Kungl. Maj:ts proposition nr 262 (Proposition 1937:262)

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Nr 262.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till befrämjande
i allmänhet av nötboskapsaveln; given
Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,
punkt 61, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1937/1638 beräkna till Nötboskapsavelns
befrämjande: Befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln
ett reservationsanslag av 285,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla detta
ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 262.

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln var för vart och ett av
budgetåren 1928/1929—1932/1933 upptaget ett ordinarie reservationsanslag
med 273,000 kronor. Anslagets användning reglerades av bestämmelserna
dels i reglementet den 15 juni 1922 (nr 302) för med statsmedel understödd
premiering och stamboksföring av nötboskap med däri genom kungörelserna
nr 79/1928 och 593/1935 gjorda ändringar, dels ock i kungörelsen samma
dag (nr 303) angående statsbidrag till nötboskapsavelns främjande.

Anslaget blev för budgetåret 1933/1934 av statsfinansiella skäl nedsatt till

175.000 kronor men höjdes därefter för ett vart av budgetåren 1934/1935 och
1935/1936 till 215,000 kronor. För innevarande budgetår uppskattades medelsbehovet
för ändamålet till 216,000 kronor, men med hänsyn till en beräknad
reservation av omkring 6,000 kronor uppfördes anslaget i riksstaten med
endast 210,000 kronor.

För användningen av sistnämnda anslag äro särskilda bestämmelser meddelade
i kungörelsen den 24 april 1936 (nr 113) om inskränkning av den med
statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns främjande. Enligt
dessa bestämmelser kan statsunderstöd utgå allenast för utlämnande av
tilläggspris och — beträffande de fyra nordligaste länen — underhållspris för
tjur, tillhörande tjurförening.

I två vid 1936 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 110 och II: 378)
hemställdes, att utredning måtte verkställas och föreläggas 1937 års riksdag
rörande dels en utvidgad och förenklad stamboksföring för nötboskap,
grundad på, bland annat, inom kontrollföreningarna insamlade primäruppgifter,
dels ock kontrollföreningsverksamhetens ändamålsenliga organisation
och övervakning. I en annan vid samma riksdag väckt motion (II: 268) hemställdes,
att § 16 i omförmälda reglemente nr 302/1922 måtte utgå samt att
Kungl. Maj:t i övrigt ville vidtaga sådana ändringar i gällande bestämmelser
rörande den statsunderstödda nötboskapspremieringsverksamheten, att i motionen
påtalade missförhållanden undanröjdes. Under åberopande av jordbruksutskottets
över förenämnda motioner avgivna utlåtande (nr 71) anhöll
riksdagen (skr. nr 286), att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning örn
ändrade grunder för stamboksföring och premiering av nötboskap samt vidtaga
de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut den 12
juni 1936 anbefallde Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen att verkställa den av
riksdagen begärda utredningen samt alt med sagda utredning och de förslag,
som därav kunde föranledas, inkomma till Kungl. Maj:t.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 preliminärt beräknat
anslagsbehovet till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln till

275.000 kronor. I skrivelse den 15 januari 1937 har styrelsen framlagt infordrad
utredning och förslag i fråga örn statsunderstödd stamboksföring
och premiering av nötboskap. Lantbruksstyrelsen, som beräknat kostnaderna
för förevarande ändamål till 265,000 kronor, har jämväl överlämnat
ett inom lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till kungörelse örn den med
statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns fiämjande
(Bilaga).

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag har lantbruksstyrelsen såsom
sakkunniga anlitat jordbrukskonsulenten C. P. Bragée, Östersund, ledamoten
av riksdagens andra kammare, godsägaren C. G. Liedberg, Assmåsa, Sövdeborg,
ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren A. Pettersson,
Dahl, Vessigebro, kaptenen, godsägaren S. Schale, Husby, Vretstorp, ledamoten
av riksdagens första kammare, godsägaren B. von Stockenström, Ånhammar,
Stjärnhov, samt husdjurskonsulenten N. Wassberg, Malmö.

över styrelsens förberörda utredning och förslag hava efter remiss utlåtanden
avgivits av samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott med undantag
av det i Västernorrlands län, ävensom av avelsföreningen för svensk
låglandsboskap och avelsföreningen för svensk röd och vit boskap.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt örn
anvisande av ett reservationsanslag av 30,000 kronor till understöd för bekämpande
av ofruktsamhet hos nötboskap av fjällras.

Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 28 september 1936
av medicinalstyrelsen, dels ock den 30 september 1936 av hushållningssällskapens
ombud.

I. Stamboksföring av nötboskap.

Innan jag ingår på lantbruksstyrelsen utredning och förslag i vad de
angå stamboksföring av nötkreatur torde jag få lämna en redogörelse för
denna verksamhets nuvarande organisation.

Nuvarande organisation.

Enligt förenämnda reglemente nr 302/1922 skall genom lantbruksstyrelsen
försorg, i den mån sådant är eller varder av Kungl. Maj:t bestämt, uppläggas
och föras riksstamböcker över nötboskap av olika raser.

Lantbruksstyrelsen handhar till följd härav i samarbete med hushållningssällskap
och premieringsnämnder förandet av såväl riksstamboken över
svensk fjällboskap som riksstamboken över svensk röd och vit boskap, i vilken
senare riksstambok jämväl inräknas djur, införda i den av avelsföreningen
för svensk röd och vit boskap förda egna stamboken.

Genom beslut den 18 juni 1934 har lantbruksstyrelsen överlåtit förandet
av riksstamboken över svensk låglandsboskap åt vederbörande avelsförening.

Riksstambok över röd kullig svensk lantras bar aldrig blivit upplagd.
Stambok över denna ras föres emellertid av avelsföreningen för nyssnämnda
ras.

Såsom härav framgår bedrives stamboksföringen av nötboskap dels genom
lantbruksstyrelsen, dels ock genom de för respektive avelsriktningar bildade
avelsföreningar. I förra fallet verkställes urvalet enligt särskilda, av lantbruksstyrelsen
fastställda regler genom premieringsnämnder för nötboskap
och i det senare fallet i enlighet med av vederbörande förening antagna och
av lantbruksstyrelsen godkända regler samt oftast genom en för varje avelsriktning
av respektive avelsförening tillsatt urvalsnämnd.

Lantbruksstyrelsen bar utfärdat särskilda cirkulär, innefattande regler för
förande av riksstambok, nämligen dels den 8 mars 1928 över svensk röd
och vit boskap, dels den 19 april 1928 över svartbrokig svensk låglandsbo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

skap och dels den 27 april 1928 över svensk fjällras. Anmärkas må, att motsvarande
regler, avseende röd kullig svensk lantras, blevo av lantbruksstyrelsen
fastställda den 30 april 1928.

I dessa regler föreskrivas bland annat vissa villkor för djurs införande i
stambok och beröra dessa villkor såväl djurens härstamning som egenskaper.

Vad först härstamningen beträffar, är varje riksstambok uppdelad uti en
huvudavdelning (klass R) och en förberedande avdelning. Den senare skall
enligt gällande regler omfatta 4 å 5 klasser, envar för sin förädlingsgeneration.
I den förberedande avdelningen införes endast hondjur, fallet efter i
huvudavdelningen införd fader. Tjurar införas blott i huvudavdelningen
och skola vara fallna efter i samma avdelning införda föräldrar.

Jämlikt bestämmelserna i nyssnämnda reglemente nr 302/1922 skall premieringsnämnd
bestå av en ordförande och en ledamot. Ordföranden jämte
erforderligt antal suppleanter utses för varje hushållningssällskaps område
av lantbruksstyrelsen efter hörande av sällskapets förvaltningsutskott och
ledamoten jämte erforderligt antal suppleanter av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott.

I premieringsnämnds uppdrag ingår bland annat att dels genom tillhandahållande
av erforderliga uppgifter biträda hushållningssällskapet vid förandet
av sådan förberedande avdelning till stambok, som föreskrives av
lantbruksstyrelsen, dels ock hos styrelsen anmäla djur lill införande i riksstambok
samt lämna för stambokföringen erforderliga uppgifter örn de sålunda
anmälda djuren.

För införande i riksstambok över nötboskap skall erläggas inregistreringsavgift
enligt särskilda, av lantbruksstyrelsen meddelade bestämmelser.

För införande av djur i förberedande avdelning till riksstambok utgår i
många fall ingen avgift.

Stamboksföring må verkställas dels vid premieringsmöte, i vilket fall djurägare
har att gälda allenast fastställda inregistreringsavgifter för till stamboksföring
godkända djur, dels ock, efter hos premieringsnämnd gjord framställning,
vid annat tillfälle, då stamboksföring påkallas, i vilket fall med besiktning
för stamboksföringen förenade utgifter icke till någon del gäldas av
statsmedel.

Av avelsförening för nötboskap tillsatt urvalsnämnd består i regel av en
hos föreningen anställd tjänsteman samt en av föreningens styrelse utsedd ledamot,
representerande det hushållningssällskaps område, inom vilket stamboksföringen
äger rum. Den senare utses i regel bland vederbörande nötboskapspremieringsnämnds
ledamöter eller suppleanter.

I urvalsnämnds uppgift ingår, bland annat, att besiktiga till införande i
stambok anmälda djur och fastställa, huruvida för stamboksföringen uppställda
villkor blivit uppfyllda, samt att lämna vederbörande avelsförening för
stamboksföring erforderliga uppgifter angående vid besiktningen godkända
djur.

Besiktning av djur för införande i respektive avelsförenings stambok verkställes
efter därom av vederbörande djurinnehavare gjord anmälan i regel vid
uppvisning å respektive egendomar.

Lantbruksstyrelsen har beträffande stamboksföringen av nötkreatur i sin
skrivelse av den 15 januari 1937 anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

Utredning rörande behovet av och möjligheten för en utvidgad och
förenklad stamboksföring.

Tillgången på stamboksgilla tjurar.

Av ålder hade huvudvikten lagts vid tillgången på goda handjur, vilka
på grund av sin i regel talrika avkomma ägde större möjlighet att utöva inflytande
på avelns utveckling än hondjuren.

Enligt 1932 års husdjursräkning funnos i riket sammanlagt 28,046 tjurar.
Under förutsättning att varje tjur kunde utnyttjas för avelsändamål under en
sammanlagd tid av tre år, skulle rekryteringsbehovet uppgå till cirka 9,500
tjurar per år. Användningen av stamboksförda tjurar vore dock avsevärt
lägre, enär många djurinnehavare, som icke bedreve genom stamboksföring
ordnad avel, använde sig av andra tjurar med okänd eller för stamboksföring
icke godkänd härstamning.

Då födelsefrekvensen vore ungefär lika stor för tjurkalvar som för kvigkalvar
och varje tjur i regel betjänade ett 70-tal kor, behövde någon brist
på handjur icke ifrågakomma. Detta gällde i viss mån även ifråga örn stamboksgilla
tjurar, örn därmed endast avsåges, att tjurarna ifråga vöre fallna
efter i stambokens huvudavdelning införda föräldrar. Det antal tjurar, som
årligen infördes i respektive stamböcker, torde sålunda kunna anses representativt
för den nuvarande användningen. I enlighet härmed skulle årsbehovet
av stamboksgilla tjurar, beräknat med ledning av den nuvarande användningen,
uppgå till cirka 2,100, motsvarande ungefär 20 procent av rikets hela
tjurbehov. Antalet i fråga fördelade sig på olika avelsriktningar och innehavare
sålunda:

Avelsriktning	I n n e h Enskild	a v a r e Tjurförening	Summa
antal	procent	antal	procent
Svensk röd och vit boskap	885	63	515	37	1,400
Svensk låglandsboskap ...	425	82	95	18	520
Svensk gällboskap ......	25	18	115	82	140
Röd kullig svensk lantras.	15	37	25	63	40
Summa	1,850	04	750	30	2,100

Enligt senast tillgängliga uppgifter, avseende kontrollåret 1933/1934, omfattade
kontrollföreningsverksamheten såsom framginge av efterföljande sammanställning,
inalles 20,742 kor, tillhörande huvudavdelningen (klass R) inom
respektive stamböcker.

Antal kor Procent

Klass R.......................................... 20,742 6.8

övriga klasser.................................... 46,802 15.4

Icke stamboksförda .............................. 223,132 73.5

Utan uppgift om stamboksföring ........... 13,181_4^

Summa 303,857 100.0.

Under förutsättning att 90 procent av alla i klass R införda kor kalvade
varje år och därvid födde lika stort antal tjur- som kvigkalvar, skulle årsproduktionen
av i genealogiskt hänseende stamboksgilla tjurkalvar uppgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

till cirka 9,300, varav enligt tidigare anförda beräkningsgrund omkring 2,100
eller 22.S procent toges i anspråk för avelsändamål.

Motsvarande procenttal för skilda avelsriktningar framginge av efterföl -

jande sammanställning.

Svensk röd och vit boskap .............................. 24.3 procent

Svensk låglandsboskap .................................. 17.3 »

Svensk fjällboskap ...................................... 30.0 »

Röd kullig svensk lantras ................................ 46.5 »

Nämnda procenttal utvisade, att en avsevärd skillnad förelåge ifråga om
tillgången på stamboksgilla tjurar, tillhörande olika avelsriktningar. Man torde
sålunda kunna förutsätta, att behovet av stamboksgilla tjurar, tillhörande
svensk låglandsboskap, vid måttliga krav å anmödrarnas produktion även
under rådande förhållanden kunde tillgodoses, under det att brist på tjurar
av motsvarande kvalitet synbarligen förelåge ifråga om svensk fjällras och
röd kullig svensk lantras.

Det tillgängliga avelsmaterialet utnyttjades emellertid icke i samma utsträckning
inom alla delar av riket. Till belysande härav tjänade nedanstående
tabell, avseende svensk röd och vit boskap, vilken beträffande tillgången
på stamboksgilla tjurar till synes intoge en mellanställning i förhållande till
övriga avelsriktningar. Tabellen utvisade relationen mellan hela antalet efter
klass R-kor under år 1935 födda tjurkalvar samt antalet stamboksförda tjurar
under samma år.

Hushållningssällskap Stamboksförda tjurar år 1935

Stockholms läns och	stads .	antal ......... 123	i procent av samt-liga år 1935 födda tjurkalvar inom klass R 22.7
Uppsala	läns .	......... 68	21.8
Södermanlands	■»	......... 233	22.1
Östergötlands	2»	......... 158	24.2
Jönköpings	>	......... 66	24.2
Kronobergs		......... 12	14.0
Kalmar läns norra		......... 43	37.7
» » södra		......... 29	20.6
Gotlands		......... 22	17.1
Blekinge		......... 23	14.9
Kristianstads		......... 27	21.6
Malmöhus		......... 28	28.0
Hallands		......... 88	35.8
Göteborgs och Bohus	>	......... 24	19.7
Älvsborgs läns norra		......... 9	6.1
» » södra		......... 19	18.1
Skaraborgs		......... 109	24.3
Värmlands	2> . ,	......... 29	14.2
Örebro		......... 263	50.5
Västmanlands		......... 54	15.0
Kopparbergs	2> . .	......... 10	19.2
Gävleborgs	»	......... 23	20.2
		Summa 1,460	24.3.

Mot de anförda siffrorna kunde anföras, att antalet stamboksförda tjurar
icke kunde hänföra sig till under samma år födda sådana, samt att antalet
under ett år stamboksförda tjurar icke alltid kunde anses representativt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

tjurproduktionens omfattning inom respektive områden. Antalet årligen födda
tjurkalvar torde emellertid vara jämförelsevis konstant och i stort sett
torde därför de anförda uppgifterna giva en ganska klar bild av det verkliga
läget. De utvisade, att årsproduktionen av stamboksgilla tjurar vore mycket
växlande inom skilda hushållningssällskaps områden såväl med hänsyn till
tjurarnas absoluta som relativa antal. Ytterligheterna utgjordes av Orebro
läns samt Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps områden, där i förra
fallet ungefär var annan och i det senare var sjuttonde tjurkalv toges i anspråk
för avelsändamål.

Orsaker, som påverka tjur tillgången.

De anförda beräkningarna vilade på den förutsättningen, att alla tjurar,
vilka ägde de genealogiska kvalifikationer, som vore uppställda såsom villkor
för stamboksföring, också vore lämpliga för avelsändamål. Så vore emellertid
ingalunda förhållandet. Villkoren ifråga berörde även djurens egenskaper,
av vilka avkastningskraven först skulle behandlas. Efterföljande tabell
utvisade de minimifordringar, som i nämnt hänseende uppställts för införande
av ko i stambok. Resultaten ifråga skulle hava uppnåtts under två år i
följd eller i medeltal av minst tre på varandra följande år, dock att ko, som
endast kunde uppvisa avkastning under ett helt kontrollår eller kortare tid,
under vissa villkor även finge införas i stamboken.

Avelsriktning

Svensk röd och vit boskap1
Svensk låglandsboskap
övriga avelsriktningar .. .

Kilogram''smörfett per kontrollår

för ko	för tjurmoder
Ilo	120
130	135
85	90.

Då minimifordringarna å tjurmödrarnas produktion vore högre än för övriga
i klass R införda kor, måste årsproduktionen av stamboksgilla tjurkalvar
antagas vara lägre, än som tidigare beräknats. Detta antagande förstärktes
därav, att en viss minsta avkastning även måste företes för tjurs mormoder
och farmoder.

Dessa minimikrav vore emellertid jämförelsevis låga. Nämnda fettmängder
vöre ej högre, än som i allmänhet presterades inom medelgoda bruksbesältningar.

Det vore därför ingalunda ovanligt, att köpare av avelstjurar fordrade avsevärt
högre avkastningsresultat hos tjurens anmödrar än de, som uppställts
såsom minimum för stamboksföring.

Tillgången på stamboksgilla tjurar torde enligt av lantbruksstyrelsen verkställda
beräkningar sjunka mycket snabbt med stigande krav på mödrarnas
produktion. Redan vid en fordran på 140 kilogram smörfett — en fordran
som från och med år 1935 utgjorde villkor för införande av tjurar i avelsföreningens
för svensk röd och vil boskap stambok — måste ungefär var
tredje tjurkalv tagas i anspråk för avelsändamål. Stegrades kraven till 180
kilogram smörfett, som beträffande djur av svensk röd och vit boskap ingalunda
kunde anses orimligt, upphörde all möjlighet att verkställa urval
med hänsyn till andra för ladugårdsskötsel betydelsefulla egenskaper hos
djuren. Den gräns, vid vilken motsvarande förhållande inträdde inom skilda
hushållningssällskaps områden, återfunnes i efterföljande sammanställning,
som avsåge djur av svensk röd och vit boskap.

1 Avser riksstambok över svensk röel och vit boskap.

Kungl. Majlis proposition nr 262.

Hushållningssällskap

Älvsborgs läns norra.....

Jönköpings läns.........

Gotlands > .........

Blekinge » .........

Stockholms läns och stads
Uppsala läns .

Östergötlands »

Kronobergs j>

Kalmar läns södra
Kristianstads »

Skaraborgs »

Gränsvärde kg smörfett	Hushållningssällskap	Gränsvärde kg smörfett
.. 200	Värmlands läns ......	. 180
. . 190	Västmanlands » ......	. . 180
.. 190	Södermanlands » ......	. . 170
.. 190	Malmöhus t> ......	.. 170
.. 180	Hallands » ......	.. 170
.. 180 .. 180 .. 180 .. 180	Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns södra ...... Kopparbergs läns ........ Örebro » ........	.. 170 .. 170 .. 170 .. 160
.. 180 o 180	Gävleborgs » ........ Kalmar läns norra........	.. 160 .. 150.

Under förutsättning, att urvalet av tjurar skedde allenast med hänsyn till
deras mödrars avkastning, borde de tjurar av svensk röd och vit boskap,
som uppföddes inom Älvsborgs läns norra samt Jönköpings, Gotlands och
Blekinge läns hushållningssällskaps områden, sålunda i allmänhet hava en
bättre avkastningshärstamning än de, som härledde sig från örebro och
Gävleborgs läns samt Kalmar läns norra hushållningssällskap.

Den i tabellen angivna rangordningen stöde dock icke i samklang med
den tjurköpande allmänhetens uppfattning om tjurarnas kvalitet, vilket,
bland annat, franninge därav, att tjurar från Örebro nr. fl. i tabellen lågt
placerade län för närvarande rönte större efterfrågan än andra. De närmare
detaljerna härav framginge av efterföljande sammanställning, som utvisade
den årliga tjurproduktionens storlek inom skilda delar av riket i förhållande
till föreliggande behov, varvid årsproduktionen beräknades motsvara
det antal tjurar, som stamboksförts i medeltal per år under tiden 1933
—1935 och årsbehovet till 20 procent av hela antalet tjurar inom området
eller samma procenttal, som tidigare beräknats för riket i dess helhet. Jämförelsen
i fråga omfattade allenast sådana hushållningssällskaps områden,
inom vilka svensk röd och vit boskap praktiskt taget vore allenarådande.
Utöver i tabellen angivna områden torde överskott på tjurar, tillhörande sagda
avelsriktning, med all sannolikhet även föreligga inom Östergötlands och
Skaraborgs läns hushållningssällskap.

Av tabellen å sid. 9 framginge, att Södermanlands och Örebro läns hushållningssällskaps
områden utgjorde typiska överskottsområden, under det att
tjurbehovet inom övriga i tabellen angivna län i större eller mindre utsträckning
måste fyllas genom inköp från andra delar av riket.

Tillgången på stamboksgilla tjurar av lämplig beskaffenhet vore sålunda
mycket växlande inom skilda delar av riket och måste, även om hänsyn toges
endast till anmödrarnas produktion i vissa fall, betecknas såsom mindre tillfredsställande.
Möjligheten av att inom sådana områden kunna tillgodose
årsbehovet utan att göra avkall på tjurarnas kvalitet minskades ytterligare
därigenom, att stor hänsyn även toges till deras kroppsbyggnad, färg och
tUP Huru

stor procent av eljest stamboksgilla tjurar, som utgallrades på grund
av felaktig kroppsbyggnad, färg eller typ, undandroge sig bedömande. Procenttalet
ifråga vore dock efter allt att döma ingalunda oväsentligt. Häremot
vore intet att erinra i de fall utgallringen avsåge att från aveln utestänga
liandjur, som hade ärftliga exteriörfel av beskaffenhet att kunna förväntas
utöva ett menligt inflytande på ladugårdsskötselns ekonomiska resultat. Så
vore emellertid icke alltid förhållandet. Allmänt känt vöre, att ett icke ringa

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Produktionen av tjurar inom svensk röd och vit boskap i relation till föreliggande
behov.

1 Hushållningssällskap	Årsproduktion	Årsbehov	Skillnad
Stockholms läns och stads ..................	97	96	+ 1
Uppsala läns ........................	34	87	- 53
Södermanlands > ........................	200	123	+ 77
Jönköpings > ........................	74	86	- 12
Kronobergs > ........................	16	57	- 41
Kalmar läns norra..........................	351
		113	— 58
> » södra..........................	20 j
Gotlands läns ..................	16	28	- 14
Blekinge » ..................	33	33	± o
Göteborgs och Bohus > ..................	14	33	- 19
Älvsborgs läns södra ........................	fl	80	- 37
> y norra........................	13)
Örebro läns..........................	239	88	+ 151
Västmanlands » ..........................	32	102	- 70

antal tjurar årligen utgallrades enbart på grund av vissa skönhetsfel, som
kunde beröra djurets huvud- eller hornform eller färgteckning eller andra liknande
mindre väsentliga egenskaper. Denna formalism gjorde sig med växlande
styrka gällande inom alla avelsriktningar, men syntes för närvarande
sedan någon tid i allmänhet vara stadd på retur.

I detta sammanhang borde även framhållas, att nötkreatursaveln sedan
många år tillbaka utvecklats i riktning mot ökad kroppsstorlek. Orsaken
härtill stöde säkerligen i samband därmed, att det i regel ställde sig fördelaktigare
att producera tjurar, lämpliga för egendomar med intensiv jordbruksdrift.
Denna utveckling hade säkerligen påskyndats därigenom, att
minimimått å djurens olika kroppspartier i vissa fall uppställts såsom villkor
för stamboksföring. I samma riktning verkade säkerligen även det sakförhållandet,
att lika stor avkastning fordrades för små och stora djur, tillhörande
samma avelsriktning. Det torde nämligen få anses sannolikt, att stora djur
i allmänhet hade lättare att uppnå en viss högre avkastning än små sådana
och att utgallring på grund av låg avkastning i anslutning härtill hårdast
drabbade småvuxna individer. Under alla förhållanden hade utvecklingen
mot ökad kroppsstorlek försvårat möjligheterna att kunna tillgodose tjurbehovet
inom sådana delar av riket, där medelstora eller småvuxna individer
vore att föredraga.

Vid avelsurvalet toges även viss hänsyn till de speciella individer, som
inginge i djurets anor. Därvid kunde en allmän strävan efter djur, tillhörande
en viss inom avelsriktningen i fråga förefintlig undertyp, understundom
göra sig gällande. Så hade alldeles särskilt varit förhållandet inom
svensk röd oell vit boskap, inom vars avelsområde skånsk och mellansvensk
ayrshireboskap samt rödbrokig svensk boskap under olika tidsskeden intagit
en mer eller mindre dominerande ställning.

Skånska ayrshiretjurar hade vid tiden närmast efter sekelskiftet varit mest
efterfrågade av samtliga angivna undertyper och hade ännu under perioden

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

1913/1915 intagit en mera framskjuten ställning inom aveln av röd och vit
boskap. Efterfrågan hade sedermera minskats för varje period och för närvarande
torde tjurar med ren skånsk härstamning förekomma allenast i mycket
begränsad omfattning. Den mellansvenska ayrshiretypen började under
perioden 1913/1915 att göra sig allt starkare gällande inom den äldre ayrshireaveln.
Denna utveckling fortsatte i stort sett intill år 1928, då rödbrokig
svensk boskap under loppet av några få år praktiskt taget helt utträngde
alla ayrshiretyper ur den röda och vita aveln.

Dessa förskjutningar, som icke alltid föranletls därav, att den ena eller
andra undertypen haft bättre produktionsanlag än den andra, hade givetvis
medfört vittgående ekonomiska konsekvenser, särskilt för innehavare av
tidigare ledande avelsbesättningar.

Vid tjurproduktionen måste en viss riskmarginal även beräknas för sjukdom,
olycksfall och uppfödningsfel under kalvarnas utvecklingsperiod. Denna
riskmarginal hade under senare år ökats till följd därav, att det tillgängliga
avelsmaterialet i vissa fall visat sig bära anlag, som dels åstadkomme
en ökad dödlighet hos avkomman, dels ock nedsatte dess fruktsamhet. Förstnämnda
anlag, som ginge under namn av letalfaktorer, förekomme särskilt
inom svartbrokig svensk låglandsboskap och anlag i det senare avseendet
företrädesvis inom svensk fjällboskap. Inom sistnämnda avelsriktning hade
sagda fel fått en sådan utbredning, att lantbruksstyrelsen funnit sig böra föreslå
Kungl. Majit att vidtaga särskilda åtgärder till dess bekämpande.

Någon större möjlighet att utan vissa ändringar av nuvarande former för
stamboksföring verkställa ett omsorgsfullt avelsurval eller tillgodose ett eventuellt
ökat behov av stamboksgilla tjurar kunde sålunda icke sägas föreligga.
Mycket talade för, att detta förhållande utgjorde en bidragande orsak
till de senaste årens prisstegring å stamboksgilla tjurar, ehuru ett förbättrat
konjunkturläge säkerligen även medverkat därtill. Denna prisstegring berörde,
såsom av efterföljande tabell framginge, även tjurar av den kvalitet,
som rönte mest efterfrågan inom med statsmedel understödda tjurföreningar.

Medelpriset & samtliga under åren 1928—1935 inköpta föreningstjurar.

Årligen inköpta tjurar, tillhörande

År	Antal för-enings-tjurar i sin helhet	Svensk röd och vit bo-skap	Svensk låg-landsboskap	Svensk fjäll-boskap	Röd kullig svensk lant-ras	Samtliga avelsrikt-ningar
antal tju- rar	medel- pris kronor	antal tju- rar	medel- pris kronor	antal tju- rar	medel- pris kronor	antal tju- rar	medel- pris kronor	antal tju- rar	total- belopp kronor	medel- pris kronor
1928	2,176	457	1,041	63	958	94	630	20	435	634	604,242	953
1929	2,235	446	949	89	1,061	91	662	26	511	652	591,072	906
1930	2,297	438	1,037	83	1,060	99	594	40	476	660	619,914	939
1931	2,408	460	989	84	849	93	593	18	514	655	591,284	902
1932	2,480	423	840	86	665	123	610	29	401	661	487,612	737
1933	2,373	457	777	79	719	97	594	27	395	660	479,587	726
1934	2,316	444	988	99	932	118	748	16	356	677	620,028	916
1935	2,461	513	1,276	94	1,151	115	1,019	25	483	747	892,217	1,195

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

En fast och opartisk ledning av aveln utgjorde en nödvändig förutsättning
för en lämplig avvägning av de särintressen, som gjorde sig gällande inom
konsument- och producentkretsar. I detta hänseende framstode de halvstatliga
premieringsnämnderna utan allt tvivel såsom lämpliga organ. Erfarenheten
hade emellertid givit vid handen, att denna organisationsform understundom
försvårat utbytet av avelsdjur olika områden emellan. Även i andra
avseenden hade svårigheter yppat sig, i det att olika premieringsnämnder icke
alltid företrätt samma uppfattning beträffande föreliggande avelsspörsmål,
något som i vissa fall lagt hinder i vägen för en fullt enhetlig utveckling inom
respektive avelsriktningar.

Det organ, som företrädde en hela landet omfattande avelstörening för nötboskap,
hade i regel större möjlighet än de lokala organen att kunna överblicka
tillgången på lämpligt avelsmaterial och åstadkomma dess jämna fördelning.
Såsom följd härav hade emellertid berättigade ortsintressen mången
gång fått träda tillbaka för mera allmänna sådana.

Vidare kunde framhållas, att den verksamhet på nötboskapsavelns område,
som bedreves under ledning av privata sammanslutningar, bland näringens
utövare visat sig äga en särskild förmåga att framkalla ett bestående och offervilligt
intresse för uppgiften. Det läge emellertid i sakens natur, att föreningarna
vid utövande av sin verksamhet i första hand måste företräda medlemmarnas
intressen, vilka med hänsyn till deras jämförelsevis ringa antal och
i regel större förutsättningar för en framgångsrik avel icke alltid sammanfölle
med det stora flertalet djurinnehavares intressen. Härtill komme, att en central
ledning av aveln utav den art, varom fråga vore, även öppnade rika möjligheter
att inom ett större område hastigt framkalla en likartad uppfattning
om enskilda djurs avelsvärde eller behovet av att särskilt beakta vissa, kanske
mindre väsentliga detaljer i djurens yttre egenskaper, vilket med hänsyn
till de brister, som vidlådde inom nötkreatursaveln tillämpade urvalsmetoder,
icke alltid vore till nytta för en ur produktionssynpunkt sett rationell utveckling
av aveln.

I detta sammanhang ansåge sig emellertid lantbruksstyrelsen böra framhålla,
att hittills tillämpade och i respektive stamböcker kodifierade urvalsmetoder
måste anses hava medfört ett betydande resultat och verksamt bidragit
till det starka uppsving på nötkreatursavejns område, som otvivelaktigt
ägt rum under den tid, sagda verksamhet pågått. Härvid hade respektive
avelsföreningar för nötboskap i stor utsträckning intagit en ledande ställning.

Behovet av värdefulla avelstjurar hade emellertid efter hand ökats, vilken
utveckling torde böra befrämjas för att möjliggöra en mera allmän förbättring
av nötboskapsaveln inom riket, varför närmare undersökning av föreliggande
möjlighet att kunna tillgodose ett eventuellt ökat behov av särskilt ur
produktionssynpunkt kvalificerade avelstjurar syntes befogat.

Tillgången på för närvarande icke stamboksberättigat
avelsmaterial.

Då tillgången på stamboksgilla tjurar av lämplig beskaffenhet inom vissa
områden måste betecknas såsom mindre tillfredsställande, syntes det angeläget
pröva, huruvida avelsmaterial av lämplig beskaffenhet även funnes att tillgå
utanför den stamboksklass, inom vilken urval av tjurar för närvarande ägde
rum.

Som förut nämnts överstege de minimikrav, sorn i avseende på avkastning
uppstiillts för djurs införande i huvudavdelningen inom respektive stamböcker,
icke de resultat, som i medeltal presterades inom medelgoda bruksbesättningar.
Redan härav syntes framgå, att i produktionshänseende goda avcls -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

tjurar även funnes att tillgå inom det icke stamboksförda materialet. Av vilken
art och storlek denna reservtillgång vore, kunde icke med säkerhet avgöras.
Mycket talade emellertid för att den representerade en icke oväsentlig
tillgång. Detta framginge bland annat av efterföljande tabell, utvisande medelavkastningen
för samtliga inom Södermanlands och Västmanlands läns
hushållningssällskaps områden under olika år kontrollerade kor, tillhörande
skilda stamboksklasser. Sagda områden vore de enda, för vilka dylika sammanställningar
föreiåge, och kunde dessas resultat i viss mån anses representativa
för det allmänna sakläget.

Normala, stamboksförda kors avkastning i medeltal per ko och kontrollår.

Stamboksklass	S ö	d e r m	ania	n d	V	åstmanlan	d
Medelavkastningen åren 1927/1928—1934/1935	Medelavkastningen åren 1931/1932—1934/1935
antal kor medeltal per år	mjölk kg	fett %	smörfett kg	antal kor medeltal per år	mjölk kg	fett %	smörfett kg
S* ................	419	3,715	3.65	136	65	3,753	3.64	137
I ................	1,325	3,678	3.66	135	482	3,790	3.70	140
II ................	1,060	3,708	3.69	137	532	3,857	3.70	143
III ................	1,133	3,748	3.70	139	371	3,863	3.72	144
IV ................	1,210	3,760	3.73	140	404	3,842	3.73	143
R ................	1,084	3,849	3.81	145	480	3,985	3.80	151

Dessa medelvärden visade, att avkastningen i allmänhet stege för varje
stamboksklass. Skillnaden de olika klasserna emellan vore emellertid så obetydlig,
att den mycket väl kunde förklaras av andra orsaker än en för varje
stamboksklass stegrad förädlingsgrad hos djuren. Bortsett härifrån vore det
uppenbart, att det inom de i tabellen upptagna stamboksklasserna måste förefinnas
många enskilda individer, vilka i avkastningshänseende befunne sig
på ett betydligt högre plan än genomsnittet. Många i förberedande avdelning
införda individer måste därför i nämnda avseende överträffa en del i klass R
införda djur.

Även i fråga örn kroppsbyggnad och typ vore ett stort antal i förberedande
avdelning till respektive stamböcker införda kor synbarligen likvärdigt med
eller till och med bättre än många i huvudavdelningen införda individer.

Efter allt att döma kunde en eftergift i fråga om gällande härstamningskrav
sålunda förväntas tillföra landet ett avsevärt antal såväl i produktionshänseende
som i fråga om typ goda avelsdjur, som torde vara väl ägnade att
främja nötkreatursavelns utveckling. Å andra sidan vore det uppenbart, att
stamböckerna för närvarande omfattade ett icke oväsentligt antal hondjur,
soxn på grund av mindre god beskaffenhet troligen aldrig finge någon betydelse
för tjurproduktionen. Ett beskärande av sagda, för tjurproduktionen
värdelösa delar av det stamboksförda hondjursmaterialet skulle också komma
att i avsevärd grad minska arbetet och kostnaden för de stamboksförande
organen.

‘ S = samlingsklass för djur utan känd härstamning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Sammanfattning.

Av utredningen framginge sålunda,

att stamboksföringsarbetet hade en relativt mycket begränsad omfattning,
att tillgången på ur produktionssynpunkt sett goda avelstjurar vore begran ^af^många

för avelsändamål lämpliga djur icke alls bleve stamboksförda
eller ock införda i sådan klass av respektive stamböcker, att djuren i fråga
icke kunde utnyttjas för produktion av stamboksgilla tjurar.

Inom nötkreatursaveln tillämpade urvalsmetoder.

Enär stamboksföringen städse inginge såsom ett nödvändigt led i avelsurvalet
måste de olika stamboksföringsmetodernas lämplighet för svenska
förhållanden prövas mot bakgrunden av de urvalsmetoder, som i allmänhet
tillämpades inom den praktiska nötkreatursaveln. Dessa vore:

D direkt bedömning av individens egenskaper;

2) indirekt bedömning, som grundade sig pa kännedom örn
egenskaperna hos djurets anföräldrar, avkomma och släktingar i sidoled. Man
talade i detta sammanhang om h ä r s t a m n i n g s g r a n s k n i n g, a vkommebedömning
och bedömning av djurets slakt ingar
i sidoled, beroende på vilken av nämnda individgrupper som lades

till grund för bedömningen. ..... ...

Ingen av dessa olika urvalsmetoder kunde lämnas företräde framfor någon
av de andra, ty samtliga vore de var för sig eller i kombination med andra
under skilda förhållanden oumbärliga vid bedömning av djurens anlags ty

Såsom fristående urvalsmetod tillämpades den direkta bedömmngsmtfoden
allenast i sådana fall, där för genomförandet av indirekt bedömning erfor<*erliga
upplysningar rörande djurets närmaste släktingar saknades eller urvalet
eljest avsåge djur av mera utpräglad gödtyp. I kombination med andra u -valsmetoder bomme den direkta bedömningen däremot till stor användning,
enär kännedomen om individernas egenskaper utgjorde en nödvändig fo -

U1II ä rs t a in n in g s g r a''n sk rd n g Sening med direkt bedömning av djurets egenskaper
vore också den inom nötkreatursaveln vanligast förekommande ur ''

a A v ko mm e bed ö m ilinge n, vilket innebure att tjurens avelsvärde bedömdes
med ledning av avkommans egenskaper i relation till respektive mödrars,
hade först under senare år kommit till större användning inom notkreatursaveln
Sagda metod hade emellertid en begränsad användning och kunde
endast tillämpas vid bedömning av äldre tjurar som efterlämnat ett tdlraeklön
stort antal avkomlingar av kontrollerad beskaffenhet. .

1 ^Metoden att granska djurets släktingar i sidoled tillämpades i annu mindre

0nl‘ anslutning till det anförda, avhandlades i det följande huvudsakligen den
direkta samt den på härstamningsgranskning grundade indirekta bedomningsmetoden.

Direkt bedömning.

Hot tåne i sakens natur, att bedömningen i första hand alltid borde örn ä£S=S52£ä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

ett gott produktionsresultat kunde vara beroende av en mängd olika egenskaper,
om vilkas betydelse för produktionen ovisshet ännu rådde. Av denna
anledning syntes det lämpligt att utgå från den förutsättningen, att bedömningen
tillsvidare allenast borde omfatta sådana för produktionen betydelsefulla
egenskaper hos djuren, som av ålder vunnit beaktande vid stamboksföringen
och vanligen inrymdes under benämningarna avkastning och yttre
egenskaper. Uteslutet vore dock icke att det i en snar framtid kunde bliva
nödvändigt att vid stamboksföring av nötboskap även taga hänsyn till andra
egenskaper hos djuren än som förut nämnts. Härför talade bland annat
förekomsten av ärftlig sterilitet hos nötkreatur, tillhörande fjällras samt s. k.
letalfaktorer hos låglandsboskap, vilka fel möjligen kunde visa sig vara av
den art att ett kraftigt ingrepp i syfte att befria avelsmaterialet från desamma
kunde bliva av behovet påkallat.

Vid stamboksföringen fästes även stort avseende vid djurens färgteckning
och typ, vilka begrepp, så vitt känt vore, i allmänhet representerade för
produktionen mindre väsentliga egenskaper. Sagda egenskaper borde visserligen
vinna tillbörligt beaktande i aveln, men å andra sidan borde den strävan
efter en viss uniformitet, som hittills gjort sig gällande inom respektive avelsriktningar,
icke drivas så långt, att oväsentliga färg- och formfel kunde lägga
hinder i vägen för utnyttjandet i avelsändamål av individer, som ägde för
produktionen värdefulla anlag.

Djurens egenskaper kunde hava olika värde under skilda yttre förhållanden.
Tidigare hade det ingalunda varit ovanligt, att djur med utpräglad gödtyp
höllos vid egendomar, som numera hade mjölkproduktion till sin viktigaste
inkomstkälla. Detta torde vara liktydigt med att en god köttansättningsförmåga
där en gång haft högre produktionsvärde än en god mjölkavkastningsförmåga.
Även sistnämnda egenskap hade under årens lopp undergått
en viss omvärdering. Förut hade en avkastning av 3,000 kilogram
mjölk med 3.5 procent fett ansetts såsom ett fullt tillfredsställande årsresultat,
där nu med samma fog krävdes 4,000 kilogram mjölk med cirka 4 procent
fett. Denna förändrade uppfattning angående det avkastningsresultat, som
kunde anses vara av tillfredsställande storlek, torde hava sin orsak i en förbättrad
utfodringsteknik och en ökad tillgång på produktionsrika djur. Även
mera tillfälliga konjunkturförändringar kunde utöva ett stort inflytande på
egenskapernas värdesättning. När prisförhållandet mellan ladugårdens produkter
och förnödenheter vore särskilt gynnsamt, baserades driften i mycket
stor utsträckning på inköpta kraftfodermedel. Då vöre det naturligt, att
mjölkkornas förmåga att omsätta stora mängder koncentrerade fodermedel
värderades högt. Vore prisförhållandet däremot ogynnsamt, ökades anspråken
på djurens förmåga att omsätta stora mängder skrymmande fodermedel.
Den prissättning av mjölk med hänsyn till dess fettinnehåll, som under senare
tid allmänt genomförts i vårt land, hade även lämnat djupa spår efter
sig inom den praktiska nötkreatursaveln, i det att djur, som kunde förmodas
bära anlag för låg medelfetthalt i mjölken, nu rönte jämförelsevis ringa efterfrågan
på avelsdjursmarknaden, även örn de i övrigt vore goda avelsdjur.
Även de yttre egenskaper, som saknade egentlig betydelse för produktionen,
värderades icke alltid lika, beroende på den smakriktning, som för tillfället
vore rådande.

Inom skilda orter vore förhållandena ännu mera växlande. Där skiftade
icke endast de ekonomiska och utfodringstekniska förutsättningarna för produktionen.
utan även djurens kvalitet och därav framkallat behov av avelsmaterial
inom mycket vida gränser. Vore det av ekonomiska eller utfodringstekniska
skäl omöjligt att driva ripp mjölkkornas avkastning utöver en
viss gräns, torde det ej heller löna sig att göra större uppoffringar för att an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

skaffa avelsdjur, som representerade en ännu högre produktionskapacitet.
Vidare finge framhållas, att de tjurar, som ägde förmåga att i medeltal höja
mjölkkornas avkastning intill en viss övre gräns, givetvis måste tillmätas ett
högt värde inom alla besättningar, som i genomsnitt läge på en lägre produktionsnivå,
och ett lågt värde inom andra sådana, där ett motsatt förhållande
vore rådande. Ävenså kunde det i ett fall föreligga behov av att i främsta
rummet höja mjölkkornas medelfetthalt och i ett annat att förbättra vissa
yttre egenskaper hos djuren.

Av vad ovan anförts framginge, att egenskapernas verkliga värde för aveln
endast kunde fastställas av respektive driftsledare, som bäst vöre i stånd att
avgöra, vilka fordringar som i en viss situation borde uppställas för att uppnå
ett gynnsamt ekonomiskt resultat. Till följd härav borde i stambok meddelade
upplysningar rörande djuren uttryckas i bestämda enheter eller, där så
icke vore möjligt, genom en beskrivning av de egenskaper, som skulle bliva
föremål för värdering.

Huru detta önskemål lämpligen borde realiseras, kunde på grund av de
många problem, som ännu kvarstode olösta på nötboskapsavelns område, för
närvarande icke med säkerhet avgöras. Då härtill bomme, att de praktiska
förutsättningarna för genomförandet av en efter nutida uppfattning rationellt
ordnad stamboksföring av nötboskap vöre mycket skiftande inom skilda
avelsriktningar, syntes det böra ankomma på de stamboksförande organen
att vart och ett för sitt avelsområde pröva därmed sammanhängande frågor.
Efterföljande redogörelse avsåge sålunda endast att dels åskådliggöra de möjligheter,
som i sådant hänseende torde föreligga, dels ock klarlägga örn och i
vilken utsträckning det allmänna borde medverka vid lösandet av därmed
sammanhängande frågor. Härvid koinme mjölkkornas avkastningsförmåga
att först behandlas.

Mjölkkornas avkastningsförmåga hade av ålder uppskattats med ledning
av den mängd mjölk och smörfett, uttryckt i kilogram, som djuret ifråga lämnat
under loppet av helt kontrollår, varvid två eller tre på varandra följande
årsresultat i regel lagts till grund för bedömningen. Av mer eller mindre starka
skäl hade även andra beräkningssätt blivit föreslagna. Det kunde emellertid
betvivlas, att de fördelar, som vöre förenade med sålunda framlagda förslag,
kunde uppväga den omfattande arbetsbörda, som skulle följa med en omräkning
av för avelsdjur företedda avkastningsuppgifter.

Tilläggas borde dock, att sagda årsuppgifter, vilka insamlades genom kontrollföreningarnas
försorg, vore beräknade på grundval av ett mindre antal
undersökningar. Då nu undersökningarnas antal varierade inom skilda kontrollföreningar,
följde därav, att resultaten ifråga icke alltid besutte samma
tillförlitlighet. I anslutning härtill borde endast sådana kontrollresultat, som
tillkommit under betryggande former, tillmätas vitsord vid avelsurvalet. Vilka
lägsta fordringar, som därvid under skilda förhållanden lämpligen kunde
uppställas, syntes böra ankomma på lantbruksstyrelsen i dess egenskap av
högsta övervakande organ på kontrollföreningsverksamhetens område att avgöra.

Djurens kroppsbpggnad gjordes i vissa fall till föremål för direkt mätning.
Därvid erhållna resultat komme emellertid i regel endast till användning, där
behov förelåge att få konstaterat, huruvida djurets olika kroppspartier hade
för stamboksföring fastställda minimimått. 1 övrigt bleve djurens yttre egenskaper
(färg, typ m. m.) endast föremål för okulärbesiktning, varvid de
olika kroppspartierna poängterades av vederbörande besiktningsnämnd.

Det syntes oklart, huruvida denna poängtering uppfattats såsom en värdering
(dier beskrivning av djurets yttre egenskaper. Under alla förhållanden
vore det uppenbart, att en poängsiffra måste taga starkt intryck av den all -

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

männa uppfattning, som vid tillfället för bedömningen vore rådande i avseende
på de fördelar eller olägenheter, som vore förenade med en viss exteriördetalj.
I övrigt kunde under samma poängtal dölja sig egenskaper, som
vore av både väsentlig och oväsentlig betydelse för produktionens ekono
miska resultat.

I anslutning till vad tidigare anförts borde ifrågavarande system sålunda,
såvitt möjligt, utbytas mot en objektiv beskrivning av djurets väsentliga
exteriöra egenskaper.

För att insamlade primäruppgifter skulle kunna utnyttjas, måste åtgärder
vidtagas i syfte att kunna leda i bevis, vilka individer uppgifterna i varje särskilt
fall åsyftade samt vilka släktskapsförhållanden, som rådde mellan djuren
ifråga. Djuren måste för sådant ändamål förses med särskilda identitetsmärken
och kontroll utövas över de betäckningar och kalvningar, som förekomme
inom respektive besättningar och däröver förda anteckningar.

Inhämtandet av primäruppgifterna inginge såsom ett nödvädigt led i kontrollföreningarnas
verksamhet. Uppgifternas riktighet kontrollerades av vederbörande
hushållningssällskap genom särskild överkontrollant och bleve
ifråga om vissa avelsbesättningar ytterligare granskad och övervakad av kontrollnämnd.
Lantbruksstyrelsen hade i skrivelse den 31 augusti 1936, framlagt
förslag, som åsyftade att öka överkontrollens effektivitet. Det kunde och
borde jämväl ingå i vederbörande urvalsnämnds uppgift att vid stamboksföring
verkställa viss kontroll över i kontrollbok införda uppgifter.

Hittills hade genom kontrollförening inhämtade upplysningar rörande i
huvudstambok införda djur årligen insamlats och ställts till lantbruksstyr^lsens
förfogande genom vederbörande hushållningssällskap, varefter styrelsen
ombesörjt uppgifternas publicering. Liknande verksamhet bedreves från
och med den 1 oktober 1936 jämväl av avelsföreningen för svensk röd och
vit boskap.

Uppgifter rörande djurens kroppsbyggnad, typ och färg hade däremot uteslutande
inhämtats av vederbörande urvalsnämnd i samband med besiktning
av djur för införande i stambok, vilken anordning alltjämt syntes böra bibehållas.

Avsikten vore nu att åstadkomma en sådan arbetsfördelning på området, att
onödigt dubbelarbete undvekes. Detta önskemål torde kunna realiseras på så
sätt, att hushållningssällskapen finge till uppgift att vart och ett för sitt område
dels på lämpligt sätt insamla och förvara samtliga inom kontrollförening
inhämtade och för avelsurvalet erforderliga upplysningar rörande de
djur kontrollen omfattade, dels ock ställa desamma till respektive avelsföreningars
för nötboskap förfogande i den utsträckning, som kunde befinnas
önskvärd. Efterföljande förslag vore upprättade i enlighet härmed.

Indirekt bedömning.

Därefter hade lantbruksstyrelsen till prövning upptagit den för avelsurvalet
betydelsefulla frågan, huru manga kända anor, som skäligen borde krävas
för införande av djur i stambok.

Avelsföreningen för svensk låglandsboskap samt institutet för husdjursförädling
hade i sina i jordbruksutskottets utlåtande nr 71/1936 refererade
yttranden bland annat berört föreliggande spörsmål.

Avelsföreningens styrelse hade framhållit, att stambokens förberedande
klasser haft och fortfarande hade stor betydelse i avelsarbetet. Emot riktigheten
av denna avelsföreningens synpunkt talade i viss män vad styrelsen i
det föregående framhållit rörande avkastning och typ hos djur, tillhörande
olika stamboksklasser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

Institutet för husdjursförädling åter hade framhållit, att kraven på många
i stambokens förberedande avdelning redovisade förädlingsgenerationer vore
av mera formell än reell innebörd, samt att stamboksföringen på grund härav
borde kunna förenklas.

Vidare hade från sakkunnigt håll framhållits, att de olika anornas sannolika
andel i individens arvsmassa minskades med 50 procent för varje led tillbaka
i antavlan, de vore belägna. Redan i tredje led ansåges felkällorna vid
tillämpning av en indirekt bedömningsmetod vara så stora, att ett hänsynstagande
till anorna i sagda eller därpå följande led kunde anses motiverat
endast i det fall inavel ägt rum.

I detta sammanhang finge framhållas, att generationsstamboken från begynnelsen
även halt till uppgift att så att säga binda den enskilde djurägaren
vid det en gäng påbörjade avelsarbetet och samtidigt förekomma skadliga
omkastningar däri. Betydelsen av ett planmässigt och konsekvent genomfört
avelsurval hade emellertid under årens lopp blivit så allmänt känd och uppskattad,
att ett sådant band på avelns utövare ej syntes hava samma betydelse
som förut.

De fordringar, som i genealogiskt hänseende vore uppställda för djurs införande
i vissa utländska stamböcker av öppen typ, visade också, att sagda
krav i allmänhet vore avsevärt lägre, än vad fallet vore inom vårt eget land.

Kravet å redovisade förädlingsgenerationer syntes böra begränsas till vad
som kunde anses erforderligt för uppnående av ett tillfredsställande avelsresultat.

I detta hänseende gjorde sig emellertid olika krav gällande för skilda egenskapsgrupper.
Där förädlingen endast omfattade djurens kroppsbyggnad,
färg och typ — såsom fallet vanligen vore i fråga om djur av mera utpräglad
arbets- eller gödtyp —■ kunde goda avelsresultat även uppnås med ledning av
den direkta bedömningsmetoden, vid vars tillämpning anföräldrarnas beskaffenhet
icke beaktades. Detta gällde givetvis i tillämpliga delar även i fråga
örn mjölkboskap. Den indirekta bedömningsmetoden vore därför främst av
behovet påkallad i fråga örn egenskaper, som icke framträdde hos individen
själv. I anslutning härtill bleve vid bedömning av tjurar kravet på antalet
kända anföräldrar större, där bedömningen avsåge tjurs produktionsanlag,
än där fråga vore örn kroppsbyggnad, färg eller typ. Enär de förra anlagen
uppskattades med ledning av inom kontrollförening inhämtade uppgifter rörande
djuren, kunde kravet på genom stambok kodifierade förädlingsgenerationer
begränsas till det antal, som kunde anses erforderligt för bedömning
av djurets anlagstyp i avseende på yttre egenskaper.

Individer, som hade särskilt goda egenskaper, måste givetvis tillmätas större
värde vid avelsurvalet än alla övriga. Detta värde vore störst hos den under
bedömning varande individen och sjönke därefter ju längre tillbaka i antavlan
djuret befunne sig. Utmärkta djur med relativt kort härstamning vore
sålunda att föredraga framför medelmåttiga sådana nied en lång men mindre
god härstamning.

Behovet av redovisade förädlingsgenerationer måste uppenbarligen vara
mindre, där avelsmaterialet vore av mera homogen beskaffenhet, än där ett
motsatt förhållande rådde. I nämnt hänseende hade det inom landet förefintliga
avelsmaterialet under årens lopp undergått en väsentlig förändring
till det bättre. Sålunda hade, icke minst genom tjurföreningsverksamhetens
stora omfattning, användningen av stamboksförda tjurar vunnit sådan utbredning
inom landet, att (åt mycket stort antal icke stamboksförda hondjur
kunde antagas hava en nied stamboksförda sådana i genealogiskt hänseende
likvärdig eller ganska likvärdig härstamning.

Av det anförda franninge, att de villkor, sorn i avseende på antalet redovi Bihang

till riksdagens protokoll loit 1. 1 sand. Nr iJtö. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

sade förädlingsgenerationer för närvarande gällde i fråga om ljurs införande
i stambok enligt nyare genetisk uppfattning till synes vore obehövligt
höga. Då detta förhållande efter allt att döma verkade hämmande på stamboksföringens
spridning och även utgjorde hinder för en mera allmän höjning
av de stamboksförda tjurarnas kvalitet, särskilt i vad anginge deras för
ladugårdsskötsel!^ ekonomi betydelsefulla egenskaper, torde det böra tågås
under övervägande, huruvida icke i avseende på antalet redovisade förädlingsgenerationer
lindrigare villkor borde uppställas för djurs införande i respektive
stamböcker.

Behovet av liksom även förutsättningarna för en sådan åtgärd vore emellertid
mycket skiftande inom skilda avelsriktningar. Som förut nämnts vore
bristen på stamboksgilla tjurar av god kvalitet särskilt utpräglad inom de
kulliga lantraseruas avelsområden. Av denna anledning hade avelsföreningarna
för fjällras och röd kullig svensk lantras på eget initiativ framlagt gemensamt
förslag till ändrade regler i fråga örn stamboksföring av nötboskap,
enligt vilka högst två och i undantagsfall en i stambok redovisad förädlingsgeneration
skulle uppställas som villkor för tjurs införande i stambok. Den
föreslagna åtgärden motiverades även därav, att det avelsmaterial, som stöde
till respektive avelsföreningars förfogande, vore av jämförelsevis homogen
beskaffenhet.

I fråga örn svensk låglandsboskap vore förutsättningarna för en förenkling
av stamboksförfarandet enligt angivna riktlinjer jämförelsevis goda, i
det att flertalet djur tillhörande sagda avelsriktning torde hava ett i fråga
om den genealogiska härstamningen i stort sett likartat ursprung. Ehuru
behovet av en ökad tillgång på stamboksgilla tjurar av god kvalitet icke vore
så framträdande inom sagda avelsriktning som inom övriga, torde det dock
vara välbetänkt att även i föreliggande fall minska kraven å antalet redovisade
förädlingsgenerationer.

I fråga om tjurar syntes ur genetisk synpunkt sett hinder i allmänhet icke
föreligga att minska kravet å antalet redovisade förädlingsgenerationer från
nuvarande fem till i regel tre. Tjur, som godkändes för införande i stambok,
skulle i enlighet härmed utgöra resultat av minst fyra på varandra följande
parningar med i stambok införda handjur, något som i sak icke innebure
större avvikelse från de regler, som i nämnt hänseende i vissa fall gällt
före år 1928.

Uteslutet vore dock icke, att sådana praktiska svårigheter i vissa fall kunde
yppa sig, att krav å ett större antal förädlingsgenerationer än som sagts
kunde anses välmotiverat. En motsatt situation kunde även inträffa, varför
möjlighet även borde föreligga att i förekommande fall ytterligare minska
kraven å antalet redovisade förädlingsgenerationer. Detta gällde icke
endast avelsriktning, inom vilken en påtaglig brist på goda avelstjurar förclåge,
utan även andra enskilda fall, där en fortsatt utveckling av aveln krävde
utnyttjande av särskilt kvalificerade djur, som icke uppfyllde de allmänna
villkor, som gällde för djurs införande i stambok.

Vilka fordringar, som i nämnt hänseende än uppställdes, torde det dock i
regel vara tillräckligt, om den längst tillbaka i anorna liggande förädlingsgenerationen
redovisades genom kontrollförenings räkenskaper. Genom en
sådan anordning skulle en viss förbindelse även kunna åstadkommas mellan
kontrollföreningsverksamheten och de stamboksförande organen, vilket
i ej ringa utsträckning torde komma att bidraga till ett förverkligande av de
önskemål, som läge till grund för föreliggande utredning. Härvid syntes
emellertid statens medverkan i viss utsträckning vara påkallad, varför förslag
i sådan riktning i det följande komme att framläggas.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 262.

Grunder för en förenklad stamboksföring.

Slamboken hade till främsta uppgift att meddela för avelsurvalet erforderliga
uppgifter rörande djurens egenskaper och härstamning. Vissa av
dessa uppgifter kunde endast erhållas genom kontrollföreningarnas medverkan.
Det vore under sådana förhållanden naturligt, att stamboksföringsarbetet
endast kunde omfatta besättningar, som vore anslutna till sagda verksamhet.
Nu vore det emellertid, bland annat, av kostnadsskäl omöjligt att
kunna besiktiga samtliga kontrollerade djur eller publicera alla för avelsurvalet
erforderliga upplysningar rörande desamma, varför en viss ytterligare
begränsning måste genomföras. En sådan åtgärd motiverades även därav,
att ett stort antal kontrollerade djur icke vore av beskaffenhet att kunna
främja avelns utveckling. Härtill komme, att många till kontrollföreningsverksamheten
anslutna djurinnehavare icke hade behov av att få sina djur
införda i stambok utan kunde bedriva sitt avelsurval under enklare former.

För att kunna tillgodose dessa olika synpunkter och samtidigt bereda möjlighet
för genomförande av tidigare anförda förenkling i stamboksförfarandet
syntes såsom en förberedande åtgärd för stamboksföring böra uppläggas
kontrollregister, omfattande samtliga kontrollerade kor, särskilt de av dem
som vore fallna efter i stambok införd fader, samt en stambok, vars främsta
uppgift vore att underlätta urvalet av för avelsändamål lämpliga tjurar.

Kontrollregister.

I kontrollregister skulle redovisas alla för avelsurvalet erforderliga uppgifter,
som insamlades genom kontrollföreningarnas försorg. I fråga om sådana
förädlingsgenerationer, där inga andra upplysningar erfordrades, komme
kontrollregister sålunda att helt fylla stambokens uppgift. Detsamma
gällde även i fråga örn sådana besättningar, vilkas innehavare av olika skäl
icke önskade ansluta sig till stamboksföringsarbetet, men detta oaktat bade
behov av att utnyttja eller eljest redovisa de upplysningar rörande djurens
härstamning och avkastning, som inhämtades genom kontrollföreningarnas
medverkan. Meningen vore, att kontrollregistret även skulle fylla uppgiften
av ett samlingsregister för djur, som av olika skäl icke kunde införas i
stamboken. Härigenom skulle det bliva möjligt att erhålla viss kännedom
örn alla såväl goda som dåliga individer, vilket bland annat vore av betydelse
för en genomförd avkommebedömning av tjurar.

Stambok.

Stamboken, som främst åsyftade att möjliggöra ett tillförlitligt urval av
tjurar, skulle skilja sig från kontrollregistret bland annat därigenom, att det
även innehölle upplysningar rörande däri införda djurs kroppsbyggnad, färg
och typ. I övrigt skulle gränsen mellan i stambok och kontrollregister införda
djur markeras därigenom, att de förra i motsats till de senare uppfyllde
vissa kvalifikationer beträffande härstamning och egenskaper.

Sistnämnda förhållande medförde visserligen, att stamboksföringen bleve
begränsad till vissa bestämda individer, men återverkade däremot icke i någon
större utsträckning på avelsurvalet, enär köpare av stamboksgilla tjurar
i regel hade avseviirt högre fordringar å tjurarnas kvalitet än som i sådant
hänseende för närvarande vore uppställt såsom lägsta fordran för djurs
införande i stambok. Ifrågavarande minimifordringar hade sålunda till sin
främsta uppgift att begränsa stamboksföringens omfattning till sådana djur,
som kunde vara av verkligt värde för avelns utveckling.

Ju längre denna begränsning kunde drivas, desto mindre arbete och kost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

nåd behövde nötkreatursavelns utövare nedlägga på stamboksföring av djur,
som vore av mindre betydelse för avelns utveckling. Av utredningen framginge
emellertid, att tillgången på stamboksgilla tjurar sjönke mycket snabbt
vid stigande krav å tjurarnas kvalitet. Höjda minimifordringar i avseende på
djurens avkastning och yttre egenskaper måste därför, örn samma behov
skulle kunna tillgodoses, i regel åtföljas av minskade krav å antalet redovisade
förädlingsgenerationer. Vilka möjligheter, som i sådant hänseende förelåge,
hade förut klar.lagts.

Därest sagda krav kunde i fråga om tjurar nedbringas från nuvarande fem
till tre förädlingsgenerationer, av vilka de två yngsta skulle redovisas genom
stamboksuppgifter och den äldsta genom i kontrollregister meddelade uppgifter,
behövde denna förändring icke medföra ett sönderbrytande av det nuvarande
stamboksföringssystemet, utan endast möjliggöra en minskning av
antalet stamboksklasser.

För införande av tjur i stambok skulle såsom huvudregel uppställas det
villkoret, att tjurens fader, morfader, mormorsfar och mormorsmorfar samt
hans moder och mormoder vore införda i stambok. Tjurens mormorsmor
skulle däremot endast behöva vara införd i kontrollregister.

Då stamboken allenast borde omfatta sådana hondjur, som ägde förutsättning
att ingå i tjurs antavla i sådant led, där tjurens anmödrar enligt för
stamboksföringen gällande regler skulle vara införda i stambok, skulle för
införande av ko i stambok, i härstamningshänseende lägst fordras, att djurets
fader vore införd i stambok och dess moder i kontrollregister, vilket innebure,
att djurets morfader, därest sådant villkor uppställts för kos införande
i kontrollregister, även skulle vara införd i stambok. Hondjur, som uppfyllde
sagda villkor, skulle sålunda kunna godkännas såsom tjurs mormoder och
dess efter stamboksförd fader fallna dotter såsom tjurmoder.

I anslutning till vad tidigare anförts borde de fordringar, som i avseende
på egenskapernas beskaffenhet uppställdes för djurs införande i stambok, vara
så höga som möjligt utan att brist på stamboksgilla tjurar uppstode. Därvid
borde dock beaktas, att med statsmedel understödd premiering och stamboksföring
av nötboskap av ålder haft till ändamål att åstadkomma goda och
för olika trakter av landet fullt lämpliga nötkreatursstammar, vilket även
framdeles borde bliva förhållandet.

Hittills hade mjölkkornas produktionsförmåga vid stamboksföring och eljest
blivit bedömd med ledning av deras absoluta avkastning, uttryckt i kilogram
smörfett per år. Som förut nämnts kunde denna bedömningsmetod hava
utgjort en bidragande orsak till den ökning av djurens kroppsstorlek, som
i det föregående konstaterats.

Där mjölkkornas produktionsförmåga icke utnyttjades, vore det i övrigt
omöjligt att med tillhjälp av sagda bedömningsmetod avgöra, vilka djur som
i nämnt hänseende vore bäst ägnade att föra avelns utveckling framåt. Avelns
utövare kunde följaktligen i sådant fall utan all grund föranledas att i större
eller mindre utsträckning fylla sitt behov av avelstjurar från trakter med särskilt
gynnsamma jordbruksförhållanden eller där produktionen eljest vore
baserad på starkt koncentrerade fodermedel.

Djurens förmåga att med liten energiförlust omsätta stora mängder foder
med ringa halt av näringsämnen per kilogram torrsubstans hade av ålder uppfattats
såsom en ärftlig egenskap, vilket bland annat tagit sig uttryck i en
ordnad förädling av inhemska lantraser. Det kunde under sådana förhållanden
starkt ifrågasättas, huruvida nämnda egenskap kunde utvecklas och tillvaratagas
inom besättningar, där foderstaterna innehölle stora mängder koncentrerade
fodermedel och sagda egenskaper sålunda icke finge tillfälle att
göra sig gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Problemet kunde emellertid skärskådas även ur en annan synvinkel. Allmänt
känt vore, att mjölkande kor, som icke erhölle tillräckligt med foder,
bleve magra, vilket innebure, att de även tillgrepo i kroppen upplagrad näring
för att kunna producera mjölk. Så länge detta skedde, bleve avkastningen
per förbrukad foderenhet större än normalt. I samma mån som näringstillförseln
ökades, minskades denna tendens, tills slutligen en viktökning
inträdde jämsides med mjölkproduktionen, vilket medförde, att utbytet av
mjölk per förbrukad foderenhet minskades. När och i vilken utsträckning
detta skedde, bleve beroende av djurets ärftliga anlag. Hos djur av gödtyp
började sålunda viktökning att inträda på ett avsevärt tidigare skede än hos
kor av mjölktyp.

Om urvalet skedde med ledning av mjölkkornas absoluta avkastning och
fordringarna därvid, såsom förhållandet vore vid stamboksföring, ställdes relativt
låga, kunde många djur av mer eller mindre utpräglad gödtyp även
uppfylla desamma. Detta måste efter hand påverka raskaraktären, särskilt
i de fall mera fylliga kroppsformer samtidigt uppställdes såsom mål för
aveln. Härav framkallade olägenheter kunde icke motverkas genom att reglera
avkastningsfordringarnas storlek, ty låga fordringar underlättade gödtypens
utveckling och höga minskade de små eller medelstora djurens möjligheter
att kunna göra sig gällande i aveln.

För att kunna säkerställa tillgången på för olika trakter av landet fullt
lämpliga nötkreatursstammar torde det bliva nödvändigt att vid stamboksföring
av nötboskap beakta, vad ovan anförts.

Där det av olika skäl kunde anses önskvärt, att skilda storlekstyper komme
till användning inom aveln, måste för stamboksföring uppställda fordringar
å djurens avkastning avvägas så, alt ingen av dem bereddes fördel framför
andra. Då djurens behov av underhållsfoder stege med ökad kroppsvikt på
sätt efterföljande tabell utvisade, borde i anslutning till vad förut sagts fordringarna
å djurens avkastning vid stigande kroppsvikt ökas, så att avkastningen
per hundra foderenheter gjordes oberoende av djurens storlek.

Levande
vikt i
kilogram

Behov av foder
för fosterutveckling
och djurets
underhåll i f. e.

400 .......................... 1,147

500 .......................... 1,323

600 .......................... 1,489

700 .......................... 1,645

800 .......................... 1,791.

Skulle det däremot, vilket i allmänhet vore förhållandet, anses önskvärt,
att den avelsriktning, varom fråga vore, bibehölles eller utvecklades mot en
viss bestämd storlek, så kunde ett sådant syfte givetvis främjas genom att
kräva proportionsvis högre avkastning av alla djur, vilkas storlek avveke
från denna. I båda fallen förutsattes emellertid, att för stamboksföring
uppställda fordringar å djurens avkastning i viss utsträckning fastställdes i
relation till djurens storlek.

Framhållas borde dock, att avelns utveckling i nämnt hänseende främst
torde bliva beroende av de allmänna direktiv, som de ledande organisationerna
lämnade till förhindrandet av att vid stamboksföringen för stor biinsyn
toges till djurens storlek.

Där behov av alt känna djurens storlek förclåge, kunde densamma utrönas
genom fastställande av vissa kroppsmått, som kunde anses vara mera oberoende
av de växlingar i djurens levande vikt, som normalt förekomme. Ilin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

der borde dock icke föreligga att konstatera storleken genom vägning. Ifrågavarande
uppgifter kunde bland annat insamlas av respektive kontrollassistenter
och kontrolleras av vederbörande urvalsnämnd, när djuret besiktigades
för införande i stambok.

I anslutning till det anförda borde för stamboksföring helst inga minimimått
uppställas å djurens olika kroppspartier. Fordringarna å djurens
kroppsbyggnad och typ syntes liksom hitintills för stamboksföring kunna
regleras med tillhjälp av de typgrader, urvalsnämnderna åsatte djuren. Härvid
förutsattes emellertid, att djurets kroppsstorlek icke annat än i extrema
fall borde få utöva inflytande å typgraden. Ej heller syntes det lämpligt,
att mindre väsentliga färg- eller exteriörfel finge utgöra hinder för djurs
införande i stambok. Dylika fel borde därför icke få tillmätas betydelse
vid åsättande av den lägsta typgrad, som uppställdes såsom villkor för djurs
införande i stambok.

Stamboksföringens organisation.

För kontrollregister erforderliga upplysningar rörande djuren borde lämpligen
tillhandahållas genom vederbörande kontrollförening. Kontrollföreningarna
borde således åläggas att årligen till vederbörande hushållningssällskap
insända avskrift av kontrollföreningens årsuppgifter, upprättad i
enlighet med av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Registerföringen vilade
j övrigt på den förutsättningen, att alla kontrollerade kor vore märkta
på sådant sätt,^ att ingen förväxling av individen kunde äga rum. Märket
i fråga skulle således inom kontrollregister kunna utgöra ersättning för inom
en stambok använd nummerbeteckning.

Det skulle i fråga örn kontrollregistret åligga hushållningssällskap, bland
annat,

att införa i kontrollregistret därtill berättigade kor;

att på lämpligt sätt insamla och förvara erforderliga uppgifter;

att på anmodan av djurinnehavare utfärda bestyrkt utdrag ur kontrollregister
enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär;

att årligen till organisation, som inom vederbörande avelsriktning handhade
stamboksföring, insända kontrolluppgift för ko, som blivit införd i
stambok; samt

att på anmodan av nämnda organisation jämväl insända för avkommebedömning
erforderliga upplysningar rörande i kontrollregistret införda djur.

Huruvida införandet av djur i kontrollregister samt utfärdandet av bestyrkt
utdrag därav borde beläggas med särskild avgift, syntes böra ankomma
på vederbörande hushållningssällskap att avgöra. Av hushållningssällskap
till vederbörande organisation insända uppgifter örn i kontrollregister
infört djur syntes emellertid icke böra medföra någon kostnad för
organisationen i fråga.

Regler för införande av djur i stambok borde vara upprättade enligt särskilda,
av Kungl. Majit fastställda huvudgrunder samt godkända av lantbruksstyrelsen.

Av Kungl. Majit i ämnet meddelade föreskrifter borde innehålla bland
annat följande grundprinciper, nämligen

att för urval av djur skulle föras såväl kontrollregister som ock stambok; att

kontrollregister skulle föras lokalt av vederbörande hushållningssällskap
samt stambok av central organisation, som företrädde de skilda intressen,
som kunde göra sig gällande inom respektive avelsriktningar;

att såsom villkor för djurs införande i stambok skulle gälla, att kraven

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

å avkastning och kroppsstorlek, såvitt möjligt, reglerades så, att olika orters
behov av lämpliga tjurar kunde tillgodoses;

att sagda krav skulle avvägas med hänsyn till vad som lägst kunde anses
skäligt i fråga örn tjurs anmoder;

att mindre väsentliga färg- och exteriörfel icke finge utgöra hinder för
djurs införande i stambok;

att besiktning av djur för införande i stambok skulle — där lantbruksstyrelsen
icke för särskilt fall annorlunda förordnade -—■ verkställas av en urvalsnämnd,
bestående av två ledamöter, varav den ene, som tillika i regel
skulle fungera såsom ordförande, förordnades av vederbörande centrala organisation,
och den andre utsåges för vederbörande hushållningssällskaps område
av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller efter förslag av utskottet
utav vederbörande organisation jämte erforderligt antal suppleanter;

att avgift för införande av djur i stambok skulle godkännas av lantbruksstyrelsen;
samt

att för förande av kontrollregister ävensom stambok gällande regler skulle
vara av lantbruksstyrelsen godkända.

Beträffande urvalsnämnds sammansättning vore av vikt, att utvecklingen
inom respektive avelsriktning skedde likformigt ävensom att eventuellt föreliggande
speciella ortsintressen bleve i tillbörlig utsträckning bevakade inom
nämnden. Den föreslagna anordningen avveke från tidigare av respektive
avelsföreningar för nötboskap på området tillämpade principer allenast därutinnan,
att den ledamot av nämnden, som representerade hushållningssällskaps
område, skulle utses eller föreslås av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott.
Denna ändring skulle öka möjligheten att inom nötkreatursaveln
tillgodose berättigade ortsintressen och syntes även välmotiverad
med hänsyn till den ökade insats, som sällskapen genom förande av kontrollregister
framdeles skulle komma att utöva på området.

Då all stamboksföring av nötboskap i egentlig bemärkelse enligt förenämnda
riktlinjer skulle anförtros åt central organisation, som företrädde viss avelsriktning,
syntes beslut örn för stamboksföring fastställda avgifter böra underställas
lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande. Det syntes böra
förutsättas, att respektive organisation, i den mån sådant kunde anses påkallat,
komme i åtnjutande av skäligt statsunderstöd. I övrigt borde kostnaden
för stamboksföringsarbetet såsom hittills finansieras genom av respektive
djurinnehavare erlagda avgifter.

Det borde givetvis stå vederbörande organisation fritt att efter gottfinnande
verkställa ytterligare avelsurval bland i stambok införda djur genom upprättande
av elit register eller på annat sätt.

Slutligen ville styrelsen framhålla, att de föreslagna riktlinjerna vore grundade
på den av jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 71/1936 angivna förutsättningen,
att kontrollföreningarnas verksamhet och uppgiftsmaterial underkastades
kontroll i syfte att åvägabringa den auktoritet, som krävdes för dess
utnyttjande i berörda hänseende.

Synpunkter på övergången tilt den föreslagna nya stamboksföringen.

Förslaget förutsatte, alt alla djur, som intill tiden för det eventuella ikraftträdandet
av det framlagda förslaget till ändrade grunder i fråga om stamboksföring
av nötboskap vöre införda i sådan klass av stambok, att djurets
hanliga avkomma enligt nu gällande regler vore i fråga örn härstamning kvalificerad
att införas i stambok, i nämnda hänseende tillförsäkrades samma
ställning som förut. Stainboksförd tjur skulle sålunda även framdeles kunna
bliva fader lill stamboksgilla djur. Tidigare stamboksfört hondjur, vilket

Kungl. Maj.ts proposition nr 262-

icke uppfyllde de villkor, som i avseende på egenskaper kunde komma att
fastställas, skulle framdeles icke kunna ingå i tjurs antavla såsom moder
eller mormoder.

Med hänsyn därtill, att lantbruksstyrelsen förutsatt såsom en möjlighet, att
vederbörande stora avelsföreningar envar för sitt avelsområde skulle omhänderhava
riksstamboksföringen av nötboskap, hade styrelsen inhämtat
yttrande från dessa föreningars styrelser över ett preliminärt förslag
av i stort sett samma innebörd, som det framlagda, till denna stamboksförings
ordnande.

Av de med anledning härav inkomna yttrandena, framginge i huvudsak
följande.

Styrelsen för avelsföreningen för svensk röd och vit boskap hade riktat sig
särskilt mot den uppfattning, vartill lantbruksstyrelsen kommit i fråga örn
den nuvarande stamboksföringens omfattning och tendenserna för dess utveckling,
och gjort gällande, att tillgången på stamboksförda eller stamboksberathgade
tjurar fullt motsvarade behovet, varför någon vidgad stamboksföring
icke skulle vara av nöden. Föreningen hade vidare förklarat sig hava
under övervägande möjligheten av att jämväl kor, som icke tillhörde klass R,
linge godkännas som tjurmödrar.

Förslag till ändring av det utav lantbruksstyrelsen framlagda preliminära
förslaget till frågans ordnande hade föreningens styrelse dock icke framlagt.
Styrelsen för föreningen hade emellertid framhåliit, att enligt dess förmenande
nämnda preliminära förslag icke skulle i högre grad än gällande bestämmelser
gagna aveln och förklarat sig icke kunna tillstyrka sin förening
att medverka till ett sådant förslags genomförande.

Styrelsen för avelsf öreningen för svensk låglandsboskap hade riktat sig
dels mot att den föreslagna riksstamboken genom de stora kraven på djuren i
produktionshänseende i realiteten komme att bliva en elitstambok, ur vilken
en avsevärd del av de nu stamboksförda djurens avkomma kunde komma att
bliva utestängd, dels mot de minskade kraven i fråga örn stamboksförda förädlingsgenerationer
hos tjurmödrarna. Vidare hade styrelsen uttalat sig mot
förslaget, att avgiften för införande i riksstamboken skulle underkastas lantbruksstyi
elsens godkännande. Rörande fragan örn föreningens medverkan
till genomförandet av en stamboksföring enligt de föreslagna principerna hade
styrelsen förklarat, att den icke ville tillstyrka detta, förrän det preliminära
förslaget blivit slutgiltigt utformat, så att en klar uppfattning kunde vinnas
om dess verkliga innebörd.

Styrelsen för avelsf öreningen för röd kullig svensk lantras hade i sitt yttrande
erinrat, att delegerade för denna förening och avelsföreningen för fjällras
enats angående förslag om stamboksföring för kullig svensk boskap, ett
förslag som principiellt sammanfölle med de grunder för stamboksföringen,
som av lantbruksstyrelsen ifrågasatts. Styrelsen hade därför inga erinringar
att göra mot lantbruksstyrelsens förslag.

Styrelsen för avelsföreningen för fjällräf hade erinrat om förenämnda samarbete
mellan de två avelsföreningarna för kullig boskap och bifogat till
sitt yttrande det av dessas delegerade uppgjorda förslaget till regler angående
förande av riksstambok över kullig boskap. Styrelsen hade framhållit den
stora betydelsen, speciellt för Norrland, av ändrade principer för stamboksföringen
och tillstyrkt, att bestämmelser av den innebörd, lantbruksstyrelsens
förslag innebure, snarast måtte genomföras.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig med anledning av dessa yttranden till en
början böra något beröra vissa av föreningarnas styrelser gjorda erinringar.

Av vad lantbruksstyrelsen i föreliggande utredning anfört framginge, att
styrelsens uppfattning örn behovet av en vidgad stamboksföring helt sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

manhängde med att det enligt styrelsens förmenande vore önskvärt att lioja
produktionskraven i fråga örn tjurmödrar, på det att ökade förutsättningar
skulle finnas för att genom tjurar förbättrade produktionsanlag mera allmänt
skulle tillföras landets nötkreatursstock. Detta förhållande ävensom
önskvärdheten av att i produktionshänseende goda och kvalificerade tjurar
stöde till förfogande för en större del av den mjölkproducerande nötboskapsstocken
än för närvarande vore fallet, utgjorde enligt lantbruksstyrelsen
förmenande stöd för styrelsens uppfattning örn behovet av en vidgad stamboksföring
såsom underlag för tjurproduktionen.

Såsom förut nämnts hade styrelsen för avelsföreningen för svensk röd
och vit boskap för närvarande under övervägande möjligheten att medgiva
produktion av godtagbara tjurar genom hondjur av lägre förädlingsgrad än
klass R. Skulle ett sådant medgivande komma att omfatta klasserna III och
IV, vore skillnaden mellan föreliggande och det inom sistnämnda förening
väckta förslag till förenkling av stamboksföringen till synes endast formell,
därest kraven på produktion och typ i sistnämnda fall höjdes för de tidigare
förädlingsgenerationerna.

Den av styrelsen för avelsföreningen för svensk låglandsboskap framförda
invändningen mot förslaget, att stamboksavgifternas storlek skulle godkännas
av lantbruksstyrelsen, föranledde endast en erinran örn vad som redan
framhållits, nämligen atl reglerna för stamboksföringen inom alla avelsriktningar
enligt gällande bestämmelser vore underkastade lantbruksstyrelsens
prövning och godkännande, samt att styrelsen fastställde samtliga stamboksavgifter
utom i fråga örn avgifterna för stamboksföring hos avelsföreningen
för svensk röd och vit boskap. Att dessa avgifter hittills varit
oberoende av prövning från det allmännas sida sammanhängde därmed, att
för djur av denna ras jämväl den av lantbruksstyrelsen förda avdelningen
av riksstamboken för samma ras hittills stått öppen.

I detta sammanhang ansåge lantbruksstyrelsen sig böra framhålla, att
styrelsen på grund av stadgande i 14 § 3 mom. av reglementet nr 302/1922
för med statsmedel understödd premiering och stamboksföring av nötboskap
för närvarande ägde fastställa de avgifter, som skulle erläggas för djurs införande
i riksstambok. Emellertid torde bestämmelse angående stamboksavgifts
storlek i regel vara införd i de för respektive avelsriktning gällande
stamboksregler, varför särskilda, av Kungl. Majit utfärdade föreskrifter i
ämnet knappast syntes vara ovillkorligen behövliga.

Enligt ett av lantbruksstyrelsen utarbetat förslag till kungörelse angående
åtgärder till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag
därtill skulle lantbruksstyrelsen handhava överinseendet och kontrollen
jämväl över riksstamboksföringen och därvid tillse, att bestämmelserna
i sagda kungörelse tillämpades på ett för olika orters förhållanden avpassat.
planmässigt sätt, och skulle styrelsen äga alt utfärda de närmare bestämmelser,
vilka kunde vara av behovet påkallade för befordrande av det med
åtgärderna avsedda ändamålet. Styrelsen skulle lill följd härav under alla
förhållanden i förekommande fall äga möjlighet att utöva inflytande på
stamboksavgifternas storlek. Det kunde med hänsyn härtill möjligen anses
tillräckligt, örn i nämnda kungörelse allenast föreskreves, atl vederbörande
organisation skulle vara skyldig att omedelbart hos styrelsen anmäla för
stamboksföring bestämda avgifter jämte övriga därmed sammanhängande,
av organisationen fattade beslut.

Enligt lantbruksstyrelsens förmenande mäste, därest statsmakterna funne
en omläggning av stamboksföringen böra genomföras i den riktning, förslaget
innebure, det vara av värde för såväl avclslöreningarna själva som
för landels nötkreatursavel i stort, att stamboksföringen för varje avelsrikt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

ning handhades fullt enhetligt och om möjligt genom respektive avelsriktningars
egna representanter. Lantbruksstyrelsen ville erinra, att tidigare
stamboksföring varit mindre rationellt och enhetligt ordnad. Styrelsen hade
emellertid sökt i möjligaste mån medverka till större enhetlighet. I sådant
syfte hade styrelsen dels medverkat till att den röda och vita avelns företrädare
samlats i en avelsförening med i princip likformiga regler för sin
stamboksföring med dem, som styrelsen tillämpade för den inom styrelsen
förda riksstamboken över ifrågavarande ras, dels, i den mån de övriga
avelsföreningarna vunnit stadga och velat övertaga ansvaret för stamboksföringen,
till dem överlämnat handhavandet av den stamboksföring, som
reglementsenligt ålegat lantbruksstyrelsen att ombesörja. Skulle inom någon
avelsriktning samarbete med vederbörande avelsförening icke kunna uppnås,
måste detta direkt motverka de rationaliseringssträvanden på området,
som lantbruksstyrelsen företrätt, till övervägande skada för samtliga intressen.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig också våga förutsätta, att majoriteten
inom styrelsen för avelsföreningen för svensk röd och vit boskap vid avgivande
av sitt yttrande i ärendet knappast till fullo beaktat dels här framhållna
synpunkter, dels det förhållandet att avelsföreningen själv, därest
denna bomme att handhava riksstamboksföringen, finge uppgöra sina regler
därför så som för denna avel kunde befinnas lämpligast, givetvis dock under
förutsättning att de av statsmakterna fastställda synpunkterna bleve tillgodosedda,
ävensom att föreningen inom riksstambokens ram kunde tilllämpa
en elitstamboksföring med de fordringar, som föreningen själv funne
lämpliga jämväl i fråga om antalet förädlingsgenerationer och exteriör
m. m.

Av de utav lantbruksstyrelsen tillkallade sakkunniga hava särskilda yttranden
beträffande stamboksföringen avgivits av herrar Bragée, Pettersson,
Schale, von Stockenström och Wassberg.

Herrar Bragée och Pettersson ha ansett, att ordförande i urvalsnämnd
borde utses av lantbruksstyrelsen.

Herr Schale har ansett ett så ringa djup på härstamning som tre generationer
vara en minimifordran, som endast under vissa förutsättningar borde
kunna godtagas. Vidkommande lantbruksstyrelsens önskemål att fordringarna
på avkastning skulle fastställas i relation till storleken, torde detta
vara svårt att omsätta i praktiken. Det syntes då lämpligare att arbeta med
två undertyper inom samma ras. Huruvida avelsföreningen för svensk röd
och vit boskap borde upptaga arbetet med två typer eller örn omhändertagandet
av den mindre typen borde anförtros åt särskilt organ måste övervägas.
Slutligen har herr Schale framhållit vikten av att avelsföreningarna
bereddes en tillräckligt självständig ställning såväl vid utformandet av sina
arbetsmetoder som vid handhavandet av sin ekonomi.

Herr von Stockenström har framhållit, att en viss tvekan kunde göra sig
gällande angående lämpligheten av att på en gång så mycket inskränka på
fordringarna i jämförelse med vad som nu tillämpades, varvid även borde
erinras örn, att ko för införande i kontrollregistret icke skulle underkastas
särskild besiktning. Betänkligheterna härvid minskades dock, därest fordringarna
på anmödrarnas produktion ställdes tillräckligt höga. Skulle emellertid
någon av avelsföreningarna anse kraven på homogenitet och konstans
alltjämt påkalla en strängare regel, syntes det skäligt, att man icke nu ginge

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

så långt som förslaget avsåge, utan tillsvidare fordrade, att tjur för att stamboksföras
måste vara fallen efter ko, införd lägst i klass IV.

Herr Wassberg har ansett, att upptagande av djur i kontrollregister ovillkorligen
borde vara belagd med avgift. Förbindelse härom borde avgivas
av besättningens ägare. Den av lantbruksstyrelsen förordade minskningen
av antalet redovisade förädlingsgenerationer borde direkt angivas i en blivande
kungörelse i ämnet. För att skapa ökat intresse för stamboksföringsarbetet
och samtidigt sprida vidgad kännedom om de grunder, efter vilka
detta arbete bedreves, vore det av synnerlig vikt, att besiktning för stamboksföring
så långt görligt vore skedde vid offentligt utlyst förrättning. Slutligen
syntes det icke vara nödvändigt, att av vederbörande centrala organisation
utsedd ledamot av urvalsnämnden under alla förhållanden skulle vara
självskriven ordförande i urvalsnämnden.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande omorganisation av stamboksföringen
har avstyrkts av Blekinge, Skaraborgs, Värmlands och Örebro läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott. Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
som ansett tillgången på stamboksgilla tjurar vara tillfredsställande,
har icke ansett tillrådligt nedsätta fordringarna på antalet förädlingsgenerationer.
Jämväl Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ansett tillgången på stamboksgilla tjurar tillräcklig. Utskottet
har icke ansett annan ändring i det nuvarande stambokföringssystemet
vara erforderlig än att i högsta förberedande klass antagen ko kunde
godkännas såsom tjurmoder. Slutligen har utskottet uttalat sig för att frågan
om en effektiv övervakning av kontrollföreningsverksamheten snarast
bringades till lösning. Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har icke ansett en ändring av formen för stamboksföringen vara av
behovet påkallad. Därest ett kontrollregister skulle vara erforderligt borde
detta enligt utskottets mening föras av vederbörande avelsförening. örebro
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att ko i lägst
klass IV skulle kunna godkännas såsom tjurmoder. Det föreslagna kontrollregistret
syntes mindre lämpligt. De primäruppgifter från djurägarnas kontrollböcker,
som avelsföreningarna vore i behov av, borde insamlas av dessa.

Uppsala och Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ha ansett, att frågan örn en nedsättning av kravet på antalet förädlingsgenerationer
borde göras till föremål för förnyad utredning i samförstånd
med vederbörande avelsföreningar.

Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har icke haft
något att erinra mot förslaget.

I övriga utlåtanden lia framförts vissa detaljanmärkningar mot förslaget,
vilket dock i övrigt godtagits.

Sålunda har beträffande frågan örn inrättande av ett kontrollregister
Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett
det tvivelaktigt, örn kontrollregister skulle vara behövligt. Kristianstads läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit önskvärdheten av,
att kontrollregistret leonline alt föras efter samma formulär för samtliga avels -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

riktningar. Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ej
ansett erforderligt, att andra kontrollföreningskor intoges i förenämnda register
än de, vilkas ägare förbundit sig erlägga fastställd avgift. Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att
av lantbruksstyrelsen fastställda avgifter skulle utgå, dels för införande av
ko i registret, dels ock för de uppgifter, som av hushållningssällskap meddelades
avelsförening. Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har uttalat farhågor för, att förandet av kontrollregistret skulle
åsamka hushållningssällskapen för stora utgifter. Gävleborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har befarat, att förandet av ifrågavarande
register skulle bliva invecklat till följd av svårigheten för identifiering. Därest
denna fråga kunde lösas, torde registret enligt utskottets mening kunna
bliva av värde. Styrelsen för avelsföreningen för svensk röd och vit boskap
har icke kunnat finna, att genom utredningen påvisats nödvändigheten av
upprättandet av kontrollregister. Under alla förhållanden vore ett sådant registers
värde så helt beroende av en verkligt effektiv och över hela landet
likartad överkontroll över kontrollföreningsverksamheten, att den senare frågans
lösande borde sättas i första rummet och frågan om registret först därefter
upptagas till prövning. Hushållningssällskapens förvaltningsutskott i
Stockholms län och stad, Södermanlands län, Hallands län samt Göteborgs
och Bohus län hava jämväl framhållit betydelsen av att överkontrollen skärpes.

Vad härefter angår frågan om kostnaderna för förandet av kontrollregister,
hava Stockholms läns och stads, Södermanlands läns,
Östergötlands läns, Kalmar läns norra, Kristianstads läns, Älvsborgs läns
södra och Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansett
det olämpligt, att för detta ändamål uttaga avgifter av djurägarna och i stället
förordat, att förenämnda kostnader helt borde bestridas med statsmedel.
Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat, att avgift
borde utgå för till djurägare utlämnat utdrag ur kontrollregistret. Däremot
borde avgift ej utgå för införandet av ko i registret. Älvsborgs läns
norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett erforderligt, att
statsbidrag utginge med halva kostnaden för kontrollregistrets förande.

Vidkommande frågan huruvida kravet på antalet redovisade förädlingsgenerationer
ifråga om stamboksgilla tjurar kan nedbringas
fran nuvarande fem till tre, lia Stockholms läns och stads, Södermanlands
läns, Jönköpings läns, Kalmar läns norra och Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott tillrått varsamhet samt uttalat sig för
att kor i lägst klass IV borde godkännas som tjurmödrar. Kalmar läns södra
och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha tillstyrkt
lantbruksstyrelsens förslag i denna del men ansett att denna minskning av
kravet på antalet generationer borde komma till direkt uttryck i en blivande
kungörelse i ämnet. Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
som tillstyrkt lantbruksstyrelsens förslag i denna del, har framhållit,
att kraven i avkastningshänseende å tjurmödrar icke finge skärpas allt för

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

mycket. I annat fall torde kunna befaras, att tjurbrist ånyo skulle uppstå i
vissa delar av landet. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har med hänsyn till svårigheterna för avelsarbetet inom fjällrasen
hemställt, att åtminstone för fjällrasens vidkommande för tjurpålägg skulle
erfordras två kända släktled. Avelsföreningen för svensk röd och vit boskap
har framhållit, att tillgången på tjurar stöde i samband med det pris uppfödaren
erhölle. Låga tjurpriser föranledde minskat tjurpålägg. Detta medförde
tjurbrist och stegrade tjurpriser. För närvarande vore tillgången på
stamboksförda tjurar tillräcklig i förhållande till efterfrågan. Det syntes
icke uteslutet, att föreningens bestämmelser örn antalet generationer vore för
stränga. Föreningens ledning hade därför tagit under övervägande möjligheten
av att i stambok införa även sådan tjur, som vore resultatet av fem
efter varandra följande parningar med stamboksförda tjurar. Ett sådant
djup i härstamningen för tjur syntes vara den minsta fordran, som kunde
uppställas, för att djurets värde som avelsdjur icke skulle äventyras. Om
av olika skäl en mycket radikal nedskärning i fråga örn förädlingsgenerationer
ansåges behövlig ifråga om exempelvis fjällboskapen, förelåge ifråga om
aveln med svensk röd och vit boskap icke samma behov. Avelsföreningen
för svensk låglandsboskap har ansett, att vederbörande avelsförening borde
äga frihet själv bestämma rörande de krav, som borde uppställas för tjurs
införande i stambok.

Beträffande lantbruksstyrelsens förslag att djurens avkastning i viss
utsträckning borde fastställas i relation till djurens
storlek har detta avstyrkts av Gotlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och avelsföreningen för svensk röd och vit boskap.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,
att avkastningsfordringarna icke borde sättas högre än att de bästa korna på
en utfodring, som under föreliggande förhållanden vore ekonomiskt tillrådlig,
kunde kvalificera sig såsom tjurmödrar.

Den i lantbruksstyrelsens kungörelseförslag införda bestämmelsen om u rvalsnämndens
sammansättning har föranlett erinringar i ett
flertal utlåtanden. Sålunda lia Jönköpings läns, Kalmar läns norra, Kristianstads
läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns, Jämtlands läns, Västerbottens
läns och Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ansett, att ordförande i nämnden borde utses av lantbruksstyrelsen. Stockholms
läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,
att den ledamot, som hade de flesta tjänsteåren, skulle fungera såsom ordförande.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,
att det vore obehövligt med särskild ordförande i nämnden. Göteborgs
och Bohus läns hushållningssällskap har förordat, att ordförande i nämnden
borde utses av Kungl. Maj:t. Avelsföreningen för svensk låglandsboskap
har ansett, att båda ledamöterna i urvalsnämnden borde utses av avelsföreningen.

Beträffande frågan örn avelsföreningarnas organisation
m. m. har framförts följande erinringar. Södermanlands läns hushållnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262■

Departementschef
ö7i.

sällskaps förvaltningsutskott, avelsföreningen för svensk röd och vit boska])
samt avelsföreningen för svensk låglandsboskap ha tillrått största möjliga
frihet för avelsföreningarna. Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har ansett, att det allmänna borde beredas inflytande i föreningarna
genom insättandet av ett antal av lantbruksstyrelsen utsedda ledamöter.
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har föreslagit,
att avelsföreningen för svensk röd och vit boskap borde omorganiseras
så, att olika ortsintressen mera än hittills kunde göra sig gällande. Hallands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit, att medlemmarna
i avelsföreningarna på grund av avstånden icke kunde deltaga i
föreningarnas sammanträden. En distriktsvis eller länsvis ordnad representation
borde därför anordnas. Hushållningssällskapen borde bliva representerade
i avelsföreningarnas ledning. Gotlands, Kristianstads, Kopparbergs
och Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ha ansett
lämpligast, att avgift för införande i stambok borde godkännas av lantbruksstyrelsen.
Hallands och Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ha förordat, att avelsförenings stadgar skulle fastställas av lantbruksstyrelsen.

Slutligen har avelsföreningen för svensk låglandsboskap hemställt, att den
föreslagna organisationen av stamboksföringen ej borde träda i tillämpning
förrän den 1 januari 1938.

Av lantbruksstyrelsens utredning och de däröver avgivna utlåtandena torde
framgå, att en omläggning av stamboksföringen är av behovet påkallad.
Lantbruksstyrelsens förslag i detta hänseende finner jag mig i huvudsak kunna
biträda.

Vad först angår det av lantbruksstyrelsen föreslagna kontrollregistret torde
detta böra göras så enkelt och enhetligt som möjligt. För landets södra och
mellersta delars vidkommande torde i registret endast behöva medtagas kor
fallna efter stamboksförd tjur. I Norrland torde det däremot med hänsyn till
den inom fjällrasen utbredda ofruktsamheten, vara nödvändigt medtaga
samtliga till kontrollföreningsverksamheten anslutna kor. Till dess erfarenhet
vunnits rörande dels kostnaderna för kontrollregisters förande och dels
det intresse, som kan komma att visas nämnda register från djurägarnas sida,
böra hushållningssällskapen, därest de icke anse sig själva helt kunna bära
kostnaderna, äga att upptaga erforderliga avgifter av djurägarna. Därest
så visar sig erforderligt, torde därefter frågan örn statsbidrag till nämnda registers
förande böra upptagas till prövning.

I åtskilliga utlåtanden har framhållits, att ett genomförande av förslaget örn
uppläggande av kontrollregister kommer att göra en skärpt tillsyn över kontrollföreningsverksamheten
nödvändig. Ehuru detta torde vara riktigt, synes
dock med hänsyn till att någon tid lärer komma att förflyta innan den nya
ordningen kan tillämpas i full utsträckning, denna fråga kunna anstå och i
stället upptagas till behandling i samband med prövningen av anslagsbehovet
till understöd åt kontrollföreningsverksamheten för budgetåret 1938/1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

Vad härefter angår frågan om det antal förädlingsgenerationer, som bör
krävas för införande av tjur i stambok, synes det ej vara erforderligt, att
enhetliga regler tillämpas inom samtliga avelsföreningar. Utredningen och de
avgivna utlåtandena lia bibringat mig den uppfattningen, att ett nedsättande
av kravet å antalet förädlingsgenerationer är påkallat framförallt ur den synpunkten,
att aveln härigenom skulle tillföras ett större antal djur med god
avkastning. De betänkligheter, som vissa avelsdjursuppfödare kunna hysa
mot en sådan nedsättning, synes mig icke kunna tillmätas alltför stor betydelse.
Ägare av framstående avelsbesättning torde, därest han anser sig behöva
kräva ett större antal generationer än som kan komma att uppställas
såsom minimikrav, hava möjlighet att vid sina inköp ändock tillgodose sina
önskemål i detta hänseende. En rikligare tillgång och moderata priser på tjurar
fallna efter goda produktionsdjur synes mig kunna öka intresset bland
djurägarna för en förbättring av besättningarna samt för anslutning till kontrollarbetet.
Härigenom torde nämligen djurägarna kunna få klart för sig
fördelen av att hålla ett färre antal kor med god avkastning i stället för ett
större antal med lägre avkastning. Med hänsyn till att ko fallen efter stamboksförd
tjur förutsättes kunna införas i kontrollregister utan föregången
besiktning och då hon till följd härav kan vara av typ, som väsentligen avviker
från den för vederbörande ras fastställda, torde försiktigheten bjuda, att
två generationer förutom tjurmodern böra vara införda i stambok.

Detta innebär beträffande låglandsboskapen samt svensk röd och vit boskap
en sänkning av kravet å antalet generationer med två respektive en. Jagförutsätter
härvid, att om stamboksberättigad ko ej hunnit införas i stambok,
detta ej skall medföra, att avkomlingarna tillbakasättas.

Skulle framdeles visa sig, att avelsarbetets utveckling kräver tillgång på
ytterligare ökat antal tjurmödrar, torde en sänkning av härstamningskraven
med ännu en generation böra tagas under omprövning.

De särskilda förhållanden, som råda i fråga om svensk fjällboskap och
rödkullig svensk lantras, synas mig för rasens vidmakthållande erfordra, att
i detta fall lantbruksstyrelsen förslag godtages. Därest besiktning företages
före kos intagande i kontrollregister, synas fordringarna eventuellt kunna begränsas
till att endast tjurmoder behöver vara införd i stambok och mormoder
i kontrollregister.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla önskvärdheten av att mindre
väsentliga färg- och exteriörfel ej må utgöra hinder för införande av djur med
lägst typgrad I i stambok.

Vissa skäl tala obetingat för den av lantbruksstyrelsen framförda åsikten,
att avkastningssilfrorna böra ställas i viss relation till djurens storlek. Därmed
torde böra förstås, att på orter med mindre goda naturliga förutsättningar
något lägre avkastningssiffror kunna godtagas. Då en tillämpning av
detta system i praktiken kan medföra vissa svårigheter synes emellertid försiktighet
härutinnan vara påkallad.

Att någon större vikt än biltills fästes vid tjurmoders och bakom liggande
generationers avkastning synes mig vara riktigt. Denna skärpning bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

dock icke drivas för långt, enär detta skulle kunna medföra en oekonomisk
och i övrigt icke önskvärd ökning av användandet av koncentrerat äggviterikt
foder. Köparna torde dessutom själva bäst kunna bedöma värdet av avkastningssiffrorna,
varför någon större skärpning av fordringarna i detta avseende
icke torde vara erfoderlig i samband med stamboksföringen.

Vad beträffar ordförandeskapet i urvalsnämnd torde vissa skäl tala för
lantbruksstyrelsens förslag härutinnan, enär av förening vald ledamot, som
äger kännedom om förhållandena inom ett större område, bättre kan upprätthålla
kontinuiteten än den, som representerar hushållningssällskaps område.
Då detta säkerligen kommer att beaktas vid utseende av ordförande, därest
av förening utsedd ledamot i övrigt befinnes lämplig för uppdraget, anser jag
dock bestämmelse härom vara obehövlig.

I en del utlåtanden framförda yrkanden om viss ändring i avelsföreningarnas
organisation m. m. har jag ej ansett mig kunna biträda.

II. Premiering av nötboskap.

Innan jag övergår till att redogöra för lantbruksstyrelsens utredning och
förslag rörande premiering av nötboskap, torde jag få lämna en översikt över
nu gällande bestämmelser i ämnet.

De i förenämnda reglemente nr 302/1922 fastställda reglerna för premiering
av nötboskap ha från och med 1933 tillämpats i begränsad omfattning.
För närvarande gäller förut omförmälda kungörelse nr 113/1936 om inskränkning
av den med statsmedel understödda verksamheten för nötboskapsavelns
främjande, vilken kungörelse innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Nötboskapspremieringens ändamål är att verka för åstadkommande av goda
och för olika trakter av landet fullt lämpliga nötkreatursstammar. Varje
hushållningssällskaps område utgör ett premieringsdistrikt. Föremål för
premiering är endast den eller de raser jämte typer därav, som lantbruksstyrelsen
på förslag av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
bestämmer för varje distrikt eller del därav. Premiering verkställes av förut
omförmäld premieringsnämnd.

Det åligger premieringsnämnd, bland annat, att leda och övervaka verksamheten
inom med statsmedel understödd tjurförening och därvid biträda
föreningen vid anskaffande av lämplig tjur, lämna råd och upplysningar rörande
skötseln av nötkreatur samt i övrigt tillse, att det med premieringen avsedda
ändamålet uppnås. I sådant syfte har nämnden att med lämpliga tidsmellanrum
besiktiga i föreningen anmälda djur samt förskaffa sig kännedom
om de förhållanden inom orten, som kunna anses utöva avsevärt inflytande
på ladugårdsskötsel^ räntabilitet. Endast tjur, som är införd i av lantbruksstyrelsen
utgiven eller eljest erkänd stambok eller ock före årets utgång införes
i sådan stambok, må premieras. Bedömning och premiering skola verkställas
efter av lantbruksstyrelsen fastställd poängskala. Vid premiering må
utdelas statspris, avelspris och tilläggspris samt inom de fyra nordligaste länen
underhållspris. Tilläggspris och underhållspris må utdelas allenast för
tjur, tillhörande tjurförening, som bildats enligt av lantbruksstyrelsen fastställda
grunder. Vid bestämmande av tilläggsprisets och underhållsprisets
storlek skall hänsyn tagas till de med tjurhållningen förenade kostnaderna i
förhållande till tjurföreningens koantal och till föreningens betydelse för
orten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

Statsbidrag till hushållningssällskapen utgår endast för utlämnande av tillläggspris
och underhållspris och med högst så stort belopp, som hushållningssällskapet
eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet
tillskjutit. 1 intet fall må dock av statsmedel utgå såsom tilläggspris
högre belopp än 350 kronor jämte halva årskostnaden för tjurens försäkring
och såsom underhållspris högre belopp än 25 kronor. I fråga om tilläggspris
skall därjämte iakttagas, att det till sådant pris av statsmedel utgående beloppet
icke må överstiga en tiondel av inköpskostnaden för ifrågakommande
tjur, därest denna inköpts i samråd med vederbörande premieringsnämnd,
eller, där tjuren utgör produkt av egen uppfödning, av det värde, sagda
nämnd åsatt tjuren, jämte i båda fallen halva årskostnaden för tjurs försäkring.

För att tilläggspris må utdelas skola tillika följande villkor uppfyllas, nämligen
att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, i det
fall att ett för amortering av lånfången del av köpeskilling för tjur tilldelat
tilläggspris eller viss del därav ej skäligen behöver tagas i anspråk för avsett
ändamål, fondera beloppet i enlighet med de bestämmelser, som av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott meddelas, ävensom att, därest föreningen
upplöses, återbetala sålunda fonderat belopp, samt att föreningen över
sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper, vilka skola hållas tillgängliga
för premieringsnämnden.

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse av den 15 januari 1937 i förevarande
hänseende anfört i huvudsak följande.

Under senare år vunnen erfarenhet syntes utvisa, att staten, utan större olägenhet
för nötboskapsavelns utveckling, även framdeles torde kunna inskränka
sin understödjande verksamhet på området att gälla allenast tjurföreningar.
Detta innebure, att den allmänna verksamhet, som hade karaktär av
premiering i egentlig mening, komrne att upphöra och att under senare tid
kvarstående bestämmelser berörande sådan verksamhet borde vid ett slutgiltigt
utformande av bestämmelserna utgå. Lantbruksstyrelsen syftade härvid
på de ännu reglementsenligt förekommande priserna: statspris och avelspris.

Såsom motiv för ett fortsatt understödjande av tjurföreningsverksamheten
framhölle styrelsen, att, även om förädlingen skedde billigare med tillhjälp
av lämpliga tjurar än genom förvärv av nya hondjur, så bleve sagda avelsmetod
dock i allmänhet på grund av rådande höga tjurpriser ganska dyrbar.
Detta gällde särskilt ifråga om mindre besättningar, där tjurens avelsförmåga
icke kunde fullt utnyttjas. Denna småbrukets i förevarande avseende
ogynnsamma ställning kunde endast förbättras genom samverkan. I sådant
syfte sammanslöte sig närboende mindre jordbrukare och bildade tjurförening,
som hade till ändamål att främja nötboskapsavelns utveckling inom
orten genom inköp av en eller flera tjurar av lämplig ras och erkänt god
beskaffenhet. Dylika tjurar ställdes mot viss fastställd avgift till medlemmarnas
och i viss utsträckning jämväl utomståendes förfogande.

Att tjurföreningsverksamheten vore av stor betydelse för nötkreatursaveln i
riket framginge därav, att vid 1935 års utgång funnits 2,225 tjurföreningar
med tillhopa 40,840 medlemmar, alt antalet förenings!jurar vid förenämnda
tidpunkt uppgått till 2,461, att antalet föreningsmedlemmar tillhöriga kor
vid samma tidpunkt uppgått till 250,667, att antalet av föreningstjur betäckta
hondjur under 1935 utgjort 203,311, varav 176,397 tillhört föreningsmedlemmar,
samt att ungefär tio procent av alla kor i riket årligen betäcktes av
tjurar tillhöriga med statsmedel understödda tjurföreningar.

niliang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. jYr 262. 3

Kungl. Maj.ts proposition nr 262-

Medelsbehovet för tjuranskaffning växlade inom mycket vida gränser, beroende
på, bland annat, tjurens ras, ålder och avelsvärde. Det ungefärliga
prisläget för tjur av medelgod beskaffenhet framginge av följande sammanställning
över till tjurförening under kalenderåret 1935 inköpta tjurar.

Avelsriktning Antal tjurar

Svensk röd och vit boskap ...................... 513

Svensk låglandsboskap ......................... 94

Svensk fjällboskap ............................ Ilo

Röd kullig svensk lantras........................ 25

Medelpris per
tjur

1.276

1,151

1,019

483.

Under 1935 hade föreningarna försålt 585 tjurar för ett sammanlagt belopp
av i runt tal 300,000 kronor. Försäljningspris samt tjurarnas sammanlagda
tjänstgöringstid i medeltal per tjur inom olika avelsriktningar framginge av
efterföljande sammanställning.

Avelsriktning	Antal tjurar	Tjänstgöringstid	Försäljnings-
i medeltal	pris i medeltal
	månader	kronor
Svensk röd och vit boskap .....	..... 381	40	567
Svensk låglandsboskap ........	..... 68	36	600
Svensk gällboskap ............	..... 109	41	308
Röd kullig svensk lantras.......	..... 27	30	361.

I allmänhet tillgodosåge tjurföreningarna sitt kapitalbehov genom att upptaga
lån hos vederbörande hushållningssällskap. Villkoren härför skiftade
inom skilda områden. Såsom allmän regel gällde dock, att föreningarna
måste förbinda sig att amortera lånet efter samma grunder, som tjurarnas
värde beräknades sjunka. Denna värdeminskning berörde allenast den del
av kapitalet, som motsvarade skillnaden mellan tjurarnas inköpspris och försäljningsvärde.
I anslutning härtill avvägdes den årliga annuiteten i varje
särskilt fall, så att den del av skulden, som återstode ogulden vid tiden för
tjurens försäljning, ungefär motsvarade djurets slaktvärde.

Tilläggsprisens storlek vore beräknade efter samma grunder. Där ortsbidragen
icke överstege motsvarande statsbidrag, kunde det sammanlagda bidragsbeloppet
uppgå till högst en femtedel av tjurens inköpspris. Då tjurarnas
sammanlagda tjänstgöringstid i medeltal uppginge till ungefär tre år,
kunde föreningarna i allmänhet endast påräkna ett sammanlagt bidragsbelopp,
högst motsvarande tre femtedelar av tjurens inköpspris. De återstående
två femtedelarna torde emellertid uppgå till ett belopp, som i medeltal
motsvarade tjurens försäljningsvärde. Under gynnsamma förhållanden behövde
tjurföreningarna således icke bidraga till den kapitalamortering, varom
fråga vore.

Enär tilläggsprisens storlek i viss mån stöde i relation till tjurarnas inköpspris,
kunde det möjligen befaras, att föreningarna bleve frestade att verkställa
sina tjurinköp utan iakttagande av tillbörlig sparsamhet. Till förhindrande
härav föreskreve gällande författning, att av statsmedel utgående del
av tilläggspriset i intet fall finge överstiga 350 kronor samt att alla inköp
skulle verkställas i samråd med vederbörande premieringsnämnd. Genom
sistnämnda föreskrift finge nämnden ej allenast tillfälle att avstyrka inköp
av onödigt dyrbara avelstjurar, utan kunde även pröva inköpsprisens skälighet
i förhållande till tjurarnas kvalitet. Härtill komme, att tjur föreningarnas
egen risk under rådande förhållanden med stigande inköpspris ökades, i det
att tjurarnas försäljningsvärde vid höga tjurpriser i medeltal understege den
del av kapitalet, som i allmänhet kvarstode oamorterad vid tjurens försäljning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 262-

1’rån nämnda plan lör finansiering av inköp utav föreningstjurar kunde
emellertid avvikelser förekomma, beroende bland annat på inträdda förändringar
ifråga om tjurarnas tjänstgöringstid och försäljningspris.

Finansieringsplanen vilade på den förutsättningen, att tjurarna avyttrades
redan efter tre års tjänstgöring eller — då de i regel inköptes vid en ålder av
1 V2 år — vid en ålder av 4 ih—5 år. Många gånger kunde de dock bibehålla
sin avelsduglighet under avsevärt längre tid, i vilka fall kapitalet kunde
bliva slutamorterat, innan tjuren avyttrades. I sådant fall kunde det sammanlagda,
i form av tilläggspris tilldelade bidragsbeloppet understundom
överstiga skillnaden mellan tjurens inköpspris och försäljningsvärde. Det
överskott, som härvid nppstode, bleve jämlikt meddelade föreskrifter föreningens
tillhörighet, men finge ej användas till täckandet av kostnad för
tjurs underhåll och vård eller annat liknande ändamål, utan måste fonderas
på sätt vederbörande hushållningssällskap bestämde. Denna fondering
hade till syfte, att föreningarna efter hand skulle kunna bliva självförsörjande
och således kunna bedriva sin verksamhet utan bidrag av allmänna medel,
vilket inträffade, när fondens årliga ränteavkastning uppginge till ett
belopp, motsvarande tjurarnas värdeminskning per år enligt angivna beräkningsgrund.

Emellertid kunde tjurarnas sammanlagda tjänstgöringstid och försäljningsvärde
i enstaka fall även bliva lägre än förut nämnts, vilket hade till
följd, att föreningens årliga utgifter för tjuranskaffning icke kunde i sin helhet
bestridas genom tilläggspris. Risken härför minskades dock i avsevärd
grad därigenom, att förening, som upptoge lån av hushållningssällskap för
inköp av tjur, i regel måste förbinda sig att försäkra densamma mot sjukdom,
olycksfall och impotens. Skulle brist trots allt uppstå, måste föreningsmedlemmarna
själva täcka densamma.

Från och med ingången av år 1933 hade av statsmedel kunnat utgå högst
Ilo av inköpskostnaden för tjur, vilket tillsammans med hushållningssällskaps
eller landstings bidrag för samma ändamål borde hava medfört en
begränsning av hela bidraget till ett belopp, motsvarande 20 procent av tjuiarnäs
inköpspris.^ Under ar 1933 upphävdes emellertid verkningarna av
denna besparingsåtgärd genom ökade bidrag från hushållningsällskapens
sida. Därefter hade bidragen efter hand minskats, till dess att de slutligen
år 1935 endast uppgått till ett sammanlagt belopp, motsvarande 14.8 procent
av tjurarnas inköpspris.

Effektiviteten av ifrågavarande besparingsåtgärd framträdde ännu mer, om
hänsyn toges därtill, att under arén 1933''—1935 för ändamålet utanordnade
bidrag till betydande del blivit, på sätt förut nämnts, fonderade för respektive
tjurföreningars räkning. Utvecklingen härutinnan framginge av följande
sammanställning, som utvisade fondernas sammanlagda storlek under
olika år.

Tjurföreningsfondernas sammanlagda storlek under åren

1933—1935.

A r	Totalbelopp kronor	Därav statsbidrag kronor	onderat ortsbidrag kronor
1933...................	88,717: 60	■12,021:91	44,695:69 ’
	139,858:61	51,838: 42	88,020: 19 ;
1935..................	260,097: 01	135,585: 40	124,511:61

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

fällande föreskrifter ifråga om statsbidragens fördelning hade fungerat
pa ett tillfredsställande sätt och borde lämpligen icke ändras.

Ifrågasättas kunde dock, huruvida icke ytterligare åtgärder borde vidtagas
i syfte att kunna främja utnyttjandet inom tjurföreningsverksamheten
av äldre tjurar, som ägde förmåga att efterlämna en produktionsrik avkomma.

„ Att föreningstjurarnas tjänstgöringstid i allmänhet vore så kort som tre
ai\ sammanhängde bland annat därmed, att äldre tjurar i regel vore mera
svårhanterliga^ än andra, vilket försvårade möjligheten att försäkra sig om
lämplig tjurhålla^. För att kunna motverka detta syntes statsbidrag böra
„r underhåll av äldre tjur, som genom avkommeundersökning styrktes
aga förmåga att efterlämna avkomma med hög produktionskapacitet

Da statsbidrag icke längre utginge till täckande av omkostnader vid nötboskapsprennering
och ett flertal hushållningssällskap saknade möjlighet att
av egna medel bestrida därmed förenade utgifter, hade sällskapen i allmänhet
begagnat sig av möjligheten att anförtro premieringsuppdraget åt en av sina
konsulenter, varigenom premieringsnämnderna praktiskt taget bringats ur
funktion.

På grund av bristande medelstillgång hade konsulenterna i allmänhet
varit nödsakade att fullgöra sitt uppdrag i samband med andra förrättningar.
Under sådana förhållanden hade premieringsnämndens arbetsuppgifter icke
antid kunnat i sin helhet genomföras. I många fall hade det icke varit
möjligt för vederbörande konsulent att årligen besiktiga samtliga inom området
förefintliga tjurföreningar.

Till prövning uppställde sig då frågan, huruvida det förhållandet, att premieringsnämnderna
praktiskt taget bringats ur funktion, kunde anses påkalla
särskilda åtgärder från statens sida.

Tjurföreningsyerksamhetens upprätthållande enligt gällande grunder krävde
tillgång på lämpliga organ, som kunde övervaka verksamheten. I organens
arbetsuppgifter syntes bland annat böra ingå

utt genom besiktning av i föreningen tecknade kor ävensom föreningen
tillhörig tjur inhämta kännedom örn det behov av avelsmaterial, som med
hänsyn till föreliggande ekonomiska och utfodringstekniska förhållanden i
varje särskilt fall kunde anses föreligga;

att biträda tjurförening vid inköp av för olika orter lämpliga avelstjurar
och därvid tillse, att dessa uppfyllde de minimikrav, som i varje särskilt fall
kunde anses skäliga;

att pröva, örn tjurarnas inköpspris kunde anses stå i skäligt förhållande
till tjurarnas kvalitet;

att kontrollera tjurarnas skötsel och vård; samt

att fördela till tjurförening utgående bidrag i enlighet med härför fastställda
bestämmelser.

Flertalet av förenämnda arbetsuppgifter torde i regel kunna anförtros åt
en besiktningsman, som besutte tillräcklig erfarenhet på området. Härvid
förutsattes emellertid, att hushållningssällskapet, där besiktningsman erhölle
sådant uppdrag, även beredde honom möjlighet att följa avelns utveckling
inom området, bland annat, genom att utse honom till ortsombud i eventuellt
förefintlig urvalsnämnd. Bidragsfördelningen torde däremot böra ankomma
på vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott efter förslag av
vederbörande besiktningsman.

I anslutning härtill syntes böra föreskrivas, att tjurföreningsverksamheten
skulle övervakas av en utav lantbruksstyrelsen på förslag av vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott utsedd besiktningsman, vartill borde
ifrågakomma i första hand hos sällskapet anställd konsulent och där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

efter annan på området sakkunnig, inom sällskapets område bosatt person.
Besiktningsman och dennes suppleant borde utses för en tid av tre år.

Lantbruksstyrelsen ville erinra därom, att en sådan anordning fullt överensstämde
med den, som Kungl. Majit och riksdagen fastställt i fråga örn
baggbesiktning och stödjandet av baggföreningar.

För att kunna fullgöra ifrågavarande uppdrag måste vederbörande besiktningsman
verkställa resor av sådan omfattning, att hushållningssällskapen
ej själva kunde förväntas vara i tillfälle att bestrida därmed förenade utgifter.
Statsbidrag syntes böra anvisas för ändamålet till belopp, motsvarande högst
halva kostnaden för besiktningsmans resa. Ersättning för sådan resa borde
utgå efter samma grunder, som av Kungl. Majit fastställts för besiktningsman
enligt bestämmelserna för fåravelns främjande eller till konsulent eller
annan hos hushållningssällskap anställd befattningshavare efter samma grunder,
som gällde för hans resa i tjänsten, dock högst efter klass II C i allmänna
resereglemente!, samt till annan besiktningsman högst enligt klass
II C i sagda reglemente.

Av de utav lantbruksstyrelsen anlitade sakkunniga har särskilt yttrande
i avseende å premieringen avgivits endast av herr Wassberg, som ansett särskilt
bidrag till avkommebedömd tjur vara onödigt, enär erfarenheten givit
vid handen, att tjurar, som med gott resultat undergått dylik bedömning,
alltid vore uppskattade. Möjligen skulle det kunna tänkas, att dylika bidrag
kunna vara motiverade inom de nordligaste länen. Den nuvarande formen
för utlämnande av understöd till tjurföreningar syntes i viss mån liava bidragit
till stegring av tjurpriserna. I varje fall syntes läget vara sådant, att
om en tjurförening ansåge det ekonomiskt försvarligt att anskaffa tjur i ett
prisläge av 2,000 kronor eller däröver, detta förhållande måste tydas som ett
bevis på att någon eller några medlemmar hunnit så långt i sitt avelsarbete,
att understödet av allmänna medel utan olägenhet borde kunna minskas. På
grund härav borde av statsmedel såsom bidrag till inköp av tjur icke utgå
högre belopp än 200 kronor för år.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande premierings anordnande har tillstyrkts
av samtliga hörda hushållningssällskap och föreningar. Åtta hushållningssällskap
ha dock haft vissa erinringar att framställa.

Sålunda har Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ansett önskvärt, att såsom en ers ä 11 n i n g f ö r den före 1 933 a no
rdnade p remieringe n borde anordnas utställningar inom tjurföreningarna
av stamtjursavkomlingar samt att därvid såsom uppmuntran
borde utdelas diplom, medaljer och eventuellt avelspris. Därjämte borde
verksamheten för nötboskapsavelns befrämjande jämväl omfatta inrättande
av mönsterladugårdar och avelsgårdar.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,
att besiktnings m a n alltid borde biträda tjurförening vid inköp av
tjur. Utskottet har vidare ansett önskvärt, örn til! besiktningsman, som icke
vore anställd i hushållningssällskaps tjänst, kunde utöver rese- och traktamentsersättning
utgå eli arvode å 10 å 15 kronor. Göteborgs och Bohus läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att rese- och trakta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262-

Departements

chefen.

mentsei sättning borde utgå enligt samma grunder vare sig besiktningsman
vore anställd i hushållningssällskaps tjänst eller icke.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
statsbidrag till tjurföreningsverksamheten ej borde fördelas av hushållningssällskaps
förvaltningsutskott utan av en särskild nämnd.

Beträffande det av lantbruksstyrelsen föreslagna kravet på visst ortsbidrag
har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
uttalat sig för, att statsbidrag till försäkring av föreningstjur skulle kunna
utgå med belopp motsvarande hälften av försäkringsavgiften oavsett om ortsbidraget
uppginge till samma belopp eller ej. Kalmar läns norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott har förordat, att statsbidrag till tjurföreningsverksamlieten
borde utgå oberoende av ortsbidragets storlek. Därest
kravet å ortsbidrag skulle bibehållas, borde det dock begränsas till 75 procent
av statsbidraget.

\ ad angår storleken av statsbidrag till tilläggs pr is lia Södermanlands
läns, Östergötlands läns, Kalmar läns norra, Gotlands läns, Älvsborgs
läns noria och Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ansett, att en nedsättning av sagda bidrag borde kunna ske. De belopp för
statsbidragets storlek, som i detta hänseende förordats, äro 150, 200 och 250
kronor. Skaraborgs läns hushållningssällskap har hävdat den uppfattningen,
att statsbidrag för ifrågavarande ändamål ej borde utgå i förhållande till
tjurs inköpspris. Detta system verkade i riktning mot högre priser och saknade
erforderlig smidighet.

I anledning av de utav lantbruksstyrelsen förordade reglerna för fondering
av tjurförenings överskottsmedel har Göteborgs och
Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalat sig för, att upplöst
förenings fonderade medel skulle överföras till övriga tjurföreningars
tönder. Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,
alt föreningarna borde få använda de fonderade medlen för inköp av nya
tjurar. Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat,
att tjurföreningarnas fonderade medel borde sammanföras till en av
vederbörande hushållningssällskap förvaltad fond för tjurföreningsverksamhetens
stödjande.

Slutligen har sistnämnda utskott framhållit, att tjur ej finge försäkras
mot tuberkulos. Med hänsyn härtill borde statsbidrag utgå för förlust,
som kunde uppstå, därest föreningstjur av denna anledning måste slås ut.

Lantbruksstyrelsens förslag rörande premiering av nötboskap, vilket i allt
väsentligt överensstämmer med nu gällande bestämmelser i ämnet, anser jag
mig kunna biträda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

III. Behov av statsanslag för de föreslagna åtgärderna till
nötboskapsavelns främjande.

Lantbruksstyrelsen har rörande behovet av statsanslag för de av styrelsen
föreslagna åtgärderna till nötboskapsavelns främjande anfört i huvudsak
följande.

Av utredningen i ärendet framginge, att behov av statsanslag förefunnes för
anordnande av dels stamboksföring, dels ock premiering av nötboskap.
Statsbidrag till avelsföreningarna hade hittills utgått från reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. Till
vilka belopp sagda understöd olika år uppgått, framginge av följande sammanställning.

Avelsföreningen för		S t a t s b	i d r a g, kronor
1931	1932	1933	1934	1935
svensk röd och vit boskap	5,000	500	500	500	500
svensk låglandsboskap ....	3,000	2,500	2,500	2,500	—
röd kullig svensk lantras..	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000
fjällras ..................	3,500	3,500	3.500	4,000	4,500
Summa kronor	14,500	9,500	9,500	10,000	8,000

Då föreliggande förslag medförde sådan ändring av avelsföreningarnas
verksamhet, att dess samband med övriga på området vidtagna åtgärder bleve
mera framträdande, syntes det lämpligt, att till avelsförening för nötboskap
av statsmedel utgående årsunderstöd hädanefter utginge från reservationsanslaget
till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln.

Anslagsbehovets storlek, som icke på förhand kunde tillförlitligen bedömas,
syntes böra bliva föremål för prövning i varje särskilt fall. Det vore dock
tydligt, att behovet i fråga torde bliva större än hittills. För ändamålet syntes
tillsvidare böra beräknas ett sammanlagt belopp av 25,000 kronor.

Av till lantbruksstyrelsen av hushållningssällskapen för år 1935 ingivna
berättelser över den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen
framginge, att de tjurar — tillhopa 2,461 — som vid årets slut befunne sig i
tjurföreningars ägo, betingat ett sammanlagt inköpspris av i runt tal
2,243,000 kronor. Då enligt styrelsens förslag av statsmedel skulle kunna
maximalt utgå i runt tal (2,243,000 : 10 =) 224,300 kronor jämte halva årspremien
för tjurs försäkring, vilka senare bidrag efter en kostnad av 15 kronor
per tjur och år kunde beräknas uppgå till ett sammanlagt belopp av i
runi tal (2,461 X 15 =) 36,900 kronor eller tillhopa (224,300 + 36.900 =)
261,200 kronor, understege således det sammanlagda beloppet av senast beviljade
statsbidrag, 215,000 kronor, det enligt angivna grunder beräknade medelsbehovet
med (261,200 — 215,000 =) 46,200 kronor.

Inköpskostnaden för samtliga under kalenderåret 1935 anskaffade föreningstjurar
hade visat en bestämd stigande tendens, varför nämnda underskott
säkerligen bleve avsevärt högre under innevarande kalenderår. I samma
riktning verkade även det förhållandet, att tjurföreningsverksamheten för

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

närvarande synbarligen tillväxte i omfattning. Härav uppkommet behov av
ökat statsbidrag motverkades emellertid av det framlagda förslag till förenklad
och utvidgad stamboksföring av nötboskap, som bland annat kunde förväntas
medföra en viss prissänkning å stamboksgilla avelstjurar av den kvalitet,
som i allmänhet kunde anses skälig inom med statsmedel understödda
tjurföreningar. Av nämnd anledning syntes vid beräknandet av ifrågavarande
anslagsbehov hänsyn allenast böra tagas till den ökning av antalet tjurföreningar,
som kunde förväntas komma att inträda under kalenderåret 1937.
I anslutning härtill torde för ändamålet böra beräknas ett från 215,000 kronor
med 9,000 kronor till 224,000 kronor förhöjt belopp.

Huruvida det anslagsbelopp av sammanlagt 1,000 kronor, som under kalenderåret
1936 anvisats för utdelande av underhållspris för tjur, tillhörande
ljurförening inom något av de fyra nordligaste länen, vore tillräckligt för ändamålet,
undandroge sig för närvarande lanlbruksstyrelsens bedömande. Vid
sådant förhållande syntes för ändamålet tillsvidare böra beräknas ett oförändrat
belopp av 1,000 kronor.

Jämväl i fråga om övriga delar av landet torde bidrag böra utgå till underhåll
av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd avkommeundersökning
styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma med särskilt goda mjölkanlag.
Bidragsbeloppet syntes böra bestämmas till högst 50 kronor, varav
högst 25 kronor av statsmedel. För ändamålet torde böra beräknas 5,000
kronor eller tillhopa med förenämnda för de fyra nordligaste länen för liknande
ändamål beräknade belopp 6,000 kronor.

Härutöver förelåge trängande behov av statsbidrag till täckande av resekostnader
vid besiktning av tjurar, tillhörande tjurförening eller i sådan förening
tecknade hondjur. Med tillbörlig begränsning av resornas antal borde
av statsmedel ett belopp av 10,000 kronor kunna beräknas vara tillfvllest för
ändamålet.

För med statsmedel understödda åtgärder till nötboskapsavelns främjande
skulle sålunda under år 1937 erfordras sammanlagt (25,000 + 224 000 +
+ 6,000 + 10,000 ==) 265,000 kronor.

Därest det av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget skulle vinna gillande,
syntes således — då någon reservation å anslaget icke torde kunna påräknas
vid utgången av budgetåret 1936/1937 — förevarande anslag för budgetåret
1937/1938 i riksstaten böra upptagas med 265,000 kronor.

Lantbruksstyrelsens anslagsberäkning har föranlett erinran endast av Uppsala
samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
vilka framhållit, att försäkringspremierna för föreningstjurar uppginge till
betydligt högre belopp än vad lantbruksstyrelsen utgått ifrån. Anslaget syntes
därför vara väl lågt beräknat. Uppsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har därjämte ansett, att det för reseersättningar beräknade beloppet
vore alltför knappt.

Departements- Då lantbruksstyrelsen anslagsberäkningar, som avse kalenderåret 1937,
eheien. }cke giva m;g anledning till erinran, torde för budgetåret 1937/1938 för utlämnande
av statsbidrag till stamboksföring och premiering erfordras ett belopp
av 265,000 kronor.

Sedan riksdagen beslutat i anslagsfrågan, torde det få ankomma på Kungl.
Majit att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

IV. Understöd till bekämpande av ofruktsamhet hos nötboskap

av fjällras.

Innan jag ingår på lantbruksstyrelsens förenämnda framställning av den
31 augusti 1936 angående understöd till bekämpande av ofruktsamhet hos
nötboskap av fjällras må erinras om följande.

Den 8 mars 1935 har Kungl. Maj:t beviljat professorn i husdjurslära vid
veterinärhögskolan K. J. Eriksson, professorn i bujatrik och obstetrik vid
samma högskola N. Lagerlöf samt statskonsulenten i boskapsskötsel H. Ryde
ett anslag av 3,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för
verkställande av vissa undersökningar rörande ofruktsamhet hos nötkreatur
av fjällras. För samma ändamål har Kungl. Maj:t den 9 januari 1936 och den
22 januari 1937 ställt till förfogande ytterligare anslag å tillhopa 12,500 kronor.

Lantbruksstyrelsen har anfört, bland annat, följande.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat orsakades den form av ofruktsamhet,
varom fråga vore, av en bristande utveckling, hypoplasi, av könskörtlarna
(testiklar och äggstockar) hos såväl han- som hondjur. I regel vore hypoplasien
begränsad till djurets vänstra körtel, men ett icke ringa antal fall av
dubbelsidig hypoplasi hade även iakttagits. Mera sällan vore hypoplasien
högersidig.

De hypoplastiska organen vore i allmänhet icke funktionsdugliga, och djur
med dubbelsidig hypoplasi vore följaktligen sterila. Vid fall av ensidig hypoplasi
vore de däremot i allmänhet fruktsamma, ehuru störningar ofta inträdde
i könsorganens normala funktioner.

Inom statens avelscentra för nötboskap av fjällras hade hypoplasi påvisats
hos ungefär 25 procent av samtliga undersökta djur och inom övriga besättningar
hos ett något lägre antal. Då hypoplasien orsakades av ärftliga, recessiva
anlag, kunde man med ledning därav enligt de enklaste förärvningsreglerna
beräkna, att ungefär två tredjedelar av samtliga djur vore bärare av
anlag för hypoplasi, ehuru många av dem hade fullt normalt utvecklade organ.
Av den praktiska erfarenheten att döma vore detta antal, åtminstone
vad anginge handjur, snarare för lågt än för högt beräknat.

Anlagen för hypoplasi ledde synbarligen sitt ursprung från vissa äldre djur,
som redan för ett trettiotal år sedan togos i anspråk för avelsändamål inom
stamboksförd nötkreatursavel. Anlagen hade därefter anhopats inom avelsriktningen
genom inavel med ett begränsat antal individer. Då sagda avelsverksamhet
genomförts med bidrag av statsmedel och under direkt eller indirekt
ledning av .statliga eller halvstatliga organ, syntes det vara en gärd av
billighet, att det allmänna även bidroge till att, i den mån så kunde ske, avhjälpa
de olägenheter, som härav uppstått för nötkreatursavelns praktiska
ulövare.

Enär anlagen för hypoplasi visat sig vara mycket olycksbringande för hela
den norrländska boskapsaveln, syntes det enligt lantbruksstyrelsens mening
vara väl motiverat att vidtaga även långt gående åtgärder i syfte att snabbt
befria avelsmaterialet från detta allvarliga fel. Otvivelaktigt vore emellerlid,
alt många individer med hypoplasi eller anlag därför hade andra för
aveln synnerligen värdefulla egenskaper, sorn skulle gå förlorade, därest fullt
effektiva åtgärder, exempelvis nedslagning, omedelbart bleve vidtagna för
hypoplasiens bekämpande. Följderna därav framstode i så mycket allvarligare
dager, som anlagen för hypoplasi synbarligen vore mest utbredda inom
ledande avelsbesättningar. Då därtill komme, att tillgången på lämpligt avels -

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

material över huvud taget vore synnerligen begränsad, måste åtgärderna ifråga
avvägas så, att därav framkallad brist i avelsmaterialet snabbt kunde fyllas
av andra likvärdiga avelsdjur med normalt utvecklade könskörtlar.

Det vöre under sådana förhållanden ännu icke möjligt, att från den stamboksförda
aveln utestänga alla bärare av anlag för hypoplasi. Ej heller torde
det vara möjligt att utan allvarliga störningar i förädlingsarbetet genomföra
en hastig utgallring av samtliga han- och hondjur, som hade hypoplastiska
organ. Under sådana förhållanden vore det dock välbetänkt, att det allmänna
medverkade till att decimera beståndet av defekta handjur och samtidigt
vidtoge åtgärder i syfte att utöka och underlätta utnyttjandet av för avelns
utveckling värdefulla handjur med normalt utvecklade könskörtlar. Vad
hondjuren anginge torde det böra ankomma på respektive innehavare att i
varje särskilt fall avgöra, örn förekomst av hypoplastiska organ borde giva
anledning tili utgallring av djuret eller ej.

I första hand syntes det angeläget förhindra, att nya handjur med hypoplastiska
organ loges i anspråk för avelsändamål, varför lantbruksstyrelsen
tagit under övervägande lämpligheten av att såsom villkor för stamboksföring
av tjurar föreskriva, att djurets könskörtlar skulle vara normalt utvecklade.
Enär förekomsten av hypoplastiska organ först med säkerhet kunde
konstateras, sedan djuret uppnått en ålder av minst 6 månader, skulle en sådan
åtgärd medföra en icke oväsentlig förlust för de uppfödare, som av
nämnd anledning bleve nödsakade att till slakt försälja djur, som redan blivit
föremål för en dyrbar uppfödning. 1 anslutning härtill funne lantbruksstyrelsen
skäligt, att innehavare av stamboksgill men icke stamboksförd tjur,
som av nämnd anledning slaktades vid en ålder av lägst (1 månader, finge
komma i åtnjutande av statsbidrag till täckande av därmed förenad förlust
med ett belopp av 100 kronor per tjur. För utanordnandet av sådant bidrag
torde böra föreskrivas, att innehavaren genom skriftligt intyg av vederbörande
nötboskapspremieringsnämnd styrkte, att fastställda villkor blivit uppfyllda.
Då inom svensk fjällboskap årligen torde uppfödas omkring 200 stamboksgilla
tjurar, av vilka ungefär 25 procent kunde beräknas vara behäftade
med hypoplasi, skulle för ändamålet erfordras ett sammanlagt belopp av

(l00x oqy=j 5,000 kronor.

Härjämte förelåge även behov av statsbidrag för nedslagning i förekommande
fall av äldre, defekta tjurar, som nied bidrag av statsmedel anskaffats
lill tjurförening eller avelscentra för nötboskap av fjällras. Sådant bidrag
syntes böra utgå med ett belopp, motsvarande inköpskostnaden för ifrågakommande
tjur, sedan avdrag gjorts för dels det sammanlagda bidrag, som
intill tiden för tjurens nedslaktning av allmänna medel utgått för densammas
anskaffning, dels ock för tjurens slaktvärde. Behörighet att erhålla sådant
bidrag syntes jämväl böra styrkas genom av vederbörande premieringsnämnd
för nötboskap utfärdat skriftligt intyg.

Av inom lantbruksstyrelsen verkställd utredning framginge, att samtliga
avelscentra för nötboskap av fjällras och med statsmedel understödda tjurföreningar
tillhörande samma avelsriktning vid ingången av år 1936 innehade
tillhopa 62 tjurar, hos vilka hypoplastisk könskörtel blivit påvisad. För
anskaffandet av sagda tjurar, vilka sammanlagt betingat en inköpskostnad av i
runt tal 45,000 kronor, hade vid tiden för utredningen utanordnats ett bidragsbelopp
av allmänna medel tillhopa uppgående till i runt tal 20,000 kronor.
Slaktvärdet för ifrågavarande tjurar kunde uppskattas till 250 kronor per tjur
eller för samtliga till (62 X 250 =) 15,500 kronor eller i avrundat tal 15,000
kronor. För ändamålet skulle således enligt anförda beräkningsgrund er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 262. 43

fordras ett sammanlagt belopp av (45,000 — 20,000— 15,000 =) 10,000
kronor.

Den föreslagna åtgärden till bekämpande av ofruktsamhet hos nötboskap
av fjällras genom utgallring av tjurar, hos vilka liypoplastiska könskörtlar
blivit påvisade, kunde beräknas medföra en örn ock sakta fortlöpande nedgång
i antalet fall av sådan missbildning. Men örn denna kamp bleve mycket
långvarig, kunde det befaras, att härav vållade förluster bleve större än
vid ett mera radikalt men hastigt övergående ingrepp. I anslutning härtill
torde bliva nödvändigt att påskynda anlagens utrotning genom föreskrift,
att tjur, som vore avsedd att tagas i anspråk för avelsändamål inom tjurproducerande
besättning, varmed i detta sammanhang avsåges avelscentra
för nötboskap av fjällras samt kreatursbesättning, som stöde under särskild
av avelsföreningen för fjällras anordnad kontroll, skulle vara fallen efter
föräldrar med normalt utvecklade könskörtlar. Det torde böra ankomma på
lantbruksstyrelsen att vidtaga härför erforderliga åtgärder. För genomförandet
härav erfordrades emellertid, att könskörtlarna hos hondjur tillhörande
dylik besättning bleve föremål för fortlöpande kontroll av på området
sakkunnig person. Sådan kontroll vore jämväl nödvändig för fullföljande
av de vetenskapliga undersökningar rörande missbildningens natur och nedärvning,
som påbörjats av professorerna Eriksson och Lagerlöf. Genom
dylik kontroll öppnades även möjlighet för djurägare att vidtaga en frivillig
utgallring av hondjur med liypoplastiska organ, vilket i hög grad skulle underlätta
anlagens bekämpande. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat skulle
för sagda ändamål erfordras eli sammanlagt belopp av 15,000 kronor en -

ligt nedanstående specifikation.

För tekniskt biträde .................................. kronor 1.600

» fraktkostnad för organ ............................ » 300

» trycksaker, blanketter och kartonger ................ » 300

» förbrukningsartiklar vid laboratorieundersökningar .... » 300

» inköp, transport och utfodring av försöksdjur........ » 1,500

» rese- och traktamentskostnader .................... » 2,000

» avelsförsök ...................................... » 9,000

Summa kronor 15,000.

För bekämpande enligt angivna grunder av ofruktsamhet hos nötboskap
av fjällras skulle sålunda i sin helhet erfordras ett statsbidrag av (5,000 +

10,000 + 15,000 =) 30,000 kronor.

Medicinalstyrelsen och hushållningssällskapens ombud lia tillstyrkt bifall
till framställningen.

Den stora utbredning ofruktsamheten hos nötboskap av fjällras synes hava Depvtemeniserhållit
torde nödvändiggöra ett effektivt ingripande från statens sida. chefen.

Jag vill därför förorda, att understöd av statsmedel må utgå för bekämpandet
av förenämnda ofruktsamhet. De åtgärder, som jag i första hand
anser böra komma i fråga, äro anvisande av statsbidrag dels för nedslagning
i förekommande fall av äldre defekta tjurar, som med bidrag av statsmedel
anskaffats till tjurförening eller avelscentra för nötboskap av fjällras
— under i huvudsak de villkor lantbruksstyrelsen angivit —, dels ock för anordnande
av en fortlöpande kontroll av könskörtlarna bos hondjur tillhörande
dylika avelscentra eller kreatursbesättning, som står under särskild av

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

avelsföreningen för fjällras anordnad kontroll. För vartdera av dessa ändamål
torde böra utgå bidrag med ett belopp av 10,000 kronor. Därest under
nästkommande budgetår skulle visa sig, att ytterligare medel bliva erforderliga
för bekämpande av ofruktsamheten hos nötboskap av fjällras, torde hinder
icke böra möta för Kungl. Maj:t att anvisa härför erforderligt belopp från
till Kungl. Maj:ts disposition stående medel.

Då som förut omnämnts behovet av medel för stamboksföring och premiering
uppgår till 265,000 kronor eller till ett 10,000 kronor lägre belopp
än som preliminärt beräknats, skulle sammanlagda medelsbehovet för befrämjande
i allmänhet av nötboskapsavelli för budgetåret 1937/1938 uppgå
till ett belopp av (265,000 + 20,000 =) 285,000 kronor eller det belopp, som
beräknats för ändamålet i årets statsverksproposition.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Nötboskapsavelns befrämjande: Befrämjande i allmänhet
av nötboskapsaveln för budgetåret 1937/1938 under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av .............................. kronor 285,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

Bilaga.

Lantbruksstyrelsens förslag
till

Kungl. Maj:ts kungörelse angående åtgärder till befrämjande i
allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag därtill;

Kungl. Maj:t har efter riksdagens hörande funnit gott att angående åtgärder
till befrämjande i allmänhet av nötboskapsaveln ävensom statsbidrag
därtill förordna som följer.

Ändamål m. m.

1 §•

I denna kungörelse omförmälda åtgärder hava till ändamål att genom förande
av riksstamböcker över nötboskap samt bildande och upprätthållande
av tjurföreningar åstadkomma goda och för olika trakter av landet lämpliga
nötkreatursstammar.

Lantbruksstyrelsen åligger att handhava överinseendet och kontrollen över
ifrågavarande åtgärder samt därvid tillse, att bestämmelserna i kungörelsen
tillämpas på ett för olika orters förhållanden avpassat, planmässigt sätt; ägande
styrelsen att utfärda de närmare bestämmelser, vilka kunna vara av behovet
påkallade för befordran av det med åtgärderna avsedda ändamålet.

Stamboksföring av nötboskap.

2 §•

Över varje nötboskapsras, som lantbruksstyrelsen bestämmer, skall genom
avelsförening för respektive avelsriktning eller, där så icke kan ske, genom
annan central organisation uppläggas och föras särskild riksstambok. 3

3 §.

Såsom förberedande åtgärd till stamboksföring av nötboskap skall genom
vederbörande hushållningssällskaps försorg uppläggas och förås register över
kor, som äro underkastade av lantbruksstyrelsen godkänd kontroll genom
kontrollförening (kontrollregister).

Den som efter uppdrag av hushållningssällskap för kontrollregister åligger
att på anmodan av djurinnehavare enligt fastställt formulär utfärda bestyrkt
utdrag ur kontrollregistret;

att årligen till vederbörande organisation, som handhar stamboksföring av
nötboskap, enligt bestämmelserna i denna kungörelse kostnadsfritt insända i
kontrollregistret intagen uppgift för ko, som är införd i stambok; samt

att, när organisation, varom nyss nämnts, eller vederbörande hushållningssällskap
sådant påfordrar, till organisationen eller hushållningssällskapet jämväl
kostnadsfritt insända för avkommebedömning av tjur erforderliga uppgifter
rörande i kontrollregistret införda djur.

Kungl. Majlis proposition nr 262.

4 §•

1 mom. Regler ifråga om urval av djur, som må införas i stambok över
nötboskap, skola upprättas av vederbörande organisation, som handhar stamboksföringen,
samt underställas lantbruksstyrelsen för prövning och godkännande.
Därvid skall såsom villkor för djurs införande i stambok gälla,

o att kraven å avkastning och kroppsstorlek, såvitt möjligt är, skola regleras
så, att olika orters behov av lämpliga tjurar kan tillgodoses,

att sagda krav skola avvägas med hänsyn till vad som lägst kan anses skäligt
ifråga om tjurs anmoder; samt

att mindre väsentliga färg- och exteriörfel icke må utgöra hinder för djurs
införande i stambok.

2 mom. Besiktning av djur, som anmälts till införande i stambok, skall,
där lantbruksstyrelsen icke för särskilt fall annorlunda förordnar, verkställas
av en urvalsnämnd, bestående av två ledamöter, varav den ene, som tillika i
regel skall fungera såsom ordförande, förordnas av organisation, varom i 1
mom. förmäles, och den andra utses för vederbörande hushållningssällskaps
område av hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller efter förslag
av utskottet utav vederbörande organisation. För båda ledamöterna i
urvalsnämnden utses i samma ordning erforderligt antal suppleanter.

3 mom. Avgift för införande av djur i stambok över nötboskap ävensom
för härmed förenad besiktningskostnad fastställas av vederbörande organisation.
Beslut härom skall omedelbart anmälas till lantbruksstyrelsen.

Upprätthållande av tjurförening.

5 §•

För tillgodoseende av en orts tjurbehov kan bildas tjurförening med rätt
för föreningen till bidrag av statsmedel på sätt nedan sägs.

Med tjurförening avses sådan mellan närboende mindre jordbrukare bildad
sammanslutning, som har till uppgift att främja nötboskapsavelns utveckling
inom orten genom inköp av en eller flera tjurar av lämplig ras och
god beskaffenhet, vilka mot fastställd avgift i främsta rummet ställas till medlemmarnas
och, därest så lämpligen kan ske, jämväl till utomståendes förfogande.

6 §•

1 mom. Verksamheten inom med statsmedel understödd tjurförening skall
stå under inseende av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
genom en av lantbruksstyrelsen på utskottets förslag för området utsedd
besiktningsman, vartill bör ifrågakomma, i första hand, hos sällskapet
anställd konsulent eller, i andra hand, annan på området sakkunnig, inom
sällskapets område bosatt person.

Suppleant för besiktningsman utses efter samma grunder.

2 mom. Besiktningsman och dennes suppleant utses för en tid av tre år.
Avgår besiktningsman före denna tid, inträder suppleanten i den avgångnes
ställe, tills ny besiktningsman hunnit utses för den återstående tiden. 7

7 §•

Besiktningsman har att vid fullgörande av sitt uppdrag ställa sig till noggrann
efterrättelse bestämmelserna i denna kungörelse ävensom av lantbruksstyrelsen
eller vederbörande hushållningssällskap meddelade närmare
föreskrifter, åliggande det besiktningsman bland annat

att övervaka verksamheten inom med statsmedel understödd tjurförening

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

och vid anfordran biträda föreningen vid anskaffande av lämplig tjur samt
därvid jämväl pröva skäligheten av tjurs inköpspris,
att kontrollera föreningstjurs skötsel oell vård,

att lämna råd och upplysningar rörande skötseln av nötkreatur i allmänhet,

att /verka för att föreningens medlemmar, såvitt möjligt är, ansluta sig till
kontrollföreningsverksamheten, samt

att årligen till hushållningssällskapets förvaltningsutskott å tid utskottet
bestämmer ingiva förslag till fördelning av det anslag, som för året står till
förfogande för utdelande av bidrag tili tjurföreningar.

8 §.

Resekostnads- och traktamentsersättning till besiktningsman utgår:

1) för konsulent eller annan hos hushållningssällskap anställd befattningshavare
efter de grunder, som gälla för resa i tjänsten, dock högst enligt klass
II C i allmänna resereglemente!; samt

2) för annan besiktningsman högst enligt klass II C i samma reglemente.

9 §.

Hushållningssällskaps förvaltningsutskott åligger utöver vad ovan stadgats att

meddela de föreskrifter, som, utan att strida mot denna kungörelse eller
av lantbruksstyrelsen meddelade bestämmelser, i övrigt kunna befinnas erforderliga
för uppnående av det med verksamheten avsedda ändamålet,
att ofördröjligen delgiva lantbruksstyrelsen, vad hushållningssällskapet
eber förvaltningsutskottet beslutat i frågor rörande bildande och upprätthållande
av tjurförening,

att på förslag av vederbörande besiktningsman inom ramen av för ändamålet
tillgängliga medel verkställa fördelningen därav mellan tjurföreningarna
inom området, varvid hänsyn skall tagas bland annat till de med tjurhållningen
förenade kostnaderna i förhållande till tjurföreningens koantal
och till föreningens betydelse för orten,

att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra register över med
statsmedel understödda tjurföreningar inom området, utvisande jämväl verksamhetens
omfattning och föreningarnas ekonomi,

att årligen före den 1 februari till lantbruksstyrelsen ingiva fullständig berättelse
enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär över statsunderstödda
tjurföreningars verksamhet under näst föregående år, samt

att lill lantbruksstyrelsen översända två exemplar av de stadgar och blanketter,
som av förvaltningsutskottet fastställts för tjurföreningsverksamheten.

Statsbidrag.

10 §.

Avelsförening för nötboskap eller annan central organisation, som önskar
erhålla statsbidrag till uppläggande eller förande av riksstambok över nötboskap,
skall före ingången av det år, för vilket bidrag sökes, till lantbruksstyrelsen
därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, åtföljd av den för
föreningen eller organisationen senast fastställda utgifts- och inkomststaten
samt för densamma gällande stadgar ävensom gällande regler för stamboksföring
av nötboskap tillhörande den avelsriktning, varom fråga är; dock att
vid förut ingiven ansökning fogade stadgar och regler, som ej ändrats, i stället
må kunna åberopas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 262.

11 §•

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsbidrag till upprätthållande
av tjurförening ävensom till täckande av besiktningsmans resekostnader, skall
före ingången av det år, för vilket bidrag sökes, till lantbruksstyrelsen därom
ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, åtföljd av dels för tjurförening
utav sällskapet antagna stadgar, dock att vid förut ingiven ansökning fogade
stadgar, som ej ändrats, istället må kunna åberopas, dels ock bevis, att hushållningssällskapet
eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening,
för ändamålet under året tillskjutit minst lika stort belopp som det sökta
statsbidraget.

12 §.

Till avelsförening för nötboskap eller annan central organisation, som för
stambok över nötboskap enligt bestämmelserna i denna kungörelse, må statsbidrag
utgå med belopp, som Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall
bestämmer.

13 §.

1 morn. Till hushållningssällskap må utgå statsbidrag

dels för utlämnande till tjurförening av bidrag till inköp och försäkring av
tjur ävensom till underhåll av tjur, som genom av lantbruksstyrelsen godkänd
avkommeundersökning styrkts äga förmåga att efterlämna avkomma
med särskilt goda mjölkanlag, eller, såvitt angår landets fyra nordligaste län,
står uppställd i mindre ladugård,

dels ock till täckande av kostnader för besiktningsmans resor.

2 mom. Statsbidrag må utgöra högst lika stort belopp, som hushållningssällskapet
eller vederbörande landsting, vart för sig eller i förening, för ändamålet
tillskjutit.

1 intet fall må dock av statsmedel för år utgå

a) såsom bidrag för inköp av tjur högre belopp, än 350 kronor, dock att
bidraget icke må överstiga en tiondel av inköpskostnaden för ifrågakomna
tjur eller, där tjur utgör produkt av egen uppfödning eller förvärvats genom
byte, av det utav vederbörande besiktningsman tjuren åsätta värde;

b) såsom bidrag till täckande av årskostnaden för tjurs försäkring högre
belopp än halva kostnaden härför; eller

c) såsom bidrag till tjurs underhåll högre belopp än 25 kronor.

3 mom. För att tjurförening skall kunna komma i åtnjutande av statsbidrag
fordras

cdt föreningens stadgar äro upprättade i enlighet med av lantbruksstyrelsen
fastställda grunder och godkända av vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott,

att föreningen håller riksstamboksförd eller till intagning i riksstambok berättigad
tjur av den ras, hushållningssällskapets förvaltningsutskott bestämmer,

att antalet medlemmar i föreningen utgör minst fem och att minst halva
antalet av föreningens kor tillhör ägare eller brukare, som idkar jordbruk
såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring och vilkens odlade jord
icke överstiger 40 hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen på
därom av hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord ansökning bestämmer
för visst område,

att föreningen tillhörig tjur på anfordran av besiktningsman uppvisas å tid
och plats, som av honom bestämmes,

Kungl. Maj:ts proposition nr 262.

att föreningen till hushållningssällskapet avlämnar förbindelse att, därest
ett för amortering av lånfången del utav köpeskilling för tjur tilldelat bidrag
eller del därav ej behöver tagas i anspråk för avsett ändamål, fondera beloppet
i enlighet med de bestämmelser, som av hushållningssällskapets förvaltningsutskott
meddelas, ävensom att, därest föreningen upplöses, genom hushållningssällskapet
återbetala sålunda fonderat belopp, samt

att föreningen över sina inkomster och utgifter för noggranna räkenskaper,
vilka skola hållas tillgängliga för besiktningsmannen.

14 §.1

Statskontoret har att till vederbörande hushållningssällskap utbetala av
Kungl. Maj :t beviljat bidrag till upprätthållande av tjurförening ävensom till
täckande av besiktningsmans resekostnader till så stort belopp, som hushållningssällskapet
med intyg från lantbruksstyrelsen styrker sig hava för ändamålet
utgivit av beskaffenhet att kunna gäldas av statsmedel.

Denna kungörelse träder i kraft den . Samtidigt upphöra

reglementet den 15 juni 1922 (nr 302) för med statsmedel understödd premiering
och stamboksföring av nötboskap, kungörelsen samma dag (nr 303)
angående statsbidrag till nötboskapsavelns främjande ävensom kungörelsen
den 24 april 1936 (nr 113) om inskränkning av den med statsmedel understödda
verksamheten för nötboskapsavelns främjande att gälla.

1 Därest lantbruksstyrelsen enligt föreliggande förslag ombildas till huvudförvaltning, bör 14 §
ändras i överensstämmelse härmed.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami.

Nr 262.