Kungl. Maj:ts proposition nr 25 (Proposition 1943:25)

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Nr 25.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lån till Svenska
skifferoljeaktiebolaget m. m.; given Stockholms slott
den 29 januari 1953.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
29 januari 1953.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och handelsdepartementen
anför statsrådet Domö:

De av det nu pågående kriget förorsakade svårigheterna med avseende å
vårt lands försörjning med flytande bränsle hava föranlett omfattande åtgärder
för utnyttjande av de resurser, som våra naturtillgångar härutinnan
erbjuda. Dessa åtgärder hava bland annat avsett utvinnande av olja ur de
formationer av oljeförande skiffer som förekomma inom landet. Så har
flottans skifferoljeverk å Kinnekulle utvidgats och staten genom bildande
av Svenska skifferoljeaktiebolaget tagit det första steget för tillgodogörande
i större skala av de mäktiga oljeskifferfyndigheterna i Närke. Tidsläget
kräver nu enligt min mening ytterligare åtgärder från statsmakternas sida
för den inhemska skifferoljeproduktionens främjande. Framför allt synes
mig därvid böra ifrågakomma en väsentlig utvidgning av nyssnämnda aktiebolags
till Närke förlagda verksamhet, men även vid flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle torde åtgärder böra vidtagas förproduktionens höjande. För
sådant ändamål har Kungl. Majit i proposition nr 2 till innevarande års riks -

Bihang lill riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 25.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

dag föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret
1942/43 under fonden för låneunderstöd beräkna ett reservationsanslag
av 26,400,000 kronor. Sedan beredningen inom handelsdepartementet av
detta ärende numera blivit slutförd, torde detsamma nu böra framläggas för
riksdagen till slutligt avgörande. I samband härmed lärer den i nyssnämnda
proposition jämväl omnämnda frågan örn det samordnande av berörda båda
företag, varom riksdagen tidigare framställt önskemål, böra slutgiltigt
prövas. Det torde vara lämpligt att sistnämnda fråga först skärskådas, innan
jag närmare ingår på utvidgningsprojektet.

Samordnande av flottans skifferoljeverlc och den av Svenska
skifferoljeaktiebolaget bedrivna verksamheten.

Staten förvärvade år 1932 en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning
för oljeskifferdestillation å Kinnekulle. Efter utbrottet av det nu pågående
kriget har denna anläggning utbyggts, så att där för närvarande utvinnes ungefär
7,000 ton olja om året. För utbyggandet ha hittills anvisats tillhopa

11,136,000 kronor. Detta skifferoljeverk, som tillkommit i första hand för
att säkerställa marinens behov av flytande bränsle, omhänderhaves av marinförvaltningen
och ingår i försvarsväsendets fastighetsfond under rubrik
marinförvaltningens delfond. I anslutning till verket hava för medel, som
av 1941 års riksdag anvisats såsom kapitalinvestering i fonden för förlag
till statsverket, uppförts vissa tjänstemanna- och arbetarbostäder, vilka tills
vidare förvaltas av egnahemsstyrelsen.

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital
av 15,000,000 kronor, varav Kungl. Majit och kronan tecknade 14,999,400
kronor. Är 1942 ökades aktiekapitalet med 11,000,000 kronor till 26,000,000
kronor. Ökningen finansierades genom ett statsanslag å motsvarande belopp.
Bolagets verksamhet är förlagd till Kvarntorp i Ekeby socken av örebro län.
Verket är för närvarande utbyggt för en årsproduktion av 29,000 ton olja,
vartill kommer den obemängd, som redan nu erhålles vid den försöksanläggning
för utvinning av olja enligt den s. k. Ljungströmsmetoden, till vilken
medel anvisats av 1941 års riksdag (skrivelse nr 513).

Vid behandlingen av frågan om ytterligare åtgärder för skifferoljeproduktionens
främjande ämnar jag närmare redogöra för anläggningarna vid de
båda verken samt för de därstädes tillämpade framställningsmetoderna.

När jag år 1940 i egenskap av chef för handelsdepartementet hemställde
att Kungl. Majit måtte föreslå samma års urtima riksdag att anvisa medel
till bildande av Svenska skifferoljeaktiebolaget, framhöll jag bl. a.,
att tanken att åt detta bolag anförtro även liandhavandet av Kinnekulleverket
borde närmare övervägas. Sedan Kungl. Majit i proposition nr 63 av
riksdagen äskat anslag för angivna ändamål, uttalade riksdagen i sin med
anledning härav avlåtna skrivelse nr 81 -— jämte det riksdagen meddelade
att propositionen vunnit dess bifall — att det syntes både naturligt och önsk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25. 3

värt att staten i en eller annan form samordnade de krafter, som arbetade
på ett nyttiggörande av landets skifferoljetillgångar, samt att vid anordnande
av en gemensam ledning för de båda företagen garantier i möjligaste mån
självfallet borde skapas för att flottans behov av flytande bränsle bleve vederbörligen
beaktat, samtidigt som ledningen tillförsäkrades största möjliga sakkunskap.
I samband med att 1941 års riksdag i skrivelse nr 305 anmälde sitt
beslut örn anvisande av medel till teckning av ytterligare aktier i bolaget underströk
riksdagen, att nu ifrågavarande spörsmål borde bringas till sin lösning
så fort lämpligen kunde ske.

I sin den 10 september 1942 dagtecknade promemoria med utredning och
förslag rörande bolagsdrift vid vissa försvarsväsendet tillhöriga industrianläggningar
har 19A2 års militära bolagsutredning föreslagit, att flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle måtte sammanslås med Svenska skifferoljeaktiebolaget
samt att bolaget skulle erlägga betalning härför genom att till staten
överlämna nyemitterade aktier i bolaget till belopp, svarande mot Kinnekulleverkets
på visst sätt beräknade värde.

För värderingen av i statens ägo varande anläggning vid överföringen till
statligt bolag har utredningen uppdragit följande riktlinjer:

Tillgångarna — fast egendom, maskiner och inventarier, förråd, pågående
arbeten, fordringar och för driften erforderliga likvida medel — överlåtas till
bolaget till sitt nuvärde, beräknat med hänsyn till anskaffningskostnad och
värdestegring och med avdrag för den avskrivning som intill tidpunkten för
bolagsbildningen hade bort ske. Den fasta egendomen bör alltså upptagas
till sitt nuvärde, varvid det belopp, varmed nuvärdet överstiger det bokförda
nettovärdet, bör såsom överteckning tillföras reservfonden. Maskiner, inventarier
och icke avskrivna förrådsbehållningar böra upptagas till nuvärdet,
varvid motsvarande belopp tillföras reservfonden. Av praktiska skäl kan man
därvid utgå från att halva maskinvärdet normalt bör vara avskrivet. Avskrivning
å tillgångarna bör ske med utgångspunkt från ursprungliga anskaffningsvärdet
(för fast egendom fastighetsfondsvärdet) för den händelse
detta icke understiger nuvärdet, i vilket fall avskrivning bör ske å sistnämnda
värde. Av praktiska skäl böra därför i enlighet med bestämmelserna i 56 §
aktiebolagslagen värdena vid upprättandet av första balansräkningen upptagas
till det värde, varå avskrivning skall ske, varvid skillnaden mellan detta
och nuvärdet (nettoöverlåtelsevärdet) uppföres å värdeminskningskonto. Rörelsekapitalet
bör icke vara större än som kan anses motsvara normala värdet
av varor i arbete samt minimibehovet av kontanta rörelsemedel.

Angående tillvägagångssättet vid den överföring av tillgångar varom nu är
fråga anför utredningen:

För skifferoljeverket å Kinnekulle kunna tillgångsvärdena — enligt en
preliminärt gjord överslagsberäkning — angivas på följande sätt:
Fastigheter:

Bokfört markvärde (avjämnat) ...... kronor 120,000

» byggnadsvärde:

äldre byggnader ................ » 305,000

nyare byggnader ................ » 2,700,000 kronnr 3,125,000

Maskinvärde beräknat till .......................... » 8,000,000

Rörelsemedel beräknas preliminärt till................ » 875,000

Summa tillgångar kronor 12,000,000.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Vid sammanslagning med Svenska skifferoljeaktiebolaget skulle detta tillföras: Icke

avskrivet värde att tillföras aktiekapitalet........ kronor 2,300,000

Halva maskinvärdet att såsom överteckning tillföras reservfonden
...................................... » 4,000,000

Att tillföras värdeminskningskonto:

avskrivet fastighetsvärde ........ kronor 1,700,000

halva maskinvärdet .............. _»__4,000,000 » 5,700,000

Summa skulder kronor 12,000,000.

Utredningen har tillika framhållit, att genom aktiekapitalets fixering till
det belopp, som svarade mot tillgångarnas enligt statsbokföringen bokförda
värde, vunnes den fördelen att bolagsbildningen icke medförde någon annan
förändring i statens kapitalredovisning än att vissa tillgångsvärden ersattes
med aktieinvestering.

Till vad utredningen sålunda anfört må erinras, att riksräkenskapsverket
i ett den 1 december 1942 avgivet utlåtande angående fömyelsefond för
skifferoljeverket vid Kinnekulle -—- med hänsyn till att gränsdragningen mellan
maskinvärden och fastighetsvärden befunnits svävande — förordat viss
ändrad uppdelning av redovisningen av skifferoljeverkets tillgångar, varvid
vissa såsom maskinvärden betecknade tillgångar borde under särskild rubrik
upptagas såsom anläggningsvärden. Vissa anläggningsvärden, som tidigare
anvisats å driftbudgeten, hade icke invärderats i fastighetsfonden.

Vad beträffar överflyttning av personal från statstjänst till statligt bolag
har bolagsutredningen uttalat följande:

Dylik överflyttning behöver enligt utredningens uppfattning icke möta
några större svårigheter under förutsättning dels att bolaget övertager de
träffade kollektivavtalen att gälla till dess ny uppsägning i vanlig ordning
sker och dels att pensionsfrågan ordnas på sätt i det följande förordas. Ordinarie
och extraordinarie befattningshavare torde i möjligaste mån böra
beredas tillfälle att övergå till befattning i bolaget på de villkor som från fall
till fall kunna av bolaget uppgöras för dessa befattningshavare. Därest ordinarie
befattningshavare icke önska övergå lill tjänst hos bolaget och deras
statliga befattningar anses böra indragas, torde de böra kvarstå å övergångsstat
till dess de kunna beredas annan sysselsättning i statens tjänst.

Rörande ordnandet av pensionsfrågan för sådan personal som överflyttas
från statstjänst till statligt bolag anför utredningen i huvudsak följande:

I fråga örn tjänstemännens pensionering torde några särskilda problem
icke uppkomma. Denna fråga får regleras i anslutning till de principer som
allmänt tillämpas inom privatindustrien.

Beträffande arbetarpensioneringen däremot ligger saken så till, att staten
för sina arbetare genomfört en pensionering, som är mycket fördelaktig för
arbetarna och i stort sett saknar motstycke inom det privata näringslivet.
Utredningen utgår från att de arbetare, som vid tidpunkten för bolagsbildningen
äro anställda av staten, skola komma i åtnjutande av samma pensionsförmåner
som om de alltfort varit statsanställda. Emellertid måste i
fråga om pensionerna till dessa arbetare på elt eller annat sätt en avräkning
mellan staten och bolaget komma till stånd. Principerna för denna avräk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

ning blevo föremål för en livlig diskussion vid Aktiebolaget Statens Skogsindustriers
tillkomst. Utan att bär ingå på detaljer kan utredningen nämna,
att i huvudsak tre metoder för avräkningens genomförande övervägdes. Av
dessa inneburo den första, att bolaget skulle belt övertaga statens pensionsförpliktelser
och därför erhålla en engångsgottgörelse genom nedsättning av
överlåtelsevärdet å anläggningar och lager, den andra, att staten skulle betala
den uppskjutna livränta, som hänförde sig till det i statens tjänst utförda
arbetet, medan resten av pensionen skulle betalas av bolaget, som av
staten skulle erhålla en engångsgottgörelse på sätt ovan sagts för de pensionsutgifter,
vilka, utöver den uppskjutna livräntan, skulle utgå för arbetet
i statstjänst, samt den tredje, att någon engångsgottgörelse icke skulle utgå
utan att i stället staten skulle, allteftersom pensionsfallen inträffade, utbetala
den proportionella andel av hela pensionen som belöpte sig på arbete
i statens tjänst. Departementschefen förordade i propositionen nr 68/1941
närmast den andra metoden, dock med den modifikationen att engångsgottgörelsen
skulle utgå icke i form av en nedsättning av apportegendomens värde
utan såsom en räntefri kredit. Det beslöts slutligen, att frågan om avräkningen
mellan staten och bolaget skulle av Kungl. Majit avgöras i sammanhang
med bolagsbildningen.

Utredningen vill för sin del bestämt förorda den här ovan angivna tredje
metoden. Därigenom undviker man de delvis mycket svårlösta problemen
med en engångsgottgörelse, som därtill alltid måste bli ofördelaktig för staten,
eftersom vid bestämmandet i förväg av gottgörelsens belopp hänsyn icke
kan tagas till att åtskilliga av de arbetare som vid bolagsbildningen äro i
statens tjänst på grund av förtidsavgång ej bli berättigade till hela sin invänta
pension. Metoden mötte under diskussionen före skogsbolagets tillkomst
huvudsakligen den invändningen (framförd av statens pensionsanstalt,
se propositionen nr 68/1941 sid. 33) att den skulle vara alltför komplicerad.
Såvitt utredningen kan finna, böra emellertid icke oöverstigliga svårigheter
möta för genomförande på detta sätt av avräkningen. Vid beräknandet av
pensionsbeloppens storlek skall, såsom ovan nämnts, så anses, som örn arbetarna
alltfort efter bolagsbildningen stått kvar i statens tjänst. Någon rätt
till uppskjuten livränta, beräknad enbart på det arbete, som utförts i statstjänst,
skall alltså icke kunna ifrågakomma. På den sammanlagda tjänstetiden
skola pensionsförmånerna beräknas, och av dessa förmåner skola staten
och bolaget betala var och en den del som proportionellt belöper på tiden
för anställningen i statens respektive bolagets tjänst. Utredningen vill
emellertid ifrågasätta, huruvida icke en modifikation i de nu nämnda beräkningsgrunderna
bör vidtagas i enlighet med vad nedan sägs. Det har uttalats
den meningen att bolaget i fråga om de nyanställda arbetarna skall stå
obundet av de gällande arbetarpensionsreglementena bland annat därför
att bolaget i motsatt fall i konkurrensen med privatindustrien skulle försättas
i ett utgångsläge som sannolikt skulle omöjliggöra konkurrens (jämför
propositionen nr 68/1941 sid. 38—39). Detta uttalande måste för en övergångstid
gälla även med hänsyn lill de från staten övertagna arbetarna. Med
anledning därav bill- övervägas, örn icke bolagets andel av kostnaden för en
viss arbetares pension rimligen skall beräknas blott på det pensionsbelopp
som enligt bolagets grunder skulle lia utgått, därest denne arbetare under
hela den sammanlagda arbetstiden (hos staten och bolaget) baft anställning
hos bolaget, under det att slaten bör svara för hela återstoden av pensionskostnaden.

Utredningen har jämväl till behandling upptagit frågan huruvida Svenska
skifferoljeaktiebolaget, som flir närvarande lyder under handelsdepartemen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

tet, bör efter övertagandet av flottans skifferoljeverk sortera under försvarsdepartementet.
Efter att hava erinrat om att denna fråga tidigare beaktats av
statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd, vilka
emellertid icke funnit anledning tillstyrka ett dylikt överförande, har utredningen
härom för sin del anfört följande:

Även om betydelsen för hela landet av den inhemska oljetillverkningen
väl torde ha blivit så klarlagd, att de under handelsdepartementet lydande
organen måste antagas lia samma intresse som försvarsdepartementet att
hålla driften i gång trots de höga tillverkningskostnaderna, synes, med hänsyn
till att marinen hittills varit den enda avnämaren av oljan, bolaget böra
sortera under försvarsdepartementet, som har största intresset av att driften
uppehälles.

Över utredningens förslag i nu förevarande delar hava efter remiss yttranden
avgivits av överbefälhavaren, marinförvaltningen, chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen, statskontoret, riksräkenskapsverket, statens
krigsmaterielnämnd, statens krisrevision, statens industrikommission, försvarsväsendets
civilmilitära ingenjörsförbund och Svenska skifferoljeaktiebolagets
styrelse. Samtliga hava tillstyrkt Kinnekulleverkets överförande till
skifferoljebolaget, marinförvaltningen dock med det förbehåll, som innefattas
i följande uttalande:

I tidigare avgivna yttranden har marinförvaltningen framhållit, att med
avgörandet av frågan om en sammanslagning borde anstå, till dess verken
utbyggts och driften hunnit stabiliseras. Denna uppfattning har varit grundad
på vetskapen örn att man å ömse håll dessförinnan vore fullt upptagen
med arbete, som helt krävde ledningens tid och uppmärksamhet, och har
icke jävats av gjorda erfarenheter. Marinförvaltningen har emellertid i princip
intet att erinra mot en sammanslagning, när tidpunkten härför är lämplig,
dock under den bestämda förutsättningen att marinförvaltningen genom
representation i det gemensamma bolagets styrelse beredes erforderligt
inflytande vid bolagets administration samt att den speciella sakkunskap
som ämbetsverket förfogar över allt framgent kommer att utnyttjas för utvecklingen
av den inhemska oljeindustri som bolaget kommer att hava hand
om.

Svenska skifferotjeaktiebolagets styrelse har yttrat:

Styrelsen finner åtskilliga betydande skäl tala för en sammanslagning av
bolaget och Kinnekulleverket till ett enhetligt företag under aktiebolagsform.
Båda dessa företag lia alldeles likartad verksamhet, avseende utvinning av
olja ur skifferfyndigheter. Det måste anses angeläget att planläggningen av
oljeutvinningen ur landets skiffertillgångar sker så, att fabrikationen blir så
ekonomiskt fördelaktig som möjligt och medför bästa möjliga kvalitativa
resultat. Även örn redan nu ett intimt samarbete äger rum mellan de två
skifferoljeföretagen, bör enligt styrelsens mening en central ledning kunna
medföra ytterligare fördelar i förenämnda avseenden. Det är också antagligt,
att förvaltningen av dessa båda industrier skulle kunna förenklas och
förbilligas genom en sammanslagning.

Lönevillkoren för arbetare och tjänstemän kunna göras mera enhetliga,
och förflyttning av anställda kan vid behov ske från den ena industrien till
den andra på ett smidigt sätt.

Oljeframställningen och annan därmed sammanhängande verksamhet för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

utsätter ett betydande forskningsarbete, vilket efter en sammanslagning av
de båda företagen inom samma kostnadsram toi''de kunna bedrivas med
bättre effekt och därigenom göras mera fruktbärande. Bättre möjligheter
måste överhuvudtaget uppstå att nyttiggöra de erfarenheter, som vid de
olika anläggningarna må vinnas.

Örn utvidgning respektive inskränkning av skifferoljetillverkningen skall
företagas, vinnes även den fördelen, att de härmed sammanhörande problemen
kunna behandlas på ett enhetligt sätt, så att de åtgärder, som vidtagas
för landet i dess helhet, utgöra resultatet av en riktig avvägning mellan
alla de synpunkter, som böra beaktas.

Styrelsen har därför för sin del intet att erinra mot den av bolagsutredningen
ifrågasatta sammanslagningen.

I händelse av sammanslagning måste av personalen de som äro statsanställda,
då sammanslagningen sker, erhålla garanti i fråga om sina av staten
tillerkända anställningsvillkor. I första hand gäller då detta pensionsförmånerna.
De särskilda kostnader detta medför höra dock icke belasta
det nya bolaget, utan torde staten på något sätt böra hålla bolaget skadeslöst
för desamma.

Bolagsutredningen synes utgå från att ett nytt aktiebolag skall bildas, i
vilket såväl Svenska skifferoljeaktiebolaget som Kinnekulleverket skulle
uppgå. Styrelsen vill emellertid ifrågasätta, örn det skall vara nödvändigt
att bilda ett helt nytt aktiebolag, då ett sådant redan existerar. En praktisk
utväg vore enligt styrelsens mening att Kinnekulleverkets tillgångar överfördes
till Svenska skifferoljeaktiebolaget mot viss utökning av aktiekapitalet.

Ledamoten av bolagets styrelse, marindirektören B. T. Zetterström bar i
särskilt yttrande framhållit vikten för den nya skifferoljeindustriens utveckling
av att viss konkurrens mellan de båda oljeföretagen bleve vidmakthållen,
vilket likväl självfailet icke finge hindra, att tekniskt samarbete mellan företagsledningarna
ägde rum.

Tillika bör nämnas, att riksräkenskapsverket i sitt yttrande även berört
frågan örn redovisningen i rikshuvudboken av de kapitalmedel, vilka investerats
i de industrianläggningar som avses i bolagsutredningens betänkande.
Härom anföres följande:

Med hänsyn till arten av den vid anläggningarna bedrivna verksamheten
böra uppenbarligen priserna å de däri framställda varorna avvägas så, att
på längre sikt varken vinst eller förlust å rörelsen uppstår. Något överskott
å rörelsen att tillföras driftbudgetens inkomstsida skulle sålunda icke kunna
påräknas. Vid sådant förhållande borde enligt principerna för statens kapitalredovisning
de i rikshuivudboken redovisade industrianläggningarnas
kapitalvärden avskrivas utom beträffande markvärden. Därest verksamheten
skulle organiseras i bolagsform, bomme avskrivningen att hänföra sig
till det av staten ägda aktiekapitalets bokförda värde. Med hänsyn till att
en reglering av de olika kapitalvärden, som tillkommit under kristiden, ändock
måste ske när det nuvarande krisläget upphört, torde en omedelbar
lösning av nu ifrågavarande avskrivningsspörsmål likväl icke vara nödvändig.

Utredningens förslag örn överförande av det med Kinnekulleverket utvidgade
skifferoljeaktiebolaget från handels- lill försvarsdepartementets förvaltningsområde
har icke vunnit stöd hos någon av de remissinstanser, vilka
yttrat sig härutinnan. Statens krigsmaterielnumnd har ansett bolaget allt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Före draganden.

jämt böra vara inordnat under handelsdepartementet, enär bolagets produktion
till stor del måste anses vara av värde för den civila marknaden. Statskontoret
har hänvisat till det förhållandet, att den inhemska oljetillverkningen
vid avspärrning från import finge vital betydelse för hela landets
industri och samfärdsel, samt har vidare erinrat om att de biprodukter,
vilka kunde utvinnas vid olj ef ramställningen, representerade ett betydande
handelsvärde, som måste tagas i betraktande vid bedömandet av driftens
lönsamhet. Enligt statskontorets mening vore det därför naturligast, att
bolaget finge kvarstanna under handelsdepartementet. Riksräkenskapsverket,
som medgivit alt ifrågavarande oljeframställning främst torde tillgodose
det militära beredskapsintresset, har som sin åsikt uttalat, att detta förhållande
dock icke i och för sig föranledde till att verksamheten borde sortera
under försvarsdepartementet. Jämväl statens industrikommission har
motsatt sig utredningens förslag i denna del under framhållande av att bolagets
civila karaktär under fredstid komme att vara helt och hållet dominerande.

Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse har i nu förevarande hänseende
anfört:

Styrelsen vill draga i tvivelsmål om något kan vara att vinna genom den
av utredningen föreslagna förändringen. Frågan om lagring av flytande
bränsle och andra därmed sammanhängande beredskapsåtgärder hörde redan
före världskriget under handelsdepartementet. Visserligen må vara sant,
att under av krig betingade förhållanden bolagets främsta uppgift måste
vara att tillgodose försvarsväsendets behov av olja och att sålunda bolagets
beredskapskaraktär måste vara starkt framträdande. Det synes emellertid
eftersträvansvärt, att bolagets verksamhet under fredliga förhållanden må
kunna bedrivas så, att den fyller en betydande uppgift för tillgodoseende av
rent civila behov. Man torde böra inrikta sig på att söka åstadkomma även
en ekonomiskt bärande produktion för civila behov, exempelvis av svavel, så
att de extra utgifter, som betingas av företagets ställning såsom beredskapsindustri,
i möjligaste mån kunna reduceras. Det må i detta hänseende nämnas,
att svavelproduktionen redan nu är av en sådan omfattning, att driftskostnaderna
för verket, frånsett ränta och amortering, till cirka 35 % täckas
av inkomsten från svavelproduktionen. De speciella beredskapssynpunkterna
torde alltså i nu ifrågavarande hänseende icke få vara ensamt avgörande,
och det förefaller därför styrelsen, som om bolaget med hänsyn till sin verksamhet
närmast torde vara att hänföra under handelsdepartementet.

Den nu lämnade redogörelsen synes mig icke kunna föranleda till annan
slutsats än att det av riksdagen ifrågasatta samordnandet av flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle med den av Svenska skifferoljeaktiebolaget bedrivna
verksamheten icke längre bör uppskjutas. Den av marinförvaltningen uttalade
uppfattningen att med avgörandet av denna fråga borde anstå till dess
anläggningarna utbyggts och driften hunnit stabiliseras kan jag följaktligen
icke dela. Enligt min mening skulle en nu genomförd samordning vara ägnad
att öka förutsättningarna för ett tillfredsställande resultat av den utvidgning
av de båda företagen, som med det snaraste synes böra komma
till stånd, ävensom av de ytterligare åtgärder för dessas utbyggande, varom
i framtiden kan bliva fråga. Det torde utan tvekan vara lämpligast, att sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 25-

ordnandet genomföres på det sätt att Ivinnekulleverket överföres till bolaget
och att bolaget sålunda för framtiden får svara för driften såväl därstädes
som vid Kvarntorp. Överförandet synes böra ske i den formen att bolagets
aktiekapital ökas med visst belopp och att däremot svarande aktier utgivas
till staten. Mot de av bolagsutredningen i sådant hänseende uppdragna riktlinjerna
har jag icke funnit anledning till erinran. Bolagets aktiekapital synes
alltså böra ökas med det nettobelopp, vartill Kinnekulleverkets tillgångar
vid tiden för överförandet äro upptagna i statsräkenskaperna, varefter de i
samband härmed till staten utgivna aktierna uppföras bland statens aktietillgångar.
Detta förfaringssätt skulle innebära, att sistnämnda tillgångar
uppskrevos med 2 å 3 miljoner kronor, samtidigt som försvarsväsendets fastighetsfond
nedskreves med samma belopp. Häremot kan visserligen invändas,
att aktierna i skifferoljebolaget knappast kunna väntas lämna någon avkastning,
varför de enligt vedertagna principer icke böra i statsbokföringen
upptagas såsom en tillgång. För närvarande torde man likväl kunna bortse
härifrån. Det synes naturligt att frågan om avskrivning upptages till prövning
vid den översyn och värdering av vissa statens aktieinnehav och andra
investeringar som torde bliva aktuell, när förhållandena medgiva en avveckling
av krishushållningen.

Det av marinförvaltningen framförda önskemålet örn åtgärder för tillgodoseende
av de militära myndigheternas anspråk på medbestämmanderätt i
fråga om bolagets förvaltning bör övervägas i samband nied sammanslagningens
slutliga genomförande.

De av bolagsutredningen uppdragna riktlinjerna för tillvägagångssättet vid
överförandet av personal från statstjänst till statligt bolag synas mig i princip
kunna tillämpas vid den sammanslagning, varom nu är fråga. Uppenbarligen
bör därvid, på sätt utredningen jämväl framhållit, tillses, att arbetare,
som överflyttas, icke därigenom kommer i ett försämrat läge beträffande
rätten till pension. Hur denna rätt lämpligast bör tryggas kan emellertid, såsom
av utredningens promemoria framgår, vara föremål för delade meningar,
och jag är icke beredd att nu taga slutgiltig ställning till denna
fråga.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma tidpunkten för Kinnekulleverkets
överförande lill Svenska skifferoljeakliebolaget. Jag utgår
emellertid från, att de för överförandet erforderliga åtgärderna skola kunna
vidtagas före utgången av innevarande budgetår.

Till det av bolagsutredningen väckta förslaget örn Svenska skilferoljeaktiebolagets
överflyttande från handels- till försvarsdepartementets förvaltningsområde
kan jag icke ansluta mig. Jag finner de av statskontoret och statens
industrikommission ävensom av bolagets styrelse mot törslaget anförda skälen
övertygande.

Jag finner icke anledning all nu till behandling upplaga frågan örn bestridande
av de årliga beredskapskostnader, som kunna uppkomma vid fredsdrift
för skifferoljeverkens underhåll och för täckning av merkostnaderna
vid skifferoljetillverkningen i förhållande till försäljningspriset a importerad
olja.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Utbyggande av anläggningarna å Kinnekulle och vid Kvarntorp.

Vid Kinnekulleverket framslälles för närvarande olja i två ugnshus, inrättade
enligt det s. k. Berghska systemet och rymmande vartdera 16 ugnsblock,
där skiffern destilleras och därvid uppkommande koks förbrännes.
Rökgaserna från koksförbränningen ledas genom avgaspannor ut i fria luften.
Destillationsprodukterna kondenseras i luftkylare och vattenkylare, varvid
olja och kondensvatten avskiljas samt den kvarvarande gasen, som är värmekraftig
och vätesvavelrik, avledes till ett svavelverk, där med utnyttjande av
värmen från avgaspannorna ur vätesvavlan framställes högvärdigt svavel. Ur
den från vätesvavlan befriade gasen u [vinnes gasbensin vid en anläggning,
som tagits i bruk i början av december 1942. Ångan från avgaspannorna utnyttjas
även för framställning av all för verket behövlig elektrisk energi. Verket
är således självförsörjande beträffande såväl ånga som elektrisk kraft.
Skiffern erhålles från dagbrott i anläggningarnas omedelbara närhet.

Vid Kvarntorp framställes olja dels enligt den s. k. Ljungströmska metoden
— vilken innebär utvinnande av oljegas direkt ur jorden genom elektrisk
uppvärmning av skiffermassan —- och dels i två Bergh-ugnar, utförda såsom
kopior av de vid Kinnekulleverket befintliga, en s. k. IM-ugn och en s. k.
Rockesholmsugn. Vidare finnas därstädes bl. a. två svavelverk, en anläggning
för utvinnande av gasbensin, en toppningsanläggning för de utvunna råoljeprodukternas
första grovraffinering, en ånggenereringsanläggning, avsedd
att tillgodose verkets behov av ånga, vilket behov huvudsakligen förefinnes i
svavelverken men också i Rockesholms-, gasbensin- och toppningsanläggningarna,
samt slutligen en kraftcentral, varest med utnyttjande av den för andra
ändamål erforderliga ångan produceras viss del av den för verket behövliga
elektriska energien. Icke heller vid Kvarntorp förekommer underjordisk
brytning av skiffer.

Rörande de tre olika vid Kvarntorp nyttjade ugns typerna må följande anföras.
Bergh-ugnen är så utformad, att den skifferkoks, som återstår, sedan
skiffern destillerats, förbrännes och därvid lämnar den för oljeutvinningen
erforderliga värmen. Genom tillgodogörande av rökgasernas värme i avgaspannorna
erhålles en ångmängd, vilken är mer än tillräcklig för det svavelverk,
som motsvarar Bergh-ugnens kapacitet. Dessutom erhålles en avsevärd
mängd brännbar gas i överskott. Metoden är alltså ur värmesynpunkt mer
an självförsörjande. I de båda övriga ugnstyperna tillgodogör man sig icke det
värmeväide, som skifferkoksen innehaller sedan oljan och icke kondenserbara
gaser utvunnits, utan skifferkoksen bortgår såsom avfallsprodukt. Den
gas, som återstår sedan oljan utkondenserats, är icke tillräcklig för att tillhandahålla
all för direkt upphettning och för produktion av ånga erforderlig
värme. Båda dessa senare metoder kräva alltså tillsatseldning.

Statens bränslekommission har i skrivelse den 28 april 1942 hemställt
dels om omedelbar utbyggnad av landets skifferoljeindustri till en årlig total -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

produktion av 81,000 ton olja dels ock om utredning angående ytterligare utbyggnad
av densamma till en årskapacitet av 150,000 ton.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 16 juni 1942 anbefallt marinförvaltningen
och Svenska skifferoljeaktiebolaget att i samråd inkomma med
förslag till och kostnadsberäkningar för en utbyggnad av flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle och bolagets anläggning i Kvarntorp till en sammanlagd
årlig tillverkningskapacitet av 81,000 ton, hava ämbetsverket och bolaget
med skrivelse den 3 oktober 1942 inkommit med den begärda utredningen i
ämnet. Ämbetsverket och bolaget, som därvid utgått fran att de redan befintliga
skifferverken å Kinnekulle och i Kvarntorp skola kunna producera sammanlagt
39,000 ton råolja per år, varav vid förstnämnda anläggning 10,000
ton och vid sistnämnda anläggning 29,000 ton, hava föreslagit en ytterligare
utbyggnad av dessa anläggningar, sa att deras arliga kapacitet skulle ökas
med sammanlagt 42,000 ton, varav skulle komma 10,000 ton å oljeverket å
Kinnekulle och 32,000 ton å oljeverket i Kvarntorp. Kostnaderna för de sålunda
föreslagna nya anläggningarna hava beräknats till 28,800,000 kronor.
I skrivelsen anföres bland annat följande:

Såväl i Kinne-Kleva som i Kvarntorp hava vissa anläggningsdelar visat
sig hava en större kapacitet än som erfordras för den nuvarande driften. Intill
en viss gräns kan därför en ökad produktion vinnas för en relativt lägre
anläggningskostnad än för en därutöver företagen utbyggnad. För såväl
Kinne-Kleva som Kvarntorp har denna gräns beräknats ligga vid en 50 /o
högre genomsatt skifferkvantitet än den nuvarande.

Marinförvaltningen och bolaget hava därför enats örn att Kinnekulleverket
borde utbyggas med en ugnsenhet enligt där förutvarande system och Kvarntorpverket
med två anläggningar enligt där förutvarande system. Då nyare
geologiska undersökningar visat, att en avsevärt rikare skiffer än den hittills
tillgängliga i Kinne-Kleva kan erhållas några kilometer norr örn det nuvarande
brottet, synes det ändamålsenligt att träffa anstalter för anläggningarnas
tillförande av detta rikare råmaterial för skifferoljeframställningen. Vid
Kinne-Kleva synas förutsättningar finnas för avsättning även av den överskottsgas,
som erhålles vid anläggningens föreslagna utbyggnad.

Genom denna utbyggnad beräknas kapaciteten hos Kinnekulleverket bliva
omkring 20,000 ton och hos Kvarntorpverket omkring 39,000 ton, alitsa sammanlagt
omkring 59,000 ton råolja per år. „

För framställning av återstående 22,000 ton har såsom ett alternativ lian
marinförvaltningens sida föreslagits uppförande av ett helt nytt verk vid
Hällekis å Kinnekulle. Sålunda har det ur militär synpunkt ansetts vara av
betydelse att på visst sätt fördela kapacitetsökningen på flera från varandra
skilda platser.

Från skifferoljebolagets sida har föreslagits, att återstående 22,000 jon
skulle utvinnas enligt den Ljungströmska metoden, d. v. s. genom skifferbergets
upphettning in situ med elektrisk energi. En anläggning, uppford enligt°denna
metod, beräknas kräva avsevärt mindre antal arbetstimmar och
materialåtgång. Förslaget förutsätter, att vattenfallsstyrelsen enligt traftat
avtal kan ställa erforderlig elektrisk energi (cirka 10,000 kW) till förfogande

från befintliga vattenkraftverk. .......

Ehuru Ljungströms metod ännu icke så prövats, att energiförbrukningen
vid oljeutvinning med säkerhet kunnat fastställas, vill marintörvaltningen

Kungl. Majlis proposition nr 25.

för sin del meddela, att ämbetsverket dock på grund av de av bolaget anförda
skalen biträder bolagets förslag.

Med en utbyggnad av ett skifferoljeverk vid Hällekis skulle tills vidare få

Marinförvaltningen har i särskild skrivelse den 3 oktober 1942 åberopat
en av förvaltningschefen vid Kinnekulleverket, bergsingenjören Sven V.
Bergh verkställd utredning, enligt vilken den sålunda föreslagna utbyggnaden
av anläggningarna å Kinnekulle skulle draga en kostnad av 10,100,000
kronor och kunna ske i etapper på följande sätt:

Etapp I.

Det befintliga verket bibehålies outökat men brytning, skrädning och krossnmg
förläggas till det rika skifferområdet vid Ödbogården och Haggården
Den fardiga krossprodukten transporteras till oljeverket medelst linbana.

Vid denna etapp kommer verkets oljeproduktion att ökas med 3,250 ton
fu. ,Svavelproduktionen beräknas icke kunna ökas. Den rika skiffern vid
UdDogarden och Haggården beräknas då räcka ungefär 8 år.

Etapp II.

Det befintliga oljeverket utökas med ett ugnshus (16 ugnslock) utan utbyggnad
av ang- och kraftverksanläggningen.

Vid denna etapp kommer verkets oljeproduktion att ökas med 9,750 ton
samt svavelproduktionen med 1,400 ton per år. För verkets drift beräknas
b.eb°va ink0Pas omkring 1,600,000 kW tim. per år. Den förenämnda rika
skiffern beraknas i detta fall räcka cirka 5 år.

Etapp III a.

. Det befintliga oljeverket utökas med ett ugnshus (16 ugnsblock), varjämte
äng- och kraftverksanläggningen ulbygges.

1 Ynn xdenna etaPP beräknas verkets produktion ökas med 9,750 ton olja och

1,400 ton svavel varjämte ungefär 9,200,000 kW tim. per år beräknas kunna
levereras till kraftverken.

Etapp III b.

„ Det befintliga oljeverket utökas med ett ugnshus (16 ugnsblock), varjämte
ang- och kraftverksanläggningen utbygges samt en anläggning för utvinning
av gasbensm och gasol uppföres.

, Vid denna etapp beräknas verkets produktion att ökas med 9,750 ton olia
b400,..10" ^bensm 1,900 ion gasol och 1,400 ton svavel per år, varjämte
ungefär 9,200,000 kWtim. per år beräknas kunna levereras till kraftverken.

De olika etapperna hava av Bergh kostnadsberäknats enligt följande:
Etapp I.

Beräknad kostnad för gruvbrytning och krossverk förlagda till nytt brytningsomrade
vid Ödbogården samt transport till oljeverket av färdigkrossad
skiffer medelst linbana:

1. Markförvärv, uppskattat belopp................... kronor 175,000

2. Krossanlaggning:

a. Byggnader ................................ , 515,000

b. Mekanisk utrustning inklusive grovkross ...... » 755,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

3. Diverse material och byggnader i gruvan ........

4. Linbana Ödbogården—oljeverket ...............

5. Avlastningsficka vid verket ....................

6. Transportanläggningar inom verket.............

7. Elektriska anläggningar .......................

8. Utökning av förråds- och manskapsbyggnader----

9. Tjänstemanna- och arbetarbostäder ............

10. Diverse icke specificerade kostnader samt oförutsett

kronor 75,000
» 427,000

» 40,000

» 160,000

» 100,000

» 384,000

» 209,000

Kronor 3,000,000.

Etapp II.

Beräknad kostnad för utbyggnad med ett ugnshus (16 ugnsblock) och
krossverket förlagt vid brytområdet Ödbogården samt transport till oljeverket
av färdigkrossad skiffer medelst linbana:

1. Markförvärv, uppskattat belopp ..................

2. Krossanläggning:

a. Byggnader ................................

b. Mekanisk utrustning inklusive grovkross ......

3. Material och byggnader i gruvan..................

4. Linbana Ödbogården—oljeverket .................

5. Ugnsanläggning:

a. Byggnader med skorstenar och rökkanaler.....

b. Kompletta ugnar med kondensationsanläggning

och rörsystem inom byggnaden ..............

6. Transportanordningar för skiffer och aska inom verket

7. Släpskrapspel för askan .........................

8. Yttre rörsystem för vatten, avlopp, ånga, olja och gas

9. Gradérverk med pumpstation ....................

10. Elektriska anläggningar .........................

11. Utökning av förråds- och manskapsbyggnader......

12. Tjänstemanna- och arbetarbostäder ..............

13. Planerings- och avbaningsarbeten ................

14. Diverse icke specificerade kostnader samt oförutsett^

kronor 175,000

» 565,000

» 860,000

» 175,000

» 427,000

» 1,200,000

»■ 1,715,000

» 370,000

» 110,000

» 120,000

» 175,000

» 270,000

» 100,000

» 960,000

» 60,000

» 568,000

Kronor 7,850,000.

Etapp III a.

Beräknad kostnad för utbyggnad med ett ugnshus (16 ugnsblock) jämte
äng- och kraftverk. Krossverket förlägges till brytningsområdet Ödbogården.
Färdigkrossad skiffer transporteras till oljeverket medelst linbana.

1. I överensstämmelse med kostnadstablå för etapp II . . kronor 7,850,000
2 2 avgasångpannor samt utökning av ångkraftcentralen

med 1 ångturbin jämte erforderlig övrig utrustning » 1,230,000

3. Diverse icke specificerade kostnader samt oförutsett » 170,000

Kronor 9,250,000.

Etapp III b.

Utbyggnad verkställes enligt etapp III a, varutöver emellertid tillkommer
gasbensin- och gasolanläggning.

Beräknad kostnad:

1. I överensstämmelse med kostnadstabla för etapp III a kronor 9,250,000

2. Gasbensin- och gasolanläggning .................. » 80jj,000

3. Diverse icke specificerade kostnader och oförutsett . »_50,UUU

Kronor 10,100,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Vid den av Bergh utarbetade planen finnes fogad en av Sveriges geologiska
undersökning verkställd utredning rörande Kinnekulles alunskiffertillgångar.

I sin särskilda skrivelse den 3 oktober 1942 bar marinförvaltningen tillika
framhållit vikten av att ämbetsverket snarast möjligt erhölle tillstånd att anlägga
den i förslaget ingående linbanan till skifferområdena vid Kinnekulles
östra sida cirka 2 km från nuvarande oljeverk, så att där befintlig oljerik
skiffer kunde tillföras detsamma. Därigenom skulle oljeutbytet omedelbart
kunna ökas med 3,250 ton per år. — I skrivelsen har slutligen anförts
att den såsom etapp III b betecknade utbyggnaden skulle kunna fullbordas
inom loppet av ett år från det beslut därom fattats.

Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse har i särskild skrivelse den 3 oktober
1942 närmare behandlat frågan om Kvarntorpverkets utbyggande för
en ökning av årskapaciteten med 32,000 ton olja. I sin skrivelse har styrelsen
bl. a. redogjort för vissa av bolaget företagna men vid tiden för skrivelsens
avlåtande ännu icke slutförda experiment med Ljungströmsmetoden samt
därefter uttalat att, ehuru det varit önskvärt att större erfarenhet av denna
metod hunnit vinnas, styrelsen likväl ansåge experimenten hava fortskridit
så långt, att man kunde våga basera en industriell produktion på densamma,
varför styrelsen undersökt hur en utbyggnad av anläggningarna enligt ugnsmetoden
respektive Ljungströmsmetoden skulle gestalta sig med avseende å
anläggnings- och driftkostnader samt andra förhållanden, som kunde tänkas
inverka på valet mellan dessa metoder. Örn resultatet av undersökningen har
styrelsen anfört, att densamma givit ett avgjort företräde åt Ljungströmsmetoden
icke endast i fråga om anläggnings- och driftkostnader utan även med
hänsyn till åtgången av arbetskraft och material för anläggningarnas färdigställande
samt att beträffande erforderlig anläggningstid de båda metoderna
torde vara ungefär jämställda. Rörande förbrukningen av elektrisk energi vid
tillämpning av Ljungströmsmetoden har styrelsen ansett sig kunna räkna
med en bruttoförbrukning av 5 kWh per kg olja. Genom bolagets egen kraftproduktion
skulle emellertid ungefär 1,5 kWh per kg olja kunna erhållas,
varför nettobehovet av utifrån tillförd energi skulle bliva 3.5 kWh per kg,
vilket vid en produktion av 32,000 ton olja per år motsvarade en årlig energimängd
av 112,000,000 kWh. Örn man förutsatte en utnyttjningstid av 7,680
timmar (320 effektiva driftsdygn), motsvarade detta en effekt av 14,000 kW.

I skrivelsen anför styrelsen vidare:

De tekniska och ekonomiska faktorer, som i det föregående behandlats, tala
enligt styrelsens mening för den uppfattningen, att hela den nu planerade
utvidgningen av bolagets produktionskapacitet bör komma till stånd genom
en nyanläggning enligt Ljungströmsmetoden. Vid de överläggningar angående
leverans av elektrisk energi till en sådan anläggning, som förts med vattenfallsstyrelsen,
har emellertid från dess sida framhållits, att situationen på kraftförsörjningens
område för närvarande karakteriserades av en mycket stor knapphet,
vilken trots ett forcerat utbyggande under krisåren av nya kraftstationer,
regleringsanordningar och överföringslinjer blivit allt kännbarare. Även under
de närmaste åren bomme knapphetstillståndet trots ett fortsatt utbyggande
säkerligen att bestå. Det vore därför osäkert, huruvida ens det nu avtalade

Kungl. Maj:ts proposition nr 25-

effektbeloppet av 10,000 kW kunde ställas till förfogande i den utsträckning,
som antagits. Några möjligheter att utöka effekten utöver 10,000 kW funnes
för närvarande icke utan att alltför stora reservationer från vattenfallsstyrelsens
sida måste göras beträffande utnyttjningstiden eller att motsvarande
inskränkning bleve erforderlig i avtalade energileveranser till andra avnämare.
— Även örn det enligt bolagets mening skulle vara möjligt att genom statliga
åtgärder i första hand reservera den tillgängliga elektriska energien för de
viktigaste ändamålen och på detta sätt tillgodose skifferoljeindustriens behov,
så måste styrelsen medgiva, att kraftsituationen manar till försiktighet. Man
bör därför noggrant undersöka, huruvida vissa smärre utbyggnader enligt
ugnsmetoden kunna utföras till en relativt låg kostnad, varigenom det totala
effektbehovet för Kvarntorpsanläggningarna skulle kunna nedbringas.

Efter att hava redogjort för en inom bolaget dryftad plan att genom uppförande
av ett skiffer- eller skifferkokseldat ångkraftverk göra bolaget mera
oberoende av vattenfallsstyrelsens leveranser har bolagets styrelse i fortsättningen
anfört:

Även om anspråken på energileveranser från statens vattenfallsverk, därest
ett dylikt kraftverk anlades, icke i sin helhet skulle behöva bliva av permanent
natur, har styrelsen ansett sig böra vid utformandet av sitt huvudförslag
taga hänsyn till vad som från vattenfallsstyrelsens sida anförts örn den nuvarande
kraftsituationen och därför tänkt sig att så till vida begränsa oljeutvinningen
enligt Ljungströmsmetoden, att denna utvinning baseras på det effektbelopp
å 10 000 kW, som det nuvarande avtalet omfattar. Därest detta effektbelopp
kan ställas till förfogande, bör en oljeproduktion av 22,000 ton kunna
uppnås. Att helt och hållet avstå från att basera den nya oljeproduktionen
på Ljungströmsmetoden anser styrelsen alldeles uteslutet. o

Då styrelsen alltså ansett sig böra förorda, att man även vid den nu ifrågavarande
utvidgningen av skifferoljeproduktionen i viss utsträckning skall
begagna sig av ugnsmetoden, så är detta ställningstagande i första hand dikterat
av hänsyn till kraftsituationen. I viss mån har hänsyn även måst tagas
till det förhållandet, att för närvarande en viss brist i värmebalansen hos den
nu i drift varande anläggningen föreligger. Bristen kan täckas bland annat
genom att i den nya utbyggnaden får ingå en Berghanläggning. Inom styrelsen
har också gjorts gällande att, även om Ljungströmsmetoden mäste anses
så pass utprovad, att man vågar rekommendera densamma för oljeutvinning
i stor skala, så bör kanske försiktigheten bjuda, att man icke baserar den
föreslagna utbyggnaden enbart på denna metod.

Som huvudförslag får styrelsen alitsa föreslå, att bolagets anläggningar
i Kvarntorp kompletteras med dels en Ljungs trömsanläggning för en beräknad
produktion av 22,000 ton per år och dels en utbyggnad av den nuvarande
anläggningen med en Berghugn av samma storlek som de två redan uppförda
samt med en Rockesholmsugn med hälften av den nuvarandes kapacitet.
Berghanläggningens bidrag till produktionsökningen beräknas uppgå till

6,400 ton råolja och gasbensin och Rockesholmsugnens till 3,900 lon molja
och gasbensin eller tillsammans 10,300 ton, vilket för säkerhets skull avrundas
till 10,000 ton. Kostnaderna för dessa anläggningar inklusive erforderliga
kompletteringar av skifferbrottet och utrustning av transportapparaten,
nya svavel verk och övriga hjälpanläggningar beräknas enligt eitel följande
uppställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Ugnsanläggningen:

Utökning av anordningar för
brytning och transport av
skiffer, utökning av garage

och förrådsutrymmen ......

Kompletteringar av utrustningen
vid kross- och silosanläggning en

......................

En ugn, system Bergh........

Utökning av befintlig ugn, system
Rockesholm med 50 %. .
Transportanordningar inklusive
ny kokssläckningsanordning

Svavelverk ..................

Kompletteringar i ångcentral inklusive
ny turbogenerator . .
Vattenförsörjning inklusive nytt
gradérverk, komplettering av
rörledningsnät för olja m.
m., extra monteringskostnader,
elektrisk installation ....
Oförutsett och säkerhet för prisfördyring
sedan 1941 ......

kronor 565,000

» 120,000

» 2,800,000

» 1,000,000

» 230,000

» 1,930,000

» 955,000

» 520,000

__*__1.230,000 kronor 9,350,000

Ljungströmsanläggningen:

Byggnader, reservoarer, brunnar,
rörledningsarbeten, brandattiralj
.................... kronor 800,000

Elektrisk utrustning ........

Kondensationsanläggning, olje ledning,

gasledning ........

Borrmaskinsutrustning ......

Svavelverk ................

Kraftstation ................

Forskning, experiment, säkerhet
för prisstegring, oförutsett ..

Summa anläggningskostnader för oljeframställningen kronor 16,350,000

675,000

800,000

110,000

1.930.000

1.500.000

1,185,000

7.nnn.nnn

Bostäder för arbetare och tjänstemän kronor

Geologiska undersökningar ........ »

Markförvärv .................... »

1,650,000

50,000

650,000 kronor 2,350,000

Summa kronor 18,700,000.

En anläggning sådan som den här föreslagna torde med undantag för svavelverket
kunna färdigställas på något mer än ett år efter sedan beslut fattats
om dess tillkomst. Under förutsättning att besked i frågan erhålles under
oktober 1942, synes man kunna räkna med en utökning av Kvarntorpverkets
oljeleverans under första halvåret 1943 av 4,000 ton och under andra
halvaret av 8,000 ton. Full produktion synes kunna beräknas uppnås under
första hälften av år 1944.

I sin skrivelse har styrelsen slutligen framlagt en detaljerad kalkyl över de
kostnader, som ett utbyggande av bolagets anläggningar för en ökning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

den årliga oljeproduktionen med 32,000 ton skulle draga, därest ökningen
helt baserades på Ljungströmsmetoden. Enligt kalkylen skulle dessa kostnader
stanna vid 13,000,000 kronor.

över nu omförmälda förslag hava efter remiss yttranden avgivits av kommerskollegium,
vattenfallsstyrelsen och statens bränslekommission.

Kommerskollegium har för sin del tillstyrkt att det förslag, varom marinförvaltningen
och skifferoljebolagets styrelse i sin gemensamma skrivelse
enat sig, måtte komma till utförande. Kollegium har därvid anfört bland annat
följande:

Vid fördelningen av oljeproduktionen på olika skifferbrytningsområden
måste den största hänsyn tagas såväl till skifferfyndigheternas förekomstsätt
och egenskaper som till de industrier, som redan anlagts för fyndigheternas
tillgodogörande.

Enligt den geologiska utredning, som åtföljer remissen, finnes i Kinnekulles
alunskiffer ett relativt oljerikt lager med en mäktighet i sydväst av ungefär
1 meter, vilken tilltager mot nordost och vid Gössäter uppgår till 3.3 meter.
Oljehalten ligger mellan 5.6 och 6.5 % och orstenshalten mellan 10 och
15 %. Tillgångarna av skiffrar med oljehalt överstigande 5 °/o uppskattas till
omkring 12 miljoner ton, åtkomliga genom dagbrytning, och 60—70 miljoner
ton, som endast kunna tillgodogöras genom underjordsbrytning.

Inom Närkes centrala skifferområde har den relativt oljerika skiffern en
mäktighet av 7.8—10.6 meter. Oljehalten ligger mellan 5.8 och 6.7 °/o och
orstenshalten mellan 6.5 och 15 %. Tillgångarna av skiffrar med oljehalt
överstigande 5 % uppskattas till 275 miljoner ton, varav inemot 100 miljoner
ton torde kunna utvinnas i dagbrott.

Det måste därför anses som en naturlig sak att huvudparten av produktionsökningen
förlägges till Närkes skifferområden. Det kan överhuvud taget
dragas i tvivelsmål, huruvida tillgångarna av rik, lättillgänglig skiffer i Kinnekulle
medgiva anläggandet av ytterligare ett oljeverk. Däremot har kollegium
intet att invända mot att så stor del av produktionsökningen, som motsvarar
den outnyttjade kapaciteten i Kinne-Klevaverket, förlägges dit.

På det område med oljerikare skiffer, som av marinförvaltningen föreslås
till exploatering för oljeverkets behov, ligga för närvarande två kalkbruk,
Haggården och Ödbogården. Vid dessa har i medeltal under åren 1937—1941
framställts 11,111 ton bränd, osläckt kalk, varav 10,154 ton levererats till
jordbruket. Av Ivinnekulles totala produktion av bränd, osläckt kalk utgör
detta 24 °/o och av leveranserna till jordbruket 26 °/o. Ett ianspråktagande av
dessa brott för oljeutvinning med åtföljande nedläggning av de nuvarande
kalkbruken måste väntas medföra anspråk på avsevärd ersättning till ägarna
samt även olägenheter och eventuellt ökade kostnader för de jordbrukare,
som hittills erhållit sitt behov av kalk från dessa kalkbruk. Lämpligheten
av att anlägga det föreslagna dyrbara krossverket på en plats, där enligt
Berghs utredning skiffer med hög oljehalt endast skulle finnas tillgänglig
under 5 år, synes även kunna ifrågasättas.

Vattenfallsstgrelsen har i sitt den 28 oktober 1942 dagtecknade utlåtande
anfört, att styrelsen icke hade något att erinra mot den föreslagna utbyggnaden
av Kinne-Klevaverket och utvidgningen av ugnsanläggningen i Kvarntorp
men att styrelsen beträffande den föreslagna Ljungströmsanläggningen

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr

Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 25.

måste avstyrka, att denna lin utfördes för större oljekvantitet än 22,000 ton
om året. I sistnämnda hänseende har styrelsen anfört följande:

Frågan örn kraft till en Ljungströmsanläggning har tidigare diskuterats mellan
skifferoljebolaget och styrelsen, som enligt ett den 17 och 31 mars 1942
träffat avtal förbundit sig att leverera intill 10,000 kW, i den män överskott
på vattenkraft föreligger. Kontraktet avser således endast överskottskraft, och
priset för kraften har därför satts mycket lågt, nämligen till 1 öre/kWh, vartill
kommer visst tillägg, varierande med levnadskostnadsindex, så att priset
för närvarande skulle utgöra cirka 1.3 öre/kWh.

För att fullgöra ifrågavarande leverans utbyggde styrelsen vintern 1941/42
en 132 kV ledning till Kvarntorp; vidare ställde styrelsen till bolagets disposition
en transformator för nedtransformering av kraften till 10 kV. För möjliggörandet
av provdrift med en Ljungströmsanläggning i större skala redan
under våren och sommaren 1942 forcerade styrelsen på bolagets begäran de
erforderliga anläggningarna så att dessa voro för styrelsens del klara den 12
april 1942. Igångkörningen av Ljungströmsanläggningen har nu kommit till
stånd.

Kraftsituationen har under hösten utvecklats mycket ogynnsamt. Belastningen
har stigit kraftigt och har under de senaste två månaderna varit i
genomsnitt 17 % högre än under motsvarande tid förra året. Samtidigt ligger
krafttillgången i landet avsevärt under den normala. För närvarande
måste, örn kraftbehovet skall kunna tillgodoses, avsevärda kvantiteter ångkraft
alstras. Vissa restriktioner för kraftförbrukningen hava måst genomföras,
och från och med november inför bränslekommissionen allmän ransonering
av industriens kraftförbrukning. Det är givet att det under sådana förhållanden
icke nu föreligger något överskott på vattenkraft, och styrelsen är
icke i stånd att tills vidare leverera kraft till bolaget med mindre än att ångkraftproduktionen
ökas i motsvarande grad och särskild kollilldelning härför
erhålles av bränslekommissionen. Den kraft, som levereras på detta sätt,
kommer att betinga ett högre pris, nämligen 4.5 öre/kWh, än det som överenskommits
för överskottskraften.

Även sett på längre sikt synes styrelsens möjligheter att leverera vattenkraft
för skifferoljeframställning vara mindre än man tidigare haft anledning att
räkna med. Den nuvarande belastningen på styrelsens system utgör omräknat
till årsvärde något över 4,000 milj. kWh. Ökningen av primabelastningen
har under det senaste året varit icke mindre än 450 milj. kWh. Även örn
ökningen i fortsättningen icke kommer att gå fullt så snabbt, måste man
ändå räkna med en relativt kraftig belastningstillväxt, så länge kriget varar.
Produktionsförmågan vid styrelsens kraftstationer utgör vid nuvarande utbyggnadsgrad
under förutsättning av normala vattenförhållanden 3,900 milj.
kWh. Genom kraftstationen i Torpshammar, som beräknas bli färdigställd
under sommaren 1943, ökas produktionsförmågan till 4,200 milj. kWh vid
normal vattentillgång. Något tillskott därutöver erhålles icke förrän sommaren
1944, då genom Midskog och Leringsforsen produktionsförmågan vid normal
vattentillgång ökas till 4,750 milj. kWh. För det fall vattentillgången även
i fortsättningen skulle bliva låg minskas emellertid de angivna värdena på
krafttillgången i avsevärd grad. Krafttillgången under de hittills gångna tre
krigsåren har varit 10 å 20 % lägre än normalt. Vid samma förhållande i
fortsättningen blir styrelsens vattenkrafttillgång även sedan Torpshammar,
Midskog och Leringsforsen tagits i drift icke högre än 4,200 milj. kWh/år.

Om en ny vattenkraftanläggning skall byggas för oljeproduktionen, torde
en sådan icke bli färdig förrän till sommaren 1945. En del av fördyringen
utöver fredskostnaden för en dylik vattenkraftstation bör avskrivas med medel
från oljeproduktionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Av det anförda torde framgå att det är tvivelaktigt i vad mån vattenkraft
kan utan ransonering ställas till förfogande för framställning av skifferolja
eldigt Ljungströmsmetoden; i varje fall kan styrelsen icke åtaga sig garanti
för en sådan leverans.

Örn Ljungströmsmetoden enligt skifferoljebolagets huvudalternativ kommer
till användning i större skala för framställning av olja, synes det erforderligt
att omedelbart verkställa en ökad utbyggnad av kraft motsvarande
detta behov. Utöver det gaseldade ångkraftverk för 4,400 kW, som då bör
utföras i enlighet med bolagets förslag, erfordras det ytterligare utbyggnad
av 10,000 kW.

Kostnaden för utbyggnad av vattenkraft för cirka 10,000 kW torde icke
stanna under 7 å 8 milj. kronor. Ett annat sätt att skaffa den erforderliga
kraften vore att det vid Kvarntorp utbyggdes ett ångkraftverk för skiffereldning.
Denna fråga har hittills icke ägnats så stor uppmärksamhet, eftersom
skifferoljebolaget tills vidare utgått från att styrelsen skulle kunna
ställa tillräckligt med kraft till förfogande till det låga pris, som överenskommits
i fråga om överskottskraft, men frågan torde nu hava kommit i ett nytt
läge och. förtjänar en snabb och grundlig utredning.

Statens bränslekommission har i sitt utlåtande — vilket avgivits efter anbefallt
samråd med statens industrikommission — hemställt om åtgärder för
utbyggnad fortast möjligt av skifferoljeindustrien dels i överensstämmelse med
marinförvaltningens och skifferoljebolagets gemensamt avgivna förslag eller
således med en årlig produktionskapacitet av 42,000 ton och dels ytterligare
med en produktionskapacitet av 10,000 ton per år enligt Ljungslrömsmetoden.
Kommissionen har såsom motivering härför till en början framhållit
hurusom av den i ärendet verkställda utredningen tydligt framgått, att vid en
jämförelse mellan ugnsmetoden och Ljungströmsmetoden den senare i betydelsefulla
hänseenden hade uppenbara fördelar. Anläggningar för oljeutvinning
enligt Ljungströmsmetoden vore icke endast ekonomiskt gynnsammare
utan de krävde dessutom mindre arbetskraft och material, vilken omständighet
för närvarande torde få tillmätas avsevärd betydelse. Ljungströmsmetoden
krävde emellertid, om den komme till användning i större skala, betydande
mängder elektrisk energi, vilket under nuvarande förhållanden måste
medföra en direkt minskning av tillgången på elektrisk kraft för andra företag,
försåvitt icke erforderlig mängd fasta bränslen frigjordes för kraftgenerering,
vilket i sin tur måste direkt minska den disponibla kvantiteten av sådana
bränslen för andra ändamål. Det vore för närvarande omöjligt att närmare
angiva var dessa energimängder borde tagas eller hur bränsletillgångarna
i detta sammanhang borde disponeras. Efter det kommissionen i anslutning
till det sist anförda lämnat vissa uppgifter rörande de mängder stenkol,
som enligt kommissionens beräkningar funnes disponibla under innevarande
bränsleår dels för den sammanlagda kolförbrukningen inom landet
och dels för kraftgenei''ering, samt jämfört uppgifterna härom med de mängder
stenkol, som skulle åtgå för att från elt ångkraftverk leverera elektrisk
energi till en Ljungströmsanläggning med en årlig produktionskapacitet av

22,000 respektive 32,000 ton olja, har kommissionen sagt sig —- trots svårigheterna
att anskaffa tillräcklig energi för drift i större skala enligt Ljung -

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

strömsmetoden — anse denna på grund av sina påtagliga företräden i övrigt
böra ifrågakomma i främsta rummet, då det gällde att utvidga landets skifferoljeindustri.
Kommissionen har emellertid funnit särskilda omständigheter
tala för utbyggnad av oljeindustrien enligt ugnsmetoden i viss, begränsad
omfattning. Genom den föreslagna automatiska linbanan vid Kinne-Kleva,
som bleve betydligt lönsammare om även därvarande anläggningar utbyggdes,
vunnes tillgång till rikare skiffer, varigenom ett bättre produktionsresultat
än det nuvarande torde uppnås beträffande framställning av såväl olja
som gasbensin. Även vid Kvarntorpverket kunde vissa driftstekniska förbättringar
uppnås genom utbyggnad av ugnsanläggningarna. Ehuru det hittillsvarande
produktionsresultatet vid Kinne-Kleva icke syntes uppmuntra
till ytterligare utbyggnad av därvarande anläggningar, har kommissionen med
hänsyn till de avsevärda fördelar av driftsteknisk art, som syntes kunna vinnas
genom att det befintliga skifferoljeverket i begränsad omfattning utbyggdes
med ytterligare ugnsenheter, ansett verken vid Kinne-Kleva och. Kvarntorp
böra utbyggas med nya ugnsanläggningar på sätt marinförvaltningen
och bolaget föreslagit, varigenom årskapaciteten vid vartdera verket skulle
ökas med 10,000 ton råolja. Enligt kommissionens mening borde återstoden
av det här behandlade utbyggnadsprogrammet, motsvarande en årsproduktion
av 22,000 ton råolja, realiseras med anlitande av Ljungströmsmetoden.
Särskilda omständigheter föranledde emellertid till övervägande huruvida
ifrågavarande utbyggnadsprogram icke borde ytterligare utvidgas. Därom har
kommissionen anfört:

Kommissionen anser att man med ledning av de erfarenheter man hittills
haft av produktionen vid verket i Kvarntorp kan antaga, att den för verket
beräknade kapaciteten kommer att uppnås. En viss osäkerhet härutinnan
förefinnes emellertid, så länge man ej haft erfarenheter av drift vid verket
under vinterförhållanden. Verket vid Kinne-Kleva har, trots att det redan
varit i drift under mer än ett års tid, ännu ej någon månad uppnått högre
produktion än cirka 690 ton, vilken produktion uppnåddes i november 1941.
Medelproduktionen för de senaste tre månaderna uppgår till 560 ton, vilket
motsvarar en årsproduktion av cirka 6,700 ton. Erfarenheten från föregående
vinter visade dessutom att man icke synes kunna räkna med
samma produktionskapacitet under den kallaste årstiden som under året i
övrigt. Om kapaciteten vid de redan befintliga anläggningarna i Kinne-Kleva
icke kan drivas upp utöver den nuvarande och dessutom kapaciteten i Kvarntorp
skulle gå ned under vintermånaderna, kommer den föreslagna kapacitetsökningen
av 42,000 ton att vara otillräcklig för att den sammanlagda
kapaciteten vid skifferoljeindustrien efter utbyggnaden skall uppgå till 81,000
ton per år.

I betraktande härav anser kommissionen, att man redan nu bör inrikta
sig på en viss ytterligare utbyggnad av oljeindustrien. Även denna utbyggnad
bör utföras enligt Ljungströmsmetoden, oaktat de tidigare berörda olägenheter
som äro förenade med denna metod. Kommissionen förordar på
grund härav, att utbyggnadsprogrammet enligt Ljungströmsmetoden ökas
med förslagsvis 10,000 ton, varigenom en utbyggnad av oljeindustrien enligt
denna metod med en årlig produktionskapacitet av totalt 32,000 ton nu skulle
godkännas av statsmakterna.

Till ledning vid bedömande av de ytterligare kostnader, som uppstå vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

utbyggnad av anläggningarna för en årsproduktion av ytterligare 10,000 ton
enligt Ljungströmsmetoden må framhållas att bolaget beräknat kostnaderna
för utbyggnad av industrien vid Kvarntorp till en kapacitet av 32,000 ton
per år uteslutande enligt Ljungströmsmetoden till 13,000,000 kronor. Det
totala utbyggnadsprogram, som av kommissionen nu förordas till godkännande,
torde sålunda draga en anläggningskostnad av omkring 35 miljoner
kronor.

Direktören Håkan Abenius, vilken anlitats såsom sakkunnig vid ärendets
beredning inom handelsdepartementet, har i en upprättad promemoria föreslagit,
att utbyggnaden av landets skifferoljeindustri till en årlig produktionskapacitet
av 81,000 ton fördelas med allenast 13,000 ton å Kinnekulleverket
och återstoden, eller således 68,000 ton, å oljeverket vid Kvarntorp.
Vid en utbyggnad enligt detta förslag beräknas kostnaderna för nyanläggningarna
till 26,000,000 kronor. I sin promemoria, daterad den 15 december
1942, har Abenius anfört bland annat följande:

Vid utbyggnad av landets skifferoljeindustri till en årsproduktion av 81,000
ton olja kunna två alternativ tänkas.

Alt. I. Kinne-Klevaverket bibehålies vid nuvarande storlek, men produktionen
ökas genom att rikare skiffer tillföres verket, övrig produktionsökning
förlägges till Kvarntorp.

Alt. II. Utbyggnaden sker i enlighet med marinförvaltningens och skifferoljebolagets
förslag med vissa modifikationer i fråga om utbyggnaden i
Kinne-Kleva.

Alt. I.

Enligt marinförvaltningens förslag avses att genom tillbyggnad av en ugnsanläggning
av Berghs konstruktion komma upp i en oljeproduktion av 20,000
ton per år i Kinne-Kleva. Då borde man med nuvarande två ugnar av samma
typ kunna komma upp till en årsproduktion av 13,300 ton olja, örn rik skiffer
kan tillföras verket.

Det skifferbrott, som nu bearbetas, är anlagt inom ett område, där det
undre rika skifferlagret är relativt tunt. Sedan de utgående delarna av det
rika lagret nu i huvudsak förbrukats, har oljehalten sjunkit genom att allt
större del av det övre oljefattiga lagret medtagits.

Under innevarande års 11 första månader har 234,595 ton skiffer destillerats
i oljeverket. Härvid har utvunnits 4.537 ton olja eller 10 %. (I Kvarntorp
under oktober 1942 4.35 %>.) För att erhålla den för destillering avsedda
skiffern har under samma tid brutits 313,038 ton skiffer och 197,862
ton kalksten. På en sammanlagd brytning av 510,900 ton har oljeutvinningen
således varit 0.9 %.

För att erhålla rikare skiffer måste brytningen flyttas till ett nytt område.
Inom det av marinförvaltningen föreslagna området vid Ödbogården-Haggården
uppskattas tillgångarna till 2.16 milj. ton med 5.3 % olja. Härav utgöres
dock en viss del av områden, som man ej med säkerhet kan förvärva
eller där koncession ej kan erhållas på grund av för litet avstånd till gårdar.
För att få klarhet i denna fråga bör ett optionsavtal snarast söka träffas
med berörda markägare. Under förutsättning att uppgörelse kan träffas
inom hela det föreslagna området skulle skiffertillgångarna vid nuvarande
.storlek på oljeverket räcka i cirka 5 år. Att märka är att även skiffern
inom detta område har lägre oljehalt och högre orstenshalt än den rika
skiffern i Kvarntorp.

För transport av den brutna skiffern till oljeverket framdrages ett gruv -

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

spår till brottet och transporten utföres med vid nuvarande brottet befintlig
materiel, eventuellt med någon komplettering av den rullande mate -

rielen.

Kostnaderna för detta alternativ i Kinne-Kleva:

Markförvärv ......................................... kronor 175,000

Framdragande av spår, iordningställande av brottet, komplettering
av den rullande materielen..................» 325,000

Kronor 500,000.

Enligt detta alternativ skulle Kvarntorpsanläggningen utökas från 29,000
till 68,000 ton olja per år. Detta innebär att anläggningen måste utföras för
en årsproduktion av 7,000 ton olja utöver vad som föreslagits i skifferoljebolagets
förslag. Vilka metoder som där böra komma till användning kommer
ej att här diskuteras, men det kan framhållas att utvidgningen rymmes
inom den övre gräns, som angivits för den lämpliga storleken av oljeverket
i Kvarntorp, under förutsättning att 22,000 ton framställas enligt Ljungströmsmetoden.
Att för närvarande tänka att större kvantitet än 22,000 ton/år
skulle framställas enligt denna metod måste efter vattenfallsstyrelsens bestämda
avstyrkande anses uteslutet.

Om man räknar utbyggnadskostnaden för ytterligare 7,000 ton olja/år i
proportion till kostnaden för utbyggnad av 10,000 ton olja per år, blir kostnaden
i Kvarntorp 25,500,000 kr.

Totalkostnaden enligt detta alternativ blir 26,000,000 kr.

Alt. II.

Om produktionen anses böra fördelas så, som marinförvaltningen och
skifferoljebolaget föreslagit, innebär detta att tillgångarna i det nya brottet
i Kinne-Kleva räcka cirka 3 */2 år. Vid den ökade brytningen blir krossverket
vid oljeverket för litet, och marinförvaltningen har därför föreslagit
att bygga ett nytt krossverk vid brottet och transportera den krossade och
skrädda skiffern med linbana till oljeverket. Fördelen med linbanan anser
marinförvaltningen vara att såväl anläggnings- som driftkostnader beräknats
bliva lägre än med järnväg. Transportkvantiteten skulle bliva mindre
genom att skrädningen sker före transporten. Vidare skulle man komma
ifrån svårigheten med att hålla ett spår snöfritt.

Transporten med linbana förutsätter, att skiffern är krossad före transporten.
Därför måste krossverket förläggas vid brottet. Skall man räkna med
uteslutande dagbrytning i fortsättningen, måste krossverket med korta tidsintervaller
flyttas liksom linbanans pålastningsstation. För att ej få några
driftsavbrott vid flyttningen måste därför två fullständiga krossverksutrustningar
finnas.

Ur skötsel- och reparationssynpunkt är det lämpligare, att krossverket
blir förlagt intill oljeverket. Uppfattningen att linbanetransport blir billigare
än järnvägstransport gäller ej här föreliggande speciella förhållanden. Som
alternativ till linbana har därvid räknats transport på ett vanligt gruvspår.
Då vid brytningen skiffern i alla fall måste lastas i vagnar för transport till
en linbanestation, blir ökningen av transportkostnaden för den ökade transportlängden
fram till oljeverket av mindre betydelse, så länge ej brottet ligger
längre från oljeverket än 2 å 3 km. Men det är genom de stora amorteringsbelopp,
som på grund av brottets korta livslängd måste göras för
krossverk och vissa delar av linbanan, som linbanetransporten kommer i ett
ogynnsammare läge. Driftsledningen vid Kinne-Kleva tillmäter snösvårigheterna
vid järnvägsdrift stor betydelse. Om lämpliga åtgärder med snöskydd
etc. vidtagas, bör denna sak ej få någon avgörande betydelse vid val
av transportmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Då tillgången av rik skiffer, åtkomlig i dagbrott, är relativt begränsad och
utbredd över en mycket stor yta, bör man redan nu undersöka möjligheterna
för underjordsbrytning. Lösningen av problemet underjordsbrytning är i
själva verket av fundamental betydelse för Kinne-Klevaverkets framtid. Vid
underjordsbrytning kan det endast ifrågakomma alt bryta det undre rika
lagret, vars halt av olja är fullt jämförbar med Kvarntorps. Vidare kan
man endast räkna med att bryta skiffer, som är mer än 2 meter mäktig. Underjordsbrytningen
måste ställa sig avsevärt dyrare än en väl planerad dagbrytning.
Å andra sidan följer vissa fördelar nied underjordsbrytning. Inga
markskador uppstå, och man får arbeta under konstanta väderleksförhållanden.
På grund av den ringa erfarenhet, som föreligger örn skifferns hållfasthet
och övriga egenskaper, kan inga säkra siffror anges för brytningskostnad,
ej heller kan en definitiv brytningsplan utarbetas.

Rörande de med det av honom förordade alternativ I förenade fördelarna
har Abenius framhållit, att genom utbyggnad enligt detta alternativ anläggningskostnaderna
kunde beräknas bliva 2,800,000 kronor lägre än enligt
marinförvaltningens och skifferoljebolagets gemensamma förslag, vartill
komme att jämväl driftkostnaderna borde bliva lägre till följd av att en
större del av Kvarntorps rikare skiffer skulle brytas. Abenius har tillika erinrat
om att man genom ett uppskov med utbyggnaden i Kinne-Kleva skulle
hinna få Ljungströmsmetoden fullt utprovad i Kvarntorp. Om denna metod
infriade de förhoppningar man ställde på densamma, komme säkerligen den
vidare utvecklingen av landets skifferoljeindustri att ske enligt denna metod.
Skulle däremot metoden ej visa sig motsvara vad man hoppats eller kraftfrågan
ej kunna lösas, måste utvecklingen ske enligt någon av ugnsmetoderna.
Hade man då hunnit lösa problemet om underjordsbrytning i KinneKleva,
kunde tiden vara mogen att utbygga verket där, baserat på en brytning
av det undre oljerika skifferlagret.

över Abenius’ promemoria hava infordrade utlåtanden avgivits av marinförvaltningen
och Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse.

Marinförvaltningen har hänvisat till ett av Bergh på anmodan av ämbetsverket
avgivet, vid dess utlåtande fogat yttrande, i vilket Bergh sagt sig icke
kunna finna, att vad Abenius anfört borde föranleda marinförvaltningen att
frångå förslaget örn Kinnekulleverkets utbyggande enligt etapp III b i Berghs
förut omförmälda utredning. Därest likväl det av Abenius förordade alternativet
— som med vissa modifikationer motsvarade etapp I i Berghs utredning
_ nu skulle komma till utförande, borde i allt fall ett nytt krossverk

uppföras. Det vid Kinne-Kleva nu befintliga krossverket vore nämligen underdimensionerat
så till vida, att dess kapacitet redan vore till fullo utnyttjad,
varför reserv i händelse av driftsavbrott icke stöde till förfogande. Ju mer
förslitet krossverket bleve, desto starkare gjorde sig behovet av reserv gällande.
Det förelåge därför ett oavvisligt behov av ett helt nytt krossverk.
Kostnaderna för ett sådant — inklusive sovringsverk, transportanordningar
och erforderliga byggnader — skulle, såsom i Berghs utredning under etapp I
angivits, uppgå till 1,270,000 kronor. Jämväl övriga av Bergh för genomförandet
av sistnämnda etapp föreslagna åtgärder borde snarast komma till

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

utförande. Vid detaljutformningen av förslaget enligt etapp I hade det
emellertid visat sig, bland annat, att linbanan borde utdragas till annan plats
i det nya brytningsområdet samt att av det nya krossverket allenast grovkrossen
borde placeras vid det nya brottet, under det att skrädverk och finkrossverk
lämpligen kunde förläggas till oljeverket. Genom en dylik uppdelning
skulle vinnas, att vid ett framtida upptagande av nytt brytningsområde
ännu längre norrut endast grovkrossen måste flyttas till det nya området.
— I sitt yttrande har Bergh vidhållit sin tidigare uttalade åsikt, att
en linbana borde anläggas till det nya brytningsområdet. Till stöd härför
har Bergh åberopat en jämförande kalkyl mellan transport med linbana och
transport per gruvspår, utvisande att transportkostnaden per ton destillerad
skiffer skulle vid ett genomförande av alternativ I uppgå till i förra fallet
41 öre och i senare fallet 38 öre. Skillnaden vöre enligt Berghs uppfattning
så ringa i förhållande till fördelarna med en linbana, att den icke borde
spela en avgörande roll. Örn brytningen å det nya området utsträcktes blott
ett år utöver den av Abenius förutsatta tiden, konnne för övrigt en linbana
att även ekonomiskt visa sig vara det fördelaktigaste transportmedlet. Beaktas
borde vidare, att i dagen liggande fyndigheter längre norrut framdeles
kunde komma att bearbetas och att det icke torde vara praktiskt möjligt
att utbygga ett gruvspår på det avstånd av cirka 4,900 meter, varom då bleve
fråga. Bergh har slutligen förklarat sig icke hava något att erinra mot att
försök i mindre skala med underjordisk brytning av Kinnekulleskiffern företoges
men har gjort gällande, att försöksbrytningen borde ordnas såväl med
en takhöjd av två meter som med större takhöjd.

Marinförvaltningen har för sin del anfört följande:

De skäl, som förestavat ämbetsverkets och bolagsstyrelsens gemensamma
förslag till utbyggnad av Kinnekulleverket, måste anses väl grundade, i
främsta rummet emedan detta verk i vissa avseenden är utbyggt till större
kapacitet än som motsvarar antalet befintliga ugnshus. Härtill kommer att
vattentillförseln är synnerligen väl ordnad. Det får ej heller förbises, att den
rikliga förekomsten av orsten i skiffern, som nu är till nackdel vid driften,
i en framtid kan komma att utnyttjas på ett för verkets ekonomi fördelaktigt
sätt genom framställning av jordbruks- och industrikalk samt cement.

Då det emellertid av Abenius’ utredning synes framgå, att en snabb och
för marinens vidkommande synnerligen önskvärd ökning av den inhemska
oljeproduktionen lättast kan åstadkommas därigenom, att nu aktuell utbyggnad
av landets skifferoljeindustri helt förlägges till Kvarntorp, har marinförvaltningen
intet att erinra mot att man beträffande Kinnekulleverket för
närvarande nöjer sig med att flytta brytningen till området vid Ödbogården
och Haggården, där en fyndighet av mera oljerik skiffer lätt kan exploateras,
samt att frågan örn en vidare utbyggnad av sistnämnda verk tills vidare
får anstå. Marinförvaltningen anser sig dock böra kraftigt understryka nöd j^n^^e^en

av nytt krossverk omedelbart anskaffas samt att medel

därför anvisas.

Vad sättet för den brutna skifferns transport från det föreslagna nya brytningsområdet
till oljeverket beträffar synes vidare utredning nödvändig för
att fastställa vilket transportsätt som ställer sig ekonomiskt fördelaktigast.
Marinförvaltningen får på denna punkt inskränka sig till att hemställa att

Kungl. Maj-.ts proposition nr 25.

tillräckliga medel måtte beviljas, så att, örn utredningen visar, att linbana
skulle bliva det mest ändamålsenliga transportmedlet, en sådan kan komma
till utförande.

Svenska skifferoljeaktiebolagets styrelse har icke funnit anledning framföra
några erinringar emot vad Abenius anfört därom, att de skifferförekomster,
som vid Kinne-Kleva kunde tillgodogöras genom dagbrottsbrytning
och som samtidigt hade så hög oljehalt att de för närvarande borde utnyttjas,
vore så begränsade att de borde reserveras för det nuvarande verkets drift,
samt att vid Kinne-Kleva nya ugnsanläggningar borde komma i fråga först
sedan det visat sig att underjordsbrytning där kunde genomföras på ett ekonomiskt
sätt. — Styrelsen har däremot på anförda skäl funnit Abenius’ beräkning
av produktionskapaciteten vid Kinnekulleverket efter en utbyggnad
enligt alternativ I vara för hög. Årsproduktionen skulle enligt styrelsens mening
knappast komma att överstiga 10,000 ton olja och 1,000 ton gasbensin
eller sammanlagt 11,000 ton. Med anledning härav borde — därest den sammanlagda
skifferoljeproduktionen inom landet skulle ökas till 81,000 ton
per år — årsproduktionen vid Kvarntorp verket ökas till 70,000 ton mot av
Abenius angivna 68,000 ton. I sin skrivelse den 3 oktober 1942 hade styrelsen
uppskattat oljeproduktionen i Kvarntorpverkets nuvarande anläggningar till

29.000 ton per år. Emellertid gåve senare erhållna driftresultat vid handen,
att årsproduktionen därstädes borde bliva minst 30,000 ton, vai-för efter den
av styrelsen i sistnämnda skrivelse föreslagna utbyggnaden en årsproduktion
örn 62,000 ton kunde påräknas. Under nyss angivna förutsättning borde
alltså vid Kvarntorp en utbyggnad därutöver vidtagas, så att ytterligare 8,000
ton olja årligen skulle kunna tillverkas.

Om sättet för åstadkommande av denna ytterligare ökning av årsproduktionen
vid Kvarntorpverket har styrelsen anfört i huvudsak följande:

Speciellt med hänsyn till de svårigheter, som tidigare framhållits i fråga
örn möjligheten att erhålla elektrisk energi utöver vad som kräves för den
planerade utvidgningen enligt Ljungströms metod intill en årskapacitet av

22.000 ton, har möjligheten att med hjälp av ugnsmetoderna åstadkomma
den ifrågasatta utökade kvantiteten undersökts. Det kan anses klarlagt att,
innan koksförbränningsproblemet lösts, verkets värme- och kraftbalans kräver,
att 50 % av tillverkningen sker enligt Berghs system. I stället för de

6,400 ton olja per år, som i styrelsens särskilda skrivelse den 3 oktober
1942 angivits böra framställas enligt Berghs system, skulle alltså minst 9,000
ton framställas enligt denna metod. Detta betyder att, i stället för eli ugnshus
enligt system Bergh, ett och ett halvt sådant bör utbyggas. Detta går att
utan svårighet utföra på så sätt, att det planerade tredje ramshuset fö Hånges
åt norr, så att det kommer att omfatta 24 ugnslock i stället för tidigare 16.
Rökgaserna kunna fortfarande utan svårighet bortföras genom befintlig
skorsten.

Under tiden Vig—3712 1942 har i de två Bergh-ugnama 3,451 ton olja framställts.
Då häri icke medräknats någon gasbensin (gasbensinanläggningen
är ännu icke färdigställd), torde man ha rätt att räkna med att här planerade
utvidgning med ett och ett halvt ugnshus bör giva minst 10,100 ton
olja per år.

Rockesholnrsugnen har under samma tid givit 1,720 ton olja. Inklusive gas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

bensin bör alltså den tidigare angivna kvantiteten eller 3,900 ton per år
kunna ytterligare erhållas från denna ugnsanläggning, om den planerade utökningen
med ett halvt ugnshus kommer till stånd.

Med de sålunda föreslagna utvidgningarna erhålles en merproduktion av

14,000 ton olja per år, vilket motsvarar den kvantitet, till vilken verket inom
sin nuvarande ram kan utbyggas.

Emellertid faller vid den nuvarande tillverkningen cirka 290 ton skifferstybb
per dygn, som tidigare icke kunnat utnyttjas för oljeframställning.
Mindre försök ha nu utförts, vilka synas visa, att det är tekniskt och ekonomiskt
möjligt att genom så kallad nodulisering av stybben överföra denna
i er* form, som möjliggör dess torrdestillation. Ett nytt försök genomföres
för närvarande med en så stor kvantitet, att även pyrolysförsök i bolagets
olika ugnar kunna utföras. Om den ovan föreslagna utvidgningen av ugnsbeståndet
kommer till stånd, bör stybbkvantiteten öka från 290 ton per dygn
till 440 ton. Då för en årsproduktion av 4,000 ton olja erfordras en skiffergenomsättning
av 290 ton per dygn vid 320 effektiva driftsdygn per år, bör
den tillgängliga stybbkvantiteten väl förslå för det angivna ändamålet.

En motsvarande metod har tidigare med framgång tillämpats i Estland,
och de erhållna nodulerna underkastades där torrdestillation i en ugn av
IM-modell. En dylik ugn kan bekvämt utbyggas intill den redan befintliga
IM-ugnen. En förhandsberäkning av tillverkningskostnaderna inklusive ränta
och amortering för noduliseringsanläggningen visar, att priset på de för pyrolys
färdiga nodulerna bör understiga motsvarande kostnad för nybruten, färdigkrossad
skiffer. Styrelsen får därför föreslå att, under förutsättning att
det förut nämnda storförsöket ger önskat resultat, en noduliseringsanläggning
för skifferstybb bygges jämte en destillationsugn av sådan storleksordning,
att minst 4,000 ton olja per år däri kan framställas.

Kostnaderna för den sålunda föreslagna utbyggnaden hava av styrelsen
angivits till 25,130,000 kronor enligt följande tablå:

1) Ugnsanläggningen:

Utökning av anordningar för
brytning och transport av

skiffer .................... kronor 853,000

Utökning av garage och förrådsutrymme,
kontor och man skapsbyggnad

..............

Komplettering av utrustning vid
kross- och silosanläggningen . .

En och en halv ugn, system Bergh
Utökning av befintlig ugnsanläggning,
system Rockesholm
Noduliseringsverk för stybb ....

En ugn system Industrimetoder. .

Transportanordningar inklusive
ny lcokssläckningsanordning . .

Oförutsett och säkerhet för prisfördyring
..................

2) Ljungströmsanläggningen:

Byggnader, reservoarer, brunnar,
rörledningsarbeten, brandattiralj
........................ kronor 800,000

Elektrisk utrustning .......... » 675,000

» 370,000

» 130,000

» 3,829,000

» 1,000,000

» 600,000

» 1,700,000

» 440,000

1,078,000 kronor 10.000

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

Kondensationsanläggning, oljeled ning,

gasledning ............ kronor 800,000

Borrmaskinsutrustning ........ » 110,000

Forskning, experiment och säkerhet
för prisfördyring, oförutsett
....................... »__715,000

Gemensamma anläggningar:

Två stycken svavelverk ........ kronor 3,860,000

Komplettering i ångcentral inklusive
nya turbogeneratorer och
utökad vattenreningsanläggning » 2,600,000

Vattenförsörjning inklusive nytt
gradérverk, komplettering av
rörledningsnät för olja, gas
m. m., extra monteringskostnader,
elektrisk installation .... » 770,000

Utvidgning av gasbensin- och

toppningsanläggning ........ » 825,000

Oförutsett och säkerhet för prisfördyring
................. » 1,145,000

övriga gemensamma kostnader:

Bostäder för arbetare och tjänstemän
.................... kronor 2,130,000

Geologiska undersökningar .... » 50,000

Markförvärv ............... »__650,000

kronor 3,100,000

* 9,200,000

»__2,830,000

Kronor 25,130,000.

Rörande grunderna för denna kostnadsberäkning har styrelsen yttrat, att
styrelsen utgått från samma tekniska förutsättningar som vid upprättandet
av det i styrelsens särskilda skrivelse den 3 oktober 1942 ingående kostnadsförslaget
med undantag av att ångkraftanläggningens utbyggande antagits
komma att äga rum uteslutande i form av en utvidgning av den redan befintliga
ångcentralen och icke genom uppförande dessutom av en helt ny,
för Ljungströmsanläggningen avsedd kraftstation, såsom i det tidigare förslaget
antagits. Styrelsen ville emellertid ifrågasätta, om icke såväl de redan
befintliga som de nu föreslagna Bergh-ugnarnas lågtrycksångpannor
borde utbytas mot s. k. La Mont-ångpannor, vilket skulle medföra en ökning
av dessa ugnars oljeproduktion med minst 10 och av deras angproduktion
med 70 procent. Kostnaden för ett dylikt utbyte med därav föranledd utvidgning
av ångcentralen kunde uppskattas till 1,500,000 kronor, varav 723,000
kronor belöpte å sistnämnda åtgärd. Å andra sidan skulle med anläggandet
av det ena av de nu föreslagna två nya svavelverken tills vidare utan olägenhet
kunna anstå. Härigenom skulle, framhåller styrelsen, 1,930,000 kronor
i anläggningskostnader sparas och bolagets försörjning med elektrisk energi
underlättas. Med de nu angivna modifikationerna skulle utbyggnaden således
draga en kostnad av (25,130,000 + 1,500,000 — 1,930,000 =) 24,700,000
kronor.

Slutligen har styrelsen i sitt utlåtande anfört, att Kvarntorpverkets totala
kraftproduktion efter nu föreslagna utbyggnad kunde beräknas uppgå till

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

8,400 kW, varav 6,400 kW borde kunna levereras till Ljungströmsanläggningen.
Även om kraftbehovet vid tillämpningen av den Ljungströmska metoden
skulle bliva något högre än som tidigare antagits, skulle genom den
sålunda ökade egna kraftproduktionen en säkerhetsmarginal erhållas, så att
med den nu kontrakterade kraftleveransen från vattenfallsstyrelsen örn 10,000
kW den beräknade oljeproduktionen borde kunna uppnås.

I anledning av proposition nr 313 till 1941 års riksdag anvisade riksdagen
i skrivelse nr 477 såsom kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket
ett reservationsanslag örn 370,000 kronor till anordnande av bostäder för
personal vid Kinnekulleverket. Kungl. Majit uppdrog därefter åt egnahemsstyrelsen
att i samråd med marinförvaltningen och 1940 års militära byggnadsordning
ga i författning om uppförande av tre tjänstemannavillor å
tre rum och kök samt sexton enfamiljsstugor å två rum och kök ävensom
att omhänderhava den framtida förvaltningen av de färdiga fastigheterna,
varjämte Kungl. Majit bemyndigade styrelsen att med anlitande av nyssnämnda
anslag bestrida kostnaderna för anordnandet av dessa bostäder.

Marinförvaltningen har sedermera i skrivelse den 27 augusti 1942 hemställt,
bland annat, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till bostadshus
vid Kinnekulleverket för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
å 400,000 kronor. Marinförvaltningen har härutinnan anfört:

Sedan driften vid Kinnekulleverket numera kommit i gång i full utsträckning,
har det visat sig att de hittills beslutade bostäderna icke fylla behovet.
Erfarenheten från den hittillsvarande verksamheten vid skifferoljeverket har
givit vid handen, att driftsvårigheter i avseende å produktionens uppehållande
sammanhängt med att verkets arbetarpersonal till stor del är bosatt på sådant
avstånd från verket, att möjlighet ofta icke förelegat för personalen att
inställa sig till tjänstgöring. Vid brådskande, oförutsedda behov har det ej
heller varit möjligt att få nödig arbetskraft inställd inom rimlig tid. Detta
i sin tur betingas av att den hittillsvarande bostadsbebyggelsen visat sig alltför
otillräcklig för att tillgodose stort mera än arbetsbefälets och den direkta
servicepersonalens bostadsbehov. Särskilt under den gångna vinterns svåra
väderleks- och kommunikationsförhållanden hava extraordinära åtgärder
måst vidtagas för att åtminstone säkerställa det absolut oundgängliga behovet
av arbetskraft. Sålunda har en hel del arbetare måst transporteras med
bil till och från arbetet, vartill skifferoljeverket bidragit med viss del av kostnaderna,
och vidare har ett vid järnvägshållplatsen uppfört godsmagasin provisoriskt
inretts till förläggningsplats för 40 man. Sistnämnda förläggning,
som varit fullbelagd alltifrån dess iordningställande vid jultiden och fram
till mitten av april, då väglaget medgav dess avveckling, har sålunda varit den
enda till buds stående utvägen att förhindra driftens nedläggande under den
gångna vintern.

Att dylika nödfallsåtgärder icke kunna få bliva av konstant natur ligger i
öppen dag. Förutsättningarna för att verket skall kunna drivas rationellt och
utnyttjas till full produktionskapacitet äro främst, att arbetspersonalen icke
på grund av vantrevnad genom förenämnda förhållanden lämnar sin anställning
eller genom stora ansträngningar att nå arbetsplatsen saknar nödig vigor
att effektivt fullgöra sin arbetsdag. Såsom förhållandena nu ligga till, är huvudparten
av arbetarstammen bosatt utanför verket, på avstånd varierande

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

från 3 till 36 km fågelvägen, utan andra kommunikationsmedel än cykel eller,
i ett par undantagsfall, egen bil. Härav framgår att de nuvarande förhållandena
med det snaraste måste i någon form avhjälpas.

Den nu till buds stående bebyggelsen bereder bostadsutrymme för 38 gifta
och 50 ogifta av verkets omkring 40 tjänstemän och 275 arbetare.

Under förutsättning att gränsen för utom verket boende sättes till 3 km
för gifta och 5 km för ogifta, skulle enligt verkställd utredning ytterligare
bostadsutrymme behöva beredas för 69 gifta och 22 ogifta. För att inom
rimlig tid och i största möjliga utsträckning lösa denna brännande fråga synas
följande åtgärder snarast böra ifrågakomma:

1) uppförande genom egnahemsstyrelsen av fyra enfamiljsvillor om tre
rum och kök för arbetsbefälet (driftverkmästaren, gruvfogden, övermontören
och ugnsmästaren);

2) uppförande likaledes genom egnahemsstyrelsen av ytterligare åtta småstugor
örn två rum och kök för gifta förmän och arbetare; samt

3) uppförande genom marinförvaltningens försorg av ytterligare fyra bostadshus
av redan befintlig typ, därav tre med vartdera sex lägenheter örn ett
rum och kök för gifta och ett med tolv rum, varje rum för två ogifta arbetare.

Genom dylik utbyggnad skulle följaktligen bostadsutrymme erhållas för
ytterligare 30 gifta och 24 ogifta befattningshavare. Härigenom skulle av antalet
mera avlägset boende befattningshavare nära halva antalet gifta och
hela antalet ogifta vara tillgodosett med bostäder.

Vad kostnadsfrågan för denna utbyggnad beträffar hava underhandsuppgifter
inhämtats från dels egnahemsstyrelsen, dels entreprenören för de tidigare
uppförda bostadshusen. De därvid uppgivna byggnadskostnaderna be -

löpa sig till:

för 4 st. enfamiljsvillor å 18,000 kronor ................... kronor 72,000

» 8 » småstugor » 14,000 » » 112,000

» 4 » bostadshus » 50,000 » » 200,000

oförutsett och ordnande av vattentäkt ................... » 16,000

Summa kronor 400,000.

över marinförvaltningens nu omförmälda framställning hava infordrade
utlåtanden avgivits av egnahemsstyrelsen och luftskyddsinspektionen. Egnahemsstyrelsen
har ansett det av marinförvaltningen föreslagna bostadsbygget
böra kunna komma till stånd inom den angivna kostnadsramen. Luftskyddsinspektionen
har framhållit, att ifrågavarande bostadsområde vore beläget
på allenast 500—600 meters avstånd från skifferoljeverket. Då denna
industriella anläggning måste anses vara ett för flyganfall synnerligen utsatt
mål, syntes angeläget att för de ifrågavarande bostadsbyggnaderna i samband
med uppförandet anordna skyddsrum, trots att anläggningen och bostadsområdet
icke läge inom luftskyddsort. Det vore också ett önskemål att jämväl
för de redan tidigare uppförda bostadsbyggnaderna skyddsrum komme
lill stånd.

Vid övervägande av åtgärder för skifferoljeindustriens utbyggande torde
man hava att utgå från det i bränslekommissionens skrivelse den 28 april 1942
framförda önskemålet örn en omedelbar ökning av oljeproduktionen till 81,000
ton per år. Därmed skulle vinnas en icke obetydlig förbättring i landets försörjning
med flytande bränsle, låt vara att förbättringen varken skulle in -

Före draganden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

träda omedelbart eller medföra att förbrukningen av dylikt bränsle bleve oberoende
av import. För närvarande synes den sammanlagda oljeutvinningen
vid Kinnekulle- och Kvarntorpverken motsvara en årlig produktion av omkring
37,000 ton, gasbensin däri inräknad. För uppnående av en årsproduktion
om 81,000 ton erfordras således, att skifferoljeindustrien sättes i stånd
att leverera ytterligare omkring 44,000 lon. Detta bör enligt min mening ske
snarast möjligt och efter de riktlinjer, vilka av mig i det följande angivas.

Med hänsyn till de vid Kvarntorp befintliga oljeskifferfyndighetemas obestridliga
överlägsenhet beträffande såväl kvalitet som kvantitet torde den
produktionsökning, varom nu är fråga, huvudsakligen böra åvägabringas
genom utbyggnad av anläggningarna därstädes och endast så stor del av den
erforderliga oljemängden, som kan utvinnas genom tillgodogörande av oljerikare
skiffer, uttagas vid Kinnekulleverket. Oljeutvinningen därstädes motsvarar
för närvarande ungefär 7,000 ton om året. Vad tillvägagångssättet för
ernående av en produktionsökning vid Kinnekulleverket angår är jag närmast
benägen att förorda det av Abenius framlagda, såsom alternativ I betecknade
förslaget, vilket innebär att skifferbrytningen i fortsättningen förlägges
till ett cirka 2 km från det nuvarande oljeverket beläget område vid
Ödbogården och Haggården, där skiffern är oljerikare än i det brott i oljeverkets
omedelbara närhet, som för närvarande kommer till användning,
samt att till det nya brytningsområdet framdrages ett gruvspår, å vilket den
brutna skiffern utan föregående krossning skall forslas till förädlingsanläggningarna
vid Kinne-KIeva. Lika med skifferoljebolagets styrelse finner
jag försiktigheten bjuda, att Kinnekulleverkets produktionsförmåga efter en
sådan omläggning av brytningen icke uppskattas till mer än 11,000 ton olja
per år. Kostnaderna för detta alternativ hava av Abenius beräknats till 500,000
kronor, därav 175,000 kronor för markförvärv och 325,000 kronor för framdragande
av spår, iordningställande av brottet samt komplettering av den
rullande materielen. Ehuru denna kostnadskalkyl måhända kan komma att
visa sig icke hållbar, anser jag densamma kunna tillsvidare godtagas. Det
bör emellertid enligt min mening överlämnas åt skifferoljebolagets ledning
att avgöra huruvida icke i stället, på sätt Bergh föreslagit, transporten av skiffer
från det nya brytningsstället lämpligen bör ske med linbana. Den ökning
av anläggningskostnaderna, som skulle förorsakas härav, lärer icke vara
större än att bolagsledningen skall kunna utan statsmakternas ingripande
täcka densamma. Likaledes lärer det böra ankomma på bolagsledningen att,
örn och när så erfordras, med tillgängliga medel vidtaga anstalter för renovering,
helt eller delvis, av de vid Kinnekulleverket förefintliga anordningarna
för krossning av skiffern.

Jag får i detta sammanhang anmäla att, sedan 1941 års riksdag (skrivelse
nr 303) till utvidgning av Kinnekulleverket å tilläggsstat II för budgetåret
1940/41 anvisat ett reservationsanslag av 1,350,000 kronor, därav 700,000
kronor avsetts till uppförande av ugnar för destillering av skifferstybb, samt
anslaget därefter ställts till marinförvaltningens förfogande för angivna ändamål,
marinförvaltningen i skrivelse den 16 januari 1943 på anförda skäl

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

hemställt om medgivande för ämbetsverket att i stället få använda de för
destillationsugnar avsedda medlen till uppförande av en anläggning för nodulisering
(brikettering) av skifferstybb. Statens bränslekommission bär i
häröver infordrat utlåtande — med förmälan att kommissionen ansåge sig
icke kunna bedöma riktigheten av den föreslagna investeringen samt under
hänvisning till att i propositionen nr 2 till innevarande års riksdag bebådats
en sammanslagning av Kinnekulleverket och Svenska skifferoljeaktiebolaget

— sagt sig anse, att sistnämnda medel borde användas endast på det sätt,
som vid samråd mellan marinförvaltningen och skifferoljebolaget befunnes
lämpligt. Även enligt min mening bör i fråga om användningen av dessa medel
samråd ske mellan marinförvaltningen och bolaget. Därest riksdagen
intet har att däremot erinra, synes därvid böra kunna bestämmas, att med
anlitande av medlen i fråga skall vid Kinnekulleverket uppföras en anläggning
för nodulisering av skifferstybb.

Av marinförvaltningens redogörelse för bostadsförhållandena vid Kinnekulleverket
framgår, att dessa ännu lämna åtskilligt övrigt att önska, i det
att en stor del av verkets personal icke kunnat beredas bostad inom rimligt
avstånd från arbetsplatsen. Enligt vad marinförvaltningen uppgivit är huvudparten
av den till 275 man uppgående arbetarstammen nödsakad bo på ett avstånd
från verket, som varierar mellan 3 och 36 km fågelvägen. Vilka olägenheter
detta måste medföra för driften ligger i öppen dag. Ämbetsverkets nu
gjorda, av egnahemsstyrelsen tillstyrkta hemställan avser beredande av bostad
åt 30 gifta och 24 ogifta befattningshavare genom uppförande av 4
enfamiljsvillor, 8 småstugor och 4 bostadshus för en kostnad av tillhopa

400,000 kronor, i vilket belopp även ingå oförutsedda utgifter och kostnaden
för ordnande av vattentäkt. Jag tillstyrker, att detta belopp anvisas för möjliggörande
av en dylik utvidgning av bostadsbeståndet vid Kinnekulleverket.
Det torde sedermera få bliva föremål för närmare övervägande, i vilken ordning
och omfattning ifrågavarande byggnadsprogram bör genomföras. -— Det
av luftskyddsinspektionen i detta sammanhang framställda önskemålet om
anordnande av skyddsrum för såväl de nu planerade bostäderna som det vid
verket redan befintliga bostadsbeståndet torde efter verkets överlåtande till
skifferoljebolaget kunna utan svårighet tillgodoses av bolaget. Vid sådant förhållande
lärer någon Kungl. Maj:ts åtgärd härför icke erfordras.

Under förutsättning att av den nu ifrågavarande ökningen av oljeproduktionen
allenast 4,000 ton anses böra falla på Kinnekulleverket måste oljeutvinningen
vid Kvarntorp ökas med icke mindre än 40,000 ton eller från nuvarande
30,000 lill 70,000 lon. Den av ökad kraftförbrukning och starkt minskad
import av fossilt bränsle förorsakade knappheten på elektrisk energi
har medfört att Ljungströmsmetoden, vilken för sitt användande kräver riklig
tillgång till dylik energi, icke kan tagas i anspråk i den utsträckning,
som eljest — med hänsyn lill alf vid en utbyggnad enligt denna metod kostnaderna
samt åtgången av arbetskraft och materiel bliva jämförelsevis ringa

— varit önskvärd. Jag anser mig för närvarande icke böra beräkna att större
kvantitet olja än 22,000 ton per år, eller således den i marinförvaltningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 25.

och bolagsstyrelsens gemensamma skrivelse den 3 oktober 1942 i sådant hänseende
föreslagna mängden, skall utvinnas med tillämpning av denna metod.
Detta innebär, att ytterligare 18,000 ton måste uttagas genom ugnsdestillation.
Av bolagsstyrelsens senaste yttrande framgår, att hinder härför icke
torde möta. Enligt det i yttrandet framlagda förslaget skulle ugnsbeståndet
vid Kvarntorp utökas med dels en och en halv Bergliugn, dels en halv Rockesholmsugn
och dels en lM-ugn, den sistnämnda avsedd för torrdestillation
av de noduler, som skulle erhållas vid en i utbyggnadsförslaget jämväl ingående
anläggning för nodulisering av den vid tillverkningen fallande skifterstybben.
Dessa anläggningar jämte tillhörande anordningar ha i förslaget
beräknats draga en kostnad av tillhopa 10,000,000 kronor, vartill, därest
Berghugnarnas lågtrycksångpannor ersattes med s. k. La Montångpannor,
skulle komma ytterligare 777,000 kronor. Vad ångpanneutbytet beträffar
förtjänar särskilt påpekas, att detta enligt styrelsens beräkningar skulle
medföra en ökning av Berghugnarnas oljeproduktion med minst 10 procent
och en högst avsevärd förbättring av deras ångalstrande förmåga. Härav
skulle i sin tur följa dels en helt utanför nu gjorda beräkningar fallande
ökning av den totala oljeproduktionen med cirka 2,000 ton och dels —
under förutsättning att ångcentralen i motsvarande mån utbygges — en förbättrad
egen kraftförsörjning och minskad risk för driftstörningar på
grund av svårigheter för vattenfallsstyrelsen att leverera elektrisk kraft. Vidare
skulle enligt bolagsstyrelsens nu ifrågavarande förslag Ljungströmsanläggningen
draga en engångskostnad av 3,100,000 kronor samt de för hela
utbyggnadsprojektet gemensamma utgifterna — kostnaden för nyssberörda
utvidgning av ångcentralen däri inräknad — uppgå till (9,200,000 + 723,000
+ 2,830,000=) 12,753,000 kronor. Å sistnämnda belopp skulle emellertid enligt
styrelsens mening tills vidare kunna inbesparas 1,930,000 kronor genom
att uppskjuta anläggandet av det ena av de båda svavelverk, vilka med

3.860.000 kronor ingå i styrelsens kostnadskalkyl. De gemensamma utgifterna
skulle då stanna vid 10,823,000 kronor och hela utbyggnaden kosta
(10,777,000 + 3,100,000 + 10,823,000 =) 24,700,000 kronor.

Jag anser mig kunna tillstyrka Kvarntorpverkets utbyggande enligt bolagsstyrelsens
senaste förslag med nu angivna, av styrelsen förordade modifikationer
och har icke funnit något att erinra mot kostnadsberäkningarna.

De medel, vilka således enligt min mening nu böra anvisas för skifferoljeindustriens
utvidgning, uppgå till sammanlagt (500,000 + 400,000 +

24.700.000 =) 25,600,000 kronor. Som det torde vara lämpligt, att -—- oavsett
tidpunkten för Kinnekulleverkets överlåtande — vidtagandet av därstädes
erforderliga åtgärder för utbyggnaden anförtros åt skifferoljebolaget, lärer sistnämnda
belopp i sin helhet böra ställas till detta bolags förfogande. Härför
synes antingen aktieteckning eller lån kunna komma i fråga. Av dessa båda
alternativ finner jag det senare vara att föredraga.

Utbetalningen av lånet bör ske i den mån medel för anläggningarnas
utförande erfordras och med belopp varje gång som statskontoret efter framställning
av bolaget bestämmer. Å lyftat lånebelopp torde böra utgå ränta,

Kungl. Maj.ts proposition nr 2å.

förslagsvis beräknad efter tre procent om året från lyftningsdagen. Jag förutsätter
dock, att frågan om förräntningen av detta lån upptages till omprövning
vid den översyn och värdering av vissa statens aktieinnehav och andra investeringar
som — enligt vad jag framhållit vid behandlingen av frågan om
samordnande av flottans skifferoljeverk och den av skifferoljebolaget bedrivna
verksamheten — torde bliva aktuell, när förhållandena medgiva en
avveckling av krishushållningen. Vad återbetalningen av lånet beträffar lärer
med hänsyn till ovissheten rörande prisutvecklingen på oljemarknaden någon
viss amorteringsplan icke nu böra fastställas. Det torde emellertid få ankomma
på Kungl. Majit att tillse, att lånet infrias i den mån medel därtill
stå till bolagets förfogande. Lånebeloppet synes alltså böra vara betalbart
vid anfordran. Vid det förhållandet, att låntagaren är ett statligt bolag, torde
någon säkerhet för lånet icke erfordras.

Jag förutsätter slutligen, att de bostadsbyggnader, vilka av egnahemsstyrelsen
uppförts vid Kinnekulleverket för medel, som av 1941 års riksdag anvisats
från fonden för förlag till statsverket, få överlåtas till skifferoljebolaget.
I fråga örn de ändringar i kapitalredovisningen, som därav må föranledas,
torde det få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela beslut.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att flottans skifferoljeverk å Kinnekulle må
i huvudsaklig överensstämmelse med de av mig uppdragna
riktlinjerna överföras till Svenska skifferoljealctiebolaget samt
att Kungl. Majit må vidtaga i samband därmed erforderliga
åtgärder,

dels ock till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å tillläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1942/43 under kapitalbudgeten:
fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag
av.....................«......kronor 25,600,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Forssberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sami Nr 25.