Kungl. Maj:ts proposition Nr 252 (Proposition 1927:252)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Nr 252.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till återupprättande
av viss industriell verksamhet i Nederkalix socken;
given Stockholms slott den 20 mai 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 mai 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och
handelsdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet
Pettersson:

Jag ber nu att få anmäla ett uppkommet spörsmål om bistånd från statens
sida till återupprättande av en industri vid Karlsborg i Nederkalix socken i
Norrbottens län för tillverkning av trävaror och sulfatcelluosa. Därvid tilllåter
jag mig till en början att på grundval av ett utav statens arbetslöshetskommission
i förevarande ämne avgivet utlåtande lämna en kortfattad
redogörelse för den på grund av industriens i Kalixorten sammanbrott uppBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 218 käft. (Nr 252J 1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Arbetslösheten
i Kalixorten
och de åtgärder,
som därav
föranletts.

komna arbetslösheten därstädes och de åtgärder, som därav hittills föranletts.
Jag har därvid, lika med kommissionen, begränsat sagda redogörelse
till tiden november 1924—maj 1927, enär anledning icke synes föreligga
att nu ingå på det omfattande statliga ingripandet i denna trakt under
1921—1923 års stora arbetslöshet, vilken vid den tidpunkten var genomgående
för hela Norrlands trävaruindustri.

Hösten 1924 befanns A. B. Ytterstfors-Munksunds ekonomiska ställning
nödvändigt kräva en resolut omläggning och koncentrering av driften, vilken
verksamhet i olika skeden och under förhållanden, som icke här torde behöva
närmare skildras, ledde till längre eller kortare driftinställelser vid Karlsborgs,
Båtskärsnäs och Törefors sågverk. De båda förstnämnda verken äro belägna i
Nederkalix socken och det sistnämnda i Töre socken, som intill den 1 januari
1922 i kommunalt hänseende tillhörde Nederkalix socken. Från och med
hösten 1926 har totalt stillestånd rått och råder fortfarande vid samtliga nämnda
verk, dock att för den kommande sommaren sågning torde vara att påräkna
vid Båtskärsnäs sågverk, där en dansk firma kontrakterat om legosågning
av ett parti finskt sågtimmer. Då råvara ej finnes framförd till de övriga
verken, kan det med ganska stor visshet förutsägas, att produktion av sågade
varor icke kan därstädes återupptagas förrän tidigast sommaren 1928.
Vintersågning kan ej förväntas vid Båtskärsnäs, varför den kommande vinterns
arbetslöshet torde bliva av ungefärligen samma omfattning som vinterns
1926—1927.

Arbetslöshetens omfattning vid olika tidpunkter sedan år 1924 enligt arbetslöshetskommissionens
rapporter framgår av följande tabell. Härvid har
även Töre socken medtagits, enär denna sockens arbetslöshet är föranledd
av samma orsaker som Nederkalix sockens. I tabellen återfinnas även uppgifter
om antalet i statliga och statskommunala arbeten anställda arbetslösa.

Därav anställda i stat -

	Antal anmälda	arbetslösa i	liga och statskommunala
	Nederkalix	Töre	arbeten Nederkalix	Töre
	socken	socken	socken	socken
1925 januari....................	................ 562	325	387	40
februari ................	................ 406	212	316	87
mars........................	................ 345	162	258	no
april........................	................ 114	117	114	74
maj ........................	................ 12	130	12	7
juni ........................	................ 8	161	8	2
juli ........................	................ 11	—	7	—
augusti....................	................ 11	—	7	—
september ............	................ 9	—	5	—
oktober....................	................ 386	143	5	—
november................	............... 803	174	4	—
december................	............... 873	161	139	30

Kungl. Majrts proposition Nr 252.

	Antal anmälda	arbetslösa i	Därav anställda i stat-liga och statskommunala
	Nederkalix	Töre	arbeten Xederkalix	Töre
	socken	socken	socken	socken
januari............	........................ 648	163	330	30
februari ........	........................ 625	167	441	30
mars................	........................ 588	178	425	30
april............	........................ 588	299	258	16
maj ................	........................ 333	242	10	8
juni ................	........................ 249	114	50	10
juli ................	........................ 158	75	108	5
augusti............	........................ 218	104	98	4
september........	........................ 157	123	95	1
oktober............	........................ 455	386	174	1
november........	........................ 1,008	374	151	1
december........	........................ 1.068	350	284	66
januari............	........................ 854	278	548	in
februari ........	........................ 832	213	684	129
mars................	........................ 752	196	510	142
	Medeltal 447.1	179.5	201.o	34.6

Antalet arbetslösa har således i medeltal uppgått till i Nederkalix socken
447, i Töre socken 180 och sammanlagt till 627. Högsta siffran nåddes i
december 1926 med 1,418. Motsvarande siffror avseende antalet nödhjälpsarbetare
äro respektive 201, 35 och 813 (februari 1927). Jag återkommer i
annat sammanhang till de uppgifter om arbetslöshetens omfattning, som
framkommit vid arbetslöshetsräkningen den 5 maj 1927.

Den av statens arbetslöshetskommission lämnade hjälpen till de arbetslösa
har under den tid rapporterna avse i den största utsträckningen lämnats i
form av anställning vid statliga nödhjälpsarbeten dels inom kommunen eller
i angränsande kommuner, dels i mindre grad vid kommissionens arbetsplatser
i södra och mellersta Sverige.

Under åren 1925 och 1926 hava i arbetslöner till arbetslösa från dessa
kommuner utbetalts följande belopp:

Nederkalix socken.
Töre »

1925

101,258: 21
29,410: 4 9
130,668: 70

1926

250,322: 63
17,010: 5 9
267,333: 2 2

Summa

351,580: 84
46,421: 08

398,001: 92

Lönebeloppen för innevarande år komma säkerligen att högst avsevärt
överstiga 1926 års kostnader.

De arbeten, som för dessa medel kommit till utförande, utgöras till sin
huvudsakliga del av arbeten för förbättrande av flottlederna i Sangis, Kalix,
Töre, Bane, Lule och Pite älvar. Kommissionen har ansett sig härigenom
på verksamt sätt bidraga till skogshanteringens och trävaruindustriens bästa
och i synnerhet till höjande av värdet å statens omfattande skogstillgångar
i Norrbottens län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Framställning
av Nederkalix
kommun
om till•
stånd att
ikläda sig
borgensansvar
för ett lån å
högst 11/t
miljon kronor.

Statsbidrag till hyreshjälp bär under år 1926 utlämnats till Nederkalix
socken med 3,971 kronor 75 öre.

Statsbidrag till statskommunala arbeten i Nederkalix socken hava utgått
med

år 1925 ............................................................... 7,039:2 4

» 1927 (beräknat) ........................................... 4,240: —

Summa 11,279: 2 4

Kurser hava anordnats för arbetslösa ynglingar. Därvid hava statsbidrag
till arbetslöner utgått med 4,653 kronor 26 öre under år 1926. För innevarande
år äro 2,025 kronor beviljade för samma ändamål.

Arbetslösheten har icke blott berört de verkliga sågverksarbetarna utan
även ett stort antal småbrukare och torpare, som under längre och kortare
tider arbetat vid industrien. Till dessa har under år 1926 hjälp lämnats i
form av bidrag till nyodling med

i Nederkalix socken ............................ kronor 29,574: —

i Töre » ............................ » 18,823: 2 4

Summa kronor 48,397: 24

Under innevarande vår har kommissionen dessutom medgivit statsbidrag
till kontant understödsverksamhet under den tid, då på grund av islossning
och snösmältning nödhjälpsarbeten kunna bedrivas endast i begränsad omfattning.
Då statsbidrag enligt Kungl. Maj:ts medgivande utgår med 90
procent av understödet, torde kostnaderna härför kunna uppskattas till cirka
25,000 kronor.

En sammanställning av de totala kostnader, som statsverket åsamkats på
grund av arbetslösheten i Kalixorten under åren 1925 och 1926, giver vid
handen, att dessa uppgå till cirka 560,000 kronor, därav under år 1926 till
cirka 395,000 kronor. Sannolik torde 1927 års siffra icke komma att
understiga cirka 550,000 kronor.

Vidare torde jag här få bringa i erinran, att Kungl. Maj:t den 14 april
1927 uppdragit åt kommissionen att som statligt nödhjälpsarbete utföra
landsvägsbro över Kalix älv för en beräknad kostnad av 585,000 kronor,
varav 183,000 kronor skulle drabba arbetslöshetsanslaget.

Efter denna redogörelse övergår jag nu till nyss antydda fråga om bistånd
från statens sida till återupprättande av förenämnda industri vid
Karlsborg.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Norrbottens län den 21
februari 1927 överlämnad skrift hade Nederkalix kommun, under åberopande
av kommunalfullmäktiges beslut å sammanträde den 11 december
1926, anhållit om tillstånd att ikläda sig borgensansvar för ett lån å högst
1 1/a miljon kronor, som den inom kommunen bildade föreningen »Nederkalix
industri u. p. a.» ämnade upptaga i och för möjliggörande av teck -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

ning inom kommunen av aktier i ett bolag med ändamål att vid Karls,
borg i Nederkalix socken idka fabriks- och sågverksrörelse jämte annan
därmed förenlig verksamhet.

I avseende härå hade berörda kommun anfört, bland annat, följande:

»Sågverksindustrien i Nederkalix upptogs redan i början av 1860-talet och
utvecklades under de närmast följande decennierna så, att produktionen vid
tiden för Aktiebolaget Ytterstfors-Munksunds inträffade konkurs omfattade
ej mindre än omkring 45,000 standards sågade trävaror per år. Härför sysselsattes
ungefär 1,200 fasta arbetare, vartill får läggas stuveriarbetare, varför
den totala vid industrien anställda arbetarestammen vid denna tid var cirka
1,380 man med 5,500 försörjningspliktiga. I dessa siffor är givetvis ej
medräknat det antal arbetare utom kommunen, som dock äro i väsentlig
mån beroende av trävaruindustriens fortvaro vid kusten. Hit höra då särskilt
skogs- och flottningsarbetare efter Kalixälvens och närliggande älvars
flottningsområden.

Denna industri kan i fullaste mening sägas hava varit självägande och
rotfast i Kalix hela tiden intill början av 1900-talet, då majoriteten övergick
till ett engelskt syndikat, i spetsen för vilket stod grosshandlare William
Olsson, vilken med stomme av den genom Aktiebolaget Bergman, Hummel &
C:o förvärvade industrianläggningen Karlsborg med tillhörande skogar ävensom
andra bolags egendomar, vilka han samtidigt inköpt i Nedertorneå, Ture,
Råneå och Nederluleå socknar, bildade det allbekanta Nordiska Trävaruaktiebolaget.
Detta stora bolag, vilket övervägande bestod av utländska
intressen, kom redan år 1909 på obestånd och uppgick sedermera i det då
bildade Baltiska Trävaruaktiebolaget med envoyén Axel Wallenberg som
huvudintressent och verkställande direktör. Bolaget, som stod under eu
erfaren och duktig ledning, arbetade med mycket gott resultat och förfogade
över tillräckligt kapital, vilket möjliggjorde tillkomsten av Kalix Sulfataktiebolag
och Luleå Träsliperi.

Utvecklingen av trävaruindustrien i söderut liggande distrikt hade efter
sekelskiftet varit den, att de flesta företag av större omfattning såsom ett
naturligt stöd för sågverksindustrien upptagit cellulosaindustri, varigenom
mindrevärdigt skogsvirke med fördel kan förädlas och det myckna sågverksavfallet
kommer till användning med synnerligt gott ekonomiskt resultat.

Tillkomsten av Baltiska bolagets sulfatindustri år 1913 hälsades därför
med stor glädje i Kalix trävarudistrikt, då nämligen därigenom skapades
möjligheter även för övriga sågverksföretag inom distriktet att kunna avyttra
sågverksavfallet, vilket hittills icke endast varit helt värdelöst på grund
av de föga givande kolprisen utan även orsakat sågverken mycket stora
direkta undanskaffningskostnader.

De goda år, som trävaruindustrien i Kalix nu genomlevde, ledde emellertid
därhän, att samtliga aktier i Baltiska Trävaruaktiebolaget, Kalix Sulfataktiebolag
och Luleå Träsliperi vid årsskiftet 1917/1918 med mycket god
vinst försåldes till Aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, vilket bolag kort
därförut även inköpt Aktiebolaget Storfors i Piteå.

De vid denna tid genom krigets förvållande tillkomna nya förhållandena
på cellulosamarknaden föranledde Ytterstforsbolaget att, som man trodde,
tillfälligt inställa driften vid sulfatfabriken vid Karlsborg. Detta ledde
emellertid därtill, att bolaget sedermera helt nedlade driften vid fabriken
och sålde samtliga maskiner till Finland.

Härmed kan man säga, att hörnstenen för trävaruindustrien i Kalix var

Kungl. Mai ds proposition Nr 252.

riven, och det kan starkt ifrågasättas, huruvida detta icke även kan anses
gälla hela Ytterstfors-Munksunds bolag, synnerligast som bättre och vinstgivande
förhållanden å cellulosaindustrien inträdde kort tid efter fabrikens
demolering.

Ytterstforsbolagets ledning insåg även snart, att ville bolaget framdeles
ha utsikter att stå sig i den alltmer framträdande konkurrensen med söderut
liggande intressen, så måste bolaget ånyo upptaga sulfatindustri. Vid övervägande
av detta problem kom man emellertid av flera olika anledningar,
kanske främst en berättigad strävan till koncentration av driften vid bolagets
verk i Piteå, att dit förlägga den nya sulfatfabriken, vilken nu
är under uppförande, men därmed voro också alla förhoppningar beträffande
återupptagandet av sulfatdriften vid Karlsborg grusade. Nyss
antydda koncentrationstanke har också lett till ett totalt inställande av
driften vid Ytterstforsbolagets båda sågverk i Nederkalix, Karlsborg och
Båtskärsnäs, och därjämte Törefors sågverk i Tore angränsande socken.
Följderna av denna industriens ödeläggelse inom kommunen skulle uppenbarligen,
om intet göres, bliva ödesdigra ej allenast för den stora arbetarestam,
som därav haft sin bärgning, utan även för jordbrukare och övriga
näringsidkare och därmed även för kommunen i sin helhet.

Utgående från detta faktiska sakförhållande och med fästat avseende på
huru industriförhållandena inom kommunen gestaltat sig efter år 1900,
då Karlsborgs industri övergick till främmande intressenter utom vår kommun
och länet, har man inom kommunen kommit till den eniga uppfattningen,
att det är en trängande nödvändighet söka skapa möjligheter för
industriens återuppbyggande i Kalix.

Dessa möjligheter synas oss ligga uteslutande i tillkomsten av en cellulosaindustri,
vilken, på samma gång den lämnar goda direkta vinstmöjligheter,
också indirekt i fullaste mening kan sägas utgöra det naturliga stödet
för sågverksindustrien.

De inom Nederkalix kommun förefintliga exportsågverken äro Ytterstforsbolagets
båda förut omnämnda i Karlsborg och Båtskärsnäs, vid vilka driften
numera helt och definitivt nedlagts, vid Karlsborg sedan hösten 1925 och
vid Båtskärsnäs sedan hösten 1926. Dessa båda sågverk äro tillika de största.
Vidare finnas Axelsviks och Fortuna sågverk, vid vilka driften hittills
kunnat uppehållas i normal omfattning men som ej under lång tid kunnat
lämna beskattningsbar vinst och säkerligen arbetat under svåra förhållanden,
särskilt i avsaknad av stödet från en cellulosaindustri i orten. Ehuru det
för närvarande icke är fråga om annat än att söka återupphjälpa trävaruindustrien
vid Karlsborg, skulle detta sålunda, om det lyckas, ovillkorligen
ej blott medföra en omedelbar lättnad för de nu tungt arbetande sågverken
Axelsvik och Fortuna utan därigenom skulle därjämte förutsättningarna
för upptagande framdeles av driften även vid Båtskärsnäs sågverk väsentligt
ökas.

Man har därför gått till bildande av ett aktiebolag med ett minimiaktiekapital
av 3,000,000 kronor, där man tänkt sig den huvudsakliga teckningen
inom orten och länet. Bolagets program är att inköpa Karlsborgs industriområde
till av Ytterstforsbolagets konkursstyrelse handgivet acceptabelt pris,
som möjliggör sulfatfabrikens och sågverkets iståndsättande för drift efter
fullt moderna principer till omkring hälften av de kostnader, som nybyggnader
för sådan industri skulle kräva. Driften skulle avse en tillverkning
av 15,000 ton sulfateellulosa och 8 10,000 standards sågade varor per år.

För att borteliminera den osäkerhet, som ligger i råvaruanskaffningskost -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252. 7

nåden, och därmed skapa en fastare utgångspunkt för de driftkalkyler, vara
arbetet med kapitalanskaffningen måste grundas, har utverkats ett långsiktigt
kontrakt å femton år angående råvaruförvärv med kungl. domänstyrelsen,
varav avskrift hilägges.

På basis av här ovan omnämnda handgivelse å Karlsborgs industriområde,
råvarukontraktet med kungl. domänstyrelsen och föreliggande utredning beträffande
uppbyggnadskostnaderna av sulfatfabriken och modernisering av
sågverket har uppgjorts en driftskalkyl för det projekterade bolaget, vilken
visar goda vinstmöjligheter. Denna kalkyl har blivit underställd kunniga
och vederhäftiga experter, vilka vitsordat, att nödig försiktighet iakttagits
vid driftkalkylens upprättande.

Vad som här sagts har i huvudsak syftning till den ekonomiska sidan av
saken och berör möjligheterna över huvud ur ekonomisk synpunkt för trävaruindustri
i övre Norrland och speciellt Nederkalix.

Saken har emellertid betydelse även ur sociala synpunkter, vilka redan
äro berörda i det uttalande, som av Nederkalix kommunalnämnd avgivits
till kommunalfullmäktige och som här bifogats och åberopas. Utöver vad
detta uttalande innehåller torde lämpligen böra framhållas, hurusom jordbruket
och industrien i Nederkalix kommun gått hand i hand, så att säga.
och äro i högsta grad beroende av varandra. Inom kommunen har genom
industrien uppkommit ett stort antal småbrukare, som hava sin lilla bostad
och ett litet eget eller arrenderat jordbruk, som ger ägaren möjlighet att
kunna föda 1 å 2 kor för familjens behov men utan möjlighet i allmänhet
att kunna utvidga jordbruket till sådan storlek, att familjen därav kan helt
försörjas. För alla dessa småbrukare och egnahemsägare har trävaruindustrien
utgjort en absolut livsbetingelse. Med industrien fortsatt försörjningsmöjlighet
för familjen, utan industri uppstår obevekligt ruin.

Genom industriens fortsatta nedläggande inom vår kommun i den omfattning,
som den faktiskt för närvarande har, och därav orsakad arbetslöshet
måste tyvärr antagas, att befolkningen blir utsatt för svåra umbäranden,
vilka måste få en högst menlig inverkan på det allmänna hälsotillståndet
och därmed försörjningsmöjligheterna.

Beträffande omfattningen av driftsinskränkningarna vid Ytterstforsbolagets
båda sågverk i kommunen och därav orsakad nedgång i utgående arbetslöner
och beskattningsbar inkomst bedja vi få hänvisa till första delen av
bilagda intyg, utfärdat av disponenten Emil Lindgren, vilken varit och är
anställd hos aktiebolaget Ytterstfors-Munksund såsom driftschef vid bolagets
båda sågverk i Nederkalix. De i intyget angivna siffrorna grunda sig
på hos bolaget förda räkenskaper.

Genom driftsnedläggandet vid Ytterstforsverken har sålunda en väsentlig
nedgång skett i fråga om kommunens beskattningsbara inkomster under det
att samtidigt utgifterna för den allmänna fattigvården väsentligt undan för
undan stegrats. Verkningarna göra sig därför gällande i dubbel bemärkelse.
» I

I avseende å den beskattningsbara inkomstens förhållande till de kommunala
utgifterna för åren 1920—1926 ävensom å fattigvårdskostnaderna för
åren 1921—1927 innehåller kommunens skrift följande sammanställningar:

8 , Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

	Beskattningsbar	Utdebitering per	Det sammanlagda
	inkomst		100 kr. inkomst	belopp som ut-
				debiterats
1920 .....	.......... kr. 8,059,066	—	M O CO	kr. 842,842: 15
1921 .....	.......... » 7,188,348	—	» 11:37	» 832,007:15
1922 .....	.......... » 4,084,629	—	» 13: lo	» 539,295:3 8
1923 .....	.......... » 3,548,445	—	» 14: 7 5	» 527,936:07
1924 .....	.......... » 3,761,025	—	» 15: 6 5	» 593,981: 39
1925 .....	.......... » 3,643,924	—	» 15: 7 0	» 577,209: 26
1926 .....	.......... » 3,661,246	—	» 16: 4 5	» 602,266:34
	Kommunens verkliga	Per 100 kr. be-
	totala fattigvårds-	skattningsbar	I % av hela
	utgifter		inkomst	utdebiteringen
1921 ...	........... kr. 137,279:	16	kr. 1: 70	16.3
1922 .....	........... » 165,754:31	» 2: 30	20.2
1923 ....	........... » 165,246:	57	» 4: 0 4	30.8
1924 ....	........... » 174,694:3 2	» 4: 9 2	33.3
1925 .....	........... » 182,612:4 8	» 4: 8 5	30.9
1926 .....	........... » 212,840:		» 5: 4 9	37.o
	För år 1927 år för	fattig-
	vård och barnavård uttaxerat
	kr. 196,228:-		» 5: 3 6	32.5.

Efter att därefter hava framhållit, att kommunens fattigvårdsutgifter för
år 1927, enligt vad redan nu kunde förutses, komme att avsevärt överskrida
det beräknade beloppet, anförde kommunen vidare följande:

»Av dessa siffror framgår, att den beskattningsbara inkomsten sjunkit
mycket starkt sedan år 1920 samt att utdebiteringen per bevillningskrona
undan för undan stegrats. Det är emellertid tydligt, att botten tyvärr ännu
ej blivit nådd, utan att verkningarna av arbetslösheten först bliva fullt
märkbara vid 1927 års och än mera vid 1928 års taxeringsförrättningar.
Huru stor minskningen i den beskattningsbara inkomsten därvid blir, låter
sig ej nu med någon säkerhet beräkna, men säkert är att den blir mycket
betydande, då inkomsten av nödhjälpsarbete, även om sådant står till buds,
icke på något sätt kan bliva jämförlig med inkomst från industrien i öppen
marknad. Samtidigt lärer också ökning av fattigvårdsutgifterna bliva
ofrånkomlig.

Av det anförda bör uppenbarligen framgå, att varje åtgärd, som kan vara
ägnad att på ett stadigvarande sätt avhjälpa eller till och med blott förbättra
de nu rådande arbetslöshetsförliållandena inom kommunen, också för
denna är av den allra största betydelse. Återupptagandet av industrien vid
Karlsborg torde väl icke kunna förväntas helt och hållet avhjälpa denna
arbetslöshet, men därigenom måste i allt fall en mycket väsentlig förbättring
inträda i kommunens och dess medlemmars allmänna ekonomi, samtidigt
som sulfatfabriken skulle utgöra en förutsättning för arbetslöshetens
fullständiga bävande i framtiden.

Vid den svåra situation, som sålunda uppstod genom Ytterstforsbolagets
definitiva beslut om sågverksdriftens nedläggande vid Kalixverken, och på

Kungi. Maj:ts proposition Nr 252.

grund av den större eller mindre arbetslöshet, som sedan flera ar varit
rådande, såg man inom vår kommun ingen annan utväg än att anropa
statsmakterna om hjälp till självhjälp. Ett sammanträde hölls i Kalix
under augusti månad, därvid närvoro flera representanter av regeringen,
andra myndigheter, landshövdingen i länet m. fl. Vid detta sammanträde
framkom, såsom i det föregående antytts, ett förslag om bildandet av ett
lokalt betonat aktiebolag för upptagande av den nedlagda trävaruindustrien,
vilket ^ företag^ skulle stödjas genom beviljandet av koncession å viss kvantitet
råvara på sätt förut anförts.

Kommunens begäran upptogs synnerligen välvilligt, och den begärda koncessionen
beviljades utan onödig tidsutdräkt. Grunden för företaget var
sålunda lagd.

För företagets realiserande erfordrades dock ett betydande kapital, som
ej kunnat sättas under 3,000,000 kronor.

Såsom förut sagts, har synnerlig vikt blivit fäst vid att ett blivande företag
skulle få sina rötter i bygden till största möjliga grad, ty därigenom
går också en stor del av vinsten till bygden och det blir ett gemensamt
intresse för befolkningen att göra företaget till en solid och livskraftig affär.
Samtidigt skapas garantier så gott det sig göra låter mot aktiemajoritetens
hastiga skiftande mellan olika ägare, vilket visat sig ha en så olycklig inverkan
på Kalixbygdens industri.

Denna tanke har även livligt omfattats inom Kalixbygden. Men då förmågan
att lösgöra pengar för aktieteckning hos en hel del av socknens inbyggare
är ganska ringa, uppstod tanken att genom bildande av en ekonomisk förening
med kommunens borgen kunna upplåna nödigt kapital, som kunde
utlånas för aktieteckning mot säkerhet av dels ansvarsförbindelse av varje
tecknare på av honom tecknat belopp, dels deponering av de aktier, som
varje låntagare köpt för samma belopp. Då de mycket försiktigt gjorda
kalkylerna visa en god räntabilitet på företaget, bör ingen risk för socknen
föreligga. Skulle mot all förmodan företaget gå illa, är kommunens risk
begränsad till de lån, som eventuellt lämnats utan att låntagaren har rygg
att svara för sitt lån under en sådan olycklig förutsättning. Detta skulle
närmast gälla de industriarbetare, som medges rätt att låna för aktieteckning.
Å andra sidan är just dessa arbetares medverkan såsom aktietecknare
pn viss borgen för arbetsfred och hänsyn överhuvud från arbetarnas
sida till företagets utveckling till en stabil affär. Det sammanlagda belopp,
som arbetare av detta slag eller deras vederlikar kunna tänkas komma att
teckna, torde icke utgöra mer än 25 å 30 procent av hela det inom kommunen
tecknade beloppet.

Inom kommunen har man den bestämda meningen, att, om rätten till lån
och aktieteckning noggrant avväges i förhållande till vars och ens förmåga
av förräntning och amortering, blir risken under alla förhållanden för att
kommunen skall lida förlust på sin borgen ytterst ringa. Man torde i kommunen
i allmänhet snarast se saken så, att det är större risk för kommunen
att underlåta att teckna en sådan borgen, om den är den nödvändiga
betingelsen för att den nya industrien skall komma till stånd.

All amortering av ifrågavarande lån har man förutsatt vara slutförd
inom 15 år, eller under den tid affären äger förmånen av sitt kontrakt med
staten angående virkesleverans.

Stadgar till en dylik ekonomisk förening ha sedermera uppgjorts och
bifogas såsom bilaga.

Frågan om kommunal borgen för ett sådant lån har sedan behandlats på
kommunalfullmäktigsammanträde å förut angivna dag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Med full enighet bifölls det vid sammanträdet föreliggande förslaget, att
kommunen skulle teckna borgen för ett lån, avsett för ifrågavarande ändamål
och intill ett belopp av 1,500,000 kronor.

Samtidigt beslöts uppdraga åt undertecknade att hos Kungl. Maj:t söka
rätt för kommunen att teckna denna borgen, och i kraft av detta beslut vända
vi oss nu till Kungl. Maj:t med en underdånig begäran om sådan rätt, allt
enligt här bifogat och bestyrkt protokollsutdrag.

Detta kommunalfullmäktiges beslut, som fattats med full enighet och
stödes av en enhällig opinion inom hela socknen, måste betraktas som ett
uttryck för hela befolkningens vilja till att anstränga alla krafter för att
undgå den ekonomiska misär, som hotar Kalixbygden, därest industrien härstädes
dör bort och förädlingen av råvarorna flyttas till andra delar av
riket. Det ligger en stark folkstämning och kraftig vilja bakom detta beslut,
vilka i sig själva utgöra en nog så god garanti för att företaget skall
kunna föras igenom.

Då något initiativ till industrifrågans lösande inom vår kommun icke
tagits eller kan förväntas komma att tagas från annat håll än den egna
kommunen och då vidare det för ändamålet oundgängliga kapitalet icke
lärer kunna uppbringas i orten eller annorstädes på annat sätt än man tänkt
sig genom bildandet av Nederkalix Industriförening u. p. a. och som från
kommunens sida utgör en kraftansträngning, måste vi finna, att Nederkalix
kommunalfullmäktiges beslut om tecknande av borgen för föreningens här
omförmälda lån ovillkorligen är till fördel för hela kommunen och alltså
en sådan kommunens gemensamma hushållningsangelägenhet, varom förmäles
i 1 § kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet, få undertecknade
å Nederkalix kommuns vägnar i underdånighet hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes fastställa kommunalfullmäktiges ovan omförmälda beslut
av den 11 december 1926 och sålunda medgiva kommunen rätt att
teckna borgen å det lån, som Föreningen Nederkalix Industri u. p. a. ämnar
söka för sitt i stadgarna angivna ändamål å belopp, motsvarande föreningsmedlemmarnas
sammanlagda insatser men begränsat till högst 1,500,000
kronor.»

Vid kommunens skrift äro, såsom av densamma framgår, fogade ett
flertal bilagor, delvis av ytterst vidlyftig beskaffenhet. Av dessa torde
några, nämligen utredning rörande den projekterade industrien vid Karlsborg
jämte däröver av vissa sakkunniga personer avgivna utlåtanden,
förslag till stadgar för föreningen Nederkalix industri u. p. a., räkenskapsutdrag,
utvisande kommunens ekonomiska ställning vid 1926 års utgång,
samt intyg rörande omfattningen av driftsinskränkningarna vid Ytterstforsbolagets
båda anläggningar inom kommunen m. m., få såsom bilagor
A—F fogas till dagens statsrådsprotokoll. Beträffande övriga i berörda
skrift omnämnda bilagor tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet.

Med avseende å sistnämnda bilagor ber jag emellertid att i fråga om
de två alternativa, av domänstyrelsen avgivna förslagen till avverkningskontrakt
— utöver vad bilaga C och handlingarna i övrigt därom innehålla
— få hänvisa till nedanstående, av försäljningschefen hos nämnda
styrelse under hand avlämnade jämförande sammanfattning av de båda
kontraktens innehåll.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Kontraktet innebär enligt alternativ I ett åtagande från domänverkets
sida att till det planerade bolaget från statens skogar efter Lule älvs
vattensystem samt norr och öster därom under en följd av år utstämpla
och försälja på rot en kvantitet skog, varur kan utvinnas en årlig kvantitet
sågtimmer av cirka 1,700,000 toppmätta kubikfot och en likaledes
årlig kvantitet massaved av furu och gran av cirka 900,000 flottningskubikfot.

Utstämplingarna skulle ske på de skogstrakter domänverket bestämmer
och på sådant sätt, att virkesuttagningen verkställes i enlighet med de grunder,
som tillämpas vid övriga utstämplingar på statens skogar, dock skulle
stämplingarna av kontraktsvirket förläggas så, att drivningsförliållanden
och avforslingsavstånd bleve någorlunda likvärdiga med övriga avverkningar
på statens skogar.

Betalningen skulle utgå med vissa i kontraktsförslaget bilagda listor närmare
angivna priser per kubikfot för varje sågtimmerdimension och massaved,
vilka priser beräknats i förhållande till utdrivnings- (körnings-) vägens
längd samt flottledsdistriktet. Kubikmängden av varje dimension och
sortiment skulle uppskattas vid utstämplingen, medan virket ännu är rotstående.
Utstämplingen skulle ske av vederbörande revirpersonal och det
köpande bolaget äga rättighet att närvara vid förrättningen i och för den
samtidigt skeende utbytesuppskattningen. Därest enighet ej kunde vinnas
angående utbytesberäkningarna, skulle av länsstyrelsen i Luleå utsedda
skiljemän äga träffa avgörande.

Kontraktets giltighetstid har av domänstyrelsen föreslagits till högst 10
år med fasta priser för de första 5 åren och med förbehåll för reglering
av .priserna för de sista 5 åren i proportion till genomsnittsvärdena vid
statens virkesauktioner i Norrbotten under de sista två åren av kontraktets
första femårsperiod.

Bolaget skulle förbinda sig att före den 31 december 1928 hava uppfört
och under kontraktstiden vid Karlsborg hålla i gång en sulfatfabrik med eu
beräknad årlig tillverkning av minst 12,000 ton torr sulfatmassa ävensom
att på samma plats under kontraktstiden hålla i gång ett sågverk med lägst

8,000 standards årssågning.

Kontraktsvirket skulle, med undantag av ur stämplingarna utfallande
sulfitved, förädlas uteslutande vid nämnda anläggningar vid Karlshorg,
varjämte bolaget skulle äga skyldighet att från övriga sågverk belägna
norr och öster om Lule älv inköpa fallande kvantiteter s. k. sulfathaek och
bränsleflis.

Betalning skulle erläggas den 15 september året efter utstämplingen, och
bolaget skulle äga skyldighet att som säkerhet ställa av domänstyrelsen
godkännbar bankgaranti.

Alternativ 11 avser samma kvantiteter och allmänna villkor som alternativ
I, dock ligga priserna för alternativ II i genomsnitt ett öre per kubikfot
lägre än alternativ I, varemot för alternativ II skulle gälla, att sågtimmer-
och massavedspriserna skulle anpassas efter för respektive år erhållna
medelexportpris för o/s furubattens och kraftsulfatmassa respektive stark sulfitmassa
inom Härnösands distrikt. Sålunda skulle de i prislistorna angivna sågtimmerpriserna
på rot anses baserade på ett exportpris i Härnösands distrikt
av £ 13.5/— och skulle sågtimmerpriserna ökas med 7» öre per kubikfot för
varje ökning i nämnda exportpris med 10/— per standard. Likaledes skulle
de i prislistorna angivna massavedspriserna på rot anses baserade på ett
exportpris av 220 kronor per ton för sulfatmassa och 215 kronor per ton

domänstyrelsen
avgivna
förslag till
avverkningskontrakt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Försäljningsanbud
av
konkursförvaltningen
för
Ytterstforsbolaget.

Länssty relsens
i Norrbottens
län
utlåtande den
21 februari
1927.

för sulfitmassa och skulle massavedspriserna ökas med 1 öre per kubikfot
för varje ökning i nämnda exportpriser med 10 kronor per ton massa.

Jag ber att i detta sammanhang få omnämna, att, enligt vad domänstyrelsen
upplyst, de priser, till vilka det rotstående virket enligt kontraktsförslagen
skulle försäljas, ungefär motsvara genomsnittet av de priser,
styrelsen erhållit på virkesauktionerna i Norrbotten under åren 1924—1926.

Beträffande ifrågavarande kontraktsförslag är för övrigt att märka,
att kommunen numera ifrågasatt, att det slutliga kontraktets giltighetstid
skulle avse en tidrymd av 15 år med fasta priser för de första 10 åren och
med förbehåll för reglering av priserna endast för de sista 5 åren.

På sätt i kommunens skrift omförmälts, föreligger ett försäljningserbjudande
från konkursförvaltningen för aktiebolaget Ytterstfors—Munksund
beträffande konkursboets industriella anläggningar vid Karlsborg. Förevarande
erbjudande, som är för konkursförvaltningen bindande till den 1
augusti 1927, omfattar ifrågavarande anläggningar med tillhörande bostäder
och jordområden —- med undantag av de söder om Kalix älvs mynning
belägna områdena — samt maskiner och inventarier. Köpeskillingen är
satt till 500,000 kronor att erläggas inom tre månader efter det försäljningserbjudandet
accepterats. Konkursförvaltningen har dock förklarat sig villig
att i stället för nyssnämnda kontanta köpeskilling såsom betalning godtaga
aktier å nominellt 800,000 kronor i det tillämnade nya aktiebolaget under
förutsättning dock, att hela aktiekapitalet i detta bolag komme att uppgå
till lägst 3,000,000 kronor. Därjämte har konkursförvaltningen erbjudit
sig att för en köpeskilling av 50,000 kronor till det nya bolaget försälja
ångbåten »Ytterstfors 18», motorbåten »Motor», ett 70-tal pråmar samt
hemmanen Vånafjärden 1 och 3. I

I sitt nyssnämnda utlåtande den 21 februari 1927 över kommunens
förevarande framställning anförde länsstyrelsen i Norrbottens län, bland
annat, följande:

»Den skildring av trävaruindustriens utveckling till en dominerande
faktor i Kalixbygdens ekonomiska liv och av situationen efter denna industris
plötsliga sammanbrott, som lämnats i den underdåniga framställningen,
är såvitt länsstyrelsen kunnat finna i allt väsentligt riktig och
överensstämmande med de faktiska förhållandena. För den nuvarande
talrika arbetarbefolkningen i Nederkalix finnes, sedan industrien blivit
nedlagd, ingen möjlighet att inom orten vinna sin bärgning, och den härigenom
uppkomna omfattande arbetslösheten med därav följande ökade utgifter
i förening med avsevärt reducerade skatteintäkter ställer kommunen
inför utsikten av en ekonomisk katastrof, därest icke den lamslagna
trävaruindustrien genom ett snabbt ingripande åter kan ställas på fötter.
Ehuru enligt gjorda kalkyler de ekonomiska förutsättningarna för industriens
återuppbyggande te sig mycket gynnsamma, har dock den enskilda
företagsamheten utom Kalixbygden hittills visat föga intresse för saken,
och det har därför blivit en tvingande nödvändighet för orten själv att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

trots begränsade resurser söka genom egna krafter få företaget till stånd.
Utan direkt stöd av kommunen torde det emellertid icke förefinnas några
som helst utsikter för ett lyckligt genomförande av de i sådant avseende
uppgjorda planerna.

Kommunens beslut att lämna detta stöd måste under för handen varande
förhållanden betraktas som en ren nödvändighetsåtgärd och är såsom sådan
ägnat att i väsentlig mån förringa betydelsen av de principiella betänkligheter,
som kunna göras gällande mot kommunens engagerande i
företag av privatekonomisk natur. Härtill kommer emellertid en annan
synpunkt, som enligt länsstyrelsens mening vid frågans bedömande torde
böra tillmätas avgörande betydelse. Under debatterna i den särskilt under
de senaste åren aktuella arbetslöshetsfrågan har städse även från statsmakternas
sida hävdats den meningen, att åtgärder för arbetslöshetens bekämpande
ii ro en angelägenhet, som: det i första hand tillkommer den borgerliga
kommunen att handhava, och i överensstämmelse med denna uppfattning
hava även kommunerna under de gångna depressionsåren fått
ikläda sig betydande uppoffringar för detta ändamål. Det torde sålunda
icke kunna råda någon tvekan om att åtgärder för bekämpande av arbetslöshet
äro att hänföra till sådana för kommunen gemensamma ordningsoch
liushållningsangelägenheter, varom förmäles i 1 § av förordningen om
kommunalstyrelse på landet. Det av kommunalfullmäktige i Nederkalix nu
fattade beslutet synes framför allt höra betraktas som ett försök i stor stil
att på ett verkligt effektivt sätt häva eu i förhållande till kommunens invånareantal
och resurser enastående stor arbetslöshet, som eljest hotar att
bliva ruinerande för kommunen och även skulle förorsaka det allmänna
ytterst betungande utgifter.

Då sålunda något lagligt hinder mot fastställelse å fullmäktiges förevarande
beslut icke torde vara för handen, och detta beslut, såvitt nu kan
bedömas, måste anses vara av avgörande betydelse för eu lycklig lösning
av den för kommunen i fullaste mening vitala industrifrågan, tvekar
länsstyrelsen icke att på det livligaste tillstyrka nådigt bifall till den
gjorda underdåniga framställningen.»

Efter remiss avgav domänstyrelsen den 14 mars 1927 utlåtande i ärendet.
Därvid anförde domänstyrelsen bland annat följande:

»På grund av de särskilda svårigheter, varmed en träförädlingsindustri i
övre Norrbotten har att kämpa, anses det icke möjligt att där planera för
ett nytt industriföretag med mindre råvarutillgångarna äro någorlunda
säkrade för ett antal år framåt. Då de större enskilda skogskomplexen
efter aktiebolaget Ytterstfors-Munksunds fallisement numera äro kombinerade
med trävaruindustrien i andra delar av Norrbotten (Luleå och Piteå),
har det ansetts nödvändigt att genom ett avtal med staten trygga en viss
del av det tilltänkta företagets råvarubehov. Domänstyrelsen, som har ett
intresse av att en träförädlingsindustri i Kalixbygden kommer till stånd, har
därför erbjudit sig att leverera rotstående virke på ett flerårigt kontrakt.

I de bägge alternativ till kontrakt med domänstyrelsen, som åtföljer den ingivna
framställningen om fastställelse av Nederkalix sockens beslut av den

II december 1926 om tecknande av borgen, är tiden för kontraktet angiven
till 15 år, med möjlighet till justering av virkesprisen efter 10 år. Domänstyrelsen
vill med anledning därav framhålla, att styrelsen den 25 oktober
1926 beslutat att hos Kungl. Maj:t begära uppgörandet av ett 10-årigt kontrakt
med förbehåll för prisjustering efter 5 år. Avskrift av detta proto -

Do manstyrelsens
it t låtande
den 14 mars
1937.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

koll med bilagor bifogas. Med den utveckling av läget på virkesmarknaden,
»om ägt rum efter tiden för styrelsens ovanberörda beslut, innebär det
15-åriga kontraktet en väsentlig fördel för det planerade industriföretaget
utöver vad styrelsen för sin del velat tillstyrka, förutsatt givetvis att icke
virkespriserna åter gå kraftigt tillbaka. Styrelsen har emellertid anledning
utgå därifrån, att Kungl. Maj:t, därest ett avtal överhuvudtaget
kommer till stånd, kommer att besluta, att detsamma skall gälla i 15
år. Beträffande värdet av eu dylik överenskommelse för industriföretaget
i fråga vill styrelsen framhålla, att detsamma i hög grad blir beroende av
prisutvecklingen på trävara- och sulfatmassemarknaden. Därest prisutvecklingen
följer tendensen under senaste tid, torde dess värde vara rätt
väl bedömt i det utlåtande, som den 18 februari 1927 avgivits av biträdande
länsjägmästaren S. Lindroth och länsjägmästaren C. Stenborg.

För bedömandet av det planerade industriföretagets framtidsutsikter i
övrigt har styrelsen underkastat de kalkyler, som åtfölja framställningen,
en granskning. Innan styrelsen framlägger resultatet av densamma, vill
styrelsen framhålla, att en verkligt ingående och noggrann granskning
skulle krävt åtskilligt längre tid, än styrelsen haft till sitt förfogande, detta
särskilt med hänsyn därtill att vissa poster såväl på inkomst- som utgiftssidan
äro beroende av lokala förhållanden, som styrelsen icke haft tillfälle
att tillräckligt noga utreda. Styrelsen anser sig emellertid hava, funnit,
att det beräknade medelpriset för sågat virke av £ 12.— är i högsta
laget. Med hänsyn till det störa utfallet av V- och Vl-varor hade det
sannolikt varit välbetänkt att i stället räkna med ett pris av 210 kronor per
standard,

att den genom rotförsäljningen från domänverket beräknade sågtimmerkostnaden
å 45 öre per kubikfot, utsorterat vid älvmynningarna (Torne,
Sangis, Kalix, Töre, Fåne och eventuellt Lule älvar), är till mycket stor del
beroende av drivnings- och flottningskostnaderna, varför en felaktig planläggning
och prispolitik eller eu oriktig skötsel av dessa arbeten helt kan
förrycka resultatet,

att skatter för sågverksrörelsen — vare sig för beräknat överskott på
driften eller för fastigheten — ej medtagits,
att förvaltningskostnader för sågen ej upptagits. Då förvaltningen endast
delvis är gemensam med sulfatfabrikens, bör för sågen sannolikt tillläggas
30,000 kronor eller 3 kronor 75 öre per standard,
att underhåll av bostäder, brädgård, såg och pråmar samt allmänna omkostnader
vid sågen med hänsyn till det skick, vari denna gamla anläggning
även efter de föreslagna reparationerna befinner sig, ej bör beräknas
lägre än till 15 kronor per standard,
att förmanslöner vid såg och brädgård ej böra beräknas lägre än till

12.000 kronor eller 1 krona 50 öre per standard,

a tt skeppningskostnaderna för det sågade virket ej bö;ra beräknas lägre
än till 12 kronor 50 öre per standard,

att kapital och ränta ej beräknats för företagets skogsrörelse. Enligt
det av domän styrelsen lämnade förslagskontraktet skulle företagets årliga
rotköp uppgå till 1,700,000 toppmätta kubikfot sågtimmer och 900,000 flottningskubikfot
massaved, utgörande tillsammans 2,300,000 plus 900,000 eller

3.200.000 flottningskubikfot timmer och massaved, varför awerkningskostnader
jämte flottningsförlag förslagsvis kunna uppskattas till cirka 20 öre
per kubikfot eller 640,000 kronor. Härå beräknas en medelränta av 9 månader
å 6 ''A procent per år eller 31,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

att kostnaden för omflyttning av sågramar etc. jämte iordningställande
och modernisering i viss utsträckning av brädgård, banor, kapverk etc.,
med hänsyn till anläggningens nuvarande bristfälliga beskaffenhet, bör beräknas
till 350,000 kronor i stället för angivna 200,000 kronor,

att iordningställandet av bostäder m. nr. av samma anledning bör beräknas
till 150,000 kronor i stället för angivna 100,000 kronor,

att det för utbyggnad av sulfatfabriken beräknade beloppet av 3,200,000
kronor är svårt att nu kontrollera, dock förefaller detsamma ligga i underkant
i jämförelse med kostnaden för de sulfatfabriker, som uppförts under
de senaste åren.

Tages tillbörlig hänsyn till dessa förhållanden, kommer styrelsen till det
slutresultatet, att vinsten för sågverket, sedan avskrivningar, räntor och
skatter påförts driften, reduceras till 40- å 50,000 kronor och motsvarande
vinst för sulfatfabriken till 140- å 150,000 kronor. Nettovinsten för företaget
skulle då bliva 180,000 å 200,000 kronor per år i stället för den i framställningen
beräknade, 504,295 kronor.

Enligt styrelsens beräkningar skulle således nettovinsten å företaget begränsas
till 6 å 7 procent av det till 3,000,000 kronor angivna aktiekapitalet.
Härvid är dock att märka, att kalkylen uppgjorts på basis av ett pris å
sulfatmassa av 185 kronor per ton. Det nuvarande priset å sulfatmassan
torde ligga i 200 å 210 kronor per ton, men var i början av 1926 uppe i 225
å 230 kronor per ton. Å andra sidan bär priset å denna vara under åren
1921—1923 tidtals legat nere i ända till 160 kronor per ton. Räknar man
i kalkylen med ett pris å sulfatmassan av 225 kronor per ton, ökas nettovinsten
från ovan beräknade 180,000 å 200,000 kronor till 780,000 å

800.000 kronor. Räknar man åter med ett pris på sulfatmassan av 160
kronor per ton, uppstår i stället en förlust å rörelsen av 25,000 å 45,000
kronor. Ovanstående beräkningar äro uppgjorda under förutsättning att
inga andra faktorer än sulfatmassepriset förändras och att således bland
annat arbetslönerna i skogen, i flottlederna och industrianläggningarna äro
oförändrade. Vill man härutöver räkna med en ändring av priset på sågat
virke av 1 £ per standard, så ändras vinsten respektive förlusten med

127.000 kronor.

Härav framgår i huru hög grad företagets vinst- respektive förlustmöjligheter
bero av utvecklingen på såväl marknaden för sulfatmassa som för
sågat virke. Styrelsen tilltror sig icke att med någon större grad av säkerhet
bedöma, i vilken riktning prisrörelsen för det planerade företagets produkter
kan komma att gå. Det enda säkra tyckes vara, att förhållandena
kunna utveckla sig både i den riktningen, att företaget blir förlustbringande,
och i den riktningen, att detsamma blir en rätt lukrativ affär. Ett
ytterligare riskmoment, som ej här låter sig beräkna, men vilket ej heller
bör helt förbises, förefinnes givetvis även i drifts- och ränteförluster, uppkomna
på grund av inträffande arbetsinställelser i skogen, på flottlederna
eller vid verken. Här liksom vid startandet av så gott som varje industriellt
företag gäller, att spekulationsmoment i hög grad göra sig gällande. I
detta sammanhang vill styrelsen icke underlåta att framhålla den stora
betydelsen av att företaget erhåller en duglig finansiell och teknisk ledning.
Kompetensen hos företagsledningen kan under vissa förhållanden
bliva den faktor, som blir av utslagsgivande betydelse för frågan, om företaget
kommer att arbeta med vinst eller förlust,

Av ovanstående redogörelse torde framgå, att någon högre grad av säkerhet
icke föreligger, för att det planerade företaget skall arbeta med vinst,

Kung/,. Maj:ts proposition Nr 252.

vilket för övrigt torde framgå enbart av den obenägenhet att placera
kapital i företaget, som enskilda kapitalister utanför Norrbotten visat.

För bedömandet av frågan om den risk kommunen löper genom att
teckna borgen för Nederkalix industriförening, spela företagets vinstutsikter
otvivelaktigt en stor roll. Det är visserligen så, att, om företaget
skulle gå illa, kommunens risk är begränsad till de lån, som lämnats
utan att låntagarna hava rygg att svara för sitt lån. I ansökan framhålles,
att detta skulle gälla närmast de industriarbetare, som medges rätt
att låna för aktieteckning, och beräknas att det sammanlagda belopp, som
arbetare eller deras vederlikar kunna tänkas komma att teckna, icke torde
utgöra mera än 25 å 30 procent av hela det inom kommunen tecknade beloppet.
Styrelsen anser sig emellertid hava anledning utgå från att, om
företaget skulle gå illa, så kommer detta att hava en så pass förödande
inverkan på Kalixbygdens ekonomi, att kommunens risk blir åtskilligt
större än ovan angivna 25 å 30 procent av lånesumman. I detta sammanhang
vill styrelsen framhålla, att man icke bör bygga allt för störa förhoppningar
på den omständigheten, att företagets arbetare teckna aktier
i företaget. Med de förhållandevis små andelar, varmed arbetarna gå in
i detsamma, kommer från deras sida uppnåendet av en relativt måttlig
löneökning att för dem hava större ekonomisk betydelse än utsikten till
utdelning från företaget.

Styrelsen har därmed anfört en del synpunkter, som tala emot beviljandet
av det begärda tillståndet att teckna borgen.

Å andra sidan ha såväl i själva framställningen från Nederkalix kommun
som i länsstyrelsens yttrande framhållits tungt vägande skäl, som
tala till förmån för ett bifall till densamma. Styrelsen syftar därvid framförallt
på det allmänt kända ekonomiska nödläget i Kalix, som gör kommunens
beslut försvarbart som eu ren nödvärnsåtgärd. Uteslutet är ju
ingalunda, att nödvärnsåtgärden kan få den önskade effekten därigenom
att företaget under förhållandevis göda konjunkturer och under god ledning
kan komma att utveckla sig till ett bärkraftigt företag, som i så fall
kommer att bliva av största betydelse för orten. Skulle företaget bliva
bärkraftigt, kommer det även att i längden få stor betydelse för staten
som skogsägare.

Styrelsen har vid ärendets handläggning tagit starkt intryck av de skäl,
som kunna tala för ett bifall till framställningen, men anser sig det oaktat
icke för närvarande kunna tillstyrka ett bifall till detsamma. Styrelsen
har därvid naturligtvis tagit hänsyn till de risker, »om äro förbundna
med företaget, men har dessutom haft anledning fästa stort avseende
vid det förhållandet, att företagets ekonomi icke synes ordnad enbart
genom den aktieteckning, »om hittills uppnåtts. I framställningen
saknas nämligen varje antydan därom, att det behövliga förlagskapitalet,
enligt domänstyrelsens beräkningar uppgående till 5 K> miljoner kronor
(utöver aktiekapitalet å 3,000,000 kronor), är anskaffat. Förr än säkerhet
finnes, att detta förlagskapital kan erhållas på rimliga villkor, anser styrelsen
således anledning saknas att tillstyrka framställningen. Styrelsen
anser, att betydelsen av att få fram en bärkraftig industri talar för att
särskild försiktighet iakttages vid dess startande.»

Sedan tillfälle beretts Nederkalix kommun att avgiva yttrande i anledning
av vad domänstyrelsen sålunda anfört, överlämnade länsstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

med eget utlåtande den 31 mars 1927 dylikt yttrande från kommunen.

Därvid anförde kommunen i huvudsak följande:

»Vad nu först angår det med kungl. domänstyrelsen tilltänkta 15- ^d^aluctt
kriga kontraktet beträffande råvara från statens skogar, anmärker rande"ten 29
kungl. styrelsen mycket riktigt, att värdet av berörda överenskommelse mars 1937.
i hög grad blir beroende av prisutvecklingen på trävara- och sulfatmassemarknaderna,
vartill vi skulle vilja lägga ännu en mycket viktig faktor,
nämligen utvecklingen på arbetsmarknaden. Emellertid gäller det ju
här att söka bedöma värdet av ifrågavarande råvaraavtal icke för ett
eller två år utan för en så avsevärt lång tid framåt som 15 år, vilket, så
vitt vi kunna se, är en rättvis fördel för köparen, ty även om prisutvecklingen
för bolagets produkter ävensom andra faktorer, varav företaget
är beroende, under viss tid av kontraktstiden komme att gå i mer eller
mindre ogynnsam riktning, är det dock fullt rimligt, synnerligast med tagen
hänsyn till den uppåtgående priskurvan å träindustriprodukter sedan
30 år tillbaka, att värdet av råvarukontraktet, alltefter som tiden går,
skall få ett mer och mer markerat värde.

Vi anse därför, att det ifrågavarande leveranskontraktet för en tidrymd
av 15 år utgör den allra bästa förutsättning för att företaget skall bliva
räntabelt, men förutsätta därvid, att kontraktets andemening vid tillämpningen
följes beträffande förläggande av årsutstämplingarna till i jämförelse
med årsstämplingarna inom övre Norrbottens distrikt med hänsyn
till belägenhet, drivningsväg och flottningsförhållanden ordinärt väl belägna
marker, ävensom att högst 10 procent sulfitved utstämplas, då densamma
faller utom bolagets eget råvarabehov. Vi förutsätta jämväl, att
det vid eventuell slutuppgörelse om detta avtal skall visa sig möjligt att med
kungl. styrelsen i dessa hänseenden komma till sam förstånd om en lämplig
justering av ordalydelsen i kontraktet. ''

Beträffande de av domänstyrelsen gjorda erinringarna angående det
planerade bolagets räntabilitet uttalade sig kommunen därefter till en
början i fråga om det beräknade försäljningspriset för sågat virke på
följande sätt:

»Det av oss beräknade inedelpriset £ 12 brutto grundar sig på den inom
distriktet föreliggande prisstatistiken år för år, vilken visar, att medelförsäljningspriset
är att söka ungefärligen i fob-priset för osorterade 1 X4 "
plus 5/— å 10/— tillägg. Då vi i driftskalkylen räknat med ett bruttoförsäljningspris
av £ 12 eller 1926 års minimiförsäljningspris för denna dimension,
hava vi sålunda i själva verket reducerat medelpriset med
5/— å 10/— per standard för att vara på den säkra sidan, detta oaktat man
vid kalkylens uppgörande i februari 1927 kunde konstatera, att det då förbättrade
priset för ovan angivna dimension var £ 13 fob. brutto.

Såsom motiv för det lägre pris, som kungl. styrelsen anser lämpligt,
an föres, att man har att räkna med en jämförelsevis stor procent kvinta
och sexta varor, och vilja vi icke bestrida, att medelpriset här uppe röner
inverkan av en något högre fallande kvinta- och sextaprocent än längre
söderut liggande distrikt, härledande sig från vårt betydligt grövre timmer,
vilket dock uti sak icke har någon betydelse, då det angivna försälj-''
ningspriset avvägts i förhållande härtill.

Det av kungl. styrelsen som lämpligt ansedda försäljningspriset 210
kronor per standard, såsom vi förmoda brutto, vilket efter avdrag av

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 21S höft. (Nr 252.) 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

sedvanliga 6 procent för kommission, diskonto och delcredere gör 197
kronor 40 öre per standard netto mot av oss, å sid. 9 i kalkylen justerade
medelförsäljningspriset £ 11 per standard netto, utgörande efter eu
kurs av 18 kronor per £ 198 kronor per standard netto, är ju i stort
■sett enahanda och torde kunna betecknas såsom ett mycket försiktigt
beräknat försäljningspris, liggande t. o. in. under 1926 års depressionspris.
»

I fråga om övriga av domänstyrelsen gjorda erinringar utlät sig kommunen
sålunda:

»Det av oss beräknade sågtimmerkostnadspriset, 45 öre per toppmätt
cylinder kubikfot, fritt utsorterat vid respektive älvmynningar, förutsätter
givetvis fullt riktig planläggning av skogsdrivningar och flottningar
samt i övrigt riktig och rutinerad skötsel av alla med timmerfångsten
sammanhängande arbeten. Ett motsatt förhållande kan mycket
riktigt som kungl. styrelsen förutsätter helt förrycka värdet av kalkylen,
men härmed anse vi oss icke hava någon anledning räkna. Däremot är
det både möjligt och högst antagligt, att en högkonjunktur på hemmaarbetsmarknaden
något (skulle öka drivnings- och il ottni ngskostnader,
men räkna vi på att detta till fullo kompenseras genom förhöjt försäljningspris
å produktionen;

skatter i driftskalkylen, vad beträffar den för sulfatfabriken å std. 6 i
driftskalkylen uppgjorda utgiftsstaten med underrubriken ''skatter, föreningsavgifter
m. in.’ 10 kronor per ton eller 150,000 kronor per år, inbegripa
skatter endast för fastigheten;

jämväl fastighetsskatt för sågverksfastigheten å 500,000 kronor ingår
å sid. 9 i driftskalkylen under rubriken ''underhåll m. m. samt allmänna
omkostnader’ 10 kronor per standard;

skatt för uppkommen vinst å rörelsen har däremot utesliftits, enär
denna vanligtvis reserveras från årets överskott;

kungl. styrelsens påstående, att förvaltningskostnaderna för sågen icke
upptagits, grundar sig på ett misstag, ity att å sid. 9 i driftskalkylen under
rubriken ''Tillverknings- samt övriga kostnader per standard’ angivits
10 kronor per standard för underhåll av såg, brädgård samt allmänna omkostnader,
vari sålunda ingå rena förvaltningskostnader, vilka icke hava
någon gemenskap med sulfatfabriken;

underhall av bostäder, såg, brädgård, pråmar samt allmänna omkostnader
äro täckta av i ovanstående punkt angivna 10 kronor per tillverkad
standard. Det stora sågverket Karlsborg har ju varit planerat för eu
drift av 20/25,000 standards, och det är ju möjligt, att, om man skulle gå att
underhålla alla dessa brädgårdar, man kunde få räkna med en större
kostnad än den uti driftskalkylen angivna, där man utgått från ett behövligt
lagerområde för endast 8,000, högst 10,000 standards, vilket område
efter moderniseringen för såg, brädgård och bostäder, som är kostnadsberäknad
å sid. 2 i driftskalkylen till 300,000 kronor, skulle befinna sig
uti fullgott skick och därför endast kräva jämförelsevis mindre årliga
belopp för underhåll;

avlöningar till en sågfaktor och en brädgårdsfaktor hava beräknats till

4,000 kronor vardera, vilket täckes av i driftskalkylen å sid. 9 upptagna
50 öre per standard för avlöning till sågförmän och 50 öre per standard
för avlöning till brädgårdsförmän. Detta står fullt i nivå till vad som
går och gäller som betalning för dylika anställningar inom distriktet;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

skeppningskostnaderna, som av kungl. styrelsen angivits till 12 kronor
50 öre per standard, äro synbarligen icke beräknade efter förefintliga
lönestatistiken inom detta distrikt. Möjligen har kungl. styrelsen såsom
grund för sin beräkning tagit kostnader kanske t. o. m. från den gångna
kristiden för omoderna brädgårdar utan maskinella anordningar. För att
i_ sin mån styrka utlasta ingskostnaderna, sådana som dessa beräknats å
sid. 9 i driftskalkylen under rubriken ’Skeppnings- & allmänna brädgårdskostnader’
med 11 kronor 50 öre per standard, vilja vi nämna, att
dessa kostnader vid ett närliggande, modernt sågverk 1926 visa 7 kronor
51 öre per standard; alltså hava vi i stället för att beräkna kostnaderna
för låga iräknat dem 3 kronor 99 öre per standard högre än vad dessa uppgå
till vid det sågverk, från vilket vi hämtat vårt exempel, ehuru i det närmaste
likställda förhållanden efter moderniseringen av Karlsborg måste
förefinnas;

den av kungl. styrelsen gjorda beräkningen angående kapital och ränta,
utvisande att företaget skulle hava att bära 31,000 kronor mera i ränteomkostnäder
än vad vi i driftskalkylen räknat med, är oriktig, och få vi
till belysande härav vördsamt hänvisa till den å sid. 7 i driftskalkylen angivna
detaljerade uppställningen angående det sammanlagda kapitalbehovet
för bolaget.

Av densamma framgår, att bolagets totala kapitalbehov

skulle bliva.............................................................................. kronor 7,558,850,

som ränteberäknats å följande sätt:

Sågindustrien för fastigheten........ kronor 500,000 ä 6‘/2 % kronor 32,500

Cellulosaindustrien för fastigheten » 3,550,000 » » » 230,750

Tillfälligt förlag ............................ » 508,850 » » » 33,075

och har sålunda tillsammans beräknats ränta å ................ kronor 4,558,850,

vartill kommer aktiekapitalet.................................................... » 3,000,000

Tillhopa kronor 7,558,850,

vilket belopp svarar mot den i driftskalkylen angivna slutsumman. Någon
ränta å aktiekapitalet har naturligtvis ej medräknats i driftskalkylen.

De olika ränteberäkningarna återfinnas införda å sid. 5 i driftskalkylen,
där sågindustrien påförts ränta för fastigheten med kronor 32,500, samt å

sid. 6, där sulfatindustrien påförts ränta för fastigheten med kronor 230,750

samt med kronor 33,075 för tillfälligt förlag.»

Vidkommande därefter domänstyrelsens anmärkning, att kapitalbehovet
beräknats för lågt, framhöll kommunen följande:

»Vad beträffar kapitalbehovet för affären har man kommit till angivna
siffror på följande sätt:

För fastigheter och ombyggnader enligt specifik förteckning å sid. 7 i kalkylen
............................................................................................... kronor 4,050,000

För sågaffären:

Lager vid skeppningarnas påbörjande i juni månad cirka

6.000 standards å kronor 175 ............ kronor 1,050,000

Inköp av råvara för 8,000 standards å

245 kubikfot per standard utgörande

1.960.000 kubikfot, varå beräknas utbetalt
vid skeppningssäsongens början

25 öre per kubikfot med........................ » 490,000 » 1,540,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

För sulfataffären:

Cirka 15,000 tons skeppning per år, varav
för tiden oktober—juni 9 månader å
1,250 ton per månad utgörande 11,250
ton till ett pris av:

för råvara .................... kronor 49: so

och i övrigt tillsammans » 77: i o

för 11,250 ton * kronor 126: 6 o kronor 1,425,000

Lager av bränsle ........................................ » 15,000

» » ved 2 månader............................ » 123,850

Båvarufångsten av domänstyrelsen

900,000 kubikfot å 20 öre .................... » 180,000

Köpvirke 900,000 kubikfot å 25 öre » 225,000 kronor 1,968,850

Summa summarum kronor 7,558,850.

Av förestående utredning framgår sålunda, att kapitalbehovet jämväl
för råvarufångsten beräknats, varför kung], styrelsens uttalande på denna
punkt måste vara beroende av att kungl. styrelsen icke varit i tillfälle
närmare undersöka de gjorda beräkningarna.

Kostnaderna för omflyttning av sågramar etc., iordningställande och
modernisering i viss utsträckning av brädgård, banor, kapverk m. m.
grunda sig på ingående undersökningar och utredningar verkställda av
Bolinders och Svenska maskinverken, vilka kommit till en totalkostnad
av 140—170,000 kronor för sågen. För dessa arbeten jämte kostnader för
reparation och iordningställande av brädgården hava vi i driftskalkylen
upptagit tillhopa 200,000 kronor enligt förteckning å sid. 7 i driftskalkylen,
och hava vi full anledning tro, att detta belopp skall vara tillräckligt.

Kostnaderna för iordningställande av arbetarebostäder hava enligt vad
här ovan sagts beräknats uppgå till högst 100,000 kronor i all synnerhet med
hänsyn tagen till att sågverket efter moderniseringen är beräknat för en
årsproduktion av endast 8/10,000 standard, varav följer, att en stor del vid
Karlsborg befintliga arbetarebostäder kunna disponeras för den vid sulfatfabriken
anställda driftspersonalen.

De i driftskalkylen upptagna kostnaderna 3,200,000 kronor för utbyggnad
av sulfatfabriken jämte inköpsbeloppet 350,000 kronor grunda sig på
kostnadsberäkningar gjorda av framstående experter på området, vilka med
säkerhet anse, att fabriken skall kunna utbyggas för detta belopp, om nödig
sparsamhet iakttages, under det att en ny sådan fabrik uppförd å annan
grund drager en totalkostnad av omkring 7,500,000 å 8,000,000 kronor,
vilket i själva verket betyder, att man här har den stora fördelen kunna,
starta bolaget med en till c:a 48 procent nedamorterad fabrik. Yad detta
betyder i penningar kommer fram genom att beräkna 7 procent avskrivning
å fastighetsvärdet samt 6 procent ränta, tillhopa sålunda c:a

507,000 kronor, vilket ju är av eu oerhörd betydelse.

Beträffande nu det av oss i driftskalkylen beräknade försäljningspriset
för sulfatmassa, 185 kronor per ton, liggande c:a 35 kronor per ton under
det genomsnittliga försäljningspriset för år 1926, så är det kanske
icke otänkbart, att man för någon kortare tid framdeles skulle komma så
lågt ned som till 160 kronor per ton, men även om detta mot förmodan
skulle bliva fallet, torde här ifrågavarande företag kunna framvisa vinst.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Sannolikt är dock, efter som utvecklingen går, att genomsnittspriset på
sulfatmassa för en tioårsperiod framåt kommer att ligga över 185 kronor
per ton.

Utgående från vad vi i det förestående anfört ock varigenom vi anse oss
kava hävdat riktigketen av den i driftskalkylen framkomna nettovinsten
477,495 kronor, anse vi oss kava gott fog för att i detta sammanhang underdånigt
referera till de skriftliga expertutlåtanden, som föreligga av
direktör Sundblad samt länsjägmästarna Stenberg ock Lindroth, vilka
måste anses styrka de av oss gjorda beräkningarna över bolagets räntabilitet.

Med ovanstående anse vi oss hava i allt väsentligt gendrivit kungl.
domänstyrelsens kritik över den för företaget upprättade driftskalkylen.
Tilläggas bör dock kanske, att man givetvis också här i kommunen insett
den mycket störa betydelsen av att det tillämnade företaget kommer under
den bästa ledning i såväl tekniskt som finansiellt hänseende, ävensom
att sådana förhållanden helt naturligt kunna inträffa, som för företagaren
i ett industriföretag måste medföra åtminstone någon risk. Vad
beträffar en god ledning hysa vi inga som helst bekymmer, och företagarerisken
synes oss med förhandenvarande goda förutsättningar vara den
minsta möjliga. Risken för strejk eller andra arbetet störande förhållanden
är väl i detta fall icke större än i andra delar av vårt land, utan snarare
måste man nog finna, att denna risk åtminstone i någon mån motverkas
av den form för aktieteckningen, som här förutsättes.---

Vidkommande frågan om förlagskapital så har naturligtvis i ärendets
nuvarande läge något fast avtal icke kunnat träffas. Saken har emellertid
varit på tal, och bestämt löfte har givits från ett gott bankföretag om
erforderligt förlagslån under förutsättning, att ett aktiekapital om tre
miljoner bliver tecknat, därvid kreditfrågan skulle behandlas efter vanliga
grunder. Vi hava alls ingen anledning draga i tvivelsmål, att det
nödiga förlagskapitalet skall kunna erhållas på lika goda villkor, som
gälla för industri i allmänhet. Oaktat kungl. domänstyrelsens pessimistiska
uppfattning våga vi alltså fortfarande hysa en stark förtröstan och.
fast övertygelse om företagets bärighet.»---

Kommunens förevarande skrift utmynnade i följande uttalande och
hemställan:

»Kommunens ekonomi, som varit sund och god intill tiden för trävaruindustriens
nedläggande, försämras givetvis undan för undan, nära nog dag
för dag. Störa svårigheter möta redan att kunna bereda den lediga arbetskraften
sysselsättning i nödhjälpsarbeten, som i och för sig dock verka
deprimerande för befolkningen.

Vi anse oss också böra betona, hurusom Nederkalix kommun genom försöket
att åter få ortens trävaruindustri i gång gör eu största möjliga
kraftansträngning, på det enda sätt som för närvarande kan skönjas, till
avhjälpande av arbetslösheten i orten. Skulle denna ansträngning av
krafterna visa sig vara förgäves, torde det icke vara uteslutet, att därav
skulle följa rätt så betänkliga konsekvenser med verkningar ej blott inom
den egna kommunen.

Då man här i gränstrakten är i tillfälle att se och följa med, vad som i
ett grannland göres från statsmakternas sida till bland annat trävaruindustriens
förkovran, ej minst intill vår riksgräns, måste man verkligen
mer och mer finna, att frågan om samma industris återupptagande i Ne -

Länsstyrelsens
i Norrbottens
län
utlåtande den
31 mars 1927.

Regeringsrättens
yttrande
den
5 maj 1927.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

derkalix kommun icke är enbart ett kommunalt eller länsintresse utan
ett verkligt riksintresse. Nederkalix och Överkalix kommuner utgöra,
från kusten räknat, också språkgränsen till antydda grannland.

Med stöd av vad som förut i ärendet anförts och det vi nu fått tillfälle
att ytterligare andraga, bedja vi att hos Eders Kungl. Maj:t få i underdånighet
hemställa:

att kungl. domänstyrelsens avstyrkande icke måtte föranleda avslag å
Nederkalix kommuns underdåniga framställning.»

För egen del uttalar sig länsstyrelsen i Norrbottens län i förenämnda
utlåtande den 31 mars 1927 sålunda:

»Såsom icke speciellt sakkunnig på området kan länsstyrelsen givetvis
icke inlåta sig på någon detaljerad värdesättning av de anmärkningar
mot driftskalkylerna, som framställts av domänstyrelsen. Endast beträffande
anmärkningen, att skatterna icke medtagits, anser sig länsstyrelsen
böra erinra, att dessa ju i den män de betingas av företagets avkastning
bliva beroende av denna avkastnings storlek och sålunda icke kunna med
någon tillförlitlighet beräknas, förr än man fått fram årsöverskottet. Annorlunda
ställer det sig med fastighetsskatterna, som under alla förhållanden
skola utgå, men dessa hava också såsom framgår av kommunens
yttrande ingått i beräkningarna. Anmärkningen i denna punkt synes sålunda
icke äga något fog för sig.

I övrigt förefaller det, som om i kommunens yttrande anförts synnerligen
goda skäl för riktigheten av de åberopade kalkylerna, vilka granskats
och vitsordats av erkänt framstående experter inom den privata trävaruindustrien.
Det vill synas, som om anledning saknades att tillerkänna
dessa omdömen mindre värde än domänstyrelsens beräkningar, vilka
möjligen kunna anses visa, att det vid statsdrift i dessa bygder är behövligt
att räkna med något högre omkostnader än som vid privatdrift är
nödvändigt och vanligt.

Domänstyrelsens farhågor, att behövligt förlagskapital ieke skulle kunna
anskaffas, synas i detta sammanhang icke böra tillmätas någon avgörande
betydelse. Skulle mot förmodan några svårigheter i detta avseende
yppa sig, torde det föranleda till att bolagsbildningen inhiberas, innan någon
inbetalning av tecknat kapital ägt ruin. Någon verkställighet av beslutet
om tecknande av borgen kommer då icke heller ifråga.

I övrigt får länsstyrelsen åberopa vad som tidigare anförts i ärendet
samt i underdånighet hemställa om nådigt bifall till framställningen.»

Jag ber nu få erinra, hurusom regeringsrätten vid avgivande av yttrande
den 5 innevarande månad över Nederkalix kommuns förenämnda
framställning om tillstånd att ikläda sig borgensansvar för omförmälda lån
enhälligt avstyrkt bifall till framställningen, därvid majoriteten ansett, att
kommunen icke vore lagligen berättigad att ikläda sig dylikt borgensansvar.

Kungl. Maj:t har i anledning av regeringsrättens yttrande förklarat kommunens
ansökning icke kunna bifallas. Med hänsyn härtill torde enda
möjligheten att skapa förutsättningar för företagets förverkligande vara,
att staten i avsevärd utsträckning lämnar bistånd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

I sådant ändamål har följande preliminära plan framlagts. I stället för
det lån å 1,500,000 kronor, för vilket kommunen avsett att teckna borgen,
skulle föreningen Nederkalix industri u. p. a. erhålla ett statslån å motsvarande
belopp. För detta lån skulle läggas som säkerhet de hypotek, som
av föreningens medlemmar kunde erbjudas. Därutöver skulle staten deltaga
med direkt aktieteckning till ett belopp av högst 500,000 kronor. Under
förutsättning att Ytterstforsbolagets konkursförvaltning, respektive detta
bolags kreditgivare, såsom ställts i utsikt, såsom likvid för Karlsborgsfabriken
godtoge 800,000 kronor i aktier och att ytterligare 200,000 kronor i
kontanta medel kunde anskaffas från enskilt håll, skulle det erforderliga
minimikapitalet 3,000,000 kronor vara tryggat. Den kredit av ganska väsentliga
dimensioner, av vilken det nya bolaget skulle vara i behov, syntes under
sådana förutsättningar kunna påräknas från det gamla företagets kreditgivare.

Ny plan för
företagets
realiserande.

Över den sålunda uppgjorda nya planen och vad handlingarna i detta
ärende i övrigt innehålla hava efter remiss dels statens arbetslöshetskoinmission
den 17, dels ock kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt den 20
maj 1927 avgivit utlåtande.

I nyssnämnda utlåtande har statens arbetslöshetskoinmission — efter att
hava lämnat den av mig först återgivna redogörelsen — anfört följande:

»Kommissionen finner det av handlingarna framgå, att intet anförts, som statens
motsäger det påståendet, att Kalixindustriens återupprättande är ur det all- arbetsUshetsmännas
synpunkt av synnerligt stor betydelse. Sett från frågans sociala sida
och med hänsynstagande till ortens ekonomiska liv ter sig en lösning efter
denna linje som den enda möjliga. Vidare framhåller domänstyrelsen, att
företaget, om detsamma bleve bärkraftigt, komme att i längden få stor betydelse
för staten som skogsägare.

Som ovan framhållits hava avsevärda belopp utgivits av statsverket för
arbetslöshetens bekämpande i Kalix, och förhållandevis högre kostnader torde
komma att uppstå under de påföljande åren. Landets arbetsmarknad äger
nämligen icke förmåga att i andra yrken och på andra platser bereda dessa
arbetslösa deras utkomst.

Utsikten att ett flertal år framåt nödgas bereda huvudparten av Kalixbygdens
arbetarstam uppehälle genom nödlijälpsarbete och understöd är så
betänklig ur alla synpunkter, att kommissionen icke tvekar uttala, att det
för befolkningen därstädes är en tvingande nödvändighet, att den beredes
möjlighet att finna sitt uppehälle genom fritt arbete. Kommissionen är
därför villig tillstyrka, att ett statsingripande sker för att jämsides med det
enskilda initiativet skapa en bärig industri vid Karlsborg.

Vad angår frågan om industriens bärighet, är kommissionen icke i stånd
att uttala sig varken rörande de uppgjorda kalkylernas riktighet eller om
den kritik, som mot dem framförts.

Sökandens framställning avser att erhålla Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att
på vissa villkor teckna borgen för ett lån i och för aktieteckning i det beramade
industriföretaget. Regeringsrätten har, som förut framhållits, en -

Gemensamt
utlåtande av
kommer skollegium
och
socialstyrelsen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

hälligt avstyrkt bifall härtill. Då kommissionen det oaktat upptagit ärendet
till så ingående behandling, har det givetvis varit med den tanken, att en annan
väg kunde anvisas för ernående av ett lyckligt resultat. Kommissionen
har därvid tagit sikte på uttalandena i den ovannämnda, ärendet hilagda
promemorian och den däri framförda finansplanen. Kommissionen får tillstyrka,
att denna plan lägges till grund för Eders Kungl. Maj:ts beslut i
ärendet. Det lärer vara av särskilt stor vikt, att ortsintresset starkt sammankopplas
med företaget. Genom att föreningen Nederkalix industri u. p. a.
bliver låntagare på samma grunder, som uppdragits för det med kommunal
borgen tänkta lånet, kommer denna fasta sammanknytning av Kalixbygden
och dess industri även med den nu föreslagna anordningen att giira sig
gällande.

Under hänvisning till vad ovan anförts får statens arbetslöshetskommission,
ur de synpunkter den har att företräda, hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte besluta att hos riksdagen hemställa om anvisande av medel

dels för utlämnande av ett lån å 1,500,000 kronor till föreningen Nederkalix
industri u. p. a. på angivna villkor och dels för tecknande av aktier
å ett belopp av 500,000 kronor i Kalix träindustriaktiebolag.»

Jag övergår härefter till en redogörelse för det av kommerskollegium och
socialstyrelsen gemensamt avgivna yttrandet.

Ämbetsverken hava först erinrat om att frågor av närbesläktad natur
under innevarande år motionsvägen bringats inför riksdagen.

I motion nr 138 i andra kammaren har sålunda herr Lövgren i Nyborg
föreslagit riksdagen att ställa en näringsrevisionsfond å 10,000,000 kronor
till regeringens förfogande, för att bereda denna möjlighet till ekonomiskt
ingripande för att hindra näringslivets sammanbrott i trakter, där detta
råkat i förfall på grund av ekonomiska svårigheter, vilka bottna uti ett
tidigare överskattande av näringens avkastningsförmåga. Fonden skulle
endast komma till användning inom sådana orter, där förutsättningar för
näringslivets rekonstruktion funnes och stora sociala och nationella värden
stode på spel.

För att visa nödvändigheten ur statens synpunkt av att regeringarna
erhålla medel till förfogande för dylikt ändamål hänvisar motionären till
förhållandena i östra Norrbotten, sedan driften vid flera av trävarubolaget
Ytterstfors-Munksunds verk därstädes på grund av ekonomiska svårigheter
nedlagts. Fattigvårdstungan sprang upp till en förut oanad höjd ocb
nödlijälpsarbeten måste anordnas, vilka ytterligare belastade kommunernas
budget, och samtidigt som skatterna stego, försämrades bondebefolkningens
avsättningsförhållanden. Förutsättningar för en industriens rekonstruktion
förefunnes emellertid här otvivelaktigt. Att den privata företagsamheten
emellertid icke utnyttjat tillfället att återuppbygga en industri i dessa trakter
berodde sannolikt på, att den svenska träförädlingsindustriens ekonomiska
förläggare på grund av en, enligt vad det nu efter riksskogstaxeringen visat
sig, felkalkylering av läget på det skogsekonomiska området, infört en
restriktiv politik gent emot kreditgivning till nyanläggningar.

Befolkningen inom Nederkalix kommun, som hårdast drabbats av industriens
nedläggande, hade nu försökt bilda ett bolag för övertagande av
Karlsborgs sågverk och sulfatfahrik. Inom kommunen trodde man sig kunna
uppbringa en miljon kronor. Då denna summa emellertid blott vore tredjedelen
av det, som behövdes, måste man vända sig utåt för uppbringande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

av det återstående kapitalet. Om detta icke lyckades, ansåge motionären,
att staten borde bidraga med så stort belopp, som erfordrades för att få
företaget i gång. En passiv hållning från statens sida, som skulle lända
till industriens definitiva nedläggande, skulle kosta mera än som erfordrades
för att få den i gång. Motionären hänvisade, bland annat, till de stora summor,
som staten såsom ägare av stora skogsmarker årligen finge offra inom dessa
kommuner i form av höjda skatteutgifter till kommunerna och vägdistrikten.

Denna motion har ännu icke behandlats av riksdagen.

Härefter hava ämbetsverken för egen del anfört följande.

; »Den föreliggande frågan bör bedömas ur dels social och dels ekonomisk
synpunkt. Ämbetsverken upptaga först till behandling den förra sidan av
spörsmålet.

Vid bedömande av frågan ur social synpunkt riktas blicken i första hand
mot befolkningsförhållandena i allmänhet i vår nordligaste landsdel. Dessa
kännetecknas i påfallande grad av hög födelsefrekvens med åtföljande stark
befolkningstillväxt. År 1925 var sålunda i Norrbottens län, per 1,000
invånare, överskottet av antalet födda 13.4 (5.8 för hela riket) och folkökningen
7.2 (2.9 för hela riket).

Den i jämförelse med riket i dess helhet starka befolkningstillväxten i
Norrbottens län kan iakttagas sedan lång tid tillbaka, vilket framgår av
följande folkmängdssiffror för åren 1850 och 1925. Stadsbefolkningen är
ej medräknad.

1850 1925

Norrbottens län, antal
index

Hela riket, antal
index

55,619 190,940

100 343.3

3,131,015 4,182,812
100 133.6.

Under perioden har alltså landsbefolkningen i Norrbottens län ökats med
243.3 procent men i hela riket endast med 33.6 procent. Om man tager
hänsyn allenast till tidsperioden 1900—1925 samt för Norrbottens del frånräknar
Gällivare och Jukkasjärvi, där gruvfälten spela en betydande roll,
bliva motsvarande folkökningssiffror 25.o procent för länet men endast
3.7 procent för riket i dess helhet.

Parallellt med befolkningstillväxten hava också vissa icke så obetydliga
framsteg gjorts i fråga om jordbruk och kreatursskötsel.

Såsom exempel kan nämnas, att under perioden 1865—1920 den odlade
arealen inom länet ökats från 15,797 till 32,693 har eller med 207.0 procent
(62.6 procent för hela riket). Såsom en följd härav och av förbättrade jordbruksmetoder
har även skörderesultatet ökats, särskilt i fråga om potatis,
där skörden exempelvis under perioden från 1871—1875 till 1916—1920 stigit
från 72,799 till 221,694 deciton. Likaledes har husdjursantalet, i främsta
rummet antalet kor, ökats och mjölkproduktionen tilltagit.

Alltjämt torde dock jordbruk och husdjursskötsel få anses befinna sig på
ett relativt lågt utvecklingsstadium, och möjligheterna lära icke på långt när
vara utnyttjade.

Beträffande jordbruket kan såsom exempel återgivas följande siffror, avseende
just den bygd, som i förevarande sammanhang är av speciellt intresse,
nämligen den som är belägen närmast omkring en nyligen ifrågasatt järnvägslinje
mellan Morjärv och Karlsborg över Kalix.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

	Åker	Ä IV g	Odlingsbar jord
	bar	lita''	bär
Hela bygden ........................... Därav inom	............. 3,070	9,725	10,290
Nederkalixrayonen ..............	............ 1,080	3,380	3,000
Karlsborgsrayonen ...............	............. 460	1,475	2,590

Till belysande av kreatursskötseln kan nämnas, att nötkreaturens antal
(år 1919) per 100 invånare i länet endast var 41 mot 62 i hela riket. Den
vid mejerier invägda mjölken (år 1924) uppgick för Norrbotten (24 mejerier)
endast till cirka 11.6 miljoner kilogram mot för hela riket (1,585 mejerier) cirka
1,393.7 miljoner kilogram, detta oaktat kreatursskötsel med åtföljande mejerihantering
lärer få anses såsom en för länet speciellt lämpad näringsgren.
Svin- och hönsaveln är påfallande ringa. År 1919 redovisar statistiken för
länet 2,699 svin (716,783 för riket) och 8,946 höns (4,828,899 för riket).

Av det anförda finner man i Norrbotten ä ena sidan en visserligen gles
men i förhållande till riket i övrigt synnerligen starkt stigande befolkning,
här närmast i vad rör landsbygden, och å andra sidan ett relativt svagt
utvecklat jordbruk med åtföljande kreatursskötsel, vilka näringar visserligen
iörkovrats men där utvecklingen ej kan anses hava hållit jämna steg med
befolkningstillväxten och förmått bereda denna utkomst. Med bortseende
från den sedan sekelskiftet uppblomstrande malmbrytningen vid de störa
gruvfälten inom länet, finner man, att skogsbruket, samlat företrädesvis
kring vattendragen, samt sågverks- och i viss utsträckning cellulosaindustrierna
vid älvmynningarna måste hava spelat och måste spela en dominerande
roll i folkförsörjningen, vare sig de erbjudit den huvudsakliga inkomsten
eller också, vilket ofta varit fallet, viktiga biförtjänster för jordbruksbefolkningen.
Det torde ej heller behöva närmare utvecklas, hurusom skogsbruket
med därtill förbundna industrier äger speciella betingelser för att utgöra en
av huvudfaktorerna inom näringslivet i denna nordliga landsända.

Vad här anförts om Norrbottens över huvud taget bebyggda områden,
städerna och gruvsamhällena undantagna, äger i det stora hela tillämpning
på förhållandena i Kalixbygden och dess vattendragsområde. Även här har
näringslivet till väsentlig del varit baserat på skogen och dess avkastning
samt skogsprodukternas beredning och utskeppning.

De lokala betingelserna för dessa näringsgrenar torde ej hava undergått
någon väsentlig försämring - man lärer i sådant hänseende kunna och
böra bortse från tillfälligt växlande konjunkturer på världsmarknaden. Ej
heller lärer befolkningens beroende av dem för sin utkomst hava minskats.
I allt fall lärer man få förutsätta, att en mera nämnvärd förändring härutinnan,
närmast genom ett utvecklande av jordbruket och boskapsskötseln,
kan genomföras först efter hand under en följd av år. Icke desto mindre
har sammanbrottet av en omfattande ekonomisk organisation — alltså faktorer,
som i huvudsak äro att söka utanför Kalixorten — lett till att nära
nog hela sågverksindustrien jämte en uppvuxen cellulosaindustri blivit i
grund spolierad efter hela den svenska kuststräckan öster om Luleå. Och
när sedan denna ekonomiska organisation går mot en rekonstruktion, föranleda
vissa, av speciella faktorer betingade koncentrationsåtgärder, att dess
industriella anläggningar förläggas till annan avlägset belägen ort.

Den sålunda inträffade katastrofen har haft vittgående verkningar för hela
östra Norrbottens ekonomiska liv men synes i alldeles speciell grad hava
drabbat Kalixbygden med dess tidigare för orten betydande industriella

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252,

anläggningar och omfattande trävaruskeppningar. Nederkalix, som för en
ganska vidsträckt bygd av ålder utgjort ett icke oviktigt ekonomiskt och
kulturellt, svenskt centrum med en jämförelsevis betydande folkmängd —
invånarantalet i socknen uppgick den 1 januari 1926 till 12,684 — synes nu
hotat till hela sin framtida existens. Att göra dess näringsliv helt oberoende
av ifrågavarande industri torde varken kunna genomföras eller vara förenligt
med ortens naturliga ekonomiska livsbetingelser, och även eu övergång
i ökad omfattning till jordbruk med boskapsskötsel lärer, såsom nämnts,
kunna ske allenast successivt under loppet av en längre tid. Härtill kommer,
att dessa senare näringar redan nu lida svårt avbräck genom försämrade
avsättningsmöjligheter.

Den arbetslöshet, som av sålunda angivna orsaker uppkommit inom länet,
enkannerligen i Kalixbygden, torde sedan en längre tid hava varit bland
de svåraste, om icke den-allra svåraste, inom hela landet och har påkallat
synnerlig uppmärksamhet från det allmännas sida. Erinras må, att flera
av regeringens ledamöter jämte representanter för lokala och centrala myndigheter
under nästlidna sommar funno anledning att besöka dessa trakter för
att på ort och ställe göra sig närmare underrättade om förhållandena.

En omfattande hjälpverksamhet har befunnits påkallad. Närmast har det
här liksom eljest påvilat kommunen att draga försorg om sina hjälpbehövande,
och kommunens bördor härför hava varit ansenliga. Sålunda belöpte sig
enligt handlingarna år 1926 Kalix sockens fattigvårdsutgifter till 212,840
kronor eller 5.4 9 kronor per bevillningskrona eller 37 procent av hela det
uttaxerade beloppet 602,266 kronor, i sin tur motsvarande 16.4 5 kronor per
bevillningskrona. De sammanlagda kommunala utskylderna — landstingsskatt
(3.16 kronor) och vägskatt (den senare 75 öre per vägfyrk, beslutad år 1926),
alltså inräknade — skulle alltså belöpa sig till 21.8 6 kronor per bevillningskrona.
»

Ämbetsverken hava därefter erinrat om att jämväl från statens sida
en omfattande hjälpverksamhet befunnits påkallad, samt att därvid tvenne
åtgärder av principiellt extraordinär natur vidtagits, nämligen dels beredande
— i syfte att indirekt lindra arbetslösheten — av odlingsbidrag till betydande
belopp under nästlidna höst, och dels öppnande under innevarande vår
av kontant understödsverksamhet i Kalix.

Härefter hava ämbetsverken fortsatt:

»Uppenbarligen är Kalix kommun redan sällsynt hårt skattetyngd, och
givet är, att detta tryck kommer att ytterligare ökas i samma mån som
den beskattningsbara inkomsten i orten minskas. Det är sålunda att emotse,
att staten icke kommer att kunna undandraga sig att i ytterligare ökad
omfattning träda hjälpande emellan. Beträffande statlig hjälpverksamhet
under den form sådan företrädesvis bedrives, nämligen anordnande av nödhjälpsarbeten,
förtjänar särskilt framhållas svårigheterna att finna erforderliga,
lämpliga arbetsobjekt i dessa nordliga landsändar. Av förhållandenas
makt har man nödgats i stor utsträckning tillgripa arbeten på förbättrande
av vägförbindelserna. Man kan skönja, hurusom utförda eller beslutade
väg- och brobyggnadsarbeten åsamkat vägdistrikten allvarligt betungande
skuldbördor, som synas hota att växa dem över huvudet. Sålunda må
nämnas, att vägskatten i medeltal per fyrk i Norrbottens län sist utgjorde
för naturaväghållare 29.16 och för övriga 48.8 7 öre, medan motsvarande
medeltal för hela riket stannade vid respektive 8.oi och 27.71 öre. För

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Nederkalix socken utgör den senare siffran 75 öre (beslutad år 1926). Det
kan under sådana förhållanden ifrågasättas, om nödhjälpsarbeten av nu berörda
anledning framdeles kunna beredas inom Norrbotten i samma utsträckning
som hittills.

Till belysande av den faktiskt rådande arbetslöshetens omfattning inom
Kalix hava vissa vid arbetslöshetsräkningen den 5 maj 1927 lämnade uppgifter
blivit sammanställda i nedanstående tablå. Med hänsyn till den
synnerliga skyndsamhet, med vilken denna bearbetning av primäruppgifterna
måst bedrivas, kunna siffrorna endast betraktas såsom preliminära.

Arbetslösa i Nederkalix kommun enligt arbetslöshetsräkningen den 5 inaj 1927.

Preliminär uppgift.

		Därav boende å		Fastighetens storlek
Näringsgrenar	Hela an-talet arbetslösa	egen fastighet	föräldrars (svärför- äldrars fastighet)	under 2 hektar	2—5 hektar	5 hektar och där-över	ej upp-given areal !
Jordbruk ........................	126	66	52	66	31	5	16
Skogs- och flottningsarbete Sågverks- och brädgårds-	103	28	59	50	16	6	15
arbete ........................	873	190	227	227	23	7	160
Byggnadsverksamhet.........	44	23	6	16	3	—	10
Stuveri- och transportarbete	103	41	34	41	11	2	21
Grov- och tillfällighetsarbete	82	13	42	26	10	—	19
Annat arbete ..................	40	9	12	15	1	—	5
Summa	11,871	870	432	441	95	20	246
Därav nödhjälpsarbetare ...	159	56	31	52	6	—	_

1 Härtill komma 5 kvinnor.

Slutsumman av de redovisade manliga arbetslösa är 1,371 (dessutom 5
kvinnor). Denna arbetslöshetssiffra bör jämföras med befolkningssiffrorna
för orten. Den 1 januari 1926 var hela invånarantalet i Nederkalix kommun
12,684. Om man bortser från kvinnorna samt gossar och ålderstigna män,
kan den manliga befolkningen i de arbetsföra åldrarna (15—65 år) med
ledning av vissa befolkningsstatistiska genomsnittssiffror för länet uppskattas
till cirka 3,400 personer. Av dessa skulle alltså enligt arbetslöshetsräkningen
cirka 40 procent vara arbetslösa. Denna kvot lärer få anses anmärkningsvärt
hög och ägnad att till fullo bestyrka uppgifterna om nödens allvar.
Så vitt preliminära överslagsberäkningar giva vid handen, är kvoten
den högsta i länet, dock ganska tätt följd av siffran för det närbelägna Töre.
För samtliga orter utanför Norrbottens län synes relationssiffran i fråga
ställa sig avsevärt lägre, även där arbetslösheten anses särskilt svårartad.
Sålunda kan exempelvis nämnas, att en av de högsta siffrorna utanför Norrbotten
(Ljusnarsberg) icke lärer överstiga 15 procent. Vidare framgår, att
flertalet av de arbetslösa, eller 976, är sågverks- och brädgårdsarbetare samt
stuveri- och transportarbetare, av vilka så gott som samtliga torde hava
blivit arbetslösa på grund av nedläggandet av sågverks- och cellulosaindustrierna.

Kungl. Maj:is proposition Nr 252.

Vidare märkes, att en stor del av de arbetslösa (802 personer) visserligen
äger en replipunkt i jordbruk, men att dessa merendels äro mycket små
(441 under 2 har) och uppenbarligen otillräckliga för att ensamma bereda
den arbetslöse nödigt uppehälle. Av dessa arbetslösa jordbrukare hava 87
ansetts kunna hänvisas till samt ha antagit nödhjälpsarbete. Ej mindre än
569 arbetslösa sakna dock dylik replipunkt i jordbruket och torde vara att
anse såsom rena industriarbetare, vilka äro helt beroende av kontant arbetsinkomst.

Ser man förhållandena i Kalix i den belysning de kunnat erhålla, lärer
ej kunna bestridas, att läget är av den allvarliga och egenartade natur, att
utomordentliga åtgärder från statens sida, vilka eljest knappast torde böra
ifrågakomma eller vara tillämpliga på andra håll, här kunna och böra tagas
under övervägande.»

Det gällde alltså enligt ämbetsverken att närmare undersöka, huruvida
det föreliggande förslaget över huvud taget kunde anses erbjuda eu framkomlig
och i rimlig mån betryggande väg ur svårigheterna. I detta hänseende
hava ämbetsverken anfört följande:

»Närmast kommer härvid i betraktande frågan om effekten för de arbetslösa
i orten av projektets förverkligande. Syftet med detta är givetvis i
främsta rummet att därigenom bereda arbetstillfällen och arbetsförtjänster
åt befolkningen i en ort, som hotas av ekonomisk ruin. I fråga om syftet stålföretaget
sålunda nödhjälpsarbetena mycket nära. Vidare bäres företaget upp
av hela ortens befolkning såsom intressenter och lärer kunna påräkna kraftig
intresserad medverkan, i den mån sådan medgives, från kommunens sida.
Härigenom får företaget en viss likhet med kooperativa och kommunala
företag med i viss mån allmännyttig karaktär. Slutligen äro de anspråk,
som rests på statens medverkan, synnerligen betydande och denna medverkan
alldeles utslagsgivande för företagets igångsättande. Den medverkan från
statens sida, som här påkallas, har praktiskt taget sitt enda existensberättigande
i den hjälp till utkomst, som beredes en arbetslös befolkning, vilken
eljest i större eller mindre utsträckning måst göras till föremål för omvårdnad
från statens sida (nödlijälpsarbeten och kontant understödsverksamhet).

Man torde under sådana förhållanden kunna fordra och påräkna, att
arbetstillfällena i görligaste mån komma att förbehållas ortens arbetslösa,
ävensom att arbetets lugna bedrivande blir behörigen tryggat.

I detta sammanhang förtjänar en annan synpunkt tagas i betraktande.
Enligt sakens natur är det förenat med vådor att alltför ensidigt basera
näringslivet i en ort på ett enda industriföretag, synnerligast om dess drift
i mera framträdande grad är beroende av växlande konjunkturer på världsmarknaden.
Erfarenheterna från Kalixorten erbjuda ett talande exempel
härpå. Ett realiserande av det föreliggande förslaget skulle innebära, att
Kalixortens näringsliv ånyo i betydande grad skulle vila på driften vid ett
enda större företag. Starkt förtjänar därför betonas angelägenheten av
strävanden att giva näringslivet i orten eu mera allsidig inriktning, detta
jämväl av det skälet att driften vid företaget i fråga givetvis främjas av
ett i övrigt blomstrande näringsliv, som utan alltför stora friktioner och
prisfördyringar förmår tillhandahålla arbetskraften dess nödvändighetsvaror,
i första hand livsmedel.»

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Innan ämbetsverken övergått till en närmare behandling av det föreliggande
förslaget, hava de först berört vissa frågor, som tidigare varit å bane
och i vilka kommerskollegium för sin del käft att yttra sig. Härom anföres:

»Motiven för att staten skulle ingripa stödjande för att underlätta uppkomsten
av det tilltänkta industriföretaget hava såsom nämnts uppenbarligen
sin tyngdpunkt förlagd till det sociala och ekonomiska samt det nationalpolitiska
området. Emellertid har staten även i egenskap av största
skogsägare inom de områden, som skulle leverera råvara till den föreslagna
återupplivade träförädlingsindustrien, uppenbarligen ett direkt ekonomiskt
och skogsvårdsintresse av att en bärkraftig dylik industri, utan vilken det
torde komma att visa sig vanskligt att vinna avsättning för en hel del avverkningsbart
virke från störa delar av ifrågavarande statsdomäner, verkligen
kommer till stånd.

Ämbetsverken tillåta sig erinra därom, att förefintligheten av detta direkta
statsintresse ifråga om en ökad träförädlingsverksamhet i Norrbotten bland
annat kraftigt framhållits i det betänkande, som den 31 januari 1922 avgavs
av de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för jordbruksdepartementet
tillkallade sakkunniga för utredning rörande statlig förädlingsverksamliet
beträffande avkastningen från statens skogar. I detta betänkande
förordades, bland annat, dels uppförande för statens räkning av två nya
sågverk vardera om 4 ramar (motsvarande eu produktion om 8,000 standard),
varav det ena skulle förläggas till Västerbotten, det andra till Norrbotten,
dels att frågan om anordnande av statlig sulfatindustri skulle upptagas
till förnyad utredning, så snart bättre utsikter förefunnes för avsättning
av sulfatmassa.

I sitt den 18 december 1922 avgivna yttrande över de sakkunnigas berörda
förslag avstyrkte kollegium på anförda skäl — bland annat med hänsyn
till att redan befintliga sågverks produktionskapacitet måste anses mer än
motsvara såväl råvarutillgången som marknadsbehovet — bestämt uppförande
av några nya statliga sågverk i livré Norrland.

Efter tillstyrkande av vissa andra föreslagna åtgärder (bl. a. viss omläggning
av driften vid det statliga slipersfaktoriet i Piteå, anordnande av
fasta kolningsplatser för milkolning m. m.) anförde kollegium beträffande
den ifrågasatta sulfatcellulosaindustrien, att frågan härom givetvis vore
mera invecklad och svårlöst, bland annat med hänsyn till de mycket betydande
kapitalutlägg som en fullt bärkraftig sådan industri krävde, och de
ovissa konjunkturförhållanden densamma vore underkastad. Iledan med
hänsyn till anläggningarnas omfattning och storleken av det härför och till
driften erforderliga kapitalet vore en säkrad tillgång till råvara — massaved
— en nödvändig förutsättning för uppkomsten av en dylik industri. I dt;
trakter, där staten innehade den alldeles övervägande delen av skogsarealen
kunde ett sådant säkrande av råvarutillgångarna för förädlingsindustri av
ifrågavarande slag tänkas genomfört, antingen genom avverkningskontrakt
under längre tid eller genom att staten själv eventuellt under samverkan med
kommuner eller enskilda inträdde såsom företagare eller medintressent i
dylika industriföretag. I vissa fall kunde under angivna förutsättningar
starka skäl anföras för åtgärder av sistnämnda slag, därest säkrad utsikt
kunde anses föreligga för lönande avsättning av sulfatmassa. Då emellertid
dessa avsättningsmöjligheter för det dåvarande vore relativt begränsade, och
den sammanlagda tillverkningskapaciteten vid redan befintliga anläggningar
väsentligt överstege den dåvarande förbrukningen, ansåges tidpunkten i varje

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

fall knappast lämplig för realiserandet av dylika förslag, vilka i varje fall
borde föregås av en mera ingående allsidig och detaljerad prövning än den
då föreliggande. Tillbörlig hänsyn borde härvid jämväl tagas till konkurrensen
om råvaran — sågverksavfall och gallringsved av furu — mellan
kolningsindustrien, d. v. s. järnhanteringen och den nya sulfatindustrien,
samt till respektive industriers allmänna betydelse.

Här må jämväl beröras de för några år sedan ingivna framställningar
från representanter för Mora, Orsa och Älvdalens socknar i Dalarna, vilka
avsågo att staten skulle ingå såsom medintressent i en planerad träförädlingsindustri
i Dalarna, vilken i första hand skulle omfatta anläggning av
en sulfatfabrik i Orsa. I ett den 6 november 1923 till Kungl. Maj:t (jordbruksdepartementet)
avgivet utlåtande avstyrkte kollegium på tekniskt-ekonomiska
grunder och jämväl med hänsyn till de ovissa utsikterna för den
framtida avsättningen av sulfatcellulosa, att staten engagerade sig i det tilltänkta
företaget.»

Beträffande grunderna för det föreliggande förslaget hava ämbetsverken
härefter anfört följande:

»Ehuruväl, såsom redan framhållits, motiven för det nu ifrågasatta statsunderstödet
för att möjliggöra återupplivandet av en industriell träförädlingsverksamhet
inom Kalixbygden huvudsakligen måste anses ligga på det
sociala området, är det givetvis av största vikt, att de tekniska och ekonomiska
grunder, varpå det projekterade företaget baseras, bliva verkligt
bärande. I annat fall riskerar man uppenbarligen att efter några få års
förlopp ställas inför samma situation som nu — kanske till och med inför
en i viss mån försämrad sådan — på grund av ett nytt industriellt sammanbrott.

Den synnerligen knappa tid, som med hänsyn till ärendets brådskande
natur varit tillmätt för avgivande av ämbetsverkens yttrande, har uppenbarligen
icke medgivit någon mera ingående prövning av de uppgjorda
kalkylerna, vilka dessutom i vissa delar äro helt summariska och därför
icke möjliggöra någon detaljerad kritik. Emellertid har i det av domänstyrelsens
över kostnadsberäkningarna avgivna yttrandet anförts kritik mot
en del poster, huvudsakligen berörande sågverksanläggningen och driften
därstädes. Med hänsyn härtill och för att i den mån, förhållandena det
medgivit, erhålla ytterligare uttalanden från sakkunnigt håll över de beräkningar
rörande anläggning och drift, varpå det tilltänkta företaget baserats,
har kommerskollegium tillkallat tre sakkunniga, nämligen i fråga om sulfatindustrien
f. disponenten, civilingenjören Berthold Smärt samt överingenjören
vid Skutskär Sixten Sandberg och beträffande sågverksdriften disponenten
vid Mo och Domsjö aktiebolag Karl Salm att granska ifrågavarande
beräkningar och däröver avgiva yttrande. Dessa yttranden bifogas. (Bil.
G. och H.)

I fråga om de allmänna förutsättningarna för återupptagandet av de föreslagna
industrierna må något beröras råvarutillgången, platsens läge i industriellt
hänseende samt utsikterna för avsättning av produktionen.

Av råvaran för sågverksrörelsen skulle omkring 90 procent säkras genom
ett 15-årigt leveranskontrakt med domänstyrelsen; för sulfatfabrikens behov
skulle leveranserna enligt samma kontrakt motsvara omkring 50 procent av
tillverkningskapaciteten, medan resten skulle täckas genom inköp dels av
kokflis (sågavfall) från angränsande sågverk, dels av rundved. De priser,
som enligt de båda alternativa kontraktsförslagen skulle erläggas till domän -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

styrelsen för virke på rot, torde enligt det ena alternativet ungefär motsvara,
enligt det andra något understiga det nuvarande marknadspriset; i
förra fallet skulle å-priset vara fast intill utgången av 1936, men sedermera,
därest någondera av parterna det påkallade, kunna revideras för 5-årsperioden
1937—1941 på så sätt, att prisförhållandet bleve detsamma som nu förutsättes
till de genoinsnittsrotvärden, som erhållits å virkesauktionerna i Norrbotten.
Enligt det senare alternativet skulle ökning av virkespriset äga rum
under den första 10-årsperioden vid viss ökning av exportprisen å sågat
virke och kraftsulfatmassa enligt i kontraktet närmare angivna grunder,
däremot ingen sänkning i motsvarande mån vid prisfall. Efter första 10-årsperioden
skulle liksom i förra fallet revision av prislistan kunna påyrkas
av endera av parterna.

Kontrakten om koncession å virkesköp hava av tvenne sakkunniga, jägmästarna
S. Lindroth och C. Stenberg, granskats och därvid ansetts utgöra
en värdefull tillgång för det tillämnade företaget. Domänstyrelsen har ställt
sig något mera tveksam beträffande utdrivnings- och flottningskostnaderna.
Vidare har styrelsen ansett tillverkningskostnader, räntor m. in. i vissa fall
för lågt beräknade, samt även uttalat tvivel rörande utsikterna att under
alla förhållanden och särskilt i händelse av en vikande konjunktur ernå de
beräknade saluvärdena å produktionen.

Återkommande här nedan till frågan om anläggnings- och produktionskostnadsberäkningarna,
vilja ämbetsverken i detta samband endast framhålla,
att konsekvensen av domänstyrelsens anmärkningar närmast synes
innebära, att virkespriserna på rot värderats väl högt, eller i varje fall att
möjlighet för en reduktion av desamma vid vikande konjunktur, såsom de
sakkunniga framhållit, skäligen borde förutsetts. Åtminstone från stora
delar av ifrågavarande skogsområden och särskilt för sulfatmassaveden lärer
väl nämligen enligt den utredning, som åvägabragts genom förutnämnda sakkunniga
rörande statlig träförädlingsverksamhet, avsättning av virket till
längre bort belägna förädlingsverk knappast ställa sig ekonomiskt mera lönande.

För övriga närliggande sågverk skulle givetvis beredande av avsättningsmöjligheter
för sågavfallet såsom kokflis innebära en fördel.

Under alla förhållanden torde kunna uttalas, att råvarutillgångarna för
de föreslagna industrierna kvantitativt sett måste anses tryggade.

Vad läget beträffar, är detta givetvis, såsom de sakkunniga erinra, åtskilligt
oförmånligare än de sydligare vid kusten belägna industriella verkens
med hänsyn till de längre sjöfrakterna, skeppningssäsongens kortare varaktighet
samt de olägenheter i övrigt, som följa med ett strängare klimat.
Dock må härutinnan framhållas, dels att industriell verksamhet tidigare
med framgång bedrivits just i dessa trakter, dels att förhållandena äro i
berörda hänseenden ungefär likvärdiga med de i Kemi på finska sidan rådande,
där motsvarande industriella anläggningar delvis äro i full gång, delvis
under uppförande.

En särskild teknisk olägenhet har, enligt vad som ävenledes av de sakkunniga
framhållits, gjort sig gällande i fråga om läget vid Karlsborg för
en sulfatfabrikation, i det att vid vissa vindar vattnet i älvmynningen lär
bliva salthaltigt och därigenom mindre lämpligt för cellulosatillverkning. I
vad mån denna olägenhet, som torde kunna undgås genom tillförsel av färskvatten
från annat håll, beaktats vid planeringen av anläggningen är ej ämbetsverken
bekant. Det torde dock böra framhållas, att motsvarande svårigheter
lära emellanåt göra sig gällande vid andra vid kusten belägna verk.

De kanske allvarligaste betänkligheterna i tekniskt-ekonomiskt hänse -

Kung!. Maj.ts proposition AV 252.

ende för det tillämnade företaget erbjuda likväl av sättning sförhållandena
för sulfatmassan. För belysande av dessa förhållanden hänvisas till bilagda
tablåer1, uppgjorda å kommerskollegii statistiska byrå över Sveriges
produktion och export av sulfatcellulosa under åren 1913 samt 1921—1925
(26), dels till jämväl bilagda av de sakkunniga sammanställda översiktstablå2
över den totala världsproduktionen av samma vara till och med
år 1926, jämte kalkylerad produktionsökning under åren 1927—1929. Av
dessa tablåer framgår den ofantliga fortgående ökningen såväl av Sveriges
produktion som av världsproduktionen sedan år 1920. Enligt den av de
sakkunniga meddelade tablån skulle världsproduktionen år 1929 kunna
motsvara omkring 2 1/., gånger siffran för år 1920. Härvid är likväl att
märka, att i fråga om vissa länder (Norge, Finland, Canada) några siffror
rörande eventuell produktionsökning ej varit tillgängliga; i den approximativa
totala produktionen ingå därför ifråga om dessa länder endast senare
tillgängliga produktionsstatistiska siffror.

Med hänsyn till de i viss mån försvårade avsättningsförhållanden, som
redan gjort sig gällande, samt till den ytterligare motsedda enorma produktionsökningen
torde det vara tvivel underkastat, huruvida det beräknade
priset för sulfatmassan, 185 kronor per ton, skall visa sig hållbart. Sannolikt
torde man snarare få räkna med en lägre siffra, eventuellt ned till 160
kronor per ton, i vilket fall cellulosafabrikationen med inräknande av nödiga
avskrivningar skulle visa ren förlust, därest icke råvarupriset kan i
motsvarande grad nedbringas.

Beträffande anläggnings- och driftskalkylerna få ämbetsverken under hänvisning
till de av kommerskollegium inhämtade sakkunnigyttrandena, anföra
följande.

Sågverksrörelsen.

Enligt den granskning av kalkylerna för sågverket, som verkställts av
disponenten Satin (se bil. H), har kostnaderna för modernisering av sågverket
med tillhörande bostäder m. m., som beräknats till 200,000 kronor,
ansetts mycket knappt tillmätt, och inköpssumman, med hänsyn till verkets
förfallna och omoderna beskaffenhet, orimligt hög.

Det erforderliga förlagskapitalet för sågverksrörelsen, som enligt de grundläggande
kalkylerna beräknats till 1,540,000 kronor, har på anförda skäl
ansetts böra förhöjas till 2,289,800 kronor, alltså med i runt tal 750,000
kronor.

Tillverkningskostnaden per standard Då försäljningspriset brutto ansetts	har beräknats till ....... kunna sättas till det i	kr.	200: 6 2
kalkylen upptagna....................................................................... skulle vinsten exklusive skatter, avskrivningar och vissa	»	216: —
allmänna omkostnader uppgå till .		kr.	15: 3 8
eller för 8,000 standards till .......... Härtill skulle komma		kr.	123,040: —
för 450 kbf. splitved......................... för kok- och brännflis....................... efter avdrag av barkningskostnad..	..................... kr. 120.000 .. kr. 58,800	»	36,000: —
och tillverkningskostnad för tagg ..	» 20,800 » 79,600	»	40,400: —

kr. 199,440: —

1 Ej här intagna.

2 Sid. 54.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 21S höft. (Kr 252.) 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Varifrån avgår:

Avskrivning å sågverket........................................ kr. 35,000

Skatter och allmänna omkostnader, förslagsvis

beräknade till........................................................ » 50,000 kr. 85,000: —

varigenom vinsten skulle reduceras till omkring.................... kr. 114,000: —.

Härvid är att märka, att disponenten Salin ansett kunna ifrågasättas,
huruvida sågverksavfallet (kok- och brännflis) ansetts över huvud taget
kunna åsättas något värde. Härigenom skulle nettoöverskottet å sågverksrörelsen
eventuellt ytterligare nedbringas med 40,400 kronor. Detta inverkar
dock ej på kalkylen i dess helhet, då i så fall sulfatindustriens omkostnader
minskas med samma belopp.

Sulfatcellulosafabriken.

Anläggningskostnaden anses av de sakkunniga, Smärt och Sandberg, böra
höjas med 300,000 kronor, särskilt med hänsyn till nödvändigheten av att
anordna synnerligen effektiva upptagningsanordningar för veden.

Tillverkningskostnaden anses böra höjas med 5 kronor per ton cellulosa.

Med iakttagande av dessa jämkningar skulle driftkalkylen för sulfatfabriken
komma att ställa sig sålunda:

Inkomster:

15,000 ton stark sulfat å kr. 185 ........................................................ 2,775,000

Utgifter:

Råvara (ved och flis) enligt kalkyl ............................ kr. 742,580

Tillverkningskostnad för 15,000 ton å 92.40 ............ » 1,386,000

Förlagsränta ................................................................... » 33,075

Avskrivning å fastigheten:

10 X å kr. 2,850,000 ............................ kr. 285,000

2 % h » 1,280,000 ............................ » 25,600 » 310,600 2,472,255

Driftsöverskott 302,745
Summa kr. 2,775,000.

Med iakttagande av de approximativa jämkningar i anläggnings- och driftskalkylerna,
som påyrkats av de inom kommerskollegium tillkallade sakkunniga,
skulle dessa kalkyler komma att gestalta sig på följande sätt:

Anläggningskapital.

Sågverket:

Andel i köpesumman 2/s x 800,000 .........................

Modernisering av anläggningen.............................

Bostäder m. m..........................................................

Sulfatfabriken:

Andel i köpesumman 3/5 x 800,000 + 50,000 ......

Utbyggnadskostnad ..................................................

kr. 320,000
» 200,000
» 100,000 620,000

» 530,000

» 3,500,000 4,030,000

Summa kr. 4,650,000

Iiungl. May.ts proposition Nr 252.

Förlagskapital:

För sågverksrörelsen cirka
» sulfatindustrien »

kr. 2,290,000
» 1,970,000 4,260,000

Summa kapitalbehov kr. 8,910,000

Därav:

Aktiekapitalet är beräknat till .............

Ytterligare erforderligt kapital sålunda

kr. 3,000,000
» 5,910,000

Samlad driftkalkyl.

Beräknad vinst å sågverksrörelsen enligt ovanstående
Dito å sulfatcellulosatillverkningen..................................

114.000

302,745

Summa kr. 416,745

Avgår:

Räntor å upplånat kapital, ej ingående i förlags räntor

6 1 2 % å 1,650,000 .................................... kr. 107,250

Skatter å rörelsen, ej ovan upptagna, förslagsvis .... » 80,000 437 250

Skulle priset å sulfatmassa nedgå till 160 kronor per ton, minskas intäkterna
med ytterligare cirka 375,000 kronor, varigenom rörelsen skulle
komma att uppvisa förlust.

Uppenbarligen äro samtliga dessa kalkyler helt approximativa och anföras
under uttrycklig reservation med hänsyn till den korta tid, som stått till
förfogande, liksom till knapphändigheten i de föreliggande kalkylerna m. m.

Av den sålunda gjorda sammanställningen rörande kapitalbehovet och
driftkostnaderna framgår enligt ämbetsverkens förmenande dels att anläggnings-
och driftkapitalet för de planerade industrierna bör ökas med cirka
1,000,000 kronor, dels att den beräknade nettobehållningen under nuvarande
konjunkturläge torde med iakttagande av nödig försiktighet böra reduceras
till 230,000 kronor. Vidare att under en nedgående konjunktur, som kan
vara att befara, särskilt i fråga om sulfatcellulosa på grund av överproduktion,
det beräknade överskottet kan komma att förbytas i driftsförlust, därest
icke en nedsättning i råvarupriset kan påräknas.

En förutsättning av yttersta vikt för företagets framgång är uppenbarligen,
att dess tekniska och ekonomiska ledning blir tillräckligt kraftig och
fullt vuxen de krav, som komma att ställas på densamma.»

Ämbetsverken sammanfatta slutligen sitt yttrande på följande sätt:

»Under nu angivna förhållanden kunna ämbetsverken icke undgå att Unna
det möta starka principiella betänkligheter, att staten skulle engageras såsom
direkt medintressent i form av aktieägare i det tillämnade industriföretaget.
Det torde nämligen vara att emotse, att staten i så fall knappast
skulle kunna undgå att göras i första hand ansvarig för företagets ekonomi
och skötsel. Det är icke ens uteslutet, att statligt direkt delägarskap skulle
kunna medföra ökade svårigheter för företagets ledning att vidtaga nödiga
åtgärder för nedbringande av anläggnings- och driftkostnader eller att motsätta
sig med bolagets ekonomiska intressen oförenliga krav på detsamma.

Å andra sidan nödvändiggöra jämväl enligt ämbetsverkens mening de
extraordinära förhållandena i Kalixorten alldeles särskilda åtgärder, utan att

Nettobehållning kr. 229,495.

Departements chefen.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

desamma mä anses på något sätt prejudieerande för statens ställningstagande
till nödlidande industrier i andra delar av landet. Särskilt synes härvid
jämväl böra beaktas önskvärdheten av att staten i stället för att i fortsättningen
nödgas utbetala mycket betydande belopp — enligt arbetslöshetskommissionens
utlåtande beräknade att för Kalixorten under 1927 icke understiga
550,000 kronor — till understöd och nödhjälpsarbeten, de senare delvis
inriktade på anläggningar, vilkas nödvändighet eller ekonomiska berättigande
i vissa fall torde kunna starkt ifrågasättas, kunde genom en, låt vara ganska
betydande, engångsuppoffring lämna en verklig »hjälp till självhjälp» för
framtiden.

På anförda grunder vilja ämbetsverken icke motsätta sig att staten lämnar
det stöd, som erfordras för det föreslagna industriföretagets upprättande.

Detta stöd torde i första hand böra på föreslaget sätt lämnas genom lån
till »Föreningen Nederkalix Industri u. p. a.», för möjliggörande av aktieteckning
inom orten i Kalix Träindustriaktiebolag. T en handlingarna åtföljande,
den 5 mars 1927 dagtecknad promemoria av Carl Lindebäck har
det belopp i andelar i nämnda förening, som beräknas bliva tecknade inom
kommunen, uppgivits motsvara 1,200,000 kronor.

Enligt tidigare framställning, liksom i den inom handelsdepartementet
uppgjorda promemorian, har beloppet beräknats till 1,500,000 kronor.
Ämbetsverken ha intet att erinra mot, att det ifrågasatta lånet sättes till
högst sistnämnda belopp.

Aktieteckning av enskilda utom orten har tidigare beräknats komma att
uppgå till 200,000 kronor, varjämte staten enligt förslaget skulle teckna

500.000 kronor. Därest såsom nämnt det genom förmedling av »Föreningen
Nederkalix industri u. p. a.» i orten tecknade aktiebeloppet minskas med

300.000 kronor, skulle för fullteckning av det beräknade aktiekapitalet
erfordras 800,000 kronor.

På ovan anförda skäl skulle ämbetsverken anse lämpligast, att det ytterligare
erforderliga stödet från statens sida lämnades icke i form av aktieteckning
utan såsom lån direkt till företaget, eventuellt i så fall till och
med med beviljad räntefrihet under vissa år. Med hänsyn till de erinringar,
som framställts mot priset på de belintliga anläggningarna, särskilt därest
desamma skulle likvideras genom överlåtelse av aktier, synes jämväl höra
undersökas, huruvida ej genom kontant inköp av dessa anläggningar en så
betydande minskning av det i företaget investerade kapitalet kunde åvägabringas,
att detta borde motivera ett, ytterligare statligt stöd i form av lån.»

Under de senaste åren har frågan om det nödläge, vari vissa delar av
övre Norrland blivit försatta i anledning av krisårens industriella omvälvningar,
blivit alltmera brännande. Av den redogörelse, som i det föregående
lämnats för utvecklingen av förhållandena i Nederkalix med angränsande
nejd, framgår, att den situation, som där uppkommit, är av så säregen
art och att svårigheterna äro så omfattande och djupgående, att de medel,
med vilka den statliga och kommunala arbetslöshetspolitiken i övrigt arbetat,
i detta fall icke kunna i längden bringa den erforderliga hjälpen. I detta
avseende vill jag särskilt hänvisa till de uppgifter angående arbetslöshetens
omfattning, som framkommit vid den senaste arbetslöshetsräkningen.
Orsakssammanhanget är visserligen icke i alla avseenden lätt att klarlägga,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

men i det stora hela torde man kunna säga, att sammanbrottet av den stora
industrikoncernen aktiebolaget Ytterstfors-Munksund, vilken dominerat det
ekonomiska livet i ifrågavarande trakt, och den senare reorganisationen av
denna koncern med förflyttning av dess huvudsakliga verksamhet till annan
ort helt och hållet omkastat förutsättningarna för Kalixbefolkningens ekonomiska
existens. Detta gäller icke endast de uti sulfatfabriken och sågverksrörelsen
direkt eller indirekt sysselsatta arbetarna utan även traktens
övriga befolkning. Liknande företeelser hava visserligen kommit till synes
även på andra håll och äro väl över huvud taget oskiljaktiga från de industriella
omläggningar, som efterfölja en allmän kris, men på grund av de
vanskliga och ogynnsamma villkor, under vilka befolkningen i övre Norrland
lever, har situationen här blivit fullständigt ohållbar. Av arbetslöshetskommissionens
redogörelse framgår, att utan särskilda åtgärder någon avsevärd
förbättring i förhållandena icke är att vänta. Någon möjlighet att
omedelbart bereda de berörda befolkningsgrupperna uppehälle inom annan
del av landet lärer icke heller förelinnas.

Om icke effektiva medel med det snaraste användas för stödjande av befolkningens
ekonomi, kunna konsekvenserna uppenbarligen bliva högst allvarliga
och för en längre framtid försänka denna befolkning i social och
ekonomisk depression. Ställer man vid sidan av den nu tecknade mörka
bilden det faktum, att inom kommunen framträtt en energisk och målmedveten
strävan att med egna krafter så långt de räcka förbättra ställningen,
synes det mig, som om statsmakterna icke kunde undgå att till allvarlig
prövning upptaga den frågan, huruvida man icke bör med positiva åtgärder
inskrida till förmån för denna så hårt drabbade befolkning, även om detta
innebär ett frångående av hittills tillämpade grundsatser. Denna uppfattning
har ju också kommit till uttryck i de av arbetslöshetskominissionen samt
av kommerskollegium och socialstyrelsen avgivna utlåtandena.

Såsom tidigare omnämnts, har man inom kommunen enats om eu plan,
som i huvudsak går ut på att med stöd från största möjliga antal av kommunens
innevånare på nytt igångsätta den nedlagda sulfatcellulosatillverkningen
och sågverksrörelsen vid Karlsborg. För detta ändamål har bildats
en förening, Nederkalix industri u. p. a., vilken dels inlett underhandlingar
med aktiebolaget Ytterstfors-Munksunds konkursbo om övertagande av bolagets
fasta anläggningar på platsen, dels ock från domänstyrelsen erhållit
anbud på ett långfristigt leveranskontrakt å den för driften behövliga råvaran.
Utan att i detta sammanhang ingå på något bedömande av det värde
med hänsyn till resultatet av en blivande industriell drift, som bör tillerkännas
de uti ifrågavarande båda avseenden lämnade utfästelserna, synas
dock härmed själva grundförutsättningarna för ett igångsättande av det
blivande företaget under icke alltför ogynnsamma auspicier ha blivit givna.

Frågan om anskaffandet av det kapital, som måste investeras i det
planerade företaget, har emellertid ännu icke fått sin lösning. De kontanta
tillskott, som ortsbefolkningen utan låneunderstöd kan lämna, äro av nära -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

liggande skäl icke särdeles betydande, och för en kapitaltillförsel från
annat håll lärer endast under bestämda förutsättningar finnas möjligheter.
Det kreditinstitut, som varit förläggare åt Ytterstforsbolaget, bär nämligen
förklarat sig berett att såsom likvid för anläggningarna vid Karlsborg
mottaga aktier till ett belopp av 800,000 kronor i ett blivande, för anläggningarnas
drivande avsett bolag och att även framdeles tillhandahålla
detta bolag erforderlig kredit men har därtill fogat det villkor, att bolagets
aktiekapital bestämmes till lägst 3 miljoner kronor. Även om man räknar
med den möjligheten, att upp till 200,000 kronor skulle kunna uppbringas
från enskilda aktietecknare utanför föreningen Nederkalix industri u. p. a.,
återstår sålunda att anskaffa ett kapital av 2 miljoner kronor. Såsom
tidigare erinrats, hade Nederkalix kommun förklarat sig beredd att för
föreningens räkning teckna borgen för ett lån av 1 1 2 miljon kronor,
varmed alltså 3/., av det återstående kapitalbeloppet skulle hava täckts.
Med hänsyn till den ställning regeringsrätten intagit till frågan om medgivande
för kommunen att teckna sådan borgen, får emellertid frågan
härom anses hava förfallit. Vid sådant förhållande synes icke någon
annan utväg återstå än att staten träder hjälpande emellan. Det förslag
i sådant hänseende, som varit underställt myndigheternas prövning, innebär
att den säkerhet, som sålunda ifrågasatts för föreningens lån, ersättes
med statens borgen eller ock att staten själv ställer beloppet såsom lån
till föreningens förfogande. Härutöver skulle för anskaffande av det återstående
felande beloppet en aktieteckning från statens sida till ett belopp
av högst 500,000 kronor ifrågakomma.

Vid övervägande av detta förslag har jag ingalunda förbisett de stora
betänkligheter både av principiell och praktisk natur, som kunna anföras
mot de ifrågasatta eller andra liknande åtgärder från statens sida. Vad
beträffar frågan om understöd i form av lån, förekommer ju visserligen i icke
ringa’ utsträckning, att staten inträder såsom kreditgivare åt den enskilda
företagsamheten. Här må erinras bland annat om tillvaron av manufakturförlagslånefonden,
vilken ju har karaktären av en permanent institution för
tillgodoseende av vissa industriella lånebehov. Likaså existera sedan gammalt
fonder för utlämnande av lån till torvindustriföretag, till rederiföretag o. s. v.
Dessa olika grenar av låneverksamliet äro emellertid underkastade starka
begränsningar och detaljerade föreskrifter ifråga om såväl förutsättningarna
för lånens beviljande som de säkerheter, vilka böra ställas för desamma.
Vad förutsättningarna för lånens utdelande beträffar har det i den så att
säga normala lånevex-ksamheten från statens sida städse tillsetts, att en
uppmuntran åt respektive företag icke kan väcka berättigad gensaga från
övriga företag inom den näringsgren, som vederbörande företag tillhör. Ur
sistnämnda synpunkt kan naturligen ett igångsättande med statlig hjälp av
sulfatcellulosatillverkningen vid Karlsborg föranleda betänkligheter på den
grund att denna industri för närvarande arbetar under relativt ogynnsamma
förhållanden. Vad angår frågan om säkeidieterna för ett eventuellt lån, synes

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

det vidare tämligen givet, att medlemmarna i föreningen Nederkalix industri
u. p. a. icke annat än undantagsvis kunna vara i tillfälle att prestera sådana
säkerheter, som utöver aktierna i det blivande bolaget enligt affärsmässiga
grunder kunna tjäna som grundval för kredit. Vad dessa aktiers värde
beträffar, kommer detsamma ju helt och hållet att bero på resultatet av
den blivande verksamheten. Att i detta avseende göra några mera bestämda
uttalanden torde vara vanskligt. Det bör dock sägas, att ett bedömande i ett
sammanhang av de nyss åberopade yttrandena från sakkunnigt håll rörande
det planerade företagets räntabilitet synes ägnat att ingiva förhoppningar
om att företaget skall kunna bliva vinstgivande. Åtskilliga av de faktorer,
som ingå i kalkylerna för förslaget, äro dock av svåröverskådlig natur, och
man synes icke kunna bortse från att ett visst riskmoment förefinnes. — De
betänkligheter, åt vilka jag nu givit uttryck i lånefrågan, göra sig naturligtvis
än mera gällande, då fråga uppstår om aktieteckning från statens
sida i bolaget, något som ju också framhållits av kommerskollegium och
socialstyrelsen.

Om jag trots de invändningar mot tanken på ett statligt ingripande av
här antytt slag, som sålunda kunna göras, likväl anser mig böra tillstyrka
vidtagande av åtgärder för ifrågavarande ändamål, så är detta därför, att
jag för min del icke finner det försvarligt att i en situation av så exceptionell
karaktär som den nu förevarande lämna en hel landsdel utan erforderligt
stöd. I en eller annan form komma i varje fall statsmakterna att få vidkännas
högst avsevärda utgifter för möjliggörande av Kalixbefolkningens
existens. I överensstämmelse med vad särskilt arbetslösbetskommissionen
anfört förefaller det mig då avgjort vara att föredraga att söka bereda befolkningen
möjlighet att genom eget arbete komma ut ur det nuvarande
nödläget. Endast på en sådan väg kan för övrigt uppnås ett resultat av
betydelse för en längre framtid.

På sätt framgår av vissa yttranden i ärendet, synas dessutom starka
nationella hänsyn motivera ett ingripande av nu angivna art i denna gränsbygd.

Vad beträffar förutsättningarna för det sålunda ifrågasatta statsingripandet
må först nämnas, att enligt vad jag från chefen för jordbruksdepartementet
inhämtat, hinder vad på honom ankommer ej möter för tillmötesgående av
det från intressenternas sida framställda önskemålet, att tiden för giltigheten
av det ifrågasatta avverkningskontraktet med domänstyrelsen bestämmes till
15 år under de villkor, som Kungl. Maj:t må pröva lämpliga.

En given förutsättning för statens bistånd till återupprättande av berörda
industriföretag bör uppenbarligen vara, att säkerhet vinnes dels för att
överenskommelse på skäliga betingelser kommer till stånd med konkursförvaltningen
om övertagande av de för driften erforderliga anläggningarna m. in.,
dels för att den behövliga driftkrediten på rimliga villkor ställes till förfogande
av det förut avsedda kreditinstitutet eller annan penninginrättning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Innan full klarhet vunnits i nu berörda hänseenden, lärer någon utbetalning
av medel från statens sida icke böra ifrågakomma.

I anslutning till vad ämbetsverken anfört torde det kunna förväntas, att
de arbetstillfällen, som genom den nu ifrågasatta statshjälpen åstadkommas,
i första hand förbehållas ortens arbetslösa. Man torde även kunna hysa en
viss förhoppning, att i förevarande fall samtliga parter skola vara besjälade
av önskan att såvitt möjligt undvika driftstörningar på grund av arbetstvister.

Av den föregående redogörelsen har framgått, att meningarna varit ganska
delade om den lämpligaste formen för lämnande av statens bistånd. I sådant
hänseende har föreslagits dels lån för teckning av aktier i det nya bolaget
eller lån till detta bolag direkt, dels aktieteckning i viss omfattning från
statens sida i det nya företaget, dels borgen för lån till aktieteckning. Huruvida
och i vilken omfattning den ena eller den andra understödsformen bör
komma i fråga, torde i viss mån få vara beroende av den finansiering i
övrigt av företaget, som förhållandena anvisa såsom möjlig och lämplig.
Avgörandet härutinnan lärer därför böra lämnas åt Kungl. Maj:t, med föreskrift
dock att högst det ifrågasatta beloppet eller 500,000 kronor må användas
för aktieteckning direkt av staten. Likaledes torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att bestämma om lånets förräntning, ställande av tillgänglig
säkerhet för detsamma ävensom övriga lånevillkor liksom även att tillse,
att staten tillerkännes det inflytande över företagets ledning, som må
finnas erforderligt. För ändamålet torde ett gemensamt anslag böra uppföras
under rubriken »låneunderstöd». Skulle det befinnas lämpligt att
teckna aktier i det ifrågasatta bolaget, lärer framdeles kunna omföringsvis
göras den omflyttning från riksliuvudbokens konto för låneunderstöd till
kontot för statens aktier, som av aktieteckningen må betingas.

Vad angår sättet för beredande av de medel, som må komma att erfordras för
ifrågavarande ändamål, torde, på sätt i liknande fall ägt rum, det ifrågasatta
låneunderstödet böra bestridas med tillfälliga lånemedel. Det för en
eventuell aktieteckning direkt av staten erforderliga beloppet torde däremot
höra bestridas av skattemedel. Då enligt vad nyss anförts maximibeloppet
för sådan aktieteckning bör vara 500,000 kronor, bör det belopp, som alltså
skall bestridas av andra statsinkomster än lånemedel, bestämmas till samma
summa. Det sålunda behövliga beloppet torde böra anvisas på nästa budgetårs
stat. Enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet
torde icke härigenom rubbning föranledas i den för riksdagen framlagda
finansplanen för nämnda budgetår.

Med hänsyn till ärendets synnerligen brådskande beskaffenhet synes detsamma
kunna jämlikt § 54 riksdagsordningen föreläggas riksdagen utan
hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått till ända.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må i enlighet med
vad förut anförts lämna bistånd till återupprättande av
viss industriell verksamhet i Nederkalix socken i Norrbottens
län;

dels å riksstaten för budgetåret 1927—1928 bland utgifter
för kapitalökning under titeln »Låneunderstöd»
för understöd till återupprättande av viss industriell verksamhet
anvisa ett reservationsanslag å kronor 2,000,000,
därav att täckas av andra statsinkom -

ster än lånemedel................................ » 500,000

och att täckas av lånemedel ................ » 1,500,000;

dels ock, vid bifall till sistnämnda hemställan, höja
den i förslaget till riksstat för budgetåret 1927—1928
upptagna inkomsttiteln »Tillfälliga lånemedel» med

1,500,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Bil. A.

Justerad utredning

beträffande projekterad industri vid Karlsborg, Nederkalix,

verificerad av direktör Gunnar Sundblad, Iggesund, och länsjägmästarna C. Stenborg och
S. Lindroth, Luleå, enligt vidfogade intyg.

Karlsborgs industriområde med Vånafjärdens hemman nr 1 och 3, tillhörande
aktiebolaget Ytterstfors—Munksund i konkurs, med sågverk, brädgårdar,
Risö varv samt med nedmonterade sulfatfabriken med tillhörande
samtliga inventarier enligt förteckning, ångbåtarna »Viking» och »Motor»
samt 70 stycken pråmar inköpas för 550,000 kronor.

Denna köpesumma fördelas med c:a 350,000 kronor på sulfatfabriken och

200,000 kronor på sågverket, vartill komma följande kalkylerade nybyggnads-,
monterings- och moderniseringskostnader:

Sulfatfabriken.

Andel i köpesumman .........................................

U tbyggnadskostnad.................................................

kronor 350,000
_»_3,200,000

kronor 3,550,000.

Sågverket.

Andel av köpesumman................................................................ kronor 200,000

Beräknad fullständig modernisering för total fyrskärning
med 3 timmertagande ramar jämte ordningställande av

brädgård och banor, högst .................................................... » 200,000

Bostäder in. in. ............................................................................ » 100.000

kronor 500,000.

Förutsättning.

Sågverkets årsproduktion ........................................................ 8,000 stds

Sulfatfabrikens » 15/18,000 tons

Summa 23/26,000 enheter.

Beräknad förräntning av för lagsskulden med 61 s procent.

Antagen prisnivå:

Trävaror £ 12—kronor 216 fob brutto.

Alternativt £ 11 netto.

Sulfatmassa kronor 185 netto fob.

Alternativt kronor 200, 210, 220.

Aktiekapitalet kronor 3,000,000.

Koncession angående råvara med kungl. domänstyrelsen. Alt. I och II.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Avtalet beträffande råvaran avser: Alt. II.

Sågtimmer:

1) Kvantitet 1,700,000 engl. cyl. kbft efter toppmått, hållande minst 6''/*
engl. cyl. kbft averi c:a 8.4 s. k. flottningskubikfot med 17'' meddellängd
å e:a 45 öre per engl. cyl. kbft vid sågen, beräknat lämna å 245 kbft
per stds 7,083 stds, huvudsakligen furu.

2) Utförlig prisnota för virket å rot såsom bil. angiver med glidande skala
uppåt på så sätt att */2 öre per engl. cyl. kbft erlägges utöver prisnotan
när priset för Hernösand u/s furubattens stiger med fulla 10/— utöver
nuvarande prisnivå, som anses ligga i £ 13.7.6.

3) Betalning årsvis den 15 september i efterskott.

Massaved:

1) Kvantitet c:a 900,000 flott, kbft hållande minst 2 kbft medelaveri.
Veden beräknas ställa sig i c:a 29 öre per flott, kbft vid fabriken.

2) Betalning årsvis den 15 september i efterskott.

3) Glidande skala uppåt med 1 öre per kbft om priset stiger med fulla
10 kronor utöver 220 kronor.

Driftskalkyl för sågverket.

Inkomster:

8,000 stds sågade trävaror £ 12 å 18 å kr. 216: — ........ kronor 1,728,000

450 kubikfamnar splitved ................ » » 80: — » 36,000

40.000 kubmet. kokflis ............................ » » 2: so » 100,000

20.000 » brännflis ........................ » » 1: — » 20,000

kronor 1,884,000.

Utgifter:

Kåvara till 8,000 stds, varav 1,700,000 cyl. kbft genom

koncession å 45 öre .............................................................. kronor

Inköp av 260,000 kbft sågtimmer å 48 öre ........................ »

Barkningskostnad av 1,960,000 kbft å 3 öre ........................ »

Tillverkningskostnader, utlastning, underhåll samt försäljningskostnader
och diskonton enligt bilaga ................ »

Föreningsavgifter å 1 kr. pr stds........................................... »

Tillverkningskostnader för tugg å 26 öre pr kbm............. »

Räntor å sågfastigheten å 6 Va procent för kr. 500,000 »

kronor 1,532,300
överskott kronor 351,700

765,000

124,800

58.800

522,400

8,000

20.800
32,500

Sulfatfabriken.

Inkomster:

15,000 ton stark sulfat å nettopris 185 .......

Alternativt å 200, 210, 220.

kronor 2,775,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Utgifter:

Råvara 900,000 kbft rundved av domänstyrelsen

å 29 öre pr flott, kbft .......................................

Kokflis från eget verk 40,000 kbm. å 2.5 0 vid

kronor 261,000

fabriken ........................................	........................ » 100,000
Inköp från andra verk c:a 40,000	kbm. kokflis
å 2.5 0 pr kbm. vid fabriken ...	....................... » 100,000
D:o av rundved till 4,940 ton å	190 lika med
938,600 kbft. å 30 öre ................	» 281,580
Kalksten 500 kg. pr ton å 12: —	6: — pr ton
Soda och sulfat 165 kg. å 60: —	9:9 0 » »
Emballage .........-............................. Bränslesågavfall 4 kbm. pr ton å	1: 15» »
1: — vid fabriken.......................	4: — » »
Stenkol 250 kg. pr ton ä 20: —....	5: — » »
D:o för kalkbränning 80 kg. ........	1: 60 » »
Tillverkningskostnad.......................	33: — » »
Drifts- och underhållsmaterial	10: — » »
Tjänste- och förmän........................	3:25 » »
Brandförsäkringspremier ................	2: — » »
Utlastningskostnad........................... Skatter, föreningsavgifter, bostä-der, olycksfall, läkare, admini-	1: so » »
stration etc.....................................	10: — » »
för 15,000 ton å	87: 4 0 pr ton » 1,311,000	2,053,580
Räntor å fastigheten 3,550,000 kr.	å 6‘/2 procent............................	230,750
Ränta å tillfälligt förlag................	33,075
	kronor	2,317,405.
	överskott kronor	457,595.
Kapitalbehov.
Inköp av »Karlsborg» ....................	........................................... kronor	550,000
Utbyggnad av fabriken .................	........................................... »	3,200,000
D:o av sågen .....................................	.......................................... »	200,000
Bostäder m. m..................................	........................................... »	100,000
	För fastigheter kronor	4,050,000.
•	Förlag.
Försågaffären: maximum vid skeppningarnas inträdande
säg 1 juni ...	........................................... kronor	1,540,000
För sulfaten:..................................	........................................... »	1,968,850.
	Summa förlag kronor 3,508,850.
varå ränta å 6''/2 procent påförts:	Summa kapitalbehov »	7,558,850,
Sågindustrien .....................................	.......... för 500,000 med kronor 32,500
Cellulosaindustrien...........................	........... » 3,550,000 » »	230,750
Tillfälligt förlag ............................	........... » 508,850 » »	33,075
Aktiekapitalet.....................................	........... » 3,000,000 » »	—

Summa 7,558,850

kronor 296,325.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Sammanställning.

Beräknat överskott av sågverksrörelsen................................... kronor 351,700

Avskrives 7 procent av fastigheten med ............................ » 35,000

kronor 316,700.

Överskott av sulfatfabriken ............................ kronor 457,595

Avskrives å maskinella värden

2,500,000 kronor å 10 procent 250,000
Byggnader 2 procent 1,000,000 20,000 » 270,000 » 187,595

Netto överskott kronor 504,295.

Om försäljningspriset för sågat minskas från beräknade £ 12
överhuvud brutto till £ 11 netto, avgår från ovanstående
summa........................................................................................... » 26,800

Återstår netto överskott kronor 477,495.

Sulfatpriset utgör för närvarande 217 kronor
pr ton. Om priset, som i denna kalkyl är beräknat
efter 185 kronor, ökas till 200 kronor,

ökas vinsten med ............................................ kronor 225,000 till 702,495.

Ytterligare ökning av 10 kronor pr ton ökar
vinsten med 150,000 kronor,

alltså 210 kronor pr ton till................................................... kronor 852,495

och 220 » » » » .................................................. » 1,002,495.

Tillverknings- samt övriga kostnader pr std.

Timmermagasinskostnader
Sågningskostnad för storvirke ..
» » små virke ..

Staplingskostnader .....................

Allmänna sågningskostnader

Materialier ...................................

Såg förmän......................................

kronor 2:—
» 10: —

» 2: so

» 6: —

» 3: 30

» 2: —

» —: öo

Skeppningskostnader.

Skeppning (kostnaderna från och med stapelläggningen till

dess virket är ombordfört) ........................................................

Allmänna brädgårdskostnader (underhåll av staplarna)............

Material förbrukning .......................................................................

Förmän ...........................................................................................

Underhåll av bostäder, brädgård, såg och pråmar samt allmänna
omkostnader ................................................................

Tillverkning av 450 kbfmn. splitved å 12 kr. ........................

Brandpremier för verket

D:o för lagret ....................................................................................

Försäljningskommission och diskonton m. m.............................

10: —
1: 5 0

—: so
—: so

10: —
—: ro

—: 90
1: 60
13: -

kronor 65: 3o.

För 8,000 stds ........................................... kronor 522,400.

Kalix den 16 februari 1927.

Gustaf A. Svanberg. Emil Lindgren. Th. Åkerström. Carl Lindbäck.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Bil. B.

Aktiebolaget Iggesunds Bruk.

Herr Disponent G. Svanberg, Kalix.

Efter att ha tagit del av föreliggande justerade utredning av den 16
februari 1927 beträffande projekterad industri vid Karlsborg, Nederkalix, får
undertecknad härmed som min uppfattning uttala, att sulfatfabriken och
sågverket böra kunna iståndsättas och moderniseras för en tillverkning om
respektive 8/10,000 stds sågade varor och 15/18,000 tons sulfatcellulosa till
ungefärligen de i kalkylen angivna kostnadsbeloppen, under förutsättning att
nödig sparsamhet och insikt få göra sig gällande vid arbetenas planerande
och utförande. Beträffande de i samma utredning ingående driftskalkylerna
anser jag desamma försiktigt beräknade, och böra de angivna resultaten
likaledes under förutsättning av en klok och omtänksam ledning utan större
svårigheter kunna ernås. Med den kännedom jag har om rådande förhållanden
i Kalix och vid Karlsborg anser jag sålunda goda utsikter föreligga
för att en sulfatcellulosa- och sågverksdrift därstädes skall bliva en
räntabel affär.

Iggesund den 21 februari 1927.

Högaktningsfullt
Gunnar Sundblad.

Bil. C.

Undertecknade, som blivit ombedda att uttala vår uppfattning om värdet
av de 15-åriga avverkningskontrakt, som av intressenter för den projekterade
trävaru- och sulfatmassaindustrien vid Karlsborg i Kalix socken avslutats
med kungl. domänstyrelsen, få härmed, sedan vi tagit del av de båda alternativa
kontrakten, göra följande uttalande.

Alternativ II bestämmer visserligen 1 öre lägre pris per kubikfot, men då
detsamma fastställer i visst förhållande stigande å-pris med stigande exportvirkespris,
men ingen motsvarande sänkning av å-prisen vid eventuellt
sjunkande exportvirkespris, synes oss, med nuvarande utsikter på trävaruoch
massamarknaden, alternativ I vara att föredraga. Vill man emellertid
kalkylera ytterst försiktigt och hellre taga en liten men säker vinst framför
en något större men ej absolut säker, är ju alternativ II att föredraga.

Att det för så stora trävaruindustrianläggningar, som de vid Karlsborg
ifrågasatta, måste vara av utomordentligt stor betydelse att hava råvarutillgången
säkerställd under en så avsevärd tidsrymd framåt som 15 år,
ligger i öppen dag. Alldeles särskilt vilja vi därvid betona betydelsen av
tillgången på det relativt grova timret, om vilket virkesslag konkurrensen
redan nu är stor och snart nog med säkerhet kommer att bliva än större.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

I och med detta långsiktiga avverkningskontrakt bortfalla jämväl de med
inköp i allmänna marknaden förbundna anskaffningskostnaderna, som med
den allt mera ökade konkurrensen om råvaran kunna antagas bliva rätt
betydliga.

Möjligen skulle det i kontraktet fastställda förfarandet vid uppskattningen
av virkesmassan kunna ge anledning till farhågor. Med den erfarenhet och
de hjälpmedel, som nu finnas beträffande sådant arbete, torde dock kunna
anses, att risken av för hög uppskattning är ringa. Snarare kan antagas,
att denna uppskattning på rot kommer att hålla sig i underkant av det
verkliga utbytet. Av allt att döma synes säljaren hava gått in för att
lämna köparen fullgod garanti för prima virke och att medföljande sekunda
virke i tillräcklig grad nedtummas.

Vid uträknandet av här angivna å-pris framme vid industriplatserna
hava vi utgått från nu vanliga avverknings-, flottnings- m. fl. kostnader.
Någon nämnvärd höjning av dessa torde icke behöva förutsättas annat än i
samband med stigande konjunkturer på trävarumarknaden, vilket ju enbart
länder köparen till fördel.

De av oss beräknade priserna vid såg och fabrik ställa sig sålunda:

Alternativ I:

sågtimmer — 45/46 öre per toppmått cylinderkubikfot;

massaved av tall cirka 29 öre och massaved av gran cirka 38 öre per
flottningskubikfot efter Kalixälvens tabell.

Alternativ II:

sågtimmer — 44/45 öre per toppmått cylinderkubikfot;

massaved av tall cirka 28 öre och massaved av gran cirka 37 öre per
flottningskubikfot efter Kalixälvens tabell.

En jämförelse med nu gällande priser å skog i allmänna marknaden inom
länet utvisar visserligen, att förestående av oss beräknade priser ligga i överkant
beträffande sulfatveden, men anse vi detta förhållande mer än väl uppvägas
av fördelen att hava råvarutillgången säkerställd för en så lång tid som
15 år framåt, vartill kommer den tendens till stigande priser, som redan
nu är förhanden.

Vi anse således detta avverkningskontrakt utgöra en mycket värdefull
tillgång såsom grundval för den projekterade Karlsborgsindustrien.

Luleå den 18 februari 1927.

Svante Lindroth. Carl Stenborg.

Biträdande Länsjägmästare Länsjägmästare

i Norrbottens län. i Norrbottens län.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Bil. D.

Förslag'' till stadgar.

Firma och ändamål.

§ 1.

Föreningens firma är »Föreningen Nederltalix Industri u. p. a.».

§ 2.

Föreningen, som utgör en sammanslutning av medlemmar, bosatta inom
Nederkalix kommun, har till ändamål att efter upptagande av ett femtonårigt
amorteringslån till sina medlemmar lämna lån mot revers och med
säkerhet av vederbörandes innehavande aktier i under bildning varande
företag med uppgift att efter inköp av industrianläggningarna i Karlsborg
driva sågverks- och annan industrirörelse.

Aktierna kunna belånas intill sitt nominella värde.

Ingen medlem äger att av föreningen erhålla lån å större belopp än som
motsvarar summan av hans insatser i föreningen.

§ 3.

Föreningens styrelse har sitt säte i Nederkalix socken.

Insatser och medlemskap.

§ 4.

Föreningens insatser lyda å 100 kronor. Varje medlem skall innehava
minst en insats. Ingen medlem äger rättighet att innehava mera än 100
insatser.

Insatserna inbetalas på följande sätt:

1. Vid föreningens bildande eller vid inträde i föreningen 5 procent avinsatsernas
belopp.

2. Årligen 14 dagar före annuiteternas inbetalande å det i § 2 omnämnda
amorteringslånet:

a. Vid första t. o. m. fjärde annuiteten 4.5 procent av insatsernas belopp

b. » femte » tionde » 5 » » » »

c. » elfte » trettonde » 9 » » » »

d. » fjortonde och femtonde » 10 » » » » 3

3. Vid samtliga under mom. 2 i denna paragraf bestämda inbetalningar
av insatserna skola medlemmarna även erlägga ränta efter 6 procent å återstoden
av hos föreningen bekomna lån.

§ 5.

Föreningens medlemsantal är uppåt obegränsat. Medlemskap kan förvärvas
av varje inom Nederkalix kommun bosatt man eller kvinna, som är
villig att redligt främja föreningens ändamål. Även organisationer och
samfälligheter kunna beviljas medlemskap.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

§ 6.

Angående föreningsmedlems intagande och avgång gäller vad härom i
lag är stadgat.

Dessutom gäller för föreningen följande bestämmelser:

a. Medlem, som icke fullgör sina skyldigheter mot föreningen eller som
uppenbart motarbetar föreningens intressen, må kunna uteslutas ur föreningen.

fe. Medlem äger icke att uppsäga sitt medlemskap i föreningen förrän
två år efter inträdet i föreningen.

c. Uppsägningen skall vara skriftlig och bevittnad.

d. Avgång från föreningen skall äga rum sex månader sedan medlemmen
uppsagt sig till utträde eller uteslutits.

§ 7.

Till bestridande av föreningens förvaltningskostnader må varje år enligt
ordinarie årsmötes beslut kunna uttaxeras ett belopp av högst 50 öre per insats.

Föreningens organ.

% 8.

Föreningen håller årligen under september månad ordinarie sammanträde.

__ Därjämte skall extra sammanträde utlysas, då styrelsen eller revisorerna
sådant besluta, samt då minst en tiondel av föreningens medlemmar skriftligen
härom framställa begäran med uppgift om ändamålet.

Ordinarie sammanträde har att avgöra följande ärenden:

1. Val av ordförande och justeringsmän.

2. Fråga om kallelse till sammanträdet behörigen skett.

3. Styrelsens berättelse.

4. Revisorernas berättelse.

5. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen.

6. Fråga om användandet av föreningens överskott.

7. Bestämmande av arvode till styrelsen och revisorerna.

8. Av styrelsen hänskjuta^ ärenden.

9. Val av styrelse.

10. Val av revisorer.

11. I stadgeenlig tid inkomna förslag från medlemmarna.

Kallelse till sammanträdet sker senast 14 dagar före sammanträdets hållande
genom särskild skriftlig kallelse till varje medlem.

§ 9.

Styrelsen, som består av 7 ledamöter, är föreningens förvaltande organ.
Den behandlar föreningens angelägenheter i enlighet med gällande lag och
dessa stadgar samt föreningens i laga ordning tillkomna beslut.

Styrelsens ledamöter väljas för en tid av två år.

Av styrelsens ledamöter väljas 6 å ordinarie föreningssammanträde och
1 av Nederkalix kommunalfullmäktige.

Av de första gången å ordinarie årsmötet valda styrelseledamöterna väljas
första gången 3 endast på ett år.

Antalet suppleanter skola vara tre, av vilka Nederkalix kommunalfullmäktige
skola äga utse en som personlig suppleant för den av fullmäktige
valda styrelseledamoten.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. I sand. 218 höft. (Nr 2 52.;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

De övriga suppleanterna inträda i den ordning, de äro valda.

Samtliga styrelseledamöter skola kallas till sammanträde, så vitt ske kan.

Styrelsen är beslutför då minst 4 av dess ledamöter äro närvarande.

§ 10.

För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper
väljer det ordinarie sammanträdet inom eller utom föreningen för tiden till
nästa ordinarie sammanträde två revisorer jämte två suppleanter.

Nederkalix kommunalfullmäktige utse därjämte 1 revisor jämte suppleant
för denne.

Överskottet.

§ 11.

överskottet på föreningens verksamhet fördelas efter följande grunder.

1. Av överskottet avsättas först minst 10 procent till reservfonden.

2. Återstoden av överskottet fördelas på medlemmarna i förhållande till
antalet av dem gjorda insatser.

Firmateckning.

§ 12.

Föreningens firma tecknas gemensamt av två personer, vilka alltid skola
vara ledamöter av styrelsen och som utses av denna.

Räkenskapsavslatning och förvaltningsberättelse.

§ 13.

Föreningens räkenskaper avslutas den 30 juni varje år.

Räkenskaperna skola vara revisorerna tillhanda senast den 15 augusti
och skola revisorerna hava fullgjort sitt uppdrag före den 1 september.

Senast den 15 augusti skall styrelsen avlämna till revisorerna en av styrelsens
ledamöter underskriven förvaltningsberättelse avseende det senaste
räkenskapsåret.

Allmänna bestämmelser.

§ 14.

Varje medlem äger en röst för varje insats. Organisation eller samfällighet,
som är medlem av föreningen, äger deltaga i föreningssammanträde
med ett ombud.

Rätten att deltaga i avgörandet av föreningens angelägenheter skall styrkas
på sätt som styrelsen bestämmer.

§15.

Medlem, som önskar visst ärende upptaget i kallelsen till ordinarie sammanträde,
skall därom göra skriftlig anmälan till styrelsen före utgången
av juni månad.

Styrelsen äger besluta, huruvida ärendet skall upptagas eller ej.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Bil. E.

Uppgift angående den finansiella ställningen ni. m.

Nederkalix kommun.

År 1926.

Folkmängd........................................................................................................ 12,684

Tillgångar ............................................................................ kronor1 864,459:17

Skulder ................................................................................ » 438,574:3 6

Taxeringsvärdet å bevillningsskyldig egendom:

jordbruksfastighet .................... kronor 8,020,900: —

annan fastighet ........................ » 7,040,800: — » 15,061,700: —

Beräknad (beskattningsbar) inkomst (d. v. s. det belopp,
som ligger till grund för utdebiteringen av

kommunalutskylderna):

av jordbruksfastighet............ kronor 481,254: —

» annan fastighet................ » 352,040: —

» kapital och arbete............ » 2,810,630:— » 3,643,924: —

Utdebitering per 100 kronor (borg. komm., kyrka

och skola) ........................................................................ » 15: 7 o

Utdebiterat belopp ............................................................ » 572,094: 30

Kalix den 22 december 1926.

Carl Lindbäck

Ordf. i kommunalnämnden.

Specifikation av skulder.

Upptaget år

Amorteringslån ................................ 1917

» 1922

» 1924

Tillfälliga lån och kreditivskuld ..............

Slutbetalas år

1946

1952

1935

Kapitalskuld
vid utgången
ar år 1925

39,610: 31
189,715: 86
54,363: 6 9
154,884: 50

Kronor 438,574: 3 6

Däri ingå ieke reslförda utskylder 285,747: 3a.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Bil. F.

Att vid Karlsborgs och Båtskärsnäs sågverk under nedan angivna år utbetalts
arbets-, förmans- och tjänstemannalöner med nedanstående belopp:

Karlsborgs sågverk.

År	1920	kronor 1,207,700: 3 4		100 % drift
»	1921	»	787,409: 41	cirka	65 % »
»	1922	»	697,394: 2 8	»	57 X »
»	1923	»	1,060,721: 02	»	87 X »
»	1924	»	883,297: 15	»	73 % »
»	1925	»	807,928: 40	»	66 % »
»	1926	»	121,151: 32	» ingen drift enbart utskeppa.
		Båtskärsnäs sågverk.
År	1920	kronor	725,364: 5 8		100 X drift
»	1921	»	395,479: 64	cirka	54 X »
»	1922	»	380,797: 84	»	52 X »
»	1923	»	555,771: io	»	76 X »
»	1924	»	345,137: 66	»	47 X »
»	1925	»	415,680: 4 2	»	57 X »
»	1926	»	560,785: 30	»	100 X t. o. m. 30 oktober

samt att för tillämnad industri vid Karlsborg beräknas för ovan nämnda
kategorier komma att utgå för en produktion av 8,000 standards sågad vara
och 15,000 ton sulfatmassa eventuellt för 12,000 standards sågad vara och

18.000 ton sulfatmassa, approximativt:

8.000 standards sågad vara............................................................ kronor 334,400

eventuellt 12,000 standards sågad vara .... kronor 501,600

15.000 tons massa............................................ » 562,500

eventuellt 18,000 tons massa........................ » 633,000

Kronor 1,134,600 kronor 896,900

och att vid Båtskärsnäs sågverk efter modernisering, full produktion, inklusive
mindre partier props och övrig halvförädlad vara beräknas approximativt
åtgå i arbets-, förmanna- och tjänstemannalöner cirka 560,000 kronor
intygas.

Båtskärsnäs den 12 februari 1927.

Emil Lindgren

Disponent.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Bil. G.

Till kungl. k o romersk o 11 eg i uui, Stockholm.

Enligt uppdrag få vi härmed lämna utlåtande över ett förslag till en
industrianläggning vid Karlsborg, Nederkalix.

Förslaget upptager iståndsättande av sågen och sulfat fabrik eu vid Karlsborg.
Sågen skulle fullständigt moderniseras. För sulfatfabriken måste
helt nytt maskineri anskaffas, emedan det förutvarande är bortsålt, och
endast husen finnas kvar.

Den utredning vi här lämna omfattar endast sulfatfabriken. Huruvida
de befintliga byggnaderna befinna sig i det skick, att de kunna användas,
är för oss omö jligt att bedöma, då vi icke ha besökt platsen. Enligt vad vi
inhämtat äro utrymmena tillräckliga för 15,000 tons tillverkning.

Av förslaget framgår, att cellulosafabriken skall erhålla mer än hälften
av sin ved i form av rundtimmer. Det torde böra anmärkas, att de
norrländska sulfatfabrikerna få över hälften av veden i form av sågverksavfall.
Vidare avses, att hälften av sågverksavfallet skall inköpas från
andra sågverk. Om fabriken skall vara endast ett appendix till sågverket,
är ur denna synpunkt dess kapacitet onödigt stor. Men man kan dock icke
tillråda att bygga en sulfatfabrik för mindre kapacitet än 15,000 tons
emedan driftekonomien då skulle bli dålig.

Beträffande möjligheten att driva en sulfatfabrik på platsen må anföras
följande.

Klimatet kommer att under vintern bereda åtskilliga svårigheter såväl
på grund av vedens nedisning, snöhinder för transporter, ökad värmeåtgång
som kostnader för underhåll av byggnader.

Fabrikationsvattnet är ganska salt, och då detta är en stor olägenhet,
måste sannolikt anordningar vidtagas för att erhålla bättre vatten. Därigenom
ökas anläggningskostnaden.

Enligt vad som meddelats oss, uppstå på grund av det öppna, oskyddade
läget svårigheter för upptagande av veden. Då därtill kommer att upptagningstiden
bär blir mycket kort, måste synnerligen effektiva upptagningsanordnin
gar för veden uppsättas. Dessa medföra naturligtvis eu ökning
i anläggningskostnaden, som vi anse böra ökas från 3,200,000 till

3,500,000 kronor.

De höga frakterna öka i avsevärd grad kostnaderna för råmaterial och
maskinförnödenheter.

Då fabriken kommer att drivas under särskilt svåra förhållanden, måste
den skötas av en högt kvalificerad fackman. Administrationskostnaderna
bli därför relativt höga.

En betingelse för att fabriken skall kunna bestå i konkurrensen på
marknaden är, att den tillverkar bästa kvalitet. Veden måste därför barkas,
och den från sågarna kommande häcken måste vara från barkat
timmer.

Alla dessa omständigheter komma att fördyra, men dock icke omöjliggöra
fabrikationen. De högre tillverkningskostnaderna böra kompense -

Kungl. Majrts proposition Nr 252.

ras av det billiga vedpris, som kan beräknas i dessa trakter, där avsättningsmöjligheterna
för furu äro mycket små. Man måste dock, på grund
av vad nedan kommer att anföras, vara beredd på att nedbringa de i förslaget
upptagna vedpriserna.

Den i förslaget upptagna tillverkningskalkylen anse vi vara fullt bärig
för sydligare belägen fabrik. De här ovan angivna förhållandena verka
dock fördyrande på tillverkningen, och vi anse därför att tillverkningskalkylen
måste höjas med minst 5 kronor per ton.

Vad beträffar det beräknade försäljningspriset, torde man böra beakta
en del omständigheter. Visserligen har förbrukningen av sulfatpapper
ökats i mycket hög grad under de sista åren, huvudsakligen beroende på
den ökade användningen av papperssäckar för cement och av lådkartong.
Men tillverkningen har ökats i ännu större grad, vilket visat sig i sjunkande
priser. Följande uppställning visar produktionen av sulfatmassa
under en följd av år.

Produktion av sulfatinassa (totala) i ton.

	Sverige	Norge	Finland	Canada	U. S. A.	Summa
	155,000
1914.......................................	147,000	—	—	_	_
	167,000	—	—	_	_
1916......................................	203,000	—	_	_	_
1917.......................................	201,000	—	—	_	_
1918 .......................................	175,000	_	_	_
1919 .......................................	101,000	—		_	_
1920 ....................................	204,000	45,000	43,000	176,000	171,000	639,000
1921 ....................................	117,000	16,000	45,000	123,000	128,000	429,000
1922 ...................................	241,000	47,000	50,000	199,000	221,000	758,000
1923 ......................................	227,000	55,000	57,000	205,000	285,000	829,000
1924 .................................	298,000	48,000	56,000	198,000	275,000	875,000
1925 ....................................	332,000	57,000	64,000	219,000	371,000	1,043,000
1926 ................................	408,000	55,000	69,000	—	417,000	1,168,000
1927 .................................	464,000	63,000	—	—	476,000	1,291,000
1928 ................................	545,000	—	—	—	549,000	1,445,000
1929 .....................................	585,000	—	—	—	617,000	1,553,000

Siffrorna för 1927 och följande år äro beräknade efter de nuvarande
och under byggnad varande fabrikernas kapacitet.

Av uppställningen framgår att tillverkningen i Sverige och IT. S. A.
ökats och kommer att ökas i en oroväckande grad. Särskilt betänklig synes
ökningen i U. S. A., vilket land f. n. konsumerar cirka SO procent av
Sveriges export. Märkas bör även att siffrorna för innevarande och kommande
å,r äro beräknade under den förutsättning, att de nuvarande fabrikerna
icke öka sin produktion. Man torde dock höra beräkna någon utvidgning
av en eller annan fabrik samt taga hänsyn till den produktionsökning,
som genom tekniska framsteg inträder vid fabrikerna även utan egentliga
utvidgningar.

Det i fabrikens vinstkalkyl antagna försäljningspriset 185 kronor per
ton motsvarar visserligen vad man för tillfället kan beräkna erhålla. För
att detta pris skall bli bestående, måste man dock förutsätta nya användningsområden
för sulfatpapper, och sådana torde icke vara att påräkna
under de närmaste åren. Skulle marknadspriset närma sig den av
oss angivna tillverkningskostnaden, måste vedpriset sänkas, för att fabri -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 252.

ken skall kunna bära sig. Vid uppgörande av leveranskontrakt med domänstyrelsen
och enskilda måste bestämmelser intagas, som tillåta en sådan
justering av vedprisen.

Stockholm den 18 maj 1927.

S. Sandberg. Berthold Smärt.

Bil. H.

Herr kommerserådet Ragnar Sohlmap, Stockholm.

Anmodad att yttra mig över räntabiliteten av kapital, som nedlägges i
Karlsborgs sågverk, får undertecknad med ledning av herrar Svanbergs,
Lindbergs m. fl. utredning som sin uppfattning uttala följande.

Det har antagits att för trävaror skulle kunna erhållas ett medelpris av
£ 12.—.—. Jag biträder denna uppfattning, men anser att priset ligger i
överkant.

Den kvantitet råvara, som beräknas åtgå per standard, beror på timrets
kvalité, om vilken jag icke bestämt kan yttra mig. Det förefaller mig
emellertid, som om den beräknade åtgången vore försvarlig. Tillverkningskostnaderna
synes mig vara för lågt beräknade, om antalet kubikfot
virke skall hållas så lågt per standard. I en bifogad kalkyl har jag begagnat
mig av statistiken från ett modernt sågverk i Umeåtrakten, som
har en kapacitet av 20,000 standards per år. Dessa siffror hava under senaste
tre åren varit så gott som konstanta, och betvivlar jag, att ett sågverk
beläget så långt norrut som Karlsborg kan uppnå liknande resultat,
försåvitt arbetarna skola beredas drägliga existensvillkor.

Vid beräkning av den ränta, som drabbar varje standard, har jag utgått
ifrån att skeppningama börja den 1 juni. Vid skeppningssäsongens slut
kan icke hela lagret vara utskeppat, enär det är praktiskt omöjligt att erhålla
sådana specifikationer, att allting kan utförsäljas, utan att man gör
väsentliga prisreduktioner. Det har därför visat sig mest ekonomiskt att
räkna med ett överliggande lager av allra minst 25 procent av årstillverkningen.
Jag har därför räknat att allt det, som försågas efter den 1 juni,
kommer att bli överliggande till nästkommande år. För sågverksrörelsen
är sålunda den 1 juni följande kapital bundet:

för inköp av sågverk jämte modernisering av detsamma ____Kr. 500,000

8.000 stds., som hava beräknats kosta kr. 171: — pr std....... » 1,400,000

260.000 kbf. timmer i flottled å 48 öre per kbf............... » 124,800

1.700.000 kbf. timmer i flottled å 45 » » » » 765,000

Sunlma Kr. 2,789,800.

Jag har icke tagit hänsyn till att enligt förslaget det virke, som kungl.
domänstyrelsen skulle komma att leverera, icke betalas förrän den 15 september.
Ä andra sidan erinrar jag, att trävaror i bästa fall betalas med
växlar per 4 månader. Som det är oekonomiskt diskontera annat än 3 månaders
växlar, kunna icke pengar erhållas förrän tidigast i juli månad.
Dessutom komma icke alla varor att utskeppas i början av säsongen, utan
kommer detta att ske successivt under hela sommaren och hösten.

Rungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Jag har icke upptagit något värde för kokflis eller bränsleflis, men har
å andra sidan icke helastat tillverkningen med harkningskostnad. Huruvida
avfallet har något värde eller icke, heror helt och hållet på sulfatpriserna.
Med de priser, som för närvarande erhållais, 185 kronor, kan icke
sulfiatfabriken betala så höga priser, som angivits i kalkylen.

Huruvida verket kan moderniseras till angivet pris, är mig omöjligt att
säga. Dock synes mig föreslagen inköpssumma 200,000 kronor orimligt
hög. Skall kokflis produceras, måste ganska dyrhara omändringar göras,
och betvivlar jag att föreslagen summa är tillräcklig. Verket är för närvarande
synnerligen förfallet, och kräver en genomgående reparation.
Upplysningsvis ber jag få meddela, att ett par mil därifrån ligger en modern
såg, Båtskärsnäs, som även lär skola nedläggas. Den är i alla avseenden
konkurrenskraftig och bör hava större utsikter för förräntning av
nedlagt kapital.

Bifogade kalkyl över tillverkningskostnaderna vid Karlshorgs sågverk
visar ett överskott av 15 kronor pr standard. Härtill kommer vinsten av
splittved samt eventuell vinst å bränsle- och kokflis. Den vinst, som sålunda
ernås, skall täcka skatter, amorteringar, allmänna omkostnader och
lämna ett eventuellt överskott.

Jag har i min kalkyl sökt att så välvilligt som möjligt kritisera förelagt
förslag, och anser själv att kostnaderna förr kommer att över- än underskridas.

Huruvida på grund av särskilda omständigheter företagets tillkomst
bör befordras, beror på förhållanden, som äro undandragna mitt bedömande.

Stockholm den 19 maj 1927.

Med utmärkt högaktning
Karl Salm.

Kalkyl över tillverkningskostnad per std vid Karlsborgs sågverk.

Råvara enligt Svanbergs utredning ................................................

Sållning:

Arbetskostnader ............................................................ Kr. 23: 5 4

Övriga kostnader såsom sågblad, smörjämnen, remmar,
kättingar, andel i löner till förmän och tjänstemän
m. m................................................................. » 7: 7 3

Skeppningskostnad :

Arbetskostnader ........................................................... » 11: 57

Övriga kostnader såsom materialier, presenningar,

smörjämnen, bogseringar m. m............................ » 4: 97

Reparationer och underhåll........................................... » 3: 34

Assuranser av sågverksbyggnader, arbetarebostäder

och lager ......... » 2: ai

Räntor ....................................................................................................

Försäljningskostnader, diskonteringar, reklamationer m. m.
(enl. Svanbergs utredning) ..........................................................

Kr. 111: 23

» 53: 7 6
» 22: 6 7

» 12:96

S:a kronor 200: 62.

Skatter

Allm. omkostnader
Amorteringar

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.