Kungl. Maj:ts proposition nr 24fi (Proposition 1927:246)

Kungl. Maj:ts proposition nr 24fi.

Nr 246.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förslag
till avtal mellan staten och Malmö stad rörande
stadens övertagande av hela sin sinnessjukvård; given
Stockholms slott den 22 april 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 22 april 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

I skrivelse den 20 februari 1926 har drätselkammaren i Malmö, jämlikt
stadsfullmäktiges uppdrag, gjort framställning om träffande av avtal mellan
Kungl. Maj:t och kronan samt staden rörande stadens övertagande av hela
sin sinnessjukvård.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, ber jag få erinra, att
1925 års riksdag (skrivelse nr 281) i enlighet med av Kungl. Maj:t i proposition
nr 150 framlagt förslag bemyndigat Kungl. Maj:t att å statens vägnar
ingå avtal med envar av städerna Stockholm och Göteborg rörande nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 212 käft. (Nr 246.) 578 s; 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

städers övertagande av hela sin sinnessjukvård i huvudsaklig överensstämmelse
med vid statsrådsprotokollet över socialärenden den 13 mars 1925 fogade
förslag därutinnan med vissa av föredragande departementschefen förordade,
i nämnda statsrådsprotokoll angivna jämkningar. Sedan berörda avtalsförslag
jämkats i enlighet med vad i statsrådsprotokollet angivits samt de sålunda
omredigerade avtalsförslagen underställts städernas prövning och av dessa
godkänts samt för städernas del i vederbörlig ordning undertecknats, hava
avtalen enligt bemyndigande den 18 december 1925 samma dag å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar undertecknats samt trätt i kraft den 1 januari
1926.

Ifrågavarande avtalsförslag, vilka sålunda med vissa, allenast smärre jämkningar
blivit gällande, voro såsom bilagor fogade vid förberörda proposition
nr 150 till 1925 års riksdag. Under hänvisning i övrigt till sagda bilagor
ber jag att beträffande avtalens hirvudsakliga innehåll i korthet få erinra om
följande.

Städerna hava förbundit sig att beträffande där hemortsberättigade sinnessjuka
dels övertaga vården av de å statens anstalter för sinnessjuka intagna,
dels för all framtid omhänderhava sjukvården utan annan kostnad för statsverket
än i avtalen angivits. Från överenskommelsen hava emellertid vissa
mindre kategorier sinnessjuka undantagits, nämligen patienter å psykiatrisk
klinik, kriminalpatienter, patienter i l:a betalningsklassen å statshospital
eller motsvarande klass å städernas anstalter samt patienter i s. k. familjevård.
För den sjukvård, som städerna enligt åtagandena skola ombesörja,
erhålla städerna årligt kostnadsbidrag av statsverket, för så vitt sjukvården
är anordnad på visst i avtalen angivet sätt. Statsbidrag utgår dels för driftkostnad,
dels för s. k. platskostnad.

Driftkostnadsbidrag utgår årligen för visst antal underhållsdagar, i avtalen
betecknade »statsbidragsdagar», med ett belopp för dag, som motsvarar på
statsverket belöpande medelkostnad för underhållsdag under samma tid vid
statens anstalter för sinnessjuka. Statsbidragsdagarnas antal beräknas enligt
följande grunder. Med ledning av antalet underhållsdagar under året å
statens anstalter för sinnessjuka i proportion till folkmängden inom dessa
anstalters upptagningsområde uträknas motsvarande antal underhållsdagar
för Stockholm och Göteborg efter städernas folkmängd, i avtalen betecknat
»folkmängdskvot». Därjämte fastställes det verkliga antalet underhållsdagar
under året för i städerna hemortsberättigade sinnessjuka såväl å statshospitalen,
så länge patienter från städerna ännu där vårdas, som å stadens godkända
sinnessjukanstalter. Av dessa underhållsdagar för städernas patienter räknas
som statsbidragsdagar dels hela det antal, som icke överstiger folkmängdskvoten,
dels tredjedelen av det antal, som överstiger folkmängdskvoten
men icke dubbla denna kvot, dels ock niondelen av det antal, som
ligger över dubbla men icke över tredubbla folkmängdskvoten. Det antal
underhållsdagar, som eventuellt överskjuter tredubbla folkmängdskvoten, må
däremot icke inräknas i antalet statsbidragsdagar, vadan för sålunda överskjutande
antal underhållsdagar intet statsbidrag må utgå.

Under en övergångstid av åtta år efter avtalens ikraftträdande skall vid
folkmängdskvotens uträknande antalet underhållsdagar å statshospitalen
minskas med det antal underhållsdagar, som vården av städernas patienter
å dessa hospital omfattat. Samma antal skall även avdragas från antalet
statsbidragsdagar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

I avtalen äro intagna vissa formler för uträknande i enlighet med nu angivna
grunder av driftkostnadsbidragen.

Platskostnadsbidrag, vilket avser att bereda städerna gottgörelse för anskaffat
anstaltsutrymme, utgår årligen med fem procent av ett belopp, kallat
?byggnadsfonden», vilket av Kungl. Maj:t fastställes enligt i huvudsak följande
grunder. Under den åttaåriga övergångstiden lägges som grundval
för fondens bestämmande ett fixt anstaltsplatsvärde, nämligen den beräknade
kostnaden för vårdplats för nyuppförande vid tiden för avtalens ikraftträdande
av ett medelstort statshospital i landsorten, frånräkna! markvärdet.
Byggnadsfondens storlek framgår för varje år såsom produkten av detta
platsvärde och ett platsantal, vilket utgör 1/36ä av antalet statsbidragsdagar,
beräknat på nyss angivet sätt. För ett platsantal, ej överstigande det på
samma sätt beräknade antalet vårdplatser, som under sista året före överenskommelsernas
ikraftträdande å statshospitalen belagts med patienter från
Stockholm och Göteborg, skall dock platsvärdet reduceras med eu tredjedel.
Efter övergångstidens utgång kan byggnadsfonden, uträknad för det åttonde
året efter nyssnämnda grunder, ökas endast i den mån staten för utvecklingen
av sin anstaltsvård för sinnessjuka efter nämnda period har utgift,
som icke ingår i driftkostnaderna och sålunda icke motsvaras av driftkostnadsbidrag
till städerna. Ökning av byggnadsfonden sker från och med det
år, under vilket staten haft sådan utgift, med ett belopp, som står i samma
förhållande till statsutgiftsbeloppet som antalet statsbidragsdagar till antalet
underhållsdagar vid statshospitalen. Såsom statsutgift av ifrågavarande art
räknas jämväl värdet av anstaltsplatser å statshospital, vilka efter övergångsperiodens
utgång eventuellt frigjorts genom annan kommuns övertagande
av sin sinnessjukvård mot statsbidrag.

Beträffande de utredningar, som legat till grund för tillkomsten av ifrågavarande
avtal med städerna Stockholm och Göteborg, samt de skäl, som
föranledde statsmakternas beslut i ämnet, anhåller jag att få hänvisa till
den utförliga redogörelse, som lämnats i nyssnämnda proposition till 1925
års riksdag. En kortfattad återblick på frågans utvecklingsgång torde dock
här vara på sin plats.

Med anledning av det under de senare årtiondena i stort sett alltjämt
stegrade behovet av vårdplatser å sinnessjukvårdsanstalter uppstod tidigt
frågan, om icke i syfte att underlätta tillgodoseendet av detta platsbehov eu
uppdelning av sinnessjukvården mellan staten och vissa kommuner borde
genomföras. Svenska fattigvår ds förbundet, som haft sin uppmärksamhet riktad
på de av den stora platsbristen vid statshospitalen föranledda missförhållandena,
hemställde år 1914 hos Kungl. Maj:t om utredning angående sinnessjukvårdens
uppdelning mellan å ena sidan staten och å andra sidan landstingen,
eventuellt större kommuner. Det förslag, förbundet i fråga om en
dylik uppdelning framlade, gick ut på att staten fortfarande skulle sörja för
vården av nyinsjuknade och mera ömtåliga eller svårskötta sinnessjuka, vilka
krävde en mera kvalificerad och följaktligen mera kostsam vård, medan landstingen
skulle förmås att mot statsbidrag bereda vård för lindrigt sjuka och
sådana, som efter genomgången sinnessjukdom ej kunnat återvinna full hälsa
och vilka visserligen icke krävde eu lika kvalificerad vård som nyssnämnda

Kung1. Maj:ts proposition nr 248.

grupp men likväl vore i behov av organiserad specialvård. Vidare anhöll
1918 års lagtima riksdag i samband med behandling av förslag till ny fattigvårdslag,
att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om utredning bland annat
rörande statsbidrag för vård å sinnessjukhus, tillhörande landsting och städer,
som ej deltaga i landsting.

I ett över berörda framställningar avgivet utlåtande den 12 oktober 1920
fann sig medicinalstyrelsen — som på i utlåtandet utförligt angivna skäl
ansåg den av fattigvårdsförbundet föreslagna vägen icke leda till ett tillfredsställande
ordnande av sinnessjukvården — ej kunna tillråda, att nämnda väg
beträddes, utan höll före, att den strävan, som hittills gjort sig gällande,
nämligen att vård å statsanstalt borde beredas alla de sinnessjuka, som överhuvudtaget
behövde anstaltsvård, borde fullföljas och platsbristen avhjälpas
genom forcerad nyanskaffning av statsplatser. Likaledes avstyrkte styrelsen
det av riksdagen ifrågasatta statsbidraget för vård å sinnessjukhus, tillhörande
landsting och städer, som ej deltaga i landsting. Däremot fann styrelsen
starka skäl tala för en annan anordning, som enligt styrelsens mening vore
ägnad att i någon mån avhjälpa den rådande platsbristen och även i övrigt
erbjöde avsevärda fördelar för sinnessjukvården. Denna anordning skulle
bestå i träffandet av en överenskommelse mellan staten och vissa större städer
om dessa städers övertagande mot gottgörelse från statens sida av hela sin sinnessjukvård.
Härom framhöll styrelsen bland annat följande.

Städernas, särskilt de störres, sinnessjukvård medförde i vissa avseenden
andra och större krav än landsbygdens. Åtskilliga omständigheter föranledde,
att det här mötte vida större svårigheter att i hemmet vårda en
sinnessjuk, även då det gällde blott kortvarig provisorisk vård åt en nyinsjuknad
eller omhändertagande av en ofarlig och lättskött kroniskt sjuk.
Antalet anstaltsvårdade i förhållande till antalet sjuka bleve därför särdeles
stort, och för att omedelbart kunna bereda anstaltsvård vore en platsreserv
nödvändig. Möjlighet att på kort tid genom nyanskaffning av platser, om
ock av provisorisk art, möta ett växande behov måste också vara för handen.

Hittills, under den för landet i sin helhet rådande bristen på tillräckligt
antal anstaltsplatser, hade från statens sida särskild hänsyn till dessa de
större städernas krav icke kunnat tagas. Dessa städer hade icke fått disponera
större antal statsplatser än det, som motsvarat deras folkmängd; deras
sjuka hade icke haft någon förmånsrätt i fråga om snar intagning framför
sjuka från annat håll.

Skulle däremot staten principiellt åtaga sig beredandet av anstaltsvård
åt en var sinnessjuk, som därav vore i behov, skulle i första hand platsantalet
för de större städerna få ökas vida utöver vad deras folkmängd i
förhållande till landets betingade, och därnäst skulle under realiserandet
härav de nämnda, för en tillfredsställande organisation av en storstads sinnessjukvård
nödvändiga speciella kraven göra sig gällande. Det skulle med
andra ord innebära dels en vida större statsutgift för storstädernas sinnessjukvård,
efter deras folkmängd räknat, än för landets i sin helhet, dels
avsevärda svårigheter av organisatorisk art. Detta förhållande minskade
väsentligen utsikterna till att eu tillfredsställande lösning av storstädernas
sinnessjukvårdsfråga någonsin skulle kunna komma till stånd under form av
statsanstaltsvård. Det vore att förutse'', att de åtgärder, som av staten kunde
komma att vidtagas, alltjämt skulle visa sig vara för ifrågavarande städer
otillräckliga.

KungI. Maj:ts proposition nr 246.

En uppgörelse, varigenom dessa städer övertoge hela sin sinnessjukvård
mot särskild gottgörelse, skulle därför beträffande denna del av sinnessjukvårdsfrågan
innebära en lösning, som vore för staten både ekonomiskt och
administrativt fördelaktig. Härjämte skulle staten för landets sinnessjukvård
i övrigt få de platser å statsanstalter disponibla, som hittills upptagits av
sjuka från ifrågavarande städer.

Men även för städerna stode genom eu sådan överenskommelse stora fördelar
att vinna. Framför allt skulle det bliva dem möjligt att planmässigt
ordna sinnessjukvården, särskilt beträffande anstaltsutrymme, vilket tidigare
icke kunnat ske på grund av ovissheten om i vilken utsträckning och för vilka
fall staten kunde komma att bereda vård. Genom närbelägna anstalter skulle
kostnaderna nedbringas såväl för transporten av de sjuka som för de anhörigas
besök, och genom sam organisation med stadens övriga sjukvård skulle
dess sinnessjukvård i många hänseenden underlättas och förbilligas.

I det förbättrade läge, vari städernas sinnessjukvård sålunda skulle komma,
hade staten tydligen även ett allmänt intresse. Detta allmänna statsintresse
krävde emellertid också garantier för att den sjukvård, som av städerna bereddes,
bleve fullt jämngod med statsanstaltsvården i fråga om, bland annat,
sakkunnig ledning och anpassningsförmåga efter de sjukas olika tillstånd.
För att dessa krav skulle utan orimliga kostnader kunna fyllas, finge eu anstalt
icke vara för liten utan hava åtminstone ett par hundra sjukplatser. Sålunda
borde blott den stad, som hade eu sinnessjukvård av motsvarande omfattning,
ifrågakomma vid en överenskommelse av förutberörd art. Men därjämte
borde från statens sida tillses, att ett utskiljande på nämnda sätt från statens
sinnessjukvård icke menligt inverkade vare sig på denna sjukvård i sin
helhet eller på någon del av densamma, exempelvis genom otjänligt förryckande
av befintlig statsanstalts upptagningsområde.

Med hänsyn härtill ansåg medicinalstyrelsen, att för det dåvarande den
föreslagna anordningen borde ifrågasättas endast beträffande städerna Stockholm
och Göteborg.

Med anledning av vad från städerna Stockholm och Göteborg anförts i
yttranden över medicinalstyrelsens omförmälda utlåtande blevo delegerade
för staten tillsatta att med representanter för dessa städer underhandla
rörande städernas övertagande av sinnessjukvården inom städerna. De förslag,
som framlades av de utav staten och städerna utsedda representanterna,
lades till grund för de förut omförmälda, år 1925 ingångna överenskommelserna
i ämnet.

Vid frågans anmälan i förberörda proposition nr 150 till 1925 års riksdag
anförde föredragande departementschefen, bland annat, att enligt hans uppfattning
åtminstone för det dåvarande en tillfredsställande lösning av det föreliggande
spörsmålet endast kunde vinnas genom att följa den av medicinalstyrelsen
anvisade vägen och att han sålunda icke fiinne erforderligt att
ingå på närmare prövning av de olika förslag i annan riktning, som tidigare
varit under diskussion. Beträffande de fördelar, som de föreslagna överens -

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

kommelserna skulle medföra för statens och städernas vidkommande, underströk
departementschefen i huvudsak vad medicinalstyrelsen i detta avseende
framhållit. Jämväl riksdagen gav i sin förenämnda skrivelse i ämnet uttryck
åt samma synpunkter.

Jag ber nu att få övergå till den föreliggande, från Malmö stads sida
gjorda framställningen.

Stadsfullmäktiges beslut i ärendet har föregåtts av en utredning rörande
stadens sinnessjukvårdsfråga, verkställd av en utav stadsfullmäktige tillsatt
kommitté, vilken den 19 december 1925 avgivit betänkande och förslag.

I nämnda betänkande — vilket i tryckt exemplar återfinnes bland handlingarna
i ärendet och till vilket jag hänvisar, i den mån redogörelse för
innehållet ej lämnas i det följande — har till en början redogjorts för nuvarande
förhållanden beträffande sinnessjukvården i Malmö. I sådant avseende
har anförts bland annat följande.

Sinnessjukvården i Malmö bedreves, såvitt på staden ankomme, dels å
två särskilda avdelningar vid stadens försörjningsinrättning, den ena avdelningen,
omfattande 75 platser, för manliga patienter och den andra avdelningen,
omfattande 60 platser, för kvinnliga patienter, dels ock å en vid
Malmö allmänna sjukhus inrättad särskild avdelning för sinnessjuka, omfattande
34 platser. Antalet i Malmö liemortsberättigade sinnessjuka hade
den 1 oktober 1925 uppgått till sammanlagt 337. Av dessa hade vårdats: å
stadens försörjningsinrättning 89 män och 116 kvinnor (därav, på grund av
bristande platsutrymme, 22 å annan avdelning än särskilda kvinnliga sinnessjukavdelningen),
å Malmö allmänna sjukhus’ sinnessjukavdelning 17 män
och 18 kvinnor samt å statsanstalter (hospitalet i Lund och Malmö asyl)
51 män och 46 kvinnor. Vid utgången av år 1923 hade de å stadens anstalter
vårdade sinnessjuka utgjort tillhopa 197, därav 167 å försörjningsinrättningen
och 30 å allmänna sjukhuset. A statsanstalter hade vid nämnda
årsskifte varit intagna 99 i Malmö liemortsberättigade sinnessjuka. Inom
hela landet hade vid samma årsskifte vårdats sammanlagt 4,997 sinnessjuka
å landstingens och kommunernas anstalter, medan 11,038 personer varit intagna
å statens hospital och asyler.

Enligt medicinalstyrelsens cirkulär den 4 november 1914 angående ny
indelning av hospitalsdistrikten borde Malmö vid tidpunkten för betänkandets
avgivande disponera cirka 195 platser å statens anstalter för sinnessjuka.
Det av staden faktiskt disponerade antalet sådana platser utgjorde
emellertid vid samma tidpunkt endast 97.

Kostnaderna för den av staden bedrivna sinnessjukvården — uträknade
enligt vissa vid betänkandet fogade tablåer angående omfattningen av stadens
sinnessjukvård in. in. 1915—1924 — hade uppgått under år 1923 till 252,415
kronor 83 öre för 69,128 vårddagar samt under år 1924 till 279,464 kronor
4 öre för 78,551 vårddagar. Medelkostnaden per vårddag å stadens anstalter
hade sålunda utgjort 3 kronor 65 öre år 1923 samt 3 kronor 56 öre år 1924.

I avgifter för å statsanstalter vårdade sinnessjuka med hemortsrätt i
Malmö hade av staden (genom fattigvården) erlagts år 1923 24,740 kronor
90 öre samt år 1924 21,736 kronor 80 öre.

Å statsanstalter hade under år 1923 vårdats 99 i Malmö liemortsberättigade
sinnessjuka. Antalet vårddagar för dessa hade uppgått till 36,135,
och totalkostnaden för dem, beräknad efter statens medelkostnad per vårddag,
2 kronor 88 öre, hade alltså utgjort 104,068 kronor 80 öre. Av hela

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. <

kostnaden år 1923 för vården av sinnessjuka med hemortsrätt i Malmö,
381,225 kronor 53 öre, belöpte, enligt vad dessa uppgifter utvisade, 72.7 %
på staden samt 27.3 % på statsverket.

Såsom fram gin ge av det anförda, vore den sinnessjukvård, som staden
för närvarande både att själv bedriva, av betydande omfattning. Det sätt.
på vilket nämnda sinnessjukvård vore ordnad, kunde emellertid långt ifrån
anses tillfredsställande. Särskilt gällde detta i fråga om den kvinnliga sinnessjukavdelningen
å försörjningsinrättningen. Denna avdelning vore avsedd
för 60 patienter, men å densamma vårdades över 90 patienter. Dessutom
funnes å försörjningsinrättningens allmänna sjukavdelning ett 20-tal kvinnor,
som rätteligen'' bort tillhöra sinnessjukavdelningen, men som på grund av
brist på plats ej kunnat intagas där. Bristfälligheterna hos den kvinnliga
sinnessjukavdelningen å försörjningsinrättningen hade redan år 1921 påtalats
av överinspektören för sinnessjukvården i riket. Sedan dess hade förhållandena
icke förbättrats, utan tvärtom. Vid tiden för överinspektörens inspektion
hade å försörjningsinrättningens kvinnliga sinnessjukavdelning vårdats
77 patienter, medan antalet sedermera ökats till över 90. — I detta sammanhang
borde vidare framhållas, att för närvarande ett ej ringa antal sinnessjuka
i Malmö vistades hos enskilda, enär anstaltsvard icke kunde beredas
dem. ..

Förutom av den stora platsbristen försvårades smnessjukvarden i Malmo
jämväl därigenom, att möjlighet saknades för en uppdelning av de sinnessjuka
i olika kategorier.

Att sinnessjukvården i Malmö blivit för staden så betungande vore en
följd av statens bristande åtgärder att tillgodose behovet av tillräckligt
antal hospitalsplatser. "Visserligen hade platsantalet å statens hospital undertiden
1900—1923 ökats från 5,016 till 10,197, men behovet av vårdplatser
hade stigit betydligt snabbare. Antalet exspektanter hade sålunda for hela
riket år 1902 uppgått till 1,267 men hade 1924 ökats till 3,974. Vården av
dessa sjuka — med undantag för ett ringa antal, som omhändertagits å
landstingens anstalter — hade kommunerna nödgats ombesörja. Enär emellertid
sinnessjukvården från kommunernas sida ansetts böra ankomma på
staten, hade de kommunala anordningarna för sådan vård fått en i viss mån
provisorisk karaktär. De bristfälligheter, som vidlådde de kommunala sinnessjukavdelningarna,
finge sålunda sin förklaring därav, att nämnda avdelningar
icke anordnats såsom permanenta hospital, jämförliga med statens,
utan endast såsom tillfälliga upptagningsanstalter för sinnessjuka.

Efter en redogörelse dels för de förslag, som framställts i en av medicinalstyrelsen
i september 1925 framlagd plan beträffande anskaffande av
erforderliga nya hospitalsplatser, dels ock för vissa av 1913 års sinnessjukvårdssakkunniga
i betänkande den 26 november 192o gjorda uttalanden i
fråga om sinnessjukvården i större städer (beträffande sistnämnda uttalanden
hänvisas till förenämnda proposition nr 150 till 1925 års riksdag, sid. 21)
har kommittén härefter framhållit, att det i varje fall syntes komma att
dröja en avsevärd tid, innan staten kunde anskaffa tillräckligt antal hospitalsplatser.
Detta innebure för Malmö stads vidkommande, att staden själv
måste ingripa för att söka få sin sinnessjukvård tillfredsställande ordnad,
framför allt genom anordnande i staden av flera vårdplatser. De åtgärder,
som redan vidtagits i sådant hänseende, vore endast av mera provisorisk
art och kunde långtifrån anses tillräckliga. Den platsbrist och de bristfälligheter
i övrigt, som vidlådde sinnessjukvården i Malmö, nödvändiggjorde,
att kraftigare åtgärder vidtoges för ordnande av denna sjukvård.

K Kanyl. Maj-.ts proposition nr 246.

För ordnande av det nuvarande oklara förhållandet mellan staten och
Malmö stad i fråga om sinnessjukvården syntes någon annan utväg ej finnas,
än att staden, liksom Stockholm och Göteborg redan gjort, angående denna
sak sökte träffa direkt avtal med staten. Endast därigenom syntes å ena
sidan stadens uppgifter i förevarande hänseende kunna bliva bestämt angivna
och å andra sidan staden tillförsäkras skälig ersättning för sina utgifter för
sinnessjukvården. Enligt kommitténs uppfattning borde ett dylikt avtal med
staten bliva till sin innebörd överensstämmande med de ingångna avtalen
mellan staten samt städerna Stockholm och Göteborg. Förslag till sådant
avtal hade av kommittén upprättats.

Efter en redogörelse för innehållet i det uppgjorda avtalsförslaget har
kommittén framhållit, att en överenskommelse i enlighet med detta förslag
syntes medföra stora fördelar såväl för staten som för Malmö stad. Med
anledning av vad medicinalstyrelsen i sitt förberörda utlåtande den 12 oktober
1920 anfört därom, att den av styrelsen föreslagna anordningen för det dåvarande
syntes böra ifrågasättas endast beträffande städerna Stockholm och
Göteborg, har kommittén betonat, hurusom av kommitténs utredning framginge,
att de av medicinalstyrelsen åberopade förhållandena i fråga om
Stockholm och Göteborg jämväl ägde tillämpning beträffande Malmö.

Kommittén hemställde på grund av det anförda, att stadsfullmäktige måtte
besluta bemyndiga drätselkammaren att å stadens vägnar med Kungi. Maj:t
och kronan träffa avtal i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs
förslag rörande stadens övertagande av hela sin sinnessjukvård.

Stadsfullmäktige beslöto den 19 februari 1926 enhälligt bifalla vad kommittén
hemställt. Beslutet har vunnit laga kraft. Det sålunda godkända
avtalsförslaget torde få som bilaga (Bilaga A) fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Över den gjorda framställningen har infordrat utlåtande den 11 juni 1926
avgivits av medicinalstyrelsen, som därvid anfört bland annat följande:

Beträffande frågan om större städers övertagande av sin sinnessjukvård
hade styrelsen i sitt utlåtande den 12 oktober 1920 angående ifrågasatt uppdelning
av sinnessjukvården mellan å ena sidan staten och å andra sidan
landstingen, eventuellt större kommuner in. m. såsom sin åsikt uttalat, att
för det dåvarande den av styrelsen föreslagna anordningen borde ifrågasättas
endast beträffande städerna Stockholm och Göteborg.

Styrelsen hade nämligen ansett, att för ett dylikt övertagande krävdes
garantier för att den sjukvård, som av städerna bereddes, bleve i närmare
angivna hänseenden, fullt jämngod med statsanstaltsvården, vilket förutsatte
att vederbörande sinnessjukanstalt hade åtminstone ett par hundra sjukplatsen
Vidare borde tillses, bland annat, att ett utskiljande på nämnda
sätt från statens sinnessjukvård icke medförde ett otjänligt förryckande av
befintlig statsanstalts upptagningsområde.

De villkor, styrelsen sålunda ansett böra uppställas för att eu stad själv
skulle kunna övertaga sin sinnessjukvård, syntes nu uppfyllas av Malmö stad.
Staden ägde nämligen en folkmängd av omkring 116,000 invånare. Med
den beräkningen, att det för fyllandet av behovet utav platser å sinnessjukvårdsanstalt
skulle erfordras tre platser för varje tusental invånare i riket,
vilken beräkning styrelsen tillämpat vid uppgörandet av sin den 25 september
1925 framlagda plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnes -

Kanyl. Maj:ls proposition nr 24(>.

sjukvården, borde sålunda, då hänsyn jämväl toges därtill, atfc behovet av
platser vore större i en storstad än i landet för övrigt, eu sinnessjukanstalt
för Malmö stad anordnas med cirka 400 platser. En anstalt av denna storlek
ansåge styrelsen vara tillräcklig för att kunna bereda en fullgod sinnessjukvård.
Vidkommande kravet att avskiljande av stadens sinnessjukvård
icke skulle menligt inverka på statens sinnessjukvård funne styrelsen detta
icke vara förhållandet i förevarande fall. Efter avskiljande av Malmö stads
sinnessjukvård och sedan styrelsens nyssnämnda plan till sinnessjukvårdens
ordnande blivit realiserad, skulle nämligen Lunds hospitals och asyls samt
Hälsingborgs hospitals upptagningsområden komma att omfatta Malmöhus
län med undantag av Malmö stad, Kristianstads län, Blekinge län samt en
del av Hallands län, varemot enligt styrelsens förmenande icke funnes något
att erinra.

Ett avskiljande av Malm!) stads sinnessjnkvård komme visserligen att i
någon mån inverka på berörda plan, men en jämkning i denna syntes lätteligen
kunna ske genom uteslutande av eller minskning i storleken av något
utav de i planen föreslagna nya hospitalen.

Styrelsen har i utlåtandet vidare fäst uppmärksamheten på vissa förhållanden
beträffande pensionstillägg enligt pensionsförsähringslagen till å sinnessjulcanstalt
intagen pensionstagare. I detta avseende har styrelsen yttrat bland annat:

I 9 § av lagen den 30 juni 1913 angående allmän pensionsförsäkring
stadgades, att för tid, under vilken pensionstagare vore intagen å allmän
fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän anstalt, anstalten ägde
uppbära honom tillkommande pensionstillägg samt därav tillgodogöra sig
kostnaden för vården. Därest Malmö stad skulle för de å stadens ifrågasatta
sinnessjukhus intagna patienter, vilka blivit tillerkända dylika pensioner,
tillgodogöra sig, förutom de fastställda patientavgifterna samt det enligt
avtalsförslaget utgående statsbidraget, jämväl pensionstillägg, skulle staden
möjligen komma att för dessa patienter uppbära större ersättning än vad
som motsvarade dess kostnader för dem. Uti utlåtande den 14 maj 1925
angående statens besparingskommittés betänkande rörande socialförsäkringens
organisation hade styrelsen beträffande pensionstillägg, tillkommande å statens
sinnessjukanstalter intagna sinnessjuka, framhållit lämpligheten av att
dylika pensionstillägg icke utginge för tid, varunder patient av lägsta betalnmgsklassen
åtnjöte vård å statsanstalt. Något beslut i nämnda hänseende
hade ännu icke meddelats. Vunne emellertid styrelsens förslag statsmakternas
godkännande, syntes den omordade dubbelersättningen till Malmö stad
icke kunna inträffa.

Styrelsen ville uti ifrågavarande hänseende framhålla, att några bestämmelser
angående pensionstilläggen icke inginge i de mellan staten samt
städerna Stockholm och Göteborg träffade avtalen rörande dessa städers
övertagande av hela sill sinnessjukvård.

Styrelsen har slutligen anfört, att det föreliggande avtalsförslaget visserligen
vore i det närmaste lika lydande med avtalen med Stockholm och
Göteborg, men att det syntes lämpligt, att samtliga avtalen erliölle ordagrant
lika lydelse. Härför erfordrades endast några mindre, redaktionella
ändringar uti förslagets §§ 1, 2, G och 7.

På grund av det anförda har medicinalstyrelsen tillstyrkt, att det förevarande
förslaget till avtal mellan staten och Malmö stad angående stadens
övertagande av sin sinnessjukvård godkändes med de av styrelsen ifrågasatta
redaktionella ändringarna.

Dopartomentschefon.

Kung!. Maj:ts proposition nr 246.

Med anledning av vad medicinalstyrelsen anfört i fråga om pensionstill^88
a sinnessjukanstalt intagen pensionstagare har yttrande i ärendet
infordrats från statskontor et, som i ett den 2 februari 1927 avgivet utlåtande
anfört huvudsakligen följande:

.Därest det föreslagna avtalet komme till stånd, skulle staden bliva berättigad
att uppbära icke blott ersättning av statsmedel för vårdkostnaden
å stadens hospital utan jämväl pensionstillägg för å sådant hospital intagen
pensionstagare, vilket tillägg i huvudsak utginge av statsmedel. Statskontoret
kunde i likhet med medicinalstyrelsen icke finna det vara rimligt, att
på detta sätt dubbel ersättning utginge för samma persons vård, då ju varje
garanti saknades mot att staden tillgodogjorde sig högre ersättning än densamma,
själv vidkändes. Från statens sida syntes därför böra göras det
förbehåll, att statsbidrag, som komme att utgå för sinnessjukvården i Malmö
stad, skulle minskas med ett belopp, motsvarande vad enligt pensionsförsäkringslagen
å staten belöpte av kostnader för pensionstillägg eller understöd,
som tillfölle staden. Visserligen hade i de redan träffade avtalen med
Stockholm och Göteborg eu dylik inskränkning icke stadgats, men statskontoret
ansage sig det oaktat — försåvitt icke i 9 § pensionsförsäkringslagen
den ändringen vidtoges, att pensionstillägg eller understöd icke finge
utgå under angivna förutsättningar — icke kunna tillstyrka godkännande
från statens sida av avtalet med Malmö stad utan berörda inskränkning.

Drätselkammaren i Malmö har med anledning av vad medicinalstyrelsen
och statskontoret anfört i de sålunda avgivna utlåtandena inkommit med
en skrift i ärendet, vari vissa synpunkter på frågan framförts.

Vad angår de av medicinalstyrelsen påyrkade redaktionella ändringarna
i avtalsförslaget har kammaren förklarat, att då stadsfullmäktige vid sitt
beslut i ärendet utgått från att avtalet skulle för Malmö stads del bliva i
allo lika med de med städerna Stockholm och Göteborg ingångna avtalen,
från stadens sida intet vore att erinra mot berörda redaktionella ändringar.

Vidkommande däremot det av statskontoret föreslagna förbehållet för avtalets
godkännande har drätselkammaren anfört, att detta förbehåll skulle
sätta Malmö i en sämre ställning än Stockholm och Göteborg, samt på
närmare utvecklade skäl hemställt, att statskontorets förslag icke måtte bifallas.
Skulle statsintresset ovillkorligen finnas kräva bestämmelser i det
av statskontoret avsedda syftet, syntes sådana böra åstadkommas i enlighet
med vad statskontoret alternativt föreslagit, d. v. s. genom en generell ändring
av bestämmelserna i pensionsförsäkringslagen, vilken ändring då samtliga
de tre städerna bleve underkastade.

Såsom framgår av det föregående, har ett avskiljande, enligt av medicinalstyrelsen
år 1920 föreslagna huvudgrunder, av större städers sinnessjukvård
från den statliga sinnessjukvården tidigare ansetts böra ifrågakomma
endast beträffande Stockholm och Göteborg, detta främst med hänsyn till
de krav, som för ett rationellt ordnande av städernas sinnessjukvård måste
ställas på omfattningen av denna vård. Vad i ärendet förekommit torde
emellertid giva vid handen, att sinnessjukvården beträffande i Malmö hemortsberättigade
personer numera nått sådan omfattning, att ett fullt till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

fredsställande anordnande av densamma torde vara möjligt, även om den
frånskiljes den statliga sinnessjukvården och i sin helhet övertages av
staden själv. Under sådana förhållanden och då ett dylikt frånskiljande
icke torde medföra olägenheter beträffande organisationen av statens sinnessjukvård,
synas mig de skäl, som föranlett statsmakternas beslut om överenskommelse
med städerna Stockholm och Göteborg angående dessa städers
övertagande av hela sin sinnessjukvård, även motivera en överenskommelse
i motsvarande syfte med staden Malmö.

Jag vill alltså tillstyrka ett tillmötesgående av den från Malmö stads sida
gjorda framställningen i ämnet.

Beträffande de kostnader, som skulle föranledas av den ifrågasatta överenskommelsen,
har på min anmodan en approximativ beräkning uppgjorts
av t. f. chefen för medicinalstyrelsens kameralbyrå F. von Dardel. Av denna
beräkning — innefattad i en promemoria, vilken torde få fogas såsom bilaga
vid protokollet i detta ärende (Bilaga B) — framgår, att enligt avtalsförslaget
Malmö stad skulle, vad angår den åttaåriga övergångstiden efter avtalets
ikraftträdande, under angivna förutsättningar äga uppbära ersättning, som
för år räknat uppskattats i fråga om driftkostnadsbidrag till omkring 151,500
kronor och i fråga om platskostnadsbidrag till omkring 47,000 kronor eller
tillhopa till omkring 198,500 kronor. Enligt samma beräkningar skulle efter
övergångsperiodens slut ersättningen till staden utgöra, för år räknat, cirka
265,500 kronor i driftkostnadsersättning och cirka 92,000 kronor i platskostnadsbidrag
eller tillhopa cirka 357,500 kronor om året.

Den grund, på vilken ifrågavarande avtalsförslag liksom de redan slutna
avtalen med Stockholm och Göteborg bygger, är att de städer, som själva
omhändertaga sin sinnessjukvård, därigenom icke skola bliva sämre ställda
i fråga om bistånd från statens sida beträffande sinnessjukvården, än om
de icke varit utbrutna från den statliga sinnessjukvården. Före utbrytningen
hava städerna haft viss andel i det då befintliga antalet platser å
statens sinnessjukvårdsanstalter. När städerna omhändertagit sin sinnessjukvård,
kommer detta antal platser att bliva helt tillgängligt för den återstående
delen av rikets befolkning, varigenom dennas ställning i förevarande
hänseende förbättras. Med andra ord: om före utbrytningen staten disponerade
t. ex. en sinnessjukvårdsplats per 6,000 innevånare, kommer efter densamma
att finnas en plats per exempelvis 5,300 innevånare inom den del
av riket, vars sinnessjukvård skall ombesörjas medelst dessa platser. Enligt
nyss angivna grundsats böra i följd härav de utbrutna städerna hava ersättning
ej blott för den andel i antalet sinnessjukplatser, som före utbrytningen
tillkommit dem, utan även i förhållande till den ökade andel, som
rikets återstående befolkning i anledning av utbrytningen erhåller i samma
antal platser. Rätt till sådan ersättning följer också av de redan slutna
avtalen med Stockholm och Göteborg liksom av förevarande avtalsförslag.
Ställningen för icke utbrutna delar av riket kan emellertid förbättras även
på annat sätt, nämligen dels genom att nya statliga vårdplatser anskaffas,
dels genom att andra städer omhändertaga sin sinnessjukvård. Enligt förut

12 Kun g l. Maj:ts proposition nr 246.

angivna princip bör av sådan förbättring följa eu motsvarande förbättring
— d. v. s. höjning av ersättningen — för de redan utbrutna städerna Stockholm
och Göteborg. Detta förutsattes också vid avtalens slutande.

En verkan av ett avtal av ifrågavarande beskaffenhet med Malmö blir
tydligen, att förhållandet mellan antalet'' statliga sinnessjukplatser och den
folkmängd, för vilken de äro avsedda, ytterligare något förbättras, förslagsvis
till en plats per 5,200 invånare. Enligt vad nyss anfördes kommer alltså
enligt avtalen med Stockholm och Göteborg att härav böra följa någon
förbättring även för dessa städer. Kostnaden för den därigenom föranledda
ökningen i ersättningen till sistnämnda städer blir emellertid ganska obetydlig.
Om man vid jämförelsen utgår från de befolkningssiffror och uppgifter
rörande antalet underhållsdagar på statshospitalen, som lagts till grund
för beräkningen av kostnaderna för ett avtal med Malmö, skulle höjningen
i den årliga ersättningen till följd av ett sådant avtal uppgå, under övergångsåren
för Stockholm till 12,000 kronor samt för Göteborg till 7,000 kronor
samt efter övergångsåren för Stockholm till 29,000 kronor och för Göteborg
till-9,000 kronor, allt i runda tal.

Emellertid har jag ansett det i nu förevarande fall böra iakttagas, att ett
eventuellt blivande avtal av enahanda innebörd med någon annan stad lika
litet som annan omständighet, vilken minskar upptagningsområdet för statsanstalterna,
bör kunna föranleda ökning av den Malmö tillkommande ersättningen.
Fördenskull har jag verkställt undersökning rörande möjligheten
av sådana jämkningar i avtalsförslaget, att ersättningen till Malmö icke skall
kunna komma att ökas av den anledning att liknande avtal träffas med ytterligare
områden eller att upptagningsområdet för statsanstalterna minskas
genom inkorporering av något område till stad, som själv omhändertagit
sinnessjukvården. Sedan drätselkammaren i Malmö genom utsedda ombud
biträtt framställt förslag i sådant hänseende, har utkast till för ändamålet
erforderliga jämkningar i 5, 6 och 10 §§ i avtalsförslaget vid sammanträde
den 22 april 1927 godkänts av Malmö stadsfullmäktige. I överensstämmelse
med vad nu anförts förordar jag, att de sålunda godkända jämkningarna
vidtagas i avtalsförslaget.

Vad i övrigt vidkommer avtalets avfattning delar jag medicinalstyrelsens
uppfattning, att detsamma lämpligen bör såvitt möjligt till ordalydelsen överensstämma
med de med Stockholm och Göteborg träffade överenskommelserna.
För vinnande av sådan överensstämmelse torde alltså erforderliga
jämkningar böra vidtagas i avtalsförslaget. I samband därmed torde avtalets
innebörd böra i visst hänseende förtydligas därigenom att i 10 § andra
stycket efter orden »i den utsträckning» insättas orden »och på de villkor» etc.

Av de i det föregående anförda siffrorna framgår, att den nu ifrågasatta
överenskommelsen med Malmö visserligen skulle medföra avsevärda utgifter
för statsverket. A andra sidan skulle emellertid överenskommelsen såväl för
staten som för staden innebära uppenbara fördelar. Jag kan i detta avseende
åberopa vad i motsvarande hänseende år 1925 anfördes beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

överenskommelserna med Stockholm och Göteborg. Här må endast framhållas,
att det platsantal, som genom det nu föreslagna avtalet skulle frigöras
å statshospitalen, utgör cirka 100, om hänsyn tages endast till det av
malmöpatienter nu faktiskt disponerade antalet vårdplatser å statliga sinnessjukanstalter.
Tages däremot hänsyn till det platsantal å statshospital, som
på grund av folkmängdsförhållandena rätteligen borde disponeras av patienter
från Malmö, skulle genom avtalet frigöras omkring 200 vårdplatser.

Vad angår den av medicinalstyrelsen och statskontoret berörda frågan
om pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen till pensionstagare,
som intagas å Malmö stad tillhörig sinnessjukanstalt, vill jag
erinra, att Kungl. Maj:t genom proposition nr 110 till innevarande års riksdag
framlagt förslag rörande, bland annat, viss ändring av 9 § tredje stycket
pensionsförsäkringslagen. Denna ändring innebär, att ej blott pensionstillägg
och understöd utan även avgiftspension till pensionstagare, för vars vård å
allmän eller enskild anstalt avgift erlägges, må uppbäras av den, som bestrider
avgiften. För å Malmö stad tillhörig sinnessjukvårdsanstalt intagen
pensionstagare, för vars vård avgift erlägges, skulle staden sålunda ej äga
uppbära pension. I de fall åter, då staden i egenskap av fattigvårdssamhälle
bestrider kostnaderna för vården, skulle staden visserligen få uppbära pensionen
och därav tillgodogöra sig kostnaderna för vården, men staden skulle i
sistnämnda fall endast bliva likställd med fattigvårdssamhälle, som bestrider
vårdavgift för pensionstagare, vilken är intagen å anstalt, tillhörande annan
än fattigvårdssamliället. Vid bifall till Kungl. Maj :ts i förenämnda proposition
framställda förslag till ändring i 9 § tredje stycket pensionsförsäkringslagen
skulle staden sålunda icke — lika litet som Stockholm och Göteborg —
komma att genom det föreslagna avtalet beredas någon särställning.

Avtalet synes böra träda i kraft den 1 januari 1928. Då statens bidrag
enligt förslaget skulle, liksom beträffande Stockholm och Göteborg, utgå i
efterskott efter vederbörlig uträkning, som skulle ske för högst ett år i
sänder, kan avtalet ej påverka statsbudgeten tidigare än från och med budgetåret
1928—1929. Medel till statsbidragen torde böra beredas från det
ordinarie förslagsanslag till bidrag till sinnessjukvården i Stockholm och
Göteborg, som för närvarande finnes uppfört under femte huvudtiteln. Detta
anslags rubrik lärer på grund härav från och med budgetåret 1928—1929
böra undergå ändring.

Åberopande det anförda och under framhållande att ärendet synes jämlikt
§ 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att den för propositioners
avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till ända,
föreläggas riksdagen får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj: t att å statens vägnar ingå avtal
med Malmö stad rörande stadens övertagande av hela sin sinnessjukvård
i huvudsaklig överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet
i detta ärende fogade förslaget härutinnan med
de av mig i det föregående angivna jämkningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Rungl. Maj:ts proposition nr 240.

Bilaga A.

Förslag

till

avtal mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, samt Malmö stad, E andra
sidan, angående stadens övertagande av hela sin sinnessjuk vård.

§ 1-

Malmö stad förbinder sig att beträffande i staden hemortsberättigade
sinnessjuka dels övertaga vården av de å statens anstalter för sinnessjuka
intagna, dels för all framtid omhänderhava sjukvården, utan annan kostnad
för statsverket, än här nedan säges.

§ 2.

Avtalet omfattar icke vården av:

a) patienter å psykiatrisk klinik;

b) kriminalpatienter, varmed i detta avtal förstås straff- eller rannsakningsfånge,
sådan sinnessjuk, som, tilltalad för brott, på grund av sjukdom icke
kunnat till ansvar fällas men överlämnats till vederbörande myndighet för
uppsikt och vård, samt person, som för utredande av rättsmedicinsk fråga
på vederbörande myndighets förordnande är underkastad observation och
undersökning i anseende till sin sinnesbeskaffenhet;

c) patienter i l:a betalningsklassen å statshospital eller motsvarande klass
å stadens anstalt; samt

d) patienter vårdade utom anstalt i s. k. familjevård.

§ 3.

För den sinnessjukvård, som staden enligt detta åtagande ombesörjer, erhåller
staden, likaledes för all framtid, årligt kostnadsbidrag av statsverket,
för så vitt som sjukvården är anordnad å staden tillhörig, av Kungl. Haj:t
för ändamålet godkänd anstalt eller anstaltsavdelning samt av Kungl. Maj:t
prövas till beskaffenheten vara likvärdig med statens sinnessjukvård.

§4.

Statsbidrag utgår för dels driftskostnad, dels platskostnad.

§&•

DriftsJcostnadsbidraget utgår årligen för visst antal underhållsdagar, här
nedan betecknade »statsbidragsdagar», med ett belopp för dag, som motsvarar
på statsverket belöpande medelkostnad för underhållsdag under samma tid
vid statens anstalter för sinnessjuka, frånräknat psykiatriska kliniker.

Därvid förutsättes, att på statsverket belöpande kostnad för hospitalens
drift uträknas i huvudsak enligt nu tillämpade grunder, så att däri icke
ingår kostnad för nyupprättande eller större utvidgning av anstalt.

Statsbidragsdagarnas antal beräknas enligt följande grunder.

Med ledning av antalet underhållsdagar under året å statens anstalter för
sinnessjuka — frånräknat underhållsdagar för psykiatrisk klinik, landstings
eller städs vid hospital förlagda upptagningsanstalt, kriminalpatienter samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

patienter vårdade i l:a betalningsklassen och i familjevård — i proportion
till folkmängden inom dessa anstalters upptagningsområde uträknas motsvarande
antal underhållsdagar för Malmö efter dess folkmängd, här nedan
betecknat »folkmängdskvot».

Därjämte fastställes det verkliga antalet underhållsdagar under året för i
Malmö hemortsberättigade sinnessjuka å såväl statsliospitalen, så länge
malmöpatienter ännu där vårdas, som stadens godkända anstalter för sinnessjuka
— frånräknat underhållsdagar för patienter å psykiatrisk klinik, kriminalpatienter
samt patienter vårdade i klass, motsvarande 1 :a betalningsklassen
å statshospitalen, och i familjevård.

Av dessa underhållsdagar för malmöpatienter skola som statsbidragsdagar
räknas dels hela det antal, som icke överstiger folkmängdskvoten, dels tredjedelen
av det antal, som överstiger folkmängdskvoten men icke dubbla denna
kvot, dels niondedelen av det antal, som ligger över dubbla, men icke över
tredubbla folkmängdskvoten, eller uttryckt i nedanstående formler, där

Sb betecknar antalet statsbidragsdagar,

U betecknar verkliga antalet underhållsdagar för i staden hemortsberättigade
sinnessjuka,

K v betecknar folkmängdskvoten:

Om U < Kv räknas SI) = IT

» IT >Kv men U<2Kv . Sb = 2 Kv : 1

~ 3

- IT > 2 Kv men IT < 3 Kv » Sb = ]0-Kv ±_E

13 KV

» U > 3 Kv » Sb =

§ 6.

PlatsJcostnadslidraget avser att bereda staden ersättning för anskaffat anstaltsutrymme.

Bidraget utgår under i § 5, andra stycket, angiven förutsättning årligen
med årsränta efter fem procent å ett beräknat kapital, nedan kallat »byggnadsfond»,
vars belopp fastställes av Kungl. Maj:t enligt nedan angivna
grunder.

För de första åtta åren efter avtalets ikraftträdande skall som grundval för
fastställandet av byggnadsfonden läggas ett fixt anstaltsplatsvärde, nämligen
den beräknade kostnaden för vårdplats för nyuppförande vid tiden för avtalets
ikraftträdande av ett medelstort statsliospital i landsorten, oberäknat
markkostnaden. Fonden skall för vart och ett av dessa åtta år räknas lika
med värdesumman, efter detta platsvärde räknat, av ett platsantal, vars
storlek beräknas efter det enligt §§ 5 och 10 uträknade antalet statsbidragsdagar
för året på så sätt, att 365 statsbidragsdagar skola anses motsvara
en belagd plats. Värdet för av staden belagd vårdplats skall dock reduceras
med en tredjedel, om det sålunda beräknade antalet vårdplatser understiger
det enligt samma grunder beräknade antal vårdplatser, som under sista
året före avtalets ikraftträdande belagts av i staden hemortsberättigade patienter,
tillhörande kategori, som avtalet omfattar, och eljest med en tredjedel
för så stort antal vårdplatser, som motsvarar sist angivna antal.

Efter angivna period av åtta år skall byggnadsfonden, beräknad för det
åttonde året enligt ovan nämnda grunder, icke till sitt belopp förändras i
annan mån, än här nedan säges.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

ronden skall ökas, då staten för utvecklingen av sin anstaltsvard för sinnessjuka
av i avtalet innefattade kategorier efter nämnda period hatt utgift, som
icke ingått i driftskostnaderna och sålunda icke motsvaras av driftskostnadsbidrag
till staden enligt § 5. Ökningen skall tillämpas från och med det ar,
under vilket staten haft ifrågavarande utgift, med ett belopp, som star i
samma proportion till statsutgiftens belopp som antalet statsbidragsdagai
för nämnda år till antalet underhållsdagar vid statshospitalen, sådant detta
lagts till grund för uträkningen av samma års folkmängdskvot.^ Som statsutgift
av denna art skall anses jämväl värdet av anstaltsplatser å statshospital,
som frigjorts genom annan kommuns övertagande av sin sinnessjukvård mot
statsbidrag. Platsvärdet skall därvid beräknas i enlighet med avtalsbestämmelser
rörande sådant övertagande. ,

Skulle antalet statsbidragsdagar minskas, reduceras byggnadsfonden med
ett belopp, motsvarande de bortfallna statsbidragsdagarnas andel i byggnadsfonden
för nästföregående år. Ökas därefter antalet statsbidiagsdagar,
skall byggnadsfonden jämväl ökas med så stor del av den föregående minskningen,
som motsvarar de nytillkomna statsbidragsdagarna.

§ 7‘

Uträkning av drifts- och platskostnadsbidrag sker efter de närmare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t äger föreskriva, och förbinder sig staden att för
detta ändamål ställa sina räkenskaper till förfogande för granskning. Det
förutsättes, att uträkningen sker för högst ett år i taget, så snart för uträkningen
erforderliga uppgifter föreligga, samt att statsbidraget utbetalas
omedelbart efter skedd uträkning. Över uträkningen, som faststalles av
Kungl. Maj:t, må icke föras talan vid domstol.

§8; . . t.. .
Staden förbinder sig att vid bestämmandet av sjukvårdsavgifter för i
staden hemortsberättigade sjuka å stadens godkända anstalter för sinnessjuka
icke tilliimpa högre avgifter i förhållande till vårdkostnaden, än staten
tillämpar beträffande vårdavgiften vid statshospitalen.

§9'' ..o T s

Oberoende av bestämmelsen under § 1 må, om särskilda förhållanden sadant
påkalla, i staden hemortsberättigad sinnessjuk tillfälligtvis kunna erhålla
vård å statsanstalt, så ock i staden icke hemortsberättigad svensk
medborgare å stadens anstalt, mot vårdavgift, beräknad enligt nu tillämpade
grunder för bestämmande av vårdavgift i 2:a betalningsklassen vid statens
anstalter för sinnessjuka.

Underhållsdagar för dessa patienter skola icke medraknas vid beräkningen
av antalet statsbidragsdagar enligt § 5.

§ io.

Övergångsbestämmelser.

Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1927.

Efter avtalets ikraftträdande skola, i den mån staden så fordrar, under
en tid av åtta år i staden hemortsberättigade sinnessjuka vårdas å statens
anstalter för sinnessjuka i den utsträckning, som gäller vid avtalets lkianträdande.
Efter denna övergångstid skall staden hava övertagit vården av
dessa sjuka, i enlighet med avtalets bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 212 höft. (Nr 246.) 5,8 2‘ -

Kungl. May.ts proposition nr 246.

Intilldess detta skett, skall vid folkmängdskvotens uträknande enligt S 5
antalet underkållsdagar å statens anstalter för sinnessjuka minskas med det
antal underhållsdagar, som vården av stadens patienter å statskospital
omfattat Med samma antal skall jämväl det enligt nämnda paragraf uträknade
antalet statsbidragsdagar minskas.

Skulle liknande avtal träffas mellan staten ock annan kommun, så att
statsanstalternas upptagningsområde minskas skall vid folkmängdskvotens
uträkning motsvarande justering ske för å statsanställda vårdade personer
tran kommuner, undantagna statsanstalternas upptagningsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Bilaga B.

V. P. M.

med beräkning angående storleken av blivande statsbidrag till städerna
Stockholms, Göteborgs och Malmö sinnessjukvård, i händelse sådant
avtal om sinnessjukvårdens övertagande, som förut träffats med
Stockholm och Göteborg, kommer att träffas jämväl
med Malmö.

Allmänna förutsättningar för beräkningen äro:

1) att av städernas nu befintliga anstalter för sinnessjukvård blivit för
statsbidrag godkända

i Stockholm: sjukhuset vid Långbro, S:t Eriks sinnessjukavdelning samt
Katarina sjukhus och sjukhuset S:t Göran i fråga om där anordnad sinnessjukvård,

i Göteborg: sinnessjukavdelningen på Gibraltar och

i Malmö: försörjningsinrättningens sinnessjukavdelningar och Malmö allmänna
sjukhus’ sinnessjukavdelning;

2) att städerna genom nybyggnader anskaffat vårdplatser för sina samtliga
på statens hospital intagna sinnessjuka;

3) att Göteborgs stads upptagningsanstalt vid statens hospital i Göteborg
övertagits av staten och att staden genom nybyggnad berett plats för sina
där intagna sjuka;

4) att ingen statsanstalt varit att anse såsom psykiatrisk klinik;

5) att fullt anstaltsplatsvärde fastställts till 8,000 kronor och att således
reducerat anstaltsplatsvärde uppgår till 2/s av nämnda belopp eller 5,333
kronor;

6) att antalet underhållsdagar på statens hospital under året uppgått till

samma antal som under år 1925 eller.......................................... 4,178,012

varifrån avgå:

länens upptagningsanstalter......................................... 85,183

kriminalpatienter........................................................... 245,051

l:a klasspatienter......................................................... 49,881

fämiljevårdspatienter.................................................. 73,413 453528

och att således det antal underhållsdagar på statshospitalen,_

som skall läggas till grund för beräkningen, uppgår till...... 3,724,484 (A.);

7) att statens kostnad för underhållsdag under året uppgått till samma
belopp som under år 1925 eller kronor 2:77; samt

8) att rikets och städernas folkmängd vid årets ingång uppgått till samma
storlek som vid ingången av år 1925 eller

för riket i dess helhet
» Stockholm ............

. 6,036,118

» Göteborg.....................

» Malmö ........................

» riket i övrigt .............

438,896 (fa.)
229,638 (fg.)
116,144 (fm.)
5,251,440 (F.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Beräkning beträffande Stockholms statsbidrag.

Särskild förutsättning:

Antalet underhållsdagar för Stockholmspatienter, som övertagits från

statens hospital, antages uppgå till ................................................... 229,950

Antalet underhållsdagar på Stockholms förutvarande godkända anstalter
antages uppgå till ...................................................... 466,767

varifrån avgå utomsocknes cirka 5.5 % ................................... 25,672 441095

Summa underhållsdagar för Stockholmspatienter (U.) 671,045
Stockholms folkmängdskvot:

A xfs_ 3,724,484 X 438,896
F 5,251,440

= 311,279 (Kv.)

U > 2 Kv, men < 3 Kv, alltså äger Stockholm åtnjuta statsbidrag för det
antal underhållsdagar (Sb), som erliålles enligt formeln:

10 Kv + U
9

eller

10 X 311,279 + 671,045
9

420,426.

Driftbidrag utgår efter kronor 2: 77 för dag

420,426 X 2.77 = 1,164,580.02 kronor.

Platsbidrag:

Statsbidragsdagarua omräknade i platser utgöra

420,426

365

1,151.85.

Antalet av Stockholmspatienter före avtalets ikraftträdande belagda platser
på statens hospital antages uppgå till 630.

Byggnadsfonden blir då

(1,151.8 5 — 630) 8,000 + 630 X 5,333 = 7,534,590.

Platsbidrag utgår med 5 % av byggnadsfonden = 376,729: 50.

Stockholm skulle således under ovan angivna förutsättningar äga uppbära:

driftbidrag till belopp av ................................................... kronor 1,164,580: 02

platsbidrag » » » .............................................. » 376,729:50

Summa bidrag kronor 1,541,309: 52

Beräkning beträffande Göteborgs statsbidrag.

Särskild förutsättning:

Beräknat antal underhållsdagar för Göteborgspatienter, som

övertagits från statens hospital ................................................. 92,710

och från stadens upptagningsanstalt........................................ 34,193

Antalet underhållsdagar på Gibraltar antages uppgå

till....................................................................................... 184,562

varifrån avgå utomsocknes c:a ... .................................... 11,295 173267

Summa underhållsdagar för Göteborgspatienter 300,170 (U.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 246. 21

Göteborgs folkmängdskvot:

Axfg 3,724,484 X 229,638

“TF” --5^51,440-~ 162’866 {Kv)

U > Kv, men < 2 Kv, alltså äger Göteborg åtnjuta statsbidrag för det
antal underhållsdagar (Sb.), som erhålles enligt formeln:

2 Kv + U 2 X 162,866 + 300,170 OAQ „ .

-g-— =-g-!— — 208,634.

Driftbidrag utgår efter kronor 2: 77 för dag

2.77 x 208,634 = 577,916.18.

Platsbidrag:

Statsbidragsdagarna omräknade i platser utgöra:

208,634 ^ .

—ggg =571.6.

Antalet av Göteborgspatienter före avtalets ikraftträdande belagda platser
på statens hospital antages hava utgjort 254.

Byggnadsfonden blir då

(571.6 — 254) 8,000 + 254 X 5,333 = 3,895,382.

Platsbidrag utgår med 5 % av byggnadsfonden = 194,769:10.

Göteborg skulle således under ovan angivna förutsättningar äga uppbära:

driftbidrag till belopp av..................................................... kronor 577,916:18

platsbidrag » » » ........................................................ » 194,769:10

Summa kronor 772,685: 28

Beräkning beträffande Malmö statsbidrag.

Särskild förutsättning:

Antalet underhållsdagar för Malmöpatienter, som övertagits

från statens hospital, antages uppgå till ...................................... 35,405

Antalet underhållsdagar på Malmö förutvarande godkända anstalter
antages uppgå till............................................... .............. 87,600

Summa underhållsdagar för Malmöpatienter 123,005 (U.)
Malmö folkmängdskvot:

Axfm 3,724,484 X 116,144 Qnono ITr A
F =-5^440--= 82’373 {KV'']

U är > Kv, men < 2 Kv, alltså äger Malmö åtnjuta statsbidrag för det
antal underhållsdagar (statsbidragsdagar), som erhålles enligt formeln:

2 Kv + U _ 2 X 82,373 + 123,005 _

3 3

Driftbidrag utgår efter kronor 2: 77 för dag

95,917 x 2.7 7 = 265,690.09.

Kungl. May.ts proposition nr 246.

Platsbidrag:

Statsbidragsdagarna omräknade i platser utgöra

95,917

365

262.7 9

Antalet av Malmöpatienter före avtalets ikraftträdande belagda platser på
statens hospital antages uppgå till 97.

Byggnadsfonden blir då

(262.7 9 —97) 8,000 + 97 x 5,333 = 1,843,621 kronor.

Platsbidrag utgår med 5 % av byggnadsfonden = 92,181.0 5 kr.

Malmö skulle således äga uppbära:

driftbidrag till belopp av.................................................... kronor 265,690: 09

platsbidrag » » » ..................................................... » 92,181:05

Summa kronor 357,871:14

Enligt förestående beräkning skulle årligt statsbidrag utgå:

till Stockholm med ........................................................... kronor 1,541,309: 52

» Göteborg » ........................................................... » 772,685:28

» Malmö » .......................................... » 357,871:14

Summa kronor 2,671,865:94.

Såsom ovan framhållits, har vid beräkningen förutsatts dels att antalet
underhållsdagar på statens hospital är detsamma som under år 1925 och
dels att städerna skulle bygga endast så många nya vårdplatser, som erfordras
för mottagande av deras på statshospitalen intagna patienter. Då emellertid
dels antalet underhållsdagar på statens hospital inom kort kommer
att ökas särskilt genom Hälsingborgs hospitals tillkomst och dels de nya
anstalter, som städerna komma att uppföra, sannolikt bliva avsevärt större
och mer belagda, än ovan antagits, samt båda dessa omständigheter medföra
ökat statsbidrag, bör det belopp, kronor 2,671,865: 94, vartill statsbidraget
efter städernas övertagande av sin sinnessjukvård här ovan beräknats, betraktas
såsom en minimisiffra.

Under övergångstiden, innan ännu städerna uppfört nya anstalter för
mottagande av sina på statens hospital intagna sinnessjuka, kommer emellertid
statsbidraget att utgå med avsevärt lägre belopp. I nämnda avseende
hänvisas till nedanstående beräkning, som grundar sig på ovan angivna folkmängds-
och patientsiffror, men varvid förutsatts att städerna ännu icke
övertagit några av sina på statshospitalen vårdade sinnessjuka och att staten
ännu icke övertagit Göteborgs stads upptagningsanstalt vid Göteborgs
hospital.

Från det antal underhållsdagar på statens hospital, som lagts till grund för

beräkningen, eller.......................................................................... 3,724,484

skall då avräknas underhållsdagarna:

på Göteborgs upptagningsanstalt..................................... 34,193

för Stockholmspatienter på statens hospital..................... 229,950

» Göteborgspatienter » » » ..................... 92,710

» Malmöpatienter » » » ..................... 35,405 gg^ 258

varefter återstå 3,332,226

Kungl. Maj:ts proposition nr 246.

Kv =

Stockholm.

3,332,226 x 438,896

5,251,440

Antal underhållsdagar för Stockholmspatienter:

på Stockholms anstalter ...........................................

» statens hospital ...................................................

= 278,495.

.... 441,095
.... 229,950

U >2 Kv, men < 3 Kv.

U = 671,045.

Sb =

10 Kv + U

— 229,950.

2,784,950 + 671,045

229,950.

Sb = 154,049.

Driftbidrag = 2.77 x 154,049 = 426,715.7 3 kronor.

Platsbidrag:

Statsbidragsdagarna omräknade i platser = —— = 422.0 8.

229 950

Stockholms platsantal på statens hospital = —^ = 630.

Reducerat anstaltsplatsvärde = 5,333.

Byggnadsfonden = 422.0 3 x 5,333 = 2,250,685.9 9.

Platsbidrag = 5 % X 2,250,685.9 9 = 112,534.3 0 kronor.

Till Stockholm skulle således under ovan angivna förutsättningar utgå:

driftbidrag med........................................................................ kronor 426,715: 73

platsbidrag » ...................................................................... » 112,534:30

Summa kronor 539,250: 03

Kv =

Göteborg.

3,332,226 X 229,638

5,251,440

Antal underhållsdagar för Göteborgspatienter:

på Göteborgs anstalt Gibraltar..............................

» Göteborgs upptagningsanstalt .........................

» statens hospital...................................................

= 145,713.

173,267

34,193

92,710

U >2 Kv, men < 3 Kv.
Sb = — -I + U — 92,710.

U = 300,170

Sb =

1,457,130 + 300,170

92,710.

Sb = 102,546.

Driftbidrag = 2.77 X 102,546 = 284,052.4 2 kronor.
Platsbidrag:

Statsbidragsdagarna omräknade i platser = = 280.9 5.

92 710

Göteborgs platsantal på statens hospital — ’

365

= 254.

Kungl. Maj ds proposition nr 246.

Helt anstaltsplatsvärde = 8,000.

Reducerat » = 5,333.

Byggnadsfonden = (280.95 — 254) 8,000 + 254 x 5,333 = 1,570,182.
Platsbidrag = 5 % x 1,570,182 = 78,509. i o.

Göteborg skulle således äga uppbära:

driftbidrag med....................................................................... kronor 284,052: 42

platsbidrag » ................................................. » 78,509:10

Summa kronor 362,561: 52

Malmö.

Kv =

3,332,226 x 116,144
5,251,440

73,697.

Antalet underhållsdagar för Malmöpatienter:

på Malmö stads anstalter...................................

» statens hospital................................................

U > Kv, men < 2 Kv.
2 Kv + U

Sb =

35,405.

Sb = LX 73:697 + 1234)05 _ „

Sb = 54,728.

87,600

35,405

U = 123,005

Driftbidrag: 2.77 x 54,728 = 151,596.56.

Platsbidrag:

Statsbidragsdagarna omräknade i platser:
Malmö platsantal på statens hospital: ^

54,728

365
35,405

149.9 4.

97.

Helt anstaltsplatsvärde = 8,000.

Reducerat » = 5,333.

Byggnadsfonden = (149.94 — 97) 8,000 + 97 X 5,333 = 940,821.
Platsbidrag = 5 % X 940,821 = 47,041.05.

Malmö skulle således äga uppbära:

driftbidrag med ................................................................ kronor 151,596:56

platsbidrag » ................................................................... » 47,041:05

Summa kronor 198,637:61

Sammanlagt skulle städerna enligt den nu gjorda beräkningen äga att
under övergångstiden, innan deras sinnessjuka övertagits från statshospitalen,
uppbära årligt statsbidrag:

Stockholm med................................

Göteborg » ..................................

Malmö » .................................

Stockholm den 27 oktober 1926.

............ kronor 539,250: 03

............. » 362,561:52

.......... » 198,637:61

Summa kronor 1,100,449:16

F. v. Dardel.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.