Kungl. Maj:ts proposition nr 249 (Proposition 1937:249)

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Kr 249.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående jordbruksförsök
m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför: Då

jag nu går att för Kungl. Majits prövning anmäla vissa frågor rörande
försöksverksamheten på jordbruksområdet torde jag få erinra, att efter förslag
av Kungl. Majit i proposition nr 167 till 1936 års riksdag riktlinjer för
dylik verksamhet godkändes av riksdagen men att riksdagens beslut jämväl
innebar avvikelser från förslaget och att i beslutet förutsattes ny utredning
på vissa punkter att föreläggas 1937 års riksdag. I anledning därav har så Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

dan utredning genom departementets försorg verkställts. Vidare hava i samband
därmed upptagits frågor, som innefatta en närmare reglering i vissa
hänseenden av statsmakternas beslut år 1936 angående försöksverksamheten
på jordbrukets område m. m.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 18 december 1931 givna bemyndigande tillkallades
av chefen för jordbruksdepartementet för utredning angående en mer
enhetlig organisation av försöksverksamheten på bland annat växtodlingens
område såsom utredningsmän (här kallade 1931 års utredningsmän) föreståndaren
för statens centrala frökontrollanstalt professorn B. O. H. Witte,
vice ordföranden i Skaraborgs läns hushållningssällskap godsägaren O. A.
Carlander, Blombacka, avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening
numera professorn fil. dr E. Å. Åkerman, Svalöv, och dåvarande t.f.
föreståndaren numera föreståndaren för jordbruksavdelningen vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet professorn K. G. U.
Sundelin. Utredningsmännen avgåvo jämte tillkallad sakkunnig för trädgårdsförsöken
den 16 december 1933 betänkande med utredning och förslag
rörande organisationen av försöksverksamheten pä växt- och trädgårdsodlingens
område (stat. off. utr. 1934:4).

Vidare tillkallades av departementschefen jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 25 januari 1935 såsom utredningsman dåvarande statssekreteraren,
numera landshövdingen C. Mannerfelt (här benämnd 1935 års utredningsman)
för att verkställa fortsatt utredning om dels ifrågasatt samband
mellan lantbruksförsöksverksamheten och lantbrukshögskolan, dels särskiljande
av å ena sidan upplysnings- och propagandaverksamheten samt å
andra sidan den egentliga forsknings- och försöksverksamheten på betes- och
vallodlingens samt mossodlingens områden ävensom föreningsväsendets bibehållande
för sistnämnda slag av verksamhet, dels ock anordnandet av husdjursförsöksverksamhet.
För att med utredningsmannen överlägga i avseende
å frågor angående lantbruksförsöksverksamheten tillkallade departementschefen
den 29 april 1935 ledamoten av riksdagens andra kammare
lantbrukaren E. A. Gustafsson, Vimmerby, disponenten O. V. E. Risberg,
Hasselfors, föreståndaren för svenska betes- och vallföreningen dr. phil. A.
Elofson, professorn Sundelin samt föreståndaren för svenska mosskulturföreningen
fil. lic. G. A. Rappe. Utredningsmannen avlämnade dels med skrivelse
den 13 juni 1935 betänkande angående husd furs försöksverksamhetens
organisation (stat. off. utr. 1935: 29), dels med skrivelse den 28 augusti 1935
promemoria angående upplysnings- och försöksverksamheten på betes- och
vall- samt mossodlingsområdena ävensom angående den centrala organisationen
av jordbruksverksamheten i övrigt.

Med ledning av nämnda utredningar och däröver infordrade yttranden
har Kungl. Maj:t i berörda proposition nr 167 till 1936 års riksdag föreslagit,
bland annat, att såsom centralorgan för försöksverksamheten skulle vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

lantbrukshögskolan från och med den 1 januari 1939 inrättas två särskilda
institutioner, den ena för jordbruksförsök, den andra för husdjursförsök, att
den statliga försöksorganisationen skulle i sig upptaga de försöksuppgifter,
som nu omhänderhavas av de statsunderstödda föreningarna svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen, samt att de till svenska
mosskulturföreningen hörande försöksgårdarna Flahult i Jönköpings
län och Gisselås i Jämtlands län ävensom kemisk-växtbiologiska anstaltens
i Luleå försöksgård Alträsk i Norrbottens län skulle vid samma tidpunkt
övergå i statens ägo och underställas den statliga försöksorganisationen. Enligt
förslaget skulle svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och
vallföreningen fortbestå eller eventuellt sammanslås till en förening, men
föreningarna eller den sammanslagna föreningen skulle icke omhänderliava
försöksuppgifter utan allenast utöva upplysnings- och konsulterande verksamhet
med understöd av statsmedel.

I särskilda motioner vid 1936 års riksdag, 1:366 och 11:702, förordades
föreningarnas sammanslagning och fortbestånd utan förändring i deras arbetsuppgifter
och sålunda med bibehållen försöksverksamhet.

Enligt berörda motioner ävensom motionerna 1:367 och 11:701 vid samma
riksdag framfördes yrkanden om vissa förändringar i Kungl. Maj:ts förslag
angående personal, dels för jordbruksförsöken, dels för föreslaget
kemiskt analyslaboratorium vid lantbrukshögskolan.

Vidare framställdes i motionerna I: 366 och II: 702 samt I: 373 och II: 727
särskilda önskemål rörande sammansättningen av i propositionen föreslagna
försöksnämnd och försöksråd för jordbruksförsöken och för husdjursförsöken.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 juni 1936, nr 320, har riksdagen under
åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 83
anmält, att riksdagen i anledning av propositionen samt i ämnet väckta motioner
beslutat, att i överensstämmelse med av utskottet i huvudsak tillstyrkt
förslag skulle anordnas försöksverksamhet på, bland annat, jordbrukets och
husdjursskötselns områden.

Riksdagens beslut avvek från Kungl. Maj:ts förslag därutinnan, att svenska
mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen förutsattes
skola även efter berörda omorganisation utföra försök, som läge inom ramen
av deras arbetsområden och vore av betydelse för deras upplysnings- och
konsulterande verksamhet. Däremot biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag
örn statens övertagande av försöksgårdarna Flahult och Gisselås, därvid
emellertid beräknades, att föreningarna efter överenskommelse med försöksanstalten
även i fortsättningen finge dit förlägga försök. Likaledes bifölls
förslaget örn överförande till det statliga försöksväsendet av kemisk-växtbiologiska
anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk. På motsvarande sätt, som
nyss angivits beträffande försöksgårdarna Flahult och Gisselås, har förutsatts,
att kemisk-växtbiologiska anstalten efter överenskommelse med den
statliga försöksanstalten även i fortsättningen skulle beredas tillfälle att till
Alträsk förlägga vissa försök.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beslutet rörande svenska mosskulturföreningens samt svenska betes- och
vallföreningens fortsatta försöks- och upplysningsverksamhet Ilar ansetts
medföra en del förändringar i fråga örn å ena sidan föreningarnas och å
andra sidan den statliga försöksanstaltens personalbehov, därav givetvis ifrågavarande
institutioners behov av statsanslag beräknades komma att påverkas.
Riksdagen har med hänsyn därtill förutsatt, att berörda förhållanden bleve
föremål för utredning och omprövning från Kungl. Maj:ts sida, så att frågan
i denna del ånyo kunde föreläggas 1937 års riksdag. I samband härmed har
enligt riksdagens uttalande ansetts böra övervägas vissa erinringar, som
framförts i motionerna I: 366 och II: 702 samt I: 367 och II: 701 angående förändringar
i Kungl. Maj:ts förslag rörande personal för jordbruksförsöken
och för kemiskt analyslaboratorium.

Vidare må omnämnas, att riksdagen lämnat vissa anvisningar angående
ändringar i Kungl. Maj:ts förslag rörande sammansättningen av i propositionen
angivna försöksnämnd samt försöksråd.

Med hänvisning till riksdagens uttalanden i förevarande avseende har jag
i skrivelse den 3 oktober 1936 anmodat lantbrukshögskolans styrelse att efter
hörande av föreståndarna för svenska mosskulturföreningen samt svenska
betes- och vallföreningen upprätta förslag till de ändringar i Kungl.
Maj:ts genom propositionen nr 167 framlagda förslag, som kunde föranledas
av 1936 års riksdags beslut i frågan. Vidare har jag anmodat högskolestyrelsen
att därvid taga under övervägande jämväl spörsmålet om det anslagsbehov,
som för nämnda föreningars del borde ifrågakomma för budgetåret
1937/1938. Jag erinrar i detta sammanhang, att enligt innevarande års
statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkterna 100 och 101, i avvaktan
på slutlig beredning av frågorna rörande föreningarnas anslagsbehov i
riksstatsförslaget för nästkommande budgetår i överensstämmelse med förslag
av lantbruksstyrelsen beräknats såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen
120,500 kronor och till svenska betes- och vallföreningen 111,500
kronor. f

Kungl. Majit har efter framställning av lantbrukshögskolans styrelse enligt
beslut den 16 oktober 1936 dels förordnat länsassessorn E. Rolander att
såsom särskild sakkunnig biträda styrelsen vid fullgörandet av dess uppdrag,
dels bemyndigat mig att tillkalla ytterligare högst tre sakkunniga för att med
styrelsen deltaga i överläggningar rörande ifrågavarande spörsmål. I enlighet
med detta bemyndigande har jag såsom sakkunniga för angivet ändamål
tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren E. A. Gustafsson,
Vimmerby, f. d. landshövdingen G. R. Sederholm, Ålberga gård, samt
avdelningsföreståndaren vid Sveriges utsädesförening professorn E. Å. Åkerman,
Svalöv.

Lantbrukshögskolans styrelse har sedermera i skrivelse den 18 december
1936 yttrat sig i ärendet och därvid i huvudsak åberopat ett den 13 november
1936 dagtecknat av förenämnda sakkunniga och särskilda inom styrelsen
utsedda kommitterade, nämligen lantbrukshögskolans rektor professorn Chr.
Barthel, professorn B. O. H. Witte samt t. f. domänintendenten A. von Ber -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249

gen, efter hörande av föreståndarna för jordbruks- och husdjursavdelningarna
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet samt förståndarna
för svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen,
avgivet utlåtande. Sedan i detta utlåtande, som i den följande framställningen
benämnes kommittéutlåtandet, lämnats en kortfattad resumé över
de för utredningen avsedda frågorna, framlägges utredningens resultat i
följande huvudpunkter: 1. Svenska mosskulturföreningens och svenska betes-
och vallföreningens behov av statsanslag efter genomförandet av den
under år 1936 beslutade omorganisationen av försöksverksamheten på jordbrukets
område m. m. 2. Behovet av personal vid den statliga organisationen
för jordbruksförsök. 3. Behovet av personal vid lantbrukshögskolans
kemiska analyslaboratorium. 4. Ovannämnda föreningars anslagsbehov för
budgetåret 1937 1938.

I kommittéutlåtandet anföres beträffande riksdagens anvisningar för sammansättningen
av försöksråden och försöksnämnden att dessa anvisningar
torde vara avsedda att vinna beaktande vid fastställandet av de instruktioner
för nämnda organ, som ankomme på Kungl. Maj:t att fastställa, samt att
med hänsyn därtill spörsmålen ej torde bliva föremål för förnyade överväganden
av riksdagen.

Det är även min åsikt, att riksdagens uttalanden rörande ifrågavarande
försöksorgans sammansättning så långt möjligt böra beaktas i de föreskrifter
för försöksorganens verksamhet, som det lärer tillkomma Kungl. Majit
att utfärda, samt att riksdagen sålunda icke nu förväntar ytterligare förslag
i berörda hänseende.

På viss punkt har lantbrukaren Gustafsson reserverat sig emot förslag i
kommittéutlåtandet. Jag torde i det följande få återkomma till den genom
lantbrukshögskolans skrivelse åvägabragta utredningen liksom till berörda
reservation.

över utredningen, som åtföljts av protokoll innefattande yttrande av lantbrukshögskolans
lärarråd, hava infordrade yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,
statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 16 oktober 1936 har vidare uppdragits åt
länsassessorn Rolander att efter förhandlingar med svenska mosskulturföreningen
samt kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå angående statens övertagande
av de till nämnda institutioner hörande försöksgårdarna Flahult,
Gisselås och Alträsk till Kungl. Majit inkomma med förslag till överenskommelser
och andra därmed sammanhängande åtgärder, som erfordrades för
genomförande av statsmakternas beslut i ärendet.

Vidare har Kungl. Majit genom särskilda remisser den 26 oktober 1936 och
den 26 november 1936 anmodat Rolander att i samband med fullgörandet av
honom genom förut omnämnda brev den 16 oktober 1936 lämnade uppdrag
avgiva yttranden över dels en av Norrbottens läns hushållningssällskap till
jordbruksdepartementet inkommen promemoria den 8 oktober 1936 rörande
försöksverksamheten i nämnda lilli, dels en från styrelsen för svenska mosskulturföreningen
till departementet inkommen skrivelse den 24 november 1936

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

innefattande framställning om anslag till ombyggnad av kreatursstallet vid
Gisselås försöksgård m. m.

Utredningsmannen, som för erforderliga värderingar jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande såsom sakkunniga anlitat, vid värdering av Flahult tillförordnade
domänintendenten i Jönköpings län P. B. Nilsson och vid värdering av
försöksgårdarna Gisselås och Alträsk kamreraren i Västerbottens läns hushållningssällskaps
egnahemsnämnd agronomen A. V. Zingmark, har med skrivelse
den 28 januari 1937 till Kungl. Maj :t överlämnat utredning och förslag
angående överenskommelser örn statens övertagande av vissa försöksgårdar
jämte därmed sammanhängande åtgärder.

I utredningen hava de spörsmål, som ansetts uppstå vid ett genomförande
av statsrpakternas beslut örn angivna försöksgårdars införlivande med den
statliga försöksverksamheten, behandlats efter deras samband med var och
en av försöksgårdarna. Framställningen har sålunda upptagit tre huvudavdelningar
avseende den första Flahults försöksgård, den andra Gisselås försöksgård
och den tredje Alträsks försöksgård. Såsom underavdelningar under
varje huvuddel hava behandlats förutsättningar för avtal om försöksgårdarnas
övertagande av staten samt förslag till huvudgrunder för avtalen, organisationsförslag
och, beträffande Flahult och Gisselås försöksgårdar, beräkningar
av gårdarnas årliga anslagsbehov efter övertagandet. Vidare hava anmälts
vissa byggnadsfrågor rörande försöksgårdarna m. m. Särskilt må härvid
omnämnas, att utredningsmannen till skärskådande upptagit av lantbruksstyrelsen
den 3 september 1935 till departementet överlämnad skrivelse
från styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå innefattande hemställan
om ett anslag å 70,000 kronor till uppförande av ny ekonomibyggnad
och ny förmansbostad samt till inköp av maskinell utrustning och nötkreatur
vid den under nämnda anstalts ledning ställda försöksgården vid Alträsk.

Då frågor om avlöningar åt de blivande statliga försöksgårdarnas föreståndare
ansetts äga samband med den löneställning, som gäller för föreståndarna
för statens nuvarande försöksgårdar Lanna Borregården och Offer, har
utredningsmannen framställt förslag om reglering jämväl av dessa försöksgårdsföreståndares
avlöningar.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hava svenska mosskulturföreningen
samt svenska betes- och vallföreningen tillkännagivit, att föreningarna å extra
sammanträden preliminärt uttalat sig för föreningarnas uppgående i en gemensam
förening.

över den av länsassessorn Rolander verkställda utredningen hava infordrade
yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, statskontoret,
byggnadsstyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd samt lantbrukshögskolans
styrelse.

Vid den framställning jag nu går att lämna rörande de frågor, som i förevarande
hänseende framträtt, kommer jag att anmäla dem under följande
huvudavdelningar.

1. Upplysnings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet genom statsunderstödd
förening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

2. Grunder för statens övertagande av vissa försöksgårdar.

3. Organisationen av statens försöksgårdar.

4. Årliga driftkostnader för de till övertagande av staten avsedda försöksgårdarna
(utom löner till befattningshavare).

5. Byggnadsfrågor vid vissa försöksgårdar m. m.

6. Befattningshavare vid den statliga anstalten för jordbruksförsök.

7. Befattningshavare och utrustning vid lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium.

8. Anslagsbehov för svenska mosskulturföreningen avseende budgetåret
1937/1938.

9. Anslagsbehov för svenska betes- och vallföreningen avseende budgetåret
1937/1938.

1. Upplysnings- och försöksverksamhet på jordbruksområdet genom

statsunderstödd förening.

Såsom förut berörts bedrives med understöd av statsmedel försöks- och
upplysningsverksamhet på jordbrukets område av bland andra svenska''
mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen. Angående
dessa institutioners uppkomst och utveckling hänvisas till 1931 års utredningsmäns
förut åberopade betänkande med utredning och förslag rörande
organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område.
Här må beträffande föreningarnas organisation och huvudsakliga uppgifter
m. m. blott anföras följande.

Svenska mosskulturföreningen bildades år 1886. Föreningens nu gällande
stadgar äro antagna å föreningens sammanträden den 19 mars och den 25
juni 1930. Häri angives, att föreningen har till ändamål att verka för rationell
mosskultur och dess utveckling inom landet, samt att föreningen i
mån av arbetskrafter och tillgångar skall söka nå detta mål genom att a)
såväl vid sin huvudanstalt som på sina försöksgårdar utföra noggrant kontrollerade
försök rörande torvmarkers uppodling och växtodlingen å desamma,
b) å sina laboratorier eller genom sina tjänstemän upptaga de vetenskapliga
undersökningar, som kunna bidraga till en vidgad kännedom om torvmarkerna
och deras utnyttjande, c) utgiva en tidskrift, som behandlar mosskultur
och i samband därmed stående frågor, d) förmedelst föredrag, broschyrer,
möten för överläggningar, demonstrationsfält och på andra lämpliga
sätt sprida kunskap örn bästa sätten för torv- eller myrmarkers tillgodogörande
för olika ändamål samt e) tillhandagå torvmarksägare med råd och
upplysningar rörande deras torvmarkers utnyttjande och skötsel. Föreningens
styrelse består av sju för Ire år utsedda ledamöter, för vilka finnas sex
suppleanter. Av dessa utser Kungl. Majit ordföranden samt därutöver tre
ledamöter ävensom tre suppleanter.

Institution, för söks jord m. m. I föreningens ägo finnas: 1)
Huvudanstalten i Jönköping med institutionsbyggnad och vegetationsgård för
kärlförsök; 2) Försöksgården Flahult, 17 km från Jönköping, om c:a,108
hektar, vartill kommer det från Norrhammars bruk arrenderade Svartökärr
örn 17 hektar. Vidare finnas, förutom nödiga byggnader för jordbruksdrif -

Nuvarande

anordning.

Kungl. Majlis proposition nr 249.

ten, vissa sådana för försöksverksamheten. 3) Försöksgården Gisselås, belägen
i Jämtland vid Gisselås station, 9 mil norr örn Östersund, omfattande cirka
100 hektar myr jord, varav 55 hektar äro uppodlade, samt försedd med byggnader
för driften. 4) Härtill kommer den Mo och Domsjö aktiebolag tillhöriga
gården Sörbyn i Västerbottens län, 55 km söder örn Umeå, omfattande
cirka 72.5 hektar, varav 37 hektar äro uppodlade. Å denna egendom har
bolaget berett mosskulturföreningen tillfälle att utföra försök.

P e rsonal, Mosskulturföreningens personal utgöres för närvarande av:
en föreståndare, som har att övervaka och leda verksamheten; en botanist
och torvgeolog, som utför beståndsanalyser på fältet, höanalyser, mikroskopiska
jordanalyser, försöksbearbetning; 2 kemister för utförandet av kemiska
analyser på jordprov och skördeprodukter; 1 försöksassistent för utförande
av försöken i vegetationsgården; 3 kulturingenjörer för konsultations-,
upplysnings- och försöksverksamhet; 1 biträde för bearbetning av försök:
1kassörska; 1 korrespondent; 1 vaktmästare; 1 trädgårdsarbetare, alla i
Jönköping. \ idare finnas 1 inspektor på Flahult och 1 föreståndare för
Gisselås försöksgård.

Mosskulturföreningens huvudsakliga inkomstkälla har under en lång följd
av år bestått i statsanslag. Detta har under de senare åren utgjort för huvudanstalten
med Flahult samt Gisselås tillhopa omkring 110,000 kronor.
För innevarande budgetår är statsanslaget uppfört med 111,500 kronor varav
96,000 kronor beräknats till föreningens verksamhet och 15,500 kronor
till täckande av driftkostnaderna vid Gisselås. Av landsting och hushållningssällskap
hava för budgetåret 1935/1936 utgått anslag till huvudanstalten
jämte Flahult med 5,850 kronor och till Gisselås med 1,200 kronor. Föreningen
bär jämväl mottagit gåvor av konstgödsel för sin verksamhet. Vidare
erhåller föreningen viss inkomst i form av medlemsavgifter, under nästlidna
budgetår utgörande 2,876 kronor. Vid nämnda budgetårs slut uppgick antalet
medlemmar till 685. Därav voro 22 utlänningar.

Beträffande försöksgårdarnas utgifter och inkomster torde jag i följande
huvudavdelning få tillfälle att därom lämna närmare redogörelse.

Angående svenska betes- och vullf öreningen må här lämnas följande kortfattade
uppgifter.

Svenska betes- och vallföreningen bildades år 1916. Enligt föreningens
stadgar har densamma till ändamål att verka för erhållandet av högre avkastning
av våra betesmarker och ängsmarker genom införande av bättre
metoder för deras skötsel och nyttjande, att arbeta för att skogsmark allt
mindre skall behöva tågås i anspråk för betesändamål, att söka klarlägga hithörande
frågor och praktiskt tillgodogöra sig på området erhållna rön och
erfarenheter, att härom sprida upplysning till landets jordbrukare samt att
överhuvud taget verka för en mera rationell odling och skötsel av all slags
fodervall. Beträffande styrelsens sammansättning gälla motsvarande bestämmelser
som nyss angivits för svenska mosskulturföreningen. Därest föreningen
upphör med sin nuvarande verksamhet skall dess å Ultuna med anlitande
av allmänna medel uppförda institutionsbyggnad med därtill hörande
ledningar och andra för föreningens institutionsbehov å Ultuna egendom utförda
anläggningar övergå i statens ägo. Örn föreningens upplösning beslutas,
uppdrages åt lantbruksakademien att förvalta föreningens återstående
tillgångar.

Institution, för söksjord m. m. Föreningen äger en institutionsbyggnad
vid Ultuna och i anslutning till denna en vegetationsgård samt
har vidare tillgång till försöksjord på Ultuna egendom. Föreningen arrende -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

rar den på något avstånd från Ultuna belägna akademigården Lilla Sunnersta
om 21.5 hektar, vilken år avsedd för försök och driftekonomiska beräkningar
m. m. Föreningens övriga försöksverksamhet ute i landet bedrives
huvudsakligen på fasta försöksfält av olika slag samt vid två kontrollgårdar
(Boda i Örebro län och Blombacka i Skaraborgs län), varjämte verksamheten
avser två kultiveringsförsök i Norrland.

Personal. Betes- och vallföreningens personal utgöres av: 1 föreståndare
med uppgift att leda och övervaka verksamheten; 1 försöksledare, som
har närmaste ansvaret för föreningens försök; 1 laborator för den botaniska
analysverksamheten med flera uppgifter; 2 konsulenter, vilka dels handhava
konsultationsärenden, dels biträda vid försöksverksamheten m. m., 2 assistenter,
1 räkne- och bokföringsbiträde, 1 extra ängsmästare, 1 skrivbiträde
och 1 vaktmästare.

Betes- och vallföreningens inkomster hava i huvudsak härrört av statsanslag.
Detta har under föreningens tillvaro starkt stegrats. Det utgår för
innevarande budgetår med 90,300 kronor, varav 75,300 kronor avses för
uppehållande av föreningens huvudverksamhet och 15,000 kronor för bestridande
av driftkostnader för två kultiveringsförsök å betesmark i
Norrland och för två kontrollgårdar i mellersta Sverige för driftekonomisk
prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer.
Föreningens inkomster utöver statsbidraget hava utgjort något över 20,000
kronor. Enligt uppgift i föreningens år 1936 utkomna årsskrift har antalet
medlemmar vid nämnda års ingång utgjort 1,171, därav 24 utlänningar.

I förut berörda betänkande med utredning och förslag rörande organisatio- 1931 års ut
nen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område hava rednlngsman
1931 ars utredningsmän framhållit, att vid uppgörandet av''förslag till närmare
ordnande av försöksverksamheten på växtodlingens område huvudvikten
borde läggas på att inom ramen av rimliga kostnader söka åstadkomma
en sådan organisation, att verksamhetens mångskiftande krav bleve på bästa
sätt tillgodosedda. De hava anfört, att organisationen borde präglas av enhetlighet
och planmässighet och att dubbelarbete i möjligaste mån borde
undvikas, samt hava i anslutning härtill framhållit följande allmänna
synpunkter rörande försöksverksamheten.

Största svårigheten att åstadkomma en försöksorganisation i enlighet med
nyss angivna fordringar sammanhängde med den historiska utvecklingen av
försöksverksamheten i vårt land, vilken präglats av en viss splittring av krafterna,
då den organiserats dels i form av statlig försöksverksamhet och dels
i form av enskilda, fristående men statsunderstödda försöksinstitutioner. Det
vore långtifrån märkvärdigt att så skett, ty då behov förefunnits för lösande
av vissa för jordbruket viktiga spörsmål, hade på enskilt initiativ en organisation,
vanligen i form av en förening, kommit till stånd, vilken till att börja
med framträtt rätt blygsamt och endast i ringa grad anlitat statens ekonomiska
stöd. Så småningom hade verksamheten i fråga allt mer och mer ut
vecklat sig, varvid kraven på statsunderstöd samtidigt stegrats. På sådant
sätt hade vårt land fått flera stora och viktiga institutioner, såsom t. ex.
svenska mosskulturföreningen och svenska botes- och vallföreningen, vilkas
verksamhet nu lill största delen bekostades av statsmedel och vilka för sin
existens vore helt beroende av statens understöd. Till samma kategori hörde

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

i viss mån även kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, ehuru dennas verksamhet
vore av mindre omfattning, beroende på dess lokalbetonade karaktär.
Oaktat det på intet sätt kunde förnekas, att nämnda specialinstitutioner
varit och fortfarande vore det svenska jordbruket till stort gagn, torde det
dock för en planmässig och enhetlig utveckling av landets försöksverksamhet
kunna på goda grunder ifrågasättas, om ej nu, då en omorganisation av den
hittillsvarande centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
skulle ske, den rätta tidpunkten vore inne för att i en organisatorisk enhet
söka sammanföra dessa försöksinstitutioners arbetsuppgifter. Härigenom
skulle säkerligen en större effektivitet ernås, på samma gång som en del annars
ofrånkomligt dubbelarbete och därmed förenade kostnader kunde undvikas.
Det kunde nämligen ej förnekas, att ett oekonomiskt dubbelarbete
för närvarande förekomme, då centralanstaltens, mosskulturföreningens, betes-
och vallföreningens och kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhetsområden
på flera punkter grepe in i varandra. Med den del av betesspörsmålet,
som gällde betenas utnyttjande och som till övervägande del vore en
utfodringsfråga, sysslade ej blott betes- och vallföreningen utan helt naturligt
också centralanstaltens liusdjursavdelning samt i viss mån även mosskulturföreningen.
1 sistnämnda förenings försöksverksamhet måste vallspörsmålen
intaga en synnerligen dominerande plats, och den arbetade alltså delvis
med samma spörsmål som betes- och vallföreningen, vilken dock på grund
av mosskulturföreningens befintlighet begränsat sina arbetsuppgifter huvudsakligen
till fastmarksjordar. Centralanstaltens jordbruksavdelning och
mosskulturföreningen hade ju i stort sett ungefär samma försöksspörsmål att
lösa, ehuru den förstnämnda i huvudsak arbetat med problem rörande fastmarksjordar.

I anslutning till sålunda anförda synpunkter hava utredningsmännen
diskuterat, huruvida försöksverksamheten mest tillfredsställande skulle kunna
ordnas genom fristående statsunderstödda eller helt statliga
försöksorganisationer. De hava härom anfört i huvudsak
följande.

Det kunde tänkas, att någon myndighet, exempelvis en styrelse för landets
hela försöksverksamhet, finge i uppdrag att fördela arbetsuppgifterna mellan
de olika institutionerna, vare sig dessa vore statens egna eller mera fristående.
Utredningsmännen holle dock före, att en dylik styrelse skulle komma att
möta synnerligen stora svårigheter vid genomförandet av en gemensam arbetsplan,
då, som i det föregående anförts, de olika institutionernas arbetsområden
på många punkter grepe in i varandra. Man kunde väl näppeligen
förmoda, att t. ex. betes- och vallföreningen skulle vilja överlåta en av sina
viktigaste arbetsuppgifter, betesvallarnas utnyttjande, till centralanstaltens
liusdjursavdelning. Ej heller kunde mosskulturföreningen överlämna till
betes- och vallföreningen alla spörsmål rörande vallodlingen, som intoge och
måsta intaga en synnerligen dominerande plats på dess arbetsprogram. En
omständighet, som vid ett bibehållande av fristående försöksinstitutioner i
hög grad skulle minska möjligheterna att åstadkomma en planmässig organisation
av hela landets försöksgårdsfråga, vore, att nämnda institutioners försöksgårdar
ej skulle kunna inrangeras i systemet och ställas i paritet med
statens försöksgårdar. Man kunde nämligen svårligen förstatliga försöksgårdarna
och samtidigt bibehålla institutionerna i deras nuvarande ställning, ty
härigenom berövades ju dessa en stor del av själva underlaget för sin verksamhet.
På grund av vad anförts, kunde utredningsmännen ej finna, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

man vid ett bibehållande av fristående institutioner skulle kunna ernå den
effektivitet och planmässighet i fråga om försöksverksamheten, som från
skilda håll eftersträvats.

Efter att hava erinrat om erhållet direktiv att undersöka möjligheterna för
en sammanslagning av svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen hava utredningsmännen
lämnat en redogörelse för de berörda föreningarnas ställning till
denna fråga samt för egen del anfört, att det ej kunde bestridas, att en sammanslagning
skulle medföra en viss rationalisering av de arbeten, som bedreves
av de båda föreningarna, men att påtalade olägenheter med den nuvarande
organisationen i allt väsentligt komme att kvarstå, och att någon större
enhetlighet inom landets försöksväsende därigenom ej vore att vänta.

Ej heller hava utredningsmännen ansett ett bibehållande av föreningarna
vara lämpligt. Härom hava utredningsmännen anfört i huvudsak
följande.

Visserligen kunde vissa skäl anföras härför och framför allt det, att dylika
halvstatliga anstalter ofta arbetade under friare former än helt statliga och
på grund därav också i en del fall lättare och snabbare kunde upptaga
inom deras respektive verksamhetsområden framkomna spörsmål. Vidare
kunde de i vissa fall lättare än statsinstitutioner komma i direkt kontakt
med det praktiska jordbrukets utövare. Måhända kunde de också hava
större möjligheter att erhålla medel från privat håll för lösandet av speciella
försöksuppgifter. Trots detta ansåge sig emellertid utredningsmännen, som
redan framhållits, icke kunna förorda ett bibehållande av de två ifrågavarande
föreningarna, detta bland annat därför, att det skulle omöjliggöra eller
i varje fall i hög grad försvåra uppnåendet av en planmässig och rationell
organisation av jordbruksförsöksverksamheten. Såväl mosskulturföreningens
som betes- och vallföreningens verksamhetsområden grepe nämligen, såsom
redan framhållits, in i den statliga försöksverksamhetens, varför det vore
mycket svårt att genomföra en rationell arbetsfördelning dem emellan. Man
kunde väl t. ex. knappast ifrågasätta, att man vid statens jordbruksförsöksverksamhet
skulle kunna avstå från att behandla växtodlings- och gödslingsfrågor,
som gällde torv- och mulljordar, och helt överlåta dessa åt mosskulturföreningen,
och icke heller kunde man vid densamma tänkas upphöra att
syssla med vallodlingsproblem, detta bland annat därför, att dylika problem,
enligt vad från sakkunnigt håll ofta framhållits, endast kunde lösas i intimaste
kontakt med den statliga försöksverksamheten på husdjursskötsel^
område.

En annan omständighet, som också talade till förmån för de ifrågavarande
föreningarnas inorganiserande i den statliga försöksverksamheten, vore, att
de olika organisationernas resurser ifråga örn försöksgårdar, laboratorier,
bibliotek m. m. kunde genom en samorganisation utnyttjas på ett helt annat
sätt till verksamhetens fromma, än som med hittillsvarande splittrade organisation
varit möjligt.

Med hänvisning till det anförda hava utredningsmännen velat hävda, att
den bästa organisationen av landets försöksväsende uppnåddes genom inrättande
av en väl utrustad central statlig försöksanstalt, statens
lantbruksförsöksanstalt. I denna skulle inorganiseras icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

blott den verksamhet, som den nuvarande centralanstaltens avdelningar för
jordbruk och husdjursskötsel bedreve, utan även mosskulturföreningens och
betes- och vallföreningens verksamhet.

1935 års ut- Den av landshövdingen Mannerfelt under år 1935 verkställda utredningen

redmngsman. omfattade bland annat frågan örn bibehållande enbart för upplysnings-
och propagandaverksamhet av svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen.

För besvarande av denna fråga har utredningsmannen först undersökt, huruvida
ett särskiljande av upplysningsverksamheten från försöksverksamheten
principiellt sett kunde vara tillrådligt. Han har härom i den angående
undersökningen avgivna promemorian anfört följande.

Till en början finge med styrka framhållas, att försöksverksamheten på
lantbruksområdet hade egentligt berättigande allenast under förutsättning,
att verksamheten kunde framkomma med för det praktiska jordbruket vägledande
och betydelsefulla resultat samt att dessa på ett effektivt sätt bringades
till den jordbrukande allmänhetens kännedom. Försöksarbetet på
jordbruksområdet borde därför bedrivas i nära kontakt med det praktiska
jordbruket och dess krav samt så, att försöksresultaten bleve tillgängliga för
och tillgodogjorda av praktikens män.

Vad nu sagts hade särskild giltighet beträffande arbetet för främjandet av
en rationell betes- och vallkultur. Denna fråga hade mycket stor ekonomisk
betydelse för jordbruket, och målmedvetet borde arbetas på åstadkommande
av en förbilligad foderproduktion, särskilt genom ett bättre tillvaratagande
av våra betesmarker och vallar. Härvid borde intim samverkan ske mellan
försöks-, upplysnings- och propagandaverksamheten, och saken borde
drivas som en samlad angelägenhet. — Även mosskulturfrågan vore ett sådant
specialspörsmål, där de verksamma krafterna så vitt möjligt borde
samordnas.

Den viktiga uppgiften att medelst upplysning och propaganda verka för
införandet av rationella driftsmetoder på berörda områden inom jordbruket
hade för närvarande både betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen
sökt fylla och den spelade en avgörande roll i deras verksamhet. Detta
upplysnings- och propagandaarbete vore av skiftande natur och omfattade
bland annat föredrag, demonstrationer av försök, kontrollfält och mönsteranläggningar,
kurser, konsultationer samt tryckta meddelanden. Till grund
för upplysningsverksamheten läge erfarenhetsmaterial av olika slag. Praktiska
rön insamlades under verksamhetens bedrivande och ur olika källor.
Dessa rön kompletterades med resultaten från noggranna försök, inhemska
och utländska; försöksverksamhetens huvuduppgift vore alltså att förse upplysningsverksamheten
med grundläggande fakta. Inom de här avsedda båda
föreningarna medverkade såväl åtskilliga intresserade föreningsmedlemmar
som de konsulterande tjänstemännen på ett icke betydelselöst sätt i arbetet
med utförandet av lokala försök och samlandet av erfarenhetsrön. Det hela
hade smält samman till ett effektivt och för det praktiska jordbruket gagnande
helhetsarbete.

Skulle föreningarna kvarstå med den antydda begränsade arbetsuppgiften,
måste en del av deras nuvarande arbete överföras till en central försöksanstalt.
Denna skulle väl då övertaga föreningarnas nuvarande forskningsverksamhet
och i samband härmed allt arbete med fullständiga försök av mera

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

grundläggande natur. En klar avgränsning mellan dessa försök och sådana
demonstrationsförsök, kontrollfält och kontrollförsök etc., vilka såsom material
för upplysningsverksamheten borde kvarstanna hos föreningarna, vore
emellertid svår att genomföra. En del av de arbeten, som för närvarande utfördes
vid föreningarnas laboratorier, tjänade visserligen närmast försöksverksamheten.
I betydande grad utfördes emellertid undersökningar för den
konsulterande upplysningsverksamheten, och dessa arbeten torde böra kvarstanna
hos föreningarna. Den tilltänkta uppdelningen av föreningarnas arbetsuppgifter
skulle bliva svår att genomföra och den skulle ej osannolikt
medföra ökade kostnader för laboratoriearbeten. I den mån en sålunda ombildad,
närmast för propaganda arbetande förening visade sig utvecklingskraftig
och intresserad för sin sak, finge den behov av att samla rön, bearbeta
dessa och även i övrigt söka att på egen hand komma till rätta med de
aktuella problem, som uppkomme vid konsultations- och upplysningsarbetet.
En livskraftig förening på området komme därför sannolikt alltid att sträva
efter att själv få syssla med viktiga och aktuella försöksuppgifter.

Till stöd för den ifrågasatta uppdelningen skulle möjligen kunna anföras,
att fördelningen av försöksuppgifterna bleve lättare genomförd inom en
större central anstalt än mellan en dylik och enskilda föreningar, ävensom
att de vid den centrala anstalten verksamma specialisterna skulle kunna utnyttja
varandras erfarenhet och sakkunskap något bättre än vad fallet bleve
vid en på flera anstalter delad försöksverksamhet. Å andra sidan skulle en
från upplysningsarbetet skild försöksverksamhet på betes-, vall- och mosskulturens
områden i stor utsträckning förlora de impulser, den nu tack vare
föreningsformen erhölle från praktiken, varigenom den nödvändiga växelverkan
mellan jordbruket och dess försöksverksamhet skulle försvåras, och
den senare sannolikt förlora i aktualitet.

Upplysningsverksamheten på ifrågavarande områden kunde knappast vinna
något på att skiljas från försöksverksamheten. Dess utövande organ skulle
berövas möjlighet att själv utföra noggranna försök rörande sådana frågor,
som befunnes aktuella oell i behov av utredning. Detta organ skulle på detta
sätt bli helt beroende av andra institutioner för anskaffandet av en viktig del
av det behövliga erfarenhetsmaterialet. Under sådana omständigheter skulle
en effektiv upplysningsverksamhet knappast i längden kunna upprätthållas.
Utredningsmannen hade följaktligen kommit till den uppfattningen, att betesoch
vallföreningens erkänt viktiga uppgift att verka för en rationalisering av
jordbrukets foderanskaffning bäst tillgodosåges, örn alla hithörande verksamhetsgrenar
odelat bibehölles hos ett organ. Detsamma gällde i stort sett
även i fråga om mosskulturföreningens uppgift.

Sedan utredningsmannen på nu anförda skäl förordat, att upplysnings- och
försöksverksamheten på betes- och vall- samt mossodlingsområdena även i
fortsättningen hölles samlad inom ett organ för vartdera området, har undersökningen
inriktats på utrönande, huruvida dessa organ lämpligen
borde utgöra avdelningar inom en statlig jordbruksförsöksanstalt
eller örn de enskilda föreningarna
borde bibehållas. Om förloppet av denna undersökning har utredningsmannen
anfört följande.

Såväl betes- och vall- som mosskulturföreningen hade på ett i stort sett tillfredsställande
sätt fyllt sina uppgifter. Det syntes därför utredningsmannen,
att någon genomgripande omorganisation ej borde genomföras, utan ali man
förvissat sig därom, att vinsten av en dylik komme all uppväga olägenheterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Föreningarnas mera fria arbetsform och deras breda kontakt med det praktiska
jordbruket skulle antagligen delvis förloras vid ett förstatligande av
deras verksamhet, och därmed troligen effektiviteten hos upplysningsarbetet
på de nu av föreningarna väl tillgodosedda områdena.

Vinsten med hela verksamhetens koncentration till en statlig anstalt skulle
antagligen bliva större enhetlighet inom försöksverksamheten på grund av
förbättrat samarbete, varjämte företrädarna för de nu till föreningarna hörande
specialgrenarna finge möjlighet att utnyttja det tilltänkta systemet av
statliga försöksgårdar, försöksstationer och försöksfält. Ett intimare samarbete
mellan olika försöksanstalter, än det som för närvarande ägde runi, vöre
säkerligen önskvärt. Detta samarbete borde dock kunna åstadkommas inom
den nuvarande organisationens ram, närmast genom inrättandet av ett försöksråd.
Vidare kunde betes- och vall- samt mosskulturspecialisternas önskemål
om möjligheter till utförande av fasta försök i olika landsdelar tillgodoses
därigenom, att föreningarna erhölle möjligheter att få vissa försök utförda vid
de fasta statliga försöksanstalterna.

I detta sammanhang torde framhållas, att ett bibehållande av föreningarna,
enligt utredningsmannens förmenande, icke behövde medföra risk för
onyttigt dubbelarbete. Visserligen hade föreningarna utfört en del försök av
liknande slag som de av centralanstaltens jordbruksavdelning utförda, men
detta torde ej hava varit till skada, utan därigenom hade blott erhållits rikare
och säkrare rön.

Utredningsmannen tillstyrkte alltså, att betes- och vallföreningen samt mosskulturföreningen
bibehölles. Utredningsmannen hade övervägt frågan om
en sammanslagning av föreningarna samt därvid stannat för den mening,
att föreningarna borde behållas såsom tva självständiga organ.

Utredningsmannen har uttalat, att vissa sakliga förbättringar i landets jordbruksförsöksverksamhet
syntes vara av behovet påkallade. Det väsentliga
torde vara: 1) Anordnandet av nya försöksgårdar och utvidgning överhuvud
taget av systemet med fasta försöksplatser i landets olika delar samt möjligheter
för olika centrala försöksorgan att utnyttja dessa. 2) Beredandet avökade
möjligheter för den nuvarande centralanstaltens jordbruksavdelning att
handhava sina arbetsuppgifter. 3) Åstadkommande av intimare samarbete
mellan olika organ för försöksverksamheten på jordbruksområdet. Det har
synts utredningsmannen, att dessa förbättringar kunde införas utan större organisationsändringar.
Från denna utgångspunkt hava vissa åtgärder föreslagits.

Utredningsmannen har sålunda framlagt förslag angående forsö k suppgifternas
fördelning mellan de olika försöksorganen och därvid anfört
följande.

Centralanstaltens nuvarande jordbruksavdelning borde ombildas till en
särskild jordbruksförsöksinstitution, vilken borde ansvara för de försöksuppgifter
inom jordbruksområdet, som ej enligt vad i det följande angåves skulle
åvila föreningarna. Svenska betes- och vallföreningen syntes böra hava ansvaret
för undersökningar rörande foderproduktionen pa vallar och betesmarker,
med huvudvikten lagd vid undersökningar pa fastmarksjord. Svenska
mosskulturföreningen borde svara för undersökningar rörande organogena
jordar, med huvudvikten lagd på sådana undersökningar, som berörde nyodiingsverksamlieten
å dylika jordar.

I fråga örn tillämpningen av den föreslagna regeln rörande uppdelningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

finge följande anföras. Jordbruksförsöksinstitutionens viktigaste uppgifter
torde bliva att å fastmarksåker utföra försök rörande jordbearbetning, dräneringsförsök,
försök rörande gödslingens och kalkningens inflytande på
jordbruksdriftens ekonomi, sortförsök, ogräsbekämpningsförsök och växtodIingsförsök
i allmänhet. På fastmark borde den ensam ansvara för alla försök
med andra växtslag än betes- och vallväxter. Den befriades från försök på permanenta
vallar och beten, d. v. s. på sådan jord, som i regel ej lades under
plogen. Dessa uppgifter övertoges av betes- och vallföreningen och mosskulturföreningen,
som dock vid planläggningen borde anlita jordbruksförsöksinstitutionens
sakkunskap. I de fall, där betande djur användes för bestämning
av avkastningen, borde planerna uppgöras i samråd med försöksmännen
på husdjursområdet. — När det gällde upptagande av försöksserier på
i växtföljder ingående vallar, cirkulationsvallar, borde den initiativtagande
försöksinstitutionen (jordbruksförsöksinstitutionen, betes- och vallföreningen
eller mosskulturföreningen) inleda samarbete för planläggningen av försöken
med den eller de andra försöksinstitutioner, för vilkas arbete försöksserien
hade särskild betydelse. — Mosskulturföreningen svarade för försök, som avsåge
nyodlingsåtgärder på organogen jord, såsom stubbrvtning, röjning, torrläggning,
jordförbättring etc., varvid emellertid andra institutioners sakkunskap
i jordbearbetningsfrågor borde anlitas. Alla övriga försök på organogena
jordar med andra än betes- oell vallväxter planlades av mosskulturföreningen
och jordbruksförsöksinstitutionen gemensamt. Ledningen för dessa
försök borde i första hand tillkomma mosskulturföreningen, jordbruksförsöksinstitutionen
dock obetaget att genomföra sådana försöksserier på organogen
jord, som hade betydelse för dess verksamhet. Jämförelser mellan
olika gödselmedel borde i princip utföras av jordbruksförsöksinstitutionen.
— Mosskulturföreningen och betes- och vallföreningen borde gemensamt planlägga
försöken med betes- och vallväxter på organogena jordar.

Bestämmelserna finge ej tolkas så, att ett visst försöksorgan ej skulle få utföra
sådana för dess uppgift viktiga försök, som samtidigt berörde en annan
institutions arbetsområde.

Påpekas borde, att förenämnda riktlinjer avsåge försöksarbetet, samt att
det givetvis borde vara de båda föreningarna obetaget alt bedriva sin upplysnings-
och konsultationsverksamhet på det sätt, som erfordrades för att
de skulle fylla sina stadgeenliga uppgifter eller som eljest kunde anses påkallat.
. ......

I detta sammanhang ville utredningsmannen uttala den mening, att skal
talade för att mosskulturföreningens sakkunskap toges i anspråk, då det gällde
att avgöra, om organogena jordar medelst statsunderstöd skulle torrläggas
till åker eller bete.

Här torde även få erinras, att utredningsmannen övervägt, huruvida de till
föreningarna hörande forsö k sgård arna borde kvarstanna bos föreningarna
eller överföras till den statliga organisationen. Han bar härom anfört
följande.

Flahult och Lilla Sunnersta lage i omedelbar närhet av respektive föreningars
huvudanstalter och försåge dessa med nödiga försöksresurser samt vöre
alltså föreningarnas speciella arbetsplatser. Dessa bada gårdar syntes därför
böra kvarstå hos föreningarna. -— Gisselås vore en typisk lokal försöksgard.
Dess odlingsbara jord vore nästan uteslutande organogen och därpå odlade;s
huvudsakligen betes- och vallväxter. Försöken vid denna gård komma alltså,
enligt det framställda förslaget till arbetsfördelning, att i övervägande grad
ledas av mosskulturföreningen i samarbete dock med betes- och vallföremn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Proposition
nr 167/1936.

gen. Genom ett inordnande av denna försöksgård bland de statliga syntes
icke något av värde vara att vånna. Gisselås försöksgård föresloges alltså
skola kvarstanna hos mosskulturföreningen. — Självfallet borde de av betesoch
vallföreningen nu bedrivna fasta kultiveringsförsöken liksom kontrollverksamheten
vid kontrollgårdarna Blombacka och Boda kvarbliva hos
föreningen.

Någon nämnvärd organisatorisk förändring av föreningarnas verksamhet
har utredningsmannen icke ansett sig böra ifrågasätta. Däremot har han
ansett det vara av vikt, att deras anslag av statsmedel fixerades för
viss period exempelvis 5 år. Beträffande anslagsbehovens storlek har utredningsmannen
anfört följande:

Därest föreningarnas försöksverksamhet skulle utvecklas på i det föregående
ifrågasatt sätt och även deras upplysnings- och konsultationsverksamhet
göras mera omfattande och intensiv, torde ej oväsentliga anslagsökningar
vara erforderliga. Frågan örn det belopp, vartill statsanslaget för föreningarna
borde för närmaste femårsperiod fastställas, syntes svår att bestämt avgöra,
innan mera ingående utredningar, grundade på direkta förslag från
vederbörande föreningar, härom företagits. Enligt en av utredningsmannen
i dylikt syfte verkställd orienterande och mera allmänt hållen omprövning
hade han för egen del kommit till den mening, att följande anslagsökningar
syntes skäliga, nämligen för svenska betes- och vallföreningen med cirka
30,000 kronor eller till ett årsanslag av 120,000 kronor samt för svenska mosskulturföreningen
med 20,000 kronor till 130,000 kronor.

Med de sålunda för föreningarna höjda statsanslagen borde kunna påräknas,
bland annat, att de komme att bedriva en rationell och för jordbruket
fruktbärande försöks- och upplysningsverksamhet.

Örn den nuvarande organisationen i enlighet med utredningens förslag bibehölles,
torde — så vitt nu kunde bedömas — för föreningarnas del ej
erfordras andra statsanslag till nybyggnader än vissa belopp dels för tillbyggnad
av betes- och vallföreningens försökslada vid Ultuna, varför kostnaden
torde kunna uppskattas till cirka 5,000 kronor, dels ock för en grundlig
reparation av mosskulturföreningens institutionsbyggnad och försökslada
i Jönköping, och torde kostnaderna härför sannolikt komma att uppgå till
omkring 15,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet avseende propositionen nr 167 till 1936 års riksdag
anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet rörande försöksverksamhetens
allmänna planläggning, att de förslag,
vilka framlagts av 1931 års utredningsmän, bottnade i en strävan att åstadkomma
större samverkan mellan de arbetskrafter och rationellare användning
av de medel, vilka ställdes i försöksverksamhetens tjänst, samt att tillika
torde hava eftersträvats att icke hindra den utveckling av verksamheten, som
kunde erfordras med hänsyn till skilda orters och olika verksamhetsgrenars
särskilda behov. Mot de riktlinjer, vilka sålunda torde hava varit vägledande
för utredningsmännen, syntes icke finnas anledning till erinran. Departementschefen
anförde vidare:

Såsom framginge av redogörelsen hade utredningsmännen bland annat undersökt,
i vad mån större planmässighet skulle kunna vinnas dels genom
sammanförande till en organisation av de håda var för sig verksamma statsunderstödda
föreningarna, svenska betes- och vallföreningen samt svenska

Kungl. Majlis proposition nr 249.

mosskulturföreningen, dels genom samlande i en statlig anstalt av centralanstaltens
för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning, statens
växtskyddsanstalt, nyssnämnda två föreningar, viss del av kemisk-växtbiologiska
anstaltens i Luleå verksamhet samt den med statsmedel understödda
Sveriges utsädeslörening.

Beträffande växtskyddsanstalten och utsädesföreningen hade utredningsmännen
anfört, att dessa organisationer representerade väl avgränsade verksamhetsområden,
och med hänsyn därtill ansett deras inordnande i en statlig
försöksverksamhet för närvarande obehövlig. I detta uttalande kunde departementschefen
instämma.

Vad anginge frågan om sammanförande till en enda organisation av svenska
mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen skulle, då
beträffande försöksverksamheten på odlade marker, vare sig dessa bestode
av mossjord eller annan jord, försöksverksamhetens metodik vore i stor utsträckning
gemensam, en viss rationalisering genom en dylik åtgärd måhända
kunna åstadkommas. Vid såväl 1931 som 1935 års utredning hade emellertid
resultatet av en sådan samorganisation ansetts jämförelsevis obetydligt.
Det vore även departementschefens uppfattning, att ej mycket därigenom
skulle stå att vinna. För honom framstode som den avgörande frågan huruvida,
då nu omorganisation av försöksverksamheten på växtodlingens område
avsåges, den försöksverksamhet, som hittills bedrivits av föreningarna,
skulle fortfarande med understöd av statsmedel handhavas av dem, eller huruvida
verksamheten borde införlivas med den rent statliga försöksverksamheten.

Vid bedömande av denna fråga finge erinras, att bidrag av staten för föreningarnas
verksamhet från början utgått med blygsamma belopp. Under
årens gång hade föreningarnas verksamhet utvidgats och statsbidragen stigit
till avsevärda summor. De utginge under budgetåret 1935/1936 med 110,000
kronor till svenska mosskulturföreningen och med 89,400 kronor till svenska
betes- och vallföreningen. Av yttranden från föreningarnas styrelser framginge,
att dessa belopp ansåges otillräckliga för bestridande av kostnaderna
för föreningarnas verksamhet. Betydligt stegrade anspråk på understöd av
staten kunde förväntas från föreningarnas sida, därest de skulle bibehållas
vid sina försöksuppgifter.

Det av 1935 års utredningsman framlagda förslaget örn föreningsformens
bibehållande torde förutsätta, att föreningarna i fråga om arbetsuppgifterna
bereddes en med statlig verksamhet på växtodlingens område sidoordnad
ställning. Förslaget innebure, att betes- och vallföreningen skulle ansvara för
undersökningar rörande foderproduktionen på vallar och betesmarker med
huvudvikten lagd vid undersökningar på fastmarksjord samt mosskulturföreningen
för undersökningar rörande organogena jordar med huvudvikten
lagd vid sådana undersökningar, som berörde nyodlingsverksamheten å dylika
jordar, under det att den statliga försöksverksamheten skulle tilldelas
övriga försöksuppgifter inom jordbruksområdet. Ett avsteg från principen
örn uppdelning av arbetsuppgifterna läge emellertid redan i utredningsmannens
uttalande, att bestämmelser örn arbetsfördelning ej finge tolkas så, att
el t visst försöksorgan icke skulle få utföra sådana till dess uppgift hörande
viktiga försök, som samtidigt berörde en annan institutions arbetsområde.

Departementschefens uppfattning vore också, att angivna förslag skulle
vara svårt att genomföra. Särskilt torde det för den statliga försöksverksamheten
på jordbruksområdet, där i övrigt växtodlings- och jordbearbetningsfrågor
undersöktes, i längden befinnas orimligt att förbigå de viktiga betesoch
mossodlingsspörsmålen. Men jämväl föreningarna, som .skulle syssla med
spccialuppgilter, torde erfara ett oavvisligt behov att genom forsknings- och

/lilläng till riksdagens protokoll 19.''I7. I sand. Nr 219 :i

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

försöksverksamhet orientera sif» inom de allmänna discipliner, i vilka deras
verksamhetsområden inginge. Härtill komme, att ett sammanförande av tillgångar
i personal och utrustning inom en redan för försöksverksamhetens
allmänna uppgifter erforderlig institution torde medföra viss kostnadsbesparing
för statsverket. Nämnas kunde ytterligare, att den enhetliga ledning och
allmänna överblick över försöksverksamhetens behov, som ett sammanförande
av verksamheten organisatoriskt sett skulle medföra, ej torde ersättas av
föreslaget samarbete mellan statsinstitutionen och föreningarna, vilka senare
helt visst skulle komma att på olika sätt söka hävda sin fria ställning.

Det viktigaste skälet för förslaget om föreningsformens bibehållande torde
hava bestått däri, att denna arbetsform ansetts lämna utrymme för en bredare
kontakt med det praktiska jordbrukets målsmän och därmed befordra
effektiviteten av upplysningsarbetet på föreningarnas verksamhetsområden.
Ehuru denna kontakt omedelbart torde förefinnas väsentligen mellan försöks-
och upplysningsverksamhetens ledning, å ena sidan, samt å andra sidan
de till föreningarna anslutna medlemmarna, finge betydelsen av utredningsmannens
berörda skäl icke underskattas. Ett större antal utövare av jordbruksnäringen
torde emellertid särskilt betes- och vallföreningen hava nått
indirekt genom de utbildningskurser, som genom föreningens medverkan hållits
för konsulenter och vandringsrättare i hushållningssällskap m. fl. Dessutom
torde även den direkta påverkan hava sträckt sig långt utöver medlemmarnas
krets genom spridandet av populära skrifter, anordnandet av
föredrag, mossdagar o. s. v.

Då slutlig ställning toges till frågan om föreningarnas bibehållande i deras
nuvarande gestaltning, torde böra ihågkommas att, enligt statsmakternas beslut
år 1931, vid Ultuna anordnats en lantbrukshögskola med framstående
forskare och lärarkrafter på olika områden av lantbruksvetenskapen och försedd
med modern instrumentell utrustning. I propositionen erinrades vidare
därom, att enligt samtidigt fattat beslut till samma plats skulle överflyttas de
till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet hörande jordbruks-
och husdjursavdelningarna. Det i propositionen framställda förslaget
förutsatte utbyggnad av nämnda avdelningar i samband med ifrågavarande
förflyttning. Genom dessa anordningar beräknades vid Ultuna uppstå en
koncentration av krafter för forskning och försöksverksamhet, varav viktiga
bidrag borde kunna förväntas till lösande även av spörsmål, som vore av
omedelbar betydelse för produktionen. Man finge ej bortse från detta nya
läge vid avgörandet av frågan huruvida de försöksuppgifter, som hittills
vårdats av föreningarna, fortfarande skulle med bidrag av statsmedel omhänderhavas
av dem. Den statliga försöksverksamhet, som förlädes till
Ultuna, syntes vara väl ägnad att i sig upptaga sagda uppgifter. Givetvis borde
härvid tillses, att statsanstalten genom utrustning med erforderliga arbetskrafter
och andra resurser gjordes beredd för ändamålet. Om denna anordning,
vilken sålunda förordades, bleve genomförd, torde därav följa, att jämväl
de till föreningarna anslutna försöksgårdarna borde överföras till den
statliga försöksverksamheten, i den mån överenskommelse därom kunde träffas
med föreningarna. Däremot ifrågasattes icke förvärvande för statens
räkning av föreningarnas institutionslokaler.

Departementschefen erinrade vidare därom, att 1931 års utredningsmän
förordat, att jämväl föreningarnas upplysnings- och konsulterande verksamhet
skulle undandragas statsunderstöd. I stället skulle den allmänna upplysningsverksamheten
och till viss del även den rent konsulterande verksamheten
omhändertagas av ett särskilt upplysningsorgan inom
den statliga försöksverksamheten, varjämte förutsattes, att den konsulterande
verksamheten i avsevärd utsträckning överlätes på hushållningssällskapen i

Kungl. Majlis proposition nr 249.

landet. Ett belastande av hushållningssällskapen med den angivna uppgiften
hade emellertid från olika håll framkallat betänkligheter och föranlett krav
på förstärkta arbetskrafter inom dessa organisationer, därest utredningsmännens
förslag genomfördes. Vidare hade i åtskilliga yttranden framhållits, att
även om föreningarnas verksamhet i huvudsak överfördes till statligt organ,
föreningarna likväl borde erhålla statsanslag för bedrivande av viss upplysningsverksamhet
och för vidmakthållande bland jordbrukarna av intresset
för de uppgifter, vilkas främjande varit föreningarnas ändamål.

Den nyss återgivna uppfattningen, att föreningsformen medgåve en bredare
kontakt med jordbrukets praktiska utövare, torde äga giltighet väsentligen
i avseende å upplysnings- och propagandaverksamheten. Departementschefen
delade den meningen, att upplysning och propaganda med större
framgång kunde spridas genom jordbrukarsammanslutningar än genom en
statsanstalt. Nu hade föreningarna förmenat, att vidmakthållandet av en sådan
verksamhet förutsatte stödet av en genom föreningarna själva bedriven
försöksverksamhet. En dylik åsikt hade framförts jämväl av 1935 års utredningsman
samt funnit uttryck i vissa över utredningarna avgivna yttranden.
Ehuru det ej kunde bestridas, att möjligheten till egen försöksverksamhet
kunde verka stimulerande på upplysnings- och propagandaverksamheten,
torde det emellertid vara överdrift att påstå, att berörda verksamhetsformer
med varandra ägde ett oupplösligt sammanhang. De, vilka dreve upplysnings-
och propagandaverksamhet, borde naturligtvis sättas i tillfälle att
kontinuerligt få del av de vunna försöksresultaten ävensom att på nära håll
följa försöksverksamheten. Härför fordrades emellertid ej, att de själva utövade
sådan verksamhet. Det erinrades, att även nu verksamheten inom föreningarna
vore genom befattningshavarnas olika arbetsuppgifter i väsentlig
grad uppdelad i försöksverksamhet samt upplysnings- och propagandaverksamhet.
Då departementschefen tillstyrkte, att föreningarna alltjämt erhölle
anslag för den del av deras nuvarande verksamhet, som avsåge upplysning
och propaganda, utginge han alltså från, att föreningarnas personal, särskilt
kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av den statliga
försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna verksamhets
fackliga ledning i full utsträckning erhölle det material för sin uppgift,
som skäligen kunde ifrågakomma. Det borde ihågkommas, att den statliga
försöksverksamheten härvid ägde samma intresse som föreningarna, nämligen
att, sedan sådana resultat av försöksverksamhet vunnits, att dessa kunde
anses utgöra en säker ledning för de enskilda jordbrukarna vid utövningen
av deras näring, resultaten snabbt kunde förås ut till därav intresserades
kännedom.

Ehuru föreningarna sålunda förutsatts icke skola vidare driva försöksverksamhet,
utan på angivet sätt beredas tillgång till den statliga verksamhetens
försöksanordningar, borde de däremot ej sakna möjlighet till upprätthållande
av demonstrationsfält i erforderlig omfattning. De borde även erhålla
medel för utförande av analyser för den konsulterande verksamheten,
m. m. För demonstrationsändamål kunde jämväl de statliga försöksgårdarna
och försöksfälten i viss utsträckning upplåtas till föreningarnas disposition.
Föreningarnas allmänna upplysningsverksamhet borde förutom genom demonstrationer
fullgöras genom föredrag, publikationsverksamhet i sådan
press, sorn lästes av befolkningslager, vilkas upplysande verksamheten åsyftade,
och dylikt. Föreningarna ansåges även böra beredas tillfälle att utgiva
en tidskrift för sina medlemmar.

I den statliga försöksverksamhetens uppgift borde också ingå skyldighet
att verka för bekantgörande bland allmänheten av erhållna rön. För denna
gren av verksamheten kunde i tillämpliga delar gälla vad nyss anförts rö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

rande föreningarnas motsvarande uppgift. Då upplysningsverksamheten
borde utövas genom den fackliga försöksledningen med dess bundenhet till
arbetet vid de centrala försöksanordningarna, bleve det naturligt, att verksamheten
närmast komme att vända sig till konsulenter och lärare och blott
mera indirekt till den breda allmänheten. Det kunde givetvis förväntas, att
föreningarna jämte hushållningssällskapen bleve i stånd att inom sina områden
bedriva upplysningsverksamhet på sådant plan, att den statliga försöksledningens
direkta upplysningsverksamhet allenast i ringa omfattning
behövde tagas i anspråk.

Därest ledningen av försöksverksamheten, på sätt i propositionen föreslagits,
tillädes en statlig organisation, vore det uppenbart, att denna hade att
planlägga försöksverksamheten och svara för uppgjorda planers utförande.
Intet hinder borde likväl möta för institutioner av olika slag, vilkas intressen
vore inriktade på jordbruksnäringen, att hos den statliga försöksorganisationen
väcka förslag om utförande av försök, som ansåges vara av vikt för produktionen
på jordbrukets område. Även om ett sålunda väckt förslag skulle
av försöksorganisationen anses vara av avsevärd betydelse och böra komma
till utförande, kunde, med hänsyn till redan planlagda försök inom gränserna
för försöksorganisationens medelstillgång, svårigheter emellertid yppa sig
att få det föreslagna försöket genomfört. Ett särskilt belopp borde därför
årligen ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för möjliggörande i viss utsträckning
genom försöksorganisationen av sådana föreslagna försök, som ansetts
äga stor betydelse för produktionen, men som ej kunde komma till utförande
inom ramen för de planlagda försöken. Det ansåges kunna förväntas, att
särskilt sammanslutningar bland jordbrukare och icke minst statsunderstödda
sådana skulle begagna sig av den möjlighet, som därigenom bereddes,
att få frågor, som uppstode under verksamhetens utövning, prövade genom
metodiska försök. Genom denna anordning borde mosskulturföreningen och
betes- och vallföreningen i viss utsträckning kunna tillgodose de behov av ledning
för upplysningsverksamheten, som dittills skett genom de egna försöken.

Departementschefen, som sålunda uttalade sig för att den av svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen bedrivna försöksverksamheten
borde överflyttas till statens försöksorgan samt att för föreningarna
borde beräknas anslag för den del av deras nuvarande verksamhet,
som avsåge upplysning och propaganda, anförde i en senare avdelning av
propositionen angående årliga understöd åt de av förslaget
till omorganisation berörda icke statliga organen bland
annat följande.

Vid anslagens beräknande kunde man utgå ifrån att föreningarnas personal,
särskilt kulturingenjörer och konsulenter, genom egen observation av
den statliga försöksverksamhetens förlopp och genom informationer av denna
verksamhets fackliga ledning i full utsträckning erhölle det material för
sin uppgift, som skäligen kunde ifrågakomma, samt att för demonstrationsändamål
jämväl de statliga försöksgårdarna och försöksfälten i viss utsträckning
ställdes till föreningarnas disposition. Vidare hade förutsatts, att
föreningarna skulle begagna sig av den möjlighet att få under deras verksamhet
uppkomna frågor prövade genom sådana å statlig institution utförda försök,
för vilkas utförande särskilda medel ansetts böra utgå.

För beräknande av anslag till föreningarna med deras på angivet sätt begränsade
uppgifter vore det nödvändigt att klargöra för vilka särskilda ändamål
medel erfordrades och i vilken utsträckning det kunde beräknas, att
medelsbehovet täcktes annorledes än genom statsanslag. De schematiska

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

uppställningar över föreningarnas utgifter och inkomster, som förut återgivits,
lämnade helt naturligt ej fullständig ledning vid beräknandet av
nämnda behov. Föreningarnas personalbehov minskades givetvis avsevärt
vid den förutsatta inskränkningen i deras verksamhet. Likväl ansågs vardera
föreningens lönekostnader kunna beräknas till drygt 30,000 kronor.

För kulturingenjörers och beteskonsulenters resor åtginge avsevärda belopp.
Vidare borde kostnader beräknas för beteskurser och mosskurser, för
ett antal demonstrationsfält, för kemiska eller botaniska analyser, för publikationsverksamhet,
administration m. m. Dessa omkostnader uppskattades
till 20,000 å 25,000 kronor.

Å andra sidan kunde föreningarna även efter genomförandet av den ifrågasätta
organisationsförändringen påräkna inkomster i form av medlemsavgifter,
ersättning i viss utsträckning för förrättningar m. m. Inkomsterna
kunde, lågt räknat, uppskattas till omkring 5,000 kronor för varje förening.

Det beräknades, att föreningarna kunde driva den avsedda verksamheten, om
ett årsanslag av 50,000 kronor ställdes till förfogande av statsmedel för var
och en av föreningarna. I propositionen förordades alitsa, att angivna belopp
utginge till föreningarna, sedan staten övertagit deras försöksverksamhet
och, beträffande svenska mosskulturföreningen, de till föreningen hörande
försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Då effekten av föreningarnas verksamhet
ansåges avsevärt ökas, därest de ombildades till en enda förening för
upplysning och propagandaverksamhet inom mosskulturens samt betes- och
vallkulturens områden, vilken förening därvid skulle komma att äga tillgång
till ett statsbidrag å 100,000 kronor för det gemensamma ändamålet, vöre
det ett önskemål, att en sådan sammanslagning av föreningarna komme till
stånd. Det finge emellertid bero på föreningarna själva att härutinnan fritt
besluta.

I den avdelning av propositionen, som berör frågor örn övergången
till föreslagen organisation av försöksverksamheten, har beräknats,
att lantbrukshögskolan från och med den 1 januari 1939 skulle övertaga
ledningen av den statliga försöksverksamheten samt att från och med nämnda
tidpunkt statsanslag till svenska mosskulturföreningen och svenska betesoch
vallföreningen borde utgå allenast med föreslagna belopp för understödjande
av föreningarnas upplysnings- och propagandaverksamhet.

I motioner till 1936 års riksdag, nämligen 1:366 likalydande med Motioner.
II: 702, har anförts bland annat, att åtskiljandet av försöks- och upplysningsverksamhet
berövade den senare en av dess viktigaste grundvalar och den
förra betydelsefulla impulser från praktiken och kunde alltså endast lända
till skada för besluten. Enhetlig planläggning och behandling av olika försöksärenden
vore enligt motionärernas mening önskvärd och möjlig att
åstadkomma genom organisatoriskt samarbete. Mycket skulle i detta avseende
vinnas genom sammanslagning av de båda föreningarna. Motionärerna
hemställde, att riksdagen måtte besluta, att försöksverksamheten på jordbruksområdet
måtte med bibehållen föreningsform för verksamheten på betes-
och vall- samt mosskulturområdet organiseras enligt grunder, som närmare
angivits i motionerna.

Enligt jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande (nr 83) Riksdagen
hade utskottet i likhet med dåvarande departementschefen funnit, att svenska
mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen fortfarande hor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Lantbruks högskolans styrelse.

de bestå såsom av staten understödda institutioner. Deras sammanslagning
till en, varför deras styrelser uttalat sig, hade synts utskottet välbetänkt icke
minst på grund därav att deras verksamhetsfält till stora delar sammanfölle
samt en rationalisering av organisationen och driften därigenom borde kunna
ernås. Denna sammanslagning syntes alltså snarast böra genomföras.

Utskottet erinrade, att förutom mera praktiskt inriktad forskning inom
föreningarnas arbetsområde samt den betydande upplysnings- och konsulterande
verksamhet, som de utövat, i anslutning därtill en ganska omfattande
försöksverksamhet bedrivits. Utskottet ansåg i likhet med motionärerna, att
töreningarnas möjlighet att själva utöva försöksverksamhet vöre av väsentlig
betydelse för förtroendet till och framgången av deras konsulterande och
upplysande verksamhet. Det hade av utskottet ansetts naturligt, att ifrågavarande
försök skulle ligga inom ramen av föreningarnas arbetsområde samt
vara av betydelse för deras upplysnings- och konsulterande verksamhet.

Utskottet anförde vidare:

Om utskottet alltså ansåge, att föreningarna fortfarande borde få utföra
försök inom nu angiven ram, syntes dock anordningar böra vidtagas så att
föreningarnas försök planlades på ett för samarbetet mellan föreningarna
och de statliga försöksanstalterna lämpligt sätt. I detta syfte borde föreningarnas
försöksplan efter samråd mellan ifrågavarande institutioners ledare,
underställas jordbruksförsöksrådet, inom vilket en representant för föreningarna
borde äga säte och stämma, för att slutligt fastställas av högskolans
styrelse.

Utskottet delade departementschefens mening, att försöksgårdarna Flahult
och Gisselås borde överföras i statens ägo och underställas den statliga försöksanstaltens
omedelbara förvaltning, varvid emellertid förutsattes, att föreningarna
efter överenskommelse med försöksanstalten även i fortsättningen
finge dit förlägga försök.

Ett realiserande av de synpunkter utskottet givit uttryck åt angående svenska
mosskulturföreningens och svenska betes- och vailföreningens fortsatta
verksamhet, särskilt med avseende på försöksverksamheten, kunde ej undgå
att medföra en del förändringar i fråga örn å ena sidan föreningarnas, å
andra sidan den statliga försöksanstaltens personalbehov. I ej mindre grad
bomme ifrågavarande institutioners behov av statsanslag att därav påverkas.
Utskottet förutsatte därför, att under året dessa förhållanden gjordes till
föremål för utredning och omprövning från Kungl. Maj:ts sida så att frågan i
denna del ånyo kunde föreläggas 1937 års riksdag.

I det av lantbnikshögskolans styrelse åberopade förut berörda kommittéutlåtandet
har erinrats om beloppen av de statsunderstöd, som enligt vad
förut angivits för innevarande budgetår utgå till svenska mosskulturföreningen
samt svenska betes- och vallföreningen. Vidare har erinrats, att för nästkommande
budgetår mosskulturföreningen äskat anslag med 106,000 kronor
för upprätthållande av föreningens allmänna verksamhet och därutöver
17,500 kronor för verksamheten vid Gisselås, att för samma budgetår betesoch
vallföreningen hemställt om statsbidrag med 102,000 kronor för föreningens
allmänna verksamhet och därutöver 15,000 kronor för föreningens
förut berörda kultiveringsförsök och kontrollgårdar, samt att lantbruksstyrelsen
i yttranden över föreningarnas framställningar tillstyrkt sådana bidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

till mosskulturföreningen med 120,500 kronor, därav 17,500 kronor för Gisselås,
och till betes- och vallföreningen med 111,500 kronor, därav 15,000 kronor
till omförmälda kultiveringsförsök och kontrollgårdar.

Vid kommittéutlåtandet hava fogats uppställningar över föreningarnas
nuvarande kostnader för avlöningar åt sina befattningshavare, upptagande
för mosskulturföreningen ett årligt belopp av 74,517 kronor och för betesoch
vallföreningen av 66,267 kronor. Beträffande omkostnaderna har hänvisats
till föreningarnas tryckta styrelse- och revisionsberättelser, tillika innehållande
redogörelser för föreningarnas verksamhet. Dessa berättelser hava
jämväl bilagts utlåtandet.

Såsom tidigare anförts hava föreningarnas styrelser uttalat sig för en
sammanslagning av föreningarna. Jämväl jordbruksutskottet har såsom i
det föregående återgivits förordat en sådan sammanslagning. Kommitterade
hava enligt utlåtandet ansett sig böra utgå ifrån att statsanslag för de
ändamål föreningarna nu var för sig avsåge att främja borde från och med
den tidpunkt då den år 1936 beslutade omorganisationen av försöksväsendet
på jordbrukets område skulle träda i tillämpning eller den 1 januari 1939
beräknades för en sammanslagen förening för upplysnings- och
försöksverksamhet i mosskultur samt betes- och vallfrågor.

Beträffande de nuvarande föreningarnas försöksverksamhet
anföres i kommittéutlåtandet, att denna verksamhet synts ligga inom
föreningarnas arbetsområde samt vara av betydelse för deras upplysningsoch
konsulterande verksamhet samt att omfattningen av densamma enligt
kommittérades mening icke överstege vad som enligt riksdagens uttalande
kunde anses önskvärt och lämpligt. Kommilterade hava därför vid uppgörande
av sitt förslag räknat därmed. I utlåtandet anföres i detta sammanhang
vidare:

De arbetsfält som, så vitt anginge försöksverksamheten, nu stöde
till förfogande för betes- och vallföreningen torde i stort sett även i framtiden
kunna disponeras av den ombildade föreningen. Vad åter anginge
mosskulturföreningens försöksverksamhet hade denna i huvudsak varit knuten
till föreningens försöksgårdar, Flahult och Gisselås, vilka vore avsedda
att övertagas av den statliga försöksorganisationen. Visserligen skulle enligt
riksdagens beslut föreningarna eller den ombildade föreningen efter
överenskommelse med den statliga anstalten få även i fortsättningen förlägga
försök till nämnda gårdar, men det torde vara uppenbart att mossodlingsförsök
genom 1''öreningspersonal å dessa gårdar bomme att avsevärt reduceras,
sedan staten övertagit gårdarna och för försöksverksamheten därstädes
anställt egen personal. Med hänsyn därtill torde det visa sig behövligt,
att föreningen bereddes tillfälle att i stället härför utföra mossodlingsförsök
å andra platser i skilda delar av landet. Det vore uppenbart att härigenom
även borde kunna vinnas en vidsträcktare och mångsidigare kunskap
örn mossmarkernas odlingsförhållanden i vårt land till fromma för
de ändamål försöksverksamheten avsåge att tjäna.

Kommitterade framhålla härefter vissa särskilda förutsättningar
för deras förslag örn medelstilldelning åt föreningarna. De anföra
därutinnan följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

I jordbruksutskottets utlåtande angåves, såsom förut anförts, att föreningarnas
försök skulle planläggas på ett för samarbetet mellan föreningarna
och den statliga försöksverksamheten lämpligt sätt. Med hänsyn härtill
torde det vara av vikt att föreningarna i likhet med den statliga organisationen
vöre så försedda med personal och annan utrustning att föreningarnas
försök även i fortsättningen kunde utföras med anspråk på tillförlitlighet.

Dei torde vidare få erinras, att enligt departementschefens uttalande i propositionen
nr 167, sid. 141, den av staten kontrollerade försöksverksamheten
boede frigöras trän det beroende av enskilda konstgödselfirmor, som uppstått
därigenom att vissa sådana firmor ställt konstgödselmedel till
kostnadsfri disposition för försök av olika slag. Nämnda uttalande hade
då ej avseende på försöksverksamhet genom föreningarna, enär föreningarna
enligt propositionen ej förutsattes skola utöva sådan verksamhet. Det
torde emellertid bliva naturligt, att uttalandet finge tillämpning även på
föreningarna i deras enligt riksdagens beslut i förhållande till propositionen
förändrade uppgift och att sålunda vid blivande medelsanvisning åt den här
förutsatta ombildade föreningen hänsyn foges jämväl till nu anförda förhållande.
Enligt uppgifter av föreningarnas föreståndare hade under de senare
åren föreningarna kostnadsfritt erhållit konstgödsel av olika firmor till
ett ungefärligt värde beträffande mosskulturföreningen av 10,000 kronor och
beträffande betes- och vallföreningen av 5,500 kronor om året. Härvid vore
alt anmärka, att av angivna värde avseende mosskulturföreningen omkring
6,200 kronor uppgivits hava tillförts försöksgårdarna Flahult och Gisselås.

Även med direkta penninggåvor torde föreningarna hava erhållit
understöd för sin verksamhet genom affärsintressena inom konstgödselproduktionen.
Till ett frigörande av försöksverksamheten från nämnda
intressen hörde givetvis även avstående från gåvor av dem även i annan
form än genom kostnadsfritt mottagande av konstgödselprodukterna, överhuvud
taget syntes det icke hava varit odelat till fördel för föreningarnas
verksamhet, att de i relativt stor utsträckning varit beroende av gåvor. Ej
minst torde planmässigheten i deras arbete och behovet från de ledande befattningshavarnas
sida att ostört kunna ägna sig åt sina egentina arbetsuppgifter
hava blivit lidande därav att medelsanskaffningen till avsevärd del
skett gåvovägen. Det torde böra förordas, att för framtiden den statliga
medelstilldelningen till den avsedda ombildade föreningen gjordes tillräcklig
för att systemet med gåvoanskaffning skulle kunna avskrivas och gåvomedel
i huvudsak mottagas allenast då de av rent ideella bevekelsegrunder lämnades
föreningen. Givetvis kunde det dock inträffa att för verkställande
av särskilda försök medel lämpligen skulle kunna ställas till förfogande av
enskilda, som jämväl hade direkt nytta av försöken. Mottagandet av dylika
medel borde emellertid städse få ske allenast efter medgivande av Kungl.
Majit eller den offentliga myndighet, åt vilken Kungl. Majit kunde uppdraga
tillsynen över dylika medels användning.

Vid bedömandet av föreningens anslagsbehov torde jämväl hänsyn böra
tagas därtill att föreningarna hittills icke i tillräcklig utsträckning syntes
hava förmått att inom någorlunda god tid efter del försöken blivit utförda
verkställa publikation av försöksresultaten. Såsom orsaker
härtill hade av föreningarna angivits bristande arbetskrafter för försökens
skyndsamma bearbetning samt otillräckliga medel för bestridande av kostnaderna
för försöksberättelsernas publicering. Det torde vara uppenbart
att värdet av de gjorda försöken i hög grad äventyrades, örn deras bearbetning
och tolkning måste uppskjutas under åratal. Likaledes måste förtroendet
för försökens tillförlitlighet undergrävas, örn slutledningar i anledning

Kungl. Mcij.ts proposition nr 249.

av försöken begagnades i upplysningsverksamheten utan att materialet för slutledningarna
återgivits i offentliggjorda försöksberättelser, som sålunda funnits
tillgängliga för sakkunnig kritik. Om alltså härav torde följa, att behövliga
medel borde ställas till förfogande för bearbetning av försök och
tryckning av försöksberättelser, torde det å andra sidan vara angeläget att
föreningen noga aktgåve på sina möjligheter att inom tillmätt personal- och
kostnadsram på angivet sätt bringa försöksresultaten till allmän kännedom.
Det måste nämligen vara mycket betydelsefullt alt resultaten kunde framläggas
i god tid, så att deras aktualitet och värde bevarades.

Med sålunda angivna utgångspunkter hava kommittérade velat förorda,
att den ombildade föreningens statsanslag så bestämmes, att föreningen blir
i stånd att liksom de nuvarande föreningarna utöva sin upplysnings- och försöksverksamhet.
Den rationalisering, som en sammanslagning av föreningarna
till en torde innebära, bör enligt kommitterades mening i första hand
komma den ombildade föreningens effektivitet till godo och ej väsentligen
avse att nedbringa statsanslagets storlek. I samband härmed har anförts
följande.

Åtskilliga av de nuvarande föreningarnas i växtodling skolade arbetskrafter
vore starkt specialiserade inom föreningarnas olika verksamhetsområden
och kunde sålunda ej lämpligen ersätta varandra. Härtill komme, att arbetsuppgifternas
omfattning icke syntes möjliggöra avsevärd inskränkning i
den botaniskt eller kemiskt utbildade personalens numerär. Kommitterade
hade övervägt, huruvida ur vissa systematiska synpunkter en uppdelning
av försöksuppgifter mellan den förutsatta ombildade föreningen
och den statliga försöksorganisationen borde komma till stånd. En
sådan uppdelning hade icke synts tillrådlig. Härav ansåges följa, att det bleve
en lämplighets- och tillämpningsfråga, vilka uppgifter som av redan beslutade
organ för försöksplaners utarbetande och fastställande borde tilldelas
den statliga försöksverksamheten eller föreningens motsvarande verksamhet.

Kommitterade förutsätta, att efter genomförd ombildning av svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen till en enda förening
förläggningen av föreningens centrala verksamhet
bestämmes till betes- och vallföreningens anstalt vid Ultuna. Kommitterade
framhålla, att den ombildade föreningen därigenom skulle kunna draga nytta
av betes- och vallföreningens nästan nya institutionsbyggnad och av närheten
till lantbrukshögskolans olika institutioner. Geografiskt sett torde anstaltens
belägenhet i mellersta Sverige medföra åtskilliga fördelar för en riksförening
som den avsedda.

Den ombildade föreningens styrelse har förutsatts komma att utses
efter mönstret av nu rådande förhållanden inom de befintliga föreningarna
med aktgivande därpå att inom styrelsen de speciella mossodlingssamt
betes- och vallintressena bliva företrädda.

Beträffande avlöningsförhållandena vid de nuvarande föreningarna
och vid den förutsatta ombildade föreningen erinra kommitterade,
att nu utgående avlöningar till befattningshavarna vid betes- och vallförcningens
till Ultuna förlagda verksamhet i vissa fall äro högre än de till mosskul -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

turföreningens motsvarande tjänstemän utgående avlöningarna. Kommitterade
anföra, att efter föreningarnas ombildning dylika av befattningarnas beskaffenhet
ej motiverade skillnader i avlöning icke vidare kunna upprätthållas.

Kommitterade ingå härefter i diskussion av behovet av befattningshavare
inom den nya föreningen. Härom anföres i huvudsak följande.

Genom den förutsatta ombildningen komme givetvis allenast en föreståndare
för föreningens samlade verksamhet att erfordras. En uppdelning av verksamheten
på två avdelningar syntes emellertid naturlig allt efter dess huvudsakliga
inriktning på mossodlings- eller betes- och vallfrågor. Kommitterade
föresloge, att varje sådan avdelning utrustades med en för angivna specialiteter
utbildad föreståndare. En av dessa borde därjämte betros med uppgiften
att vara föreståndare för föreningens samlade verksamhet. Kommitterade hade
med hänsyn till de rätt omfattande administrationsuppgifter, som komme att
åvila verksamhetens huvudföreståndare, övervägt, huruvida denne borde vara
befriad från de särskilda arbetsuppgifter, som tillkomme avdelningsföreståndare.
Det hade emellertid synts vara av stor vikt att huvudföreståndaren
stöde i nära förbindelse med föreningens fackliga verksamhet och själv i
egenskap av specialist inom sin verksamhetsgren vore i stånd att oavlåtligt
följa dess utveckling och bidraga till dess förkovran. Härigenom ansåges ock
i längden tilltron till föreningens upplysningsarbete bäst befrämjas. För frigörande
av erforderlig tid för de administrativa och representativa plikter,
som tillkomme huvudföreståndaren, torde det vara nödvändigt, att han genom
lämplig personaluppsättning bereddes möjlighet till väl kvalificerade biträden
såväl fackligt som administrativt sett.

För stationering vid föreningens anstalt vore förutom de två avdelningsföreståndarna
avsedda tre konsulenter-kulturingenjörer, motsvarande betes-
och vallföreningens två konsulenter samt en av mosskulturföreningens
tre kulturingenjörer. Dessa befattningshavare, vilkas benämning det finge
ankomma på den blivande föreningen att själv bestämma, borde vara bibehållna
vid i huvudsak nuvarande arbetsuppgifter. Vidare borde vid anstaltens
fackavdelningar tjänstgöra dels två botanister, den ene med inriktning
på mossodlingsfrågor, den andre på betes- och vallfrågor, dels tre assistenter
för biträde huvudsakligen vid försök och materialbearbetning, dels en assistent
för biträde huvudsakligen vid skötsel av vegetationsgård och anstalten
närliggande försöksfält, dels botaniskt biträde för arbete med höanalyser och
dylikt.

Vid den kemiska analysverksamheten vore för båda föreningarnas räkning
för närvarande sysselsatta tre personer. Genom den förutsatta sammanslagningen
torde kunna uppnås, att allenast två befattningshavare erfordrades för
nämnda analysarbete, nämligen en kemist och en assistent åt denne.

Av de nuvarande föreningarnas fem konsulenter-kulturingenjörer hade
nyss förordats, att tre stationerades vid den ombildade föreningens anstalt
å Ultuna. Av de återstående två befattningshavarna i angiven ställning
borde en hava sin verksamhet i norra Sverige med stationsort exempelvis i
Östersund, den andre i södra Sverige med stationsort exempelvis i Jönköping.
För särskilt föreningarnas försöksverksamhet torde å samma eller andra till
äventyrs lämpligare platser i norra och södra delarna av landet böra under
vegetationsperioderna avdelas sammanlagt två assistenter.

Föreningen ansåges vidare vara i behov av biträde vid mera kvalificerat
räknearbete för försöksresultatens tolkning. Å denne befattningshavare torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

jämväl kunna läggas föreningens bokföring. Därutöver torde böra anställas
två korrespondenter och en vaktmästare. Den ene av korrespondenterna
borde tillika biträda bokföraren exempelvis genom liandhavandet av löpande
kassagöromål.

Beträffande avlöningar åt befattningshavare hava kommitterade ej
ansett lämpligt, att avlöningsbeloppen åt föreningens befattningshavare bindas
vid löneplan motsvarande den för statens befattningshavare gällande
utan föreslå, att istället den friare form härför tillämpas, som för närvarande
gäller i avseende å mosskulturföreningens samt betes- och vallföreningens
befattningar. Sålunda föreslås för de olika befattningarna avlöningar
i form av grundlön, ålderstillägg samt dyrtidstillägg med samma procent
å grundlön och ålderstillägg som för nämnda föreningars befattningshavare
eller 15 procent. Beträffande assistenterna, som ej i allmänhet beräknas
i sådan tjänsteställning på mera stadigvarande sätt knytas till föreningen,
föreslås ej ålderstillägg.

Kommitterade övergå härefter till frågan om särskilda löneställningar
för olika befattningshavare och anföra därvid i huvudsak följande.

För erhållande av fullt kvalificerade avdelningsföreståndare torde det ej
vara tillrådligt att sätta dessas grundlön lägre än till 7,700 kronor. Härjämte
borde dessa befattningshavare vara berättigade till tre ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor, efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Då en av avdelningsföreståndarna,
enligt vad ovan angivits, föresloges att tillika vara
föreningens chef, borde särskilt arvode till denne utgå med hänsyn till ökat
arbete och ansvar samt de ökade utgifter hans ställning som chef torde medföra.
Detta arvode borde lämpligen kunna bestämmas till 1,500 kronor örn
året.

Avlöningar till konsulenter-kulturingenjörer syntes böra utgå efter samma
grunder som de för konsulenterna hos betes- och vallföreningen nu gällande
eller 5,200 kronor i grundlön samt tre ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Enahanda avlöningar borde
jämväl tillerkännas de specialutbildade innehavarna av befattningar som kemist
och botanister.

Assistenternas grundavlöningar hade tänkts växla inom relativt vida gränser
allt efter dessa befattningshavares utbildning och användbarhet. För den såsom
räknehiträde och bokförare avsedde assistenten hade beräknats årsarvode
av 4,500 kronor, för en assistent 3,900 kronor, för var och en av fyra
assistenter 3,400 kronor, för en assistent, avsedd såsom botaniskt biträde,
2,600 kronor och för ytterligare en assistent, avsedd att biträda i vegetationsgård
m. m., 2,400 kronor om året.

För övriga befattningshavare föresloges följande avlöningar: en koiTespondent
med skyldighet tillika att utföra vissa kassagöromål 2,400 kronor i
grundavlöning jämte tre ålderstillägg å 200 kronor, en korrespondent 2,200
kronor i grundavlöning jämte tre ålderstillägg å 150 kronor samt för vaktmästaren
2,400 kronor i grundavlöning samt tre ålderstillägg å 150 kronor.
Därjämte borde vaktmästaren, vars tjänstgöring beräknades bliva avsevärt
betungande och bunden, tillerkännas rätt att hyresfritt bebo den till betesoch
vallföreningens anstalt hörande vaktmästarbostaden å 2 rum och
kök.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Med beräknande av i det föregående angivet personalbehov för den förutsatta
ombildade föreningen och med tillämpning av angivna grunder för personalens
avlöning hava kommitterade uppgjort följande förslag till avlöningsstat
för föreningen:

Avlöningsstat.

1 avdelningsföreståndare (mosskultur) ........

1 avdelningsföreståndare (betes- och vall)

1 konsulent-kulturingenjör....................

4 konsulenter-kulturingenjörer ................

1 kemist ....................................

1 botanist (mosskultur) ......................

1 » (betes- och vall)....................

1 assistent vid föreningens institution..........

1 > > > » ..........

1 assistent i kemi............................

2 assistenter i Jönköping och Östersund

1 assistent ..................................

1 > ..................................

1 » ..................................

1 korrespondent..............................

1 > ..............................

1 vaktmästare ..............................

Chefsarvode................................

Kronor

Grund- avlöning	Ålders-tillägg efter 5, 10, 15 år	Dyrtids- tillägg 15 %	Summa högsta av-löning inkl. 15 % dyr-tidstillägg
7,700	1,500	1,380	10,580
7,700	1,500	1,380	10,580
5,200	1,500	1,005	7,705
20,800	6,000	4,020	30,820
5,200	1,500	1,005	7,705
5,200	1,500	1,005	7,705
5,200	1,500	1,005	7,705
3,900	—	585	4,485
3.400	—	510	3,910
3,400	—	510	3,910
6,800	—	1,020	7,820
2,600	—	390	2,990
2,400	—	360	2,760
4,500	—	675	5,175
2,400	600	450	3,450
2,200	450	397	3,047
2,400	450	427	3,277
(1,500)	—	—	1,500
92,500	16,500	16,124	125,124,

Summan av de högsta avlöningsbelopp, som enligt de i kommittéutlåtandet
angivna grunder skulle utgå till förutsatta befattningshavare, utgör alltså
125,124 kronor. Emellertid framhålla kommitterade, att liksom nu är fallet
beträffande svenska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen
befattningshavare med mera stadigvarande anställning böra vara i pensionshänseende
anslutna till statens pensionsanstalt. Härigenom
ökas kostnaderna för befattningshavarnas avlöning med omkring 2,500 kronor
eller till (125,124 + 2,500 =) 127,624 kronor, vilket belopp avrundats till

128,000 kronor.

Kommitterade anföra vidare:

Det torde vara naturligt att, i den mån den nybildade föreningens tjänstemannastab
rekryterades från de nuvarande mosskultur- samt betes- och vallföreningarnas
personal, dithörande befattningshavare finge vid anställning i
den nya föreningen tillgodoräkna förut i de nuvarande föreningarna intjänade
ålderstillägg. Ehuru det finge anses önskvärt att i största möjliga utsträckning
en överflyttning av dessa föreningars personal till den nya föreningen
komme till stånd, torde det, särskilt med tanke därpå att personalen
i den ombildade föreningen bleve fåtaligare än summan av de nuvarande
föreningarnas befattningshavare, icke vara möjligt att exakt angiva i vilken
omfattning de i avlöningsförmånerna ingående ålderstilläggen foges i anspråk
vid den tidpunkt då försöksväsendets omläggning vöre avsedd att träda
i verksamhet eller den 1 januari 1939. En preliminär överslagsberäkning

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hade emellertid givit vid handen, att av de till högsta möjliga belopp enligt
statförslaget beräknade ålderstilläggen, 16,500 kronor, allenast omkring 12,500
kronor torde behöva tagas i anspråk vid nu nämnda tidpunkt. Beräknades
å skillnaden mellan sistnämnda belopp, 4,000 kronor, 15 procent dyrtidstilllägg,
uppstode ytterligare minskning med 600 kronor eller tillhopa [128,000 —
(4,000 + 600) =] 123,400 kronor, oavsett den naturaförmån, som enligt
det föregående föreslagits för vaktmästaren.

Den föreslagna avlöningsstaten skulle alltså under den nybildade föreningens
första verksamhetstid medföra en utgiftssumma av omkring 123,400
kronor om året.

Kommitterade övergå därefter till beräkning av föreningens omkostnader.
De anföra, att avsevärda kostnader måste beräknas för befattningshavarnas
resor i deras upplysnings-, demonstrations- och försöksverksamhet.
Även arbetskostnader m. m. vid olika försöksanordningar samt kostnader för
tryckning av såväl populära publikationer som försöksberättelser torde stiga
tili ej obetydliga belopp. De allmänna förvaltningskostnaderna för den ombildade
föreningen beräknas emellertid medföra besparing, jämförda med de
befintliga föreningarnas sammanlagda kostnader för ifrågavarande ändamål.

Angående de olika ändamål, för vilka omkostnader beräknas, anföra
kommitterade i huvudsak följande.

För de förrättningar som efter rekvisition av jordbrukare verkställdes
av de vid föreningens anstalt stationerade konsulenter eller kulturingenjörer,
huvudsakligen avseende resekostnader, torde böra beräknas omkring
11,000 kronor.

Motsvarande verksamhet genom de förslagsvis i Ostersund och Jönköping
stationerade konsulenter eller kulturingenjörer jämte till vars och ens av
nämnda befattningshavares arbetsområde i viss utsträckning anknuten assistent
beräknades draga en kostnad av tillhopa omkring (5,000 + 5,000 =)

10.000 kronor. Dessa siffror överensstämde i huvudsak med motsvarande
kostnader för de nuvarande föreningarnas konsulenter och kulturingenjörer,
dock hade därutöver beräknats omkring 1,000 kronor i resekostnader för var
och en av de två assistenterna.

Resekostnader för andra befattningshavare vid anstalten
än de ovan angivna ansåges kunna upptagas till omkring 6,000 kronor,
vilket belopp vore något lägre än summan av de nuvarande föreningarnas
kostnader för motsvarande ändamål.

För kurser och möten beräknades ungefär samma kostnader som
nu sammanlagt uppstode för båda föreningarnas vidkommande eller 2,000

kronor. . .

Svenska betes- och vallföreningens kostnader för f o r s o k s - och dera
onstr a tionsverksa nili et vid Ultuna beräknades för närvarande
utgöra omkring 10,000 kronor. Genom ifrågasatt överflyttning till Ultuna
av svenska mosskulturföreningens nu i Jönköping befintliga lösa anordningar
för vegetationsgård, genom mossodlingsförsök vid Bälinge mosse
i Uppsala län och genom upprätthållande av försöksverksamhet vid den av
betes- och vallföreningen arrenderade, Uppsala universitet tillhörande, invid
Ultuna belägna egendomen Lilla Sunnersta om 21.5 hektar, torde kostnaderna
för nu angivna verksambetskomplex stiga från 10,000 kronor till omkring

16.000 kronor. ,

Enligt beräkning i riksstaten ställdes, såsom i annat sammanhang angivits,
sedan en följd av år lill svenska betes- och vallföreningens förfogande

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

anslag dels för verksamhet vid två kontrollgårdar i mellersta Sverige
för driftekonomisk prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer,
dels för två kultiveringsförsök å betesmark i Norrland. Årskostnaderna
för angivna kontrollgårdar i mellersta Sverige (Blombacka och Boda)
utgjorde 10,000 kronor. Verksamheten vid dessa gårdar syntes böra fortgå.
Dessutom förordades, att den ombildade föreningen bereddes möjlighet att
fullfölja och komplettera redan anordnad försöks- och kontrollverksamhet vid
Bjärka-Säby, Uddeholm, Bollnäs m. fl. platser i mellersta Sverige. Behovet
av ett större fält för mossodlingsförsök på Gotland hade länge varit insett
inom mosskulturföreningen, men av brist på resurser ej kunnat tillgodoses.
För nu angivna ändamål och för fortsättande av de befintliga föreningarnas
demonstrationsverksamhet inom mellersta Sverige borde beräknas, inklusive
kostnader för konlrollgårdsverksamheten, 18,000 kronor.

Ovanberörda kultiveringsförsök å betesmark i Norrland
bedreves å egendomarna Nordvik och Brattby. För dessa försök
beräknades en årskostnad av 5,000 kronor. Härutöver borde i norra delen
av landet fullföljas nu pågående mossodlingsförsök vid Sörbyn och försök
i fjällbygden vid Medstugan ävensom norrländska demonstrationsförsök. Nya
försök planerades i Västerbottens läns lappmark. Inberäknat kostnaden för
de två lcultiveringsförsöken borde nu berörda verksamhet draga en kostnad
av omkring 8,500 kronor.

Försöks-, kontroll- och demonstrationsverksamhet
i södra delen av landet planerades såväl på betes- och vallområdet
som i avseende å mossodling. Försöken vore avsedda att förläggas dels
inom sydvästra Sveriges regnrikaste område, dels inom sydöstra Sverige, dels
därjämte å viss mark i Skåne. Pågående demonstrationsförsök i södra Sverige
vore avsedda att fullföljas. Kostnaden för denna verksamhet, vars ändamålsenlighet
kunde vitsordas, beräknades till 5,500 kronor om året.

Driftkostnaderna — frånsett personalkostnader — för de befintliga föreningarnas
kemiska laboratorier utgjorde tillhopa omkring 4,000
kronor. Genom föreningarnas sammanförande till en beräknades laboratoriekostnaderna
kunna nedgå till 3,000 kronor om året.

Den ombildade föreningen torde böra i likhet med betes- och vallföreningen
utgiva en årsbok innefattande, förutom föreningsnotiser och dylikt,
populärt hållna uppsatser inom föreningens verksamhetsfält. Vidare borde
diverse tryckalster i lämplig omfattning kostnadsfritt spridas bland den jordbrukande
allmänheten samt löpande meddelanden från föreningen och försöksberätlelser
utgivas. Tryckningskostnaden för så beskaffade publikationer
hade för båda de befintliga föreningarna i runt tal uppgått till 16,000
kronor om året. De beräknades för den blivande föreningens del kunna stanna
vid omkring 14,000 kronor.

Omkostnaderna för föreningens upplysnings-, kontroll- och försöksverksamhet
skulle alltså enligt förberörda beräkning utgöra omkring (11,000 +

10,000 + 6,000 + 2,000 + 16,000 + 18,000 + 8,500 + 5,500 + 3,000 +
14,000=) 94,000 kronor.

Allmänna förvaltningskostnader, frånsett avlöningar, hava
för den ombildade föreningen beräknats enligt följande uppställning:

Telefon- och telegramavgifter .
Porto, skriv- och ritmaterial

Byggnadsunderhåll ...........

Bränsle, lyse och elektrisk kraft

kronor 1,500
» 2,500

» 1,500

» 2,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Fastighetens renhållning, städning o. d................... kronor 1,000

Inventariers underhåll m. m........................... » 1,000

Inköp av böcker, prenumeration å tidskrifter m. m. samt in bindning

........................................... » 1,500

Styrelsens resor ...................................... » 1,800

Lokalhyra för kulturingenjör-konsulent samt assistent å de
föreslagna stationsorterna Östersund och Jönköping .... » 1,600

Försäkringar ......................................... » 500

Diverse utgifter ............................... »__LOOO^

Summa kronor 15,900.

Kommitterade angiva, att de allmänna förvaltningskostnaderna i huvudsak
beräknats med ledning av de befintliga föreningarnas motsvarande utgifter.
Därvid har den förutsatta sammanslagningen av föreningarna ansetts
kunna medföra besparingar å åtskilliga poster. Förslaget om stationsorter i
Östersund och Jönköping åt två konsulenter-kulturingenjörer jämte assistenter
hava å andra sidan angivits medföra med nuvarande organisationsform
ej behövliga utgifter för lokalhyra åt dessa befattningshavare, beräknad
till inalles 1,600 kronor.

Föreningens sammanlagda utgifter hava enligt kommitterades
förslag beräknats utgöra

för avlöningar ...................................... kronor 123,400

» egentliga omkostnader avseende upplysnings-, demonstrations-
och försöksverksamhet ................ » 94,000

» allmänna förvaltningskostnader .................. » 15,900

Summa utgifter kronor 233,300.

De befintliga föreningarna erhålla, såsom kommitterade framhålla, förutom
statsbidrag till angivna belopp inkomster i form av medlemsavgifter,
ersättningar (huvudsakligen vad angår betes- och vallföreningen) för
konsultationer och uppgörande av odlingsplaner, ersättning för annonser intagna
i föreningarnas publikationer, ersättning för vissa analyser, hyror samt
diverse räntor. Dessutom mottaga föreningarna vissa understöd av landsting
och hushållningssällskap. Dessa understöd lära enligt uppgift icke
vara att påräkna i framtiden.

Med ledning av föreningarnas nuvarande inkomster och eljest inhämtade
upplysningar hava kommitterade beräknat den ombildade föreningens inkomster,
frånsett statsanslag, enligt följande plan.

Medlemsavgifter ...................................... kronor 8,000

Ersättningar för konsultationer m. m................... » 2,400

Annonser ............................................ » 1,500

Ersättningar för analyser ............................ » 500

Hyra för föreståndarens bostad ........................ » 1,500

Räntor .............................................. » 2,000

Summa inkomster kronor 15,900.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Då utgifterna beräknats till 233,300 kronor och inkomsterna till 15,900
kronor, uppstår en brist av 217,400 kronor. Kommitterade föreslå, att föreningen
erhåller årliga anslag av statsmedel motsvarande den sålunda angivna
bristen.

Vad slutligen angår den ombildade föreningens behov av lokaler hava
kommitterade undersökt detta behov och möjligheterna att tillgodose detsamma.
De anföra härom följande.

Såsom förut angivits beräknades, att två konsulenter-kulturingenjörer jämte
två assistenter skulle vara stationerade på andra orter än vid Ultuna. Vid
huvudanstalten skulle enligt förslaget vara stationerade 16 befattningshavare.
För dessa borde beräknas 13 ä 14 arbetsrum förutom laboratorie- och
preparationsutrymmen. I betes- och vallföreningens institutionsbyggnad
funnes 16 större eller mindre arbetsrum, därav dock ett för närvarande användes
såsom lunchrum. Behovet av arbetsrum för personalen
syntes sålunda kunna tillgodoses genom befintliga utrymmen i nämnda institutionsbyggnad.

Beträffande behovet av biblioteksutryninie hade kommitterade
inhämtat att betes- och vallföreningens bibliotek vore av jämförelsevis ringa
omfattning, men att mosskulturföreningens boksamling vöre mera betydande.
Kommitterade erinrade att det bibliotek för lantbrukshögskolan,
till vars byggande riksdagen innevarande år anvisat medel, komme att med
hänsyn till högskolans bokbestånd innehålla stora reservutrymmen under
lång tid framåt. Det torde vara lämpligt, att föreningarna läte i högskolans
bibliotek deponera den del av deras bokförråd som kunde lämpa sig därför.
Böckerna bleve därigenom lätt tillgängliga för föreningens egna behov och
kunde därjämte komma bibliotekets allmänna verksamhet till godo. Härigenom
skulle betes- och vallföreningens biblioteksrum tillsvidare bliva tillräckligt
för handbibliotek efter den förutsatta ombildningen.

Betes- och vallföreningens kemiska laboratorium upptoge två rum med en
yta av nära 70 kvm i källarvåningen. Därjämte funnes i denna våning två
uppackningsrum. Betes- och vallföreningens egen kemiska laboratorieverksamhet
hade icke varit betydande. De för ändamålet använda lokalerna
och dessas utrustning torde icke kunna nöjaktigt tjäna den ombildade föreningens
kemiska analysverksamhet. Enligt kommitterades uppfattning
skulle frågan om laboratorieutrymme för föreningens analysbehov bäst lösas
därigenom att föreningens kemist och dennes assistent bereddes tillträde
till lantbruks högskolans analyslaboratorium och där finge
för föreningens räkning utföra analyser av olika slag. Härvid förutsattes
att föreningens tjänstemän i ordningsfrågor underställdes analyslaboratoriets
ledning, att de kunna erhålla kemisk reagens och annan materiel genom
analyslaboratoriets försorg samt att föreningen efter rationell grund toge
del i allmänna kostnader för laboratoriet såsom för förbrukningsmateriel,
bränsle, renhållning, gas, elektrisk kraft m. m. Man borde emellertid kunna
utgå ifrån att föreningen ej behövde vidkännas hyreskostnader för ifrågavarande
befattningshavares tillgång till arbetsplatser å laboratoriet.

De i betes- och vallföreningens institutionsbyggnad befintliga laborationslokalerna
torde lämpligen kunna av den ombildade föreningen tagas i bruk
såsom botaniskt laboratorium.

Institutionsbyggnaden för betes- och vallföreningen innehölle jämväl
bostad för föreningens föreståndare innehållande 6 rum jämte jungfrukammare
och kök. I händelse av behov syntes dessa bostadsutrymmen
kunna helt eller delvis tagas i anspråk såsom arbetslokaler, varav skulle följa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

att bostad bereddes föreståndaren genom nybyggnad eller på annat sätt. En
dylik anordning torde emellertid icke nu vara aktuell.

Invid betes- och vallföreningens institutionsbyggnad funnes uppförd en
försökslada. Efter tillkomsten av den nya föreningen torde det visa
sig nödvändigt att uppföra ytterligare en lada med utrymmen för förvaring
av skördeprov, för preparering och förmälning, för botaniska analyser av
mera skrymmande materiel, för tröskning och rensning av frö m. m. Kostnaden
för uppförande av sådan lada ansåges ej behöva överstiga 25,000
kronor. Kommitterade ville ej ifrågasätta, att statsmedel anvisades för bestridande
av byggnadskostnaden, då det syntes kommitterade antagligt, att
efter försäljning av mosskulturföreningens fasta egendom och viss del av
dess inventarier så stort överskott skulle uppstå, att detta utan svårighet
lämnade tillgång till berörda utgift.

Av enahanda skäl ansågo sig kommitterade icke böra föreslå, att kos tnaden
för flyttning till Ultuna av försöksanordningar eller inventarier
av olika slag ersattes av statsmedel.

Såsom tidigare angivits har lantbrukshögskolans styrelse åberopat kommittéutlåtandet
såsom eget förslag men såsom tillägg därtill gjort vissa uttalanden
i avlöningsfrågor, innefattande dels att de befattningshavare,
som vid ifrågasatt organisationsförändring tillhört svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen och som antagas till befattningshavare
i föreslagen gemensam förening, ansetts böra för ålderstillägg få
tillgodoräkna föregående tjänstgöring inom någon av de två förstnämnda
föreningarna samt att sådana befattningshavares löner ej heller ansetts böra
bliva lägre under verksamheten i den nya föreningen än dessförinnan, dels
att i kommittéutlåtandet föreslagna befattningar som bokförare och botaniskt
biträde måtte med hänsyn till den långa anställningstid, som finge förutsättas
för dessa befattningars innehavare, förenas med rätt till ålderstillägg.

Beträffande förslaget i kommittéutlåtandet att arbetsplats åt föreningens
kemistpersonal borde beredas i lantbrukshögskolans kemiska
analyslaboratorium har högskolestyrelsen med åberopande av innehållet
i bilagt protokoll från sammanträde med lantbrukshögskolans lärarråd
framhållit, att dylik anordning ej borde erhålla definitiv karaktär, innan
anordningens lämplighet blivit under viss tid prövad, samt att garantier
borde erhållas, att föreningens personal vore tillräckligt kvalificerad för
tjänstgöring inom analyslaboratoriet, vilket ansetts kunna uppnås exempelvis
genom personalens godkännande av lantbrukshögskolans styrelse efter
lärarrådets hörande.

Enligt sagda protokoll från sammanträde med lantbrukshögskolans lärarråd
hava särskilda förslag framförts av ett antal reservanter inom lärarrådet,
i huvudsak syftande dels därtill att en uppdelning av försöksverksamheten
mellan den statliga försöksorganisationen och den avsedda föreningen
borde verkställas med hänsyn till olikhet i försöksmetodik, dels därtill att
vissa befattningar, som enligt kommittéutlåtandet föreslagits skola tilldelas
föreningen, borde överföras till det statliga försöksviiscndet ävensom att vissa
nya befattningar borde inrättas för den statliga försöksverksamhetens be Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 219. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

hov. Vidare hava reservanterna avstyrkt kommitterades förslag om arbetsplats
för föreningens kemistpersonal vid lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

I anledning av reservanternas förslag har högskolestyrelsen erinrat, att
kommitterade övervägt, huruvida en uppdelning av försöksuppgifter mellan
den förutsatta ombildade föreningen och den statliga försöksorganisationen
borde komma till stånd, men att enligt kommitterades mening det borde
bliva en lämplighets- och tillämpningsfråga, vilka uppgifter som av redan
beslutade organ för försöksplaners utarbetande och fastställande skulle tilldelas
den statliga försöksverksamheten eller föreningens motsvarande verksamhet.
Högskolestyrelsen har ansett sig böra understryka riktigheten av
den i kommittéutlåtandet uttalade uppfattningen. Styrelsen anför härom
vidare:

Enligt jordbruksutskottets av riksdagen godkända uttalande skulle även
föreningens försök anordnas enligt plan, som efter förslag av jordbruksförsöksrådet
fastställdes av lantbrukshögskolans styrelse. Det syntes naturligt
att dessa organ finge gå till sin uppgift utan att genom försöksuppgifternas
konkretisering hinder i förväg rests för ett ordnande efter lämplighet av
försöksarbetet i landet. Svårigheterna för reservanterna att angiva en praktiskt
genomförbar grund för en uppdelning av försöksarbetet hade stärkt styrelsen
i dess sålunda uttalade uppfattning.

Beträffande reservanternas förslag om överförande till den statliga försöksorganisationen
vid lantbrukshögskolan av vissa för föreningen enligt kommittéutlåtandet
avsedda befattningar samt örn nyinrättande av vissa befattningar
för nämnda statliga organisation framhåller högskolestyrelsen, att
det givetvis åligger styrelsen att hos Kungl. Majit anmäla de personalbehov,
som vid olika tider må framträda vid högskolans institutioner och anför vidare
i huvudsak följande.

Det utredningsuppdrag högskolestyrelsen nu erhållit torde ej avse att i vidare
utsträckning än som skett i kommittéutlåtandet framställa förslag angående
befattningar vid högskolans institutioner. Vad särskilt anginge anmält
behov av skrivhjälp vid högskolans analyslaboratorium vore det styrelsens
uppfattning att sådant behov med hänsyn till laboratoriets storlek och mångskiftande
arbetsuppgifter förelåge. Intill dess särskilt anslag för ändamålet
beviljats, torde hinder ej möta att, om så ansåges lämpligt, för avlönande av
skriv- och kontorsbiträde toges i anspråk beräknat anslag för tillfälliga arbetsbiträden
vid laboratoriet.

I fråga om föreslagen planläggning avden ombildade föreningen
hava lantbruksstyrelsen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
i huvudsak ej framfört anmärkningar. Statskontoret har däremot funnit
planen medföra alltför stora kostnader för statsverket. Samtliga nu nämnda
myndigheter hava på särskilda punkter gjort erinringar i anledning
av den framlagda utredningen.

Ur de avgivna yttrandena må anföras följande.

Lantbruksstyrelsen har icke velat göra någon direkt erinran emot
framställt förslag att erforderlig arbetsplats åt de sammanslagna föreningar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

nas kemistpersonal såsom en provisorisk anordning beredes i lantbrukshögskolans
kemiska analyslaboratorium, men har framhållit önskvärdheten därav
att, när anordningen icke längre befinnes lämplig, den nya föreningen måtte
genom statsmakternas försorg beredas erforderliga lokaler för sin kemiska
analysverksamhet på annat håll. I samband härmed har lantbruksstyrelsen
yttrat sig angående behovet av befattningshavare för nämnda analysverksamhet,
varefter styrelsen övergått till en granskning av föreslaget personalbehov
för föreningen i övrigt och av föreslagna löneställningar för vissa befattningshavare.
Lantbruksstyrelsen anför därvid bland annat följande.

Det för den nya föreningens kemiska laboratorieverksamhet föreslagna antalet
kemister — en kemist och en assistent i kemi — syntes icke vara tillfyllest
för ifrågavarande arbetsuppgifter. För närvarande funnes nämligen två
kemister anställda hos svenska mosskulturföreningen och en laboratorieassistent
i kemi hos svenska betes- och vallföreningen. Dessutom hade föreningarna
vid vissa tillfällen varit nödsakade dels att anställa extra arbetskraft
för utförande av kemiska analyser och dylikt, dels, vilket särskilt gällde
betes- och vallföreningen, att låta verkställa kemiska analyser på annat håll.
Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning borde därför tagas under övervägande,
huruvida den nya föreningen icke borde erhålla ytterligare en assistent i
kemi.

Vid riksdagens förordande av att ifrågavarande föreningar skulle sammanslås
till en gemensam förening, syntes hava förutsatts, att befattningshavarna
hos nuvarande föreningar skulle erhålla i huvudsak motsvarande anställning
hos den nya föreningen. I föreliggande förslag till avlöningsstat för den nya
föreningens tjänstemän syntes emellertid icke hava medtagits några befattningar,
motsvarande befattningarna såsom botanist hos mosskulturföreningen
och såsom försöksledare hos betes- och vallföreningen. Även om en av
dessa befattningshavare efter nuvarande föreståndarens för betes- och vallföreningen
snart förestående avgång med pension kunde tänkas bliva placerad
som avdelningsföreståndare i den nya föreningen — en möjlighet, som
dock styrelsen icke kunde närmare bedöma — syntes den andra av ovannämnda
tvenne befattningshavare icke kunna erhålla någon mot sin nuvarande
tjänst svarande befattning hos den sammanslagna föreningen.

Den föreslagna grundlönen, 3,900 kronor, till assistent vid föreningens institution
borde enligt lantbruksstyrelsens förmenande även tillkomma assistenten
i kemi, vilken sistnämnde befattningshavare i utbildningshänseende torde
vara jämställd med assistent vid föreningens institution.

Uti det till grund för lantbruksliögskolans styrelses förslag liggande kommittéutlåtandet
hade för den nya föreningen föreslagits en assistent, avsedd
såsom räknebiträde och bokförare, med ett årsarvode av 4,500 kronor, och en
assistent, avsedd såsom botaniskt biträde, med ett årsarvode av 2,600 kronor.
Högskolestyrelsen hade föreslagit, att dessa befattningar skulle förenas med
rätt till ålderstillägg. Häremot hade lantbruksstyrelsen intet att erinra. I
så lall syntes emellertid grundlönen för nämnda befattningshavare böra sättas
något lägre, så att slutlönen bleve i huvudsak den i förevarande utredning
föreslagna. Befattningen såsom botaniskt biträde syntes böra i avlöningshänseende
jämställas med befattningen som andre korrespondent och
befattningshavaren sålunda erhålla en grundlön av 2,200 kronor jämte tre
ålderstillägg, vart och eli å 150 kronor. De i föreslagen avlöningsstat angivna
avlöningsförmånerna till befattningshavare vid den nya föreningen syntes i
huvudsak överensstämma med de avlöningsförmåner, som tillkomme motsvarande
befattningshavare hos Sveriges utsädesförening. Då dessa förenin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

gar för sin verksamhet torde vara i lika mån beroende av statsbidrag, syntes
förslaget om likartade avlöningsförhållanden dem emellan vara motiverat.

Lantbruksstyrelsen erinrar vidare, att efter sammanslagning av de båda här
ifrågavarande föreningarna nyreglering av befattningarna torde erfordras för
vinnande av delaktighet i statens pensionsanstalt. Styrelsen
anför i samband härmed följande.

Då det nu utgående pensionstillägget efter nvreglering bortfölle, komme
detta att medföra en minskning i pensionen för en del befattningshavare. Pensionen
för föreståndarna hos nuvarande föreningar skulle efter nyreglering
minskas med 768 kronor. Beträffande vidare botanist- och kemistbefattningarna
vid mosskulturföreningen skulle nyregleringen medföra en minskning
i pensionen för envar av respektive befattningshavare med cirka 588 kronor.
Styrelsen ville föreslå, att de pensionsberättigade befattningshavare hos de
nuvarande betes- och vall- samt mosskulturföreningarna, vilka komme att
tillträda befattningar hos den föreslagna nya föreningen, måtte befrias från
skyldighet att vid nyreglering av dessa befattningar erlägga ifrågakommande
engångsavgifter, samt att dessa befattningshavare jämväl måtte tillförsäkras
en pension, som icke understege den till vilken de vore berättigade på
grund av sin anställning hos nuvarande föreningar.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har av den
föreliggande utredningen icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning
rörande lämpligheten av de föreslagna lönebeloppen men har anfört, att dessa
I stort sett syntes överensstämma med dem som för närvarande utginge till
mosskulturföreningens och betes- och vallföreningens personal. Det föreslagna
chefsarvodet 1,500 kronor har emellertid synts nämnden väl högt
och ansetts böra minskas till förslagsvis 1,000 kronor eller samma belopp
som nu utginge till den av växtskyddsanstallens avdelningsföreståndare, vilken
tillika vore chef för anstalten.

Vidare har lönenämnden ifrågasatt, huruvida icke dyrtidstilläggen å avlöningarna
borde beräknas efter de för nyreglerade verk gällande grunderna,
vilket skulle föranleda en omräkning av grundavlöningsbeloppen.

Statskontoret framför inledningsvis vissa allmänna synpunkter i
anledning av det föreliggande förslaget och erinrar, att i förhållande till de
för innevarande budgetår utgående anslagen till svenska mosskulturföreningen
och svenska betes- och vallföreningen, tillhopa 201,800 kronor, förslaget
innebure en kostnadsökning för statsverket med 15,600 kronor. Ämbetsverket
anför vidare:

Detta förhållande syntes ägnat att ingiva desto större betänkligheter, som
den rent statliga försöksverksamheten vid blivande omorganisation torde
komma att utvidgas. Med hänsyn härtill borde utgifterna för föreningens
verksamhet på området kunna väsentligen nedbringas under de nuvarande,
vartill komme, att den rationalisering av organisationen och driften, som
förutsatts skola ernås genom en sammanslagning av föreningarna, enligt
statskontorets mening borde redan i och för sig medföra en sänkning av
kostnaderna för ifrågavarande försöksverksamhet. Att märka vore jämväl,
att statsbidraget till driften av mosskulturföreningens försöksgård Gisselås
— för innevarande budgetår beräknat till 15,500 kronor •— skulle upphöra
att utgå i och med försöksgårdens övertagande av staten. Statskontoret kun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

de för övrigt icke värja sig för den uppfattningen, att med den relativt stora
personal, som enligt förslaget skulle tillföras föreningen, och med de arbetsuppgifter,
som tillagts de olika befattningshavarna, risk förelåge för att ett
onödigt dubbelarbete komine att utföras av föreningen och den statliga försöksinstitutionen.

Statskontoret bar i övrigt anfört i huvudsak följande beträffande den ifrågasatta
föreningens personalkostnader.

Ämbetsverket hade i huvudsak icke något att erinra mot de för de olika
tjänstemännen föreslagna lönerna. Såsom en uttrycklig förutsättning för
bifall till styrelsens förslag i denna del torde dock böra gälla, att dyrtidstilllägget
till föreningens befattningshavare icke utginge efter förmånligare
grunder än de, som gällde för statens befattningshavare med nyreglerad avlöning.
Dyrtidstillägget borde alltså fixeras i enlighet härmed. Vidare torde
böra föreskrivas, att den dagliga tjänstgöringstiden för personalen icke
finge understiga den för statens ordinarie tjänstemän bestämda. Statskontoret
utginge från att befattningshavarna själva skulle bära dem enligt allmänt
tillämpade grunder åvilande kostnader för sin pensionering och att
således de av styrelsen beräknade utgifterna för befattningshavarnas anslutning
till statens pensionsanstalt avsåge allenast på huvudmannen ankommande
pensionsavgift.

Under dessa förutsättningar ville statskontoret ej motsätta sig, att avlöning
till avdelningsföreståndare bestämdes till föreslaget belopp. Det särskilda
arvodet till den av avdelningsföreståndarna, som samtidigt skulle
fungera såsom föreningens chef, syntes dock böra sättas till högst 1,000
kronor.

För den assistent, som skulle tjänstgöra såsom föreningens redogörare
(räknebiträde och bokförare), hade kommitterade föreslagit ett årsarvode
av 4,500 kronor utan rätt till ålderstillägg. Styrelsen för lantbrukshögskolan
hade däremot ansett, att med befattningen i fråga borde förenas dylik rätt.
Statskontoret ville för sin del föreslå, att arvodet sattes till 3,500 kronor för
år jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor, att utgå efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Befattningen syntes lämpligen
böra benämnas redogörare.

Förslaget, att ålderstillägg skulle utgå jämväl till innehavaren av tjänsten
såsom botaniskt biträde (arvode 2,600 kronor), saknade statskontoret anledning
tillstyrka.

Ämbetsverket hade vidare uppmärksammat, att föreningens vaktmästare
enligt förslaget skulle erhålla fri bostad örn två rum och kök i betes- och
vallföreningens anstaltsbyggnad. Då detta förslag icke stöde i överensstämmelse
med numera tillämpade regler i fråga om naturaförmåner åt statens
befattningshavare, kunde ämbetsverket icke tillstyrka detsamma. I likhet
med den nuvarande föreståndaren för sagda förening borde vaktmästaren
erlägga bostadshyra med skäligt belopp, förslagsvis 300 kronor för år.

Statskontoret anför slutligen, att med hänsyn till de framställda erinringarna
det enligt ämbetsverkets mening vore uppenbart, att statsanslaget till den
nybildade föreningen borde avsevärt begränsas.

Såsom jag inledningsvis meddelat hava svenska mosskulturföreningen
samt svenska betes- och vallföreningen tillkännagivit,
att de å extra föreningssammanträden, hållna den 16 februari 1937,
preliminärt uttalat sig för föreningarnas u p p gående i e n g e m onsa m
förening. Mosskulturföreningen har därvid anfört, att uttalandet skedde
i anslutning till det av lantbrukshögskolans styrelse framlagda förslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

organisation av och statsanslag till den ombildade föreningen samt att definitivt
ställningstagande till frågan om samgåendet med betes- och vallföreningen
kunde ske först sedan kännedom vunnits om statsmakternas beslut angående
medelstilldelning till en sammanslagen förening. Betes- och vallföreningen
har å sin sida såsom huvudgrunder för sammanslagningen upptagit,
att den ombildade föreningens verksamhet skulle bedrivas i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som angivits i jordbruksutskottets utlåtande
nr 83 vid 1936 års riksdag, samt att uppgörelse mellan staten och svenska
mosskulturföreningen skulle träffas i huvudsaklig överensstämmelse med
det av länsassessorn Rolander därom framlagda förslaget.

^ 1936 års riksdag uttalat sig för att svenska mosskulturföreningen och
svenska betes- och vallföreningen även i fortsättningen böra få utföra försök,
som ligga inom ramen för deras arbetsområde och äro av betydelse för
deras upplysnings- och konsulterande verksamhet, torde därav följa, att föreningarna
bliva i behov av avsevärt större resurser i personal och utrustning
än om deras verksamhet, såsom i propositionen nr 167 till nämnda års riksdag
föreslagits, avsåges att omfatta allenast upplysnings- och konsulterande
verksamhet utan samband med försök. Den medelstilldelning, som i nämnda
proposition föreslogs för däri förutsatt verksamhet eller 50,000 kronor
för var och en av föreningarna och 100,000 kronor för ifrågasatt sammanslagen
förening, blir därigenom icke tillräcklig under de genom riksdagens
beslut ändrade förutsättningarna.

Den utredning, som under medverkan av utsedda sakkunniga verkställts
inom lantbrukshögskolans styrelse, utmynnar ock i förslag örn avsevärt större
statsanslag än nyss angivna. Förslaget är utarbetat under förutsättning att
de båda föreningarna ombildas till en förening. Då såsom förut angivits
föreningarna å särskilda sammanträden numera uttalat sig för en dylik ombildning,
torde det vara befogat utgå ifrån att en sådan jämväl kommer till
stånd i behörig ordning. I händelse därav torde blivande stadgar för föreningen
böra underställas Kungl. Maj:ts godkännande. Det torde ock böra ankomma
på Kungl. Maj:t att fastställa de närmare föreskrifter i avseende å
föreningens verksamhet som må finnas påkallade.

Trots den rationalisering i åtskilliga hänseenden den avsedda sammanslagningen
får anses medföra, innebär det framlagda förslaget ett beräknat årligt
anslagsbehov av 217,400 kronor eller 15,600 kronor mer än de statsanslag
som för närvarande utgå till de båda ifrågavarande föreningarna tillhopa.
I utredningen framhållas vissa särskilda omständigheter som ansetts
böra inverka på blivande medelstilldelning. Så anföres, att den blivande föreningen
bör i huvudsak frigöras från beroendet av gåvor, särskilt i form av
konstgödsel och penningmedel från affärsintressena inom konstgödselproduktionen.
Vidare har framhållits, att de anslag som hittills lämnats föreningarna
icke möjliggjort för dem att fullt tillfredsställande handhava sina försöksuppgifter.
Särskilt har påtalats, att föreningarna till följd av otillräckliga
arbetskrafter och bristande medel till tryckningskostnader icke förmått

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

att inom någorlunda god tid efter det försöken blivit utförda verkställa bearbetning
därav och publikation av försöksresultaten.

Då sålunda enligt utredningen åsyftas, att föreningen bör beredas tillräckliga
medel för att göras oberoende av gåvomedel, särskilt från vissa affärsintressens
sida, samt för att på rätt sätt kunna handhava sina försöksuppgifter,
ej minst i avseende å bearbetning och publicering av vunna försöksresultat,
finner jag mig helt kunna instämma i dessa utgångspunkter. Det torde
även i övrigt stå klart att då nu riksdagen förutsatt, att försök på växtodlingens
område skola även i framtiden utföras i samband med den upplysningsoch
konsultationsverksamhet, som hittills bedrivits av svenska mosskulturföreningen
samt svenska betes- och vallföreningen, detta beslut icke får göras
illusoriskt genom en så knapp medelstilldelning att de försök, som utföras,
genom bristen på kvalificerad personal eller andra resurser bliva värdelösa.
Det torde särskilt böra erinras, att enligt riksdagens uttalande försöksplan för
föreningen skall liksom den rent statliga försöksverksamhetens försöksplaner
underställas jordbruksförsöksrådet. Härvid torde vara nödvändigt, att erforderlig
garanti förefinnes för ett tillförlitligt och sakkunnigt utförande av försök
även enligt den för föreningen gällande försöksplanen.

I det jag sålunda framhåller vikten av att föreningens försöksverksamhet
ur kvalitetssynpunkt hålles på ett tillfredsställande plan och därvid i huvudsak
kan biträda de synpunkter beträffande verksamheten, som angivits i utredningen,
är det likväl min åsikt, att föreningen även med något mindre resurser
i personal- och omkostnadsmedel än de i utredningen föreslagna skall
bliva i stånd att utöva en tillförlitlig och gagnanda. verksamhet för försök,
upplysning och konsultation inom de nuvarande föreningarnas arbetsområden.

Den i kommittéutlåtandet i viss utsträckning föreslagna uppdelningen av
föreningens personal för verksamhet avseende mosskultur eller betes- och
vallfrågor finner jag alltför starkt markerad. Jag har övervägt, huruvida
önskvärd större enhet i verksamhetens organisation skulle kunna vinnas genom
anordning med en föreståndare för föreningen och uteslutning av de i
kommittéutlåtandet föreslagna avdelningsföreståndarna. En dylik anordning
har emellertid befunnits innebära en alltför snäv begränsning av föreningens
högst kvalificerade personal. Men då jag sålunda uttalar mig för bibehållande
av två befattningshavare i den ställning som motsvarar de föreslagna
avdelningsföreståndarnas sker det under framhållande av att ett enhetligt
och översiktligt skärskådande av de uppgifter, som ingå i föreningens
program, ej bör hindras genom personalens inriktning på specialområden i
större utsträckning än som av omständigheterna oundgängligen påfordras.

Föreningen har enligt förslaget utrustats med två botanister, den ene för
mosskultur, den andre för betes- och vallverksamheten. I anslutning till vad
jag nyss uttalat synes mig likväl en dylik specialisering onödigt långt driven
med hänsyn till ifrågavarande försöksverksamhets praktiska inriktning. .Tåg
finner det tillräckligt, att i föreningens personal ingår en botanist.

Vidare synes den minskning i personal jag velat förorda böra tillämpas i
avseende å de i utredningen föreslagna två försöksassistenterna med place -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ring å olika orter inom norra och mellersta Sverige, förslagsvis Östersund
och Jönköping. Erforderliga fasta organisationer för försöksverksamhet å
vissa trakter av landet synas mig nämligen böra tillgodoses genom de statliga
försöksgårdar, som nu finnas eller framdeles komma till stånd såväl å fastmark
som å mossjord. Arvoden till de ifrågasatta två försöksassistenterna
torde sålunda böra utgå ur personalkostnadsberäkningen.

Mot de i utredningen föreslagna lönerna till återstående befattningshavare
har jag i huvudsak icke anledning till andra erinringar än följande.

För den i kommittéutlåtandet föreslagne assistenten med tjänstgöring såsom
botaniskt biträde synes med hänsyn till befattningens karaktär böra beräknas
grundlön och ålderstillägg. I likhet med lantbruksstyrelsen finner
jag grundlönen böra beräknas till 2,200 kronor och ålderstilläggen till 150
kronor efter 5, 10 respektive 15 års väl vitsordad tjänstgöring.

Assistenten i kemi torde böra erhålla avlöning beräknad med hänsyn till
förekommande arvode för motsvarande befattning vid lantbrukshögskolans
analyslaboratorium, där jag förutsätter att föreningens kemister skola åtminstone
tillsvidare erhålla arbetsplats, eller sålunda 3,600 kronor utan ålderstillägg.

Beträffande den för tjänstgöring såsom räknebiträde och bokförare avsedde
assistenten har jag övervägt, huruvida icke för denne borde, såsom av
vissa ämbetsmyndigheter föreslagits, beräknas grundlön med visst i förhållande
till förslaget i kommittéutlåtaridet reducerat belopp jämte ålderstillägg.
Då emellertid någon ovisshet kan anses råda angående omfattningen av denne
befattningshavares framtida arbetsuppgifter, har jag icke'' ansett mig böra förorda
annan avlöningsform för honom än den i kommittéutlåtandet föreslagna.

I likhet med statskontoret finner jag, att vaktmästaren bör liksom i förslaget
förutsatts beträffande föreståndaren erlägga bostadshyra. Denna finner
jag liksom ämbetsverket kunna beräknas till 300 kronor. Då emellertid
vaktmästarens avlöningsförmåner synts mig i stort sett riktigt avvägda enligt
utredningen, skulle därav bliva en följd, att hans kontanta grundlön beräknades
till ett i förhållande till utredningens förslag med 300 kronor förhöjt
belopp eller till 2,700 kronor.

Vissa ämbetsmyndigheter hava föreslagit sänkning från 1,500 kronor till
1,000 kronor av det i utredningen förordade chefsarvodet. Med hänsyn tagen
till beloppet av chefens sammanlagda avlöning enligt utredningen förner jag
ej anledning till erinran mot där föreslaget arvode.

Med iakttagande av de personalbegränsningar och lönejämkningar jag här
angivit skulle personalkostnaderna nedgå till ett årligt belopp av 109,691 kronor.
Jag har därvid utgått ifrån den i utredningen föreslagna grunden för
beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavarna. Enligt min mening bör
statsanslaget till föreningen utgå med oförändrat belopp under en period av
tre budgetår. Det torde därför vara erforderligt, att en marginal till garanterande
i viss utsträckning av dyrtidstilläggens tillräcklighet beräknas. I likhet
med gällande grunder för dyrtidstillägg åt Sveriges utsädesförenings be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

fattningshavare torde dyrtidstillägget böra beräknas med 15 procent å utgående
grundavlöning och ålderstillägg.

Till förut angivna belopp för avlöningar, 109,691 kronor, får läggas belopp
motsvarande huvudmannens andel i avgifter till statens pensionsanstalt, vilket
torde kunna upptagas till 2,200 kronor. Å andra sidan bör fråndragas ett
belopp av 4,600 kronor, som enligt uppskattning i kommittéutlåtandet motsvarar
i avlöningssumman inräknade men vid föreningens trädande i funktion
år 1939 ej intjänade ålderstillägg för olika befattningshavare. För anslagsberäkningen
torde jag alltså få utgå ifrån ett medelsbehov till avlöningar
för föreningen under dess första verksamhetstid av (109,691 + 2,200—4,600
= ) 107,291 kronor.

I avseende å vissa befattningshavares delaktighet i statens pensionsanstalt
delar jag lantbruksstyrelsens mening därutinnan, att pensionsberättigade befattningshavare
hos de nuvarande mosskultur- samt betes- och vallföreningarna
må, då de tillträda befattningar hos den ombildade föreningen, få tillgodoräkna
förut erlagda pensionsavgifter dels för vinnande av befrielse från skyldighet
att vid nyreglering erlägga engångsavgifter, dels för erhållande av pension
som icke understiger den till vilken de äro berättigade på grund av anställning
hos nuvarande föreningar.

Beträffande omkostnaderna hava dessa i utredningen beräknats till 94,000
kronor för föreningens upplysnings-, kontroll- och försöksverksamhet och
till 15,900 kronor för allmänna förvaltningskostnader eller tillhopa sålunda till
109,900 kronor. I omkostnadssumman ingå resekostnader, 2,000 kronor, för
de med förläggning till olika platser i norra och mellersta Sverige föreslagna
assistenterna. Då jag enligt det föregående funnit dessa befattningar överflödiga,
avgår från omkostnadssumman angivna belopp för ifrågavarande befattningshavares
resor.

Mot planläggningen enligt kommittéutlåtandet av föreningens verksamhet
i övrigt har jag i princip icke något att erinra. Omkostnaderna för verksamheten
hava emellertid synts höga, särskilt vad angår försöksverksamheten.
Innan närmare erfarenhet av arbetet vunnits, torde en omfattning av verksamheten
som nödvändiggör så stora omkostnader som de föreslagna böra
undvikas. En anpassning av arbetsuppgifterna efter den enligt mitt förslag
minskade personalen vid föreningen synes jämväl böra föranleda en begränsning
av omkostnaderna. Med hänsyn härtill förordar jag att, frånsett nyssnämnda
avförande från omkostnaderna av 2,000 kronor för bestridande av
två assistenters resor, de i kommittéutlåtandet beräknade omkostnaderna nedbringas
med ytterligare 10,000 kronor. Omkostnaderna skulle genom anförda
minskningar nedgå till 97,900 kronor.

Föreningens årliga inkomster hava beräknats till 15,900 kronor. Häremot
har jag icke något annat att erinra än som följer av tidigare uttalande att
föreningens vaktmästare bör erlägga hyra för bostad med 300 kronor örn
året. Inkomstsumman skulle därigenom ökas till 16,200 kronor.

En sammanställning av de beräkningar jag i det föregående förordat i avseende
å föreningens utgifter och inkomster giver till resultat följande tablå:

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

Utrednings mannen.

Avlöningar ............................ kronor 107,291

Omkostnader .......................... 97,900 kronor 205,191

Avgå inkomster ...................................... » 16,200

Återstår att täckas av statsmedel kronor 188,991.

För föreningens verksamhet i den av mig i huvudsak förutsatta omfattningen
får jag med hänvisning till angivna siffror förorda, att statsbidrag beräknas
med ett till 189,000 kronor om året avrundat belopp.

2. Grunder för statens övertagande av vissa försöksgårdar.

a. Flahults försöksgård.

Av den genom länsassessorn Rolander verkställda utredningen inhämtas angående
tillkomsten av Flahults försöksgård, att svenska mosskulturföreningen,
som bildades år 1886, till en början lät utföra sina försök allenast hos
olika föreningsmedlemmar. Utredningsmannen anför vidare:

Föreningen utvidgade sina försöksmöjligheter genom arrenderande av ett
mindre område av Strömsbergs egendom invid Jönköping samt en större areal
ouppodlad vitmossmark vid Flahult i Barnarps socken av Jönköpings län,
omkring 17 kilometer från Jönköpings stad. Försöksfältet vid Strömsbergs
egendom nedlades år 1894. Emellertid förvärvade mosskulturföreningen av
Norrahammars bruk med äganderätt försöksarealen vid Flahult samma år
och erhöll lagfart därå den 4 juni 1894.

Fastigheten är, enligt utredningen, i jordregister och fastighetsbok betecknad
såsom Flahult Skattegård l3, utgörande lägenheten Mossfältet,
avsöndrad från Flahult Skattegård l2, l3 och l5. Lägenhetens areal är i
jordregistret upptagen till 81.7690 hektar. Från densamma hava emellertid
genom avsöndringar avskilts följande områden, nämligen Flahult Skattegård
l9 å 6.9160 hektar, Flahult Skattegård l10 å 1.4570 hektar, Flahult Skattegård
l11 å 7.6790 hektar samt Flahult Skattegård l12 å 0.9341 hektar. Avsöndringarna
hava fastställts under åren 1914—1919. Sammanlagda arealen av de områden
som efter mosskulturföreningens förvärvande av lägenheten Flahult Skattegård
l8 avskilts från densamma utgör alltså 16.9861 hektar och återstoden av
samma lägenhet 64.7729 hektar.

Vidare har mosskulturföreningen enligt ett av kammarkollegium den 26
oktober 1899 utfärdat köpebrev av Kungl. Maj:t och kronan förvärvat ett område
å 42.95 hektar under komministerbostället V2 mantal Granarp n:r 1 i Barnarps
socken. Området, som enligt jordregister och fastighetsbok utgör 1 ägenheten
Granarp l2 och benämnes Mossfältet n:r 2, har lagfarits
för mosskulturföreningen den 17 januari 1900. Från denna lägenhet har icke
avskilts något område.

Sammanlagda arealen av lägenheten Flahult Skattegård l8 (Mossfältet)
samt lägenheten Granarp l2 (Mossfältet nr 2) utgör alltså 107.7229 hektar.

Enligt av utredningsmannen åberopat protokoll vid förrättning för värde -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

ring av egendomen genom tillförordnade domänintendenten i Jönköpings län
P. B. Nilsson den 3 december 1936 fördelas den angivna arealen på följande
sätt i olika ä g o s 1 a g :

Åker ................................................ 30.8140 hektar

Betesvallar .......................................... 10.0000 »

Trädgård, tomt, vägar, diken.......................... 3.8900 »

Skogsmark .......................................... 14.9000 »

Högmosse .......................................... 42.9500 »

Impediment ................................ 5.1689___»_

Summa 107.7229 hektar.

Ur protokollet vid angivna värdering av egendomen må vidare återgivas
följande uppgifter.

Åkern utgjordes till någon del av lätt sandjord, en mindre del kärrjord samt
19 hektar väl dikad vitmossjord. Å sistnämnda jord hade påförts sand såsom
jordförbättringsmedel.

Betesvallarna utgjordes till största delen av vitmossjord. Såväl åkerjorden
som betesvallarna vore i hög kultur. Skogsmarken bestode av mosand.
Den oodlade mossmarken utgjordes av vanlig vitmosstorv.

Å egendomen funnes följande byggnader:

1. Inspektorsbostad (huvudbyggnad) av trä, rödfärgad, täckt med tegel,
innehållande 7 rum, därav 2 ej vinterbonade, kök, skafferi och tambur jämte
veranda, i gott skick; brandförsäkrad för 17,800 kronor.

2. Magasin i två våningar, av timmer, rödfärgat, täckt med tegel, i gott
skick; brandförsäkrat för 11,000 kronor.

3. Stafbyggnad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 3 lägenheter
om 1 rum och kök, i medelgott skick; brandförsäkrad för 12,000
kronor.

4. Vagn- och konstgödselhus samt magasin och 1 bostadsrum, av storvirke,
rödfärgat, täckt med stickor, i gott skick; brandförsäkrat för 8,000
kronor.

5. Svinhus och gödselhus av timmer, rödfärgat, täckt med stickor, i gott
skick; brandförsäkrat för 10,000 kronor.

6. Ladugård innehållande häst- och kostall ävensom logbyggnad av timmer
och stolpvirke, rödfärgat, täckt med stickor, i medelgott skick; brandförsäkrat
för 35,000 kronor.

7. Svinhus för statfolkets behov, i medelgott skick; brandförsäkrat för
1,700 kronor.

8. Vagnskjul, i gott skick; brandförsäkrat för 800 kronor.

9. Vagnskjul, beläget bakom sistnämnda svinhus, i medelgott skick.

10. Redskapsbod av storvirke, rödfärgad, täckt med stickor, i gott skick;
brandförsäkrad för 3,500 kronor.

11. Hölada på fältet, rödfärgad, täckt med stickor, i knappt medelgott
skick; brandförsäkrad för 1,000 kronor.

12. Torvlada å mossen, i gott skick; brandförsäkrad för 750 kronor.

13. Rättarbostad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 3 rum
och kök, i medelgott skick; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

14. Vedbod och visthusbod, av storvirke, i medelgott skick; brandförsäkrad
för 600 kronor.

15. Klosett, i medelgott skick; brandförsäkrad för 400 kronor.

16. Stafbyggnad av trä, rödfärgad, täckt med tegel, innehållande 2 rum
och kök, i gott skick; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

17. Statbyggnad lika med förestående; brandförsäkrad för 6,500 kronor.

18. Vedbod, hönshus och klosett i medelgott skick; brandförsäkrad för
400 kronor.

19. Byggnad lika med förestående; brandförsäkrad för 400 kronor.

20. Byggnad av betong och glas för förgrening av potatis, i gott skick;
brandförsäkrad för 1,900 kronor.

21. Byggnad avsedd för samma ändamål som föregående, i gott skick;
brandförsäkrad för 1,900 kronor.

22. Källare av betong med tak av glas, avsedd för samma ändamål;
brandförsäkrad för 800 kronor.

Alla byggnader å försöksgården vore enligt värderingsinstrumentet synnerligen
väl underhållna.

Totala försäkringssumman för ovan beskrivna byggnader utgjorde alltså
127,450 kronor.

Vid värderingen hade allenast de under nr 1—12 antecknade byggnaderna
ansetts erforderliga med hänsyn till en normal jordbruksdrift å egendomen,
övriga byggnader hade ansetts betingade av den genom jordbruksförsöken
utsträckta verksamheten.

Egendomen hade ej del i allmänning.

Ägarna till förut angivna från Mossfältet avsöndrade lägenheter vore tillförsäkrade
rätt att utan ersättning begagna vägar, som ledde från lägenheterna
över stamfastighetens mark mot Norrahammar och Smålands Taberg.

I fråga örn vissa försöksgården berörande nyttjande rätter anför
utredningsmannen följande.

Enligt skriftlig överenskommelse den 10 november 1898 mellan svenska
mosskulturföreningen, å ena, samt bruksägaren J. W. Spånberg, å andra sidan.
hade avtalats, att mosskulturföreningen för tjugu år räknade från och
med den 1 januari 1899 erhölle nyttjanderätten till omkring
10 tunnland skogsmark å fastigheten Flahult mellangård, enligt
överenskommelsen tillhörande karta betecknad litt. A och belägen utmed
västra gränsen av Mossfältet, emot att mosskulturföreningen för samma tid
uppläte en motsvarande areal skogsmark av Mossfältet, å kartan betecknad
som litt. B och belägen vid Mossfältets östra gräns. Denna överenskommelse
hade enligt påteckning på upplåtelsehandlingen den 4 november 1919
mellan mosskulturföreningen och dåvarande ägaren av fastigheten Flahult
mellangård, Norrahammars bruk, förlängts på fyrtio år.

A den såsom litt. A betecknade marken vore de under nr 16 och 17 här ovan
upptagna statbyggnaderna uppförda.

Enligt skrivelse till utredningsmannen den 22 december 1936 hade nuvarande
ägaren av det sålunda av mosskulturföreningen bebyggda markområdet,
litt. A, Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag, förklarat sig medgiva, att
området finge med full äganderätt tillfalla mosskulturföreningen utan annat
vederlag än att det med litt. B betecknade området med äganderätt överlätes
till aktiebolaget.

I samdrift med mosskulturföreningens egendom, Mossfältet och Mossfältet
nr 2, brukades ett område benämnt Svartekärr örn 17 hektar, beläget
omkring en kilometer från egendomens byggnader och ej omedelbart angränsande
egendomen. Området, som vore bebyggt med ett bostadshus innehållande
ett rum och kök samt en mindre ladubyggnad, utgjorde inägor till
Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag tillhörande fastigheten Flahult, och hade
enligt kontrakt den 23 januari 1925 av aktiebolaget utarrenderats till mosskulturföreningen
för en lid av 49 år från den 14 mars 1925. Arrendesum -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

man utgjorde 600 kronor om året. Jorden finge ej användas till annat än
jordbruksdrift. Arrendatorn vore tillförsäkrad rätt till 15 fm3 skog årligen
efter jordägarens utsyning å Flahults skog antingen i form av stämplade
träd eller i form av toppar o. d. vid jordägarens avverkningar.

Aktiebolaget hade i skrivelse till utredningsmannen den 22 december 1936
förklarat sig medgiva, att staten finge från och med den 1 januari 1939 övertaga
arrenderätten till Svartekärr på de villkor, som funnes intagna i berörda
arrendekontrakt den 23 januari 1925.

Av utredningsmannen åberopat gravationsbevis den 3 november
1936 utvisar följande.

A) Granarp l2 (Mossfältet nr 2) besvärades av den inteckning, som däri
meddelats:

1) 1900 den 12 mars, § 91, efter ansökan den 27 november 1899, § 128,
till säkerhet för ett vid försäljningen av lägenheten träffat avtal varigenom
föreningen förbundit sig att kring lägenheten där så erfordrades uppföra och
underhålla lämpligt stängsel mot boställets (Granarp l1) övriga ägor enligt
köpebrev den 26 oktober 1899, vilken inteckning satts att gälla med förmånsrätt
såsom för ogulden köpeskilling;

B) Granarp l2 (Mossfältet nr 2) och Flahult Skattegård l8 (Mossfältet)
av de inteckningar, som däri meddelats:

2) 1922 den 6 november, § 284, och förnyats den 4 maj 1931, § 585, för
tjuguettusen (21,000) kronor med fem procent ränta, förvaltningsbidrag,
dröjsmålsränta, gottgörelse vid förtidig inbetalning och till 150 kronor beräknade
indrivnings- och bevakningskostnader enligt skuldebrev den 28 oktober
1922 av svenska mosskulturföreningen till Smålands med flera provinsers
hypoteksförening;

3) 1928 den 11 juli, § 939, för tiotusen (10,000) kronor med sex procent
ränta enligt skuldebrev den 16 maj 1928 av svenska mosskulturföreningen
till innehavaren.

I övrigt hade icke förelegat någon omständighet beträffande ifrågavarande
lägenheter av beskaffenhet att böra anmärkas i gravationsbevis.

Utredningsmannen har beträffande de i gravationsbeviset upptagna penninginteckningarna
anfört följande.

Den under B: 2) i gravationsbeviset angivna inteckningen å 21,000 kronor
utgjorde säkerhet för Smålands m. fl. provinsers hypoteksförenings fordran
hos mosskulturföreningen för dels lån nr 1879 L, ursprungligen å 17,000
kronor, lyft 1933, dels lån nr 8482 E, ursprungligen å 4,000 kronor, lyft
1934. Lånet av år 1933 löpte med 41/* %> ränta, 1934 års lån

med 4 % ränta. Annuiteterna utgjorde för 1933 års lån 850 kronor,
förfallande till betalning den 4 september årligen, samt för 1934 års
lån 184 kronor, förfallande till betalning den 4 juni årligen. I enlighet härmed
beräknades hypoteksföreningens fordran hos mosskulturföreningen den
1 januari 1939 utgöra

på grund av 1933 års lån:

kapital ........................ kronor 16,535: —

ränta från 4/9 1938 .............. _241: 82 kronor 16,776: 82

på grund av 1934 års lån:

kapital ........................ kronor 3,915:07

ränta från 4/6 1938 ............ .»___92: 34 „ 4,007:41

Summa kronor 20,784: 23.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

De av hypoteksföreningen utlämnade lånen kunde enligt föreskrift i hypoteksföreningens
reglemente uppsägas till inlösning först efter 10 år från
utlämnandet. Uppsägningstiden vore därefter ett år. Lånen skulle sålunda
kunna regelmässigt inlösas under åren 1944 och 1945. Enligt vad utredningsmannen
inhämtat hade emellertid enligt medgivande av hypoteksföreningens
förlagsgivare, Sveriges allmänna hypoteksbank, dylika nu ej uppsägbar
lån kunnat inlösas under förutsättning att såsom likvid för lånens
återstående kapitalskuld överlämnades vissa av hypoteksbanken utgivna ej
uppsagda obligationer, vilka vid likviden avräknades till parikurs. Sålunda
hade under fjärde kvartalet 1936 för lån nr 1879 L godtagits 4J/2 % obligationer
av år 1931 och 4 % obligationer av år 1878 samt för lån nr 8482 E
41/* % obligationer av år 1931, 4 %> obligationer av år 1878 samt 4 % obligationer
av åren 1931 och 1933. Villkoren för låns inbetalning fastställdes
av hypoteksbanken för allenast ett kvartal i sänder. Det kunde därför ej
nu förutses, vilka villkor, som för inlösningen kunde ställas vid den tidpunkt
då försöksgården vore avsedd att övergå i statens ägo eller vid ingången
av år 1939.

Den under B: 3) i gravationsbeviset angivna inteckningen å 10,000 kronor
innehades av aktiebolaget Jordbrukarbankens avdelningskontor i Jönköping
och utgjorde säkerhet för lån å samma belopp. Detta lån borde givetvis
utan omgång kunna vid egendomens tillträde inlösas av staten, därest detsamma
då kvarstode.

I utredningen upplystes, att mosskulturföreningens ifrågavarande fasta
egendom, lägenheterna Flahult Skattegård l8 (Mossfältet) och Granarp l2
(Mossfältet nr 2), för år 1936 åsatts taxeringsvärde å sammanlagt
47,400 kronor, därav skogsvärde 1,500 kronor. A fastigheterna jämte det
arrenderade området Svartekärr vinterföddes för närvarande 4 hästar, 4
oxar, 1 tjur, 35 å 40 kor samt 15 å 20 ungkreatur.

Vid den av domänintendenten Nilsson verkställda värderingen hade föreningens
fastigheter uppskattats till ett saluvärde av i runt tal 89,700
kronor enligt följande specifikation:

Åker å 1,500 kr. pr hektar............ kronor 46,221: —

Betesvall å 1,200 kr. pr hektar........ » 12,000: —

Trädgård, tomt, vägar, diken ä 100 kr.

pr hektar		. . >	389: —
Skogsmark	å 80 kr. pr hektar......		1,120: —
Mosse	» 50 » » » ......	. . »	2,147: 50
Impediment	> 10 » » i ......	. . »	60:69 kronor 61,938:19

Särskilt skogsvärde .................................... » 13,000: —

Särskilt värde å de för försöksverksamheten erforderliga
byggnaderna ........................................ » 14,800: —

Summa kronor 89,738:19.

Beträffande vissa av värderingsförrättaren tillämpade grunder vid uppskattningen
av åbyggnadernas värde anföres i utredningen följande.

I angivna markvärden hade inräknats värdet av åbyggnader, som ansetts
nödiga för vanlig jordbruksdrift. Då värdet av dessa byggnader icke kunde
till fullo förräntas och amorteras genom jordbrukets avkastning, hade enligt
vad värderingsförrättaren i åberopat instrument anfört det icke ansetts
skäligt att beräkna byggnaderna till deras fulla värde ur byggnadskostnadssynpunkt.
Värderingsförrättaren hade å andra sidan ansett att hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

måste tagas därtill, att byggnaderna till största delen fyllde behovet även för
det av mosskulturföreningen arrenderade området Svartökärr, varigenom
de enligt värderingsförrättarens mening ägde ett mervärde utöver det angivna.

Värdet å de byggnader, som tillkommit för att fylla det av försöksverksamheten
föranledda ökade byggnadsbehovet hade av värderingsförrättaren
upptagits i en särskild post och beräknats med hänsyn tagen till byggnadskostnaderna
och därefter uppkomna värdeminskningar.

Vidare upplyses i utredningen, att det i värderingsinstrumentet angivna
särskilda skogsvärdet framkommit efter uppskattning verkställd av jägmästare
hos skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län.

Levande och döda inventarier vid försöksgården hava upptagits
och värderats enligt en på uppdrag av mosskulturföreningen den 1 december
1936 av godsägaren D. Kjellerstedt, Klämestorp, Jönköping, upprättad
förteckning. I denna hava angivits följande värden:

Levande inventarier:

4 hästar.......................... kronor 2,550: —

39 kor ............................ » 14,530: —

17 kvigor och kalvar................ » 3,940: —

1 tjur............................ > 1,500: —

4 dragoxar ...................... »__1,740: — kronor 24,260: —

Döda inventarier

15,688

Summa kronor 39,948

Angående inventarierna anföres i utredningen vidare:

Hästar och nötkreatur hade befunnits vara i god kondition. Koma vöre
tämligen unga. Medelmjölkningen inom hela besättningen hade under femårsperioden
1931/1932—1935/1936 utgjort 3,865 kg. per ko och år med en
medelfetthalt av 3.87 %. De döda inventarierna vore väl hållna och genomsnittligt
taget i gott skick.

Vid den värdering av inventarierna som företagits genom domänintendenten
Nilsson hade ansetts, att de i ovan berörda inventarieförteckning angivna
värden upptagits väl höga även med hänsyn till nu rådande stegrade
marknadspriser. I anledning härav hade inventariernas nuvarande värden
ansetts böra uppskattas till följande belopp:

Levande inventarier:

Hästar ............................ kronor 2,200: —

Nötkreatur ........................ .> 17,400: — kronor 19,600: —

Döda inventarier................................ » 15,000: —

Summa kronor 34,600: —.

Vidare har vid försöksgården beräknats förefinnas följande kvantiteter
spannmål, rotfrukter och foder vid årsskiftet 1936/1937, enligt
uppgift ungefär motsvarande normal storlek av dylikt lager å gården vid årsskifte: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Vete	1,900 kg å	18	öre .....	......... kronor	342	—
Råg	1,500	» 3>	17	> .....	S>	255	—
Korn	4,100	» >	12	» .....	»	492	—
Havre	9,000		11	» .....		990	—
Potatis	50,000	» »	6		2>	3,000	—
Rovor	70,000	» »	1	» ....	>	700	—
Morötter	1,200	> »	3	» ....		36	—
Hö	63,000	» »	5	» ....		3,150	—
Halm	40,000	2> »	2	» .....	........... »	800	—
					Summa kronor	9,765	-.

Beloppet har i utredningen avrundats till 9,800 kronor.

Enligt det föregående hava alltså följande värdeposter framkommit:

för fast egendom.......................... kronor 89,700: —

» inventarier............................ » 34,600: —

» varulager.............................. » 9,800: —

Summa kronor 134,100: —.

Utredningsmannen har beträffande den fasta egendomen erinrat, att dess
taxeringsvärde för år 1936 utgjorde 47,400 kronor, därav skogsvärde 1,500
kronor. Skillnaden mellan taxeringsvärdet och det av domänintendenten
Nilsson uppskattade värdet å egendomen har synts utredningsmannen anmärkningsvärt
hög och föranlett en särskild undersökning. För
att erhålla material för en bedömning av egendomsvärdet har utredningsmannen
från domänstyrelsen införskaffat en sammanställning över saluvärden
å kronoegendomar i Jönköpings län avsedda att försäljas år 1937. Med ledning
av denna sammanställning som bilagts utredningen har utredningsmannen
uppgjort följande beräkning av värdena å olika ägor tillhörande
försöksgården, frånsett skogsmark och skogsvärde.

30.8140

10.0000

3.8900

42.9500

5.1689

hektar åker ........................

> betesvall ....................

» trädgård, tomt, vägar och diken
» mosse ......................

> impediment ..................

ä	1,000 kr.	kronor 30,814: —
	800 »		8,000: —
>	100 »		389: —
»	30 »	»	1,288: 50
2>	10 »	>	51:68
	Summa kronor 40,543:18.

Ytterligare anför utredningsmannen angående grunderna för värderingen
och tillvägagångssättet därvid följande.

I den av domänintendenten Nilsson gjorda värderingen hade utöver
markvärdet och däri inräknat värde å de för egendomens normala drift erforderliga
byggnaderna upptagits en särskild post å 14,800 kronor för byggnader
föranledda av egendomens karaktär av försöksgård. Vid en försäljning
av egendomen i öppna marknaden torde föreningen kunna påräkna allenast
ett ringa värde för dylik överbyggnad. Då nu egendomen i statens hand
vore avsedd att bestå såsom försöksgård, torde emellertid billigheten fordra
att ifrågavarande byggnader ersattes. Mot det av domänintendenten Nilsson
åsätta värdet av dessa byggnader hade utredningsmannen icke funnit anledning
till erinran.

För erhållande av en betryggande värdering av skogsmark och

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

skog hade utredningsmannen vidare hos domänstyrelsen anhållit örn anvisande
av lämplig person för verkställande av värderingen. 1 anledning
därav hade uppskattning av värdet å skog och skogsmark skett vid besök på
platsen av skogstaxatorn i domänverkets södra skogstaxatorsdistrikt jägmästaren
Axel Olsson. Enligt tillgängligt värderingsinstrument hade jägmästaren
Olsson uppskattat värdet av skog och skogsmark å egendomen till
7,400 kronor. Detta värde ansåges av utredningsmannen skäligt.

Utredningsmannen sammanställer slutligen av honom godkända värden
i följande tablå:

Ägor med undantag av skogsmark och skogsvärde

Särskilt byggnadsvärde ......................

Skogsmark och skogsvärde ....................

...... kronor 40,543:18

....... » 14,800: —

....... » 7,400: —

Summa kronor 62,743: 18.

Summan har av utredningsmannen ansetts kunna skäligen avrundas uppåt
till 63,000 kronor.

Utredningsmannen framställer vidare förslag angående statens övertagande
av mosskulturföreningens arrenderätt till det av Husqvarna vapenfabriksaktiebolag
ägda området Svartekärr. Han anför härom följande.

Detta område utgjordes huvudsakligen av djup kärrjord. Då föreningens
egen odlade mark vid försöksgården väsentligen bestode av vitmossjord,
förelåge möjlighet att utföra försök på båda dessa viktiga torvjordstyper
allenast om försöksgården även i fortsättningen finge äga tillgång till sådan
jord som representerades av Svartekärr. Med hänsyn därtill och då vid försöksgården
befintliga arbetarbostäder, foderutrymmen, djurstallar m. fl.
byggnader vore tillräckliga även för driften av Svartekärr, torde det vara
lämpligt, att detta område även i fortsättningen brukades i samdrift med försöksgården
och att sålunda staten övertoge nyttjanderätten till detsamma på
villkor, som funnes angivna i det emellan Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag
och mosskulturföreningen ingångna kontraktet den 23 januari 1925. Den i
kontraktet angivna arrendesumman torde få anses skälig. Mosskulturföreningen
hade, liksom Vapenfabriksaktiebolaget, icke något att erinra emot
statens övertagande av arrenderätten. Det skulle säkerligen tvärtom medföra
svår olägenhet för föreningen att bibehålla arrendet av detta område,
sedan föreningen avhänt sig den egna försöksgården.

I avseende å vissa villkor vid försöksgårdens övertagande av staten anför
utredningsmannen i huvudsak följande.

Alla byggnader vid försöksgården vore såsom framgår av värderingsinstrumentet
för närvarande väl underhållna. Vid avtal om statens övertagande
av försöksgården borde kunna förutsättas, att byggnaderna även i fortsättningen
medan de befunne sig i mosskulturföreningens ägo underhölles med
stor omsorg. Vidare förutsattes dels att befintlig skog allenast i normal utsträckning
användes för gårdens eget behov, dels att frösådd, trädesbruk,
gödsling, höstsädessådd och höstplöjning vore verkställd vid tiden för gårdens
övertagande av staten den 1 januari 1939 enligt vanlig å gården tillämpad
brukningsplan. Särskild ersättning härför borde ej påräknas av föreningen.

Under senare delen av oktober månad 1938, då höstplöjning och sådd finge
anses hava verkställts, borde besiktning ske av gårdens byggnader och

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

brukningssätt. Denna besiktning kunde lämpligen uppdragas åt en nämnd
bestående av tre personer, av vilka Kungl. Majit torde böra utse en och mosskulturföreningens
styrelse en, varefter de sålunda utsedda enade sig om
valet av den tredje. På denna nämnd borde ankomma att, därest brist kunde
anses föreligga i avseende å angivna förutsättningar för byggnadernas
bestånd och underhåll, skogsförbrukningen samt jordens hävd och brukningssätt,
beräkna därav föranledd minskning i eljest utgående köpeskilling.

Redogörelse hade tidigare lämnats för de lån, som av svenska mosskulturföreningen
under åren 1933 och 1934 mot inteckning i egendomen upptagits
hos Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening. Då lånen löpte mot
ränta av 41/2 respektive 4 procent och kunde regelmässigt inlösas först under
åren 1943 och 1944 under det att lån i hypoteksförening som nu utlämnades
förräntades efter 31/* % och utlåningsräntan i exempelvis sparbanker vore
ännu lägre, kunde det ifrågasättas att särskilt avdrag från en eljest beräknad
köpesumma gjordes med hänsyn till skillnaden mellan den ränta, som tilllämpades
å de för försöksgården upptagna lånen och lägsta räntan å lån, som
nu lyftes. I betraktande därav att egendomen vore avsedd att tillträdas av
staten först med ingången av år 1939 och räntan vid ifrågavarande tidpunkt
ju ej kunde förutses, finge det anses lämpligast att vid köpesummans bestämmande
hänsyn ej toges därtill, att vissa lån mot inteckning i egendomen löpte
mot nu relativt hög ränta.

Inventarierna vid försöksgården hade värderats till sammanlagt
34,600 kronor samt behållet lager av spannmål, rotfrukter och foder vid årsskiftet
1936/1937 tili omkring 9,800 kronor. Då en successiv omsättning av
inventarier skedde under tiden till dess försöksgårdens övertagande av staten
beräknades komma till stånd samt givetvis inventariernas värde liksom
varubehållningens myckenhet och värde kunde fluktuera avsevärt under sagda
tid, borde de nu angivna värdena å inventarier och varubehållning endast
tjäna såsom grund för beräkning av anslagsbehov. Den definitiva värderingen
av sådan lösegendom, som borde övertagas av staten i samband med förvärvet
av den fasta egendomen, torde lämpligen ske under senare delen av
december 1938 och verkställas av samma nämnd, som ovan föreslagits skola
verkställa besiktning av byggnader m. m. Därvid torde till normalt saluvärde
i orten böra av staten övertagas vid gården befintlig för dess drift behövlig
lös egendom i den huvudsakliga omfattning, vari sådan egendom nu
förefunnes vid gården enligt de uppgjorda förteckningarna.

Utredningsmannen upplyser, att svenska mosskulturföreningen såsom ägare
av Flahults försöksgård förvärvat medlemskap i vissa ekonomiska
föreningar och framhåller med hänsyn därtill följande.

Frågor örn överlåtelse av mosskulturföreningens andelar i dessa ekonomiska
föreningar å den statliga institution, som finge sig anförtrodd förvaltningen
av försöksgården, eller sålunda lantbrukshögskolan, kunde givetvis uppstå
och föreningen tillgodoföras därav föranledda ersättningar. Det torde
emellertid böra överlåtas åt den blivande förvaltningen av försöksgården att
själv avgöra, huruvida den lämpligen borde förvärva medlemskap i ifrågavarande
ekonomiska föreningar eller icke. I händelse av behov bomme givetvis
belopp motsvarande dylika ersättningar att upptagas i lantbrukshögskolans
anslagsäskanden för försöksgården.

Sammanfattningsvis har utredningsmannen föreslagit följande huvudgrunder
för statens övertagande av Flahults försöksgård
jämte inventarier och varubehållning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

1. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den vid
årsskiftet 1936/1937 befunnits och tillträdes den 1 januari 1939.

2. Köpeskillingen utgör .......................... kronor 63,000: —

och skall erläggas på följande sätt:

Köparen övertager betalningsansvaret för svenska mosskulturföreningens
skulder

dels till Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening
enligt mosskulturföreningens lån nr 1879 L, lyft årl933,

kapital ......................... kronor 16,535: —

ränta från “/» 1938 .............. » 241:82 » 16,776:82

dels till samma hypoteksförening enligt mosskulturföreningens
lån nr 8482 E, lyft år 1934,

kapital .......................... kronor 3,915:07

ränta från 4/e 1938 ................ » 92:34 » 4,007:41

dels till aktiebolaget Jordbrukarbanken (avdelningskontoret
i Jönköping),

kapital .......................................... » 10,000: —.

Återstående del av köpeskillingen betalas kontant vid tillträdet
av egendomen eller ........................ » 32,215:77.

3. Sedan staten må hava inlöst de inteckningar, som av mosskulturföreningen
lämnats såsom säkerhet för föreningens under 2 här ovan angivna
lån, äger staten helt disponera dessa inteckningar.

4. Det förutsättes att mosskulturföreningen i god tid före den 1 januari
1939 vidtagit alla på densamma ankommande åtgärder för att med äganderätt
förvärva det å karta tillhörande skriftlig överenskommelse den 10 november
1898 mellan mosskulturföreningen, å ena, samt bruksägaren J. W.
Spånberg, å andra sidan, med litt. A betecknade området å cirka 10 tunnland
utmed västra gränsen av lägenheten Mossfältet mot avstående till områdets
nuvarande ägare, Husqvarna Vapenfabriks aktiebolag, av motsvarande område
vid lägenheten Mossfältets östra gräns, vilket senare område å berörda
karta betecknats som litt. B.

5. Vid försöksgårdens övertagande av staten skola gårdens byggnader vara
väl underhållna samt frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning,
utan att särskild ersättning därför må beräknas, vara verkställda enligt
vanlig å gården tillämpad brukningsplan. Skog må före övertagandet
allenast i normal utsträckning användas för gårdens eget behov.

Besiktning av gården skall äga rum under senare delen av oktober månad
1938 genom en nämnd bestående av tre personer, av vilka Kungl. Maj:t utser
en och mosskulturföreningens styrelse en, varefter de sålunda utsedda ena sig
örn valet av den tredje. Därest vid besiktningen befinnes, att efter årsskiftet
1936/1937 brister uppstått i avseende å gjorda förbehåll rörande byggnaders
underhåll, jordens hävd och brukningssätt samt skogsförbrukningen vid
gården, har denna nämnd att uppskatta värdet av dessa brister, vilket därefter
fråndrages eljest utgående köpeskilling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

6. Efter besiktning och värdering under senare delen av december månad
1938 genom den under 5 här ovan omförmälda nämnd övertager staten vid
tillträdet till normalt försäljningspris i orten vid gården befintliga levande
och döda inventarier, huvudsakligen i den omfattning, vari sådana inventarier
enligt upprättad förteckning förefunnits vid gården i december 193(5
ävensom gårdens varubehållning i huvudsakligen samma omfattning som
framgår av upprättad uppgift över varubehållningen vid årsskiftet 1936/1937.

7. Det förutsättes att staten övertager föreningens arrende av Husqvarna
Vapenfabriks aktiebolag tillhörande området Svartekärr.

Utredningsmannen har meddelat, att vid förhandling med svenska mosskulturföreningens
styrelse den 19 februari 1937 styrelsen förklarat sig för
sin del godkänna sålunda uppgjort förslag till grunder för avtal örn överlåtelse
till staten av försöksgården med därtill hörande inventarier m. m.

Föreningens styrelse häri särskild skrivelse till Kungl. Maj:t
sistnämnda dag angående överlåtelsen i huvudsak anfört följande.

Styrelsen vore av den uppfattningen, att i avtalsförslaget angivet värde å
försöksgården vore omkring 20 procent lägre än densamma bort betinga vid
värdering under rådande relativt gynnsamma förhållanden på fastighetsmarknaden,
därvid styrelsen särskilt framhållit gårdens gynnsamma läge ur ekonomisk
synpunkt samt åkerjordens högt uppdrivna avkastningsförmåga.
Styrelsen har vidare framhållit, att den av utredningsmannen såsom sakkunnig
vid gårdens värdering anlitade domänintendenten Nilsson i Landeryd
åsatt egendomen ett värde, som med 42 procent överstege det i avtalsförslaget
angivna värdet, samt att staten för erhållande av motsvarande gård genom
nyanläggning skulle åsamkas kostnader, som vida överstege nu ifrågasatta
värden. Då överlåtelsen av föreningens försöksgårdar enligt styrelsens
uppfattning borde ses i sammanhang med föreningens framtida verksamhet
och då överlåtelsesummans storlek i och för sig ansetts äga vida mindre intresse
för föreningens framtid än att statsmakternas välvilliga behandling av
dess framtida anslagsäskanden befrämjades, hade styrelsen under förutsättning
att föreningen, som för behandling av frågan inkallats till extra sammanträde,
godkände åtgärden, förklarat sig villig överlåta Flahults försöksgård
emot’erhållande av minst den i förberörda avtalsförslag angivna köpeskillingen
samt under förutsättning att vid överlåtelse av fastighetens inventarier
och förråd tillämpades i avtalsförslaget angivna grunder.

Vidare har styrelsen i nämnda skrivelse velat fästa uppmärksamheten därpå
att vid en eventuell sammanslagning av svenska mosskulturföreningen och
svenska betes- och vallföreningen den blivande föreningens möjligheter att
med egna medel bestrida kostnaderna för erforderliga kompletteringsbyggnader
vid föreningens blivande institution i högsta grad sammanhänga med
de realisationspris, som mosskulturföreningen kunde erhålla för sina försöksgårdar.

Sedan styrelsens skrivelse överlämnats till utredningsmannen, har denne i
anledning av styrelsens sistberörda erinran framhållit, att enligt utredningsmannens
uppfattning värderingarna av föreningens egendom borde göras efter
fullt objektiva grunder och sålunda utan hänsyn till huruvida föreningen
allenast genom relativt höga köpeskillingar skulle kunna bliva i stånd att bi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

draga till byggnadsföretag och dylikt vid den förutsatta ombildade föreningens
institution. Utredningsmannen har vidare yttrat:

Skulle det visa sig, att föreningen efter avveckling av sin försöksgårdsverksamhet
bleve i behov av statligt engångsanslag för att kunna enligt blivande
plan fortsätta sin verksamhet eller uppgå i ny förening med delvis vidgade
uppgifter, borde frågan örn anvisande av sådant anslag prövas i särskild ordning.
I utredningsmannens uppdrag hade ej ingått att verkställa undersökning
angående förutsättningarna för dylikt engångsanslag.

Mot utredningen, såvitt däri avses förslag till avtal örn statens övertagande Yttranden,
av Flahults försöksgård, hava vissa erinringar framställts av lantbruksstyrelsen
och domänstyrelsen. Ämbetsverken hava därvid huvudsakligen uppehållit
sig vid utredningsmannens värdering av försöksgården.

Lantbruksstyrelsen har uttalat, att det av utredningsmannen
åsätta värdet syntes för lågt. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.

Försöksgårdens värde hade av domänintendenten Nilsson uppskattats till i
runt tal 90,000 kronor. Utredningsmannen, som funnit detta värde för högt
beräknat, hade på grund av tillgängliga uppgifter angående saluvärdering av
kronoegendomar i Jönköpings län, avsedda till försäljning år 1937, beräknat
värdet till närmare 63,000 kronor. Enligt vad som framginge av utredningsmannens
redogörelse, hade mosskulturföreningens styrelse i skrivelse till
Kungl. Majit framhållit, att sistnämnda värde vore omkring 20 procent lägre,
än försöksgården bort betinga under rådande förhållanden på fastighetsmarknaden.

Det syntes lantbruksstyrelsen, som örn värdet av Flahult knappast kunde
beräknas på grund av medelvärden för vissa egendomar inom Jönköpings
län, såsom utredningsmannen syntes hava gjort. Flahults jord befunne sig,
såvitt lantbruksstyrelsen hade sig bekant, i sådan kultur, att särskild hänsyn
härtill borde tagas vid värderingen. Detta gällde såväl åkerjorden som framför
allt dåvarande kulturbeten. Örn också domänintendentens värdering
tåge något högt, framför allt i fråga om skogen och skogsmarken, talade
enligt lantbruksstyrelsen uppfattning allt för den mening, som härutinnan
gjorts gällande av mosskulturföreningens styrelse. Det syntes lantbruksstyrelsen
icke skäligt att vid förestående uppgörelse med mosskulturföreningen
värdet av försöksgården Flahult underskattades, så mycket
mindre som utredningsmannen förutsatt, att föreningen ensam skulle svara
för de skulder, varmed dess försöksgård Gisselås belastats utan Kungl. Majlis
medgivande, en förutsättning som jämväl lantbruksstyrelsen funne befogad.

Styrelsen ansåge sig därför böra föreslå, att det av utredningsmannen åsätta
värdet höjdes med cirka 20 procent till i avrundat tal 75,000 kronor, vilket
belopp dock understege det av domänintendenten beräknade med cirka 15,000
kronor.

Domänstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra emot
det i avtalsförslaget upptagna skogsvärdet. Däremot har styrelsen funnit
det för gårdens inägor uppskattade värdet högt, men med hänsyn tili föreliggande
omständigheter ansett sig kunna godkänna även detta.

I fråga örn övriga för statens övertagande av försöksgården i utredningen
angivna grunder har domänstyrelsen med erinran att enligt utredningen särskilda
avtal med svenska mosskulturföreningen förutsattes för övertagande
av Flahults försöksgård och Gisselås försöksgård framhållit, att, såvitt icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 249■

Departementschefen
.

några särskilda omständigheter förelåge, hela affären med mosskulturföreningen
borde uppordnas i ett sammanhang. Styrelsen anför härom vidare:

Härigenom komme en eventuell fordran på ett håll att gå i avräkning å en
eventuell skuld på ett annat håll. I överensstämmelse härmed torde följaktligen
köpeskillingarna för ifrågavarande gårdar böra gäldas genom avskrivning
av kronans fordran hos föreningen å 120,000 kronor, och först i den
mån köpeskillingarna överstege detta belopp genom övertagande av inteckningslån
i Flahult eller kontant utbetalning. Skulle mosskulturföreningen
för sin fortsatta verksamhet vara i behov av anslag, torde denna fråga efter
särskild prövning av föreningens anslagsbehov böra avgöras särskilt för sig.

Domänstyrelsen har slutligen ifrågasatt, huruvida icke befogenheten hos
den i utredningen föreslagna nämnden för uppskattning av brister i avseende
å gjorda förbehåll rörande byggnaders underhåll, jordens hävd och brukningssätt
samt skogsförbrukningen vid gården borde närmare bestämmas.

Svenska mosskulturföreningen, som enligt vad tidigare omnämnts
å föreningssammanträde den 16 februari 1937 behandlat fråga örn
uppgående med svenska betes- och vallföreningen i ny förening, har vid detta
sammanträde enligt inkommet utdrag av protokoll vid föreningssammanträdet
jämväl förehaft frågan om försöksgårdens överlåtande till staten och därvid
förklarat sig godkänna överlåtelse till det pris och i övrigt på de villkor,
som föreslagits av utredningsmannen.

Utredningsmannen föreslår särskilda avtal rörande statens övertagande av
var och en av försöksgårdarna Flahult och Gisselås. Enligt den mening som
framförts av domänstyrelsen borde båda egendomarna överlåtas enligt ett
enda avtal, därvid statens fordringar på grund av inteckningar i Gisselås försöksgård
till ett belopp av 120,000 kronor skulle gå i avräkning mot beloppet
av sammanlagda köpeskillingarna för ifrågavarande två försöksgårdar. I
anledning av domänstyrelsens uttalande torde få erinras, att Flahults försöksgård
av mosskulturföreningen köpts utan anlitande av statsanslag. Lån av
staten hava ej heller sedermera lämnats mot inteckning i Flahult eller eljest
för bedrivande av föreningens verksamhet där. Beträffande Gisselås försöksgård
åter har såsom i det följande skall närmare påvisas såväl den fasta
egendomen som befintliga inventarier så gott som helt anskaffats genom statsmedel,
vilka utlämnats som räntefria lån och under förutsättning, att de ej
skulle återfordras, så länge föreningen innehade och såsom försöksgård brukade
egendomen. Då egendomen till följd av en genom statsmakterna vidtagen
omorganisation av försöksverksamheten övertages av staten, torde det ej
vara berättigat att påfordra realisation av föreningens övriga tillgångar för
täckande så långt ske kan av angivna skuld. Enligt min mening bör därför
såsom utredningsmannen föreslagit särskilda avtal träffas angående övertagande
av var och en av försöksgårdarna, därvid hänsyn tages till olika förhållanden,
som kunna påverka överlåtelsevillkoren.

Värdet av Flahults försöksgård har av utredningsmannen upptagits till

63,000 kronor. Förslaget har godtagits av styrelsen för mosskulturföreningen
vid förhandlingar med utredningsmannen. Därjämte har emellertid styrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalat, att enligt styrelsens mening angivna

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

värde vore omkring 20 procent för lågt, men att överlåtelsesummans storlek i
och för sig ansetts äga vida mindre intresse för föreningens framtid än att
statsmakternas välvilliga behandling av dess framtida anslagsäskanden befrämjades
samt att med hänsyn därtill styrelsen ansett sig böra godkänna det
av utredningsmannen framställda avtalsförslaget. Mosskulturföreningen har
därefter å särskilt sammanträde utan villkor godkänt utredningsmannens förslag.
Såsom framgår av det föregående har lantbruksstyrelsen biträtt föreningsstyrelsens
uppfattning angående försöksgårdens saluvärde och föreslagit
förhöjning av köpeskillingen med cirka 20 procent till 75,000 kronor samt
anfört, att beräkningen, såvitt den avsåge inägorna, knappast kunde, såsom
utredningsmannen syntes hava gjort, verkställas på grund av medelvärden för
vissa egendomar inom Jönköpings län. Domänstyrelsen har å andra sidan
funnit det för gårdens inägor uppskattade värdet högt men med hänsyn till
föreliggande omständigheter ansett sig kunna godkänna detsamma.

Vid en närmare granskning av den sammanställning av saluvärden å kronoegendomar
i Jönköpings län, avsedda att försäljas år 1937, vilken åtföljer
utredningen och som enligt utredningsmannens uppgift tjänat till ledning vid
bedömning av värdet å Flahult tillhörande inägor, befinnes, att utredningsmannen
ingalunda såsom lantbruksstyrelsen förutsätter begagnat sig av sammanställningens
medelvärden utan av dess toppvärden. Härtill kommer, att
utredningsmannen med hänsyn till egendomens användning såsom försöksgård
funnit billigheten fordra, att särskild ersättning lämnas med avsevärt
belopp för viss överbyggnad. Jag finner i likhet med domänstyrelsen utredningsmannens
värdering hög men biträder densamma med hänsyn till de
särskilda förhållanden, under vilka överlåtelsen kommer till stånd. Även i
övrigt biträder jag utredningsmannens i särskild sammanfattning lämnade
förslag till huvudgrunder för avtal örn försöksgårdens övertagande av staten.
Det torde härvid böra framhållas, att den nämnd som angives under
punkterna 5 och 6 i berörda sammanfattning icke skall hava till uppgift att
såsom skiljenämnd bestämma värdet av eventuella brister i avseende å gjorda
förbehåll rörande byggnaders underhåll m. m. eller värdet av inventarier
och varubehållning vid gården. Nämnden bör allenast uppskatta angivna
värden och däröver upprätta instrument avsedda att ligga till grund för definitiva
uppgörelser i berörda hänseenden mellan Kungl. Majit och föreningen.

b. Gisselås försöksgård.

Utredningsmannen anför att tillkomsten ov Gisselås försöksgård äger samband
med statens åtgärder för befrämjande av uppodlingen av myrmark i
Norrland och Dalarna. Då såsom utredningsmannen framhållit villkoren för
försöksgårdens överlåtande till staten väsentligen få anses äga samband med
de omständigheter, under vilka gården tillkommit och utvecklats, torde det
vara nödigt att jämförelsevis utförligt återgiva dessa förhållanden. Utredningsmannen
anför härom i huvudsak följande.

I skrivelse nr 170 den 6 juni 1916 med anledning av enskild motion hade
riksdagen anhållit, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande, huruvida

Utrednings mannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

oeh i vad män åtgärder från statens sida kunde vidtagas till befrämjande av
myrong™ i Norrland och Dalarna samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I motionen hade bland annat
föreslagits, att ett anslag av 34,000 kronor måtte ställas till svenska
mosskulturföreningens förfogande för anläggande av två f ö r s ö k s g å rdar
a myr jord.

i. nS^r-.ve^s? ansående statsanslag för år 1919 hade sedermera svenska mosskultu
rf oren ingen hemställt, bland annat, om anvisande av 10,000 kronor till
anläggande av fasta försöksfält i Norrland för prövande av olika
metoder för dikning och bearbetning av slåltervallar på myrjord samt anläggning
och skötsel av betesvallar på samma jordslag. Försöksfälten, för vilka
anläggningskostnaderna beräknades bliva rätt avsevärda, avsåges att förläggas
till ett pär olika platser, där de kunde kvarbliva under en tid av minst io
ar hos olika myrägare, som genom kontrakt skulle tillförbindas att följa av
föreningens kulturingenjör givna föreskrifter samt sköta fälten mot skälig
ersättning.

... Enligt avgiven proposition till 1919 års riksdag framhöll dåvarande chefen
„ Jordbruksdepartementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t
lämpligheten av att statsmakternas åtgärder för främjande av myrodlingen i
Noi Hand inriktades på att åstadkomma fasta försöksgårdar samt anförde
däiyid, att även örn det syntes ovisst, huruvida mosskulturföreningens förslag
avsage en dylik försöksgård, det dock vore önskligt att det utvecklades därhan.
Departementschefen uttalade jämväl, att försöksgårdarna borde förses
med kreatursbesättning även om därigenom skulle föranledas ytterligare
kostnader. I överensstämmelse med Kungl. Mairts förslag anvisade riksdagen
till mosskulturföreningen 10,000 kronor för inrättande av fasta försök i
Jamtland. Riksdagen framhölle därvid särskilt att i ärendet förebragt utredning
givit vid handen att anläggandet å myrjord i Norrland av fasta försöksgardar
vore ett kraftigt medel till nämnda landsdel snara kolonisation

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 31 december 1918 hade såsom villkor för
mosskulturföreningens åtnjutande av det till fast försöksverksamhet i Jämtland
avsedda anslaget å 10,000 kronor föreskrivits, att planerna för försöken
skulle uppgöras gemensamt av mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå, under vars ledning skulle ställas en försöksgård vid
Alträsk i Överluleå socken, att tillfälle skulle beredas centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet att få vid föreningens liksom vid kemisk-växtbiologiska
anstaltens försöksplatser utföra sådana i centralanstaltens
försöksplan upptagna försök, som det synts fördelaktigt att få förlagda
dit, samt att för åstadkommande av enhetlighet i det av staten bedrivna försöksväsendet
styrelserna för mosskulturföreningen och för kemisk-växtbiologiska
anstalten skulle varje år delgiva styrelsen för centralanstalten plan
för följande års försök vid ifrågavarande försöksplatser för att granskas i
samband med uppgörandet av centralanstaltens försöksplan.

I skrivelse till Kungl. Maj:t angående anslagsbehov för år 1920 hade styrelsen
för mosskulturföreningen erinrat, att den av föreningen avsedda fasta
försöksverksamheten i Norrland enligt statsmakternas mening helst borde
förläggas till en fast försöks- och mönstergård. Styrelsen, som
tillfullo anslöte sig till denna uppfattning, hade låtit verkställa en utredning rörande
härför erforderliga kostnader utöver det belopp å 10,000 kronor, som för
år 1919 anslagits för anordnande av försöksfält. Enligt utredningen skulle
för anläggning och skötsel av en verklig försöksgård förutom anvisade medlen
erfordras ett engångsbelopp av 22,595 kronor, inkluderande bland annat
kostnad för levande inventarier, ett par hästar och 5 kor, samt redskap m. m.
Den gård som härvid avsåges böra ifrågakomma borde innehålla omkring
25 hektar odlingsjord, därav 5 hektar odlad jord. Föreningen utginge ifrån

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

att en sådan gård skulle erhållas på arrende. Efter framställning av
Kungl. Maj:t anvisade riksdagen för år 1920 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, till anläggningskostnader och inventarier för en av svenska mosskulturföreningen
anordnad försöksgård å myrjord i Jämtland 22,600 kronor,
varjämte anvisades särskilda medel till driftkostnader vid försöksgården.

Sedermera hade föreningen under år 1920 anmält till Kungl. Majit, att någon
lämplig gård för försöksändamål icke kunnat erhållas på arrende och
att föreningen därför företagit inköp av en större myr omedelbart
intill Gisselås järnvägsstation i Jämtland. Anläggningskostnaderna
beräknades av föreningen enligt följande tablå:

Inköp av myr ........................................ kronor 8,000

Förberedande undersökningar .......................... » 500

Byggnader ............................................ » 31,000

Dikning .............................................. » 8,925

Odling och plöjning .................................. » 10,000

Stängsel .............................................. » 2,640

Vägar ................................................ » 1,300

Kalk ................................................ » 1,500

Utsäde .............................................. » 4,000

Levande inventarier .................................. » 10,000

Döda inventarier ...................................... » 12,000

Summa kronor 89,865.

Föreningen hade utgått ifrån att till anläggningskostnader kunde även under
de ändrade förhållanden, som inträtt genom att föreningen inköpt i stället
för arrenderat behövlig mark, få användas de för åren 1919 och 1920 anvisade
anslagen av 10,000 och 22,600 kronor. Vidare hade föreningen beräknat
att genom försäljning av foder under åren 1921, 1922 och 1923 kunna
för anläggningskostnadernas likvidering taga i anspråk 13,500 kronor.
Om dessa anslags- och inkomstbelopp avdroges från förenämnda totala kostnadssumma
för anläggning, 89,865 kronor, erhölles en skillnad av 43,765
kronor. Föreningen hemställde med hänvisning härtill örn statsanslag med
sistnämnda belopp, därav å tilläggsstat för år 1921 34,065 kronor och för år
1922 9,700 kronor. Vidare hemställde föreningen om driftkostnadsanslag.

Ifrågavarande myrområde omfattade enligt ett den 16 oktober 1920 dagtecknat
utlåtande av lantbruksstyrelsen 100 hektar borrdikad utmärkt myrjord
och 6 hektar skogbeväxt fastmark. Den uppfyllde enligt lantbruksstyrelsens
förmenande alla fordringar som billigtvis kunde uppställas i fråga
om läge, storlek, jordmån samt lämplighet för försöksverksamhet. Då för
de närmast planerade försöken icke erfordrades större område än 25 hektar,
beräknades att ett avsevärt område funnes tillgängligt som reserv för
framtida utvidgning av försöksverksamheten. Lantbruksstyi''elsen uttalade
vidare, att därest sådan utvidgning icke ansåges böra ifrågakomma, möjligheten
givetvis återstode att efter hand försälja den obehövliga marken.

Enligt proposition i ämnet till 1921 års riksdag beräknades, att det belopp
av 10,000 kronor, som för år 1919 anslagits åt mosskulturföreningen för anläggande
av fasta försöksfält och sedermera av föreningen uppburits, finge
tagas i anspråk för nu ifrågakomna anläggning av försöksgård vid Gisselås.
Det av 1919 års riksdag beviljade anslaget å 22,600 kronor till anläggningskostnader
och inventarier för försöksgård å myrjord i Jämtland hade åter
såsom förslagsanslag, högst, överförts till kassafonden vid 1920 års utgång.
Föreningens beräknade inkomster av foderförsäljning ansåges i propositionen
böra tagas i anspråk för täckande av driftkostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Kungl. Majit föresloge nu, att, frånsett ovanberörda av mosskulturföreningen
lyftade belopp av 10,000 kronor, 80,000 kronor skulle ställas till svenska
mosskulturföreningens disposition såsom låneunderstöd för bestridande
av ifrågavarande anläggningskostnader för försöksgård samt att därav
60,000 kronor skulle anvisas å tilläggsstat för år 1921 och 20,000 kronor
anvisas för år 1922. Beloppen föresloges att uppföras under utgifter för kapitalökning.
Lånen borde vara räntefria. Såsom säkerhet för desamma borde
föreningen lämna inteckningar med bästa rätt i försöksgården vid Gisselås,
dock att mindre betydande inteckning för nyttjanderätt eller dylikt, som
eventuellt kunde belasta egendomen, skulle få kvarstå framför kronans inteckning.
Genom låne- och inteckningsförfarandet ansåges de svårigheter
undanröjas, som eljest skulle uppstå därigenom, att föreningen vore ägare
till en fastighet, vars inköp och iordningställande helt och hållet bekostades
av kronan. De närmare villkoren för lånet borde framdeles kunna bestämmas
av Kungl. Maj hetter vederbörandes hörande.

Vad Kungl. Majit sålunda hemställt hade bifallits av 1921 års riksdag.

Enligt brev den 9 december 1921 har Kungl. Majit ställt det beviljade
låneunderstödet till svenska mosskulturföreningens förfogande att av
statskontoret till föreningen utbetalas sedan föreningen dels genom intyg av
lantbruksstyrelsen styrkt, att under år 1921 å försöksgården uppodlats minst
15 hektar myrjord och uppförts byggnader, som kunde tillsvidare anses erforderliga
för verksamheten därstädes, dels förbundit sig att under år 1922
uppodla minst 10 hektar myr jord, dels till statskontoret överlämnat behörig
skuldförbindelse å hela låneunderstödet, 80,000 kronor, samt såsom säkerhet
härför inteckning med bästa rätt i försöksgården, därvid av låneunderstödet

20,000 kronor finge utlämnas först efter ingången av 1922. Låneunderstödet,
som löpte utan ränta, skulle få åtnjutas av svenska mosskulturföreningen
så länge föreningen innehade och såsom försöksgård enligt de närmare
bestämmelser, som i förenämnda brev stadgades eller eljest kunde komma
att av lantbruksstyrelsen ytterligare föreskrivas, brukade det av föreningen
för ändamålet inköpta området vid Gisselås station å järnvägen Östersund—
Strömsund. Enligt villkoren stadgades slutligen skyldighet för mosskulturföreningen
att uppgöra försöksplaner i samråd med kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå, att underställa dessa centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet samt att lämna centralanstalten tillfälle att utföra egna
försök å försöksgården.

Sedermera har mosskulturföreningen i skrivelse den 22 juli 1922 anhållit,
att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka ett statsunderstöd åt föreningen
av 67,000 kronor för inköp av kreatursbesättning och uppförande av
byggnader vid föreningens försöksgård Gisselås.

Till stöd för framställningen anfördes i huvudsak följande.

Genom Kungl. Majits beslut den 9 december 1921 hade föreskrivits, att
föreningen för erhållande av det av 1921 års riksdag beviljade statslån skulle
uppodla 25 hektar myrjord samt uppföra de byggnader, som tillsvidare kunde
anses vara erforderliga för verksamheten på gården. Så hade emellertid
icke blott skett, utan då det under arbetets gång erhållits möjlighet att på till
synes billiga villkor verkställa odlingen med en fräsmaskin, hade en betydligt
större areal, över 50 hektar, blivit uppodlad och utlagd i försök, en åt -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

gärd, som såväl från försökssynpunkt som i driftekonomiskt hänseende vore
att anse såom särdeles välbetänkt. Då härigenom försöksgårdens öppna
areal blivit mer än dubbelt så stor som från början planerats, vore det klart,
att den ursprungliga planen varken kunde eller borde till alla delar följas
och gällde detta särskilt den omständigheten, att gårdens drift vore avsedd
att baseras på en kreatursbesättning av endast 5 kor och att det producerade
fodret sålunda till huvudsaklig del skulle direkt försäljas. Då varje jordbruk
på myrjord i Norrland till övervägande del måste producera kreatursfoder,
borde en dylik försöksgård för att kunna bliva ett i driftbänseende
verkligt efterföljansvärt föredöme, i stor utsträckning förädla det producerade
fodret till animala produkter av olika slag. I sin egenskap av försöksgård
torde det dock kunna vara lämpligt att driften ordnades så, att minst hälften
av foderskörden förädlades på nyss nämnt sätt, under det att återstoden
direkt försåldes. Härigenom skulle också kunna vinnas utredning örn. vilkendera
av dessa driftplaner som vore mest lönande. För att gården skulle
kunna ordna sin drift efter nyssnämnda riktlinjer, måste den emellertid förses
med en kreatursbesättning av lämplig storlek — 25 å 30 djur — och
såväl på grund härav som genom den betydligt utökade arealen erfordrades
större byggnader än som från början planerats. Först och främst behövdes
en ladugård med plats för 30 nötkreatur och 6 hästar. Vidare en med ladugården
sammanbyggd lada, rymmande omkring 50.000 kilogram hö, samt
arbetarbostäder för fyra familjer och bostad för försöksgårdens föreståndare.
Den byggnad, som enligt den ursprungliga planen uppförts till arbetarbostad
och ladugård, behövdes mer än väl dels till bostad för rättare och
dels till kontor och arbetslokal för diverse vägningar, utförande av höanalyser
och dylikt.

Då det ansåges vara av synnerlig vikt, att försöksgården — belägen i en
trakt med stora odlingsmöjligheter, där statens kolonisationskommitté för
kolonisering godkänt enorma arealer —- snarast möjligt sattes i tillfälle att
fylla sin betydelsefulla uppgift, och då de medel, som hittills beviljats, på
grund av att större areal blivit uppodlad och genom ogynnsamma omständigheter
vid odlingsarbetena, vore förbrukade och ytterligare medel måst
upplånas, påkallade föreningen Kungl. Maj:ts bistånd och anhölle örn ett anslag
eller lån, på samma villkor som det föreningen tidigare beviljade, till
belopp av 67,000 kronor att användas till försöksgårdens bebyggande och
till anskaffande av kreatursbesättning av ren fjällras enligt följande beräkning: Ladugård,

gjuten, brädfodrad med sågspånsfyllning, under

tegeltak, med cementerad gödselstad, vattenledning, hiss

och med installation av mjölkningsmaskin »Omega» .... kronor 24,500

Lada sammanbyggd med ladugården .................... » 3,500

Redskapshus med loft för torkning av höprov............ » 2,000

2 arbetarbostäder, vardera för 2 familjer, å 8,000 kronor. . » 16,000

Föreståndarbostad .................................... » 15,000

Kreatursbesättning: 20 kor och 1 tjur.................... >___6,000

Kronor 67,000.

Först sedan föreningen erhållit möjlighet att på anfört sätt ordna driften
på sin försöksgård, kunde enligt föreningens mening gården i drifthänseende
bliva ett verkligt efterföljansvärt exempel och först härigenom bleve det möjligt
att anordna en rationell betesdrift på den betesvall örn 10 hektar, som
blivit utlagd på försöksgården. Ett praktiskt påvisande av rationell betesgångs
ekonomiska bärighet på Norrlands myrjordar skulle säkerligen kraf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

tigt bidraga till ett snabbare tillgodogörande av de norrländska myrarna för
odlingsändamål, vilket skulle bliva av betydelse för hela landet genom den
ökade produktion av animala produkter, som därigenom skulle kunna åvägabringas.

I utlåtande över mosskulturföreningens framställning anförde lantbruksstyrelsen,
bland annat, följande.

Enligt det ursprungliga förslaget för försöksgårdens drift skulle större
delen av jordens avkastning tillgodogöras genom försäljning av foder, under
det att endast så många djur skulle hållas på platsen, som kunde anses nödvändiga
för fyllande av gårdens behov. Planen omfattade jämväl betesförsök
örn 10 hektar. För utnyttjande av denna betesareal, i den mån densamma
icke kunde utnyttjas för gårdens eget behov, skulle betesdjur mottagas.
Denna möjlighet hade emellertid i en ort med så stora betestillgångar knappast
visat sig stå öppen. Då emellertid lämpligheten att för verkliga betesförsök
anlita främmande betesdjur kunde ifrågasättas, syntes enligt lantbruksstyrelsens
mening starka skäl tala för en ökning av försöksgårdens
kreatursstam — som i det ursprungliga förslaget beräknats till endast 4 kor
— så att möjlighet till utnyttjande av betesmarkerna med egna djur förelåge.
För detta ändamål syntes en djurbesättning av omkring 20 kor jämte
ungdjur och dragare vara behövlig. Enligt vad lantbruksstyrelsen övertygat
sig om, funnes i orten avsättningsmöjlighet för avkastningen från en ladugårdsbesättning
av sådan storlek. Genom en djuruppsättning av angiven
storlek skulle enligt lantbruksstyrelsens förmenande hela betestillgången
samt något mera än hälften av den producerade fodermängden kunna tillgodogöras
vid försöksgården. Den återstående delen av fodret finge följaktligen
avsättas genom försäljning. Genom en sådan anordning skulle en
jämförelse ur ekonomisk synpunkt mellan dessa båda slag av jordbruksdrift
kunna anställas. Emellertid ansåge lantbruksstyrelsen det icke nödvändigt
att gårdens hela djuruppsättning anskaffades på en gång. Enligt styrelsens
mening torde det vara tillfyllest, att till en början 15 kor, 1 tjur och 3 hästar
anskaffades. Föreningen hade beräknat den sammanlagda kostnaden härför
till 6,000 kronor. Detta belopp syntes dock lantbruksstyrelsen vara för knappt
och holle styrelsen före, att för ändamålet erfordrades i runt tal 8,000 kronor.

För en drift i angiven omfattning erfordrades ladugård för 20 kor, ungdjur
och 6 hästar jämte hölada, gödselhus och redskapshus. Med hänsyn
till svårigheten att i orten anskaffa arbetskraft till mjölkning torde maskinmjölkning
böra anordnas. Av antydda skäl borde lämpligen även höhiss
anskaffas. Ur försökssynpunkt komme härtill behovet av vagnvåg. Enligt
lantbruksstyrelsens mening borde uppförandet av ifrågavarande byggnader,
därest de planlades ekonomiskt och med iakttagande av tillbörlig enkelhet,
inklusive kostnaderna för mjölkningsmaskin, höhiss och vagnvåg, kunna
ske för en kostnad av omkring 25,000 kronor.

I orten vore såsom förut framhållits tillgången på arbetskraft ej stor. Lantbruksstyrelsen
erinrade, att med hänsyn därtill enligt föreningens åsikt vid
gården borde beredas fast anställning åt fyra arbetare, förutom rättaren, som
beräknades erhålla bostad i redan befintlig byggnad. För beredande av bostäder
åt nämnda arbetare hade föreningen ansett två nybyggnader, vardera
till en beräknad kostnad av 8,000 kronor, erforderliga. I varje byggnad
skulle två lägenheter inrymmas.

Mot den föreslagna kostnadsberäkningen hade styrelsen ingen erinran att
göra. Emellertid ansåge styrelsen sig i samband härmed böra fästa uppmärksamheten
på möjligheten av att, genom upplåtande av en del utav det
ännu ouppodlade området vid försöksgården till kolonat, erhålla tillgång till

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

arbetskraft i sådan utsträckning, att uppförande av bostadslägenheter kunde
inskränkas till endast en byggnad. Under denna förutsättning skulle behovet
av medel till byggande av arbetarbostäder kunna inskränkas till 8,000
kronor.

Vad anginge frågan om föreståndarbostad funne lantbruksstyrelsen en sådan
väl behövlig. Då emellertid föreståndaren tillsvidare under någon kortare
tid syntes kunna bibehålla sin nuvarande bostad, ansåge lantbruksstyrelsen
sig under dåvarande ekonomiska förhållanden icke böra tillstyrka anvisande
av medel till uppförande av ifrågavarande byggnad.
o Lantbruksstyrelsen erinrade slutligen att belopp tidigare anvisats såsom
låneunderstöd åt föreningen för bestridande av anläggningskostnaderna för
ifrågavarande försöksgård. Då föreliggande medelsbehov, vilket av lantbruksstyrelsen
beräknats till sammanlagt 41.000 kronor, jämväl avsåge
att täcka dylika kostnader, syntes statens mellankomst för ändamålet även
nu böra ske under form av låneunderstöd.

Enligt proposition till 1923 års riksdag framhölle dåvarande departementschefen,
att det vore en angelägenhet av vikt, att för kolonisationen å myrmark
i Norrland föreningen sattes i tillfälle att genom utökning av kreatursstocken
driva försöksgården på ett med vanlig jordbruksdrift jämförligt sätt.
I propositionen föresloges ett statsunderstöd för de av lantbruksstyrelsen
förordade ändamålen till ett belopp av i runt tal 40,000 kronor. Understödet
föresloges böra få form av lån att löpa mot samma ränta som beträffande
egnahemslån och att enligt närmare bestämmelser, som borde ankomma
på Kungl. Maj:t att fastställa, amorteras under viss tid ej överstigande
20 år. Riksdagen hade bifallit detta förslag.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 juli 1923 hade angående villkoren för
detta låneunderstöds åtnjutande bestämts i huvudsak följande.

Såsom säkerhet för lånet skulle ställas inteckningar i försöksgården vid
Gisselås till ett belopp av 40,000 kronor, gällande med förmånsrätt näst efter
de inteckningar å tillhopa 80,000 kronor, som staten i enlighet med Kungl.
Maj:ts beslut den 9 december 1921 erhållit såsom säkerhet för mosskulturföreningen
tilldelade låneunderstöd för bestridande av anläggningskostnaderna
för försöksgården. För ett vart av de första fem åren, räknat från och
med den 1 juli 1923, skulle föreningen erlägga ränta å lyftat låneunderstöd
med fyra procent samt under tiden 1 juli 1928—30 juni 1943 återbetala lånet
medelst annuiteter, uppgående, beräknat efter en räntefot av fyra och tre
fjärdedels procent, under de första fjorton åren till 3,789 kronor årligen och
under femtonde året^ till 3,785 kronor 73 öre. Slutligen föreskreves, att räkenskaperna
för Gisselås skulle föras utan sammanblandning med föreningens
övriga räkenskaper. Lånet utlämnades mot mosskulturföreningens skuldebrev
till riksgäldskontoret den 15 augusti 1923. Inteckning till säkerhet för
lånet beviljades den 30 augusti 1923, varefter inteckningen den 24 oktober
1932 förnyats.

Enligt uttalande av departementschefen i statsverkspropositionen till 1923
års riksdag beräknades att försöksgården från och med den 1 juli 1923 skulle
kunna drivas utan statsbidrag. Något anslag till driftkostnad för budgetåret
1923/1924 begärdes ej av föreningen. Efter framställningar anvisades emellertid
såsom driftkostnader vid försöksgården såsom extra anslag för budgetåret
1924/1925 3,000 kronor, för budgetåret 1925/1926 10,000 kronor och för
budgetåret 1926/1927 12,600 kronor.

Utredningsmannen framhåller i fortsättningen, att det torde hava visat
sig, alt, emot vad som beräknats, försöksgårdens avkastning icke räckt till att
täcka de med försöken förenade kostnaderna. Den vid utlämnandet av bo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

rörda amorteringslån å 40,000 kronor bestämda räntan hade måst tagas i
betraktande vid beräkning av statsunderstöd åt föreningen. Med all säkerhet
kunde förutses, att då amorteringarna enligt lånevillkoren skulle taga sin
början med budgetåret 1928/1929 en mot amorteringsbeloppen svarande höjning
bleve erforderlig för att föreningen skulle kunna fullgöra amorteringsskyldigheten.

Då mosskulturföreningen för Gisselås försöksgård fått vidkännas särskilda
kostnader till avsevärda belopp, hade härav uppstått svårigheter för fullföljande
av föreningens övriga verksamhet. Sådana särskilda kostnader för
försöksgården hade av föreningen bokförts såsom försöksgårdens skuld till
föreningen. Utredningsmannen anför vidare:

I detta läge anhölle mosskulturföreningen i en år 1926 till Kungl. Maj :t inkommen
skrivelse dels att det till försöksgården av 1923 års riksdag beviljade
amorteringslånet å 40,000 kronor måtte avskrivas eller ändras till ett lån på
samma villkor som det av 1921 års riksdag beviljade ränte- och amorteringsfria
lånet, dels ock om ett anslag för upprätthållande av verksamheten vid
försöksgården, därvid visst belopp beräknades till ränta och amortering av
försöksgårdens »skuld» till föreningen.

Till stöd för sin ansökan åberopade föreningen en av särskilda kommitterade
verkställd utredning, innefattande förslag till ordnande av de ekonomiska
förhållandena vid försöksgården m. m.

Lantbruksstyrelsen anförde beträffande förslaget om reglering av uppkomna
skulder för försöksgården i yttrande den 27 augusti 1926 huvudsakligen
följande.

Till en början funne sig lantbruksstyrelsen böra med stöd av ansökningen
och däri meddelade eller styrelsen eljest till buds stående uppgifter lämna en
sammanfattning av föreningens ekonomiska ställning.

Enligt det sammandrag av räkenskaperna för Gisselås försöksgård den
31 december 1925, som bifogats föreningens berättelse över verksamheten under
år 1925, hade föreningen sistnämnda dag följande skulder:

Statslån .......................................... kronor 120,000: —

Amorteringslån hos Jämtlands läns hushållningssällskap

(dikningslån) .................................. » 5,250: —

Skuld till mosskulturföreningen:

av föreningen upplånade medel .. kronor 35,502:90

av den så kallade Torestorpsfonden » 34,040: 59 » 69,543:49

Summa kronor 194,793:49.

Oavsett försöksgårdens lager av skördeprodukter m. m. och det osäkra
värdet av två föreningen tillhörande andelar i en fräsmaskin, svarade emot
dessa skulder följande bokförda tillgångar:

Fastigheten ...................................... kronor 60,000: —

Döda inventarier .................................. » 17,063: 15

Levande inventarier ........................ »_6,350: —

Summa kronor 83,413: 15.

Skulderna skulle således med mer än 100,000 kronor överskrida tillgångarna.
Enligt vad lantbruksstyrelsen kunde bedöma, syntes emellertid dessa
tillgångar jämförelsevis lågt upptagna. Fastigheten, vars byggnader vore

Kungl. Majlis proposition nr 249.

brandförsäkrade till ett belopp av 61,000 kronor, vore taxerad till 60,000
kronor. Detta taxeringsvärde åsattes fastigheten innan ladugård ännu byggts
och torde, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, vid nästa taxering komma
att höjas. Då ladugården med tillhörande lador, enligt uppgift, i uppförande
kostat över 30,000 kronor, syntes det antagligt, att taxeringsvärdet komme
att höjas till omkring 80,000 kronor. De levande inventarierna torde vara
upptagna till ett lämpligt realiseringsvärde och de döda inventarierna något
högre än realiseringsvärdet. Med hänsyn till det i denna översikt ej upptagna
växlande värdet på inneliggande lager syntes det, som örn de verkliga tillgångarna
borde kunna värderas till något över 100,000 kronor och den verkliga
skillnaden mellan skulder och tillgångar till cirka 90,000 kronor.

En närmare granskning av de ovan omförmälda olika skuldposterna visade
följande.

Statslånet utgjordes av förut omförmälda två lån, det ena ett räntefritt.
.stående lån å 80,000 kronor och det andra ett amorteringslån å 40,000 kronor.
Dessa lån hade använts huvudsakligen för fastighetens inköp, uppodling och
partiella bebyggelse.

I samband med åkerjordens uppodling beviljade Jämtlands läns hushållningssällskap
den 16 december 1920 föreningen till dikning ett lån å 8,750
kronor av medel, som av statens odlingskommitté ställts till sällskapets förfogande.
Lånet, som vore räntefritt, skulle återbetalas under åren 1924—
1928 med en femtedel eller 1,750 kronor årligen. Sista amorteringen av detta
lån utginge således under budgetåret 1927/1928.

Det belopp svenska mosskulturföreningen gottskrivit sig såsom fordran
hos försöksgården utgjorde den 31 december 1923 sammanlagt 43,138 kronor
60 öre, men hade under 1924 sjunkit, så att detsamma vid årets slut utgjorde
42,272 kronor 53 öre. Under 1925 stegrades emellertid försöksgårdens
»skuldsumma» till 69,543 kronor 49 öre. Denna stegring hade, såvitt lantbruksstyrelsen
kunnat utröna, i huvudsak uppstått dels genom nybyggnader
till en kostnad av 10,823 kronor, dels ock genom nyinköp av levande och döda
inventarier till ett belopp av 7,529 kronor. Till en del hade stegringen jämväl
förorsakats därav att inkomsterna av försålda skördeprodukter från försöksgården
under 1925 endast uppgått till cirka 3,000 kronor emot beräknade
cirka 10,000 kronor, vilken siffra dock delvis uppvägdes därav, att det vid
årets slut inneliggande lagret av skördeprodukter varit osedvanligt stort.

För att tillgodose försöksgårdens behov hade föreningen dels anlitat 34,040
kronor 59 öre från den så kallade Torestorpsfonden, som uppstått genom
försäljning av föreningens försöksgård å kärrmark Torestorp och avsetts
för upprättande av en ny försöksgård å kärrmark, dels ock själv upplånat
ett belopp av 35,502 kronor 90 öre.

I likhet med mosskulturföreningen funne lantbruksstyrelsen försöksgårdens
ekonomiska ställning ohållbar. Ett rationellt ordnande
av dess ekonomi ansåges oundgängligt.

Föreningen hade såsom en åtgärd i denna rikting hemställt, dels att föreningens
senaste statslån måtte avskrivas eller förändras till ett stående räntefrilt
lån, i vilket fall föreningen för sin del vore villig avskriva 20,000 kronor
å försöksgårdens skuld till Torestorpsfonden, dels ock att i försöksgårdens stat
för de närmaste 10 åren måtte få upptagas ett så stort belopp, att gårdens
återstående skuld utöver de räntofria statslånen bleve gäldad.

Sedan lantbruksstyrelsen härefter redogjort för de villkor, varunder berörda
amorteringslån å 40,000 kronor utlämnats till mosskulturföreningen, anförde
styrelsen vidare.

Utan att lantbruksstyrelsen i detta sammanhang ville ingå på den bokfö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ringstekniska frågan om det lämpliga uti att staten, i stället för att å respektive
anslagstitlar bevilja erforderliga anslag till räntor, utlämnade räntefria
lån, holle lantbruksstyrelsen med hänsyn till rådande praxis i detta hänseende
och särskilt till de villkor, varunder 1921 års statslån för försöksgården beviljats,
före, att villkoren för tillgodonjutande av det föreningen utav 1923 års
riksdag beviljade lån borde ändras. Att därvid, såsom föreningen i första
hand hemställde, helt och hållet avskriva lånet, funne lantbruksstyrelsen ur
statens synpunkt icke lämpligt, utan vidhölle tidigare uttalad uppfattning, att
lånet borde vara stående och räntefritt. Som styrelsen redan anfört, vore
fastigheten visserligen för närvarande icke taxerad till högre belopp än 60,000
kronor, men torde dess värde såsom nämnt överstiga detta belopp, och tänkbart
vore, att framdeles med hänsyn till penningvärdets fall värdet kunde
ytterligare stiga. Under sådana förhållanden funne lantbruksstyrelsen det
ur statssynpunkt riktigast, att slaten icke efterskänkte ifrågavarande skuld.

Såsom villkor för föreslagen förändring av villkoren
för statslånet borde i första hand fordras, att föreningen avskreve
en del av sina fordringar hos försöksgården. Detta vore visserligen
icke möjligt i fråga om de medel, föreningen själv upplåna! för ändamålet,
men kunde däremot ske i fråga om medel, som anlitats ur Torestorpsfonden.
Föreningen hade också själv föreslagit, att av det härur lånade beloppet

20,000 kronor skulle avskrivas. Ifrågavarande fond uppginge den 1 januari
1926 till 41,327 kronor 83 öre, varav, enligt vad ovan angivits, 34,040 kronor
59 öre utlånats till försöksgården Gisselås. Det kunde givetvis ifrågasättas,
att hela denna fond foges i anspråk för gäldande av föreningens skulder för
försöksgården. Då emellertid fonden såsom nämnt utgjordes av köpeskillingen
för en försåld försöksgård å kärrjord och avsatts för inköp av en ny sådan,
ville lantbruksstyrelsen icke påyrka en sådan åtgärd. Däremot funne
styrelsen det skäligt, att 20,000 kronor av fondens medel avskreves för ändamålet.

Därigenom skulle försöksgårdens skuldsumma utöver de stående statslånen
och det 1928 slutamorterade dikningslånet, därest icke sedan den 1 januari
1926 nya skulder gjorts, utgöra 49,543 kronor 49 öre eller i runt tal 50,000
kronor.

För att försöksgårdens ekonomi icke ånyo skulle rubbas, vore det emellertid
enligt lantbruksstyrelsens förmenande oundgängligen nödvändigt, att såsom
villkor för den sålunda föreslagna regleringen ytterligare stadgades, att
nyssnämnda skuldbelopp icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande ökas, vid
äventyr att det skulle åligga föreningen att av tillgängliga medel i fonder eller
eljest omedelbart täcka lån, som upptagits utan dylikt medgivande.

Emellertid måste, om försöksgårdens ekonomi skulle anses ordnad, jämväl
den återstående räntebärande skuldsumman å 50,000 kronor åtminstone så
småningom försvinna. Föreningen hemställde därför också om medgivande
att årligen i sin stat för ränta och amortering av berörda skuld upptaga så
stort belopp, att skulden genom jämna annuiteter försvunne under loppet av
10 år. Lantbruksstyrelsen funne åtgärder i detta syfte nödvändiga och ville
i detta sammanhang erinra därom, afl Kungl. Maj:t och riksdagen under en
följd av år medgivit, att i det statförslag, som legat till grund för bestämmande
av statsbidrag till Sveriges utsädesförening, finge förutom räntor upptagas
jämväl 5,000 kronor till amortering av föreningens skulder. Styrelsen
ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke amorteringstiden lämpligen borde
utsträckas något. Enligt styrelsens beräkning skulle för en amortering av
nämnda summa under 10 år och efter en till 4V2 procent beräknad räntefot
behövas ett årligt belopp av 6,318 kronor eller i runt tal 6,300 kronor. Vid
en amorteringstid åter av 15 år skulle för ändamålet behövas endast 4,655

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kronor 22 öre per år, en summa, som med hänsyn till att skuldbeloppet icke
uppinge till fullt 50,000 kronor skäligen torde kunna avrundas till 4,500
kronor. Lantbruksstyrelsen ansåge sig böra tillstyrka, alt detta belopp finge
medräknas i den stat, som lades till grund för beviljande av årliga anslag till
försöksgårdens drift. Efter 15 år eller från och med budgetåret 1942/1943
skulle försöksgården då vara fri från räntebärande skulder.

Statskontoret, vars yttrande över föreningens ansökan inhämtades,
anförde i skrivelse den 28 september 1926 följande beträffande den ifrågasatta
skuldregleringen.

Oaktat statens understöd till försöksgården betydligt överstigit vad som ursprungligen
varit avsett, hade försöksgårdens ekonomiska ställning alltjämt
försämrats och syntes för det dåvarande fullständigt ohållbar. Det kunde
därför starkt ifrågasättas, huruvida statsunderstöd längre borde lämnas ett
företag, som, efter allt att döma, torde hava ringa utsikter att bära sig.

Därest emellertid statsmedel ansåges fortfarande böra anvisas för ändamålet,
funne statskontoret i likhet med lantbruksstyrelsen det vara nödvändigt
att rationellt ordna försöksgårdens ekonomi. Statskontoret ville därför icke
motsätta sig ändring av villkoren för åtnjutande av statslånet på sätt lantbruksstyrelsen
hemställt.

Departementschefen yttrade enligt statsverkspropositionen till 1927 års
riksdag i huvudsak följande.

I anledning av statskontorets uttalande rörande den bristande ekonomiska
bärigheten av verksamheten vid försöksgården erinrade departementschefen
därom, att här icke vore fråga om ett affärsföretag, vars drift i första hand
måste vara inriktad på att lämna ett direkt ekonomiskt utbyte. Gården hade
anskaffats såsom medel för en försöksverksamhet avseende utforskande av
lämpligaste metoderna för ett ekonomiskt lönande jordbruk på myrjord i
inre Norrland. Först vid omsättning i det praktiska jordbruket av de vid
försöksgården vunna resultaten kunde prövas vinsten för den enskilde och
det allmänna av där nedlagda kostnader. Departementschefen holle före,
att försöksgården vid Gisselås hade en mycket betydelsefull uppgift att fylla
för det norrländska jordbruket och att värdet av den vid försöksgården bedrivna
verksamheten väl torde motsvara statens uppoffringar därför.

För uppredande av det brydsamma ekonomiska läge, vari försöksgården
vid Gisselås befunne sig, ville departementschefen tillstyrka det av lantbruksstyrelsen
därutinnan framställda förslaget, innebärande bland annat en förändring
till stående, räntefritt lån av förut berörda av 1923 års riksdag beviljade
låneunderstödet till mosskulturföreningen. Förslaget, vilket tillika
innebure en avskrivning från mosskulturföreningens sida av 20,000 kronor å
dess tillgodohavande hos försöksgården, syntes med minsta möjliga uppoffring
för staten ägnat att på ett effektivt sätt lösa förevarande fråga. Beträffande
de av lantbruksstyrelsen föreslagna villkoren, mot vilka departementschefen
icke hade något att erinra, ville departementschefen särskilt betona
nödvändigheten av att föreningens skulder efter den föreslagna regleringen
icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande okas.

Med avseende å beräknandet av anslag för försöksgårdens drift för budgetåret
1927/1928 syntes intet vara att erinra mot att, liksom skett beträffande
Sveriges utsädesförening, ett visst belopp beräknades för amortering av mosskulturföreningens
återstående räntedragande skuld. Ej heller gåva: det av
lantbruksstyrelen i sådant avseende föreslagna beloppet 4,500 kronor anledning
till invändning.

Med bifall till förslag av Kungl. Majit medgav 1927 års riksdag, all det av
1923 års riksdag såsom låneunderstöd åt mosskulturföreningen anvisade an Bihang

lill riksdagens protokoll 1937. 1 soini. Nr 219.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

slaget å 40,000 kronor finge förändras från räntebärande amorteringslån till
stående ränte fritt lån att fortfarande tillgodonjutas under de av
departementschefen angivna villkoren. Något nytt statligt låneunderstöd har
därefter ej anvisats för försöksgården.

Utredningsmannen anför vidare, att enligt tillgängligt äganderätt sbevis
mosskulturföreningen den 9 januari 1922 erhållit lagfart å försöksgården,
Vso mantal Gisselås 230 i Hammerdals socken, varefter icke någon förändring
i äganderättsförhållandena rörande fastigheten förekommit.

Ett den 3 november 1936 utfärdat gravationsbevis angående fastigheten
utvisar, att densamma icke besvärades av andra inteckningar än
följande, som däri fastställts nedan angivna dagar:

1) 1851 den 28 februari, § 25, och senast förnyats den 11 oktober 1877,
§ 43, uti bland annat 1 tunnland, Wifsta Varvs bolag till säkerhet för fri
dispositionsrätt till stränder och vattendrag m. m. enligt avhandling den 30
oktober 1850 och tillägg den 20 januari 1851 med Nils Nilsson d. y.;

2) 1919 den 13 januari, § 9, efter ansökan den 16 januari 1918, ä? 24, uti
13/240 mantal, Anders Nilsson och hans hustru Karin Nilsson till säkerhet
för födorådsförmåner enligt kontrakt den 25 oktober 1917 med Nils och
Anders Andersson;

3) 1922 den 9 januari, § 6, och förnyats den 4 maj 1931, § 351, uti här
ifrågavarande fastighet för tjugutusen (20,000: —) kronor med 5 °/o ränta
enligt skuldebrev den 22 november 1921 av svenska mosskulturföreningen till
innehavaren, vilken inteckning enligt anteckning i inteckningsprotokollet den
22 juli 1936, § 335, innehades av statskontoret;

4) samma dag, § 7, och förnyats den 4 maj 1931, § 352, uti här ifrågavarande
fastighet för sextiotusen (60,000:—) kronor med 5 % ränta enligt
skuldebrev den 22 november 1921 av svenska mosskulturföreningen till innehavaren,
vilken inteckning enligt anteckning i inteckningsprotokollet den 22
juli 1936, § 336, innehades av statskontoret;

5) 1923 den 30 augusti, § 159, och förnyats den 24 oktober 1932, § 149, uti
här ifrågavarande fastighet för fyrtiotusen (40,000: —) kronor med ränta enligt
skuldebrev den 15 augusti 1923 av svenska mosskulturföreningen till Riksgäldskontoret
eller order.

Av utdrag av jord register har inhämtats, att fastigheten har en ägovidd
av tillhopa 96.42 hektar. Denna areal är i jordregistret redovisad som
avrösningsjord.

Enligt uppgift utgöres 56 hektar av fastighetens areal av åkerjord. Denna
är till en yta av 41.8 hektar insådd till vall. Återstoden, 14.2 hektar, är
öppen jord, som årligen upplöjes.

Enligt ett av utredningsmannen åberopat instrument över den 7 december
1936 genom agronomen A. V. Zingmark, Umeå, jämte nämndemannen Andreas
Andersson, Gisselås, verkställd beskrivning och värdering
av fastigheten jämte tillhörande inventarier finnas å fastigheten följande
byggnader.

Huvudbyggnad i två våningar, upptagande i längd 15.4 m., i bredd

7.0 m. och i höjd på väggband 5.3 m. Byggnadens sockel vore av betong.
Väggar, av timmer, vore utvändigt försedda med stående panel och läkt. Yttertaket
vore av spån. Byggnaden, uppförd år 1920, vore i gott stånd, och

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kunde, etter komplettering med uppvärmningsanordning för rum belägna i
byggnadens norra del, användas för bostadsändamål.

Följande utrymmen funnes:
i nedre våningen:

runi, 4.2 X 7.4 m., försett med öppen spis,

» , 4.0 X 2.3 m., utan värmeanordning,

» , 4.1 X 3.26 m., försett med användbar kakelugn,

jungfrukammare, 2.7 X 2.0 m., uppvärmes genom elektriskt element,
kök, 3.5 X 3.3 m., försett med järnspis,
serveringsrum, 3.2 X 2.3 m., utan värmeanordning,
hall med trappunngång, utan värmeanordning,
skafferi, anbringat i utbyggnad för köksingång,
garderob;

i övre våningen:

rum, 3.6 X 4.45 m., försett med kakelugn, icke användbar,

» , 3.6 X 4.9 m., försett med kakelugn, icke användbar,

» , 4.0 X 5.3 m., försett med kakelugn, användbar,
kök, 3.3 X 3.5 m., försett med järnspis,
passage, 2.1 X 3.9 m., utan värmeanordning,
badrum, 1.6 X 3.3 m., utan värmeanordning,
hall, utan värmeanordning,

2 st. garderober.

I rum belägna i byggnadens norra del vore uppvärmningsanordningarna
såsom ovan berörts bristfälliga eller oanvändbara. I nedre våningens stora
rum kunde där befintlig öppen spis icke tillfredsställande uppvärma rummet.

En detalj i byggnadens konstruktion, som med tiden ansetts medföra fara
för byggnadens bestånd, hade omnämnts. Sockeln, som ursprungligen vöre
anlagd för ladugård, ginge c:a 6 cm. utanför vägglivet. På den utskjutande
sockelkanten samlades nederbördsvatten, som uppsöges av intilliggande trävirke
och medförde fara för virkets förstörelse.

Jordkällare med väggar och tak av "trä; i bristfälligt skick.
Uthusbyggnad i mindre gott skick, innehållande avträden, vedbodar
och en mindre ladugård.

Byggnaden hade beräknats få stå kvar tills vidare i befintligt skick.
Ekonomibyggnad, uppförd 1924—1925, omfattande i en avdelning
å 60 m. längd, 9.3 m. bredd och 4.9 m. höjd på väggband. Djurstallar med
utrymmen för foder och strö och gödselrum samt i en med denna i vinkel tillbyggd
länga av 25 m. längd, 9.3 m. bredd och 4.9 m. höjd, loge, redskapslider
och magasin.

Längan för djurstallar vore uppförd med väggar av hålteglet »Centa».
Samtliga bjälklag vore av järn med inbyggd isolering av trä och överbyggt
skullegolv av betong. Rymlig foderskulle funnes ovanför stallarna med väggar
och takkonstruktion av trä. Yttertaket vöre av spån.

Djurstallarna innehölle följande utrymmen. Ladugård med plats för 28
klavbundna djur, kalvkättar, rovrum samt mjölkrum. Golv av cementplattor.
Häststall med plats för 5 hästar och unghäststall med plats för 8 djur.

Den i vinkel tillbyggda längan vore uppförd av stolpresning med stående
vtterpanel och läkt under spåntak. Från stallängan hade denna byggnad en
längd av 25 meter, varav loge omfattade 10 meter, övrig del av byggnaden,
15 meter i längd, innehölle i bottenvåningen redskapslider och därovanför
två magasinsutrymmen örn vardera 150 m2 golvyta.

Ekonomibyggnaden hade befunnits vara i gott skick. Särskilt hade ari -

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

märkts, att densamma med undantag av yttertaket av spån, vore byggd på
ett varaktigt sätt.

Några smärre anmärkningar hade dock anmälts. Väggarna i djurstallarna
vore icke tillräckligt isolerade för att förhindra fuktbildning, vartill även
varmtakens konstruktion i någon mån bidroge. Ävenledes vore socklarna
icke isolerade mot frost. Någon större olägenhet av att en tid framåt använda
stallarna i befintligt skick hade icke ansetts uppstå. Den elektriska
installationen, som vore av undermåligt utförande, hade ansetts snarast böra
omläggas.

Arbetarbostad, längd 12.3 m., bredd 8.8 m., höjd på väggband 3.5
m., innehållande utrymmen för två lägenheter om vardera 2 rum och kök.
Byggnaden vore uppförd år 1923. Dess sockel vore av betong, väggarna av
hålteglet »Centa», taket av spån. Endast en lägenhet vore fullt färdig. Byggnaden,
enligt beskrivningen till synes i gott skick, hade uppgivits vara kall
och fuktig.

Foderlada, 16 X 8 m. och 5 m. höjd på väggbandet, av resvirke och
med tak av spån. Byggnaden vore i gott skick.

Som av förestående framginge, vore samtliga yttertak av spån.
Då taken nu vore 11—16 år gamla, finge de inom en nära framtid, 5 å 10 år,
omläggas. Takkonstruktionerna vöre så väl tilltagna, att även tyngre och
mera varaktiga tak kunde påläggas.

Fastigheten är enligt tillgänglig handling för år 1936 åsatt ett tax eringsvärde
av 50,000 kronor.''

Beträffande saluvärdet å fastigheten anför utredningsmannen följande.

De anlitade värderingsförrättarna funne, att med hänsyn till jordbrukets
omfattning och ensidiga karaktär av torvmarksjordbruk saluvärdet torde
bliva lågt, förslagsvis 30,000 kronor. Mot ett sådant värderingssätt hade å
andra sidan ansetts tala, att jordbruket vore väl lämpat för en försöksgård
av ifrågavarande slag, och att jordens ensidiga karaktär icke vöre en nackdel,
då odlingsfrågor beträffancte torvmark skulle undersökas. Ett annat sätt
för värdering hade angivits beft i ett beräknande av anläggningsvärdet, varifrån
finge avdragas husröta och dylikt samt den nytta innehavaren haft av
egendomen. Denna värderingsform hade heller icke ansetts giva godtagbart
resultat.

Värderingsförrättarna hade därför ansett lämpligast att såsom värde å
fastigheten angiva taxeringsvärdet. Fastigheten hade sålunda saluvärderats
till 50,000 kronor.

Det har synts utredningsmannen lämpligast, att köpeskillingen för fastigheten
utginge i överensstämmelse med taxeringsvärdet, 50,000 kronor.

Svenska mosskulturföreningen tillhörande inventarier
å fastigheten hava upptagits i särskild förteckning med värden angivna av
värderingsförrättarna. De levande inventarierna, utgörande 1 arbetshäst, 1
tjur, 27 kor och 6 ungdjur, hava därvid upptagits till ett värde av 7,805
kronor, de döda inventarierna till 6,421 kronor. Ifrågavarande inventarier
ha sålunda tillsammans värderats till 14,226 kronor. Beloppet har synts
utredningsmannen godtagbart men ansetts böra skäligen avrundas till 14,000
kronor.

Vidare har angivits, att vid försöksgården funnes ett parti inventarier
tillhörande gårdens föreståndare agronomen M. Stenberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Dessa inventarier hava jämväl förtecknats i instrumentet och upptagits till ett
värde av 1,145 kronor. Utredningsmannen anför härom:

Inventarierna hade ansetts erforderliga för försöksgårdens brukning och
torde lämpligen böra övertagas av staten vid tillträdet av försöksgården.
Åsätta värden å de Stenberg tillhöriga inventarierna torde ej böra äga annan
betydelse än att tjäna till ledning vid medelsanvisningen vid tillträdet. Lämpligen
borde kort före tillträdet slutlig värdering av ifrågavarande inventarier
ske genom den institution som finge sig anförtrodd förvaltningen av försöksgården
eller således lantbrukshögskolan.

I köpet av försöksgården har ansetts böra ingå mosskulturföreningens inventarier
å gården ävensom varubehållning vid tiden för tillträdet den 1
januari 1939. Denna varubehållning, bestående av hö och torkat grönfoder
av 1938 års skörd ävensom halm, har ansetts böra beräknas vara tillräcklig
för födande av kreaturen vid gården intill dess betesgången på marken normalt
beräknas taga sin början. Värdet har uppskattats till omkring 3,000
kronor.

Utredningsmannen har vidare anmält, att vid gården funnes tio unghästar,
1 å 2 år gamla, tillhöriga mosskulturföreningen och anskaffade för att erhålla
möjlighet för föreningen att genom utfodring av dessa finna åtgång
för en del av den höskörd, som produceras å gården men för vilken avsättning
genom försäljning icke under de senaste åren kunnat erhållas. Härom
anföres vidare:

Dessa unghästar inginge sålunda icke i den besättning, som normalt funnes
å gården för dennas drift. De köpeskillingar, som erhölles vid försäljning
av unghästarna, kunde ur synpunkten av föreningens rätt att förfoga
över dem jämställas med erhållna likvider för försålt stråfoder. Med hänsyn
härtill borde unghästarna icke inräknas bland de inventarier, som i samband
med det avsedda köpet av försöksgården överginge till staten.

Beträffande fastigheten graverande statslån anför utredningsmannen
följande.

Såsom torde hava framgått av lämnad beskrivning över försöksgårdens
tillkomst och omständigheterna vid dess utveckling och därför erforderlig
kreditgivning, hade det icke varit statsmakternas mening att av mosskulturföreningen
återfordra lämnade lån för försöksgården, tillhopa 120,000 kronor,
så länge föreningen dreve densamma. Då nu genom statsmakternas
beslut försöksgården förutsattes skola övergå till staten, kunde återbetalning
till någon del för de erhållna statslånen icke skäligen påfordras. Å
andra sidan borde föreningen, som verkställt uppodling av fastigheten och
anskaffning av levande och döda inventarier huvudsakligen med anslag av
statsmedel och som årligen erhållit statsanslag för försöksgårdens drift, ej
annat än kvittningsvis tillerkännas likvid för fastigheten, inventarierna och
den påräknade varubehållningen.

Ytterligare anför utredningsmannen i huvudsak följande angående ifrågasatta
villkor för försöksgårdens överlåtande till staten.

Såsom tidigare nämnts tillförsäkrades mosskulturföreningen genom beslut
vid 1927 års riksdag ett årligt anslag av 4,500 kronor för vart och ett av budgetåren
1927/1928—1941/1942 för amortering och förräntning av vissa kost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Hader för försöksgårdar, upptagna till ett belopp av 49,543 kronor 49 öre.
Vid annuiteternas bestämmande räknades med en räntefot av 4 V2 procent.
Denna räntefot torde ej hava ansetts såsom fixerad för den tid varunder annuiteterna
utginge utan närmast hava tjänat till ledning vid beräkningen av
annuiteternas belopp och den tid som behövde förflyta innan försöksgården
bleve frigjord från räntedragande skuld. Föreningen hade under den tid
annuiteterna utgått tillämpat en växlande ränta, beräknad å hela den skuld
som föreningen enligt dess räkenskaper påfört försöksgården, och vilken skuld
ej med konsekvens hänfört sig till det belopp, som enligt förutsättningarna
för statsmakternas beslut år 1927 tänktes enbart skola belasta försöksgården.
A ena sidan hade föreningen vid ett tillfälle i räkenskaperna för försöksgården
avskrivit föreningens beräknade tillgodohavande för återstoden av den
s. k. Torestorpsfonden, då utgörande 14.263 kronor 69 öre. Ä andra sidan
hade föreningen vid åtskilliga tillfällen i räkenskaperna för försöksgården
påfört denna olika belopp såsom nytillkommen skuld till föreningen. Härav
hade uppstått det resultat, att försöksgården enligt räkenskaperna påförd
skuld till föreningen vid utgången av sistförflutna budgetår varit större än
den skulle hava varit vid en strikt tillämpning av den år 1927 fastställda
amorteringsplanen. Föreningens representanter hade såsom skäl till försöksgårdens
belastande med nya »skulder» till föreningen angivit, att de årligen
anvisade statsanslagen för gårdens drift varit alltför knappa och tvingat
föreningen till upprepad skuldsättning för försöksgårdens räkning. Vidare
hade vissa av försöksgårdens föreståndare gjorda utlägg för gården icke blivit
av föreningen återbetalade, utan påförts försöksgården såsom skuld till
föreståndaren. Sålunda hade försöksgårdens skuld till föreningen och föreståndaren,
efter rättelse av viss felföring i tidigare bokslut, enligt räkenskaperna
för sistförflutna budgetår skolat utgöra 29,516 kronor 44 öre. Föreningsrepresentanterna
hade till en början gjort anspråk på ersättning dels
för det belopp, som enligt 1927 års beslut skolat av statsmedel utgå tili föreningen
i ersättning för föreningens utlägg för försöksgården efter avdrag av
redan erlagda amorteringsbelopp, dels för de ytterligare belopp, vilka i anledning
av anslagens otillräcklighet anskaffats för gårdens drift och därefter
påförts densamma såsom skuld.

Det syntes utredningsmannen vara rättvist att föreningen, som genom 1927
års riksdagsbeslut tillförsäkrades rätt till ersättning för en del av
dess utlägg för försöksgården, nämligen 49,543 kronor 49 öre,
vid försöksgårdens övertagande av staten den 1 januari 1939 erhölle vad som
vid denna tidpunkt ej amorterats å nu nämnda summa. För bestämmande
av det resterande beioppet vore givetvis nödvändigt att känna den räntefot,
som under amorteringstiden skolat tillämpas. Såsom förut anförts hade ett
strikt följande av amorteringsplanen räkenskapsmässigt ej skett. Härav hade
blivit en följd, att de räntebelopp, som enligt räkenskaperna tillgodoförts
föreningen, ej gåve ett fullt tillfredsställande resultat och därigenom icke
lämpligen kunde begagnas vid framräknande av annuiteternas amorteringsdel.
1 stort sett skulle en tillämpning av bokföringen på denna punkt lända
föreningen till någon förlust. Så hade exempelvis under viss tid över huvud
taget icke någon ränta å kapitalet beräknats, varigenom givetvis en alltför
stor del av annuiteten för ifrågavarande period kommit att i räkenskapen
förås såsom amortering.

För att vinna en rationell lösning av förevarande spörsmål hade utredningsmannen
och föreningens styrelse enat sig därom, att för hela amorteringsperioden
borde beräknas en ränta av fyra procent. Denna räntesats
överstege bankernas inlåningsränta, men understege den högsta ränta, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

enligt det föregående utginge för av föreningen i hypoteksförening upplånat
kapital. Vidare understege denna räntesats något den ränta, varmed räknats
vid fastställandet av omförmälda amorteringsplan för försöksgården.

Med tillämpning av den sålunda föreslagna beräkningsmetoden har erhållits
vid utgången av budgetåret 1935/1936 en rest å det ursprungliga beloppet,
49,543 kronor 49 öre, av 22,892 kronor 74 öre. Vid tidpunkten för statens
övertagande av försöksgården eller den 1 januari 1939 har resten beräknats
utgöra'' 13,642 kronor 41 öre. Detta belopp har av utredningsmannen
ansetts böra utbetalas till svenska mosskulturföreningen.

Då föreningen enligt vad i det föregående anförts genom riksdagens beslut
år 1927 befriats från skyldighet att förränta och amortera ett tidigare till
föreningen för försöksgårdens räkning utlämnat lån å 40,000 kronor, på villkor
att föreningen ej utan Kungl. Maj:ts medgivande iklädde sig nya skulder
för försöksgården samt något sådant medgivande ej inhämtats, har utredningsmannen
ansett sig förhindrad att föreslå anlitande av statsanslag för
betalning av försöksgården påförd skuld utöver ej amorterad del av föreningens
tillgodohavande enligt 1927 års riksdags berörda medgivande. Utredningsmannen
har härjämte erinrat, att frågan om försöksgårdens driftanslag
blivit årligen prövad av Kungl. Majit och riksdagen och framhåller, att föreningen
icke torde kunna vid försöksgårdens försäljning påräkna en revision
av berörda anslagsbeslut. Utredningsmannen anför vidare:

I tidigare framställt förslag angående grunder för statens övertagande av
Flahults försöksgård hade föreslagits, att på visst sätt utsedda syne- och
värderingsmän skulle under senare delen av 1938 träda i verksamhet
för besiktning av fastigheten och värdering av inventarier m. m. För försöksgården
Gisselås vidkommande erfordrades ej värdering av mosskulturföreningen
tillhörande inventarier, enär dessa förutsattes ingå i köpet. En
inventering av den lösa egendomen borde likväl komma till stånd, lämpligen
i samband med ovan föreslaget övertagande av försöksgårdsföreståndaren
tillhörande å försöksgården brukade inventarier. Denna inventering hade
lämpligen ansetts böra ske genom person, som utsåges av lantbrukshögskolans
styrelse, under vars förvaltning försöksgårdarna bleve ställda. Det bleve
därvid naturligt att till inventeringsman utsåges Ultuna egendoms förvaltare,
som enligt den nya försöksorganisationen komme att utöva den närmaste
tillsynen över försöksgårdarnas drift. Denna inventering borde beräknas
ske under senare delen av december månad 1938.

Gården tillhörande byggnader finge förutsättas skola underhållas väl före
tillträdet. Frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning borde
vara utförda enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan. Härför finge
föreningen ej påräkna ersättning av staten.

Till kontroll att dessa förutsättningar vid köpet blivit iakttagna borde lantbrukshögskolans
styrelse ombesörja att .särskild besiktning av gårdens byggnader
och brukningssätt kommit till stånd. Besiktningen torde böra ske under
senare delen av september månad 1938.

Instrument över besiktnings- och inventeringsförrättningarna borde givetvis
upprättas och insändas till Kungl. Majit eller den myndighet, åt vilken
Kungl. Majit kunde hava uppdragit att fullgöra köpet. Det finge sedan ankomma
på Kungl. Majit eller berörda ställföreträdande myndighet att pröva
verkan av eventuellt framställda anmärkningar enligt instrumenten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Utredningsmannen har sammanfattat de föreslagna huvudgrunderna i avseende
å statens övertagande av försöksgården i följande punkter.

1. Den fasta egendomen säljes i det huvudsakliga skick, vari den vid årsskiftet
1936/1937 befunnits, och tillträdes den 1 januari 1939.

2. I köpet ingå vid försöksgården befintliga mosskulturföreningen tillhörande
levande och döda inventarier huvudsakligen i den omfattning, vari
sådana inventarier enligt upprättad inventarieförteckning nu förefinnes vid
gården, ävensom varubehållning vid gården av 1938 års skörd, tillräcklig
för födande av kreaturen, intill dess betesgången på marken normalt beräknas
taga sin början.

I köpet ingå icke å försöksgården vid årsskiftet 1936/1937 befintliga 10 st.
unghästar, 1 å 2 år gamla, vilka i anledning av uppkomna svårigheter att
erhålla eljest beräknad avsättning för stråfoderskörd av mosskulturföreningen
inköpts för uppfödning och försäljning.

3. Köpeskillingen utgör:

för den fasta egendomen ............................kronor 50,000: —

* levande och döda inventarier .................... » 14,000: —

» varubehållning av 1938 års skörd ................ » 3,000:_

Summa kronor 67,000

Köpet fullgöres i följande ordning:

Svenska staten, som år 1927 tillförsäkrat mosskulturföreningen ett årsanslag
av 4,500 kronor för vart och ett av budgetåren 1927/1928—1941/1942 för
amortering och förräntning av vissa till 49,543 kronor 49 öre angivna kostnader
för försöksgården och som vid tillträdet beräknas hava genom dylika
årsanslag utgivit i ränta tillhopa 15,848 kronor 92 öre och för kapitalavbetalning
tillhopa 35,901 kronor 8 öre, erlägger vid tillträdet resterande kapitalbelopp
13,642 kronor 41 öre.

Mosskulturföreningen befrias från sin skuld till staten för lån mot inteckningar
i fastigheten å tillhopa 120,000 kronor.

4. Det förutsättes, att försöksgårdens byggnader underhållas väl före tillträdet
samt att därvid frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och höstplöjning,
utan att särskild ersättning därför må beräknas, blivit verkställd
enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan.

Genom styrelsens för lantbrukshögskolan försorg skall dels under senare
delen av september månad 1938 besiktning av gården företagas för utrönande
av huruvida densamma då befinner sig i förutsatt skick, dels under senare
delen av december månad samma år inventering av den till gården hörande
i köpet ingående lösa egendom förrättas. Skulle vid dessa förrättningar
förekomma anledning till anmärkning i avseende å fastighetens eller den
lösa egendomens tillstånd, skall anmälan därom före tillträdesdagen göras
hos Kungl. Majit.

Enligt tillkännagivande av utredningsmannen har styrelsen för svenska
mosskulturföreningen vid förhandlingar med honom den 19 februari 1937
förklarat sig för sin del godkänna det uppgjorda förslaget till huvudgrunder

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

för avtal om överlåtelse till staten av försöksgården med därtill hörande inventarier
m. m. Utredningsmannen erinrar, att mosskulturföreningens styrelse
såsom förut anförts vid behandlingen av förslaget till avtal om statens
övertagande av Flahults försöksgård framfört vissa erinringar i anledning
av föreslagen köpeskilling. Dessa erinringar gälla i huvudsak även Gisselås
försöksgård, som av styrelsen ansetts äga ett försäljningsvärde, som med 20
procent överstiger det i avtalsförslaget angivna. Även beträffande Gisselås
försöksgård har godtagandet av avtalsförslaget gjorts beroende av blivande
beslut å föreningsstämma.

Mot utredningen såvitt den avser förslag till avtal om statens övertagande Yttranden,
av Gisselås försöksgård hava erinringar gjorts allenast av domänstyrelsen.
Ämbetsverket har såsom tidigare angivits i samband med förslaget om
grunder för statens övertagande av Flahults försöksgård och på därvid anförda
skäl förordat, att ifrågasatt uppgörelse med svenska mosskulturföreningen
borde i ett sammanhang avse övertagandet av både Flahults och Gisselås
försöksgårdar. Vidare har ämbetsverket ifrågasatt, huruvida icke det av utredningsmannen
föreslagna saluvärdet för Gisselås försöksgård vore för högt.

Svenska mosskulturföreningen har å sitt förut omnämnda
föreningssammanträde den 16 februari 1937 förklarat sig godkänna överlåtelse
av försöksgården till det pris och i övrigt på de villkor, som föreslagits
av utredningsmannen.

Jag finner mig böra biträda de av utredningsmannen föreslagna och a\ Departement».
svenska mosskulturföreningen godkända huvudgrunderna för överlåtelse till cheftnstaten
av Gisselås försöksgård med tillhörande inventarier och varubehållning.
Jämväl förslaget angående övertagande av vissa inventarier, som tillhöra
försöksgårdens föreståndare, finner jag mig kunna förorda.

I anledning av uttalande av mosskulturföreningens styrelse, att försöksgården
enligt styrelsens uppfattning äger ett försäljningsvärde som med 20
procent överstiger det i avtalsförslaget angivna, torde jag få erinra, att det
angivna saluvärdet 50,000 kronor för fastigheten överensstämmer med taxeringsvärdet
samt att då inteckningar i fastigheten å 120,000 kronor till säkerhet
för statens lån till mosskulturföreningen skola gå i avräkning å köpeskillingen
det icke kan anses äga något praktiskt värde för föreningen, huruvida
saluvärdet fastställes till 50,000 kronor eller 20 procent däröver. Enligt
min mening visar den förebragta utredningen, att det i avtalsförslaget angivna
saluvärdet icke kan anses för lågt.

c. Alträsks försöksgård.

Tidigare har framhållits, att tillkomsten av svenska mosskulturföreningens
försöksgård Gisselås ägt samband med statens åtgärder för befrämjande av
myrodlingen i Norrland och Dalarna. Detsamma bär såsom utredningsmannen
erinrar varit fallet beträffande kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå
försöksgård Alträsk. Utredningsmannen har vidare omnämnt, att statsmak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

terna år 1909 beslutat, att ett område å Alträsks och Svanå kronoparker samt
f. d. Selets stockfångstskog finge, i den mån det befunnes lämpligt, indelas
till nybyggeslägenheter enligt plan, som fastställdes av Kungl. Maj:t.

Därvid skulle lända till efterrättelse, att i regel finge till varje lägenhet läggas
minst tio hektar odlingsvärd jord samt att varje lägenhets sammanlagda
areal, impedimenter oberäknade, ej finge överstiga tjugu hektar; att den huvudsakligaste
skogsmarken skulle avsättas till en för gemensamt skogsfång
och bete avsedd allmänning, varjämte i övrigt för nybyggarnas gemensamma
begagnande skulle undantagas mark till nödiga vägar samt lämpliga torvoch
grustäkter, upplagsplatser och dylikt; att, där så funnes önskligt, finge
tillsvidare avsättas jämväl område, som lämpade sig för inrättande av ett till
nybyggarnas undervisning och ledning avsett mönsterbruk ävensom tomter,
som avsåges i framtiden kunna bliva behövliga för skola, såg, kvarn, andelsmejeri
eller andra dylika för nybyggarna gagneliga inrättningar; att närmaste
tillsynen över nybyggesväsendet å området skulle uppdragas åt en särskild
nämnd, som skulle utses av Kungl. Majit; att de utlagda nybyggeslägenheterna
finge av nämnden upplåtas till enskilda med äganderätt, dock att
nämnden under de första femton åren efter upplåtelsen, vilken tid vore att
anse såsom försökstid, skulle äga rätt att under vissa angivna förutsättningar
fordra upplåtelsens hävande; att det skulle tillkomma Kungl. Majit att meddela
närmare föreskrifter rörande dels grunderna för förvaltningen till nybyggarnas
gemensamma nytta av angivna allmänning och samfälligheter,
dels sättet för tillgodogörande av vissa undantagna områden; samt att Kungl.
Majit likaledes finge i fråga örn nämndens verksamhet meddela de ytterligare
föreskrifter, som kunde finnas erforderliga.

Utredningsmannen anför vidare angående försöksgårdens tillkomst
och utveckling:

Kungl. Majit hade fastställt plan för indelning i numrerade kolonat av
vissa delar av Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog
samt för förvaltning av kolonatområdet utsett särskilt organ, Alträsks
nybyggesnämnd.

Samtidigt som svenska mosskulturföreningen, enligt vad ovan vid framställningen
rörande Gisselås försöksgård angivits, gjorde sin första ansökan
örn statsanslag för anläggande av fasta försöksfält i Norrland eller år 1918,
anmälde Alträsks nybyggesnämnd i skrivelse till Kungl. Majit att byggnaderna
å ett såsom normalkolonat betecknat område å Alträsks kronopark, till
vars bebyggande och iordningställande framlidne grosshandlaren Moritz
Fraenckel ställt medel till förfogande, vore färdiga samt att med hänsyn
därtill det syntes nämnden böra tillses på vad sätt detta kolonat skulle bäst
fylla sin uppgift att vara i första hand ett stöd för kolonisterna vid Alträsk
och indirekt gagna hela Norrland, något som bäst borde kunna ske om kolonatet
bleve en försöksgård under inseende av kemisk-växtbiologiska anstalten
i Luleå. Nämnden hemställde därför, att det måtte uppdragas åt densamma
att i samråd med kemisk-växtbiologiska anstalten anordna en försöksgård
å normalkolonatet, samt att 10,000 kronor måtte anvisas därtill.
Efter framställning av Kungl. Majit anvisade ock riksdagen nämnda belopp,

10,000 kronor, för anordnande under kemisk-växtbiologiska anstaltens ledning
av den föreslagna försöksgården vid Alträsk. Den 31 december 1918
fastställde Kungl. Majit närmare villkor för statsanslagets åtnjutande. Dessa
villkor överensstämde med förut återgivna, för svenska mosskulturföreningen
samma dag fastställda villkor för åtnjutande av motsvarande anslag till
anordnande av fast försöksverksamhet i Jämtland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Efter framställning av styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå
anvisades sedermera av 1919 års riksdag till anstalten 15,600 kronor till
inköp av levande och döda inventarier för försöksgården vid Alträsk ävensom
visst anslag till driftkostnader för gården under år 1920.

Enligt jordbruksdepartementets ämbetsskrivelse den 11 november 1921
hade Kungl. Maj:t på framställning av Alträsks nybyggesnämnd medgivit,
att sådan ändring i fastställd plan för indelning i kolonat av vissa delar av
omförmälda kolonatområde å Alträsks och Svanå kronoparker m. m. finge
vidtagas, att den samfällda torvtäkten och det huvudsakliga myrmarksområdet
på ett med nr 1 å åberopad karta betecknat kolonat sammanlades med
det för Alträsks försöksgård upplåtna kolonatet, betecknat som nr 14, och
den återstående delen av kolonatet nr 1 lades till den för nybyggarna samfällda
skogsmarken.

Sedermera hade styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i skrivelse
till Kungl. Majit den 27 juli 1922 anfört, att sedan till försöksgård anvisats
omförmälda å Alträsks kolonisationsområde belägna kolonat nr 14, det s. k.
normalkolonatet, uppodlingen därå börjat hösten 1919, att därefter hela myrjordsarealen,
omfattande cirka 11 hektar, lagts under kultur samt att kreatursbesättningen
å försöksgården utgjordes av fem kor och en häst, förutom
ortens tjurförening tillhörande tjur, som vore uppställd å gården. Den förefintliga
myrjordsarealen vöre emellertid så knappt tillmätt, att endast ett par
för övre Norrlands myrodling betydelsefulla spörsmål kunnat upptagas i
försöksplanen, nämligen dels försök med mångåriga slåttervallar med öppen
avdikning till olika tegbredd, omkring 6 hektar, dels försök med insådda
betesvallar å täckdikad jord, omkring 5 hektar. Bland viktiga försök berörande
myrodlingen, vilka sålunda tillsvidare ej kunnat upptagas å Alträsks
försöksgård, finge nämnas försök med dikning till olika dikesdjup, växtföljdsförsök,
gödslingsförsök, kultur- och sortförsök med råg, korn, havre,
rovor samt olika gräsarter. Ej heller hade det varit möjligt att lämna plats
för försök åt centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken
enligt villkoren för beviljande av statsbidrag till driftkostnader vid försöksgården
skulle beredas tillfälle till anställande av försök därstädes. Med
hänvisning till Kungl. Majits ovan berörda medgivande att myrjorden m. m.
å ett försöksgården angränsande kolonat finge läggas till densamma, anhölle
styrelsen att för uppodlingen av nytillkommen areal måtte anvisas ett .statsbidrag
av 6,000 kronor. Vidare begärdes driftkostnadsanslag.

Enligt hemställan av Kungl. Majit anvisade riksdagen till driftkostnader
för och utvidgning av försöksgården vid Alträsk för budgetåret 1923/1924
ett extra anslag av 12,000 kronor, därav 5,000 kronor beräknades avse utvidgningen.

I anledning av uppkommen brist vid försöksgården, enligt yttrande av
lantbruksstyrelsen härrörande av överskridet anslag för nyodling åren 1922—
1924, anvisades till bristens täckande ett belopp av 4,000 kronor för budgetåret
1926/1927.

Sedermera anhöll styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i skrivelse
lill Kungl. Majit under år 1926 örn nytt anslag för täckande av brist vid försöksgården,
vilken brist genom nödtvång att uppföra en foderlada och av
andra angivna skäl under 1925 vuxit till 12,000 kronor.

1 yttrande över framställningen anförde lantbruksstyrelsen, bland annat,
följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Av ansökningen framginge tydligt, att forsöksgårdens ekonomi belastades
av sknlder, som innebure allvarliga svårigheter för försöksverksamhetens bedrivande.
Dessa skulder hade åtminstone i avsevärd mån uppkommit dels
till följd av rådande ogynnsamma ekonomiska betingelser vid tiden för försöksgårdens
anläggande och uppodling, dels ock på grund av icke fullt tillfredsställande
beräkningar över kostnaderna för anläggningen. Ställningen
funne i stort sett sin motsvarighet i förhållandena uti förevarande avseende
vid svenska mosskulturföreningens försöksgård vid Gisselås i Jämtland, vilken
anlagts ungefär samtidigt och vars ekonomi syntes böra ordnas på sätt
lantbruksstyrelsen i annat sammanhang föreslagit. Av samma skäl, som sålunda
anförts beträffande Gisselås, funné lantbruksstyrelsen sig jämväl
ifråga örn försöksgården vid Alträsk böra föreslå ett ordnande från grunden
av ekonomien, så att för framtiden endast måtte behöva räknas med ett givetvis
nödvändigt driftanslag till försöksverksamheten.

Av en i ärendet ingiven promemoria inhämtades, att, sedan försöksgården
ställts under kemisk-växtbiologiska anstaltens ledning, å densamma nedlagts
i uppodlingskostnader 33,701 kronor 39 öre och i byggnadskostnader 9,767
kronor 92 öre eller sammanlagt 43,469 kronor 31 öre. För forsöksgårdens
anordnande samt nyodlingsändamål hade riksdagen anvisat — förutom medel
till inköp av levande och döda inventarier — för 1919 10,000 kronor,
för budgetåret 1923/1924 5,000 kronor och för löpande budgetår, till täckande
av befintlig brist, 4,000 kronor, vilket belopp såvitt lantbruksstyrelsen
kunnat bedöma avsåge nyodlingskostnader. De av statsmakterna sålunda
anvisade medlen, tillhopa 19,000 kronor, täckte således endast delvis den
verkliga kostnaden för forsöksgårdens anordnande och uppodling. Skillnaden
utgjorde 24,469 kronor 31 öre. Enligt vad anstaltsstyrelsen i skrivelse
den 27 juni 1922 med hemställan om bidrag till utvidgning av försöksgården
anmält, förefunnes för nyodlingsändamål från lokalt håll 10,000 kronor. Frånräknades
detta belopp, skulle den verkliga, av anordnande och nyodlingar
föranledda bristen uppgå till 14,469 kronor 31 öre.

Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, uppginge den 1 januari 1926 försöksgårdens
bokförda skuld till 21,773 kronor 49 öre. Frånräknades de 4,000
kronor till täckande av brist, som av 1926 års riksdag anvisats för detta
ändamål, återstode en bokförd skuld av 17,773 kronor 49 öre eller ett något
mer än 3,000 kronor högre belopp än som syntes hava betingats av anläggningskostnaderna.
Sistnämnda belopp skulle emellertid enligt av lantbruksstyrelsen
inhämtade upplysningar mer än väl uppvägas av vid balansens
uppgörande förefintligt lager av för direkt försäljning avsedda skördeprodukter,
beräknade till ett värde av omkring 6,000 kronor. Den verkliga
bristen, för vilken sådan täckning icke förefunnes, skulle således, såsom också
anstaltsstyrelsen anfört, hålla sig inom ett belopp av 12,000 kronor.

En granskning av kemisk-växtbiologiska anstaltens balansräkning för den
31 december 1925 visade, att forsöksgårdens bokförda skuld vid denna tid
uppgått till förutnämnda belopp, 21,773 kronor 49 öre, för vars täckande
anstalten dels ådragit sig skuld till Norrbottens läns hushållningssällskap med
14,417 kronor 95 öre, dels ock anlitat den så kallade Kempeska fonden till
ett belopp av 7,355 kronor 54 öre. Denna fond vore emellertid donerad för
särskilda ändamål och ansåges av anstalten icke för framtiden kunna disponeras
för ifrågavarande försöksgård.

Mot den bokförda skulden den 1 januari 1926 — efter avdrag av de för
löpande budgetåret till täckande av brist anvisade medel, 4,000 kronor —
svarade forsöksgårdens tillgångar. Här kunde emellertid icke, såsom ifråga
örn Gisselås, räknas med fastighetens värde. Fastigheten torde nämligen
icke för ändamålet hava upplåtits med äganderätt. Därest försöksverksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

heten skulle upphöra eller ej bedrivas på sätt, statsmakterna funne ändamålsenligt,
torde fastigheten icke vidare få disponeras av kemisk-växtbiologiska
anstalten. Därå nedlagda odlings- och byggnadskostnader representerade
alltså ej något värde ur bokföringssynpunkt eller såsom ekvivalent emot
skulder.

Vid försöksgården befintliga inventarier och lager av skördeprodukter
lii. m. torde däremot vara att anse såsom för anstalten disponibla tillgångar.
Någon verklig uppgift örn dessa tillgångars värde hade icke stått lantbruksstyrelsen
till buds. Emellertid hade till döda och levande inventarier
av statsmakterna anvisats 15,600 kronor.

Vid försöksgården befintliga lager av skördeprodukter m. m. representerade
också givetvis ett icke obetydligt värde. Särskilt vid tiden för uppgörande
av den balansräkning, som lantbruksstyrelsen lagt till grund för fastställande
av försöksgårdens skulder, vore detta lager jämförelsevis stort. Frånräknades
emellertid från lagrets värde det belopp av cirka 6,000 kronor, som av
anstaltsstyrelsen beräknats kunnat inflyta genom försäljning, och foges detta
belopp i anspråk för täckande av försöksgårdens skulder, torde återstoden
dock icke representera högre belopp, än som måste finnas såsom ständigt
rörelsekapital vid ett jordbruk av ifrågavarande storlek. Ett vidare utnyttjande
av försöksgårdens inventarier och lager i syfte att minska försöksgårdens
skulder torde enligt lantbruksstyrelsens förmenande icke kunna ifrågasättas.

Lantbruksstyrelsen förutsatte i sitt yttrande med anledning av anstaltsstyrelsens
hemställan örn anslag för budgetåret 1926/1927 till täckande av
då befintlig brist, att denna borde delvis täckas genom tillskott från lokalt
håll. Anstaltsstyrelsen anförde emellertid i avgiven framställning, att någon
utsikt att anslag för bristens täckande skulle kunna erhållas vare sig av
länets hushållningssällskap eller landsting eller annan lokal bidragsgivare
icke torde förefinnas. Då således det ifrågasatta ekonomiska stödet från
lokalt håll på grund av inom Norrbotten rådande ekonomiska svårigheter
syntes uteslutet, fann lantbruksstyrelsen sig böra hemställa, att Kungl. Majit
ville föranstalta därom, att försöksgårdens ekonomi måtte bliva slutgiltigt
ordnad. Styrelsen anför härom:

För ändamålet måste först omförmälda brist å cirka 12,000 kronor täckas.
Härtill komme emellertid erforderligt belopp av 2,300 kronor till nybyggnad
av en lada, varom anstaltsstyrelsen i ansökning om driftanslag till
försöksgården för budgetåret 1927/1928 gjort framställning. Toges detta
belopp i betraktande vid ordnandet av försöksgårdens ekonomi för framtiden,
erfordrades för ifrågavarande ändamål ett belopp av i runt tal 14,000
kronor.

I utredningen upplyses, att 1927 års riksdag efter förslag av Kungl. Majit
i statsverkspropositionen anvisat 14,000 kronor såsom räntefritt låneunderstöd
åt kcmisk-växtbiologiska anstalten till täckande av uppkommen brist
för försöksgården och för uppförande därå av foderlada till en beräknad
kostnad av 2,300 kronor. Såsom villkor för låneunderstödets erhållande
hade stipulerats, att anstaltsstyrelsen icke finge utan Kungl. Majits medgivande
vidtaga åtgärder, som kunde föranleda ökad skuldsättning, samt att
anstalten skulle vara skyldig att föra särskilda räkenskaper för försöksgår -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249.

den. Anstalten hade utbekommit ifrågavarande låneunderstöd under år 1928.
Utredningsmannen anför vidare:

Försöksgården utvidgades ytterligare år 1933. Enligt jordbruksdepartementets
ämbetsskrivelse till lantbruksstyrelsen den 12 oktober 1933 hade
Kungl. Majit efter hörande av lantbruksstyrelsen och statskontoret lämnat
styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten tillstånd att för inköp av en
intill försöksgården vid Alträsk gränsande. Erik Anton Stenlund tillhörig
lägenhet om 19.5 hektar för försöksgårdens räkning upptaga ett räntefritt,
sedermera med ränta efter 4 procent löpande, lån å 8,500 kronor hos Norrbottens
läns hushållningssällskap, på villkor dock att hushållningssällskapet
utfäste sig att icke uppsäga lånet till återbetalning, dels ock att inköpet
av lägenheten icke föranledde anspråk på ökat statsbidrag till driften vid
försöksgården, innan frågan örn den därstädes bedrivna försöksverksamhetens
ordnande blivit slutgiltigt avgjord.

Kemisk-växtbiologiska anstalten, som enligt köpehandling den 31 oktober
1933 inköpte ifrågavarande lägenhet av nämnde Stenlund för 8,500 kronor,
erhöll enligt tillgängligt av utredningsmannen åberopat bevis lagfart
därå den 1 november 1933. Lägenheten, benämnd Södra Brännberg eller
Johannisfors l10, har genom en den 18 juni 1928 fastställd förrättning avsöndrats
från 3U mantal Södra Brännberg eller Johannisfors nr 1 (l1) inom
Överluleå socken och tingslag. Lagfart å lägenheten har första gången särskilt
sökts och meddelats den 17 januari 1929 för bemälde Stenlund på
grund av förvärv enligt köpebrev den 19 augusti 1927 av Kungl. Majit och
kronan.

Enligt av utredningsmannen åberopat den 3 november 1936 angående lägenheten
utfärdat gravationsbevis besväras densamma icke av
andra inteckningar än dem, som däri fastställts nedan nämnda dagar:

A. uti 3/* mantal Södra Brännberg eller Johannisfors nr 1

1) 1898 den 17 januari, § 22, för rättighet till en damm för vattning av
ängar samt rätt att anlägga väg enligt avhandling den 25 juli 1897 mellan
Enock Pettersson, J. A. Granqvist och E. A. Wahlberg, å ena, samt Oskar
Sundström, å andra sidan.

B. uti ifrågavarande lägenhet

2) 1929 den 17 januari, g 3, för 3,000 kronor med fyra procent ränta till
och med den 31 december 1933 samt därefter med fyra och en halv procent
ränta ävensom till högst femtio kronor beräknade låneomkostnader enligt
skuldebrev den 10 november 1928 av E. A. Stenlund till Norrbottens läns
hushållningssällskap eller order.

3) 1929 den 11 maj, g 494, för 500 kronor med sex procent ränta enligt
skuldebrev den 8 april 1929 av E. A. Stenlund till innehavaren.

Utredningsmannen upplyser, att lån, som utlämnats mot säkerhet av de
under B i gravationsbeviset angivna penninginteckningarna, äro inlösta och
att inteckningarna innehavas av kemisk-växtbiologiska anstalten samt att enligt
den under A i gravationsbeviset intecknade avhandlingen den 25 juli
1897 anlagd väg ej berör ifrågavarande lägenhets mark.

Lägenheten var, enligt vad utredningsmannen upplyser, då den inköptes
av kemisk-växtbiologiska anstalten bebyggd med bostadshus och uthus. Des -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

sa byggnader voro enligt uppgift i förfallet skick och kunde ej av anstalten
begagnas för försöksgårdens behov. Det har inhämtats, att byggnaderna av
anstalten försålts för omkring sexhundra kronor, varefter de bortflyttats från
försöksgården.

Den odlade åkerarealen å ifrågavarande lägenhet har uppgivits utgöra
sex hektar, varav två hektar fastmarksjord och fyra hektar torvmossjord.
Ytterligare tre hektar fastmarksjord hava ansetts kunna uppodlas å
lägenheten.

Vid värdering den 9 och 10 december 1936 av utredningsmannen biträdande
värderingsförrättare har lägenheten åsatts ett saluvärde av 4,150
kronor.

Utredningsmannen uppger, att försöksgårdens åbyggnader äro belägna
å kolonatet nr 14 (normalkolonatet) och till någon del å det område, som
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 november 1921 avskilts från kolonatet
nr 1 (det s. k. mönsterkolonatet). Dessa byggnader äro enligt instrument
över värdering förut angivna dagar följande.

Manbyggnad, i storleken 8 X 9.6 m, uppförd av timmer med stående
ytterpanel och läkt, sockel av kilad sten, yttertak (brutet) av spån.
Nedre våningen vore inredd med kök, skafferi, kammare med sovalkov,
förstuga med trappuppgång samt glasveranda. Å övre våningen funnes 2 rum
och 3 garderober. Vidare funnes kökskällare av trä.

Undergrund saknades. Då marken vore tjälskjutande vore grundförållandena
icke tillfredsställande. Byggnaden sades vara kall samt otillräcklig för
gårdens behov av bostadsutrymme.

Ekonomibyggnad, innehållande ladugård, gödselrum, tvättstuga,
rovrum, port, foderlada, redskapsbod samt foderskulle. Byggnaden vore
28.7 m lång, 8.8 m bred och 2.7 m hög på väggband.

Ladugårdsrummet, 6.9 X8.5 m golvyta, höjd i tak 2.3 m, innehölle plats
för 6 kor, 1 häst. Härtill komme 2 kättar för smådjur. Väggarna vore av
timmer med ut- och invändig brädfodring. Golv och inredning av trä.

Tvättstugans väggar vore av timmer med brädfodring.

Byggnaden vore i övrigt utförd av stolpresning med stående panel och
läkt. Sockeln bestode under ladugård, tvättstuga och gödselrum av kilad
sten och i övrigt av cementplintar. Taket av spån.

Byggnaden vore i mindre gott skick. Sålunda hade anmärkts, att timmerväggarna
delvis vore angripna av röta samt att undergrund för socklar
och delvis för plintar saknades. Som en följd härav hade förskjutningar
i byggnaden skett.

Foder lador till antalet fyra och av följande storlekar:

1 lada, 27 m lång, 9 m bred, 3.7 m på väggband, i mindre gott skick.

1 lada, 25 m lång, 9 jn bred, 3.7 m på väggband, i mindre gott skick.

1 lada, 20 m lång, 8 m bred, 3.7 m på väggband, i gott skick.

Ladorna, på cementplintar, vore uppförda av resvirke med väggar av .stående
panel med läkt och under tak av spån. I de två förstnämnda ladorna
hade en del plintar ändrat läge, varigenom sättningar i byggnaden uppstått.
De övriga ladorna vore nyligen uppförda och ännu i gott stånd.

Jordbruket å normalkolonatet och försöksgården tillagd del av mönsterkolonatet
omfattar enligt utredningen 36 hektar åker, varav 3.7 hektar

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

utgöres av fastmark och 32.3 hektar av torvmark. Härav upplöjes årligen
c:a 3 hektar.

Byggnaderna hava värderats till följande belopp:

Manbyggnaden ........................................ kronor 3,500

Ekonomibyggnaden .................................... » 3,000

Foderladorna .......................................... » 4,600

Summa kronor 11,100.

Försöksgården i dess helhet är för år 1936 taxeringsvärderad till 34,500
kronor.

Vid försöksgården befintliga levande inventarier, utgörande 2 arbetshästar,
6 kor och 1 kalv, hava värderats till sammanlagt 3,210 kronor.

De döda inventarierna hava förtecknats och värderats till sammanlagt
1,937 kronor.

Särskild värdering av varubehållning har ej skett. Emellertid har
beräknats, att vid årsskifte behållen höskörd å lägenheten Södra Brännberg
eller Johannisfors l10 normalt utgör 12,000 å 15,000 kg.

Beträffande denna lägenhets saluvärde erinrar utredningsmannen, att värderingsförrättaren
upptagit detsamma allenast till 4,150 kronor. Utredningsmannen
framhåller emellertid, att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå
så sent som 1933 förvärvat lägenheten av enskild person för 8,500 kronor
samt att anstalten efter tillstånd av Kungl. Maj:t upptagit lån å motsvarande
belopp hos Norrbottens läns hushållningssällskap för fullgörande av
köpeskillingslikviden. Utredningsmannen anför, att man torde böra utgå
ifrån att Kungl. Maj:t och de myndigheter, som hörts i låneärendet, jämväl
prövat skäligheten av det pris, som av anstalten erlagts för lägenheten. Han
anför vidare:

Det torde kunna antagas, att detta pris till viss del betalts med hänsyn
till försöksgårdens behov att erhålla tillgång till fastmarksjord för ny bebyggelse
vid försöksgården och att till följd av lägenhetens särskilda värde
ur angiven synpunkt ett högre pris ansetts kunna av säljaren begäras än
lägenhetens saluvärde i allmänna marknaden. Lägenhetens taxeringsvärde
för år 1933 utgjorde 4,000 kronor.

Det lån som av anstalten upptagits för att möjliggöra förvärvet utestode
ännu oguldet. Det syntes knappast förenligt med billighet att vid ifrågavarande
köp av staten upptaga värdet lägre än den av anstalten erlagda köpeskillingen.
Genom en köpeskilling motsvarande den av anstalten erlagda
bereddes anstalten medel att återbetala sin nu ifrågavarande skuld till hushållningssällskapet.
Utredningsmannen erinrade att enligt upplysning i statsverkspropositionen
till 1937 års riksdag kemisk-växtbiologiska anstalten vid
utgången av år 1935 häftade i skuld till Norrbottens läns hushållningssällskap
med 14,800 kronor samt att Kungl. Maj:t i nämnda proposition förordat
att vid beräkning av anstaltens anslagsbehov för nästa budgetår finge
bland utgifterna medräknas ett belopp av 1,000 kronor till amortering av anstaltens
lån hos hushållningssällskapet. Då det måste förutsättas, att föreslagen
köpeskilling för lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10,

8,500 kronor, användes för avbetalning å anstaltens skuld till hushållningssällskapet,
komme skulden därigenom att avsevärt nedgå. Huruvida även

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

därefter statsbidrag skulle bliva erforderligt för avvecklande av anstaltens
skuld till hushållningssällskapet kunde givetvis ej nu med tillräcklig säkerhet
bedömas.

Beträffande vissa andra förutsättningar för statens övertagande
av försöksgården anför utredningsmannen följande.

Före tillträdet borde anstalten hava låtit verkställa d ö d n i n g av de i lägenheten
beviljade penninginteckningarna, vilka såsom ovan anförts innehades
av anstalten. Skulle emellertid inteckningarna likväl icke hava dödats
före tillträdet, skulle de givetvis övergå till staten vid tillträdet.

Utredningsmannen har slutligen sammanfattningsvis upptagit förslag örn
följande huvudgrunder för överenskommelse om statens övertagande
av försöksgården.

1. Försöksgården består av följande områden:

a) Det s. k. normalkolonatet, betecknat med nummer 14, innehållande i
areal 19.3420 hektar, därav 15.1759 hektar odlingsmark, 3.8950 hektar skogsmark
och 0.2711 hektar impediment;

b) områden som enligt Kungl. Maj.ts beslut den 11 november 1921 avskilts
från kolonat n:r 1 (det s. k. mönsterkolonatet), innehållande tillhopa
25 hektar odlingsmark; samt

c) den av Erik Anton Stenlund till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå
enligt köpehandling den 31 oktober 1933 försålda lägenheten Södra
Brännberg eller Johannisfors l10, motsvarande kolonatet n:r 15, och innehållande
19.7400 hektar, därav 15.8994 hektar odlingsmark, 3.6100 hektar
skogsmark och 0.2306 hektar impediment.

Den sammanlagda arealen av de under a), b) och c) avsedda områdena
utgör alltså 64.0820 hektar.

De under a) och b) angivna områdena ägas av Kungl. Majit och kronan,
men hava ställts till kemisk-växtbiologiska anstaltens förfogande för försöksgårdsverksamhet.
Den under c) angivna lägenheten Södra Brännberg eller
Johannisfors l10 tillhör med äganderätt kemisk-växtbiologiska anstalten.

2. Staten övertager försöksgården med tillträde den 1 januari 1939.

3. Vid försöksgården befintliga levande och döda inventarier, huvudsakligen
i den omfattning vari sådana inventarier nu förefinnas vid gården enligt
upprättad inventarieförteckning, skola vid tillträdet överlämnas till staten
utan ersättning. Likaledes överlämnas utan ersättning vid tillträdet å
gården befintlig varubehållning av 1938 års skörd. Det förutsättes att denna
varubehållning skall vara tillräcklig för födande av kreaturen intill dess
betesgången på marken normalt beräknas taga sin början.

4. För den under c) angivna lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors
l10 erlägger staten vid tillträdet en köpeskilling av 8,500 kronor.

5. Det förutsättes att kemisk-växtbiologiska anstalten före tillträdesdagen
låtit döda de i lägenheten beviljade inteckningarna den 17 januari 1929,
§ 3, för tretusen kronor med ränta samt den 11 maj 1929, § 494, för femhundra
kronor med ränta. Skulle dödning av inteckningarna icke hava
skett, skola de vid tillträdet utlämnas lill köparen.

liihanq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 2-19-

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttrande.

Departements chefen.

6. Kemisk-växtbiologiska anstalten befrias från sin skuld till staten å

14,000 kronor för lån utbekommet under år 1928.

7. Å försöksgården befintliga byggnader skola före tillträdet väl vårdas,
varjämte förutsättes, att frösådd, trädesbruk, gödsling, höstsädessådd och
höstplöjning, utan att särskild ersättning därför må beräknas, blivit före tillträdet
verkställda enligt vanlig å gården tillämpad brukningsplan.

Genom styrelsens för lantbrukshögskolan försorg skall dels vid mitten av
september månad 1938 besiktning av gården företagas för utrönande örn
densamma då befinner sig i förutsatt skick, dels under senare delen av december
månad samma år inventering av den till gården hörande lösa egendomen
förrättas. Skulle vid dessa förrättningar förekomma anledning till
anmärkning i avseende å fastighetens eller den lösa egendomens tillstånd,
skall anmälan därom före tillträdesdagen göras hos Kungl. Maj:t.

Utredningsmannen åberopar skriftligt godkännande från anstaltsstyrelsens
sida av föreslagna huvudgrunder för statens övertagande av försöksgården.

Mot utredningsmannens avtalsförslag har erinran framställts allenast av
domänstyrelsen, som anför att styrelsen ej kan dela utredningsmannens
uppfattning att den till Alträsks försöksgård hörande lägenheten Södra
Brännberg eller Johannisfors l10 bör av staten inköpas för 8,500 kronor,
ehuru den saluvärderats till 4,150 kronor och taxeringsvärderats till 4,000
kronor.

Såsom framgår av utredningen består Alträsks försöksgård i huvudsak av
Kungl. Majit och kronan tillhörande mark, som för försöksändamål upplåtits
till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. En del av försöksgården,
nämligen lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10, har emellertid
genom köp förvärvats av anstalten under år 1933 för en köpeskilling av

8,500 kronor, vilket belopp i sin helhet upplånats av Norrbottens läns hushållningssällskap
och för vilket lån anstalten ännu häftar. Ehuru lägenheten
för sistnämnda år varit taxeringsvärderad till allenast 4,000 kronor
och vid värderingsförrättning i december 1936 ansetts betinga ett saluvärde
av allenast 4,150 kronor, vill jag på de av utredningsmannen anförda skälen
förorda, att vid lägenhetens överlåtelse till staten i samband med försöksgårdens
övergång i övrigt samma köpeskilling beräknas som gällde vid kemisk-växtbiologiska
anstaltens fång av lägenheten. Jag förutsätter härvid,
att anstalten begagnar köpeskillingen i dess helhet till inbetalande av dess berörda
lån å motsvarande belopp hos hushållningssällskapet.

Även i övrigt biträder jag utredningsmannens av kemisk-växtbiologiska
anstalten godkända förslag till huvudgrunder för försöksgårdens övertagande
av staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

3. Organisationen av statens försöksgårdar.

Statens nuvarande fasta försöksgårdar för jordbruket äro Lanna Borre- Nuvarande
gården i Saleby socken av Skaraborgs län samt Offers gård i Boteå socken organisatlonav
Västernorrlands län.

Enligt det förslag till upprättande av fast försöksgård vid Lanna Borregården,
vilket av Kungl. Maj:t förelädes 1928 års riksdag (prop. nr 136)
och vann riksdagens bifall, beräknades -— förutom visst belopp såsom engångskostnad
för försöksgårdens upprättande — ett årligt driftkostnadsanslag.

Från detta anslag, som för innevarande budgetår uppförts i riksstaten i form
av förslagsanslag med 22,000 kronor, skola enligt av Kungl. Majit den 24
april 1936 fastställd inkomst- och utgiftsstat bestridas bland annat arvoden
till belopp av sammanlagt 11,300 kronor, därav till föreståndare 6,300 kronor
och till assistent 5,000 kronor, samt dyrtidstillägg, förslagsvis beräknat
till 1,300 kronor. Dyrtidstillägg utgår, jämlikt Kungl. Majits beslut den
8 februari 1929, enligt de för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande
grunder.

Beträffande Offers gård har enligt det förslag örn inrättande därstädes
av fast försöksgård, vilket förelädes 1930 års riksdag och bifölls av riksdagen
(prop. nr 250; R. skr. nr 273) beräknats jämte visst belopp såsom engångskostnad
för försöksgårdens upprättande ett årligt driftkostnadsanslag.

I riksstaten för innevarande budgetår är för försöksgården uppfört ett förslagsanslag
av 39,000 kronor, därav 15,000 kronor äro att anse såsom engångsanslag,
avsett för bestridande av kostnaderna för förvärv av vissa skogsområden.
Kungl. Majit har den 24 april 1936 fastställt inkomst- och utgiftsstat
för försöksgården, upptagande bland annat arvoden till belopp av 11,756
kronor och dyrtidstillägg till belopp av förslagsvis 1,294 kronor. Från arvodesposten
skola bestridas till föreståndaren ett arvode av 6,756 kronor och
till assistenten ett arvode av 5,000 kronor. Enligt Kungl. Majits beslut den
19 december 1930 utgår dyrtidstillägg å ifrågavarande arvoden enligt de
för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande grunder.

Såsom framgår av statsverkspropositionen för innevarande år, punkterna
17 och 18, har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
i skrivelse den 15 september 1936 gjort framställning
örn lönereglering för föreståndarna och assistenterna vid Lanna Borregården
och Offers försöksgårdar och därvid föreslagit, att föreståndarna
skulle placeras såsom ordinarie befattningshavare i lönegraden B 24, under
det att assistenterna borde åtminstone tillsvidare betraktas som extra ordinarie
och hänföras till 21 :a lönegraden.

Sedan statskontoret hörts i anledning av framställningen, har jag i likhet
med detta ämbetsverk ansett att med lönereglering för befattningshavarna vid
ifrågavarande försöksgårdar borde anstå något samt för nästkommande budgetår
föreslagit oförändrad beräkning av avlöningsmedel för dessa befattnings -

Utrednings mannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

havare. Spörsmålet syntes mig lämpligen böra upptagas i samband med
den slutliga prövningen av övriga befattningshavares ställning i den av 1936
års riksdag beslutade nya försöksorganisationen.

Utredningsmannen erinrar, att berörda under år 1936 beslutade försöksorganisation
förutsätter ett försökssystem, i vilket jämte de nyssnämnda statliga
försöksgårdarna Lanna och Offer samt de för övertagande av staten avsedda
försöksgårdarna Flahult, Gisselås och Alträsk senare skall ingå ytterligare ett
antal försöksgårdar i olika delar av landet. I jordbruksutskottets av 1936
års riksdag godkända utlåtande har uttalats, att den ytterligare utvecklingen
på området självfallet bör komma till stånd inom en snar framtid. Utredningsmannen
finner det emellertid troligt, att en relativt lång utvecklingsperiod
är att emotse och framhåller, att något av statsmakterna antaget program
för denna utveckling ej kan anses förefinnas i vidare man än att jordbruksutskottet
i berörda utlåtande uttalat sig för inrättande i första hand
av en försöksgård som förfogar över sandjord, exempelvis belägen i Kristianstads
län.

I fortsättningen ingår utredningsmannen på frågor om personalorganisation
och avlöningar samt anför därvid i huvudsak följande.

Då det gällde att fastare ordna försöksgårdsföreståndarnas
avlöningsförhållanden, kunde ett fortsatt utbyggande av försöksgårdsväsendet
icke skäligen böra avvaktas. Den försöksgårdsorganisation,
som under flera år prövats vid Lanna och Offers försöksgårdar, hade så vitt
anginge behovet av försöksgårdsföreståndare med nuvarande befattningshavares
kvalifikationer, visat sig lämplig. Med hänsyn härtill torde man kunna
utgå ifrån, att dessa befattningshavare erhölle ordinarie löneställning i
lönegrad, som närmast motsvarade deras nuvarande avlöningsvillkor eller
sålunda B 24.

Beträffande de försöksgårdar, som äro avsedda att den 1 januari 1939 övertagas
av staten, anför utredningsmannen i avseende å Flahults försöksgård,
att ledningen av försöksverksamheten där utövas av mosskulturföreningens
föreståndare och att bearbetning av försöksmaterialet sker i
huvudsak vid föreningens institution i Jönköping. Utredningsmannen föreslår,
att den blivande föreståndaren vid denna gård i lönehänseende likställes
med föreståndarna för de nu befintliga försöksgårdarna och sålunda placeras
som ordinarie befattningshavare i löneställningen B 24.

Försöksuppgifterna vid försöksgården hava ansetts alltför krävande för
att kunna omhänderhavas av föreståndaren utan skolat biträde (assistent). I
likhet med rådande förhållanden vid Lanna och Offers försöksgård har även
assistenten ansetts böra hava agronoms kompetens. Angående assistentens
tjänstgörings- och avlöningsförhållanden anför
utredningsmannen följande.

Det torde icke utan vidare vara klart, att assistenten såsom fallet vore vid
nuvarande statliga försöksgårdar året örn skulle bo på försöksgården. Hans
verksamhet vid gården vöre givetvis erforderlig under själva vegetationsperioderna,
då utläggning och tillsyn av försök försigginge samt skörd å för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

söksparcellerna skedde. Men därest assistenten skulle mellan vegetationsperioderna
hava sin verksamhet på annan plats, kunde utan olägenhet dit i
tillräcklig utsträckning transporteras material från försöksgården för bearbetning.
'' Den arbetsplats, som därvid skulle komma i fråga, vöre givetvis
den blivande anstalten för jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan. Därigenom
skulle en naturlig förbindelse emellan den centrala anstalten och försöksgården
erhållas, då givetvis assistenten i sitt arbete komme att stå under
ledning av anstaltens föreståndare. Denne skulle genom det material, som
tillfördes anstalten från försöksgården på ett intimare sätt än eljest komma
i beröring med försöksproblemen vid försöksgården, vilket torde kunna bliva
till stort gagn för samarbetet mellan honom och försöksgårdens föreståndare
och gynnsamt påverka försökens planläggning och tolkning. Det torde därvid
få erinras, att de nuvarande statliga försöksgårdarna icke till någon del
vore utlagda på torvmossjord och att den statliga försöksverksamheten hittills
i mycket ringa utsträckning sysslat med växtodlingsfrågor av speciell betydelse
för dylik jord. Härav finge anses följa, att då nu genom den beslutade
omorganisationen av försöksverksamheten statens organ torde komma att
övertaga det huvudsakliga ansvaret för utvecklingen av mossjordsförsöken,
en penetrering av mossjordsproblemen utan dröjsmål från de statliga befattningshavarnas
sida vore en angelägenhet av stor vikt.

Den nu föreslagna anordningen förutsatte enligt utredningsmannens mening,
att en på angivet sätt verksam assistent vore såsom tjänsteman knuten
till anstalten för jordbruksförsök och tillhörde denna anstalts stab av assistenter.
Det finge därvid visserligen anses lämpligt, att assistenten för att
vinna förtrogenhet med försöksgårdsverksamheten bereddes tillfälle till upprepad
sådan verksamhet, men det vore ock ett intresse att olika assistenter
för vinnande av insikt i mossodlingsproblemen under skilda perioder i lämplig
utsträckning tilldelades tjänstgöring a här avsedd typ av försöksgardar.
Efter ett antal år beräknades härigenom en mera utbredd kunskap förefinnas
örn dylika problem än därest en assistent under åratal vore i ständig
verksamhet på samma försöksgård.

Enligt propositionen till 1936 års riksdag angående försöksverksamheten på
jordbrukets område hade föreslagits, bland annat, ett årsanslag å 25,200 kronor
för avlönande vid anstalten för jordbruksförsök av sju assistenter med
en genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Sedan riksdagen enligt joidbiuksutskottets
hemställan, i motsats mot Kungl. Maj:ts förslag, beslutat, att vissa
försök på växtodlingens område skola utövas av andra organ än nämnda anstalt,
hade detta ansetts böra föranleda omprövning av behovet av personal
för den statliga försöksanstalten. Efter uppdrag av chefen för jordbruksdepartementet
hade lantbrukshögskolans styrelse i december 1936 avgivit förslag
till ändringar i Kungl. Maj:ts proposition, som kunde föranledas av riksdagens
beslut i frågan. Vissa förändringar i tidigare^ föreslaget personalbestånd
vid berörda anstalt syntes kunna komma till stånd, men ett årsanslag
för avlöning av assistenter vid anstalten bleve givetvis under alla omständigheter
erforderligt.

Då enligt utredningsmannens förslag assistent för nu ifrågavarande försöksgård
borde tillhandahållas genom anstalten för jordbruksförsök, föranleddes
därav en ökning av nyssnämnda anslag till assistenter. För den avsedda
krävande befattningen sorn assistent vid försöksgården kunde icke skäligen
beräknas det till 3,600 kronor genomsnittligt beräknade assistentarvodet.
Å andra sidan torde det icke vara lämpligt att binda försöksgårdsassistentens
verksamhet vid ett sä högt avlöningsbelopp, att därigenom försvårades
den cirkulation bland assistentpersonalen som förordats. Härav finge
anses följa, att lägre avlöning i många fall borde kunna beräknas för dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

assistenter än de vid nuvarande statliga försöksgårdar ständigt verksamma
assistenter, vilka såsom förut angivits avlönades efter 5,000 kronor om året.
Assistent, som enligt nu framställt förslag avdelades för tjänstgöring vid Flahults
försöksgård under vegetationsperioden och vid anstalten för jordbruksförsök
under övriga delen av året, borde lämpligen tillhöra en grupp av assistenter,
som avlönades med årsarvoden av omkring 4,200 kronor. Med detta
belopp skulle alltså anslaget till assistenter vid nämnda anstalt böra ökas för
genomförande av det framställda förslaget.

Beträffande Gisselås försöksgård anför utredningsmannen, att
den omedelbara ledningen av gården nu handhades av en agronomutbildad
föreståndare, tidigare kulturingenjör hos svenska mosskulturföreningen. På
skäl som anförts beträffande Flahult har även vid Gisselås ansetts böra finnas
anställd en föreståndare med agronomutbildning i löneställningen B 24.
Assistent för växtodlingsförsöken har ansetts böra tillhandahållas av anstalten
för jordbruksförsök vid lantbrukshögskolan, för vilket ändamål anslaget
för assistenter vid anstalten förutsatts bliva ytterligare ökat med 4,200
kronor motsvarande arvode till ifrågavarande assistent.

Angående organisationen av Alträsks försöksgård erinrar
utredningsmannen, att denna står under ledning av kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå, som jämte verksamhet som kemisk station
och frökontrollverksamhet bedriver jordbruksförsök å fasta försöksfält vid
Hagalund i Luleå och vid Norrbottens läns lantmannaskolor i Gran och
Matarengi samt vid anstaltens försöksgårdar Sunderbyn och Alträsk, varjämte
anstalten handhar ledningen av Norrbottens läns lokala försök. Utredningsmannen
anför vidare:

Den närmaste uppsikten över anstaltens försöksverksamhet med undantag
av de lokala försöken utövades av en för detta ändamål anställd assistent
med agronomutbildning. Dennes grundlön utgjorde 4.200 kronor, vartill
komme kallortstillägg å 600 kronor jämte dyrtidstillägg efter samma grunder
som gällde beträffande statens befattningshavare. Assistenten vore därjämte
tillförsäkrad ålderstillägg å 500 kronor efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad
tjänstgöring. Då assistentens tjänstgöring hänförde sig till kemisk-växtbiologiska
anstaltens totala fasta försöksverksamhet, vöre kostnaderna för hans
avlöning upptagna under utgiftsposten för avlöningar m. m. i den allmänna
staten för anstalten och belastade sålunda icke specialstaten för Alträsks försöksgård.
Assistenten vore i likhet med anstaltens föreståndare och övriga
personal bosatt i Luleå och besökte försöksgården i erforderlig utsträckning
under olika perioder. Det vore givet att även anstaltens föreståndare som
ansvarade för anstaltens verksamhet i dess helhet vid behov besökte försöksgården
för planläggning av försök och inspektion av försöksgården.

A själva försöksgården bodde året om allenast en befattningshavare, nämligen
förmannen för försöksgården. Denne erhölle en lön av 2,700 kronor
örn året inberäknat ålderstillägg jämte dyrtidstillägg och barntillägg enligt
samma grunder, som gällde beträffande statens befattningshavare. Anstalten
erlade vidare avgift för hans pensionering. Sammanlagda kontanta utgifterna
för förmannens avlöning inberäknat pensionsavgift utgjorde omkring 3,200
kronor. Förmannen åtnjöte vidare förmånen av hyresfri bostad, fri värme
och lyse samt dagligen 4V2 liter mjölk.

Kostnader för daglönare och lantbrukselever hade utgjort omkring 3,500
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Såsom tidigare anförts beträffande försöksgårdarna Flahult och Gisselås
har statsmakternas beslut angående försöksgårdarnas övertagande av staten
icke innefattat fastställande av plan för deras organisation. I förut omnämnda
betänkande rörande organisationen av försöksverksamheten på växtoch
trädgårdsodlingens område har räknats med en samorganisation
för Sunderbyns och Alträsks forsö k sgårdar, vilka båda
i betänkandet föreslagits till övertagande av staten. Ledningen av försöksverksamheten
borde enligt betänkandet utövas av en föreståndare, under det
att gårdarnas närmare skötsel tänktes skola såsom hittills handhavas av förmän.
I betänkandet anfördes vidare:

Föreståndaren borde vara bosatt i Luleå dels emedan han under en stor
del av året ej behövde vistas på försöksgårdarna, dels emedan han från
nämnda stad lättare kunde handhava honom såsom försöksgårdslöreståndare,
enligt framställt förslag i betänkandet, tillkommande ledning och inspektion
av den lokala försöksverksamheten i Norrbottens län, dels ock emedan det
kunde ifrågasättas, huruvida det ej vore lämpligt att han mot särskilt arvode
fungerade såsom föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten, vars verksamhet,
örn det i betänkandet framställda förslaget genomfördes, huvudsakligen
komme att omfatta kemiskt analysarbete och frökontroll.

Utredningsmannen erinrar, att i nämnda betänkande framställts det alternativet,
att kemisk-växtbiologiska anstalten fortfarande finge innehava sina
båda försöksgårdar och erhölle statsanslag till deras drift men att försöksverksamheten
vid gårdarna skulle ställas under den statliga huvudanstaltens
överledning.

Utredningsmannen erinrar vidare, att i en av Kungl. Majit till honom remitterad
promemoria Norrbottens läns hushållningssällskap
anfört i huvudsak följande rörande organisationen av försöksverksamheten
i länet.

Genom 1936 års riksdags beslut skulle Alträsks försöltsgård övertagas och
drivas av staten, d. v. s. ställas under ledning av försöksanstalten för jordbruksförsök.
Konsekvenserna av detta beslut vore sådana, att någon modifiering
i dess tillämpning vore nödvändig. Genom beslutet skulle tvenne olika
institutioner komma att arbeta för samma ändamål inom länet. Ur såväl
praktisk som ekonomisk synpunkt måste man starkt ifrågasätta lämpligheten
av en dylik anordning. För närvarande sköttes båda försöksgårdarna av föreståndaren
och försöksassistenten vid kemisk-växtbiologiska anstalten, båda
boende i Luleå, samt av en arbetsförman vid vardera gården. Örn Alträsks
försöksgård skulle organiseras i analogi med statens förutvarande försöksgårdar
i Offer och Lanna, skulle för ledningen av försöksgården vid Alträsk
tillkomma en föreståndare och en assistent förutom arbetsförmannen, för vilka
då bostads- och institutionsbyggnader måste uppföras. Samtidigt erfordrades
en föreståndare och eventuellt en assistent för kemisk-växtbiologiska anstalten.
Möjligen kunde denne försöksassistent anställas endast under kortare
tid av året. Ett faktum vore, att kostnaderna för försöksverksamheten i
Norrbotten genom en sådan uppdelning, som även ur försökssynpunkt måste
anses synnerligen olämplig, bleve avsevärt drygare än under nuvarande ordning.
I anledning därav ifrågasattes, örn ej ett sådant samarbete mellan statens
försöksanstalt å ena sidan och kemisk-växtbiologiska anstalten och hus -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

hållningssällskapet å den andra kunde ordnas, att onödiga och fördyrande omkostnader
kunde undvikas.

För anordnande av ett dylikt samarbete hade hushållningssällskapet framställt
följande alternativ:

I. Kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänstemän skulle handhava även i
fortsättningen skötseln av den av staten ägda Alträsks försöksgård, men i
detta hänseende vara underställda statens försöksanstalt. Eventuellt skulle
för Alträsks försöksgård anställas en extra assistent under sommarmånaderna.

II. Staten skulle anställa föreståndare och assistent, vilka hade ledningen
av såväl statens försöksgård Alträsk som kemisk-växtbiologiska anstaltens försöksverksamhet
med bostadsort i Luleå. Föreståndaren skulle tjänstgöra
jämväl som föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten.

III. All försöksverksamhet i länet skulle övertagas av staten i samarbete
med hushållningssällskapet. Åtminstone föreståndaren borde bo i Luleå.
Kemiska stationen och frökontrollanstalten skulle bilda en särskild institution
med en av tjänstemännen som föreståndare.

Frågan om inrättande av en särskild försöksnämnd för Norrbottens län
hade ansetts böra diskuteras i samband med försöksorganisationen.

I alla tre alternativen tänktes Luleå som bostadsort för försöksledningen.
De speciella klimatiska förhållandena med mycket kort vegetationsperiod motiverade
väl denna placering. På grund av växtodlingens relativt ensidiga
inriktning på vallväxter krävde icke försöken ett så oavbrutet övervakande,
som fallet vöre vid till exempel en växtförädlingsanstalt eller vid andra försöksinstitutioner
i^ sydligare delar av landet, där växtslag och problem vore
betydligt mera mångskiftande. Arbetet under de långa mellantiderna torde
utan olägenhet kunna förläggas till Luleå för uppehållande av kontakten och
samarbetet med övriga på jordbruksområdet verksamma institutioner. För
en del växtbiologiska iakttagelser och försök, som fordrade en mera stadigvarande
övervakning, hade anstalten till förfogande ett av Luleå stadsfullmäktige
upplåtet försöksfält Hagalund.

I varje fall finge ihågkommas, att Sunderby försöksgård utgjorde donation
till förmån för försöksverksamheten inom Norrbottens län, varför donators
eventuella önskemål behövde inhämtas vid förändrad disposition av densamma.

Då Norrbottens läns hushållningssällskap i sin promemoria förutsatt möjligheten
därav att Alträsks försöksstation organiserades i analogi med de
nuvarande statliga försöksgårdarna Lanna och Offer och att institutionsbyggnad
samt bostadsbyggnad för föreståndare och assistent uppfördes vid
Alträsk, erinrar utredningsmannen, att han beträffande de båda större försöksgårdarna
Flahult och Gisselås, vilka, särskilt vad anginge Flahult, representerade
en mera skiftande försöksverksamhet, föreslagit, att var och en
av dessa försöksgårdars föreståndare men icke assistent skulle vara stadigvarande
bosatt vid försöksgården. Utredningsmannen anför vidare:

En i förhållande till nämnda försöksgårdar förstärkt lokal organisation torde
för Alträsks vidkommande icke vara påkallad. Givetvis borde för försöksgården
finnas en föreståndare. Däremot syntes med hänsyn till försöksgårdens
för närvarande mindre krävande karaktär den ytterligare förenklingen
kunna vidtagas, att särskilt anslag för försöksassistent på anstaltens för
jordbruksförsök stat icke beräknades. Därmed vore icke sagt, att utgift för

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

assistent från försöksanstalten borde helt undvikas. Tvärtom torde för vinnande
av närmare anknytning mellan försöksanstalten och försöksgården
det vara önskvärt att assistent från anstalten tidvis biträdde vid göromålen
på försöksgården och så långt möjligt gjorde sig förtrogen med dess problem.
Men sådan assistent torde icke med hänsyn till behovet av arbetskraft vid
försöksgården avdelas dit för större delen av vegetationsperioden eller hela
denna period. Avlöningen för sådan assistent syntes böra bestridas av anstaltens
tillgängliga anslag för assistenter och kostnaderna för hans resor av
lantbrukshögskolans resekostnadsanslag, därest anstalten ej bereddes eget
sådant anslag.

Vad anginge stationsorten för föreståndaren funne utredningsmannen på
skäl, som anförts såväl av hushållningssällskapet som i förenämnt betänkande
rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens
område, att föreståndaren borde vara bosatt i Luleå.

Utredningsmannen upptar härefter till granskning av Norrbottens läns hushållningssällskap
i dess promemoria framförda alternativa förslag. Han anför
härom följande.

Samtliga de av hushållningssällskapet i dess promemoria angivna alternativ
avsåge en gemensam organisation för försöksverksamheten
i Norrbottens län, men skilde sig därigenom att enligt
alt. I kemisk-växtbiologiska anstalten skulle handhava skötseln av försöken
genom sina tjänstemän, att enligt alt. II staten skulle handhava, förutom
verksamheten vid Alträsk, anstaltens återstående försöksverksamhet i Norrbottens
län och ställa föreståndaren för Alträsks försöksgård till förfogande
såsom föreståndare även för kemisk-växtbiologiska anstalten i dess helhet,
samt att enligt alt. III staten i förening med hushållningssällskapet skulle
handhava all försöksverksamhet i länet, under det att anstalten skulle bilda
särskild institution såsom kemisk station och frökontrollanstalt.

Det under I framställda alternativet skulle innebära, att statens försöksgård
sköttes av andra än statens egna tjänstemän. Dessa skulle förutom skötseln
av försöksgården innehava andra uppgifter för sin egentlige arbetsgivares
räkning. Tjänstemännen komme enligt detta förslag icke att tillsättas
av statsmyndighet. Förslaget syntes organisatoriskt sett icke vara hållbart.

Alternativen II och III vore båda oförenliga med statsmakternas beslut år
1936, att allenast Alträsks försöksgård skulle övertagas av staten under det
att Sunderbyns försöksgård förutsattes skola kvarstå under kemisk-växtbiologiska
anstaltens ledning. Alternativ II, som förutsatte gemensam föreståndare
för den statliga försöksgården och för kemisk-växtbiologiska anstalten,
vore dessutom ur organisatorisk synpunkt olämpligt.

Alternativ lil avsåge en uppdelning av försöksverksamheten och kemiskväxtbiologiska
anstaltens övriga uppgifter. Mot förslaget funnes principiellt
knappast något att invända. Ur ekonomisk synpunkt syntes den föreslagna
anordningen rationell. Men för dess genomförande erfordrades ändring av
statsmakternas beslut år 1936 angående den statliga försöksgårdsverksamheten
i Norrbottens län, medgivande av donator att Sunderbyns försöksgård
finge övergå i statens ägo samt omorganisation av kemisk-växtbiologiska anstalten.

Med hänvisning till det anförda finner utredningsmannen en närmare u ndersökning
angående betingelserna för en uppdelning
av försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska
anstaltens övriga uppgifter välbetänkt. Då en änd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Yttranden.

rad lösning av försöksgårdsfrågan har ansetts kunna tänkas inverka på befattningarnas
ställning har i utredningen föreslagits, att föreståndaren för
Alträsks försöksgård uppföres på extra stat i lönegraden B 24.

I anledning av utredningsmannens förslag rörande organisationen
vid för söksgårdar n a hava särskilda uttalanden gjorts av statskontoret
och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom —- i skrifter bilagda
lantbrukshögskolans styrelses yttrande — av högskolans lärarråd samt
föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet. Ur de avgivna yttrandena må återgivas följande.

Statskontoret har i stort sett icke något att erinra beträffande frågan
om den föreslagna organisationen av försöksgårdarna Flahult och Gisselås.
Ämbetsverket anför emellertid:

Beräkningarna rörande avlöningar och omkostnader vid nämnda försöksgårdar
anslöte sig i huvudsak till vad som gällde i fråga om de statliga försöksgårdarna
Lanna och Offer. Vid envar av gårdarna Flahult och Gisselås
skulle placeras en assistent, som skulle vara knuten som tjänsteman till anstalten
för jordbruksförsök men tjänstgöra vid vederbörande försöksgård.
Statskontoret ansåge sig kunna tillstyrka förslaget om att dessa assistenter
erhölle årsarvoden av 4,200 kronor. Därtill skulle komma förmånen av fri
bostad örn ett enkelrum vid tjänstgöringen under vegetationsperioderna. I fråga
om föreståndarna vid Flahult och Gisselås hade utredningsmannen föreslagit
deras placering såsom befattningshavare å extra stat i lönegraden B 24.
Statskontoret ville erinra om, att -— såsom framginge av årets statsverksproposition
—- föreståndarna vid statens försöksgårdar Lanna och Offer ansetts även
under budgetåret 1937/1938 böra bibehållas vid nu utgående årsarvoden,
vilka motsvarade avlöningen enligt lägsta löneklassen i lönegraden B 24 för
befattningshavare å ordinarie stat. Vid statens övertagande av försöksgårdarna
Flahult och Gisselås torde de blivande föreståndarna för dessa gårdar
lämpligen böra placeras i lönegraden B 24 å extra stat, varigenom pensionsfrågan
för dem skulle komma att ordnas. Statskontoret förutsatte därvid att
i samband med statens övertagande av dessa gårdar — vilket enligt förslaget
skulle ske från och med den 1 januari 1939 — även spörsmålet örn ändrade
anställnings- och löneförhållanden för föreståndarna vid statens nuvarande
försöksgårdar upptoges till förnyat och slutligt övervägande.

Vad anginge frågan örn försöksverksamhetens organisation vid Alträsks
försöksgård erinrade statskontoret, att i utredningen alternativa lösningar
framställts samt att i avvaktan på slutligt ståndpunktstagande föreståndaren
för försöksgården ansetts böra anställas såsom tjänsteman å extra stat i lönegraden
B 24. Statskontoret ville framhålla, att nämnde föreståndares placering
i lönegrad torde böra bliva beroende av vilken lösning, som komme
att givas åt frågan om den blivande organisationen vid Alträsk och om formerna
för den försöksverksamhet, som framdeles skulle bedrivas av kemiskväxtbiologiska
anstalten i Luleå. Vid sådant förhållande ansåge sig statskontoret
för närvarande icke kunna närmare uttala sig örn detta spörsmål,
liksom angående organisationen av Alträsks försöksgård överhuvud taget,
utan borde med avseende därå avvaktas resultatet av den fortsatta utredning
i ämnet, som av utredningsmannen förordats.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat, att
nämnden tidigare i utlåtande över 1931 års utredningsmäns betänkande

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

med förslag rörande organisationen av försöksverksamheten på växt- och
trädgårdsodlingens område icke framställt någon erinran mot den då föreslagna
löneställningen för försöksgårdsföreståndarn
a såsom ordinarie tjänstemän i lönegraden B 24. Lönenämnden anför vidare: Ej

heller nu hade lönenämnden något att erinra mot en placering av befattningarna
i 24:e lönegraden. Emellertid ansåge lönenämnden övervägande
skäl tala för, att desamma i avvaktan på försöksgårdssystemets vidare utbyggande
uppfördes å extra stat, detta så mycket mer som utredningsmannen
själv föreslagit, att föreståndaren vid försöksgården vid Alträsk tillsvidare
anställdes å extra stat.

Beträffande assistenternas avlöningsförmåner ville lönenämnden ifrågasätta,
huruvida icke de assistenter vid anstalten för jordbruksförsök, som
avdelades för tjänstgöring vid försöksgårdarna, lämpligen borde erhålla samma
genomsnittliga arvode som övriga assistenter vid anstalten, eller 3,600
kronor om året. Vid tjänstgöring å försöksgård syntes härutöver böra utgå
tjänstgöringstraktamente med lämpligt belopp, förslagsvis 3 kronor för dygn.

Lantbrukshögskolans lärarråd har uttalat, att utredningsmannens
förslag om assistenter med tjänstgöring vid försöksgårdarna allenast under
vegetationsperioderna ej kunde anses på tillfredsställande sätt tillgodose
försöksgårdarnas behov av assistentens arbetskraft. De nya assistenterna borde
enligt lärarrådets mening organiseras med assistenter, som året om hade bostad
vid försöksgårdarna och även i övrigt samma ställning som assistenterna
vid statens nuvarande försöksgårdar Lanna och Offer.

Föreståndaren för husdjursavdelningen vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet
har framhållit, att det för husdjursavdelningens försöksverksamhet vore
av stort intresse, att avdelningen under fullt fasta former kunde disponera
en försöksgård avsedd för experimentella undersökningar beträffande sådana
uppfödnings-, utfodrings- och efterverkansproblem, som stöde i samband
med extensiv husdjursskötsel, och att Gisselås av allt att döma borde äga
stora förutsättningar för upptagande just av sådana försök. Föreståndaren
anför i fortsättningen följande.

Avdelningens budget medgåve icke under övergångsåren, att medel avsattes
för avlöning av en till Gisselås detacherad assistent och att även den för
den omorganiserade verksamheten fastställda budgeten icke tagit hänsyn till
möjligheten av att en för den extensiva nötkreatursskötseln avsedd försöksgård
upprättades.

Enligt föreståndarens mening borde husdjursavdelningen uppehålla fast
försöksverksamhet vid Gisselås, men dess anslag som en följd därav också
ökas med ett belopp motsvarande assistentarvode för minst 8 månader samt
med en förhöjning av reseanslaget med 400 å 500 kronor.

Den av utredningsmannen förutsatta utökningen av gårdens besättning erbjöde
särskilt gynnsamma förutsättningar för upptagande av vissa undersökningar.
Det vore därför av vikt, att husdjursavdelningens av verksamhetens
upptagande härledda anslagsbehov tillgodosåges redan i samband med
omorganisationsförslagets utarbetande och framläggande. Utan garantier
för alt den för uppehållande av försöksverksamheten erforderliga arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Departements chefen.

kraften kunde disponeras, torde Gisselås övertagande av staten knappast
kunna betraktas som ett led i den statliga försöksverksamheten på husdjursskötselns
område och därför icke heller vara av något större intresse för husdjursskötselns
representanter.

Lantbrukshögskolans styrelse, som vid sitt yttrande fogat
nämnda av högskolans lärarråd och föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning
gjorda uttalanden, har tillstyrkt utredningsmannens förslag.
Föreståndaren för centralanstaltens jordbruk sa vdelning
har i avgivet yttrande, som jämväl bifogats högskolestyrelsens
utlåtande, förklarat sig icke hava anledning till anmärkning mot förslaget.

I samband med frågor om omorganisationen av de försöksgårdar, som
enligt statsmakternas beslut år 1936 äro avsedda att från och med den 1
januari 1939 övertagas av staten, nämligen svenska mosskulturföreningens
försöksgårdar Flahult och Gisselås samt den kemisk-växtbiologiska anstalten
tillhörande Alträsks försöksgård, har utredningsmannen jämväl upptagit
spörsmålen örn reglering av föreståndarnas löneställning vid de nuvarande
statliga försöksgårdarna Lanna i Skaraborgs län och Offer i Västernorrlands
län. Såsom förut erinrats, har jag i årets statsverksproposition på given anledning
anfört, att spörsmålet om lönereglering för befattningshavarna syntes
böra upptagas i samband med den slutliga prövningen av övriga befattningshavares
ställning i den nya försöksorganisationen. Då en sådan prövning
är avsedd att nu komma till stånd beträffande såväl statlig som statsunderstödd
försöksverksamhet, finner jag, i likhet med statskontoret, tidpunkten
inne att i samband därmed granska även de nuvarande försöksgårdsföreståndarnas
och försöksgårdsassistenternas avlöningsförhållanden.

Vad angår försöksgårdsföreståndarna har utredningsmannen föreslagit, att
dessa vid de nu befintliga statliga försöksgårdarna Lanna och Offer samt
vid Flahult och Gisselås efter dessas övertagande av staten erhålla ordinarie
löneställning och placeras i lönegraden B 24. Beträffande föreståndaren
vid Alträsks försöksgård har föreslagits, att denne tilldelas samma lönegrad
men som befattningshavare på extra stat. Då försöksgårdarna vid
Lanna och Offer ägt bestånd under ett flertal år samt rådande organisation
med avseende å försöksgårdsföreståndare med de nuvarandes kvalifikationer
befunnits lämplig, torde skäl ej föreligga att uppskjuta ifrågavarande
befattningshavares placering i ordinarie löneställning. De böra därvid
tilldelas den lönegrad, som närmast motsvarar deras nuvarande arvodesbefattning,
eller B 24. Dessa redan befintliga försöksgårdsföreståndare böra
redan från början av budgetåret 1938/1939 inträda i nämnda löneställning.

De till övertagande av staten från och med den 1 januari 1939 avsedda
försöksgårdarna Flahult och Gisselås äro båda såsom försöksgårdar tillkomna
avsevärt tidigare än de nuvarande statliga. Behovet av föreståndare för
dessa med motsvarande kvalifikationer, som förutsättas för föreståndarna för
statens nuvarande försöksgårdar, torde få anses fullt ådagalagt. Jag biträder
med hänsyn därtill utredningsmannens förslag jämväl i vad angår inrät -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

tande av ordinarie befattningar i lönegraden B 24 för försöksgårdarna Flahult
och Gisselås. Jag förutsätter emellertid därvid, att tjänsterna under någon
tid, exempelvis ett år, uppehållas på förordnande för utrönande av avsedd
befattningshavares lämplighet, därest denne ej genom tidigare verksamhet
kan anses hava till fullo styrkt sin kompetens.

Hushållningssällskapet i Norrbottens län, som enligt reglementet för kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå har att jämte nämnda läns landsting
bekosta och underhålla laboratorier och försöksfält för anstalten, har såsom
förut angivits framfört vissa alternativa förslag, åsyftande en gemensam
organisation för försöksverksamheten i länet. Utredningsmannen har förordat
en närmare undersökning angående betingelserna för en uppdelning av
försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska anstaltens övriga uppgifter.
Då enligt min mening starka skäl tala för ett inordnande av försöksverksamheten
i Norrbottens län under en och samma organisation särskilt i vad
angår försöksgårdsverksamheten, biträder jag utredningsmannens förslag om
utredning i detta hänseende. Då denna utredning torde böra igångsättas
utan dröjsmål, torde resultatet därav kunna föreligga i så god tid, att proposition
i frågan bör kunna föreläggas nästa års riksdag. Med hänsyn härtill
lärer ej vara behövligt att nu taga slutlig ställning till frågan om organisationen
av Alträsks försöksgård.

De vid statens nuvarande försöksgårdar anställda och där stationerade
assistenterna avlönas med ett arvode av 5,000 kronor för var och en. Styrelsen
för centralanstalten har föreslagit deras placering som extra ordinarie
tjänstemän i 21 :a lönegraden. Utredningsmannen föreslår för de nytillkommande
försöksgårdarna Flahult och Gisselås assistenter, som allenast
under vegetationsperioderna uppehålla sig vid försöksgårdarna men under
mellantiderna hava tjänstgöring vid anstalten för jordbruksförsök, till vilken
i lämplig utsträckning material från försöksgården sändes för bearbetning
av assistenten under försöksledningens inseende. Jag biträder utredningsmannens
förslag, vilket åsyftar vinnande av bättre förbindelse mellan försöksgårdarna
och den centrala organisationen samt ■—- genom ombyten med
lämpliga mellanrum av assistenter ur anstaltens personal för tjänstgöring
vid försöksgårdar — en mera utbredd kunskap om verksamheten vid ifrågavarande
försöksgårdar. Avlöningarna för dessa assistenter, (2 X 4,200 =)
8,400 kronor, skulle sålunda uppföras bland anstaltens för jordbruksförsök
personalkostnader.

De vid Lanna och Offers försöksgårdar anställda assistenterna torde tillsvidare
böra behållas vid nuvarande löneställning.

Av föreståndaren för liusdjursavdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet framställt yrkande örn medelsanvisning för
anställande av särskild assistent för husdjursförsök vid Gisselås försöksgård
finner jag icke för närvarande böra föranleda åtgärd.

Enligt mitt förslag skulle för försöksgårdsföreståndarna utgå följande årsavlöningar,
upptagna enligt 24:e lönegraden högsta löneklassen, frånsett dyrtidstillägg
och beträffande Gisselås kallortstillägg, men med iakttagande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Utrednings mannen.

minskning svarande mot pensionsavdrag enligt civila tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet.

Föreståndaren för Lanna försöksgård ortsgrupp A............. kronor 7,056

» » Offers » » C............. » 7,536

» » Flahults » » A............. » 7,056

» » Gisselås » » C............. » 7,536

Summa kronor 29,184.

För assistenterna vid Lanna och Offers försöksgårdar skulle såsom hittills
årligen utgå (2 X 5,000 =) 10,000 kronor. Avlöningar åt de för tjänstgöring
vid Flahults och Gisselås försöksgårdar avsedda assistenterna, (2 X
4,200 —) 8,400 kronor, upptagas såsom förut angivits under personalkostnaderna
vid anstalten för jordbruksförsök.

4. Årliga driftkostnader för de till övertagande av staten avsedda
försöksgårdarna (utom löner till befattningshavare).

a. Flahults försöksgård.

Enligt i utredningen lämnade uppgifter utövas den omedelbara tillsynen
över verksamheten liksom av jordbruksdriften vid försöksgården av en å gården
boende inspektor. Vid gården äro vidare stadigvarande anställda 1 rättare,
2 ladugårdskarlar, 4 lantarbetare och 2 mjölkerskor. Under vegetationsperioden,
V4—15/io, sysselsättas vid gården 3 elever, varjämte under sommaren
plägat anställas tillfällig personal, huvudsakligen minderåriga, för utförande
av rensnings arbete. I utredningen lämnas följande uppgifter örn personalens
avlöningsförhållanden.

Inspektoren åtnjöte i kontant lön 4,300 kronor om året. Såsom avlöningsförmån
torde vidare kunna anses, att den hyra inspektoren erlade till föreningen
för bostad bestående av sju rum och kök, två av rummen dock ej
vinterbonade, vartill bomme kostnadsfritt brukad trädgård, utginge med
allenast 300 kronor om året.

Beträffande avlöningsförhållandena finge vidare anföras följande.

Ladugårdskarlarnas lön utginge med 4 kronor 60 öre om dagen under 6
månader och med 4 kronor 25 öre om dagen under 6 månader.

Två lantarbetare avlönades envar med

kr. 4: 35 örn dagen under 6 månader

» 4: 10 » » » 2 »

» 3:85 » » » 4 » .

En rättare avlönades enligt samma grund, som angivits beträffande lantarbetarna,
men erhölle dessutom ett särskilt arvode av 50 kronor om året.

Två lantarbetare (äldre) avlönades med
kr. 4: 10 om dagen under 6 månader

» 3:85 » » »2 »

» 3:60 » » »4 »

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Tva mjölkerskor, som var och en utförde mjölkning varannan månad, erhölle
var och en i ersättning 425 kronor om året jämte en liter söt mjölk under
arbetsperioderna.

Tre elever avlönades var och en efter 60 kronor i månaden jämte mat och
bostad.

Ersättning till minderåriga för rensningsarbete hade utgjort omkring 3
kronor om dagen. Svårigheter hade emellertid enligt uppgift mött att under
senare år erhålla dylik arbetskraft.

Ladugårdskarlar, rättare och övriga lantarbetare åtnjöte fri bostad, rättarens
bestående av tre rum och kök, de övrigas av ett rum och kök. Var
och en av dessa anställda erhölle vidare potatisland å 9 ar av gårdens åkerjord.

Sammanlagda arbetskostnaderna vid gården inberäknat inspektörens lön
hade under senaste budgetåret utgjort omkring 18.700 kronor.

Föreningens samtliga utgifter för Flahult under budgetåret 1935/
1936 utgjorde enligt följande i styrelseberättelsen för angivna budgetår in -

tagna sammandrag:

Inköpt utsäde......................................... kronor 1,063:71

» kraftfoder...................................... » 2,210:42

» skummjölk och vassla........................... » 292:70

» halm........................................... » 272:88

» konstgödsel..................................... » 3,349:96

» elektrisk energi................................. » 422:41

» bränsle och fotogen............................. » 707; 95

» hästar.......................................... » 1,750: —

» oxar........................................... » 781:90

» tJur............................................ » 1,200: —

» svin........................................... » 861: —

Diverse utgifter:

Inspektörens lön jämte dyrtidstillägg.................... » 4,340:_

Arbetskostnader........................................ » 14’392:75

Försäkringar........................................... » *431: 13

Diverse utgifter för husdjuren........................... » 1,251:39

» » » jordbruket.......................... » 272:33

Byggnadsunderhåll..................................... » 235:20

Grundförbättringar, tegelrör............................. » i87;

Döda inventarier:

Nyinköp............................................

Underhåll...........................................

Allmänna omkostnader.................................

Skatter................................................

Räntor................................................

Amortering till Hypoteksföreningen......................

Amortering å andelar i Mejeriföreningen.................

Arrende...............................................

Försöksverksamheten...................................

Mjölkavgift............................................

Betald skuld från föregående år.........................

Kassabehållning vid årets slut...........................

Summa

Avgående vid årets slut obetalda poster.................

Summa kontanta utgifter

* 260:25

» 322: 57

» 615:76

» 264:66

» 1,148:68

» 88:82

» 184:85

» 600: —
» 348:08

» 456:47

» 1,668:67

» 1,145:97

kronor 41,163: 51.
»__1,993: 70

kronor 39,169: 81.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Inkomsterna för Flahult under samma budgetår hade enligt räkenskapssamman -

draget upptagits på följande sätt:

Kassabehållning vid årets början........................ kronor 1,184: 11

Anslag från Jönköpings läns hushållningssällskap.......... » 500: —

Försålt:

Spannmål........................................... » 994:94

Potatis.............................................. » 2,283:32

Beteslegor........................................... » 184:25

Häst................................................ » 220: —

Oxar................................................ » 957:60

Tjur................................................ » 360:-—

Ladugårdsprodukter.................................. » 17,708:21

Svin................................................ » 2,026:26

Diverse inkomster...................................... » 310:26

Gåvor till försöksverksamheten.......................... » 2,523: 56

Från huvudanstalten................................... » 9,917:30

Summa kontanta inkomster kronor 39,169: 81.

Utgifterna, oberäknat poster för räntor och amortering av lån, annan skuldbetalning
samt kassabehållning samt utan hänsyn tagen till det enligt sammandraget
gjorda avdraget för vid årets slut obetalda poster, utgjorde..........

...................................................... kronor 37,112: 34.

Inkomsterna, oberäknat poster för kassabehållning, anslag,
gåvor och tillskott från huvudanstalten, utgjorde......... kronor 25,044:84

Bristen utgjorde sålunda kronor 12,067: 50.

Den efter angivna grunder uträknade bristen utgjorde för budgetåren 1930/
1931 omkring 8,500 kronor, 1931/1932 omkring 9,700 kronor, 1932/1933 omkring
18,600 kronor, 1933/1934 omkring 11,300 kronor och 1934/1935 omkring
12,300 kronor. Den särskilt stora bristen för budgetåret 1932/1933
härrörde bland annat av mera omfattande byggnadsverksamhet än eljest och
kompenserades av rikligare gåvomedel.

Efter återgivande av gällande inkomst- och utgiftsstater för statens nuvarande
försöksgårdar Lanna och Offer anför utredningsmannen följande
beträffande beräkning av inkomster och omkostnader vid
Flahults försöksgård.

Såsom framginge av beskrivningen över försöksgården funnes vid densamma
en huvudbyggnad av trä innehållande sju rum, därav två ej vinterbonade,
kök, skafferi och tambur jämte veranda, brandförsäkrad för 17,800 kronor.
Denna byggnad användes för närvarande såsom inspektorsbostad och torde
efter försöksgårdens införlivande med det statliga försöksväsendet och i
samband därmed skeende personalförändring böra bliva bostad för försöksgårdsföreståndaren.
Två av rummen i nedre botten borde användas såsom
arbetsrum åt föreståndaren och för assistenten under de tider denne uppehölle
sig vid försöksgården. För försöksgårdsföreståndarens personliga behov
torde sålunda återstå fem rum, inberäknat de ej vinterbonade två rummen.
Dessa rum borde i samband med statens övertagande av försöksgården försättas
i sådant skick, att de kunde utnyttjas för bostadsändamål under vintern.
Staten ansåges med hänsyn till byggnadens beskaffenhet icke kunna betinga
sig samma bostadshyra av försöksgårdsföreståndaren vid Flahult som av

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

motsvarande befattningshavare vid Lanna och Offers försöksgårdar. Vid
Flahult syntes hyressumman ej skäligen böra överstiga 600 kronor.

Enligt ovanstående förslag skulle assistent ej vara boende vid försöksgården
annat än under vegetationsperioderna. För dessa tider kunde enkelrum beredas
honom vid försöksgården. För sådan bostad torde hyresersättning ej
böra beräknas. För assistent med ständig tjänstgöring vid gården skulle erfordras
uppförande av ny tjänstebostad.

Vid beräkning av utgifter och inkomster för försöksgården, frånsett avlöningar
åt föreståndare och assistent, vore det naturligt att verkställa denna
beräkning med ledning av de senare årens räkenskaper för försöksgården.
Härvid vore emellertid att iakttaga, att gåvor av konstgödselmedel och dylikt
för framtiden icke komme att tillföras försöksgården. Hänsyn finge även
tagas till omkostnadsberäkningen vid nu befintliga statliga försöksgårdar.
Förslagsvis beräknades följande

Omkostnader.

Expenser......

Övriga utgifter:

a.	Avlöningar till jordbrukspersonal m. m.	kronor	14,500
b.	Underhåll av byggnader..............	»	800
C.	Inköp och underhåll av inventarier (döda)	»	1,000
d.	Skatter och onera....................	»	400
e.	Arrende för Svartökärr...............	»	600
f.	Inköp av konstgödselmedel...........	»	3,000
g-	Inköp av kraftfoder och utsäde.......	»	3,000
h.	Diverse utgifter för växtodling........	»	500
i.	Diverse utgifter för husdjur...........	»	600
j-	Diverse omkostnader för lanthushållning samt oförutsedda utgifter.............	»	600

kronor 2,000

» 25,000

Summa kronor 27,000.

Av försöksgården kunde beräknas följande

Inkomster.

a. av växtodling........................................... kronor 3,000

b. » kreatursskötsel....................................... » 16,000

c. » hyresintäkter................................ »_600

Summa kronor 19,600.

En sammanställning av omkostnaderna för försöksgården, frånsett avlöning
till föreståndare och den vid anstalten för jordbruksförsök avlönade
assistenten, och av inkomsterna av försöksgården skulle alltså utvisa en
nettoutgift av (27,000 — 19,600 =) 7,400 kronor. Örn till omkostnaderna
lades avlöningar för föreståndare och assistent med samma belopp som utginge
för Lanna försöksgård, 12,600 kronor, skulle härigenom uppstå något
mindre nettoutgift än som angivits i innevarande års utgifts- och inkomststat
för nämnda försöksgård eller 20,000 kronor mot 22,000 kronor för
Lanna.

Det läge i sakens natur, att det nu framräknade resultatet vore att betrakta
såsom approximativt och att först en tids erfarenhet av försöksgårdsdriften
på mossjord under de förändrade förutsättningar den statliga regin i vissa
hänseenden torde medföra kunde giva större stadga åt beräkningarna av omkostnader
och inkomster i avseende å nu ifrågavarande försöksgård.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttranden.

Departementschefen.

Utrednings mannen.

Mot utredningsmannens beräkningar hava erinringar ej framställts i avgivna
yttranden.

Såsom utredningsmannen framhåller kunna de framlagda beräkningarna
av inkomster och omkostnader allenast betraktas som approximativa. De
synas mig emellertid ägnade att tillsvidare läggas till grund vid medelsanvisningen
för försöksgården.

b. Gisselås försöksgård.

Förutom föreståndaren äro enligt uppgifter i utredningen vid Gisselås försöksgård
stadigvarande anställda två gifta ladugårdsskötare. I övrigt har
anlitats tillfällig arbetskraft för försöksgårdens skötsel. Ladugårdskarlarnas
avlöning har utgått med 150 kronor i månaden för den ene och 125 kronor i
månaden för den andre. Tillfälliga arbetare under vegetationsperioderna hava
avlönats med växlande belopp, under senast förflutna året med 6 kronor per
10 timmars arbetsdag. Utredningsmannen återger ur mosskulturföreningens
styrelseberättelse för senaste budgetåret följande sammanställningar
av samtliga utgifter och inkomster för försöksgården.

Inköpt utsäde................	Utgifter.		kronor	448	_
» kraftfoder.............			»	1,428	—
» konstgödsel............			»	3,686	99
» torvströ...............			»	306	—
» elektrisk energi.......-.			»	404	48
» ved och fotogen.......			»	281	62
» virke.................			»	250	—
» unghästar.............			»	2,725	—
Diverse utgifter:
Agronom M. Stenbergs lön.....			»	6,267	48
D:o pensionsavgift............			»	125	—
Arbetskostnader...............			»	8,006	25
Kostnader för lejda dragare____			»	701	•—
Försäkringar..................			»	461	99
Diverse utgifter för husdjuren..			»	263	75
» » » jordbruket.			»	116	96
Byggnadsunderhåll............			»	783: 77
Döda inventarier:
nyinköp och underhåll.......			»	532: 89
Allmänna omkostnader........			»	721	60
Skatter......................			»	466: 16
Amortering till svenska mosskulturföre-ningen .............................. kronor Ränta till d:o......................... »	3,443: — 1,057: —	»	4,500
Försöksverksamheten..........			»	74	21
Betalda skulder från föregående	år..............		»	3,569	74
Avgående för vid årets slut obetalda poster......	Summa	kronor 36,120: 89. » 1,450: —
		Summa	kronor	34,670: 89.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.
Inkomster.

Statsanslag..................................

Anslag från Jämtlands läns hushållningssällskap

Försålt tegel.................................

Försålda ladugårdsprodukter..................

Räntor......................................

Diverse inkomster............................

Konstgödselgåva.............................

Betalda fordringar från föregående år..........

Avgående för vid årets slut obetalda poster

Utgifter utöver inkomster

kronor 15,000: —
» 1,200: —

» 2: —

»> 6,867:25

» 1:32

»> 87:70

» 3,686: 99

» 862:03

Summa kronor 27,707: 29.
....... » 603:94

Summa kronor 27,103: 35.

..........» 7,567: 54

Summa kronor 34,670: 89.

Utgifterna, oberäknat poster för räntor och amortering av lån, annan
skuldbetalning samt den normalt ej förekommande posten för inköpta unghästar
samt utan hänsyn tagen till det enligt sammandraget gjorda av -

draget för vid årets slut obetalda poster, utgjorde...... kronor 25,326: 15.

Inkomsterna, oberäknat poster för kassabehållning, anslag,
räntor, gåva och betalda fordringar, utgjorde...... » 6,956: 95

Bristen utgjorde sålunda kronor 18,369: 20.

Efter angivna grunder uträknad brist utgjorde för budgetåret 1933/1934
omkring 12,000 kronor och för budgetåret 1934/1935 omkring 14,200 kronor.
Det år från år allt mer accentuerade underskottet hade delvis sin grund i
de ökade svårigheterna att erhålla avsättning för försöksgårdens hö. Under
det senaste budgetåret hade överhuvud taget icke någon inkomst av höförsäljning
erhållits.

Utredningsmannen har i detta sammanhang erinrat, att svenska mosskulturföreningen
i yttrande över den tidigare berörda den 28 augusti 1935 avgivna
promemorian angående upplysnings- och försöksverksamheten på betesoch
vall- samt mossodlingsområdena m. m. framhållit vissa behov vid Gisselås
försöksgård, däribland anslagsökning för driften å 6,500 kronor om året
samt åtgärder för att möjliggöra hållandet av ett betydligt större antal kor
vid försöksgården, så att åtminstone av det producerade höet kunde omsättas.
Vidare erinrar utredningsmannen, att även i det den 16 december
1933 avgivna betänkandet med utredning och förslag rörande organisationen
av försöksverksamheten på växt- och trädgårdsodlingens område framhållits,
att den befintliga besättningen vore för liten för att kunna omsätta gårdens
normala foderproduktion.

I skrivelse, som den 25 november 1936 inkommit till jordbruksdepartementet
och därefter överlämnats till utredningsmannen för yttrande, har styrelsen
för svenska mosskulturföreningen anhållit, att åtgärder måtte vidtagas
för att möjliggöra, att höprodukterna vid Gisselås bleve tillgodogjorda
genom deras omsättande i mjölk- och köttproduktion. Till stöd för framställningen
har föreningens styrelse i huvudsak framhållit följande.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Jordbruksdriften vid Gisselås försöksgård hade hittills varit så organiserad,
att hälften av produkterna från växtodlingen omsatts genom en kreatursbesättning
av omkring 30 vuxna nötkreatur och den andra hälften, huvudsakligen
myrhö, kontant försålts i öppna marknaden. Alla skördar till och
med år 1934 hade på så sätt kunnat omsättas i penningar. Av 193f> års skörd
hade emellertid ännu intet hö kunnat försäljas, och allt talade för, att detsamma
skulle bliva fallet även med 1936 års skörd. Vid utgången av bokföringsåret
1936 1937 komme föreningen alltså att innehava en behållning av
höprodukter, motsvarande halva höproduktionen 1935 och halva höproduktionen
1936. 1937 års höskörd komme icke att kunna bärgas i gårdens ladu byggnad

utan måste helt lagras i stackhässjor, om försäljningar icke kunde
komma till stånd.

Vid en värdering av höbalansen vid bokföringsårens slut efter 3 öre per
kg, måste, med hittills erhållna skördar, 2,500—3,000 kronor för varje år
balanseras till efterföljande år. Örn ingen försäljning under budgetåret 1936/
1937 kunde komma till stånd, komme balanssumman för höförrådet den xh
1937 att vara uppe i 5,000—6,000 kronor vid så låg värdering av höet som
efter 3 öre per kg. Ytterligare lagring av 1937 års skörd vore ogenomförbar.
Mer än vad som konsumerades under året kunde icke förvaras på stackhässjorna.
Även det i ladan lagrade höet toge skada av ytterligare förvaring.
Med hänvisning till det anförda, ansåge styrelsen det ofrånkomligt, att
kreatur anskaffades i tillräcklig utsträckning för att på gården omsätta
hela produktionen från växtodlingen. Styrelsen hade under hösten 193o
inköpt 10 st. fölungar, för att genom dem en del av höet skulle kunna omsättas
i penningar. Medlen till detta inköp hade styrelsen måst anskaffa genom
upplåning av 3,000 kronor. Denna åtgärd vöre emellertid ingalunda
tillräcklig. Ett nötkreatursantal av 60 vuxna djur och en del kalvar skulle
utom hästarna vara erforderligt för att helt omsätta gårdens produktion. Då
mejeri funnes strax intill gården, och detsamma dreves synnerligen ekonomiskt
och alltså kunde betala mjölken väl, syntes det styrelsen naturligast,
att mjölkproduktionen utvidgades och att icke exempelvis hästuppfödningen
erhölle större omfattning än den genom styrelsens fölinköp redan erhållit.
Genom hållande vid gården av 3—4 hästar, alla avelsston, vilka årligen betäcktes,
skulle en jämn produktion av unghästar utan fölinköp kunna upprätthållas
i framtiden. 4 st. av de år 1935 inköpta fölen vore avsedda till

framtida avelsston. ,

Styrelsen vore av den uppfattningen, alt ett omedelbart utökande av antalet
mjölkkor genom inköp av minst 25 st. vore den rationellaste vägen till
anpassning efter den nuvarande situationen. Härigenom och genom tillväxande
ungdjur skulle antalet vuxna nötkreatur sommaren 1937 kunna
uppgå till c:a 60 st. och hela 1937 års skörd kunna omsattas pa garden.

Utredningsmannen framhåller, att en så långt möjligt ekonomiskt lönsam
drift vid ifrågavarande försöksgård, som är avsedd att mom kort övergå i
statens ägo, givetvis är ett intresse av stor vikt. Då försöksgården, hittills
närmast avsedd för växtodlingsförsök, kunde tänkas få utvidgad betydelse
för försöksverksamheten genom anordnande där jämväl av husdjursforsok,
har på utredningsmannens anmodan föreståndaren för husdjursavdelningen
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet H. Edin uppgjort
en promemoria angående försöksgårdens användbarhet för undersökningar,
som falla inom husdjursskötselns område. Ur denna promemoria,
som i viss mån avser även andra försöksgårdar, men huvudsakligen tar sikte
på Gisselås försöksgård, må återgivas följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

101

Den av 1936 års riksdag godtagna organisationsplanen för försöksverksamheten
på husdjursskötselns område innebure, att denna starkt centraliserades.
Av de staten tillhörande gårdarna skulle en, Ultima, helt och en annan,
Alnarp, partiellt disponeras för försöksverksamheten. Men man förutsatte
därjämte, att ytterligare ett antal (två till fyra) stora gårdar tillhöriga
staten (exempelvis Svartsjö), lantbruksskolor eller privatpersoner genom betryggande,
för vissa följder av år bindande avtal skulle kunna disponeras för
utfodrings- och betesförsök.

Centraliseringen vore motiverad därav, att gruppförsök med djur — den
jämte respirationsförsök viktigaste metoden för bestämning av värdet av
olika fodermedel och prövning av olika principer för utfodring, vård och
skötsel — förutsatte tillgång på mycket stora besättningar och därav att de
för praktiken viktigaste problem, vilka försöksverksamheten i den nära framtiden
måste upptaga till behandling, förutsatte undersökningar, som kunde
fullföljas efter samma plan under flera på varandra följande år.

En mycket stor olägenhet med denna av metodikens förutsättningar betingade
centralisering av försöksverksamheten vore, att vidsträckta områden
av vårt land och just de områden, inom vilka husdjursskötsel!!, spelade den
förhållandevis största rollen, på så sätt icke skulle komma i åtnjutande av en
fast husdjursförsöksverksamhet. Inom Norrland samt Smålands och Bergslagens
bondedistrikt vore exempelvis de enskilda besättningarna i regel alldeles
för små för att kunna användas för gruppförsök. Men just inom dylika
områden vore på samma gång den till de naturliga odlingsbetingelserna —
klimat, jordmån, skiftenas storlek och jämnhet, tillgången på arbetskraft —
anpassade växtföljden med föga omfattande odling av rotfrukter och fodersäd
så lagd, att den för djuren reserverade huvuddelen av årsskörden i genomsnitt
finge betydligt lägre nettoenergikoncentration än fallet vore inom
den av försöksverksamheten representerade slättbygden.

Jämvikt mellan foder- och animalieproduktion kunde uppnås på tre vägar:

1) Inköp av kraftfoder i så stor mängd, att dagsfodrets nettoenergikoncentration
bleve optimal även i fråga örn de högst producerande djurklasserna.

2) Foderproduktionens omläggning och införandet av konserveringsmetoder,
som medgåve vallväxternas skörd och konservering på tidigt utvecklingsstadium.
3) Modifiering av besättningens kapacitet att omsätta fodret
uppnådd genom avelsurval och förändringar i uppfödningsmetoder.

Av dessa möjligheter vore den under 1 antydda den för närvarande mest
utnyttjade, ofta dock utan att vederbörlig hänsyn tagits till ekonomiska realiteter.
Den som 2 betecknade hade under senare år blivit mycket diskuterad
och även gjorts till föremål för så pass ingående experimentella prövningar,
att man beträffande våra viktigaste foderväxter numera torde vara
rätt väl orienterad angående deras värde och användning på olika utvecklingsstadier
och deras lämplighet för konservering enligt olika konserveringsmetoder.
I fråga örn en del andra foderväxter och däribland just en
del av de för det extensiva jordbruket viktigaste måste dessa undersökningar
emellertid fullföljas. Av stor betydelse vore vidare, att man genom utsträckta
kombinerade jordbruks- oell husdjursförsök klarlade sambandet
mellan skördetiden och skördens kvalitets- respektive kvantitetsresultat och
bestämde, vilken efterverkan skörd på olika tidigt utvecklingsstadium hade
på växtbeståndets följande utveckling. Man borde vidare genom kombinerade
husdjurs- och mejeriförsök fastställa, vilka konsekvenser tillämpningen
av olika konserveringsmetoder hade på mjölkens användning. Detta
vore så mycket viktigare, som tillverkningen av specialostar ofta spelade stor
roll inom områden med extensiv! jordbruk och i många lall rent av förutsatte
en på övervägande höutfodring baserad mjölkproduktion.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Det tredje medlet för uppnående av bättre balans mellan jordbruk och
husdjursskötsel hade visserligen officiellt tillämpats i mycket stor utsträckning
genom den av föreningar av olika slag bedrivna verksamheten, djurpremieringar,
stamboksföring m. m. Då man härvid helt naturligt icke hade
kunnat taga någon hänsyn till skillnaderna i de olika kreatursrasernas, stammarnas
och individernas förmåga att upptaga och omsätta grovfoder och
icke heller till uppfödningsmetodens modifierande inverkan på anlagens utveckling,
hade detta arbete emellertid i stort sett bedrivits efter samma principer
oavsett skillnaderna i lantbrukets naturliga förutsättningar inom olika
jordbruksområden. Det torde därför icke heller vara uteslutet, att resultaten
därav just beträffande de områden, inom vilka en mera extensiv jordbrukstyp
vore ekonomiskt berättigad, blivit, att skillnaden mellan de av växtföljden
och de av besättningens produktionsvillkor betingade naturliga förutsättningarna
för kreatursskötseln blivit allt större och större. Arbetet på att
höja djurens kroppsvikt och den individuella produktionsförmågan hade
resulterat i djur med större fordringar på vinterutfodringens nettoenergikoncentration
och betets riklighet än gårdens drift medgåve, med större krav på
kompletterande kraftfoderinköp än som kanske vore förenat med god ekonomi.
För stora delar av vårt land vore det av största betydelse, att man
genom experimentella undersökningar kunde klargöra, i vad mån dessa farhågor
vore ekonomiskt motiverade, i vad mån ärftligt betingade olikheter
förelåge beträffande nötkreaturens förmåga att utnyttja grovfodret och i
vad mån dessa kunde modifieras genom uppfödningssättet.

Från denna synpunkt finge det anses vara i hög grad angeläget, att just
de försöksgårdar, som representerade sådana jordbruksområden, vilkas naturliga
förutsättningar syntes motivera mera extensiva driftsformer, kompletterades
med motsvarande möjligheter för husdjursförsök avseende ovan
antydda problem. Början torde lämpligen kunna göras med Gisselås, vars
ladugård i så fall skulle utökas så långt möjligt vore med hänsyn till foderväxtodlingens
omfattning. Ladugården borde om möjligt därjämte kompletteras
med ett farstad för undersökningar av förutsättningarna för fårskötsel
(lantras) inom områden med extensiv! jordbruk och svårigheter för
animalieprodukternas kontinuerliga försäljning.

Det vore av vikt, att uppmärksamheten fästes därpå, att en enbart på jordbruksproblem
inriktad försöksverksamhet icke utgjorde någon säker basis
för beräkningar av räntabiliteten av olika driftstyper eller av olika åtgärder
för höjande av jordens avkastning. Det vore ju icke tillräckligt att veta, att
exempelvis höproduktionen kunde ökas med viss kvantitet genom den ena
eller den andra åtgärden. Man måste även veta, i vad mån och till vilket
pris det producerade höet kunde realiseras genom på platsen bedriven animalieproduktion
eller genom regelbunden försäljning.

En ökning i kreatursbeståndet vid Gisselås försöksgård bar sålunda, såsom
utredningsmannen framhåller, av försöksgårdens nuvarande ledning ansetts
påkallad av driftekonomiska skäl. Husdjursavdelningens föreståndare vid
centralanstalten har funnit en ökning önskvärd ur försökssynpunkt.

Vad angår det driftekonomiska spörsmålet har av utredningsmannen
förut framhållits, att den år från år minskade lönsamheten av jordbruket
vid Gisselås till stor del hörrörde av svårigheten eller omöjligheten
att erhålla avsättning för gårdens höproduktion. Utredningsmannen anför
vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

103

Ej ens till ett beräknat pris av 3 öre per kg funnes numera köpare av försöksgårdens
hö. Orsaken härtill hade av föreningen angivits vara dels en
minskning i efterfrågan på hö, vilken i första hand ansetts drabba hö från
myrodlingar, dels det förhållandet att Gisselås höprodukter under de senaste
åren kommit att successivt försämras. Ängsgröe och tuvtåtel angåves dominera
arealerna. Endast genom en omläggning av vallarna ansåges en höjning
av höets kvalitet kunna erhållas. Föreningen hade med de tillgångar,
varöver den förfogat, icke ansett sig kunna bestrida kostnaderna för dylik
omläggning.

Det ansåges bliva en angelägenhet för den blivande statliga driftsledningen
att söka tillse, att betesvallarna på nytt bomme i god hävd. En försöksgård,
på vilken odlarna riktade sina blickar för att finna efterföljansvärda exempel,
borde givetvis icke vara så hållen, att dess skördeprodukter ratades till
följd av deras undermålighet i kvalitetshänseende. Men även om en förbättring
i höets beskaffenhet så småningom finge beräknas inträda, ansåges
därav ej med sannolikhet följa, att höförsäljning från försöksgården med
tillfredsställande resultat kunde ske. Det hade upplysts, att höförsäljningen
från Jämtland ett antal år försiggått trögt och att försäljarna av hö, särskilt
myrhö, från landskapet utan optimism såge framtiden an.

Å andra sidan hade erfarenheten visat, att husdjursprodukter från landskapet
försåldes med jämförelsevis gott resultat. Vad särskilt anginge mjölkproduktionen
vid Gisselås försöksgård erinrades, att i försöksgårdens omedelbara
närhet vid Gisselås station funnes ett andelsmejeri, där försöksgårdens
mjölk avlämnades. Det pris, som därvid tillgodofördes försöksgården, utgjorde
för närvarande 14 öre per liter.

Nu angivna förhållanden syntes häntyda på, att en förbättring i jordbrukets
ekonomi vid försöksgården skulle inträda, därest tillfälle erhölles att
utöka kreatursbesättningen. Vissa omständigheter torde dock medföra, att
en mindre omfattande ökning av kreatursbesättningen borde tillrådas än den
av mosskulturföreningens styrelse förordade, vilken skulle medföra en besättning
av 60 vuxna nötkreatur och en del kalvar jämte ett antal avelsston
och unghästar.

Skörden vid Gisselås beräknades för närvarande utgöra omkring 120,000
kg hö, 30.000 kg grönfoder och 10,000 kg halm. Vid en beräkning av omkring
250 foderdagar och en stråfodergiva av omkring 12 kg per djur och
dag i genomsnitt skulle en skörd av angiven storlek icke vara tillräcklig för
födande år från år av en så stor besättning som den nyss angivna. Erforderlig
försiktighet syntes bjuda att ej beräkna större djurantal vid gården
än omkring 45 kor samt därutöver ett fåtal hästar.

Enligt de angivna riktlinjerna för driften vid försöksgården, åsyftande dels
åtgärder för förbättrande av betesvallarnas hävd och därigenom både kvalitativt
och kvantitativt förbättrad skörd, dels ökat utnyttjande av skörden för
husdjursskötsel, skulle givetvis vissa förändringar uppstå i olika omkostnadsposter
för försöksgården. En höjning av arbetskostnaderna syntes påkallad.
Så borde efter statens övertagande av gården denna förses med två
fast anställda jordbruksdrängar. Den ene av dessa borde såsom fördräng
erhålla något högre lön än den andre. För spridande av kunskap örn myrjordars
rationella skötsel, men därjämte för utfyllande av försöksgårdens behov
av arbetspersonal, borde ett antal elever anställas under sommarmånaderna.
Dessa torde böra beredas fri bostad å försöksgården och därjämte
erhålla kontant avlöning.

Det erinrades, att gåvor av konstgödselmedel efter statens övertagande av
försöksgården icke vidare skulle mottagas. För senaste budgetåret hade
försöksgården i själva verket icke vidkänts någon utgift för konstgödsel. Den

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

i försöksgårdens bokföring under utgiftsuppställningen intagna posten: »Inköp
—---— konstgödsel 3,686: 99» utgjordes i sin helhet av konstgödsel gåva,

som till angivet belopp upptagits under inkomstredogörelsen. Genom
den föreslagna ökade djurbesättningen och därav följande ökad mängd kreatursgödsel
och genom åtgärder för bättre tillvaratagande för gödning av kreaturens
urin, ansåges utgifterna för konstgödsel kunna begränsas till 3,000
kronor.

Utredningsmannen framhåller, att bland utgiftsposterna för försöksgården
torde böra upptagas hyra av arbetsrum och gästrum med 350 kronor, vilket
står i samband därmed, att byggnaderna vid försöksgården ej medgiva disposition
av lokaler för angivna ändamål. Såsom närmare skall utvecklas i
nästa huvudavdelning, kunna ifrågavarande lokaler till angiven kostnad förhyras
i lägenhet, som tillhör nuvarande försöksgårdsföreståndaren personligen.

För försöksgården har av utredningsmannen framlagts följande sammanställning
av beräknade årliga omkostnader och inkomster:

Omkostnader.

1. Expenser............................................... kronor 1,600

2. Övriga utgifter:

10,800
600
800
1,200
2,000

3,000
250
500
500

650

350 » 20.650

Summa kronor 22,250.

Skördarna vid försöksgården uppgåves vara mycket jämna från år till
år, sedan tidigare förekommande marksjukdomar försvunnit. Genom den,
bland annat, såsom följd av ökade arbetskrafter beräknade förbättringen i
betesvallarnas hävd och genom den utökade husdjursskötseln torde en icke
obetydlig ökning i försöksgårdens avkastning kunna vinnas. Denna kunde
givetvis ej genast i full utsträckning komma till stånd, men det syntes möjligt
att till en början kunna räkna med en avkastning å omkring 10,000 kronor
av kreatursskötsel och unghästuppfödning.

Viss inkomst torde numera kunna påräknas genom rotfruktsodling, tidigare
enligt uppgift ej möjlig genom ymnig förekomst av kålflugelarver.

Det ansåges sålunda vara försvarligt att av försöksgården beräkna följande:

Inkomster.

a. av växtodling m. m..................................... kronor 500

b. kreatursskötsel och uppfödning av unghästar.............. » 10,000

a. Avlöningar till jordbrukspersonal m. m. kronor

b. Underhåll av byggnader.............. »

c. Inköp och underhåll av inventarier.... »

d. Skatter och försäkringar.............. »

e. Inköp av kraftfoder och melass....... »

f. Inköp av konstgödsel och kalk....... »

g. Diverse utgifter för växtodlingen...... »

h. Diverse utgifter för husdjur........... »

i. Inköp av utsäde..................... »

j. Diverse omkostnader för lanthushållning en

samt oförutsedda utgifter........ »

k. Hyra av arbetsrum och gästrum...... »

Summa kronor 10,500.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 249.

105

Vid sammanställning av omkostnaderna för försöksgården, frånsett avlöning
till föreståndaren och den vid anstalten för jordbruksförsök avlönade
assistenten, med de beräknade inkomsterna av gården erhölles en nettoutgift
av omkring (22,500— 10,500=) 11,750 kronor. Örn till kostnaderna lädes
avlöningar för föreståndare och assistent med samma belopp, som nu
utginge vid Offers försöksgård, 13,050 kronor, skulle härigenom erhållas en
siffra, som något överstege den i innevarande budgetårs inkomst- och utgiftsstat
för sistnämnda försöksgård angivna totala nettoutgiften, eller 24,800
kronor för Gisselås mot 24,000 kronor för Offer.

I avgivna yttranden över av utredningsmannen gjorda beräkningar och Yttranden,
förslag hava ej framställts erinringar i vidare mån, än att statskontoret funnit
inkomstberäkningen för Gisselås i någon mån osäker.

Mot utredningsmannens beräkningar rörande utgifter och inkomster vid DepartementsGisselås
försöksgård har jag i stort sett ej någon erinran att framställa. Det chelentorde
emellertid ligga i sakens natur, såsom jag jämväl framhållit i samband
med beräkningarna av driftkostnader vid Flahults försöksgård, att beräkningarna
äro approximativa och få vid behov jämkas efter erfarenheten.

Vad särskilt angår den av utredningsmannen förordade utsträckta husdjursskötsel
vid försöksgården biträder jag i huvudsak hans uppfattning
därom. Tillgängliga uppgifter om gårdens foderavkastning synas emellertid
giva vid handen, att intill dess förbättrade skörderesultat vid gården må hava
vunnits en ökning av den nuvarande till omkring 30 klavbundna nötkreatur
uppgående besättningen med omkring 10 kor kan anses lämplig. Härigenom
torde nödig marginal i avseende å foderkvantiteten vid gården erhållas. Jag
avser att under en senare avdelning föreslå anvisande av medel för inköp av
sistnämnda antal kor.

I utredningen hava berörts vissa frågor rörande husdjursförsök vid försöksgården.
Ehuru gården väsentligen är avsedd för växtodlingsförsök torde hinder
ej böra föreligga att efter beprövande av blivande ledning för försöksverksamheten
dit förlägga husdjursförsök, därest detta kan ske med användande
av eljest för husdjursförsök anvisade medel. Såsom jag i en tidigare
avdelning anfört synes för närvarande särskild personal för husdjursförsök
vid Gisselås försöksgård ej böra anställas.

c. Alträsks försöksgård.

Såsom tidigare anförts, står Alträsks försöksgård under ledning och till- Utredningssyn
av kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå föreståndare och assistent. mann0nDessa
äro bosatta i Luleå och besöka försöksgården i erforderlig utsträckning
under olika perioder eller vid särskilda tillfällen. Å själva försöksgården
bor, såsom utredningsmannen framhåller, året örn allenast en befattningshavare,
nämligen en förman. Angående kostnaderna för förmannen
och tillfällig personal anför utredningsmannen följande.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements chefen.

Förmannen åtnjöte en lön av 2,700 kronor om året inberäknat ålderstillägg
jämte dyrtidstillägg och barntillägg enligt samma grunder, som gällde beträffande
statens befattningshavare. Anstalten erlade vidare avgift för hans
pensionering. Sammanlagda kontanta utgifterna för förmannens avlöning
inberäknat pensionsavgift utgjorde omkring 3,200 kronor. Förmannen åtnjöte
vidare förmånen av hyresfri bostad, fri värme och lyse samt dagligen
4V2 liter mjölk.

Kostnaderna för daglönare och lantbrukselever hade utgjort omkring 3,500
kronor.

För vinnande av översikt över försöksgårdens inkomster och utgifter har
utredningsmannen återgivit följande ur senast tillgängliga revisionsberättelse
(för år 1935) hämtade sammanställning.

Inkomster.

Statsanslag............................................. kronor 8,350: —

Anslag till gödningsämnen............................... » 909: 52

Inkomst från ladugården................................ » 1,322:57

» » jordbruket................................. » 4,808:38

Kontant............................................... » 0:46

Kronor 15,390: 93.

Utgifter.

Avlöningar............................................. kronor 2,932: —

Underskott å jordbruket................................. » 7,806: 52

» » ladugården................................ » 428:67

» » häststallet................................. » 295: —

Inköp av inventarier.................................... » 373: 52

Kostnader för nybyggnaderna............................ » 786:49

Resor.................................................. » 1,094: 10

Pensionsavgifter......................................... » 72: —

Diverse utgifter......................................... » 1,262:77

Tryckningskostnader.......... » 325: —

Överskott.............................................. » 14:86

Kronor 15,390: 93.

Utredningsmannen, som enligt vad tidigare angivits föreslagit särskild undersökning
angående försöksgårdsverksamheten i Norbottens län, har i förevarande
sammanhang inskränkt sig till uttalanden, att efter försöksgårdens
övertagande av staten bland inkomsterna ej finge påräknas fri konstgödsel
samt att utgiftsposterna finge beräknas bliva ökade med kostnad för hyra av
arbetslokal åt försöksgårdsföreståndaren.

Resultatet av den särskilda av mig förordade utredningen angående betingelserna
för en uppdelning av försöksverksamheten och kemisk-växtbiologiska
anstaltens i Luleå övriga uppgifter torde icke kunna undgå att påverka frågan
om driftkostnaderna för Alträsks försöksgård. Med hänsyn härtill torde för
närvarande någon beräkning av försöksgårdens inkomster samt omkostnaderna
för densamma icke lämpligen böra göras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

107

5. Byggnadsfrågor vid vissa försöksgårdar m. m.
a. Gisselås försöksgård.

Utredningsmannen erinrar, att enligt lämnad beskrivning av byggnaderna Utredningsvid
Gisselås två av dessa äro bostadshus, nämligen huvudbyggnaden och arbe- mannentarbostadsbyggnaden.
Angående byggnadernas användning och
behovet av deras iordningställande anför utredningsmannen
följande.

Huvudbyggnaden användes icke såsom bostad för föreståndaren, som bebodde
egen fastighet omedelbart invid försöksgården. I den egna fastigheten
holle föreståndaren även gårdskontor. De bostadsändamål för vilka huvudbyggnaden
foges i anspråk kunde anses som mera tillfälliga. Med den föreslagna
arbetsorganisationen vid försöksgården efter statens övertagande av
densamma, torde byggnaden komma alt fullt utnyttjas för stadigvarande
behov. Därvid beräknades nedre våningens rum, jungfrukammare och kök
bliva bostad för gift fördräng. Det största rummet i denna våning borde disponeras
som matsal för elevhushåll och det i samma våning ytterligare befintliga
rummet kunde användas som bostad åt elever. I övre våningen syntes
södra gavelrummet lämpligen böra beräknas som bostad åt assistent, köket
omändras till bostadsrum för ogift dräng och de övriga rummen disponeras
som elevrum.

I beskrivningen över byggnaden hade angivits, att byggnadens sockel sköte
fram något utanför väggarna. På den utskjutande sockelkanten samlade sig
nederbördsvatten, som uppsöges av intilliggande trävirke och medförde fara
för virkets bestånd. Denna olägenhet borde avhjälpas. Det hade undersökts,
huruvida i samband därmed källare kunde anordnas under byggnaden. Härigenom
skulle möjliggöras åvägabringande av en värmecentral för hela byggnaden.
Emellertid hade det visat sig, att byggnadsplatsen vore för lågt belägen
i förhållande till befintliga avlopp, vilka icke utan avsevärda kostnader
kunde ändras. Med hänsyn därtill föresloges en mindre värmeanläggning,
avsedd för de rum som nu saknade tillfredsställande uppvärmning.

Enligt förslag av agronomen Zingmark hade värmeanläggningen ansetts
böra utföras på det sätt, att en värmepanna, Iv. S. hallpanna n:r 33 eller däremot
svarande, placerades i serveringsrummet i bottenvåningen och förenades
med där befintlig skorstenspipa. Från denna plats skulle dragas erforderliga
ledningar till de två angränsande rummen och hallen samt vidare
till den s. k. passagen, badrummet samt två bostadsrum i övre botten. Radiatorernas
avsedda läge hade utmärkts å tillgängliga skissritningar över byggnaden.
Kostnaden för anläggningen med tillkommande lagningsarbeten hade
beräknats till 1,700 kronor.

Arbetarbostadsbyggnadens rum hade av de diir boende uppgivits vara kalla
och fuktiga. Orsaken härtill hade av agronomen Zingmark ansetts härröra
därav, att väggarna, som vore uppförda av hålteglet »Centa», icke vöre tillräckligt
isolerade. Detta fel hade ansetts kunna avhjälpas genom att väggarna
utvändigt försåges med ett lager 3 cm korkbetong, som utvändigt putsades.
Kostnaden därför hade beräknats uppgå till 650 kronor.

Såsom i beskrivningen över denna byggnad angivits innehölle densamma
utrymmen för två bostadslägenheter. Av dessa vore allenast den ena fullt
färdig. Kostnaden för iordningställande av den andra hade beräknats till
600 kronor.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Beträffande behovet av förändringar i avseende å andra byggnader
anför utredningsmannen följande.

Huvudbyggnaden tillhörande jordkällare hade i beskrivningen angivits
vara i bristfälligt skick. Den hade ansetts böra ombyggas och därvid eventuellt
flyttas till lämpligare plats. Kostnaden för den ombyggda källaren
med en inre golvyta av 2.5 X 3 m beräknades av agronomen Zingmark till
450 kronor.

Beträffande ekonomibyggnaden må erinras, att styrelsen för svenska mosskulturföreningen
i dess tidigare berörda skrivelse till Kungl. Majit den 24
november 1936 hemställt om åtgärd för att möjliggöra hållande av en kreatursbesättning
vid försöksgården uppgående till omkring 60 vuxna nötkreatur
jämte kalvar ävensom ett antal hästar. Styrelsen anför härom vidare.

En sådan åtgärd skulle kräva en motsvarande utvidgning av ladugårdsutrymmet
med ytterligare 32 båsplatser. Sådan utvidgning kunde belt inrymmas
inom nuvarande byggnads väggar och tak genom att den inom byggnaden
belägna gödselstaden flyttades utanför ladugården. Kostnaden för sådan
omändring av gödselstadsutrymmet, till båsplatser för 32 vuxna nötkreatur,
hade av tillkallade fackmän på byggnadsområdet i gårdens omgivning
beräknats till sammanlagt 6,000 kronor, varvid 4,500 kronor beräknats
för själva byggnaden och 1,500 kronor för urinbrunns anläggande vid sidan
av ladugården. Sådan vore givetvis nödvändig, när byggnaden skulle användas
till husdjursförsök. Anläggning av gödselstad utanför ladugården,
under samma tak som en konstgödselbod, ett rum för torvströ, ett avträde
och en vedbod för ladugårdspersonalen, skulle betinga en kostnad av sammanlagt
4,500 kronor. Denna anläggning behövde emellertid icke nödvändigt
utföras samma år som utvidgningen av ladugården utan kunde eventuellt
uppskjutas till år 1938 eller tills statsmakterna tillträtt gården. Det angelägnaste
behovet nu vore att erhålla det ökade ladugårdsutrymmet.

Med åberopande av det anförda hemställde styrelsen om dels ett anslag av

6,000 kronor för utvidgning i kreatursstallet vid Gisselås år 1937, dels ett
anslag av 8,000 kronor för inköp av 25 mjölkkor till Gisselås år 1937, dels
ock ett anslag av 4,500 kronor för anläggande av gödselstad m. m. år 1938.

Utredningsmannen har under närmast föregående avdelning föreslagit en
viss utökning av besättningen vid försöksgården, men med
hänsyn till skördens beräknade storlek icke ansett sig kunna förorda utökning
i den utsträckning som av mosskulturföreningens styrelse avsetts. I samband
härmed anföres i utredningen följande.

Vid undersökning av befintliga utrymmesmöjligheter i ekonomibyggnaden
hade befunnits, att den av mosskulturföreningens styrelse föreslagna förändringen
därstädes, som enligt vad företedd ritning utvisade skulle avse utvidgning
av ladugården med 32 platser genom att för nötkreatursbås taga i
anspråk nuvarande gödselstad jämte ett stallutrvmme, lämpligen kunde inskränkas
till iordningställande av gödselstadsutrymmet. Härigenom skulle
erhållas båsplatser till ett antal av 20. Efter denna förändring kunde i ladugården
uppställas 48 nötkreatur. I vilken utsträckning detta platsantal i
framtiden skulle kunna utnyttjas finge bli beroende av, bland annat, den
utsträckning, vari höskörden toges i anspråk för utfodring av hästar

I samband med nämnda förändring borde två urinbrunnar, vardera rymmande
24 kbm, anläggas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249. 1C9

Enligt kostnadsförslag, som lämnats av byggmästaren Olof Mattson i Strömsund,
hade ombyggnaden av nuvarande gödselstad till ladugård samt anläggning
av urinbrunnarna med ledningar, vattenlås och gödselvattenpumpar beräknats
till en kostnad av sammanlagt 5,000 kronor.

Då det vore av vikt, att nu nämnda anordningar komme till stånd snarast
möjligt, ville utredningsmannen föreslå, att de finge utföras utan att den
tidpunkt avvaktades, då statens övertagande av försöksgården skedde. Likaledes
föresloges, att åtgärd vidtoges för utökande av kreatursbesättningen vid
försöksgården med högst 15 kor, medan försöksgården ännu befunne sig i
mosskulturföreningens ägo. För detta ändamål ansåges erfordras ett anslag
av 4,500 kronor. Genom vidtagande utan uppskov av de föreslagna anordningarna
torde en möjlighet erhållas, att utan olägenhet för staten överskottsfoder
vid försöksgården komme till ekonomiskt försvarlig användning och
att därigenom ett bidrag lämnades till lösningen av försöksgårdens driftsvårigheter
under de närmaste två åren.

Då kreatursbesättningen vid försöksgården kunde komma att tjäna även
försöksändamål, borde de till inköp föreslagna djuren utväljas under medverkan
av föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelning. Det förutsattes
givetvis, att dessa djur av mosskulturföreningen utan ersättning överlämnades
till staten vid tillträdet av försöksgården.

I övrigt syntes de av styrelsen för svenska mosskulturföreningen föreslagna
åtgärderna utan större olägenhet kunna anstå till dess försöksgården
övertagits av staten och gårdens behov närmare prövats av blivande ledning
för försöksverksamheten.

Tidigare hade framhållits, att den elektriska installationen i ekonomibyggnaden
vore otillfredsställande. En omläggning av denna hade enligt beräkning
av disponenten för Hammerdals elektriska kraftverks aktiebolag angivits
draga en kostnad av 2,800 kronor. Omläggningen hade av den vid värderingen
av Gisselås såsom biträde anlitade agronomen Zingmark ansetts
böra snarast komma till utförande. Enligt uppgift av försöksgårdsföreståndaren
hade det brandstodsbolag, hos vilket brandförsäkring av försöksgårdens
byggnader erhållits, ej särskilt påkallat omläggning såsom villkor för försäkringens
bestånd. Försiktigheten torde likväl bjuda, att i samband med övriga
föreslagna ändringsarbeten i ekonomibyggnaden omförmäld omläggning av
den elektriska installationen i byggnaden verkställdes och att för detta ändamål
beräknades ett anslag av 2,800 kronor.

Utredningsmannen sammanfattar de av honom till utförande så snart ske
kan föreslagna åtgärderna i följande punkter, medförande nedan angivna anslagsbehov: -

Åtgärder beträffande huvudbyggnaden....................... kronor 1,700

'' » » källaren............................... » 450

» » ekonomibyggnaden

b. omläggning av elektriska ledningarna..... » 2,800 » 7,800

Åtgärder beträffande arbetarbostadsbyggnaden................ » 1,250

Inköp av 15 kor........................................... (> 4,500

Summa kronor 15,700.

Utredningsmannen upptager vidare till skärskådande för försöksgården betydelsefulla
frågor om bostad för försöksgårdsförest å n d aren
med flera lokalbehov. Ilan erinrar härvid, att nuvarande för -

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

söksgårdsföreståndaren icke har bostad i försöksgården tillhörande byggnad
utan bebor egen fastighet samt att enligt förut framställt förslag försöksgårdens
huvudbyggnad avsetts för jordbrukspersonal och elever samt assistent.
Utredningsmannen framhåller vidare, att lokaler i försöksgården tillhörande
byggnad fattas, förutom för bostad åt föreståndaren, jämväl för vissa
andra ändamål. Han anför härom följande.

Utrymmen saknades för gårdskontor och gästrum, det sistnämnda erforderligt
med hänsyn till gårdens avlägsna belägenhet från samhälle med hotell
eller pensionat. Ej heller funnes i byggnad vid försöksgården sådan plats
för utförande av vissa enklare laboratoriearbeten, som beräknats vid de nuvarande
statliga försöksgårdarna.

Det erinrades, att i berörda betänkande rörande organisationen av försöksverksamheten
på växt- och trädgårdsodlingens område uttalats, att den av
försöksgårdens nuvarande föreståndare ägda och av honom bebodda lägenheten
vid behov i framtiden möjligen skulle kunna förvärvas av staten.
Denna bostadslägenhet vore uppförd på hel källarvåning av betong med väggar
av trä med stående ytterpanel och under tak av tegel. Uppvärmning skedde
från värmecentral i källarvåningen. Byggnaden innehölle i bottenvåningen
två rum, jungfrukammare, hall, kök, skafferi och garderobsutrymmen, i
våningen en trappa upp tre rum, stor hall, badrum och garderobsutrymmen
samt i vindsvåningen två mindre rum. Härtill komme goda källarutrymmen.
Byggnaden vore brandförsäkrad för 35,000 kronor.

Det markområde, varå byggnaden uppförts, vore beläget i rå med försöksgården
och hade en areal av 15 hektar, varav 5 hektar åker och i övrigt huvudsakligen
skogsmark med yngre, glest tallbestånd. I samma ägares hand
funnes ett annat markområde invid försöksgården. Detta utgjorde en areal
av 62.5 hektar, varav omkring 55 hektar skogsmark, beväxt med gran och
tall. Skogen vore av medelstorlek till stor del 60- å 70-årig. Dess slutenhet
vore i huvudsak god. Markområdenas årliga skogsavkastning hade av agronomen
Zingmark beräknats till omkring 120 fm3 ved och gagnvirke.

Försöksgårdsföreslåndaren agronomen M. Stenberg, som alltså ägde nu beskrivna
fasta egendom, hade av utredningsmannen tillfrågats, huruvida och
på vilka villkor han kunde tänkas villig att, örn tillfälle därtill gåves, till
staten överlåta ifrågavarande egendom antingen i sin helhet eller till den
del, som bestode av bostadsbyggnaden med tillhörande markområde å 15
hektar. Härvid hade erhållits besked, att överlåtelse kunde komma till
stånd på villkor, att hela ifrågavarande fasta egendom köptes för en summa
av 39,000 kronor, därav 31,000 kronor beräknats belöpa på det bebyggda
markområdet och 8,000 kronor på det obebyggda skogsskiftet.

Genom ett övertagande av äganderätten till denna fasta egendom skulle förutom
bostad åt försöksgårdsföreståndare jämte gårdskontor, gästrum, laboratorieurymmen
i källarvåningen m. m. vinnas att försöksgården erhölle den
för bränsle- och byggnadsvirkesförsörjningen värdefulla skogstillgångem

Ägaren hade vidare åtsports, huruvida han, därest köp ej komme till stånd,
skulle vara villig uthyra bostadsbyggnaden till staten, samt i anledning därav
förklarat sig beredd uthyra byggnaden i dess helhet för ett belopp av 1,200
kronor, därest han av uppkommande anledning bosatte sig på annan ort.

Utredningsmannen anför vidare:

Det torde förr eller senare bliva nödvändigt, att försöksgården förvärvade
byggnad, som kunde disponeras till bostad för föreståndare, gårdskontor
m. m. Utredningsmannen hade emellertid ej ansett erforderligt att nu utföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

lil

närmare undersökningar om förutsättningarna för ett avtal örn köp av agronomen
Stenbergs berörda fasta egendom. Enligt inhämtade upplysningar
förelåge starka skäl för antagandet, att agronomen Stenberg såsom framstående
kännare av odlingsförhållanden i mossjordar och ledare av ifrågavarande
försöksgård allt sedan dess tillkomst bereddes tillfälle att förestå försöksgården
även efter dess förutsatta övertagande av staten. I ett dylikt fall skulle ju
föreståndaren utan statens åtgärd hava tillgång till bostad och därigenom, i
motsats mot föreståndarna vid statens nuvarande försöksgårdar, ej behöva erlägga
bostadshyra. Då föreståndaren naturligen ej finge anses skyldig att av
sitt bostadsutrymme hålla gårdskontor, gästrum och eventuella laboratorieutrymmen
i källarvåningen, skulle det i stället ankomma på staten att ersätta
föreståndaren för upplåtandet av dessa lokaler. Enligt erbjudande av agronomen
Stenberg skulle samtliga nu angivna utrymmen få hyras av staten för
en summa av 500 kronor örn året. Därest anspråket på utrymmen inskränktes
till gårdskontor och gästrum kunde dessa utrymmen hyras för 350 kronor
om året. Om agronomen Stenberg skulle åtaga sig annan befattning än
den angivna, kvarstode berörda erbjudande till staten att hyra byggnaden
för 1,200 kronor, vilket pris finge anses fullt skäligt med hänsyn till byggnadens
storlek och synnerligen goda beskaffenhet.

Under angivna förhållanden föresloge utredningsmannen icke nu åtgärd för
köp av byggnaden jämte markområden, som enligt ägarens villkor skulle ingå
i köpet.

Enligt förut framställd beräkning av omkostnadsstat för Gisselås försöksgård
bade utredningsmannen utgått ifrån, att det bleve erforderligt för staten
att från början erlägga hyra allenast för gårdskontor och gästrum. Behovet
för försöksgården av laboratorieutrymmen och därav eventuellt följande ytterligare
hyresanslag ansåges först senare kunna tänkas anmäla sig.

Särskilda uttalanden i anledning av utredningsmannens förslag rörande Yttranden,
byggnadsfrågor m. m. hava i avgivna yttranden gjorts av statskontoret samt
byggnadsstyrelsen. Ur dessa yttranden må återgivas följande.

Statskontoret, som yttrat sig rörande spörsmålet om bostad åt föreståndaren,
anför därom följande.

Frågan om den blivande hyran för bostad åt föreståndaren vid Gisselås
borde bliva beroende av huruvida för statens räkning inköptes en av den nuvarande
föreståndaren därstädes ägd bostadsbyggnad. Då det erbjudna försäljningspriset
för byggnaden och tillhörande markområde syntes vara väl
högt, kunde det ifrågasättas, örn det icke vore för staten förmånligare att för
den likaledes erbjudna hyressumman av 1,200 kronor för år förhyra nämnda
byggnad.

Byggnadsstyrelsen upptar frågor örn föreslagna ändrings- och reparationsarbeten
samt anför därom följande.

Ifrågavarande ändringsarbeten beträffande Gisselås försöksgård, vilka av
utredningsmannen beräknats draga en sammanlagd kostnad av 11,200 kronor,
avsage, bland annat, införande av en partiell värmeledning i huvudbyggnaden.
Denna anläggning, som beräknats draga en kostnad av 1,700
kronor, omfattade inmontering av en värmepanna i serveringsrummet i
byggnadens bottenvåning, varifrån skulle uppvärmas vissa rum, som enligt
utredningsmannens uppgift nu saknade tillfredsställande uppvärmning.
Emellertid linge byggnadsstyrelsen framhålla, att uppvärmningen av övriga
utrymmen icke kunde anses motsvara de krav, som numera uppställdes i

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements chefen.

sådant avseende. Det torde därför enligt byggnadsstyrelsens mening vara
önskvärt, att huvudbyggnaden i dess helhet försåges med värmeledning. Kostnaderna
för en dylik värmeledning, inklusive en varmvattencistem, kunde
beräknas till 3,700 kronor, i vilket belopp emellertid icke inginge kostnader
för eventuellt erforderliga byggnadsarbeten. Därest värmeledningspanna
icke lämpligen kunde anordnas inom källarvåningen under huvudbyggnaden,
torde emellertid hela bygnaden kunna uppvärmas med en värmeledningspanna,
placerad i byggnadens bottenvåning.

Arbetarbostadsbyggnaden, som uppgåves vara uppförd av cementhåltegel
och som ansåges vara kall och fuktig, torde, ehuru byggnaden vöre nyuppförd,
i sitt nuvarande skick icke vara att anse såsom ett tillfredsställande bostadshus.
Den föreslagna utvändiga isoleringen med 3 cm korkbetong, varå
anbringades puts, torde därför vara oundgängligen nödvändig, men kunde
byggnadsstyrelsen icke utan närmare uppgifter rörande byggnadens konstruktion
bedöma, huruvida den sålunda angivna tjockleken å korkbetongen
vore tillräcklig.

Beträffande den föreslagna genomgripande ombyggnaden av ekonomibyggnaden
samt övriga vid Gisselås försöksgård föreslagna arbeten kunde byggnadsstyrelsen
icke heller närmare uttala sig utan besiktning på platsen. Styrelsen
ville emellertid framhålla, att det syntes styrelsen, som örn kostnaderna
för dessa arbeten vore genomgående knappt beräknade.

Mot den av utredningsmannen föreslagna användningen av försöksgårdens
byggnader har jag icke någon erinran att framställa. Jag anser vidare i
likhet med utredningsmannen, att åtgärd icke för närvarande bör vidtagas för
förvärvande av nuvarande försöksgårdsföreståndarens lägenhet, men alt erbjudande
om förhyrande av densamma bör begagnas helt eller delvis, allt
efter behovet, för begärd hyra under olika förutsättningar.

De av utredningsmannen föreslagna ändringsarbetena vid försöksgårdens
byggnader synas mig ändamålsenliga och nödiga. Jag instämmer emellertid
med byggnadsstyrelsen därutinnan, att huvudbyggnaden i dess helhet bör
förses med värmeledning inklusive varmvattencistern. Likaså torde såsom
byggnadsstyrelsen påpekat de upptagna kostnaderna för omändringsarbetena
vara knappt beräknade. Enligt under hand hos byggnadsstyrelsen inhämtade
upplysningar torde en uppräkning av de i utredningen uppskattade
kostnaderna böra ske med omkring femton procent.

Med hänsyn till lämnade uppgifter om skördarnas normala storlek vid
försöksgården har jag tidigare angivit, att en utökning av besättningen med
tio kor för närvarande synes lämplig. Jag förordar, att ett belopp av 3,000
kronor anvisas för nästkommande budgetår för att sätta svenska mosskulturföreningen
i stånd att utan dröjsmål ombesörja berörda utökning. Jag
förutsätter givetvis, att dessa djur vid försöksgårdens övertagande av staten
från och med 1939 utan ersättning övergå i statens ägo i likhet med andra
inventarier enligt de för gårdens övertagande fastställda grunderna.

Enligt vad jag nu anfört bör alltså såsom bidrag till svenska mosskulturföreningen
för budgetåret 1937/1938 anvisas medel till omändringsarbeten
m. m. vid Gisselås försöksgård, avseende följande ändamål, nämligen anordnande
av värmeledning i huvudbyggnaden 4,000 kronor, ombyggnad av

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

113

huvudbyggnaden tillhörande jordkällare 500 kronor, ändringsarbeten i ekonomibyggnaden
5,750 kronor, omläggning av elektriska ledningar i ekonomibyggnaden
3,200 kronor, iordningställande av arbetarbostadsbyggnaden 1,450
kronor samt inköp av 10 kor 3,000 kronor eller tillhopa sålunda (4,000 +
500 + 5,750 + 3,200 + 1,450 + 3,000 —) 17,900 kronor. Detta belopp torde
anvisas å ett särskilt reservationsanslag.

Jag förutsätter, att ifrågavarande åtgärder och inköp vidtagas i samförstånd
med lantbrukshögskolans styrelse, under vilken försöksgården efter nyorganisationens
genomförande kommer att sortera.

b. Alträsks försöksgård.

Såsom utredningsmannen erinrar, anhöll styrelsen för kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå i en den 3 september 1935 till jordbruksdepartementet
inkommen framställning om statsanslag å 7 0,000 kronor till
uppförande av ny ekonomibyggnad och ny förman sbostad
vid Alträsks försöksgård samt till inköp av
maskinell utrustning och nötkreatur för försöksgården. Utredningsmannen
anför, att kostnaderna beräknades till 45,000 kronor för
ekonomibyggnaden, till 20,000 kronor för nybyggnaden av bostadshus åt
förmannen, till 1,000 kronor för reparation av befintlig förmansbostad, till

2,000 kronor för maskinell utrustning och till 2,000 kronor för utökning av
kreatursbesättningen. Vid framställningen hade fogats byggnadsritningar
samt arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning, utförda av arkitekten R.
Höök, Luleå.

Såsom motiv till framställningen anförde anstaltsstyrelsen i huvudsak följande: Byggnaderna,

som från början varit avsedda för ett helt annat ändamål,
visade sig redan tidigt otillräckliga och föga lämpade till de krav, som måste
ställas på en försöksgårds lokaler.

Såväl ladugård som boningshus vore uppförda helt av trä på dålig grund.
Cementgolv saknades i ladugård och gödselstad. I ladugården funnes plats
för 6 kor och 1 häst. Vid egendomen skulle kunna hållas ett avsevärt större
antal kor, vilket ur driftekonomisk synpunkt visserligen icke vore oundgängligen
nödvändigt men dock säkerligen fördelaktigt, enär kreatursgödsel
i måttlig mängd även för myrmarkernas vidkommande visat sig ha betydelse
för jordens bördighet. Ett annat och starkare skäl för en ökning av kreatursbesättningen
vore emellertid, att försöksverksamheten varit direkt lidande
av den nu rådande nödtvungna inskränkningen i djurantalet. Gårdens försöksplan
upptoge nämligen som en huvudpunkt genomförande av betesförsök,
vilka fordrade tämligen stora arealer och större antal kreatur för att säkra
slutsatser skulle kunna dragas. Vid gården funnes för närvarande 2 hästar,
av vilka en bereus en provisorisk plats i ett rotfruktsrum. För jordbruksdriften
krävdes under sommaren minst 3 hästar, vilka sålunda icke kunde nöjaktigt
inhysas. Speciella lokaliteter för försöksverksamheten saknades helt.

Bostadshuset inrymde å nedre botten lägenhet örn 1 rum och kök för förmannen
samt å vinden 1 rum för lantbrukselever och 1 gästrum. Vid gården
vore under sommarhalvåret 3—4 elever anställda, för vilka kosthållet ålagts
förmannen. Härav framginge, att utrymmet för såväl förman som elever vore

Bihang till riksdagens protokoll 19.17. 1 sami. Nr 249. 8

Utrednings mannen.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

alldeles otillräckligt och att de hygieniska förhållandena måste bliva allt annat
än tillfredsställande. Under den brådaste slåttertiden måste tillfällig arbetskraft
anställas. På grund av något förbättrade arbetsförhållanden i orten
hade det de senaste åren visat sig svårt att erhålla denna från de närliggande
kolonaten. Då gården helt saknade inkvarteringsmöjligheter, hade det även
varit stora svårigheter att anställa nödig arbetskraft från avlägsnare trakter.

Byggnadsgrunden vore av olämplig beskaffenhet. Genom sättningar och
förskjutningar hade husens väggar och tak råkat i dåligt skick och bostaden
måste i sitt nuvarande tillstånd med å orten rådande stränga vintrar
betecknas som direkt hälsovådlig, varför gårdens byggnadsfråga knappast
torde tåla vidare uppskov. För att åter sätta åbyggnaderna i fullgott stånd
skulle erfordras synnerligen genomgripande och dyrbara reparationer, vartill
bomme, att den dåliga grunden och de otillräckliga utrymmena fortfarande
skulle kvarstå som hämmande för gårdens utveckling.

Anstaltens styrelse hade länge övervägt möjligheterna att åstadkomma en
förbättring i anförda förhållanden men varit tvingad att uppskjuta sina åtgärder,
då lämplig byggnadsplats saknades.

Anstaltsstyrelsen redogör härefter för huru lämplig byggnadsplats för såväl
bostadshus som ekonomibyggnad erhållits genom inköp av förut berörda
lägenheten Södra Brännberg eller Johannisfors l10 och anför beträffande
föreslagna byggnaders anordning i huvudsak följande.

Bostadshusets utrymmen hade beräknats i överensstämmelse med motsvarande
vid anstaltens försöksgård i Norra Sunderbyn. Nuvarande förmansbostad
skulle efter en del mindre reparationer användas såsom bostad åt lantbrukselever
och extra arbetskraft under sommaren.

Vid uppgörande av förslaget till ny ekonomibyggnad hade de erfarenheter,
som vunnits vid Sunderby försöksgård, beaktats i största möjliga utsträckning.
Byggnaden borde uppföras av tegel under tak av icopalpapp. Utrymme
hade beräknats för stall med plats för 3 hästar och för ladugård med plats
för 16 kor jämte ungdjur. Detta kreatursantal hade styrelsen ansett lämpligast,
då man därmed hade möjlighet att genomföra planerade försök och därtill
även i fortsättningen kunde försälja överbliven skörd med god ekonomi.

Beträffande kreatursbesättningens utökning vågade styrelsen föreslå, att
denna finge ske genom inköp av 6 stycken prima mjölkkor till ett pris av i
medeltal 300 kronor och 2 stycken ungdjur till ett pris av i medeltal 100 kronor
eller tillhopa 2,000 kronor.

För att på effektivaste och mest ekonomiska sätt sköta en besättning av
denna storlek torde mjölkningsmaskiner vara ofrånkomliga. Ett komplett
aggregat beräknades draga en kostnad av 750 kronor.

Till ekonomibyggnadens maskinella utrustning hade förutom mjölkningsmaskiner
upptagits ett mindre tröskverk jämte elektrisk motor, vilket för närvarande
helt saknades vid gården. Då genom det senaste markförvärvet gården
kommit i besittning av ett område god fastmarksjord, komme i framtiden
betydande vallfröodlingar att anläggas, varjämte under den gångna sommaren
vissa större fröodlingsförsök blivit utlagda, vilka krävde en synnerligen
omsorgsfull behandling särskilt vid tröskningen. En dylik speciell omvårdnad
kunde omöjligt påräknas vid tröskningens bortarrendering till utomstående,
varför inköp av ett eget tröskverk vore oundgängligen nödvändigt.
Såsom mest lämpligt för gårdens behov vore ett mindre tröskverk av den
för försöksändamål speciellt konstruerade typ, som för närvarande funnes i
bruk vid statens försöksgård Offer och en del av Sveriges utsädesförenings
filialer. Kostnaden härför belöpte sig på cirka 1,000 kronor. Härtill ford -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

115

rades en elektrisk motor, vilken även kunde tagas i bruk vid vedkapning,
utsädets rensning, rivning av torvströ m. m. Priset för en dylik uppginge till
omkring 250 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i avgivet yttrande över ansökningen anfört, att förslaget
till ekonomibyggnad behövde genomgå en fullständig omarbetning.
Mot förslaget till bostadshus framställdes blott en mindre erinran. Mot den
totala kostnadsberäkningen förelåge ej anmärkning.

Lantbruksstyrelsen, som jämväl yttrat sig över framställningen, fann del
klart, att ett ordnande av bebyggelsen vid Alträsk vöre av behovet påkallat.
Styrelsen anförde vidare:

Försöksgården hade tillkommit etappvis och befintliga byggnader vöre ingalunda
tillfyllest för försöksgårdens drift. Huruvida en nybyggnad av den
omfattning och för den kostnad, som av anstaltens styrelse nu ifrågasattes,
vöre av behovet påkallad, syntes styrelsen dock tveksamt. Lantbruksstyrelsen
funne sig emellertid icke nu böra taga slutgiltig ställning härtill eller till formen
för eventuellt statligt stöd för ändamålet.

Frågan angående den statligt bedrivna och statligt understödda försöksverksamhetens
ordnande vore föremål för utredning. Det syntes lantbruksstyrelsen,
som om ett ställningstagande till föreliggande fråga i viss mån kunde
innebära ett föregripande av resultatet av sagda utredning, som örn möjligt
borde undvikas.

Utredningsmannen erinrar, att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
i propositionen nr 167 till 1936 års riksdag uttalat, att frågan örn anvisande
av medel till omförmälda byggnader m. m. för försöksgården borde upptagas
först i samband med eventuellt avtal om försöksgårdens förvärvande av staten.
Utredningsmannen anför vidare:

Vid den besiktning av Alträsks försöksgård, som verkställts av utredningsmannen
med förut angivna sakkunniga biträden, hade klart framstått behovet
av nya personal- och ekonomibyggnader. Det vore emellertid enligt utredningsmannens
mening icke lämpligt att utan trängande skäl verkställa
nybyggnader i den av anstaltsstyrelsen föreslagna omfattningen, innan den
nya ledningen för försöksgården varit i tillfälle att närmare taga kännedom
örn försöksgårdens behov såväl ur vanlig driftsynpunkt som med hänsyn
till försöksverksamhetens speciella fordringar. Ekonomibyggnaden vore såsom
framginge av tidigare lämnad beskrivning i mindre gott stånd, men den
kunde enligt anlitade sakkunnigas utsago utan risk för djur eller materiel användas
i befintligt skick ännu ett antal år. Den blivande statliga försöksledningen
torde utan tvivel låta sig angeläget vara att utan uppskov framkomma
med det byggnadsförslag i berörda hänseende, som efter ingående behovsprövning
kunde befinnas lämpligt.

Svårare olägenhet medförde ett uppskov med uppförande av nytt bostadshus,
ej minst med hänsyn till de otillräckliga utrymmena i det nuvarande.
Utredningsmannen ansåge det likväl icke försvarligt att föreslå nybyggnad
för bostadsändamål, innan försöksgårdens nya ledning haft tillfälle till omsorgsfull
prövning av det bostadsbehov m. m., som föranleddes av viss driftplan.
Det vore emellertid helt naturligt av stor vikt, att den befintliga byggnaden
försattes i sådant skick, att inneboendes hälsa ej äventyrades. Ett särskilt
förslag till reparation av byggnaden hade utarbetats av agronomen Zingmark
med biträde av byggmästaren E. Karlsson, Umeå. Detta förslag, som

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

bilades utredningen, hade kostnadsberäknats till 750 kronor. Utredningsmannen
hemställde, att nämnda belopp måtte för det angivna ändamålet anvisas
av statsmedel.

Yttranden. 1 de avgivna yttrandena har erinran i anledning av utredningsmannens förslag
beträffande förevarande spörsmål ej framställts i vidare mån, än att
byggnadsstyrelsen funnit beräkningen av kostnader för föreslagen reparation
knapp.

Departements- Det torde icke vara lämpligt att, kort innan Alträsks försöksgård övertages
chefen. av staten och därmed underställes ny ledning, vidtaga större ombyggnadsarbeten
och andra mera kostsamma åtgärder för gården, innan den nya ledningen
erhållit tillfälle pröva gårdens behov. Den av utredningsmannen föreslagna
reparationen av bostadshuset vid försöksgården synes emellertid utan dröjsmål
böra komma till utförande. I likhet med byggnadsstyrelsen finner jag
den beräknade kostnaden för reparation knapp och förordar, i analogi med
vad jag tidigare föreslagit beträffande omändringsarbeten vid Gisselås försöksgård,
att kostnaden enligt utredningsmannens förslag uppräknas med omkring
femton procent.

I överensstämmelse härmed föreslår jag, att till reparation av bostadshuset
för budgetåret 1937/1938 ställes till kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå
förfogande ett belopp av 900 kronor.

6. Befattningshavare vid den statliga anstalten för jordbruksförsök.

1931 års Såsom medelpunkt för den statliga försöksverksamheten hade 1931 års utUtr^ngS
redningsmän föreslagit upprättande av en statens lantbruksförsöksanstalt under
särskild styrelse, sorterande direkt under Kungl. Majit. Denna anstalt
tänktes skola innehålla tre avdelningar, nämligen en administrations- och upplysningsavdelning,
en jordbruksavdelning och en husdjursavdelning. Beträffande
jordbr uksavdelningen förutsattes, att denna skulle i stort
sett arbeta med samma uppgifter, som vore tilldelade centralanstaltens jordbruksavdelning.
Därjämte betonades, att avdelningen borde inom sig rymma
full kompetens för upptagande av torvjords- och vallproblem. I utredningsmännens
betänkande anfördes härom, bland annat, följande.

För genomförandet av den föreslagna jordbruksavdelningens organisation
hade utredningsmännen diskuterat, huruvida det vore lämpligast att anställa
endast ett visst antal specialister för de olika huvuduppgifterna eller huruvida
avdelningen borde uppdelas på olika underavdelningar, var och en företrädd
av en försöksledare. Även örn den förra organisationsformen förefölle
vara den smidigaste, särskilt med tanke på att de olika underavdelningarnas
verksamhetsområden alltid i viss mån grepe in i varandra, funne utredningsmännen
det dock lämpligast att välja den senare. Utredningsmännen
ansåge nämligen, att alla behöriga intressen bäst tillgodosåges, om avdelningen
på ett rationellt sätt uppdelades på underavdelningar, och särskilt ville

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

117

utredningsmännen framhålla, att man därigenom torde få de bästa garantier
för att de speciella uppgifter, som förut åvilat mosskulturföreningen och betes-
och vallföreningen, alltjämt komrne att bliva tillgodosedda. Vid förslag
om benämning på respektive underavdelningar hade utredningsmännen eftersträvat,
att orden »mosskultur» och »betes- och vall-» bleve bevarade, då allmänheten
sedan decennier varit van att vända sig till institutioner med dessa
namn. För att åstadkomma en så rationell indelning som möjligt i underavdelningar
föresloge utredningsmännen, att två företrädde jordbrukslärans
område, varvid den ena inriktades på agrikulturfysikalisk och den andra på
agrikulturkemisk försöksverksamhet, samt att två underavdelningar gjordes
växtodlingsbetonade, den ena omfattande allmän växtodling och ogräsbekämpning
och den andra betes- och vallodling.

Enligt denna indelning hade utredningsmännen föreslagit inrättande av
underavdelningar för kulturteknik och mosskultur, för gödsling
och kalkning, för allmän växtodling och ogräsbekämpning
samt för betes- och vallodling.

Underavdelningen för kulturteknik och mosskultur skulle arbeta med försöksproblem,
huvudsakligen fallande inom agrikulturfysikens område. Underavdelningen
skulle alltså specialisera sig på jordartskännedom, agronomisk
hydroteknik och jordbearbetning. Vidare skulle ifrågavarande underavdelning
även med full kompetens kunna behärska torvjordsproblemen, i
den mån de anginge jordfysikaliska förhållanden, och skulle den alltså i detta
avseende utgöra en fortsättning av mosskulturföreningens verksamhet. Till
underavdelningens uppgifter hörde vidare att handhava den jordartsklassificering
och det torvbotaniska analysarbete, som krävdes för försöksverksamheten.

Underavdelningen för gödsling och kalkning skulle hava till uppgift att
arbeta med försöksfrågor rörande stall- och konstgödsling samt kalkning.
Till denna underavdelning hörde jämväl frågor om tillämpandet av kemiska
metoder för bestämmande av jordens gödslingsbehov. Även markreaktionsproblemen
vöre att hänföra till dess verksamhetsområde. Från underavdelningen
skulle vidare den lokala gödslingsförsöksverksamheten ledas och kontrolleras.
I detta samband borde påpekas, att underavdelningen skulle, när
så önskades, vara hushållningssällskapen behjälplig vid bearbetning av resultaten
från de lokala gödslingsförsöken samt ombesörja dessa resultats ändamålsenliga
sammanställning.

Underavdelningen för allmän växtodling och ogräsbekämpning skulle arbeta
med sortförsök, växtföljdsproblem samt försöksfrågor av metodisk art
t. ex. såtids- och såmängdsförsök. En betydande uppgift hade denna underavdelning
även i fråga om försök och undersökningar rörande ogräsbekämpning.
Från underavdelningen skulle vidare hela den lokala sortförsöksverksamheten
övervakas och kontrolleras, och densamma skulle därvid i föreliggande
avseende tjänstgöra såsom en förmedlande länk mellan landets olika
försöksdistrikt.

Underavdelningen för betes- och vallodling avsåge att vara en fortsättning
av svenska betes- och vallföreningens försöksverksamhet. I överensstämmelse
härmed bleve dess arbetsuppgifter att syssla med försök rörande val
av vallväxter, vallfröblandningar, vallanläggning, vanskötsel och vallfröodling.
Till underavdelningen borde också höra att leda och övervaka det botaniska
analysarbete, som försöksverksamheten krävde. Denna underavdelnings
försöksarbete, särskilt i betesfrågor, skulle bedrivas i intimt samarbete
med försöksanstaltens husdjursavdelning. — Det borde framhållas, att det
vore av stor vikt, atl denna underavdelning organiserade en ordnad försöks -

118

Kungl. Maj-.ts proposition nr 249-

verksamhet för fastställande av odlingsvärdet utav de olika vallväxtsorter
och -stammar, som alltjämt tillfördes praktiken.

En synnerligen viktig uppgift för samtliga underavdelningar skulle vara
att hålla intim kontakt med de forskningsarbeten, som utfördes vid lantbrukshögskolan
och andra lantbruksvetenskapliga anstalter såväl i Sverige
sorn i utlandet, så att alla nya forsknings- och försöksresultat på jordbruksområdet
snarast kunde prövas inom landets försöksverksamhet och, i den
män det visade sig lämpligt, vinna tillämpning i jordbruket. Vidare borde
varje underavdelning inom sin verksamhetsgren i samråd med försöksanstaltens
försöksmatematiker ägna försökstekniska frågor vederbörlig uppmärksamhet.

I förslag till lönestat för den av 1931 års utredningsmän planlagda lantbruksförsöksanstalten
hade beträffande däri ingående jordbruksavdelning avsetts,
att de ordinarie befattningshavarna å avdelningen skulle utgöras av 1
föreståndare (B 30), 3 förste försöksledare (B 28), 2 andre försöksledare
(B 24), av vilka en för lokala gödslingsförsök och en för ogräsbekämpning,
4 förste assistenter (B 21) och 1 kontorsbiträde (B 4). Lönebeloppen för nu
nämnda befattningshavare hade angivits till sammanlagt 86,796 kronor och
beräknats för dyrortsgrupp D enligt näst högsta lönekiassen i respektive lönegrader.
Såsom befattningshavare inom den av utredningsmännen föreslagna
förut omförmälda administrations- och upplysningsavdelningen hade, bland
andra, beräknats en försöksmatematiker (B 26) samt för den avsedda lantbruksförsöksanstalten
gemensamma vaktmästare.

Utredningsmännen hade vidare anfört, att behov därutöver förelåge av dels
året om anställda extra assistenter, dels mera tillfällig arbetskraft. Då behovet
av extra arbetskrafter liksom avlöningarnas storlek kunde växla, hade
utredningsmännen föreslagit, att bestämt antal extra befattningshavare med
fastställda arvoden ej måtte angivas i lönestaten, utan att i stället ett belopp
för ändamålet borde uppföras bland omkostnaderna. Enligt förslaget
till omkostnadsstat för lantbruksförsöksanstalten hade utredningsmännen
beräknat kostnaderna för extra arbetskraft å den av dem föreslagna jordbruksavdelningen
till 20,000 kronor. De hade anfört, att kostnaderna för
extra arbetskraft å avdelningen för jordbruksförsök vid centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet utgjorde omkring 22,000 kronor, men
ansett, att, då den i föreslagna lantbruksförsöksanstalten ingående jordbruksavdelningen
enligt planen skulle komma att förfoga över flera ordinarie befattningshavare
än förut, beloppet 20,000 kronor finge anses bliva tillräckligt
för avdelningens behov av extra arbetskrafter.

1935 Ars 1935 års utredningsman, vilken, på sätt förut nämnts, förutsatt, att den
UtImå™gS'' av sv€nska mosskulturföreningen och svenska betes- och vallföreningen bedrivna
försöksverksamheten skulle bibehållas hos dessa föreningar, har med
hänvisning härtill anfört, att personalbehovet för den av honom föreslagna
institutionen för jordbruksförsök bleve mindre än det av 1931 års utredningsmän
ifrågasatta. Han anför vidare:

Enligt utredningsmannens mening borde följande ordinarie befattningshavare
finnas anställda vid institutionen, nämligen 1 föreståndare (B 30) i professors
ställning, 2 förste försöksledare (B 26), 1 andre försöksledare (B 24),
4 assistenter (B 21), 1 kassör (B 11), 1 förste expeditionsvakt (B 7) samt 3
skriv- och räknebiträden (B 4). Den härför erforderliga anslagssumman utgjorde
i runt tal 80,000 kronor.

För icke-ordinarie befattningshavare, vilka till stor del ansetts bliva syssel -

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

satta med de lokala försöken, hade av utredningsmannen beräknats ett belopp
av 15,000 kronor.

I tidigare sammanhang hade angivits den verksamhet, som enligt utredningsmannens
förslag borde åvila föreståndaren och de tva förste försöksledarna.
Beträffande övriga nu nämnda befattningshavares uppgifter föresloge
utredningsmannen, att den andra försöksledaren borde handhava
arbetena med de lokala gödslingsförsöken. Av de fyra ordinarie assistenterna
borde, under tillsyn av föreståndaren eller av en förste försöksledare, en syssla
huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna
ansåges böra biträda med övriga förekommande försöksarbeten inom institutionen.
_ ..

Kassören borde syssla med institutionens räkenskaper m. fl. kontorsgöromål
samt handhava sammanställning av räkenskaperna för försöksgårdarna.

Det förutsattes såsom självfallet, att nuvarande innehavare av ordinarie
befattningar å centralanstaltens jordbruksavdelning utan vidare överginge
till motsvarande befattningar å jordbruksförsöksinstitutionen.

Utredningsmannen uppskattade jordbruksförsöksinstitutionens totala lönekostnader
till i runt tal 95,000 kronor samt uttalade, att detta belopp, som
med ungefär 35,000 kronor beräknats överstiga motsvarande lönebelopp vid
centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning,
i sin helhet borde utgå av statsmedel.

I propositionen nr 167 till 1936 års riksdag förordade dåvarande chefen för Propositionen
jordbruksdepartementet, att såsom centralorgan för försöksverksamheten nr 167/1836.
skulle vid lantbrukshögskolan inrättas två särskilda institutioner, underställda
högskolans styrelse men med avgränsade uppgifter, den ena för jordbruksförsök,
»anstalten för jordbruksförsök», den andra för husdjursförsök »anstalten
för husdjursförsök». Departementschefen anförde beträffande försöksinstitutionernas
administration m. m., bland annat,
följande.

Genom försöksinstitutionernas inlemmande i lantbrukshögskolans organisation
behövde frågor ej uppkomma örn särskild chef för dessa institutioner.

Liksom cheferna för högskolans undervisningsinstitutioner stöde under gemensam
ledning av högskolans rektor, bleve detta fallet jämväl med cheferna
för försöksinstitutionerna. Ej heller torde behov uppstå av särskild administrations-
och upplysningsavdelning för försöksverksamheten, då genom
en samverkan mellan högskolans centrala ledning och fackavdelningarna de
uppgifter torde kunna i erforderlig utsträckning bestridas, vilka avsetts skola
åvila sådan avdelning.

Vissa nu omnämnda för båda försöksinstitutionerna gemensamma behov,
såsom av driftlaboratorium, bibliotek och kameral förvaltning, borde tillgodoses
i gemenskap med lantbrukshögskolan. Det torde vara naturligt, att för
tryggande av den föreslagna samorganisationen förstärkta resurser tillfördes
högskolan.

Beträffande huvudlinjerna för organisationen av institutionen
för jordbruksförsök anförde departementschefen i huvudsak följande.

De försöksuppgifter, som skulle åvila institutionen för jordbruksförsök,
syntes i huvudsak böra överensstämma med dem, som 1931 ars utredningsmän
ansett böra tillkomma jordbruksavdelningen i den av dem föreslagna
statens lantbruksförsöksanstalt. Då, såsom även utredningsmännen fram -

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hållit, de olika grenarna av ifrågavarande försöksverksamhet alltid i viss
mån sträckte sig ut över sina egentliga områden, torde det enligt departementschefens
mening vara lämpligast att ej avgränsa olika slag av jordbruksförsök
inom underavdelningar, på sätt utredningsmännen föreslagit. De arbetskrafter,
som ställdes till förfogande å försöksinstitutionen, borde med
större frihet kunna användas för olika försöksuppgifter allt efter behov och
personliga förutsättningar. Det vöre uppenbart, att avdelningens ledande befattningshavare
skulle utses med hänsyn till deras skicklighet att handhava
vissa bestämda huvuduppgifter inom institutionen, men organisationen borde
ej utgöra hinder för en rationell användning av arbetskrafter, som till
äventyrs vore skickade att lösa uppgifter inom skilda specialområden.

Såsom departementschefen anförde, motsvarades i organisatoriskt avseende
den av honom föreslagna institutionen för jordbruksförsök ej fullt varken av
1931 års utredningsmäns eller 1935 års utredningsmans plan. Härigenom
uppstode givetvis andra personalbehov för institutionen än de av nämnda
utredningsmän angivna. Departementschefen anförde härutinnan:

1931 års utredningsmäns förslag förutsatte en i särskild lantbruksförsöksanstalt
ingående jordbruksavdelning, vilken i sin tur uppdelades på tre olika
underavdelningar med avgränsade uppgifter, varje underavdelning med sin
föreståndare, under det att departementschefen räknade med allenast en föreståndare,
nämligen för institutionen i dess helhet. Vidare skulle enligt nämnda
utredningsmäns förslag inrättas en med fackavdelningarna sidoställd administrations-
och upplysningsavdelning, däri vissa för lantbruksförsöksanstalten
och sålunda även för dess fackavdelningar gemensamma befattningshavare
tänktes ingå. Detta förslag biträddes ej. Enligt 1935 års utredningsmans
förslag hade inom försöksinstitutionen arbetskrafter ej beräknats för
den av vissa föreningar bedrivna försöksverksamheten, enär denna enligt hans
mening fortfarande borde åvila föreningarna. Det av departementschefen
förordade förslaget förutsatte åter, att föreningarnas försöksuppgifter handhades
av den statliga försöksverksamhetens organ. I följd av dessa skiljaktigheter
i fråga örn planläggning och organisation av försöksverksamheten
kunde de olika utredningsmännens beräkningar icke utan vidare läggas till
grund vid bestämmandet av personalbehovet för den föreslagna institutionen
för jordbruksförsök.

Vid den prövning av nämnda behov, som måste ske med hänsyn till institutionens
uppgifter enligt de huvudlinjer, som förut angivits, torde det stå
klart, att institutionens föreståndare skulle innehava lika hög kompetens inom
sitt område och följaktligen samma ställning som lantbrukshögskolans
nuvarande professorer. Ilan borde alltså hänföras till lönegraden B 30. Då
Ultuna tillhörde ortsgrupp F, beräknades föreståndarens lön, efter minskning
med fastställt pensionsavdrag, till 11,280 kronor, vilket belopp avrundades
till 11,300 kronor. Till institutionen borde överflyttas såsom dess förste
föreståndare den nuvarande föreståndaren för jordbruksavdelningen vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, vilken där innehade
motsvarande ställning som den nyss angivna. 1931 års utredningsmän hade
föreslagit, att föreståndarna för omnämnda 3 underavdelningar av jordbruksavdelningen
skulle hänföras till lönegraden B 28 och benämnas förste
försöksledare. Å andra sidan hade 1935 års utredningsman med sin uppfattning
om jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter föreslagit inrättande där
av allenast 2 befattningar som förste försöksledare. Dessa hade i hans förslag
placerats i lönegraden B 26. Efter departementschefens mening torde
erforderlig specialisering för jordbruksförsöksinstitutionens uppgifter en -

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

121

ligt det av honom förordade förslaget kunna vinnas genom anställande vid
densamma av, förutom föreståndaren, 3 befattningshavare med kompetens
jämförlig nied laborators vid lajntbrukshögskolan. Dessa borde, i likhet med
vad nu gällde beträffande nämnda laborator samt Överassistent vid centralanstaltens
jordbruksavdelning och i enlighet med 1935 års utredningsmans
förslag, hänföras till lönegraden B 26 för ordinarie befattningshavare. De
kunde lämpligen benämnas slatsagronomer. Enligt den för Ultuna gällande
ortsgruppen och efter minskning med pensionsavdrag beräknades avlöningen
för varje befattning till 9,450 kronor och summan av avlöningarna för de tre
föreslagna statsagronombefattningarna till 28,350 kronor. Det finge ankomma
på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser om de uppgifter,
som skulle åvila innehavare av olika statsagronombefattningar samt om formen
för deras anställande m. m.

I 1931 års utredningsmäns betänkande hade räknats med 2 andre försöksledare,
och 1935 års utredningsman bade upptagit 1 andre försöksledare å
jordbruksavdelningen respektive jordbruksförsöksinstitutionen. Enligt båda
förslagen skulle dessa tjänstemän placeras i lönegraden B 24. 1935 års ut redningsman

bade angivit, att andre försöksledaren borde handhava arbetena
med de lokala gödslingsförsöken. Då departementschefen delade statskontorets
och lönenämndens mening örn behovet att iakttaga stor försiktighet vid
nyinrättandet av ordinarie tjänster, kunde han icke då tillstyrka inrättande
av föreslagna befattningar. Den av 1935 års utredningsman angivna uppgiften
borde kunna under föreståndarens överinseende handhavas av en förste
assistent i 21 :a lönegraden för extra ordinarie befattningshavare. Nämnda
uppgift hade på motsvarande sätt under en följd av år handhafts vid centralanstaltens
jordbruksavdelning av en assistent mot ett arvode av 6,300 kronor.
Denne assistent torde böra beredas tillfälle att överflyttas till jordbruksförsöksinstitutionen.
Med hänsyn till bland annat längden av den nuvarande
befattningshavarens tjänstetid torde han få omedelbart placeras i högsta löneklassen
av förevarande lönegrad. Utöver grundavlöningen, 5,298 kronor, torde
alltså böra beräknas avlöningsförhöjning med visst belopp, förslagsvis 1,500
kronor.

Av såväl 1931 års utredningsmän som 1935 års utredningsman bade föreslagits
anvisande av medel för 4 ordinarie assistentbefattningar i lönegraden
B 21. Enligt 1935 års utredningsmans förslag skulle en av dessa assistenter
syssla huvudsakligen med försöksmatematiska frågor. De övriga tre assistenterna
bade ansetts böra biträda med andra förekommande försöksarbeten
å institutionen. Det finge i detta sammanhang erinras, att 1931 års utredningsmän
föreslagit inrättande av en ordinarie befattning i lönegraden
B 26 för en försöksmatematiker. Liksom departementschefen ej ansett sig''
kunna förorda inrättande av ordinarie befattning för den tjänsteman, som
föreslagits att handhava de lokala gödslingsförsöken, kunde lian ej heller förorda
ordinarie anställning av annan assistent vid jordbruksförsöksinstitutionen.
Enligt bans mening borde jämväl den förste assistent, som torde erfordras
för biträde vid försöksmatematiska uppgifter, hänföras lill 21 :a lönegraden
för extra ordinarie befattningshavare. I samina lönegrad borde placeras
sådan förste assistent, som torde hava att under föreståndarens överinseende
svara för bland annat lokala sort- och ogräsförsök. För avlönande av tre förste
assistenter skulle sålunda, förutom det för avlöningsförhöjning åt en assistent
förslagsvis angivna beloppet 1,500 kronor, beräknas 15,894 kronor, vilket belopp
avrundades till 15,900 kronor.

Med hänsyn, bland annat, till den utvidgning i jordbruksförsöksinstitutionens
verksamhet, som i jämförelse med 1935 år utredningsmans förslag av
departementschefen förordats, bleve det nödigt att anvisa ett avsevärt be -

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

lopp till avlöning åt andra assistenter än de förut nämnda förste assistenterna.
Departementschefen tillstyrkte, att medel beräknades för 7 assistenter
med en genomsnittlig avlöning av 3,600 kronor. Sammanlagt skulle sålunda
för dessa assistenters avlöning krävas ett belopp av 25,200 kronor om året.

Härutöver ansåges erfordras för tillfälliga biträden, huvudsakligen vid bearbetning
av lokala försök, ett årsbelopp av 20,000 kronor.

Någon kassör, såsom av 1935 års utredningsman föreslagits, torde ej erfordras,
då egen kassarörelse för jordbruksförsöksinstitutionen ej förutsattes.
Däremot finge den vidlyftiga korrespondens, som försöksarbetet å denna institution
otvivelaktigt medförde, böra så långt som möjligt besörjas av lägre
kvalificerad personal än den, som erfordrades för själva försöksarbetet och
försökens tolkning. För sådan korrespondens syntes i allmänhet ej kunna
beräknas, att skriv- och kontorsbiträden kunde användas. Därför föresloges,
att med samma lönegrad som den föreslagna kassörsbefattningen (B 11) inrättades
en ordinarie kansliskrivarbefattning. Arsavlöningen för innehavare
av sådan befattning beräknades, under förutsättning att befattningshavaren
vore kvinna, till 3,876 kronor, vilket belopp avrundades till 3,900 kronor.

Mot 1935 års utredningsmans beräkning av 3 ordinarie skriv- och räknebiträden
i lönegraden B 4 gjordes icke annan invändning, än att dessa befattningshavare
borde, såsom lönenämnden påpekat, benämnas kontorsbiträden.
För var och en av dessa torde beräknas avlöning efter 2,685 kronor örn året
eller sålunda ett sammanlagt belopp av 8,055 kronor, vilket kunde avrundas
nedåt till 8,050 kronor.

Å centralanstaltens jordbruksavdelning funnes anställd en vaktmästare i
lönegraden B 7. Motsvarande befattning, till vilken den nuvarande vaktmästaren
vid avdelningen torde böra överföras, borde avses jämväl för jordbruksinstitutionen.
Arsavlöningen beräknades till 3,303 kronor eller i runt tal 3,300
kronor.

Departementschefen erinrade, att han tidigare förordat, att areal av Ultuna
egendom ställdes till förfogande för jordbruksförsöksinstitutionens försöksverksamhet,
och därvid förutsatt, att egendomens förvaltning tillhandahölle, bland
annat, arbetskraft för försöksarealens iordningställande och sådan rent driftmässig
skötsel, som kunde ifrågakomma. För fältförsökens speciella skötsel
borde däremot beräknas särskild arbetskraft vid jordbruksförsöksinstitutionen.
I propositionen föresloges, att för den närmaste ledningen av arbetet
med fältförsöken enligt givna anvisningar inrättades en befattning som fältassistent
med årsarvode av 3,600 kronor. Härutöver borde för specialarbeten
å fältet beräknas anslag för tillfälliga arbetskrafter med förslagsvis 6,000
kronor om året.

En sammanfattning av det anförda utvisade, att enligt departementschefens
förslag årsavlöningarna vid jordbruksförsöksinstitutionen borde beräknas för
ordinarie befattningshavare till (11,300 + 28,350 + 3,900 +
8,050 + 3,300 = ) 54,900 kronor, för extra ordinarie befattningshavare
till (15,900 + 1,500 =) 17,400 kronor, för assistenter till
(25,200 + 3,600 =) 28,800 samt för tillfälliga arbetskrafter till
(20,000 + 6,000 =) 26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (54,900 + 17,400
+ 28,800 + 26,000 =) 127,100 kronor.

Motioner till I motionerna 1:366 och II: 702 till 1936 års riksdag gjordes gällande, att
riksdag"8 Kungl- Maj:ts förslag till personalstat för institutionen för jordbruksförsök
innebure en minskning av antalet kvalificerade tjänstemän inom jordbruks -

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

123

försöksverksamheten i jämförelse med dem, som då arbetade inom de båda
föreningarna och vid centralanstaltens jordbruksavdelning. Motionärerna,
vilka såsom i det föregående angivits huvudsakligen åsyftade sådan ändring
av propositionen, att svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och
vallföreningen finge även i fortsättningen med anslag av statsmedel utöva försöksverksamhet,
anförde angående institutionens personaluppsättning i huvudsak
följande.

Av föreningarnas nuvarande tjänstemän kunde en föreståndare, samtliga
fem konsulenter och kulturingenjörer samt en botanisk och en kemisk laborator
tänkas kvarstanna vid en sammanslagen propagandaförening. Av deras
mera kvalificerade personal återstode då en föreståndre, mosskulturföreningens
botanist och torvgeolog och dess assistent vid vegetationsgården samt betes-
och vallföreningens försöksledare, alltså tillsammans fyra personer. Vid
centralanstaltens jordbruksavdelning funnes f. n. en föreståndare, en Överassistent
samt tre stadigvarande, kvalificerade assistenter, alltså tillsammans
fem personer. Mot dessa nio kvalificerade arbetskrafter (samtliga med minst
agronomexamen eller likvärdig utbildning) sattes i Kungl. Maj:ts förslag en
föreståndare, tre statsagronomer och tre förste assistenter, alltså sammanlagt
sju personer. I övrigt räknades endast med assistenter å 3,600 kronor, för vilken
lön ingen kvalificerad stadigvarande arbetskraft kunde erhållas.

Förslaget innebure alltså icke något utbyggande av den nuvarande försöksverksamheten,
utan snarast tvärtom en viss inskränkning.

Motionerna 1:367 och 11:701 innefatta yrkande, att angivna av departementschefen
föreslagna tre befattningar för förste assistenter i 21 :a lönegraden
för extra ordinarie befattningshavare skulle ombildas till ordinarie
befattningar med löneställningen B 24. Motionärerna anföra vidare:

Härigenom hade avsetts att för handhavandet av de lokala gödslings- och
växtodlingsförsöken kunna påräkna befattningshavare, lämpade alt mera
självständigt utöva den direkta ledningen av nämnda till omfattningen alltmer
växande försöksverksamhet. Motionärerna hade för dessa befattningshavare
föreslagit benämningen »inspektörer för den lokala försöksverksamheten».
Såsom motiv till förändrad löneställning för den befattningshavare,
som enligt departementschefens förslag skulle syssla med försöksmatematiska
frågor, angåve motionärerna svårigheten att för nämnda ändamål erhålla
tillräckligt kvalificerad person, om befattningens löneställning sattes lägre
än till B 24.

Enligt jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande har beträffande
personalbehovet för jordbruksförsöken i huvudsak ej framställts
erinran mot Kungl. Maj:ts förslag. Då emellertid ett bifall till vad utskottet
tillstyrkt därom, att vissa försök på växtodlingens område skulle utövas av
svenska mosskulturföreningen samt svenska betes- och vallföreningen, medförde
en del förändringar i fråga örn föreningarnas personalbehov, borde med
anledning därav även företagas en omprövning av behovet av
personal för den statliga försöksanstalten. Utskottet
anför vidare:

I samband därmed borde övervägas dels de erinringar, som framförts i
motionerna 1:366 och 11:702 gent emot antalet befattningshavare å jord -

Riksdagen

1936.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 249■

Lantbruks högskolans styrelse.

bruksförsöksområdet enligt Kungl. Maj:ts framställning, dels ock yrkandena
i motionerna 1:367 och II: 701 att anställa i stället för tre förste assistenter
i 21 lönegraden för extra ordinarie befattningshavare två inspektörer för den
lokala försöksverksamheten och en försöksmatematiker med löneställningen
B 24.

I det av lantbrukshögskolans styrelse åberopade kommittéutlåtandet har
uttalats, att riksdagens beslut, att svenska mosskulturföreningen och svenska
betes- och vallföreningen skulle beredas möjlighet att utöva viss försöksverksamhet,
ej lämpligen borde föranleda därtill, att en uppdelning av d e n statliga
försöksverksamhetens och den avsedda ombildade
föreningens uppgifter inom dess verksamhetsområde sker
efter på förhand fastställd systematisk grund, som i sin ordning blir utslagsgivande
för en fördelning av försöksresurser. I utlåtandet uttalas därom följande.

Både de statliga försöken och föreningens försök torde principiellt sett
kunna avse likartade forskningsobjekt. Det finge sedan bli en praktisk fråga
för de organ, som föresloge och fastställde försöksplaner, att tilldela den
ena eller den andra försöksorganisationen försöksuppgifter allt efter lämplighet.
Kommitterade hade från ett sådant utgångsläge bedömt försöksorganens
personalbehov. Särskilt kunde framhållas, att den statliga anstalten för
jordbruksförsök skulle jämte redan befintliga statliga försöksgårdar handhava
ledningen av mosskulturföreningens försöksgårdar Flahult och Gisselås
samt kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå försöksgård Alträsk. Den syntes
inom en snar framtid komma att se sitt försöksgårdssystem ytterligare
utvecklat. Med hänsyn härtill kunde det icke vara möjligt och icke heller
av riksdagen avsett, att den i Kungl. Maj:ts proposition angivna personalen
för institutionen för jordbruksförsök skulle avsevärt reduceras.

I samband härmed hava kommitterade med beaktande av jordbruksutskottets
direktiv övervägt i motionerna 1:366 och II: 702 gjorda erinringar gent
emot antalet av Kungl. Maj:t föreslagna befattningshavare
å jordbruksförsöks området. De anföra därom följande.

Kommitterade hade väl funnit, att motionärerna underskattat värdet av
Kungl. Maj:ts förslag i berörda hänseende, då de icke velat i antalet kvalificerade
tjänstemän inräkna föreslagna sju assistenter med genomsnittlig
avlöning av 3,600 kronor. Motionärerna torde därvid hava förbisett dels
att assistenterna vid lantbrukshögskolans institutioner i allmänhet avlönades
med 3,600 kronor jämte dyrtidstillägg och att för dessa befattningar kunnat
förvärvas agronomutbildade för sina uppgifter väl skickade personer, dels
att avlöningarna i Kungl. Maj:ts förslag beräknats genomsnittligt till 3,600
kronor och att alltså hinder ej förelåge, att inom det för ifrågavarande assistenters
avlönande avsedda totalbeloppet 25,200 kronor jämka avlöningsbeloppen
på ändamålsenligt sätt. Emellertid vore det även kommitterades åsikt,
att ifrågavarande avlöningsbelopp vore låga. Då en höjning av assistentavlöningarna
för jordbruksförsöksanstalten finge anses böra medföra motsvarande
avlöningsförhöjningar ej blott beträffande lantbrukshögskolans undervisningsinstitutioner
utan även i avseende å institution för husdjursförsök,
vars av Kungl. Maj:t föreslagna personalstat av riksdagen lämnats utan

Kungl. May.ts proposition nr 249.

125

erinran, syntes kommitterade ej nu lämpligen böra upptaga frågan om beloppet
av assistenternas arvoden till närmare granskning.

Frånsett det nu anförda ansåge sig emellertid kommitterade icke kunna
undgå att uttala, att personalbehovet för jordbruksanstalten under de förutsättningar
för dess verksamhetsområde, som gällde enligt propositionen, beräknats
väl knappt. Den enligt riksdagens beslut vidtagna förändringen i
Kungl. Maj:ts förslag med avseende å föreningarnas verksamhet torde i sin
mån hava avsett att avhjälpa denna knapphet rörande försöksverksamheten
i sin helhet. Genom tilldelande till föreningarna eller en ombildad förening
av viss för försök avsedd personal och genom denna försöksverksamhets
ställande under samma ledning som den statliga försöksverksamheten torde
det med fog kunna sägas, att den statliga försöksverksamhetens arbetsbörda
lättades. Såsom i det föregående framhållits finge emellertid därav ej följa,
att så stora beskärningar gjordes i den statliga organisationens personalstat,
att organisationen bleve mindre väl skickad att handhava de viktiga
uppgifter, som redan från början väntade densamma och som inom kort
därefter torde komma att utvidgas, överhuvud taget torde böra få uttryckas
en bestämd förväntan, att vid tilldelning av statsanslag för försöksverksamhet
genom både statlig anstalt och genom förening under tidigare utredningsarbete
uttalade farhågor för alltför stor njugghet vid medelstilldelningen till
skada för landets försöksväsen skulle visa sig ogrundade. Särskilt torde lantbrukshögskolans
styrelse hava anledning understryka, att den förutsatte en
bedömning av den statliga försöksverksamhetens behov, som ej gåve grund
för en uppfattning, att dessa behov bleve mindre väl tillgodosedda till följd
av de olika försöksorganens konkurrens örn anslag för försöksuppgifterna.
Sålunda torde efter försöksgårdssystemets utbyggnad och därigenom erhållet
rikare forskningsmaterial exempelvis antalet statsagronomer, som i propositionen
föreslagits till tre, knappast kunna förbliva inskränkt till detta
antal. Vid verksamhetens början efter omorganisationen syntes emellertid
en viss personalminskning kunna företagas såsom följd av föreningens deltagande
i försöksarbetet. Kommitterade ansåge sig sålunda, örn ock med
tvekan, våga föreslå, att statsagronomernas antal, intill dess någon ny försöksgård
införlivades med den statliga verksamheten, bestämdes till två och
att assistenternas antal, frånsett fältassistent, beräknades till sex i stället för
sju såsom föreslagits i propositionen. Vidare torde de i propositionen med
benämningen kontorsbiträden föreslagna skriv- och räknebiträdenas antal
kunna med verkan tillsvidare inskränkas från tre till två. Genom dessa inskränkningar
skulle en besparing uppstå i lönekostnaderna å institutionen
för jordbruksförsök av (9,450 + 3,600 + 2,685 =) 15,735 kronor.

Beträffande motionsvis yrkad ombildning till ordinarie befattningar
i lönegrad B 24 av de i propositionen i lönegraden 21 för
extra ordinarie befattningshavare föreslagna förste assistenterna med förut
beskrivna arbetsuppgifter anföres i kommittéutlåtande följande.

Befattningarna i B 24 beräknades medföra en lönekostnad av 8,541 kronor.
Kommitterade ville instämma i de skäl för sådan ombildning, som framförts
av motionärerna. Av dessa föreslagna benämningar »inspektörer för
den lokala försöksverksamheten» för två befattningshavare syntes kommitterade
ej fullt lyckliga med hänsyn till tänkta arbetsuppgifter. I stället ville
komfnitterade föreslå benämningen statsagronom även för dessa två befattningshavare.
Även försöksmatematikern torde lämpligen kunna tilldelas
sagda benämning. Då tidigare berörda statsagronomer i B 2(5 I i k viii borde
vid tjänsternas benämning kunna på lämpligt sätt skiljas från de nu före -

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 249-

Yttranden.

slagna i B 24, torde de förra kunna benämnas statsagronomer av lia klass
och de senare statsagronomer av 2:a klass. Ifrågasatt ombildning av tjänster
föranledde en ökning i avlöningsstaten för jordbruksförsöksinstitutionen
av [8,541 X 3 ■— (15,894 + 1,500) =] 8,229 kronor.

Genom de förordade förändringarna i avseende å personalen vid jordbruksförsöksinstitutionen
uppstode en total minskning i lönekostnaderna för
densamma med (15,735 — 8,229 =) 7,506 kronor.

I enlighet med vad kommitterade anfört beträffande personalbehovet för
institutionen för jordbruksförsök hava kommitterade förordat följande lönestat
för densamma, därvid för ordinarie befattningshavare beräknats avlöningar
enligt högsta löneklass i vederbörande lönegrad efter minskning med
fastställt pensionsavdrag och med tillämpning av för Ultuna gällande ortsgrupp
F.

Förslag till avlöningsstat lör institutionen lör jordbrukstörsök.

1 föreståndare i professors ställning B 30................... kronor 11,300

2 statsagronomer av Usta klass B 26 (9,450 + 9,450)....... » 18,900

3 statsagronomer av 2:dra klass B 24 (8,541 X 3)........... » 25,623

1 kansliskrivare B 11..................................... » 3,876

1 vaktmästare B 7........................................ » 3,303

2 kontorsbiträden B 4 (2,685 + 2,685)..................... » 5,370

6 assistenter, genomsnittlig avlöning 3,600 (3,600 x 6)....... » 21,600

1 fältassistent............................................. » 3,600

Tillfälliga biträden, huvudsakligen för bearbetning av resultat

vid lokala försök........................................ » 20,000

Tillfälliga biträden, för försöksfältet vid Ultuna.............. »_6,000

Summa kronor 119,572.

Mot det i kommittéutlåtandet framställda förslaget om ombildning till ordinarie
befattningar i lönegraden B 24 av vissa i propositionen nr 167
till 1936 års riksdag i lönegraden 21 för extra ordinarie tjänstemän föreslagna
förste assistentbefattningarna har reservation anmälts av lantbrukaren
E. A. Gustafsson, som därom anfört, att med den fördelning av
försöksuppgifterna mellan den avsedda föreningen och den statliga försöksinstitutionen,
som riksdagens beslut och jämväl förslaget enligt kommittéutlåtandet
innebure, de av departementschefen anförda skälen för nämnda
befattningshavares bibehållande i 21 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän
blivit förstärkta.

I två av de inkomna yttrandena hava berörts i denna avdelning upptagna
frågor, nämligen i yttrandena av statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd. Ur dessa yttranden må anföras följande.

Statskontoret finner i likhet med kommitterade och på av dem anförda
skäl, att i förhållande till förslaget i fjolårets proposition en begränsning
av antalet befattningshavare vid den statliga institutionen för''jordbruksförsök
bör kunna äga rum. Ämbetsverket anför vidare:

Kungl. Maj.ts proposition nr 219-

127

I enlighet med det nu föreliggande förslaget förordades, att antalet statsagronombefattningar
i lönegrad B 26 bestämdes till två samt att assistenttjänsterna,
frånsett fältassistenttjänsten, bestämdes till sex. Statskontoret
kunde däremot icke finna tillräckliga skäl föreligga att förändra de i fjolårets
proposition föreslagna extra ordinarie förste assistenttjänsterna i 21
lönegraden till ordinarie befattningar i lönegrad B 24. Då en höjning av
dessa tjänster skulle kunna medföra, att krav på avlöningsförhöjningar komme
att framställas av befattningshavare i motsvarande löneställning vid såväl
''antbrukshögskolans undervisningsinstitutioner som högskolans institution för
husdjursförsök, vars personalstat fastställts så sent som förra året, avstyrkte
statskontoret —'' med instämmande i vad reservanten bland de kommitterade
anfört — bifall till förslaget i denna del.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhåller, att
ett genomförande av den föreslagna personalorganisationen skulle medföra,
att en jämförelsevis betydande del av befattningshavarna komme att intaga
en relativt hög löneställning. Lönenämnden har funnit det tveksamt, huruvida
den förordade ombildningen av förste assistentbefattningarna borde komma
till stånd. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande de för befattningshavarna
tilltänkta arbetsuppgifterna har det synts lönenämnden vara lämpligast,
att befattningarna -—- såsom i propositionen 1936: 167 föreslagits —
upptoges såsom extra ordinarie i 21 :a lönegraden.

Den av lantbrukshögskolans styrelse föreslagna personalinskränkningen DepartemenUvid
den statliga institutionen för jordbruksförsök finner jag på lämpligt sätt CÄe/enavvägd.
Beträffande föreslagen förändring från 21 :a lönegraden för extra ordinarie
tjänstemän till ordinarie ställning i lönegraden B 24 för tre i propositionen
nr 167 till fjolårets riksdag upptagna förste assistenter finner jag i likhet
med reservationsvis framfört yrkande, att sådan ändring icke för närvarande
kan anses påkallad. Vid detta förhållande torde den i kommittéutlåtandet
föreslagna benämningen för dessa befattningshavare, statsagronomer
av 2:a klass, icke heller böra komma till användning.

Jag erinrar, att enligt det av mig tidigare under avdelningen 3 framställda
förslaget två assistenter för verksamhet vid Flahults och Gisselås försöksgårdar
avses skola avlönas med 4,200 kronor för var och en från försöksinstitutionernas
anslagspost för assistenter. Denna post, frånsett avlöning till fältassistent
utgörande enligt den i kommittéutlåtandet gjorda beräkningen 21,600
kronor, bör sålunda ökas med (2 X 4,200 =) 8,400 kronor till 30,000 kronor.

En sammanfattning av vad jag nu anfört utvisar, att, med iakttagande av
minskning i avlöningsbeloppen svarande mot avdrag enligt såväl civila tjänstepensionsreglementet
som allmänna familjepensionsreglementet, årsavlöningarna
vid jordbruksförsöksinstitutionen böra beräknas, för ordinarie befattningshavare,
nämligen 1 föreståndare, B 30, 2 statsagronomer, B 26,

1 kansliskrivare, B 11, 1 vaktmästare, B 7, och 2 kontorsbiträden, B 4, till
(10,889 + 2 X 9,123 + 3,741 + 3,204 + 2 X 2,604 =) 41,288 kronor eller i
runi tal 41,300 kronor, för extra ordinarie befattningshavare,
nämligen 3 förste assistenter i 21 :a lönegraden, av vilka för en beräknas av -

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

löningsförhöjning med förslagsvis 1,500 kronor, till (3 X 5,079 + 1,500 =)
16,737 kronor eller i runt tal 16,800 kronor, för 9 assistenter, inberäknat
fältassistenten, 33,600 kronor samt för tillfälliga arbetskrafter

26,000 kronor eller tillhopa sålunda till (41,300 + 16,800 + 33,600 +

26,000 =) 117,700 kronor.

7. Befattningshavare och utrustning vid lantbrukshögskolans kemiska

analyslaboratorium.

Propositionen I propositionen nr 167 till 1936 års riksdag föreslogs, att den för de statliga
nr 167/1936. försöksinstitutionerna erforderliga kemiska analysverksamheten borde fullgöras
vid lantbrukshögskolans kemiska laboratorium. Analysverksamheten
skulle ställas under ledning av chefen för lantbrukshögskolans kemiska institution
och under direkt tillsyn av denna institutions laborator. I övrigt hava
arbetskrafterna vid analyslaboratoriet enligt Kungl. Maj:ts proposition i
ämnet beräknats till 1 förste kemist i lönegraden B 24, motsvarande en årsavlöning
av 8,541 kronor, 1 förste assistent i 21 lönegraden för extra ordinarie
befattningshavare, motsvarande en avlöning av 5,298 kronor, 1 assistent med
arvode av 4,800 kronor och 1 assistent med arvode av 3,600 kronor. För tillfälliga
biträden har beräknats ett belopp av 5,000 kronor. Tillhopa voro enligt
propositionen avlöningskostnaderna för kemiska laboratoriet sålunda avsedda
att utgöra (8,541 + 5,298 + 4,800 + 3,600 + 5,000 =) 27,239 kronor.

till Enligt motionerna nr I: 366 och II: 702 hava motionärerna med hänvisning
riksdag8 en i propositionen nr 167/1936 å sid. 165 återgiven plan angående behovet
av analyser och därav följande personalbehov anfört, att denna plan syntes
mycket hårt spänd, men att det oaktat personalen avsevärt reducerats i Kungl.
Maj:ts förslag. Följden därav bleve, att analysarbetet försenades och att därigenom
hela bearbetningen av försöken och försöksresultatens publicering fördröjdes.
Motionärerna yrkade, att för den händelse Kungl. Maj:ts organisationsförslag
i princip skulle godkännas, för analyslaboratoriet måtte beräknas
ytterligare en förste kemist och en förste assistent.

Riksdagen I jordbruksutskottets av 1936 års riksdag godkända utlåtande har framhålår
1936. lits betydelsen därav, att analysarbetet vid laboratoriet icke komme att försenas
till följd av personalbrist, men då utskottet icke ansett sig kunna bedöma
det kommande personalbehovet vid laboratoriet, har utskottet, som i
princip biträtt Kungl. Maj:ts organisationsförslag, allenast velat uttala det
önskemålet, att Kungl. Maj:t vid frågans fortsatta behandling ägnade detta
spörsmål ytterligare överväganden.

Lantbruks- Enligt det av lantbrukshögskolans styrelse åberopade kommittéutlåtandet
^styrelse18 hava kommitterade från det vid avgivande av Kungl. Majrts förslag till 1936
års riksdag föreliggande utredningsmaterialet rörande befattningsha -

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-19. 129

vare och deras avlöning för analysverksamheten inhämtat
följande.

Av 1931 års utredningsmän föresloges följande personal för kemisk analysverksamhet
vid den av dem avsedda fristående lantbruksförsöksanstalten.
nämligen 1 laborator i lönegraden B 26 (avlöning 9,450), 1 förste assistent i
lönegraden B 21 (7,227), 1 laboratoriebiträde i lönegraden B 5 (2,982) samt
extra biträden (15,000). Kostnaden för denna personal skulle sålunda utgöra
(9,450 + 7,227 + 2,982 + 15,000 =) 34,659 kronor. 1935 års utredningsman,
som utgått därifrån att föreningarna skulle vara bibehållna vid hittillsvarande
verksamhet, hade föreslagit, att de vid centralanstaltens jordbruksavdelning
befintliga arbetskrafterna, 3 assistenter och tillfälliga biträden, tillhopa
avlönade för budgetåret 1934/1935 med 16,065 kronor, skulle förstärkas
med personal genom ytterligare anslag av sammanlagt 15,000 kronor örn året.
varigenom kostnaden för avlöning åt analyslaboratoriets personal skulle uppgå
till 31,065 kronor. I yttrande över 1935 års utredningsmans betänkande
och promemoria har lantbrukshögskolans lärarråd framställt förslag örn tillgodoseende
av analyslaboratoriets personal genom anvisande av medel till
anställande av 1 förste kemist i lönegraden B 24 (avlöning 8,541 kronor), 3
andre kemister i lönegraden B 21 (7,227 X 3 — 21,681), 1 kontorsbiträde i lönegraden
B 4 (2,685), 2 assistenter med arvode för var och en av 4,800 kronor
(9,600), 2 assistenter med arvode för var och en av 3,600 kronor (7,200), 4
årsanställda tekniska biträden med genomsnittlig avlöning av 1,500 kronor
(6,000) samt tillfälliga tekniska biträden med sammanlagd avlöning av 4,800
kronor. Avlöningskostnaderna per år skulle sålunda enligt lärarrådets förslag
utgöra (8,541 + 21,681 + 2,685 + 9,600 + 7,200 + 6,000 + 4,800 =)
60,507 kronor.

Med nu angivna siffror för ögonen syntes det antagligt, att åtminstone till
viss del den stora skillnaden mellan utredningsmännens och lantbrukshögskolans
lärarråds beräkningar sammanhängde därmed, att utredningsmännen
tagit hänsyn allenast till försöksverksamhetens behov, under det att lärarrådet
jämväl avsett, att analyslaboratoriet skulle tillföras arbetskrafter för tillgodoseende
av undervisningsinstitutionernas behov av analyser.

Departementschefen hade i propositionen 167/1936 anfört, att då en avsevärt
utvidgad försöksverksamhet påfordrade förstärkta arbetskrafter för analysverksamhet,
undervisningsinstitutionernas behov ävenledes syntes kunna i
någon mån tillgodoses genom den av honom föreslagna personalen. Kommitterade
ville understryka det för forskningen och undervisningen vid högskolan
i hög grad trängande behovet, att sistnämnda institutioners befattningshavare
bereddes den för deras verksamhet nödiga tillgången till analyser genom
det för detta ändamål utrustade speciallaboratoriet. I nu förevarande
sammanhang torde emellertid främst böra betonas den av såväl motionärerna
som utskottet framhållna angelägenheten därav, att ej analysarbetet
till skada för försöksarbetct försenades. Kommitterade ansåge sig därför,
med ledning bl. a. av tillgänglig erfarenhet från centralanstaltens analysbehov
och svårigheterna att fylla detsamma med en fåtalig analyspersonal, böra
förorda, alf såsom motionärerna påyrkat den av Kungl. Majit föreslagna
statsanställda personalen vid högskolans analyslaboratorium ökades med ytterligare
en förste kemist och en förste assistent. Löneställningen för förste
kemist utgjorde enligt Kungl. Majlis förslag B 24, motsvarande en avlöning av
8,541 kronor. Förste assistent beräknades ingå i 21 lönegraden för extra ordinarie
befattningshavare med avlöning av 5,298 kronor. Lönekostnaderna
för ifrågavarande personal vid analyslaboraloriet skulle sålunda i förhållande''
lill Kungl. Majlis förslag ökas med (8,541 H- 5,298 = j 13,839 kronor.

Milano lill riksilaqcns protokoll 10117. 1 saini. Nr 240. 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ttranden.

Med åberopande av det anförda förordas alltså i kommittéutlåtandet avlöningsstat
för lantbrukshögskolans analyslaboratorium enligt följande förslag,
därvid avlöningsberäkningarna skett i överensstämmelse med de i kommitterades
tidigare förslag till avlöningsstat för institutionen för jordbruksförsök
tillämpade grunder:

Förslag till avlöningsstat för lantbrukshögskolans analyslaboratorium.

2 förste kemister B 24 (8,541 + 8,541)......................

2 förste assistenter 21 lönegraden för e. o. befattningshavare

(5,298 + 5,298)..........................................

1 assistent.................................................

1 » .................................................

Tillfälliga arbetsbiträden....................................

kronor 17,082

» 10,596

» 4,800

» 3,600

» 5,000

Summa kronor 41,078.

Kommitterade anföra vidare:

Det lokalutrymme, som föranleddes av den jämförelsevis betydande
analysverksamheten, torde icke kunna helt erhållas inom de lokaler, som för
närvarande disponerades av lantbrukshögskolans kemiska institution. Ett
tillägg i form av källarutrymme av omkring 50 kvm yta ansåges erforderligt.
Detta skulle kunna erhållas genom att nuvarande snickarverkstaden i källarvåningen
av institutionsbyggnaden för kemi, marklära m. m. foges i anspråk
för ändamålet. På vad sätt ny snickarverkstad skxdle erhållas i stället för det
utrymme, som sålunda ifrågasattes till införlivande med kemiska institutionen,
hade kommitterade icke definitivt kunnat taga ställning till. Kommitterade
vågade emellertid förutsätta, att i samband med den avsevärda byggnadsverksamhet,
som enligt statsmakternas beslut innevarande år angående försöksverksamhetens
omorganisation skulle komma till stånd vid Ultuna, det
icke torde erbjuda större svårighet att genom lämplig byggnadsdisposition utvinna
ny lokal för snickarverkstad, om icke större lokalutrymme påfordrades
än den nuvarande verkstaden innehölle.

Härutöver torde emellertid erfordras, att analyslaboratoriet bereddes särskilt
anslag för komplettering av den vid centralanstalten
och högskolan nu tillgängliga utrustningen. Enligt
särskild vid högskolans kemiska institution i samråd med centralanstaltens
kemister uppgjord utredning bilagd plan beräknades kostnaden för denna
utrustning till omkring 30,000 kronor. Kommitterade förordade, att ett
anslag å detta belopp ställdes till förfogande för ändamålet.

Såsom angivits i det föregående har förutsatts, att den ombildade föreningen
för upplysnings- och försöksverksamhet på mosskulturens samt betes- och
vallodlingens områden skulle beredas tillträde till högskolans analyslaboratorium
för utförande genom egna befattningshavare av de analyser, som erfordrades
för föreningens verksamhet. Kommitterade uttala att, så vitt de
kunnat finna, därav ej föranledas särskilda kostnader för ökat utrymme eller
ökad laboratorieutrustning.

Beträffande personalbehovet för det kemiska driftlaboratoriet hava i avgivna
yttranden särskilda uttalanden gjorts av statskontoret och allmänna civilförvaltningens
lönenämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

131

Statskontoret har därvid framhållit angelägenheten av att försiktighet
iakttages vid inrättandet av nya tjänster, innan tillräcklig erfarenhet
vunnits i fråga om behovet av dylika tjänster. Med hänsyn därtill har statskontoret
icke kunnat tillstyrka, att nya befattningar vid laboratoriet inrättas
i större utsträckning än i propositionen nr 167/1936 föreslagits.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har funnit
det svårt att på grundval av den verkställda utredningen intaga någon mera
bestämd ståndpunkt i frågan. Lönenämnden har dock velat ifrågasätta, huruvida
icke det med personalökningen avsedda syftet skulle uppnås redan genom
inrättande av en förste assistentbefattning utöver vad i propositionen föreslagits.

Det torde för försöksverksamheten i landet vara av den största vikt, att det Departementskemiska
analyslaboratoriet äger tillräcklig kapacitet för att de av försöksverk- c Ä/en''
samheten påkallade analyserna må snabbt kunna verkställas och sålunda för
försöksarbetet menliga förseningar med avgivande av analysresultatet i största
möjliga grad undvikas. Jag delar den i kommittéutlåtandet framförda
meningen, att arbetskrafterna vid analyslaboratoriet böra i förhållande till
förslaget i propositionen nr 167,1936 utökas med två befattningshavare men
finner de i utlåtandet avsedda löneställningarna för dessa befattningshavare
onödigt höga med hänsyn tagen till övrig i nyss berörda proposition angiven
laboratoriepersonal. Jag föreslår, att utöver de i fjolårets proposition upptagna
befattningshavarna personalen å laboratoriet ökas med 1 assistent avlönad
med arvode å 4,800 kronor om året samt 1 assistent avlönad med 3,600 kronor
örn året.

En sammanfattning av föreslagna årsavlöningar för det kemiska analyslaboratoriet
utvisar, med iakttagande av löneminskningen svarande mot avdrag
enligt såväl civila tjänstepensionsreglementet som allmänna familjepensionsreglementet,
följande medelsbehov till avlöningar, nämligen för ordinarie
befattningshavare, 1 förste kemist, B 24, 8,256 kronor eller i runt
tal 8,300 kronor, för extra ordinarie befattningshavare, 1
förste assistent, 21 :a lönegraden, 5,079 kronor eller i runt tal 5,100 kronor,
för 4 assistenter, därav 2 med årsavlöning av 4,800 kronor och 2 med
3,600 kronor i årsavlöning, 16,800 kronor, samt för tillfälliga arbetsbiträden
5,000 kronor, eller tillhopa (8,300 -j- 5,100 + 16,800 + 5,000=)

35,200 kronor.

Jag biträder slutligen det i kommittéutlåtandet framställda yrkandet örn anslag
för utrustning av det kemiska analyslaboratoriet
med 30,000 kronor. Beloppet torde ej böra anvisas förrän under budgetåret
1938/1939.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

8. Anslagsbehov för svenska mosskulturföreningen avseende
budgetåret 1937 1938.

Riksdagen Ilar från och nied 1890 årligen anvisat anslag till understöd åt
svenska mosskulturföreningen. För budgetåret 1936/1937 är anslaget uppfört
med 111,500 kronor, varav 15,500 kronor beräknats för försöksgården Gisselås
i Jämtlands län samt för försöksverksamheten i övrigt, inberäknat
verksamheten vid försöksgården Flahult i Jönköpings län, ett belopp av

96,000 kronor.

I särskilda av lantbruksstyrelsen med remissutlåtande den 31 augusti 1936
överlämnade framställningar, har styrelsen för föreningen under
åberopande av bifogat förslag till inkomst- och utgiftsstater anhållit örn
dels 106,000 kronor för upprätthållande av föreningens verksamhet under
budgetåret 1937/1938, dels ock 17,500 kronor för upprätthållande av verksamheten
vid Gisselås försöksgård under samma budgetår. Föreningsstyrelsen
har tillika anhållit, att nämnda belopp å 106,000 kronor för upprätthållande
av föreningens verksamhet måtte bestämmas att årligen utgå intill
den dag planerad nyorganisation av föreningen bleve genomförd.

Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

1 avvaktan på den i jordbruksutskottets utlåtande (nr 83) tili 1936 års
riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 167) angående försöksverksamheten
på jordbrukets område m. m. förutsatta utredningen rörande
svenska mosskulturföreningens och svenska betes- och vallföreningens
anslagsbehov efter den av riksdagen beslutade sammanslagningen av nämnda
föreningar, hade lantbruksstyrelsen vid behandlingen av föreliggande framställningar
ansett sig bland annat böra förorda vissa av föreningen ifrågasatta
utgiftsökningar, som finge anses nödvändiga för att föreningen skulle
kunna bearbeta och publicera sitt nu förefintliga försöksmaterial, innan
nämnda sammanslagning komme till stånd. Lantbruksstyrelsen förutsatte
emellertid, att därvid endast sådana försök, som fortfarande hade aktuellt
intresse, bearbetades och publicerades samt att sådan bearbetning, som lämpligen
borde ske i samarbete med betes- och vallföreningen, bleve verkställd i
sådan ordning.

Beträffande den del av statsbidraget, som avsåge föreningens verksamhet

— vari även inberäknades understöd för föreningens försöksgård vid Flahult

— ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka de av föreningen ifrågasatta
förhöjningarna å sammanlagt 1,250 kronor för löner till ordinarie tjänstemän.
Denna ökning av utgifterna för ändamålet berodde av att dels tre av
föreningens tjänstemän tillerkänts ålderstillägg med sammanlagt 750 kronor,
dels ock föreståndarens lön höjts från 8,000 kronor till 8,500 kronor eller
den för befattningshavaren vid reglering av föreningens befattningar beslutade
minimilönen. Nämnda reglering hade den 10 december 1921 godkänts av
lantbruksstyrelsen. Likaledes ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka,
att lönen till assistenten vid föreningens kemiska laboratorium, vilken vore
utexaminerad kemist från högre tekniskt institut, höjdes från 3,000 kronor
till 3,600 kronor. Utgiftsposten »Flahults andel i statsanslaget» föresloges
bliva höjd med 3,000 kronor till 14,000 kronor, för att föreningen härigenom
skulle kunna anställa en assistent åt inspektoren vid sagda försöksgård. Lantbruksstyrelsen
hade för sin del intet att erinra mot förslaget att i avvaktan på

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

133

genomförandet av den utav riksdagen beslutade omorganisationen av föreningens
försöksgårdar anställa en assistent åt inspektoren i stället för anställande
av ny inspektor. Vid en jämförelse mellan de verkliga inkomsterna
av och utgifterna för försöksgården bokföringsåret 1935/1936 — vilka
uppgifter ställts till lantbruksstyrelsens förfogande — syntes emellertid framgå,
att inkomsterna av försålda skördeprodukter m. m. utgjort omkring 5,000
kronor mer än föreningen beräknat för budgetåret 1937/1938. Det syntes
lantbruksstyrelsen, som örn en marginal här förelåge, som borde sätta föreningen
i tillfälle att anställa ovannämnde assistent utan förhöjning av det
förut beräknade statsbidraget till driften vid Flahult, 11,000 kronor.

Höjningen av utgiftsposten för tidskriften och smärre trycksaker med

2,000 kronor till 9,000 kronor ävensom upptagandet av en post å 500 kronor
till extra arbetskraft för bearbetning av försöksmaterial ansåge lantbruksstyrelsen
väl motiverade.

Övriga förhöjningar av utgiftsposterna hade företagits med ledning av de
verkliga utgifterna för olika ändamål under budgetåret 1935/1936, varför
lantbruksstyrelsen icke ansåge sig böra avstyrka desamma.

Föreningsstyrelsen hade för försöksgården vid Gisselås begärt ett med 2,000
kronor till 17,500 kronor förhöjt statsbidrag. Vid en jämförelse med de verkliga
inkomsterna av och utgifterna för försöksgården bokföringsåret 1935/1936
syntes framgå, att inkomsten av försålda ladugårdsprodukter nr. m. under
sagda budgetår uppgått till allenast omkring 7,200 kronor, under det att föreningen
för budgetåret 1937/1938 räknat med en inkomst av nämnda försäljning
utav 8,500 kronor. Likaledes syntes framgå, att arbetskostnader och
utgifter för lejda dragare uppgått till cirka 8,700 kronor under budgetåret
1935/1936, medan föreningen beräknat, att löner till ladugårds- och jordbrukspersonal
under budgetåret 1937/1938 skulle belöpa sig till endast 7,500
kronor. Övriga utgiftsposter vore i huvudsak beräknade med ledning av de
verkliga utgifterna under budgetåret 1935/1936.

Om verksamheten vid sagda försöksgård skulle kunna upprätthållas i
önskvärd omfattning, intill dess densamma i enlighet med beslut av 1936 års
riksdag överfördes i statens ägo, syntes en höjning av statsbidraget till 17,500
kronor vara av behovet påkallad.

Lantbruksstyrelsen har sålunda tillstyrkt för försöksgården Gisselås ett belopp
av (15,500 + 2,000=) 17,500 kronor samt för verksamheten i övrigt,
häri inbegripen verksamheten vid Flahults försöksgård, ett belopp av (96,000
+ 7,000=) 103,000 kronor.

Lantbrukshögskolans s ty reise, som anmodats att i samband
med avgivande av de förslag rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet,
som kunde föranledas av 1936 års riksdags beslut örn vissa ändringar
i Kungl. Maj:ts enligt propositionen nr 167/1936 framlagda förslag, taga under
övervägande jämväl spörsmålet örn det anslagsbehov, som för svenska
mosskulturföreningen del borde ifrågakomma för budgetåret 1937/1938, bär
enligt avgivet utlåtande ansett sig böra biträda lantbruksstyrelsens förslag.

Sta ts kontoret har i avgivet yttrande avstyrkt, att föreningen före
den allmänna omläggningen av försöksverksamheten anvisades högre statsbidrag
än det för innevarande budgetår utgående.

I huvudsak delar jag statskontorets mening därutinnan, alt kort före verkställandet
av beslutad omläggning av försöksverksamheten på jordbrukets

Departement chefen.

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 249-

område, vilken jämväl för föreningens del torde komma att medföra betydande
förändringar, en höjning av statsbidraget icke är tillrådlig. Vissa undantag
från denna ståndpunkt synas dock böra göras.

Beträffande avlöningarna äro enligt tillämpad löneplan tre befattningshavare,
nämligen botanisten samt två kulturingenjörer, berättigade till ålderstillägg,
utgörande för var och en 500 kronor om året. Enligt föreningsstyrelsens
av lantbruksstyrelsen tillstyrkta hemställan förordar jag, att för möjliggörande
av ålderstilläggens utgående under ett halvt budgetår beräknas
ökning i bidraget till föreningen med 750 kronor jämte motsvarande dyrtidstillägg
eller med i runt tal 900 kronor. Vidare förordar jag, att föreningen
för bearbetning och publikation av försöksresultat beredes ökning i bidraget
med 2,500 kronor. Jag förutsätter därvid, att publikationsverksamheten bör
avse allenast försöksresultat, som kunna anses äga aktualitet och värde för
det praktiska jordbruket.

Beträffande Gisselås försöksgård har verkställd utredning givit vid handen,
att gårdens hävd icke kunnat med hittills utgående anslag hållas på tillfredsställande
nivå. Det torde vara ett önskemål, att redan före försöksgårdens
övertagande av staten rättelse härutinnan så vitt möjligt vidtages. Med
hänsyn därtill vill jag föreslå, att för försöksgården under budgetåret 1937/
1938 i enlighet med lantbruksstyrelsens tillstyrkande beräknas ett anslag av

17,500 kronor.

Sammanfattningsvis torde alltså få beräknas såsom bidrag till svenska
mosskulturföreningen för nästkommande budgetår (96,000
+ 900 + 2,500 + 17,500 =) 116,900 kronor.

9. Anslagsbehov för svenska betes- och vallföreningen avseende

budgetåret 1937/1938.

Riksdagen har till uppehållande av svenska betes- och vallföreningens
verksamhet från och med budgetåret 1925/1926 årligen anvisat anslag, som
för budgetåret 1936/1937 upptagits med 90,300 kronor. Av sistnämnda anslag
avses 75,300 kronor för uppehållande av föreningens verksamhet och

15,000 kronor för bestridande av driftkostnader för två kultiveringsförsök å
betesmark i Norrland och för två kontrollgårdar i mellersta Sverige för driftekonomisk
prövning av olika metoder angående betes- och vallkulturer.

I särskilda av lantbruksstyrelsen med utlåtande den 28 september 1936
överlämnade framställningar har svenska betes- och vallföreningens
styrelse, under åberopande av förslag till inkomst- och
utgiftsstat, anhållit att för budgetåret 1937/1938 komma i åtnjutande av dels
ett statsbidrag av 102,000 kronor för upprätthållande av föreningens verksamhet
och dels ett statsunderstöd av 15,000 kronor för bedrivande av verksamheten
vid av föreningen anordnade kultiveringsförsök och kontrollgårdar
eller sålunda tillhopa 117,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

135

Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört i huvudsak följande.

Riksdagen hade numera fattat beslut angående omorganisation av förenämnda
försöksverksamhet, innefattande bland annat sammanslagning av
betes- och vallföreningen samt svenska mosskulturföreningen. 1 avvaktan
på den i jordbruksutskottets utlåtande (nr 83) till 1936 års riksdag i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition (nr 167) angående försöksverksamheten
på jordbrukets område m. m. förutsatta utredningen rörande nämnda föreningars
anslagsbehov efter den sålunda beslutade sammanslagningen, ansåge
lantbruksstyrelsen sig böra förorda sådana av föreningen ifrågasatta utgiftsökningar,
som finge anses nödvändiga, för att föreningen skulle kunna
i full omfattning bedriva sin verksamhet och redan nu bearbeta och publicera
förefintligt försöksmaterial. Lantbruksstyrelsen förutsatte emellertid,
att härvid endast försök, som hade aktuellt intresse för praktiken, bearbetades
och publicerades samt att sådan bearbetning i lämpliga fall skedde i
samarbete med mosskulturföreningen.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig till en början böra tillstyrka den ifrågasatta
höjningen av avlöningar och dyrtidstillägg för föreningens tjänstemän. Denna
höjning innebure endast, att föreningens vaktmästare skulle komma i
åtnjutande av ett andra ålderstillägg.

Under utgiftsposten »demonstrationsfält, samarbete med hushållningssällskapen»
hade föreningen uppfört ett belopp av 500 kronor. Med hänsyn till
betydelsen av ifrågavarande demonstrationsfält ansåge lantbruksstyrelsen sig
böra tillstyrka det för ändamålet ifrågasatta anslaget.

Föreningens administrationskostnader hade beräknats till 9,360 kronor,
vilket belopp med omkring 1,200 kronor överstege de verkliga kostnaderna
för samma ändamål under 1935. Förut nämnda slutbearbetning av föreningens
försöksmaterial torde emellertid medföra ökade kostnader härför. Lantbruksstyrelsen
hade därför icke något att erinra mot de beräknade utgifterna
för ändamålet. Likaledes ansåge lantbruksstyrelsen sig böra tillstyrka
de under rubriken »övriga utgifter» beräknade ökade kostnaderna för inköp
och underhåll av inventarier och arrende för försöksjord, enär dessa syntes
motsvara de verkliga utgifterna för respektive ändamål under 1935.

\ idare hade föreningen beräknat driftkostnaderna för Lilla Sunnersta demonstrations-
och försöksgård till 5,000 kronor. Enligt vad lantbruksstyrelsen
inhämtat, hade nämnda driftkostnader hittills bekostats med gåvomedel.
Då sådana emellertid icke längre stöde till förfogande och då riksdagen
uttalat sig för ett bibehållande av föreningens försöksverksamhet även efter
förenämnda omorganisation av försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsodlingens
områden, funne lantbruksstyrelsen ingenting tala däremot, att
sagda driftkostnader redan nu bestredes nied statsmedel. Då några beräkningar
över medelsbehovet för försöksverksamheten vid sagda demonstrations-
och försöksgård icke bifogats framställningen, ansåge lantbruksstyrelsen
sig icke närmare kunna bedöma desamma. Emellertid torde ifrågavarande
försöksverksamhet medföra ganska betydande kostnader. Styrelsen
hade därför icke något alt erinra mot det av föreningen begärda anslaget för
ändamålet. Driftkostnaderna för Lilla Sunnersta syntes dock böra sammanföras
med föreningens utgifter för försöksverksamhet i allmänhet. För
föreningens centrala försök hade utgifterna beräknats till 12,000 kronor,
v ilket belopp med omkring 2,000 kronor överstege de bokförda kostnaderna
för ändamålet under 1935. Lantbruksstyrelsen ansåge emellertid, att sagda
kostnader borde begränsas lill 10,000 kronor. Anslagsbehovet för föreningens
centrala försök jämte driftkostnaderna för Lilla Sunnersta skulle således
kunna beräknas lill sammanlagt 15,000 kronor.

13G

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departements chefen.

Vid jämförelse med de verkliga utgifterna under 1935 hade lantbruksstyrelsen
funnit, att kostnaderna för rekvirerade förrättningar och specialverksamhet
i Norrland hörde kunna begränsas till 2,000 kronor för vartdera ändamålet.
Likaledes syntes kostnaderna för avkastningskontroll med lokala undersökningar
och för laboratorieverksamheten, vilka kostnader under 1935
uppgått till omkring 500 kronor respektive 1,200 kronor, icke böra höjas till
iner än respektive 1,000 kronor och 2,000 kronor. Övriga utgiftsposter vore
i huvudsak beräknade med ledning av de verkliga utgifterna under 1935.

Till uppehållande av svenska betes- och vallföreningens verksamhet skulle
med iakttagande av vad nu anförts ett sammanlagt statsunderstöd av 96,500
kronor vara erforderligt.

Beträffande föreliggande framställning örn understöd till bestridande av
kostnaderna för föreningens kontrollgårdar och kultiveringsförsök hade lantbruksstyrelsen
ingen erinran att göra mot de av föreningens styrelse härutinnan
gjorda kostnadsberäkningarna, utan ansåge styrelsen sig böra tillstyrka
det därför ifrågasatta statsbidraget av 15,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har sålunda tillstyrkt ett med 21,200 kronor till 111,500
kronor höjt statsbidrag till föreningens verksamhet inbegripet anslag å

15,000 kronor till bestridande av kostnader för föreningens kontrollgårdar
och kultiveringsförsök.

Lantbruks högskolans styrelse, som anmodats att, i samband
med avgivande av de förslag rörande försöksverksamheten på jordbruksområdet,
som kunde föranledas av 1936 års riksdags beslut om vissa ändringar
i Kungl. Maj:ts enligt propositionen nr 167/1936 framlagda förslag, taga under
övervägande jämväl spörsmålet om det anslagsbehov, som för svenska
betes- och vallföreningens del borde ifrågakomma för budgetåret 1937/1938,
har enligt avgivet utlåtande ansett sig böra biträda lantbruksstyrelsens
förslag.

Statskontoret har i avgivet yttrande avstyrkt, att föreningen före den
beslutade omläggningen av försöksverksamheten tilldelades högre statsbidrag
än det för innevarande budgetår utgående.

Såsom jag anfört i samband med förslag om bidrag för nästa budgetår till
svenska mosskulturföreningen torde det icke vara lämpligt, att kort före
genomförandet av beslutad omorganisation av försöksväsendet på jordbruksområdet,
av vilken omorganisation föreningen nära beröres, föreslå mera
avsevärda förändringar i nu utgående anslag. Emellertid finner jag på motsvarande
grunder som av mig anförts beträffande höjning av medelstilldelningen
till svenska mosskulturföreningen för att möjliggöra utbetalning av
ålderstillägg åt befattningshavare samt intensivare bearbetning och publikation
av föreningens försöksresultat skäligt föreslå, att utöver nuvarande anslagsbelopp
för betes- och vallföreningen beräknas 100 kronor till alderstillägg
åt föreningens vaktmästare samt 2,500 kronor för bearbetning och
publicering av försöksresultat. I likhet med vad jag anfört beträffande föreslaget
bidrag till svenska mosskulturföreningen för bearbetning och publicering
av dess försöksresultat förutsätter jag, att allenast sådana resultat

Kungl. Maj:ts proposition nr 249■ 137

bringas till publicitet, som kunna anses aktuella och av betydelse för det
praktiska jordbruket.

För uppehållande av föreningens verksamhet under nästa budgetår torde
alltså få beräknas utgå av statsmedel (75,300 + 100 + 2,500 =) 77,900 kronor.
För beteskulturens främjande medelst uppehållande av två kultiveringsförsök
å betesmark i Norrland och två kontrollgårdar i mellersta Sverige
tillstyrker jag oförändrat anslag av 15,000 kronor, vilket belopp torde
ställas till föreningens förfogande på hittills gällande villkor. Sammanlagda
anslaget för föreningen torde sålunda böra beräknas till (77,900 + 15,000 =)
92,900 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

1) besluta, att försöksverksamhet på jordbrukets område
m. m. skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
av mig i det föregående tillstyrkta förslag;

2) godkänna av mig framlagda förslag till grunder för
statens övertagande av vissa försöksgårdar samt för organisation
m. m. av nämnda samt statens nuvarande försöksgårdar; 3)

för budgetåret 1937/1938 under nionde huvudtiteln anvisa a)

till Bidrag till svenska mosskulturföreningen ett anslag
av 116,900 kronor,

b) till Bidrag till svenska mosskulturföreningen för omändringsarbeten
m. m. vid Gisselås försöksgård ett reservationsanslag
av 17,900 kronor,

c) till Bidrag till svenska betes- och vallföreningen ett anslag
av 92,900 kronor,

d) till Kemiska stationer m. m.: Bidrag till kemisk-våxtbiologiska
anstalten inom Norrbottens län för vissa omändringsarbeten
ett reservationsanslag av 900 kronor;

4) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser,
som vid genomförande av ifrågavarande organisationsförändringar
må befinnas erforderliga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 249.