Kungl. Maj:ts proposition Nr 24 (Proposition 1927:24)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Nr 24.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk reglering
av lönen för biskopen i Lunds stift; given Stockholms
slott den 4 januari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden
för den 7 oktober 1926 och den 4 januari 1927 samt närslutna
transumt av kyrkomötets skrivelse den 2 november 1926, nr 26, vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att för dess del lämna det medgivande,
som omförmäles i föredragande departementschefens hemställan

GUSTAF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
oktober 1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

I skrivelse den 22 april 1925, nr 122, har riksdagen anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för eu reglering av biskopslönen
i Lunds stift till en närmare överensstämmelse med vad tidsförhållandena
kräva.

Innan jag närmare ingår på riksdagens ifrågavarande skrivelse, har jag
emellertid ansett nödigt att lämna en redogörelse för de principer, efter
vilka biskoparnas avlöning för närvarande är reglerad, ävensom för en del
förhållanden, som i detta hänseende torde böra beaktas.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 21 häft. (Nr 24.)

Ang. reglering
av lönen
för biskopen
i Lunds stift.

2 Kungl. Maj.is proposition Nr 24.

I skrivelse den 18 mars 1857, nr 42, hemställde rikets ständer, att undersökning
måtte anställas angående de med biskopsämbetena i riket förenade
löneinkomster samt en reglering vidtagas, åsyftande bland annat att bereda
en jämnare fördelning av dessa inkomster.

Sedan vederbörlig utredning företagits, underställdes genom proposition
den 16 december 1859 (nr 63) ständernas prövning vissa grunder för en
sådan reglering. Därvid föreslogs det lönebelopp, som vid regleringen borde
varje biskop tilldelas och som för biskopen i Lunds stift ansågs böra bestämmas
till, jämte fri bostad, 15,000 riksdaler riksmynt. Vidare hemställdes,
bland annat, att, om efter skedd utredning biskopslön befunnes överstiga
det bestämda beloppet med så stort värde, som svarade mot avkastningen
av ett eller flera med tjänsten förenade prebeiulepastorat, samma
pastorat borde därifrån skiljas, dock så att vid varje biskopsstol ett prebendepastorat
bleve såsom sådant bibehållet; att, om biskopslön skulle överskjuta
det för densamma bestämda värde med större belopp än som motsvarade
inkomsten av därifrån skilda prebendepastorat, Kungl. Maj:t skulle
äga att bestämma, vilka inkomster ytterligare borde från lönen skiljas; samt
att de inkomster, vilka icke vid biskopsstolen bibehöllos, skulle ingå till
statskontoret för att under titel »biskopslöneregleringsfonden» redovisas och
till jämnande av annan biskopslön användas.

I skrivelse den 29 oktober 1860, nr 206, meddelade rikets ständer, att de
till alla delar gillat och antagit vad Kungl. Maj:t i ovannämnda hänseenden
föreslagit. Ständerna trodde sig emellertid böra bos Kungl. Maj:t anmäla,
hurusom i avseende på den ifrågakommande regleringen av biskoparnas avlöning
prästeståndet för sin del ansett att, utom vad propositionen mnehölle,

borde meddelas följande bestämmelser:

a) vid utredningen av biskopslönerna skola kronotionde, boställsavkastning,
arrenden av övriga hemman, lägenheter eller jordar, indelta räntor m. m.
beräknas efter de näst föregående 20 årens medelmarkegång, och komma
de löneförmåner, som efter skedd reglering i biskopslönerna ingå, fortfarande
såsom hittills att av biskoparna omedelbart uppbäras;

b) avkastning av boställen, hemman, lägenheter eller jordar, som for all
framtid blivit biskop i visst stift uttryckligen tillförsäkrad, må ej till annan

biskops avlönande användas; och .

c) sedan biskopslönerna efter skedd utredning och reglering blivit bestämda,
må ändring däruti ej ske utan prästeståndets medgivande.

Sedan kammarkollegiet och statskontoret genom beslut den 15 juni 1861
anbefallts inkomma med utlåtande och förslag i avseende på de åtgärder,
vilka för verkställande av Kungl. Maj:ts och rikets ständers beslut vore att
i detta ärende vidtaga, varvid även lämpligheten av de utav prästeståndet
för dess del förordade bestämmelser särskilt borde komma under prövning,
inkommo ämbetsverken den 10 juni 1863 med det sålunda infordrade utlåtandet.
Av nämnda utlåtande framgår, bland annat, att från fem biskopar

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

skulle kunna till biskopslöneregleringsfonden indragas sammanlagt 24,916
riksdaler 41 öre, däribland från biskopen i Lund 17,932 riksdaler 79 öre,
under det att till sju biskopar skulle såsom lönefyllnad behöva utbetalas
sammanlagt 8,284 riksdaler 75 öre, vadan ett överskott på 16,631 riksdaler
66 öre skulle uppkomma för fonden.

Då prästeståndets ovan under b) omförmälda framställning ej kunde förenas
med de för löneregleringen i övrigt fastställda grunder, avstyrktes bifall
till densamma.

Däremot tillstyrktes prästeståndets under a) gjorda hemställan, då ett 20-årigt medelmarkegångspris syntes angiva säkrare värden än ett 10-årigt, som
förut föreslagits.

I avseende på punkten c) anförde ämbetsverken, att något sådant stadgande
icke torde kunna inflyta i den handling, varigenom Kungl. Maj:t förordnade
om verkställighet av sitt och rikets ständers beslut i ämnet, enär
lika litet i detta som i andra fall någon av de ämbetsmyndigheter, som
finge sig samma beslut tillkännagivet och verkställigheten därav anförtrodd,
kunde tillerkännas befogenhet än mindre plikt att efterforska, om det ena
eller andra ståndet däri deltagit, utan det tillhörde riksstånden själva att
häri söka göra sin mening gällande, innan en gemensam skrivelse till Kungl.
Maj:t avlätes.

Genom cirkulär den 26 februari 1864 uppdrogs därefter åt de nämnder,
vilka enligt förordningen den 11 juli 1862 fått sig anförtrodd den allmänna
regleringen av prästerskapets löner, att jämväl verkställa utredning av alla
med biskopsämbetena förenade inkomster samt att, därest dessa inkomster
befunnes överstiga de av Kungl. Maj:t bestämda belopp, föreslå frånskiljandet
under ovannämnda villkor av ett eller flera prebendepastorat.

lill åtlydnad härav upplyste löneregleringsnämnden inom Malmöhus län,
att bland löneinkomsterna vid biskopsstolen i Lund förekomme årligt arrende
av det biskopen anslagna boställe Helgona gård och gods, uppgående till
18,449 riksdaler 17 öre. Vidare föreslog nämnden, att Lomma församling skulle
såsom prebendepastorat vid biskopsstolen bibehållas, men däremot Fjälie och
Flädie pastorat därifrån skiljas.

Domkapitlet i Lund anförde med anledning härav bland annat, att avkastningen
av Helgona gård och gods, som genom resolution den 18 april 1689
blivit biskopen i Lund för all framtid tillförsäkrad, följaktligen icke torde,
mot prästeståndets ovan åberopade bestridande, kunna, i strid med 4 § i
prästeståndets privilegier, biskopsstolen helt och hållet eller till någon del
avhändas.

Kammarkollegiet erinrade i utlåtande den 17 april 1869 om, att prästeståndets
omförmälda åsikt icke utan rubbning av de grunder för ifrågavarande
lönereglering, som blivit av Kungl. Maj:t och rikets ständer fastställda,
läte tillämpa sig för biskopen i Lunds stift. Kollegiet föreslog, att
vid tjänsten måtte, förutom nettobehållningen av Lomma pastorat samt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

kyrkotionde, studieskatt och cathedraticum till uppgivna belopp, bibehållas
endast så mycket av arrendet för Helgona gård och gods, att det bestämda
lönebeloppet, 15,000 riksdaler, därigenom bleve fyllt, varemot återstoden av
arrendet borde jämte vissa andra biskopen tillagda löneförmåner ingå till
biskopslöneregleringsfonden.

Genom beslut den 29 april 1B69 fastställdes provisorisk lönereglering för
biskopen i Lunds stift. Därvid anfördes bland annat följande.

Enär Helgona gård och gods måste anses vara biskopen i Lunds stift anslagna
under sådana villkor, att, därest ovanberörda av prästeståndet antagna
och av rikets ständer anmälda bestämmelse skulle tillämpas, biskopens löneinkomster
komme att vida överstiga det belopp, vartill rikets ständer eljest
och jämväl prästeståndet i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag ansett samma
löneinkomster böra fastställas, och förty vid dessa sinsemellan stridiga bestämmelser
det måste anses vara tvekan underkastat, huruvida en del av
omförmälda egendomars avkastning kunde till biskopslöneregleringsfonden
indragas och således användas för uppbringande av andra biskopars löner
till de för dem stadgade belopp eller för prebendepastorats avskiljande från
biskopsämbeten, hade Kungl. Maj:t funnit grunder för då ifrågavarande
reglering för det dåvarande icke kunna i vidsträcktare mån tillämpas, än
att — jämte förklarande att till biskopslöneregleringsfonden skulle indragas
den biskopen i Lunds stift anslagna kronotionde jämte forlön därå, ersättnin<r
för mistad kronotionde från Bjäre härad och ränta motsvarande den
forna altarhavran och halmstädjan, ävensom att Fjälie och Flädie församlingars
egenskap av biskopsprebende skulle upphöra — biskopen komme att
såväl vid Lomma församlings pastorat såsom prebende, varav nettobehåliningen
ansetts uppgå till 2,698 riksdaler 39 öre, samt inkomsten av kyrkotionden
från Luggude fögderi 21 kubikfot råg, studieskatten 321 riksdaler
75 öre och cathedraticum 176 riksdaler 25 öre som ock vid avkomsten av
Helgona gård och gods bibehållas tills vidare och intill dess annorlunda
kunde varda förordnat.

Då'' Kungl. Maj:t och rikets ständer följaktligen beslutit, att lönen för
biskopen i Lund framdeles skulle utgå med 15,000 riksdaler, men Kungl.
Maj:t tillika, i betraktande av prästeståndets omförmälda framställning, ansett
detta beslut för det dåvarande icke kunna mot 4 § av prästeståndets
privilegier bringas till verkställighet, begärde Kungl. Maj:t, i överensstämmelse
med 114 § regeringsformen, i skrivelse till kyrkomötet den 26 augusti
1873, nr 5, kyrkomötets samtycke därtill, att prästeståndets i rikets ständers
skrivelse den 29 oktober 1860 omförmälda beslut förklarades icke innefatta
hinder för Kungl. Maj:t att använda avkastningen av Helgona gård. och
gods i överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t föreslagna och av rikets
ständer genom samma skrivelse godkända grunder för reglering av biskoparnas
löner.

I skrivelse den 29 september 1873, nr 5, anförde kyrkomötet bland annat
följande.

Kyrkomötet hade ägnat ärendet en omsorgsfull prövning, och, om kyrkomötet
även å ena sidan erkände vikten därav att, på samma gång biskops -

jKungi. Maj:ts proposition Nr 24.

lönen i Lunds stift nedsattes till det genom Kungl. Maj:ts och rikets ständers
beslut fastställda belopp, tillgång måste kunna vinnas till nödig lönefyllnad
. åt biskoparna i vissa andra stift, ansåge sig dock kyrkomötet å
andra sidan icke böra fatta ett beslut, varigenom verkan av det utav prästeståndet
vid beslutet angående regleringen av biskoparnas löner fastade villkor
tillintetgjordes i vidsträcktare mån än som för vinnande av ovan angivna
ändamål vore behövligt.

Kyrkomötet slutade med att tillkännagiva, att det på grund av det anförda
endast i så måtto bifallit Kungl. Maj:ts framställning, att kyrkomötet
lämnat sitt samtycke därtill, att prästeståndets omförmälda beslut förklarades
icke innefatta hinder för en sådan reglering av biskopslönen i Lunds stift,
att vid densamma bibehölles endast så stor del av Ilelgona gård och gods,
som erfordrades för att avkomsten därav, jämte de tillgångar Kungl. Maj:t
för övrigt enligt de för reglering av biskoparnas löner godkända grunder
bestämde, uppginge till det för biskopslönen i Lunds stift fastställda belopp
15,000 riksdaler.

Sedan proposition den 5 december 1873, nr 16, framlagts för riksdagen i
enlighet med vad kyrkomötet sålunda medgivit, anmälde riksdagen i skrivelse
den 7 maj 1874, nr 45, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag.

Genom beslut den 22 december 1876 fastställdes slutligen lönereglering för
biskopen i Lunds stift. Därvid förordnades, att biskopen i Lunds stift fortfarande
skulle åtnjuta kyrkoherdelönen i Lomma prebendepastorat samt inkomsten
av kyrkotionde från Väsby kyrka i Luggude fögderi, studieskatt
och cathedraticum, ävensom uppbära årliga avkomsten av följande hemman
och lägenheter, tillhörande Helgona gård och gods, nämligen: Helgona-eller
Biskopsvångarna och det i sambruk därmed varande hemmanet nr 1 Östra
Torn, hemmanen nr 2, 4—13, 15—18 Östra Torn samt de så kallade Trädgårdstorpen;
att till biskopslöneregleringsfonden skulle indragas avkomsten
av den så kallade Biskopsladugårdsmarken samt hemmanen nr 3 och 14
Östra dorn och nr 7, 8, 11, 13 och 15 Stora Råby; att samtliga ovannämnda
fastigheter skulle vara i författningsenlig ordning utarrenderade med undantag
av Helgona- eller Biskopsvångarna, vilka finge, då gällande arrendeavtal
upphört, av biskopen själv brukas; samt att nämnda lönereglering
skulle tillämpas från och med den 1 maj 1877.

I den sålunda fastställda löneregleringen hava därefter följande förändringar
ägt rum.

På grund av förordningen den 14 oktober 1898, nr 91, utgår till biskopen
i Lund ersättning ur biskopslöneregleringsfonden för indragen kyrkotionde
och studieskatt med 369 kronor 26 öre.

Sedan Kungl. Maj:t genom resolution den 7 november 1917 i samband
med fastställande av lönereglering för prästerskapet i Lomma församlings
pastorat att gälla från och med den 1 maj 1919 till och med den 30 april

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

1939, bland annat förordnat, att pastoratet skulle med utgången av april
1919 upphöra att vara prebende åt biskopen i Lunds stift, med rätt för
biskopen att enligt den i kungörelsen den 28 april 1882 angivna grund åtnjuta
ersättning med belopp, som Kungl. Maj:t ville framdeles bestämma,
medgav Kungl. Maj:t genom beslut den 1 mars 1918, att till biskopen i
Lunds stift finge för tiden från och med den 1 maj 1919 i ersättning för
avkomsten av Lomma församlings prebendepastorat från biskopslöneregleringsfonden
utgå ett belopp av 2,212 kronor 68 öre för år räknat,

I skrivelse den 28 mars 1913, nr 39, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas
avlöning samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

I sin nu ifrågavarande skrivelse av den 22 april 1925 anförde riksdagen
bland annat följande.

1913 års riksdag hade hemställt om utredning rörande ändrade grunder
för biskoparnas avlöning. Enligt vad riksdagen hade sig bekant, hade en
utredning i angivna hänseende blivit verkställd, men hade densamma ännu
icke lett till någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Riksdagen hölle för
önskvärt, att det ifrågavarande ämnet snart måtte bliva föremål för prövning
och beslut av Kungl. Maj:t, vare sig nu en dylik prövning borde
grundas på den redan föreliggande utredningen eller Kungl. Maj:t funne
skäligt låta verkställa en ny utredning i frågan.

Vad beträffade det motionsvis väckta förslaget om reglering av biskopslönen
i Lunds stift, ansåge sig riksdagen böra hos Kungl. Maj:t anhålla om
åtgärders vidtagande för en reglering av sagda lön till närmare överensstämmelse
med vad tidsförhållandena krävde. Riksdagen förutsatte vidare
såsom självfallet, att Kungl. Maj:t i fullmakten för blivande innehavare
föreskreve skyldighet att vara underkastad den förändring i lönevillkor, som
kunde bliva en följd av ny lönereglerings genomförande.

Riksdagen slutade, som tidigare anförts, med att anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes snarast möjligt vidtaga åtgärder för en reglering av biskopslönen
i Lunds stift till en närmare överensstämmelse med vad tidsförhållandena
krävde.

Sedan kammarkollegiet genom beslut den 3 juli 1925 anbefallts att efter
vederbörandes hörande avgiva utlåtande i ämnet, lät kammarkollegiet till
en början en sin tjänsteman upprätta en promemoria i ämnet.

I nämnda promemoria, som är dagtecknad den 8 april 1926, erinras till
en början om de genom tidigare omförmälda nådiga brev den 15 juni 1861
bestämda grunderna för reglering av biskoparnas avlöning.

Härefter anföres i promemorian huvudsakligen följande.

Till hemman och lägenheter, som disponerades av biskopen, funnes antingen
ingen skog eller icke mer skog än som åtginge till husbehov.

Avkomsten av löningshemmanen hade, enligt en på Kungl. Majrts uppdrag
verkställd utredning rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning,
för åren 1911—1913 uppgått till i medeltal 31,727 kronor 16 öre och
lönen i sin helhet till i medeltal 37,136 kronor 4 öre.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

I avseende å den reglering av biskopslönen, som vore ifrågasatt, framställde
sig till en början den frågan, huruvida det nuvarande lönesystemet,
enligt vilket biskopens lön huvudsakligen utginge i avkomst av löningshemnan,
borde bibehållas, eller om den bör utgå i penningar.

Då vid utarrenderingen av löningshemmanen arrendebeloppet fastställts att
åtgå i persedlar, att lösas med penningar enligt markegångspris, samt markegångspriset
i stort sett följde förändringarna i penningens värde, hade biskopslönen
kommit att nominellt höjas i mån av penningvärdets fall. Huruvida
och i vilken grad denna höjning varit större än som betingats av penningvärdets
fall torde vara utan betydelse för den nu föreliggande frågan.
Emellertid vore det tydligt, att bibehållandet av ett lönesystem, som i likhet
med det nuvarande hade förmågan att i viss mån automatiskt reglera
sig, innebure en förmån. I vilket fall som helst torde det ej vara lämpligt
att beträffande biskopslönen i Lunds stift för närvarande vidtaga någon
ändring i själva lönesystemet. Denna fråga borde nämligen upptagas i
sammanhang med behandlingen av frågan om allmän reglering av biskoparnas
löner.

Regleringen torde därför böra avse att med anlitande av de nuvarande
avlöningstillgångarna bereda biskopen en efter nuvarande förhållanden skälig
lön.

Det läge i öppen dag, att lönens belopp vid den ifrågasatta regleringen
måste sättas väsentligt högre än de för mer än 65 år sedan fastställda
15,000 kronor.

Att grunda ett löneregleringsförslag efter den allmänna prisnivåns förskjutning
från tiden omkring år 1860 till tiden omkring år 1926 torde
knappast vara lämpligt, utan det syntes riktigare att låta det nya beloppet
framgå ur en sammanställning med lönerna för statens befattningshavare i
en ställning så vitt möjligt jämförlig med den som biskoparna intaga. Motionären
hade hänvisat på landshövdingarna. Det syntes vara ett visst fog
för att låta landshövdingelönerna vara vägledande vid bestämmandet av
biskopslönerna.

Landshövdingen i Malmö hade, utom fri bostad, 23,500 kronor i avlöning.
Biskopslönen föresloges till 28,000 kronor. Representationsskyldigheten i det
stora stiftet vore snarare tyngre än den som tillkommer landshövdingen.
Ställningen som prokansler bidroge till att öka densamma. Biskopen finge
själv vidkännas dryga resekostnader på grund av visitationer, kyrkobesök

o. s. v. Landshövdingen åtnjöte vid ämbetsresor resekostnads- och traktamentsersättning.
Biskopslönen inflöte först långt fram på tjänståret, varigenom
dess värde åtskilligt förminskades. Enligt gammal hävd plägade biskoparna
inträda i sitt ämbetes utövning i och med installationen. Biskopslöneu
blev dock oftast icke ledig förr än lång tid, stundom närmare 2 år,
senare, beroende på tjänst- och nådår för företrädarens stärbhusdelägare.
Stundom frånträdde biskopen förut innehavd befattning innan han tillträdde
biskopslönen och får sålunda någon tid tjäna lönlös. I och med ämbetets
övertagande hade dessutom biskopen att bära samtliga därmed förenade
kostnader.

Kostnader för möblering av ämbetsbostaden vore betungande. Landshövdingen
finge i detta hänseende antingen möblering in natura eller kontant
bidrag till möblering av högst fyra till representation avsedda rum. Underhållet
av möbleringen, som genom statens försorg anskaffats, bekostades av

Kungl. May.ts proposition Nr 24.

statsverket. Möbleringsbidraget vore uppskattat till 12,000 kronor för en
nytillträdande landshövding, som icke finge möblering in natura.

Biskopen hade att själv bekosta uppvärmningen av bostaden ävensom
bränsle för hushållsändamål; landshövdingens motsvarande kostnader bestredeso
till ®/4 av statsverket.

Å landshövdingens lön utgår dyrtidstillägg, vilken förmån biskop icke åtnjöte.

Härefter föreslogos följande grunder för en reglering av biskopens i Lunds
stift lön.

1. Biskopens i Lunds stift lön beräknas utgöra 28,000 kronor jämte fri
bostad i nuvarande biskopshuset.

2. Efter föregången utredning om det arrende, som är betingat eller slutligen
må kunna betingas för ett vart av de biskopen på lön anslagna hemman,
lägenheter och jordar, äger Konungen, för det fall att inkomsternas
sammanlagda belopp överskjuter det i första punkten angivna värdet, bestämma
vilka inkomster skola därifrån avskiljas.

Sålunda frånskilda inkomster ingå till biskopslöneregleringsfonden.

3. De biskopen på lön anslagna hemman, lägenheter och jordar skola
utarrenderas i överensstämmelse med kungl. breven den 12 november 1858
och den 11 juli 1862.

I promemorian ifrågasattes slutligen, om ej det s. k. cathedraticum borde
upphöra att utgöras. Detta utginge på grund av 1795 års prästmötes beslut
med 75 öre för varje kyrkoherde i stiftet.

Över ovanberörda promemoria avgåvos utlåtanden av vederbörande länsstyrelser,
domkapitlet i Lund och biskopen därstädes E. M. Rodhe.

Länsstyrelsen i Kristianstad biträdde i sitt den 26 april 1926 avgivna
utlåtande det i promemorian framställda förslaget till grunder för löneregleringen.

I utlåtande den 30 april 1926 anförde länsstyrelsen i Karlslcrona bland
annat:

Starka skäl syntes tala för att om den år 1916 verkställda utredningen
beträffande biskoparnas avlöning icke ansåges kunna utan vidare läggas till
grund för ytterligare åtgärder i ämnet, samma utredning ofördröjligen bleve
föremål för erforderlig omarbetning samt förslag därefter skyndsamt framlades
om allmän lönereglering för samtliga biskopar. Bleve så fallet, torde
med fog kunna ifrågasättas, att i avbidan på genomförandet av dylik allmän
lönereglering biskopslönen i Lunds stift finge tillsvidare utgå enligt nu
gällande bestämmelser.

Om icke denna allmänna lönereglering skulle avvaktas, syntes det föreslagna
lönebeloppet av 28,000 kronor val avvägt. Lönen borde i avbidan
på en allmän lönereglering, då en mera allsidig utredning av olika rättsförhållanden
och jämförande beräkningar torde föreligga, böra såsom hittills
utgå huvudsakligen medelst avkomsten från vissa löningshemman.

Länsstyrelsen i Malmö anförde i utlåtande den 4 maj 1926 bland annat:

Avkomsten av avlöningshemmanen — expropriationsmedel o. d. inbegripet
— hade under åren 1923—1925 uppgått till respektive 58,726: 30, 50,554: —
och 60,213: 98 kronor. Givetvis måste en sådan lön anses för hög och så -

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 24.

ledes en reglering härav väl motiverad. Emellertid funne länsstyrelsen en
dylik åtgärd böra vidtagas först i samband med den reglering, som vore
ställd i utsikt beträffande samtliga biskopslöner. En biskopslön borde nämligen
icke fastställas utan jämförande prövning av de löner, som efter verkställd
utredning av samtliga på frågan inverkande omständigheter kunde
finnas skäliga för övriga biskopar. Riksdagen hade också uttalat önskvärdheten
av att frågan om ändrade grunder för reglering av samtliga biskoparnas
löner snart måtte bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Länsstyrelsen funne sig icke böra ingå på bedömande av det föreliggande
förslaget. I varje fall vore det olämpligt att jämföra med lönen för landshövdingen
i Malmö, då denna måste anses allt för snävt tilltagen. Länsstyrelsen
slutade med att hemställa, att riksdagens skrivelse ej måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Domkapitlet i Lund anförde den 5 maj 1926 bland annat:

I de fastställda löneregleringarna hade någon ändring ej skett. Enär
biskopslönen i Lunds stift redan blivit reglerad enligt gällande grunder
funne domkapitlet ny reglering av denna lön näppeligen kunna ske utan
att nya sådana grunder först bleve i vederbörlig ordning fastställda. Lönen
för en biskop syntes icke böra bestämmas fristående utan böra, efter verkställd
utredning, regleras enligt i behörig ordning fastställda grunder, därvid
lönebeloppen vägdes mot varandra med hänsyn till samtliga därpå inverkande
omständigheter. Enligt domkapitlets mening läte det sig icke göra
att föregripa prövningen av biskoparnas löneregleringsfråga genom en separat
åtgärd sådan som den nu ifrågasatta. Vid sådant förhållande funne sig
domkapitlet icke heller böra ingå i bedömande av det inom kammarkollegiet
uppgjorda förslaget. Domkapitlet slutade med att hemställa, att skrivelsen
ej måtte föranleda annan åtgärd än att tagas i betraktande i den
mån, som kunde befinnas skäligt vid fastställande av ändrade grunder för
reglering av samtliga biskopars avlöning.

I utlåtande den 5 maj 1926 anförde därefter biskopen i Lunds stift E.
M. Rodlie till en början, att lika litet som han hade rättighet att vägra
underkasta sig lönereglering, lika litet hade han lust att motsätta sig en
dylik. En reglering av löneförhållandena hade fog för sig.

Biskop Rodhe har vidare yttrat sig om den föreslagna lönens storlek och
därvid framhållit vissa förhållanden, som syntes tala för en förhöjning. Sålunda
hade under de senaste åren inköpts i medeltal för 2,730 kronor
bränsle. Utgifterna för möblering av tjänstebostaden och för resor kunde
beräknas till ganska avsevärda belopp. Fastighetsskatten, som biskopen betalade,
uppginge till 849: 08 kronor, vartill komme gaturenhållning o. s. v.
Det vore orimligt att icke ordna pensionsfrågan i samband med en lönereglering.
Vore regleringen avsedd att bliva provisorisk, skulle om några
år ett nytt förslag komma att framläggas. Vore det däremot meningen,
att denna lönereglering skulle bliva förebildlig för de övriga, vore utredningen
bristfällig, då den endast gällde Lunds stift. Vore löneregleringen
ej avsedd att vara provisorisk och ej prejudicerande, skulle uppstå det underliga
förhållandet, att löner till samma sorts befattningshavare skulle regleras
en och en.

Biskop Rodhe erinrar slutligen, att medelmarkegångspriset är starkt i
sjunkande, varigenom en avsevärd nedsättning av lönen komme att auto -

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

matiskt äga ruin. Ärendet krävde enligt biskopens förmenande ytterligare
allsidig utredning.

Kammarkollegiet har i sitt den 18 maj 1926 avgivna utlåtande anfört
bland annat följande:

Genom markegångspriset hade biskopslönens realvärde i större eller mindre
utsträckning bibehållits. Emellertid hade den, särskilt under krisåren,
kommit att uppgå till summor, som måste betecknas som för höga.

Huruvida och i vilken mån biskopslönen knnde komma att framdeles
ytterligare ökas eller ock minskas, undandroge sig bedömande. Växlingarna
i den i lönen ingående huvudsakligaste posten, avkomst av löningsjord,
vore nämligen beroende dels av växlingarna i det årliga markegångspriset,
enligt vilket pris de i arrendekontraktet angivna persedlarna skulle lösas,
och dels på huruvida vid löningsjordens förnyade utarrendering kunde vara
att motse höjning eller sänkning i de spannmålskvantiteter, vari arrendeavgiften
bestämdes, och detta senare vore beroende bland annat på huruvida
de nuvarande arrendekontrakten vore avslutade under hög- eller lågkonjunktur.

I vilket fall som helst framstode det som av omständigheterna påkallat
att företaga en omreglering av Lunds biskopslön.

Kollegiet delade den av biskopen, domkapitlet och två länsstyrelser uttalade
meningen att en fristående reglering icke borde äga rum av enstaka
biskopslöner med mindre fastställelse skett av de allmänna grunder, efter
vilka regleringen borde äga rum.

Såsom i ärendet erinrats förelåge en på Kungl. Maj:ts uppdrag av kanslirådet
H. Tigerschiöld verkställd utredning i ämnet. Med hänsyn till att
denna utredning, som vore avgiven den 31 juli 1916, byggde på insamlade
uppgifter avseende tiden före kristidens inträde, och jämväl i övrigt vore
grundad på förhållanden, som med hänsyn till de sedermera inträffade förändringarna
i avseende å prisnivån m. in. måste underkastas en omvärdering,
torde den icke utan revidering kunna användas som underlag vid fastställande
av de nya grunderna för biskoparnas lönereglering.

Kollegiet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för
fastställande, efter den ytterligare utredning, som kunde finnas nödig, av
grunder för genomförande av ny reglering av biskoparnas löner samt i avvaktan
på dessa grunders fastställande låta anstå med prövningen av frågan
om ny lönereglering för biskopen i Lunds stift.

Med anledning av innehållet i riksdagens förevarande skrivelse hade
emellertid kollegiet ansett sig böra sätta vederbörande i tillfälle att yttra sig
över ett positivt förslag till lönereglering för biskopen i Lunds stift för
det fall Kungl. Maj:t till äventyrs skulle anse sig böra skrida till en omreglering
av sagda biskops lön redan nu.

Det inom kollegiet upprättade förslaget hade ej underkastats någon granskning
av dem, som vore därav närmast berörda, nämligen biskopen och domkapitlet,
ej heller av länsstyrelsen i Malmö. Möjligen kunde sistnämnda
myndighets uttalande förstås så, att det föreslagna lönebeloppet vore för
knappt.

Kollegiet — som ansåge sig böra framhålla det vanskliga i att bedöma
fristående för sig lönefrågan för allenast en av de tolv biskoparna både
på grund av vad i förevarande ärende förekommit icke funnit anledning
att göra någon erinran mot det i promemorian framlagda förslaget. Ivolle -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

giet ansågc sålunda att någon omläggning av lönesystemet icke borde med
anledning av den nu ifrågasatta enstaka löneregleringen vidtagas, och att
regleringen alltså borde avse att, med anlitande av de nuvarande avlöningstillgångarna,
bereda biskopen en efter nuvarande förhållanden skälig lön.
Denna lön måste självfallet sättas väsentligt högre än det belopp, 15,000
kronor, som för mer än 65 år sedan ansågs lämpat efter dåvarande förhållanden.
I promemorian hade lönen föreslagits till 28,000 kronor eller
ett belopp, som på anförda skäl ansetts böra något överstiga den för landshövdingen
i Malmöhus län bestämda. Visserligen syntes de av biskopen
framhållna, synpunkterna beträffande de med hans''ämbete förenade betydande
utgifterna vara av beskaffenhet att kunna föranleda någon höjning
av lönen, men kollegiet funne dock ej tillräckliga skäl föreligga att frångå
förslaget i denna del. Kollegiet ansåge sig emellertid icke böra underlåta
att framhålla, att frågan här rörde sig om att beskära biskopens inkomst
av löningsjord, som av ålder varit anslagen åt och förenad med Lunds stifts
biskopsstol, samt att på grund härav en viss varsamhet vid lönebeloppets
begränsning syntes vara påkallad.

Förslaget innehölle icke något angivande av huru och av vem utredningen
rörande löningshemmanens arrendevärde skulle verkställas. Kollegiet
ville härvid fästa uppmärksamheten på att bestämmandet av löningsjordens
arrendevärde ej torde kunna grundas enbart på de nu kontraherade arrendeavgifternas
värde. En sådan beräkning skulle här kunna bliva missvisande
till följd av de abnorma förhållanden, som varit rådande under senaste decenniet
och med olika styrka under olika delar därav. Riktigare vore måhända
att räkna med medeltalet för avkomsten av jorden under exempelvis
de tre åren närmast före kristidens inträde och de tre senast förflutna åren.
Emellertid torde några regler för arrendevärdets beräkning knappt kunna
på förhand uppställas, utan det syntes böra överlämnas till domkapitlet och
vederbörande länsstyrelse, på vilka utredningen i fråga torde böra ankomma,
att efter eget omdöme ombesörja densamma.

Utan vidare torde det vara klart, att om ny lönereglering ansåges böra
redan nu vidtagas för biskopen i Lund, densamma icke borde erhålla provisorisk
karaktär.

Någon betänklighet mot att i sammanhang med ny lönereglerings fastställande
för biskopen meddela föreskrift om upphörandet av ovan omförmälda
från stiftets kyrkoherdar utgående avgift (cathedraticum) torde ej
finnas.

Under förutsättning alltså att Kungl. Maj:t funne sig böra, oberoende av
frågan om fastställande av nya allmänna grunder för en lönereglering för
rikets biskopar, vidtaga åtgärder för reglering av lönen för biskopen i Lunds
stift, hemställde kollegiet, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen och
k}''rkomötet godkänna de i förberörda promemoria föreslagna grunderna för
reglering av nämnda biskopslön ävensom i sammanhang med fastställande,
i enlighet med sagda grunder, av ny lönereglering för biskopen i Lunds
stift förordna, att omförmälda, av kyrkoherdarna i Lunds stift under benämning
cathedraticum utgående bidrag till avlöning av stiftets biskop
skall upphöra.

Slutligen har statskontoret den 2 oktober 1926 yttrat sig i frågan och
därvid anfört följande.

■ Aven enligt statskontorets åsikt skulle det ur flera synpunkter hava varit

Departe mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

lämpligast, att frågan om lönereglering för biskopen i Lunds stift prövats
i samband med en allmän lönereglering för biskoparna. Men då avgörandet
i denna större fråga väl icke torde allt för snart kunna förväntas, syntes
det statskontoret befogat att genom en separat lönereglering i enlighet
med riksdagens uttalade önskan redan nu bringa löneförmånerna vid biskopsstolen
i Lund till närmare överensstämmelse med vad som eljest ansåges
skäligt för innehavare av högre ämbeten i statens eller kyrkans tjänst.
Detta uteslöte icke, att lönefrågan upptoges till förnyad prövning vid en
allmän utredning rörande nya grunder för biskoparnas avlöning, även om
de ändrade bestämmelser, som därvid eventuellt komme att fastställas, icke
torde böra vinna tillämpning å nuvarande innehavaren av befattningen mot
hans bestridande. Då den lönereglering, varom nu vore fråga, sålunda
skulle, om än formellt definitiv, likväl i realiteten bliva provisorisk, torde
någon ändring i själva lönesystemet icke lämpligen böra vidtagas. Mot det
inom kammarkollegiet utarbetade förslaget till nya grunder för reglering av
ifrågavarande biskopslön hade statskontoret icke funnit anledning till erinran.
Rörande arrendevärderiugarna kunde statskontoret dock icke biträda kammarkollegiets
uttalande, att det skulle ankomma på domkapitlet och vederbörande
länsstyrelse att efter eget omdöme ombesörja desamma, utan torde
enligt statskontorets åsikt regler härför böra fastställas av Kungl. Maj:t.
Värderingen torde självfallet även böra omfatta de lägenheter eller jordar,
som för närvarande finge av biskopen själv brukas.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har frågan
om ny lönereglering för biskoparna länge varit aktuell.

Vid behandlingen av nu förevarande ärende angående omreglering av biskopslönen
i Lunds stift hava så gott som alla de vederbörande, vilka yttrat sig i
saken, understrukit dess samband med frågan om en allmän reglering av
biskoparnas löner. Från åtskilliga håll har till och med bestämt avstyrkts att man
nu skulle verkställa en isolerad lönereglering för en biskop. De för en sådan
ståndpunkt anförda skälen, vilka av mig i det föregående återgivits, hava även
onekligen ett visst fog för sig. Särskilt gäller detta de uttalade farhågorna för
att en nu fastställd lönereglering för en biskop skulle kunna verka prejudicerande,
när lönereglering komme att verkställas för de övriga biskoparna.
Man skulle då hava fastlåst grunderua för såväl beräkningen av avlöningsbeloppens
storlek som sättet för deras utgörande utan att detta föregåtts av
nödvändiga undersökningar rörande de olika stiftens säregna förhållanden
eller möjligheten för de befintliga avlöningstillgångarna att bära kostnaderna
för en lönereglering efter sålunda bestämda principer.

När jag trots dessa betänkligheter ansett mig böra redan nu inför Kungl.
Maj:t framlägga frågan om en reglering av Lundabiskopens lön, beror detta
främst därpå, att frågan om en allmän lönereglering för biskoparna — såsom
jag tidigare framhållit vid min anmälan inför Kungl. Maj:t av frågan om
beredande av emeritilöner åt biskopar — synes vara av jämförelsevis svårlöst
beskaffenhet, och att den i ärendet verkställda utredningen numera är i vissa
avseenden föråldrad. Fastän det är min avsikt att inom en nära framtid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

upptaga denna fråga till förnyad omprövning, torde det därför komma att
dröja någon tid, innan framställning till riksdag och kyrkomöte kan göras
om ny definitiv lönereglering för biskoparna.

Enligt mitt förmenande är den i riksdagens skrivelse av år 1925 uttalade
åsikten, att löneförmånerna vid biskopsstolen i Lunds stift böra regleras
till en närmare överensstämmelse med vad tidsförhållandena kräva, så väl
grundad — behovet av en reglering av lönen har icke förnekats av någon
av de i ärendet hörda myndigheterna — att jag icke ansett det vara försvarligt
att låta med nämnda lönereglering anstå under den tid, som, enligt
vad jag nyss anfört, måste förflyta, innan den allmänna löneregleringen
kan bliva genomförd.

De anförda betänkligheterna hava emellertid gjort det omöjligt för mig att
ansluta mig till den av kammarkollegiet uttalade meningen, att den ifrågasatta
löneregleringen för Lundabislcopen bör göras definitiv. Jag vill i stället
uttryckligen betona, att den lönereglering, som jag nu går att föreslå, måste
betraktas uteslutande som ett provisorium och att de i densamma meddelade
föreskrifterna icke på något sätt få betraktas som prejudicerande för en
kommande definitiv lönereglering.

Med hänsyn till denna löneregleringens provisoriska karaktär har jag ansett
det vara riktigast att anknyta till tankegången i 1859 års proposition
och således dels fastställa det belopp i penningar, vartill biskopslönen i
Lund, med hänsyn tagen till nu rådande förhållanden, bör uppgå, dels
uppskatta det sannolika framtida årliga medelvärdet av avkastningen från
var och en biskopsstolen för närvarande anslagen avlöningstillgång, dels ock
slutligen från biskopslönen avskilja och till biskopslöneregleringsfonden överföra
sagda avkastning i den mån den icke beräknas vara erforderlig för
uppbringande av biskopslönen till fastställt belopp.

Innan jag går närmare in på de grunder, enligt vilka den sålunda föreslagna
löneregleringen bör utformas, har jag först att undersöka möjligheten
av att nu genomföra en dylik lönereglering.

Därvid vill jag då till en början erinra, att den nuvarande innehavaren
av ämbetet är på grund av sin den 17 april 1925 dagtecknade fullmakt å
ena sidan berättigad att åtnjuta de löneinkomster, rättigheter och förmåner,
som enligt lag och författningar åtfölja ämbetet, men å andra sidan förpliktad
att underkasta sig, jämte annat, den förändring i lönevillkor, som
framdeles kan bliva i vederbörlig ordning bestämd. Löneregleringen ifråga
kan således genomföras oberoende av den nuvarande biskopens medgivande.

Med hänsyn därtill att löneregleringen innebär ändring av avlöningsbestämmelser,
som åtnjuta skydd genom bestämmelserna i prästerskapets
privilegier, lärer däremot vara nödigt inhämta -— förutom riksdagens —
jämväl kyrkomötets medgivande i saken. Jag vill i detta sammanhang erinra
om det förbehåll, som enligt den lämnade redogörelsen gjordes av prästeståndet
vid dess biträdande av ständernas beslut den 29 oktober 1860 an -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 24.

gående grunder för en reglering av biskoparnas avlöning, enligt vilket förbehåll
ändring ej utan prästeståndets medgivande finge ske i biskopslönema,
sedan dessa efter skedd utredning och reglering blivit bestämda.

Härefter anhåller jag att få övergå till en närmare redogörelse för de
grunder, som enligt min uppfattning böra följas vid fastställandet av den
provisoriska löneregleringen.

Yad då först beträffar de avlöningstillgångar, som böra anlitas för lönens
bestridande anser jag, såsom redan förut antytts, att man bör i den mån
så erfordras — taga i anspråk avkastningen av den fasta egendom, som
för närvarande är anslagen biskopsstolen.

Utom denna avkastning ingå emellertid i biskopens avlöning jämväl medel,
vilka hava helt annat ursprung. Vidkommande en av dessa avlöningsposter,
det s. k. cathedraticum, har kammarkollegiet föreslagit, att
ifrågavarande avgift skulle vid den nya löneregleringens ikraftträdande upphöra
att utgå. Häremot har jag intet att erinra. Jag har emellertid ansett
mig böra gå ännu ett steg vidare på den sålunda inslagna vägen och föreslå
att även vissa andra löneförmåner, vilka icke härflyta från den fasta
egendomen, skola frångå biskopsstolen. Detta gäller den biskopen för närvarande
från biskopslöneregleringsfonden tillkommande ersättningen för
kyrkotionde och studieskatt samt för mistad avkom st från Lomma förutvarande
prebendepastorat.

Vad angår det belopp, vartill lönen bör fastställas, kunna givetvis olika
meningar göra sig gällande. En särskild svårighet orsakas av det förhållandet,
att det nu gäller att bestämma en enstaka biskopslön utan möjlighet att verkställa
en önskvärd avvägning gent emot avlöningsförmånerna för andra
biskopar. Det har emellertid förefallit mig som om det av kammarkollegiet
föreslagna beloppet 28,000 kronor skulle kunna godtagas.

Då det gäller att uppskatta den sannolika framtida avkastningen av varje
särskild avlöningstillgång uppkomma självfallet stora svårigheter och beräkningen
kan naturligen ej bliva annat än mycket approximativ. Det ligger
därför i sakens natur att densamma måste göras med all nödig försiktighet.
På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att meddela närmare bestämmelser
angående sättet för dess verkställande och angående den värdering, som
torde böra utgöra utgångspunkt för beräkningen.

Med ledning av den sålunda gjorda beräkningen angående avkastningen
bör Kungl. Maj:t därefter bestämma, vilka avlöningstillgångar, som skola
avskiljas från biskopslönen.

Den föreslagna nya löneregleringen torde böra tillämpas snarast möjligt
och är det min förhoppning att den ytterligare utredning som härför erfordras
skall kunna verkställas i så god tid, att regleringen kan träda i kraft
den 1 maj 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

De närmare bestämmelser, som kunna visa sig vara av behovet påkallade
för fastställandet av här förevarande lönereglering, torde det böra ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda.

Som jag förut nämnt, är enligt min uppfattning denna fråga av beskaffenhet
att böra hänskjutas till såväl riksdagens som kyrkomötets prövning.
Med hänsyn tagen till det förhållandet, att allmänt kyrkomöte för närvarande
är samlat, torde vara ändamålsenligt att ärendet först underställes
kyrkomötet.

I anslutning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Eders Kungl.
Makt täcktes föreslå kyrkomötet

att för sin del medgiva, att lönen för biskopen i Lunds
stift må från och med den tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
dock tidigast från och med den 1 maj 1927 tillsvidare,
intill dess grunder för en ny definitiv lönereglering för samtliga
rikets biskopar blivit fastställda och trätt i tillämpning,
regleras enligt följande grunder:

1. Biskopen i Lunds stift bekommer såsom lön — förutom
fri bostad i nuvarande biskopshuset samt dispositionsrätt
över den till biskopshuset hörande trädgården — avkastningen
av till biskopsstolen för närvarande anslagna
hemman, lägenheter och jordar till ett beräknat belopp av
28,000 kronor.

2. Sedan beräkning verkställts av den framtida behållna
årliga medelavkastningen från varje hemman, lägenhet och
jord bestämmer Konungen de fastigheter, vilkas avkastning
för lönens nedbringande till ovan angivna belopp skall från
biskopslönen avskiljas.

Sålunda frånskilda inkomster skola ingå till biskopslöneregleringsfonden.

3. De biskopen på lön anslagna hemman, lägenheter och
jordar skola i författningsenlig ordning utarrenderas.

4. Biskopen nu tillkommande ersättning för kyrkotionde
och studieskatt samt för avkomst av Lomma församlings
prebendepastorat skall besparas biskopslöneregleringsfonden.

5. Det till biskopen nu utgående s. k. cathedraticum skall
upphöra.

6. De närmare föreskrifter, som erfordras för fastställandet
av denna lönereglering, utfärdas av Konungen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

Kung!. Maj:ts proposition Nr 24.

förordnar, att skrivelse i ämnet av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till kyrkomötet.

Ur protokollet:
Gustaf Breitholtz.

Bilaga.

Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 17, till kyrkomötet angående provisorisk
reglering av lönen för biskopen i Lunds stift; given
Stockholms slott den 7 oktober 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 7 oktober 1926, inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del lämnar det medgi
vande, som omförmäles i föredragande departementschefens hemställan.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas kyrkomötet.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Transumt.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 26, angående provisorisk reglering
av lönen för biskopen i Lunds stift.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 18.)

TILL KONUNGEN.

Ehuru många betänkligheter såväl av rättslig som av praktisk natur otvivelaktigt
förefinnas mot att, innan lönereglering för samtliga biskopar i ett
sammanhang vidtages, provisoriskt reglera löneförhållandena för allenast en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

biskopsstol, anser sig kyrkomötet dock under föreliggande förhållanden icke
böra motsätta sig den föreslagna provisoriska löneregleringen för biskopen
i Lund, Kyrkomötet godtager i allt huvudsakligt de föreslagna regleringsvilllcoren,
därvid kyrkomötet emellertid vågar hysa den förvissningen, att
Eders Kungl, Maj:t skall finna angeläget tillse, det vid värderingen av de
fastigheter, från vilkas avkastning den provisoriska lönen skall utgå, iakttages
nödig varsamhet, så att biskopen må vara, såvitt möjligt, försäkrad
om att lönebeloppet icke kommer att nedgå under det beräknade.

Eör att icke föregripa resultatet av en framtida utredning rörande den
rättsliga naturen av de fastigheter, vilkas avkastning under provisoriitiden
kommer att frångå biskopen, synes det kyrkomötet riktigast, att de från
nämnda fastigheter inflytande beloppen icke tillföras biskopslöneregleringsfondcn
utan under tiden för de provisoriska anordningarna bokföras som en
särskild fond. För att t\rdligare utmärka, att det nu föreslagna provisoriet
avser hela tiden, intill dess reglering sker för samtliga biskopsstolar, så att
icke biskopen i Lund skulle kunna, mot vad avsikten är, möjligen anses
skyldig att före nämnda tidpunkt underkasta sig en eventuell ny separat
lönereglering, har en ringa omredigering föreslagits i bestämmelsernas inledande
stadgande.

På grund härav får kyrkomötet i underdånighet anmäla, att kyrkomötet
för sin del medgivit, att lönen för biskopen i Lunds stift må från och med
den tid, som Eders Kungl. Maj:t bestämmer, dock tidigast från och med
den 1 maj 1927, intill dess grunder för en ny definitiv lönereglering för
samtliga rikets biskopar blivit fastställda och trätt i tillämpning, såsom ett
för nämnda tid gällande provisorium regleras enligt följande grunder:

1. Biskopen i Lunds stift bekommer såsom lön — förutom fri bostad i
nuvarande biskopshuset samt dispositionsrätt över den till biskopshuset hörande
trädgården - - avkastningen av till biskopsstolen för närvarande anslagna
hemman, lägenheter och jordar till ett beräknat belopp av 28,000
kronor.

2. Sedan beräkning verkställts av den framtida behållna årliga medelavkastningen
från varje hemman, lägenhet och jord, bestämmer Konungen
de fastigheter, vilkas avkastning för lönens nedbringande till ovan angivna
belopp skall från biskopslönen avskiljas.

Sålunda frånskilda inkomster skola ingå till en särskild, under statskontorets
förvaltning ställd fond.

3. De biskopen på lön anslagna hemman, lägenheter och jordar skola i
författningsenlig ordning utarrenderas.

4. Biskopen nu tillkommande ersättning för kyrkotionde och studieskatt
samt för avkomst av Lomma församlings prebendepastorat skall besparas
biskopslöneregleringsfonden.

5. Det till biskopen nu utgående s. k. cathedraticum skall upphöra.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 21 käft. (Nr 24.) 2

Ang. reglering
av lönen
för biskopen
i Lunds stift.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

6. De närmare föreskrifter, som erfordras för fastställandet av denna
lönereglering, utfärdas av Konungen.

Stockholm den 2 november 1926.

Underdånigst.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Honungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
januari 1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrxn, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist, anför härefter.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 12 november 1926 av kyrkomötets
skrivelse nr 26 angående provisorisk reglering av lönen för biskopen i Lunds
stift beslöt Kungl. Maj:t anbefalla länsstyrelsen i Malmö att verkställa och
senast den 15 januari 1927 till Kungl. Maj:t inkomma med

dels utredning rörande den årliga behallna avkastning, som Demälde biskop
under de senast förflutna 20 åren uppburit från en var av de biskopsstolen
anslagna fastigheterna (hemman, lägenheter och jordar),

dels ock beräkning — verkställd med nödig försiktighet — angående den
behållna årliga medelavkastningen under tioårsperioden den 14 mars 1927
—den 14 mars 1937 från var och en av berörda fastigheter.

Tillika beslöt Kungl. Maj:t anbefalla länsstyrelsen att i samband med
nyssnämnda beräkning och med ledning av densamma avgiva förslag beträffande
de av ifrågavarande fastigheter, vilkas avkastning för lönens nedbringande
till 28,000 kronor lämpligen borde från biskopslönen avskiljas.

Kungl. Maj:ts förslag till provisorisk lönereglering för biskopen i Lund har
hittills endast varit föremål för kyrkomötets prövning, men förförslagets genomförande
erfordras, enligt vad förut framhållits, samtycke jämväl av riksdagen.
Innan jag ingår på frågan om ärendets hänskjutande till riksdagen, vill jag
emellertid något beröra den av kyrkomötet i Kungl. Maj:ts förslag vidtagna
ändringen, att den avkastning av biskopen anslagna fastigheter, som för lönens
nedbringande till 28,000 kronor bör från lönen avskiljas, skall, för att
icke föregripa resultatet av eu framtida utredning rörande fastigheternas rätts -

Kungl. Maj ds proposition Nr 24.

liga natur, ingå till en särskild, under statskontorets förvaltning ställd fond
i stället för, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, till biskopslöneregleringsfonden.
Ändamålsenligheten av ett dylikt förfaringssätt synes mig nämligen kunna
starkt ifrågasättas. Jag vill -dock ej direkt motsätta mig att den av kyrkomötet
föreslagna anordningen provisoriskt accepteras, enär frågan om dispositionen
av den biskopslönen i Lund frånskilda fastighetsavkastningen givetvis
kommer att bliva föremål för förnyad prövning vid blivande reglering av
lönerna för samtliga biskopar. Vad angår sistnämnda fråga har jag för avsikt
att inom den närmaste framtiden upptaga densamma och därvid hemställa
om anordnande av en utredning i saken. I övrigt har kyrkomötet
endast föreslagit en ändring, som avser ett förtydligande av Kungl. Maj:ts
förslag.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag till provisorisk reglering av lönen för
biskopen i Lunds stift med däri av kyrkomötet vidtagna ändringar torde
därför nu böra underställas riksdagen. Jag hemställer alltså att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för dess del medgiva, att lönen för biskopen i Lunds
stift må från och med den tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
dock tidigast från och med den 1 maj 1927, intill dess
grunder för en ny definitiv lönereglering för samtliga rikets
biskopar blivit fastställda och trätt i tillämpning, såsom ett
för nämnda tid gällande provisorium regleras enligt följande
grunder:

2. Sedan beräkning verkställts av den framtida behållna
årliga medelavkastningen från varje hemman, lägenhet och
jord, bestämmer Konungen de fastigheter, vilkas avkastning
för lönens nedbringande till ovan angivna belopp skall från
biskopslönen avskiljas.

Sålunda frånskilda inkomster skola ingå till en särskild,
under statskontorets förvaltning ställd fond.

3. De biskopen på lön anslagna hemman, lägenheter och
jordar skola i författningsenlig ordning utarrenderas.

4. Biskopen nu tillkommande ersättning för kyrkotionde
och studieskatt samt för avkomst av Lomma församlings
prebendepastorat skall besparas biskopslöneregleringsfonden.

5. Det till biskopen nu utgående s. k. cathedraticum skall
upphöra.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

6. De närmare föreskrifter, som erfordras för fastställandet
av denna lönereglering, utfärdas av Konungen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majestät Konungen lämna bifall samt
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

Stockholm 1927, Ivar Hceggströms Boktryckeri A. B.

264067