Kungl. Maj:ts proposition Nr 249 (Proposition 1928:249)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Nr 249.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av
ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande
av den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande
av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, m. m. ;
given Stockholms slott den 27 april 1928.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 13 april 1928 och över fmansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 25 april 1928 undertecknat
avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av
den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll,
ävensom i samband med avtalets undertecknande utväxlade ministeriella
noter, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll;

dels ock i övrigt godkänna det förslag, om vars framläggande för riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 214 höft. (Sr 249.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Avtal

mellan Konungariket Sverige och
Tyska riket angående utjämnande
av den in- och den utländska beskattningen,
särskilt till undvikande
av dubbelbeskattning, såvitt
angår direkta skatter.

Konungariket Sverige och Tyska
riket hava, för att utjämna den inoch
den utländska beskattningen i
de båda staterna, såvitt angår
direkta skatter, särskilt för att undvika
dubbelbeskattning, överenskommit
att sluta avtal angående
uppdelning av beskattningsrätten
mellan de båda staterna med hänsyn
till de olika skattekällorna.

För detta ändamål hava till fullmäktige
utsetts av:

Hans Maj:t Konungen av
Sverige:

Sveriges Minister i Berlin,

E. af Wirsén,

Tyska rikets President:

Ministerialdirektören i tyska utrikesdepartementet

Dr. Herbert von Dirksen
och

Ministerialdirektören i tyska riksfinansministeriet

Professor Dr. Herbert Dom,

Abkommen

zwischen dem Deutschen Reich
und dem Königreich Schweden
zur Ausgleichung der in- und
ausländischen Besteuerung, insbesondere
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete
der direkten Steuern.

Das Deutsche Reich und das Königreich
Schweden sind, um auf dem
Gebiete der direkten Steuern die
in- und ausländische Besteuerung
in den beiden Staaten auszugleichen,
insbesondere die Doppelbesteuerung
zu vermeiden, ubereingekommen,
ein Abkommen iiber die Aufteilung
des Besteuerungsrechtes zwischen
den beiden Staaten hinsichtlich der
verschiedenen Steuerquellen abzuschliessen.

Zu diesem Zwrecke haben zu Bevollmächtigten
ernannt:

der Deutsche Reichspräsident:

den Ministerialdirektor im Auswärtigen
Amt,

Dr. Herbert von Dirksen,
und

den Ministerialdirektor im Reichsfinanzministerium,

Professor Dr. Herbert Dom,

Seine Majestät der König von
Schweden:

den Schwedischen Gesandten in
Berlin,

E. af Wirsén,

Kungl. Muj:ts proposition Nr 249.

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem
i god och behörig form, överenskommit
om följande bestämmelser:

Artikel 1.

(1) Detta avtal innehåller bestämmelser
allenast rörande direkta
skatter.

(2) Med direkta skatter avses i
detta avtal sådana skatter, som, på
grundval av lagstiftningen i vardera
av de båda staterna, utgå direkt å
inkomst (netto- eller bruttoinkomst)
eller å förmögenhet, vare sig för de
avtalslutande staternas eller de tyska
delstaternas räkning eller för provinsers
eller provinsförhunds, kommuners
eller kommunförbunds räkning;
och gäller detta även om
skatterna utgå i form av tilläggsskatter.
Föreliggande avtal hänför
sig således ej till indirekta skatter
å omsättning, samfärdsel och förbrukning.

(3) Som direkta skatter anses särskilt: 1.

beträffande svensk lagstiftning: a)

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

h) allmän kommunalskatt,

c) kommunal progressivskatt,

d) utskylder och avgifter, som
utgå efter samma grunder
som någon av de under a)—c)
angivna svenska skatterna,
samt

die, nachdem sie ihre Vollmachten
gepriift und in guter und gehöriger
Form befunden haben, uber folgende
Bestimmungen iibereingekommen
sind:

Artikel 1.

(1) Das gegenwärtige Ahkommen
soll Bestimmungen treffen, die sich
auf die Erhebung der direkten
Steuern beschränken.

(2) Als direkte Steuern im Sinne des
gegenwärtigen Abkommens gelten
solche Steuern, die auf der Grundlage
der Gesetzgebung jedes der
beiden Staaten unmittelbar von den
Einkiinften (Reineinkiinften oder
Roheinkunften) oder von dem Vermögen
erhoben werden, sei es fur
Rechnung der vertragschliessenden
Staaten oder der deutscben Länder,
sei es för Rechnung der Provinzen
oder Provinzialverbände, der Gemeinden
oder Gemeindeverbände,
aucb soweit die Erhebung der
Steuern in der Form von Zuschlägen
erfolgt. Das gegenwärtige Abkommen
bezieht sich daber nicbt
auf indirekta Steuern vom Verkebr
und Verbrauch.

(3) Als direkte Steuern werden
insbesondere angesehen:

1. fur die deutsche Gesetzgebung:

a) die Einkommensteuer,

b) die Körperschaftsteuer,

c) die Vermögensteuer,

d) die Grundsteuern,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

e) skogsaccis och skogsvårdsavgift; -

2. beträffande tysk lagstiftning:

a) inkomstskatt (die Einkommensteuer),

b) korporationsskatt (die Körperscbaftsteuer),

c) förmögenhetsskatt (die Vermögensteuer),

d) grundskatter (die Grundsteuern),

e) byggnadsskatter (die Gebäudesteuern),

f) näringsskatter (die Gewerbesteuern),
samt

g) skatter å värdeökning beträffande
i bebyggda fastigheter
nedlagt kapital (die
Hauszinssteuern).

Artikel 2.

Skatt å inkomst av fast egendom
utgår allenast i den stat, där
den fasta egendomen är belägen.

e) die Gebäudesteuern,

f) die Gewerbesteuern,

g) der Geldentwertungsausgleich
bei bebauten Grundstucken
(die Hauszinssteuern);

2. för die schwedische Gesetzgebung: a)

die staatliche Einkommenund
Vermögensteuer (statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt),

b) die allgemeine Gemeindesteuer
(allmän kommunalskatt),

c) die progressive Gemeindesteuer
(kommunal progressivskatt),

d) die Steuern und Abgaben, die
nach denselben Merkmalen
wie irgend eine der unter a)
bis c) bezeiehneten schwedischen
Steuern erhoben werden,

e) die Gemeindesteuern von
Waldnutzungen (skogsaccis
och skogsvårdsavgift).

Artikel 2.

Steuern, welche die Einkunfte
aus unbeweglichem Vermögen treffen,
werden nur in dem Staat erhoben,
in dem sich die Liegenschaft
befindet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Artikel 3.

(1) Skatt å inkomst av handel, industri
eller annan rörelse av vad slag
det vara må utgår, med iakttagande
likväl av nedan intagna bestämmelser,
allenast i den stat, inom vars
område företaget har fast driftställe;
detta gäller även, om företaget sträcker
sin verksamhet in på den andra
avtalslutande statens område utan
att där hava fast driftställe.

(2) Med fast driftställe förstås i
detta avtal en stadigvarande affärsanordning
för företaget, i vilken
detta företags verksamhet helt eller
delvis utövas.

(3) Har företaget fasta driftställen
i båda de avtalslutande staterna,
uppbär vardera av de båda staterna
skatt å den del av inkomsten, som
förvärvas genom de inom statens
område befintliga fasta driftställenas
verksamhet.

(4) Som inkomst av rörelse betraktas
även inkomst genom delägarskap
i företag med undantag
för inkomst av aktier, delaktighetshevis
i tyska gruvföretag (Kuxe),
andelsbevis och andra värdepapper.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av företag för
utövande av sjöfart och luftfart
utgår allenast i den stat, där företagets
ledning har sitt säte.

Artikel 3.

(1) Steuern, welche die Einkunfte
aus dem Betriebe von Handel, Industrie
oder sonstigem Gewerbe
jeder Art treffen, werden, unbeschadet
der folgenden Bestimmungen
nur in dem Staate erhoben, in dessen
Gebiet das Unternehmen seine
Betriebsstätte hat; dies gilt aucb,
wenn das Unternehmen seine Tätigkeit
auf das Gebiet des anderen vertragschliessenden
Staates erstreckt,
ohne dort eine Betriebsstätte zu
haben.

(2) Betriebsstätte im Sinne des
gegenwärtigen Abkommens ist eine
ständige Gescbäftseinricbtung des
Unternebmens, in welcher dieTätigkeit
dieses Unternebmens ganz oder
teilweise ausgeiibt wird.

(3) Hat das Unternehmen Betriebsstätten
in beiden vertragschliessenden
Staaten, so wird jeder der beiden
Staaten die Steuern von dem
Teile der Einkunfte erheben, der
durcb die Tätigkeit der in seinem
Gebiete befindlichen Betriebsstätten
erzielt wird.

(4) Wie Einkunfte aus Gewerbebetrieb
werden auch Einkunfte aus
Beteiligungen an einem gesellschaftlicben
Unternehmen bebandelt mit
Ausnahme der Einkunfte aus Kuxen,
Aktien, Anteilscbeinen und sonstigen
Wertpapieren.

Artikel 4.

Steuern, welche die Einkunfte aus
dem Betriebe von Unternebmungen
der Seeschiffahrt und der Luftfabrt
treffen, werden nur in dem Staate
erhoben, in dem sich der Ort der
Leitung des Unternehmens befindet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av arbete, däri
inbegripen inkomst av fria yrken,
utgår, såframt icke annorledes bestämmes
i artikel 6, allenast i den
stat, inom vars område den personliga
verksamhet, av vilken inkomsten
härrör, utövas. Utövningen
av fritt yrke i en av de båda staterna
föreligger allenast i det fall,
då yrkesverksamheten därstädes har
fast centrum.

Artikel 6.

Skatt å inkomst, som åtnjutes
på grund av förhandenvarande eller
tidigare tjänst eller arbete i form
av avlöning, pension eller annan
förmån från staten, delstat, provins,
kommun eller annan offentligrättslig
juridisk person, som i vederbörlig
ordning tillkommit i enlighet
med de avtalslutande staternas inre
lagstiftning, utgöres endast i gäldenärsstaten.

Artikel 7.

(1) Skatt å inkomst av kapital
utgöres allenast i den stat, där den
skattskyldige är bosatt.

(2) Såframt i någon av båda
staterna skatt å inländsk kapitalavkastning
uttages iavdragsväg(vid
källan), beröres ej rätten att verkställa
skatteavdrag av bestämmelsen
i punkt (1).

Artikel 5.

Steuern, welche die Einkunfte aus
Arbeit einschliesslich der Einkunfte
aus freien Berufen treffen, werden,
soweit nicht im Artikel 6 abweichendes
bestimmt ist, nur in dem Staat
erhoben, in dessen Gebiet die persönliche
Tätigkeit ausgeubt wird,
aus der die Einkunfte herriihren.
Die Ausubung eines freien Berufes
in einem der beiden Staaten liegt
nur dann vor, wenn die Berufstätigkeit
in diesem Staate einen festen
Mittelpunkt hat.

Artikel 6.

Steuern von Einkunften, die auf
Grund einer gegenwärtigen oder
fruheren Dienst- oder Arbeitsleistung
in Form von Besoldungen, Ruhegehältern,
Löhnen oder anderen Bezugen
vom Staat, von einem Land,
von einer Provinz, einer Gemeinde
oder von einer anderen juristischen
Person des öffentlichen Rechts gewährt
werden, die nach der inneren
Gesetzgebung der vertragschliessenden
Staaten ordnungsmässig errichtet
ist, werden nur in dem Schuldnerstaat
erhoben.

Artikel 7.

(1) Steuern, welche die Einkunfte
aus beweglichem Kapitalvermögen
treffen, werden nur in dem Staat
erhoben, in dem der Steuerpflichtige
seinen Wohnsitz hat.

(2) Soweit in einem der beiden
Staaten die Steuer von inländischen
Kapitalerträgen im Abzugswege (an
der Quelle) erhoben wird, wird das
Recht zur Vornahme des Steuerabzugs
durch die Bestimmung des
Abs. (1) nicht beruhrt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Artikel 8.

Skatt å annat, i föregående artiklar
icke angivet slag av inkomst,
livräntor inbegripna, utgår allenast
i den stat, där den skattskyldige
är bosatt.

Artikel 9.

För regelbundet utgående skatter
såväl som engångsskatter å förmögenhet
eller förmögenhetsökning,
vilka äro införda eller komma att
införas i de avtalslutande staterna,
gälla följande bestämmelser:

1. Såframt förmögenheten består av

a) fast egendom, däri inräknas
tillbehör till densamma, eller

b) företag för utövande av handel,
industri eller annan rörelse av
vad slag det vara må, företag för
sjöfart och luftfart inbegripna,

utgår skatten i den stat, vilken
enligt föregående artiklar skatt å
inkomst av samma förmögenhet tillkommer.

2. För alla andra slag av förmögenhet,
fordringar med säkerhet
i fastighetshypotek inbegripna, utgår
skatten i den stat, där den skattskyldige
är bosatt.

Artikel 10.

(1) Skattskyldig anses enligt detta
avtal bosatt å den ort, där han
innehar bostad under omständigheter,
av vilka kan slutas till avsikt
att därstädes behålla en bostad.

Artikel 8.

Steuern, die irgend eine andere in
den vorhergehenden Artikeln nicht
bezeichnete Art von Einkunften einschliesslich
der Leibrenten treffen,
werden nur in dem Staat erhoben,
in dem der Steuerpflichtige seinen
Wohnsitz hat.

Artikel 9.

Fur laufende und einmalige Steuern
vom Vermögen oder Vermögenszuwachs,
die in den vertragschliessenden
Staaten bestehen oder eingefuhrt
werden, gelten folgende Bestimmungen: 1.

Soweit das Vermögen aus

a) unbeweglichem Vermögen mit
Einschluss des Zubehörs

b) Unternehmen von Handel, Industrie
oder sonstigem Gewerbe jeder
Art einschliesslich der Unternehmen
der Seeschiffahrt und der
Luftfahrt

besteht, wird die Steuer in dem
Staat erhoben, dem nach den vorhergehenden
Artikeln die Steuer von
denEinkunften aus diesem Vermögen
zusteht.

2. Fur alle anderen Arten des
Vermögens einschliesslich der hypothekarisch
gesicherten Forderungen
wird die Steuer in dem Staat erhoben,
in dem der Steuerpflichtige
seinen Wohnsitz hat.

Artikel 10.

(1) Als Wohnsitz im Sinne dieses
Abkommens wird der Ort angesehen,
wo der Steuerpflichtige eine Wohnung
unter Umständen innehat, die
auf die Absicht der Beibehaltung
einer solchen schliessen lassen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

(2) Föreligga i punkt (1) angivna
förutsättningar samtidigt i båda
staterna, skola de högsta finansmyndigheterna
i båda staterna
träffa särskilda överenskommelser
från fall till fall.

(3) Föreligga icke i punkt (1) angivna
förutsättningar i någon av
båda staterna, anses den skattskyldige
vara bosatt å den ort, där
han stadigvarande vistas. Stadigvarande
vistelse enligt denna bestämmelse
har en person å den ort,
där han uppehåller sig under omständigheter,
av vilka kan slutas
till avsikt att vistas där icke blott
tillfälligtvis. Därest den skattskyldige
icke heller vistas stadigvarande
i någon av de båda staterna, anses
han vara bosatt i den stat, i vilken
han äger medborgarskap.

(4) Enligt detta avtal anses skattskyldig,
som är juridisk person,
vara bosatt å ort, där styrelsen eller
högsta förvaltningen har sitt säte.
Emellertid beröras icke härav bestämmelserna
i de svenska författningarna
om beskattningsort för
oskifta dödsbon.

Artikel 11.

Föreskrifterna i de svenska författningarna
om beskattning av
oskifta dödsbon tillämpas icke i den
mån dödsbodelägare för i dödsboet
ingående inkomst eller förmögenhet
direkt beskattas i Tyskland enligt
bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 12.

(1) För diplomatiska, konsulära
och särskilda representanter för var -

(2) Liegen die Voraussetzungen
des Abs. (1) gleichzeitig in beiden
Staaten vor, so werden die obersten
Finanzbehörden der beiden Staaten
von Fall zu Fall besondere Vereinbarungen
treffen.

(3) Liegen die Voraussetzungen
des Abs. (1) in keinem der beiden
Staaten vor, so gilt als Wohnsitz
des Steuerpflichtigen der Ort, an
dem er seinen dauernden Aufenthalt
hat. Einen dauernden Aufenthalt
im Sinne dieser Bestimmungen hat
jemand da, wo er sich unter Umständen
aufhält, die auf die Absicht
schliessen lassen, dort nicht nur
vorubergehend zu verweilen. Besteht
auch in keinem der beiden
Staaten ein dauernder Aufenthalt,
so wird ein Wohnsitz in dem Staat
angenommen, dessen Staatsangehörigkeit
der Steuerpflichtige besitzt.

(4) Im Sinne dieses Abkommens
gilt als Wohnsitz der juristischen
Personen der Ort, wo sie ihren Sitz
haben. Jedoch bleiben die Vorschriften
der schwedischen Gesetze
fiber den Besteuerungsort ruhender
Erbschaften unberiihrt.

Artikel 11.

Die Vorschriften der schwedischen
Gesetze fiber die Besteuerung ruhender
Erbschaften linden insoweit
keine Anwendung, als fur das aus
der Erbschaft herriihrende Einkommen
oder Vermögen der Erwerber
in Deutschland nach den Bestimmungen
dieses Abkommens unmittelbar
zur Steuer herangezogen wird.

Artikel 12.

(1) För die diplomatischen, konsularischen
und besonderen Vertreter

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

dera av de avtalslutande staterna
gälla följande särskilda bestämmelser: Dessa

representanter, såvitt de äro
ämbetsmän till yrket, ävensom dem
tilldelade tjänstemän och i nämnda
ämbets- eller tjänstemäns tjänst
anställda personer påföras direkta
skatter i anställningslandet allenast
såvitt angår i artiklarna 2, 3 och 4
angivna inkomster och i artikel 9
under 1 omförmäld förmögenhet
eller såframt skatten uppbäres i
avdragsväg (vid källan); i övrigt
förbehålles beskattningen hemlandet.

(2) De särskilda bestämmelserna
i punkt (1) gälla dock endast, såframt
omförmälda personer hava
medborgarskap i hemlandet och icke
i anställningslandet jämte sitt ämbete
eller sin tjänst idka något yrke,
någon rörelse eller någon annan, ej
blott tillfällig vinstbringande verksamhet.

(3) Å olönade konsuler, som äga
medborgarskap endast i hemlandet,
tillämpas bestämmelserna i detta
avtal; dock påföras dessa konsuler
icke direkta skatter i anställningslandet
för förmåner, vilka av dem
åtnjutas såsom ersättning för deras
konsulära verksamhet.

Artikel 13.

Visar skattskyldig, att av beskattningsmyndigheterna
i de avtalslutande
staterna vidtagna åtgärder
för honom medfört dubbelbeskattning,
må han häremot göra

jedes der vertragschliessenden Staaten
gelten die folgenden Sonderbestimmungen: Die

Vertreter, sofern sie Berufsbeamte
sind, sowie die ihnen zugewiesenen
Beamten und die in
ihrem und ihrer Beamten Dienst
stehenden Personen werden im Empfangsstaat
zu direkten Steuern nur
herangezogen, soweit es sich um
die in den Artikeln 2, 3 und 4 bezeichneten
Einkiinfte und das im
Artikel 9 Ziffer 1 aufgefuhrte Vermögen
handelt oder soweit die Steuer
im Abzugswege (an der Quelle) erhoben
wird; im iibrigen bleibt die
Besteuerung dem Entsendestaate
vorbehalten.

(2) Die Sonderbestimmungen des
Abs. (1) gelten jedoch nur, soweit
die genannten Personen Angehörige
des Entsendestaates sind und ausserhalb
ihres Amtes oder Dienstes im
Empfangsstaat keinen Beruf, kein
Gewerbe und keine andere nicht
nur gelegentliche gewinnbringende
Tätigkeit ausiiben.

(3) Auf Wahlkonsuln, die nur die
Staatsangehörigkeit des Entsendestaates
besitzen, finden die Bestimmungen
dieses Abkommens mit der
Massgabe Anwendung, dass diese
Konsuln mit ihren dienstlichen Beziigen,
die sie als Entgelt för ihre
Tätigkeit als Konsuln geniessen, im
Empfangsstaat zu direkten Steuern
nicht herangezogen werden.

Artikel 13.

Weist ein Steuerpflichtiger nach,
dass die Massnahmen der Finanzbehörden
der vertragschliessenden
Staaten för ihn die Wirkung einer
Doppelbesteuerung gehaht haben, so

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

erinringar hos den stat, vars medborgare
han är. Anses erinringarna
grundade, kan denna stats
högsta finansmyndighet träffa överenskommelse
med den andra statens
högsta finansmyndighet för att
på skäligt sätt undvika dubbelbeskattning.

Artikel 14.

Till undvikande av dubbelbeskattning
i fall, som icke regleras
i detta avtal, så ock i fall, då svårighet
eller tvivelsmål uppkommer
vid avtalets tolkning och tillämpning,
kunna de högsta finansmyndigheterna
i de båda avtalslutande
staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 15.

De avtalslutande staterna förbinda
sig att överlämna åt sina
högsta finansmyndigheter att träffa
skäligt avgörande av varje annan
fråga, som, på grund av olikhet
mellan de i båda staterna gällande
principerna angående skattens utgörande
eller eljest, kan, utan att
vara uttryckligen reglerad i detta
avtal, uppstå beträffande de direkta
skatterna.

Artikel 16.

Detta avtal träder första gången
i tillämpning beträffande de skatter,
som utgå för kalenderåret 1928
eller för de räkenskapsår, som gå
till ända under tiden från och med
den 1 mars 1928 till och med den
28 februari 1929.

kann er hiergegen bei dem Staate,
dem er angehört, Einspruch erheben.
Wird der Einspruch fur begriindet
erachtet, so kann die oberste Finanzbehörde
dieses Staates sich mit der
obersten Finanzbehörde des anderen
verständigen, um in billiger Weise
eine Doppelbesteuerung zu vermeiden.

Artikel 14.

Zur Beseitigung von Doppelbesteuerungen
in Fällen, die in diesem
Abkommen nicht geregelt sind, sowie
auch in Fällen von Schwierigkeiten
oder Zweifeln bei der Auslegung
und Anwendung dieses Abkommens
können die obersten Finanzbehörden
der beiden vertragschliessenden
Staaten besondere Vereinbarungen
treffen.

Artikel 15.

Die vertragschliessenden Staaten
verpflichten sich, ihre obersten Finanzbehörden
mit der billigen
Entscheidung jeder anderen Frage
zu betrauen, die wegen der Verschiedenheit
der för die Steuererhebung
in beiden Staaten geltenden
Grundsätze oder die iiberhaupt,
ohne in diesem Abkommen ausdriicklich
entschieden zu sein, auf
dem Gebiete der direkten Steuern
entstehen könnte.

Artikel 16.

Dieses Abkommen findet erstmalig
auf die Steuern Anwendung, die
för das Kalenderjahr 1928 oder die
in der Zeit vom 1. März 1928 bis
zum 28. Februar 1929 endenden
Wirtschaftsjahre erhoben werden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Artikel 17.

Detta avtal, som är avfattat i
dubbla originalexemplar på svenska
och tyska språken, skall ratificeras,
för Sveriges del av Hans Maj:t
Konungen av Sverige med riksdagens
samtycke. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt
utväxlas i Berlin. Avtalet träder i
kraft med utväxling av ratifikationshandlingarna
och förbliver gällande
så länge detsamma icke uppsäges
av någon av de avtalslutande
staterna. Uppsägning skall äga
rum minst åtta månader före kalenderårets
utgång. Har denna uppsägningstid
iakttagits, tillämpas
avtalet sista gången å de skatter,
som utgå för det kalenderår, vars
utgång uppsägningen avsett, och för
de räkenskapsår, som gå till ända
senast den 31 maj följande år. Har
uppsägningstiden ej iakttagits, framskjutas
de i föregående punkt angivna
tiderna för avtalets upphörande
ett år.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas fullmäktige undertecknat
avtalet och försett detsamma med
sigill.

Berlin den 25 april 1928.

E. af Wirsén.
v. Dirksen.

Dr Herbert Dom.

Artikel 17.

Dieses Abkommen, ausgofertigt in
doppelter Urschrift in deutscher und
in schwedischer Sprache, soll ratifiziert
werden und zwar schwedischerseits
von Seiner Majestät
dem König von Schweden mit
Zustimmung des Reichstags. Die
Ratifikationsurkunden sollen baldmöglichst
in Berlin ausgetauscht
werden. Das Abkommen tritt mit
dem Austausch der Ratifikationsurkunden
in Kraft und bleibt solange
in Geltung, als es nicht von einem
der vertragschliessenden Staaten gekiindigt
wird. Die Kiindigung muss
mindestens acht Monate vor Ablauf
des Kalenderjahres bewirkt werden.
Ist diese Frist eingehalten, so findet
das Abkommen letztmalig auf die
Steuern Anwendung, die fur das
Kalenderjahr, fiir dessen Ablauf die
Kiindigung erfolgt ist, und fiir die
spätestens am 31. Mai des folgenden
Jahres endenden Wirtschaftsjahre
erhoben werden. Ist die Frist nicht
eingehalten, so werden die im vorhergehenden
Satz bezeichneten Termine
um ein Jahr hinausgeschoben.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmäehtigten
beider Staaten dieses
Abkommen unterfertigt und mit
Siegeln versehen.

Berlin, den 25 April 1928.

v. Dirksen.

Dr Herbert Dom
E. af Wirsén.

(Sigill.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Slutprotokoll.

Vid undertecknandet av det denna
dag mellan Konungariket Sverige
och Tyska riket slutna avtalet angående
utjämnande av den in- och
den utländska beskattningen, särskilt
till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta
skatter, hava undertecknade fullmäktige
avgivit följande likalydande
förklaringar, som utgöra en
integrerande del av avtalet.

1. Den i artikel 1 av avtalet
intagna uppräkningen av de i båda
avtalslutande staterna utgående direkta
skatterna meddelar endast
exempel och är icke uttömmande.

Tvivelaktiga frågor härutinnan
skola avgöras i samförstånd mellan
båda staternas högsta finansmyndigheter.

De båda staternas högsta finansmyndigheter
skola vid slutet av varje
år utbyta en med hänsyn till de
senaste förhållandena upprättad förteckning
över i vardera staten utgående
direkta skatter.

2. Med kommuner [artikel 1
punkt (2)] förstås i Konungariket
Sverige kommuner av såväl högre
som lägre ordning.

3. Som omsättningsskatter enligt
artikel 1 punkt (2) anses även värdestegringsskatter,
vilka utgå å den
värdeökning, som ett bestämt objekt,
särskilt fastighet, undergår.

Schlussprotokoll.

Bei der Unterzeichnung des heute
zwischen dem Deutschen Reich und
dem Königreich Schweden abgeschlossenen
Abkommens zur Ausgleichung
der in- und ausländischen
Besteuerung, insbesondere zur Vermeidung
der Doppelbesteuerung auf
dem Gebiete der direkten Steuern
haben die unterzeichneten Bevollmächtigten
folgende ubereinstimmende
Erklärungen abgegeben, die
einen integrierenden Teil des Abkommens
selbst bilden.

1. Die im Artikel 1 des Abkommens
enthaltene Aufzählung der in
beiden vertragschliessenden Staaten
geltenden direkten Steuern gibt nur
Beispiele und ist nicht abschliessend.

Zweifel werden im Einvernehmen
zwischen den obersten Finanzbehörden
der beiden Staaten geklärt
werden.

Die obersten Finanzbehörden der
beiden Staaten werden am Ende
jedes Jahres ein auf den neuesten
Stand gebrachtes Verzeichnis
der in jedem Staate bestehenden
direkten Steuern austauschen.

2. Unter Gemeinden [Artikel 1
Abs. (2) ]sind im Königreich Schweden
sowohl die Gemeinden höherer
als auch die niederer Ordnung zu
verstehen.

3. Als Steuern vom Verkehr im
Sinne des Artikel 1 Abs. (2) gelten
auch Wertzuwachssteuern, die den
Wertzuwachs an einem bestimmten
Gegenstand, insbesondere an Grundstiicken
treffen.

Kungl. May.ts proposition Nr 24i).

4. Bestämmelsen i artikel 2 i
avtalet gäller såväl inkomster, som
förvärvas genom den fasta egendomens
omedelbara förvaltande och
nyttjande, som ock inkomster genom
uthyrning, utarrendering och varje
annat slags nyttjande av egendomen
ävensom sådana realisationsvinster,
som förvärvas genom avyttring
av fast egendom, däri inräknade
tillbehör, som avyttras i
samband med egendomen.

5. Bestämmelsen i punkt 4 i detta
slutprotokoll, vilken avser inkomster
av fast egendom, äger motsvarande
tillämpning å inkomster
av handel, industri eller annan
rörelse ävensom å vinster genom
realisation av rörelse eller del därav
eller av föremål, som användes i
rörelsen.

6. Som fast driftställe enligt
artikel 3 i avtalet anses utom den
plats, där företaget har sin ledning,
avdelningskontor och filialer,
tillverkningsplatser och verkstäder,
inköps- och försäljningsställen, lager
och andra ställen för utövande
av handel, vilka hava karaktär av
stadigvarande affärsanordning, så
ock stadigvarande agenturer.

Det är överenskommet, att i begreppet
fast driftställe enligt artikel 3
icke ingår upprätthållandet av affärsförbindelser
blott genom en fullständigt
oberoende representant. Detsamma
gäller beträffande hållandet
av representant (agent), som visserligen
för fysiska eller juridiska personer
i den ena staten är stadig -

4. Dio Bestimmung des Artikel 2
des Abkommens gilt sowohl för die
durch unmittelbare Verwaltung und
Nutzung als auch för die durch
Vermietung, Verpachtung und jede
andere Art der Nutzung des unbeweglichen
Guts erzielten Einkiinfte
sowie för Einkiinfte aus Veräusserungsgeschäften,
die bei der Veräusserung
von unbeweglichem Vermögen
mit Einschluss des mitveräusserten
Zubehörs erzielt werden.

5. Die Bestimmung der Nr. 4
dieses Schlussprotokolls, welche die
Einkiinfte aus unbeweglichem Vermögen
betrifft, fmdet auf die Einkiinfte
aus dem Betriebe von Handel,
Industrie oder sonstigem Gewerbe
sowie auf Gewinne aus der Veräusserung
eines Betriebes im ganzen oder
eines Teiles des Betriebes oder eines
Gegenstandes, der beim Betriebe benutzt
wird, entsprechende Anwendung.

6. Als Betriebsstätten im Sinne
des Artikel 3 des Abkommens gelten
ausser dem Sitz und dem Ort
der Leitung des Unternehmens die
Zweigniederlassungen und Filialen,
die Fabrikations- und Werkstätten,
die Einkaufs- und Verkaufsstellen,
die Lager und anderen Handelsstätten,
die den Charakter einer
ständigen Geschäftseinrichtung haben,
sowie ständige Vertretungen.

Es besteht UbereinStimmung dariiber,
dass unter den Begriff der
Betriebsstätte im Sinne des Artikel
3 nicht das Unterhalten von Geschäftsbeziehungen
lediglich durch
einen völlig unabhängigen Vertreter
fällt. Das Gleiche gilt för das Unterhalten
eines Vertreters (Agenten),
der zwar ständig för natiirliche Per -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

varande verksam inom den andra
statens område men blott förmedlar
affärer utan att vara befullmäktigad
att avsluta affärer å den representerade
firmans vägnar.

7. De högsta finansmyndigheterna
skola sluta särskilt avtal för
att på skäligt sätt åstadkomma uppdelning
av inkomster av handel,
industri och annan rörelse i de i
artikel 3 punkt (3) avsedda fallen.

8. Det är överenskommet, att enligt
bestämmelsen i artikel 3 punkt
(4) endast sådana delägarskap i företag
äro undantagna från tillämpning
av artikel 3, beträffande vilka
urkunder utfärdas, vilkas innehav
utgör en förutsättning för utövandet
av de i dem utfästade rättigheterna.

Andelsbevis, som utställas rörande
deltagande i tyska bolag med begränsad
ansvarighet, inräknas icke
bland förut omförmälda urkunder.

9. Till fria yrken enligt artikel
5 räknas särskilt vetenskaplig, konstnärlig,
litterär, undervisande och
uppfostrande verksamhet, så ock
verksamhet som läkare, advokat,
arkitekt och ingenjör.

Om en i den ena staten anställd
person på grund av sin tjänst endast
tillfälligtvis uppehåller sig inom
den andra statens område och
erhåller sina löneförmåner uteslu -

sonen oder Körperschaften des einen
Staates in dem Gebiete des anderen
Staates tätig ist, aher lediglich
Geschäfte vermittelt, ohne zum Abschluss
von Geschäften fur die vertretene
Firma bevollmächtigt zu
sein.

7. Die obersten Finanzbehörden
werden ein besonderes Abkommen
treffen, um in billiger Weise eine
Aufteilung der Einktinfte aus dem
Betriebe von Handel, Industrie und
sonstigem Gewerbe in den durch
Artikel 3 Abs. (3) vorgesehenen
Fällen vorzunehmen.

8. Es besteht Einverständnis
dariiber, dass nach der Bestimmung
des Artikel 3 Abs. (4) nur
solche Beteiligungen an gesellschaftlichen
Unternehmungen von
der Behandlung gemäss Artikel 3
ausgenommen sein sollen, fiber die
Urkunden ausgefertigt werden, bei
denen die Ausfibung der in ihnen
verbrieften Rechte an den Besitz
der Urkunden geknfipft ist.

Soweit fiber eine Beteiligung an
einer deutschen Gesellschaft mit
beschränkter Haftung ein Anteilschein
ausgestellt wird, fällt dieser
nicht unter die vorbezeichneten
Urkunden.

9. Als freie Bernfe im Sinne des
Artikel 5 gelten insbesondere wissenschaftliche,
kfinstlerische, schriftstellerische,
unterrichtende oder erziehende
Tätigkeit, sowie die Tätigkeit
der Ärzte, Rechtsanwälte, Architekten
und Ingenienre.

Wenn eine in dem einen Staat
angestellte Person sich wegen ihres
Dienstes nur vorfibergehend im Gebiete
des anderen Staates aufhält
und ihre Bezfige ausschliesslich

Kungl. Maj.ts proposition Nr 249.

tande från sin i den förstnämnda
staten skattskyldiga arbetsgivare,
tillämpas ej artikel 5.

Det är överenskommet, att i Sverige
bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter och i Tyskland
motsvarande skatter å inkomst
av tillfällig utövning av fritt yrke
därstädes icke falla under avtalet.
Detta undantag från bestämmelsen
i artikel 5 gäller, så länge i Sverige
utgår sådan skatt som nu ifrågavarande
bevillningsavgifter.

10. Det är överenskommet, att beträffande
inkomster av fordringar
med säkerhet i fastighetshypotek
envar av de båda staterna skall
förfara i enlighet med sin lagstiftning.

Till fordringar med säkerhet i
fastighetshypotek hänföras ej obligationer,
även om dessa äro utfärdade
med säkerhet i fast egendom.

11. De båda avtalslutande staternas
regeringar skola efter genomförandet
av en svensk reform beträffande
beskattning av aktieutdelningar
träffa överenskommelse för
undvikande av dubbelbeskattning
även på detta område.

12. Studenter, som allenast i
studiesyfte uppehålla sig i en av de
avtalslutande staterna, underkastas
icke beskattning av denna stat
för belopp, som de mottaga från sina
i den andra staten bosatta och där

von ihrem in dem erstgenannten
Staate steuerpflichtigen Arbeitgeber
erhält, so findet Artikel 5 keine
Anwendung.

Es besteht Einverständnis dariiber,
dass in Schweden die Abgaben
iiber besondere Vorteile und
Gerechtigkeiten [bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter]
und in Deutschland die
entsprechenden Steuern von den
Einkunften aus voriibergehender
Ausiibung freier Berufe im Inland
nicht unter das Abkommen fallen.
Diese Ausnahme von den Bestimmungen
des Artikel 5 des Abkommens
gilt, solange in Schweden eine
Steuer, die den bezeichneten Abgaben
entspricht, erhoben wird.

10. Es besteht Einverständnis dariiber,
dass hinsichtlich der Einkunfte
aus hypothekarisch gesicherten Forderungen
jeder der beiden Staaten
nach seiner Gesetzgebung verfahren
wird.

Zu den hypothekarisch gesicherten
Forderungen gehören Obligationen
auch dann nicht, wenn sie auf unbeweglichem
Vermögen sichergestellt
sind.

11. Die Regierungen der beiden
vertragschliessenden Staaten werden
nach Durchfiihrung einer schwedischen
Reform auf dem Gebiete der
Besteuerung von Aktiendividenden
Bestimmungen zur Vermeidung der
Doppelbesteuerung auch auf diesem
Gebiete vereinbaren.

12. Studenten, die sich in einem der
vertragschliessenden Staaten nur zu
Studienzwecken aufhalten, werden
von diesem Staate wegen der Beziige,
die sie von den in dem anderen
Staate wohnhaften und dort bereits

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

redan skattskyldiga anhöriga, såframt
dessa belopp utgöra den övervägande
delen av de för deras underhåll
och studier nödvändiga medlen.

13. För skattskyldiga, som visa,
att de utflyttat från den ena av
de avtalslutande staterna till den
andra, upphör skattskyldigheten, såvitt
den sammanhänger med det
förhållandet, att de äro bosatta i en
av staterna, i förstnämnda stat med
utgången av den dag, under vilken
flyttningen ägt rum.

14. Det är överenskommet, att
om i de fall, då den skattskyldige
är bosatt i två stater [artikel 10
punkt (2)], denne å en ort har centrum
för sina intressen, han skall
anses bosatt å denna ort. Kan enighet
rörande centrum för intressena
icke vinnas, anses den skattskyldige
bosatt allenast i den stat, i vilken
han äger medborgarskap.

Beträffande personer, som äro medborgare
i båda de avtalslutande
staterna, skola i de fall, då enligt
artikel 10 i avtalet medborgarskapet
är av avgörande betydelse för beskattningen,
de högsta finansmyndigheterna
träffa överenskommelser
från fall till fall.

15. Angående sådana personer,
som icke tillhöra någon av de båda
staterna, kunna de högsta finansmyndigheterna
från fall till fall träffa
särskilda överenskommelser till undvikande
av dubbelbeskattning. Därvid
skall isynnerhet hänsyn tagas
till medborgare i sådana stater, vilka
träffat avtal angående undvikande

steuerpflichtigen Angehörigen empfangen,
keiner Besteuerung unterworfen,
sofern diese Bezuge den
iiberwiegenden Teil des zu ihrem
Unterhalt und ihrem Studium Notwendigen
darstellen.

13. Bei Steuerpflichtigen, die
dartun, dass sie ihren Wohnsitz
endgultig von dem einen in den
anderen vertragschliessenden Staat
verlegt haben, endet die Steuerpflicht,
soweit sie an den Wohnsitz
anknupft, in dem ersten Staat mit
Ablauf des Tages, an dem die
Wohnsitzverlegung erfolgt ist.

14. Es besteht Ubereinstimmung,
dass, wenn in den Fällen doppelten
Wohnsitzes [Artikel 10 Abs. (2)] der
Steuerpflichtige an einem Orte den
Mittelpunkt seiner Interessen hat,
dieser Ort als Wohnsitz des Steuerpflichtigen
gelten soll. Ist eine
Einigung iiber den Mittelpunkt der
Interessen nicht zu erzielen, so wird
ein Wohnsitz nur in dem Staate
angenommen, dessen Staatsangehörigkeit
der Steuerpflichtige besitzt.

Fur Personen, welche Staatsangehörige
beider vertragschliessenden
Staaten sind, werden in allen Fällen,
in denen nach Artikel 10 des Abkommens
die Staatsangehörigkeit
iiber die Besteuerung entscheidet,
die obersten Finanzbehörden von
Fall zu Fall Vereinbarungen treffen.

15. Hinsichtlich solcher Personen,
die in keinem der beiden Staaten die
Staatsangehörigkeit besitzen, können
die obersten Finanzbehörden von
Fall zu Fall besondere Vereinbarungen
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
treffen. Dabei sollen
insbesondere die Angehörigen solcher
Staaten berucksichtigt werden,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

av dubbelbeskattning med båda de
avtalslutande staterna.

16. Till undvikande av möjligen
uppkommande tvivelsmål uttalas,
att bestämmelsen i artikel 12 icke
inverkar på rätten att åtnjuta eventuella,
längre gående befrielser, som
i kraft av folkrättens allmänna
regler medgivits eller framdeles må
komma att medgivas diplomatiska
och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana
längre gående befrielser påförande
av direkta skatter icke sker i anställningsstaten,
förbehålles beskattningen
hemlandet.

17. Det är överenskommet, att
bestämmelserna i detta avtal även
skola tillämpas å sådana fall av
dubbelbeskattning, som förekommit
före detta avtals ikraftträdande men
beträffande vilka lagakraftvunna
beslut ännu icke föreligga.

18. Beträffande arvs- och gåvoskatter
förbehålla sig de avtalslutande
staterna att träffa särskild
överenskommelse.

19. På grund av detta avtal
är den stat, i vilken den skattskyldige
är bosatt, icke förhindrad
att vid bestämmande av skatten taga
hänsyn till den inkomst eller förmögenhet,
som i beskattningshänseende
är uteslutande förbehållen
den andra staten. Detta hänsyntagande
kan ske antingen på det
sätt, att den utländska inkomsten
eller förmögenheten självständigt

die mit den beiden vertragschliessenden
Staaten Abkommen zur Vermeidung
der Doppelbesteuerung abgeschlossen
haben.

16. Zur Vermeidung etwaiger
Zweifel wird klargestellt, dass die
Bestimmung des Artikel 12 das Recht
auf den Genuss etwaiger weitergehender
Befreiungen nicht beriihrt,
die kraft der allgemeinen Regeln
des Völkerrechts den diplomatischen
und konsularischen Beamten zugestanden
worden sind oder kiinftig
zugestanden werden sollten.

Soweit auf Grund solcher weitergehenden
Befreiungen eine Heranziehung
zu direkten Steuern im
Empfangsstaat nicht erfolgt, bleibt
die Besteuerung dem Entsendestaat
vorbehalten.

17. Es besteht flbereinstimmung
daruber, dass die Bestimmungen
dieses Abkommens auch auf solche
Fälle von Doppelbesteuerung Anwendung
finden sollen, die vor dem
Inkrafttreten dieses Abkommens
liegen und noch nicht rechtskräftig
erledigt sind.

18. Wegen der Steuer auf Erbschaften
und einmalige Schenkungen
behalten die vertragschliessenden
Staaten sich vor, eine besondere
Yereinbarung zu treffen.

19. Durch dieses Abkommen ist
der Staat, in dem der Steuerpflichtige
seinen Wohnsitz hat, nicht gehindert,
das der ausschliesslichen
Besteuerung durch den anderen
Staat vorbehaltene Einkommen oder
Vermögen bei Feststellung der
Steuer zu beriicksichtigen. Dies kann
entweder in der Weise geschehen,
dass das ausländische Einkommen
oder Vermögen selbständig nach den

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 21b häft. (Nr 249J

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

taxeras enligt den inländska lagstiftningen
och den genom taxeringen
bestämda skatten avdrages
från den genom taxering bestämda
skatten å all inkomst eller förmögenhet,
eller ock på det sätt, att en
högre skattesats användes än den,
som motsvarar den inkomst och förmögenhet,
som enligt detta avtal
skall beskattas i den stat, där den
skattskyldige är bosatt. I sistnämnda
fall får likväl skatten icke överstiga
den procent av inkomsten och
förmögenheten, som skulle erhållas,
om även den inkomst och förmögenhet,
som enligt detta avtal beskattas
i den andra staten, skulle
tagas till beskattning i den stat,
där den skattskyldige är bosatt.

20. Beskattningsföremål, som enligt
detta avtals principer äro underkastade
inskränkt skattskyldighet i
den ena staten men som enligt denna
stats lagstiftning äro allmänt frikallade
från beskattning, kunna med
nämnda stats samtycke tagas till
beskattning i den andra staten.

Berlin den 25 april 1928.

E. af Wirsén.
v. Dirksen.

Dr Herbert Dom.

inländischen Gesetzen veranlagt und
die veranlagte Steuer von der nach
dem Gesamteinkommen oder Gesamtvermögen
veranlagten Steuer abgezogen
wird, oder in der Weise erfolgen,
dass ein höherer Steuersatz
angewendet wird als derjenige, der
dem nach diesem Ahkommen in dem
Wohnsitzstaat zu besteuernden Einkommen
und Vermögen entspricht.
Im letzten Falle darf jedoch die Steuer
den Hundertsatz des Einkommens
oder Vermögens nicht iiberschreiten,
der sich ergeben wiirde, wenn auch
das nach diesem Abkommen in dem
anderen Staat zu besteuernde Einkommen
und Vermögen im Wohnsitzstaat
zu versteuern wäre.

20. Gegenstände, die nach den
Grundsätzen dieses Abkommens der
beschränkten Steuerpflicht in dem
einen Staat unterliegen, aber nach
der inneren Gesetzgebung dieses
Staates allgemein von der Besteuerung
freigelassen werden, können im
Einvernehmen mit diesem Staate
von dem anderen zur Steuer herangezogen
werden.

Berlin, den 25 April 1928.

v. Dirksen.

Dr Herbert Dom.

E. af Wirsén.

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 249.

Ministeriella noter, växlade med Tyska riket angående beskattning av
inkomster av skogsbruk och av byggnadsföretag.

Berlin den 25 april 1928.

Svenske ministern i Berlin till tyska utrikesministeriet.

Berlin den 25 april 1928.

Herr Ministerialdirektör!

I samband med undertecknandet denna dag av avtal mellan Konungariket
Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den
utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta skatter, har jag äran å svenska regeringens vägnar
avgiva följande förklaring:

Under den tid nämnda avtal gäller, kommer Sverige att i förhållande
till Tyska riket behandla inkomster av skogsbruk enligt de grundsatser,
som beträffande inkomster av fast egendom stadgas i avtalet. Därvid
kommer ingen skillnad att göras med hänsyn till, huruvida dessa inkomster
åtnjutas av skogens ägare eller av arrendator eller av annan, som
har nyttjanderätt till skogen.

Under samma tid kommer Sverige att i förhållande till Tyska riket
behandla plats för byggnadsföretag, vars utförande överskridit eller, såvitt
förutses kan, kommer att överskrida en tidrymd av tolv månader, såsom
fast driftställe enligt avtalets mening.

Mottag, Herr Ministerialdirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

E. af Wirsén.

Herr Ministerialdirektören Dr. Herbert von Dirksen,
Auswärtiges Amt,

Berlin.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Tyska utrikesministeriet till svenske ministern i Berlin.

Berlin, den 25 April 1928.

Herr Gesandter!

Anlässlick des am heutigen Tage
unterzeichneten Abkommens zwischen
dem Deutschen Reich und dem
Königreich Schweden zur Ausgleichung
der in- und ausländischen
Besteuerung, insbesondere zur Vermeidung
der Doppelbesteuerung auf
dem Gebiete der direkten Steuern,
beehre ich micb im Auftrage meiner
Regierung folgende Erklärung abzugeben: Wäbrend

der Geltungsdauer des
Abkommens wird das Deutsche Reich
im Verbältnis zum Königreich
Schweden Einkunfte aus Waldnutzungen
nacb den Grundsätzen bebandeln,
die fur Einkunfte aus unbeweglichem
Vermögen nacb dem
Abkommen gelten. Dabei soll es
keinen Unterscbied machen, ob
diese Einkunfte von dem Eigentiimer
selbst oder von dem Niessbraucher,
Päcbter oder einem sonstigen
Nutzungsberechtigten des
Waldes gezogen werden.

För den gleicben Zeitraum wird
das Deutsche Reich im Verhältnis
zum Königreich Schweden Bauausfuhrungen,
deren Dauer zwölf Monate
uberschritten hat oder voraussicbtlicb
uberscbreiten wird, wie

(Översättning.)

Berlin den 25 april 1928.

Herr Minister!

I samband med undertecknandet
denna dag av avtal mellan Tyska
riket och Konungariket Sverige angående
utjämnande av den in- och
den utländska beskattningen, särskilt
till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta
skatter, bar jag äran å tyska regeringens
vägnar avgiva följande förklaring: Under

den tid nämnda avtal gäller,
kommer Tyska riket att i förhållande
till Konungariket Sverige
behandla inkomster av skogsbruk
enligt de grundsatser, som beträffande
inkomster av fast egendom
stadgas i avtalet. Därvid kommer
ingen skillnad att göras med hänsyn
till, huruvida dessa inkomster
åtnjutas av skogens ägare eller av
arrendator eller av annan, som har
nyttjanderätt till skogen.

Under samma tid kommer Tyska
riket att i förhållande till Konungariket
Sverige behandla plats för
byggnadsföretag, vars utförande
överskridit eller, såvitt förutses kan,
kommer att överskrida en tidrymd

Kungl Maj:ts proposition Nr 249.

Betriebsstätten im Sinne des Abkommens
behandeln.

Genehmigen Sie, Herr Gesandter,
die Versicherung meiner ausgezeichneten
Hochachtung.

v. Dirksen.

av tolv månader, såsom fast driftställe
enligt avtalets mening.

Mottag, Herr Minister, försäkran
om min utmärkta högaktning.

v. Dirksen.

An den Königlich Schwedischen Till Kungl. Svenske Ministern
Gesandten Herr C. E. Th. af Wirsén.

Herrn C. E. Th. af Wirsén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Ministeriella noter, växlade med Tyska riket angående under viss förutsättning
tillämpliga övergångsbestämmelser till avtalet mellan Sverige
och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska
beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta skatter.

Berlin den 25 april 1928.

Svenske ministern i Berlin till tyska utrikesministeriet.

Berlin den 25 april 1928.

Herr Ministerialdirektör!

I anslutning till det denna dag skedda undertecknandet av avtalet
mellan Konungariket Sverige och Tyska riket angående utjämnande av
den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta skatter, har jag äran på uppdrag av
min regering härmed bekräfta, att de båda regeringarna äro ense om
följande:

I den mån skattskyldigheten enligt avtalet är beroende av, varest den
skattskyldige är bosatt, skall i Sverige, med hänsyn till den svenska lagstiftningens
nuvarande innehåll, den skattskyldige anses vara bosatt å
den ort, där han är eller bör vara mantalsskriven. I Tyska riket skall
den, som där stadigvarande vistas, likställas med den, som är därstädes
bosatt [artikel 10 punkt (3) i avtalet]. Följer härav, att den skattskyldige
skall anses bosati såväl i Sverige som i Tyska riket, skola de högsta
finansmyndigbeterna träffa särskilda överenskommelser från fall till fall.
Därvid skola i möjligaste mån principerna i artikel 10 i avtalet och punkt
14 av slutprotokollet till detsamma lända till efterrättelse.

Dessa övergångsbestämmelser skola ej tillämpas, om svenska regeringen
före avtalets ikraftträdande meddelar, att övergångsbestämmelserna ej
erfordras. Eljest skola de högsta finansmyndigbeterna i samförstånd fastställa
den tidpunkt, vid vilken övergångsbestämmelserna skola upphöra
att gälla.

Mottag, Herr Ministerialdirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

E. af Wirsén.

Herr Ministerialdirektören Dr. Herbert von Dirksen
Auswärtiges Amt,

Berlin.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Tyska utrikesministeriet till svenske ministern i Berlin.

(Översättning.)

Berlin, den 25 April 1928. Berlin den 25 april 1928.

Herr Gesandter!

In Erwiderung Ihres heutigen
Schreibens beehre icb micb Ibnen
mit Beziebung auf die heute erfolgte
Unterzeichnung des Abkommens
zwischen dem Deutscben Reich
und dem Königreich Scbweden zur
Ausgleicbung der in- und ausländischen
Besteuerung, insbesondere
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der direkten
Steuern, im Auftrage meiner Regierung
hiermit zu bestätigen, dass
unsere Regierungen uber folgendes
einig sind:

Soweit die Steuerpflicbt nacb dem
Abkommen von dem Wobnsitz des
Steuerpflicbtigen abbängt, ist im
Hinblick auf den beutigen Stand
der scbwediscben Gesetzgebung auf
seiten des Königreichs Scbweden als
Wobnsitz der Ort anzusehen, an dem
der Steuerpflicbtige in die Einwohner-
und Steuerregister eingetragen
ist oder eingetragen sein sollte. Auf
seiten des Deutscben Reicbs wird
dem Wohnsitz der dauernde Aufentbalt
gleichgestellt [Artikel 10 Abs.
(3) des Abkommens]. Ergibt sich
bieraus ein Wobnsitz sowobl im
Deutschen Reicb wie im Königreich
Scbweden, so werden die obersten
Finanzbebörden von Fall zu Fall

Herr Minister!

Till svar å Eder skrivelse av
denna dag har jag äran i anslutning
till det denna dag skedda undertecknandet
av avtalet mellan
Tyska riket och Konungariket Sverige
angående utjämnande av den
in- och den utländska beskattningen,
särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta
skatter, på uppdrag av min regering
härmed bekräfta, att de båda
regeringarna äro ense om följande:

I den mån skattskyldigheten enligt
avtalet är beroende av, varest
den skattskyldige är bosatt, skall i
Sverige, med hänsyn till den svenska
lagstiftningens nuvarande innehåll,
den skattskyldige anses vara bosatt
å den ort, där han är eller bör vara
mantalsskriven. I Tyska riket skall
den, som där stadigvarande vistas,
likställas med den, som är därstädes
bosatt [artikel 10 punkt (3) i
avtalet]. Följer härav, att den skattskyldige
skall anses bosatt såväl i
Sverige som i Tyska riket, skola de
högsta finansmyndigbeterna träffa
särskilda överenskommelser från fall
till fall. Därvid skola i möjligaste
mån principerna i artikel 10 i av -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

besondere Vereinbarungen treffen.
Dabei sollen möglichst die Grundsätze
des Artikel 10 und der Ziffer
14 des Schlussprotokolls des Abkommens
befolgt werden.

Die vorstebende Ubergangsregelung
findet keine Anwendung, wenn
die Schwedische Regierung v or dem
Inkrafttreten des Abkommens mitteilt,
dass die tlbergangsregelung
nicbt erforderlich sei. Andernfalls
werden die obersten Finanzbehörden
im beiderseitigen Einvernehmen
den Zeitpunkt feststellen, zu dem
die tlbergangsregelung ausser Kraft
tritt.

Genehmigen Sie, Herr Gesandter,
die Versicherung meiner ausgezeichneten
Hochachtung.

v. Dirksen.

An den Königlich Scbwedischen
Gesandten

talet och punkt 14 av slutprotokollet
till detsamma lända till efterrättelse.

Dessa övergångsbestämmelser skola
ej tillämpas, om svenska regeringen
före avtalets ikraftträdande
meddelar, att övergångsbestämmelserna
ej erfordras. Eljest skola de
högsta finansmyndigheterna i samförstånd
fastställa den tidpunkt,
vid vilken övergångsbestämmelserna
skola upphöra att gälla.

Mottag, Herr Minister, försäkran
om min utmärkta högaktning.

v. Dirksen.

Till Kungl. Svenske Ministern
Herr C. E. Th. af Wirsén.

Herrn C. E. Th. af Wirsén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 13 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gäede, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena:

»Under senare år hava allt oftare klagomål framställts, såväl här i riket
som utomlands, däröver, att samma inkomst eller förmögenhet blivit föremål
för beskattning i flera stater. Orsaken till sådan dubbelbeskattning är
i flertalet fall att finna däri, att de bestämmelser i skatteförfattningama,
som reglera skattskyldigheten, i de flesta staterna äro mycket omfattande.
De personer, som äro bosatta i en viss stat, beskattas vanligen i denna stat
såsom oinskränkt skattskyldiga för all inkomst, som åtnjutes från nämnda
stat eller från utlandet, samt — under förutsättning, att förmögenhetsskatt
överhuvudtaget förekommer — för all förmögenhet, vare sig den befinnes
i staten eller utomlands. På samma sätt beskattas i allmänhet i berörda
stat där hemmahörande juridiska personer. Men därjämte underkastas de
personer, som ej äro bosatta i staten i fråga, ävensom utländska juridiska
personer såsom inskränkt skattskyldiga en mer eller mindre långt gående
beskattning för från staten åtnjutna inkomster eller där nedlagd förmögenhet.
Under de senare åren bar — särskilt i de stater, som deltagit i världskriget
— sistnämnda beskattning allt mera utvidgats, så att densamma
omfattar alla eller så gott som alla inkomster, som från staten åtnjutits.
Följden härav bliver i regel, att inkomst, som uppburits från en stat av
en person, bosatt i en annan stat, eller förmögenhet, som befinner sig i en
annan stat än den stat, där ägaren bor, beskattas i två stater. Med de
höga skattetariffer, som numera gälla i flertalet länder, bliver beskattningen
i de fall, som nu angivits, ofta oskälig, och de ekonomiska förbindelserna
mellan staterna försvåras därigenom i avsevärd mån.

I allmänhet hava staterna ej visat sig villiga att till undvikande av
dessa missförhållanden vidtaga ändringar i sin skattelagstiftning. Däremot
hava till detta syftes vinnande åtskilliga utländska stater sinsemellan

Orsakerna till
internationell
dubbelbeskattning.

Åtgärder
utomlands till
dubbelbeskattningens
undvikande.

Åtgärder i
Sverige till
dubbelbeskattningens
undvikande.

Förhandlingar
mellan
Sverige och
Tyskland an
gående ut -

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

avslutat traktater till förekommande av dubbelbeskattning, vanligen på det
sätt att beträffande varje slags inkomstkälla eller förmögenhetstillgång bestämts,
huruvida beskattningen skall ske i den stat, där inkomsttagaren,
respektive ägaren av förmögenhetstillgången är bosatt eller hör hemma,
eller inom den stat, där inkomsten förvärvas, respektive förmögenhetstillgången
befinner sig. Frågan om åtgärder till förekommande av internationell
dubbelbeskattning har dessutom sedan flera år tillbaka varit under
utredning inom Nationernas förbund. I hittills offentliggjorda utredningar,
som genom dess försorg verkställts i förevarande ämne, hava angivits
vissa principer, som borde följas vid avslutande av traktater till
dubbelbeskattnings undvikande.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 102 till 1927 års riksdag samt i en därvid
fogad P. M. angående åtgärder till undvikande av eller lindring
i internationell dubbelbeskattning med mera har utredning framlagts
angående den svenska skattelagstiftningens anordnande med hänsyn till
internationella förhållanden. Emellertid har Kungl. Maj:t varken vid
nämnda eller innevarande års riksdag ansett sig böra föreslå sådana
ändringar i gällande skattesystem, vilka skulle hindra förekomsten av
dubbelbeskattning. Framhållas bör, att den svenska skattelagstiftningen
beträffande beskattning av i utlandet bosatta personer och utländska juridiska
personer samt av inkomster, som åtnjutits från utlandet, torde intaga
en moderat ståndpunkt. Men med hänsyn, bland annat, till främmande
lagstiftnings strängare bestämmelser uppkommer det oaktat ofta dubbelbeskattning.
Det torde i dessa fall bliva genom skattetraktater, som från
svensk sida lösningen av sålunda förekommande dubbelbeskattningsproblem
får sökas.

Något avtal till dubbelbeskattnings förekommande har — om jag bortser
från överenskommelser med Storbritannien rörande beskattning av rederirörelse
och med Norge angående fördelning i skatteavseende mellan Sverige
och Norge av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags inkomst — icke från
Sveriges sida ingåtts. Däremot hava till förekommande av dubbelbeskattning
i några fall mellan den svenska regeringen och utländsk stats regering noter
växlats, i vilka förklaring givits angående lagstiftning och rättstillämpning
i skattefrågor. Sålunda hava exempelvis de svenska och tyska regeringarna, i
avbidan på avslutandet av en överenskommelse rörande dubbelbeskattning,
i utväxlade ministeriella noter angivit, under vilka förutsättningar representanter
(agenter) från firmor i det ena landet icke underkastas beskattning i
det andra landet.

I slutprotokollet till handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och
Tyska riket den 14 maj 1926 förbundo sig de traktatslutande parterna att
avsluta överenskommelser angående undvikande av dubbelbeskattning och
tillerkännande av rättsskydd och rättshjälp i skatteärenden. I anledning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

härav uppdrog Kungl. Maj:t åt byråchefen för lagärenden i finansdepartementet
juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna och kammarrättsrådet O. J.
Ekenberg att upptaga förhandlingar i ämnet med tyska vederbörande. Förhandlingar
hava sedan ägt rum såväl i Stockholm som i Berlin. Enighet
har därvid uppnåtts om ett avtal mellan de båda staterna angående utjämnande
av den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande
av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, ävensom rörande ett till
avtalet hörande slutprotokoll. Förhandlingar hava jämväl förts angående
avtal till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår arvsskatt och
skatt för gåva, ävensom rörande avtal angående handräckning (rättshjälp) i
beskattningsärenden, men dessa förhandlingar hava ännu ej hunnit slutföras.

Vid förhandlingarna hava även utarbetats förslag till noter, avsedda att
i samband med förstnämnda avtals undertecknande utväxlas mellan de båda
staternas regeringar, angående dels beskattning av inkomster av skogsbruk
och av byggnadsföretag, dels ock under viss förutsättning tillämpliga övergångsbestämmelser
till avtalet.

Förslaget till avtal med tillhörande slutprotokoll samt förslagen till noteväxling
hava av förhandlarne överlämnats till regeringarna för godkännande.

Ett av förhandlarne utarbetat förslag till avtal mellan de båda staterna
angående utjämnande av den in- och den utländska beskattningen, särskilt
till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, med till
avtalet hörande slutprotokoll, av väsentligen samma innehåll som det nu föreliggande
förslaget, remitterades den 22 december 1927 för yttrande till kammarrätten.
Samtidigt remitterades dit ett förslag till noteväxling angående
beskattning av inkomster av skogsbruk och av byggnadsföretag, vilket förslag
i sak var av samma innehåll, som det förslag, om vilket förhandlarne
slutligen enat sig.

Kammarrätten, som funnit sig böra inskränka sin granskning till ett bedömande
av förslagen ur företrädesvis skatteteknisk och formell synpunkt,
har i utlåtande den 24 januari 1928 i huvudsak lämnat de remitterade förslagen
utan anmärkning.

Det föreliggande avtalet har tillkommit med syfte i främsta rummet att
undvika dubbelbeskattning. I stort sett har detsamma fått ett innehåll,
varigenom detta syfte skulle vinnas. Rörande ett par slag av inkomst har
dock på grund av särskilda förhållanden dubbelbeskattningen ej kunnat helt
förhindras. Till dessa fall återkommer jag senare. Jämte undvikande av
dubbelbeskattning har vid avtalsförslagets utarbetande en huvudsynpunkt
varit att i möjligaste mån undvika, att inkomster eller förmögenhetstillgångar,
som eljest skolat underkastas beskattning i staterna, på grund av
avtalets bestämmelser skulle komma att undgå skatteplikt i båda länderna.
Sådana luckor i beskattningshänseende, vilka i vissa fall kunna från natio -

jämnande av
den in och den
utländska beskattningen.

Allmänna
synpunkter
rörande avtalet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Avtalets

huvudsakliga

innehåll.

nalekonomisk synpunkt medföra olägenheter, bl. a. därigenom att en osund
kapitalströmning därav kan föranledas, torde praktiskt sett hava undvikits
vid avtalets utformning.

Anmärkas må, att de svenska och tyska skattesystemens olika anordning,
begreppsbestämning och terminologi vållat vissa svårigheter vid åstadkommande
av en överenskommelse. Särskilt hava sådana svårigheter framträtt
vid bestämmande av de omständigheter, vilka föranleda, att en person skall
anses bosatt å viss ort och på grund därav bliver därstädes skattskyldig.
Till dessa omständigheter återkommer jag vid redogörelsen för innehållet i
artikel 10.

Med hänsyn till att i avtalet använda internationellt vedertagna beteckningar
stundom ej överensstämma med den svenska lagstiftningens terminologi,
vill jag här framhålla, att i de tillämpningsföreskrifter, som torde
komma att utfärdas, dessa beteckningar böra kunna undgås.

Avtalet är utarbetat närmast med anknytning till de beskattningsbestämmelser,
som innehållas i de för innevarande års riksdag framlagda skatteförslagen.
Angående avtalets förhållande till den för närvarande gällande
skattelagstiftningen skall jag senare yttra mig.

Innehållet i föreliggande avtalsförslag föranleder följande yttrande från
min sida:

Avtalet avser huvudsakligen svenska och tyska medborgare samt svenska
och tyska juridiska personer. Av artikel 10 punkt (8) framgår, att avtalet
äger tillämpning å sådana medborgare, även om de ej äro bosatta eller
stadigvarande vistas i Sverige eller Tyskland. I vad mån avtalet kan gälla
skattskyldiga, som ej tillhöra någon av de avtalslutande staterna, framgår
av punkt 15 av slutprotokollet.

Artikel 1 i avtalet och punkterna 1—3 av slutprotokollet innehålla bestämmelser
angående de skatter, som avtalet avser. Härvidlag torde böra framhållas,
att, ehuru skogsaccisen och skogsvårdsavgiften omfattas av avtalet,
några fall ej torde kunna förekomma, då dessa skatter på grund av avtalets
bestämmelser icke skulle kunna till fullo utgå till svenska kommuner. Enligt
artikel 2, jämförd med punkt 4 av slutprotokollet, komma nämligen såväl
inkomst av skogsavverkning å egen mark som inkomst av sådan avverkning
å annans mark alltid att beskattas till fullo här i riket; till undvikande
av missförstånd har detta ytterligare inskärpts i de noter, som
ifrågasatts rörande beskattning av inkomster av skogsbruk.

Artikel 2 i avtalet och punkt 4 av slutprotokollet ansluta sig till den
principen, att inkomst av fast egendom utgår allenast i den stat, där den
fasta egendomen är belägen. Denna princip har allmänt tillämpats i hit -

K-ungl. Maj:ts ''proposition Nr 249.

tills ingångna skattetraktater. Principen ntsträckes jämväl till vinster å icke
yrkesmässig avyttring av fast egendom samt sådana tillbehör till egendomen,
vilka avyttras i samband därmed.

Artikel 3 i avtalet och punkterna 5—8 av slutprotokollet innehålla
regler för beskattning av inkomst av rörelse — i vilken beteckning enligt
avtalet icke ingår inkomst av fritt yrke. Nämnda bestämmelser innebära,
att skatt å sådan inkomst utgår allenast i den stat, inom vars område företaget
har fast driftställe, samt att, om företaget har fasta driftställen i båda
staterna, vardera staten uppbär skatt å den del av inkomsten, som förvärvas
genom de inom statens område befintliga fasta driftställenas verksamhet.
Närmare bestämmelser om fördelning av beskattningen i sistnämnda
fall äro avsedda att givas i speciella avtal. Definitionen å fast
driftställe sammanfaller i huvudsak med den bestämning därå, som givits
i 61 § i förslaget till kommunalskattelag (Kungl. Maj:ts proposition nr 213
till innevarande års riksdag). Frågan i vad mån plats, där entreprenadarbete
av större omfattning drivits, skall anses som fast driftställe regleras
genom de noter, som ifrågasatts rörande beskattning av inkomster av byggnadsföretag.
Föreskrifterna i punkt 6 av slutprotokollet till bestämmande
av i vad mån hållandet av agent skall anses skapa fast driftställe torde
överensstämma med svensk rätt och äro av samma sakliga innebörd som
den överenskommelse därom, som träffats genom den i avbidan på skatteavtalet
mellan svenska och tyska regeringarna verkställda noteväxlingen,
varom jag förut talat.

De angivna reglerna för beskattning av inkomst av rörelse stå i huvudsaklig
överensstämmelse med de stadganden, som i detta ämne i allmänhet
äro intagna i utländska skattetraktater.

I vad mån inkomster, uppburna från juridiska personer eller andra sammanslutningar,
skola i beskattningshänseende behandlas såsom inkomster av
rörelse eller såsom kapitalinkomster är en fråga, som vid skatteavtals ingående
föranleder svårigheter, särskilt med avseende å de avtalslutande
Staternas olikartade civilrättsliga och finansrättsliga bestämmelser angående
sådana personer och sammanslutningar. Innebörden av de bestämmelser,
som därom givits i artikel 3 punkt (4) i avtalet och i punkt 8 av slutprotokollet,
är, att till inkomster av kapital skola hänföras utdelningar å
aktier, å lotter i svenska solidariska bankbolag och å delaktighetsbevis i
tyska gruvföretag (Kuxe). Däremot skola inkomster, som åtnjutas från
andra sammanslutningar, exempelvis handelsbolag, enkla bolag och ekonomiska
föreningar, anses såsom inkomster av rörelse. Begreppet inkomst av
rörelse avviker således här i någon mån från det i svensk rätt vedertagna.
Att exempelvis inkomst av aktier, som ägas av ett handelsbolag, eller
utdelning från en ekonomisk förening i avtalet behandlas såsom rörelseinkomst,
överensstämmer ej med den svenska skattelagstiftningens begreppsbestämning
men hindrar givetvis ej, att nämnda inkomst — i den mån

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

enligt avtalet skatt härför skall i Sverige utgå — tages till beskattning här
i riket under den i svensk lagstiftning för dylika inkomster använda inkomsttiteln,
d. v. s. inkomst av kapital.

Slutligen framhålles, att enligt punkt 5 av slutprotokollet bestämmelserna
om beskattning å inkomst av rörelse skola tillämpas å vinst å icke yrkesmässig
avyttring av rörelse, del av rörelse eller föremål, som användes i
rörelsen.

Artikel 4, som avser beskattning av inkomst av företag för utövande av
sjöfart och luftfart, innehåller ett av praktiska hänsyn föranlett undantag från
artikel 3 och innebär tillämpning av en princip, vilken, i fråga om inkomst
av sjöfart, vunnit allmän anslutning i internationella avtal.

Artiklarna 5 och 6 i avtalet samt punkt 9 av slutprotokollet behandla
inkomster av fritt yrke och av tjänst, i vilket sistnämnda begrepp ej
ingår i 31 § av förslaget till kommunalskattelag (Kungl. Maj:ts proposition
nr 213 till innevarande års riksdag), omförmäld, med tjänst likställd rätt
att, utan att något tjänsteförhållande förelegat, uppbära viss inkomst, exempelvis
livränta. Inkomsten skall i regel beskattas, där den personliga verksamheten,
av vilken inkomsten härrör, utövas. En sådan princip bar i allmänhet
godtagits i utländska skattetraktater. Vissa avvikelser från regeln
hava föreskrivits beträffande inkomster av fritt yrke samt rörande avlöningsförmåner,
åtnjutna från vissa offentligrättsliga juridiska personer.

Bestämmelserna om beskattning av inkomster av fritt yrke och avj tjänst
avse ej bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, vilken
skatt således kommer att utgå utan inskränkning genom avtalsbestämmelserna.

Artikel 7 i avtalet samt punkterna 10 och 11 av slutprotokollet avse
inkomst av kapital. Såsom huvudregel anges, att skatt å inkomst av kapital
utgöres allenast i den stat, där den skattskyldige är bosatt. Såframt i någon
av båda staterna skatt å inländsk kapitalavkastning uttages i avdragsväg
(källbeskattning), beröres emellertid ej rätten att verkställa skatteavdrag av
nämnda regel. Sistnämnda förbehåll avser för närvarande huvudsakligen
det i Tyskland utgående skatteavdraget för utdelningar å aktier och likartade
värdepapper ävensom å obligationer men gäller även den i Sverige
utgående stämpeln å räntor, varom föreskrifter meddelas i 8 § förordningen
angående stämpelavgiften den 19 november 1914. Inkomster av fordringar
med säkerhet i fastighetshypotek — det bortses i detta sammanhang från
obligationer med säkerhet i fast egendom — äro undantagna från avtalets
bestämmelser.

Denna anordning av beskattningen av kapitalinkomst föranleder, att
dubbelbeskattning av sådan inkomst i viss mån kommer att bestå. Om

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 249. 31

anledningen till nämnda anordning skall jag här lämna närmare redogörelse.

Vad först angår beskattning av utdelningar å aktier och likartade värdepapper
ävensom obligationer bör framhållas, att en stat, som infört beskattning
genom avdrag vid källan, på grund av skattetekniska förhållanden i
regel torde vara förhindrad att medgiva undantag från avdragsplikten för
vissa fall. Frågan om möjligheten att restituera avdragsvis erlagd skatt i
de fall, då på grund av dubbelbeskattningstraktats allmänna principer rörande
beskattningsrättens fördelning skatt ej bör utgå, har utan resultat
varit föremål för internationell diskussion. Vid dubbelbeskattningstraktaters
ingående har förbehåll därför brukat göras om bibehållande av rätten att
verkställa skatteavdrag vid källan. Därav följer givetvis ej, att dubbelbeskattning
av utdelning i fall, varom nu är fråga, alltid måste bestå. En utväg
till sådan beskattnings undvikande kan finnas därigenom, att rätt till beskattning
av utdelningar uteslutande tillerkännes den stat, där skatteavdraget göres,
d. v. s. den stat, från vilken inkomsten åtnjutes. Avtalet utgår emellertid
i allmänhet från den enligt min mening riktiga principen, att beskattningen
av kapitalinkomster bör tillkomma det land, där inkomsttagaren är bosatt.
Vad särskilt utdelning å aktier beträffar, måste det, då aktiebolaget beskattas,
där rörelsen drives, d. v. s. i flertalet fall den stat, där företagets
ledning har sitt säte, anses rättvist och lämpligt, att beskattningen av utdelningen
sker, där aktieägaren är bosatt. Från specifikt svensk synpunkt
tillkommer i förevarande avseende ett särskilt skäl: den svenska skattelagstiftningen
är så anordnad, att en traktatsvis tillerkänd rätt att beskatta
kapitalinkomster, varom nu är fråga, i den stat, därifrån inkomsten
åtnjutes, skulle endast i ringa grad kunna utnyttjas. Utdelning å svenska
aktier, vilken utdelning åtnjutes av inkomsttagare, som ej är bosatt eller
stadigvarande vistas i riket eller är en svensk juridisk person, underkastas
nämligen ej enligt de föreliggande skatteförslagen kommunal beskattning
härstädes, och inkomst å obligationer beskattas i motsvarande fall varken
statligt eller kommunalt.

Fn annan utväg till undvikande av berörda dubbelbeskattning består däri,
att den i den ena staten vid källan avdragna skatten å utdelning sedermera
frånräknas den skatt, som uttages i den andra staten å samma utdelning.
Fn sådan lösning lärer dock ej böra förordas för andra fall än då i båda
staterna skatt uttages vid källan. I detta sammanhang vill jag emellertid
erinra därom, att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda sakkunniga
tillkallats att utarbeta förslag till reformerad beskattning av aktiebolag och
utdelning å aktier m. m. Kommer, vilket är tänkbart, på grund av sådan
utredning avdrag vid källan för skatt å aktieutdelning att införas i Sverige,
öppnar sig således en möjlighet till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt
utdelning å aktier angår, och med avseende, bland annat, å en sådan
eventualitet har bestämmelsen i punkt 11 av slutprotokollet tillkommit.

Däremot lärer, såvitt förutses kan, ej erbjuda sig någon liknande möjlig -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

het att frånkomma dubbelbeskattning av utdelning å tyska obligationer,
som innebavas av svenska eller tyska medborgare, vilka i Sverige äro bosatta
eller stadigvarande vistas, eller av svenska juridiska personer. Avtalet
i denna punkt innebär emellertid icke någon ändring rörande den ömsesidiga
behandling av svenska och tyska obligationer, som enligt gällande
lagstiftning äger rum; något speciellt svenskt intresse i denna punkt torde
ej kräva ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.

Vad därefter vidkommer frågan om beskattning av inkomster av fordringar
med säkerhet i fastighetshypotek, vill jag framhålla, att i flertalet utländska
skattetraktater tillämpats den grundsatsen, att sådan beskattning skall ske
allenast i den stat, där fastigheten är belägen, och från tysk sida har vid
förhandlingarna fasthållits vid denna grundsats. Enligt svensk lagstiftning
kan beskattning av inteckningsräntor ske här i riket allenast om inkomsttagaren
här i riket är bosatt eller stadigvarande vistas eller är en svensk
juridisk person, och införandet i det svenska beskattningssystemet av beskattning
av inteckningsräntor, som utbetalas till i utlandet hemmahörande
personer, torde av olika skäl ej böra ifrågasättas. Även här gäller vad nyss
anförts om obligationsräntor, nämligen att ett allmängiltigt svenskt intresse
knappast torde anses fordra upphävandet av dubbelbeskattning av inkomst
av i tyska fastigheter intecknade fordringar, som ägas av personer, som i
Sverige äro bosatta eller stadigvarande vistas, eller av svenska juridiska
personer.

I artikel 8 meddelas bestämmelser om beskattning av inkomster, som
ej omförmälts i föregående artiklar. En specialbestämmelse angående periodiska
understöd är intagen i punkt 12 av slutprotokollet.

Artikel 9 innehåller bestämmelser till förekommande av dubbelbeskattning
av förmögenhet.

Anmärkas bör emellertid, att lagstiftningens olika innehåll i de båda
staterna, såvitt angår tidpunkten för förmögenhetsvärderingen, kan, oaktat
förevarande artikels bestämmelser, föranleda i vissa fall dubbelbeskattning, i
andra fall luckor i beskattningen. Enligt svensk rätt avser nämligen förmögenhetsvärderingen
alltid förhållandena vid beskattningsårets utgång, enligt
tysk skattelagstiftning kan förmögenhetens värde bestämmas med hänsyn
till omständigheterna under andra tider av beskattningsåret. Att förekomma
sådana ojämnheter i skattehänseende lärer emellertid ej kunna ske utan en
omläggning av förmögenhetsbeskattningens grundsatser i endera staten efter
de i den andra staten gällande principerna. Antagligen komma dessa ojämnheter,
vilka självfallet kunna förekomma jämväl på grund av de för närvarande
rådande beskattningsförhållandena men hittills torde hava varit
föga märkbara, icke heller i framtiden att få någon större betydelse. I
detta avseende kan i allt fall dubbelbeskattning undgås med tillämpning
av föreskrifterna i artiklarna 13 och 14.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

!13

Artikel 10 i avtalet samt punkterna 13 och 14 av slutprotokollet inneliållu
föreskrifter angående vad som i avtalet förstås med att eu skattskyldig
är bosatt å en ort. Den i detta avseende i artikel 10 punkt (1)
meddelade bestämningen överensstämmer ej med gällande svensk rätt oeli
skiljer sig även i någon mån från de föreliggande svenska skatteförslagens
ståndpunkt. Givetvis förefinnes på grund av stadgandet i sistnämnda punkt
intet hinder för att i svensk rättstillämpning, även i förhållande till tyska
medborgare, kommer att tillämpas bestämmelsen i anvisningarna till 53 § i
förslaget till kommunalskattelag (Kungl. Maj:ts proposition nr 213 till innevarande
års riksdag) diirom, att såsom bosatt bär i riket räknas den, som
här har sitt egentliga bo och hemvist. Vid rättskollisioner få de högsta
finansmyndigheterna — d. v. s. å svensk sida Kungl. Maj:t i finansdepartementet
— träffa överenskommelser från fall till fall. Som rättesnöre för
dylika överenskommelser anger punkt 14 av slutprotokollet i första hand,
att den skattskyldige skall anses bosatt å den ort, där han har centrum för
sina intressen. Denna ort lärer så gott som undantagslöst just bliva den
ort, där han har sitt egentliga bo och hemvist. Kan enighet rörande centrum
för intressena icke vinnas, anses den skattskyldige bosatt allenast i den stat,
i vilken han äger medborgarskap.

Har den skattskyldige icke i någon av staterna bostad under de omständigheter,
som angivas i artikel 10 punkt (1), anses den skattskyldige vara
bosatt å den ort, där han stadigvarande vistas, eller, om sådan ort saknas,
i den stat, i vilken han äger medborgarskap.

Motsvarande föreskrifter för juridiska personer meddelas i artikel 10
punkt (4). Genom en särskild bestämmelse i sistnämnda punkt är sörjt för
att oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt
eller stadigvarande vistats härstädes, skall beskattas såsom om dödsboets
förvaltning haft sitt säte här i riket, även om undantagsvis så ej varit förhållandet.

Bestämmelsen i artikel 11 har tillkommit av den anledning, att enligt
svensk rätt oskift dödsbo beskattas såsom juridisk person, under det att
enligt tysk lagstiftning varje delägare i ett stärbhus beskattas för sig för
vad av stärbliusets inkomst och förmögenhet å honom belöper. Berörda
omständigheter skulle — om artikel 11 saknades — kunna föranleda viss
ojämnhet i beskattning av svenska dödsbon med såväl svenska som tyska
delägare.

Artikel 12 i avtalet och punkt 16 av slutprotokollet innehålla föreskrifter
angående diplomatiska, konsulära och särskilda representanters beskattning.
Några avvikelser av betydelse från vad i svensk rätt gäller i detta ämne
torde ej därigenom föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 1 samt. 214 hä/t. (Nr 249.)

Avtalets för•
hållande till
gällande
skattelagstiftning.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Artiklarna 13—15 innehålla vissa kompletterande bestämmelser. I sådant
hänseende torde höra framhållas, att överenskommelser enligt dessa artiklar
mellan de högsta finansmyndigheterna ofta ej kunna komma till stånd utan
ömsesidiga eftergifter i beskattningshänseende. Emellertid är Kungl. Maj:t
såsom högsta finansmyndighet i Sverige icke befogad att eftergiva skatt —
enligt 32 § i förslaget till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
(Kungl. Maj:ts proposition nr 218 till innevarande års riksdag)
skulle visserligen sådan befogenhet undantagsvis medgivas, vad statsbeskattningen
angår, men detta är ur ifrågavarande avtals synpunkt
ej tillräckligt. Som det är av stor betydelse, att överenskommelser,
varom nu är fråga, skola kunna avslutas, samt det givetvis skulle vara
opraktiskt, om sådana ärenden skulle behöva hänskjutas till riksdagen, bör
Kungl. Maj:t tillerkännas rätt att till genomförande av överenskommelser
mellan de högsta finansmyndigheterna enligt förevarande avtal undanröja
taxeringar, vare sig de avse stats- eller kommunalskatter, eller i taxeringarna
vidtaga de nedsättningar eller andra ändringar, som erfordras.

Artiklarna 16 och 17 i avtalet samt punkt 17 av slutprotokollet innehålla
bestämmelser om avtalets ratifikation och uppsägning samt tiden för
avtalets tillämpning.

Enligt punkt 19 av slutprotokollet förbehåller sig vardera staten rätt att
vid bestämmande av skattebeloppet, såvitt angår skattskyldiga som i staten äro
enligt avtalets mening bosatta, taga hänsyn till den inkomst eller förmögenhet,
som i beskattningshänseende är uteslutande förbehållen den andra staten.
Valfrihet står därvid för vardera staten öppen beträffande två olika i förevarande
punkt angivna metoder. Till sina verkningar torde antagligen de
båda metoderna kunna anses tämligen likvärdiga. För Sveriges del är den
senare av de i berörda punkt omförmälda metoderna att föredraga av skattetekniska
skäl samt med hänsyn därtill att anslutning till en sådan metod
skett i förordningen med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av
undantag från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt
m. m. den 22 maj 1925 (nr 155) samt i 18 § b) andra stycket och 29 §> 2 mom.
andra stycket i förslaget till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
(Kungl. Majrts proposition nr 218 till innevarande års riksdag)
ävensom i 8 § 2 mom. andra stycket förslaget till förordning om kommunal
progressivskatt (Kungl. Maj:ts proposition nr 219 till innevarande års
riksdag).

I det föregående har jag utgått ifrån, att det föreliggande avtalet skulle
komma att tillämpas jämsides med den nya skattelagstiftning, rörande vilken
propositioner framlagts till innevarande års riksdag. Skulle emellertid förslagen
till nya skatteförfattningar icke av riksdagen antagas, föreligger vis -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

serligen icke på grund därav anledning att låta frågan om avtalet falla.
Men jag anser mig dock böra framhålla, att de för närvarande gällande
beskattningsförordningarna ej lika väl som de föreslagna skatteförfattningarna
lämpa sig för avslutande av skattetraktater. Föreskrifterna i
bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
om beskattning av svenskar i utlandet och av utlänningar, vilka
föreskrifter äro ganska invecklade, komma, . om undantag därifrån därjämte
göras i skatteavtal, att bliva mera svårtillämpade. Vissa luckor
i beskattningshänseende — måhända likväl ej av stor betydelse — äro även
ofrånkomliga. Bestämmelserna i gällande skatteförfattningar om mantalsskrivningsskyldighet
såsom förutsättning för skattskyldighet bereda även
vid skatteavtals ingående svårigheter, då fullt motsvarande bestämmelser
saknas i andra staters skattelagstiftning.

Med avseende å sist angivna förhållande har i förslag till noter angående
under viss förutsättning tillämpliga övergångsbestämmelser till avtalet intagits
uttalande därom, att i den mån skattskyldigheten enligt avtalet är beroende
av varest den skattskyldige är bosatt, skall i Sverige, med hänsyn till den
svenska lagstiftningens nuvarande innehåll, den skattskyldige anses vara
bosatt å den ort, där han är eller bör vara mantalsskriven. Emellertid
lärer, då från tysk sida avtalets bestämning av begreppet bosatt tillämpas,
såväl med hänsyn till att i Sverige skola föras i mantal åtskilliga utomlands
bosatta personer som ock med avseende å föreskriften i punkt 13 av
slutprotokollet, icke kunna undvikas inträde av dubbelbeskattning i vissa
fall och uppkomsten av luckor i beskattningsväg i andra fall. För dylika
fall av dubbelbeskattning angives i berörda noter, att de högsta finansmyndigheterna
skola träffa särskilda överenskommelser från fall till fall. Därvid
skola i möjligaste mån principerna i artikel 10 i avtalet och punkt 14
av slutprotokollet lända till efterrättelse.

Det avtalsförslag med tillhörande förslag till ministeriella noter, för vilket
jag nu redogjort, innebär otvivelaktigt betydande förmåner för åtskilliga
svenska medborgare, för svenskt näringsliv och för underlättande av Sveriges
förbindelser med utlandet. Principiell ställning till frågan om dubbelbeskattningsavtal
har för övrigt Sverige intagit redan i gällande handelsavtal
med Tyska riket. Jag anser mig därför böra tillstyrka godkännande av
föreliggande förslag.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter det förslag till avtal
mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den
utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,
såvitt angår direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, för
vilket han i det föregående redogjort, ävensom de förslag till ministeriella
noter, att utväxlas i samband med avtalets undertecknande, för vilkas

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

innehåll jämväl redogörelse lämnats, och hemställer under erinran, att
det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra framställning
rörande undertecknandet, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna
berörda förslag till avtal, protokoll och noter.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga närvarande ledamöter
instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.

Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av
chefen för finansdepartementet beslutat godkänna dels ett förslag till avtal
mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska
beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt
angår direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, om vilket
förslag enighet vunnits vid förhandlingar mellan svenska och tyska skattesakkunniga,
dels ock förslag till ministeriella noter att utväxlas i samband
med avtalets undertecknande,

hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med
chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet
i Berlin C. E. T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal
i ämnet, jämte tillhörande slutprotokoll, av en mot nämnda förslag svarande
lydelse, ävensom förordna att erforderlig fullmakt för undertecknandet
skall i vanlig ordning utfärdas,

med hemställan tillika, det Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet i
Berlin att i samband med undertecknandet av berörda avtal med tyska
vederbörande utväxla noter enligt ovannämnda förslag i ämnet.

Till vad ministern sålunda hemställt, däruti övriga
närvarande statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall.

Ur protokollet:
T. H. Wistrand.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 27 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meueling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lvberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena:

»Sedan Kungl. Maj:t den 13 april 1928 bemyndigat sändebudet i Berlin
C. E. T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan
Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska
beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt
angår direkta skatter, med till avtalet börande slutprotokoll, ävensom att,
i samband med undertecknandet, med tyska vederbörande utväxla noter i
ämnet, allt i överensstämmelse med de förslag, Kungl. Maj:t tidigare samma
dag godkänt, har sagda avtal med tillhörande protokoll den 25 april 1928
blivit utav af Wirsén samt från tysk sida utsedde fullmäktige vederbörligen
undertecknat, varjämte i anslutning därtill utväxling av noter i ämnet
ägt rum.

I anledning härav och då, jämlikt riksdagsordningens § 54, proposition i
detta ärende lärer kunna avlämnas till innevarande års riksdag utan hinder
av att den i samma paragraf föreskrivna tidsfrist för avlämnande i allmänhet
av propositioner numera utlöpt, hemställer jag, under åberopande av vad jag
den 13 april 1928 anfört vid anmälan inför Kungl. Maj:t av berörda förslag
till avtal, slutprotokoll och ministeriella noter, att Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det för genomförande
av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i ågångna taxeringar,
vare sig de avse statliga eller kommunala skatter.»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten*bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Yngve Ericsson.