Kungl. Maj:ts proposition nr 263
Proposition 1940:263
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
1
Nr 263.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder för
lagring av brännoljor för jordbrukets behov; given
Stockholms slott den 3 maj 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
.4. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 maj 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö,
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, handels- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet
Pehrsson-Bramstorp:
Enligt förordningen den 10 juni 1938 (nr 367) angående handel med vissa
mineraloljor åligger det den, som för försäljning i oförändrat skick till
avnämare inom riket från utrikes ort inför olja, att, i den mån Kungl. Maj:t
därom förordnar, vid envar tid under året hålla lager av olja inom riket,
motsvarande viss procent av den myckenhet, han av dylik olja under nästföregående
kalenderår försålt till avnämare inom riket. Liknande bestämmelser
gälla beträffande råolja, som inom landet raffineras, samt för inhemska
raffinadprodukter.
Med stöd av ovannämnda förordning har Kungl. Maj:t dels i kungörelse
den 30 juni 1938 (nr 477) bestämt lagringsprocenten för tiden från och med
den 1 januari 1939 till och med den 30 juni 1939 till tio och för tiden efter
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 263.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
sistnämnda dag till tjugu, dels i kungörelse den 12 maj 1939 (nr 162) bestämt
lagringsprocenten för tiden efter den 30 juni 1940 till tjugufem. Sistnämnda
förordnande gäller för lager av bensin, fotogen samt motor- och
pannbrännolja, medan för lagring av nath- olja (crude oil) fortfarande gäller
det i kungörelsen den 30 juni 1938 fastställda procenttalet tjugu.
Vid 1938 års riksdags behandling av förevarande ärende (prop. nr
233; r. skr. nr 10, 228 och 348) räknade man med att uppnå en upplagring,
motsvarande minst 30 % av årsförbrukningen i riket. Då de för en dylik
lagring tillgängliga cisternanläggningarna icke voro tillräckliga, framträdde
behov av nya lagringsutrymmen. För tillgodoseende av detta förordade
Kungl. Majit främst lagring i plåtcisterner, förvarade i utsprängda hålrum
i berg. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade riksdagen dels under
tionde huvudtiteln ett reservationsanslag av 20 000 kronor till Försöksverksamhet
beträffande oljelagring, dels såsom kapitalinvestering i fonden för
förlag till statsverket ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor till Försöksanläggningar
för oljelagring. 1938 års riksdag upptog vidare å beredskapsstat
för budgetåret 1938/39 tvenne förskottsanslag å sammanlagt 4 000 000
kronor till bombsäkra utrymmen.
I riksstaten för budgetåret 1939/40 ha upptagits (r. skr. nr 47) tvenne mot
sistnämnda förskottsanslag svarande reservationsanslag av sålunda tillhopa
4 000 000 kronor. Vidare lia å beredskapsstat för samma budgetår upptagits
tvenne förskottsanslag till ett sammanlagt belopp av 6 000 000 kronor
till sprängningsarbeten och cisternanläggningar för oljelagring. Å tilläggsstat
I till riksstaten å kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket,
anvisade 1939 års urtima riksdag (skr. nr 37) dels till Sprängningsarbeten
lii. m. för oljelagring ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor, dels till
Cisternanläggningar för oljelagring ett reservationsanslag av 600 000 kronor,
dels ock till Anläggningar för oljelagring ovan jord ett reservationsanslag
av 8 000 000 kronor. 1940 års riksdag har för sistberörda ändamål anvisat
ytterligare 1 000 000 kronor.
De av riksdagen godkända grunderna för bestridande av kostnaderna för
ifrågavarande anläggningar innefatta i huvudsak följande.
Kostnaderna för utsprängning av erforderliga lagringsrum åvila helt statsverket.
Anslaget till sprängningsarbeten kan ej blott användas för utförande
av dylika arbeten i statlig regi utan även för utlämnande av bidrag åt kommuner
eller enskilda, vilka önska komma i åtnjutande därav för arbeten av
ifrågavarande slag. Beträffande cisterner gälla såväl för bombsäkra anläggningar
som för anläggningar ovan jord särskilda regler. I de fall, då staten är
ägare eller innehavare av den mark, å vilken anläggningen skall uppföras, ombesörjes
anskaffandet av cisternerna och deras iordningställande av staten genom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg. Upplåtas de färdiga anläggningarna
åt enskilda företag, skola dessa erlägga hyra, så beräknad att
skälig förräntning av de i anläggningen investerade medlen erhålles. Vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
3
uthyrning av underjordiska cisternanläggningar beräknas hyran allenast
med hänsyn till kostnaderna för motsvarande cisterner ovan jord. I de fall,
då cisternerna begagnas av enskilda företag, som själva äga eller innehava
den mark, varå cisternerna uppföras, får arbetet utföras genom vederbörande
företags egen försorg, varvid amorteringslån av statsanslag må lämnas
mot skälig ränta. Underhållet av cisternerna skola de företag svara
för, som begagna sig av desamma.
Till främjande av en ökad enskild lagring av brännoljor för jordbrukets
behov ha särskilda åtgärder vidtagits. Sålunda har 1939 års lagtima riksdag
(skr. nr 255) godkänt, att avtal angående lagring av brännoljor för jordbrukares
behov finge träffas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
statsrådsprotokollet för den 31 mars 1939 (prop. nr 251) föreslagits.
Berörda avtal avse att genom Svenska lantmännens riksförbunds försorg
skall lagras dels vid vissa lagercentraler och dels hos enskilda jordbrukare
förråd av fotogen eller annan brännolja för traktormotorer eller andra motorer
tillhörande de till avtalen anslutna jordbrukarna och avsedda att användas
vid deras jordbruk. Kostnaderna för såväl lagringsåtgärderna som
anskaffande av lagren skola bestridas av riksförbundet eller de till avtalen
anslutna föreningar eller enskilda personer. Staten å sin sida garanterar
enligt avtalen att, i händelse av beslag eller annat statligt förfogande
över dylikt brännoljelager, de i avtalen avsedda förråden intill en myckenhet
av 8 000 liter per med avtalet avsedd explosionsmotor i första hand skola
få användas i respektive lagerdeltagares jordbruk. Endast örn landets intresse
så oundgängligen fordrar, skall staten äga att helt eller delvis förfoga över
nämnda förråd för annans räkning än lagerdeltagarnas. I så fall skola emellertid
dessa vara berättigade till ersättning dels för lagringskostnaderna, beräknad
efter 1,5 öre per liter och år från den tidpunkt lagerdeltagaren anslutit
sig till lagringen, för den kvantitet som tagits i anspråk, dels ock för
själva varan efter gällande marknadspris, dock minst marknadspriset vid
inköpstillfället. Avtalen äro avsedda att gälla till den 1 januari 1945 och
skola, därest uppsägning icke sker, förlängas för fem år för varje gång.
Kontrollen över den lagringsverksamliet, varom här är fråga, handliaves
av statens reservförrådsnämnd.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 56) i ämnet framförde jordbruksutskottet
vissa önskemål i fråga örn lagringen av brännoljor hos jordbrukare.
Utskottet anförde härom, att det förefölle utskottet ovisst, huruvida
den föreslagna oljelagringen skulle få tillräcklig anslutning, därest finansieringen
av densamma helt skulle påvila jordbrukarna. På grund härav
och då det här i själva verket vore fråga örn ett viktigt statsintresse, nämligen
att jordbruksproduktionen skulle upprätthållas under en eventuellt
uppkommande kris, syntes det utskottet böra övervägas, örn ej för oljelagringens
mera allmänna genomförande ytterligare åtgärder erfordrades för
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
att underlätta jordbrukarnas finansiering av lagringen. Dylika åtgärder
borde dock enligt utskottet icke ske under sådana villkor, att lagerdeltagarnas
rätt att vid kristillfälle behålla den lagrade varan därigenom minskades. Vad
beträffade den bidragsform, som föreslagits i en inom andra kammaren väckt
motion, nr 480, nämligen att ur anslaget för statlig lagerhållning skulle utlämnas
bidrag till tankanläggningar hos enskilda jordbrukare med intill
50 % av kostnaden, syntes det utskottet tveksamt, huruvida denna bidragsform
vore lämplig.
I skrivelse den 23 februari 1940 har statens livsmedelskommission, nied
överlämnande av en inom dess produktionsavdelning utarbetad promemoria
angående tryggandet av jordbrukets behov av bränn- och smörjoljor, hemställt,
att åtgärder i sådant syfte måtte vidtagas. För egen del har kommissionen
därvid anfört i huvudsak följande:
Kommissionen, som förutsatte, att möjligheterna att på annan väg, främst
genom förmedling av den normala handelns organ, åstadkomma en lagring av
drivmedel för jordbrukets behov i annan ordning komme under omprövning,
ville förorda, att därjämte i första hand, efter den ytterligare utredning, som
kunde anses erforderlig, medel anvisades till anskaffande för statens räkning
av 20 stora cisterner, var och en rymmande 1 000 kbm, för ifrågavarande
lagring. Kostnaderna härför hade beräknats till 60 000 kronor för
komplett cisternanläggning eller tillhopa 1 200 000 kronor.
Därjämte ansåge sig kommissionen böra föreslå sådant tillägg till 1939
års lagtima riksdags beslut angående lagring av brännoljor hos jordbrukare,
att lagerhållarna utöver därigenom tillförsäkrade fördelar antingen
kunde erhålla bidrag av statsmedel med intill 50 % av totala anläggningskostnaden
för mindre cisternanläggningar vid de enskilda jordbruken eller
inom arbetsblocken eller ock möjligheter att hyra av staten anskaffade dylika
cisterner. Erforderligt anslag, beräknat efter 50 % av totala anläggningskostnaden,
kunde uppskattas till cirka 1 200 000 kronor för 2 000
cisternanläggningar. Skulle det anses lämpligare att utlämna cisterner till
lagerhållare mot viss årshyra enligt sistnämnda alternativ, ökades medelsbehovet
för samma antal anläggningar till cirka 2 000 000 kronor.
Den av livsmedelskommissionen överlämnade promemorian har i huvudsak
följande innehåll:
För att motverka följderna av en utav mobilisering förorsakad brist på
mänsklig arbetskraft och dragare vid jordbruket måste åtgärder vidtagas
i syfte att underlätta en ökad användning av tillgängliga jordbruksmaskiner.
En av de första förutsättningarna härför vore att behovet av bränn- och
smörjoljor till jordbrukets traktorer, dragbilar och stationära motorer bleve
säkrat.
Huru stor del av landets totala förbrukning av motorfotogen, som komme
på jordbrukets del, kunde icke avgöras, förrän resultatet av pågående inventering
förelåge färdigt. Att den ojämförligt största delen använts till jordbrukstraktorer
eller andra motorer inom jordbruket vore emellertid ställt
utom allt tvivel och framginge för övrigt av kommissionens approximativa
beräkningar. Om ännu större knapphet på arbetskraft vid jordbruket skulle
Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.
5
uppstå under 1940 än vad tidigare varit fallet, komme sannolikt behovet
av motorfotogen att öka högst avsevärt.
Nuvarande lagringsmöjligheter vore icke av den storlek, att lagren av
brännoljor kunde ökas i önskvärd omfattning, varför större lagringsutrymmen
måste skapas. Därvid borde hänsyn tagas till, att lagren erhölle så
stor spridning som möjligt, vilket enklast kunde åstadkommas genom lagring
hos jordbrukarna. Försök hade redan gjorts att åstadkomma beredskapslagring
av motorbränsle hos enskilda jordbrukare genom avtalet den
8 juli 1939 mellan staten och Svenska lantmännens riksförbund örn lagring
av brännoljor för jordbrukets behov. Med stöd av detta avtal hade Svenska
lantmännens riksförbund under sommaren 1939 igångsatt propaganda för
lagring av brännoljor hos jordbrukarna. För alt samtidigt begränsa kostnaderna
för cisternanläggningar, vilka enligt avtalet skulle bekostas av lagerkällaren,
hade riksförbundet beställt 300 cisterner från utlandet till betydligt
lägre pris än det, till vilket dylika cisterner kunde erhållas i Sverige.
Endast en mindre del av dessa cisterner hade emellertid hunnit inkomma
före krigsutbrottet, och därefter hade leveranserna blivit mycket fördröjda.
Sålunda hade endast 148 cisterner inkommit, men vederbörande leverantör
ansåge sig så småningom kunna fullgöra leveranserna. Även om samtliga
300 cisterner i sinom tid inkomme till landet ökades därigenom icke lagringsmöjligheterna
i önskvärd grad, emedan endast en relativt obetydlig del
av årsbehovet skulle kunna lagras i desamma. Åtgärder borde därför vidtagas
i syfte att med det snaraste tillverka dylika cisterner i större omfattning
än hittills inom landet. Kostnaderna för de svenska cisternerna vore
emellertid betydligt högre än för de utländska, varför de i sagda avtal tillförsäkrade
fördelarna med lagringen icke vore till fyllest för att åstadkomma
önskvärt intresse härför bland jordbrukarna.
Som förut nämnts, vore priset på de svenska cisternerna avsevärt högre
än för de utländska och därjämte hade priset på olja ökat högst avsevärt,
sedan frågan behandlades i riksdagen våren 1939, varför ekonomiskt stöd
åt lagerhållarna för närvarande vore betydligt mera av behovet påkallat än
tidigare.
Enligt gjorda beräkningar vore kostnaderna för anläggning av cisterner
utav svensk tillverkning oell inköp av motorfotogen i februari 1940 omkring
53 % högre än i augusti 1939. Därvid vore emellertid att märka, att priset
på de utländska cisternerna visserligen endast stigit obetydligt, men då leveranserna
från utlandet linder rådande förhållanden, såsom av det föregående
framginge, vöre mycket osäkra, borde man icke räkna med att kunna erhålla
flera cisterner därifrån än de redan beordrade.
Med hänsyn till den förut påpekade utomordentliga betydelsen av att
jordbrukets behov utav brännoljor tillgodosåges under alla förhållanden, syntes
åtgärder med det snaraste böra vidtagas från statens och enskildas sida i
syfte att skapa lagringsmöjligheter och anskaffa erforderliga kvantiteter
olja av i första hand motorfotogen. Dylik lagring borde ske dels hos de enskilda
jordbrukarna eller arbetsblocken, dels i större depåer i olika delar av
landet. Visserligen lunnes åtskilliga större cisternanläggningar för här ifrågavarande
ändamål i handelns iigo, men dessa vore icke lill fyllest för lagring
av så stora kvantiteter motorfotogen och råolja (solarolja), som här förutsattes.
Då dessa anläggningar därjämte ofta vore placerade i importstäderna
kunde svårigheter uppstå med distributionen ut till de olika orterna vid
mobilisering. Dessutom vore dylika lager i hamnstäderna mera utsatta för
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
förstörelse från en eventuell fiendes sida. Därför borde vid sidan av redan
förefintliga lagerutrymmen skapas nya lagercentraler på lämpliga platser
inom eller i närheten av större förbrukningscentra. Kostnaderna för anläggning
av dessa centraler syntes helt böra bestridas med statsmedel. Beträffande
behovet av medel för ifrågavarande ändamål kunde hänvisas till av
Svenska lantmännens riksförbund utförda beräkningar och upprättade kalkyler.
Riksförbundet hade räknat med färdigställande av 20 cisterner vardera
rymmande 1 000 kbm, alltså lagringsutrymmen för tillhopa 20 000
kbm. De av Svenska lantmännens riksförbund framlagda kalkylerna borde
emellertid underkastas ytterligare granskning av därför lämplig myndighet.
Därjämte borde frågan, om staten skulle sköta lagring och försäljning av
oljorna vid ifrågavarande lagercentraler i egen regi, eller om desamma borde
på vissa villkor uthyras till exempelvis Svenska lantmännens riksförbund,
underkastas särskild prövning.
Vid sidan av ovannämnda större lagercentraler borde, som förut nämnts,
även åstadkommas ökade lagringsmöjligheter hos de enskilda jordbrukarna.
Även för detta ändamål erfordrades ekonomiskt stöd från statens sida för
uppnående av önskvärt resultat. Ett dylikt stöd syntes uteslutande böra
beröra kostnaderna för anskaffning och anläggning av oljecisterner. Däremot
borde jordbrukarna själva bekosta oljan och samtidigt erhålla i ovannämnda
avtal lämnad garanti beträffande dispositionen därav och ersättning, därest
staten skulle nödgas förfoga över densamma.
Att lämpligt avväga ifrågavarande stöd vore emellertid förenat med betydande
svårigheter. Man kunde dock genom vissa kalkyler visa vilka kapitalinvesteringar,
som erfordrades för lagringen under olika förutsättningar.
Genom inköp på en gång av en större kvantitet olja hade jordbrukarna i
augusti 1939 kunnat erhålla denna för 9 öre i stället för 11 öre per liter för
mindre partier och därigenom göra en nettovinst på 24 kronor per år på lagring
av 10 000 liter fotogen i cisterner av utländskt ursprung. Emellertid hade
denna vinstmöjlighet tydligen varit för obetydlig i förhållande till kapitalutlägget
för att stimulera intresset. Sedermera hade priset på oljan stigit, varjämte
anläggningskostnaderna för cisterner av svensk tillverkning vore betydligt
högre än för utländska sådana. Enligt en i februari 1940 inom Svenska
lantmännens riksförbund uppgjord kalkyl över kostnaderna för lagring i
cisterner av svensk tillverkning hade man erhållit följande resultat:
Kr.
1 cistern å 10 000 liter komplett på platsen .... 1 400: —
Omkostnader.
4 % ränta ................................ 56: —
10 % amortering .......................... 140: —
4 % ränta på 10 000 liter motorfotogen å 15 öre
per liter............................. 60: —
Summa omkostnader 256: —
Avgår 2 öre per liter i rabatt ................ 200: —
Förlust ................................... 56: —
För närvarande skulle det alltså vara förenat med en direkt årlig förlust
att företaga dylik lagring av brännoljor.
Örn man däremot räknade med, att staten lämnade ett bidrag till cistern -
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
7
anläggningar på 50 % av totalkostnaden härför i likhet med förslag i motion
i andra kammaren nr 480 till 1939 års lagtima riksdag, kunde man beräkna
att lagerhållaren finge vidkännas följande kostnader:
Kr.
1 cistern å 10 000 liter komplett............... 700: —
Omkostnader.
4 % ränta ................................. 28: -—
10 % amortering ............................ 70: —
4 % ränta på 10 000 liter motorfotogen å 15 öre
per liter .............................. 60: —
Summa omkostnader per år 158: -—
Avgår 2 öre per liter i rabatt.................. 200: —
Vinst ...................................... 42:—
I detta fall skulle vederbörande jordbrukare kunna räkna med en vinst på
42 kronor per år. Denna vinst vore obetydligt större än den, man räknade
med i augusti 1939, men man kunde förvänta, att statsbidraget som sådant
kunde verka i någon mån stimulerande på intresset för lagring av brännoljor.
Därtill komme, att jordbrukarna under nuvarande förhållanden sannolikt
insåge betydelsen av dylik lagring i avsevärt högre grad, än vad fallet hade
varit före krigsutbrottet. Erforderligt statsbidrag för denna form av lagring
utav drivmedel syntes därför kunna begränsas till 50 % av totala anläggningskostnaden.
Med hänsyn till svårigheterna att från utlandet erhålla de redan beställda
300 cisternerna, borde man, som nämnts, för närvarande knappast räkna
med att från nämnda land kunna inom rimlig tid erhålla leveranser därutöver.
Man kunde därför endast kalkylera med de svenska företagens möjligheter
att tillverka cisterner. Enligt en av Svenska lantmännens riksförbund
gjord undersökning av tillverkningskapaciteten hos de ledande företagen
på nämnda område borde man kunna räkna med en inhemsk tillverkning
under innevarande år av sammanlagt omkring 2 000 dylika cisterner.
Detta antal borde med det snaraste beställas i två storlekar, nämligen med en
rymd av 5 000 respektive 10 000 liter, ungefär hälften utav vartdera slaget.
Kostnaderna för staten, beräknade efter ett statsbidrag på 50 % av totala
anläggningskostnaden, framginge av följande sammanställning:
Antal cisterner | Pris per |
| Därav att | bestridas av |
kr | statsmedel | vederbörande jordbrukare | ||
1 000 å 10 000 liter.............. | 1 400 | 1 400 000 | 700 000 | 700 000 |
1 000 å 5 000 » .............. | 945 | 945 000 | 472 500 | 472 500 |
| Summa kronor | 1 172 500 | 1 172 500 |
Skulle, trots allt, icke tillräckligt intresse förefinnas bland jordbrukarna
för anskaffande av cisternanläggning, borde övervägas, huruvida icke staten
helt skulle kunna bekosta själva cisternerna för att sedan mot en viss årlig
hyra ställa dem lill jordbrukarnas förfogande. Utgifterna för lagerhållarna
skulle i så fall begränsas till kostnaderna för erforderlig gjutning och arma
-
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.
tur m. m. Antoge man, att sammanlagt 2 000 cisterner beställdes, skulle kostnaderna
för staten uppgå till sammanlagt i runt tal 2 miljoner kronor, beräknade
enligt följande kalkyl:
Antal cisterner
1 000 å 10 000 liter
1 000 å 5 000 »
Pris per
cistern
Totalkostnad
kr kr
1 200 1 200 000
745 745 000
Summa kronor 1 945 000
Efter leverans av samtliga förenämnda såväl svenska som utländska cisterner
skulle jordbrukarna disponera sammanlagt 2 300 sådana. Av dessa kunde
ungefär hälften beräknas rymma 5 000 liter olja och den andra hälften
10 000 liter. Sammanlagt skulle alltså 17 250 kbm, motsvarande cirka 13 800
ton brännoljor kunna lagras i dessa cisterner. Därutöver kunde ganska betydande
kvantiteter olja lagras på fat. Denna form för lagring vore av stor betydelse
särskilt för det mindre jordbruket, som oftast icke kunde bära de med
cisternanläggning förenade kostnaderna. Det torde därför kunna beräknas, att
hos jordbrukare skulle i cisterner och på fat kunna lagras sammanlagt omkring
25 000 ton brännoljor. Medräknades även lagringskapaciteten hos de
föreslagna större cisternanläggningarna, skulle, örn här ifrågavarande åtgärder
vidtoges, lagringsutrymmen kunna skapas för lagring av över 40 000
ton brännoljor för jordbrukets behov. Resterande del av årsbehovet skulle
sannolikt kunna rymmas i redan förefintliga cisternanläggningar hos den
privata handeln.
Frågan om ökad lagring av brännoljor hos jordbrukare har även upptagits
till behandling inom statens reserv]örrådsnåmnd. I skrivelse den 29
februari 1940 har nämnden sålunda anmält, att nämnden avsåge att träda
i förbindelse med hushållningssällskapen med förslag att åstadkomma lagring
efter i huvudsak de principer, vilka läge till grund för den lagerhållning,
som av flertalet vägstyrelser i landet ombesörjdes för nämndens räkning.
Dessa principer ginge i korthet ut på att nämnden ombesörjde anskaffning
av cisterner, bidroge med 40 % av anskaffningskostnaden samt
sörjde för inköp av den till lagring avsedda varan, medan lagerhållaren
hade att svara för 60 % av kostnaden för cisternernas anskaffning jämte
frakt- och nedläggningskostnad ävensom för erforderlig omsättning av lagret.
Vid den lagring av motorbränsle hos enskilda större jordbrukare eller
jordbrukargrupper, som avsåges komma till stånd enligt nu nämnda principer,
vöre det av kostnadsskäl och även ur andra synpunkter av vikt att
tillse, att lagren icke splittrades i alltför obetydliga partier. Nämnden hade
därför tänkt sig att avtal om lagring i varje särskilt fall icke borde understiga
10 kubikmeter.
Efter remisser ha yttranden avgivits över livsmedelskommissionens framställning,
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 21 mars 1940 samt, över
kommissionens och reservförrådsnämndens särskilda skrivelser, — efter
Kungl. \laj:ts proposition nr 263. 9
bensin- och oljenämndens hörande — av statens industrikommission den
20 mars 1940.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt yttrande berört i ärendet förebragta
kostnads- och driftskalkyler samt förefintliga möjligheter att under
nuvarande förhållanden anskaffa de ifrågasatta lagringskostnaderna. Styrelsen
har härom i huvudsak anfört följande:
Den genomsnittliga kostnaden för var och en av de större cisternanläggningarna
om 1 000 kbm hade beräknats till 60 000 kronor för komplett anläggning.
Detta belopp vore med nuvarande prisläge för lågt, därest anläggningarna
med avseende på kvalitet skulle motsvara i allmänhet tilllämpade
fordringar. Kostnaden för själva cisternen med grund borde ej
beräknas lägre än 45 000 kronor. Den för rörledningen upptagna kostnaden
förutsatte ett med avseende på kommunikationsförbindelser (närhet till kaj
respektive järnväg och väg) synnerligen gynnsamt fall, varmed man endast
sällan skulle kunna räkna. Såsom medelvärde vore nämnda kostnad därför
med all säkerhet för låg. Å andra sidan borde en enklare och billigare plattform
för fatupplag vara tillfyllest än den, som syntes hava avsetts med
för denna post upptaget belopp. Ventiler och pumpar syntes ej hava medtagits
i kostnadskalkylen. Detsamma gällde målning av cisternen ävensom
tillfartsväg och körplan. Slutligen måste man räkna med en viss tomtkostnad.
Enär de lokala förhållandena (grundens beskaffenhet, kommunikationsförbindelser
m. m.) varierade betydligt, vore det vanskligt att utan tillgång
till närmare uppgifter beträffande de för anläggningarna ifrågasatta platserna
göra en mera exakt kostnadsberäkning. Med hänsyn till vad förut
anförts syntes den till 60 000 kronor beräknade kostnaden dock böra ökas
med 20—25 %. Kostnaden för 20 anläggningar av ifrågavarande slag borde
sålunda beräknas utgöra 1 440 000—1 500 000 kronor. Härvid räknade styrelsen
med material av svensk tillverkning. Vid användning av utländskt
material kunde grundkostnaden möjligen ställa sig lägre. Med tillägg för
frakt- och tullkostnader i det senare fallet syntes kostnadsskillnaden emellertid
bliva relativt liten.
Under rubriken »Allmänna kostnader» för en cisternanläggning örn 1 000
kbm hade förutom ränta å anläggningskapitalet samt avskrivning upptagits
en post, benämnd »Extra distributionskostnader», med 3 000 kronor.
Benämningen av sistnämnda post vore oklar; det upptagna beloppet
av 3 000 kronor syntes emellertid väl motsvara de rena driftkostnaderna,
exklusive försäkringar, under ett år. Härutöver tillkomme dock underhållskostnaderna,
vilka borde beräknas till 3 000 kronor per anläggning och år.
De för lagring hos de enskilda jordbrukarna ifrågasatta mindre cisternerna
hade beräknats kosta 1 200 kronor för en 10 kbm cistern och 745
kronor för en 5 kbm cistern. Dessa kostnader avsåge enbart anskaffning
av cisternerna, alltså ej erforderliga anordningar för vederbörande lagerplatser,
vilka senare hade avsetts att bekostas av respektive lagerkällare
själva.
Enligt ett av en svensk leverantör i mars 1940 avgivet anbud utgjorde
kostnaderna för 10 och 5 kbm cisterner 1 100 respektive 800 kronor.
Detta anbud kunde under nuvarande förhållanden ingalunda anses högt.
Anskaffandet av det antal cisterner, som hade ifrågasatts, nämligen 2 000,
förutsatte emellertid, att tillverkningen därav fördelades på ett betydande
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
antal verkstäder, däribland ett flertal mindre sådana. Priserna bomme därvid
säkerligen att i många fall ställa sig högre än enligt nämnda anbud.
Därjämte tillkomme kostnaderna för armatur m. m., som lämpligen borde
levereras i samband med cisternerna. Kostnaderna för 10 och 5 kbm cisterner
borde därför ej beräknas lägre än 1 200 kronor respektive 900 kronor.
För 1 000 cisterner av vartdera slaget skulle den sammanlagda kostnaden
sålunda bliva 2 100 000 kronor.
Beträffande möjligheten av att inom rimlig tid anskaffa de ifrågasatta
skilda slagen av cisterner borde beaktas, att härvid ifrågakommande verkstäders
leveransförmåga för närvarande i allmänhet redan vore hårt tagen
i anspråk. Beställningar på bl. a. ett betydande antal cisterner till anläggningar,
som utfördes genom statens försorg, hade sålunda redan placerats
hos ett flertal verkstäder. Enligt genom styrelsen verkställd undersökning
vore det dock möjligt att anskaffa det 20-tal cisterner örn 1 000 kbm,
som här hade ifrågasatts, inom en tid av omkring 6 månader, räknat från
den tid, då eventuell beställning gjordes. Anskaffandet av hela antalet
mindre cisterner (2 000 st.) skulle däremot ställa sig svårare. Leveransen
därav finge i nuvarande läge sannolikt fördelas utöver en tid av 11L år.
Bensin- och oljenämnden har i förutberörda yttrande till industrikommissionen
den 13 mars 1940 bland annat anfört följande:
För tillgodoseende av önskemålet örn en ständig lagerhållning av motorfotogen,
motsvarande jordbrukets årsbehov, erfordrades nytt lagringsutrymme
med en sammanlagd kapacitet av åtminstone 20 000 kbm. Detta kunde
ske genom
1) konsumentlagring — cisterner om 5 å 10 kbm hos enskilda större förbrukare
eller intill 100 kbm hos lokala förbrukarsammanslutningar;
2) mellanhandslagring — cisterner å förslagsvis 1 000 kbm hos en eller
flera rikssammanslutningar;
3) importörlagring — cisterner örn 1 å 2 000 kbm eller mera som utbyggnad
till oljebolagens befintliga lagrings- och distributionsorganisation.
Även en kombination av ovanstående alternativ kunde komma i fråga.
Bensin- och oljenämnden hade redan tidigare framhållit den stora betydelsen
av ökad lagringskapacitet hos förbrukarna, önskvärt vore, att
dessa beredde sig möjlighet lagra minst 40 % av årsbehovet, varigenom
man skulle kunna minska faran för skadegörelse från luften och motverka
distributionssvårigheterna vid krig eller andra utomordentliga förhållanden.
Härför kunde fat endast i mycket begränsad utsträckning komma till användning,
och lagringen måste sålunda främst ske i cisterner. Erfarenheterna
från tidigare försök att ordna cisternlagring hos lantbrukarna gåve
emellertid vid handen, att en sådan anordning mötts med ytterst ringa förståelse
från förbrukarnas sida. Med nuvarande prisläge på cisterner och
fotogen syntes detta alternativ icke vara möjligt att realisera i någon större
utsträckning inom rimlig tid och icke heller utan mycket betydande stöd
från staten.
Det av livsmedelskommissionen framförda förslaget om mellanhandslagring
i ett 20-tal cisterner å 1 000 kbm under förvaltning av Svenska lantmännens
riksförbund innebure, då förbundet icke vore importör eller tillverkare,
tillskapandet av ett nytt led i distributionsapparaten, som visserligen
med hänsyn till riksförbundets karaktär av intresseorganisation kunde medföra
vissa fördelar för konsumenterna men som även kunde hava mindre
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
11
önskvärda konsekvenser i fråga om fördyrade distributionskostnader. En
ny distributionsorganisation måste nämligen då uppbyggas, och detta kunde
knappast vara att förorda, enär den nuvarande vore mer än tillräcklig för
behovens tillgodoseende. Denna fråga berördes icke alls i riksförbundets utredning.
Som framginge av denna, skulle redan anläggningarnas utbyggnad
kräva betydande bidrag från staten för att rörelsen över huvud skulle kunna
gå ihop. Örn meningen vore — vilket åtminstone indirekt kunde utläsas ur
skrivelsen — att cisternanläggningarna skulle helt bekostas och avgiftsfritt
ställas till förfogande av staten för att därigenom bereda möjlighet till jämvikt
i anläggningarnas budget, funne sig nämnden nödsakad bestämt avstyrka
en sådan anordning. Då andra företagare, som fått statliga anläggningar
åt sig upplåtna, måste erlägga hyra, skulle det innebära en direkt
subvention åt en konkurrent, om riksförbundet befriades från hyra m. m.
Det undandroge sig nämndens bedömande, huruvida Svenska lantmännens
riksförbund hade förutsättningar och lämpligen borde åtaga sig den
betydande arbetsuppgift och ekonomiska risk, som den med lagringen sammanhängande
distributions- och affärsrörelsen innebure, och om det vore
möiligt att inom rimlig tid komma till en från olika synpunkter godtagbar
uppgörelse mellan riksförbundet och statsmakterna. En utredning i berörda
hänseende, omfattande hela detta försörjnings- och distributionsproblem,
måste givetvis utföras, innan det bleve möjligt att taga ställning till
detta alternativ. Härvid måste också undersökas, i vad mån den ifrågasatta
anordningen komme att öka den verkliga lagringskvantiteten.
Det tredje alternativet, en utbyggnad av oljebolagens lagringskapacitet,
vore utan tvekan den enklaste och snabbaste vägen att åstadkomma den
aktuella och brådskande lagerökningen. De ekonomiska förhållandena syntes
kunna ordnas efter samma linjer, som vore tänkta i fråga om de under
byggnad varande bensincisternerna, och lagerökningen skulle kunna tryggas
genom höjande av den författningsenliga lagringsskyldigheten. Den
erforderliga utredningen om cisternernas storlek och placering vore möjlig
att åstadkomma på kort tid.
Med hänsyn till behovet av snabb handling i ifrågavarande angelägenhet
ville bensin- och oljenämnden tillstyrka:
1) att 1 200 000 kronor ställdes till förfogande för byggande av cisterner
för 20 000 kbm motorfotogen, att uthyras till importörer, att lagringsskyldigheten
beträffande motorfotogen i sammanhang härmed höjdes och att för
anläggningarnas tillkomst erforderliga utredningar och åtgärder omedelbart
uppdroges åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samråd med bensin- och
oljenämnden;
2) att ett förslagsanslag av högst 1 200 000 kronor ställdes till reservförrådsnämndens
förfogande som bidrag för ökad konsumentlagring, och att
härför erforderliga utredningar uppdroges åt reservförrådsnämnden i samråd
med bensin- och oljenämnden.
För egen del har industrikommissionen i skrivelsen den 20 mars 1940
anfört i huvudsak följande:
Den ökade lagring av oljor för jordbrukets behov, som helt visst vore av
behovet starkt påkallad, syntes kunna vinnas genom fullföljande av den
påbörjade lagringen hos konsumenterna, därest medel till bidrag ställdes till
förfogande eller andra lättnader bereddes lagerhållarna. Denna form för
lagring vore också med hänsyn till skydd mot förstörelse och ur distribu
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
Departe
mentschefen.
tionssynpunkt särskilt lämplig. Understödet borde emellertid — såsom riksdagens
jordbruksutskott uttalat (utlåtande nr 56 vid 1939 års lagtima riksdag)
— lämnas på sådana villkor, att lagerdeltagarnas rätt att vid kristillfälle
behålla den lagrade varan icke därigenom minskades. Dylik konsumentlagring
enligt nu gällande principer men med statsbidrag till anläggningskostnader
syntes vara att föredraga framför lagring för reservförrådsnämndens
räkning.
Emellertid syntes den föreslagna stödverksamheten för konsumentlagringen
icke kunna komma till stånd utan vidare utredning. Lagringen kunde
också bliva rätt tidskrävande. Det vore därför enligt industrikommissionens
mening angeläget, att, vid sidan av en utvidgad konsumentlagring, ett snabbare
lagringsförfarande kunde åstadkommas. Den av livsmedelskommissionen
ifrågasatta mellanhandslagringen syntes därvid icke kunna ifrågakomma,
enär denna lagring, såsom bensin- och oljenämnden framhållit, icke
kunde genomföras med mindre vissa ganska omfattande försörjnings- och
distributionsproblem närmare klarlagts. Kommissionen ansåge, att åtgärder
omedelbart borde vidtagas för ökad lagring av oljor hos importörerna
på sätt bensin- och oljenämnden föreslagit.
Med stöd av vad sålunda anförts har industrikommissionen tillstyrkt, att
bensin- och oljenämndens nyss anförda förslag bringas till utförande.
Den fortgående utvecklingen beträffande jordbrukets produktionsmetoder
har efter hand föranlett en ökad användning av mineraloljedrivna motorer
inom näringen. I den mån brist på arbetskraft inom jordbruket uppkommer,
skulle en sådan kunna motverkas genom ett intensivare utnyttjande
av tillgängliga motoriserade jordbruksmaskiner. I nuvarande läge
synes därför med hänsyn till jordbrukets betydelse för landets folkförsörjning
särskilt angeläget, att åtgärder vidtagas, så att näringens behov av
brännolja såvitt möjligt kan tillgodoses.
Såsom av det tidigare anförda framgår, har staten genom olika åtgärder
sökt öka lagerhållningen av mineraloljor inom landet. Föreskrifter ha sålunda
meddelats för importörer av olja att hålla vissa minimilager. Vidare
har staten genom att göra vissa utfästelser sökt intressera sammanslutningar
och enskilda företagare inom jordbruket att öka den normala lagerhållningen.
Slutligen ingå flytande bränslen av olika slag i de statliga reservförråden.
En förutsättning för ökad lagerhållning av brännoljor inom landet
har emellertid i viss utsträckning varit, att lämpliga lagerutrymmen tillskapats.
Även härvid lia åtgärder vidtagits av det allmänna. Genom statens
försorg äro sålunda lagerutrymmen, däribland åtskilliga bombsäkra, under
utbyggnad. Vissa av dem äro redan färdigställda.
Vid införandet av bestämmelser om minimilager räknade man med att
efter hand uppnå en lagring av 30 procent av årsomsättningen. Utbyggnadsprogrammet
för motsvarande ökning av lagerutrymmen upptog kostnader
för sprängningsarbeten och anskaffande av cisterner till ett samman
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.
13
lagt belopp av 20 000 000 kronor. Det uppgjorda programmet har icke medgivit,
att den lagerökning hos importörerna, som eftersträvats, ännu kunnat
uppnås. Ej heller har den till följd av avtalet mellan staten och Svenska
lantmännens riksförbund skedda lagerökningen nått den omfattning, som
skulle varit önskvärd. Enligt vad för mig uppgivits, har riksförbundet på
ett tidigt stadium gjort beställningar av erforderliga lagerbehållare hos utländska
leverantörer, som på grund av krigsförhållandena icke kunnat hålla
avtalade leveranstider. De cisterner som hittills levererats ha omedelbart
fyllts med brännolja. Några större kvantiteter ha emellertid icke kunnat
lagras på detta sätt. En ökning av lagerhållningen av brännolja för jordbrukets
behov synes därför önskvärd.
Möjligheterna att genom import uppnå en sådan ökning i lagerhållningen
äro för tillfället ytterst ovissa. Därest importmöjligheter skulle yppa sig,
är det likväl en angelägenhet av största vikt, att de kunna omedelbart tillvaratagas,
och statsmakterna böra därför enligt min mening vid planerandet
och ordnandet av lagerutrymmen för en ökad brännoljelagring för jordbrukets
behov tills vidare förfara, som om import i nödig omfattning alltjämt
vore öppen.
Såsom framhållits i den tidigare anförda, inom livsmedelskommissionen
utarbetade promemorian, äro importörfirmornas lageranläggningar sammanförda
till ett jämförelsevis ringa antal orter, varför svårigheter kunna uppstå
vid distributionen till konsumenterna under mobilisering. Även hänsynen
till sårbarheten i händelse av krig talar för att det vid sidan av redan förefintliga
lagerutrymmen skapas nya lagercentraler på lämpliga platser inom
eller i närheten av större jordbrukscentra. Vid sidan av dessa större lagercentraler
synas ökade lagerutrymmen böra tillskapas hos enskilda förbrukare,
samtidigt som intresset för lagerhållningen bör väckas genom att vissa
fördelar förenas med hållandet av konsumentlager i anordnade lagerutrymmen.
Behovet av lagercentraler har angivits till 20 cisterner, var och en rymmande
1 000 kubikmeter, alltså tillhopa 20 000 kubikmeter. Kostnaden för
dessa anläggningar skulle enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar
uppgå till i runt tal 1 500 000 kronor vid användning av svenskt
material.
Lagerhållningen i lagercentralerna har föreslagits skola handhavas antingen
av lantmannaorganisationer eller av importörerna. Båda dessa
kategorier av lagerhållare synas kunna komma i fråga, varjämte även .statens
reservförrådsnämnd i lämpliga fall bör deltaga i lagerhållningen. Frågan
örn vilken av dessa vägar, som bör beträdas, synes icke behöva vid varje tillfälle
lösas på samma sätt utan bör i stället göras till föremål för prövning
i särskilda fall. Tankanläggningarna böra vara statens egendom och uthyras
till enskilda eller sammanslutningar på sätt sker i fråga örn övriga lagerbehållare,
sorn anskaffats genom statsverkets försorg. Nu föreslagna an
-
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.
läggningar synas emellertid lämpligen böra å statens vägnar förvaltas av
reservförrådsnämnden.
Konsumentlagren böra finnas hos jordbrukarna själva och förvaras i
cisterner om 5 och 10 kubikmeters rymd. De hörda myndigheterna ha föreslagit,
att 1 000 cisterner av vartdera slaget anskaffas. Kostnaden härför
har av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknats till 2 100 000 kronor.
Jag biträder förslaget även i denna del. Anskaffningen av cisternerna bör ombesörjas
av staten men det synes lämpligt att äganderätten till dessa, sedan
amortering skett genom erläggande av hyra, övergår till lagerhållarna. Tillsynen
över konsumentlagren av brännolja torde kunna utövas av livsmedelskommissionen
i samråd med bensin- och oljenämnden.
För att uppmuntra de enskilda jordbrukarna till sådan lagring, varom
här är fråga, bör staten lämna erforderligt stöd. Dylikt stöd synes numera
särskilt påkallat med hänsyn till de ökade kostnader, som äro förenade med
den planerade lagringen. Stödet synes kunna lämnas genom att viss ersättning
utgår för lagerhållningen eller ock att cisternerna utlämnas till lagerhållarna
till lägre priser än vad som motsvarar anskaffningskostnaderna.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser
i detta avseende.
Kostnaderna för anskaffning av de olika cisternerna böra bestridas från
särskilt anslag å kapitalbudgeten. I den mån särskild ersättning finnes böra
utgå till de enskilda lagerhållarna för lagringen, torde kostnaderna härför
böra bestridas från det anslag till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder, varom förslag kommer att framläggas.
Av vikt är att åtgärder snarast kunna vidtagas för cisternernas anskaffande.
Jag utgår ifrån att för närvarande endast svenskt material i allmänhet
kommer att stå lill förfogande. Enligt vad som meddelats mig, måste den
kvantitet grovplåt, som åtgår till lagercisternerna, anses vara för svenska
förhållanden rätt stor. Vid fördelning på olika svenska verk och under förutsättning
att de erforderliga plåtleveranserna givas företräde framför inneliggande
civila beställningar men icke framför andra statliga leveranser, synes
man kunna räkna med en leveranstid av 1—2V2 månader. Tiden för
verkstadsarbetet med cisternernas sammansättning har icke kunnat närmare
angivas. Det förväntas emellertid, att verkstadsleveranserna, ehuru lämpligen
fördelade på ett flertal företag, komma att taga avsevärd tid.
För beräkning av erforderliga anslag för anskaffning av nu föreslagna
20 större och 2 000 mindre cisterner torde väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
kalkyler böra ligga till grund. Kostnaderna skulle sålunda uppgå till sammanlagt
3 600 000 kronor. Detta belopp torde sålunda böra äskas under
fonden för förlag till statsverket. Frågan örn avskrivning av investeringen
anmäles senare av chefen för finansdepartementet.
Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
Kungl. Majlis proposition nr 263.
15
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått till ända.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder
för lagring av brännoljor i enlighet med vad nu förordats,
dels ock till Bestridande av kostnader för inköp av brännoljecisterner
för jordbrukets behov å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1939/40 å kapitalbudgeten under fonden
för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag
av .................................. kronor 3 600 000.
Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Folke Ericson.