Kungl. Maj:ts 'proposition nr 255 (Proposition 1943:255)

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1943/44- till kommunala och enskilda anstalter
för yrkesundervisning m. m.; given Stockholms slott
den 16 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss,

Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen
anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet
Bagge följande.

Under punkterna 198, 200 och 205 i 1943 års åttonde huvudtitel har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1943/44

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt kommunala anstalter för yrkesundervisning ett förslagsanslag av
3,000,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m. ett förslagsanslag av

1,200,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 355.

Kungl. Marits ''proposition nr 255.

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Bidrag
till driften av centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 875,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Understöd
åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag av

650.000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning
ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 600,000
kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier
åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag
av 350,000 kronor;

dels ock till Utbildande av lärare vid yrkesundervisningen ett anslag av

30.000 kronor.

Jag anhåller att nu få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

I. Anordnande av yrkesutbildning för blivande
volontärer vid flygvapnet.

Genom beslut den 28 juni 1941 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för flygvapnet
att med anlitande av underställd personal verkställa utredning örn
yrkesutbildning för ynglingar, som önskade anställning vid flygvapnet. Vid
utredningen borde övervägas, huruvida möjlighet förelåge att anordna utbildningen
under flygvapnets ledning eller — därest så icke kunde ske — att
förlägga utbildningen till de centrala verkstadsskolorna.

Med skrivelse den 7 maj 1942 har chefen för flygvapnet inkommit med
utredning och förslag i ämnet. Enligt förslaget skall flygvapnets årliga
behov av volontärer i yrkesgrenarna flyg-, vapen- och torpedmekaniker tillgodoses
genom anordnande av verkstadsskolutbildning i erforderlig omfattning.
Ett förläggande av utbildningsverksamheten till flygvapnet har ansetts
medföra avsevärt högre kostnader, än örn den anknytes till den befintliga
yrkeskolorganisationen. Enligt förslaget bör därför yrkesutbildningen av
ynglingar, som ämna söka anställning såsom volontärer vid flygvapnet, förläggas
till vissa centrala verkstadsskolor och andra kommunala skolor för
yrkesundervisning.

I ärendet hava utlåtanden avgivits den 27 juni 1942 och den 16 januari
1943 av skolöverstyrelsen, den 26 november 1942 av flygförvaltningen, den
18 december 1942 av statens arbetsmarknadskommission samt den 3 februari
1943 av statskontoret.

Kungl. Majlis proposition nr 255.

Innan jag lämnar en närmare redogörelse för föreliggande förslag och yttranden
i ämnet, torde jag få erinra örn de grunder, efter vilka statsbidrag
utgå till centrala verkstadsskolor m. m.

Enligt kungörelsen 1941:716 (ändrad 1942:596) må statsbidrag till centrala
verkstadsskolor utgå i huvudsak sålunda:

Statsbidrag till engångskostnader för undervisningen.
Statsbidrag till anskaffning av undervisningslokaler samt
lokaler för administration m. m. utgår med belopp, motsvarande hälften av
de kostnader för lokalernas uppförande eller förvärvande, som befinnas
skäliga. Huruvida och i vilken omfattning statsbidrag må utgå såsom ersättning
för sådana kostnader för anskaffning av ovannämnda lokaler, som
bestritts före skolas erkännande som central verkstadsskola, ankommer på
Kungl. Majit att, efter riksdagens hörande, i varje särskilt fall pröva och
avgöra.

Statsbidrag till anskaffning av den första uppsättningen av sådan stadigvarande
undervisningsmateriel (maskiner samt verktyg och dylikt), som
prövas erforderlig, utgår med nio tiondelar av de styrkta kostnaderna.

Till anskaffning av inventarier och inredning för undervisningslokaler utgår
statsbidrag med belopp, som Kungl. Majit finner skäligt bestämma i
samband med beslut om statsbidrag till anskaffning av dylika lokaler, dock
högst med hälften av de styrkta kostnaderna för de inventarier och den inredning,
för vilka bidraget beräknats.

Statsbidrag till årliga kostnader för undervisningen.
Statsbidrag till avlöning åt rektor och övriga lärare utgår med
belopp, motsvarande hela avlöningskostnaden, dock beträffande avlöning
åt rektor och grundlöner åt övriga lärare icke efter högre beräknad lönekostnad
än som finnes angiven i kungörelsen. Vidare utgår statsbidrag till ålderstillägg
åt lärare endast i den mån läraren enligt särskild reglering, fastställd
på sätt i gällande reglemente för statens pensionsanstalt är föreskrivet, är berättigad
uppbära sådant tillägg, samt för ettvart av tre ålderstillägg med
högst åtta procent av den läraren tillkommande grundlön, å vilken statsbidrag
må beräknas, dock: årligen högst 500 kronor för varje ålderstillägg.

Statsbidrag till förhyrande av undervisningslokaler samt lokaler för administration
m. m. utgår med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt fall
bestämmer.

Statsbidrag till nyanskaffning (komplettering) av maskiner utgår med nio
tiondelar av kostnaderna för den på grund av förslitning eller eljest nödvändiga
anskaffningen.

Till underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel m. m. utgår statsbidrag
med belopp, beräknat efter 70 kronor för elev och år, dock att bidraget
sammanlagt ej må uppgå till högre belopp än som svarar mot huvudmannens
verkliga kostnader för ändamålet under den tid bidraget avser.

Statsbidrag till bestridande av kostnader för sjukvård åt eleverna utgår
med 10 kronor för elev och år. Till gäldande av avgifter för obligatorisk
olycksfallsförsäkring för eleverna utgår statsbidrag med belopp, motsvarande
hela kostnaden härför.

Till gäldande av övriga årliga kostnader för driften (administration m. rn.)
utgår statsbidrag med belopp, beräknat efter 100 kronor för elev och år,

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

dock att statsbidraget sammanlagt ej må uppgå till högre belopp än som
svarar mot huvudmannens verkliga kostnader för ändamålet under den tid
bidraget avser.

Statsbidrag till kostnader för anordnande av
elevinternat. Statsbidrag till anskaffning av lokaler för elevinternat
samt av inventarier och inredning av sådana internat utgår efter samma
grunder som till kostnaderna för anskaffning av undervisningslokaler samt
inventarier och inredning av sådana lokaler. Huruvida och i vilken omfattning
statsbidrag må utgå såsom ersättning för sådana kostnader för anskaffning
av lokaler för elevinternat, som bestritts före skolas erkännande som
central verkstadsskola, ankommer det på Kungl. Majit att, efter riksdagens
hörande, i varje särskilt fall pröva och avgöra.

Till grund för beräkning av statsbidrag, som utgår med visst belopp för
elev och år, skall läggas det elevantal, som vid tiden för bidragets bestämmande
kan beräknas komma att i genomsnitt under den tid bidraget avser
bevista undervisningen i verkstadsskolan.

Befinnes vid prövning av förslag om erkännande av central verkstadsskola,
att företaget är av större omfattning än som påkallas med hänsyn till sådan
skolas ändamål, må statsbidrag till skolan, utan hinder av vad ovan sagts,
utgå efter de jämkade grunder, som Kungl. Majit finner skäligt bestämma.
Dylik jämkning skall äga rum, därest central verkstadsskola upprättas av
landsting i förening med stad, som icke deltager i landsting.

Statsbidrag till elevstipendier. Statsbidrag till elevstipendier
utgår efter samma grunder, som gälla i fråga om statsbidrag till
stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid övriga statsunderstödda
kommunala samt vid enskilda anstalter för yrkesundervisning. Stipendiebeloppet
utgör i tredje behovsgraden högst 45 kronor, i andra behovsgraden
högst 25 kronor och i första behovsgraden högst 15 kronor, allt för
månad räknat. Jämlikt bemyndigande av 1942 års riksdag äger Kungl. Majit
emellertid att i sådana fall, där förhållandena med avseende a förefintlig arbetslöshet
eller elevklientelets ekonomiska bärkraft äro likartade mellan
verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom och centrala verkstadsskolor, medgiva
en förhöjning vid central verkstadsskola av stipendiebeloppen, dock ej
utöver hittillsvarande vid arbetslöshetsskolorna tillämpade maximum eller
60 kronor för månad.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till central verkstadsskola gäller,
Ibland annat, att skolans huvudman ställer sig till efterrättelse de föreskrifter
i fråga om mottagande av elever även från orter utanför det skolområde,
för vilket skolan närmast inrättats, samt i fråga om lärares utbildning
vid skolan ävensom i övrigt, vilka kunna bliva av Kungl. Majit eller
skolöverstyrelsen utfärdade.

Statsunderstöd till kommunala anstalter för yrkesundervisning i allmänhet
utgår dels till avlöning åt rektor och övriga lärare, dels till ersättning åt vissa
föreläsare, dels ock till undervisningsmateriel. Förstnämnda understöd får
ej överstiga två tredjedelar av avlöningen och skall utgå med högst vissa
belopp per undervisningstimme. Ersättning till föreläsare utgår med högst
vissa belopp per undervisningstimme men får ej överstiga hälften av sammanlagda
beloppet av de till föreläsarna utgående arvodena och förekommande
rese- och traktamentsersättningar. Understöd till undervisningsmateriel
— dock icke till förbrukningsmateriel till yrkesmässig produktion av till

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

försäljning avsedda alster — utgår med belopp, motsvarande hälften eller i
vissa undantagsfall intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma.

Vid verkstadsskolorna jör viss arbetslös ungdom har staten bestritt kostnaderna
för avlönande av rektor och övriga lärare, för anskaffning av stadigvarande
undervisningsmateriel, för anskaffning av inventarier, för underhåll
och förbrukning av undervisningsmateriel, för sjukvård och olycksfallsförsäkring
för eleverna samt för administration, medan kostnaderna för tillhandahållande
av lokaler samt för bränsle, lyse, renhållning m. m. gäldats
av vederbörande huvudman.

Såsom villkor för utgående av statsunderstöd till kommunala yrkesundervisningsanstalter
gäller, bland annat, att sådan anstalt är skyldig att i den
utsträckning och på det sätt, som i vederbörlig ordning föreskrives, medverka
till anordnande av sådan särskild utbildningsverksamhet, som kan
befinnas erforderlig på grund av inträdande arbetslöshet eller eljest till följd
av rådande krisförhållanden.

C hej en jör flygvapnet har i sin skrivelse den 7 maj 1942 inledningsvis framhållit,
att utredningsarbetet inriktats på att söka åstadkomma en utbildningsorganisation
med sådan kapacitet, att flygvapnets årliga behov av volontärer
i yrkesgrenarna flyg-, vapen- och torpedmekaniker kunde fyllas. Detta årliga
behov beräknades vid fullt uppsatt vapen uppgå till omkring 300 volontärer.
Vid utredningen hade följande synpunkter särskilt beaktats, nämligen nödvändigheten
att utbildningsverksamheten kunde påbörjas så snart som möjligt
i erforderlig omfattning, möjligheten att utan större svårighet centralt leda
och övervaka utbildningen, möjligheten att kunna disponera redan befintliga
lokaler och materiel, möjligheterna att förse skolorna med viss undervisningsmateriel
från flygvapnet samt önskvärdheten att erhålla en bred rekryteringsbas.
Den mest rationella lösningen av utbildningsproblemet med hänsyn till
ledningen och övervakningen av utbildningen vore otvivelaktigt att förlägga
densamma till en enda skola. Kravet på en bred rekryteringsbas nödvändiggjorde
däremot en decentralisering av utbildningen till ett flertal skolor. Detta
motsatsförhållande kunde dock minskas, därest utbildningen förlädes till ett
mindre antal skolor så belägna, att de med hänsyn till kommunikations- och
bostadsförhållanden möjliggjorde sammandragning av ett större antal ynglingar
till en plats.

Beträffande frågan, huruvida utbildningen bör förläggas
inom eller utom flygvapnet har chefen för flygvapnet
anfört följande.

Ett förläggande av utbildningen till flygvapnet skulle medföra den fördelen,
att utbildningen helt kunde inriktas på elevernas blivande tjänstgöring i flygvapnet.
Eleverna komme dessutom redan på ett tidigt stadium att få praktisk
erfarenhet av den materiel, de så småningom skola handhava.

Inordnandet av den stora utbildningsorganisation, som här avses, inom
flygvapnet, skulle emellertid komma att medföra en så stor belastning på
utbildningsverksamheten — vilken i synnerhet nu under uppsättningsperioden
är mycket hårt ansträngd — att den övriga utbildningen vid flygvapnet otvivelaktigt
bleve lidande. Dessutom måste särskild lärarpersonal anställas, loka -

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

ler, såväl skol- som förläggningsbyggnader uppföras samt verktyg anskaffas.
Detta torde bliva avsevärt kostsammare än om utbildningsverksamheten
anknötes till redan befintliga yrkesskolor, där man — även örn nybyggnader
m. m. erfordras — dock i viss utsträckning kan utnyttja redan befintliga lokaler,
lärare, utrustning m. m., varigenom besparingar kunna göras. Slutligen
torde det kunna ifrågasättas, huruvida ynglingar i den ålder, som här avses,
lämpligen böra inordnas i en militär organisation, vilket bleve ofrånkomligt,
därest flygvapnet direkt skulle ombesörja utbildningen. I detta samband kan
erinras om, att den vid flottan tidigare förekommande motsvarande utbildningen
— skeppsgosseutbildningen — avskaffats.

Genom ett förläggande av utbildningen till yrkesskolor kan densamma omhändertagas
av organisationer, som redan hava erfarenhet av dylik utbildning
och som i viss utsträckning kunna ställa lokaler, utrustning och lärare
till förfogande. Utbildningen kan snabbt påbörjas och en bred rekryteringsbas
kan ernås. Rekryteringen kommer ytterligare att underlättas, därigenom att
eleverna vid denna utbildning komma i beröring med skolans övriga elever,
vilka i sin tur bidraga till att sprida kännedom om ifrågavarande utbildning
vid yrkesskolorna.

Därest chefen för flygvapnet får befogenhet att i samråd med skolöverstyrelsen
hava inflytande på undervisningen i de grenar, som hava direkt
betydelse för flygvapnet, och att inspektera densamma, synes den erforderliga
samklangen mellan undervisningen och den tekniska tjänsten vid flygvapnet
kunna vinnas.

Av angivna skäl synes här avsedd utbildning böra jörläggas till yrkesskolorna.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att vissa villkor måste uppställas beträffande
utbildningen vid de speciellt för flygvapnets behov anordnade yrkesavdelningarna
för att flygvapnet skulle effektivt kunna utnyttja utbildningen
vid dessa. Sålunda måste ynglingar, som antoges såsom elever vid dessa avdelningar,
uppfylla de fysiska kvalifikationer, som erfordrades för att sedermera
kunna anställas vid flygvapnet. Fortsättningsskolplikten skulle vara fullgjord.
Utbildningen borde vara öppen även för ynglingar, som ej tillhörde
samma kommun eller län som ifrågavarande yrkesskola. För att ynglingarna
efter genomgången yrkesskola skulle ha lämplig ålder för antagning som volontären
borde maximiålder fastställas för inträde vid yrkesskolan. Sökande
borde därför fylla högst 16 år under första utbildningsåret vid yrkesskolan.
Chefen för flygvapnet skulle äga dels inspektera utbildningen, dels ock utfärda
de anvisningar eller ändringar i utbildningsplanerna, som kunde anses erforderliga
på grund av utvecklingen inom det flygtekniska området.

Utbildningstiden har ansetts böra vara tvåårig. Varje årskurs
skulle omfatta 11 månader. Såsom motiv för en tvåårig utbildning har anförts
följande.

Med hänsyn till den normala avgångsåldern från folk- och fortsättningsskolor
(omkring 14 år) samt åldern för antagning som volontär vid flygvapnet
(17—18 år) synes ändamålsenligt, att kurserna för flygmekanikeravdelningarna
vid yrkesskolorna göras tvååriga. Göras kurserna ettåriga — vilket
avsevärt skulle nedbringa kostnaderna för utbildningsorganisationen — kom -

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 255.

mer utbildningstiden icke att räcka till för att giva eleverna erforderlig utbildning.
Man måste nämligen även räkna med att något fåtal elever icke
antagas såsom volontärer. För att dessa senare skola hava möjligheter till
direkt anställning i den civila industrien, är kravet på tvåårig utbildningskurs
vid yrkesskola ett minimum.

Beträffande utbildningens omfattning har chefen för flygvapnet
anfört följande.

Vid uppgörande av utbildningsplan har i första hand hänsyn tagits till
flygvapnets krav. På grund av att, såsom förut är nämnt, absolut garanti icke
föreligger för att samtliga ynglingar, vilka genomgått tvåårig utbildning vid
flygmekanikeravdelning, önska anställning eller komma att antagas såsom
volontärer, måste emellertid utbildningen även tillrättaläggas så, att ynglingarnas
möjligheter till anställning i den civila industrien icke äventyras.

Med hänsyn härtill hava ämnena yrkes- och affärsräkning, yrlcesritning,
praktisk uppsatsskrivning, yrkesekonomi och yrkeshygien medtagits i utbildningsplanen.
Dessutom är utbildningen i användandet av arbetsmaskiner något
mera omfattande än vad som kräves enbart för flygvapnets behov.

Chefen för flygvapnet har vidare framhållit, att en tvåårig utbildning medförde,
att vid yrkesskolorna samtidigt komme att undervisas 600 elever. Då
högsta antalet elever icke borde överstiga 15 per avdelning, erfordrades alltså
sammanlagt 40 yrkesavdelningar.

Beträffande förläggningen av dessa 40 yrkesavdelningar har chefen
för flygvapnet anfört följande.

I enlighet med Kungl. Maj:ts direktiv ha särskilt undersökts möjligheterna
att förlägga undervisningen till de centrala verkstadsskolorna. Under utredningen
har inhämtats, att endast 9 landsting hittills organiserat eller avse
att organisera centrala verkstadsskolor. Av dessa skolor är dock en så ofördelaktigt
belägen, att den icke kan ifrågakomma i detta sammanhang. Samtliga
skolors huvudmän hava vid förfrågan förklarat sig positivt inställda till
förevarande utbildning, dock under förutsättning, att kostnaderna för lokaler,
maskinell utrustning, administration och lärarlöner bestridas av statsmedel.
Utbildningen kan hösten 1942 dock endast påbörjas med tillsammans 7
avdelningar samt under läsåret 1943/44 med ytterligare 6 avdelningar.

Av ovanstående framgår, att, därest utbildningen förlägges enbart till de
centrala verkstadsskolorna, det icke torde vara möjligt att tillgodose flygvapnets
årsbehov av yrkesskolutbildade volontärer.

På grund härav synes det vara nödvändigt att förlägga ifrågavarande yrkesutbildning
även till övriga yrkesskolor.

En undersökning av de kommunala yrkesskolornas möjligheter härutinnan
har givit vid handen, att vid 9 skolor kan utbildning anordnas med sammanlagt
35 avdelningar, dock under förutsättning att kostnaderna för uppsättning
(lokaler, maskinell utrustning m. m.) och drift bestridas av statsmedel.
Vid G av dessa skolor, nämligen i Göteborg, Hälsingborg, Kristianstad, Uddevalla,
Uppsala och Örebro torde undervisning kunna påbörjas från och med
hösten 1942 med sammanlagt 12 avdelningar, vartill lokaler redan finnas dis Ijonilda.

Återstående avdelningar kunna ej organiseras förrän sommaren eller
losten 1943.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

En sammanställning av planerade centrala verkstadsskolors samt kommunala
yrkesskolors möjligheter att organisera utbildningsverksamheten vid erforderligt
antal avdelningar ger under iakttagande av de inledningsvis angivna
synpunkterna vid handen, att undervisningen lämpligen bör förläggas enligt
nedanstående tablå:

Yrkesskola	Antal flygmek- avd.	Rekryterar i första hand volontärer till:
Södra Sverige
		F 5, Ljungbyhed
Hälsingborgs stads skolor för yrkesundervisning . . .	4	F 10, Barkåkra (Ängelholm) F 12, Kalmar
Karlskrona stads centrala verkstadsskola.......	4	F 17, Ronneby
Västra Sverige		F 6, Karlsborg
Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning ....	2	F 7, Såtenäs F 9, Göteborg
Uddevalla verkstadsskolor...............	6	F 14, Halmstad
Östra Sverige		F 1, Västerås F 2, Stockholm
Norrköpings stads yrkesundervisningsanstalter ....	2	F 3, Linköping F 8, Stockholm
Stockholms stads lärlings- och yrkesskolor......	16	F 11, Nyköping F 13, Norrköping F 16, Uppsala F 20, Uppsala (F 18, Södertörn)
Norra Sverige		F 4, Östersund
Norrbottens läns landstings centrala verkstadsskola,		F 15, Söderhamn
Piteå........................	2	F 21, Luleå
Västerbottens läns landstings centrala verkstadsskola,
Vännäs.........................	2
Västernorrlands läns landstings centrala verkstads-
skola, Sundsvall...............	2

Ovanstående^ förläggning av flygmekanikerutbildningen har valts för att
i möjligaste män utnyttja redan befintliga resurser. Den starka koncentrationen
av utbildningen i östra Sverige (16 avdelningar i Stockholm) har föreslagits
av följande skäl. Vid inom detta område belägna yrkesskolor måste
lokaler och maskinell utrustning anskaffas, innan utbildningen kan börja. En
koncentrering av flera avdelningar till en skola innebär stora besparingar i
kostnaderna, och Stockholms stads lärlings- och yrkesskolor har möjligheter
att utan svårighet organisera utbildningen vid föreslagna antal avdelningar.
En uppdelning av 16 avdelningar på exempelvis 4 skolor skulle höja nybyggnadskostnaderna
med omkring 90 procent.

Trots det stora antalet elever (120 per år), som avses utbildas i Stockholm,
torde inga svårigheter uppstå beträffande rekryteringen av elever till denna

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255. 9

skola. Tillströmningen från landsorten är stor, kommunikationerna äro bra,
varjämte goda möjligheter finnas att ordna elevernas bostadsförhållanden.

Övriga skolor inom östra Sverige, som kunna tänkas ifrågakomma beträffande
här avsedd utbildning, äro yrkesskolorna i Örebro och Norrköping, vilka
dock endast i liten utsträckning kunna anordna utbildning vid flygmekanikeravdelningar.
Med hänsyn till att Norrköping kommer att bliva förläggningsort
för ett flygförband, torde utbildning dock böra förläggas dit. För samarbetet
mellan flygvapnet och yrkesskolorna är det nämligen synnerligen lämpligt,
om flygförband finnes på samma plats eller i närheten av yrkesskola med utbildning
för blivande volontärer.

Beträffande övriga skolor må framhållas, att skolorna i Hälsingborg, Karlskrona,
Göteborg, Piteå, Uddevalla och Sundsvall tidigare ha erfarenhet av
liknande utbildning.

Vid skolorna i Hälsingborg, Uddevalla, Piteå, Vännäs och Sundsvall erfordras
icke särskilda kostnader för nybyggnader av lokaler. För skolan i
Uddevalla erfordras dock mindre reparationer för lokalernas iordningställande.

I norra Sverige ha de stora avstånden, relativt dåliga kommunikationsförhållanden
samt svårigheterna att ordna elevernas bostadsförhållanden framtvingat
en fördelning av utbildningen till tre skolor med sammanlagt sex avdelningar.

Den föreslagna utbildningsorganisationen är dessutom fördelaktig med hänsyn
till möjligheterna att förse skolorna med undervisningsmateriel från flygvapnet.
Ju mera utbildningen koncentreras till ett fåtal platser, desto större
äro möjligheterna, att samma skola kan erhålla exempelvis olika typer av
motorer för instruktionsändamål.

Beträffande kostnaderna för utbildningsorganisationen
har chefen för flygvapnet föreslagit, att såväl engångskostnaderna som
de årliga kostnaderna för densamma bestridas av statsmedel.

Den planerade utbildningen är avsedd att i första hand tjäna flygvapnet
och måste ur den synpunkten betraktas såsom ett speciellt statligt intresse.
Utbildningen skall dessutom vara allmän, d. v. s. alla skola hava lika stora
möjligheter att vinna inträde oberoende av vilken kommun eller vilket län de
tillhöra. Med hänsyn härtill synes det vara riktigt, att såväl engångskostnader
(kostnader för uppförande av lokaler, anskaffning av maskinell utrustning
m. m.) som årskostnader (lärarlöner, administrationskostnader m. m.) bestridas
av statsmedel.

Engångskostnaderna ha av chefen för flygvapnet beräknats till

1,352,000 kronor, varav 390,000 kronor för lokaler och 30,000 kronor för
utbildning av lärare, samt de årliga kostnaderna till 386,520 kronor,
varav 265,520 kronor för lärarlöner, 42,000 kronor för underhåll och förbrukning
av undervisningsmateriel, 15,000 kronor för sjukvårds- och olycksfallsförsäkringskostnader
för eleverna, 4,000 kronor för lokalhyra och 60,000
kronor för administration m. m. Kostnaderna för lärarlöner, för underhåll och
förbrukning av undervisningsmateriel, för sjukvård och olycksfallsförsäkringar
flir eleverna samt för administration m. m. ha därvid beräknats enligt för
centrala verkstadsskolor gällande grunder. Några årliga kostnader för nyanskaffning
(komplettering) av maskiner lia icke upptagits, då någon nyanskaff -

10 Kungl. Maj:ts ''proposition nr lido.

ning av maskinell utrustning icke ansetts bli erforderlig förrän tidigast efter
10 år.

Såsom av det föregående framgår har bland engångskostnaderna upptagits
ett belopp av 30,000 kronor för lärarutbildning. Chefen för flygvapnet
har framhållit, att det bleve nödvändigt att anordna särskild lärarutbildning
för att erhålla speciellt för här avsedd utbildning lämpliga lärare i
erforderligt antal. Lärarutbildningen borde enligt chefens för flygvapnet förslag
liksom beträffande lärare för övrig yrkesundervisning ske genom en pedagogisk
utbildningskurs. Denna borde lämpligast förläggas till Stockholms stads
lärlings- och yrkesskolor, då denna skolas ledning och lärarpersonal hade mångårig
och omfattande erfarenhet från pedagogiska utbildningskurser av liknande
slag. Utbildningskurs av här avsett slag borde omfatta en tid av omkring sex
veckor, uppdelad på en teoretisk och en praktisk kurs av samma längd. Den
praktiska kursen avsåge bland annat att bereda de blivande lärarna tillfälle
att vid de i Stockholms närhet befintliga flygflottiljerna inhämta de praktiska
kunskaper, som erfordrades för att kunna leda utbildningen vid flygmekanikeravdelningarna.
För utbildning av omkring 30 lärarkandidater komme kostnaderna
att uppgå till omkring 30,000 kronor.

Chefen för flygvapnet har vidare föreslagit, att stipendier av statsmedel
skulle utgå med högst 60 kronor per elev och månad till eleverna vid
flygmekanikeravdelningarna. Ett stipendiebelopp av högst 45 kronor per
månad syntes med hänsyn till nuvarande levnadskostnader otillräckligt. Enär
man icke lämpligen kunde låta eleverna i flygmekanikeravdelningarna erhålla
högre stipendiebelopp än skolans övriga elever, syntes det bli nödvändigt, att
elevstipendierna utbetalades efter samma grunder till samtliga elever eller med
60 kronor.

Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande den 27 juni 1942 anfört, att de skäl,
som framförts för ifrågavarande utbildnings förläggande till centrala verkstadsskolor
och kommunala yrkesskolor i stället för till flygvapnet, syntes överstyrelsen
bärande och att överstyrelsen icke hade något att erinra emot att
de föreslagna yrkesavdelningarna förlädes till de av chefen för flygvapnet angivna
anstalterna för yrkesundervisning. I fråga om kostnaderna för utbildningen
har överstyrelsen tillstyrkt, att desamma skola helt täckas av statsmedel.
Överstyrelsen har vidare framhållit såsom lämpligt, att inköpen av
maskiner och verktyg m. m. skedde centralt, exempelvis genom flygvapnet,
för att undvika konkurrens mellan de olika skolorna och för ernående av fasta
och möjligen förmånligare priser.

Överstyrelsen, som räknat med att lärarlönerna vid flygmekanikeravdelningarna
skola utgå enligt för centrala verkstadsskolor gällande grunder, har
ifrågasatt, örn icke särskilt arvode borde utgå till rektor vid skola, till vilken
flygmekanikeravdelning anknötes.

Skolöverstyrelsen har beräknat engångskostnaderna, oavsett kostnaderna

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

för lärarutbildningen, för de föreslagna 40 flygmekanikeravdelningarna till
1,309,200 kronor och de årliga kostnaderna till 427,600 kronor.

Beträffande stipendiefrågan har skolöverstyrelsen anfört, att överstyrelsen
delade den av chefen för flygvapnet uttalade uppfattningen, att det för rekryteringsproblemets
lösande vore nödvändigt, att möjlighet till stipendier på
upp till 60 kronor för månad skapades. För de 40 avdelningarna med 600
elever bör enligt överstyrelsens mening beräknas ett medelsbehov av högst

396,000 kronor.

I fråga örn lärarutbildningen för flygmekanikeravdelningarna har skolöverstyrelsen
anfört följande.

Den i utredningen förordade pedagogiska utbildningskursen för lärare vid
de planerade avdelningarna för flygmekaniker motsvarar i stort sett en kombination
av två slags kurser för utbildande av lärare vid skolor för yrkesundervisning
i allmänhet. För sistberörda lärarutbildning ha tidigare av överstyrelsen
anordnats dels »instruktionskurser», avsedda att sakligt komplettera
kursdeltagarnas kunskaper och färdigheter i de läroämnen, i vilka de
skola undervisa, dels »pedagogiska kurser» för meddelandet av grunderna för
undervisningens bedrivande genom auskultationer, övnings- och träningslektioner
under handledning samt föreläsningar. Dessa kurser hava till stor del
varit förlagda till Stockholms stads skolor för yrkesundervisning. Kurser av
det förstnämnda slaget hava under senare år av brist på anslagsmedel icke
kunnat anordnas. För kurser av senare slaget finnes för närvarande ett av riksdagen
under åttonde huvudtiteln anvisat anslag å 30,000 kronor. Detta anslagsbelopp
möjliggör dock icke anordnandet av andra lärarkurser än sådana,
som äro erforderliga för yrkesundervisningen i allmänhet, vilket må belysas
därav, att två synnerligen viktiga lärarkurser, som anordnats i samarbete
med överstyrelsen, icke kunnat inrymmas under nämnda anslag utan måst
finansieras på annan väg, nämligen en kurs för utbildning av lärare vid detaljhandelsskolor,
som anordnats av samfundet för affärsutbildning och köpmannainstitutet
utan bidrag av statsmedel, samt en kurs för handelslärare i allmänhet,
avseende nu rådande krisförhållanden, vilken kurs anordnats av samfundet
för affärsutbildning med bidrag från reservationsanslaget för civil folkberedskap.
Den för flygmekanikeravdelningarnas lärare erforderliga utbildningen
torde sålunda icke kunna bekostas av medel från ovanberörda anslag
till utbildande av lärare vid yrkesundervisningen.

Kostnaderna för en pedagogisk kurs på 5 till 6 veckor för lärare i avdelningar
för hantverk och industri, anordnad av överstyrelsen, bruka sluta på
omkring 10,000 kronor. Dessa kostnader omfatta arvoden åt kursföreståndare
och föreläsare, åt handledare vid övnings- och träningslektioner, samt åt lärare,
hos vilka auskultationer förekomma, ävensom annonsering, trycksaker,
vaktmästare, kontorsarbete m. fl. expenser, samt ersättning åt kursdeltagarna.
Sistberörda ersättning utgår dels med belopp, som motsvarar biljettkostnaden
för resa i tredje klass på järnväg eller i andra klass på båt, inbegripet
tilläggsavgift för resa med snälltåg, i den mån sådan erlagts, ävensom dagtraktamente
under kursen, för deltagare utom kursorten med 5 kronor och
för deltagare från kursorten med 2 kronor och 50 öre. I nu förevarande sammanhang
avsedd kurs är avsedd att pågå längre än nyssberörda kurser för

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

lärare i avdelningar för hantverk och industri. Kostnaderna böra därför beräknas
till högre belopp men torde dock kunna hållas inom det i utredningen
upptagna beloppet å 30,000 kronor.

Flygförvaltningen har anfört, att ämbetsverket ansåge en grundläggande mekanisk
yrkesutbildning av avgörande betydelse för blivande flygmekaniker och
att det vore önskvärt, att en dylik utbildning igångsattes snarast möjligt. I
överensstämmelse med vad som anförts av chefen för flygvapnet har flygförvaltningen
ansett det viktigt, att utbildningen bedreves så, att rekryteringen
till flygvapnet kunde ske på så bred bas som möjligt samt att den civila arbetsmarknaden
stöde öppen för elever, som icke vunne inträde vid flygvapnet.

Därest den av chefen för flygvapnet föreslagna utbildningsorganisationen
icke kunde genomföras av kostnadsskäl, har flygförvaltningen i samråd med
flygstaben föreslagit, att vid yrkesskolorna nu befintliga avdelningar för bilmekaniker
och liknande direkt och utan särskilda åtgärder försöksvis användas
för första utbildning för blivande flygmekaniker. Efter omkring ett års utbildning
i dessa avdelningar skulle elever, vilka hade för avsikt att söka volontäranställning
vid flygvapnet, genomgå det andra utbildningsåret vid särskilda
flygmekanikeravdelningar, förlagda till vissa verkstadsskolor. Härom
har flygförvaltningen vidare anfört följande.

De yrkeskategorier vid verkstadsskolorna, som kunna komma i fråga för
vidare utbildning till flygmekaniker äro: bil- och motormekaniker, bil- och
flygmotormekaniker samt mekaniker och metallarbetare.

Sammanlagda elevantalet i dessa yrkeskategorier — första årskursen — vid
centrala, kommunala och enskilda verkstadsskolor utgör för närvarande omkring
785 elever. Statistik från tidigare år utvisar, att den kategori, som kan
ifrågakomma för rekrytering till flygvapnet — åldersgruppen 16—18 år —
uppgår till högst 65 procent eller omkring 500 elever. Det kan starkt ifrågasättas,
om av dessa elever ett så stort antal som 300 kunna visa sig lämpliga
för volontäranställning och tillika äro villiga gå denna väg.

Med anledning härav synes ofrånkomligt att utöka nu befintliga verkstadsskolor.
Denna utökning skulle kunna ske på så sätt, att antalet elever under
första utbildningsåret i befintliga avdelningar för bil- och motormekaniker etc.
utökades. Detta torde kunna ske genom att helt utnyttja befintlig kapacitet i
dessa avdelningar samt medelst så kallad växelutbildning..

Med hänsyn till det för närvarande ringa elevantalet i första årskursen av
angivna avdelningar torde det icke vara möjligt att till hösten 1943 erhålla
fullt elevantal i flygmekanikeravdelningarna, utan att andra åtgärder vidtagas.
Lämpligaste vägen att utfylla elevantalet synes vara att tills vidare även tilllåta
lämpliga ynglingar med liknande utbildning vid arbetsmarknadskommissionens
beredskapskurser få tillträde till ifrågavarande flygmekanikeravdelningar.

I anslutning till vad sålunda anförts har flygförvaltningen föreslagit, att från
och med läsåret 1943/44 måtte organiseras 20 särskilda flygmekanikeravdelningar.
Engångskostnaderna för dessa ha preliminärt beräknats till 632,000
kronor. Avdelningarnas förläggning m. m. framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Preliminärt berakAntal
flyg- nade engångs mekanikeravd.

kostnader

Kronor

Hälsingborgs stads skolor för yrkesundervisning . . 1 60,000

Karlskrona stads centrala verkstadsskolor ...... 2 49,000

Norrköpings stads yrkesundervisningsanstalter ... 2 137,000

Stockholms stads lärlings- och yrkesskolor...... 2 10,000

Uppsala stads skolor för yrkesundervisning...... 1 48,000

Göteborgs stads skolor för yrkesundervisning .... 2 77,000

Uddevalla verkstadsskola..................... 6 145,000

Västernorrlands läns landstings centrala verkstadsskola,
Sundsvall........................... 1 10,000

Norrbottens läns landstings centrala verkstadsskola,
Strömbacka, Piteå................... 2 48,000

Västerbottens läns landstings centrala verkstadsskola,
Vännäs .................... 1_ 48,000

Summa 20 632,000.

Under förutsättning att flygmekanikerutbildningen anordnas i enlighet med
vad flygförvaltningen sålunda ifrågasatt, har ämbetsverket vidare föreslagit,
att förhöjda stipendier eller högst 60 kronor per månad skulle utgå endast
under andra årets specialutbildning till elev, som förbundit sig att efter slutad
utbildning taga anställning vid flygvapnet.

Statens arbetsmarknadskommission har anfört bland annat följande.

Det av flygförvaltningen nu framlagda förslaget — att 300 av de nuvarande
eleverna vid vissa av verkstadsskolornas avdelningar efter frivillig anmälan
skulle uttagas för fortsatt utbildning under deras andra utbildningsår
vid särskilt anordnade flygmekanikeravdelningar — skulle, om den föreslagna
uttagningen kommer till stånd, medföra icke oväsentliga olägenheter för industrien
och hantverket. På grund av den brist på yrkesutbildad arbetskraft,
som för närvarande råder inom industrien, är det tillskott av sådan arbetskraft,
som verkstadsskolorna kunna erbjuda, synnerligen värdefullt. Denna
brist blir givetvis mera kännbar, därest 300 elever, som beräknats skola
kunna tillföras produktionen, i stället komma att tagas i anspråk för att rekrytera
_ flygvapnets kader av fast anställt manskap. Vid bedömande av frågan
om ifrågavarande 300 elever böra på av flygförvaltningen föreslaget sätt tillföras
flygvapnet eller fortsätta sin redan påbörjade utbildning i syfte att
efter genomgången utbildning vid verkstadsskolorna tillföras industrien, torde
icke böra förbises, att ifrågavarande elever äro erforderliga såsom arbetskraftstillskott
för industrien i händelse att landet råkar i krig. I dylikt fall
har verkstadsindustrien förutsatts skola kunna disponera dessa elever, bland
annat, med hänsyn till att industrien beräknas skola få sig ålagt att utföra
reparationer å motormateriel m. m. för krigsmaktens räkning. Den verkställda
utredningen har emellertid givit vid handen, att eleverna i fråga äro i hög
grad önskvärda för att tillgodose flygvapnets behov av fast anställt manskap,
som före tillträdet av anställningen vid försvarsväsendet genomgått

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

sådan grundläggande yrkesutbildning, att de efter förhållandevis kort ytterligare
utbildningstid i tjänst vid flygvapnet skola bliva fullt användbara i
mekaniker- och liknande tjänst vid flygvapnet. Vid detta förhållande och
därest en mera rationell lösning av rekryteringsfrågan för närvarande icke
kan genomföras, finner sig statens arbetsmarknadskommission icke böra motsätta
sig att försök kommer till stånd att provisoriskt organisera den för
tjänsten vid flygvapnet erforderliga förutbildningen på i huvudsak det sätt,
som av flygförvaltningen föreslagits. I viss utsträckning torde det bliva möjligt
att i stället tillhandahålla industrien det erforderliga arbetskraftstillskottet
genom att industrien tillföres elever från de av kommissionen anordnade beredskapskurserna.
Sådana kurser måste alltså förutsättas skola anordnas även
i fortsättningen.

Av flera orsaker synes det dock kunna ifrågasättas om möjligheter förefinnas
att erhålla det beräknade elevantalet av 300 i de särskilda flygmekanikeravdelningarna
vid yrkesskolorna genom att bereda nuvarande elever i
angivna yrkesavdelningar i skolornas första årskurs tillträde till flygmekanikeravdelningarna.

Det synes icke vara utrett, huruvida erforderligt intresse finnes hos eleverna
för övergång från den utbildningsväg och därmed från den bana, som
de tänkt sig vid sitt inträde i yrkesskolorna, till utbildning, med vars genomgång
skulle vara förbundet skyldighet att söka anställning i manskapsbeställning
vid flygvapnet för viss tid, som icke angivits av flygvapnets myndigheter,
men som väl icke torde komma att understiga den vanliga kontraktstiden
för första anställning, d. v. s. en tid av fyra år. Det bör i sammanhanget
beaktas, att eleverna i fråga hava synnerligen lätt att få anställning inom
industrien, att dessa elever i allmänhet visat sig besitta särskilda förutsättningar
att inom industrien vidare utbildas till verktygsarbetare, och att de
som sådana kunna räkna med att erhålla icke oväsentligt bättre löneförmåner
än dem, som enligt gällande avlöningsbestämmelser utgå till vid försvarsväsendet
nyanställt fast anställt manskap.

Vidare måste vid bedömande av möjligheterna att kunna intressera verkstadsskolornas
elever att övergå till de föreslagna särskilda flygmekanikeravdelningarna
beaktas, vilka ekonomiska konsekvenser detta medför för eleverna
under deras andra utbildningsår. Även om de komma att erhålla stipendium
av 60 kronor för månad under utbildning i flygmekanikeravdelning,
komma åtskilliga elever likväl att åsamkas ekonomiska svårigheter. Möjligheten
att genomgå en tvåårig verkstadsskola hava för flertalet elever byggt
därpå, att de antingen kunna bo i sina hem under utbildningstiden eller ock
att de, förutom stipendium, erhålla kommunala bidrag under tiden för utbildningen.
Särskilt kunna ekonomiska svårigheter uppkomma vid övergång till
flygmekanikeravdelningarna, som endast skulle organiseras vid vissa angivna
skolor, i det fall, att inträde vid flygmekanikeravdelning kommer att medföra
överflyttning till annan skola än den, där de varit elever under första utbildningsåret.
Svårigheterna ökas ytterligare, därest den skola, till vilken de överflyttas,
icke har internatförläggning för eleverna. Sådan finnes icke vid alla
de skolor, som enligt flygförvaltningens förslag skulle anordna de särskilda
flygmekanikeravdelningarna.

Möjligheterna att redan från och med läsåret 1943/44 organisera 20 flygmekanikeravdelningar
måste också komma att minskas därigenom, att icke
alla föreslagna skolor då kunna disponera erforderliga lokalutrymmen för dylika
kurser. Sålunda gäller i fråga om Norrköpings stads yrkesundervisnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

anstalter, att dessa icke hösten 1943 torde kunna organisera beräknade två
avdelningar. Här fordras nämligen en väsentlig utbyggnad av skollokalerna
redan för att tillgodose övrigt behov av undervisningslokaler och en ny större
verkstadsskolebyggnad är också planerad. Först i samband med denna byggnads
tillkomst torde erforderligt utrymme kunna beredas för flygmekanikeravdelningar.
Med hänsyn till denna byggnadsfrågas nuvarande läge, torde det
icke förefinnas praktiska möjligheter för att byggnaderna skola kunna uppföras
och disponeras för avsett ändamål redan hösten 1943.

På grund av angivna omständigheter kan det ifrågasättas, huruvida det
blir möjligt att kunna erhålla ens tillnärmelsevis 300 elever i den ordning,
som av flygförvaltningen beräknats. För bedömande av möjligheterna härför
bör en undersökning snarast möjligt komma till stånd rörande intresset hos
eleverna vid de av flygförvaltningen angivna yrkesavdelningarna i yrkesskolorna.
Visar denna undersökning, att elevantalet i flygmekanikeravdelningarna
väsentligen skulle komma att understiga det beräknade erforderliga
antalet av 300 elever, bör — för att undvika ytterligare tidsutdräkt med
denna särskilda yrkesutbildnings igångsättande — möjlighet öppnas att fylla
ut elevantalet upp till 300 med ynglingar, vilka icke före inträdet i flygmekanikeravdelningen
genomgått någon verkstadsskolutbildning. För sistnämnda
kategori elever skulle utbildningen alltså komma att inskränka sig till att
omfatta allenast ett utbildningsår före inträdet i tjänst vid flygvapnet. Även
örn denna utbildning icke kan giva samma utbyte och utgöra samma grund
för den fortsatta utbildningen efter vunnen anställning vid flygvapnet, torde
det likväl för flygvapnets del vara av väsentligt värde att i tjänst vid vapnet
erhålla ynglingar, vilka genomgått ett års utbildning inom området. Hittills
har vapnet ju måst rekryteras med ynglingar, vilka i allmänhet helt saknat
förutbildning inom yrkesområdet, då anställningen vid flygvapnet tillträtts.
Visar sig den sålunda förvärvade ettåriga utbildningen för dessa ynglingar
vara för knapphändig som grund för den fortsatta utbildningen och tjänstgöringen
vid flygvapnet synes det lämpligaste vara, att utbildningen i flygmekanikeravdelningarna
för dessa elever utökas med ännu ett år, därest läget
vid dåvarande tidpunkt medgiver en dylik förlängning.

Emellertid bör för att säkerställa rekryteringen av flygvapnets manskap
tågås i övervägande, huruvida icke yngling, som vid tillträdet av anställning
vid flygvapnet har denna förutbildning, bör få räkna sig detta till godo för
tillträdande av högre lön än menigs begynnelselön eller att tidigare än nu är
fallet för ynglingar, vilka sakna förutbildning, erhålla rätt att uppbära mekanikertillägg.
Denna fråga har icke blivit berörd i den föreliggande utredningen.
Ynglingarnas löne- och befordringsförhållanden efter anställningens
. tillträdande vid flygvapnet böra dock snarast klarläggas för att yrkesskolorna
skola kunna lämna erforderliga besked, då frågor härom framställas i samband
med att yngling överväger att söka inträde i flygmekanikeravdelning.

Sammanfattningsvis har arbetsmarknadskommissionen anfört, att kommissionen
sålunda an.såga sig kunna tillstyrka, att det av flygförvaltningen framlagda
förslaget provisoriskt genomföres under förutsättning, dels att i de .särskilda
flygmekanikeravdelningarna såsom elever kunna intagas jämväl ynglingar,
vilka icke tidigare varit elever i verkstadsskola, i den män detta blir
erforderligt för alt det beräknade elevantalet i dessa avdelningar skall uppgå
till avsett antal, dels ock att avdelningarna må kunna förläggas till andra sko -

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

lor än de av flygförvaltningen angivna, därest ytterligare utredning skulle
giva vid handen, att av flygförvaltningen angiven skola icke kan mottaga av
nämnda ämbetsverk beräknat antal avdelningar. Kommissionen har emellertid
tillika uttalat, att det är önskvärt att denna för beredande av anställning
vid flygvapnet avsedda yrkesutbildning för framtiden organiseras såsom särskild
linje med direkt inriktning på den framtida anställningen vid flygvapnet
och utan att bygga på annan yrkesavdelning vid verkstadsskola. Endast härigenom
kan denna för flygvapnets behov avsedda utbildning enligt kommissionens
mening så organiseras, att den icke kommer att konkurrera med industrien
och dess behov att få sig tillfört i yrkesskolorna utbildade ynglingar.

Arbetsmarknadskommissionen har vidare framhållit angelägenheten av att
frågan om ett mera definitivt ordnande av denna utbildningsfråga finner sin
lösning snarast möjligt och helst redan från och med läsåret 1943/44. Därest
en tvåårig utbildning anses erforderlig, bör enligt kommissionens mening sålunda
utbildningen igångsättas i en första årskurs redan hösten 1943 för att
nu föreslagna provisorium icke skall behöva fortgå jämväl under läsåret
1944/45. En sådan förlängning av provisoriet kunde kommissionen icke tillstyrka
med hänsyn till behovet av yrkesutbildad arbetskraft inom näringslivet.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 16 januari 1943 förklarat sig i huvudsak
icke ha något att erinra mot att flygmekanikerutbildningen under
budgetåret 1943/44 anordnas i enlighet med flygförvaltningens förslag men
har motsatt sig en sådan anordning för framtiden. I likhet med arbetsmarknadskommissionen
har överstyrelsen ansett möjlighet böra hållas öppen att
förlägga de särskilda flygmekanikeravdelningarna till andra skolor än de,
som av flygförvaltningen angivits.

Beträffande möjligheterna att rekrytera de särskilda flygmekanikeravdelningarna
med elever fran förefintliga verkstadsskolor har överstyrelsen anfört
följande.

Genom cirkulärskrivelse den 31 december 1942 har skolöverstyrelsen anmodat
rektorerna vid förefintliga verkstadsskolor för bil- och motormekaniker,
bil- och flygmotormekaniker samt mekaniker och metallarbetare att till
överstyrelsen inkomma med uppgift örn antalet av de elever i åldern 16—18
år i första årskursen av nämnda verkstadsskolavdelningar, som förklara sig
villiga att under andra årskursen genomgå flygmekanikerutbildning. De på
denna cirkulärskrivelse inkomna svaren giva inom den angivna åldersgruppen
en slutsumma å 192, varvid dock bör bemärkas, att i åtskilliga fall vissa
ekonomiska förutsättningar böra vara uppfyllda, om den från skolan uppgivna
elevanslutningen skall kunna påräknas.

Vad såväl flygförvaltningen som arbetsmarknadskommissionen formodat
i fråga örn anslutningens otillräcklighet synes salunda hava besannats. Fråga
uppstår då, örn bristen skall utfyllas genom intagning av elever från beredskapskurser
eller av helt outbildade. Såvitt överstyrelsen kan finna, hava
beredskapskurserna tillkommit för att snabbt tillgodose industriens mest
trängande behov av tempoarbetare. Av arbetsmarknadskommissionens utta -

Kungl. Majlis ''proposition nr 255. 17

lande framgar, att beredskapskurserna mäste fortsätta för att kompensera
den genom flygmekanikerutbildningen förorsakade minskningen av industriens
rekrytering från verkstadsskolorna. Det måste då anses olägligt, att
beredskapskurserna tagas i anspråk även för flygmekanikerutbildningens rekrytering.
Överstyrelsen ansluter sig därför till kommissionens förslag om utfyllnad
av elevantalet i andra årskursen genom intagning av nya ettårselever
utan föregående verkstadsutbildning.

_ Skolöverstyrelsen har föreslagit, att särskilda inackorderingsbidrag skulle i
vissa fall kunna utgå vid sidan av stipendierna. Härom bär överstyrelsen
anfört följande.

Ett stipendiebelopp, uppgående till högst 60 kronor för månad och elev,
kan anses tillräckligt endast i fråga örn elever, som under andra årskursen
kunna Qvarstanna vid den anstalt, som de tillhört under första årskursen.
För de elever, som för övergång till flygmekanikerutbildning under andra
årskursen mäste förflyttas till annan ort än den, å vilken de genomgått
första årskursen, torde övergången i regel icke kunna ekonomiskt ordnas, om
icke stipendier eller uppehållsbidrag givas efter förmånligare grunder än de
nyss nämnda. Vid en vanlig verkstadsskola eller central verkstadsskola avser
utbildningen i regel ungdom inom skolans kommunala intressesfär och yrken,
somäro av särskild betydelse för näringslivet inom samma sfär. Under dessa
torhallanden är det naturligt att skolornas huvudmän och eljest för skolans
verksamhet intresserade kommuner i man av behov utfylla elevernas uppeiVis
ji0s^ria^er utöver beviljade stipendier med särskilda inackorderingsbidrag.
Vid flygmekanikerutbildningen ter sig denna fråga annorlunda för de kommunala
myndigheterna. Även örn eleven utbildas vid en skola inom det skolområde,
där han har hemortsrätt och i ännu högre grad om han överföres till
skola utanför detsamma, kan hans utbildning icke påräknas tillföra ortens
näringsliv något tillskott i arbetskraft, annat än i de fall då han möjligen
såsom mindre lämplig refuserats av flygvapnet. Något större intresse att
genom kommunalt uppehållsbidrag utfylla vad som behöves utöver beviljat
stipendium torde under sådana förhållanden icke vara att motse. Det torde
därför vara behövligt att genom förbättrade stipendiegrunder trygga uppehallsmöjlighe
terna för eleverna även i de fall, där uppehållskostnaderna bliva
högre för eleverna och därtill kanske mindre avlastade på kommunal väg
än som sker särskilt vid de centrala verkstadsskolorna. Enligt överstyrelsens
uppfattning bör särskilt uppehållsbidrag av statsmedel utgå åtminstone till
elever, som efter överflyttning eller direkt utan föregående verkstadsutbildning
intagas i andra årskursen av skola utanför det kommunala skolområde,
till vilket de höra, motsvarande minst det kommunala inackorderingsbidrag
som eleverna vid de centrala verkstadsskolorna nu åtnjuta från sina hemkommuner.
Detta inackorderingsbidrag utgör numera i regel 15 kronor för
elev och månad. Vad därutöver fordras för inackorderingskostnadens täckande
torde åtminstone till väsentlig del kunna täckas av skolans inkomst å lovel
eiadc aibeten, i den man denna inkomst icke mäste tagas i anspråk för
täckande av arbetsmaterial, hjälpmaterial, kraft och liknande kostnader eller
för personliga arbetspremier och andra förmåner åt eleverna.

I fråga örn hemmaboende elever och elever, som kunna få sin utbildning
vid skola inom deras kommunala skolområde, torde, givetvis efter behovsprövning,
böra kulina tilliimpas de förmånligaste beräkningsgrunder, som

Bihang till riksdagens protokoll 10//3. 1 sand. Nr i?,57.

18 Kungl. May.ts proposition nr 255.

kunna komma i fråga vid central verkstadsskola, alltså högst 60 kronor för
elev och månad för helinackorderade elever och högst 45 kronor för elev
och månad för hemmaboende elever.

Med ledning av den av skolöverstyrelsen verkställda undersökningen rörande
möjligheterna att rekrytera de av flygförvaltningen föreslagna 20 särskilda
flygmekanikeravdelningarna med elever fran befintliga verkstadsskolor
har överstyrelsen beräknat medelsbehovet för budgetåret 1943/44 till
stipendier, inberäknat av överstyrelsen förordade särskilda inackorderingsbidrag
för vissa elever, till i runt tal 200,000 kronor.

Engångskostnaderna för samma avdelningar har skolöverstyrelsen ansett
kunna beräknas till av flygförvaltningen angivet belopp, 632,000 kronor. De
årliga kostnaderna för 40 flygmekanikeravdelningar har överstyrelsen i sitt
tidigare utlåtande beräknat till 427,600 kronor. Driftkostnaderna för ifrågavarande
20 avdelningar under budgetåret 1943/44 har överstyrelsen ansett
böra beräknas till hälften av nämnda belopp eller till 213,800 kronor.

Om flygvapnets rekryteringsbehov vid utgången av budgetåret 1944/45
skall vara säkrat och en tvåårig utbildning anses behövlig, erfordras emellertid,
har skolöverstyrelsen framhållit, jämväl anordnande under budgetåret
1943/44 av en första årskurs vid 20 yrkesavdelningar. Med hänsyn särskilt
till lokalfrågornas lösning har det icke synts överstyrelsen möjligt att under
den tid, som återstår till början av budgetåret 1943/44, skapa erforderliga
förutsättningar för igångsättande av alla dessa avdelningar.

Med reservation för de osäkra faktorer, som kunna komma att påverka
anslagsbehovet, har skolöverstyrelsen funnit sig böra för budgetaret 1943/44
beräkna såsom bidrag till inrättande av flygmekanikeravdelningar i runt tal

1.400.000 kronor, såsom bidrag till driften av samma avdelningar i runt tal

300.000 kronor och såsom bidrag till elevstipendier i runt tal 300,000 kronor.

Av närmare angivna skäl har skolöverstyrelsen ansett ifrågavarande kostnader
böra redovisas under tre särskilda förslagsanslag å åttonde huvudtiteln.

Statskontoret har anfört, att den föreliggande utredningen syntes giva vid
handen, att för tillgodoseende av flygvapnets behov av volontärer i yrkesgrenarna
mekaniker och vapensmeder en särskild utbildning vore önskvärd, som
speciellt inriktade sig på den blivande anställningen vid flygvapnet. Övervägande
skäl — icke minst av ekonomisk art — syntes enligt ämbetsverkets
mening tala för att denna grundläggande yrkesutbildning förlädes till redan
befintliga yrkesskolor och sålunda icke till särskilda inom flygvapnet inrättade
verkstadsskolor. Statskontoret har emellertid icke funnit de omständigheter,
som av chefen för flygvapnet anförts för en tvåårig utbildning, tillfyllest moti -

Kungl. Majds ''proposition nr 255. 19

vera en utbildning av denna längd utan föreslagit, att utbildningskurserna vid
yrkesskolorna begränsas till ett år.

Även örn det ur flygvapnets synpunkt framstår som önskvärt, att de
blivande volontar™ edmi a en så gedigen utbildning som möjligt, innan
antagning skei- ar det a andra sidan uppenbart, att kraven på förutbildning
icke ia stalius för boga, da det galler rekryteringen till tjänster med de lönevillkor,
om vilka har är fråga Möjlighet torde för övrigt föreligga för aspiranterna
att de forsta arén i flygvapnets tjänst under erfaren ledning komplettera
den grundläggande yrkesutbildningen. Det bör nämligen uppmärksammas,
att aven under de senaste åren, då vapnets upporganisation intensifierats,
ifrågavarande befattningar till väsentlig del måst rekryteras med
personal utan särskilda forkunskaper. Om därför nu åtgärder vidtagas för
anordnande ay en grundläggande utbildning under ett år, speciellt anpassad
tor flygvapnets behov, synes darmed ett väsentligt förbättrat läge uppnås.

. Enligt statskontorets förmenande torde med hänsyn till det anförda utbildnmgskurserna
vid yrkesskolorna böra begränsas till ett år. Dessa kurser synas
i fråga örn timplaner och ämnesval böra givas sådan inriktning, att de
gora eleverna s ackade att efter avslutad utbildning antagas vid flygvapnet.
Ioi tillträde till dylik kurs torde icke böra uppställas krav på att vederbörande
undergått viss yrkesutbildning; däremot bör givetvis tidigare verkstadspraktik
vara av värde. Det ringa fåtal av eleverna, som efter genomgången
utbildning icke kan förutsättas erhålla anställning vid flygvapnet
lärer bora beredas möjlighet att i verkstadsskola eller vid beredskapskurs
erhålla kompletterande utbildning i syfte att underlätta deras anställning
inom industrien. ö

Anordnas utbildningen efter i huvudsak i de riktlinjer, som ovan skisserats,
torde de av flygvapnet patalade olägenheterna med en kortare utbildningstid
an tva ar undanröjas. Vidare kommer vid en dylik lösning av frågan
flygvapnet icke att konkurrera med den civila marknaden om den yrkesskolade
arbetskraften. Slutligen torde även utbildningstidens förkort ning vara
agnad att hava de av arbetsmarknadskommissionen uttalade betänkli«hetervapnet''1
^ nuvarande lönesättningen vid första anställning inom flyg -

Statskontoret har tillstyrkt, att kostnaderna för anordnandet av kurserna
helt skoby gäldas av statsmedel. Dock borde enligt ämbetsverkets mening i
de fall, då inom vederbörande yrkesskola eller på annat sätt kommunen
kunde tillhandahålla lokaler, särskild ersättning härför icke beviljas av statsmedel.
Stipendierna böra enligt statskontorets mening begränsas till ett belopp
av högst GO kronor för månad under förutsättning, att eleven förbinder
sig att efter avslutad utbildning söka anställning vid flygvapnet. Överstyrelsens
förslag att i vissa fall vid sidan av stipendierna skulle utgå inackorderingsbidrag
med 15 kronor i månaden har statskontoret motsatt sig. I
det fall, då stipendiet icke räckte för bestridande av hela kostnaden för obemedlad
elevs inackordering å kursorten, syntes enligt ämbetsverkets mening
dennes hemortskommun böra bidraga med återstoden.

I likhet med skolöverstyrelsen Ilar statskontoret ansett lämpligt, att ifråga -

Departe mentschefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

varande kostnader redovisas under tre särskilda förslagsanslag å åttonde huvudtiteln.
Under förutsättning att i enlighet med statskontorets förslag endast
ettåriga kurser anordnas, har statskontoret, som framhållit, att utredningen
i ärendet icke gåve ledning för bedömande av skäligheten av de beräknade
engångskostnaderna, angivit följande medelsbehov: för bidrag till inrättande
av flygmekanikeravdelningar 630,000 kronor, för driften av dessa
avdelningar 200,000 kronor samt för bidrag till elevstipendier 170,000 kronor.

Statskontoret har emellertid föreställt sig, att med hänsyn till svårigheterna
för maskinanskaffning och dylikt samtliga de planerade 20 avdelningarna
icke kunde beräknas börja sin verksamhet redan sommaren 1943. Det
vore därför enligt vad ämbetsverket vidare anfört måhända icke behövligt,
att högre belopp än förslagsvis 175,000 respektive 150,000 kronor anvisades
till driftkostnader och stipendier under budgetåret 1943/44.

För flygvapnet är det av den största betydelse att vid rekryteringen av det
fast anställda manskapet erhålla personal, som redan före anställningen besitter
goda praktiska färdigheter dels i skötsel, vård och reparationer av förbränningsmotorer
och vapen m. m., dels i utförandet av arbeten med både metaller
och trä såsom arbetsmateriel. Erfarenheten har nämligen visat, att de volontären
som vid antagningen besitta nämnda färdigheter, i allmänhet på ett avsevärt
tidigare stadium än övriga volontärer kunna insättas i flygstationstjänst.
Ej minst under nuvarande förhållanden är det i hög grad önskvärt, att
volontären™ efter förhållandevis kort ytterligare utbildningstid i tjänst vid
flygvapnet bliva fullt användbara i mekaniker- och liknande tjänst. Till följd
av flygmaterielens utveckling har härjämte behovet av ökad yrkesskicklighet
hos flygvapnets stammanskap alltmera framträtt. Hittills har emellertid flygvapnets
volontärbeställningar i brist på sökande med förutbildning inom
yrkesområdet till väsentlig del mäst rekryteras med ynglingar, som helt saknat
sådan förutbildning. Det är därför angeläget, att åtgärder skyndsamt
vidtagas i syfte att möjliggöra rekryteringen av nämnda beställningar med
ynglingar, som före anställningen erhållit viss yrkesutbildning.

Efter verkställd utredning av frågan om anordnande av yrkesutbildning för
ynglingar, som önska anställning vid flygvapnet, har chefen för flygvapnet
framlagt förslag i ämnet, vilket i huvudsak innebär, att flygvapnets årliga
rekryteringsbehov av volontärer i yrkesgrenarna flyg-, vapen- och torpedmekaniker
skall tillgodoses genom anordnande av ett antal verkstadsskolavdelningar
för flygmekaniker, anknutna till vissa centrala verkstadsskolor och
andra kommunala yrkesundervisningsanstalter.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det lämpligt, att
ifrågavarande yrkesutbildning anknytes till det kommunala yrkesskolväsendet.

Enligt chefens för flygvapnet förslag bör verkstadsskolutbildningen göras

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255. 21

tvåårig, medan statskontoret ansett, att utbildningstiden borde kunna begränsas
till ett år. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet anser jag
ung i princip böra förorda en tvåårig utbildningstid.

Flygvapnets årliga behov av volontärer i yrkesgrenarna flyg-, vapen- och
torpedmekaniker beräknas vid fullt uppsatt vapen till omkring 300. Med
denna utgångspunkt anser chefen för flygvapnet erforderligt, att utbildningsorganisationen
gives en sådan omfattning, att vid tvåårig utbildningstid 600
elever samtidigt kunna erhålla undervisning. Då högsta antalet elever icke
anses bora överstiga 15 per avdelning, erfordras enligt chefens för flygvapnet
berakmngar, att 40 yrkesavdelningar anordnas för flygmekaniker. Mot dessa
beräkningar har jag i och för sig icke funnit anledning till erinran.

Det är, såsom arbetsmarknadskommissionen uttalat, önskvärt, att denna
yrkesutbildning för framtiden organiseras såsom en särskild linje med direkt
inriktning på den framtida anställningen vid flygvapnet och således utan att
bygga på annan yrkesutbildning vid yrkesskola. Då det emellertid är av vikt,
att flygvapnet så snart som möjligt kan tillföras volontärer, vilka före anställningen
erhållit en sådan grundläggande skolning, att de efter förhållandevis
kort utbildningstid i tjänst vid flygvapnet bliva fullt användbara i mekanikereller
liknande tjänst, anser jag mig i likhet med flygförvaltningen, skolöverstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen böra förorda, att under nästa
budgetår — vid sidan av tvååriga yrkesavdelningar för flygmekaniker — jämväl
anordnas ettåriga sådana avdelningar, till vilka i första hand böra efter
frivillig'' anmälan uttagas ynglingar, som under innevarande skolår genomgå
första årskursen vid vissa av verkstadsskolornas yrkesavdelningar.

For att tillgodose flygvapnets rekryteringsbehov hösten 1944 och påföljande
höst av ynglingar, som före tillträdet av volontäranställning erhållit viss
förberedande yrkesutbildning, vore det ömkligt, att 20 ettåriga och samma
antal tvååriga yrkesavdelningar för flygmekaniker kunde igångsättas redan
instundande höst. Av skilda skäl torde det dock icke bliva möjligt att redan
då påbörja utbildningen vid sammanlagt 40 yrkesavdelningar. Med hänsyn
härtill och då det är synnerligen önskvärt, att flygvapnet så snart som möjligt
erhåller tillgång till sökande med viss grundläggande yrkesutbildning, torde i
första hand böra eftersträvas att i höst få erforderligt antal ettåriga avdelningar
till stånd.

Enligt chefens för flygvapnet förslag, vilket i huvudsak tillstyrkts av skolöverstyrelsen
och statskontoret, skall staten bestrida såväl engångskostnaderna
som de årliga kostnaderna för utbildningsorganisationen. Jag finner icke tillräckliga
skäl föreligga härför. Jag vill erinra om att flygvapnets manskapsbeställningar
för närvarande locka ett stort antal sökande. År 1942 hade flygvapnet
i Tunt tal 3,900 sökande till omkring 650 lediga manskapsbeställningar.
Även om ifrågavarande yrkesutbildning i första hand är avsedd att tjäna
flygvapnet och ur den synpunkten kan betraktas såsom ett speciellt statligt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

intresse, så bör det emellertid ligga i såväl primärkommuners som landstings
intresse att kunna erbjuda den uppväxande ungdomen en utbildning av ifrågavarande
slag. Jag håller för sannolikt, att det vore möjligt att på vanliga
statsbidragsvillkor bygga upp ifrågavarande utbildningsorganisation. I syfte
att så snabbt som möjligt få erforderligt antal flygmekanikeravdelningar till
stånd, vilket med hänsyn till rådande läge är nödvändigt, anser jag mig dock
böra förorda, att Kungl. Majit utverkar bemyndigande att göra vissa avvikelser
från gällande bidragsgrunder. Nämnda syfte torde tillgodoses, örn staten
påtager sig ökad andel av i huvudsak vissa engångskostnader för inrättande
av flygmekanikeravdelningar. De ekonomiska betänkligheter, som från
primärkommuners eller landstings sida kunna förefinnas mot anordnande av
yrkesutbildning av ifrågavarande slag, torde främst avse sådana kostnader.

Jämlikt gällande statsbidragsbestämmelser utgår statsbidrag till centrala
verkstadsskolor för, bland annat, anskaffning av den första uppsättningen av
sådan stadigvarande undervisningsmateriel (maskiner samt verktyg och dylikt),
som prövas erforderlig, med nio tiondelar av de styrkta kostnaderna.

Kungl. Majit torde böra äga medgiva, att den kostnad i nämnda avseende,
som betingas av att vid central verkstadsskola inrättas flygmekanikeravdelning,
helt bestrides av statsmedel.

Enligt gällande författning angående understöd till kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning må till kommunala anstalter för yrkesundervisning
utgå understöd till undervisningsmateriel med belopp, motsvarande
hälften eller i vissa undantagsfall intill två tredjedelar av kostnaderna
för densamma. Understöd utgår däremot icke till anskaffning av undervisningslokaler
m. m. eller till anskaffning av inventarier och inredning av dylika
lokaler.

Till kommunal anstalt för yrkesundervisning torde bidrag av statsmedel
böra jämlikt Kungl. Majits beprövande kunna utgå till sådana kostnader för
anskaffning av undervisningslokaler samt av inventarier och inredning av dylika
lokaler, som föranledas av att vid sådan anstalt inrättas flygmekanikeravdelning,
med belopp, motsvarande högst hälften av de kostnader, som prövas
skäliga. Kungl. Majit torde vidare böra äga medgiva, att hela kostnaden
för anskaffning av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel
(maskiner samt verktyg och dylikt), som prövas erforderlig för flygmekanikeravdelning,
bestrides av statsmedel.

Vid verkstadsskolorna för arbetslös ungdom ha kostnaderna för inventarier
och inredning av undervisningslokaler och lokaler för administration m. m.
samt för anskaffning av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel
helt gäldats av statsmedel. Däremot har understöd av statsmedel
icke utgått till bestridande av kostnader för lokalanskaffning.

Därest yrkesavdelning för flygmekaniker inrättas vid verkstadsskola för
arbetslös ungdom, torde understöd för sådan yrkesavdelning böra kunna utgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

enligt samma grunder, som tillämpas beträffande övriga vid arbetslöshetsskolan
upprätthållna yrkesavdelningar. Kungl. Majit torde dock böra äga medgiva,
att av statsmedel må bestridas jämväl sådana kostnader för lokalanskaffning
samt för anskaffning av inventarier och inredning av lokaler för elevinternat,
som betingas av att yrkesavdelning för flygmekaniker inrättas vid
sådan skola. De kostnader för lokalanskaffning, som det härvid kan bliva
fråga om, torde närmast utgöras av kostnader för omändringsarbeten beträffande
befintliga lokaler och kostnader för förhyrning av lokaler.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Majit genom beslut den

0 april 1943 anbefallt skolöverstyrelsen att i enlighet med de direktiv, chefen
för ecklesiastikdepartementet ägde meddela, utan dröjsmål verkställa och till
ecklesiastikdepartementet inkomma med utredning i fråga om möjligheten att
från och med arbetsåret 1943/44 taga någon av de nuvarande verkstadsskolorna
för arbetslös ungdom i Göteborgs och Bohus län i anspråk för utbildning
av flygmekaniker.

Örn någon av dessa verkstadsskolor för arbetslös ungdom kommer att tagas

1 anspråk för utbildning av flygmekaniker, torde i samband med omläggningen
av undervisningen vid skolan kunna uppstå vissa kostnader, som skäligen
böra bestridas av statsmedel. Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga göra
de avvikelser från gällande bidragsgrunder, som kunna föranledas av en omorganisation
av någon av sagda verkstadsskolor.

Det torde i enlighet med skolöverstyrelsens förslag vara lämpligt, att inköp
av stadigvarande undervisningsmateriel för flygmekanikeravdelningar sker
centralt för undvikande av konkurrens mellan de olika skolorna och för ernående
av fasta och möjligen förmånligare priser.

Gällande stipendiegrunder innebära, att stipendier av statsmedel kunna
efter behovsprövning utgå med högst 60 kronor för månad till elever vid verkstadsskolor
för arbetslös ungdom samt med högst 45 kronor till elever vid kommunala
anstalter för yrkesundervisning och vid centrala verkstadsskolor.
Kungl. Majit äger emellertid under vissa förutsättningar medgiva en förhöjning
vid central verkstadsskola av stipendiebeloppen, dock ej utöver hittillsvarande
vid arbetslöshetsskolorna tillämpade maximum.

Till elever vid yrkesavdelningar för flygmekaniker torde stipendier i princip
böra utgå enligt de grunder, som gälla beträffande stipendier till elever vid
andra yrkesavdelningar vid den yrkesundervisningsanstalt, till vilken flygmekanikeravdelningen
är knuten.

Jag har emellertid i det föregående tillstyrkt, att övergångsvis skola anordnas
ettåriga yrkesavdelningar för flygmekaniker, till vilka i första hand torde
efter frivillig anmälan böra uttagas ynglingar, som genomgått första årskursen
vid vissa av verkstadsskolornas yrkesavdelningar. Jag anser mig därför böra
förorda, att stipendier av statsmedel må kunna efter behovsprövning utgå med
högst 60 kronor för månad till elever vid sådana ettåriga yrkesavdelningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 855.

för flygmekaniker. Såsom förutsättning härför torde böra gälla, att eleverna
för genomgående av flygmekanikerutbildningen måste inackorderas å den
skolort, där utbildningen skall äga rum.

Vid mitt ställningstagande till frågan om stipendier till elever vid yrkesavdelningar
och örn bidrag till anordnande av sådana yrkesavdelningar har jag
utgått från att till kommunala anstalter för yrkesundervisning knutna flygmekanikeravdelningar
komma att rekryteras från vederbörande anstalts skolområde.
Med hänsyn till att det är önskvärt, att de ettåriga yrkesavdelningarna
för flygmekaniker i första hand rekryteras med elever, som tidigare erhållit
viss yrkesutbildning, torde dock skyldighet böra föreligga för kommunal
yrkesundervisningsanstalt att, om så erfordras, i sådan yrkesavdelning mottaga
jämväl elever, som icke ha hemortsrätt inom anstaltens skolområde.

I enlighet med skolöverstyrelsens av statskontoret tillstyrkta förslag förordar
jag, att bidrag till engångskostnader för inrättande av flygmekanikeravdelningar
redovisas under ett särskilt förslagsanslag. Anslaget torde böra
benämnas »Bidrag till inrättande av flygmekanikeravdelningar». Medelsbehovet
för nämnda ändamål torde för nästa budgetår kunna beräknas till förslagsvis
800,000 kronor.

Med hänsyn till mitt ställningstagande till frågan örn statsbidrag till
driften av flygmekanikeravdelningar och till stipendier åt elever vid sådana
avdelningar anser jag mig icke böra förorda, att — såsom föreslagits — jämväl
kostnaderna för dessa ändamål redovisas under särskilda å åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslag. Nämnda kostnader torde böra bestridas
i samma ordning som motsvarande kostnader för andra yrkesavdelningar vid
den yrkesundervisningsanstalt, till vilken flygmekanikeravdelning är knuten.

Frågan örn anvisande av medel till kursverksamhet för utbildande av lärare
vid flygmekanikeravdelningar upptager jag till behandling i annat sammanhang.

II, Statsbidrag till vissa kostnader för centrala

verkstadsskolor.

Såsom framgår av den i det föregående (sid. 3 f.) lämnade redogörelsen för
statsbidragsgrunderna för centrala verkstadsskolor ankommer det pa Kungl.
Maj:t att efter riksdagens hörande i varje särskilt fall pröva och avgöra, huruvida
och i vilken utsträckning statsbidrag må utgå såsom ersättning för sådana
kostnader för anskaffning av undervisningslokaler samt lokaler för elevinternat,
administration m. m., som bestritts före skolas erkännande som
central verkstadsskola.

Verkstadsskolutredningen hade i sitt den 30 september 1938 framlagda
betänkande angående centrala verkstadsskolor m. m. (stat. off. utr. 1938: 26),

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

varf bland annat föreslagits inrättande av ett system centrala verkstadsskolor,
i vilket verkstadsskolorna för vass arbetslös ungdom borde i viss utsträckning
inlemmas, uttalat, att statsbidrag icke borde utgå för kostnader för byggnader
och dylikt, som huvudmannen nedlagt före skolans erkännande som central
verkstadsskola.

I anledning av de sakkunnigas ställningstagande i berörda statsbidragsfråga,
vilket mött gensagor från vissa håll, anförde jag i propositionen 1941: 71
(sid. 77) följande.

För min del utgår jag ifrån att de sakkunnigas förslag i förevarande avseende
i huvudsak grundar sig på det övervägandet, att staten genom statsbidragen
till engångskostnader avser att befrämja en utökning av yrkesutbildningsmöjligheterna
och att staten ur denna synpunkt icke har anledning
att i samma grad understödja åtgärder, som redan vidtagits. Denna uppfattning
anser jag mig böra i princip biträda. Möjligen kan det dock leda till alltför
hårda konsekvenser, särskilt i samband med arbetslöshetsskolornas omorganisation
till centrala verkstadsskolor, därest principen tillämpades helt
utan undantag. I vissa fall kan måhända statsbidrag såsom ersättning för
redan nedlagda kostnader befinnas skäligt. Prövningen. av vidtagna åtgärders
ändamålsenlighet ur de synpunkter, som här komma i fråga, bör emellertid
ske med återhållsamhet. Jag finner övervägande skäl tala för att framställningar
om statsbidrag i nu föreliggande fall underställas riksdagen i samband
med den årliga beräkningen av anslag till understöd åt de centrala verkstadsskolorna.
Såsom av handlingarna i ärendet framgår, föreligger ett sådant fall
i Västerbottens län, där i Vännäs av landstinget uppförts en verkstadsbyggnad,
som eventuellt kan komma att tagas i anspråk för central verkstadsskola
i detta län.

Riksdagen (skrivelse 1941: 197) godkände vad jag anfört angående statsbidrag
till bestridande av kostnader, som huvudmannen nedlagt på byggnader
och dylikt före skolans erkännande som central verkstadsskola.

Såsom framgår av propositionen 1942:171 beräknade skolöverstyrelsen i
sin framställning den 5 februari 1942 angående anslagsbehov för centrala
verkstadsskolor för budgetåret 1942/43 anslag även för ersättning för anskaffning
av undervisningslokaler m. m., som av huvudmännen för vissa av de dåvarande
verkstadsskolorna för viss arbetslös ungdom bestritts, innan frågan
om skolornas erkännande såsom centrala verkstadsskolor avgjorts. Överstyrelsen
ansåg rimligt, att statsbidrag till havda kostnader för anskaffande av
lokaler, i den mån dessa befunnes lämpliga att användas för central verkstadsskola,
utginge i sådana fall, då lokalanskaffningen skett i omedelbart
syfte att bereda utrymme åt arbetslöshetsskolorna.

Statskontoret framhöll i utlåtande den 18 februari 1942, att de av överstyrelsen
sålunda uppställda förutsättningarna för statsbidrag icke syntes
tillräckliga. Såsom ett oeftergivligt villkor borde nämligen enligt statskontorets
mening gälla, att lokalerna icke blott vore lämpliga för sitt ändamål
utan så beskaffade, att de icke inom överskådlig framtid behövde ersättas

Kungl. Majlis ''proposition nr 255.

med nya. Statsbidrag syntes således huvudsakligen böra utgå för lokaler,
som vore relativt nyuppförda eller nyligen underkastats genomgripande ombyggnad
och modernisering. Vidare syntes enligt ämbetsverkets mening ersättning
böra lämnas allenast för kostnader av större storleksordning.

Under erinran örn att enligt gällande statsbidragskungörelse frågan, huruvida
och i vilken omfattning statsbidrag må utgå till kostnader av ifrågavarande
slag, för varje särskilt fall skulle underställas riksdagen, framhöll jag
för egen del, att jag emellertid icke funnit den då förebragta utredningen
vara sådan, att den i befintligt skick kunde läggas till grund för ett förslag i
ämnet till riksdagen. Dessförinnan syntes dessa ersättningsfrågor böra underkastas
en närmare granskning av någon särskilt sakkunnig person, därvid de
synpunkter syntes böra beaktas, som beträffande dem framhållits i propositionen
1941: 71 ävensom av statskontoret i dess nyssnämnda utlåtande.

Genom beslut den 18 september 1942 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadschefen
i byggnadsstyrelsen, översten Ernst Lindh att verkställa den av mig
sålunda förordade granskningen av frågor rörande ersättning för vissa engångskostnader
för anskaffande av undervisningslokaler m. m., som huvudmännen
för verkstadsskolorna för arbetslös ungdom bestritt, innan frågan
om skolornas erkännande såsom centrala verkstadsskolor avgjorts.

I skrivelse den 23 februari 1943 har Lindh framlagt utredning och förslag
i ämnet. Häröver ha utlåtanden avgivits den 3 mars 1943 av skolöverstyrelsen
och den 10 mars 1943 av statskontoret.

Den föreliggande utredningen avser Karlskrona stads centrala verkstadsskola,
Värmlands läns landstings centrala verkstadsskola i Östanås (Älvåsen),
Gävleborgs läns landstings centrala verkstadsskola i Tönshammar, Västernorrlands
läns landstings centrala verkstadsskolor å Sandö och i Sundsvall
samt Västerbottens läns landstings centrala verkstadsskola i Vännäs.

a) Karlskrona stads centrala verkstadsskola.

Genom beslut den 10 juli 1942 förklarade Kungl. Maj:t Karlskrona stads
verkstadsskola för viss arbetslös ungdom erkänd såsom central verkstadsskola,
räknat från och med den 1 juli 1942. Tillika medgav Kungl. Majit,
att den centrala verkstadsskolan finge tills vidare omfatta femton närmare
angivna yrkesavdelningar. Därjämte tilldelade Kungl. Majit Karlskrona
stad statsbidrag för byggnadskostnader med dels femtio procent av de styrkta
kostnaderna för uppförande av vissa undervisningslokaler m. m. för verkstadsskolan,
dock högst 454,560 kronor, dels ock femtio procent av de styrkta
kostnaderna för uppförande av lokaler för elevinternat, dock högst 195,000
kronor. Slutligen förklarade Kungl. Majit Sig vilja framdeles meddela beslut,
huruvida och i vilken omfattning statsbidrag finge utgå såsom ersättning
för redan havda kostnader för anskaffning av undervisningslokaler samt
lokaler för administration m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Utredningsmannen, som besökt verkstadsskolan den 12 januari 1943, har
anfört bland annat följande.

Efter verkställd utredning beslöto Karlskrona stadsfullmäktige den 3 november
1935 att i enlighet med bestämmelserna i gällande yrkesskolstadga
snarast möjligt inrätta en verkstadsskola för viss arbetslös ungdom, vilken
verkstadsskola skulle infogas i stadens yrkesskolorganisation; att för tillgodoseende
av verkstadsskolans och stadens yrkesskolors eljest föreliggande lokalbehov
inköpa två aktiebolaget svenska tobaksmonopolet tillhöriga tomter
nr 7 och 12 i kvarteret Lindblad i Karlskrona för en köpesumma av 155,000
kronor samt att på närmare angivna villkor elever från länets landsbygd
skulle äga tillträde till verkstadsskolan. Skolverksamheten igångsattes i januari
1936.

Sedan staden och landstinget beträffande skolans framtida ställning enat sig
örn att skolan borde ombildas till en central verkstadsskola för Blekinge med
Karlskrona stad som huvudman, därvid landstinget skulle utse vissa ledamöter
i skolans styrelse, ingav staden den 11 oktober 1941 en underdånig ansökan
avseende dels erkännande av verkstadsskolan för arbetslös ungdom som
central verkstadsskola med staden som huvudman och dels statsbidrag för
anskaffning av undervisningslokaler m. m.

På fastigheten voro vid förvärvet uppförda en lagerbyggnad och en fabriksbyggnad
av tegel samt tre enklare träbyggnader.

Lagerbyggnaden, som är belägen inne på tomten efter dess västra gränslinje
och som å en handlingarna i ärendet bilagd situationsplan betecknas
B 1, innehöll vid köpet tre våningar och har sedermera påbyggts en våning.
Byggnaden har kompletterats med ett nytt trapphus, som är gemensamt för
denna byggnad och en norr därom uppförd nybyggnad,_ betecknad B 4. Nya
fönster ha upptagits. Golven äro av sekunda parkett i bottenvåningen och
våningen en trappa upp. I övrigt hava inlagts vanliga furugolv. Varje våning
inrymmer endast en lokal av omkring 135 kvm golvyta.

Det uppgavs, att denna byggnad uteslutande användes för centrala verkstadsskolans
räkning.

Förutvarande fabriksbyggnaden, som är belägen å tomtens södra del med sm
huvudfasad efter Ölandsgatan och som å situationsplanen betecknats B 2,
innehöll vid köpet två våningar och har sedermera påbyggts med en våning.
Byggnaden har dessutom genomgått en omfattande ombyggnad. Av den ursprungliga
byggnaden kvarstår i huvudsak endast yttermurar och vissa bärande
innerväggar. En tidigare genomfart i bottenvåningen har borttagits.
Byggnaden är uppförd av tegel i tre våningar under plåttak. Bjälklaget i underbottenvåningen
är utfört av betong. Övriga bjälklag äro av trä, under
vissa mellanväggar förstärkta med järnbalkar. Nya golv äro inlagda överallt.
I bottenvåningens hall- och korridorutrymmen äro golven av cementmosaik.
I lärosalarna äro golven täckta med linoleum. I expeditionslokalerna och
styrelserummet hava inlagts parkettgolv och i toalettavdelningarna golv av
sintrade plattor. I de övriga våningarna äro trägolven belagda med linoleum
utom i korridorerna, där parkettstav inlagts. Nya fönster och dörrar hava insatts.

Byggnaden innehåller lokaler för både den centrala verkstadsskolan och de
kommunala yrkesskolorna. Vissa lokaler användas av yrkesskolorna och verkstadsskolan
gemensamt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Bottenvåningen inrymmer expeditionslokaler, därav ett nyligen iordningställt
rum för kamrerare, bibliotek och styrelserum samt arkiv om tillsammans
cirka 165 kvm yta, en lärosal örn cirka 60 kvm yta, en större övningsbutik
för yrkesskolorna samt en toalettavdelning, våningen en trappa upp fyra lärosalar
örn tillsammans cirka 240 kvm yta, av vilka en uteslutande utnyttjas
av yrkesskolorna samt ett bibliotek — cirka 50 kvm yta — för verkstadsskolan,
ävensom lärarrum, samt våningen två trappor fem läro- och ritsalar
och ett laboratorium örn tillsammans cirka 350 kvm yta, av vilka två uteslutande
begagnas av yrkesskolorna.

I stadsfullmäktiges underdåniga skrivelse den 11 oktober 1941 anföres,
att byggnaden användes i lika mån för yrkesskolorna och verkstadsskolan!
Vid utredningsmannens besök hävdades emellertid, att lokalerna utnyttjades
till större omfattning av centrala verkstadsskolan än av yrkesskolorna. Åt
samma uppfattning ha stadsfullmäktige givit uttryck i en till Kungl. Majit
ställd skrivelse av den 18 januari 1943. Till stöd för nämnda uppfattning
ha till utredningsmannen lämnats detaljerade uppgifter om de olika lokalernas
användning och de tider per dag de gemensamma lokalerna disponeras av
yrkesskolorna och av verkstadsskolan. Av dessa uppgifter framgår, efter det
desamma bearbetats och sammanställts i bilagda promemoria, att byggnaden
användes till cirka 48 procent av yrkesskolorna och till cirka 52 procent av
verkstadsskolan. Enligt utredningsmannens mening synes under sådana förhållanden
stadsfullmäktiges uppgift, att byggnaden användes i lika mån av
yrKesskolorna och verkstadsskolan böra godtagas.

Nybyggnaden, som på situationsplanen betecknats B 4, är belägen invid
och norr om byggnaden B 1, med vilken densamma är förbunden medelst en
sammanbindningsbyggnad. Byggnaden är uppförd i fyra våningar av tegel
under plant tak av gasbetong, som belagts med isoleringslag. Bjälklagen äro
av betong. Våningarnas ytinnehåll är cirka 145 kvm.

Byggnaden innehåller i bottenvåningen smedja med härdningsrum samt
kapprum och kontor, i våningen en trappa upp elektrisk verkstad, i våningen
två trappor upp möbelsnickeriverkstad med sprutbox och våningen tre trappor
upp måleri verkstad. \ aningen tva trappor upp är avsedd att sedermera
disponeras som polerarrum och sprutlackeringsverkstad.

Förutom ovan omnämnda utrymmen disponeras provisoriskt lokaler i de
till rivning avsedda träbyggnaderna i avvaktan på att planerade nybvggnader
hinna iordningställas.

Kostnaderna för byggnaderna Bl, B 2 och B 4 ha enligt handlingarna i
ärendet upptagits till 74,000 kronor för byggnaden B 1, varav 50,000 kronor
för byggnadens värde före ombyggnaden, till 207,000 kronor för byggnaden
B 2, varav 90,000 kronor för byggnadens värde före ombyggnaden, och till

49,000 kronor för nybyggnaden B 4.

Förestående kostnader för byggnaderna B 1, B 2 och B 4 motsvara volympriser
av respektive 34, 27 och 20 kronor per kbm byggnadsvolym, vilka priser
måste anses låga även vid det förhållandet, att arbetslöner icke ingå för
elevarbeten och med hänsyn till de byggnadskostnader, som gällde vid tiden
för arbetenas utförande.

De olika kostnadsposterna synas utredningsmannen skäliga och arbetena
synas vara väl och ändamålsenligt utförda. I byggnaden B 2 har visserligen
tillämpats en högre bvggnadsteknisk standard än som är förenlig med nutida

Kungl. Majlis proposition nr £55.

krav på sparsamhet. Arbetena hava emellertid utförts under åren 1939—40
enligt planer, som uppgjorts före krigsutbrottet, varför skäl knappast föreligger
att nu göra anmärkning på standarden.

I skolöverstyrelsens underdåniga skrivelse den 5 februari 1942 anföres, att
fastighetens markvärde icke ingår i de belopp på 50,000 och 90,000 kronor,
som upptagits som byggnaderna B l:s respektive B 2:s värden före ombyggnaderna.
Bland handlingarna i ärendet finnes emellertid ett av byggnadschefen
E. Brinck och yrkesläraren B. Wästerdahl i Karlskrona den 30 december
1941 utfärdat intyg, enligt vilket byggnaderna B 1 och B 2 före ombyggnaderna
finge anses värda 37,500 kronor respektive 67,500 kronor. Värdet av
tomtmarken vid tiden för stadens förvärv av fastigheterna uppskattas enligt
samma intyg till 35,000 kronor eller omkring 10 kronor per kvin. Härom
lämnades vid utredningsmannens besök följande ytterligare upplysningar.

Då svenska tobaksmonopolet först salubjöd fastigheterna, hade uppgivits
ett pris av 135,000 kronor. Sedan bolaget erhållit vetskap om att staden vore
spekulant, hade priset höjts till 185,000 kronor, men efter underhandlingar
slutligen fastställts till 155,000 kronor. De av Brinck och Wästerdahl angivna
värdena på mark och byggnader uppgå till sammanlagt 140,000 kronor.
Den resterande delen av köpeskillingen skulle avse de tidigare omnämnda
träbyggnaderna, vilka alltså skulle haft ett värde av 15,000 kronor. Med hänsyn
till dessa byggnaders beskaffenhet — de äro avsedda att rivas — finner
utredningsmannen dem knappast kunna åsättas så högt värde. A andra sidan
är värdet å tomtmarken lågt, vilket Brinck motiverade därmed, att grundläggningsförhållandena
på norra delen av tomten vore dåliga. Sistnämnda
förhållande har emellertid upptäckts först sedan köpet avslutades och har
alltså icke haft någon inverkan på köpeskillingens bestämmande. Vid jämförelse
med taxerade tomtvärdena för närliggande fastigheter vid Ölandsgatan
konstaterades ävenledes, att tomtpriset satts lågt, samtidigt som dessa
fastigheters högre tomtvärde kunde i viss mån anses betingade av bättre
markförhållanden m. m. Utredningsmannen vill emellertid icke motsätta sig,
att värdet av marken och nämnda träbyggnader gemensamt uppskattas till

50,000 kronor och att återstoden av köpeskillingen eller 105,000 kronor anses
falla på byggnaderna B 1 och B 2, fördelade på sa sätt som Brinck och
Wästerdahl angivit i sitt intyg. Med tillämpning av dessa värden å byggnaderna
före ombyggnaderna minskas de ovan upptagna värdena a byggnaderna
13 1 och B 2 med (50,000 — 37,500 =) 12,500 kronor respektive (90,000 —
— 67,500 =) 22,500 kronor till (74,000 — 12,500 =) 61,500 kronor respektive
(207,000 — 22,500 =) 184,500 kronor. _

Örn såsom ovan föreslagits stadsfullmäktiges uppgift, att byggnaden B 2
i lika mån användes av de kommunala yrkesskolorna och den centrala verkstadsskolan,
godtages, och detta förhållande anses berättiga staden till statsbidrag,
beräknat på hälften av kostnaderna för hela byggnaden, skulle alltså
av kostnaderna för denna byggnad 92,250 kronor berättiga till statsbidrag.

Såsom av den förut åberopade promemorian framgår, förekommer praktiskt
taget endast en lokal i hela byggnaden B 2, som uteslutande användes
för verkstadsskolans räkning. Alla övriga lokaler användas även för de kommunala
yrkesskolornas räkning. Detta skulle kunna giva anledning till den
reflexionen, att, då byggnaden synes vara behövlig för stadens yrkesskolor,
saknas anledning att utgiva något statsbidrag till byggnaden, möjligen med
undantag för elen del av kostnaderna, sorn kommer på laboratoriet. Häremot

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

torde emellertid med fog kunna invändas, att staden vid byggnadens utformning
varit bunden av hänsyn till den centrala verkstadsskolans intressen.
Under beaktande härav och att arbetena såsom förut framhållits utförts för
skälig kostnad, anser sig utredningsmannen böra tillstyrka statsbidrag till
havda kostnader även för denna byggnad, men anser sig böra modifiera dessa
kostnader såsom i det följande framhålles.

Av förutnämnda promemoria framgår, att lokaler upptagande en sammanlagd
yta av inemot 400 kvm eller nära en tredjedel av totala ytan användas
uteslutande för yrkesskolornas räkning. Kostnaderna för dessa lokaler
torde därför helt påföras yrkesskolorna. Övriga lokaler användas enligt promemorian
till huvudsaklig del av verkstadsskolan. Den nytta staden har av
dessa lokaler torde dock vara större än vad som rent siffermässigt uttryckes
i promemorian. Med hänsyn härtill synes det vara skäligt att föra hälften
av kostnaderna för dessa lokaler på yrkesskolorna och hälften på verkstadsskolan.
Under förutsättning att kostnaderna kunna antagas vara jämnt fördelade
per kvm golvyta, skulle sålunda av de totala kostnaderna i stort
sett två tredjedelar påföras yrkesskolorna och en tredjedel verkstadsskolan.

Endast sistnämnda del eller = 61,500 kronor skulle i så fall be rättiga

till statsbidrag.

I anslutning till vad sålunda och i övrigt anförts har utredningsmannen
tillstyrkt, att statsbidrag till Karlskrona stads havda kostnader för anskaffande
av undervisnings- och administrationslokaler för stadens centrala verkstadsskola
beräknas på ett belopp av (61,500 -f 61,500 + 49,000 =) 172,000
kronor och bestämmes till 86,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har icke ansett sig böra göra några erinringar mot det
av utredningsmannen föreslagna bidragsbeloppet, 86,000 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

I utlåtande den 18 februari 1942 framhöll statskontoret, att — såframt
icke kostnaderna för planerade nybyggnader vid verkstadsskolan kunde avsevärt
nedbringas under det beräknade beloppet av 909,120 kronor — ämbetsverket
näppeligen kunde tillstyrka, att utöver sistnämnda kostnader
ersättning jämväl lämnades för redan havda kostnader. Genom beslut den
10 juli 1942 har staden tillerkänts statsbidrag med, förutom annat, 50 procent
av de styrkta kostnaderna för uppförande av nya undervisningslokaler
m. m. för verkstadsskolan, dock högst 454,560 kronor. Då den av statskontoret
angivna förutsättningen för statsbidrag till nu förevarande ändamål
— nämligen att nybyggnadskostnaderna avsevärt nedbringades — uppenbarligen
icke föreligger, avstyrker ämbetsverket bifall till utredningsmannens
förslag på denna punkt. Statskontoret anser för övrigt så mycket större
skäl tala för en restriktiv tillämpning i detta fall av gällande bidragsbestämmelser,
som de lokaler, örn vilka här är fråga, redan för närvarande i avsevärd
omfattning utnyttjas jämväl för stadens kommunala yrkesundervisning.

Kungl. Majlis -proposition nr 255.

b) Värmlands läns centrala verkstadsskola.

Genom beslut den 10 juli 1942 förklarade Kungl. Maj:t Värmlands läns
landstings verkstadsskola i Älvåsen för viss arbetslös ungdom erkänd såsom
central verkstadsskola, räknat från och med den 1 juli 1942. Tillika medgav
Kungl. Maj:t, att den centrala verkstadsskolan finge tills vidare omfatta
sju i beslutet närmare angivna yrkesavdelningar. Därjämte tilldelade Kungl.
Maj:t — som förklarade sig vilja framdeles meddela beslut, huruvida och i
vilken omfattning statsbidrag må utgå såsom ersättning för sådana kostnader
för anskaffning av undervisningslokaler samt lokaler för administration
m. m., vilka bestritts före skolans erkännande som central verkstadsskola —
landstinget statsbidrag till verkstadsskolan med, såvitt avser byggnadskostnader,
dels femtio procent av de styrkta kostnaderna för verkställande av
viss ombyggnad av verkstadsskolans huvudbyggnad, dock högst 3,800 kronor,
dets ock femtio procent av de styrkta kostnaderna för uppförande av en
elevbyggnad, dock högst 19,500 kronor.

Ifrågavarande verkstadsskola benämnes numera Värmlands läns centrala
verkstadsskola i Östanås.

Utredningsmannen, som besökt verkstadsskolan den 17 december 1942,
har anfört bland annat följande.

Den 9 september 1936 anvisade Värmlands läns landsting medel att av
landstingets förvaltningsutskott disponeras för inrättande eller uppehållande
under år 1937 av en för landstingsområdet avsedd verkstadsskola för utbildning
av arbetslös manlig ungdom i åldern 16—25 år. Samtidigt beslöt landstinget
att under sedvanliga förutsättningar åtaga sig ansvar för inrättande
av en verkstadsskola med de yrkesgrenar, som efter utredning befunnes
lämpliga. Den planerade verkstadsskolan skulle inrättas i syfte, att densamma
efter slutförda uppgifter beträffande den dåvarande arbetslösa manliga
ungdomen i länet skulle kunna i författningsenlig ordning och med därför
bestämda bidrag av statsmedel för framtiden uppehållas, tills vidare med
landstinget som huvudman.

Sedan utredning verkställts i ärendet, beslöt förvaltningsutskottet, att
verkstadsskolan skulle anordnas med följande fem yrkesavdelningar, nämligen
för metallarbetare (mekaniker), smeder, snickare (träarbetare), målare
och murare, ävensom att förlägga avdelningarna för metallarbetare och smeder
till för ändamålet förhyrda lokaler i Arvika samt övriga avdelningar till
vissa landstinget tillhöriga byggnader å Älvåsen i Älvsbacka socken, vilka
bleve lediga genom avveckling av landstingets skyddshem för gossar därstädes.
Sedermera hava samtliga avdelningar förlagts till Älvåsen.

Verkstadsskolan i Älvåsen disponerar en huvudbyggnad, nr 1, innehållande
expeditions- och undervisningslokaler samt bibliotek, en byggnad, nr 2,
inrymmande matsals- och kökslokaler m. m. för eleverna, en byggnad, nr 8,
för snickeri- och målaravdelningarna, en byggnad, nr 9, för smeder och en
byggnad, nr 10, för metallarbetare (mekaniker). Muraravdelningen disponerade
en befintlig uthusbyggnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 855.

Huvudbyggnaden, nr 1, stod vid besöket under ombyggnad, vartill enligt
uppgift statsbidrag beviljats. Byggnaden hade år 1916 uppförts av tegel under
tegeltak, sedan den förutvarande av trä uppförda byggnaden kort dessförinnan
brunnit ned.

Till följd av den senaste vinterns starka köld hade tjälförskjutning ägt
rum under den del av byggnaden, där källare icke utgrävts, med påföljd, att
vissa sprickbildningar uppstått, vilka dock icke åstadkommit större skador.
I övrigt var byggnaden i gott stånd och synes väl lämpad för avsedda ändamål.

Byggnad nr 2 är likaledes uppförd under år 1916 efter en kort dessförinnan
inträffad brand. Den är uppförd av trä, som utvändigt reveterats,
med tak av skiffer och källare under större delen av huset.

Byggnaden kan i vissa avseenden anses vara mindre väl planerad. Det
synes emellertid icke vara förenat med större kostnader att genom ombyggnad
av densamma åstadkomma en fullt ändamålsenlig köks- och matsalsbyggnad.
Sådan ombyggnad bör dock anstå till dess en internatsbyggnad
iordningställts eller i vart fall tills eleverna kunna beredas bostäder utom
byggnaden, så att tjänstepersonalen kan erhålla bostäder på övre botten och
hela bottenvåningen utnyttjas för matsals- och köksutrymmen.

Verkstadsbyggnaderna nr 8, 9 och 10 äro i gott stånd och torde, såvitt
utredningsmannen kan bedöma, för överskådlig tid kunna användas för den
centrala verkstadsskolans räkning.

Utöver nu angivna byggnader finnas på skolans område uppförda vissa
andra byggnader. Till anskaffning av dessa har emellertid landstinget icke
ifrågasatt statsbidrag.

Vad beträffar de fem byggnader, som ovan beskrivits, har skolöverstyrelsen,
under framhållande av att landstinget inköpt fastigheten år 1905
och att densamma, innan verkstadsskolan förlädes dit, använts som plats för
skyddshem, varför lokalanskaffningen icke skett i omedelbart syfte att bereda
utrymme åt den nuvarande skolan, ansett, att den ursprungliga inköpskostnaden
knappast kunde tagas i betraktande vid bedömande av frågan
om statsbidrag till havda kostnader. Enligt skolöverstyrelsens mening kunde
endast ett belopp av i runt tal 12,000 kronor avseende kostnader, som nedlagts
på fastigheten, sedan den tagits i anspråk för verkstadsskolan, tagas i
betraktande vid bedömande av bidragsfrågan.

Enligt handlingarna i ärendet ha landstingets havda kostnader för lokalanskaffning
upptagits till följande belopp.

Huvudbyggnad, inrymmande tre teorisalar,

bibliotek, expeditionslokaler, styrelse- och

lärarrum, materialrum och arkiv...... kronor 104,000

Tre verkstadslokaler................... » 33,000 kronor 137,000

Planläggning av verkstad för värme- och

sanitetsmontörer ................... kronor 1,703

Inredning av verkstad för smeder ...... » 6,481

Inredning av verkstad för metallarbetare. . _» 3,982 » 12,166

Ivöksbyggnad för elevinternat ........................ » 48,000

Summa kronor 197,166.

Vid utredningsmannens besök överlämnades utdrag ur 1916—1921 års huvudböcker,
avseende däri förda nybyggnadskonton. Enligt dessa kontoutdrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

hava på nybyggnadskontona under sagda tid bokförts utgifter till ett sammanlagt
belopp av 213,557 kronor 6 öre. Av detta belopp hänförde sig

192,000 kronor till byggnaderna 1 och 2 och resten till en byggnad nr 3,
som numera är riven. Vid besöket mottog utredningsmannen jämväl följande
sammanställning, avseende nedlagda kostnader å byggnaderna efter skolans
tillkomst:

Ny värmepanna i huvudbyggnaden...................... kronor 2,126

Nya kokgrytor i köksbyggnaden........................ » 3,250

Ovan uppräknade inredningsarbeten i verkstadsbyggnaderna » 12*166

Summa kronor 17,542.

Till kostnaderna för byggnadernas anskaffning torde på de av skolöverstyrelsen
angivna skälen statsbidrag icke kunna ifrågakomma.

Mot de till respektive 2,126 och 3,250 kronor upptagna kostnaderna för ny
värmepanna i huvudbyggnaden och för nya kokgrytor har utredningsmannen
intet att erinra, ej heller mot de i det föregående specificerade kostnaderna
av 12,166 kronor för inredningsarbeten i verkstadsbyggnaderna. De
kostnader, som enligt utredningsmannen kunna berättiga till statsbidrag,
skulle alltså utgöra 17,542 kronor eller avrundat 17,500 kronor.

Under åberopande av det anförda har utredningsmannen tillstyrkt, att
landstinget tillerkännes statsbidrag med 50 procent av 17,500 kronor till
havda kostnader för iordningställande av verkstadsbyggnaderna nr 8, 9 och
10 samt anskaffning av ny värmepanna i huvudbyggnaden och nya kokgrytor
i köksbyggnaden eller sålunda med 8,750 kronor.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt det av utredningsmannen föreslagna bidragsbeloppet
å 8,750 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Då vissa av de fastigheter, som verkstadsskolan disponerar, redan år 1905
inköpts för att användas såsom skyddshem, har lokalanskaffningen icke skett
i omedelbart syfte att bereda utrymme åt den nuvarande skolan. Med hänsyn
härtill lärer den ursprungliga inköpskostnaden icke kunna tagas i betraktande
vid bedömandet av frågan örn statsbidrag till havda kostnader. Enär
vidare det belopp, som enligt utredningsmannens förslag skulle utgöra grundval
för statsbidraget, uppgår till allenast 17,500 kronor, är det enligt statskontorets
mening icke av den storleksordning, att landstinget skäligen bör
tillerkännas ersättning härför. Statskontoret finner vid sådant förhållande
icke anledning frånträda sin tidigare uttalade uppfattning, att statsbidrag
icke bör utgå i detta fall.

c) Gävleborgs läns landstings centrala verkstadsskola.

Genom beslut den 10 juli 1942 förklarade Kungl. Majit Gävleborgs läns
landstings verkstadsskola i Tönshammar för viss arbetslös ungdom erkänd
såsom central verkstadsskola för en tid av fem år, räknat från och med den
1 juli 1942. Tillika medgav Kungl. Majit, att den centrala verkstadsskolan

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

tills vidare finge omfatta följande yrkesavdelningar, nämligen en avdelning
för bleck- och plåtslagare, en avdelning för byggnads- och inredningssnickare,
en avdelning för elektriker, två avdelningar för metallarbetare, en avdelning
för murare, en avdelning för målare samt en avdelning för värme- och sanitetsmontörer.

Utredningsmannen, som den 4 december 1942 besökt verkstadsskolan, har
beträffande skolans lokalförhållanden m. m. anfört bland annat
följande.

Sedan en av Gävleborgs läns landsting i september månad 1936 tillsatt
kommitté verkställt utredning i fråga örn behovet inom landstingsområdet av
verkstadsskolor för arbetslös ungdom och därvid kommit till sådant resultat,
att arbetslösheten bland ungdomen vore omfattande, att tyngdpunkten
för denna arbetslöshet läge i Söderhamnsområdet, att arbetslösheten där
syntes vara av bestående karaktär samt att i första hand Hälsinglands behov
av en verkstadsskola kunde anses otvetydigt, beslöt landstinget vid urtima
sammanträde den 1 mars 1937 i huvudsaklig anslutning till nämnda
kommittés betänkande den 25 januari samma år inrätta en verkstadsskola i
Söderhamn samt förvärva fastigheter m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med i betänkandet framlagt förslag.

För verkstadsskolans räkning inköpte landstinget från Tönshammars bruks
aktiebolag en nedlagd kättingsmedja i Tönshammar, belägen 12 km sydost om
Söderhamns stad, men inom dess stadsområde, samt från Åsbacka trävaru
aktiebolag och Källskärs aktiebolag vissa byggnader i det Tönshammar
närbelägna Källskär.

På fastigheten i Tönshammar voro uppförda en huvudbyggnad av tegel
om sammanlagt 1,200 kvm i markytans plan, en fristående tegelbyggnad
örn 130 kvm, en mindre tegelbyggnad (maskinhus) örn 42 kvm och en magasinsbyggnad
av trä örn 180 kvm planyta. Samtliga byggnader krävde
emellertid för att kunna utnyttjas för verkstadsskolan omfattande reparations-
och ombyggnadsarbeten. Dessutom måste anläggningar för värme,
vatten, avlopp och elektricitet installeras inom byggnaderna.

De inom Källskär huvudsakligen för bostads- och hushållsändamål inköpta
byggnaderna utgjordes av den s. k. disponentbostaden, innehållande
12 rum, 2 hallar och kök, den s. k. kontorsbyggnaden, innehållande 14 rum,
den s. k. kasernen nr 12, innehållande 22 rum, och ett brygghus, som medföljde
köpet av kontorsbyggnaden. Byggnaderna äro uppförda på ofri grund,
tillhörig Söderhamns stads donationsjord. Enligt handlingarna förutsättes,
att staden skall, med Kungl. Maj:ts bifall, utan vederlag överlåta marken
till landstinget. På området finnes ytterligare en vinterbonad byggnad, som
tidigare använts såsom hönshus och som enligt lämnad uppgift förvärvats
samtidigt med övriga byggnader, ehuru den såsom övriga uthus icke redovisats
såsom särskild fastighet eller särskild byggnad.

I samband med köpet av ovannämnda fastigheter förvärvades tillgång till
elektrisk energi till ett pris av 47 kronor 50 öre per kilowatt för evärdlig tid.
Mellan Tönshammar och Källskär har sedermera, enligt vad som vid köpet
planerades, byggts en kraftledning för utnyttjande av den billiga elektriska
energien även för elevhushåll och bostadslägenheter.

Kungl. Marits -proposition nr 255. 35

. Huvudbyggnaden av tegel i Tönshammar har numera iordningställts och
inrymmer ett verkstadskontor, förråd, transformatorrum, pannrum, tvättrum
och omklädningsrum, två salar för teoretisk undervisning örn tillsammans
cirka 80 kvm golvyta samt verkstadslokaler för tillsammans sju avdelningar
med inalles 105 elever.

En avdelning för bleck- och platslagare med 15 elever är inrymd i det
ovannämnda f. d. hönshuset vid Källskär. Enligt uppgift planeras ytterligare
tyå avdelningar med vardera 15 elever, nämligen en för bilmekaniker och en
för flygmekaniker. För dessa behöva nya lokaler tillbyggas eller på annat
sätt anskaffas.

Vid utredningsmannens besök meddelade rektor, att anmärkning franlställts
mot ljusförhållandena mom verkstadslokalerna i Tönshammar på grund av
deras relativt stora djup, över 9 meter från fönstervägg räknat, och framhöll.
att en förbättring i detta avseende icke kunde genomföras utan anordnande
av lanternmer eller takfönster, vilket medförde genomgripande förändringar
i den nuvarande takkonstruktionen.

Avdelningarna ansågos av hörda lärare på de olika avdelningarna visserligen
vara i knappaste laget, men i regel fullt användbara. I avdelningen för
rörledningsarbetare uppgavs utrymmet för övning i montage av rörledningar
och dylikt icke vara tillräckligt. I avdelningen för målare ansågs golvytan
vara väl knapp i synnerhet vid målning av möbler. Härtill vill utredningsmannen
beträffande rörarbetarnas verkstad framhålla, att dylikt montagearbete
kräver betydande utrymme, varför fullt tillfredsställande lösning av
denna utrymmesfråga knappast kan tillgodoses utan väsentlig ökning av lokalen.
Utredningsmannen ifrågasätter behovet härav. Önskvärt är att möjlighet
kan beredas eleverna till övning i praktiskt montagearbete genom utförande
av permanenta installationer inom byggnader.

Ben fristående tegelbyggnaden om 130 kvm golvyta utgöres av ett skjul
med väggar av '',4-stens tegel. Denna byggnad har icke reparerats eller underhållits,
sedan skolan inrättades. Enligt uppgift hade det övervägts att riva
byggnaden, men i avvaktan på definitivt beslut angående fastighetens framtida
användning hade den fått kvarstå. Enligt utredningsmannens mening
synes böra övervägas att utnyttja byggnaden som monteringshall för murare
och rörledningsarbetare. I sadant fall kräver densamma vissa reparationsoch
iståndsättningsarbeten.

Förutvarande maskinhuset har iordningställts till sprutlackerarverkstad.
Mot denna anmärktes fran lärarhall endast, att större vagnar, såsom omnibussar,
icke kunde införas i densamma för lackering.

Utredningsmannen har tagit del av ett uppgjort förslag till en genomgripande
örn- och tillbyggnad av den nu för skolan använda huvudbyggnaden
ävensom av ett nybyggnadsförslag. Enligt det förra förslaget, som lärer hava
kostnadsberäknats till omkring 400,000 kronor, skulle inom den nuvarande
byggnaden beredas utrymme för avdelningar för plåtslagare, rörarbetare,
snickare och metallarbetare samt pannrum. I tillbyggnader skulle inrymmas
verkstadslokaler för murare, målare, elektriker, bilmekaniker oell flygmekaniker,
ävensom bränslerum. I ett övre plan skulle dessutom anordnad Iva
lärosalar för teoretisk undervisning, material- och lärarrum samt ritsal. Dagsbelysning
i verkstadslokalerna skulle delvis erhållas genom lanterniner.

Denna örn- och tillbyggnad skulle bliva synnerligen omfattande och det
oaktat knappast bliva i alla avseenden fullt ändamålsenlig, varför det enligt
utredningsmannens mening torde kunna ifrågasättas, för det fall att de nu -

Kungl. Maj:ts proposition nr %55.

varande lokalerna icke kunna anses vara tillfredsställande för sitt ändamål,
om icke en rationellt genomförd nybyggnad i sådant fall vöre att föredraga,
även örn densamma krävde högre kostnad. Innan ställning tages i denna
fråga, bör emellertid — särskilt i nuvarande ekonomiska läge — allvarligt
omprövas, örn icke lokalerna vid Tönshammar kunna, möjligen efter det
mindre örn- och tillbyggnader genomförts, godkännas definitivt.

Ytorna i de befintliga lokalerna synas icke motsvara de utrymmeskrav,
som uppställts i stat. off. utr. 1938: 26 sid. 314—316. Endast lokalerna för
mekaniker fylla dessa krav. Utredningsmannen håller emellertid före, efter
att hava hört vissa av de i skolan tjänstgörande lärarna, att mindre lokalytor
än som i sagda betänkande angivits böra kunna godtagas. Härutinnan
må framhållas följande.

Som tidigare anförts skulle i den fristående tegelbyggnaden kunna ordnas
en för byggnadsarbete gemensam montagehall, där olika yrkens elever kunde
övas i samhörande arbeten, sådana dessa förekomma på olika arbetsplatser
i det praktiska livet. Härigenom skulle vissa verkstadsutrymmen i huvudbyggnaden
bliva mindre belastade och desamma efter endast obetydliga ombyggnader,
vilka för övrigt böra utföras av eleverna själva, bliva tillräckliga
för sina ändamål. En utvidgning av elektrikernas verkstadslokaler borde
möjligen åstadkommas genom en överbyggnad av ett mellan denna avdelning
och teorisalarna liggande gårdsutrymme. Bättre ljusförhållanden i verkstadslokalerna
böra, där så kräves, kunna vinnas genom upptagande av större
fönster. För de nya avdelningarna för bilmekaniker och flvgmekaniker samt
möjligen för bleck- och plåtslageriavdelningen, om den av organisatoriska
skäl skall flyttas från Källskär till Tönshammar, böra nybyggnader uppföras,
vilket bör giva lämpligt tillfälle för praktisk byggnadsutbildning för
eleverna.

Om ett utbyggnadsprogram efter här skisserade enkla riktlinjer genomföres,
böra kostnaderna för tillgodoseende av lokalbehovet bliva relativt begränsade.
Enligt vad utredningsmannen inhämtat, har 1942 års landsting
uppdragit åt styrelsen för verkstadsskolan att göra en förutsättningslös utredning
örn plats för skolan. Vid denna utredning synes det ovan skisserade
byggnadsprogrammet böra närmare prövas. Innan definitivt beslut fattas
om skolans förläggning, torde frågan om statsbidrag för anskaffande av lokaler
icke kunna avgöras.

Enligt utredningsmannens mening tala emellertid, såsom av det anförda
framgår, fullgoda skäl för att bibehålla skolan inom dess nuvarande fastighet
i Tönshammar. Förutom vad ovan anförts — varav åtminstone enligt utredningsmannens
mening framgår, att, därest kraven icke ställas onödigt
höga, de nuvarande lokalerna kunna, möjligen med den utvidgning som ifrågasatts,
anses tillräckliga för meddelande av god undervisning inom olika
fack — böra hänsyn tagas till det allmänna finansiella läget, som kräver, att
penningmedel tagas i anspråk endast för sådana byggnadsuppgifter, som
fylla ett trängande behov. Ett sådant synes i detta fall icke förefinnas. Örn
utredningsmannens mening vinner gillande, bör statsbidrag utgå till täckande
av landstingets havda kostnader för anskaffande av lokalerna.

Den som bleck- och plåtslageriverkstad begagnade byggnaden (f. d. hönshuset)
i Källskär är 25.io meter lång och 6 meter bred samt innehåller garage,
kontor, verkstad samt svets- och polerarrum. Byggnaden är i gott
stånd. Garaget upptager en yta av 16.r> kvm och övriga utrymmen en sammanlagd
yta av omkring 115 kvm, motsvarande det minsta utrymme, som

Kungl. Maj:ts proposition nr %55.

enligt stat. off. utr. 1938:26 sid. 314—316 fordras för en bleck- och plåtslageriavdelning.
Läraren för avdelningen framhöll visserligen, att lokalen
kunnat bättre utnyttjas, om verkstaden ägt en mera kvadratisk form än den
nu hade, men behovet av annan lokal kan dock enligt utredningsmannens
mening icke anses trängande.

Därest det av organisatoriska skäl icke anses nödvändigt att flytta bleckoch
plåtslageriavdelningen till samma plats som övriga avdelningar, bör alltså
byggnaden kunna användas för sitt ändamål ytterligare en tid framåt.
Nybyggnad behöver därför icke påskyndas utan bör kunna utföras såsom ett
lämpligt och önskvärt elevarbete, varigenom kostnaderna för nybyggnaden
böra avsevärt kunna nedbringas.

Mellan Tönshammar och Källskär har nybyggts den i det föregående omnämnda
i samband nied köpen planerade elektriska kraftledningen för utnyttjande
av den billiga elektriska energien.

Den s. k. disponentbostaden, kontorsbyggnaden och det till kök och matsal
ombyggda brygghuset i Källskär äro av god beskaffenhet och kunna
för lång tid framåt utnyttjas för sina ändamål.

Internatsbyggnaden, den s. k. kasernen nr 12, är däremot mindre tillfredsställande
och har endast värde som provisorisk förläggning, till dess en nybyggnad
för bostäder åt eleverna blivit uppförd. Kasernen rymmer endast 50
elever. För ett fyrtiotal elever förhyras bostäder och fem elever äro hemmaboende.

Enligt vad utredningsmannen vid besöket inhämtade, synas några mera
påvisbara olägenheter icke förefinnas med hänsyn till avståndet — cirka
l km — mellan verkstadslokalerna i Tönshammar och expeditions-, förläggnings-
och utspisningslokalerna i Källskär. Detta förhållande synes sålunda
icke vara av betydelse vid bedömande av frågan örn de nuvarande lokalerna
för skolan böra helt eller delvis behållas eller ersättas med andra.

Utredningsmannen har härefter redogjort för av landstinget havda kostnader
för lokalanskaffning och närmare angivit, till vilka av nämnda kostnader
statsbidrag enligt hans mening borde utgå, örn verkstadsskolan bibehölles i
Tönshammar och Källskär.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen slutligen anfört, att den centrala
verkstadsskolan enligt hans mening borde bibehållas i Tönshammar och
Källskär. Därest den utredning, som av utredningsmannen förordats, skulle
leda till samma resultat, borde enligt hans mening statsbidrag till landstingets
havda kostnader för anskaffande av undervisnings- och administrationslokaler
samt lokaler för elevinternat och för inredning av sistnämnda lokaler beräknas
på ett belopp av 157,000 kronor och utgå med 78,500 kronor.

Skolöverstyrelsen har erinrat, att överstyrelsen i utlåtande den 16 maj 1942
föreslagit, att såsom villkor för ifrågavarande skolas erkännande såsom central
verkstadsskola skulle föreskrivas, att landstinget förpliktade sig att inom
en övergångstid av 10 år skapa och iordningställa erforderliga och för skolans
ändamål lämpliga lokaler, som kunde i vederbörlig ordning godkännas för
framtida användning. Överstyrelsen hade sålunda ansett sig böra för en ej
alltför begränsad framtid godtaga de vid skolan i Tönshammar befintliga lokalerna.
I anslutning härtill funne överstyrelsen naturligt, att bidrag utginge

Kungl. Marits proposition nr 255.

till havda kostnader för dessa lokalers anskaffande och iordningställande, särskilt
som anskaffningen skett i omedelbart syfte att komma till användning
för den verkstadsskola, som nu omorganiserats till central verkstadsskola. Beträffande
beräknandet av det av utredningsmannen föreslagna bidragsbeloppet
å 78,500 kronor hade överstyrelsen icke något att erinra.

Statskontoret har anfört följande.

I utlåtande den 18 februari 1942 hade statskontoret icke ansett sig kunna
tillstyrka, att landstinget erhölle ersättning för de kostnader, som nedlagts
för anskaffning av lokaler för den förutvarande arbetslöshetsskolan. Avgörande
för ämbetsverkets ställningstagande härutinnan var, att skollokalerna syntes
vara av sådan provisorisk karaktär, att de icke uppfyllde av statskontoret
i samma utlåtande angivna förutsättningar för statsbidrag. Erinras må, att
statskontoret i utlåtande den 6 juni 1942 ifrågasatt, att dessa provisoriska
förhållanden borde godtagas för tre eller högst fem år. I anslutning härtill
förklarade Kungl. Majit ock genom beslut den 10 juli 1942 ifrågavarande
skola erkänd såsom central verkstadsskola för en tid av allenast fem år, räknat
från och med den 1 juli 1942. Redan denna omständighet synes bestyrka riktigheten
av de antaganden, som lågo till grund för statskontorets tidigare avstyrkande.
Av den nu verkställda utredningen framgår jämväl, att åtskilliga
av byggnaderna för att kunna utnyttjas för verkstadsskolan måste underkastas
omfattande reparations- och ombyggnadsarbeten. Härtill kommer, att
— enligt vad som uppgivits — landstinget uppdragit åt styrelsen för verkstadsskolan
att göra en förutsättningslös utredning rörande skolans förläggning.

I betraktande härav anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att statsbidrag
tillerkännes landstinget för de kostnader, om vilka här är fråga. För
den händelse emellertid den fortsatta utredningen skulle giva vid handen, att
de nuvarande provisoriska skollokalerna efter ej alltför kostnadsdragande
omändringsarbeten skulle under avsevärd tid framåt kunna utnyttjas för verkstadsskolan,
har statskontoret icke något i och för sig att erinra mot att bidrag
beviljas landstinget.

d) Västernorrlands läns centrala verkstadsskola å Sandö.

Genom beslut den 10 juli 1942 förklarade Kungl. Majit Västernorrlands
läns landstings verkstadsskola å Sandö för viss arbetslös ungdom erkänd såsom
central verkstadsskola, räknat från och med den 1 juli 1942. Tillika medgav
Kungl. Majit, att den centrala verkstadsskolan finge tills vidare omfatta
sju yrkesavdelningar, varav en avdelning för byggnads- och inredmngssnickare.
Därjämte förklarade Kungl. Majit sig vilja framdeles meddela beslut,
huruvida och i vilken omfattning statsbidrag finge utgå såsom ersättning för
sådana kostnader för anskaffning av undervisningslokaler samt lokaler för
administration m. m. och elevinternat, vilka bestritts före sKolans erkännande
som central verkstadsskola. Sedermera medgav Kungl. Majit genom beslut
den 5 mars 1943, att ifrågavarande centrala verkstadsskola finge från och
med budgetåret 1943/44 tills vidare omfatta ytterligare en yrkesavdelning för
byggnads- och inredningssniekare.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 255. 39

Utredningsmannen, som besökt verkstadsskolan den 17 november 1942, har
anfört bland annat följande.

Vid urtima sammanträde den 30 mars 1936 beslöt Västernorrlands läns
landsting bland annat, att på sedvanliga villkor åtaga sig ansvar för inrättande
i Ådalsdistriktet av en verkstadsskola för arbetslös manlig ungdom i
länet i åldern 16—25 år av den omfattning, som efter allsidig oell förutsättningslös
utredning genom förvaltningsutskottets försorg av landstinget vid
nästkommande lagtima möte funnes erforderlig. Efter särskild utredning örn
skolans förläggning inköptes för densamma genom ett av landstinget den 10
september 1937 godkänt köpeavtal en Glava glasbruks aktiebolag tillhörig
fastighet Sandö 1“ å Sandö i Bjärtrå socken samt ett Sandö sågverksaktiebolag
tillhörigt område om 3,7080 hektar av Sandö l1 för en sammanlagd köpesumma
av 125,000 kronor. Båda fastigheterna omfatta en sammanlagd areal
av 12.4 hektar.

Med skrivelse den 28 april 1942 överlämnade skolstyrelsen till skolöverstyrelsen
bland annat protokoll över en av länsarkitekten i Västernorrlands län
den 17 april 1942 verkställd värdering av följande vid landstingets förvärv
av fastigheterna befintliga och för skolans behov sedermera utnyttjade byggnader,
nämligen skolbyggnad för teoretisk undervisning, gymnastikbyggnad,
måleriverkstad, smedja, snickerifabrik, virkesmagasin och två elevbostadsbyggnader.
Dessa byggnader beräknades enligt länsarkitekten vid inköpet
hava haft ett sammanlagt värde av 102,552 kronor. De i detta belopp ingående
delposterna synas vara i det hela skäligt avvägda i förhållande till byggnadernas
olikartade storlek och beskaffenhet samt köpeskillingens belopp. Då
köpeskillingen utgjorde 125,000 kronor skulle alltså det icke närmare specificerade
restvärdet — 22,448 kronor — utgöra ersättning för dels marken och
dels övriga i fastighetsköpet ingående byggnader. Enligt vid ovannämnda skrivelse
ytterligare fogade handlingar uppgingo landstingets kostnader för ombyggnader
under budgetåren 1936/1942 till 238,244 kronor, varav på två
elevbyggnader kommo 118,000 kronor. I anslutning härtill har landstinget
uppgivit kostnaderna för anskaffande och anordnande av lokaler för skolan
å Sandö till (102,552 + 238,244 =) 340,796 kronor.

Enligt en i ärendet företedd situationsplan funnos vid förvärvet på fastigheten
uppförda ett 60-tal byggnader av olika slag. Flera av dessa voro fallfärdiga
eller för något skolans ändamål oanvändbara. Åtskilliga av dessa hava
rivits och de övriga äro avsedda att rivas. Ett flertal andra byggnader inrymma
bostadslägenheter, vilka enligt för landstinget bindande avtal skola
mot låg hyra på livstid upplåtas till pensionärer från förutvarande glasbruket
och sågverket. Dessa byggnader äro gamla och kostnaderna för deras underhåll
torde icke täckas av hyresinkomsterna. Såsom ett allmänt omdöme kan
uttalas, dels att det gjorda fastighetsförvärvet mäste anses vara för sitt avsedda
ändamål ekonomiskt fördelaktigt och dels att de byggnader eller lokaler,
sorn icke kunna disponeras för skolans ändamål antingen som undervisningslokaler,
clevinternat eller bostadslägenheter för skolans personal, praktiskt
taget icke hava något värde för landstinget. De av länsarkitekten byggnaderna
åsätta värden mäste i förhållande till möjligheten av deras nyttiggörande
för verkstadsskolan betecknas såsom särdeles låga, vilket emellertid har
sin grund i det såsom tidigare framhållits ekonomiskt gynnsamma fastighetsförvärvet.

Beträffande de byggnader, vilka för närvarande utnyttjas flir verkstadsoch
undervisningsändamål samt såsom elevbostäder, ina följande anföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr S55.

Byggnaderna äro närmare beskrivna i ovannämnda värderingsprotokoll av
den 17 april 1942. Utredningsmannen anser sig kunna vitsorda de därvid
lämnade uppgifterna.

Skolbyggnaden för teoretisk undervisning (byggnad nr 21 a) är belägen
intill allmänna landsvägen å öns östra del. Den nya landsvägen över Sandö
har dragits fram så nära byggnaden, att en del av densamma, inrymmande å
nedre botten en bostadslägenhet örn tre rum och kök och på vinden en bostadslägenhet
om två rum och kök, ansetts böra rivas. Hela byggnaden har
av länsarkitekten uppskattats till ett värde av 18,400 kronor. För den del
av byggnaden, som skall rivas, erhåller landstinget enligt bilagda skrivelse
av vägdistriktet ersättning med 15,000 kronor. Av detta belopp torde 3,000
kronor kunna antagas motsvara utgifterna för rivningsarbetena och erforderliga
kompletteringsarbeten å kvarstående del av byggnaden. Värdet av den
rivna delen skulle i så fall kunna uppskattas till (15,000 — 3,000 =) 12,000
kronor. Återstående värde eller 6,400 kronor kan godtagas såsom landstingets
kostnad för förvärv av de i byggnaden belägna lärosalarna.

Gymnastikbyggnaden (byggnad nr 22 a) är belägen invid och väster om
skolbyggnaden. Planer föreligga att verkställa sådan ombyggnad av densamma,
att en rymligare gymnastiksal samt omklädningsrum m. m. erhållas. En
i byggnadens övre våning inrymd lägenhet är avsedd som bostad åt lärare.
Det av länsarkitekten byggnaden åsätta värdet av 14,500 kronor föranleder
icke någon erinran. Värdet avser även den del av byggnaden, som utnyttjas
till lärarbostad. Vid bedömandet av statsbidragens storlek bör detta värde
frånräknas. Inköpsvärdet av de lokaler inom byggnaden, som begagnas för
gymnastikundervisningen, kan upptagas till 11,500 kronor.

Måleriverkstaden (byggnad nr 23 a) har sitt läge invid och sydväst örn skolbyggnaden
och är i huvudsak av samma storlek och beskaffenhet som gymnastikbyggnaden.
Byggnadens övre våning är helt inredd till bostäder, vilka
äro upplåtna till pensionärer. Det av länsarkitekten byggnaden åsätta värdet
av 16,000 kronor synes skäligt i förhållande till köpesumman i dess helhet.
Då bostäderna icke synas kunna sedermera utnyttjas på något för verkstadsskolan
ändamålsenligt sätt, utan måste anses hava med nödvändighet ingått
i köpet utan att tillgodose något särskilt behov för skolan, synes värdet av
desamma skäligen icke böra frånräknas vid statsbidragets fastställande.
Nämnda belopp bör sålunda antagas motsvara inköpsvärdet av de för målaravdelningen
erforderliga verkstadslokalerna.

Plåtslageriverkstaden (byggnad nr 24 a) har icke värderats av länsarkitekten
och landstinget har icke framställt anspråk på statsbidrag för inköpet av
densamma. Byggnaden är uppförd av trä med fyllningsväggar och uppvärmes
med kaminer. Det har ifrågasatts att endast tills vidare använda byggnaden
som undervisningslokal i plåtslageri. För egen del finner utredningsmannen,
att lokalerna, som äro relativt rymliga och på intet sätt sämre än dylika verkstadslokaler
i allmänhet, böra kunna användas för nuvarande ändamål åtskilliga
år framåt, varför frågan örn nybyggnad för plåtslageriverkstad bör
ställas på framtiden.

Mot länsarkitektens värdering av smedjan (byggnad nr 35) har utredningsmannen
intet att erinra. Kostnaderna för inläggning av trägolv hava uppgivits
till 457 kronor, vilket belopp ingår i de uppgivna kostnaderna för ombyggnadsarbetena.
Med anledning härav bör anskaffningsvärdet för smedjan
upptagas till (6,792 — 457 =) avrundat 6,300 kronor.

Snickerifabriken (byggnad nr 22) har efter verkställd ombyggnad blivit för
sitt ändamål synnerligen lämplig och rymlig. Mot länsarkitektens värdering

Kungl. Majlis proposition nr 255.

av byggnaden före dess omändring synes icke vara något att erinra. Inköpsvärdet
upptages därför till 8,000 kronor.

Virkesmagasinet (byggnad nr 45) invid snickeriverkstaden har av länsarkitekten
påförts ett ursprungsvärde av 6,600 kronor, som kan godtagas.

Elevbostadsbyggnaderna (byggnaderna nr 16 och 55) utgöras av äldre omoch
tillbyggda hus och desamma äro såsom länsarkitekten framhållit efter
ombyggnaden fullt moderna, ändamålsenliga och i gott stånd samt försedda
med erforderliga värme-, sanitetstekniska och elektriska anordningar. Gemensamma
dagrum saknas, vilket enligt uppgift anses vara en brist. Mot det av
länsarkitekten angivna värdet av byggnaderna före ombyggnaderna 32,260
kronor är icke något att erinra.

Byggnad nr 19 innehåller på nedre botten matsal och kök för eleverna samt
expeditionslokaler och på övre våningen kollegie-, sjuk- och bostadsrum. Statsbidrag
har icke yrkats för anskaffningen av denna byggnad, enär skolstyrelsen
ansett, att den borde rivas och ersättas av en helt ny administrations- och
matsalsbyggnad.

Utredningsmannen anser byggnaden vara i så gott stånd och för sina nuvarande
ändamål så tillräcklig, att den bör bibehållas och utnyttjas som hittills.
Även örn ett rymligare och mera modernt inrett kök möjligen kan vara
önskvärt, synes det emellertid icke vara förenligt med nutida krav på sparsamhet
att utdöma byggnaden och ersätta densamma med nybyggnad. I vart
fall synes härmed böra tills vidare anstå.

I skrivelse den 5 februari 1942 har skolöverstyrelsen anfört, att smides-,
plåtslageri- och målaravdelningarna till sitt förfogande hade endast mycket
provisoriska lokaler, som icke i behövlig utsträckning medgåve ordnandet av
utbildningen i ifrågavarande yrkens olika grenar. Utredningsmannen kan såsom
i visst fall redan framhållits icke dela skolöverstyrelsens uppfattning,
att smides-, plåtslageri- och målaravdelningarnas lokaler äro »mycket provisoriska».
De böra kunna användas för ifrågavarande ändamål under en
längre tid framåt, och utgifter för nybyggnader för desamma under nuvarande
finansiella läge undvikas. I varje fall torde kunna med fog erinras,
att eleverna sedermera vid arbete i allmänna marknaden komma att få utföra
sådant arbete i regel i väsentligt sämre verkstäder än dem, vari de nu
sysselsättas. En försämring av undervisningsresultatet genom lokalernas beskaffenhet
synes knappast kunna förutsättas.

Enligt vad i det föregående anförts, böra byggnadsvärdena bestämmas på
följande sätt.

Skolbyggnaden för teoretisk undervisning................ kronor 6,400

Gymnastikbyggnaden ................................ » 11,500

Måleri verkstaden .................................... » 16,000

Smedjan ........................................... » 6,300

Snickerifabriken ..................................... » 8,000

Virkesmagasinet ..................................... » 6,600

Elevbostadsbyggnaderna .............................. » 32,260

Summa kronor 87,060.

Till sistnämnda belopp skola läggas kostnaderna för ombyggnader, vilka
enligt i handlingarna och till utredningsmannen vid besök å Sandö lämnade
slutliga uppgifter intygats hava uppgått till 231,437 kronor.

Dessa kostnader avse huvudsakligen allenast utgifter för material, enär

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

arbetet till väsentligaste del utförts av eleverna. För färdigställande av byggnaden
nr 55 beräknas under budgetåret 1942/1943 erfordras 1,850 kronor.

De sammanlagda anskaffningskostnaderna till och med budgetåret
1941/42 skulle alltså uppgå till (87,060 + 231,437 =) 318,497 kronor eller
i runt tal 318,500 kronor.

I anslutning till det anförda har utredningsmannen tillstyrkt, att statsbidrag
för landstingets havda kostnader för lokaler vid verkstadsskolan å
Sandö beräknas på ett belopp av 318,500 kronor och att bidraget bestämmes
till halva detta belopp eller till 159,250 kronor.

Skolöverstyrelsen har anfört följande.

Utredningsmannen har icke delat överstyrelsens uppfattning, att de nuvarande
lokalerna för smides-, plåtslageri- och målaravdelningarna äro att anse
som provisoriska och att det vore angeläget, att lokalfrågorna för dessa avdelningar
snarast löstes. Givetvis böra utgifter för nybyggnader under nuvarande
finansiella läge undvikas, om befintliga lokaler kunna användas för
sitt ändamål under en längre tid framåt. Såsom motivering för det föreliggande
förslaget kan överstyrelsen dock icke godtaga hans erinran, att eleverna
vid arbete i allmänna marknaden komma att få utföra sådant arbete
i regel i väsentligt sämre verkstäder än dem, vari de nu sysselsättas, och att
en försämring av undervisningsresultatet genom lokalernas beskaffenhet knappast
kan förutsättas. Överstyrelsen finner sig dock i avvaktan på en blivande
förbättring av det finansiella läget, efter den nu gjorda utredningen, böra
godtaga de ifrågavarande lokalerna för något längre tid än överstyrelsen från
början ansett lämpligt. Under sådant förhållande anser sig överstyrelsen
också kunna förorda statsbidrag till de havda kostnaderna för lokalernas anskaffande,
varvid överstyrelsen dock tager i betraktande, att när läget medger
byggandet av nya lokaler, statsbidragsfrågan för dessa bedömes med
vederbörlig hänsyn till det bidrag till havda kostnader, som nu kan komma
att beviljas. I anslutning till det nu sagda finner sig överstyrelsen, utan att
ingå på närmare prövning av beräkningarnas detaljer, böra tillstyrka det av
utredningsmannen föreslagna statsbidraget å 159,250 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Utredningsmannens förslag föranleder ej annan erinran från statskontorets
sida, än att ämbetsverket anser, att det av länsarkitekten beräknade värdet
å måleriverkstaden (byggnad nr 23 a), 16,000 kronor, bör minskas med den
del, som skäligen kan anses belöpa på de i byggnadens övre våning inredda
pensionärsbostäderna, vilka bostäder icke torde kunna utnyttjas på något
för skolan ändamålsenligt sätt. Med hänsyn härtill föreslår statskontoret,
att det förordade statsbidraget, 159,250 kronor, avrundas nedåt till 150,000
kronor.

e) Västernorrlands läns landstings centrala verkstadsskola i Sundsvall.

Genom beslut den 10 juli 1942 förklarade Kungl. Maj:! Västernorrlands
läns landstings verkstadsskola i Sundsvall för viss arbetslös ungdom erkänd
såsom central verkstadsskola, räknat från och med den 1 juli 1942. Tillika
medgav Kungl. Maj:!, att den centrala verkstadsskolan finge tills vidare omfatta
elva yrkesavdelningar. Kungl. Maj:t förklarade sig vidare framdeles

Kungl. Majlis ''proposition nr 255.

vilja meddela beslut, huruvida och i vilken omfattning statsbidrag finge utgå
såsom ersättning för sådana kostnader för anskaffning av undervisningslokaler
samt lokaler för administration m. m. ävensom lokaler för elevinternat,
vilka bestritts före skolans erkännande som central verkstadsskola, samt om
statsbidrag till kostnaderna för vissa om- och tillbyggnadsarbeten i verkstadsskolbyggnaden.
Sedermera tilldelade Kungl. Majit genom beslut den 24 juli
1942 landstinget statsbidrag med femtio procent av de styrkta kostnaderna
för inredande av vissa verkstadslokaler m. m. i nyssnämnda byggnad.

Utredningsmannen, som den IG november 1942 besökt ifrågavarande verkstadsskola,
har anfört bland annat följande.

Vid urtima sammanträde den 30 mars 1936 beslöt Västernorrlands läns
landsting bland annat att på sedvanliga villkor åtaga sig ansvar för inrättande
i Sundsvall av en för landstingsområdet avsedd verkstadsskola för arbetslös
manlig ungdom i länet i åldern 16—25 år i de yrkesgrenar, som befunnes
lämpliga, samt att till beredande av nödiga lokaler för verkstadsskolan förvärva
fastigheten Grönborg nr 1 eller eventuellt annan lämplig fastighet i
Sundsvall för högst viss angiven köpeskilling. Sedermera inköptes nyssnämnda
fastighet för en köpesumma av 160,000 kronor.

På tomten äro uppförda en tegelbyggnad med full byggnadskropp efter
kvarterets södra gatulinje och flygelbyggnader efter västra och östra sidorna.
I östra flygelns förlängning mot norr finnes en tillbyggnad av trä. En fristående
träbyggnad är förlagd i kvarterets nordvästra hörn. Den förstnämnda
byggnaden omsluter på tre sidor en mot Storgatan i norr öppen gård. Utefter
samma gata är den friliggande träbyggnaden placerad.

Den västra flygeln mot Sidsjövägen innehåller dubbla källare samt tre
våningar jämte vind. Därjämte innehåller den och återstående (västra)
delen av mittelbyggnaden följande lokaler. Bottenvåningen, som ursprungligen
utgjort bostadslägenheter, är inredd till elevinternat. Våningen en trappa
upp inrymmer administrationslokaler samt elevrum och våningen två trappor
upp rektorsbostad, bostad för husmor och förrådslokaler.

Den friliggande träbyggnaden, som tidigare varit bostads- och kontorsbyggnad,
är uppförd i två våningar med delvis inredd vind. Bottenvåningen
disponeras nu till lektionsrum. Våningen en trappa upp innehåller lektionsrum
och några elevrum. På vinden utnyttjas två förutvarande bostadsrum
vid varje gavel till elevrum.

Beträffande sistnämnda två byggnader uppgåvos vid utredningsmannens
besök följande arbeten vara planerade.

I västra flygelbyggnaden skulle under källaren iordningställas till förråd
med delvis ny inredning, övre källaren borttagas genom att golvet i bottenvåningen
sänkes, den härigenom erhållna våningen inredas till gymnastiksal
med dusch och omklädningsrum samt våningarna en och två trappor
upp ombyggas och inredas, den nedre till två lärosalar med omklädningsrum
och ett lärarrum och den övre till en lärosal och en föreläsningssal. Vindsvåningen
skulle bibehållas oförändrad.

Om dessa omändringsarbeten komma till utförande, skulle bottenvåningen
i den friliggande byggnaden inredas till expeditionslokaler.

Till utredning örn beloppet av havda kostnader lämnades följande i handlingarna
delvis förut tillgängliga uppgifter.

Kungl. Marits proposition nr 255.

Köpeskilling för fastigheten..... kronor 160,000: —

Avgår tomtvärde ..............» 8,000: — kronor 152,000: —

Ombyggnadskostnader, inklusive vedeldningsanläggning,
för undervisnings- och administrationslokaler

budgetåren 1936/42 .......................... » 119,427:68

Ombyggnadskostnader, avseende anskaffning av lokaler
samt inventarier och inredning för elevinternat
budgetåren 1940/42 .......................... » 54,520: 12

Summa kronor 325,947:80

eller i runt tal 325,950 kronor.

För färdigställande av verkstäder för bilmekaniker och murare beräknas
under budgetåret 1942/43 åtgå 5,250 kronor.

Enligt taxeringsbevis för åren 1936 och 1942 har tomtvärdet båda dessa
år upptagits till 8,000 kronor, medan byggnadsvärdet höjts från 142,000
kronor år 1936 till 152,000 kronor år 1942. Mot denna fördelning av köpeskillingen
å byggnads- och tomtvärdena har utredningsmannen intet att erinra.

Vid bedömande av det byggnadsvärde, som skall ligga till grund för ett
eventuellt statsbidrag, måste emellertid hänsyn tagas även till byggnadernas
användningssätt. Såsom ovan anförts, nyttjas numera en stor del av våningen
två trappor upp i västra flygelbyggnaden till bostäder åt rektor och husmor.
Då statsbidrag icke utbetalas för dylika bostäder, kan ifrågasättas att minska
det byggnadsvärde, som skall ligga till grund för beräkning av statsbidraget.
Av den förut lämnade redogörelsen framgår emellertid, att avsikten är att
framdeles bygga om även denna våning till undervisningslokaler. Lokalerna
hava alltså anskaffats för att användas som skollokaler. Om statsbidrag icke
nu beräknas för den del av havda kostnader för fastighetsköpet, som kan
anses belöpa på ifrågavarande lägenheter, bör sådant i varje fall utbetalas, då
den planerade ombyggnaden verkställts. Under sådana förhållanden synes det
vara riktigast, att statsbidraget beräknas på hela byggnadsvärdet utan hänsyn
till berörda lägenheters nu tillfälliga användningssätt. Vid fortsatt ombyggnad
skulle statsbidrag lämnas allenast för ombvggnadskostnaderna. För
en sådan åtgärd talar också det förhållandet, att landstinget för att komma i
besittning av de egentliga skollokalerna måste inköpa hela fastigheten på en
gång.

Även de nuvarande internatlokalerna äro att anse såsom provisoriska, men
sedan nytt internat i framtiden iordningställts, komma lokalerna efter ombyggnad
att användas som undervisnings- och administrationslokaler. Enligt
utredningsmannens mening bör statsbidrag utgå även för anskaffningen av
dessa lokaler.

Utredningsmannen tillstyrker alltså att hela anskaffningsvärdet för byggnaderna
nu lägges till grund för beräkning av statsbidraget.

Vidkommande ombyggnadskostnaderna har uppgivits, att i huvudsak allt
arbete utförts av elever vid landstingets båda centrala verkstadsskolor. Endast
för ett par anställda byggnadssnickare hade arbetskostnader upptagits. Arbetena
hade fortskridit i mån av tillgång på elever. Därför hade i de uppgivna
kostnaderna inräknats endast obetydliga arbetslöner och huvudsakligen endast
materialkostnader.

Ett försök till uppskattning av volympriset, inklusive inköpsvärdet för ombyggda
delar av fastigheten, visar att detta pris icke torde överstiga 25 kronor
per kbm, vilket måste betecknas såsom synnerligen lågt.

Kungl. Maj.ts proposition nr H55.

Arbetena synas vara utförda på ett tekniskt riktigt sätt och mot de upptagna
ombyggnadskostnaderna iir intet att i och för sig erinra. Utan tvivel
måste inköpskostnaderna med tillägg av ombyggnadskostnaderna betecknas
som låga anskaffningskostnader för verkstadsskolans lokaler. Köks- och matsalsdelen
är fullt tillfredsställande. För de kostnader, som nedlagts på ordnandet
av provisoriska elevrum, synes med hänsyn till att ännu åtskilliga år
kunna förflyta, innan nytt internat bör uppföras, statsbidrag nu böra utgå.
Lokalerna äro visserligen icke av sådan beskaffenhet, som vid ny- eller genomgripande
ombyggnad skulle vinnas, men de synas dock vara "för ändamålet
tillfredsställande. I varje fall kräver det nuvarande allmänna finansiella läget,
att sparsamhet med byggnadsarbeten iakttages, och det synes utredningsmannen
för överskådlig tid framåt icke vara påkallat att utlägga ett betydande
penningbelopp för anskaffande av nya elevbostäder. För förbättrande
av lokalernas beskaffenhet borde särskilt värmesystemet kompletteras och
korkmattor inläggas i varje rum. Om det emellertid framdeles skulle visa sig,
att nybyggnad för internat uppföres så snart, att det kan anses oskäligt, att
statsbidrag utgått för nämnda ombyggnadskostnader, bör i ärendet örn statsbidrag
till nybyggnaden prövas, om och i vad mån avdrag skall göras för
statsbidraget till ombyggnaderna.

I anslutning till det anförda har utredningsmannen tillstyrkt, att statsbidrag
för landstingets havda kostnader för undervisnings- och administrationslokaler
samt elevinternat beräknas å ovannämnda belopp av 325,950
kronor och att landstinget tillerkännes statsbidrag med 162,975 kronor eller
sålunda med hälften av förstnämnda belopp.

Skolöverstyrelsen har icke haft något att erinra mot de principer, som utredningsmannen
tillämpat vid bedömandet av de olika lokalernas användning
i skolans tjänst och av vilka kostnader, som i anslutning härtill borde tagas
i betraktande vid bestämmandet av statsbidragets belopp. Överstyrelsen har
därför funnit sig böra tillstyrka det av utredningsmannen föreslagna statsbidraget
å 162,975 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Utredningsmannen har vid bedömandet av det byggnadsvärde, som må
ligga till grund för ett eventuellt statsbidrag, framhållit, att en stor del av
våningen två trappor upp i västra flygelbyggnaden vore upplåten till bostäder
åt skolans rektor och husmor. Då statsbidrag icke utgår för dylika bostäder,
torde den del av byggnadsvärdet, som hänför sig till nämnda boställsvåning,
icke böra medräknas vid bidragets bestämmande. Några uppgifter, som skulle
kunna tjäna till ledning vid bedömandet av ett sålunda minskat byggnadsvärde,
hava icke lämnats. I betraktande av det nuvarande prisliiget på byggnadsmarknaden
anser statskontoret ett värde av sammanlagt 25,000 kronor
icke vara för högt för de båda lägenheter, som här avses. En reducering av
de av utredningsmannen uppskattade byggnadskostnad^^ med sistnämnda
belopp skulle medföra, att den till grund för statsbidragets beräknande liggande
kostnadssumman skulle utgöra i runt tal 300,000 kronor. Statsbidraget
torde vid sådant förhållande böra fastställas till 150,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

f) Västerbottens läns landstings centrala verkstadsskola.

Sedan Västerbottens läns landsting — nied förmälan att landstinget beslutat
inrätta en verkstadsskola för Västerbottens län i Vännäs köping — hos
Kungl. Majit anhållit dels om skolans erkännande såsom central verkstadsskola,
dels ock örn statsbidrag till vissa engångskostnader för undervisningen
och för anordnande av elevinternat, förklarade Kungl. Majit genom beslut
den 10 juli 1942 ifrågavarande verkstadsskola erkänd såsom central verkstadsskola,
räknat från och med den 1 juli 1942. Tillika medgav Kungl. Majit, att
den centrala verkstadsskolan finge tills vidare omfatta sju yrkesavdelningar,
däribland en avdelning för murare. Därjämte tilldelade Kungl. Majit — som
förklarade sig vilja framdeles meddela beslut, huruvida och i vilken omfattning
statsbidrag finge utgå såsom ersättning för sådana kostnader för anskaffning
av undervisningslokaler samt lokaler för administration m. m., vilka bestritts
före skolans erkännande såsom central verkstadsskola — landstinget
statsbidrag med, såvitt avser byggnadskostnader, femtio procent av de styrkta
kostnaderna för uppförande av lokaler för elevinternat, dock högst 217,500
kronor. Sedermera tilldelade Kungl. Majit genom beslut den 4 december 1942
landstinget statsbidrag med femtio procent av de styrkta kostnaderna, dock
högst 10,950 kronor, för uppförande av en byggnad, inrymmande undervisningslokal
för yrkesavdelningen för murare.

Utredningsmannen, som den 27 oktober 1942 besökt ifrågavarande verkstadsskola,
har anfört bland annat följande.

År 1933 öppnade statens arbetslöshetskommission å Västerbottens regementes
förutvarande lägerplats vid Vännäs en yrkesskola för arbetslös ungdom.
År 1937 erbjöd kommissionen landstinget att övertaga denna skola, som kommissionen
beräknade lägga ned den 30 juni 1939, möjligen redan den 30 december
1938. Genom beslut den 21 oktober 1938 biföll Kungl. Maj:t en framställning
från landstingets förvaltningsutskott om tillstånd för landstinget att
använda de av kommissionen å lägerplatsen disponerade byggnaderna för en i
landstingets regi inrättad skola. Med stöd av detta beslut upprättades den
20 februari 1939 mellan chefen för Västerbottens regemente å Kungl. Maj:ts
och kronans vägnar samt landstinget ett avtal, varigenom de ifrågavarande
byggnaderna upplätos till landstinget för en tid av fem år räknat från och
med den 1 juli 1939, på villkor bland annat att avtalet omedelbart skulle upphöra
att gälla, då så för försvarsväsendets krigsbehov eller liknande ändamål
påfordrades. Sedermera träffades mellan arbetslöshetskommissionen och landstinget
överenskommelse, att arbetslöshetskommissionen fortfarande, i den mån
arbetslösheten så påkallade, skulle bedriva verksamheten vid skolan till den
1 juli 1940, efter vilken tid yrkesskolan skulle övergå i landstingets regi. Landstinget
hade avsett att på Vännäs läger bedriva yrkesskolverksamhet såsom
ett provisorium i avvaktan på statsmakternas beslut i anledning av det förslag,
som framlagts av verkstadsskolutredningen. Senare under år 1939 fick
emellertid landstinget mottaga meddelande från vederbörande militära myndighet,
att de två lägerbyggnader, i vilka yrkesskolans maskinutrustning vore
förlagd, borde utrymmas. För att icke avtalet med kronan skulle hävas och
maskinerna bortflyttas från Vännäs, undersökte förvaltningsutskottet möj -

Kungl. Maj:ts proposition nr %55.

ligheterna att anskaffa andra lokaler för skolan. Efter förhandlingar med
Vännäs köping förklarade sig köpingen beredd att ställa lämpligt markområde
till landstingets förfogande för uppförande av de för en verkstadsskola
erforderliga byggnaderna.

_ Vid förhandlingar mellan förvaltningsutskottet och arbetslöshetskommissionens
sociala avdelning förklarade denna sig beredd att med landstinget
diskutera ett åtagande från kommissionens sida att uppföra en verkstadsskolbyggnad
i Vännäs av ungefär samma storlek som den vid Strömbacka
utanför Piteå. Kommissionen skulle endast kunna åtaga sig sådana arbetsuppgifter,
som kunde utföras av elever vid arbetslägret. Arbeten fallande
utom ramen av de undervisningsavdelningar, som funnes eller kunde komma
att upprättas, måste utföras i annan ordning, sålunda även egentligt grovarbete,
grundgrävning och dylikt.

Efter framställning från förvaltningsutskottet den 5 augusti 1939, vilken
åtgärd sedermera godkändes av landstinget, förklarade Kungl. Majit den
18 augusti 1939 hinder icke möta för statens arbetslöshetskommission att
medverka vid uppförandet av en byggnad för en verkstadsskola i Vännäs.
Genom avtal med landstinget den ö oktober 1939 åtog sig sedermera kommissionen
att medverka vid uppförandet av byggnaden, i den mån så lämpligen
kunde ske med arbetselever och för dessas utbildning anställda lärare.
Såsom förut nämnts innebar avtalet, att landstinget skulle ombesörja grundläggning
och framdragning av utvändiga ledningar.

Sedan landstinget fattat beslut om dessa arbeten, utfördes i landstingets
regi under hösten 1939 källarvåningen, som omedelbart kunde tagas i anspråk
som provisoriska lokaler för yrkesskolans snickeriavdelning, under det
att lokaler för den mekaniska avdelningen anskaffades i en garagebyggnad
i Vännäs. Vid fattandet av sitt beslut 1939 synes landstinget hava utgått ifrån
att, då arbetslöshetskommissionen skulle medverka till byggnadens uppförande
och statsbidrag till femtio procent beräknades utgå för den del av kostnaderna,
som arbetslöshetskommissionen icke påtoge sig, landstingets kostnad
torde begränsas till mindre än 200,000 kronor. Då verkstadsskolutredningens
betänkande icke föranledde proposition till 1940 års riksdag, uppstod inom
förvaltningsutskottet tvekan, huruvida landstingets beslut angående byggnaden
skulle fullföljas eller arbetet avbrytas med hänsyn till risken, att statsbidrag
till kostnaderna icke skulle kunna erhållas. Emellertid uppstod fråga
örn att vid uppförandet av skolbyggnaden skulle anlitas arbetskraft i öppna
marknaden. Orsaken härtill var, såvitt av handlingar i ärendet framgår, att
behovet av lokaler för snabbutbildning av arbetskraft för den mekaniska
industrien medförde, att byggnadsarbetet behövde färdigställas i snabbare
takt än som kunde ske vid dess utförande på sätt som i avtalet den 6 oktober
1939 förutsatts. För detta ändamål skulle huvudsakligen vana byggnadsarbetare
anlitas och elevernas insats inskränkas till arbetsuppgifter, som
sammanhängde med pågående utbildning eller icke krävde yrkesskicklighet.

T en i arbetslöshetskommissionen efter underhandlingar med landstinget
den 1 februari 1940 uppgjord promemoria anföres, under hänvisning till att
landstinget såsom ovan framhållits tidigare beräknat sina kostnader till belopp
understigande 200,000 kronor, att landstinget vore villigt att förskottera
de kostnader, som skulle uppstå, örn arbetena utfördes i öppna marknaden,
och som icke kunde påföras kommissionen, under förutsättning att landstinget
kunde påräkna att framdeles erhålla statsbidrag i samma utsträck -

Kungl. Marits proposition nr 25,5.

ning, som om kostnaderna hade belöpt ä tid efter ställningstagande från
statsmakternas sida till verkstadsskolutredningens förslag i frågan.

Den 5 april 1940 träffades ny överenskommelse mellan arbetslöshetskommissionen
och landstinget angående dels samverkan vid uppförande av byggnad
i Vännäs för en av landstinget planerad verkstadsskola, dels ock bedrivande
av yrkesutbildning i verkstadsskolans lokaler.

Enligt denna överenskommelse skulle byggnadsarbetet slutföras i landstingets
regi. I den mån yrkesutbildning för arbetslös ungdom eller för omskolning
av äldre arbetslösa av kommissionen bedreves i Vännäs, åtoge sig
kommissionen dock att utan ersättning därför såsom ett led i denna yrkesutbildning
medverka vid arbetena å den nya byggnaden, i vad gällde sådana
arbeten som ur utbildningssynpunkt eller eljest vore lämpliga för dylikt utförande,
ävensom att under samma förutsättning genom de av kommissionen
för yrkesutbildningen anställda lärarna biträda med arbetsledning vid
verkstadsskolbygget.

I frågor rörande yrkesutbildningens bedrivande förband sig landstinget att
för så lång tid från och med den 1 juli 1940, som kommissionen med hänsyn
till behovet av omskolning av arbetskraft kunde finna erforderlig, upplåta
den nya skolbyggnaden åt kommissionen för sådan yrkesutbildning. Kommissionen
åtog sig å sin sida att till landstinget erlägga skälig ersättning för
den merkostnad för landstinget, som till följd av skollokalens utnyttjande
för den av kommissionen ledda utbildningsverksamheten kunde beräknas
uppkomma, då lokalerna sedan ifrågavarande verksamhet upphört, skulle
iordningställas för yrkesutbildning genom organ för landstinget.

Efter träffandet av detta avtal har verkstadsskolbyggnaden färdigställts
i landstingets regi. Enligt inhämtade uppgifter har byggnaden helt uppförts
med anlitande av lejd arbetskraft, förutom smidesarbetet för vissa trappräcken
m. m., vilket arbete utförts av verkstadsskolans elever, men materialet
bekostats av landstinget. Någon hyra lärer icke hava erlagts till landstinget
av kommissionen för de nya skollokalernas utnyttjande.

Beträffande denna byggnad har i proposition 1941: 71 uttalats, att statsbidrag
såsom ersättning för redan nedlagda kostnader kunde befinnas skäligt.
I proposition 1942: 171 erinras om att byggnaden inrättats i syfte att bliva
erkänd såsom central verkstadsskola. Det synes uppenbart, att landstinget
vid sina åtgöranden i fråga ständigt utgått ifrån, att sådant statsbidrag skulle
utgå och i god tro handlat därefter.

Verkstadsskolbyggnaden, som blev färdig att helt tagas i bruk den 7
januari 1941, har enligt uppgift sedan dess av arbetsmarknadskommissionen
utnyttjats för omskolning av arbetskraft till den 1 augusti 1942, då landstinget
började att driva verkstadsskolan.

Byggnaden synes vara uppförd med goda materialier och med tillämpning
av bästa arbetsmetoder. Plandispositionen synes vara för ändamålet väl
avpassad. Byggnadsstandarden är möjligen något hög enligt de krav på sparsamhet,
som nu uppställas. Sålunda är portomfattning m. m. tillverkad av
granit och trapphallarnas golv, trappsteg samt vissa fönsterbänkar utförda
av kalksten, varjämte i en del fall kopparplåt kommit till användning. Emellertid
måste framhållas, att materialierna, i all synnerhet till golv i verkstäder,
valts med hänsyn till ändamålsenlighet och nedbringande av kostnader
för underhåll. Det allmänna intrycket av byggnadens beskaffenhet är
fördelaktigt och anger ett gott resultat av sättet för byggnadsarbetets genomförande.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr £55.

De nuvarande sju avdelningarna beräknas inom kort kunna utökas med
tre avdelningar, nämligen en avdelning för bilreparatörer eller flygmekaniker,
en avdelning för elektriker och en avdelning för målare. Elevantalet skulle i
sådant fall komma att uppgå till omkring 150.

Det under byggnad varande elevhemmet är avsett för 150 elever och
väntas bliva färdigt den 1 augusti 1943. Till förläggningsutrymme nu provisoriskt
anordnade lokaler inom verkstadsskolbyggnaden — förutom rörarbetaravdelningen
vissa lärosalar för teoretisk undervisning — kunna då
tagas i anspråk för undervisningen till fördel för en mera rationell drift av
densamma än för närvarande.

Av de tre planerade nya avdelningarna för bilreparatörer eller flygmekaniker,
elektriker och målare avses avdelningen för bilreparatörer eller flygmekaniker
att förläggas till den verkstadslokal, som förut varit avsedd till
mureriavdelning men nu tillfälligt disponeras av rörarbetaravdelningen. Frågan
var avdelningarna för elektriker och målare skola erhålla sina lokaler uppgives
vara ställd på framtiden. Enligt utredningsmannens mening bör åtminstone
en av dessa avdelningar kunna beredas lokalutrymme i den våning, som
nu helt disponeras av snickeriavdelningen. Denna avdelning torde nämligen
icke behöva hela det nu disponerade utrymmet.

Med skrivelse till skolöverstyrelsen den 25 april 1942 överlämnade förvaltningsutskottet
en av tvenne revisorer bestyrkt redogörelse för av landstinget
havda kostnader intill den 25 april 1942 för uppförande av verkstadsskolbyggnaden,
enligt vilken kostnaderna uppgått till 572,264 kronor 54 öre.

Vid utredningsmannens besök lämnades en ny specifikation å byggnadskostnaderna
för tiden den 15 september 1939—den 30 juni 1942, slutande å
579,116 kronor 71 öre.

Innan verkstadsskolbyggnaden bleve fullt färdig, uppgåvos följande arbeten
behöva utföras till nedan angivna kostnader, nämligen:

Durkplåtsbetäckning över värmepannorna .............. kronor 2,030

Telferanordning m. m. för transport av ved från bränslerummet
till pannrummet................................ » 3,190

Installation av varmluftsaggregat i

snickeriverkstaden.................................. » 2,360

smedjan .......................................... » i’g60

virkestorken ....................................... » 1,200

Summa kronor 10,740.

I ovannämnda kostnadsbelopp, 579,116 kronor 71 öre, ingår en post å
219 kronor 87 för komplettering av värme- och sanitetsteknisk anläggning
på grund av rörarbetaravdelningens utnyttjande som förläggningslokal för
elever. Denna post samhör rätteligen med kostnaden för elevhemmet och
avser dessutom åtgärder för en provisorisk anordning, varför den icke bör
upptagas i detta sammanhang.

Hittills av landstinget för byggnadsföretaget havda utgifter, vilka böra i
förevarande fall godtagas, utgöra (579,116:71—219:87 =) 578,896 kronor
84 öre eller i runt tal 578,900 kronor.

De härutöver beräknade i det föregående omförmälda kostnaderna för

Bihang till riksdagens protokoll 19li3. 1 sami. Nr 266. 1

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

ännu icke utförda kompletteringsarbeten, för vilka statsbidrag emellertid
icke i detta sammanhang torde kunna utgå, föranleder följande uttalande
från utredningsmannen.

Durkplåtsbetäckningen över värmepannorna synes vara behövlig. Pannorna
äro nämligen konstruerade för övereldning, varför transporten av
bränslet till eldningsöppningama för närvarande äger rum direkt på pannornas
takplåtar. Likaledes torde telferanordningen för framförandet av det
buntade bränslet till eldningsöppningama vara erforderlig. Installationerna
av varmluftsaggregat i snickarverkstaden, smedjan och virkestorken äro
likaledes av behovet påkallade för tillförsel av förvärmd friskluft för ventilationsändamål.
De för dessa arbeten beräknade kostnaderna, sammanlagt
10,740 kronor, synas skäliga och torde stödja sig på infordrade anbud. Skulle
statsbidrag för dessa arbetsposter sedermera efter särskild framställning
kunna ifrågakomma, torde de verkliga kostnaderna för desamma böra i vanlig
ordning verifieras.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen anfört, att han funne den
uppförda verkstadsskolbyggnaden vara av god beskaffenhet samt innehålla
lämpliga lokaler för en verkstadsskola för Västerbottens län samt att han
förty tillstyrkte, att statsbidrag utginge för hittills havda byggnadskostnader
med hälften av ovannämnda belopp, 578,900 kronor, eller sålunda med
289,450 kronor.

Skolöverstyrelsen har funnit sig böra tillstyrka det av utredningsmannen
föreslagna bidragsbeloppet å 289,450 kronor.

Statskontoret har anfört följande.

Den föreliggande utredningen giver vid handen, att de hittillsvarande
byggnadskostnad^^ kunna uppskattas till i runt tal 578,900 kronor. Enligt
utredningsmannens förslag skulle statsbidraget således utgöra 289,450
kronor. Även om måhända viss tvekan kan råda rörande skäligheten av det
föreslagna beloppet i betraktande av att landstinget tillerkänts bidrag upp
till 217,500 kronor för uppförande av nytt elevintemat, vill statskontoret
dock — med hänsyn särskilt till att landstinget torde haft grundad anledning
förvänta, att ersättning skulle beredas med 50 procent av havda byggnadskostnader
— icke framställa någon erinran mot att statsbidrag utgår
i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget. Ämbetsverket
har konstaterat, att, sedan landstinget i april 1942 lämnat en närmare
specifikation å byggnadskostnaderna, vilka kostnader uppskattats till i runt
tal 572,000 kronor, vissa kompletteringsarbeten vidtagits, _ som dragit en
kostnad av cirka 7,000 kronor. Då en del av dessa arbeten icke synas hava
varit oundgängligen nödvändiga och beloppet för övrigt icke är av någon
större storleksordning, torde till grund för bidragets utmätande i första hand
böra läggas nyssnämnda belopp av 572,000 kronor. Statsbidraget skulle i
enlighet härmed kunna beräknas till 286,000 kronor. Av utredningsmannens
redogörelse framgår emellertid vidare, att byggnadsstandarden i vissa avseenden
är väl hög enligt de krav på återhållsamhet härutinnan, som numera
pläga uppställas. Statskontoret föreslår förty, att statsbidraget jämkas
ytterligare något nedåt eller till 280,000 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 255.

Till bedömande föreligger nu frågan om statsbidrag till sådana kostnader
för lokalanskaffning, vilka av huvudmännen för vissa centrala verkstadsskolor
bestritts före skolornas erkännande såsom centrala verkstadsskolor.
Dessa ersättningsfrågor, vilka varit föremål för utredning genom särskild
av Kungl. Majit förordnad utredningsman, avse Karlskrona stads centrala
verkstadsskola, Värmlands läns centrala verkstadsskola i Östanås, Gävleborgs
läns centrala verkstadsskola i Tönshammar, Västernorrlands läns
centrala verkstadsskolor å Sandö och i Sundsvall samt Västerbottens läns
centrala verkstadsskola i Vännäs. Av ifrågavarande sex verkstadsskolor —
vilka erkänts såsom centrala verkstadsskolor från och med den 1 juli 1942,
verkstadsskolan i Tönshammar för en tid av fem år — ha de fem förstnämnda
inrättats såsom verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom och åtnjutit
understöd såsom sådana intill nyssnämnda tidpunkt. För dessa verkstadsskolor
ha tagits i anspråk vissa lokaler, vilka förut använts för arbetslöshetsskolorna
och för vilkas anskaffning statsbidrag begärts. Verkstadsskolan
i Vännäs ater har inrättats i syfte att bliva erkänd såsom central
verkstadsskola. Före skolans erkännande såsom central verkstadsskola har
emellertid av skäl, som av den lämnade redogörelsen närmare framgår, för
skolans räkning uppförts en verkstadsskolbyggnad, för vilken statsbidrag
likaledes begärts.

Vad Karlskrona stads centrala verkstadsskola beträffar avser ersättningsfrågan
vissa lokaler för undervisning och administration, vilka äro inrymda
i tre byggnader, i handlingarna betecknade B 1, B 2 och B 4. Byggnaderna
B 1 och B 2 ha efter stadens förvärv av desamma undergått ombyggnad,
medan byggnaden B 4 nyuppförts. Kostnaderna för dessa tre byggnader ha
från stadens sida angivits till 74,000 kronor för byggnaden B 1, varav 50,000
kronor för byggnadens värde före ombyggnaden, till 207,000 kronor för
byggnaden B 2, varav 90,000 kronor för byggnadens värde före ombyggnaden,
och till 49,000 kronor för nybyggnaden B 4. Av närmare angivna skäl
anser utredningsmannen de för byggnaderna B 1 och B 2 angivna värdena
före desammas ombyggnad böra minskas med 12,500 kronor respektive
22,500 kronor och stadens kostnader för de tre byggnaderna böra beräknas
till (74,000—12,500 =) 61,500 kronor för byggnaden B 1, till (207,000 —
— 22,500 =) 184,500 kronor för byggnaden B 2 och till 49,000 kronor för
byggnaden B 4. Då byggnaden B 2 emellertid inrymmer lokaler både för
den centrala verkstadsskolan och de kommunala yrkesskolorna i Karlskrona,
av vilka lokaler vissa gemensamt disponeras av verkstadsskolan och yrkesskolorna,
anser utredningsmannen, att endast en tredjedel av ovannämnda
för samma byggnad beräknade kostnadsbelopp å 184,500 kronor eller 61,500
kronor bör påföras verkstadsskolan. Den sammanlagda kostnad, varå statsbidrag
enligt utredningsmannens förslag bör beräknas, uppgår sålunda till
(61,500 -f- 61,500 -f- 49,000 =) 172,000 kronor. Enligt utredning smannens

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

förslag bör statsbidrag utgå med hälften av sistnämnda belopp eller sålunda
med 86,000 kronor. Utredningsmannens förslag, som tillstyrkts av skolöverstyrelsen
men avstyrkts av statskontoret, anser jag mig kunna godtaga
och tillstyrker alltså, att Karlskrona stad tillerkännes statsbidrag med

86,000 kronor för de kostnader, varom här är fråga.

Värmlands läns landstings centrala verkstadsskola disponerar vissa landstinget
tillhöriga byggnader, vilka blivit lediga genom avveckling av landstingets
skyddshem för gossar i Älvåsen. Då dessa byggnader icke anskaffats
för den till central verkstadsskola ombildade arbetslöshetsskolan, anser jag
i likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret, att statsbidrag icke bör
utgå till kostnaderna för byggnadernas anskaffning. På byggnaderna ha emellertid
nedlagts vissa kostnader efter verkstadsskolans inrättande, uppgående
till i runt tal 17,500 kronor. Utredningsmannen och skolöverstyrelsen ha tillstyrkt,
att statsbidrag utgår till dessa kostnader, medan statskontoret ansett
kostnaderna icke vara av den storleksordning, att landstinget skäligen bör
tillerkännas ersättning härför. För egen del anser jag mig böra tillstyrka,
att statsbidrag utgår till sistnämnda kostnader med av utredningsmannen
föreslaget och av överstyrelsen tillstyrkt belopp, 8,750 kronor.

Såsom förut nämnts har Gävleborgs läns landstings centrala verkstadsskola
erkänts såsom central verkstadsskola för en tid av allenast fem år.
Detta har skett med hänsyn till att skolöverstyrelsen icke ansett sig kunna
annat än för viss övergångstid godkänna de för den centrala verkstadsskolan
avsedda lokalerna i den utsträckning landstinget räknat med. Av vad
utredningsmannen anfört framgår, att landstinget uppdragit åt styrelsen
för verkstadsskolan att göra en förutsättningslös utredning rörande skolans
förläggning. Vid denna utredning torde det av utredningsmannen skisserade
byggnadsprogrammet närmare böra prövas. Då oklarhet råder örn verkstadsskolans
framtida förläggning och lokalförhållanden, kan jag i likhet med
statskontoret icke nu tillstyrka, att landstinget tillerkännes statsbidrag för
här berörda kostnader. Frågan härom torde få upptagas till förnyad prövning,
sedan förenämnda utredning verkställts.

Utredningsmannen har beräknat anskaffningskostnaderna intill utgången
av budgetåret 1941/42 för de lokaler för undervisning, administration och
elevinternat vid Västernorrlands läns landstings centrala verkstadsskola å
Sandö, för vilka statsbidrag begärts, till i runt tal 318,500 kronor och tillstyrkt
statsbidrag med hälften av detta belopp eller sålunda med 159,250
kronor. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt detta statsbidragsbelopp. Utredningsmannens
förslag har icke föranlett annan erinran från statskontorets sida,
än att ämbetsverket ansett, att det av utredningsmannen godtagna värdet,

16,000 kronor, för byggnaden nr 23 a, vilken inrymmer måleriverkstad samt

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

i övre våningen pensionärsbostäder, borde minskas med den del, som skäligen
kunde anses belöpa på pensionärsbostäderna, vilka icke syntes kunna
utnyttjas på något för skolan ändamålsenligt sätt. Med hänsyn härtill har
statskontoret föreslagit, att det av utredningsmannen förordade bidraget,
159,250 kronor, avrundas nedåt till 150,000 kronor. Då det av utredningsmannen
föreslagna bidragsbeloppet utgör hälften av de av utredningsmannen
beräknade lokalanskaffningskostnaderna, innebär den av statskontoret
förordade sänkningen av bidragsbeloppet i realiteten, att nämnda anskaffningskostnader
av statskontoret reduceras med 18,500 kronor eller med högre
belopp än det av utredningsmannen för ifrågavarande byggnad godtagna
värdet, 16,000 kronor. Även om en viss reduktion av bidragsbeloppet på av
statskontoret anfört skäl kunde övervägas, bör den i allt fall icke bli så stor
som statskontoret föreslagit. Emellertid får jag erinra, att för verkstadsskolans
räkning disponeras vissa lokaler, för vilka statsbidrag icke begärts, enär
landstinget ansett dem böra ersättas med andra lokaler genom nybyggnad,
men som utredningsmannen ansett böra bibehållas och utnyttjas såsom hittills,
samt att i de av utredningsmannen angivna lokalanskaffningskostnaderna
icke ingår ett belopp av 1,850 kronor, som beräknats komma att under
budgetåret 1942/43 åtgå för färdigställande av en av bostadsbyggnaderna
för eleverna. Med hänsyn till vad jag sålunda framhållit anser jag mig böra
tillstyrka, att landstinget tillerkännes statsbidrag för sina havda kostnader
för anskaffning av lokaler för verkstadsskolan å Sandö i huvudsaklig överensstämmelse
med utredningsmannens förslag med ett till jämnt tusental
kronor avrundat belopp av 159,000 kronor.

De kostnader, som utredningsmannen ansett böra läggas till grund vid
beräknandet av statsbidrag till anskaffning av lokaler för Västernorrlands
läns landstings centrala verkstadsskola i Sundsvall, uppgå enligt utredningsmannens
beräkningar till 325,950 kronor. I detta belopp ingår jämväl
värdet av två i våningen två trappor i skolfastighetens västra flygelbyggnad
till skolans rektor och husmor upplåtna bostadslägenheter,
vilka avsetts skola efter ombyggnad tagas i anspråk såsom undervisningslokaler.
Statskontoret har ansett, att värdet av dessa bostäder icke bör
medräknas vid bidragets bestämmande. Sammanlagda värdet av bostäderna
bär statskontoret ansett kunna beräknas till 25,000 kronor. Skolöverstyrelsen
har lämnat utredningsmannens beräkningar utan erinran samt tillstyrkt
statsbidrag med av utredningsmannen föreslaget belopp, 162,975 kronor,
medan statskontoret av nyssnämnda anledning ansett bidraget böra reduceras
till 150,000 kronor. Då nämnda bostadslägenheter avses skola tagas i anspråk
för undcrvisningsändamål, anser jag det lämpligt, att värdet av desamma
nu medräknas vid bidragets bestämmande. Den del av bidraget, som
kan anses belöpa på bostadslägenheterna, torde dock icke böra utbetalas,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 855.

förrän landstinget visat, att desamma tagits i anspråk för undervisningsändamål.
Värdet av bostadslägenheterna torde enligt vad jag inhämtat icke
böra uppskattas till högre belopp än 15,000 kronor. Jag anser mig böra tillstyrka,
att statsbidrag må utgå till landstinget för de kostnader, varom här
är fråga, med av utredningsmannen föreslaget belopp, 162,975 kronor. Härav
torde dock ett belopp av 7,500 kronor icke böra utbetalas, förrän nyss angivna
villkor uppfyllts.

Enligt utredningsmannens förslag bör till grund för utmätande av statsbidrag
till byggnadskostnaderna för den för Västerbottens läns landstings centrala
verkstadsskola uppförda verkstadsskolbyggnaden läggas ett kostnadsbelopp
av 578,900 kronor. I detta belopp ingår icke kostnaderna för vissa
för byggnadens färdigställande erforderliga arbeten, vilka kostnadsberäknats
till 10,740 kronor. Utredningsmannen har föreslagit, att bidrag skall utgå
med hälften av förstnämnda kostnadsbelopp eller sålunda med 289,450 kronor,
medan statskontoret av skäl, som jag i huvudsak kan biträda, ansett
bidraget böra sänkas till 280,000 kronor. Då emellertid för byggnadens färdigställande
vissa kostnader tillkomma, vilka skäligen böra tagas i beaktande
vid utmätande av ifrågavarande bidrag, anser jag mig kunna tillstyrka, att
landstinget tilldelas statsbidrag för de kostnader, varom här är fråga, med
ett till 285,000 kronor jämkat belopp.

I kungörelsen 1941: 716 angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor
stadgas såsom villkor för statsbidrag till byggnadsarbeten, bland annat, att
huvudmannen i till länsstyrelsen avgiven förbindelse förpliktat sig att icke
utan Kungl. Maj:ts medgivande använda skolans (elevintematets) byggnader
till annat än det därmed avsedda ändamålet samt att, därest nämnda villkor
icke fullgöres eller därest Kungl. Maj:t medgiver nedläggande av skolan
(elevinternatet) helt eller delvis, återbetala uppburet statsbidrag eller så stor
del därav, som av Kungl. Maj:t bestämmes. Jag utgår från, att nu angivna
villkor skola vinna tillämpning jämväl med avseende å rätten till de statsbidrag,
varom nu är fråga.

Sammanlagda beloppet av de av mig tillstyrkta bidragen uppgår till
(86,000 + 8,750 + 159,000 -f 162,975 + 285,000 =) 701,725 kronor. Medel
för ifrågavarande ändamål torde böra för nästa budgetår beräknas under
förslagsanslaget till bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m.
Härtill återkommer jag i det följande.

Av riksdagen torde böra inhämtas medgivande, att statsbidrag må utgå
till Karlskrona stad, Värmlands läns landsting, Västernorrlands läns landsting
och Västerbottens läns landsting såsom ersättning för sådana kostnader
för anskaffning av undervisningslokaler m. m., som bestritts före skolas
erkännande såsom central verkstadsskola, med av mig i det föregående angivna
belopp. Härom gör jag hemställan i det följande.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

III. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning: Understöd åt kommunala
anstalter för yrkesundervisning.

Belastningen på de för detta ändamål under nedannämnda budgetår anvisade
anslagen utgör enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning:

Budgetår

1937/38 ............ 1

1938/39 ............ 2

1939/40 ............ 2

1940/41 ............ 2

1941/42 ............ 2

Anslag kronor	Nettoutgift kronor
,860,000	2,474,800
,400,000	2,456,300
,600,000	2,299,900
,400,000	2,140,500
,300,000	2,218,400.

För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett anslag av

2.400.000 kronor. Anslaget är uppdelat på två poster, en till understöd till
avlöning av lärare på förslagsvis 2,050,000 kronor och en till understöd till
undervisningsmateriel på förslagsvis 350,000 kronor.

Alltsedan budgetåret 1940/41 gälla vissa restriktiva bestämmelser i fråga
om beviljande av understöd. Sålunda har skolöverstyrelsen att vid prövning
av ansökningar örn statsunderstöd tillämpa strängare bedömningsgrunder vad
beträffar understöd till vissa kortare kurser och till språkundervisning samt
till anskaffande av undervisningsmateriel. Härjämte har en höjning föreskrivits
beträffande det minimiantal elever vid yrkesskolkurs, som erfordras
för att statsunderstöd skall kunna utgå. Å andra sidan har statsunderstödet
till undervisning i husligt arbete för innevarande budgetår undergått en
provisorisk höjning, varigenom löneställningen för lärarinnor i husligt arbete
i stort sett kommit i paritet med lönenivån för skolkökslärarinnorna vid
f ortsättningsskolorna.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att anslaget för nästa budgetår höjes med

300.000 kronor till 2,700,000 kronor, och därvid anfört huvudsakligen följande.

För budgetåret 1942/43 ha understöd sökts med cirka 2,521,550 kronor
för avlöning av lärare och med omkring 468,599 kronor till undervisningsmateriel
eller tillhopa med cirka 2,990,149 kronor. Överstyrelsen har beviljat
understöd med cirka 2,487,528 kronor till avlöning av lärare och med omkring
388,203 kronor till undervisningsmateriel eller tillhopa med cirka
2,875,731 kronor. De oavgjorda ansökningarna sluta på sammanlagt omkring
6,954 kronor.

En jämförelse mellan de sökta understöden för budgetåren 1941/42 och
1942/43 visar en ökning i anslagsbehovet med omkring 242,000 kronor.

Departe mentschefen.

5G Kungl. Majlis proposition nr 255.

Endast en obetydlig del av ökningen är att hänföra till undervisningsmateriel,
medan ökningen i övrigt avser lärarlöner. Denna omständighet torde bero
på en sträng återhållsamhet från kommunernas sida i fråga om undervisningsmateriel
och torde säkerligen kunna sättas i samband med de mycket
starka beskärningar av de sökta understöden till undervisningsmateriel, som
överstyrelsen fann sig nödsakad vidtaga för budgetåret 1941/42 för att ej
behöva överskrida anslagets belopp. Fråga är örn icke denna återhållsamhet
i fråga om undervisningsmateriel måste synas väl stark, om man tager i betraktande
den utveckling av skolornas verksamhet, som tagit sig uttryck i ett
ökat behov av understöd till lärarlöner, och till den för budgetåret 1941/42
gjorda starka understödsbeskärningen.

Överstyrelsen hänvisar till sin i 1942 års åttonde huvudtitel behandlade
framställning rörande mildring i fråga örn den snäva understödstilldelning,
som ansågs böra ifrågakomma under budgetåret 1941/42. För budgetåret
1942/43 har överstyrelsen icke ansett sig kunna vidtaga så rigorösa beskärningar
av de sökta understöden som för budgetåret 1941/42 utan inskränkt
sig till att i samråd med statens arbetsmarknadskommission utrangera sådana
kurser, som kunde anses mindre viktiga för de ifrågavarande yrkena. Dessa
utrangeringar ha dock icke kunnat givas en sådan omfattning, att vidkommande
yrkens utbildningsbehov därigenom kunde bli tillbakasatt. För att
helt kunna kontrollera, vilka kurser som komma att anordnas vid de särskilda
skolorna, har överstyrelsen föreskrivit, att under budgetåret 1942/43
statsunderstöd icke må utan överstyrelsens särskilda medgivande utgå för
kurser, som icke upptagits i årets understödsansökning, även om undervisningsplan
tidigare fastställts för desamma av överstyrelsen och det beviljade
understödet skulle lämna tillgång därtill genom att andra, i ansökningen
uppgivna kurser av någon anledning icke komme till stånd.

Medelsförbrukningen för budgetåret 1941/42 har, trots de av överstyrelsen
vid understödsbeviljandet i besparingssyfte gjorda starka nedskärningarna,
med mer än 53,000 kronor understigit det understödsbelopp, som beviljats.
För budgetåret 1942/43 torde man, med hänsyn till de beviljade understödens
belopp och till att förhandsnedskärningar icke vidtagits i samma grad
som föregående år, böra räkna med ett avsevärt större belopp, som icke kommer
att uttagas av understöden. En medelsförbrukning av omkring 2,700,000
kronor torde därför böra påräknas. Beträffande budgetåret 1943/44 utgår
överstyrelsen från att nu gällande restriktioner skola bibehållas. Även om så
sker, torde understödsbehovet för detta budgetår icke kunna räknas lägre än
nyssnämnda belopp 2,700,000 kronor, varav 2,350,000 kronor torde böra
avses till lärarlöner och 350,000 kronor till undervisningsmateriel.

Vid min anmälan i fjol av anslagsbehovet till ifrågavarande ändamål
betonade jag, att den stränga återhållsamhet i fråga om understödstilldelningen,
som under budgetåren 1940/42 tillämpats, haft ogynnsamma återverkningar
på yrkesundervisningen; en fortsatt, lika sträng återhållsamhet
vore därför icke tillrådlig. Riksdagen gjorde icke någon erinran mot detta
mitt uttalande. Skolöverstyrelsen har med anledning härav för innevarande
budgetår kunnat tillmötesgå de understödssökande i väsentligt ökad utsträckning.
Jag finner icke anledning till erinran mot de grunder, som överstyrelsen
härvid efter samråd med arbetsmarknadskommissionen tillämpat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

En följd av denna mindre restriktiva politik är givetvis, att anslagsbehovet
stigit. Ett ökat medelsbehov torde dessutom uppstå genom att flygmekanikeravdelningar
inrättas vid kommunala anstalter för yrkesundervisning. Jag
har i det föregående förordat, att understöd till kostnader för driften av flygmekanikeravdelningar,
som inrättas vid sådana anstalter, skola utgå från
ifrågavarande anslag. Detta medför, att från detta anslag skola i fortsättningen
bestridas — förutom understöd till lärarlöner och undervisningsmateriel
— jämväl understöd till vissa hyreskostnader. Med hänsyn till att
enligt hittillsvarande erfarenhet en väsentlig del av de beviljade understöden
av en eller annan anledning icke till fullo utnyttjas, torde det vara tillräckligt,
att anslaget för nästa budgetår höjes med av överstyrelsen föreslaget
belopp, 300,000 kronor, till 2,700,000 kronor. Jag förutsätter, att Kungl.
Maj:t under nästa budgetår liksom under innevarande skall äga medgiva
sådan uppmjukning av statsbidragsbestämmelserna, som må föranledas av
utvecklingen på arbetsmarknaden eller eljest kan befinnas erforderlig.

2. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning: Bidrag till inrättande av centrala
verkstadsskolor m. m.

Anslag till centrala verkstadsskolor ha uppförts å riksstaten först från och
med budgetåret 1942/43. Ur nu ifrågavarande anslag, som är uppfört med
1,000,000 kronor, skall gäldas statsbidrag jämlikt kungörelsen 1941: 716
angående statsbidrag till centrala verkstadsskolor, i vad avser bidrag till
engångskostnader för undervisningen (§§ 2—4) samt bidrag till kostnader
för anordnande av elevinternat (§ 12), dock ej hyreskostnader för sådant
internat.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget måtte för nästa budgetår
uppföras med 1,680,000 kronor. Det sålunda föreslagna anslagsbeloppet motsvarar
det sammanlagda bidragsbelopp till engångskostnader, som överstyrelsen
på grundval av föreliggande ansökningshandlingar ansett sig böra
preliminärt beräkna för inrättande av planerade centrala verkstadsskolor i
Växjö, Eskilstuna och Övertorneå.

Det högsta sammanlagda belopp, som jämlikt Kungl. Maj:ts hittills meddelade
beslut må utgå från förevarande anslag, utgör i runt tal 1,406,500
kronor. Jag håller för sannolikt, att större delen av detta belopp kommer att
belasta anslaget för innevarande budgetår. Medelsbehovet för nästa budgetår
är beroende av många faktorer, som nu icke kunna överblickas. Skäl
torde därför i och för sig tala för, att anslaget för nästa budgetår uppföres
med oförändrat belopp, 1,000,000 kronor. Jag har emellertid i det föregående
tillstyrkt bidrag med sammanlagt 701,725 kronor såsom ersättning till huvudmännen
för vissa centrala verkstadsskolor för havda kostnader för lokalanskaffning
och därvid anfört, att medel för ändamålet torde böra beräknas

Departe mentschefen.

58 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

under ifrågavarande anslag för nästa budgetår. Med hänsyn härtill anser jag
mig böra förorda, att anslaget för budgetåret 1943/44 höjes med 700,000
kronor till 1,700,000 kronor.

3. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för

yrkesundervisning: Bidrag till driften av centrala
verkstadsskolor.

Fran ifrågavarande anslag, som för innevarande budgetår är uppfört med

500,000 kronor, bestridas statsbidrag jämlikt §§ 5—10 kungörelsen 1941: 716
ävensom statsbidrag till förhyrande av lokaler för elevinternat.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget måtte för nästa budgetår
höjas till 832,400 kronor. Vid anslagsberäkningen har överstyrelsen ansett
sig kunna utgå från att medel till ifrågavarande ändamål under nästa budgetår
komme att erfordras endast för de centrala verkstadsskolor, som redan
under innevarande budgetår äro i verksamhet.

Mot skolöverstyrelsens anslagsberäkning har jag i och för sig icke funnit,
anledning till erinran. Då emellertid enligt vad jag i det föregående förordat
bidrag till driften av flygmekanikeravdelningar, som anordnas vid centrala
verkstadsskolor, skola bestridas från förevarande anslag, torde en höjning
av anslaget utöver vad överstyrelsen föreslagit vara påkallad. Jag anser mig
böra förorda, att anslaget för nästa budgetår uppföres med 900,000 kronor,
vilket innebär en anslagshöjning med 400,000 kronor.

4. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för

yrkesundervisning: Understöd åt verkstadsskolor
för viss arbetslös ungdom.

Belastningen på de för detta ändamål under nedannämnda budgetår anvisade
anslagen utgör enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning:

Budgetår	Anslag kronor	Nettoutgift kronor
1937/38 ......	...... 700,000	1,089,741
1938/39 ......	...... 1,250,000	1,163,887
1939/40 ......	...... 1,025,000	1,235,379
1940/41 ......	...... 1,050,000	1,036,645
1941/42 ......	...... 1,040,000	937,580.

För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett anslag av 580,000
kronor. Den betydande minskning av anslaget, som sålunda vidtagits för
detta budgetår, har föranletts av att vissa verkstadsskolor, som åtnjöto understöd
från förevarande anslag, beräknades komma att omorganiseras till
centrala verkstadsskolor från och med ingången av budgetåret 1942/43.

Ur anslaget utgå för närvarande bidrag till verkstadsskolor i Byske (Västerbottens
län), Gimo (Stockholms och Uppsala län) samt Lysekil, Mölndal
och Uddevalla (Göteborgs och Bohus län).

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget för nästa budgetår måtte
uppföras med ett till 451,000 kronor minskat belopp. Vid anslagsberäkningen
har överstyrelsen utgått från, att ovannämnda fem arbetslöshetsskolor
under budgetåret 1943/44 komme att bedriva sin verksamhet i samma
omfattning som under innevarande budgetår och under oförändrade bidragsvillkor.

Göteborgs och Bohus läns landsting har i skrivelse den 15 december 1942

— med förmälan att 1942 års landsting beslutat att uppskjuta frågan om
organiserandet av en central verkstadsskola för landstingsområdet till 1943
års landstingssammanträde i och för ytterligare utredning av nämnda fråga

— hemställt, att arbetslöshetsskolorna i Lysekil, Mölndal och Uddevalla
måtte få fortsätta sin verksamhet jämväl under budgetåret 1943/44 under
oförändrade villkor.

Innan resultatet av den pågående utredningen rörande möjligheten att taga
någon av verkstadsskolorna för arbetslös ungdom i Göteborgs och Bohus län
i anspråk för utbildning av flygmekaniker föreligger, kan anslagsbehovet för
nästa budgetår icke beräknas med någon större säkerhet. Det torde dock
vara försvarligt att vidtaga en sänkning av anslaget med 80,000 kronor till

500,000 kronor.

5. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning: Stipendier åt elever vid kommunala
och enskilda anstalter för yrkesundervisning.

De för detta ändamål under nedannämnda budgetår anvisade anslagen
och belastningen å dessa anslag enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning
framgå av följande sammanställning:

Budgetår	Anslag kronor	Belastning kronor
1938/39 ........	........ 650,000	883,194
1939/40 ........	........ 700,000	863,443
1940/41 ........	........ 730,000	760,931
1941/42 ........	........ 730,000	862,708
1942/43 ........	........ 800,000.

Alltsedan budgetåret 1940/41 gäller, att skolöverstyrelsen vid prövning
av ansökningar om stipendieanslag skall iakttaga skärpt behovsprövning.
Beträffande innebörden härav torde få hänvisas till 1940 års åttonde huvudtitel,
sid. 232 f.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att anslaget för nästa budgetår uppräknas
med 200,000 kronor till 1,000,000 kronor.

För budgetåret 1941/42 ha av överstyrelsen beviljade understöd till här
ifrågavarande ändamål uppgått till cirka 911,847 kronor. Jämfört med närmast
föregående budgetår har en avsevärd ökning inträtt, vilken torde ha

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

sin orsak i de på grund av tidsförhållandena försämrade ekonomiska förhållandena
i många av de hem, från vilka skolornas elever komma, av vilken
omständighet följer, att eleverna i större utsträckning än eljest måste anses
såsom behövande.

För budgetåret 1942/43 anser sig överstyrelsen nödsakad att räkna med
minst lika svag och kanske ännu svagare ekonomi i de hem, från vilka eleverna
komma. Till detta kommer, att ansökningarna om understöd till skolornas
verksamhet för nämnda budgetår visa en jämförelsevis stark utveckling
på hithörande skolområde. Anslaget för innevarande budgetår torde därför
i ej ringa grad komma att överskridas.

För budgetåret 1943/44 lärer man icke kunna som regel räkna med en förbättring
av hemmens ekonomiska förhållanden. Överstyrelsen anser sig icke
överskatta behovet, då överstyrelsen utgår från ett anslagsbehov för budgetåret
1943/44 å minst 1,000,000 kronor.

Den nu vid stipendieutdelningen tillämpade strängare behovsprövningen
bör tillämpas jämväl under budgetåret 1943/44. Såsom skolöverstyrelsen
framhåller torde likväl en betydande ökning av medelsåtgången vara att
motse. Enligt vad jag i det föregående förordat skola vidare stipendier till
elever vid flygmekanikeravdelningar, som inrättas vid kommunala anstalter
för yrkesundervisning, utgå från ifrågavarande anslag. Med hänsyn härtill
anser jag mig böra förorda, att anslaget för nästa budgetår höjes med 200,000
kronor till 1,000,000 kronor.

6. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning: Stipendier åt elever vid
centrala verkstadsskolor.

För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett anslag av 450,000
kronor.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget måtte för nästa budgetår
höjas till 603,500 kronor. I det sålunda föreslagna anslagsbeloppet har överstyrelsen
inräknat medel — i runt tal 41,000 kronor — till stipendier åt
elever vid den planerade centrala verkstadsskolan i Övertorneå, ehuru överstyrelsen
icke ansett sig behöva för nästa budgetår beräkna något anslagsbehov
för driften av verkstadsskolan.

För nästa budgetår torde stipendiemedel behöva beräknas endast till
elever vid sådana centrala verkstadsskolor, som redan nu äro i verksamhet.
Vid vissa av dessa verkstadsskolor torde emellertid verksamheten komma
att utökas under nästa budgetår genom inrättande av flygmekanikeravdelningar.
Enligt vad jag förut förordat böra stipendier till elever vid dessa
avdelningar bestridas från förevarande anslag. Medelsbehovet för nästa
budgetår uppskattar jag till förslagsvis 600,000 kronor, med vilket belopp
anslaget sålunda torde böra uppföras. Detta innebär en anslagshöjning med

150,000 kronor.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

7. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för
yrkesundervisning: Stipendier åt elever vid verkstadsskolor
för viss arbetslös ungdom.

Belastningen på detta anslag har enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning
för nedannämnda budgetår utgjort:

Budgetår	Anslag kronor	Nettoutgift kronor
1937/38 ........	....... 270,000	540,685
1938/39 ........	........ 700,000	751,223
1939/40 ........	........ 800,000	629,670
1940/41 ........	........ 900,000	927,822
1941/42 ........	........ 800,000	604,333.

För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett anslag av 350,000
kronor.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att stipendieanslaget för nästa budgetår
måtte nedsättas till 300,000 kronor, och därvid anfört huvudsakligen följande.

För budgetåret 1941/42 har skolöverstyrelsen till elevstipendier vid verkstadsskolorna
för arbetslös ungdom i Byske, Lysekil, Mölndal, Uddevalla och
Gimo beviljat i runt tal 310,000 kronor.

För budgetåret 1943/44 har överstyrelsen för bedömandet av anslagsbehovet
från ovannämnda skolor infordrat preliminära uppgifter rörande antalet
kurser, beräknat antal elever samt behövligt stipendieanslag till de särskilda
skolorna. Det av skolorna beräknade anslagsbehovet slutar på 352,495
kronor. Jämförda med anslagsbehoven för de närmast föregående åren och med
beaktande av det beräknade antalet kurser synas emellertid de från skolorna
inkomna beräkningarna vara hållna i överkant. Under förutsättning att skolornas
verksamhet kommer att fortsätta som hittills, bör enligt överstyrelsens
uppfattning för budgetåret 1943/44 beräknas ett anslagsbehov till ifrågavarande
ändamål av i runt tal 300,000 kronor.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde förevarande anslag för nästa
budgetår böra sänkas med 50,000 kronor till 300,000 kronor.

Departe mentschefen.

8. Utbildande av lärare vid yrkesundervisningen.

Till förevarande ändamål ha för ettvart av nedannämnda budgetår utgått
följande anslag:

1936/37 ........................ kronor 10,000

1937/38 ........................ » 20,000

1938/40 ........................ » 30,000

1940/41 » —

1941/43 ........................ » 30,000.

Anslaget utgick till och med budgetåret 1938/39 såsom reservationsanslag
men förändrades vid 1939 års lagtima riksdag till obetecknat anslag.

Genom beslut den 2 oktober 1942 har Kungl. Majit bemyndigat skolöverstyrelsen
att med anlitande av det för innevarande budgetår anvisade an -

Departe mentschefen.

62 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

slaget anordna två pedagogiska utbildningskurser i Stockholm för yrkeslärare,
därvid överstyrelsen ålagts att i fråga om urvalet av kursdeltagare
från skilda yrken samråda med statens arbetsmarknadskommission. Vidare
har medgivits, att överstyrelsen må utbetala reseersättning och dagtraktamente
till kursdeltagare enligt samma grunder som gällde under budgetåret
1939/40 samt åt kursdeltagare, som avser att bli lärare i beredskapskurs, i
trängande fall ersättning för mistad arbetsförtjänst med högst 12 kronor för
arbetsdag. Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 26 februari 1943
bemyndigat överstyrelsen att med anlitande av samma anslag anordna ytterligare
en pedagogisk utbildningskurs för yrkeslärare, förlagd till Uddevalla.

Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden föreslagit oförändrat anslag
för nästa budgetår.

För tillgodoseende av behovet av lämpliga lärare vid flygmekanikeravdelningarna
torde i enlighet med chefens för flygvapnet förslag, för vilket jag
lämnat redogörelse i annat sammanhang, böra anordnas särskilda pedagogiska
utbildningskurser. Kostnaderna för utbildande av omkring 30 lärarkandidater
ha beräknats till omkring 30,000 kronor. Medel för sådan kursverksamhet
torde böra utgå från förevarande anslag. Jag anser det tillräckligt, om anslaget
med hänsyn härtill för nästa budgetår höjes med 15,000 kronor och sålunda
uppföres med 45,000 kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit
att efter förslag av skolöverstyrelsen meddela bestämmelser rörande anslagets
disposition. I trängande fall bör liksom hittills kunna utgå ersättning till kursdeltagare
för mistad arbetsförtjänst. Arbetsmarknadskommissionen bör även
i fortsättningen beredas vederbörligt inflytande på kursverksamheten.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga sådana jämkningar
i gällande grunder för ej mindre understöd (bidrag)
åt kommunala anstalter för yrkesundervisning, centrala verkstadsskolor
och verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom än
även stipendier åt obemedlade och mindre bemedlade elever
vid samma anstalter, som kunna föranledas av vad jag i det
föregående anfört;

2. medgiva att till Karlskrona stad, Värmlands läns landsting,
Västernorrlands läns landsting och Västerbottens läns
landsting såsom huvudmän för centrala verkstadsskolor må
utgå bidrag såsom ersättning för av huvudmännen före skolornas
erkännande som centrala verkstadsskolor havda kost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

nader för lokalanskaffning med belopp, som av mig i det föregående
angivits;

3. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av.................................kronor 2,700,000;

4. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor
m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av ................................ kronor 1,700,000;

5. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till driften av centrala verkstadsskolor för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 900,000;

6. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av.................................. kronor 500,000;

7. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Bidrag till inrättande av flygmekaniker avdelningar
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 800,000;

8. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Stipendier åt elever vid kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning för budgetåret 1943/44 anvisa
ett förslagsanslag av..............kronor 1,000,000;

9. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Stipendier åt elever ''vid centrala verkstadsskolor för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 600,000;

10. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder visning:

Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös
ungdom för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av.............................kronor 300,000;

11. till Utbildande av lärare vid yrkesundervisningen för
budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av ... . kronor 45,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Svensson.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 255.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Anordnande av yrkesutbildning för blivande volontair vid flygvapnet
.................................................. 2

Departementschefen ........................................ 20

II. Statsbidrag till vissa kostnader för centrala verkstadsskolor....... 24

a) Karlskrona stads centrala verkstadsskola ............................ 26

b) Värmlands läns centrala verkstadsskola .............................. 31

c) Gävleborgs läns landstings centrala verkstadsskola .................... 33

d) Västernorrlands läns centrala verkstadsskola å Sandö.................. 38

e) Västernorrlands läns landstings centrala verkstadsskola i Sundsvall...... 42

f) Västerbottens läns landstings centrala verkstadsskola .................. 46

Departementschefen ........................................ 51

III. Anslagsberäkningar......................................... 55

1. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis ning:

Understöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning........ 55

Departementschefen ................................................ 56

2. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis ning:

Bidrag till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m........... 57

Departementschefen................................................ 57

3. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis ning:

Bidrag till driften av centrala verkstadsskolor.................. 58

Departementschefen................................................ 58

4. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis ning:

Understöd åt verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom.......... 58

Departementschefen ................................................ 59

5. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis ning:

Stipendier åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för

yrkesundervisning ................................................ 59

Departementschefen................................................ 60

6. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis ning:

Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor................ 60

Departementschefen ................................................ 60

7. Förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervis ning:

Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom 61

Departementschefen................................................ 61

8. Utbildande av lärare vid yrkesundervisningen......................... 61

Departementschefen ................................................ 62

IV. Hemställan ............................................... 62

Stockholm 1943 Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

431040