Kungl. Maj:ts proposition Nr 250 (Proposition 1927:250)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Nr 250.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
en mellan Sverige och Finland den 10 mai 1927 avslutad konvention
rörande ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och
Muonio älvar m. m.; given Stockholms slott den 12 mai 1927.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll samt med
överlämnande av en mellan Sverige och Finland den 10 maj 1927 avslutad
konvention angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och
Muonio älvar, vill Kungl. Maj:t härmed dels äska riksdagens godkännande
av samma konvention dels ock föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen i övrigt
hemställt.

GUSTAF.

Paul Hellström.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 216 häft. (Nr 250.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Convention entre le Royaume de
Suéde et la République de Fållande
concernant 1’exploitation en
commun de la péche du saumon
dans les fleuves de Torneå (Tornio)
et de Muonio.

Sa Majesté le Roi de Suéde et le
Président de la République de Fållande,

animés du désir de favoriser les
relations d’amitié et de bon voisinage
entre les deux Stats,

ont résolu de conclure å cet effet
une Convention relative å 1’exploitation
en commun de la péche du saumon
dans les fleuves de Torneå
(Tornio) et de Muonio, et ont nommé
pour leurs Plénipotentiaires, savoir

Sa Majesté le Roi de Suéde:

Son Envoyé Extraordinaire et
Ministre Plénipotentiaire, Baron
C. F. H. Hamilton af Hageby,

Le Président de la République de
Finlande:

Le Ministre des Affaires Étrangéres,
Professeur K. V. Voionmaa;

lesquels, aprés s’étre communiqué
leurs pleins pouvoirs et les avoir
trouvés en bonne et due forme, sont
convenus des artides suivants:

Konvention mellan Konungariket
Sverige och Republiken Finland
angående ordnandet av det samfällda
laxfisket i Torne och Muonio
älvar.

Hans Majestät Konungen av
Sverige och Republiken Finlands
President,

besjälade av önskan att främja
vänskapliga förbindelser och god
grannsämja mellan de båda staterna,

hava beslutat i detta syfte träffa
en överenskommelse angående ordnandet
av det samfällda laxfisket
i Torne och Muonio älvar och hava
till sina befullmäktigade ombud
utsett,

Hans Majestät Konungen av
Sverige:

Sin befullmäktigade Minister i
Finland friherre C. F. H. Hamilton
af Hageby,

Republiken Finlands President:

Republikens Minister för utrikesärendena
Professor K. V. Voionmaa,
vilka, därtill vederbörligen befullmäktigade,
överenskommit om följande
artiklar:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Art. Ier.

La péche du saumon dans les fleuves
de Torneå (Tornio) et de Muonio,
depuis 1’embouchure, qui est censée
étre située entre la pointe nord de
Hellelä, du cöté finlandais, et la pointe
de Virtakari, sur la rive opposée,
pointe la plus proche du territoire
suédois, sera, en amont, aussi loin que
les dits cours d’eau constituent lafrontiére
entre la Suéde et la Finlande
et que le saumon y remonte, exploitée
en commun pour le compte des deux
Stats contractants, å l’exception toutefois
des pécheries (skatteförsålda laxfisken-verolle
myydyt lohenkalastukset)
suivantes, å savoir Sompaisenniska,
Alainen Korpikoski, Syväkoste
et Muuraissaari en Suéde et
Hellelä et Tuoppolansaari en Finlande.

Art. II.

Aussi longtemps que 1’exploitation
commune de la péche sera maintenue,
la péche du saumon et de la
truite saumonée sera interdite dans
la partie de Farchipel cötier situé
en face de 1’emhouchure du fleuve
qui est délimitée du cöté de la mer
par une ligne allant de la rive
méridionale de 1’ouverture de labaie
de Salmisviken (Salmenlahti) en passant
par les pointes les plus méridionales
des iles de Kraaseli et de Tirro
et par la pointe nord-ouest de l’ile
de Sellö jusqu’å la pointe sud-ouest
de 1’ile de Björkö (Pirkjö).

Les intéréts de 1’exploitation en
commun de la péche exigeant, en
outre, que vers le sud un passage
lihre soit laissé reliant les dites
eaux au détroit séparant les iles de
Stora Tervakari (Iso Tervakari) et de

Art. I.

Laxfisket i Torne och Muonio älvar
från Torne älvs mynning, vilken
anses befintlig emellan Hellelä norra
udde på finska sidan och udden
Virtakari på närmast motliggande
svenska land, skall, så långt upp
efter vattendragen som dessa bilda
gräns mellan Sverige och Finland
samt lax i dem uppstiger, brukas
samfällt för de fördragsslutande
staterna med undantag dock för följande
skatteförsålda laxfisken, nämligen
Sompaisenniska, Alainen Korpikoski,
Syväkoste och Muuraissaari
i Sverige samt Hellelä och Tuoppolansaari
i Finland.

Art. II.

Så länge det samfällda fiskebruket
bibehålies, skall allt fiske efter lax och
laxöring vara förbjudet i den del av
skärgården utanför älvsmynningen,
som mot havet begränsas av en linje,
dragen från södra stranden av Salmisvikens
mynning över sydligaste
udden av öarna Kraaseli och Tirro
samt Sellöns nordvästra udde till
Björköns sydvästra udde.

Enär det dessutom för det samfällda
fiskebruket fordras, för att
icke hindra laxens uppstigande, att
fri öppning lämnas i detta vattenområdes
fortsättning mot söder till
sundet mellan öarna Stora Tervakari

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Hamppuleiviskä, afin de ne pas
empécher le pöisson de remonter, il
sera également interdit d’établir de
chaque cöté du dit détroit des apparens
ou engins de péche d’une
longueur dépassant 200 métres.

Art. III.

Chacun des deux Stats contractants
disposera de la moitié de la
péche.

Art. IV.

Des apparens fixes de péche employés
jusqu’å ce jour, les suivants
seront supprimés Gömme constituant
des entraves au flottage, å savoir
les «pata-pato» de Danski, Buumi,
Törmä et Varttossaari. En outre, la
«pata-pato» de Marjosaari sera.ponr
la méme raison, transférée en un lieu
situé entre Pilot de Palosaari et la
cöte finlandaise que les Administrations
provinciales des provinces de
Norrbotten et d’Uleåborg (Oulu) détermineront
en commun.

La «pata-pato» de Kiviranta sera
provisoirement maintenue. Mais les
Administrations provinciales des
dites provinces pourront, sur la dömande
de 1’Association de flottage
des fleuves frontiéres de Torneå (Tornio)
et de Muonio (Torneå och Muonio
gränsälvars flottningsförening) (Tornion
ja Muonion rajajokien lauttausyhdistys),
et apres avoir pris 1’avis
de la Commission prévue å 1’article
XIII, décider qu’elle sera également
supprimée. La demande susvisée
devra étre faite auprés des Administrations
provinciales le ler octobre
au plus tard de 1’anné antérieure
å celle ou il est désiré que la dite
pécherie cesse d’étre exploitée.

och Hamppuleiviskä, skall det även
vara förbjudet att från någondera
sidan av berörda sund utsätta fiskeverk
eller fiskredskap till större
längd än 200 meter.

Art. III.

Vardera föredragsslutande staten
disponerar hälften av fisket.

Art. IV.

Av hittills använda fasta fiskeverk
skola följande såsom hinderliga
för flottningen nedläggas, nämligen
Danski, Buumi, Törmä och Varttosaari
pator, varjämte Marjosaari påta
av samma skäl skall flyttas till plats
mellan holmen Palosaari och finska
landet, som av länsstyrelserna i
Norrbottens och Uleåborgs län gemensamt
bestämmes.

Kiviranta påta skall tillsvidare
bibehållas, men må länsstyrelserna
i sagda län, på därom av Torne och
Muonio gränsälvars flottningsförening
gjord framställning och efter
hörande av den kommission, varom
i art. XIII sägs, kunna besluta om
nedläggande av jämväl detta fiskeverk.
Sådan framställning skall
göras hos länsstyrelserna senast den
1 oktober året före det, varunder
fiskeverket önskas nedlagt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Pour le fermage que 1’abandon des
pécheries fera perdre aux Stats contractants,
la susdite Association de
flottage versera une indemnité, dont
le montant est fixé pour la premiére
période déeennale de la durée de la
présente Convention, en ce qui concerne
les «pata-pato> de Danski,
Buumi, Törmä et Varttosaari, å 6,000
couronnes par an.

Le montant de Findemnité å verser
pour la perte du fermage de la
«pata-pato» de Kiviranta, dans le cas
ou celle-ci cesserait d’étre exploitée,
sera de 4,000 couronnes par an pendant
la premiére période déeennale
de la durée de la Convention.

Le montant de Findemnité å verser
apres 1’expiration de la premiére
période déeennale de la durée de la
Convention pour chaque pécherie
qui aura été supprimée, sera fixé en
commun par les Administrations
provinciales des provinces de Norrbotten
et d’Uleåborg (Oulu), aprés
qu’il aura été procédé å une enquéte
de 1’espéce prévue ci-dessous å
1’article XIII.

Art. V.

L’exploitation commune des pécheries
aura lieu:

a) aux grands appareils fixes de
péche de Sumisaari, de Marjosaari
et, aussi longtemps que celui-ci sera
maintenu, de Kiviranta, ainsi qu’aux
«notvarp-apajapaikka» les plus importants
de Karungi, de Vitsaniemi
au sud de «Kultanitty», de Puittamonsaari
(dite «Kultanitty»), de
Bockholmen et de Laurinhieta;

b) å des pécheries moins importantes,
telles que «strandpata-rantapato»,
«notvarp-nuotta-apaja> et

För den arrendeinkomst av fiskeverken,
som frångår staterna genom
fiskeverkens nedläggande, skall flottningsföreningen
erlägga ersättning,
som beträffande Danski, Buumi,
Törmä och Varttosaari pator för
första tioårsperioden av denna konventions
giltighetstid är bestämd
till 6,000 kronor för år.

Ersättningen för frångången arrendeinkomst
av Kiviranta påta,
därest denna bliver nedlagd, utgår
under den första tioårsperioden av
konventionens giltighetstid med 4,000
kronor för år.

Den ersättning för nedlagt fiskeverk,
som skall utgå efter den första
tioårsperioden av konventionens giltighetstid,
bestämmes gemensamt av
länsstyrelserna i Norrbottens och
Uleåborgs län, efter det sådan utredning
ägt rum, varom i art. XIII
här nedan förmäles.

Art. V.

Det samfällda fisket bedrives

a) vid de större fasta fiskeverken
Sumisaari och Marjosaari samt, så
länge det bibehålies, Kiviranta ävensom
vid de mera värdefulla notvarpen
vid Karungi, Vitsaniemi söder
om så kallade Kultaniitty, Puittamonsaari
(så kallade Kultaniitty),
Bockholmen och Laurinhieta;

b) vid mindre värdefulla fisken
såsom strandpator, notvarp och
andra fiskeverk för laxfångst;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

autres apparens destinés å la péche
du saumon;

c) å la cuiller et au moyen d’engins
assimilables.

Art. VI.

L’exploitation des pécheries spécifiées
å l’article V sous a) sera, en
ce qui concerne la « pata-pato''> de
Kiviranta pour un an, et concernant
les autres pécheries pour cinq années
consécutives, offerte en ferme:

celle des «pata-pato» de Kiviranta
et de Sumisaari, aux propriétaires
fonciers (hemmansägare-tilalliset)
des villages suédois de Mattila, Nedre
Vojakkala et övre Vojakkala, et des
villages finlandais de Kiviranta,
Nedre Vojakkala et övre Vojakkala
(Ala- et Ylä-Vojakkal);

celle de la «pata-pato» de Marjosaari,
aux propriétaires fonciers
des villages suédois de Matarengi,
Haapakylä et Kuivakangas, et des
villages finlandais de Närkki, Kuivakangas
et Kauliranta;

celle des pécheries (notvarp-nuottaapaja)
(apaja-paikka) de Karungi,
aux propriétaires fonciers des villages
suédois et finlandais de Karungi;

celle des «notvarp-apajapaikka»
de Vitsaniemi, Puittamonsaari et
Bockholmen, aux propriétaires fonciers
des villages suédois de Vitsaniemi,
Päkkilä et Koivukylä, et des
villages finlandais de Kainuunkylä
et Armassaari;

celle des «notvarp-apajapaikka»
de Laurinhieta, aux propriétaires
fonciers du village suédois de Niemis
et du village finlandais de Nuotioranta.

Si les offres n’aboutissent pas å
la conclusion de baux relatifs å

c) med drag och därmed jämförlig
redskap.

Art. VI.

Fiskerätten vid de under art. V a)
omnämnda fiskena skall, vad beträffar
fiskeverket Kiviranta, för ett
år och beträffande övriga fisken
för fem år i sänder hembjudas:

vid Kiviranta och Sumisaari pator
till hemmansägarna i de svenska
byarna Mattila samt Nedre och Övre
Vojakkala och i de finska hyarna
Kiviranta samt Nedre och övre
Vojakkala;

vid Marjosaari påta till hemmansägarna
i de svenska byarna Matarengi,
Haapakylä och Kuivakangas
samt i de finska byarna Närkki,
Kuivakangas och Kauliranta;

vid notvarpen i Karungi till hemmansägarna
i de svenska och finska
byarna Karungi;

vid notvarpen vid Vitsaniemi,
Puittamonsaari och Bockholmen till
hemmansägarna ide svenska byarna
Vitsaniemi, Päkkilä och Koivukylä
samt i de finska byarna Kainuunkylä
och Armassaari;

vid notvarpen vid Laurinhieta till
hemmansägarna i den svenska byn
Niemis och i den finska byn Nuotioranta.

Därest efter hembud avtal om
fiskerättens utövande vid ovan -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

1’exploitation des susdites pécheries,
soit avec les propriétaires fonciers
(hemmansägare-tilalliset) de 1’enseinble
ou de quelques-uns des villages
susdénommés, soit avec des
unions de propriétaires fonciers des
dits villages, 1’exploitation sera mise
aux enchéres publiques.

Avant la conclusion d’un bail de
1’espéce visée au présent article, des
dispositions seront prises concernant
les mesures de protection qui
seraient jugées nécessaires en vue
de parer aux dommages qui pourraient
résulter du flottage.

Art. VII.

L’exploitation des pécberies visées
å 1’article V sous b) pourra étre concédée
sur demande, pour des périodes
de cinq années consécutives, å la
communauté fonciére dite «byalagkyläkunta»
dans les limites de laquelle
la pécherie est située.

Si un particulier demande la
concession du droit de péche, celuici
sera, antérieurement å toute décision,
offert en ferme, soit å la «byalag-kyläkunta»,
soit å un ou plusieurs
participants de la «byalagkyläkunta»,
qui y ont un droit de
préférence.

Avant la conclusion d’un bail de
1’espéce visée au présent article, le
lieu et le mode d’exploitation de la
péche seront déterminés, ainsi que
les mesures de protection qui seraient
jugées nécessaires en vue de parer
aux dommages qui pourraient résulter
du flottage.

Art. VIII.

Le droit de pécher å la cuiller et
au moyen d’engins assimilables sera

nämnda fiskeplatser icke kommer
till stånd med hemmansägarna i
samtliga eller några av nu angivna
byar eller med sammanslutningar
av hemmansägare inom desamma,
skall fiskerättens utövande utbjudas
medelst offentlig auktion.

Innan avtal, varom i denna artikel
är fråga, slutes, skola bestämmelser
träffas om de skyddsanordningar
mot skada genom virkesflottning,
som må prövas nödiga.

Art. VII.

Fiskerätten vid de under art. V b)
inbegripna fiskena må efter ansökan
upplåtas till byalag, inom vars område
fiskeplatsen är belägen, för en
tid av fem år i sänder.

Anmäler sig till erhållande av
fiskerätt enskild sökande, skall före
avgörandet rättigheten hembjudas
åt byalaget eller delägare däri, vilka
äga företrädesrätt till dess erhållande.

Innan sådant avtal slutes, varom
i denna artikel stadgas, skola såväl
platsen och sättet för fiskerättens
utövande bestämmas som ock de
skyddsanordningar mot skada genom
virkesfiottning, som prövas nödiga.

Art. VIII.

Rätt till fiske med drag och därmed
jämförlig redskap skall upplåtas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

concédé pour la durée d’une année
civile contre acquittement des droits
d’un permis de péche, valable pour
un district déterminé et nommément
désigné sur le permis.

Art. IX.

Dans le cas ou le droit de péche
aurait été concédé dans les conditions
prévues aux artides VI ou VII, les
fermiers, si leur nombre est de cinq
au minimum, seront tenus de constituer
une association, dont les statuts
devront étre sanctionnés, si elle a
son siége en Suéde, par 1’Administration
provinciale de la province de
Norrbotten, ou, si elle a son siége
en Finlande, par 1’Administration
provinciale de la province d’Uleåborg
(Oulu), apres que 1’Administration
provinciale de 1’autre pays aura été
mise en mesure toutefois de donner
son préavis sur le profet de statuts.

Les statuts de 1’association, qui
devront étre essentiellement conformes
aux dispositions législatives
en vigueur dans le pays du siége
de 1’association, concernant les associations
économiques et les entreprises
coopératives, énonceront des
dispositions relatives aux bases de
la participation des associés et å
^obligation pour le conseil d’administration
de fournir des indications
détaillées sur les résultats de la
péche pendant l’année, ainsi que
tous autres renseignements qui pourraient
lui étre demandés.

Si le nombre des associés est inférieur
å cinq, les dispositions relatives
aux obligations leur incombant
seront insérées dans le bail.

för kalenderår mot lösande av fiskekort,
gällande för visst å detsamma
angivet distrikt.

Art. IX.

Upplåtes fiskerätt enligt bestämmelserna
i art. VI eller VII, skola
arrendatorerna, om de äro minst
fem, vara skyldiga att bilda en
förening, för vilken stadgar fastställas,
om föreningen har sitt säte
i Sverige, av länsstyrelsen i Norrbottens
län, eller, om den har sitt
säte i Finland, av länsstyrelsen i
Uleåborgs län, sedan dock länsstyrelsen
i det andra landet lämnats
tillfälle att yttra sig över förslaget.

Föreningens stadgar, som skola
uppgöras i huvudsaklig överensstämmelse
med gällande lagstiftning för
ekonomiska föreningar eller andelsföretag
i det land, där föreningen
har sitt säte, skola innehålla bestämmelser
om grunden för föreningsmedlemmarnas
delägareskap
samt om skyldighet för styrelsen
att lämna noggranna uppgifter rörande
fiskets utfall för året ävensom
de övriga upplysningar, som
kunna densamma avfordras.

Äro delägarna färre än fem, intagas
bestämmelser om dem åliggande
skyldigheter i upplåtelsekontraktet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Art. X.

Pour subvenir aux frais de la
surveillance de la péche dans les
eaux ou, aux termes des dispositions
de 1’article Ier, l’exploitation
aura lieu en commun, ainsi que dans
celles ou, å teneur de 1’article II, la
péche est interdite, chacun des deux
Stats contractants allouera un crédit
annuel de 3000 couronnes ou une
somme équivalente en monnaie finlandaise.

Art. XI.

En vue d’améliorer la péche du
saumon dans la zone de péche, les
deux Stats contractants construiront,
entretiendront et exploiteront
en commun, å Äkäsjoki dans la paroisse
de Kolari en Finlande, un établissement
de pisciculture. Les frais
en résultant seront couverts par le
produit des taxes å acquitter pour
l’amélioration de la péche du saumon
par l’Association de flottage des fleuves
frontiéres de Torneå (Tornio) et
de Muonio, conformément aux dispositions
de 1’article 2 de la Déclaration
du 3 juillet (20 juin) 1917 relative å
1’organisation du service de flottage
dans les fleuves de Torneå (Tornio) et
de Muonio, dans la teneur que présente
cet article dans 1’accord conclu
entre les deux Stats contractants
en date de ce jour.

La direction du dit établissement
de pisciculture sera assurée par des
personnes qualifiées, désignées par
la Direction de 1’Agriculture (lantbruksstyrelse,
maanviljelyshallitus)
de chacun des deux pays.

Dans le cas ou la présente Convention
viendrait å étre dénoncée

Art. X.

Till bestridande av kostnaderna
för fiskeritillsynen inom det i art. I
för samfällt begagnande angivna
fiskevattnet samt det i art. II för
fiske fridlysta området anvisar vardera
fördragsslutande staten ett årligt
belopp av 3,000 kronor eller
motsvarande belopp i finskt mynt.

Art. XI.

Till upphjälpande av laxfisket
inom fiskeområdet skola de fördragsslutande
staterna gemensamt
uppföra, underhålla och driva en
fiskodlingsanstalt vid Äkäsjoki inom
Kolari socken i Finland. De härmed
förenade kostnaderna skola täckas
genom de avgifter, vilka Torne och
Muonio gränsälvars flottningsförening
skall erlägga för fiskets upphjälpande
jämlikt art. 2 i deklarationen
angående ordnandet av timmerflottningen
i Torne och Muonio
älvar den 3 juli (20 juni) 1917, sådan
denna artikel lyder enligt denna dag
mellan de fördragsslutande staterna
träffad överenskommelse.

Ledningen av fiskodlingsanstalten
skall handhavas av sakkunniga, utsedda
av lantbruksstyrelsen i vartdera
landet.

Skulle denna konvention uppsägas
av endera fördragsslutande staten,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

par l’un des deux États contractants,
des négociations seront engagées
en vue d’assurer par la suite aussi
1’exercice en commun de la pisciculture.

Art. XII.

Aussi longtemps que la dime du
saumon actuellement perque n’aura
pas été remplacée par une redevance
Axe en argent, il sera prélevé, comme
par le passé, sur le produit total de
la péche du saumon et de la truite
saumonée, une dixiéme partie en
nature, qui sera partagée par moitié
entre les ayants-droit aux dimes
des États contractants. Chacun des
deux États aura pleine liberté de
répartir å son gré le produit des
dimes entre ses ressortissants.

Art. XIII.

Pour toutes les questions relatives
å la péche en commun, les Administrations
provinciales des provinces
de Norrbotten et d’Uleåborg (Oulu)
représenteront respeetivement les
deux États contractants. Avant
1’affermage de la péche conformément
aux dispositions de 1’article VI ou de
1’article VII, les susdites Administrations
provinciales feront procéder, par
1’organe d’une Commission composée
de trois ressortissants de chacun des
États contractants, dont l’un devra
étre un fonctionnaire du service des
pécheries, un autre un fonctionnaire
de 1’Administration centrale des
foréts, et le troisiéme une personne
connaissant les circonstances locales,
et qui seront désignés par leurs
pays respectifs, å une enquéte relative
aux conditions de raffermage.
Avant tout nouvel examen du chiffre

skola förhandlingar rörande ett fortsatt
gemensamt handha vande av fiskodlingen
upptagas.

Art. XII.

Intill dess nu utgående lax-tionde
varder uthytt mot bestämd penningeavgift,
skall, på sätt förut skett, av
all lax och laxöring, som erhålles,
tiondedelen in natura undantagas
för att i tvenne lika delar fördelas
mellan de fördragsslutande staternas
tiondeberättigade. Vardera staten
äger full frihet i avseende å fördelningen
av tiondet mellan sina egna
undersåtar.

Art. XIII.

Länsstyrelserna i Norrbottens län
och i Uleåborgs län skola i alla frågor,
som röra det samfällda fisket,
företräda de föredragsslutande staterna.
Innan upplåtelse av rätt till
fiske enligt art. VI eller VII äger
rum, skola länsstyrelserna genom
en kommission, bestående av tre från
vartdera landet förordnade personer,
av vilka en skall vara fiskeritjänsteman.
en skogsstatstjänsteman och den
tredje en med ortsförhållandena förtrogen
person, verkställa utredning
om villkoren för upplåtelsen. I
samma ordning skall även före förnyad
prövning av den ersättning,
som enligt art. IV skall erläggas av
Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening,
förslag om storleken
av denna ersättning uppgöras. Det
suall åligga denna kommission att
vid utövande av sitt uppdrag tillse,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

de 1’indemnité å verser, aux termes
de 1’article IV, par 1’Association de
flottage des fleuves frontiéres de
Torneå (Tornio) et de Muonio, it sera
également dressé dans les mémes
conditions un profet de fixation du
taux de cette indemnité. It incombera
å la dite Commission de veiller,
dans 1’exercice de son mandat, å ce
que les intéréts, tant de la péche
que du flottage, soient dument pris
en considération et sauvegardés.

Par 1’organe de la méme Commission,
qui ne se composera toutefois
dans ce cas que des deux fonctionnaires
du service des pécheries et
des deux personnes connaissant les
circonstances locales, les susdites
Administrations provinciales procéderont
également å une enquéte relative
å la division en districts de la
zone de péche, en vue de la concession
du droit de péche conformément aux
dispositions de 1’article Vill, ainsi
que concernant le montant de la taxe
å acquitter dans les divers districts
pour la délivrance des permis de
péche.

Art. XIV.

La présente Convention, rédigée
en langues suédoise, finnoise et
franqaise, et dont le texte franqais
fera foi, sera ratiflée å aussi
bref délai que possible, en ce qui
concerne la Suéde par Sa Majesté
le Roi de Suéde et en ce qui concerne
la Finlande par le Président
de la République, sous réserve de
1’approbation des Parlements respectifs.
Les instruments de ratiflcation
seront échangés å Stockholm aussitöt
que possible.

1 Deri finska texten har ej intagits här.

att såväl fiskets som flottningens intressen
bliva vederbörligen beaktade
och tillvaratagna.

Genom samma kommission, som
då emellertid skall bestå endast av
de två flskeritjänstemännen och de
två med ortsförhållandena förtrogna
personerna, skola länsstyrelserna
även verkställa utredning rörande
det gemensamma fiskeområdets uppdelning
i distrikt för upplåtelse av
fiskerätt enligt art. Vill ävensom
rörande storleken av den avgift, som
skall utgå för fiskekort inom de olika
distrikten.

Art. XIV.

Denna konvention, som är avfattad
på svenska, finska1 och franska
språken, av vilka i fråga om tolkningen
franska språket äger vitsord,
skall ratificeras snarast möjligt,
för Sveriges vidkommande av Hans
Maj:t Konungen av Sverige och för
Finlands vidkommande av Republiken
Finlands President under förutsättning
av respektive riksdagars
bifall. Ratifikationsurkunderna skola
utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 250.

Art. XV.

La présente Convention entrera
en vigueur le ler Janvier 1928.
Elle sera exécutoire pendant une
période de vingt ans, comptée å partir
de la dite date. Si elle n’est pas
dénoncée par l’un des deux États
contractants un an au plus tard
avant 1’expiration de la dite période,
elle restera en vigueur pour une
nouvelle période de vingt ans, et
sera censée ensuite prolongée de
vingt en vingt années, si elle n’a
pas été dénoncée un an au moms
avant 1’expiration de la derniére
période de vingt ans.

En cas de dénonciation de la Convention,
chacun des deux États rendera
dans son droit d’exploiter la
péche pour son propre compte dans
les limites de son territoire.

En foi de quoi, les soussignés,
dument autorisés å cet effet, ont
signé la présente Convention et y
ont apposé leurs sceaux.

Fait å Helsingfors (Helsinki), en
double expédition, le 10 mai 1927.

Våinö Voionmaa

(I.. s.)

Art. XV.

Denna konvention träder i kraft
den 1 januari 1928. Den gäller för en
tid av tjugu år räknat från nämnda
dag. Därest den ej senast ett år före
utgången av nämnda tidrymd blivit
uppsagd, skall den gälla för ytterligare
tjugu år, och skall den allt
framgent anses förlängd för tidrymder
av tjugu år, om den icke
minst ett år före utgången av närmast
föregående tjuguårsperiod blivit
uppsagd.

Därest uppsägning av konventionen
äger rum, återinträder vardera
staten i sin rätt att inom gränserna
av sitt område tillgodogöra sig fisket.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade,
underskrivit denna konvention
och försett den med sina
sigill.

Som skedde i Helsingfors i två
exemplar den 10 maj 1927.

Hamilton
(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström anmäler, efter
gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för
justitiedepartementet, ärende rörande avslutande av konvention med Finland
angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar,
samt anför därvid:

Det samfällda laxfisket i Torne älv har varit reglerat genom en den 23
februari 1897 mellan Sverige och Ryssland sluten konvention angående samfällt
brukande av laxfisket. Enligt denna konvention skulle sagda laxfiske,
jämlikt vissa i konventionen angivna bestämmelser, brukas gemensamt för
de kontraherande parternas räkning och vardera parten därvid disponera
hälften av fisket. Konventionen trädde i kraft den 14 mars 1902 och
gällde till den 14 mars 1917.

I sammanhang med avslutandet av sagda konvention träffades mellan
regeringarna tillika överenskommelse ’ angående åtgärder till skyddande och
ordnande av fisket i Torne älv och dess biflöden. Denna överenskommelse
avhandlas i deklaration den 23 februari 1897 rörande fastställande av stadga
för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde.

Vid tiden för utgången av giltighetstiden för 1897 års konvention hade
förberedelser vidtagits för en ny konvention i ämnet. En sådan avslutades
den 3 juli 1917, vilken dag jämväl överenskommelse träffades rörande
deklaration angående utfärdande av fiskestadga för Torne älvs fiskeområde
att träda i kraft samtidigt som konventionen. Vissa mellankomna omständigheter
föranledde emellertid, att sagda konvention ej blev ratificerad, i följd
varav ej heller överenskommelsen om fiskestadga trädde i tillämpning.

Ehuru sålunda 1897 års konvention upphörde att gälla, innan en ny
reglering vidkommande laxfisket i Torne älv kom till stånd, har en viss
ordning därutinnan upprätthållits i anslutning till konventionen. Länsstyrelsen
i Norrbottens län väckte nämligen i skrivelse den 17 januari 1920
förslag i fråga om sättet för utbjudande å auktion av regala laxfisken i
Torne älv, varjämte till jordbruksdepartementet från länsstyrelserna i Norrbottens
län och Uleåborgs län i Finland ingavs eu den 10 januari 1920
underskriven handling, enligt vilken överenskommits att hos respektive rege -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

ringar begära bemyndigande att med Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening
överenskomma om upplåtelse till föreningen enligt i handlingen
angivna grunder av vissa regala laxfisken, vilka ansågos vara hinderliga för
lösflottningen. Sedan liknande framställning gjorts hos finska regeringen,
har Kungl. Maj:t den 30 mars 1920 bemyndigat länsstyrelsen i Norrbottens
län dels att till flottningsföreningen på angivna villkor utarrendera vissa
av de regala fiskena dels ock att föranstalta därom, att fiskerätten vid återstående
två laxfisken utbjödes å offentlig auktion i den ordning, som föreskrives
i 1897 års konvention, dock att vissa angivna bestämmelser i konventionen
därvid icke behövde iakttagas. Bemyndigandet har sedermera
förnyats år 1925. Enahanda bemyndigande!!, som nu sagts, hava av den
finska regeringen lämnats länsstyrelsen i Uleåborgs län.

Vidare må erinras, att i sammanhang med konventionen och deklarationen
av den 3 juli 1917 genom deklaration samma dag överenskommelse träffades
angående ordnandet av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar, innefattande
dels antagande av stadga angående flottning av skogsalster i nämnda
gränsälvar dels ock fastställande av viss avgift för flottat virke. Stadgandet
rörande sagda avgift, vilken avsetts att användas till upphjälpande av laxfisket
i älvarna, återfinnes i artikel 2 i överenskommelsen, som efter vederbörlig
notväxling fastställts att gälla mellan Sverige och Finland.

Efter det under åren 1917 — 1920 frågan om ordnandet av förhållandena
beträffande laxfisket i gränsälvarna varit föremål för förberedande förhandlingar
mellan Sverige och Finland, beslöto år 1920 de båda ländernas
regeringar samfällt, att ovannämnda år 1917 upprättade konvention samt
deklaration rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande skulle
underkastas granskning av en kommission, bestående av två personer från
vartdera riket. Åt den kommission, som tillsattes för ändamålet, uppdrogs
jämväl att inkomma med motiverat förslag rörande förändrade bestämmelser
i det ämne, som regleras i artikel 2 i deklarationen angående ordnandet
av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar. Sedermera utvidgades
kommissionens uppdrag att omfatta även fråga om åtgärder för
åstadkommande av en effektiv övervakning av fisket i Torne och Muonio
älvar och utökades i sammanhang härmed ledamöternas i kommissionen
antal till sex.

Svenska ledamöter av kommissionen voro vid tiden för slutförandet av
kommissionens uppdrag landshövdingen N. G. Ringstrand, landsfogden
J. Svanström och fiskeriintendenten O. H. Olofsson samt finska, ledamöter professorn
T. H. Järvi, assessorn I. W. Wallenius och borgmästaren A. Tornberg.

Kommissionen har den 7 februari 1924 avslutat sitt uppdrag med framläggande
av betänkande jämte förslag till dels konvention mellan Sverige
och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och
Muonio älvar, dels stadga för fiskets bedrivande i Torne älvs fiskeområde,
dels ock förändrad lydelse av artikel 2 i den mellan Sverige och Finland
gällande deklarationen angående ordnandet av timmerflottningen i Torne

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

och Muonio älvar. De avgivna förslagen äro avfattade såväl å svenska som
å finska språket. Vid nämnda förslag till konvention är fogad reservation i
vissa delar av assessorn Wallenius. I övrigt är kommissionens förslag
enhälligt.

I sitt betänkande har kommissionen tillika yttrat sig över en till jordbruksdepartementet
inkommen framställning från hemmansägaren A. Wiinikka
jämte ett antal andra personer i Över Torneå socken i fråga om viss fiskerätt
i Torne älv, vilken framställning överlämnats till kommissionen.

I samband med överlämnande genom eget utlåtande den 7 februari 1924 av
sagda betänkande och förslag hava de svenska ledamöterna i kommissionen
jämväl utlåtit sig beträffande en av länsstyrelsen i Norrbottens län med
skrivelse den 29 januari 1924 till Kungl. Maj:t översänd framställning från
G. Hietala med flera hemmansägare i Torakankorva by i Över Torneå socken
i fråga om nyttjanderätten till vissa fiskepator 1 i Torne älv, vilken framställning
överlämnats till ordföranden i kommissionens svenska avdelning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har den 19 december 1924 avgivit utlåtande
över kommissionens förslag, och har länsstyrelsen därvid tillika utlåtit sig
över en av Leo Lahti, Isak Pellikä och Runo Hietala, enligt uppdrag vid
möte med strandägare å såväl svenska som finska sidan av Torne älv, hos
Kungl. Maj:t den 24 november 1924 gjord framställning i fråga om fiskeförhållandena
i Torne älv.

över kommissionens betänkande och förslag hava utlåtanden vidare avgivits
den 15 januari 1925 av lantbruksstyrelsen, den 14 september 1925 av
domänstyrelsen, den 14 oktober 1925 av kammarkollegium, den 2 november
1925 av vattenfallsstyrelsen, den 9 i sistnämnda månad av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
den 20 i samma månad av statskontoret samt den 9
februari 1926 ånyo av domänstyrelsen. I ärendet har härefter inkommit
en skrivelse av den 27 december 1926 från Norrbottens läns hushållningssällskap,
varjämte styrelsen för Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening
däri avgivit ett yttrande av den 9 februari 1927. Slutligen har
utredning i viss del av ärendet lämnats dels av lantmäteristyrelsen i utlåtande
den 19 november 1925 dels ock av länsstyrelsen i Norrbottens län
i utlåtanden den 31 december 1925 och den 11 februari 1926, varefter viss
ytterligare utredning verkställts genom länsstyrelsen.

De av kommissionen utarbetade förslagen hava sedermera, efter det samråd
i ärendet ägt rum med vederbörande finska myndigheter, inom jordbruksdepartementet
varit föremål för vidare bearbetning, därvid i förslagen vidtagits
vissa ändringar samt formella jämkningar. Härefter har översättning
av förslagen till franska språket verkställts.

I likhet med 1897 års konvention utgår föreliggande konventionsförslag Äganderätt
från att laxfisket i gränsälvarna, med undantag av vissa
fisken, tillhör staten. I sådant

med
avseende

skatteförsålda
har kommissionen åberopat och

1 Laxfiskeverken i förevarande fiskevatten benämnas pator.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

hänfört sig till den vidlyftiga utredning, som i frågan förebragts i samband
med förarbetena till 1897 års konvention; och har kommissionen förklarat
sig för sin del icke kunna finna, att under tiden därefter några omständigheter
framkommit, som kunde föranleda till tvivelsmål angående kronans
rätt till laxfisket.

Beträffande kronans rätt i förevarande avseende hava emellertid, såsom
jämväl var fallet vid tillkomsten av nyssnämnda konvention, starka gensagor
mött från ortsbefolkningens sida. Sålunda framgår av kommissionens
protokoll, att vid förberedande sammanträden, som kommissionen haft med
ortsbefolkningen, bestämda protester rests mot påståendet om kronans äganderätt
till laxfisket i vattendragen. I stort sett enahanda synpunkter, som kommit
till uttryck vid dessa sammanträden med ortsbefolkningen, ligga också till
grund för förenämnda från Wiinikka med flera i Över Torneå socken inkomna
framställning, som går ut på, att hemmansägarna måtte erhålla fri laxfiskerätt
i sina fiskevatten samt att, såsom orden lyda, alla mot gamla rättigheter
stridande regler måtte avvändas.

Den förut omförmälda framställningen av G. Hietala med flera strandägare
i Torakankorva by avsåg tillstånd att bibehålla nyttjanderätten till
vissa högvattenspator, som uppgivits vara belägna ovanför de regala laxfiskeverken.
Beträffande denna framställning hänvisa de svenska ledamöterna
i kommissionen i sitt utlåtande till vad i kommissionens allmänna motivering
anförts om kronans rätt till laxfisket i gränsälvarna.

I den av Lahti, Pellikä och Runo Hietala gjorda framställningen, som
tillkommit efter det kommissionen avgivit sitt betänkande, har hemställts,
att det uppgjorda konventionsförslaget liksom ock förslaget till fiskestadga
måtte få förfalla och frågan om ordnandet av laxfisket i gränsvattendragen
i hela dess omfattning överlämnas till prövning av en ny kommission, vari
såsom medlemmar också skulle ingå representanter för jordägarna. Denna
framställning åtföljes av en omfattande utredning, som går ut på att visa,
att laxfisket icke är kronan tillhörigt utan tillkommer de särskilda hemmanen.
I framställningen anföres vidare, att man vid omarbetande av
konventionsförslaget borde söka skapa ett system, enligt vilket laxfisket,
utan förnekande av jordägarnas äganderätt därtill, utövades samfällt av
jordägarna enligt dem tillkommande andelar mot en till staten utgående
skälig avgift. I denna framställning göras vidare en del anmärkningar
mot vissa särskilda delar av kommissionens förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att länsstyrelsen ej ansett
sig hava anledning att för närvarande gå närmare in på frågan om det
krav på resning av spörsmålet om äganderätten till laxfisket i Torne älv,
som syntes ligga bakom sist sagda framställning, då nämligen enligt länsstyrelsens
mening tillfyllestgörande utredning om staternas äganderätt till
fisket redan förut förefunnes och kommissionen för sitt arbete tagit till utgångspunkt,
att denna äganderätt vore klar. Länsstyrelsen kunde ej heller
av de förebragta handlingarna finna anledning frångå denna grund. Ville

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

strandägarna göra sin uppfattning gällande, hade de att väcka process mot
kronan. Tills vidare och intill dess en sådan process blivit slutligen avgjord,
syntes ingen annan utgångspunkt vara möjlig än att staterna såsom
hittills betraktades såsom ägare av fisket och att konventionen avslutades
på denna bas.

Kammarkollegium har åberopat av kollegium vid tidigare tidpunkt avgivet
utlåtande, däri framhållits, att laxfisket i Torne älv vore Kungl. Maj:t
och kronan tillhörigt; och har kollegium nu i denna del vidare anfört att,
enär efter tiden för avgivande av sagda utlåtande icke, såvitt för kollegium
vore känt, någon omständighet tillkommit av beskaffenhet att förringa giltigheten
av nämnda regalrätt, som måste anses omfatta laxfisket jämväl
i Torne älvs bivattendrag, den av Lahti, Pellikä och Runo Hietala gjorda
framställningen icke syntes höra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Det av kommissionen framlagda förslaget till konvention upptager be- Konventionens
stämmelser angående samfällt brukande av laxfisket i Torne och Muonio mnehåU''

älvar, angående upplåtande av rätt till laxfiske i älvarna samt sättet för
tillgodogörande av upplåten fiskerätt, angående bestridande av kostnad för
fiskeritillsyn samt upprättande och drivande av eu laxodlingsanstalt till
upphjälpande av laxfisket inom fiskeområdet. Vidare innehåller förslaget
bestämmelse om förbud mot fiske inom viss del av den utanför vattendragen
liggande skärgården. Konventionens giltighetstid har föreslagits till tjugu år.

Därest ej uppsägning sker ett år före utgången av konventionens giltighetstid,
avses, enligt kommissionens förslag, att densamma skall fortfara att
oförändrad gälla i ytterligare tjugu år.

Konventionsförslaget överensstämmer i väsentliga delar med 1897 års
konvention. För de huvudsakligaste skiljaktigheterna samt de skäl för förändrade
bestämmelser, som åberopats av kommissionen, ävensom för vad i
sådant avseende anförts i myndigheternas utlåtanden, torde jag här nedan
få i korthet lämna redogörelse.

Området för det samfällda laxfiskebruket utgjordes enligt 1897 års konvention
av Torne älv från Muonio älvs inflöde till norra ändan av Svensarön.
Enligt kommissionens förslag (art. I) har området följande utsträckning:
från Torne älvs mynning till så långt i Torne och Muonio älvar, som
dessa bilda gräns mellan de båda länderna och lax uppstiger i älvarna.

Området för det samfällda fiskebruket är alltså föreslaget att utsträckas
både uppåt och nedåt. Genom den föreslagna utvidgningen av området till
viss del av Muonio älv har avsetts att bereda befolkningen efter denna älv
tillfälle till laxfångst i likhet med befolkningen där nedanför, och har sagda
utvidgning av laxfiskeområdet av kommissionen angivits såsom ett tillmötesgående
mot ortsbefolkningens önskemål och eu gärd av rättvisa mot
befolkningen. Den föreslagna utvidgningen nedåt från Svensarö till Torne
älvs mynning har föranletts av önskemålet att lämna befolkningen tillfälle
att å detta område, där fiske enligt den gamla konventionen varit förbjudet,

Bihang till riksdagens protokoll i927. 1 samt. ''lits höft. (Nr 250.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

utnyttja det fördelaktiga tillfälle, som bär erbjuder sig att idka dragfiske
efter i älvens nedre lopp uppstigande, ej lekfärdig laxöring.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av området för det samfällda laxfisket
har icke rönt någon gensaga i de av myndigheterna avgivna yttrandena.

För att möjliggöra laxens obehindrade uppgång i det område, som avsågs
för samfällt laxfiskebruk, fanns i 1897 års konvention stadgande om förhud
mot laxfiske inom viss angiven del av skärgården utanför Torne älvs mynning.
Kommissionen har, med hänsyn till den stora vikten för det samfällda
laxfiskebruket av att laxens uppgång från havet icke förhindras,
föreslagit en avsevärd utvidgning av detta förbudsområde i skärgården
(art. II). I sammanhang härmed har kommissionen emellertid erinrat att,
då laxfisket inom viss del av det ifrågasatta förbudsområd et å svenska sidan
tillhörde strandägarna, de föreslagna bestämmelserna i denna del, i vad de
berörde Sverige, syntes böra bliva föremål för särskild behandling.

Med anledning härav hava, sedan lantmäteristyrelsen lämnat utredning
angående förekomsten av enskilda tillhöriga laxfisken inom ifrågavarande
område, genom länsstyrelsens i Norrbottens län försorg förts vissa förhandlingar
med de särskilda fiskerättsägarna. Dessa förhandlingar hava givit
som resultat, att samtliga innehavare av laxfiskerätt inom det avsedda förbudsområdet
hava förklarat sig icke hava något att erinra mot de i denna
del föreslagna bestämmelserna. I

I fråga om upplåtande av fiskerätt inom området för det samfällda laxfiskebruket
skiljer sig kommissionens förslag avsevärt från bestämmelserna
i 1897 års konvention. Enligt dessa skulle det samfällda laxfiskebruket
bedrivas vid högst åtta större fasta fisken. Rättigheten till fiskets bedrivande
skulle av vardera parten först hembjudas åt ortens allmoge på
vardera sidan ävensom åt innehavare av så kallade privilegierade fisken.
Resultaten av hemhuden skulle av vardera parten meddelas den andra. Om
endera av parterna härefter tillkännagåve för den andra, att han föredroge,
att fiskerätten varje år utbjödes å offentlig auktion, skulle sådan anordning
vidtagas av båda parterna.

I detta sammanhang torde böra erinras, hurusom till följd av lämnat
medgivande till lösflottning i gränsälvarna en del av de fasta fiskena måst
nedläggas, emedan de visat sig inkräkta så mycket på älvfåran, att rationell
lösflottning förhindrades eller försvårades. Sålunda hava under de senaste
åren av de fasta fiskena endast två varit i bruk, nämligen Sumisaari och
Kiviranta pator, under det att de övriga varit nedlagda mot att flottningsföreningen
härför erlagt viss avgift, vilken anordning vidtagits i enlighet med
förenämnda, vederbörande länsstyrelser 1920 och 1925 givna bemyndigande!!.

Laxfiskekommissionen utgår också från att endast två fasta fiskeverk
framdeles skola vara i bruk. Emellertid finner kommissionen, att en sådan
inskränkning av de fasta fiskenas antal skulle vålla en i hög grad minskad
beskattning av laxbeståndet, vilken kommissionen ej ansett påkallad av för -

Kungl. Maj:ts ''proposition Åt 250.

hållandena. Detta, jämte önskvärdheten att tillfälle till laxfångst matte
kunna i större utsträckning än hittills beredas allmogen efter älvdalen, har
föranlett kommissionen att föreslå, att rätt till laxfiske skulle upplåtas ej
endast vid nämnda två gamla regala laxpator utan även under andra former
(art. V).

Kommissionen har sålunda ansett lämpligt att bereda den allmoge, som
ej kan deltaga i de större laxfiskenas utnyttjande, tillfälle till anordnande
av smärre fasta eller med dem jämställda fisken. Vidare har kommissionen
ansett fiske med drag eller annan dylik redskap, vilket fiske hittills varit
förbjudet, kunna medgivas utan skada för laxfisket. Därigenom skulle, säger
kommissionen, också den del av befolkningen, som av ekonomiska eller
andra skäl ej kan deltaga i laxfisket med annan redskap, beredas möjlighet
till laxfiske. Vidare skulle upphävandet av förut gällande förbud mot dragfiske
medföra en lättnad i bevakningshänseende.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts har kommissionen skilt mellan
tre olika slag av laxfisken, nämligen

1) laxfiske i de regala patorna samt i sådana notvarp, som på grund av
sitt större värde äro att jämställa med dessa,

2) laxfiske i mindre strandpator, notvarp och andra fiskeverk för laxfångst
samt

3) laxfiske med drag och därmed jämförlig redskap.

Fisket i de regala patorna och vid de värdefullare notvarpen skulle hembjudas
till hemmansägarna i de närmast varje fiskeställe belägna byarna.
Endast om efter sålunda gjort hembud avtal icke komme till stånd med
hemmansägarna eller sammanslutningar av dem, skulle fiskerätten utbjudas
på offentlig auktion (art. VI). I stort sett enahanda bestämmelser skulle
gälla beträffande upplåtandet av fiskerätten vid de i andra gruppen upptagna
liskena. Upplåtelse skulle dock ske efter ansökan, enär det vore omöjligt
att på förhand angiva var anordnande av sådana smärre fisken utan olägenhet
kunde ske (art. VII).

Vid upplåtelse enligt art. VI och VII skulle arrendatorerna, där de vore
minst fem, hava skyldighet att sammansluta sig i en förening, vars stadgar
skulle fastställas, om föreningen hade sitt säte i Sverige, av länsstyrelsen i
Norrbottens län och, om den hade sitt säte i Finland, av länsstyrelsen i
Uleåborgs län (art. IX).

Vad slutligen beträffar tillstånd till fiske med drag, skulle sådant givas
genom utlämnande av fiskekort (art. VIII).

Gent emot vad kommissionen i dessa avseenden föreslagit bär icke gjorts
någon erinran av de i ärendet hörda myndigheterna i annat avseende än
att — i anslutning till ovan omförmälda, inom kommissionen av finske
ledamoten assessor Wallenius avgivna reservation — vissa anmärkningar gjorts
mot förslaget att bibehålla allenast två av de gamla fiskepatorna.

Flottningsföreningen hade på sin tid hemställt om nedläggande antingen
av alla fiskepator eller ock av samtliga utom ovannämnda Sumisaari påta.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Kommissionens förslag går ut på, att Sumisaari påta fortfarande skulle
vara upplåten för laxfångst samt att en förut nedlagd påta, Marjosaari, skulle,
flyttad till en närliggande plats Palosaari, upplåtas för sådan fångst. Övriga
pator, alltså även Kiviranta, skulle såsom hinderliga för flottningen vara
nedlagda.

Beträffande Kiviranta påta liar kommissionen anfört huvudsakligen följande:
Piskeverkets nedläggande hade avsetts skola ske i samband med en
av behovet påkallad utvidgning av anordningarna för virkets utsortering
vid Svensarö. Kiviranta påta vore emellertid ett av de bästa fiskena i älven.
Efter dess nedläggande skulle dessutom av de gamla regala patorna återstå
endast en, varigenom möjligheten till laxfiske knappast skulle kunna
utnyttjas tillräckligt. Av dessa skäl borde enligt kommissionens mening
Kiviranta patans nedläggande tillstyrkas endast under förutsättning, att det
till fullo vore styrkt, att virkessorteringens ordnande ej kunde låta sig förena
med patans bibehållande. För att erhålla visshet huru härmed kunde förhålla
sig hade kommissionen låtit höra i ämnet sakkunniga personer. Av
de upplysningar dessa lämnat hade framgått, att en ökning av mängden av
flottgods säkerligen vore att förvänta i en nära framtid, och att detta nödvändiggjorde
en utvidgning av sorteringen, som ej läte förena sig med
Kiviranta patans bibehållande, samt att sorteringens förläggande till annan
plats, och då närmast nedanför älvmynningen, skulle möta så stora olägenheter
av ekonomisk och praktisk natur, att en sådan förflyttning endast i
yttersta nödfall borde försökas. Då härtill komme, att Kiviranta påta redan
nu vore svår eller omöjlig att skydda för skada av flottgodset, vilket förhållande
givit upphov till upprepade skadeståndstvister mellan flottningsföreningen
och fiskearrendatorerna, funne kommissionen kravet på detta
fiskes nedläggande vara fotat på så starka skäl, att kommissionen för sin del
ej kunde motsätta sig detsamma.

Mot kommissionens förslag i denna del reserverade sig, såsom förut antytts,
assessor Wallenius, vilken därvid framhöll, att det på grund av älvens bredd
å ifrågavarande ställe syntes möjligt att bibehålla Kiviranta puta till dess
den flottade virkesmängden ökades betydligt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i denna fråga anfört, att länsstyrelsen
funne bestyrkt, att ett bibehållande av Kiviranta patan ej vore möjligt,
när flottleden i Torne älv bleve utbyggd för hela den stockfångst, som älven
kunde ge. Emellertid hade flottningsföreningen i eu skrivelse till länsstyrelsen
den 25 november 1924 anfört bland annat, att ett bibehållande av
Kiviranta påta läte sig göra under de närmaste åren. Med hänsyn till vad
sålunda förekommit har länsstyrelsen föreslagit, att patan skulle bibehållas
tillsvidare, men flottningsföreningen berättigas att när som helst påfordra
dess nedläggande. Sådant yrkande borde av flottningsföreningen göras senast
den 1 oktober året före det, varunder fisket önskades nedlagt.

Lantbruksstyrelsen har understrukit, att Kiviranta patan är det förnämligaste
laxfisket i älven och att befolkningen genom nedläggande av de

Kung!. Maj:ts proposition Nr 251).

fasta fiskena i stor utsträckning går miste om möjligheten att deltaga i laxfisket.
Länsstyrelsens nyss återgivna förslag syntes icke lämna tillräckliga
garantier för att icke flottningsföreningen, om den funne fiskeverkets nedläggande
för sig bekvämare, påfordrade en sådan åtgärd redan innan nedläggandet
vore absolut nödvändigt. Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att
fiskeverket skulle tills vidare bibehållas, men att flottningsföreningen när
som helst, dock ej tidigare än fem år från konventionens giltighetsdag, skulle
äga påfordra fiskeverkets nedläggande.

Domänstyrelsen och kommerskollegium däremot hava funnit det ofrånkomligt,
att Kiviranta påta nedlägges.

Beträffande den ersättning, som flottningsföreningen skulle lämna för
nedlagda fisken — enligt vad kommissionen tänkt sig, samtliga de gamla
patorna med undantag av Sumisaari och den till annan plats flyttade Marjosaari
patan — har kommissionen för den första tioårsperioden av konventionens
giltighetstid föreslagit ett belopp av 10,000 kronor; och skulle enligt
kommissionens förslag (art. IV) avgiften för tiden därefter bestämmas av
länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län efter det utredning verkställts
av en särskild kommission (art. XIII) med uppgift att förbereda
vissa det samfällda laxfisket rörande frågor.

Vid beräkningen av sagda belopp, 10,000 kronor, har kommissionen utgått
från medeltalet av de årliga arrendeinkomsterna från samtliga regala pater
under 10-årsperioden 1908—1917, vilka inkomster, inberäknat prästtionde,
uppgått till i runt tal 16,000 kronor. Av detta belopp har kommissionen
ansett, att inemot 40 procent eller i runt tal 6,000 kronor komme att belöpa
sig på de till bibehållande föreslagna Sumisaari och Marjosaari patorna.
Kommissionen har räknat med nämnda tidsperiod, då inkomsten åren före
1908 under då rådande nedgångsperiod för fisket varit abnormt lag samt efter
1917 åter exceptionellt hög, beroende, bland annat, på ovanligt riklig laxtillgång.

Assessor Wallenius har även i denna del avgivit reservation, gående ut
på att ersättningen borde bestämmas för Kiviranta patan, om nu denna
komme att nedläggas, till 10,000 kronor samt för övriga pator, däri även
inräknad Marjosaari, då man nämligen ej visste hur fisket vid Palosaari
komme att utfalla, till 20,000 kronor. Huvudsakligaste grunden till att
Wallenius kommit till så höga belopp ligger däri, att lian ansett ersättningen
böra beräknas på basis av arrendeavgifterna för åren 1914—1923.

Länsstyrelsen har i denna fråga anslutit sig till kommissionens förslag,
under det lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, kammarkollegium och statskontoret
ställt sig närmare den ståndpunkt, som intagits av Wallenius.

Enligt 1897 års konvention gällde beträffande kostnaderna för bevakningen
av det samfällda laxfisket att, om fisket upplåtits efter hembud, skulle de
båda staternas arrendatorer erlägga för sådan bevakning, svenska statens
arrendatorer tillsammans 2,350 kronor och finska statens 3,290 mark. Om
åter fisket upplåtits på auktion, skulle respektive stater själva erlägga dessa

Kungl. Maj:ts proposition AV 250.

belopp. Då under de senare åren fisket upplåtits på auktion, bär det alltså
ankommit på staterna att bestrida kostnaderna för denna bevakning.

Enligt det nya konventionsförslaget (art. X) skall vardera staten för bestridande
av kostnaderna för fiskeritillsynen inom området för det samfällda
laxfiskebruket samt inom för fiske fridlyst område anvisa ett årligt belopp
av 3,000 kronor eller motsvarande belopp i finskt mynt.

Kommissionen, som ej framlagt något närmare förslag i fråga om bevakningens
anordnande, har i detta avseende allenast anfört, att kommissionen ansett
ifrågavarande bevakning lämpligen böra ordnas i samband med tullbevakningen,
och har kommissionen beräknat kostnaden till 3,000 kronor för
vartdera riket. Kommissionen anser denna gemensamt bekostade bevakning
böra inskränkas till området för det samfällda laxfiskebruket och förbudsområdet.
Detaljbestämmelserna beträffande bevakningen jämte instruktion
för tillsyningsman syntes böra upprättas av vardera staten för sig.

I detta sammanhang har kommissionen också berört frågan om åtgärder
för åstadkommande av effektivare bevakning av fisket i gränsälvarna.
Kommissionen har emellertid förklarat, att kommissionen icke ansett sig
böra framlägga något särskilt förslag i sådant hänseende, och har därvid
hänvisat till de reglerande bestämmelser, som av kommissionen föreslagits
i det till konventionsförslaget fogade förslaget till stadga för fiskets bedrivande
inom Torne älvs fiskeområde. Kommissionens svenska ledamöter hava betonat
angelägenheten av att frågan om erforderlig bevakning vederbörligen
ordnades. Beträffande sättet för anordnande av bevakningen syntes länsstyrelsen
i Norrbottens län bäst vara i stånd att utarbeta förslag. Sagda
länsstyrelse har uttalat sig i anslutning härtill.

Vidkommande de av kommissionen beräknade kostnaderna för fiskeritillsynen
i det för samfällt fiskebruk avsedda området samt i förbudsområdet
bär statskontoret erinrat, att kostnaderna för till syningsmän vid laxfisket
jämlikt riksdagens skrivelse nr 371/1918 och Kungl. Maj:ts brev den 20 juni
1918 angående stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter och statens
fiskeriadministration m. m. bestridas från ordinarie anslaget till fiskerinäringens
understöd, numera reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet
av fiskerinäringen (1926—1927 IX J. 3). Av propositionen i ämnet, nr 317/1918
sid. 93—94, inhämtades, att kassaförlagskommittén i sitt betänkande den 20
mars 1917 angående åtgärder för förskottsväsendets avveckling m. in. fäst
uppmärksamheten på de förskott, som plägat utgå för kostnader för tillsy
ningsna än vid regala laxfisket i Torne älv samt för vägskatt för samma
fiske, samt föreslagit åtgärder för att dessa kostnader måtte bestridas från
anslag å riksstaten. I utlåtande över nämnda betänkande hade statskontoret
förordat, att dessa kostnader måtte bestridas från ordinarie anslaget till
fiskerinäringens understöd. Ehuru nämnda kostnader icke vore av alldeles
samma natur som övriga utgifter från detta anslag, utan ålåge staten i
egenskap av fiskerättsägare, hade departementschefen, då laxfisket icke för
det dåvarande gåve kronan någon nettoinkomst samt annan lämpligare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250. 23

anordning icke syntes erbjuda sig, ansett sig kunna biträda statskontorets
mening. Ifrågavarande kostnader hade under senare år uppgått tillhopa
till omkring 2,400 kronor om året. Departementschefen hade emellertid
ansett, att det icke vore osannolikt, att dessa kostnader komme att stiga,
synnerligast ifall ifrågasatta ändrade anordningar beträffande detta fiske
bleve genomförda. Det regula laxfisket i Torne älv tillhörde numera domänfonden
och den för laxfisket utgående vägskatten betalades nu jämte annan
fisket påförd skatt av domänfondens medel. Domänverket, som åtnjöte inkomsten
av fisket, syntes såsom affärsdrivande verk även böra bestrida alla
utgifter för detsamma, särskilt som fiskets avkastning numera lämnade tillgång
härtill. Statskontoret ansåge därför, att det på svenska staten belöpande
årliga beloppet, 3,000 kronor, till bestridande av kostnaderna för
fiskeritillsynen borde utgå av domänfondens medel och ej vidare belasta
förenämnda anslag i riksstaten.

Domänstyrelsen har icke haft något att erinra mot vad statskontoret i
förevarande avseende föreslagit.

Art. XI i konventionsförslaget innehåller bestämmelser om, att de båda
staterna till upphjälpande av laxfisket inom fiskeområdet skola gemensamt
uppföra, underhålla och driva en laxodling sanstalt vid Äkäsjoki inom
Kolari socken i Finland. De härmed förenade kostnaderna äro avsedda att
täckas genom avgifter från de flottande. Vidare innehåller förslaget i denna
del bestämmelse att, om konventionen skulle uppsägas av någondera av de
båda staterna, förhandlingar skola upptagas rörande ett fortsatt gemensamt
handhavande av fiskodlingen.

Beträffande frågan om anordnande av en laxodlingsanstalt har kommissionen
i sitt betänkande anfört bland annat följande.

Ett väsentligt led i utövningen av det samfällda laxfiskebruket är upprättandet
av en staternas gemensamma laxodlingsanstalt. De naturliga
förhållandena i gränsälvarna måste visserligen anses vara i stort sett gynnsamma
för laxens lek och förökning, men de stora variationer i laxtillgången
i älven, som gjort sig gällande under de senare årtiondena, visa dock, att
en effektiv laxodling är av behovet påkallad för att laxtillgången skall i
möjligaste mån stabiliseras. Övergången till lösflottning, vilken torde
inverka menligare på laxfisket än den förr tillämpade metoden med flottning
i fasta flottar, gör detta behov ännu mera kännbart.

Kommissionen har efter undersökning av ett stort antal platser på båda
sidor om gränsälvarna beslutat föreslå, att en gemensam laxodlingsanstalt
bör förläggas till närheten av Äkäsjokis inflöde i Muonio älv inom Kolari
socken i Finland. Erforderlig vattentillgång, fallhöjd och utrymme för
anstalt och damm finnas här. Avståndet från älvens nedre del är visserligen
betydligt och skulle kunna tänkas inverka menligt på transport av
den rom, som här kan behöva insamlas. Då emellertid till platsen leder
landsväg med regelbunden biltrafik under barmarkstiden, blir avståndet
av mindre betydelse. En del avelslax och rom torde för övrigt kunna erhållas
i de övre delarna av älven.

Vad anstaltens storlek och kostnaderna för densamma angår, har kommissionen
genom svenska statens fiskeriingenjör, kaptenen C. Schmidt, låtit

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

utreda denna fråga. Kapten Schmidts beräkningar hava grundats på besiktning
av platsen och preliminär avvägning av fallhöjden. Det har därvid
framgått, att kostnaderna, särskilt för bassängerna, icke kunna exakt
beräknas utan närmare kartläggning och avvägning av området i fråga,
men att kostnaderna approximativt kunna beräknas bliva följande:

dammbyggnad .................................................................... kronor 30,000

kläckningsbyggnad och förvaringssumpar.................... » 15,000

bostad för föreståndare .................................................... » 8,000

uppföda ingsbassänger....................................................... » 22,000

Summa kronor 75,000.

Rörande sättet för anskaffande av de för dessa anläggningar erforderliga
medel får kommissionen först påpeka, att under åren 1921—1923 influtit i
runt tal 10,800 kronor i avgifter, som ålagts de flottande enligt art. 2 av
deklarationen den 3 juli 1917 och som skola användas till laxfiskets upphjälpande.
Under antagande att denna deklaration i sin nuvarande form
fortfarande gäller åren 1924 och 1925, torde ytterligare 10,000 kronor under
förutsättning av normal virkestillsläppning kunna beräknas inflyta och bliva
för nu ifrågavarande ändamål tillgängliga.

Sedan dessa avgifter på tillhopa cirka 20,800 kronor tagits i anspråk,
återstår dock en brist på i runt tal 55,000 kronor att fylla i det för fiskodlingsanstaltens
uppförande erforderliga beloppet. Kommissionen föreslår,
att staterna gemensamt förskottera detta belopp att med fem procents ränta
under loppet av 20 år till dem återbetalas genom årliga avsättningar från
de avgifter, som enligt åberopade art. 2 inflyta för laxfiskets upphjälpande,
sedan dock först nödiga medel avsatts till uppehållande av driften vid
fiskodlingsanstalten.

De årliga omkostnaderna för fiskodlingsanstalten beräknar kommissionen
bliva följande:

föreståndarens lön (förutom fri bostad, vedbrand och lyse).... kronor 2,000

vedbrand och lyse .................................................................... » 500

underhåll (2 V2 procent å 75,000 kronor) ........ » 1,875

anskaffning av avelslax........................................................... » 2,000

yngeluppfödning ....................................................................... » 2,000

inspektion, försök och diverse ................................................ » 1,525

annuitet till de båda staterna å av dem förskotterade 55,000

kronor (5 procent ränta och 20-årig amorteringstid)........ » 4,400

Summa kronor 14,300.

Den årliga virkestillsläppningen har beräknats komma att utgöra 10,000,000
eng. kubikfot eller i runt tal 283,000 kubikmeter. För att de angivna årliga
omkostnaderna skola kunna täckas, erfordras alltså, att det flottade virket
belägges med en avgift av fem öre per kubikmeter, varigenom skulle inflyta
ett belopp av 14,150 kronor.

Enligt nuvarande lydelse av art. 2 i deklarationen angående ordnandet
av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar skall för laxfiskets upphjälpande
i dessa älvar av flottningsföreningen erläggas en avgift av 5 penni
eller 3 1/s öre för flottningsenhet obarkat virke. I anslutning till vad nyss
nämnts innefattar det av kommissionen framlagda förslaget till ändrad
lydelse av sagda art. 2, att till fiskets befrämjande i älvarna skulle utgå

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

en avgift av 3 öre eller däremot svarande belopp i finskt mynt för varje
kubikmeter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingstabell.

I detta sammanhang torde beträffande berörda kostnadsförslag för laxodlingsanstaltens
anordnande böra omnämnas, att statens fiskeriingenjör,
som upprättat kostnadsförslaget, i en till jordbruksdepartementet avlåten
skrivelse framhållit, dels att de i förslaget upptagna kostnaderna beräknats
med svenska å-priser, oaktat anläggningen vore avsedd att förläggas på
finska sidan, där priserna vore lägre, dels ock att till de approximativt
beräknade kostnaderna lagts omkring 10,000 kronor med hänsyn till det
nordliga läget och till att någon nivåkurva över området icke uppgjorts.
Kostnaderna hade jämförts med uppgifter för liknande anläggningar såväl
i Sverige som i Finland. Kostnadsbeloppet borde därför förväntas vara
tillfyllest, för så vitt prisnivån i Finland icke underginge större förändring.

Vidare torde här böra anmärkas, att enligt en i kommissionens protokoll
den 3 mars 1923 omnämnd skrivelse av den 23 februari 1923 från Finlands
lantbruksministerium till dess fiskeristyrelse republikens statsråd beslutat
att, därest till plats för ifrågavarande laxodlingsanstalt slutligen bestämdes
ett angivet område, omfattande en 100—150 meter bred landremsa på östra
stranden av Äkäsjoki, utan avgift under äganderätt upplåta för sådant
ändamål behövligt område av staten tillhörig mark.

Mot det framlagda förslaget om upprättande och drivande av en laxodlingsanstalt,
har lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande icke haft något att
erinra. Emellertid har lantbruksstyrelsen i detta sammanhang meddelat,
att vissa av styrelsen anställda försök visat, att man med framgång kunde
under de första åren uppföda laxyngel i dammar utan utfodring, om dammarna
besattes så glest, att ynglet kunde i dem finna tillräckligt med
naturlig föda (insektlarver m. m.). Genom denna metod inbesparades utgifter
såväl för foder som för arbete med utfodring. Metoden syntes sannolikt
kunna med framgång tillämpas vid den föreslagna laxodlingsanstalten,
varigenom åtminstone de beräknade driftkostnaderna syntes kunna i någon
mån nedbringas. Någon nedprutning av de utav kommissionen beräknade
engångskostnaderna ansåge sig lantbruksstyrelsen dock icke kunna föreslå.

Vattenfallsstyrelsen har ställt sig något tveksam beträffande förslaget om
laxodlingsanstalten, detta närmast med hänsyn till det föreslagna läget för
anstalten på ett betydligt avstånd från Torne älvs mynning. Det kunde
givetvis tänkas, framhåller vattenfallsstyrelsen, att ett utbyggande av något
av Torne älvs fall nedom Muonio älvs inflöde kunde inverka menligt på de
unga laxarnas färd ned till havet och sålunda minska värdet av den dyrbara
fiskodlingsanstalten. Vattenfallsstyrelsen hade ej velat underlåta att framhålla
denna omständighet under betonande emellertid tillika att, då såväl
Sverige som Finland inom de närbelägna flodområdena ägde betydande
outnyttjade vattenkrafttillgångar, ett utbyggande av själva gränsälven icke
kunde tänkas bliva ifrågasatt förr än i en ganska avlägsen framtid.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Statskontoret har beträffande kommissionens förslag att svenska och
finska staterna skulle för anstaltens anordnande gemensamt förskottera ett
belopp av 55,000 kronor, framhållit att, sedan förskottsväsendet efter budgetreformens
genomförande i allmänhet avskaffats, det syntes vara mindre
lämpligt, att det för berörda ändamål erforderliga beloppet anvisades förskottsvis
av Kungl. Makt. Därest fiskodlingsanstalten emellertid ansåges
böra komma till stånd, innan tillgång härtill kunde beredas av inflytande
avgifter å flottat virke, syntes därför särskilda medel få i en eller annan
form anvisas. Då laxfisket tillhörde domänfonden samt fiskodlingsanstalten
avsåge fiskets vidmakthållande och förkovran, syntes det naturligast, att det
erforderliga beloppet ställdes till förfogande såsom lån ur statens domäners
fond. Eu härmed i viss män likartad anordning hade ägt rum beträffande
ett lån å 550,000 kronor ur domänfonden till Torne och Muonio gränsälvars
flottningsförening. Frågan om en dylik anordning för anskaffande av erforderliga
medel för inrättande av fiskodlingsanstalten syntes höra underställas
riksdagen. Därest denna utväg ej ansåges böra anlitas, syntes ett
särskilt anslag höra för ändamålet äskas av riksdagen, och syntes detta anslagsbelopp
böra med ränta efter 5 procent återbetalas till statsverket genom
avgifter å flottgods, därvid influtna annuiteter borde uppdebiteras under
titeln diverse inkomster.

Domänstyrelsen har förklarat, att styrelsen icke ville ställa sig avvisande
till statskontorets förslag att erforderliga medel skulle i första hand ställas
till förfogande såsom lån ur statens domäners fond, under förutsättning
emellertid att lanet komme att omfatta endast den halvpart av kostnaden,
som vore avsedd att åvila svenska staten. Räntefoten syntes lämpligen höra
bestämmas till 5 procent.

I den förut omförmälda skrivelsen från Norrbottens läns hushållningssällskap
har sällskapet anfört, hurusom befolkningen uti ifrågavarande
trakter motsåge realiserandet av förslaget om en laxodlingsanstalt med stora
förväntningar, vilka stegrats i den mån laxfisket gått tillbaka, på sätt framginge
av statistik beträffande fångad lax vid vissa större fisken i Torne älv.
Enligt denna statistik hade fångats

år 1921
» 1922
» 1923
» 1924
» 1925
» 1926

53,334 kilogram lax
41,381 » »

23,569 » »

16,490 » »

6,281 » »

6,748 » »

Under uttalande att dessa siffror, sedda mot bakgrunden av den bristande
tillgången på försörjningsmöjligheter inom länet, givetvis skärpte kravet på
laxodlingsanstaltens snara färdigställande, har hushållningssällskapet hemställt,
att Kungl. Maj:t ville vidtaga sådana åtgärder, att den föreslagna
laxodlingsanstalten med det snaraste komme till utförande.

Kungl. Maj ds proposition Nr 250. 2i

Vad särskilt angår den föreslagna avgiften, 5 öre för varje kubikmeter
flottgods, har länsstyrelsen i Norrbottens län funnit denna väl lågt beräknad,
om meningen vore, att avgiften skulle kunna täcka statens utgifter
både för anläggning och drift av den föreslagna laxodlingsanstalten och för
övriga åtgärder, som kunde anses erforderliga för fiskets upphjälpande i
Torne älv. Då emellertid möjlighet förefunnes att efter nya förhandlingar
mellan staterna få till stånd en höjning av avgiften, därest densamma visade
sig otillräcklig, ansåge sig länsstyrelsen ej för närvarande behöva påyrka
någon ändring i förslaget.

Lantbruksstyrelsen har även ansett avgiften väl lågt beräknad och knappast
tillräcklig att täcka utgiften för anläggning och drift av laxodlingsanstalten,
sådan den av kommissionen föreslagits, men då, såsom styrelsen
framhållit beträffande art. XI i lconventionsförslaget, det måhända bleve
möjligt att i någon mån reducera utgifterna för anstalten och dessutom
förelåge den av länsstyrelsen omnämnda möjligheten att vid behov höja avgiften,
ansåge sig styrelsen icke böra föreslå någon ändring av förslaget i
denna del.

Enahanda ståndpunkt i frågan har intagits av kammarkollegium.

Torne och Muonio gränsälvars flottningsförenings styrelse har anfört, att
styrelsen ansåge avgiften väl högt tilltagen, men förklarat sig icke hava
något att erinra däremot, under förutsättning att inga som helst andra utgifter
drabbade flottningsföreningen för fiskerinäringens uppehållande och
skyddande.

Såsom förut omförmälts har laxfiskekommissionen beträffande deklarationen
angående timmerflottningen i gränsvattendragen funnit sådan förändring
erforderlig, att den fiskeavgift, dessa gränsälvars flottningsförening
enligt samma deklaration har att utgiva för laxfiskets upphjälpande i vattendragen,
liöjes från, enligt nuvarande bestämmelser, 3 1/, öre eller 5 penni
för flottningsenhet, till 5 öre eller motsvarande belopp i finskt mynt, därvid
kommissionen, för undanröjande av den otydlighet och osäkerhet, som vidlåder
nuvarande bestämmelse om avgiftens utgående för flottningsenhet,
föreslagit, att avgiften skall utgå för varje kubikmeter flottat virke, beräknad
enligt vederbörligen fastställd kuberingstabell.

Det av kommissionen framlagda förslaget till fiskestadga, varom överenskommelse
avsetts att träffas genom deklaration mellan staterna, ansluter
sig, såsom i förslaget uttryckligen angives, till lconventionsförslaget och
innehåller, utöver de i sistnämnda förslag intagna bestämmelserna, de ytterligare
stadganden, som ansetts erforderliga för reglering av fislceförhållandena
i de ifrågavarande vattendragen. Stadgan innehåller sålunda, bland
annat, bestämmelser om förbud mot fiske efter lax och laxöring viss tid av
året, mot utbjudande till salu, köpande eller försändande under sålunda förbjuden
tid av lax eller laxöring, mot fångande av lax eller laxöring under

Ändring i
deklarationen
angående
timmer flotta
ningen i
gränsälvarna.

F iskestadga.

Senare ändringar
i korn*
missionens
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

viss minimistorlek, mot användande under viss tid av fasta liskeverk för
fångst av sik samt mot användande inom visst angivet område ävensom
vid fiskeverk, däri rätt till laxfiske på grund av någon från staternas sida
gjord upplåtelse icke finnes, av fiskredskap avsedd för laxfångst. Vidare
upptager stadgan bestämmelse]- angående beskaffenheten av tillåten fiskredskap,
om rätt för fiskerättsinnehavare att vid fiske beträda annans strand
samt angående påföljd för överträdelse av stadgans föreskrifter och vad
därmed sammanhänger, däribland också särskilda bestämmelser rörande
forum vid åtal för dylik överträdelse. Slutligen innehåller stadgan särskilda
bestämmelser angående forum vid tvistemål rörande skada och olägenhet vid
det beträdande av annans strand, vartill stadgan för vissa fall medgiver rätt.

Det är att märka, att det område, för vilket stadgan avsetts att gälla,
är vidsträcktare än det, som omfattas av det samfällda laxfiskebruket. Stadgans
tillämpningsområde skulle nämligen sträcka sig jämväl till de i Torne
och Muonio älvar inflytande strömdragen samt till viss del av skärgården
utanför Torne älvs mynning.

Förslaget till fiskestadga liar i stort sett icke givit de i ärendet hörda
myndigheterna anledning till anmärkning.

Lantbruksstyrelsen har emellertid beträffande i stadgeförslagets 2 § intagen
bestämmelse rörande tillåten tid för fiske efter laxöring med drag
eller därmed jämförlig redskap föreslagit viss ändring, gående ut på att
sådant fiske, vilket enligt kommissionens förslag skulle i fiskeområdet i dess
helhet vara tillåtet från det isen om våren bortgått till årets slut, skulle
i anslutning till kommissionens förslag i fråga om laxöringsfiske i övrigt
vara under hösten tillåtet allenast till och med den 24 september och detta
under tiden 1—24 september endast i skärgården samt i den del av Törne
älv, som ligger inom svenska och finska Neder Torneå socknar.

Såsom förut omförmälts, hava kommissionens förslag senare varit föremål
för viss överarbetning.

Förutom en del smärre jämkningar och ändringar av formell natur har
denna avsett sådan ändring av den i konventionsförslagets art. IV upptagna
bestämmelsen om nedläggande av vissa fasta fiskeverk, att Kiviranta påta
skall tillsvidare bibehållas, men att länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs
län må kunna, på framställning av gränsälvarnas flottningsförening
och efter hörande av den i art. XIII i konventionsförslaget omförmälda
kommissionen, besluta om fiskeverkets nedläggande. I anslutning härtill
hava vidtagits vissa kompletteringar och ändringar av konventionsförslagets
bestämmelser rörande upplåtande av fiskerätt m. m. samt angående den ersättning
för nedlagda fisken, som flottningsföreningen skulle hava att erlägga,
i vilket sistnämnda avseende vid överarbetningen upptagits för Kiviranta
påta, om denna komme att nedläggas, ett ersättningsbelopp av, i svenskt
mynt räknat, 4,000 kronor och för övriga till nedläggande föreslagna fisken
ett belopp av 6,000 kronor för år. Vidkommande omförmälda i art. XIII

Kungl. Maj ds proposition Nr 250.

föreslagna kommission för beredande av frågor rörande upplåtande av
fiskerätt m. m. har den ändring ifrågasatts att kommissionen — som enligt
det framlagda förslaget skulle bestå av två personer från vartdera landet, därav
en fiskeritjänsteman och en med ortsförhållandena förtrogen person — skulle
kompletteras med en skogsstatstjänsteman från varje land. Vidare hava
vissa förändringar gjorts beträffande det framlagda förslagets bestämmelser
rörande konventionens giltighetstid.

Det av laxfiskekommissionen framlagda förslaget till konvention mellan DepartementsSverige
och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne
och Muonio älvar ansluter sig i väsentligaste delar till 1897 års konvention
angående samfällt brukande av det svenska och finska laxfisket i Torne
älv och bygger givetvis, liksom sagda konvention, på att ifrågavarande laxfiske
tillhör respektive stater. De invändningar, som i detta avseende gjorts
från ortsbefolkningens sida, motsvaras av enahanda invändningar vid tiden för
förberedandet av 1897 års konvention. På sätt av kommissionen uttalats —
ett uttalande vartill kammarkollegium anslutit sig — hava efter tillkomsten
av sistnämnda konvention inga nya förhållanden tillkommit av beskaffenhet
att böra föranleda ett ändrat ståndpunktstagande i denna del.

Emellertid synes det vara en angelägenhet av vikt, att åt bestämmelserna
rörande det samfällda laxfiskets brukande gives sådant innehåll att, utan
eftersättande av kronans intresse att erhålla vederbörlig avkomst av fisket,
ortsbefolkningen i möjligaste mån beredes tillfälle att draga nytta av laxfisket
i vattendragen. I detta hänseende synes det föreliggande förslaget
innebära bestämda fördelar framför tidigare tillämpad ordning.

Det kan visserligen ur strandägarnas synpunkt anses ofördelaktigt, att
enligt förslaget de flesta av de gamla fasta fiskena komma att såsom hinderliga
för flottningen nedläggas. Erinras må dock, att enligt det ändrade
förslaget det mest betydande av fiskena, nämligen Kiviranta, skulle komma
att, åtminstone tillsvidare, bibehållas. Härförutom märkes, ej mindre att
samtliga till nedläggande för-eslagna fiskeverk utom Kiviranta redan för
flera år sedan med hänsyn till flottningen upphört att användas än även å
andra sidan att flottningen i vattendragen är av utomordentligt stoi- vikt för
ortsbefolkningen inom angränsande trakter.

Ej heller emot övriga delar av förslaget med däri senare gjorda ändringar
har jag någon erinran att framställa, utan synes detsamma vara av beskaffenhet
att kunna av Kungl. Maj:t godkännas.

Kommer dylikt godkännande att lämnas, bör förslaget med hänsyn till
arten av vissa däri ingående bestämmelser underställas riksdagens prövning,
innan ratifikation av konventionen må ifrågakomma.

Vidare finner jag mig böra till antagande förorda det av kommissionen
framlagda, sedermera i visst avseende jämkade förslaget till ändrad lydelse
av art. 2 i deklarationen angående ordnandet av timmerflottningen i Torne
och Muonio älvar, vilken ändring avser en höjning av den hittills ut -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

gående fiskeavgiften och betraktats som en förutsättning för genomförandet
av konventionsförslagets bestämmelser rörande anordnandet och drivandet
av laxodlingsanstalten.

Vad angår kostnaderna i sistnämnda avseende, synes någon erinran ej
vara att framställa mot det därutinnan avgivna förslaget. Enligt vad jag
inhämtat, lärer någon höjning av prisnivån icke hava inträffat i Finland
sedan tiden för kostnadsförslagets uppgörande. Vidkommande särskilt anstaltens
drift bör i övrigt uppmärksammas, att den tendens till ökning av
flottgodsmängden i gränsälvarna, som gör sig gällande, synes lämna säkerhet
för att kostnaderna för driften skola komma att, på sätt avsetts, täckas
med inflytande fiskeavgifter.

Enligt kommissonens beräkning skulle för själva anordnandet av anstalten,
utöver de för åren 1921—1925 beräknade fiskeavgifterna å tillhopa omkring
20,000 kronor, erfordras ett belopp av i runt tal 55,000 kronor, som kommissionen
tänkt sig, att staterna skulle gemensamt förskottera. Å Sverige
skulle härav belöpa hälften eller 27,500 kronor.

Kommissionens beräkning angående beloppet av influtna avgifter har
emellertid visat sig vara för hög, i det sammanlagda summan av de under
åren 1921—1926 influtna fiskeavgifterna uppgått allenast till 14,951 kronor
37 öre. Det belopp, som skulle behöva förskotteras, utgör alltså i runt tal
75,000—15,000 = 60,000 kronor, därav på Sveriges del 30,000 kronor.

Angående sättet för beredande av dessa medel finner jag statskontorets,
av domänstyrelsen godkända förslag att beloppet ställes till förfogande såsom
lån från statens domäners fond lämpligt. Frågan om beredande av sagda
medel är av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning och
torde jag senare få återkomma till denna fråga.

Kostnaden för fisketillsynen har, beträffande den del därav, som enligt
art. X i konventions förslaget skulle anvisas av Sverige, eller 3,000 kronor,
av statskontoret ansetts böra bestridas av domänfondens medel, och har
domänstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra däremot. Jag biträder
vad statskontoret i denna del föreslagit. Beslut i frågan lärer
emellertid icke behöva av Kungl. Maj:t fattas förr än i ett senare sammanhang;
liksom ej heller nu beslut torde erfordras rörande anordnandet av
själva bevakningen.

Laxfiskekommissionens förslag avse, såsom förut nämnts, förutom de förslag
till konvention och till ändrad lydelse av deklarationen angående ordnandet
av flottningen i Torne och Muonio älvar, för vilka i det föregående
redogjorts, jämväl förslag till stadga för fiskets bedrivande i Torne älvs
fiskeområde. Även detta förslag, som avser bestämmelser för skyddande
och ordnande av det samfällda laxfisket och som för övrigt motsvaras av
den fiskestadga, som fastställts genom deklaration den 23 februari 1897, är
i väsentlig mån att betrakta som eu förutsättning för konventionen.

Jag tillstyrker, att förslaget med däri senare gjorda ändringar vinner
Kungl. Maj:ts godkännande. Emellertid äro vissa bestämmelser däri av all -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

män lags natur, vilka för Sveriges vidkommande måste utfärdas i den i
sådant hänseende föreskrivna ordning. Frågan härom upptages idag av
chefen för justitiedepartementet. Vid slutande av deklaration angående
föreslagen liskestadga lärer med hänsyn till sistsagda bestämmelsers natur
vara erforderligt, att förbehåll göres i fråga om motsvarande bestämmelsers
godkännande av riksdagen.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förevarande förslag
till konvention mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det
samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar samt till deklaration rörande
fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde
ävensom till deklaration rörande förändrad lydelse av art. 2 i den mellan
Sverige och Finland gällande deklarationen angående ordnandet av timmerflottningen
i Torne och Muonio älvar, sådana dessa förslag lyda efter omförmälda
bearbetning, hemställer föredraganden, under erinran att det torde
ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra erforderlig framställning
rörande undertecknandet av blivande överenskommelser med Finland,
att nämnda tre förslag av den lydelse Bil. A1, B och C till detta protokoll
utvisa måtte vinna Kungl. Maj:ts godkännande.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, anfört och hemställt finner
Hans Maj:t Konungen gott gilla och bifalla.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

1 Bifogas ej här.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Bil. B.

Pro jet

Déclaration entre la Suéde et la
Finlande, relative å radoption
d’un Réglement sur la péche dans la
zone de péche du fleuve de Torneå.

Le Gouvernement Royal de Suéde
et le Gouvernement de la République
de Finlande ayant résolu, d’un commun
accord, de prendre des mesures
effieaces en vue de régulariser la
péche dans le fleuve de Torneå
(Tornio) et ses affluents, sont convenus
de ce qui suit:

Le Réglement ci-joint concernant
la péche dans le fleuve de Torneå
(Tornio) et ses affluents est approuvé
uniformément pour le Gouvernement
Royal de Suéde, d’un cöté, et le Gouvernement
de la République de Finlande,
de 1’autre.

La présente Déclaration, rédigée,
ainsi que le Réglement, en langues
suédoise, finnoise et franqaise, et
dont le texte franqais, en ce qui concerne
1’interprétation, fera foi, sera
ratifiée pour la Suéde par Sa Majesté
le Roi de Suéde, et pour la Finlande
par le Président de la République
de Finlande, sous réserve toutefois,
pour ce qui se rapporte aux artides
13 et 14 du Réglement, de 1’approbation
des Parlements respectifs, et
les ratilications en seront échangées
å Stockholm le plus töt possible.

Cette Déclaration entrera en vigueur
le ler janvier 1928. En ce
qui concerne la durée de sa validité

Förslag

till

Deklaration mellan Sverige och
Finland rörande fastställande av
stadga för fiskets bedrivande inom
Torne älvs fiskeområde.

Kungl. Svenska Regeringen och
och Republiken Finlands Regering,
vilka gemensamt beslutat vidtaga
verksamma åtgärder för ordnandet
av fiskets bedrivande inom Törne
älvs fiskeområde, hava träffat föl jande
överenskommelse:

Den vid denna deklaration fogade
stadga för fiskets bedrivande inom
Torne älvs fiskeområde antages såsom
gällande lika för Kungl. Svenska
Regeringen å ena sidan och
Republiken Finlands Regering å
den andra.

Denna deklaration, vilken liksom
stadgan är avfattad å svenska, finska1
och franska språken, av vilka
ifråga om tolkningen den franska
texten skall äga vitsord, skall ratificeras,
för Sveriges vidkommande
av Hans Maj:t Konungen av Sverige
och för Finlands vidkommande av
Republiken Finlands President under
förutsättning, såvitt angår 13
och 14 punkterna i stadgan, av respektive
riksdagars godkännande,
och skola ratifikationerna snarast
möjligt utväxlas i Stockholm.

Denna deklaration träder i kraft
den 1 januari 1928, och skola beträffande
dess giltighetstid och upp -

1 Deri finska texten liar ej intagits här.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

et sa dénonciation, les mémes régles
seront appliquées que celles
contenues dans 1’article XV de la
Convention, signée en date de ce
jour, entre la Suéde et la Finlande,
concernant 1’exploitation en
commun de la péche du saumon dans
les fleuves de Torneå (Tornio) et de
Muonio.

sägning gälla enahanda bestämmelser
som de, vilka jämlikt art.
XV i konventionen av denna dag
mellan Sverige och Finland angående
ordnandet av det samfällda laxfisket
i Torne och Muonio älvar äro gällande
beträffande sagda konvention.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sant!. 216 höft. (Nr 250-)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Réglement sur la péche dans la zone

de péche du fleuve de Torneå

(Tornio).

En outre des stipulations de la
Convention du 10 mai 1927 entre la
Suéde et la Finlande concernant
1’exploitation en commun de la
péche du saumon dans les fleuves
de Torneå (Tornio) et de Muonio, il
sera fait application, en ce qui concerne
1’exercice de la péche dans la
zone de péche du fleuve de Torneå
(Tornio), des dispositions suivantes.

Art. ler.

La zone de péche du fleuve de
Torneå (Tornio) comprend tout ensemble
les fleuves de Torneå (Tornio)
et de Muonio avec leurs affluents,
aussi haut qu’il est établi que le saumon
remonte ees cours d’eau, et toutes
les eaux de 1’archipel cötier situé en
face de 1’embouchure du fleuve de
Torneå (Tornio), dans les paroisses
suédoise et finlandaise de Nedertorneå
(Alatornio). Les dispositions
ci-dessous ne s’appliquerontpastoutefois
aux pécheries de saumon (laxpata-lohipato)
privilégiées des propriétaires
fonciers (byamän-kyläläiset)
de Kaakamo et de Ruottala,
qui sont situées å 1’embouchure du
fleuve de Kemi å la limite des
paroisses finlandaises de Nedertorneå
(Alatornio) et de Kemi.

Art. 2.

La péche du saumon et de la
truite saumonée est interdite depuis
le ler septembre jusqu’å la débåcle
du printemps. La péche de la truite

Stadga för fiskets bedrivande inom
Torne älvs fiskeområde.

För idkande av fiske inom Torne
älvs fiskeområde skall, förutom vad
konventionen den 10 maj 1927 mellan
Sverige och Finland angående
ordnandet av det samfällda laxfisket
i Torne och Muonio älvar innehåller,
till efterrättelse lända vad
här nedan finnes stadgat.

1 *.

Torne älvs fiskeområde omfattar
såväl Torne och Muonio älvar samt
i dem inflytande strömdrag, så långt
lax i berörda älvar och strömdrag
bevisligen uppstiger, som även allt
vattnet i skärgården utanför Torne
älvs mynning inom svenska och
finska Nedertorneå socknar; dock
skola nedan angivna stadganden
icke tillämpas i Kaakamo och Ruottala
byamäns privilegierade, vid
Kemi älvs utlopp på gränsen mellan
finska Nedertorneå och Kemi socknar
belägna laxpata.

2 i

Fiske efter lax och laxöring vare
förbjudet från och med den 1 september,
till dess isen om våren bortgått;
dock må till och med den 24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

saumonée pourra avoir lieu toutefois
jusqu’au 24 septembre inclusivement
dans 1’archipei cötier et aux
apparens de péche fixes du fleuve,
ainsi que, dans le fleuve, å la cuiller
ou au moyen d’engins assimilables
dans les paroisses suédoise et finlandaise
de Nedertorneå (Alatornio).

Sous réserve de la dérogation
prévue ci-dessus, il n’est pas permis,
par eonséquent,. depuis le ler septembre
jusqu’å la débåclé du printemps,
de laisser dans les eaux ou
a lieu la péche, et moms eneore d’y
poser oti d’y utiliser de n’importe
qilelle autre mahiére, des apparens ou
engins de péche, quels qu’en soient le
nom et la nature, destinés å la péche
du saumon ou de la truite saumonée.

Il n’est permis å aucune époque
de l’année de pécher å la ligne ni de
prendre intentionnellement de n’importe
quelle autre maniére des saumons
ou des truites saumonées d’une
longueur inférieure å 25 centimétres.

Art. 3.

Durant le temps ou la péche du
saumon et de la truite saumonée
est interdite, il ne devra étre mis
en vente, acheté, re$u ou transporté
d’un lieu å un autre, aucun poisson
des dites espéces, a moins qu’il ne
puisse étre établi par les voies légales
que la capture en a été effectuée
en temps licite ou que l’acquisition
en a eu lieu autrement dans
des condition autorisées par la loi.
A aucun moment de l’année, il ne
devra étre mis en vente, acheté,
regu ou transporté d’un lieu å un
autre, du poisson des dites espéces
dont la longueur serait inférieure å
celle prévue å l’art. 2.

september fångst av laxöring idkas
i skärgården samt, i fasta Cskeverk
ävensom med drag och därmed jämförlig
redskap, i älven inom svenska
och finska Nedertorneå socknar.

Under tiden från och med den 1
september, till dess isen om våren
bortgått, må för den skull med ovan
nämnt undantag redskap av vad
namn och beskaffenhet som helst,
avsedd för fångst av lax eller laxöring,
icke i fiskevattnet kvarlämnas,
än mindre utsättas eller annorlunda
begagnas.

Lax eller laxöring, som håller i
längd mindre än 25 centimeter, må
icke under någon tid av året metas
eller annorlunda uppsåtligen fångas

3 §.

Den tid, varunder fiske efter lax
och laxöring är förbjudet, må sådan
fisk icke till salu utbjudas, köpas,
emottagas eller från ort till annan
forslas, så framt ej lagligen visas
kan, att densamma blivit fångad
under tillåten tid eller på annat lovligt
sätt förvärvad. Fisk av nämnda
slag, som håller i längd mindre än
i 2 § angivet mått, må icke under
någon tid av året till salu utbjudas,
köpas, emottagas eller från ort till
annan forslas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Art. 4.

L’usage d’appareils fixes de péche
ou de «pata-pato» n’est autorisé
pour la péche du lavaret que du 25
juillet au 24 septembre inclusivement.

Art. 5.

Les sennes (notar-nuotat) destinées
å la péche du saumon ou de la
truite saumonée ne devront pas avoir
des mailles de dimensions supérieures
aux suivantes: 12 fois l’écart
entre deux nceuds sur 60 centimétres
de longueur ininterrompue du
filet, mesurée lorsque celui-ci est
mouillé et tendu dans le sens longitudinal
des mailles. Toutefois, les sennes
employées pour la capture du
poisson dans les parcs dits «karsinapata»
pourront avoir des mailles de
dimensions correspondant å 15 fois
au plus 1’écart entre deux nceuds
sur 60 centimétres de longueur de
filet.

Les sennes destinées å la péche
d’autres espéces de poisson auront,
si elles sont employées dans le fleuve,
des mailles de dimensions correspondant
å 16 fois au moins et 20
fois au plus 1’écart entre deux nceuds
sur 60 centimétres de longueur de
filet, et leur longueur ne devra pas
dépasser 80 métres. Si des raisons
locales rendent désirahle 1’emploi de
filets de dimensions plus grandes,
une demande y relative pourra étre
adressée å l’une des Administrations
provinciales de la province de Norrbotten
ou de la province d’Uleåborg
(Oulu), auxquelles il appartiendra de
statuer en commun apres une en -

4 4.

Fasta fiskeverk eller pater må
ej användas för fångst av sik puder
annan tid än från och med dep 25
juli till och med den 24 september.

5 *.

Notar för fångst av lax eller laxöring
få ej hålla flera än 12 varv
på 60 centimeters sammanhängande
längd av den i maskornas längdriktning
i vått tillstånd sträckta
garnslingan; dock må notar, som
användas för fiskens upptagande i
karsinapatorna, hålla högst 15 varv
på 60 centimeters nätlängd.

Notar för fångst av annan fisk
skola, om de användas i älven, hålla
minst 16 och högst 20 varv på 60
centimeters nätlängd samt få ej hava
större längd än 80 meter. Skulle
lokala förhållanden göra användning
av större notar önskvärd, må
ansökan därom göras hos endera av
länsstyrelserna i Norrbottens län
eller Uleåborgs län, vilka efter
prövning, på sätt i art. XIII i konventionen
angående ordnandet av
det samfällda laxfisket angives, äga
därom gemensamt besluta.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

quéte effeetuée dans les conditioils
prévues å 1’article XIII de la Convention
sur la péche en commun
du saumon.

Les sennes employées dans l’archipel
cötier ne devront pas, sauf
celles destinées å la péche des

espéces de poisson visées ci-dessous
ä l’article 7, avoir des mailles dont
les dimensions correspondent å plus
de 18 fois 1’écart entre deux nceuds
sur 60 centimétres de longuenr de
filet.

Art. 6.

Sous réserve des dérogations prévues
å 1’article 7, les filets fixes
(nät-verkot), les verveux (ryssjor rysät)

— å 1’exception de ceux dits
■*storryssjor-isorysät» — et les nasses
(mjärdar-merrat, tinor-lanat) ne
devront pas avoir des mailles correspondant
å plus de 20 fois l’écart
entre deux nceuds sur 60 centi métres

de longueur de filet.

" Les filets fixes (nät-verkot) dont les
mailles ont des dimensions correspondant
å plus de 12 fois 1’écart
entre deux nceuds sur 60 centi métres

de longueur de filet, ne pourront
étre employés que dans l’archipel
cötier et dans les pécheries
des fleuves ou la péche du saumon
est autorisée.

Les verveux dits «storryssjor-isorysät»,
par ou il faut entendre, tant
les verveux de toute espéce ayant en
quelque point une hauteur de plus
de 1,2 métre, ou garnis de coiffes
d’une hauteur supérieure å la susdite,
que tous autres engins de péche des
dites dimensions qui sont munis
d’un fond en filet (nätbotten-verkkopohja),
devront avoir, s’ils sont

Notar, som användas i skärgården,
få, med undantag av sådana
notar som användas för fångst av i
7 § nämnda Åskslag, ej hålla flera
än 18 varv på 60 centimeters nätlängd.

6 $.

Nät, ryssjor, med undantag av
storryssjor, mjärdar och tinor, få
med i 7 § nämnda undantag ej hålla
flera än 20 varv på 60 centimeters
nätlängd.

Nät med större maskstorlek än 12
varv på 60 centimeters nätlängd få
användas endast i skärgården och
i sådana fisken i älvarna i vilka
fiske av lax är tillåtet.

Storryssjor, varmed förstås såväl
ryssjor av alla slag, som i någon
del hava större höjd eller äro försedda
med högre armnät än 1,2
meter, som ock andra med nätbotten
försedda fiskredskap av angivna
dimensioner, skola, om de äro avsedda
för fångst av strömming
och siklöja, hålla minst 36 och högst
40 varv samt, om de äro avsedda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

destinés å la péche du petit hareng
(strömming-silakka) ou du corégone
blanchåtre, des mailles de dimensions
correspondant å 36 fois au
moins et å 40 fois au plus, et,
s’ils sont destinés å la péche du
saumon, de la truite saumonée, du
lavaret ou de toute autre espéce
de poisson, å 18 fois au plus 1’écart
entre deux noeuds sur 60 centimétres
de longueur de filet dans la
partie de 1’appareil ou engin dite
«fiskhus-pesä».

S’il apparaissait que 1’emploi de
< storry ss jor-isorysät» destinés å la
péche du petit hareng ou du corégone
blanchåtre, risque d’entrainer
la destruction du lavaret, chacun
des deux États aura le droit de
1’interdire ou de le limiter.

L’emploi de «storryssjor-isorysät»
dans les fleuves est interdit.

Art. 7.

Pour la péche de 1’éperlan, du
corégone blanchåtre, de la grilagine,
de Tablette ou du petit hareng, il
pourra étre employé dans 1’archipel
cötier des sennes (notar-nuottia) ou
des filets flxes (nät-verkkoja) ayant
des mailles de dimensions correspondant
å 30 fois au moins et 45
fois au plus 1’écart entre deux noeuds
sur 60 centimétres de longueur de
filet. S’il apparaissait que 1’emploi
des engins de péche visés au présent
artide risque d’entrainer la destruction
des dites espéces ou d’autres
espéces de poisson, chacun des deux
États aura le droit de 1’interdire ou
de le limiter.

för fångst av lax, laxöring, sik eller
annan fisk, högst 18 varv på 60 centimeters
nätlängd i det s. k. fiskhuset.

Skulle användning av storryssjor,
avsedda för fångst av strömming
eller siklöja, visa sig verka förödande
på sikbeståndet, äge vardera
staten rätt att begränsa eller förbjuda
densamma.

Användning av storryssjor i
älvarna vare förbjuden.

7 §.

För fångst av nors, siklöja, stäm,
löja eller strömming må i skärgården
användas nät och notar med minst
30 och högst 45 varv på 60 centimeters
nätlängd. Skulle användning
av i denna paragraf nämnda redskap
visa sig verka förödande på dessa
eller andra Åskslag, äge vardera
staten rätt att begränsa eller förbjuda
densamma.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Art. 8.

Dans les «pata-pato» ou la péche
du saumon n’est pas autorisée en vertu
d’une concession accordée par les
États contractants, 1’emploi de tous
engins destinés å la péche du saumon
ou de la truite saumonée, quels
qu’en soient le nom et la nature, est
interdit. Dans les «pata-pato» de
Fespéce susvisée destinées å la péche
du lavaret ou d’autres petites espéces
de poisson, il est interdit, en conséquence,
de faire usage de «mocknät-mutkaverkko»
ou «potkunätpotkuverkko
», ainsi que de verveux
(ryssjor-rysiä) ou nasses (mjärdarmertoja,
tinor-lanoja) dont 1’ouverture
ou le cerceau dont elle est
garnie a dans un sens quelconque
plus de 16 centimétres de diamétre.

Art. 9.

La péche de la lamproie fluviatile
(«nätting» ou «nejonöga »-nahkiainen)
pourra avoir lieu, å 1’avenir
aussi, aux mémes époques et dans
les mémes conditions que jusqu’ å
ce jour.

Art. 10.

La péche å la foéne (ljustringtuohustaminen)
est interdite. Quiconque
sera trouvé dans les eaux
de la zone de péche porteur de
feux (ljustereld-tuohustuli) ou muni
d’ustensiles servant å la péche å la
foéne sera passible des mémes peines
que celui qui péche å la foéne.

Art. 11.

La péche au moyen de verveux
dits «storyssjor-isorysät» de «bottengarn-pohjaverkot»
ou de «moc -

8 §.

I påta, i vilken rätt att utöva laxfiske
på grund av någon från staternas
sida gjord upplåtelse icke finnes,
må för fångst av lax eller laxöring
avsedd redskap av vad namn och
beskaffenhet som helst icke begagnas,
och må för den skull i sådan för
fångst av sik eller annat mindre
Åskslag avsedd påta icke nyttjas
s. k. mock- eller potkunät, ej heller
ryssjor, mjärdar eller tinor, uti vilka
ingångsöppningen eller ringen i densamma
i någon riktning har större
diameter än 16 centimeter.

9 §.

Fiske av nätting eller nejonögon
må framgent bedrivas på tid och
sätt, som hittills varit vanligt.

Ljustring vare förbjuden. Den,
som i fiskevatten anträffas farande
med ljustereld eller eljest utrustad
för ljustring, skall straffas såsom
den där ljustring förövat.

11 §.

Allt fiske med storryssjor, bottengarn
och mockor samt annan för
laxfångst avsedd redskap vare för -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

kor-motkaverkot», ainsi que de tous
autres engins destinés å la péche
du saumon, est interdite dans l’archipel
cötier situé en face de l’embouchure
du fleuve de Torneå (Tornio),
dans une zone limitée du cöté
de la mer par une ligne allant de
la rive sud de l’ouverture de la baie
de Salmisviken (Salmenlahti) par
les pointes les plus méridionales des
iles de Kraaseli et de Tirro et la
pointe nord-ouest de l’ile de Sellö
jusqu’ å la pointe sud-ouest de l’ile
de Björkö (Pirkjö).

Est également interdite, dans le
détroit séparant les iles de Stora
Tervakari (Iso-Tervakari) et de
Hamppuleiviskä, la pose, de chaque
cöté, d’appareils ou engins de péche
d’une longueur dépassant 200 métres.

Art. 12.

Tous les apparens fixes de péche
destinés å la péche du saumon, de
la truite saumonée ou du lavaret
seront, chaque année, å 1’expiration
du temps pendant lequel la péche
est autorisée, immédiatement ouverts
au libre passage du poisson.
Avant la fin du mois de septembre,
les filets de clöture (stängselnätsulkuverkot)
employés aux apparens
de péche, ainsi que tout le bois
ayant servi å la clöture des apparens,
seront retirés de l’eau. Les
pieux principaux (huvudpålar-päävaajat)
fixes des apparens de péche
pourront toutefois rester en place
jusqu’ å la fin de l’année, aprés
quoi ils devront également, ainsi
que toutes les pierres employées
pour les apparens de péohe, étre
replacés å terre.

bjudet i skärgården utanför Torne
älvs mynning inom det område, som
mot havet begränsas av en linje,
dragen från södra stranden av Salmisvikens
mynning över sydligaste
udden av öarna Kraaseli och Tirro
samt Sellöns nordvästra udde till
Björköns sydvästra udde.

Likaledes vare det förbjudet att
i sundet mellan öarna Stora Tervakari
och Hamppuleiviskä från någondera
sidan utsätta fiskeverk eller
fiskredskap till större längd än 200
meter.

12 §.

Alla för fångst av lax, laxöring
eller sik avsedda fasta fiskeverk skola
omedelbart efter den lovliga fisketidens
slut varje år öppnas för fiskens
fria genomgång. De vid fiskeverken
begagnade stängselnäten jämte allt
till stängsel använt trävirke skola
före utgången av september månad
ur vattnet upptagas; dock må fiskeverkens
fasta s. k. huvudpålar få
kvarstå till årets slut, då jämväl
berörda pålar ävensom alla till fiskeverken
använda stenar skola vara å
land upplagda.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Tous les matériaux de construction
des «pata-pato> destinées å la
péche de la lotte en hiver seront,
avant la débäcle du printemps, soigneusement
retirés de l’eau et transportés
å terre.

Si le possesseur d’un apparell de
péche néglige de se conformer dans
les délais flxés aux dispositions qui
précédent, 1’officier du ministére
public compétent pourra faire exécuter
les travaux non effectués, dont
le prix sera recouvré contre le défaillant
dans les formes prévues par
la loi.

Art. 13.

Le titulaire d’un droit de pécher
le saumon, et ses assistants pourront,
pour 1’exercice de la péche,
pénétrer sur les terrains des propriétaires
riverains, å 1’exception des
terrains båtis ou des jardins ou potagers,
et assécher leurs engins sur la
rive aux endroits ou celle-ci n’est pas
contigue å des terrains båtis ou cultivés.
Les propriétaires riverains auront
droit toutefois å étre pleinement
indemnisés de tout dommage ou
préjudice å eux causé de ce fait.

Les propriétaires riverains seront
également tenus d’accorder, contre
une indemnité pécuniaire pour dommages
ou préjudice, le libre passage
å la pécherie (fiskevatten-kalavesi),
au titulaire du susdit droit de péche
et å ses assistants, s’ils ne peuvent
s’y rendre autrement dans des condition
suffisantes de commodité.

Art. 14.

Les poursuites pour infractions
aux dispositions du présent Réglement
seront exercées devant le tribunal
du lieu ou le délit a été com -

Allt byggnadsmaterial till pator,
avsedda för fångst av lake om
vintern, skall före islossningen om
våren ur vattnet noga upptagas och
på land föras.

Försummar innehavare av fiskeverk
att inom föreskriven tid fullgöra
vad ovan är stadgat, äge allmän
åklagare att låta det försummade
arbetet verkställas för lega,
som i laga ordning må tagas ut av
honom, som tredskas.

Innehavare av rätt till laxfiske och
hans medhjälpare äge för fiskets bedrivande
beträda annans strand, utom
tomt eller trädgård, samt jämväl upplägga
redskapen till torkning å strand,
där dylikt område eller odlade ägor
icke tillstöta; dock tillkomme strandägare
full ersättning för all därigenom
liden skada eller olägenhet.

Strandägare vare ock skyldig att
mot ersättning för skada eller olägenhet
medgiva fiskerättsinnehavare som
ovan nämnts, och hans medhjälpare
väg till fiskevattnet, när dessa eljest
icke lämpligen kunna komma till detsamma.

14 §.

Åtal för förseelse mot bestämmelserna
i denna stadga skall anhängiggöras
vid domstolen i den ort, där
förseelsen begåtts. Därest medborgare

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

mis. Si un ressortissant de l’un
des deux États contractants a commis
un délit sur le territoire de
l’autre État contractant mais qu’il
ait cessé d’y séjourner, il sera poursuivi
dans son pays devant le tribunal
du lieu le plus proche de celui
du délit.

Les contestations relatives aux indemnités
dues pour dommages ou
préjudice de 1’espece visée å 1’article
13, pourront étre portées, soit devant
un des tribunaux prévus au présent
article, soit devant le tribunal du
lieu ou le défendeur a son domicile.

Art. 15.

Quiconque contreviendra aux interdictions
ou négligera de se conformer
aux prescriptions du présent Réglement
sera puni, si le délit est poursuivi
devant un tribunal suédois,
d’une amende de vingt å cinq cents
couronnes ou, si le délit est poursuivi
devant un tribunal finlandais, de deux
cents jours-amende au plus; le cas
échéant, la marchandise visée å Partiel
3 aussi bien que les engins et le
poisson péché en délit, ainsi que le
permis de péche, s’il en a été délivré
un, seront frappés de confiscation.

Si les engins de péche, le poisson
péché ou mis en vente de maniére
délictueuse qui ont été frappés de
confiscation ne peuvent étre représentés,
ou si le poisson péché ou mis en
vente de 1’espéce susvisée a subi une
détérioration, le délinquant en payera
la valeur.

Art. 16.

Le produit des amendes, ainsi que
les engins, le poisson péché en délit
et la marchandise qui ont été frappés

i den ena fördragsslutande staten
begått förseelse å den andra fördragsslutande
statens område, men icke
längre uppehåller sig därstädes, skall
han åtalas i sitt hemland vid domstol
i den ort, som är närmast den, där
förseelsen begåtts.

Tvistemål om ersättning för skada
eller olägenhet, varom i 13 § sägs,
må anhängiggöras antingen vid någondera
av de i denna paragraf angivna
domstolarna eller ock vid domstol i
den ort, där svaranden har sitt hemvist.

15 §.

En var, som bryter emot vad i
denna stadga blivit förbjudet eller
eftersätter vad däri är föreskrivet,
straffas, om förseelsen åtalas vid
svensk domstol, med böter från och
med tjugu till och med femhundra
kronor eller, om förseelsen åtalas vid
finsk domstol, med högst tvåhundra
dagsböter; och skola i förekommande
fall såväl i 3 § omförmäld vara som
redskap och fångst, så ock fiskekort,
därest sådant utfärdats, vara förverkade.

Kan redskap, fångst eller vara,
som förverkats, icke tillrättaskaffas
eller har sådan fångst eller vara
undergått förskämning, skall dess
värde ersättas.

16 %.

Böter ävensom förverkad redskap,
fångst och vara eller dessas värde tillfalla
staten. I händelse av bristande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

de confiscation, ou leur valeur, reviennent
å l’État. Si les ressources
font défaut pour le payement total
des amendes, celles-ci seront converties
suivant les régles du Code pénal.

Art. 17.

Si 1’individu qui se livré å la péche,
soit å une époque ou elle est interdite,
soit avec des engins prohibés,
est pris en flagrant délit par un officier
du ministere public, un gardepéche
ou un fonctionnaire de 1’Administration
de la péche, celui-ci pourra
saisir, outre les engins et la péche
du délinquant, ainsi que son permis
de péche, son bateau aussi et conserver
le tout jusqu’å ce que le délinquant
ait satisfait aux dispositions
de la loi.

Les officiera du ministere public,
les gardes-péche et les fonctionnaires
de 1’Administration de la péche pourront
également saisir les engins de
péche prohibés en vertu du présent
Reglement, qu’ils trouveront dans un
cantonnement, un bateau, un hangar
(öppen sjöbod-avoin ranta-aitta) ou
en tout autre lieu voisin du cantonnement.
Toutefois, celui qui opérera la
saisie devra, s’il n’est pas officier du
ministere public, en informer sans
délai le ministere public, å qui il
incombera de la rendre immédiatement
publique au moyen d’un avis
affiché dans un local communal ou
en tout autre lieu approprié de la
paroisse ou la saisie a été effectuée.
Si le propriétaire ne se fait pas connaitre
dans le délai d’un mois å compter
du jour de 1’affichage, les objets
saisis reviendront å l’État.

Le poisson péché en délit ou la
marchandise dont la saisie a été opérée

tillgång till böternas fulla gäldande
skola de förvandlas enligt allmänna
strafflagen.

17 §.

Varder någon, som fiskar å otililåten
tid eller med förbjuden redskap,
å bar gärning ertappad av allmän
åklagare, fiskeri tillsyningsman eller
tjänsteman tillhörande liskeriadministrationen,
må denne av den fiskande
taga utom redskap och fångst samt
fiskekort jämväl båt och det behålla,
till dess han rätt för sig bjuder.

Allmän åklagare, fiskeritillsyningsman
och tjänsteman tillhörande fiskeriadministrationen
vare ock berättigade
att, där någon enligt denna stadga
förbjuden eller olovlig fiskredskap
anträffas i fiskevatten, båt, öppen sjöbod
eller annorstädes i närheten av
fiskevatten, taga samma redskap i
beslag; dockskall beslagtagaren, därest
han ej är allmän åklagare, om beslaget
ofördröjligen underrätta denne,
vilken det åligger att genom anslag
å kommunallokal eller annan lämplig
plats i den församling, där beslag
gjorts, omedelbart kungöra detsamma.
Anmäler sig ej ägaren inom en månad
från det kungörelsen utfärdats,
tillfälle det beslagtagna godset staten.

I beslag tagen fångst eller vara,
som är förskämning underkastad, skall

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

et qui est susceptible de détérioration
pourra, apres inspection et estimation
par deux hommes impartiaux,
étre vendu dans des conditions appropriées
par les soins du ministére
public, qui rendra compte sans délai
å 1’Administration provinciale compétente
du produit de la vente.

Art. 18.

Les personnes dument commissionnées
å 1’effet de surveiller l’observation
du present Réglement auront les
mémes pouvoirs et jouiront de la méme
protection que les agents de la force
publique.

Art. 19.

Les Administrations provinciales
des provinces de Norrbotten et d’Uleåborg
(Oulu) pourront, si la demande
leur en est faite, accorder pour un
objet scientifique ou dans Fintérét de
la pisciculture, 1’autorisati.on d’exereer
la péche en temps prohibé ou suivant
un mode ou procédé interdit.
En méme temps, des prescriptions
appropriées seront rendues en vue de
prévenir les abus et la décision sera
portée å la connaissance du ministére
public du lieu.

Art. 20.

Le présent Réglement entrera en
vigueur le ler Janvier 1928.

Les engins de péche en usage å la
date de sa mise en vigueur, qui ne
remplissent pas les conditions requises
par le Réglement, pourront, s’ils
sont conformes aux dispositions du
précédent Réglement, étre employés
pendant trois ans encore.

allmän åklagare, sedan syn och värdering
av två ojäviga män hållits,
på lämpligt sätt försälja och köpeskillingen
till vederbörande länsstyrelse
ofördröjligen redovisa.

18 §.

Den, som vederbörligen förordnas
att tillse efterlevnaden av denna
stadga, åtnjuter enahanda vitsord och
skydd, som tillkomma vakter och
dem, vilka rättens ärenden gå.

19 §.

Länsstyrelserna i Norrbottens län
och Uleåborgs län må, därest framställning
göres om tillstånd till fiskfångst
för vetenskapligt ändamål eller
för fiskodlings utförande under förbjuden
tid eller på förbjudet sätt,
lämna sådant tillstånd. I sammanhang
härmed skola lämpliga föreskrifter
till förekommande av missbruk
meddelas och allmänne åklagaren
i orten om beslutet underrättas.

20 §.

Denna stadga träder i kraft den
1 januari 1928. Vid dess ikraftträdande
befintlig redskap, som icke
uppfyller i stadgan angivna villkor,
må, om den enligt den förut gällande
stadgan är laglig, användas under
ytterligare tre år.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Bil. C.

Pro Jet

Déclaration entre la Suéde et la
Finlande, portant modification å
1’article 2 de la Déclaration en
vigueur entre les deux pays coneernant
la régularisation du service
de flottage des bois dans les
fleuves de Torneå et de Muonio.

Le Gouvernement Royal de Suéde
et le Gouvernement de la République
de Finlande ayant résolu, d’un commun
accord, de prendre des mesures
efficaces en vue de régulariser la
péche commune du saumon dans les
fleuves de Torneå (Tornio) et de Muonio
et ayant trouvé nécessaire d’introduire,
å cette fin, des modifications
dans la Convention en vigueur entra
les deux pays concernant le service
du flottage des bois dans les fleuves
de Torneå (Tornio) et de Muonio,
sont convenus de ce qui suit:

L’article 2 de la Déclaration concernant
le service du flottage des
bois dans les fleuves de Torneå (Tornio)
et de Muonio faite entre la Suéde et
la Russie le 3 juillet (20 juin) 1917
et conflrmée, en ce qui concerne sa
validité pour les relations entre la
Suéde et la Finlande, par 1’échange
de notes ministérielles en date du
10 mai 1920, aura la teneur modifiée
suivante:

«Art. 2.

Pour 1’amélioration de la péche
dans les fleuves de Torneå (Tornio) et
de Muonio, il sera perqu pourchaque

Förslag

till

deklaration mellan Sverige och
Finland rörande förändrad lydelse
av art. 2 i den mellan länderna
gällande deklaration angående ordnandet
av timmerflottningen i
Torne och Muonio älvar.

Kungl. Svenska Regeringen och
Republiken Finlands Regering, vilka
gemensamt beslutat vidtaga verksamma
åtgärder för ordnandet av
det samfällda laxfisket i Torne och
Muonio älvar samt i detta syfte
jämväl funnit nödigt att vidtaga
ändringar i det mellan de båda länderna
gällande avtal angående ordnandet
av timmerflottningen i Törne
och Muonio älvar, hava träffat följande
överenskommelse:

Andra artikeln i den mellan
Sverige och Ryssland den 3 juli (20
juni) 1917 avslutade och genom utväxling
av ministeriella noter den
10 maj 1920 för förhållandet mellan
Sverige och Finland till giltigheten
bekräftade deklarationen angående
ordnandet av timmerflottningen i
Torne och Muonio älvar skall erhålla
nedanstående förändrade lydelse:

»Art. 2.

För fiskets upphjälpande i Torne
och Muonio älvar skall för varje
kubikmeter flottat virke, beräknad

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

métre eu be de bois flotté, calculé
d’aprés la table de cubage en vigueur,
une taxe de einq öre ou
de la somme eorrespondante en monnaie
finlandaise.

Le payement de cette taxe sera
effeetué le ler décembre de chaque
année au plus tard, auprés de l’Administration
provinciale de la province
d’Uleåborg, å laquelle il incombera
d’en assurer la comptabilité
et la gestion, apres entente avec
1’Administration provinciale de la
province de Norrbotten.»

La présente Déclaration, rédigée
dans les langues suédoise, finnoise
et frantjaise, dont le texte franqais,
en ce qui concerne 1’interprétation,
fera foi, sera ratiliée et les ratifications
seront échangées å Stockholm
le plus töt possible.

La présente Déclaration entrera
en vigueur immédiatement. En ce
qui concerne la durée de sa validité
et sa dénonciation, les dispositions de
1’article 3 de la Déclaration susmentionnée
du 3 juillet (20 juin) 1917
seront appliquées.

enligt gällande kuberingstabell, utgå
en avgift av fem öre i svenskt mynt
eller däremot svarande belopp i finskt
mynt.

Denna avgift skall inbetalas senast
den 1 december varje år till
länsstyrelsen i Uleåborgs län att av
denna myndighet bokföras och förvaltas
i samråd med länsstyrelsen
i Norrbottens län.»

Denna deklaration, som är avfattad
å svenska, finska1 och franska
språken, av vilka ifråga om tolkningen
av deklarationen den franska
texten skall äga vitsord, skall ratificeras
och skola ratifikationerna
snarast möjligt utväxlas i Stockholm.
Deklarationen träder omedelbart
i kraft, och skola beträffande
dess giltighet och uppsägning gälla
de i art. 3 i ovannämnda deklaration
den 3 juli (20 juni) 1917 givna
bestämmelser.

Den finska texten har ej intagits här.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

l:o.

Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av
chefen för jordbruksdepartementet beslutat godkänna upprättade förslag
dels till konvention mellan Sverige och Finland angående ordnandet av
det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar, dels till förändrad lydelse
av art. 2 i den mellan sagda länder gällande deklarationen den 3 juli
1917 angående ordnandet av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar
dels ock till stadga för fiskets bedrivande i Torne älvs fiskeområde, de
båda sistnämnda förslagen avsedda att fastställas genom tvenne deklarationer
utfärdade av svenska och finska regeringarna, hemställer ministern
för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med bemälde departementschef,
att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet i Helsingfors
envoyén friherre C. F. H. Hamilton att på grundval av berörda förslag
med vederbörande ombud från finsk sida underteckna en konvention och
deklarationer i huvudsaklig överensstämmelse med de texter, som bilagor
till protokollet i detta ärende utvisa, ävensom förordna, att behörig fullmakt
för friherre Hamilton skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt,
däruti övriga statsråd sledamöter förena sig, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall.

Ur protokollet:
Ove Ramel.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
maj 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström anför efter
gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 30 april 1927 godkände
Kungl. Maj:t då upprättade förslag till, utom annat, dels konvention mellan
Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne
och Muonio älvar dels ock deklaration angående förändrad lydelse av artikel
2 i den mellan Sverige och Finland gällande deklarationen angående
ordnandet av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar. Förslagen
hava sedermera blivit godkända även av den finska regeringen. Den 10
maj 1927 har förstnämnda förslag blivit av regeringarnas befullmäktigade
ombud undertecknat att såsom konvention gälla mellan Sverige och Finland.
Jämväl beträffande det senare av omförmälda förslag har samma
dag vederbörlig överenskommelse undertecknats.

Såsom sagda statsrådsprotokoll samt bestämmelserna i konventionen utvisa,
påkallas för konventionens giltighet, att densamma godkännes av
svenska riksdagen och ratificeras.

Vidkommande innehållet i förevarande konvention och deklaration tilllåter
jag mig hänvisa till den redogörelse, som därför lämnats i nyssnämnda
statsrådsprotokoll.

Av protokollet framgår jämväl, att för upprättande, i enlighet med en
i konventionen intagen bestämmelse, för en beräknad kostnad av 75,000
kronor, av en laxodlingsanstalt vid Äkäsjoki i Kolari socken i Finland
erfordras att av de båda staterna förskotteras ett belopp av 60,000 kronor,
eller alltså av Sverige 30,000 kronor. Angående sättet för beredande av
sålunda erforderliga medel anförde jag, att detta, i huvudsaklig anslutning
till ett av statskontoret i ärendet framlagt, av domänstyrelsen
godkänt förslag, lämpligen syntes kunna ske genom medlens ställande till
förfogande såsom lån ur statens domäners fond. Räntan å dessa medel
synes, såsom laxfiskekommissionen föreslagit, böra utgå efter 5 procent
och torde, såvitt nu kan bedömas, amorteringstiden kunna sättas till 20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

år- Återbetalningen avses ske genom fiskeavgifter, som Torne och Muonio
gränsälvars flottningsförening enligt bestämmelserna i förut nämnda deklaration
har att erlägga för fiskets upphjälpande. Frågan om beredande av
ifrågavarande medel är emellertid av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens prövning.

På grund av vad sålunda anförts och under framhållande att ärendet
synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder därav att den
för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått
till ända, föreläggas årets riksdag, hemställer föredraganden, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna sagda konvention

dels ock medgiva, att till bestridande av på Sverige belöpande andel
av kostnaderna för upprättande, i enlighet med en i nämnda konvention
intagen bestämmelse, av en för båda länderna gemensam laxodlingsanstalt
i Kolari socken i Finland må såsom lån ur statens domäners fond
ställas till förfogande ett belopp av 30,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 sand.

216 höft. (Sr 250.)