tullbehandlingen av godset åt i bolagets tjänst anställda
personer, därest godset, på sätt det lärer vara för bolaget möjligt, väges netto
eller taraavdraget fastställes genom uppvägning av emballaget.

Med avseende å frågan, huruvida bolaget kan antagas komma att med
tillbörlig noggrannhet handhava det ifrågasatta bestyret med godsets uppvägning,
måste givetvis stor betydelse tillmätas den särställning, bolaget intager
såsom utövare av statens tobaksmonopol. I sådant avseende tillåter styrelsen
sig erinra om att jämlikt 2 § i kungl. förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket den 15 december 1914 (nr 436), jämförd med
22 § i samma förordning, sådan sistnämnda paragraf lyder enligt kungl. förordning
den 6 juni 1918 (nr 420), införsel av oarbetad tobak och tobaksmjöl må
med det i 9 § i nämnda förordning stadgade undantag, som i förevarande hänseende
torde sakna betydelse, äga rum endast för tobaksmonopolets utövares
räkning, samt att vinsten å bolagets rörelse till huvudsakligaste delen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266. 13

MlMler staten såsom aktieägare i bolaget. Bet skulle vid sådant förhållande
kunna ifrågasättas, huruvida icke tullavgifterna å oarbetad tobak
och tobaksmjöl skulle kunna upphävas. Därest ifrågavarande tulluteslutande
hade karaktär av finanstullar, synes något skäl för
bibehållandet av samma tullavgifter knappast föreligga, för såvitt hänsyn
icke tages därtill, att den åtskilliga städer tillkommande så kallade tolagsersattnmgen
är beroende av tulluppbörden i vederbörande stad. Då emellertid
den inhemska tobaksodlingen allt fortfarande är föremål för fri, ehuru på
visst sätt kontrollerad näringsverksamhet, fastän prissättningen för den odlade
tobaken jämlikt 13 § i ovanberörda förordning sker i särskilt stadgad ordtullavgifterna
å oarbetad tobak och tobaksmjöl alltjämt hava betydelse
såsom skyddstullar.»

Till. ytterligare belysning av frågan om tullskydd för den inhemska
tobaksodlingen åberopar generaltullstyrelsen vad av särskilda kommitterade
för reglering av tobaksbeskattningen anförts i ett den 2 september

1911 avgivet betänkande. Nämnda kommitterade anförde å sid. 74_75

i sitt betänkande följande:

.>>Den nuvarande införseltullen å oarbetad tobak, ehuru till sin natur och

syltning uteslutande en finanstull, har----i viss män kommit att verka

såsom en skyddstull för den inhemska tobaksodlingen och saknar förvisso
ej betydelse i sådant hänseende. I vilken grad råtobakstullen övat inflytande
i fråga om. bibehållande eller påbörjande av tobaksodling inom landet har
visserligen icke. kunnat av kommitterade bestämt utrönas. Detta oaktat och
även om man icke kan bortse från, att såväl fortgående prisstegring å utländsk
råtobak som ock den under de senare åren, kanske mest i följd av alltmer
ökad snustillverkning inom riket, stigande efterfrågan å svensk tobak
väsentligt bidragit till uppehållandet av priset å sistnämnda råvara, synes
det dock vara med nödig försiktighet överensstämmande, att den inhemska
tobaksodlingen även under, ett eventuellt tobaksmonopol fortfarande erhåller
samma tullskydd som hittills, på det att svårighet icke må uppstå för densammas
fortbestånd. Detta skydd skulle vinnas enklast på det sätt, att monopolet
finge i likhet med nuvarande tobaksfabrikanter erlägga införselavgift
av 1 krona per kilogram för den importerade råtobaken. Genom en sådan
anordning tillförsäkras den inhemska tobaken samma konkurrenskraft gentemot
utländsk råtobak, som den för närvarande har, och på sådant sätt kan
för odlarna ännu mindre någon olägenhet tänkas uppstå av den omständigheten,
att monopolet bleve den enda avnämaren av den svenska råtobaken.

Att monopolet skulle komma att inskränka användningen av svensk
tobak vid tillverkningen, är enligt kommitterades åsikt icke att förutse. Särskilt
för tillverkning av en stor del av de nu i landet gängse snus- och röktobakssorterna
torde nämligen svensk tobak vara nödvändig, för att icke de
lespektive sorternas smak och karaktär skall förändras. Från monopolets
synpunkt vore det naturligen oklokt att icke fortfarande tillhandahålla de
hos allmänheten redan inarbetade tobaksvanorna, och bland snussorterna äro
de, i vilka svensk tobak ingår, föremål för den största omsättningen. Endast
en genomgripande förändring av smakriktningen synes därför, vid de av

Uppbörd
av skatt
och. licensavgifter

för tobaksvaror.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

kommitterade föreslagna garantier till skydd för den inhemska odlingen, kunna
föranleda till minskad användning av svensk tobak.»

Efter anmärkande härav yttrar generaltullstyrelsen följande:

»De här ovan angivna skälen för bibehållandet av tullskyddet för den inhemska
tobaksodlingen äga, såvitt styrelsen kan bedöma, fortfarande giltighet
Upphävande av tullavgifterna å oarbetad tobak och tobaksmjöl synes därför
icke böra ifrågakomma.

I betraktande av nu berörda omständigheter lärer det emellertid icke
vara erforderligt, att med avseende å uppbörden av tullavgifterna för oarbetad
tobak och tobaksmjöl tillämpa den stränga kontroll, som av tullverket utövas
beträffande uttagandet av tullavgifterna för andra varor, utan synas betydande
lättnader härutinnan kunna medgivas. Vid övervägande av frågan,
huruvida ett så vidsträckt medgivande, som av bolaget ifrågasättes, skulle
kunna lämnas och uppbörden av tullavgifterna för oarbetad tobak och tobaksmjöl
sålunda, på sätt bolaget föreslagit, grundas på bolagets egna uppgifter
om nettovikten av från upplagsmagasin till användning i fabrikationen uttagen
tobak, har det för styrelsen varit avgörande, att, såsom bolaget antytt,
uppbörden av skatt och licensavgifter enligt förutnämnda förordning angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket den 15 december 1914 uträknas med
ledning av bolagets böcker.

Enligt § 6 i det av 3914 års riksdag godkända kontrakt mellan svenska
staten och bolaget gäller ifråga om sistberörda skatteuppbörd följande. För
alla de tobaksvaror, vare sig av bolagets egen tillverkning eller importerade,
vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror,
som enligt 22 § i sagda förordning importeras för försäljning, skall bolaget till
staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de enligt samma förordning å
varje tid gällande procentsatser. Före utgången av varje månad skall bolaget
till statskontoret inleverera de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka
bolaget under nästföregående månad levererat eller för vilka bolaget uppburit
den i 22 § i förordningen stadgade licensavgift. Skattebeloppen uträknas med
ledning av bolagets böcker, och skall varje inleverering vara åtföljd av på
nämnda böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets
vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt
av den utav Eders Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de
utav Eders Kungl. Maj :t utsedda revisorerna i bolaget. Då nyssberörda skatteuppbörd,
som för år räknat hitintills uppgått till betydligt större belopp än
uppbörden av tull för oarbetad tobak och tobaksmjöl för motsvarande år,
kunnat grundas på bolagets bokföring, anser styrelsen, att, då, såsom ovan
anförts, ur tullbehandlingssynpunkt hinder icke möter mot att anförtro bolaget
att utröna nettovikten för ifrågakomna varor, uppbörden av tullavgifterna för
varorna jämväl bör kunna grundas på bolagets bokföring. På grund av sin
ställning såsom utövare av statens tobaksmonopol lärer bolaget nämligen icke,
lika litet som ifråga om inleverering av förenämnda skattebelopp och licensavgifter,
hava något intresse av att underlåta iakttagandet av vederbörlig noggrannhet
vid handhavandet av det ifrågasatta bestyret.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden har generaltullstyrelsen
funnit sig böra tillstyrka, att uppbörden av tullavgifterna för oarbetad
tobak och tobaksmjöl, som av bolaget införes till riket, ordnas i huvudsak
efter av bolaget angivna grunder. Ett medgivande i föreslagen riktningborde
emellertid enligt styrelsens åsikt lämnas endast tills vidare.
Vidare borde rätt att granska bolagets bokföring över godset ävensom
att inventera eller besiktiga detsamma tillkomma generaltullstyrelsen.

Beträffande den ifrågasatta rätten att här i riket förmala utländsk
råtobak mot skyldighet att sedermera, då varan skall vidare bearbetas
till snus, erlägga tull för varan efter den för tobaksmjöl bestämda tullsatsen
innehåller generaltullstyrelsens utlåtande följande:

o Enligt vad styrelsen under hand inhämtat, uppkomme vid förmalning
av råtobak till tobaksmjöl icke några biprodukter eller något avfall utan utnyttjades
råtobaken till fullo. Den viktförlust, som uppstode vid förmalningen,
berodde uteslutande på den torkningsprocedur, som varan underkastades före
förmalningen.

Med avseende härå och då vidare tullsatsen å tobaksmjöl bestämts
till belopp, motsvarande vad som belöper å den kvantitet oarbetad
tobak, varav tobaksmjölet framställts, har generaltullstyrelsen funnit sig
icke hava något att erinra mot att bolaget beviljas nu ifrågavarande
förmån i samband med de lättnader, som i ansökningen avses.

Vad angår bolagets ansökning om befrielse från den särskilda avgift
av en procent å tullbeloppet, vilken nu utgår vid uppläggning å nederlag,
erinrar styrelsen om att styrelsen i sitt den 29 mars 1900 avgivna förslag
till tullstadga å sid. 160—161 till behandling upptagit frågan om
borttagandet eller nedsättandet av sagda avgift. Styrelsen anförde därvid,
hurusom såväl bevaknings- som kontorsgöromål, föranledda av nederlagsrörelsen,
tillskyndade statsverket ganska avsevärda kostnader, vilka
städse och, som det ville synas, med fullt skäl ansetts böra drabba den
trafik, som betjänade sig av ifrågavarande inrättning. Vidare borde
icke förbises, att nederlagsavgiftens nedsättning och naturligtvis ännu
mera dess fullständiga borttagande skulle för statsverket medföra icke
allenast den jämförelsevis mindre betydande direkta förlusten utan ock
den påföljd, att nederlagsrätten komme att tagas i anspråk i stor utsträckning
endast och allenast för erhållande av förlängd tullkredit,
vilket förhållande komme att hava till följd ökat behov av tullpersonal
för göromålens bestridande. Härjämte anförde styrelsen, att nederlagsavgiften
till väsentlig del motvägdes av den kredit för belöpande tull,
som beviljades vid förtullning från nederlag.

Fråga om
befrielse i
vissa fall
från gäldande
av
tull.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 266.

I anslutning härtill yttrar generaltullstyrelsen följande:

»Av de nu anförda skälen för nederlagsavgiftens bibehållande lära de
två först omförmälda icke kunna, därest den av bolaget föreslagna anordningen
vidtages, åberopas till stöd för att en särskild avgift, motsvarande nederlagsavgiften,
bör utgå för ifrågakomna varor. Beträffande det sistnämnda skälet
skulle bolaget, som för närvarande i allmänhet åtnjuter tre månaders kredit
å tullavgift vid uttagning av råtobak och tobaksmjöl från nederlag, visserligen
komma i åtnjutande av kredit under en till två månader å tullavgifterna
för tobak, som från upplagsmagasinen nttagas för tillverkning av tobaksvaror.
Detta skäl synes styrelsen emellertid icke vara tillräckligt för att motivera en
särskild avgift utöver tullavgifterna för godset, i all synnerhet som, därest
godset i enlighet med styrelsens förslag väges netto, tullavgifterna för godset
torde komma att uppgå till högre belopp än som skulle hava blivit fallet, om
godset uppvägts av tullverket, därvid taraavdraget mestadels beräknas efter
fastställd taraprocent. I detta samband anser styrelsen sig böra erinra om att
kommerskollegium och styrelsen i sitt ovanberörda utlåtande den 20 november
1917 över bolagets framställning om införande i tulltaxan av en särskild tullsats
för tobaksmjöl hemställt om viss ändring av taraprocenten beträffande
oarbetad tobak, vilken hemställan emellertid icke föranledde någon Eders
Kungl. Maj:ts åtgärd. Därvid anförde ämbetsverken, att enligt uppgifter från
snusfabrikerna i Stockholm och Härnösand den kvantitet utländsk råtobak
med en fakturanettovikt av 1,117,435 kilogram, som under år 1916 vid nämnda
fabriker förmalts till mjöl, med tillämpning av fastställd tara vid tullbehandlingen
attesterats utgöra 1,068,302 kilogram men vid invägningen befunnits utgöra
1,094,422 kilogram eller omkring 2.45 procent mera än den vid tullbehandlingen
utrönta vikten. Därest den nu föreslagna anordningen vidtages, lärer
alltså tulluppbörden för oarbetad tobak och tobtaksmjöl kunna förväntas uppgå
till större belopp än som skulle hava blivit förhållandet, därest godset tullbehandlats
i nu stadgad ordning.»

På grund av vad sålunda anförts anser generaltullstyrelsen, att
någon nederlagsavgiften motsvarande avgift icke bör utgå för oarbetad
tobak och tobaksmjöl, som enligt det nu ifrågasatta medgivandet skulle
komma att utlämnas till bolaget.

Generaltullstyrelsen upptager härefter till behandling spörsmålet, i
vad mån tullavgift bör erläggas för tobak, som efter den ifrågasatta
anordningens genomförande icke komme till användning vid fabrikationen
av tobaksvaror eller som exporterades i form av färdig tobaksvara.
I dessa hänseenden anför styrelsen följande:

»Bolaget har i sin föreliggande ansökning utgått därifrån, att skyldigheten
att erlägga tull för ifrågakomna varor skulle inträda, då varorna uttoges
från upplagsmagasin för att användas vid fabrikationen av tobaksvaror.
Däremot har bolaget i ansökningen icke berört frågan, huruvida för vara,
som av bolaget införts till riket men som icke kommit till användning vid
fabrikationen, bör erläggas tull eller befrielse därifrån åtnjutas. Vad först
angår vara, som ur riket återutföres, lärer befrielse från erläggande av tull -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

avgift för varan böra medgivas. Enahanda synes bliva fallet beträffande vara,
som genom olyckshändelse eller eljest gått förlorad. Likaså bör befrielse från
erläggande av tullavgift åtnjutas för vara, som befunnits vara obrukbar, dock
under villkor, att varan förstöres. På sätt här ovan nämnts, åtnjutes för nederlagsgods
under motsvarande förhållanden befrielse från tullavgifts gäldande.
Emellertid inträffar det understundom, särskilt vid försändning inrikes orter
emellan, att oförtullat gods förkommer utan att utredning kan åvägabringas
om det sätt, varpå godset förkommit. För sådant gods synes det, såsom fallet
är med nederlagsgods under motsvarande förhållanden, böra erläggas stadgad
tull. Ävenledes bör stadgad tull av bolaget inlevereras för oarbetad tobak och
tobaksmjöl, som av bolaget inom riket disponeras annorlunda än för tillverkning
av tobaksvaror. Därvid åsyftar styrelsen det fall, att varan av bolaget
överlåtes. Enligt 4 § i förenämnda förordning den 15 december 1914 angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket kan nämligen med Eders Kungl.
Maj:ts tillstånd även annan än monopolets utövare innehava tobak i annan
form än såsom färdig tobaksvara. Enär i nu omförmälda avseenden tvekan
understundom lärer kunna råda, huruvida tull skall erläggas eller befrielse
därifrån åtnjutas, torde hithörande frågor icke böra avgöras av bolaget utan
ankomma på styrelsens prövning.

Enligt § 13 mom. 1 i kungl. förordningen med tulltaxa för inkommande
varor den 9 juni 1911 (nr SO) beviljas vissa belopp restitutionsvis av tullmedlen
vid utförsel sjöledes från stapelstad av bland annat arbetad tobak. Såsom
villkor för åtnjutande av berörda så kallad dråback är föreskrivet — förutom
att viss mängd av exportvaran skall angivas och på en gång avsändas
— att vid angivningsinlagan skall fogas tillverkarens under edlig förpliktelse
avgivna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är svensk tillverkning
och av utländskt råämne, för vilket full införseltull blivit erlagd, varjämte
utförseln skall styrkas på visst i författrungsrummet närmare angivet
sätt. Iakttagandet av nämnda villkor omöjliggöres icke, därest den nu föreslagna
anordningen för förtullning av oarbetad tobak och tobaksmjöl genomföres.
Någon ändring av ifrågavarande bestämmelser om dråback för arbetad
tobak påkallas därför icke.

På sätt ovan anförts, har bolaget i sin förevarande ansökning förbundit sig
att icke återutföra oarbetad tobak och tobaksmjöl, därför tull i föreslagen ordning
inlevererats till styrelsen. Bestämmelser i fråga om restitution av sålunda
inlevererad tull skulle alltså icke erfordras. Därest missräkning eller
annat fel förelupit beträffande inlevereringen av tullavgifterna, lärer utan särskild
föreskrift styrelsen vara befogad att vidtaga härav påkallad rättelse.»

Efter att sålunda hava angivit sin principiella ståndpunkt i före- ''
liggande fråga, anför styrelsen, att ett genomförande av den föreslagna ta
anordningen av flera skäl lärer kräva riksdagens medverkan. I sådant
avseende erinrar styrelsen först därom, att förutberörda förmån att förmala
oförtullad utländsk tobak mot skyldighet att erlägga tull för varan
efter den för tobaksmjöl bestämda tullsatsen innefattar en avvikelse från
den i § 1 tulltaxeunderrättelserna förekommande bestämmelsen, att vara
skall förtullas i det skick, vari den inkommer till riket. Vidare framBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 226 käft. (Nr 266). 3

v v i k e 1 s e
rån tullxpund
errätt
elrna
in. m.

Förslag
till bestämmelser
och särskilda
föreskrifter.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

hålles, att frågan om bestämmandet av nettovikten utgör, med hänsyn
till i § 2 tulltaxeunderrättelserna intagna bestämmelser om tara och rätt
till störtning, jämväl ett ämne, som tillhör riksdagens prövning. Slutligen
erinrar styrelsen om att anordningar, som avse att bereda varuägare
möjlighet att bär i riket upplägga oförtullat gods, ansetts icke kunna
genomföras i administrativ ordning, samt att förordningarna om frihamn,
frilager och provianteringsfrilager sålunda tillkommit under medverkan
av riksdagen. Enligt styrelsens åsikt borde emellertid endast huvudgrunderna
för den föreslagna anordningen godkännas av riksdagen, under
det att de särskilda föreskrifter, som för bevarande av kronans rätt eller
eljest funnes erforderliga, borde meddelas av Kungl. Maj:t.

Styrelsen har därför låtit utarbeta och vid sitt utlåtande fogat förslag
till dels bestämmelser angående förtullning av för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl,
vilka bestämmelser vore avsedda att godkännas av riksdagen, dels
ock särskilda föreskrifter med avseende å förtullning av för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolet inkommande oarbetad tobak och tobaksmjöl,
vilka föreskrifter vore avsedda att meddelas av Kungl. Maj:t.

De sålunda avgivna förslagen hava av generaltullstyrelsen närmare
motiverats.

T avseende å förslaget till bestämmelser, avsedda att godkännas
av riksdagen, anför generaltullstyrelsen följande:

»Det i punkten 1 förekommande uttrycket Vare sig direkte eller från tulllager’
avser närmast att bereda bolaget möjlighet att utan tullavgifts gäldande
utbekomma oarbetad tobak och tobaksmjöl, som upplagts å nederlag. Då
det synes böra vara bolaget obetaget att angiva oarbetad tobak och tobaksmjöl
till direkt förtullning, omedelbar transitförsändning, uppläggning å nederlag
eller transitupplag eller intagning å frilager, därest sådant i särskilt fall
skulle finnas vara önskligt, har punkten 1 erhållit härav påkallad avfattning.
Bolaget synes i sin förevarande ansökning hava utgått därifrån, att godset
alltid skall magasineras före användningen för fabrikationen. Då emellertid
godset utlämnas till bolagets disposition och då det dessutom i särskilda
fall kan antagas vara önskvärt att efter godsets utlämnande från tullverket
transportera godset direkte till tobaksfabrik, har styrelsen ansett någon föreskrift
om magasinering av godset icke böra meddelas.

Den i punkten 3 intagna bestämmelsen, att vikten icke behöver upptagas
med större noggrannhet än enhet av kilogram, har sin motsvarighet i § 2 mom.
6 tulltaxeunderrättelserna.

Då enligt förslaget redovisningen av tullavgift för godset skulle ske för
varje månad och då vidare ett omedelbart tillämpande av en beslutad ändring
i tullsatserna för oarbetad tobak och tobaksmjöl numera efter införandet av
tobaksmonopol lärer hava långt mindre betydelse än förut, har styrelsen i
punkten 5 föreslagit, att tullavgift för godset skall beräknas efter de taxor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

och författningar, som äro gällande vid ingången av den månad, varunder
skyldighet att erlägga tull för godset uppstått.

I övrigt torde förslaget till nu ifrågavarande bestämmelser icke tarva
ytterligare motivering utöver vad förut här ovan anförts.»

Enligt vad generaltullstyrelsen i sitt i ärendet avgivna utlåtande
meddelat, har aktiebolaget svenska tobaksmonopolet under hand beretts
tillfälle att taga de! av de genom styrelsens försorg utarbetade preliminära
förslag till bestämmelser och särskilda föreskrifter i ämnet, vilka förslag
voro likalydande med de till styrelsens utlåtande fogade förslagen med
undantag av punkten 8, andra stycket, i förslaget till bestämmelser, vilken
del av förslaget hade följande lydelse:

»Rättigheten må av Kungl. Maj:t återkallas, när helst anledning därtill
förekommer. Därest rättigheten återkallas, åligger det bolaget att inom av
Kungl. Maj:t bestämd tid, med tillämpning av här ovan meddelade bestämmelser
till generaltullstyrelsen inleverera belöpande tullavgift för det gods av
ifrågavarande slag, som den dag, då rättigheten upphör, finnes i bolagets besittning.
»

I skrivelse den 31 januari 1921, som bifogats generaltullstyrelsens
utlåtande, har aktiebolaget svenska tobaksmonopolet avgivit yttrande
över sagda preliminära förslag och därvid förmält sig icke hava anledning
till erinran mot förslagen i vidare mån än att bolaget ansett, att
tobak och tobaksmjöl, som den dag, från och med vilken den ifrågasatta
rättigheten upphörde att gälla, fanns i bolagets besittning, borde
få uppläggas å nederlag.

Vad bolaget sålunda anfört har av generaltullstyrelsen beaktats vid
avgivande av det slutliga förslaget till bestämmelser i ämnet, och anför
styrelsen i detta avseende följande:

»De närmare föreskrifter, som påkallas med avseende å uppläggning å
nederlag av gods, varom nu är fråga, lärer det höra ankomma på Eders Kungl.
Mf.,j:t att meddela, då rättigheten återkallas. Emellertid anser styrelsen sig
höra framhålla, att med hänsyn därtill, att, såsom ovan nämnts, nederlagsrätt
icke må åtnjutas längre än fem år, uppläggning av godset å nederlag
icke torde höra ifrågakomma beträffande annat gods än sådant, som angivits
till disposition av bolaget inom fem år före dag, från vilken rättigheten upphör
att gälla samt att godset hör behandlas såsom om detsamma blivit för
nederlag angivet den dag, då det blivit till disposition av bolaget angivet.»

Då tobaksmonopolets utövare är ensam berättigad att införa oarbetad
tobak och tobaksmjöl och vinsten å monopolets rörelse till största
delen tillfaller staten, torde möjligen den frågan kunna uppställas, huruvida
tillräcklig anledning numera föreligger att bibehålla tullarna å nämnda
varor. De skäl, som, på sätt förut nämnts, av kommitterade för regie -

Aktiebolaget
svenska
tobaksmonopolet
den 31
januari 1921.

D ep ar: e men tsche''en.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 266.

ring av tob aksbes katta i ngen anförts mot upphävande av tullen å råtobak,
lära emellertid allt fortfarande äga giltighet. Upphävande av berörda
införseltullar anser jag därför icke böra ifrågakomma.

I likhet med generaltullstyrelsen anser jag emellertid, att väsentliga
lättnader i fråga om förtullning av berörda varor böra och kunna utan
äventyrande av statens rätt beredas aktiebolaget svenska tobaksmonopolet.
De lättnader, som i sådant avseende ifrågasättas av bolaget, äro
visserligen, av mycket vittgående art vid jämförelse med förfarandet vid
förtullning av gods i allmänhet. Med avseende fästat särskilt därå, att
uppbörden av skatt och licensavgifter enligt förordningen angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket grundas på bolagets bokföring,
och då ur tullteknisk synpunkt hinder icke möter mot att anförtro bolaget
uppvägningen av ifrågakomma varor, har jag dock funnit mig kunna
tillstyrka, att den av bolaget föreslagna och av generaltullstyrelsen förordade
anordningen genomföres.

Likaledes anser jag mig kunna förorda, att bolaget medgives rätt
att utan tullavgifts gäldande förmala tobak mot skyldighet att sedermera,
då varan skall bearbetas till snus, erlägga tull för varan efter
den för tobaksmjöl bestämda tullsatsen.

Jag delar även generaltullstyrelsens åsikt, att särskild avgift, motsvarande
nederlagsavgiften, icke bör utgå för oarbetad tobak och tobaksmjöl,
som utlämnas till bolagets disposition.

Av skäl, som generaltullstyrelsen andragit, torde emellertid för
genomförande av den föreslagna anordningen påkallas, att huvudgrunderna
för densamma godkännas av riksdagen.

Beträffande det av generaltullstyrelsen under sådan förutsättning
avgivna förslaget till bestämmelser har jag icke funnit anledning till
erinran; och torde bestämmelserna böra tillämpas från och med dag, som
Kungl. Maj:t bestämmer.

De ytterligare föreskrifter, som må finnas erforderliga, torde jag
bliva i tillfälle att framdeles få underställa Kungl. Maj:ts prövning.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag alltså hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga följande bestämmelser angående förtullning av för aktiebolaget
svenska tobaksmonopolets räkning inkommande oarbetad tobak
och tobaksmjöl, att träda i kraft å dag, som av Konungen bestämmes:

1) Oarbetad tobak och tobaksmjöl, som av aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet, i det följande benämnt bolaget, införes till riket vare
sig direkte eller från tullager, må, utan att tullavgift för godset erlagts
och utan att godsets myckenhet blivit genom uppvägning utrönt, av

Kungi Maj:ts proposition Nr 266.

bolaget disponeras mot skyldighet för bolaget att sedermera, på sätt här
nedan föreskrives, för godset erlägga tull samt under iakttagande i
övrigt av vad här nedan stadgas.

2) Oarbetad tobak må utan tullavgifts gäldande förmalas till
tobaksmjöl.

I övrigt må ej oarbetad tobak, ej heller tobaksmjöl underkastas
bearbetning, med mindre tullavgift erlägges för godset.

3) Då gods, som här ovan avses, intages i fabrik för tillverkning
av tobaksvaror, skall godsets netto vikt utrönas antingen på det sätt, att,
sedan bruttovikten fastställts, emballagets vikt utrönes genom uppvägning
och dragés från bruttovikten, eller ock genom att godset väges netto.

Vikten behöver icke upptagas med större noggrannhet än enhet
av kilogram.

4) Inom utgången av varje månad skall bolaget till generaltullstyrelsen
avlämna en på bolagets bokföring grundad uppgift å sammanlagda
nettovikten av det gods av vartdera slaget, som enligt vad här
ovan under punkten 3) sägs blivit under den nästföregående månaden
uppvägt vid varje särskild tobaksfabrik, och därvid tillika till nämnda
styrelse inleverera å godset belöpande tullavgift.

Berörda uppgift skall vara å bolagets vägnar avgiven av verkställande
direktören samt till riktigheten styrkt av den utav Kungl. Maj:t
utsedde jourhavande direktören och en av de utav Kungl.*Maj:t utsedda
revisorerna i bolaget.

5) Tullavgift för godset beräknas efter de taxor och författningar,
som äro gällande vid ingången av den månad, varunder skyldighet för
bolaget att erlägga tull för godset uppstått.

6) Befrielse från gäldande av tullavgift åtnjutes för oarbetad
tobak och tobaksmjöl, som ur riket återutförts, som genom olyckshändelse
eller eljest gått förlorat, eller som befunnits vara obrukbart
och till följd därav förstörts, dock endast efter prövning av generaltullstyrelsen
i varje förekommande fall.

Har godset förkommit och kan bolaget icke visa, att godset gått
förlorat, eller har godset blivit inom riket av bolaget disponerat annorlunda
än för tillverkning av tobaksvaror, skall stadgad tullavgift för godset
erläggas.

7) Det åligger bolaget att ställa sig till efterrättelse de ytterligare
bestämmelser i ämnet, som för bevarandet av kronans rätt eller eljest
kunna bliva av Kungl. Maj:t givna, ävensom de föreskrifter, generaltullstyrelsen
i enlighet med nyssnämnda bestämmelser meddelar.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 226 käft. (Nr 266.) 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 266.

8) Den bolaget sålunda medgivna rättigheten att utan tullavgifts
gäldande från tullverket utbekomma oarbetad tobak och tobaksmjöl gäller
tills vidare under den tid, bolaget utövar statens tobaksmonopol.

Rättigheten må av Kungl. Maj:t återkallas, när helst anledningdärtill
förekommer. Därest rättigheten återkallas, åligger det bolaget
att för det gods av ifrågavarande slag, som den dag, då rättigheten
upphör, finnes i bolagets besittning, inom av Kungl. Maj:t bestämd tid
och med tillämpning av här ovan meddelade bestämmelser till generaltullstyrelsen
inleverera belöpande tullavgift för godset, eller ock under
iakttagande av de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Magt meddelas,
upplägga godset å nederlag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet av den lydelse, bil. litt. . . .
vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Martin Philipson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.