Kungl. Maj:ts proposition nr 255 (Proposition 1941:255)

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Nr 255.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån till Aktiebolaget
svenska amerika linien; given Stockholms slott
den 16 maj 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till rikdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
16 maj 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Bergquist:

I en den 8 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 30, föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen alt dels såsom kapitalökning för Fonden för låneunderstöd
till lån åt Aktiebolaget svenska amerika linien för budgetåret 1937/38 anvisa
ett reservationsanslag av 4,800,000 kronor, dels föreskriva, att för lånets
erhållande och åtnjutande bestämmelserna i kungörelsen den 19 juni 1936
angående allmänna villkor och beslämmelser för lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 255.

Kungl. Majlis proposition nr 255.

Till grund för berörda proposition låg en av Aktiebolaget svenska amerika
linien gjord framställning om erhållande från statens sekundärlånefond för
rederinäringen av ett lån å förenämnda belopp, 4,800,000 kronor, motsvarande
20 procent av anskaffningskostnaden för ett av bolaget genom ett
den 19 november 1936 dagtecknat kontrakt med det italienska skeppsvarvet
Cantieri Riuniti Dell’ Adriatico i Trieste beställt passagerarmotorfartyg
om cirka 28,000 bruttoton, avsett för bolagets reguljära linjetrafik på nordatlanten
ävensom för dess kryssningstrafik. Fartyget avsågs komma att
erbjuda utrymme för omkring 1,350 passagerare i nordatlanttrafik och för
cirka 640 passagerare under kryssningarna. Propellermaskineriet skulle utgöras
av tre enkelverkande dieselmotorer av Sulzers tvärstyckstyp, beräknade
att giva fartyget en fart av omkring 19 knop. I färdigt skick hade
fartyget beräknats komma att kosta bolaget omkring 24,000,000 kronor.
Likviden, som skulle erläggas under byggnadstiden genom amorteringar
efter en på förhand uppgjord plan, hade bolaget beräknat täcka med omkring
17,000,000 kronor genom upplåning och återstoden genom egna invänta
medel. Av lånebeloppet beräknade bolaget — utöver det i framställningen
angivna beloppet 4,800,000 kronor — kunna erhålla ett lån
å 12,000,000 kronor hos Svenska skeppshypotekskassan.

Sedan riksdagen i skrivelse den 9 februari 1937, nr 19, anmält, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts förenämnda proposition, föreskrev Kungl. Maj:t
i brev den 26 februari 1937 till fullmäktige i riksgäldskontoret, att det anvisade
reservationsanslaget å 4,800,000 kronor finge av riksgäldskontoret
ställas till förfogande av den i 3 § kungörelsen den 19 juni 1936 (nr 312)
angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen omförmälda nämnden, att av denna, under
iakttagande av bestämmelserna i kungörelsen, såsom lån tillhandahållas
Aktiebolaget svenska amerika linien för anskaffande av det i propositionen
omhandlade, av bolaget beställda fartyget.

I en den 9 april 1941 dagtecknad skrift har nu Aktiebolaget svenska amerika
linien anhallit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för beviljande
åt bolaget av ett statslån å 12,000,000 kronor, vilken summa skulle användas
för verkställande av slutlikvider för det nya fartyget samt för amortering
av för fartygsbyggets finansiering upptagna lån hos Svenska skeppshypotekskassan
och statens sekundärlånefond för rederinäringen.

Till stöd för denna framställning har bolaget anfört följande:

Enligt det med det italienska skeppsvarvet träffade ursprungliga avtalet
hade leveransen av fartyget beräknats komma att äga runi i mars 1939. Genom
eldsolycka, som drabbade fartyget i december 1938, hade detsamma
emellertid blivit sa gott som fullständigt ödelagt. Härefter hade i mars
1939 träffats en ny överenskommelse med varvsfirman, avseende fartygets
återuppbyggande med i huvudsak ny materiel men med begagnande av användbara
delar från det brunna fartyget, varvid särskilt det nästan oskadade,
värdefulla maskineriet kunde komma till användning. Återuppbyggnadsarbetet
hade omedelbart påbörjats, och leveranstiden hade i det nya
avtalet bestämts till den 31 december 1940. Under arbetets gång hade emel -

Kungl. May.ts proposition nr 255.

lertid varvet på grund av försenade underleveranser anmält en försening av
omkring två månader, och sedermera hade underrättelse ingått, att det nu
rådande krigstillståndet medfört ytterligare försening, så att leveransen nu
icke kunde beräknas äga rum förr än under våren eller försommaren år
1941.

Då fartyget i november 1936 beställdes, bade den totala byggnadskostnaden
uppskattas till omkring 24,000,000 kronor. Med hänsyn till att branden
förorsakade högst avsevärt ökade kostnader för varvet samt att det ursprungliga
priset ostridigt var mycket lågt, hade bolagets styrelse funnit sakliga
skäl föreligga för en av varvet begärd tilläggsbetalning, i svensk mynt motsvarande
2,000,000 kronor. Härtill korame dels ersättning för vissa senare överenskomna
förbättringsarbeten, dels bolagets ränteförlust och egna kostnader
för kontroll m. m. Hela byggnadskostnaden komme härigenom att vid tiden
för leveransen uppgå till 28/29,000,000 kronor.

Vid fartygets beställning hade för dess finansiering förutsetts ett lånebehov
av cirka 17,000,000 kronor, varav 50 procent av byggnadskostnaden,
12,000,000 kronor, skulle täckas genom lån från Svenska skeppshypotekskassan,
och 20 procent, 4,800,000 kronor, genom lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen. Bolaget hade då beräknat kunna med egna medel
bestrida återstoden. Medel till det sistnämnda lånet hade anvisats av
1937 års riksdag och ställts till förfogande genom Kungl. Maj:ts brev den
26 februari 1937. Lånet från skeppshypotekskassan, vilket erhölls i december
1936, hade på bolagets begäran begränsats till 11,000,000 kronor, varemot lånet
ur sekundärlånefonden under år 1940 i sin helhet tagits i anspråk av bolaget.
På lånet från skeppshypotekskassan hade bolaget sedermera, under
åren 1939 och 1940, avbetalat sammanlagt 2,750,000 kronor, varefter av detsamma
nu återstode ett belopp av 8,250,000 kronor. För närvarande utgjorde
alltså den ifrågavarande lånesumman sammanlagt 13,050,000 kronor.
Härtill komme 1,375,000 kronor, som bolaget mot fartygsinteckningar erhållit
som lån från närstående rederier för att kunna verkställa 1940 års amortering
till skeppshypotekskassan. Hela lånebördan uppginge sålunda nu till
14,425,000 kronor.

Genom det under byggnadstiden utbrutna kriget hade emellertid bolagets
inkomstberäkningar fullständigt kullkastats. Atlanttrafiken hade tvingats att
helt upphöra, och för närvarande hade endast ett av bolagets fartyg sysselsättning
i kryssningstrafik mellan New York och västindiska hamnar dock
med ett på grund av omständigheterna ovisst ekonomiskt resultat. Under sådana
förhållanden arbetade bolaget med ett betydande driftsunderskott och
vore därför hänvisat till att anlita lånevägen för att möta de utbetalningar
och utgifter, vilka förestode i samband med leveransen av det nya snart
färdigbyggda fartyget.

Bolagets kassabehållning och tillgodohavanden på bankräkningar vid början
av 1941 jämte under året inflytande medel beräknades uppgå till 4,070,000
kronor. Under förutsättning att inkomsterna från motorfartyget »Kungsholm»,
liksom förhållandet varit under år 1940, visade sig åtminstone tillräckliga
att möta fartygets utgifter i Amerika samt därjämte New Yorkskontorets administrationskostnader,
beräknades bolagets utgifter i Göteborg för 1941,
nämligen administrationskostnader, kostnader för de upplagda fartygen, försäkringspremier
och här utgående del av löner till »Kungsholms» befäl och
besättning, räntor etc., till i runi tal 2,500,000 kronor. Därefter skulle således
återslå något över 1,500,000 kronor, varmed bolaget i första rummet skulle
hava alt bestrida de ytterligare utgifter, som uppstode för det nya fartyget,
sedan detta blivit av bolaget övertaget. Storleken av dessa utgifter vore beroende
av tidpunkten för fartygets leverans samt av då gällande priser på far -

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

tygsförnödenheter, särskilt motorolja, och premiesatser för civil- och krigsförsäkring.
Man torde dock kunna beräkna, att en del av nyssnämnda
1,500,000 kronor vid 1941 års utgång skulle återstå, sedan de nu angivna
kostnaderna blivit betalda.

Under åren 1941 och 1942 hade bolaget att verkställa likvider för det nya
fartyget och amortering av för dess finansiering upptagna lån till följande
belopp:

1941, ^senast i juni 5,800,000

»’ i juli 800,000

» i december 1,375,000

1942, senast i juni 1,950,000

» i juli 800,000

» i december 1,375,000

tillhopa 12,100,000 kronor.

kronor för byggnadskostnader, inkl. likviden till
varvet vid fartygets leverans,

» » amortering till sekundärlånefonden,

» » amortering till skeppshypotekskassan.

» » slutlikvid till varvet,

» » amortering till sekundärlånefonden,

» » amortering till skeppshypotekskassan,

Så framt icke förhållandena under tiden ändrades, så att bolagets rörelse
kunde återupptagas i full utsträckning, vore bolaget urståndsatt att med egna
medel bestrida dessa utgifter. Men även örn det pågående kriget inom en
nära framtid skulle upphöra, kunde bolaget icke påräkna att av sin rörelse
erhålla en inkomst tillräcklig att tillnärmelsevis möta de belopp på sammanlagt
omkring 8,000,000 kronor, vilka förfölle till betalning under år 1941.

Förslag hade visserligen framställts om försäljning av motorfartyget
»Kungsholm», varigenom icke blott de för nybyggnadens finansiering erforderliga
medlen utan även ett betydande överskott för ställningens konsolidering
skulle hava erhållits och den tyngande räntebördan väsentligt nedbringats.
Detta förslag hade emellertid tyvärr till följd av omständigheter, varöver
bolaget icke rådde, för närvarande visat sig vara outförbar!.

Bolaget finge fördenskull ansöka örn ett lån från statsverket av tolv miljoner
(12,000,000) kronor, att tillhandahållas i den ordning, som Kungl. Majit
med hänsyn till förut angivna betalningsterminer kunde komma att föreskriva.

Med avseende på den säkerhet, som bolaget kunde ställa för det sökta länet,
finge anföras, att bolaget för närvarande hade till Svenska skeppshypotekskassan
och sekundärlånefonden pantsatt bland annat inteckningar med
bästa förmånsrätt i motorfartyget »Kungsholm» pa tillsammans 8,100,000
kronor. När det nya fartyget, som erhållit namnet »Stockholm», införts i det
svenska fartygsregistret, skulle dessa inteckningar enligt de gällande lånevillkoren
återlämnas till bolaget i utbyte mot inteckningar i motorfartyget
»Stockholm». Bolaget bleve i så fall i tillfälle att för det nu sökta lånet lämna
säkerhet i inteckningar med bästa förmånsrätt till fulla lånebeloppet i motorfartyget
»Kungsholm». Detta fartyg hade i slutet av 1936 av ombud för
skeppshypotekskassan åsatts ett värde av 13,500,000 kronor och nyligen i
samband med en dispache värderats till 17,000,000 kronor. Det vore av bolaget
försäkrat mot totalförlust för 17,500,000 kronor.

Genom de redan upptagna lånen och den ytterligare upplåning, varom nu
vöre fråga, ådroge sig bolaget en högst betydande skuldbörda, nämligen omkring
224)00,000 kronor, utan att, så länge kriget varade, kunna påräkna någon
inkomst, med vilken vare sig räntor eller andra omkostnader skulle kunna
betalas. I betraktande härav vore det för bolaget synnerligen angeläget, att
räntebelastningen tillsvidare bleve så lindrig sorn,möjligt. Bolaget vågade fördenskull
hemställa att för det ifrågasatta länet få åtnjuta räntefrihet åtminstone
under tiden till dess verksamheten kunde återupptagas i full utsträckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255. 6

Då det ålåge bolaget att under åren 1941—1946 verkställa amorteringar
till skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden med inalles 2,175,000
kronor örn året finge bolaget slutligen anhålla, att lånet måtte få amorteras
med 2,000,000 kronor under vart och ett av åren 1947—1952, dock med rätt
för bolaget att, örn förhållandena så skulle medgiva, tidigare helt eller delvis
återbetala lånesumman.

över bolagets framställning hava efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret
den 18 och av statens trafikkommission den 22 april 1941 samt av
kommerskollegium efter hörande av styrelsen för svenska skeppshypotekskassan
och nämnden för statens sekundärlånefond för rederinäringen den 6
och av fullmäktige i riksgäldskontoret den 15 maj 1941.

Vid kommerskollegii utlåtande har fogats viss ytterligare utredning från
bolaget. Sålunda har bolaget lämnat kollegium följande sammanställning
rörande bolaget tillhöriga fartyg.

Anskaffnings- Bokförings- Försäkrings -

kostnad värde värde

kronor kronor kronor

Drottningholm.................... 14,046,000 750,000 4,750,000

Gripsholm........................ 14,457,000 4,750,000 13,300,000

Kungsholm....................... 18,806,000 9,800,000 17,500,000

Kastelholm........................* 948,000 475,000 1,062,500

Kronor 48,257,000 15,775,000 36,612,500.

Sammanlagda avskrivningar på fartygen kronor 32,482,000.

Lån.

Skeppshypotekskassan .............. kronor 8,250,000

Sekundärlånefonden ................ » 4,800,000 kronor 13,050,000

Inteckningar, gemensamma för båda

lånen: Gripsholm .............. kronor 5,700,000

Kungsholm ............ » 8,100,000 » 13,800,000.

Av dessa inteckningar skola 13,050,000 kronor utbytas
mot botteninteckning i »Stockholm», när detta fartyg
levererats, och dylik inteckning å 750,000 kronor i ettdera
fartyget behållas av kassan såsom säkerhet för räntegaranti.
Då inteckning i »Kungsholm» föreslagits såsom
säkerhet för det nu sökta lånet från staten, skulle kassan
få behålla första inteckning å 750,000 kronor i »Gripsholm»
Varje gång lånet hos kassan amorteras minskas
automatiskt räntegarantien med 125,000 kronor.

Enligt gällande lånevillkor skall amortering verkställas
under 1941—1946 med 1,375,000 kronor årligen den 1
december till kassan och med 800,000 kronor årligen
den 30 juli till fonden.

Ångfartygs A. B. Tirfing m. fl....................... »

Inteckningar: Drottningholm ...... kronor 975,000

Kastelholm ........ » 400,000 »

1,375,000

1,375,000.

Detta lån löper med 6 månaders uppsägning.

Kungl. Majlis proposition nr 255.

I en den 5 maj 1941 dagtecknad P. M. har bolaget vidare anfört följande:

Enligt bolagets ansökan den 9 april 1941 äro själva fartygslikviderna för
motor far tyge t »Stockholm» beräknade till 5,800,000 kronor t. o. m. juni 1941
och 1,950,000 kronor under juni 1942, eller tillhopa 7,750,000 kronor. För
den senare likviden, vilken alltså skall innestå hos bolaget under ett år efter
fartygets leverans, är bolaget skyldigt att på varvets begäran ställa bankgaranti.

För detta ändamål skulle bolaget behöva att i juni innevarande år förfoga
även över det för 1942 upptagna beloppet, 1,950,000 kronor, för att kunna
såsom säkerhet för den ifrågavarande garantien insätta detsamma hos den
bank som skall ställa garantien.

Efter genomförandet av de planerade lånetransaktionerna skulle fartygen
komma att vara belastade med följande inteckningar:

m/s »Stockholm» .
m/s »Kungsholm» .
m/s »Gripsholm»
s/s »Drottningholm
s/s »Kastelholm» .

kronor 13,050,000
» 12,000,000
» 750,000

» 975,000

» 400,000.

Därest kriget fortsätter under 1942 och eventuellt ännu längre, skulle enligt
denna plan »Gripsholm» bliva praktiskt taget ograverad och kunna erbjuda
säkerhet för ytterligare upplåning, i händelse sådan i begränsad omfattning
skulle bliva erforderlig för de ofrånkomliga utgifterna för de upplagda
fartygen och för upprätthållandet av bolagets organisation.

I den mån amorteringarna till skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden
fullgöras, avlastas m/s »Stockholm» från inteckningar till motsvarande
belopp.

Bolaget har tillika uppgjort förslag till låne- och amorteringsplan enligt
olika alternativ, avseende det ena att bolaget erhölle -— utöver lånen i skeppshypotekskassan
och sekundärlånefonden — ytterligare lån å 12 miljoner
kronor samt det andra att sistnämnda lån begränsades till 10,400,000 kronor.
Planen är av följande lydelse:

Förslag till låne- och amorteringsplan.

Alt. I.

Skeppshypotekskassan kronor 8,250,000, amortering 1 dec. 1941—1946.
Sekundärlånefonden kronor 4,800,000, amortering 30 juli 1941—1946 enligt
gällande lånevillkor.

Nytt lån från staten 12,000,000 kronor, amortering 1 dec. 1947—1952, att
tillhandahållas bolaget i följande ordning:

omkring den 1 juni 1941 ........... kronor 7,750,000

» 30 juli » » 800,000

» 1 dec. » » 1,375,000

» 30 juli 1942 ........... » 800,000

» 1 dec. » » 1,275,000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

	Skeppshypo-	Sekundär-	Staten
Amortering	tekskassan	lånefonden
kronor	kronor	kronor
1941..........	.. 1,375,000	800,000
1942 ..........	.. 1,375,000	800,000
1943 ..........	.. 1,375,000	800,000
1944 ..........	.. 1,375,000	800,000
1945 ..........	.. 1,375,000	800,000
1946 ..........	.. 1,375,000	800,000
1947 ..........			2,000,000
1948 ..........			2,000,000
1949 ..........			2,000,000
1950 ..........			2,000,000
1951..........			2,000,000
1952 ..........			2,000,000

Kronor 8,250,000 4,800,000 12,000,000.

Alt. II.

Därest uppskov beviljas under två år med amorteringen till sekundärlånefonden,
kan det nya lånet minskas med motsvarande belopp, 1,600,000
kronor till 10,400,000 kronor, i vilket fall detsamma skulle kunna amorteras
med 1,200,000 kronor de båda första åren och 2,000,000 kronor de följande
åren.

Planen ställer sig då sålunda:

Skeppshypotekskassan kronor 8,250,000, amortering 1 dec. 1941—1946.

Sekundärlånefonden kronor 4,800,000, amortering 30 juli 1943—1948.

Nytt lån från staten kronor 10,400,000, amortering 1 dec. 1947—1952, att
tillhandahållas bolaget i följande ordning:

omkring den 1	juni 1941 ....		7,750,000
» 1	dec. » ....	........ »	1,375,000 1,275,000.
» 1	» 1942 ....	........ »
	Skeppshypo-	Sekundär-	Staten
Amortering	tekskassan	lånefonden
	kronor	kronor	kronor
1941..........	... 1,375,000
1942 ..........	... 1,375,000
1943 ..........	... 1,375,000	800,000
1944 ..........	... 1,375,000	800,000
1945 ..........	... 1,375,000	800,000
1946 ..........	... 1,375,000	800,000
1947 ..........		800,000	1,200,000
1948 ..........	1	800,000	1,200,000
1949 ..........	\		2,000,000
1950 ..........			2,000,000
1951..........			2,000,000
1952 ..........			2,000,000

Kronor 8,250,000 4,800,000 10,400,000.

Slutligen har bolaget gjort en sammanställning av de räntebetalningar och
amorteringar, som bolaget under olika förutsättningar hade att erlägga.
Bolaget, som härvid räknat med en ränta å lånet från skeppshypotekskas -

Kungl. Majlis proposition nr 255.

san av 372 procent samt å såväl lånet från sekundärlånefonden som det
nya lånet av 4 procent, anför härutinnan följande:

För nedanstående beräkning förutsättes, att amorteringarna å bolagets lån
ur sekundärlånefonden framflyttas två år, varigenom det nu sökta lånet
kan bestämmas till 10,400,000 kronor.

För räntebetalningen på detta lån äro följande alternativ uppgjorda:

Alt. 1: Räntefrihet under den tid kriget kan komma att vara, förslagsvis
t. o. m. 1942.

Alt. 2: Uppskov med räntebetalningen under samma tid varefter den obetalda
räntan, 624,000 kronor, erlägges med l/6:del under vart och ett av
åren 1943—1948.

Alt. 3: Räntan betalas på resp. förfallodagar.

Annuitetstabell.

	Alt. 1	Därav det nya lånet	Alt. 2	Därav det nya lånet	Alt. 3	Därav det nya lånet
1941	1,855,750	—	1,855,750	—	2,063,750	208,000
1942	1,807,625	—	1,807,625	—	2,223,625	416,000
1943	2,975,000	416,000	3,079,000	520,000	2,975,500	416,000
1944	2,895,375	416,000	2,999,375	520,000	2,895,375	416,000
1945	2,815,250	416,000	2,919,250	520,000	2,815,250	416,000
1946	2,735,125	416,000	2,830,125	520,000	2,735,125	416,000
1947	2,480,000	1,616,000	2,584,000	1,720,000	2,480,000	1,616,000
1948	2,400,000	1,568,000	2,504,000	1,672,000	2,400,000	1,568,000
1949	2,320,000	2,320,000	2,320,000	2,320,000	2,320,000	2,320,000
1950	2,240,000	2,240,000	2,240,000	2,240,000	2,240,000	2,240,000
1951	2,160,000	2,160,000	2,160,000	2,160,000	2,160,000	2,160,000
1952	2,080,000	2,080,000	2,080,000	2,080,000	2,080,000	2,080,000

Av bolagets styrelse- och revisionsberättelse för 1940 års verksamhet framgår
följande.

Rolagets vinst- och förlusträkning per den 31 december 1940 utvisar ett
underskott för året av 2,285,117 kronor 97 öre.

Rolagets balansräkning per den 31 december 1940 har i sammandrag följande
utseende:

T illgångar:

Fartygsflottan ................................ kronor 48,257,599: 62

Nybyggnads Konto »Stockholm» ................ » 18,300,153: 40

Aktier i olika bolag............................ » 1,050,001:-—

Debentures utgivna av New York World’s Fair

1939, Ine. $ 22,375: — ...................... » 86,570: 62

Obligationer i Svenska Statens 4 °/o försvarslån

7s 1940 .................................... » 200,000: —

Rankfordringar .............................. » 3,920,573: 11

Kassabehållning .............................. » 5,981: 26

Inventarier .............................. » 2: —

Lager av fartygsförnödenheter.................. » 881,397:30

Diverse debitorer.............................. » 2,728,782:48

Vinst- & Förlust Räkning:

Underskott 1940 kronor 2,285,117:97

Avgår från 1939 balanserad

vinst .................. _»_1,515,714: 91 »_769,403:06

Kronor 76,200,463: 85.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Skulder:

Aktiekapitalet ................................ kronor 24,000,000: —

Reservfonden ................................ 8 2,400,000:

Avskrivningsfonden .......................... * 32,482,599: 62

Dispositionsfonden ............................ 8 500,000:

Svenska Amerika Liniens Pensionsstiftelse för far tygsbefäl

och kontorspersonal................ » 700,000: —

Skatters konto................................ 8 286,167: 35

Vinstutdelnings Konto ........................ 8 40,495: —

Svenska Skeppshypotekskas san

................... kronor 11,000,000: —

Avgår amorteringar ...... 8___2,750,000: — » 8,250,000: —

Statens Sekundärlånefond för rederinäringen .... » 4,800,000: —■

Reverslån .................................... 8 1,375,000: —

Diverse kreditorer ............................ 8_1,366,201: 88

Kronor 76,200,463: 85.

Styrelsen föreslår, att den å 1940 års verksamhet uppkomna förlusten,
2,285,117 kronor 97 öre, med avdrag av från år 1939 kvarstående vinstmedel,
1,515,714 kronor 91 öre, eller 769,403 kronor 6 öre överföras till 1941 års
vinst- och förlusträkning. Revisorerna hava tillstyrkt detta förslag.

I sitt förenämnda utlåtande den 18 april 1941 har statskontoret anfört följande: Frågan

huruvida och i vad mån stödåtgärder borde vidtagas beträffande
bolaget torde vara beroende av faktorer, vilka i väsentliga delar undandroge
sig statskontorets bedömande.

I anledning av bolagets hemställan om räntefrihet under viss tid ville statskontoret
emellertid framhålla, att eventuellt ifrågakommande åtgärder av
dylik art torde böra givas sådan form, att deras karaktär av hjälpaktion tydligt
framginge.

Vad beträffade den erbjudna säkerheten för lånet — inteckningar med
bästa rätt till fulla lånebeloppet i motorfartyget »Kungsholm» — syntes
intet vara att erinra liksom ej heller mot att lämpligt anstånd medgåves med
amorteringen av det lån, som kunde komma att beviljas bolaget.

Statens trafikkommission har uttalat, att det med hänsyn till den erkänt
stora nationella betydelsen av bolagets verksamhet vore en angelägenhet av
vikt för det allmänna att i erforderlig omfattning lämna bolaget stöd under
den nu pågående krisen. Kommissionen tillstyrkte därför, att åtgärder vidtoges
för beredande åt bolaget av det sökta lånet. De av bolaget föreslagna
villkoren för lånet, bland annat räntefrihet till dess bolagets verksamhet
kunde återupptagas, föranledde ej någon erinran från kommissionens sida.

Styrelsen för svenska skeppshypotekskassan och nämnden för statens sekundärlånefond
för rederinäringen hava i gemensamt yttrande den 22 april
1941 anfört följande:

Sökandebolaget hade för finansiering av sitt vid italienskt varv beställda
passageraremotorfartyg »Stockholm» erhållit ett lån av skeppshypotekskassan
å 11,000,000 kronor. För anskaffande av medel härför hade kassan upptagit
ett obligationslån å 10,000,000 kronor. Å detta obligationslån hade kas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

san att ärligen amortera icke mindre än mellan 800,000 och 900,000 kronor
Det vöre darfor för kassan av synnerlig vikt, att bolaget kunde fullgöra sina

H^°+inriingfr U,nder åberopande härav finge styrelsen och nämn den

tillstyrka bifall till bolagets laneansökan.

Kommerskollegium har för egen del anfört i huvudsak följande:

v°re allmänt välkänt förhållande, hurusom, ehuru utan att ekonomiskt
stod fran statens sida i form av subvention erhållits, tanken på en reguljär
passagerarlinje mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater kunnat,
trots de ogynnsamma forhållanden, som rådde vid och närmast efter linjens
startande, tulltoljas och i fortsättningen på ett framgångsrikt sätt realiseras.
^örnsten, vid sidan av de for linjen ursprungligen anskaffade ångfartygen
»Stockholm» och »Drottningholm», med vissa tidsintervallers mellanrum av
motorfartygen »Gripsholm» och »Kungsholm» samt nu senast det nya motortartyget
»Stockholm» utgjorde i sig själv en faktor, som i särskild grad ådagalade
den starka utveckling linjen — vilken startades endast med det förstnämnda,
numera försålda fartyget — under sin hittillsvarande tillvaro undergatt.
Denna utveckling åskådliggjordes ytterligare av uppgifter, som bilagts
förevarande ansökning och rörde trafiken med linjens fartyg under
olika tider samt linjens ekonomi.

Med hänsyn till den stora nationella betydelsen av sökandebolagets verksamhet
syntes det kollegium uppenbarligen angeläget, att det allmänna lämnade
bolaget erforderligt stöd, då det nu för bolaget gällde att komma igenom
de svårigheter, bolaget ulan egen förskyllan iråkat.

Kollegium hade sålunda i princip icke något att erinra mot att bolaget beviljades
Ian för att beredas tillfälle att verkställa amorteringar å viss upplåning
liksom ock att verkställa avtalade likvider till det varv, vid vilket bolagets
nya fartyg byggdes.

Kollegium ansåge emellertid det nu avsedda lånet lämpligen kunna genom
en särskild anordning begränsas till ett något lägre belopp än bolaget ifrågasatt.
Detta skulle kunna ske genom medgivande av uppskov med amorteringarna
av bolagets Ian fran sekundärlanefonden, förslagsvis under åren 1941
och 1942. Enligt villkoren för nämnda lån skulle detta amorteras nied 800,000
kronor under ettvart av åren 1941—1946 nied sista amorteringen den 30
juli 1946 Pa bolagets lån från skeppshypotekskassan återstode amorteringar
med 1,375,000 kronor under ettvart av åren 1941—1946 med sista amorteringen
den 1 december 1946. Ett uppskov under åren 1941 och 1942 med
amorteringarna av länet från sekundärlånefonden och motsvarande framskjuta11^
av slutamorteringen till den 30 juli 1948 förutsatte uttryckligt undantåg
fran föreskriften i 3 § kungörelsen den 19 juni 1936 angående allmänna
villkor och bestämmelser för lån ur statens sekundärlånefond för rederinälingen,
enligt vilken dylikt lån skulle vara återbetalat innan från skeppshypotekskassan
utlämnat lån slutamorterats.

Genom nu avsett uppskov med sekundärlånets amortering, vilket kollegium
salunda för sin del förordade, skulle bolagets nya upplåning kunna begränsas
till 10,400,000 kronor.

Det kunde, syntes det kollegium, ifrågasättas, huruvida hela detta belopp
skulle tillhandahållas bolaget av det allmänna. Otvivelaktigt måste långivaren
i förevai ande fall genom lämnandet av lan, större eller mindre, underkasta
sig vissa risker, bland annat i betraktande av ovissheten rörande de
framtida konjunkturutsikterna särskilt beträffande en trafik sådan som den,
varom här vore fråga. Det skulle därför kunna anses ligga nära till hands
att såsom förutsättning för en stödaktion från det allmännas sida uppställa
fordran på att det i bolaget delaktiga enskilda intresset toge på sig viss ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

obetydlig anpart av denna risk. Med denna utgångspunkt hade kollegium
räknat med möjligheten av att från enskilt håll skulle kunna, utöver redan
investerat belopp, i en eller annan form tillskjutas ett belopp av förslagsvis

3.000. 000 kronor, varigenom statslånet skulle kunna begränsas till 7,400,000
kronor. Verkställda undersökningar uppgåves emellertid hava ådagalagt, att
förutsättningar för en dylik anordning för närvarande icke vore för handen.

1 vid bolagets utredning fogade bilagor hade bolaget gjort vissa uppställningar
i avsikt att utvisa den årliga belastning på bolaget, som under
olika angivna förutsättningar skulle bliva följden av en ytterligare upplåning
av ovan angivna belopp, 10,400,000 kronor, därvid hänsyn tagits till bolagets
tidigare upplåning från skeppshypotekskassan och sekundärlånefonden.
Bolaget hade därvid räknat med att det nyupplånade beloppet skulle amorteras
med 1,200,000 kronor under vartdera av åren 1947 och 1948 och med

2.000. 000 kronor under ett vart av åren 1949—1952 och att räntan skulle utgöras
efter 4 procent. Alternativ 3, enligt vilket ränta å den nya upplåningen
skulle erläggas jämväl under åren 1941 och 1942, torde icke vara realiserbart.
Alternativ 2 skilde sig från alternativ 1 däruti, att det förra räknade med
uppskov med erläggande av räntan å den nya upplåningen under åren 1941
och 1942 och dess erläggande med lika delar, Ve, under ettvart av de följande
sex åren, 1943—1948, medan det senare alternativet räknade med
bifall till bolagets framställning örn räntefrihet tills det pågående kriget
slutat, beräkningsvis till och med utgången av år 1942. Enligt båda dessa
alternativ skulle maximibelastningen inträffa under år 1943 med en annuitet
enligt alternativ 2 av drygt 3,000,000 kronor.

Bedömandet av frågan om möjligheten för bolaget att fullgöra den amorteringsplan,
som åskådliggjorts i den av bolaget gjorda sammanställningen,
beredde vanskligheter. Det syntes kollegium emellertid som örn det icke
vöre oberättigat att räkna med ett avsevärt uppsving för sjöfarten efter krigets
slut, varför det icke finge anses osannolikt, att bolagets seglationsinkomster
skulle visa sig tillräckliga för amorteringsplanens fullgörande. Såsom
ytterligare säkerhet torde kunna räknas med möjligheten av att, därest
inseglingsresultaten skulle visa sig icke förslå till annuitetemas erläggande,
genom realiserande efter krigets slut av någon eller några av bolagets fartygsenheter
skaffa medel för omedelbart lättande av bolagets skuldbörda.
Kollegium ville sålunda för sin del icke motsätta sig, att bolaget av det allmänna
understöddes med hela det erforderliga lånebeloppet. Lånet borde
av bolaget få lyftas efter hand allenast i mån som det erfordrades för verkställande
av amorteringar å erhållna lån i skeppshypotekskassan och för
avtalade likvider till det varv, vid vilket bolagets nya fartyg byggdes.

i sistnämnda avseende hade från bolagets sida ifrågasatts, att det belopp.

1,950,000 kronor, som enligt avtal skulle erläggas till varvet under år 1942.
skulle få lyftas redan under år 1941, enär beloppet skulle erfordras för insättning
hos den bank, som skulle ställa avtalad garanti för likvidens fullgörande.
Det syntes kollegium som örn detta förfaringssätt skulle innebära
en onödig omgång. Den angivna garantien borde kunna, mot säkerhet avinteckning
i bolagets fartyg, lämnas direkt av statsverket, varigenom beloppet
icke skulle behöva av bolaget lyftas förrän vid slutlikvidens erläggande
under år 1942.

Genom av kollegium nu föreslagna anordningar beträffande tidpunkterna
för lånebeloppens lyftande skulle, därest bolagets begäran örn räntefrihet
icke biföllcs, bolagets ränteskuld för åren 1941 och 1942 komma att likvid
icke oväsentligt nedbringas.

Vad härefter anginge frågan örn räntefrihet syntes kollegium i varje fall
icke för närvarande tillräckliga skäl föreligga att bifalla framställningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

härom. Däremot ansåge kollegium fullgiltiga skäl tala för att bolaget redan
i samband med lånets beviljande medgåves uppskov under åren 1941
och 1942 med räntans erläggande mot skyldighet för bolaget att gälda för
nämnda år upplupna räntebelopp med en sjättedel under ett vart av åren
1943—1948. Kollegium utginge härvid ifrån, att frågan om räntefrihet fölen
eller annat år eller om ytterligare uppskov med räntans erläggande skulle
få senare, i händelse av framdeles inträffande behov, upptagas till förnyad
omprövning. Räntan torde böra utgå efter samma procent, som vid varje
särskild tidpunkt gällde för lån från sekundärlånefonden. Så länge räntan
för åren 1941 och 1942 vore ogulden, borde någon utdelning från bolaget
icke få ifrågakomma.

Kollegium hade icke erinran att framställa mot att lånet amorterades under
åren 1947—1952 med 1,200,000 kronor under de två första åren och

2,000,000 kronor under ett vart av de återstående fyra åren.

Vad slutligen anginge den erbjudna säkerheten för lånet, nämligen första
inteckning i motorfartyget »Kungsholm», kunde det med hänsyn till förhandenvarande
förhållanden visserligen ifrågasättas att kräva kompletterande
säkerhet genom inteckning i ytterligare något av bolagets fartyg. Då
emellertid statskontoret, enligt vad kollegium inhämtat, lämnat den erbjudna
säkerheten utan erinran, ansåge jämväl kollegium sig böra tillstyrka den
nämnda säkerhetens godtagande tillsvidare. Förbehåll borde dock göras
för Kungl. Majit att framdeles, om förhållandena skulle sådant påkalla, påfordra
säkerhetens förstärkande.

Under hänvisning till vad kommerskollegium sålunda anfört lillstyrker
kollegium, att Kungl. Majit måtte förelägga riksdagen förslag örn anvisande
av erforderliga medel för tillhandahållande åt Aktiebolaget svenska amerika
linien av ett lån för nu ifrågavarande ändamål å högst 10,400,000 kronor,
att av bolaget åtnjutas på följande villkor:

att lånet må lyftas av bolaget i den ordning, som av Kungl. Majit fastställes,

att för lånet skall lämnas säkerhet, som av Kungl. Majit godkännes,
att å lånet skall gäldas årlig ränta efter samma procent, som vid varje
.särskild tidpunkt gäller beträffande lån från statens sekundärlånefond,
att bolaget må åtnjuta uppskov med erläggande av räntan för åren 1941
och 1942 och att räntan för nämnda år skall erläggas med en sjättedel under
ett vart av åren 1943—1948, därvid tillika skall gälla, att utdelning från
bolaget icke må förekomma, så länge nämnda ränta icke gäldats,

att årligen skall å lånet återbetalas under vartdera av åren 1947 och 1948
ett belopp av 1,200,000 kronor och under ett vart av åren 1949—1952 ett
belopp av 2,000,000 kronor, så att hela lånfångna beloppet senast inom utgången
av år 1952 blir till fullo guldet, samt

att i övrigt skola för lånets erhållande och åtnjutande bestämmelserna i
kungörelsen den 18 maj 1928 angående allmänna villkor och bestämmelser
för lån från fonden för rederinäringens understödjande (rederilånefonden)
med senare tillkomna ändringar i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

I detta sammanhang framhåller kollegium, att, därest det skulle beslutas,
att statslån till bolaget skulle lämnas allenast under förutsättning att en
viss del av lånebehovet tillgodosåges från enskilt håll, förslagsvis med ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 255.

belopp av 3,000,000 kronor, statslånet skulle, som förut nämnts, med förut
angivna utgångssynpunkter i övrigt begränsas till 7,400,000 kronor, vilket
belopp då lämpligen borde amorteras med 1,000,000 kronor under vartdera
av åren 1947 och 1948 samt med 1,350,000 kronor under ett vart av åren
1949—1952.

Kollegium förordar vidare, att av riksdagen måtte utverkas bemyndigande
för Kungl. Maj:t

dels att, mot säkerhet av inteckning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande,
ställa garanti för bolagets behöriga erläggande till det varv, där bolagets
nya fartyg byggts, av avtalad slutlikvid å 1,950,000 kronor,

dels ock att medgiva bolaget uppskov till åren 1943—-1948 med erläggande
av de eljest under åren 1941—1946 till amortering förfallande beloppen
av bolagets lån från sekundärlånefonden för rederinäringen.

Kollegium framhåller slutligen, att, då rederilånefondens kapitalbelopp,

7,100,000 kronor, för närvarande vore outnyttjat, kollegium icke hade erinran
att framställa mot att viss del därav, förslagsvis högst 5,000,000 kronor,
toges i anspråk för ovannämnda lån till bolaget.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava förklarat sig under förhandenvarande
omständigheter icke hava något att erinra mot, alt Aktiebolaget svenska
amerika linien beviljades ett låneunderstöd å 10,400,000 kronor för fullgörande
av återstående likvid för passagerarfartyget »Stockholm» m. m. Fullmäktige
anföra vidare i huvudsak följande:

Beträffande villkoren för nu ifrågavarande lån anslöte sig fullmäktige i
huvudsak till vad kommerskollegium i sitt utlåtande föreslagit. Kollegii förslag,
att — utöver de av kollegium särskilt angivna villkoren — för lånet
skulle i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i kungörelsen den 18 maj 1928
angående rederilånefonden med senare ändringar innebure bland annat, att
lånet skulle utlämnas och förvaltas av statskontoret. I detta avseende finge
fullmäktige framhålla, att 1937 års riksdag i och för beredande av förut omförmälda
lån till bolaget såsom kapitalökning under fonden för låneunderstöd
för budgetåret 1937/38 anvisade ett reservationsanslag av 4,800,000 kronor,
vilket lån bokfördes å riksgäldskontorets delfond av nämnda fond samt i
''Ullighet med riksdagens beslut utlämnades och förvaltades av lånenämnden
för statens sekundärlånefond för rederinäringen. Då det föreslagna nya
lånet, därest säkerheten för detta komme att bestå av inteckningar i motorfartyget
»Kungsholm», delvis finge karaktären av sekundärlån, ville fullmäktige
ifrågasätta, att förvaltningen av även detta lån anförtroddes åt nyssberörda
lånenämnd, varigenom skulle undvikas splittring av förvaltningen av
bolagets statslån å olika myndigheter. Det belopp, som komme att anvisas å
riksstaten för det nya lånet, borde då anvisas och bokföras å riksgäldskontorets
delfond av fonden för låneunderstöd.

Därest såsom kommerskollegium ifrågasatt ett belopp av högst 5,000,000
kronor av rederilånefondens kapital foges i anspråk för nu ifrågavarande
lån, borde detta belopp överflyttas till berörda delfond i riksgäldskontoret.

För den händelse förvaltningen av lånet ordnades på sätt fullmäktige här
ifrågasatte, torde böra föreskrivas, att för lånets erhållande och åtnjutande
bestämmelserna i kungörelsen den 19 juni 1936 angående allmänna villkor
och bestämmelser för lån ur statens sekundärlånefond för rederinäringen
skulle i tillämpliga delar lända lill efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

Defchefen11111'' 1 motiveringen till sitt beslut om anvisande av förenämnda anslag å

4,800,000 kronor såsom lån till Aktiebolaget svenska amerika linien för anskaffande
av det ifrågavarande motorfartyget »Stockholm» uttalade 1937 års
riksdag bland annat, att det torde vara ett nationellt intresse, förtjänt av
statens stöd, att den av bolaget uppehållna direkta förbindelseleden mellan
Sverige och Nordamerika kunde ytterligare befästas och utvecklas. Ur samma
synpunkter, vilka sålunda lågo till grund för det bistånd statsmakterna
redan lämnat bolaget, finner jag det motiverat, att staten jämväl medverkar
till att förhjälpa bolaget ur de svårigheter av, enligt vad man vill hoppas,
övergående slag, vilka nämnda fartygsanskaffning till följd av kriget numera
orsakat. Det synes vara lämpligt, att denna medverkan, såsom bolaget
föreslagit, sker i form av lån, avsett att möjliggöra slutlikvidering av omförmälda
fartyg samt viss amortering innevarande och nästföljande år av bolagets
tidigare lån för fartygsbyggets finansiering. Att ytterligare statsunderstöd
på detta sätt beredes bolaget har jämväl tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de i ärendet hörda myndigheterna.

Vad beträffar storleken av det lån, som sålunda nu torde böra tillhandahållas,
har kommerskollegium ansett, att det av bolaget äskade beloppet

12,000,000 kronor lämpligen kunde begränsas till 10,400,000 kronor genom
att bolaget medgåves uppskov under åren 1941 och 1942 med de under
nämnda år till betalning förfallande amorteringarna — för vartdera året
uPPgaende till 800,000 kronor —— å det i enlighet med bestämmelserna för
statens sekundärlånefond för rederinäringen beviljade omfönnälda lånet å

4,800,000 kronor, samt att i samband därmed slutamorteringen å sistnämnda
lån framflyttades från juli 1946 till juli 1948. Undersökningar, som på kollega
initiativ företagits i syfte att utröna huruvida icke någon del av det återstående
lånebehovet, 10,400,000 kronor, kunde tillgodoses på annan väg än genom
statens medverkan, hava icke lett till åsyftat resultat. I samband med ärendets
beredning inom handelsdepartementet har emellertid frågan ytterligare diskuterats
med bolaget. Resultatet härav har blivit, att bolaget numera förklarat
sig berett att, när slutlikviden för fartyget, 1,950,000 kronor, förfaller
till betalning, från enskilt håll upplåna detta belopp. Kvarstående lånebehov
skulle då utgöra (10,400,000 — 1,950,000=) 8,450,000 kronor. Jag tillstyrker,
att lån av statsmedel beviljas bolaget till sistnämnda belopp. Den av
kommerskollegium föreslagna statsgarantien för bolagets behöriga fullgörande
av berörda slutlikvid lärer, med hänsyn till de anordningar bolaget
numera träffat, icke vara erforderlig.

Såsom säkerhet för lånet torde i anslutning till vad som föreslagits få
godtagas inteckningar med bästa förmånsrätt i motorfartyget »Kungsholm»
med rätt för Kungl. Majit att, örn säkerheten skulle avsevärt försämras, påfordra
förstärkning av densamma. Då nämnda fartyg befinner sig utom
landet, torde visserligen, på sätt kommerskollegium framhållit, någon kompletterande
säkerhet genom inteckning jämväl i annat bolagets fartyg kunna
ifrågasättas. Jag har emellertid icke ansett mig böra påyrka detta, enär
bolaget därigenom skulle betagas erforderliga kreditmöjligheter för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

händelse, vilket kan vara att förutse, behov av ytterligare medel för finansiering
av bolagets verksamhet under kriget framdeles kommer att yppa sig.
Jag förutsätter härvid, att sistnämnda medelsbehov tillgodoses genom lån
från enskilt håll.

I likhet med kommerskollegium finner jag lämpligt, alt lånet av bolaget
lyftes allenast i den mån så erfordras för verkställande av likvid å fartygsbygget
samt erläggande av amorteringar å lånet i skeppshypotekskassan.
Ränta a lånet synes pa sätt kollegium anfört böra utgå efter samma procentsats
som den, vilken gäller för lån ur sekundärlånefonden eller för närvarande
4 procent. Jag biträder jämväl förslaget att med räntebetalningen får
anstå under de tva första aren, samt att den å dessa år belöpande räntan
skall erläggas med en sjättedel under vart och ett av därefter följande sex
år. Det synes riktigt att, intill dess nämnda ränta gnidits, någon utdelning
å bolagets aktiekapital icke må äga rum.

Lånet bör i enlighet med kommerskollegii förslag återbetalas med början
år 1947 samt till fullo gäldas senast före utgången av 1952. Den av mig förordade
sänkningen av lånebeloppet medför emellertid viss jämkning i den
av kollegium framlagda amorteringsplanen. Efter överläggningar med bolaget
tillstyrker jag i detta hänseende, att amorteringsbeloppen för åren 1947
och 1948 nedsättas från 1,200,000 kronor om året till respektive 225,000 och

575.000 kronor. Under ett vart av åren 1949—1951 torde böra återbetalas ett
belopp av 2,000,000 kronor, och under år 1952 bör slutbetalning ske med

1.650.000 kronor.

Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit torde lämpligen, i den
mån ej annat följer av det förut sagda, beträffande lånet böra i tillämpliga
delar lända till efterrättelse föreskrifterna i kungörelsen den 19 juni 1936
(nr 312) angående sekundärlånefonden. Jag förordar sålunda, att lånebeloppet
av riksgäldskontoret ställes till förfogande av nämnden för statens
sekundärlånefond för rederinäringen för att av nämnden tillhandahållas bolaget
under iakttagande av de villkor och bestämmelser, jag i det föregående
tillstyrkt.

I enlighet med vad kommerskollegium anfört synes för nu ifrågavarande
lan kunna tagas i anspråk ett belopp av 5,000,000 kronor från rederilånefonden.
Beloppet torde för lånets finansiering böra överföras till fonden för
låneunderstöd, under vilken den föreslagna krediten lämpligen bör i sin helhet
redovisas. Det därutöver erforderliga beloppet eller (8,450,000 _

5,000,000 =) 3,450,000 kronor torde få anvisas såsom särskilt anslag under
sistnämnda fond samt upptagas å tilläggsstat till den löpande riksstaten.

Det enligt sekundärlånefondens bestämmelser beviljade lånet å 4,800,000
kronor skulle enligt den av kommerskollegium föreslagna amorteringsplanen

återbetalas med 800,000 kronor örn året under vart och ett av åren 1943__

1948. Med hänsyn till den amorteringsskyldighet, som kommer att åvila bolaget
lör det Ian a 1,950,000 kronor, vilket bolaget avser att upptaga från
enskilt håll, tillstyrker jag, alt angivna amorteringsplan jämkas sålunda,
att avbetalning å förstnämnda lån skall sko under validera av åren 1943_

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

1946 med allenast 400,000 kronor samt under ett vart av åren 1947 ock
1948 med 1,600,000 kronor. För genomförandet av denna anordning fordras
riksdagens samtycke.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna den av mig tillstyrkta ändrade amorteringsplanen
för det Aktiebolaget svenska amerika linien i enlighet
med bestämmelserna för lån ur statens sekundärlånefond
för rederinäringen beviljade lånet å 4,800,000 kronor;

dels medgiva, att Aktiebolaget svenska amerika linien beviljas
ytterligare lån av statsmedel till belopp av 8,450,000
kronor i enlighet med de villkor och bestämmelser, som av
mig i det föregående tillstyrkts;

dels besluta, att till fonden för låneunderstöd må för ovan
angivna ändamål från rederilånefonden överföras eli belopp
av 5,000,000 kronor;

dels ock till Lån till Aktiebolaget svenska amerika linien
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 under
kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, anvisa ett reservationsanslag
av kronor 3,450,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Åke Hartvig.

417884. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.