Kungl. Maj:ts proposition nr 244

Proposition 1948:244

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nr 244.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar
i regeringsformen och riksdagsordningen,
m. m.; given Stockholms slott den 9 april 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t
härmed

dels till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid
fogade förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen,

dels ock föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande
till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att riksdagssessionen i allmänhet skall uppdelas
i en vårsession med början som nu den 10 januari och slut som regel
senast den 31 maj samt en höstsession med början tidigast den 15 oktober.
Om med hög grad av säkerhet kan beräknas att allt riksdagsarbete för året
skall kunna avslutas före mitten av juni, skall dock vårsessionen kunna få
förlängas, längst till och med den 15 juni. Mellan den 31 maj och den 15
oktober skall riksdagen — med nyssnämnda möjlighet till modifikation —
ha grundlagsfästa ferier. Kungl. Maj :t skall äga rätt att, om synnerligen
starka skäl föreligga, begära att riksdagen kallas att sammanträda under
ferierna eller eljest under tid då sammanträde icke pågår men riksdagen
likväl formellt är samlad. Begäran om sammankallande av lagtima riksdag
under eljest sessionsfri tid liksom av urtima riksdag skall kunna framställas
av 05 ledamöter av första eller 100 ledamöter av andra kammaren.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19A8. Isand. Nr 244.

Kungl. Maj. ts proposition nr 244.

Propositionstiden utökas till 70 dagar för budgetpropositioner och 90 dagar
för övriga propositioner. Möjligheten att framlägga budgetpropositioner
vid en senare tidpunkt begränsas strängt. Motionstiderna jämkas.

Alla frågor som påverka budgetregleringen skola i princip vara färdigbehandlade
före vårsessionens slut.

Riksdagen skall kunna uppskjuta behandlingen av alla propositioner och
motioner, som ej beröra riksstaten, från vår- till höstsession eller — med
vissa undantag — från en riksdag till den närmast följande.

Riksdagsarbetet skall erhålla effektivare ledning genom talmanskonferensen.

Förenklade bestämmelser föreslås för val av utskott m. m. samt för avlämnande
av propositioner och motioner.

Reglerna om replikrätt vid kamrarnas plena och om bordläggning av utskottsutlåtanden
jämkas liksom också bestämmelserna om interpellationer
och enkla frågor.

Ett tredje lagutskott inrättas. Antalet ledamöter i statsutskottet ökas från
24 till 30 och i jordbruksutskottet från 16 till 20. Arbetsfördelningen mellan
de ständiga utskotten jämkas.

De tillfälliga utskotten ersättas av ett allmänt beredningsutskott i vardera
kammaren.

Föreslagen reglering av riksdagsmännens arvoden och pensioner får
anstå.

Fullmakter begäras för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning utan riksdagens
hörande i det särskilda fallet besluta om pensioner och avstå kvarlåtenskap
som tillfallit allmänna arvsfonden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Förslag

till

ändringar i regeringsformen.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

§ 49. § 49.

1 :o. Riksdagen representerar---riksdag sammankalla.

Urtima riksdag varde ock sammankallad,
om sextiofem ledamöter av
första kammaren eller etthundra ledamöter
av andra kammaren begära
det. I sådant fall skall särskilt skäl
uppgivas och kallelsen ske senast till
tjugonde dagen efter det begäran
framställdes.

Hos urtima---oskiljaktigt sammanhang.

§ 51.

I de fall, då Konungen eller regenten
eller statsrådet sammankallar
riksdagen, fastställes tiden för dess
sammanträde tidigast till dagen efter
den, då kallelsen blivit uti allmänna
tidningarna kungjord, och sist till
tjugonde dagen efter samma dag.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två
lagutskott samt ett jordbruksutskott
med den sammansättning och de
uppgifter, som i riksdagsordningen
bestämmas.

Å urtima--— förekommande :

§ 51.

I de fall, då Konungen eller regenten
eller statsrådet sammankallar
riksdagen, fastställes tiden för dess
sammanträde, där ej annat följer av
vad i § 49 stadgas, tidigast till dagen
efter den, då kallelsen blivit uti allmänna
tiuningarna kungjord, och sist
till tjugonde dagen efter samma dag.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, tre
lagutskott samt ett jordbruksutskott
med den sammansättning och de
uppgifter, som i riksdagsordningen
bestämmas. Vardera kammaren skall
ock tillsätta ett allmänt beredningsutskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen
eller militieoinbudsmannen avsäger
sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans
ämbete eljest bliver ledigt,
övertage ställföreträdaren omedelbart
ämbetet; och skall, om lagtima riksdag
är församlad, denna samt, om
så icke är fallet, närmast därefter
sammanträdande lagtima riksdag
förrätta nytt val av ombudsman.
Skulle ställföreträdare avsäga sig det
erhållna förtroendet eller har han
övertagit ombudsmansämbetet eller
bliver eljest hans befattning ledig, äge
nytt val av ställföreträdare rum, varvid
iakttages att, om sådant val erfordras
under det lagtima riksdag ej
är församlad, riksdagens rätt härutinnan
utövas genom de av riksdagen
valde fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret.

Föreslagen lydelse.

§ 98.

I händelse justitieombudsmannen
eller militieoinbudsmannen avsäger
sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans
ämbete eljest bliver ledigt,
övertage ställföreträdaren omedelbart
ämbetet; och skall riksdagen därefter
så snart ske kan förrätta nytt val av
ombudsman. Skulle ställföreträdare
avsäga sig det erhållna förtroendet
eller har han övertagit ombudsmansämbetet
eller bliver eljest hans befattning
ledig, äge nytt val av ställföreträdare
rum, varvid iakttages att,
om sådant val erfordras under riksdagens
ferier eller eljest under tid då
sammanträden med lagtima riksdag
icke pågå, riksdagens rätt härutinnan
utövas genom de av riksdagen valde
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret.

Övergångsstadgande. Intill början av nästa års lagtima riksdag skall § 53
bibehålla sin nuvarande lydelse.

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Förslag

till

ändringar i riksdagsordningen.

Nuvarande lydelse.

§ 2.

Lagtima riksdag-------

Urtima riksdag sammankallas, då
Konungen så nödigt finner, ävensom
i de fall, varom i regeringsformens
91, 92, 93 och 94 §§ förmäles. Hos urtima
riksdag må endast förekomma
ärende, som föranlett riksdagens sammankallande
eller av Konungen eljest
för densamma framlägges, så ock
vad med dylikt ärende står i oskiljaktigt
sammanhang.

Föreslagen lydelse.

§ 2.

- — dagen därefter.

Urtima riksdag sammankallas, då
Konungen så nödigt finner, ävensom
i de fall, varom i regeringsformens
91, 92, 93 och 94 §§ förmäles. Urtima
riksdag varde ock sammankallad
om sextiofem ledamöter av första
kammaren eller etthundra ledamöter
av andra kammaren begära det. Hos
urtima riksdag må endast förekomma
ärende, som föranlett riksdagens
sammankallande eller av Konungen
eljest för densamma framlägges,
så ock vad med dylikt ärende står
i oskiljaktigt sammanhang.

Är lagtima riksdag ej avslutad före
den 1 juni, skall den taga ferier från
och med nämnda dag till och med
den 15 oktober. Talmännen skola
kalla riksdagen att åter sammanträda
från och med dag efter den 15 oktober
som prövas lämplig. Kan med säkerhet
beräknas att riksdagen, därest
dess arbete fortgår i en följd efter den
31 maj, skall kunna avslutas senast
den 15 juni, må riksdagen besluta att
icke taga ferier; dock att, om riksdagen
ej är avslutad sistnämnda dag,
ferierna skola börja den 16 juni. Innan
riksdagen beslutar rörande ferier

Kungl. Maj:ts proposition nr 244-

Nurarande lydelse.

§ 12.

Vill ledamot av första kammaren
befattningen sig avsäga, äger han det
göra vid valtillfället eller sedermera,
mellan riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

§ 21.

Vill ledamot av andra kammaren
befattningen sig avsäga, äger han det
göra vid valtillfället eller sedermera,
mellan riksdagarna, hos Konungens
befallningshavande.

§ 28.

1. Hos Konungen göres av vardera
kammarens talman anmälan om
de ledigheter inom kammaren, vilka
skola under samma eller innan nästa

Föreslagen lydelse.

skall talmanskonferensen avgiva yttrande.

Konungen må, därest synnerliga
skäl därtill äro, hos talmännen begära,
att riksdagen kallas att sammanträda
under ferierna eller eljest
under tid då sammanträden icke pågå,
dock tidigast dagen efter det begäran
framställdes; och vare talmännen
pliktiga att den begärda kallelsen
genast utfärda.

Enahanda rätt att begära kallelse å
riksdagen till sammanträde tillkommer
det antal ledamöter som i andra
stycket sägs. I sådant fall skall särskilt
skäl för framställningen uppgivas
och kallelsen ske senast till tjugonde
dagen efter det begäran framställdes.

§ 12.

Vill ledamot av första kammaren
befattningen sig avsäga, äger han det
göra vid valtillfället eller sedermera,
under riksdagens ferier eller eljest
under tid då sammanträden icke pågå,
hos Konungens befallningshavande.

§ 21.

Vill ledamot av andra kammaren
befattningen sig avsäga, äger han det
göra vid valtillfället eller sedermera,
under riksdagens ferier eller eljest
under tid då sammanträden icke pågå,
hos Konungens befallningshavande.

§ 28.

1. Hos Konungen göres av vardera
kammarens talman anmälan om
de ledigheter inom kammaren, vilka
uppkomma under tid då samman -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

riksdag fyllas, varefter Konungen anbefaller
Dess befallningshavande föranstalta,
att riksdagsmän utses i de
avgångnes ställe.

2. Om mellan riksdagar ledighet i
någondera kammaren genom ledamots
avgång uppstår, åligger Konungens
befallningshavande, när den
avgångne tillhört andra kammaren,
att så förfara, som i 1 mom. är sagt;
och, då den avgångne varit ledamot
av första kammaren, att om ledigheten
göra anmälan hos Konungen, som
förordnar om ledighetens fyllande.

§ 29.

Medan riksdag samlad är, må ej
riksdagsman sin befattning sig avsäga,
utan att han visar sådant hinder,
som godkännes av den kammare,
till vilken han hörer; dock att härigenom
ingen ändring sker i vad ovan
är sagt om rätt att vid valtillfälle riksdagsmannauppdrag
sig avsäga.

§ 33.

1. Så snart------vice

Närmare bestämmelser om val av
talmän och vice talmän meddelas genom
särskild av Konungen och riksdagen
samfällt beslutad stadga.

3. Där talman eller vice talman
under riksdag med döden avgår eller
sin befattning frånträder, välje kammaren
omedelbart ny talman eller
vice talman.

5. Vardera kammaren äger utse
och förordna sin sekreterare.

träden med riksdagen pågå, varefter
Konungen anbefaller Dess befallningshavande
föranstalta, att riksdagsmän
utses i de avgångnes ställe.

2. Om ledighet i någondera kammaren
genom ledamots avgång uppstår
under riksdagens ferier eller eljest
under tid då sammanträden icke
pågå, åligger Konungens befallningshavande,
när den avgångne tillhört
andra kammaren, att så förfara, som
i 1 mom. är sagt; och, då den avgångne
varit ledamot av första kammaren,
att om ledigheten göra anmälan hos
Konungen, som förordnar om ledighetens
fyllande.

§ 29.

Under tid då sammanträden med
riksdagen pågå må ej riksdagsman
sin befattning sig avsäga, utan att
han visar sådant hinder, som godkännes
av den kammare, till vilken
han hörer; dock att härigenom ingen
ändring sker i vad ovan är sagt om
rätt att vid valtillfälle riksdagsmannauppdrag
sig avsäga.

§ 33.

talman.

Vid val av talmän och vice talmän
skall den anses vald, som erhållit
mer än hälften av de avgivna rösterna.
Närmare bestämmelser om sådant
val meddelas uti den i § 78 omförmälda
riksdagsstadgan.

3. Där talman eller vice talman
under riksdag med döden avgår eller
sin befattning frånträder, välje kammaren
så snart ske kan ny talman
eller vice talman.

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

§ 36. § 36.

1. Å varje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett
bevillningsutskott, ett bankoutskott,
två lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa riksdagens ständiga utskott
skola bestå: utrikesutskottet av
sexton, konstitutionsutskottet av tjugu,
statsutskottet av tjugufyra, bevillningsutskottet
av tjugu, bankoutskottet
av sexton, vartdera lagutskottet
av sexton samt jordbruksutskottet av
sexton ledamöter, vilka vardera kammaren
till halva antalet inom sig väljer;
ankommande på kamrarnas sammanstämmande
beslut att, när sådant
finnes vara av nöden, tillsätta särskilt
utskott för upptagande av frågor,
som tillhöra ständigt utskotts behandling,
så ock att, därest annat utskott
än utrikesutskottet anmäler behov
av förstärkning i ledamöternas
antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren utser ock
inom sig suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall,
i deras ställe inträda. Antalet suppleanter
i utrikesutskottet skall vara
åtta från vardera kammaren.

3. Därest i någondera kammaren

1. Å varje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett utrikesutskott, ett
konstitutionsutskott, ett statsutskott,
ett bevillningsutskott, ett bankoutskott,
tre lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa riksdagens ständiga
utskott skola bestå: utrikesutskottet
av sexton, konstitutionsutskottet
av tjugu, statsutskottet
av trettio, bevillningsutskottet av
tjugu, bankoutskottet av sexton,
varje lagutskott av sexton samt
jordbruksutskottet av tjugu ledamöter,
vilka vardera kammaren till
halva antalet inom sig väljer; ankommande
på kamrarnas sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes
vara av nöden, tillsätta särskilt
utskott för upptagande av frågor, som
tillhöra ständigt utskotts behandling,
så ock att, därest annat utskott än
utrikesutskottet anmäler behov av
förstärkning i ledamöternas antal,
sådant bevilja.

2. För att upptaga inom riksdagen
väckta frågor, som icke tillhöra
förenämnda utskotts behandling,
men äro av beskaffenhet att utskotts
yttrande däröver erfordras, skall inom
tid som i t mom. sägs av vardera
kammaren tillsättas ett allmänt beredningsutskott.
Det inom första
kammaren tillsatta utskottet skall bestå
av tolv ledamöter och det inom
andra kammaren tillsatta av tjugu
ledamöter.

Väckes i någondera kammaren fråga,
som blott rör kammaren enskilt,
må inom kammaren tillsättas enskilt
utskott, bestående av så många ledamöter,
som kammaren aktar nödigt.

3. Vardera kammaren utser ock

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

fråga väckes, som icke tillhör förenämnda
utskotts behandling, men är
av beskaffenhet att utskotts yttrande
däröver erfordras, skall för avgivande
av utlåtande och förslag i frågan
ett tillfälligt utskott, bestående
av så många ledamöter, som kammaren
nödigt aktar, inom kammaren
tillsättas.

5. Valen till utskott äro proportionella,
där två eller flere personer skola
utses. Närmare bestämmelser om
valsättet meddelas i särskild av Konungen
och riksdagen samfällt beslutad
stadga.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar,
lagen om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,
vallagen, stadgan om ersättning för
riksdagsmannauppdragets fullgörande,
stadgan om val av talmän och
vice talmän i riksdagens kamrar,
stadgan om val till riksdagens utskott
ävensom de reglementariska föreskrifter,
vilka riksdagen jämlikt
§ 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen
föreslå de ändringar däruti,
dem utskottet anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa,
så ock att meddela utlåtande över
de från kamrarna till utskottet hänvisade
frågor rörande grundlagarna
samt ovan omförmälda lagar, stadgar
och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som
angå stiftande, ändring, förklaring eller
upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författningar om
statsrådets ansvarighet, om antalet
statsdepartement och statsråd utan

inom sig suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall,
i deras ställe inträda. Antalet suppleanter
i utrikesutskottet skall vara
åtta från vardera kammaren.

5. Om val till utskott gäller vad i
§ 75 finnes stadgat ävensom de bestämmelser,
som därom meddelas uti
den i § 78 omförmälda riksdagsstad9
an.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar,
lagen om inskränkningar i rätten att
utbekomma allmänna handlingar,
vallagen, stadgan om ersättning för
riksdagsmannauppdragets fullgörande
ävensom den riksdagsstadga, vilken
riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa,
samt att hos riksdagen föreslå
de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller nyttiga
och möjliga att verkställa, så ock att
meddela utlåtande över de från kamrarna
till utskottet hänvisade frågor
rörande grundlagarna samt ovan omförmälda
lagar och stadgar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

departement, om kommandomål, om departement, om kommandomål, om

förvärvande och förlust av medborgarrätt,
om rikets vapen och flagga,
om allmänt kyrkomöte och om allmän
folkomröstning i ämnen, som
ej tillhöra annat utskotts behandling.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen
avlåtna proposition och äga tillgång
till alla statsverkets räkenskaper och
handlingar, åligger att, i den mån det
icke gäller jordbruksärenden, pensionsstaten
eller riksdags- och revisionskostnader
eller kostnader för
riksdagens hus och riksdagens verk,
granska, utreda och uppgiva statsverkets
tillstånd och förvaltning samt
föreslå vad till fyllandet av dess behov
erfordras, varvid nödiga indragningar
och besparingar böra iakttagas.
Utskottet åligger därjämte att,
antingen i den ordning § 47 stadgar
gemensamt med eller eljest efter samråd
med de övriga utskott, vilka
handlägga statsregleringsfrågor, förslagsvis
beräkna statsverkets ordinarie
inkomster, uppgiva huru mycket
bör genom bevillningar utgöras samt
uppgöra förslag till riksstat.

§ 41.

2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från kamrarna
hänvisade frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av
lagar och författningar rörande såväl
riksbanken som andra bankinrättningar
samt om rikets mynt ävensom
angående pensionsväsendet.

rikets vapen och flagga, om allmänt
kyrkomöte och om allmän folkomröstning
i ämnen, som ej tillhöra annat
utskotts behandling.

§ 39.

I. Statsutskottet, som skall undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen
avlåtna proposition och äga tillgång
till alla statsverkets räkenskaper och
handlingar, åligger att, i den mån del
icke gäller jordbruksärenden eller
riksdags- och revisionskostnader eller
kostnader för riksdagens hus och
riksdagens verk, granska, utreda och
uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning
samt föreslå vad till fyllandet
av dess behov erfordras, varvid
nödiga indragningar och besparingar
böra iakttagas. Utskottet åligger därjämte
att, antingen i den ordning § 47
stadgar gemensamt med eller eljest
efter samråd med de övriga utskott,
vilka handlägga statsregleringsfrågor,
förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie
inkomster, uppgiva huru mycket
bör genom bevillningar utgöras
samt uppgöra förslag till riksstat.

§ 41.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

skaffenhet att böra av annat utskott
behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition,
vad angår pensionsvåsendet
samt riksdags- och revisionskostnader
ävensom kostnader för riksdagens
hus och riksdagens verk, och med anledning
därav liksom ock med avseende
å övriga från kamrarna dit hänvisade
frågor i dessa ämnen avgiva
utlåtanden och förslag.

§42.

3. Lagutskotten fördela å gemensamma
sammanträden sig emellan
de till dem hörande ärenden, och
skall i fråga om sådana sammanträden
tillämpas vad i 45, 48 och 49 §§
är rörande ständigt utskott stadgat.

§ 43.

1. Jordbruksutskottet, som skall
erhålla del av Konungens angående
statsverkets tillstånd och behov till
riksdagen avgivna proposition i vad
den angår jordbruksärenden, åligger
att granska samt med iakttagande av
nödiga indragningar och besparingar,
utreda och uppgiva statsverkets
behov med hänsyn till denna styrelsens
gren ävensom att för övrigt avgiva
betänkanden och förslag i anledning
av de från kamrarna till utskottet
hänvisade jordbruksärenden.

2. Utskottet åligger jämväl att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av alla från kamrarna
dit hänvisade frågor, som angå
stiftande, ändring, förklaring eller
upphävande av lagar och författningar
rörande hushållningen med allmänna
och enskilda skogar, om jakt

3. Utskottet skall jämväl undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition,
vad angår riksdags- och revisionskostnader
ävensom kostnader
för riksdagens hus och riksdagens
verk, och med anledning därav liksom
ock med avseende å övriga från
kamrarna dit hänvisade frågor i dessa
ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

§ 42.

3. Fördelning mellan lagutskotten
av till dem hörande ärenden verkställes
på sätt riksdagen bestämmer.

§ 43.

Jordbruksutskottet, som skall erhålla
del av Konungens angående
statsverkets tillstånd och behov till
riksdagen avgivna proposition i vad
den angår jordbruksärenden, åligger
att granska samt med iakttagande av
nödiga indragningar och besparingar,
utreda och uppgiva statsverkets
behov med hänsyn till denna styrelsens
gren ävensom att för övrigt avgiva
betänkanden och förslag i anledning
av de från kamrarna till utskottet
hänvisade jordbruksärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

och fiske samt angående vägar och
skjutsväsende.

§ 45.

2. Utskotten välja, vart inom sig,
ordförande och vice ordförande. Intill
dess sådant val försiggått, föres
ordet av den ledamot, som de flesta
riksdagar bevistat, och, där två eller
flera i lika många riksdagar deltagit,
den av dem som är till levnadsåren
äldst. Utskotten äga, vart för sig, utse
sekreterare.

Föreslagen lydelse.

§ 45.

§ 48.

Då inom utskott omröstning med
slutna sedlar anställes, bör en sedel
alltid uttagas och förseglas, vilken
öppnas endast i det fall, att rösterna
vid sammanräknandet befinnas lika
delade. Är pluralitet redan vunnen,
bör den avlagda sedeln genast ouppbruten
förstöras.

Ledamot, som

§ 48.

Omröstning inom utskott skall ske
öppet. Befinnas de avgivna rösterna
lika delade, nedlägge ordföranden i en
därtill avsedd rösturna en ja-sedel och
eu nej-sedel, båda lika till storlek och
utseende, tryckta och omärkta samt
var för sig slutna och hoprullade, och
avgöres då omröstningens utgång genom
den sedel, som en av utskottets
ledamöter på anmodan av ordföranden
upptager ur rösturnan.

Om val, som inom utskott förrättas,
gäller vad i § 75 mom. 2 finnes därom
stadgat.
icke uppehållas.

§ 49.

Expeditioner från utskott underskrivas
av ordföranden.

§ 49.

Val av ledamöter och suppleanter i
utrikesutskottet, varom stadgas i § 36,
gälle ock som val av ledamöter och
suppleanter till den i § 54 regeringsformen
omförmälda utrikesnämnd.
Ledamot av nämnden utövar sin befattning
till dess nytt val till utrikesutskott
förrättas, dock att ledamot,
som avgår ur riksdagen innan den tid,
för vilken han blivit vald till riksdagsman,
tilländalupit, eller som utnämnes
till statsråd, ej vidare skall
anses tillhöra nämnden. Förordnar

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

Konungen om nya val till båda kamrarna
eller den ena av dem, behålle
utan hinder därav nämndens ledamöter
sina befattningar.

Inträffar ledighet i nämnden, träde
suppleant såsom ledamot i den avgångnes
ställe. Har ledamot förfall,
skall suppleant kallas att i den frånvarandes
ställe tjänstgöra i nämnden.
Beträffande den ordning, som vid inträde
skall iakttagas mellan suppleanterna,
gälle enahanda bestämmelser
som i fråga om suppleants inträde
i utskott. Suppleant, som ej kallas
att tjänstgöra vid sammanträde med
nämnden, skall ändock beredas tillfälle
att därvid närvara.

Konungen sammankallar nämnden
så ofta ärendena det fordra och leder
nämndens förhandlingar, när han är
tillstädes. I Konungens frånvaro föres
ordet av statsministern eller, om han
ej är närvarande, av ministern för
utrikes ärendena. Andra statsrådsledamöter,
så ock särskilde sakkunnige
må av Konungen tillkallas. Sekreterare
hos nämnden förordnar Konungen.

Skulle minst sex av nämndens ledamöter
hos ministern för utrikes ärendena
göra framställning om rådplägning
i viss uppgiven fråga, varder
nämnden sammankallad.

Ledamot av nämnden, så ock suppleant,
skall första gången han är närvarande
vid sammanträde med nämnden
avgiva försäkran om iakttagande
av den i § 54 regeringsformen stadgade
tystnadsplikten.

Ärendenas behandling i kamrarna.

§ 50. § 50.

Lika med § 49 föreslagen lydelse. Talmännen skola tillse, att nödig

skyndsamhet och största möjliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets
bedrivande.

Vardera kammaren skall utse fyra
ledamöter att jämte talmännen och
vice talmännen rådpläga om vad i
avseende å ärendenas behandling i
utskott och kamrar må vara att iakttaga
för vinnande av nämnda syfte
(talmanskonferensen). Närmare bestämmelser
om talmanskonferensen
meddelas uti den i § 78 omförmälda
riksdagsstadgan.

§ 52.

Vid kammares —
En var----

Ej må —
Ingen må

§ 52.

---sig tilldrager.

----efter denne.

Riksdagsman må, på sätt kammare
särskilt föreskriver, till ledamot av
statsrådet framställa spörsmål i ämne
utom föredragningslistan. Sådana
spörsmål äro antingen interpellationer
eller enkla frågor för upplysningars
inhämtande. Kammaren må föreskriva
inskränkningar i ledamots rätt
att erhålla ordet i samband med framställande
av interpellationer eller besvarande
av enkla frågor.
utom protokollet.

— överläggning fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner
med det undantag som i 84 §
förmäles, tillställas båda kamrarna
genom en statsrådets ledamot samt
böra alltid vara åtföljda av statsrådets
och, då lagrådet avgivit utlåtande,
jämväl dess yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima
riksdag avlämnas inom sextio dagar
från dess öppnande, och må proposition
ej senare avlåtas, utan så är, att
Konungen finner någon under riksdagen
inträffad händelse därtill för -

§ 54.

Konungens skrivelser och propositioner
tillställas båda kamrarna samt
böra alltid vara åtföljda av statsrådets
och, då lagrådet avgivit utlåtande,
jämväl dess yttrande.

Propositioner, som avse statens inkomster
och utgifter för nästkommande
budgetår, skola vid lagtima
riksdag avlämnas inom sjuttio dagar
från dess öppnande, och må sådan
proposition, med undantag av propo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

anleda eller prövar uppskov med
framställningen lända riket till men.

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den
kammare, han tillhör, göras inom
tolv dagar från riksdags öppnande.
Dock må motion, som föranledes av
kungl. proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlåtits, väckas
sist vid det sammanträde, som infaller
näst efter tio dagar från propositionens
avlämnande i kammare. I
sistnämnda fall äge likväl kammare,
därest den med hänsyn till infallande
helg eller ärendets synnerliga omfattning
finner sådant nödigt, medgiva
utsträckning av motionstiden,
dock längst till det sammanträde, som
infaller näst efter tjugu dagar från
propositionens avlämnande. Fråga om
sådan utsträckning må ej väckas senare
än vid andra sammanträdet efter
det, då propositionen avläts.

Föreslagen lydelse.

sition angående riksstatens slutliga
reglering, ej avlåtas senare, utan så
är, att Konungen prövar uppskov
med framställningen lända riket till
allvarligt men.

Övriga propositioner böra vid lagtima
riksdag avlämnas inom nittio
dagar från dess öppnande, och må sådan
proposition ej senare avlåtas, med
mindre Konungen prövar uppskov
med framställningen lända riket till
men eller eljest finner synnerliga skäl
föreligga för dess avlåtande.

§ 55.

1. Motion må av riksdagsman i den
kammare, han tillhör, göras inom
femton dagar från riksdags öppnande.

Motion, som föranledes av kungl.
proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlämnats, må dock
väckas sist vid det sammanträde, som
infaller näst efter tio dagar från det
propositionen kom kammaren till
handa. I sistnämnda fall äge likväl
kammare, därest den med hänsyn till
infallande helg eller ärendets synnerliga
omfattning finner sådant nödigt,
medgiva utsträckning av motionstiden,
dock längst till det sammanträde,
som infaller näst efter femton dagar
från det propositionen kom kammaren
till handa. Fråga om sådan utsträckning
må ej väckas senare än
vid andra sammanträdet efter det, då
propositionen kom kammaren till
handa.

Har behandlingen av proposition
uppskjutits över riksdagens ferier,
må motion, som föranledes av propositionen,
väckas sist vid det första
sammanträdet efter ferierna.

Vad i andra stycket stadgas skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

I frågor----------• —

Motion bör alltid skriftligen till
protokollet avlämnas. Ej må i en
skrift flera mål av olika beskaffenhet
sammanföras.

Konungens propositioner, så ock
motioner i ämnen, som tillhöra ständigt
utskotts behandling, kunna icke
till avgörande i kammare företagas,
innan utskott däröver avgivit yttrande.
Angår motion annat ämne, och
rörer det ej kammaren enskilt, kan
motionen ej utan remiss till utskott
bifallas. Frågor, som röra någondera
kammaren enskilt, må genast avgöras.

Föreslagen lydelse.

äga motsvarande tillämpning i fråga
om motion, som föranledes av framställning
från något riksdagens verk.
1 sådant fall skall tiden för motions
väckande räknas från den dag, då anmälan
om framställningens ingivande,
på sätt riksdagen föreskriver, delgives
kammaren.

— är samlad.

Motion bör skriftligen avlämnas till
protokollet eller ock ingivas till kammarens
kansli inom sådan tid, att den
kan anmälas vid det sammanträde,
då den sist må väckas. Ej må i en
skrift flera mål av olika beskaffenhet
sammanföras.

2. Konungens propositioner, så ock
motioner i ämnen, som tillhöra ständigt
utskotts behandling, kunna icke
till avgörande i kammare företagas,
innan utskott däröver avgivit yttrande.
Angår motion annat ämne, och
rörer det ej kammaren enskilt, kan
motionen ej utan remiss till utskott
bifallas. Frågor, som röra någondera
kammaren enskilt, må genast avgöras.

§ 58.

När proposition —-—------

År inom —--------

§ 58.

utskottet uppehållas.

- ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må vid lagtima riksdag
genom sammanstämmande beslut
uppskjuta behandlingen av proposition
eller motion, som ej berör riksstaten,
över riksdagens ferier eller till
nästf oljande lagtima riksdag. Om
uppskov skett över ferierna, må riksdagen
genom nytt beslut därefter
uppskjuta ärendets behandling till
närmast följande lagtima riksdag.
Riksdag, till vilken ärendet uppskjutits,
må besluta uppskov jämväl över
den riksdagens ferier. Vidare upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

§ 59.

Betänkande, som av ständigt eller
i dess ställe särskilt tillsatt utskott
avgivits, skall i bägge kamrarna för
ärendets avgörande, så vitt ske kan,
samtidigt föredragas. Efter betänkandets
första föredragning skall detsamma
vila på bordet. Vid nästa föredragning,
evad överläggning då
äger rum eller ej, skall det, så framt
ej kammaren annorlunda beslutar,
åter göras vilande. Men då saken
tredje gången förekommer, skall den
till avgörande företagas.

Betänkande, som avgivits av tillfälligt
utskott, föredrages i den kammare,
som utskottet tillsatt, och förfares
därefter vidare med målet, såsom
nyss är sagt.

Utskotts förberedande-----

Föreslagen lydelse.

skov må ej äga rum. Ej heller må
ärendes behandling uppskjutas till
nästfoljande riksdag, om nya val i
hela riket till andra kammaren dessförinnan
skola förrättas. Förordnar
Konungen om nya val till båda kamrarna
eller den ena av dem, vare beslut
om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på framställning
av vederbörande utskott, som
har att i frågan inhämta yttrande
från talmanskonferensen; kamrarna
likväl obetaget att vid prövningen av
utskottets utlåtande i ärendet besluta
uppskov enligt vad i nästföregående
stycke sägs.

Av riksdagen såsom vilande antaget
förslag till stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av grundlag
må ej uppskjutas i vidare mån ån
som följer av stadgandet i § 64.

§ 59.

Betänkande, som av ständigt eller
i dess ställe särskilt tillsatt utskott
avgivits, skall i bägge kamrarna för
ärendets avgörande, så vitt ske kan,
samtidigt föredragas. Efter betänkandets
första föredragning skall detsamma
vila på bordet. Vid nästa föredragning,
evad överläggning då
äger rum eller ej, skall det, så framt
ej kammaren på vederbörande utskotts
framställning annorlunda beslutar,
åter göras vilande. Men då saken
tredje gången förekommer, skall
den till avgörande företagas.

Betänkande, som avgivits av allmänt
beredningsutskott, föredrages i
den kammare, som utskottet tillsatt,
och förfares därefter vidare med målet,
såsom nyss är sagt.

--bordläggning begär.

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

§ 63. § 63.

När fråga---utskottet återförvisa.

Stanna kamrarna---kamrarna inkomma.

Om frågan varit av tillfälligt utskott
handlagd och den kammare,
som utskottet tillsatt, icke avslår den
i frågan väckta motion, skall beslutet
genom utdrag av protokollet delgivas
medkammaren, som därpå om frågan
beslutar antingen genast eller efter
dess hänvisning till ett för frågans
vidare utredning inom kammaren tillsatt
utskott. Därest kammaren då icke
antager det av den kammare, som
saken först handlagt, fattade beslut,
varder det avslaget eller med ändring
återlämnat till sistnämnda kammare,
vilken i senare fallet har att målet till
ny överläggning företaga samt äger
att, om medkammarens beslut icke
oförändrat antages, ärendet dit ånyo
överlämna till förnyad omprövning.

Vad kamrarna----riksdagen

§ 66.

Då val till Konung eller tronföljare
skall förrättas, tillsättes en nämnd,
bestående av sextiofyra personer, av
vilka vardera kammaren genom sluten
omröstning inom sig utser trettiotvå,
med uppdrag att, vid förefallande
skiljaktighet mellan kamrarna,
bestämma valet. Dagen efter, sedan
nämnden är utsedd, skrida kamrarna
till val av Konung eller tronföljare.
Förenas kamrarna om en och
samma person, är han att såsom utkorad
anse. I annat fall avgör nämnden.
Dock må ej hos densamma komma
under omröstning andra än de,
som i vardera kammaren erhållit
flesta rösterna, ägande ingendera
kammaren att flera än en kandidat

Om frågan varit av allmänt beredningsutskott
handlagd och den kammare,
som utskottet tillsatt, icke avslår
den i frågan väckta motion, skall
beslutet genom utdrag av protokollet
delgivas medkammaren, som därpå
om frågan beslutar antingen genast
eller efter dess hänvisning till det
inom kammaren tillsatta allmänna
beredningsutskottet. Därest kammaren
då icke antager det av den kammare.
som saken först handlagt, fattade
beslut, varder det avslaget eller
med ändring återlämnat till sistnämnda
kammare, vilken i senare fallet
har att målet till ny överläggning
företaga samt äger att, om medkammarens
beslut icke oförändrat antages,
ärendet dit ånyo överlämna till
förnyad omprövning,
förfallit.

§ 66.

Då val till Konung eller tronföljare
skall förrättas, tillsättes en nämnd,
bestående av sextiofyra personer, av
vilka vardera kammaren inom sig utser
trettiotvå, med uppdrag att, vid
förefallande skiljaktighet mellan
kamrarna, bestämma valet. Dagen efter,
sedan nämnden är utsedd, skrida
kamrarna till val av Konung eller
tronföljare. Förenas kamrarna om en
och samma person, är han att såsom
utkorad anse. I annat fall avgör
nämnden. Dock må ej hos densamma
komma under omröstning andra än
de, som i vardera kammaren erhållit
flesta rösterna, ägande ingendera
kammaren att flera än en kandidat
framställa. Nämndens ledamöter, vil -

Kungl. Maj ds proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

framställa. Nämndens ledamöter, vilka
ej i och för denna befattning må
uteslutas från deras riksdagsmannarätt
i kamrarna, sammanträda dagen
efter den, då valet i kamrarna förrättat
är, och skiljas ej åt förrän valförrättningen
är fullgjord. Den av de
bägge under omröstning komna personerna,
på vilken då inom nämnden
de flesta rösterna falla, är behörigen
vald. I den händelse, som 94 § regeringsformen
omförmäler, skall nämnden
väljas inom tionde dagen efter
den, som i riksdagskallelsen är till
riksdagens sammankomst utsatt.

Föreslagen lydelse.

ka ej i och för denna befattning må
uteslutas från deras riksdagsmannarätt
i kamrarna, sammanträda dagen
efter den, då valet i kamrarna förrättat
är, och skiljas ej åt förrän valförrättningen
är fullgjord. Den av de
bägge under omröstning komna personerna,
på vilken då inom nämnden
de flesta rösterna falla, är behörigen
vald. I den händelse, som 94 § regeringsformen
omförmäler, skall nämnden
väljas inom tionde dagen efter
den, som i riksdagskallelsen är till
riksdagens sammankomst utsatt.

.§ 68.

Till följd----------— därefter

Val av justitieombudsman och militieombudsman
verkställes genom
fyrtioåtta för tillfället nämnda valmän,
av vilka vardera kammaren inom
sig utser tjugufyra på sätt om val
till utskott år stadgat. Dessa valmän
skola sammanträda till valförrättningen
senast å tionde dagen efter
den, då de blivit utsedda. Vid valet
gälle enahanda bestämmelser som för
val av kamrarnas talmän.

§ 68.

försiggått.

Val av justitieombudsman och militieombudsman
verkställes genom
fyrtioåtta för tillfället nämnda valmän,
av vilka vardera kammaren inom
sig utser tjugufyra. Dessa valmän
skola sammanträda till valförrättningen
senast å tionde dagen efter
den, då de blivit utsedda. Vid valet
gälle enahanda bestämmelser som för
val av kamrarnas talmän.

Valmännen böra —------äger rum.

I händelse justitieombudsmannen
eller militieombudsmannen avsäger
sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans
ämbete eljest bliver ledigt,
övertage ställföreträdaren omedelbart
ämbetet; och skall, om lagtima riksdag
är församlad, denna samt, om så
icke är fallet, närmast därefter sammanträdande
lagtima riksdag, för tid
och på sätt ovan stadgas, förrätta nytt
val av ombudsman. Skulle ställföreträdare
avsäga sig del erhållna förtroendet
eller har han övertagit ombudsmansämbetet
eller bliver eljest

I händelse justitieombudsmannen
eller militieombudsmannen avsäger
sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans
ämbete eljest bliver ledigt,
övertage ställföreträdaren omedelbart
ämbetet; och skall riksdagen därefter
så snart ske kan, för tid och på sätt
ovan stadgas, förrätta nytt val av
ombudsman. Skulle ställföreträdare
avsäga sig det erhållna förtroendet eller
har han övertagit ombudsmansämbetet
eller bliver eljest hans befattning
ledig, äge nytt val av ställföreträdare
rum för tid och på sätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

hans befattning ledig, äge nytt val av
ställföreträdare rum för tid och på
sätt ovan är föreskrivet, varvid iakttages
att, om sådant val erfordras under
det lagtima riksdag ej är församlad,
riksdagens rätt härutinnan utövas
genom de av riksdagen valde
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret.

§ 69.

Lagtima riksdag skall vart fjärde
år tillsätta en nämnd av fyrtioåtta
personer, därav vardera kammaren
genom sluten omröstning inom sig
utser tjugufyra, och vilken nämnd, i
den ordning 103 och 104 §§ regeringsformen
stadga, äger att döma, huruvida
högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter gjort sig
förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas,
eller om vissa av dem, utan
bevisligen begångna fel och brott, varom
regeringsformens 102 § handlar,
likväl kunna anses böra från detta
kall skiljas. Denna nämnd träder
samma dag den blivit vald tillsammans.

Nämndens samtliga — •—----

I enahanda — — •—--— reeer

Föreslagen lydelse.

ovan är föreskrivet, varvid iakttages
att, om sådant val erfordras under
riksdagens ferier eller eljest under
tid då sammanträden med lagtima
riksdag icke pågå, riksdagens rätt
härutinnan utövas genom de av riksdagen
valde fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret.

§ 69.

Lagtima riksdag skall vart fjärde
år tillsätta en nämnd av fyrtioåtta
personer, därav vardera kammaren
inom sig utser tjugufyra, och vilken
nämnd, i den ordning 103 och 104 §§
regeringsformen stadga, äger att döma,
huruvida högsta domstolens och
regeringsrättens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga
kall bibehållas, eller om vissa av dem,
utan bevisligen begångna fel och
brott, varom regeringsformens 102 §
handlar, likväl kunna anses böra från
detta kall skiljas. Denna nämnd träder
samma dag den blivit vald tillsammans.

— vidare föreskrives.
ingsrättens ledamöter.

§ 70.

Lagtima riksdag skall vart fjärde
år förordna sex för kunskaper och
lärdom kända personer att, jämte
justitieombudsmannen, som bland
dem förer ordet, utöva vård över
tryckfriheten. Dessa kommitterade,
av vilka två, utom justitieombudsmannen,
skola vara lagfarna, väljas
medelst omröstning genom tjugufyra
valmän, därav vardera kammaren inom
sig utser tolv. Avgår mellan riksdagarna
någon bland kommitterade,

§ 70.

Lagtima riksdag skall vart fjärde
år förordna sex för kunskaper och
lärdom kända personer att, jämte
justitieombudsmannen, som bland
dem förer ordet, utöva vård över
tryckfriheten. Dessa kommitterade,
av vilka två, utom justitieombudsmannen,
skola vara lagfarna, väljas
medelst omröstning genom tjugufyra
valmän, därav vardera kammaren innom
sig utser tolv. Avgår någon bland
kommitterade under riksdagens ferier

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

■välja de övriga till det lediga rummet
en behörig person.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar,
och iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva gällande,
böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från all tvetydighet
i anseende till personernas
namn som från oriktighét i anseende
till deras antal; dock skall i fråga om
val till utskott gälla, vad uti den i
36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes
föreskrivet. Mellan personer, som
vid val undfått lika antal röster, skiljes
genom lottning, när så erfordras.

Föreslagen lydelse.

eller eljest under tid då sammanträden
med riksdagen icke pågå, välja
de övriga till det lediga rummet en
behörig person.

§ 75.

1. Företes vid val, som skall av
kammare förrättas, gemensam lista
upptagande namn å så många personer
valet avser och har listan godkänts
av de utav kammaren utsedda
ledamöterna i talmanskonferensen,
framställe talmannen proposition å
godkännande av listan och förklare
därå upptagna personer valda, såvida
ej val med slutna sedlar begåres
av minst så många ledamöter som
motsvarar det tal, vilket erhålles, om
samtliga röstberättigade ledamöters
antal delas med siffran för det antal
personer valet avser, ökat med ett.
Har sådan begäran framställts skall
val med slutna sedlar äga rum vid
kammarens närmast följande sammanträde.

Valet skall, där det ej avser kammarens
ledamöter i talmanskonferensen,
vara proportionellt, om två eller
flera personer skola utses. Närmare
bestämmelser om valet meddelas uti
den i § 78 omförmälda riksdagsstad9
an.

2. Val, som förrättas av riksdagens
utskott, nämnder och valmän, skola,
därest begäran därom framställes av
någon ledamot eller valman, ske med
slutna sedlar och iakttages därvid, att
namnsedlarna, så framt de skola bliva
gällande, böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från
all tvetydighet i anseende till personernas
namn som från oriktighet i
anseende till deras antal. Mellan personer,
som vid val undfått lika antal

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

röster, skiljes genom lottning, när så
erfordras.

Finnas i grundlag eller författning,
som i § 78 sägs, särskilda bestämmelser
meddelade om val, varom i detta
mom. är fråga, skall vad i nästföregående
stycke stadgas icke äga tilllämpning.

§ 78.

Riksdagen har att fastställa de föreskrifter
om riksdagsarbetets bedrivande,
ordningen hos kamrarna och
utskotten samt inom riksdagen förekommande
val ävensom de övriga bestämmelser
som anses nödiga till
iakttagande jämte grundlagarna
(riksdagsstadga). Vardera kammaren
äger fastställa föreskrifter i ämne,
som angår kammaren enskilt (ordningsstadga).
Ej må något i dessa
stadgor införas, som mot grundlag eller
annan gällande lag strider.

§ 80. § 80.

I mål-----—----ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet av Uppsättandet och expedierandet av
andra för bägge kamrarna gemen- andra för bägge kamrarna gemensamma
skrivelser besörjes genom ett samma skrivelser besörjes genom ett
särskilt riksdagens kansli under inse- särskilt riksdagens kansli under inseende
av två inom första och två inom ende av två inom första och två inom
andra kammaren därtill utsedda le- andra kammaren därtill utsedda ledamöter.
damöter (kanslideputerade).

Ej må-----------av talmännen.

Övergångsstadgandc. Intill början av nästa års lagtima riksdag skola § 36
mom. 1—3, § 38 mom. 2, §§ 39—43, § 59 andra stycket och § 63 bibehålla
sin nuvarande lydelse.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter,
som för riksdagsgöromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten
anses nödiga till iakttagande jämte
grundlagarna och den i 36 § 5 mom.
omförmälda stadga, äger riksdagen
eller i ämne, som angår kammare enskilt,
denna kammare att fastställa.
Ej må något däri införas, som mot
grundlag eller annan gällande lag
strider.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om revision
av riksdagens arbetsformer in. m. samt anför följande.

De förslag, om vilkas framläggande för riksdagen jag avser att hemställa,
grunda sig på ett av särskilda sakkunniga1 avgivet betänkande med
förslag angående riksdagens arbetsformer och därmed sammanhängande
frågor (SOU 1947:79).

1 yttrande till statsrådsprotokollet den 11 oktober 1946 i samband med
tillkallandet av de sakkunniga erinrade jag om hur de senaste årtiondenas
reformarbete på skilda områden och den starka ökningen av statsmakternas
uppgifter i övrigt medfört en allt större arbetsbörda för riksdagen och
om hur hävdvunna former för riksdagens verksamhet därvid visat sig ur
flera synpunkter otillfredsställande. Särskilt hade som en olägenhet anförts
att riksdagstiden efter hand förlängts och att riksdagens arbete kommit
att delvis förläggas under en tid av året, som för vissa riksdagsmän
varit särskilt olämplig. Vidare hade framhållits att riksdagen, till men för
ärendenas sakliga behandling, nödgats starkt forcera sitt arbete vid slutet
av sessionerna.

Jag erinrade om de förslag att rationalisera riksdagsarbetet, som undei
senare år framkommit, samt redogjorde särskilt för det reformpiogram som
framlagts av konstitutionsutskottet vid 1943 års riksdag i dess memorial
nr 16 ävensom för den utredning (»1943 års utredning», SOU 1944: 8) som
inom justitiedepartementet verkställts i anledning av en av nämnda memorial
föranledd riksdagsskrivelse (nr 516/1943).

Den utredning på vars förslag förevarande proposition bygger har foranletts
av en skrivelse av 1946 års riksdag (nr 457) med hemställan om
skyndsam utredning av frågan om revision av riksdagens arbetsformer. Vissa
synpunkter på reformarbetet hade framlagts av konstitutionsutskottet i det
utlåtande (nr 20) vartill i riksdagsskrivelsen hänvisades.

1 Landshövdingen Thorwald Bergquist, ordf., ledamoten av riksdagens första kammare Ivar
Persson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare Harald Hallen, Elis Hastad, Gustat
Nilsson och Knut Senander.

Kungl. Ma[:ts proposition nr 244.

De sakkunniga ha i första hand ansett sig böra uppta frågan huruvida
riksdagens arbetsbörda kan minskas genom delegation till Kungl. Maj.t
eller genom ändring av nuvarande praxis i fråga om riksdagens deltagande
i Konungens ekonomiska lagstiftning. Denna fråga har ägnats en ingående
granskning med hänsyn till att en avsevärd avlastning från riksdagen genom
dylik delegation skulle kunna inverka på hur riksdagens arbetsproblem
borde lösas. Sedan de sakkunniga vid sin undersökning av delegationsmöjligheterna
i stort sett kommit till negativt resultat, ha de upptagit övriga
frågor till behandling, främst den om riksdagens sessionstid. I visst
samband härmed stå de förslag de sakkunniga framlagt rörande riksdagsarbetets
planläggning och organisation. Mera fristående i förhållande till
övriga förslag äro de som beröra riksdagsarvodena och riksdagsmännens
pensioner.

De sakkunniga ha framlagt förslag till erforderliga ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen. I en särskild riksdagsstadga, avsedd att gemensamt
antagas av kamrarna, föreslås skola införas bestämmelser, motsvarande
de nuvarande reglementariska föreskrifterna för riksdagen, stadgorna
om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar och om val
till riksdagens utskott samt vissa i riksdagsordningen nu ingående bestämmelser,
vilka till sin faktiska karaktär ansetts vara reglementariska föreskrifter.
Samtidigt föreslås vissa i nämnda stadgor ingående, principiellt
viktiga bestämmelser skola överföras till riksdagsordningen. De sakkunniga
ha därjämte framlagt utkast till ändringar i kamrarnas ordningsstadgor
samt till stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.

Jag vill i det följande behandla varje grupp av frågor för sig. Därvid
utelämnar jag emellertid frågan om arvodena och pensionerna. De sakkunnigas
förslag innebär vad angår arvodena införande av fasta årsarvoden
om 9 000 kronor för riksdagsledamöter bosatta på riksdagsorten och 12 000
kronor för övriga. Av det lägre arvodet skulle 1 800 kronor och av det högre
6 000 kronor utgöra skattefri!! belopp. Pensioneringen skulle utformas som
en obligatorisk självpensionering med en årlig pensionsavgift av 744 kronor.
Hel pension, 3 636 kronor, skulle utgå till den som vid 65 års ålder i minst
20 år varit riksdagsledamot. Vid lägre antal riksdagsår skulle reduktion
ske.

Den omläggning av arvodena från månadsarvoden till årsarvoden som
sålunda föreslås, anser jag i och för sig lämplig att genomföra. Goda skäl
torde också kunna anses föreligga för att vidtaga den måttliga höjning av
arvodena som förslaget innebär. Ehuru övriga löner och arvoden i allmänhet
reglerats i anledning av den inträdda prisstegringen, ha riksdagsarvodena
sålunda varit oförändrade sedan 1941. Emellertid torde ett definitivt
ståndpunktstagande i frågan icke böra ske innan de nu aktuella grundlagsförslagen
slutligen antagas. Eftersom den föreslagna jämkningen av pensionsreglerna
torde förutsätta en höjning av arvodena, anser jag mig ej heller
böra nu upptaga denna fråga.

Kungl. Maj ds proposition nr 244.

Delegation av vissa avgöranden till Kungl. Maj:t.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha som nämnts upptagit frågan huruvida riksdagens arbetsbörda
kan minskas genom delegation till Kungl. Maj :t eller genom
ändring av nuvarande praxis i fråga om riksdagens deltagande i Konungens
ekonomiska lagstiftning. De ha därvid ansett sig böra utesluta b e v i 11-ningsfrågorna, enär det beträffande dessa principiellt synnerligen
ömtåliga spörsmål vore särskilt svårt att dra en klar gräns mellan sådana
ärenden som skulle kunna göras till föremål för delegation och sådana som
helt borde kvarbliva under riksdagens prövning.

Beträffande lagfrågorna ha de sakkunniga — under hänvisning till
stadgandet i 87 § regeringsformen att lag skall stiftas av Konungen och
riksdagen gemensamt — anfört att någon egentlig delegation av riksdagens
beslutanderätt icke bör komma till stånd. De sakkunniga ha emellertid
förklarat sig angelägna framhålla att många detaljer, som enligt nuvarande
praxis intagas i lag, icke äro av lagkaraktär utan administrativa
bestämmelser och rena tillämpningsföreskrifter och därför böra kunna
beslutas av Kungl. Maj :t ensam utan riksdagens hörande.

De sakkunniga ha gjort förbehåll för vissa fall då riksdagens medverkan
ansetts önskvärd ehuru det rör sig om föreskrifter av administrativ art
och tillämpningsnatur. Särskilt ha nämnts lagar som röra sociala förhållanden
eller som angå kommunerna och skola tillämpas av kommunala
myndigheter. På grund av riksdagsledamöternas speciella kännedom om
dessa frågor ha fördelarna av riksdagens medverkan däri ansetts väl uppväga
de nackdelar som följt av nuvarande praxis.

I fråga om de ekonomiska avgörandena ha de sakkunniga
anfört följande rörande propositioner med anslagsäskanden.

Vi ha vid våra överväganden funnit starka skäl tala för en mindre detaljerad
prövning från riksdagens sida av olika anslagspunkter. Det nuvarande
systemet medför ett ofta synnerligen vidlyftigt redovisande varför
det ena eller det andra anslaget i olika stater behöver ändras. Å andra
sidan är det dock uppenbart att riksdagen har rätt att begära redovisning
av orsakerna till de anslagshöjningar som begäras. En bristande utförlighet
i propositionerna skulle många gånger sannolikt medföra att vederbörande
utskott på annat sätt — exempelvis genom infordrande av originalakter
och genom specialföredragningar — måste skaffa sig extra upplysningar
rörande de särskilda anslagspunkterna. En så långtgående förenkling
av anslagsäskandena att endast klumpsummor begäras, t. ex. för ett
ämbetsverks kostnader, är därför icke tillrådlig. Anslagspropositionernas,
främst statsverkspropositioncns, utformning synes oss dock vara så detaljrik
att eu avsevärd förenkling borde kunna ske utan att riksdagens finansmakt
på någon väsentlig punkt träddes för nära. Den nuvarande utförligheten
är många gånger knappast ägnad att underlätta ärendenas behandling
i riksdagen. Den torde försvåra för de enskilda riksdagsledamöter, vilka
ej i respektive utskott deltaga i ärendenas behandling, att sätta sig in
i dessa och medför sannolikt ofta en onödig belastning för Kungl. Maj:ts
kansli.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244

De sakkunniga ha velat betona att de icke önska en så långt gående
förenkling, att propositionerna på väsentliga punkter förlora i klarhet.
Mycket kunde emellertid enligt deras mening vinnas om framställningssättet
i propositionerna koncentrerades, uppställningen förenklades och
upprepningar undvekes.

Efter att ha erinrat om tidigare framställning från riksdagens sida om
förenklingar i statsverkspropositionen (skrivelse 1947 nr 351) ha de sakkunniga
framfört ytterligare följande förslag. Framställningar om nya
tjänster i lägre lönegrad än Ce 25 borde icke behöva motiveras med Så
stor utförlighet som i många fall skedde. Mindre utrymme kunde också
med fördel ägnas åt sådana ur statsverkspropositionen utbrutna punkter
som skulle bli föremål för särskilda framställningar till riksdagen. Beträffande
de oförändrade anslagsäskandena borde det räcka med ett summariskt
redovisande av föregående års anslag — där så utan olägenhet
kunde ske i tabellform —- omedelbart följt av framställningen för det kommande
budgetåret. En reform av statsverkspropositionen borde börja redan
med de framställningar, på vilka den byggde, nämligen petita från
myndigheterna. Det vore önskvärt att Kungl. Maj :ts kansli mer än hittills
uppmärksammade vikten av att de för statsverkspropositionen grundläggande
framställningarna gåves en sådan form att de underlättade arbetet
inom departementet och främjade korthet, klarhet och överskådlighet i de
anslagspropositioner som skulle tillställas riksdagen.

De sakkunniga ha lämnat en redogörelse för de fall, berörande ekonomiska
frågor, i vilka Kungl. Maj :t äger åtminstone begränsad befogenhet
att själv besluta (utgivande av kronan på grund av lagakraftvunnen dom
åvilande ersättningsskyldighet, beviljande av ersättning för förluster vållade
genom förskingring av ämbetsman, gäldande av vissa haverikostnader,
jordförsäljningar, medgivande av befrielse från ersättningsskyldighet till
kronan som domstol ålagt på grund av förlust av eller skada å egendom tillhörande
krigsmakten, medgivande av befrielse från genom revisionsanmärkning
konstaterad skyldighet att återbetala löne- eller pensionsbelopp,
som felaktigt utbetalats i strid mot bestämmelser, tillkomna under
riksdagens medverkan, tilldelande av understöd åt änkor och barn efter anställningshavare
i statens tjänst, vilka icke ha rätt till familjepension, samt
vissa lönefrågor). De sakkunniga ha därvid erinrat om att riksdagen endast
med stor återhållsamhet deiegerat beslutanderätten till Kungl. Maj :t
samt att riksdagen i flera fall, då Kungl. Maj :t gjort framställningar om
medgivanden att utan riksdagens hörande avgöra vissa frågor, antingen
begränsat fullmakten mer än Kungl. Maj :t föreslagit eller, såsom delvis
skett i fråga om lönereglementena vid 1947 års riksdag, avslagit framställningen.

De sakkunniga ha vidare anfört.

Enligt vår uppfattning är den främst under de senare åren utvecklade
praxis att till Kungl. Maj :t delegera avgöranden av i det föregående angiven
natur värdefull, då den är ägnad att underlätta arbetet både inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Kungl. Maj :ts kansli och inom riksdagen. Enligt vår mening borde det vara
möjligt att fortsätta på den inslagna vägen och utvidga Kungl. Maj :ts
självständiga beslutanderätt också till andra områden av principiellt likartad
natur och även att vidga den medgivna ramen för Kungl. Maj :ts
självständiga beslutanderätt inom de områden där en delegation från riksdagen
redan ägt rum. En utvidgning av sistnämnda slag synes oss rimlig
inte minst med hänsyn till penningvärdets försämring, vilken medför att
Kungl. Maj :ts fullmakter faktiskt krympa samman, om gällande maximibelopp
förbli oförändrade. Däremot är enligt vår mening tendensen att
bevilja fullmakter endast för en viss begränsad tid principiellt riktig, även
om vi icke äro övertygade om nödvändigheten att överlämna beslutanderätten
för endast ett år i sänder. Nackdelen av den obetydliga extra arbetsbelastning
som Kungl. Maj :t får, om med vissa mellanrum propositioner
om fullmakternas förlängning måste framläggas, uppvages val av den
ökade kontroll riksdagen därmed vinner. Den kontroll over de givna tullmakternas
användning som i övrigt kan krävas torde kunna ske pa ett
tillfredsställande sätt genom motioner, interpellationer och konstitutionsutskottets
granskning.

En ytterligare delegation borde enligt de sakkunnigas uppfattning i första
hand ifrågakomma beträffande frågor om pensioner i ömmande fall som
ej förutsetts i gällande reglementen och som ej beröras av den fullmakt
Kungl. Maj :t redan erhållit. Inom riksdagen existerade, har det anförts,
en så klart utvecklad praxis för dessa ärendens behandling att det utan
att väcka några principiella betänkligheter borde kunna uppdragas åt
Kungl. Maj :t att under följande av nämnda praxis ensam avgöra dem.
Skulle däremot en pensionsfråga uppkomma, för vilken något precedensfall
ej funnes, borde frågan första gången den förekomme underställas
riksdagen. Riksdagen komme därigenom också i fortsättningen att få avgöra
enligt vilka principer pensioner av ifrågavarande slag skulle beviljas
men lämnade åt Kungl. Maj:t att under tillämpning av dessa principer
vara beslutande organ. En viss delegation borde kunna ske också beträffande
frågor om avstående av allmänna arvsfondens rått. Den fullmakt
riksdagen borde ge Kungl. Maj :t att avgöra arvsfondsfrågorna skulle kunna
begränsas på samma sätt som hittills givna fullmakter, d. v. s. så att
Kungl. Maj :t bemyndigades avstå arvsfondens rätt med ett belopp, som i
varje särskilt falf icke finge överstiga en av riksdagen bestämd maximisumma.

I fråga om en viktig grupp av frågor — vissa lönefrågor och pi isregleringsfrågor
— ha de sakkunniga avstyrkt formell delegation, ehuru en
sådan delvis endast skulle innebära ett befästande av en de facto inträdd
utveckling. Härom ha de sakkunniga anfört.

Vi ha under våra överläggningar också behandlat vissa mycket stora anslagsfrågor,
i vilka riksdagen i flertalet fall icke förmår utöva något reellt
inflytande. De frågor vi uppmärksammat äro i första hand sådana som
röra fastställandet av allmänna lönevillkor för de kategorier av tjänstemän
vilkas löneförmåner äro föremål för förhandlingar med arbetsgivaren-staten
samt de stora prisregleringar vid vilka uppgörelse faktiskt träffats före
frågans framläggande för riksdagen. Även om riksdagen under normala
förhållanden oftast ställs inför fullbordade fakta, bör del dock icke ifråga -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

komma att den frånhänder sig sitt medinflytande i dessa frågor. I vissa fall
torde det också vid löne- och prisregleringsuppgörelser stärka regeringens
förhandlingsställning att frågan måste gå till riksdagen för slutgiltigt avgörande.

De sakkunniga ha också berört frågan om riksdagens befattning med
Konungens ekonomiska lagstiftning. De ha funnit den ut\eckling

i och för sig välgrundad. Å andra sidan ha de sakkunniga velat betona att
mindre väsentliga författningar inte nödvändigtvis borde underställas riksdagen
för dess hörande; ej heller borde smärre författningsändringar utan
någon principiell betydelse underställas riksdagen, även om den författning
som de avsåge utfärdats efter riksdagens hörande.

Sammanfattningsvis ha de sakkunniga på denna punkt anfört.

Vi rekommendera sålunda att berörda författningar och författningsändringar,
där de icke innebära egentliga ingrepp i medborgarnas frihet och
egendom, må kunna utfärdas av Kungl. Maj :t ensam även om de tidigare
utfärdats efter riksdagens hörande. Sådana ursprungligen ekonomiska och
administrativa författningar som genom delegation från Kungl. Maj :i överförts
till den gemensamma lagstiftningens område böra däremot alltjämt
förbehållas Konungens och riksdagens gemensamma beslut.

Jämväl frågan om en större rörelsefrihet för de affärsdrivande verken vid
köp och försäljning av fastigheter har berörts av de sakkunniga. Då dessa
emellertid funnit frågan redan vara uppmärksammad av statsmakterna —
bl. a. omfattas den av de direktiv som lämnats 1947 års utredning rörande
statens järnvägars ställning — ha de icke ansett sig böra närmare ingå på
densamma.

Om den verkan i fråga om riksdagens arbetsbörda den föreslagna utökningen
av delegationen kan väntas medföra ha de sakkunniga uttalat att
den icke torde kunna bli avsevärd. Vissa indirekta vinster kunde däremot
göras därigenom att arbetsbelastningen i Kungl. Maj :ts kansli minskades
genom att Kungl. Maj :t i vissa fall befriades från att utarbeta propositioner
och i andra fall kunde göra propositionerna mindre detaljerade.

Departementschefen.

Till de sakkunnigas förslag i nu berörda delar kan jag helt ansluta mig.
Visserligen torde, som de sakkunniga anfört, någon väsentlig minskning av
riksdagens arbetsbörda icke vara att vinna genom den till omfattningen
ganska blygsamma delegation från riksdagen till Kungl. Maj :t som föreslagits.
Helt utan betydelse ur nämnda synpunkt är delegationen emellertid
givetvis icke och förslaget synes desto hellre höra biträdas som reformen
icke torde medföra en ökad belastning för Kungl. Maj :ts kansli utan en
minskning även av dess arbetsbörda.

De framlagda förslagen på denna punkt är o till sin art sådana att de
icke för sitt genomförande kräva någon särskild lagstiftning. Beträffande
lagfrågorna förutsätter förslaget endast en sådan jämkning av praxis att i

Kunffl. Maj:ts proposition nr 244.

lagförslag, som underställas riksdagens prövning, icke intagas bestämmelser,
vilka sakna egentlig lagkaraktär utan mera äro att betrakta såsom
administrativa bestämmelser eller rena tillämpningsföreskrifter. Ett genomförande
av förslaget beträffande riksdagens deltagande i Konungens ekonomiska
lagstiftning är också en fråga om jämkning av praxis. Detsamma
gäller om den föreslagna förenklingen av statsverkspropositionen och övriga
anslagsproposition^

Som nämnts ha de sakkunniga också föreslagit en utvidgning av den befogenhet
Kungl. Maj :t genom särskilda av riksdagen lämnade medgivanden
äger i fråga om vissa utbetalningar och försäljningar in. in. Utvidgningen
borde enligt de sakkunniga komma till stånd genom en höjning av de maximala
belopp vilka befogenheten omfattar. Däremot ha de sakkunniga förklarat
sig anse det principiellt riktigt att fullmakterna beviljas endast för en viss
begränsad tid även om det icke vore nödvändigt att överlämna beslutanderätten
för endast ett år i sänder.

Av de i den föregående redogörelsen nämnda bemyndigandena äro de
som avse gäldande av vissa haverikostnader samt meddelande av befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan, som domstol ålagt på grund av förlust
av eller skada å egendom tillhörande krigsmakten, givna för ett budgetår
i sänder. Förslag om förlängning av dessa bemyndiganden till att gälla
jämväl för budgetåret 1948/49 ha framlagts genom propositionerna nr 103
resp. nr 46 till innevarande års riksdag. Frågan om bemyndigande för längre
period och om höjning av maximibeloppet för den ersättningsskyldighet av
angiven beskaffenhet som i varje särskilt fall må eftergivas —■ nu 5 000
kronor — torde, i den mån riksdagen icke anser sig böra redan nu tillgodose
de sakkunnigas önskemål, få upptagas i samband med att förslag härnäst
framläggas om förlängning av dessa fullmakter.

Jämväl Kungl. Maj :ts rätt att, utan riksdagens hörande i det särskilda
fallet, besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom grundar sig
på årliga bemyndiganden från riksdagens sida (senaste bemyndigande i
skrivelse nr 73/1947 i anledning av proposition nr 52/1947). Bemyndigandet
är begränsat till att avse fastigheter med taxeringsvärde av högst 25 000 kronor.
Decentraliseringsutredningen har i en den 29 november 1947 dagtecknad
promemoria framlagt förslag bl. a. om en väsentlig höjning av
denna värdegräns. Sedan remissbehandlingen av promemorian avslutats,
torde denna fråga komma att av chefen för finansdepartementet anmälas i
särskild ordning.

Beträffande riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att befria från
skyldighet att återbetala löne- eller pensionsbelopp, som utbetalats i strid
mot bestämmelser, tillkomna under riksdagens medverkan, har ingen tidsbegränsning
fastställts (riksdagens skrivelse nr 565/1946). Efterskänkt belopp
må ej överstiga 5 000. De sakkunniga ha anfört att bemyndigandet —
liksom ock bemyndigandet att medgiva befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan som av domstol ålagts på grund av förlust av eller skada å
egendom tillhörande krigsmakten — syntes betraktas som ett provisorium

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

i avvaktan på resultatet av ännu icke verkställda utredningar angående formerna
och förutsättningarna för avskrivning av kronans fordringar av olika
slag och rörande utformningen av redogöraransvaret. Frågan om en förhöjning
av värdegränsen härvidlag torde därför böra tills vidare anstå.

Likaledes torde frågorna om eu närmare reglering av rätten för Kungl.
Maj :t att gälda ersättning som kronan genom dom förpliktats utge och att
bevilja ersättning för förluster vållade genom förskingring av ämbetsman
— vilken rätt är reglerad allenast genom praxis — samt att besluta om
understöd till änkor och barn efter anställningshavare i statens tjänst, vilka
icke ha rätt till familjepension (riksdagens skrivelse nr 74/1930), böra upptagas
i särskild ordning.

De av de sakkunniga berörda lönefrågorna komma att upptagas vid årets
riksdag i samband med behandlingen av de definitiva avlöningsreglementena.

Ett formligt beslut av riksdagen synes i nu förevarande sammanhang erforderligt
beträffande de två grupper av frågor, i vilka Kungl. Maj:t nu ej
äger bestämmanderätt men där enligt de sakkunniga riksdagen borde i
viss utsträckning delegera sin beslutanderätt till Kungl. Maj :t, nämligen
vissa pensionsfrågor samt avstående av allmänna arvsfondens rätt till arv.
I anslutning till de sakkunnigas förslag i dessa delar torde Kungl. Maj :t
böra erhålla bemyndigande att besluta rörande beviljande av pension i fall,
där frågan härom hittills plägat genom proposition underställas riksdagens
prövning. I vissa fall bör dock alltjämt pensionsfrågan avgöras under riksdagens
medverkan. Så synes böra ske, därest beviljandet av pension innefattar
ståndpunktstagande av större principiell betydelse. Sålunda bör exempelvis
fråga om beredande av pension åt befattningshavare, tillhörande personalkategori,
som hittills icke ansetts böra komma i åtnjutande av pension,
regelmässigt underställas riksdagen. Detsamma hör även gälla i fråga om
andra avgöranden, vilka kunna innebära avvikelse från de huvudprinciper,
vilka hittills tillämpats av Kungl. Maj :t och riksdagen vid bedömande av
huruvida pension bör ifrågakomma. Frågor om beviljande av s. k. hederspensioner
torde alltjämt böra prövas av riksdagen. I det stora flertalet av de
pensionsärenden, som efter nu angiven avgränsning skulle ankomma på
Kungl. Maj :ts slutliga prövning, torde ledning vid avgörandet kunna erhållas
av den praxis, som genom Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare beslut
finnes utbildad beträffande principerna vid bedömningen av pensionsfrågorna.
I betraktande av den mångfald av faktorer — såväl i avseende å organisatoriska
förhållanden som beträffande personliga omständigheter i det
individuella fallet — vartill hänsyn är att taga vid ett pensionsärendes avgörande,
torde emellertid även dessa ärenden, som sålunda framdeles icke
skulle underställas riksdagen, understundom komma att inrymma spörsmål,
till vilka ståndpunkt måste tagas efter bedömande av föreliggande omstänligheter
utan direkt ledning av dylik praxis. Även såvitt angår avvägningen
av storleken av pensionsförmånerna torde det vara erforderligt att —• därest
det praktiska syftet med här avsedda anordning skall kunna uppnås —

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Kungl. Maj :ts bemyndigande får innefatta befogenhet till avgöranden, vilka
kunna vara av i viss mån principiell innebörd. Härvid förutsättes dock, att
pensionsavvägningen sker i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
normer, som innefattas i Kungl. Maj :ts och riksdagens tidigare beslut
i hithörande frågor.

Med ledning av antalet av de under de senaste åren meddelade riksdagsbesluten
i pensionsfrågor och storleken av de genom dessa beslut beviljade
pensionerna torde bemyndigandet för Kungl. Maj :t böra avse rätt att för det
ifrågavarande ändamålet disponera ett årligt belopp av 100 000 kronor, bortsett
från rörliga tilläggsförmåner. Den föreslagna anordningen synes böra
genomföras samtidigt med omläggningen av riksdagens arbetsformer.

Vad slutligen angår frågan om medgivande för Kungl. Maj :t att avstå
arv som tillfallit allmänna arvsfonden må erinras om stadgandet i 5 kap.
3 § lagen om arv att sådant arv må, där det med hänsyn till omständigheterna
får anses billigt, av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke helt eller
delvis avstås till arvlåtarens skyldeman eller annan, som stått arvlåtaren
nära. Hinder torde icke kunna anses föreligga att Kungl. Maj :t erhåller generellt
bemyndigande att besluta i dylika frågor. En sådan anordning synes
vara ändamålsenlig och böra tillstyrkas. Medgivandet synes böra avse belopp,
i varje särskilt fall ej överstigande 10 000 kronor, och torde lämpligen
böra lämnas för en tid av 5 år. Även vid utnyttjandet av denna befogenhet
förutsättes Kungl. Maj :t komma att förfara i huvudsaklig överensstämmelse
med de principer som hittills blivit följda vid avgörandet av dylika ärenden.

Sessionstiden och därmed sammanhängande frågor.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha redogjort för de tre huvudalternativ som under de senaste
årens debatt om riksdagens arbetsformer framförts i fråga om sessionstidens
förläggning under året. Dessa äro:

1) ett grundlagsfästande av den under krigsåren praktiserade uppdel
ningen av riksdagens arbetstid i en var- och en höstsession,

2) tillbakaflyttning av tidpunkten för riksdagens början till den 1 december
eller tidigare; samt

3) endast vårsession med oförändrad tidpunkt för riksdagens början.

De sakkunnigas majoritet har stannat för alternativ 1). Till motivering

härav har anförts.

Vid vårt ställningstagande till de alternativ som framkommit under debatten
om sessionstidens förläggning ha vi av samma skal som 1943 års
utredning1 icke ansett en tillbakaflyttning av riksdagens början till en tidpunkt
före den 1 december vara tillrådlig. Inte hel er 1 december-alternativet
medför enligt vår mening så väsentliga fördelar att det bor genomföras.
Vi äro visserligen av den uppfattningen att det ur manga synpunk -

1 D. v. s. att cn omläggning av budgetåret skulle bli erforderlig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

ter skulle vara till fördel för riksdagens arbete, om avlämnandet av delar
av dess arbetsmaterial, remisser in. in. kunde äga rum på ett sådant sätt
att arbetet med full kraft skulle kunna sättas igång redan vid kalenderårets
början. Som påvisats av 1943 års utredning är en sådan ordning
tekniskt möjlig att genomföra; statsverkspropositionen kan nämligen med
nuvarande förläggning av budgetåret bli färdig till den 1 december. Enligt
vår uppfattning tala dock flera vägande skäl mot en sådan förläggning
av sessionstiden. Tvånget att behöva ha statsverkspropositionen färdig minst
en månad tidigare än vad nu är fallet måste bli synnerligen betungande för
både ämbetsverk och departement. Härtill kommer att den vinst av tre
veckor som skulle göras vid sessionens början är för liten för att möjliggöra
för riksdagen att avsluta sitt arbete så tidigt på försommaren som vi'' anse
önskvärt. Inte heller torde 1 december-alternativet ge tillräckliga garantier
för att en höstsession under månaderna före den 1 december skall kunna
undvikas.

Men da \i, sasom vi redan haft anledning att understryka, icke anse en
betydande förkortning av riksdagens sammanlagda sessionstid vara möjlig,
ha vi icke heller kunnat ansluta oss till den föregående utredningens uppfattning
att riksdagsarbetet normalt skulle kunna medhinnas på fem månader.
1943 års utredning fann vid en undersökning av bl. a. kamrarnas arbetstid
att sammanträdestiden sedan början av 1930-talet avsevärt förkortats.
Utredningen framhöll visserligen att det icke vore möjligt att uteslutande
med hjälp av statistik åstadkomma en verklighetstrogen uppskattning
av riksdagens arbetsbörda. Åtskilliga andra faktorer av stor betydelse
maste också medräknas vid en bedömning därav. Trots dessa reservationer
ansåg sig utredningen dock kunna fastslå att riksdagsarbetets försening
icke vore framtvungen av arbetsmaterialets tillväxt.

Vi ha för de sista riksdagarna företagit en undersökning liknande den
som verkställdes av 1943 års utredning och ha därvid funnit att kamrarnas
sammanträdestid under de sista åren åter ökat. Vilket bevisvärde man än
vill tillmäta undersökningar över kamrarnas sammanträdestid m. in. synes
det oss högst osannolikt att riksdagens sessionstid skall kunna begränsas
till fem månader årligen, i all synnerhet som den sedan 1931 aldrig avslutats
före den 15 juni. Vi äro emellertid än mindre än 1943 års utredning
benägna att tillmäta dylika statistiska undersökningar någon utslagsgivande
betydelse som bevis för riksdagens relativa arbetsbelastning. Vi se i sessionernas
varierande sammanlagda sammanträdestid snarare ett yttre tecken
på den omständigheten att partimotsättningarna i kamrarna växla i
styrka än ett bevis för att riksdagens arbetsbörda undergår väsentliga förändringar.

Samtidigt som vi salunda icke anse det möjligt att med den arbetsbelastning
riksdagen numera erhållit genomföra en kraftig och bestående förkortning
av dess sessionstid, äro vi angelägna att framhålla att vi icke heller
tro att en alltför långt driven arbetsteknisk rationalisering skulle underlätta
för riksdagen att fylla sin plats i statslivet som en demokratisk folki
epresentation. Det politiska arbetet låter sig icke utan nackdel insnöras i
ett på grundval av omsorgsfulla arbetsstudier snävt tillmätt tidsschema.
Härtill kommer vidare att det med hänsyn till statsverksamhetens ökade
omfattning och betydelse på alla områden av samhällslivet är önskvärt att
regeringen även under det senare halvåret regelmässigt får möilighet att
hålla kontakt med riksdagen.

Slutligen vilja vi likväl framhalla att vi icke helt utesluta möjligheten
att riksdagsarbetet under mycket gynnsamma omständigheter skall kunna
avslutas inom den tid som förutsattes av 1943 års utredning. Men vi äro

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

icke beredda att framlägga ett förslag, vars framgångsrika förverkligande
kräver gynnsammare yttre förutsättningar än som enligt vår uppfattning
kunna väntas bli regel/Vi föreslå därför att sessionstiden organiseras på ett
sådant sätt att riksdagen, då så blir möjligt, kan åtskiljas redan så tidigt
som 1943 års utredning ansåg normalt borde kunna ske, men som samtidigt
«ör det möjligt att med minsta möjliga olägenheter både för riksdagens ledamöter
och för Kungl. Maj :ts kansli hålla riksdagen samlad i sammanlagt sex
till sju månader årligen.

Som resultat av våra överväganden ha vi därför kommit till slutsatsen att
en uppdelning av riksdagen i en vår- och en höstsession i fortsättningen
bör betraktas såsom normal. Vi anse nämligen att det, om höstsessionen
icke göres till en normal institution, är stor fara att riksdagen, i förhoppning
att slippa sammanträda på hösten, drar ut sitt arbete efter midsommar
utan att därmed vinna betryggande garantier för att den inte skall
behöva återsamlas till en höstsession.

Om förslagets närmare utformning ha de sakkunniga anfört.

Vårsessionen bör enligt vår mening såsom nu börja i januari men ovillkorligen
avslutas senast" den 31 maj. Kamrarna böra dock få rätt att utan
avbrott fortsätta förhandlingarna etter kl. 24 den 31 maj, intill dess att de
på föredragningslistan upptagna ärendena behandlats. En bestämmelse härom
föreslås införd i 3 § riksdagsstadgan. Från och med den 1 juni till och
med den 15 oktober skall riksdagen ha ferier. Dessa ferier böra grundlagsfästas
i 2 § riksdagsordningen. Därest riksdagen med hänsyn till från vårsessionen
kvarvarande arbetsmaterial behöver återsamlas under hösten,
skola talmännen, som i frågan förutsättas ha samrått med regeringen, besluta
om tid för höstsessionens början, vilken icke skall få äga rum förrän
tidigast den 16 oktober. Kungl. Maj :t bör dock, därest synnerligen starka
skäl föreligga, kunna kräva att talmännen skola inkalla riksdagen under
ferierna eller under annan tid, då riksdagen ej är samlad. För att stärka
riksdagens ställning bör samma rätt att påfordra att riksdagen skall sammanträda
tillkomma 65 ledamöter av första kammaren eller 100 ledamöter
av andra kammaren. Då stadgat antal kammarledamöter önskar riksdagens
sammankallande, skola de under angivande av skälet för sin önskan anmäla
detta till kamrarnas talmän, vilka i sådant fall skola vara skyldiga
att kalla kamrarna till sammanträde. Det kan förutsättas att synnerligen
allvarliga och hastigt påkommande skäl föreligga, om Kungl. Maj :t begar
riksdagens återsamlande. Av denna anledning bör Kungl. Maj :t medges rätt
att kräva att riksdagen skall kallas att sammanträda redan dagen etter det
begäran om riksdagsinkallelse framställts. Motsvarande rätt synes däremot
icke behöva tilldelas det stadgade antalet kammarledamöter, som dock bora
kunna fordra att riksdagskallelse utfärdas till senast tjugonde dagen efter
det talmännen erhållit del av deras begäran.

Höstsessionen bör enligt de sakkunnigas framställning betraktas som en
normal institution men dock icke behöva tillgripas om riksdagen hinner
före den 1 juni behandla alla framlagda ärenden. Förslaget innebär att nya
propositioner ej annat än i undantagsfall böra fa framläggas under höstsessionen.
1 princip skola alla beslut som påverka budgetiegleiingen vid
det löpande årets budgetårsskifte vara färdigbehandlade före vårsessionens
slut. Till behandling vid höstsessionen komma alltså att föreligga väsentligen
lagfrågor och frågor av principiell natur, som skjutits från vårsessio •$

Iiihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 2ii

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

nen. Höstsessionen skulle ej nödvändigtvis behöva börja den 16 oktober; regeln
om ferier skulle innebära att den normalt ej finge börja före den 16
oktober. Skulle talmannen efter samråd med regeringen finna att riksdagen
icke behövde inkallas förrän vid en senare tidpunkt, skulle naturligtvis
ingen kallelse utfärdas förrän till nämnda tidpunkt.

Om riksdagsarbetet under höstsessionen ha de sakkunniga vidare anfört.

Utskottssysselsättningen under höstsessionen kommer sannolikt att i
minst lika hög grad som varit fallet under de senaste årens höstriksdagar
bli ojämn. Då emellertid olika utskott kunna beräknas få huvudarbetsbördan
vid olika höstsessioner, torde en viss utjämning komma att ske, varigenom
på lång sikt arbetsbördan kan bli tämligen likartad för flertalet utskottssysselsatta
riksdagsmän. Vi ha emellertid ansett att det vore förbundet
med avsevärda olägenheter, om hela riksdagen skulle behöva hållas
samlad under hela höstsessionen, trots att blott en del av riksdagsledamöterna
kunna erhålla full sysselsättning. Därför anse vi att höstsessionens
arbete bör organiseras på ett sådant sätt att endast de som beredas sysselsättning
behöva vara närvarande under hela sessionen. Så skulle kunna ske,
om då riksdagen samlades till höstsession kammarsammanträden ägde rum
under någon vecka, varvid det nya arbetsmaterial som trots spärregler
måste föreläggas framlades, motioner avlämnades, utskottsremisser ägde
rum, interpellationer framställdes in. m. Därefter skulle de riksdagsmän
vilka ej äro sysselsatta med utskottsarbete, partiuppdrag m. in. kunna lämna
riksdagsorten och ej behöva återkomma förrän mot slutet av sessionen,
då kammar sammanträden skulle äga rum i två till tre veckor. Vid dessa
sammanträden skulle utskottens utlåtanden behandlas, beslut fattas, interpellationer
besvaras in. in. Det sålunda skisserade schemat utesluter naturligtvis
inte att talmännen vid behov också under den tid då i princip blott
utskotten äro sysselsatta skola kunna utlysa kammarsammanträden för behandling
av brådskande frågor, aktuella interpellationer och dylika ärenden.

Med den föreslagna omläggningen blir det enligt de sakkunnigas mening
ej längre nödvändigt att bibehålla den urtima riksdagen. För att riksdagen
skall såsom lagtima kunna sammanträda när som helst under hela
året ha de sakkunniga föreslagit införande av en bestämmelse att riksdagen
formellt skall avslutas först dagen före följande riksdags början.
Denna förändring kräver en omläggning av riksdagsledamöternas mandattid.
Valen föreslås sålunda skola gälla fr. o. in. dagen för den årliga riksdagens
början året efter det under vilket valet skett till och med dagen för
avslutandet av den sista riksdagen i valperioden. Avskaffandet av urtimainstitutionen
skulle medföra att uttrycket lagtima riksdag icke längre finge
någon funktion att fylla. Det föreslås därför ersatt med enbart riksdagen.

Beträffande förslaget rörande sessionstiden har reservation anförts av
herr Hastad, vilken därvid i huvudsak anfört.

Den nuvarande ordningen med en över midsommar utdragen huvudsession
och därjämte en eventuell höstsession måste betecknas som otillfredsställande.
Med en lösning efter majoritetslinjen måste emellertid följa att
många riksdagsledamöter finge allt svårare att bibehålla eller sköta sitt
»civila» arbete. Åtskilliga kunde hindras att mottaga val till riksdagen. Ett
ytterligare steg toges hän mot yrkespolitikens utbredning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Framför allt två invändningar kunde framställas mot sakkunnigmajoritetens
förslag. För det första måste varje sådan uppdelning av sessionstiden,
som förläde de båda sessionerna till olika budgetår, vara mindre rationell.
För det andra torde det även enligt majoritetens förslag bli oundvikligt
att arbetet under höstsessionen komme att bli mycket ojämnt fördelat
på utskotten.

Reservanten har framhållit, att även ett par speciella anmärkningar
kunde riktas mot den föreslagna sessionsindelningen, samt har därom anfört.

Sålunda skulle maj oritetsförslaget antingen leda till att riksdagen vart
fjärde år, då ordinarie andrakammarval äga rum, skulle normalt sammanträda
efter dessa val, trots att kammaren då kunnat få en annan politisk
majoritet, eller också måste höstriksdagarna dessa år inställas och allt arbete
pressas in i den fyra och en halv månader korta vårsessionen, trots att all
erfarenhet givit vid handen att särskilt motionärer men ofta även regeringen
just riksdagen före ett val lagt den största aktivitet i dagen. Oavsett eventualiteten
av avgörande förändringar i kamrarnas politiska sammansättning
måste det vara oformligt att den »gamla» riksdagen flera månader efter
valen skall vara i full funktion och träffa beslut, som kunna vara av allra
största betydelse för landet och medborgarna. Oformligheten i att hålla
höstriksdag under valår blir så mycket större, som spekulationer i partiförskjutningar
säkerligen komma att fresta till många krav på uppskov av
frågor till höstriksdagen. Riktigare måste vara att söka jämka tiden för
riksdagens början så mycket, att riksdagsarbetet normalt kan fullgöras utan
sessionsavbrott före sommaren. I samband därmed skulle även mandatperioden
utlöpa redan före valårets slut. Därigenom skulle de angivna svårigheterna
undvikas.

Reservanten har förklarat sig med hänsyn till det anförda icke kunna
frångå uppfattningen att riksdagsarbetet bör ta sin början den 1 december
och att strävandena böra inriktas på att normalt få arbetet slutfört till omkring
den 1 juni. Endast i den mån förhållandena göra det nödvändigt borde
höstriksdag inkallas, och därvid borde utskottsarbetet i största möjliga utsträckning
i enlighet med de sakkunnigas förslag anordnas på så sätt, att
de riksdagsmän, som icke engagerades i utskottsarbete, ej mer än behövligt
hindrades i sitt förvärvsarbete. För att befinna sig ständigt i reserv borde
riksdagen dock icke avslutas på våren utan förpuppas till tiden före nästföljande
riksdags början.

Som skäl för decemberalternativet har reservanten vidare anfört.

Såsom redan 1943 års utredning påvisat stöter det inte på några bestämda
hinder att få statsverkspropositionen färdig till början av december,
helst som en tidigare avslutning av riksdagen på våren skulle medföra en
avsevärd lättnad under sommaren för Kungl. Maj :ts kansli vid expedierandet
av riksdagens beslut. Under december månad skulle riksdagen konstituera
sig; remissdebatten skulle då äga rum; »motionsfloden» skulle också
medhinnas, och dessutom skulle utskotten före jul fatta beslut om behövliga
remisser, vilka på så vis skulle kunna besvaras mycket snabbare än
hittills. Riksdagen vore färdig alt vid ledamöternas återkomst i januari omedelbart
ta itu med arbetet, och materialet skulle redan fr. o. in. slutet av
januari kunna matas fram till kamrarna i jämn ström. Förutsättningen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

att detta skall kunna ske är dock ovillkorligen, att Kungl. Maj :t redan från
början framlägger propositioner, så att en del utskott inte behöva vänta
på ett arbetsmaterial, vilket genom anhopning senare blir utskottet övermäktigt.
Genom att normalt befrias från en höstriksdag i den av de sakkunnigas
majoritet tänkta meningen beredes Kungl. Maj :t också tillfälle
att under sommaren och hösten i lugn och ro förbereda propositionerna till
den kommande riksdagen. Och genom att rationellt utnyttja den ökade tid
för sammanträden, som utskotten enligt de sakkunnigas veckoprogram
skulle få, genom utskottsorganisationens utvidgning och genom en effektiv
planering av arbetet från talmanskonferensens sida torde så mycken tid
stå att vinna, som normalt bör göra det möjligt för riksdagen att fullgöra
sina uppgifter under sex månaders tid, utan att ärendenas behandling därför
skall behöva forceras till förfång för saklighet och grundlighet.

De sakkunniga framhålla, att det för den planerade sessionsindelningen
blir av avgörande betydelse att de propositioner som måste behandlas under
vårsessionen avlämnas så tidigt som möjligt under riksdagen. För riksdagsarbetets
jämna fördelning är det, framhålles det, icke tillräckligt att den
stadgade propositionstiden hålles. Det är också av vikt att de framställningar
som ej avlämnas vid riksdagens början fördelas så jämnt som
möjligt under propositionstiden.

Efter en redogörelse för propositionsavlämnandet under de tio senaste
riksdagarna ha de sakkunniga anfört.

Enligt vår mening borde en viss förlängning av propositionstiden vara
ägnad att underlätta för Kungl. Maj :t att verkligen hålla den. Om propositionstiden
får en sådan längd att den i normala fall kan iakttagas, är det
också sannolikt att den kommer att bli bättre respekterad än hittills. Då
vi föreslå en förlängning, förutsätta vi att Kungl. Maj :t icke kommer att
utnyttja den till att koncentrera huvuddelen av sina framställningar till
dess senare del, än mindre till dess allra sista dagar. För den händelse så
skulle ske, får riksdagen i det av oss föreslagna uppskovsinstitutet, som
skall kunna användas också beträffande propositioner avlämnade inom den
stadgade tiden, ett medel att avvärja de för riksdagsarbetet skadliga verkningarna
av att propositionerna komma störtvis vid propositionstidens slut.

Med hänsyn till att vårsessionen enligt förslaget ovillkorligen skall vara
avslutad före den 1 juni och till att budgetregleringen vid denna tidpunkt
måste vara färdig ha de sakkunniga icke ansett sig kunna föreslå samma
förlängning av propositionstiden för framställningar som avse statens inkomster
och utgifter för det följande budgetåret — budgetpropositioner —•
som för övriga propositioner.

För närvarande gäller enligt 54 § riksdagsordningen att propositionerna
böra vid lagtima riksdag avlämnas inom 60 dagar från dess öppnande. Proposition
må ej avlåtas senare utan så är att Konungen finner någon under
riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med
framställningen — d. v. s. dess framläggande först under senare riksdag —
lända riket till men.

Nu föreslås för budgetpropositioner en propositionstid av 70 dagar. Dylika
propositioner skola med undantag av proposition angående riksstatens slut -

Kungl. Alaj.ts proposition nr 244.

liga reglering icke få avlämnas senare, därest Konungen icke prövar uppskov
med framställning lända riket till allvarligt men. För övriga propositioner
föreslås propositionstiden till 90 dagar. För dem bibehålies formuleringen
att de böra avlämnas inom den angivna tiden; undantagsregeln föreslås
utformad så att tiden skall kunna överskridas om Konungen prövar
uppskov med framställningen lända riket till men eller eljest finner synnerliga
skäl för dess avlåtande.

Förslaget innebär att ny propositionstid icke börjar löpa vid början av
höstsession eller annan extra session.

Eftersom motionerna, trots sitt stora antal, spela en mindre roll än propositionerna
för riksdagens arbetsbelastning, ha de sakkunniga vid sina
överläggningar om motionstiden ansett sig i viss män kunna anlägga
andra synpunkter än dem som varit vägledande vid prövningen av
frågan om propositionstiden. De sakkunniga ha härvid anfört.

Erfarenheten har givit vid handen att den nuvarande motionstiden vid
riksdagens början, tolv dagar, är väl kort med hänsyn dels till att många
motioner icke kunna avfattas förrän efter ett studium av trontalet och
statsverkspropositionen och dels till att under riksdagens första dagar
många andra uppgifter omöjliggöra för riksdagens ledamöter att ägna motionsarbetet
den omsorg som kunde vara önskvärd. För att i någon man
undanröja dessa olägenheter föreslå vi därför att motionstiden förlanges
till femton dagar. Då enligt vår mening den från tio till tjugo dagar förlängda
motionstid, som kammare med hänsyn till infallande helg eller till
ärendets synnerliga omfattning kan bevilja för motion, som föranleds av
efter riksdagens öppnande avlåten proposition, är längre än nödvändigt,
föreslå vi dessutom att motionstiden för följ dmotioner icke skall kunna forlängas
med mer än fem dagar. Normalt skulle alltså sådana motioner, liksom
hittills varit fallet, framställas inom tio dagar. I angivna undantagsfall
skulle denna tid av kammare kunna förlängas till femton dagar i stallet för
till tjugo. Därmed skulle också vinnas en förenkling av reglerna om motionstiden
så tillvida att denna tid i regel icke skulle komma att överskrida
femton dagar. Det enda undantaget från denna regel kommer enligt vårt förslag
att inträffa, då propositions behandling uppskjutes från vår- till höstsession.
I sådant fall skall för följ dmotioner utöver den ordinarie motionstiden
eu andra motionstid medgivas över riksdagens ferier.

I samband härmed ha de sakkunniga berört frågan om väckande av in otioner
i anledning av till utskott — i regel bankoutskottet —
från riksdagens verk ingivna framställningar, vilka
påkalla riksdagens beslut. För att praktiskt möjliggöra att sådana motioner
väckas föreslå de sakkunniga att framställningar av angiven art skola av
talmannen anmälas vid kammarplenum. Det föreslås skola åligga utskott
att för anmälan i kamrarna till talmännen meddela sådana framställningar.
De skola uppföras på föredragningslistan för den dag då de anmälas i kamrarna,
så att de bli kända av kammarledamöterna. Motion med anledning
av sålunda anmäld framställning föreslås skola få avlämnas i samma ordning
som motion i anledning av proposition. Motionstiden skall löpa från
den dag då framställningen till utskottet anmäles i kammaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

I fråga om motionstiden föreligger en reservation av herr Senander, som
ansett att motionstiden för följ dmotioner alltfort bör kunna förlängas med
10 dagar och ej allenast, som enligt majoritetens förslag, med 5.

En av kärnpunkterna i sakkunnigförslaget utgöres av uppskov sinstitötet.
De sakkunniga ha förklarat sig i detta se ett nödvändigt
maktmedel i riksdagens hand för att förmå regeringen att respektera de
stadgade propositionstiderna och därmed även för att garantera en jämn
fördelning av arbetsbelastningen under riksdagen. Med hänsyn till riksdagsarbetets
uppdelning på två sessioner får uppskovsinstitutet också en
annan uppgift, nämligen att göra det möjligt för riksdagen att vid behov
reglera arbetsfördelningen mellan de båda sessionerna på ett för riksdagsarbetets
rationella bedrivande lämpligt sätt.

Uppskovsinstitutet föreslås utformat på i huvudsak följande sätt.

Uppskov skall kunna beslutas beträffande alla propositioner och motioner,
som ej beröra riksstaten. I fråga om propositionerna skall detta gälla
vare sig dessa avlämnats inom föreskriven propositionstid eller ej. Fråga
om uppskov skall avgöras genom sammanstämmande beslut av båda kamrarna.
Sådan fråga skall kunna väckas antingen genom förslag av vederbörande
utskott, som i uppskovsfrågan dessförinnan skall ha inhämtat talmanskonferensens
mening, eller, därest uppskovsyrkande ej framförts av
utskottet, i kamrarna. Uppskovsyrkande, som framlägges av utskott, skall
göras skyndsammast möjligt. De sakkunniga ha uttalat som sin mening att
det i regel bör vara möjligt för utskott att framlägga uppskovsförslag inom
en vecka efter utskottsremissen. Under alla omständigheter, har det anförts,
måste det åligga utskott att anmäla de frågor det önskar uppskjutna
till följande session eller riksdag i så god tid att uppskovsbesluten under
vårsessionen hinna fattas före feriernas början den 1 juni och under höstsessionen
senast vid kamrarnas sista sammanträde.

Uppskov föreslås skola kunna beslutas antingen från vår- till höstsession
eller från en riksdag till den närmast följande. Behandlingen av ärende, som
gjorts till föremål för uppskovsbeslut, skall sålunda icke få uppskjutas längre
än till riksdagen närmast efter den då uppskovsbeslutet fattats. En fråga,
som ett år uppskjulits till följande års riksdag, skall alltså icke vid denna
riksdag få uppskjutas ännu ett ar. Däremot hålles möjligheten öppen att
vid en höstsession besluta att till följande års riksdag uppskjuta behandlingen
av en fråga som uppskjutits till hösten från närmast föregående vårsession
och att vid vårsession besluta om ytterligare uppskov till efter feriernas
slut med en från föregående riksdag uppskjuten frågas behandling.

Beträffande grundlagsfrågor föreslås uppskov skola kunna tillgripas endast
för den del av deras behandling vilken äger rum före det nyval till
andra kammaren som måste ske, innan förslag i sådan fråga slutligen kan
antagas. För uppskov med grundlagsfrågors behandling efter nyval skall
även framgent bestämmelsen i 64 § riksdagsordningen gälla, d. v. s. att beslut
över vilande ändringsförslag skall kunna uppskjutas till annan riks -

Kungi. Maj:ts proposition nr 244

dag (inom valperioden) än den första efter det nyval till andra kammaren
ägt rum endast under förutsättning att Konungen och bägge kamrarna därom
äro ense.

Om en proposition uppskjutes från vår- till höstsession, skall efter uppskovsbeslutet
ny motionstid löpa till höstsessionens första kammarplenum.

I detta fall komma därigenom dubbla motionstider att medges för uppskjutna
propositioner. Gäller uppskovet till följande riksdag, blir däremot
icke någon ny motionstid nödvändig, då vid den nya riksdagen motioner i
anledning av den uppskjutna propositionen kunna avgivas under den ordinarie
motionstiden vid dess början.

Uppskov skall icke kunna beslutas från den sista riksdagen i en andrakammarvalperiod
till den första i den följande. Om riksdagen upplöses och
Konungen förordnar om nya val till en av eller bägge kamrarna, skola därmed
alla uppskovsbeslut, som den upplösta riksdagen fattat, vara förfallna.

Departementschefen,

Under tioårsperioden 1938—1947 har riksdagen (dess vårsession) icke
någon gång kunnat avslutas tidigare än den 16 juni. Under de tre första
aren av perioden kunde riksdagen avslutas i juni, under övriga år ägde avslutandet
rum först under juli. Senaste datum för avslutandet, den 17 juli,
uppvisade 1947 års riksdag. Under åtta av åren förekom urtima riksdag eller
höstriksdag.

Den berörda perioden har visserligen i hög grad präglats av krigs- och
krisförhållandena. Såtillvida kan den måhända ej anses fullt representativ.
Men med den omfattning statsverksamheten numera erhållit kan man med
en ganska hög grad av sannolikhet räkna med att riksdagsarbetet för framtiden
ej skall kunna medhinnas inom den tid av omkring 4 Va månader
som står till förfogande, om riksdagen — med början som nu — skall kunna
sluta omkring den 1 juni. Detta datum torde i allmänhet anses utgöra
den gräns utöver vilken riksdagsarbetet helst ej bör utsträckas under sommaren.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår att möjligheterna att minska
riksdagens arbetsbörda genom delegation av beslutanderätten i vissa ärenden
—- främst till Kungl. Maj :t — äro synnerligen begränsade. Av större
betydelse för vinnande av koncentration i riksdagens arbete skulle säkerligen
en rationalisering av detta vara. Ett flertal beaktansvärda förslag till
rationaliseringsåtgärder ha också framlagts av de sakkunniga och jag ämnar
återkomma till dem under nästföljande avdelning. Men som de sakkunniga
framhållit låter sig det politiska arbetet icke utan nackdel insnöra
i ett på grundval av omsorgsfulla arbetsstudier snävt tillmätt tidsschema.
En mera avsevärd tidsvinst torde därför icke vara att påräkna genom
rationaliseringen.

Man torde alltså få räkna med att riksdagen i framtiden som regel måste
vara samlad under ungefär lika lång tid som under den sist förflutna tioårsperioden
eller under sex till sju månader årligen. Frågan är då hur den -

Kungj. Maj:ts proposition nr 244.

na tid lämpligast bör förläggas. Det råder enighet om att en sessionsperiod
som börjar som nu och slutar i juli är förenad med så väsentliga olägenheter
att den bör undvikas. Det återstår då två möjligheter, nämligen antingen
att låta sessionen börja tidigare — exempelvis den 1 december — eller
också att uppdela arbetet på två sessioner, en vårsession och en höstsession.
Skälen för och emot dessa båda lösningar, av vilka den förra förordats
i en av herr Håstad avgiven reservation och den senare omfattats av de sakkunnigas
majoritet, ha redovisats i det föregående.

För egen del har jag ansett mig böra följa majoritetsförslaget att i allmänhet
uppdela riksdagsarbetet på två sessioner. Därvid har jag visserligen
beaktat att det onekligen blir svårare att med riksdagsmannauppdrag förena
förvärvsverksamhet, om riksdagen skall sammanträda såväl vår som
höst och den riksdagsfria tiden i huvudsak inskränkes till omkring fyra månader
under sommaren och någon månad mot slutet av året. Härav kan
givetvis följa att riksdagsledamöterna komma att bli yrkespolitiker i större
utsträckning än nu är fallet. A andra sidan ha de skäl som tala emot decemberlinjen
mycket stor tyngd. Jag vill särskilt åberopa svårigheten att
färdigställa statsverkspropositionen tidigare än nu. För att den skall hinna
bli färdig inom sådan tid, att den kan föreläggas riksdagen den 1 december,
kräves, som 1943 års utredning påpekat, tillbakaflyttning av tiden för avgivande
i första hand av ämbetsverkens anslagsäskanden, vidare av myndigheternas
räkenskaper för sistförflutna budgetår och den på grundval av
dessa upprättade budgetredovisningen samt slutligen av riksräkenskapsverkets
inkomstberäkning för nästkommande budgetår. Följer man decemberlinjen
vinner man icke heller någon garanti att riksdagen, trots framflyttningen
av sessionens början, skall kunna avslutas i tid. Troligen skulle
riksdagsarbetet, om icke varje år så dock tämligen ofta, komma att förlängas
in i sommaren. Krav komme då att resas på en ytterligare förskjutning
av riksdagens början, exempelvis till den 1 november eller tidigare. En
sådan lösning skulle emellertid med största sannolikhet kräva en så vittutseende
åtgärd som en omläggning av det nuvarande budgetåret och därjämte
skulle man även i detta fall nödgas taga en del av hösten i anspråk.

Förslaget om uppdelning av sessionstiden kan ej bedömas isolerat. Det
står i nära samband med de sakkunnigas förslag om arbetsmaterialets
framläggande — d. v. s. huvudsakligen propositionstidens reglering —
och om införande av ett uppskovsinstitut. Tydligt är att ett tillfredsställande
resultat ej skulle vara att vinna av uppdelningen på två sessioner, om
riksdagen även under höstsessionen skulle få en mängd nytt arbetsmaterial
sig förelagt. Nya propositioner böra uppenbarligen endast i yttersta
undantagsfall få framläggas under höstsessionen. Vidare måste riksdagen
ha möjlighet att i önskvärd utsträckning jämnt fördela behandlingen av
sådana frågor som icke med hänsyn till budgetårsskiftet måste vara avgjorda
under vårsessionen. Detta maktmedel erhåller riksdagen genom den
föreslagna rätten att uppskjuta behandlingen av propositioner och motioner,

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

som ej beröra riksstaten, från vår- till höstsession eller från en riksdag till
den närmast följande.

I fråga om det närmare utformandet av reglerna om sessionstidens uppdelning
finner jag mig böra i huvudsak ansluta mig till de sakkunnigas
förslag. Även i fråga om arbetsmaterialets framläggande och uppskovsförfarandet,
i vilka avseenden förslaget i stort sett är enhälligt, anser jag
mig böra i princip biträda detsamma.

Beträffande sessionstiden ha de sakkunniga föreslagit att dennas uppdelning
i en vår- och en höstsession genomföres på det sättet att riksdagen
erhåller grundlagsfästa ferier under tiden den 1 juni—den 15 oktober.
Vårsessionen skall följaktligen sluta den 31 maj.

Dessa tidsbestämmelser synas mig väl valda. Jag vill emellertid föreslå
en viss uppmjukning av regeln om vårsessionens slutdag. Om riksdagen
vid utgången av maj månad är så långt framme med sitt arbete att detta
kan slutföras på ytterligare endast några dagar, förefaller det opraktiskt
att så ej kan få ske. Olägenheten av att riksdagsarbete pågår under några
dagar in i juni synes vara väsentligt mindre än av en fortsatt helt kort
höstsession, som icke påkallas av några nya ärenden. Jag utgår härvid
givetvis från att man i det aktuella fallet med hög grad av säkerhet kan
beräkna att allt riksdagsarbete för året skall kunna fullgöras under den
förlängda vårsessionen och att förlängningen blir helt kort. Längre än till
mitten av juni bör riksdagsarbete ej få pågå under våren, såvida icke
exceptionella förhållanden råda. Har riksdagen beslutat att ej taga ferier
i förhoppning att riksdagen skall kunna avslutas före den 16 juni och inträffa
sedermera omständigheter som kullkasta beräkningarna eller visa
sig dessa eljest icke hållbara, bör riksdagen vara oförhindrad att ändra
sitt beslut och börja ferierna tidigare under juni. Innan riksdagen fattar beslut
att ej taga ferier eller ändrar sådant beslut bör, till undvikande av en
felbedömning av arbetsläget, talmanskonferensen avgiva yttrande.

Jag vill slutligen här understryka att förslaget om sessionstiderna ej
innebär att höstsession skall vara obligatorisk. Endast om så erfordras
med hänsyn till kvarstående arbetsmaterial från vårsessionen skall höstsession
hållas. Med hänsyn till den korta arbetsperiod som står till förfogande
under våren — endast omkring 4’A kalendermånader — lär man
emellertid få räkna med att höstsession blir en tämligen normalt återkommande
företeelse, därest ej riksdagens arbetsmaterial väsentligen beskäres
eller betydande tidsvinst på annat sätt kan ernås.

De sakkunniga ha konstruerat sitt förslag på ett sätt som rent tekniskt
avviker från nu gällande ordning i väsentlig mån. Riksdagen skulle sålunda
enligt förslaget bli en i princip permanent institution. Den skulle
öppnas den 10 januari och avslutas den 9 januari påföljande år. Härigenom
bortfölle anledningen att behålla den nuvarande skillnaden mellan lagtima
och urtima riksdag, vilka beteckningar också föreslås avskaffade. Ett genomförande
av förslaget i enlighet med de sakkunnigas uppläggning skulle
även medföra att riksdagsledamöternas mandattid måste omläggas så att

K ungt. Maj.ts proposition nr 244.

\alen
jan året efter valet till och med dagen för avslutandet av den sista riksdagen
i perioden. Medan riksdagen hittills ansetts vara samlad från öppnandet
till dess den formellt avslutats, alltså även under sådan tid då den
är »förpuppad», innebär förslaget den omläggningen av terminologien att
riksdagen skall anses samlad endast under de perioder då sammanträden
pågå, alltså ej under ferier eller efter höstsessionens slut och väl ej heller
under påsklovet.

De sakkunnigas konstruktion och särskilt avskaffandet av beteckningarna
lagtima och urtima riksdag skulle nödvändiggöra jämkningar i ett stort antal
paragrafer i regeringsformen och riksdagsordningen. Jag har ansett mig
böra undersöka huruvida det icke är möjligt att nå samma reella resultat
som de sakkunniga genom ändringar vilka äro formellt mindre ingripande.
Denna undersökning har lett till att jag, utan att i sak frångå de sakkunnigas
förslag, anser mig kunna förorda följande metod för problemets lösning.

Den nuvarande åtskillnaden mellan lagtima riksdag och urtima riksdag
bibehålies, ehuru utrymmet för urtima riksdag minskas genom den lagtima
riksdagens höstsession. Riksdagen skall som nu anses samlad från öppnandet
till dess den formellt åtskilts. Den skall alltså anses samlad även under
ferierna. Riksdagen bör avslutas efter höstsessionens slut, i varje fall före
ingången av det nya året. Om man läte avslutandet anstå till senare tidpunkt,
eventuellt till omedelbart före nästföljande års lagtima riksdags öppnande,
skulle man visserligen vinna att riksdagen snabbt skulle kunna inkallas
till fortsatt lagtima möte. Fördelen med att låta den riksdag som fungerat
föregående år träda i verksamhet vore att denna är färdigorganiserad
i fråga om utskott m. m., medan en ny riksdag först måste organisera sig.
Fn sådan anordning skulle emellertid förutsätta att valperioderna räckte
över årsskiftet. Då detta ej är lika redigt som att låta perioderna följa kalenderår,
har jag ansett lämpligast att ett års lagtima riksdag icke dragés
in på det efterföljande året. Skulle behov uppkomma att sammankalla riksdagen
under de första dagarna i januari eller under tiden efter höstsessionens
slut, för den händelse den lagtima riksdagen avslutats därefter, bör
urtima riksdag tillgripas. Dylik riksdag kan som bekant sammankomma
med kort varsel. Och vad organisationen av riksdagen beträffar vill jag
påpeka att ej heller den riksdag som sammanträder den 10 januari är färdigorganiserad;
även då kunna brådskande ärenden föreligga till omedelbart
ståndpunktstagande från riksdagens sida.

De sakkunnigas förslag ger såsom av den förut lämnade redogörelsen
framgår en viss rätt åt riksdagsledamöterna att påfordra, att riksdagen sammankallas
även under ferier eller eljest å tid då riksdagen — enligt förslagets
terminologi icke är samlad. Sådan rätt skall tillkomma 65 ledamöter
av första eller 100 ledamöter av andra kammaren. För att en full motsvarighet
härtill skall föreligga, då uppdelningen i lagtima och urtima riksdag
bibehålies, vill jag föreslå att nämnda antal riksdagsledamöter ges rätt ej

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

endast att få riksdagen kallad att sammanträda under ferierna eller eljest
under tid då sammanträden icke pågå utan även att påfordra inkallande av
urtima riksdag.

I fråga om arbetsmaterialets framläggande tillstyrker jag förslaget beträffande
propositionstiden, vilket innebär att denna tid förlänges, beträffande
budgetpropositioner från 60 till 70 dagar samt för övriga propositioner
från 60 till 90 dagar samtidigt som villkoren för överskridande av tiden
vad gäller förstnämnda propositioner väsentligt skärpas. Ej heller torde
vara något att erinra mot de föreslagna jämkningarna av bestämmelserna
om motionstiden. De innebära att motionstiden förlänges från 12 till 15 dagar
samt att den möjlighet som föreligger att för särskilt fall förlänga tiden
för följdmotion till proposition begränsas så att längsta tiden blir 15 dagar
mot 20 för närvarande. Förslaget att motion i anledning av framställning
från riksdagens verk skall få avlämnas i samma ordning som motion i anledning
av proposition anser jag böra genomföras.

Vad slutligen angår uppskovs för farandet anser jag anledning icke föreligga
att frångå de sakkunnigas förslag i annan mån än som följer av de
förut av mig föreslagna modifikationerna i detta. Förslaget innebär som
tidigare nämnts väsentligen följande. Riksdagen skall kunna uppskjuta behandlingen
av alla propositioner och motioner som ej beröra riksstaten,
vad angår proposition även om den avlämnats inom propositionstiden. Fråga
om uppskov skall avgöras genom sammanstämmande beslut av båda kamrarna.
Sådan fråga skall kunna väckas antingen genom förslag av vederbörande
utskott, som i uppskovsfrågan dessförinnan skall ha inhämtat talmanskonferensens
mening, eller i kamrarna. Om begreppen lagtima och
urtima riksdag, såsom av mig föreslagits, bibehållas, bör uppskovsrätten
avse, förutom uppskov från vår- till höstsession, uppskov från en lagtima
riksdag till den följande. Någon anledning att medgiva uppskov från urtima
riksdag till den följande riksdagen torde icke föreligga. Beträffande grundlagsfrågor
skall uppskov kunna tillgripas i enlighet med vad nyss nämnts
för den tidigare delen av riksdagsbehandlingen. För uppskov med den senare
delen av grundlagsfrågors behandling — alltså behandlingen vid riksdag
efter nyval till andra kammaren — förutsättes även framgent bestämmelsen
i 64 § riksdagsordningen gälla, d. v. s. att beslut över vilande grundlagsändring
skall kunna uppskjutas till en annan riksdag (inom valperioden)
än den första efter det nyval till andra kammaren ägt rum endast under
förutsättning att Konungen och bägge kamrarna äro ense därom. Uppskov
skall icke i några slags frågor kunna beslutas från den sista lagtima riksdagen
i en andrakammarvalperiod. Om riksdagen upplöses och Konungen
förordnar om nya val till en av eller bägge kamrarna, förfalla därmed alla
uppskovsbeslut, som den upplösta riksdagen fattat.

Vad nu föreslagits i fråga om uppdelning av sessionstiden, arbetsmaterialets
framläggande och uppskovsförfarandet föranleder ändringar i eller tilllägg
till 49, 51 och 98 §§ regeringsformen samt 2, 12, 21, 28, 29, 33, 54, 55,
58, 68 och 70 §§ riksdagsordningen.

Kunql. Maj:ts proposition nr 244.

Ändringarna i 51 och 98 §§ regeringsformen ävensom i 12, 21, 28, 29, 33
och 68 — såvitt nu är i fråga — samt 70 §§ riksdagsordningen äro av formell
natur. Uttrycken »mellan riksdagar» eller »mellan riksdagarna» i 12, 21 och
70 §§ samt 28 § 2 mom. riksdagsordningen ävensom »under det lagtima
riksdag ej är församlad» i 98 § regeringsformen och 68 § riksdagsordningen
ha ersatts med »under riksdagens ferier eller eljest under tid då sammanträden
(med lagtima riksdag eller med riksdagen) icke pågå». En motsvarande
jämkning har företagits i 28 § 1 mom. och 29 § riksdagsordningen.
I 98 § regeringsformen och 68 § riksdagsordningen ges föreskrifter om
nyval av justitieombudsman och militieombudsman vid uppkommen ledighet;
»om lagtima riksdag är församlad» skall »denna samt, om så icke
är fallet, närmast därefter sammanträdande lagtima riksdag» förrätta nyval.
De citerade orden ha ersatts med att »riksdagen» skall »därefter så
snart ske kan» förrätta valet. Att valet skall förrättas av lagtima riksdag
har ansetts icke behöva uttryckligen utsägas eftersom det följer av 49 och
97 §§ regeringsformen. En liknande jämkning har skett i 33 § 3 mom.
riksdagsordningen, där föreskriften att, om ledighet under riksdag uppkommer
å talmansbefattning, nyval skall förrättas »omedelbart» ändrats
till att valet skall ske »så snart ske kan». De sakkunniga hade föreslagit
jämkningar jämväl i 72 och 88 §§ regeringsformen, där uttrycket »mellan
riksdagarna» förekommer; dessa lagrum torde emellertid kunna förbli
oförändrade.

Riksdagsarbetets planläggning och organisation.

De sakkunniga.

Under denna rubrik ha de sakkunniga framlagt en rad förslag berörande
sammanträdestider i kamrar och utskott, riksdagsarbetets ledning, arbetet
i kamrarna, kammärdebatten, interpellationer och enkla frågor, kammarbehandling
av utskottsutlåtanden, de ständiga och de tillfälliga utskotten
samt motionärers närvaro i utskott. Dessa förslag ha föranletts även av
andra skäl än rationalisering av riksdagsarbetet. Med förslaget om utökning
av ledamotsantalet i de ständiga utskotten åsyftas således bland annat att
giva ökad sysselsättning i utskottsarbete åt andra kammarens ledamöter
och förslaget beträffande replikrätten avser närmast en utvidgning av denna
rätt i syfte att göra kammardebatten mera livlig och omväxlande.

I fråga om sammanträdestider i kamrar och utskott
ha de sakkunniga anfört, att enligt deras mening allvarliga invändningar
kunna resas mot det sätt varpå den varje vecka disponibla arbetstiden utnyttjas
av riksdagen. De sakkunniga ha emellertid ej velat ansluta sig till
ett tidigare framfört förslag att utnyttja även lördagar och måndagar för
direkt riksdagsarbete. I stället ha de förordat att arbetsdagarna förlängas
genom att deras början sättes till kl. 10 i stället för som nu i regel kl. 11.
De sakkunniga ha uppgjort följande förslag till schema för en normal arbetsvecka: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Tisdag: kl. 10—13 utskottssammanträden. Bordläggningsplena kl. 14.
Återstoden av dagen reserveras för partimöten.

Onsdag: kl. 10—12.30 utskottssammanträden; kl. 14—17.30 plena. Vid
behov kvällsplena.

Torsdag: kl. 10—12.30 och 14—16 utskottsarbete. I särskilt trangande
fall bordläggningsplena kl. 16 och arbetsplena på kvällen.

Fredag: kl. 10—12.30 utskottsarbete; kl. 14—17.30 arbetsplena, om behov
därav föreligger, eljest utskottsarbete till kl. 16.

Lördag: bordläggningsplena kl. 14.

Härtill ha de sakkunniga anfört, att lördagar borde utnyttjas för arbetsplena
endast då arbetsanhopningen under riksdagens slutskede vore särskilt
stor och materialet ej hunnit avverkas vid de arbetsplena som förutsattes
äga rum onsdag e. in., onsdag och torsdag kväll och fredag e. m.;
i regel komrne därmed också önskemålet från pressens sida att arbetsplena
ej skulle förläggas till lördagar att tillgodoses. Därjämte har framhållits att
schemat naturligtvis kunde komma att sönderbrytas i vissa fall, exempelvis
då större frågor eller debatter uppkomme, vilka icke utan olägenhet
kunde anpassas efter schemat. Förutom ett effektivare utnyttjande av tiden
skulle ett genomförande av veckoschemat medföra att långa arbetsplena
i stor utsträckning kunde undvikas. Den tidigare väckta frågan om
införande av lunchraster skulle i regel lösas automatiskt, eftersom en paus
förutsattes äga rum mellan omkring kl. 12.30 och 14.

I fråga om riksdags arbetets ledning innebär förslaget att talmanskonferensen
skall erhålla en starkare ställning och intaga platsen som
ett aktivt arbetsledande organ för riksdagen. Denna ställning kan konferensen
enligt de sakkunnigas mening snarare ernå genom att utföra en målmedveten
planeringsverksamhet till riksdagsarbetets fromma än genom att
utrustas med i detalj reglementerade befogenheter. En viktig uppgift erhåller
talmanskonferensen enligt de sakkunnigas förslag genom bestämmelsen
att utskott skall få föreslå uppskov med frågas behandling endast
efter talmanskonferensens hörande. Denna bestämmelse avses ge konferensen
både möjlighet och skyldighet att under hänsynstagande till riksdagsarbetets
allmänna planering öva inflytande på uppskovsinstitutets användning.
Då talmanskonferensen avger yttrande över av utskott framställt
förslag om uppskov, bör den, ha de sakkunniga anfört, också beakta i vilken
mån ett uppskovsbeslut kan inverka på den planering av en eventuell
höstsession som bör åligga konferensen.

Förslaget innebär på denna punkt i övrigt följande. För att erhålla större
fasthet grundlagsfästes talmanskonferensen genom ett tillägg till 50 § riksdagsordningen.
I samma lagrum intages föreskrift att talmännen skola tillse
att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttas vid
riksdagsarbetets bedrivande. I 7 § riksdagsstadgan införes föreskrift att talmanskonferensen
bör sammanträda minst en gång varje kalendermånad
ävensom att konferensen skall föra protokoll över sina förhandlingar. Konferensens
förhandlingar skola, där så bedömes lämpligt, utmynna i form -

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

liga beslut beträllande de rekommendationer som konferensen anser sig
böra göra. Dessa rekommendationer skola tillställas dem de avse i form av
protokollsutdrag.

Det har förutsatts att samråd mellan å ena sidan statsministern, det enligt
46 § riksdagsordningen utsedda statsrådet och eventuellt även andra
statsrådsledamöter samt å den andra sidan talmanskonferensen skall äga
rum, då endera parten anser detta önskvärt. Någon uttrycklig föreskrift
härom ha de sakkunniga dock icke ansett vara påkallad; en sådan kontakt
mellan riksdagens arbetsledande organ och dess främste arbetsgivare har
synts smidigast och effektivast utvecklas genom en praxis, som vore obunden
av paragrafbestämmelser.

Under rubriken arbetet i kamrarna ha de sakkunniga föreslagit
några smärre reformer i förenklande syfte. De sakkunniga ha sålunda
upptagit ett äldre förslag att proposition skall kunna avlämnas direkt till
talmannen, utan debattavbrott. Även motion föreslås skola kunna lämnas
direkt till talmannen.

Vissa förenklingar ha föreslagits i fråga om sättet för val av utskott m. m.
I 75 § riksdagsordningen föreskrives nu att alla val skola ske med slutna
sedlar, öppen omröstning, varom stadgas i 60 § 2 mom. riksdagsordningen,
kan sålunda icke tillämpas vid val, som förrättas av kamrarna. Med hänsyn
till den nu belästa praxis att sådana val ske med gemensam lista är enligt
de sakkunnigas uppfattning den gällande bestämmelsen opraktisk. Valprocedurerna
äro tidsödande och fördröja i onödan riksdagsarbetet. Av denna
anledning ha de sakkunniga föreslagit att till de nuvarande bestämmelserna
fogas ett stadgande av innebörd att talmannen vid sådant val, där endast
en lista finnes, först skall framställa denna till godkännande genom acklamation.
Denna lista måste dock först ha godkänts utav de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen. Genom denna bestämmelse vinnes
en garanti för att den framlagda listan verkligen är den som partierna enats
om. De på listan upptagna skola förklaras valda, därest val med slutna sedlar
ej begäres av minst så många som motsvara det tal vilket erhålles, om
samtliga röstberättigade ledamöters antal delas med siffran för det antal
personer valet avser, ökad med 1. Begäres av angivet antal väljande att valet
skall ske med slutna sedlar, skall det verkställas enligt den nu gällande
ordningen vid kammarens följande sammanträde. Tidsfristen mellan begäran
om val med slutna sedlar och valförrättningens verkställande har
lunnits önskvärd lör att valen icke skola kunna påverkas genom kupper.

I samband härmed föreslås även att proportionell valmetod användes vid
alla sadana val som här avses med undantag för valet av de fyra ledamöter
av vardera kammaren som tillsammans med talmännen och vice talmännen
bilda talmanskonferensen. Även vissa andra ändringar föreslås i reglerna
för val inom riksdagen. Bestämmelserna om inkallande av suppleanter föreslås
skola kompletteras med tanke på de val som förrättas med gemensam
lista. Val som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän skola nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

enligt 75 § riksdagsordningen, liksom övriga av riksdagen förrättade val, ske
med slutna sedlar. Det föreslås att valen skola förrättas på detta sätt endast
om begäran därom framställes. En sådan bestämmelse innebär att nuvarande
praxis att vissa val, t. ex. av utskottsordförande, ske med acklamation
bringas i överensstämmelse med grundlagens bokstav. I de fall då särskilda
regler finnas beträffande av nämnder och valmän förrättade val skola
dessa dock alltjämt tillämpas.

Slutligen föreslås att vissa bestämmelser i stadgan om val till riksdagens
utskott och stadgan om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar
skola överföras till den nya riksdagsstadgan eller, i fråga om vissa principiellt
betydelsefulla bestämmelser såsom om absolut majoritet vid talmansval
och proportionellt valsätt vid val som förrättas av kamrarna, till riksdagsordningen
(33 § respektive 75 §).

I fråga om kammardebatten ha de sakkunniga framlagt förslag
bl. a. om begränsning av yttrandefriheten genom införande av tidsbegränsning
samt om en utvidgning av replikrätten.

De sakkunniga ha avvisat tanken på att införa regler, som möjliggöra att
tvångsvis avsluta debatter eller fatta förhandsbeslut om hur länge en debatt
i en viss fråga skall få pågå, eller att begränsa antalet tillåtna anföranden
i varje särskild fråga från en och samma ledamot. Dylika bestämmelser ha
ansetts icke vara påkallade samt dessutom måhända oförenliga med stadgandena
i 52 § riksdagsordningen om yttrandefrihet för riksdagens ledamöter.
Förslaget har därför inskränkts till införande av möjlighet att föreskriva
tidsbegränsning för anföranden. Det har anförts att om en dylik
tidsbegränsning kunde tillgripas under det senare skedet av utdragna debatter,
kunde dessa göras kortare, mera sakligt koncentrerade och livfullare.
En reform av detta slag borde enligt de sakkunnigas uppfattning kunna
bidraga till att minska den uttänjning av debatterna, den onödiga vidlyftighet
och de upprepningar som tidigare påtalats och som knappast kunde
sägas ha helt eliminerats av redan genomförda reformer. En dylik rätt
för kammare att besluta om tidsbegränsning av de särskilda anförandena
kunde enligt de sakkunnigas mening ej utsättas för samma kritik som de
förut nämnda formerna av debattrestriktioner, eftersom rätten att yttra
sig i alla frågor, varom stadgas i 52 § riksdagsordningen, kvarstode orubbad,
även om inskränkningar beslötes beträffande anförandenas längd.
Något hot mot minoriteterna skulle en bestämmelse av angiven art enligt de
sakkunnigas mening icke utgöra, eftersom den skulle drabba alla parter
lika.

För att vinna garanti för att tidsbegränsning vidtages allenast då sådan
av arbetstekniska skäl kan anses påkallad har föreslagits, att beslut om tidsbegränsning
skall kunna fattas av kammare endast på förslag av talmannen.
Det skall enligt förslaget även åligga talmannen att föreslå hur långa
anföranden som efter tidsbegränsning skola tillåtas. Vid behov skall talmannen
kunna föreslå kammaren att besluta ytterligare tidsbegränsning.

Om innebörden av förslaget ha de sakkunniga i övrigt anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Beslut om tidsbegränsning skall gälla samtliga talare, även sådana som
anmält sig före beslutets fattande. Någon skillnad mellan olika kategorier
av talare, statsråd, utskottsordförande, motionärer o. d. synes icke behöva
göras, då tidsbegränsning förutsättes i regel icke skola tillgripas annat än
då överläggning om en fråga framskridit så långt att dels alla huvudtalare
redan hunnit yttra sig och dels några nya synpunkter icke kunna väntas
framkomma. Tidsbegränsningens främsta syfte bör nämligen enligt vår mening
vara att göra det möjligt att undvika vidlyftiga upprepningar av redan
framförda synpunkter.

Beslut om tidsbegränsning föreslås skola icke få föregås av någon debatt.

I fråga om replikrätten gäller för närvarande enligt 52 § andra stycket
riksdagsordningen att ledamot, som under överläggningen i en fråga redan
yttrat sig, må på sätt kammaren särskilt föreskriver, kunna för kort genmäle
till en efterföljande talare erhålla ordet omedelbart efter denne. Kamrarnas
ordningsstadgor (12 §) föreskriva att sådant genmäle icke får överskrida
tre minuter.

För att också ledamot, som icke yttrat sig tidigare i debatten men som
utsatts för angrepp av en talare, skall kunna omedelbart bemöta sådant
angrepp ha de sakkunniga föreslagit att varje ledamot av kammaren skall
kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet för kort genmäle, som
dock ej får innefatta annat än upplysning eller rättelse i anledning av den
siste talarens anförande eller bemötande av angrepp från dennes sida. Förslaget
innebär en ändring av den av första kammaren, utan stöd av ordningsstadgans
bestämmelser, tillämpade praxis att tillåta endast en ledamot ett
kort genmäle efter närmast föregående anförande.

De sakkunniga ha i fråga om replikrättens tillämpning förordat en ändring
av nuvarande praxis att statsråd, som begär ordet samtidigt med en
ledamot, som vill ge en kort replik, erhåller företräde framför denne.
De ha avvisat tanken att också vissa andra kategorier av talare än statsråd,
t. ex. partiledare, skulle erhålla en i förhållande till övriga ledamöter
mera gynnad ställning i debatten. Emellertid ha de ansett det i vissa fall
kunna vara befogat att en talare ges möjlighet att yttra sig längre tid än
de tre minuter som äro tillåtna för en kort replik. De ha därför föreslagit
en regel i ordningsstadgorna av innehåll att talmannen i särskilda fall
skall ha rätt att, om tidsbegränsning ej beslutats, på begäran av replikberättigad
kammarledamot medge denne längre tid än tre minuter för sitt
genmäle, dock högst 10 minuter. Om kammare beslutat tidsbegränsning,
skulle kort replik aldrig få överstiga den tid som tillåtes för sålunda tidsbegränsat
anförande.

Slutligen ha de sakkunniga föreslagit ett befästande av praxis att talmannen
gör informella överenskommelser med anmälda talare om ordningen
dem emellan för att söka undvika att flera talare ur samma parti eller, då
det gäller icke-partifrågor, för samma ståndpunkt yttra sig i följd och försvaga
debattens karaktär av verkligt meningsutbyte.

I fråga om den föreslagna tidsbegränsningen har reservation var för sig
avgivits av herr Senander och herr Håstad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Herr Senander har avstyrkt förslaget på den angivna punkten under anförande
att det innebure en inskränkning av den ledamot i 52 § riksdagsordningen
tillerkända rätten att till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som komma under överläggning, och att det kunde missbrukas så
att en minoritet kunde få sin yttranderätt beskuren av andra än de i förslaget
omnämnda arbetstekniska skälen.

Herr Håstad, som i princip anslutit sig till förslaget, har ej ansett det
rimligt att låta statsråd falla under samma inskränkningsregler som kammarens
ledamöter. I anslutning till stadganden i flera länder, där regler
om tidsbegränsning införts, borde därför enligt hans mening även i Sverige
i händelse av tidsbegränsning undantag göras för ledamöter av regeringen,
som i denna sin egenskap önska taga ordet. För att statsråden emellertid
inte skola få en i jämförelse med kammarledamöterna alltför förmånlig
ställning i detta skede av debatten, borde — därest ett statsrådsinlägg då
bleve längre — talmannen äga rätt att efter sitt beprövande bevilja en med
hänsyn till omständigheterna förlängd tid åt talare, som före sitt inlägg
framställde begäran därom. En sådan tilläggsregel skulle förebygga, att
statsråd avsiktligt dröjde med sitt inlägg tills tidsbegränsning beslutats
för att skaffa sig ett övertag genom favören att kunna utnyttja sin obegränsade
talaretid.

De sakkunnigas förslag i fråga om interpellationer och enkla
frågor beröra ej rätten att framställa dylika spörsmål utan främst förfarandet
vid svars avgivande. De sakkunniga ha förordat att en dag i veckan
reserveras för spörsmåls besvarande och ha rekommenderat att vid ett
genomförande av det av dem föreslagna veckoschemat fredagsplena i regel utnyttjas
härtill. Om vederbörande statsråd anser att en interpellations eller
enkel frågas besvarande icke utan stor olägenhet kan uppskjutas så länge
som till närmast följande fredag, bör svaret dock kunna avgivas tidigare.
Det bör också stå statsråd fritt att omedelbart besvara interpellation.

De sakkunniga ha anfört.

För att om möjligt förhindra att interpellationssvar avgivas på ett så
onjutbart och svårfattligt sätt som hittills många gånger varit fallet rekommendera
vi att långa interpellationssvar icke föredragas i sin helhet. Det
besvarande statsrådet bör i stället ge en muntlig sammanfattning av de
viktigaste punkterna i det skrivna svaret. För att underlätta för kammarledamöterna
att följa interpellationssvaret och den därefter följande debatten
bör svaret i tryckt form omedelbart före avgivandet utdelas till dessa.
Interpellanten bör dock såsom hittills få del av svarets innehåll i god tid
före dess avgivande. Svaret bör tryckas på ett sådant sätt att det efter ombrytning
i oförändrat skick kan införas i riksdagstrycket såsom en bilaga
till det stenografiska referatet av statsrådets muntliga interpellationssvar.
Interpellantens motivering, då tillstånd begäres till interpellations framställande,
skulle i många fall med fördel kunna framläggas i utdrag. I det senare
fallet skulle, efter talmannens medgivande, endast den fullständiga
motiveringen behöva tagas till protokollet, även om den blott delvis blivit
uppläst.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 244.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Beträffande interpellationsdebatterna ha de sakkunniga slutligen rekommenderat
att dessa, när samtliga anmälda talare haft ordet, formellt förklaras
avslutade av talmannen.

För att kamrarnas ledamöter skola hållas underrättade i god tid i förväg
om när interpellation kommer att besvaras har föreslagits att senast dagen
före svarets avgivande meddelande härom lämnas på de anslagstavlor inom
riksdagshuset, på vilka jämlikt 10 § kamrarnas ordningsstadgor kallelse till
sammanträde skall meddelas. Liksom nu skall dessutom anteckning om
spörsmåls besvarande göras på föredragningslistan för den dag då svaret
skall lämnas.

Den av de sakkunniga föreslagna ordningen för interpellationers besvarande
m. m. har ansetts böra stadgefästas genom ändringar i och tillägg
till 20 § kamrarnas ordningsstadgor.

De sakkunniga ha beträffande de enkla frågorna sökt utforma föreskrifterna
så att talmännen erhålla möjlighet att effektivt hindra debatt efter
svarens avgivande, där det ej, som stundom kan vara fallet, kan vara
önskvärt att ett meningsutbyte kan följa också på enkel frågas besvarande.
Därför har föreslagits den regeln, att endast det besvarande statsrådet och
frågeställaren må yttra sig i debatten, såvida icke kammaren på talmannens
eller annan ledamots förslag annorlunda beslutar. Debatt skall icke
få följa på sådant yrkande. Dessa regler kräva ändring i 52 § riksdagsordningen
samt 20 § ordningsstadgorna.

Instituten interpellation och enkel fråga ha ansetts böra i detta sammanhang
grundlagsfästas genom ett tillägg till 52 § riksdagsordningen.

Under rubriken k ammar behandling av utskottsutlåtanden
ha de sakkunniga erinrat om att farhågor uttalats för att de gällande
reglerna, vilka möjliggöra frågas avgörande efter endast en bordläggning,
kunde medföra att en kammares majoritet utan full kännedom om en frågas
egentliga innebörd och betydelse kunde medge att den avgjordes efter endast
en bordläggning. De ha därför, i anslutning till förslag av 1943 års utredning,
föreslagit att utlåtande av ständigt eller särskilt utskott skall bordläggas
även en andra gång, såvida icke kammare på vederbörande utskotts
framställning annorlunda beslutar (ändring i 59 § riksdagsordningen samt
tillägg till 18 § ordningsstadgorna).

De sakkunniga ha vidare diskuterat frågan huruvida nuvarande ordning
att utskottsutlåtande i regel avgöres genom samtidig behandling i båda kamrarna
borde ersättas av en successiv behandling. Därvid har anförts, att en
successiv behandling skulle medföra betydande arbetstekniska lättnader
framför allt för vederbörande statsråd men att frågan ur konstitutionell synpunkt
tedde sig något annorlunda. De sakkunniga ha citerat ett yttrande av
1943 års utredning av innehåll bl. a. att det vore ägnat att ingiva starka betänkligheter
att rubba den nuvarande ordningen i fråga om samtidig behandling
i bägge kamrarna, vilken hade djupa rötter i vårt statsskick och uppenbarligen
tillkommit för att markera kamrarnas fullt självständiga och av varandra
oberoende ställning. Därjämte har erinrats att, då särskilda skäl därtill

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

föranleda, redan nu i praxis stundom förekommer att visst ärende, som av
ena kammaren sättes främst på föredragningslistan, placeras i slutet av medkammarens
lista, varigenom bl. a. kan tillgodoses en önskan från vederbörande
statsråds sida att få tillfälle att följa ärendets behandling i båda
kamrarna.

De sakkunniga ha anfört, att enligt deras mening varken de rent praktiska
olägenheterna av den gällande regeln eller den omständigheten att
denna regel i praxis stundom uppmjukats något kan motivera den samtidiga
behandlingens ersättande med en med vårt riksdagsskicks utformning
icke helt förenlig successiv behandling.

Än vidare ha de sakkunniga rekommenderat en jämkning av praxis beträffande
återremiss till utskott därhän, att återreiniss skall kunna ske även
genom beslut av endast en kammare under förutsättning att medkammaren
icke genom sitt beslut helt avslagit den ifrågavarande framställningen.

I fråga om den samtidiga behandlingen av utskottsutlåtanden har reservation
anförts av herr Håstad, som efter en längre motivering — främst
berörande de enligt hans mening för närvarande otillräckliga garantierna
mot förhastade beslut av kamrarna — föreslagit, att betänkanden från
ständiga och särskilda utskott i regel skola behandlas först i en kammare
och därefter vid närmast följande arbetsplenum i medkammaren, därvid
lotten skall avgöra prioriteten.

Vissa av de sakkunnigas viktigaste förslag hänföra sig till organisationen
av de ständiga utskotten. De sakkunniga ha sagt sig vara av den
uppfattningen att de haft att i främsta rummet beakta önskvärdheten av
jämnare takt i utskottsarbetet och behovet av ökad utskottssysselsättning i
andra kammaren. Därvid hade de ej kunnat undgå att också komma in på
problemet om budgetarbetets organisation.

De alternativ till omläggning av budgetbehandlingen i utskott som de sakkunniga
prövat äro följande:

a) uppdelning av budgetens utgiftssida på fackutskott, vilka arbeta under
inseende och kontroll av ett överbudget- eller finansutskott, och

b) ökad koncentration av behandlingen av budgetens utgiftssida till statsutskottet.

Någon förändring av den nuvarande ordningen för behandlingen av budgetens
inkomstsida ha de sakkunniga icke övervägt.

Enligt alternativ a) skulle för statsverksamhetens särskilda grenar med
det nuvarande jordbruksutskottet i huvudsak parallella fackutskott inrättas,
som sålunda icke blott skulle behandla frågor rörande budgetens utgiftssida
utan även till respektive områden hörande lagfrågor. Ett genomförande
av detta alternativ skulle medföra att den visserligen ingalunda konsekvent
genomförda huvudprincipen för utskottsindelningen i den svenska riksdagen,
enligt vilken riksdagens olika slag av utskott skola svara mot dess
statsrättsliga funktioner, helt ersattes av en ordning innebärande att de förekommande
ärendenas materiella natur bleve normgivande för utskottsin -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

delningen. För att trots den splittring av budgetarbetet som vid en sådan
utskottsindelning blir ofrånkomlig vinna garantier för enhetlighet och planmässighet
i budgetarbetet skulle det enligt de sakkunnigas mening vara
nödvändigt att inrätta ett överbudget- eller finansutskott, som också skulle
få till uppgift att företräda allmänna finansiella synpunkter under utskottens
budgetarbete.

Vissa skäl kunna enligt de sakkunnigas mening tala för en organisation
av skisserad art för anslagsfrågornas utskottsbehandling. Det kan förutses,
ha de anfört, att dessa ärenden skulle kunna prövas med än större sakkunskap
än vad nu är fallet, om de hänskötes till särskilda fackutskott.
Sammanförandet av utskottsbehandlingen av alla materiellt likartade frågor,
oavsett om de äro lag- eller anslagsfrågor, till samma utskott ha också
synts de sakkunniga kunna medföra avsevärda fördelar. Enligt deras uppfattning
äro dock nackdelarna större än fördelarna av en på fackutskott
uppdelad behandling av budgetens utgiftssida. En väsentlig förutsättning
för att det skisserade systemet skulle kunna fungera på ett tillfredsställande
isätt har synts de sakkunniga vara att det för dess genomförande nödvändiga
överbudget- eller finansutskottet å ena sidan fungerade så smidigt att
det icke fördröjde riksdagsarbetet, å den andra att det kunde få tillräcklig
auktoritet för att hävda de vidare statsfinansiella synpunkter som icke
kunde förväntas bli tillgodosedda i fackutskotten. De sakkunniga ha ansett
det icke sannolikt att ett överbudget- eller finansutskott framgångsrikt
skulle kunna lösa båda dessa uppgifter. Skulle detta utskott kunna hävda
sig mot fackutskotten, måste det enligt deras mening gå in på en tämligen
långtgående detalj granskning av fackutskottens förslag till utlåtanden. Eu
sådan granskning skulle leda till en tidsödande dubbelbehandling, som direkt
motverkade strävandena att rationalisera riksdagsarbetet. En omorganisation,
som ledde till sådant resultat, ha de sakkunniga från de synpunkter
de haft alt företräda icke kunnat förorda. Skäl ha dessutom funnits
tala för att budgetbehandling i särskilda fackutskott icke komme att
främja sparsamhet vid anslagsfrågornas utskottsbehandling. I synnerhet
har detta ansetts bli fallet, om överbudget- eller finansutskottet med hänsyn
till kravet att riksdagsarbetet skall kunna avslutas i rimlig tid eller
av annan anledning icke förmådde utöva en effektiv kontroll över fackutskotten.
Intresserade specialister, som i stor omfattning torde komma att
ingå i fackutskotten, skulle sannolikt visa större frikostighet än ett utskott
med statsutskottets sammansättning och traditioner. De erfarenheter som
i vårt land gjorts av en uppdelad budgetbehandling ha enligt de sakkunniga
icke varit ägnade att helt undanröja dessa farhågor. Härtill komme att ett
överbudget- eller finansutskott i princip borde pröva både anslags- och bevillningsfrågor.
Då enligt de sakkunnigas mening bevillningsfrågorna borde
behandlas i samma ordning som hittills, hade också av denna anledning en
uppdelning av budgetarbetet på skisserat sätt tett sig icke lämplig. Vid ett
studiebesök som de sakkunniga avlagt hos det norska stortinget, där en
på fackutskott uppdelad anslagsprövning tillämpas, hade uppgivits att nackdelarna
av en på sådant sätt organiserad budgetbehandling vore betydande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

De skäl som avhållit de sakkunniga från att rekommendera en ytterligare
uppdelning av budgetarbetet inom utskott ha synts dem kunna anföras som
argument för en ännu mer än hittills till statsutskottet koncentrerad anslagsprövning.
I princip skulle sålunda ett återförande till statsutskottet
av från dess prövning undantagna anslagsfrågor — i första hand de som beredas
av jordbruksutskottet — vara riktigt. Även andra anslagsfrågor, som
nu beredas av annat utskott än statsutskottet, pensionsfrågorna och anslagen
till riksdagen, dess verk in. in., borde för att en större koncentration i budgetarbetet
skall kunna ernås, remitteras till statsutskottet. Enligt de sakkunnigas
mening kunde dock icke alltför snäva rationaliseringssynpunkter anläggas
beträffande de uppräknade ärendenas utskottsbehandling. De sakkunniga
ha därvid erinrat om att jordbruksutskottets inrättande 1909 bl. a.
avsett att avlasta statsutskottets redan då betungande arbetsbörda. Denna
arbetsbörda hade sedan dess blivit avsevärt ökad. Att återföra jordbruksutskottets
anslagsprövande uppgifter till statsutskottet har därför icke synts
de sakkunniga vara tillrådligt. Ej heller ha de ansett att bankoutskottet
borde fråntagas prövningen av alla de anslagsfrågor det nu behandlar. Utskottets
särskilda uppgifter i avseende på riksdagen, dess verk in. m. gjorde
det enligt de sakkunnigas mening icke lämpligt att undandraga det prövningen
av därmed förbundna anslagsfrågor. Däremot ha principiella eller
praktiska hinder ej synts möta att de pensionsfrågor som komme att kvarstå
under riksdagens prövning, återfördes från bankoutskottet till statsutskottet,
varifrån de borttagits vid den 1909 gjorda omregleringen av de
ständiga utskottens kompetensområden.

Till belysning av kammarledamöternas utskottssysselsättning ha de sakkunniga
låtit sammanställa en tabell över förhållandena vid 1945 års riksdag
av följande utseende.

Kammare

Antal

ledamöter med
ordinarie plats
i ständigt
utskott

Antal

ledamöter med
endast supple-antplats i stän-digt utskott

Antal

ledamöter utan
plats i ständigt
utskott

Antal

ledamöter med
plats endast
i tillfälligt
utskott

Antal

ledamöter utan
utskotts-placering

''10

117

2 27

De sakkunniga ha erinrat om att frågan om kammarledamöternas utskottssysselsättning
icke är ny samt att flera utvägar anvisats för dess lösning.
De olika förslagen härtill ha de sakkunniga funnit kunna hänföras
till följande fyra huvudgrupper:

a) Upphävande av kamrarnas paritetiska representation i de ständiga
utskotten. Andra kammaren skulle då erhålla en mot dess större ledamotsantal
svarande representation i berörda utskott. Kamrarna skulle därige -

1 Därav 6 .statsråd samt talmannen.

2 Därav 5 statsråd samt talmannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

nom få lika stora möjligheter att bereda sina ledamöter sysselsättning i
ständigt utskott.

b) Utökande av antalet ständiga utskott.

c) Utökande av de ständiga utskottens ledamotsantal.

Enligt alternativ b) och c) skulle ökningen av antalet platser i ständigt
utskott bli lika stor för båda kamrarna. De förslag till utskottsväsendets
^organisation som framförts med syfte att bereda främst andrakammarledamöterna
ökad utskottssysselsättning hade i flera fall varit att hänföra
till två av eller samtliga tre nämnda grupper.

d) Som ytterligare en möjlighet att bemästra sysselsättningsproblemet
hade framhållits att det stode kammare fritt att beträffande samtliga utskott
utom utrikesutskottet själv bestämma suppleanternas antal.

De sakkunniga ha under erinrande av att tidigare utredningar tagit avstånd
därifrån ej funnit alternativ a) möjligt att genomföra. De ha, ehuru
de samtidigt framhålla att ett upphävande av den paritetiska utskottsrepresentationen
icke nödvändigtvis skulle behöva medföra någon påtaglig rubbning
av första kammarens inflytande och därför icke heller måste anses vara
oförenligt med vårt riksdagsskicks grundprinciper, icke velat förorda någon
ändring i berört hänseende av den nuvarande ordningen.

Om tanken att utöka suppleanternas antal ha de sakkunniga anfört, att det
vore uppenbart att suppleantskap inte skänkte samma möjligheter att delta
i utskottsarbete som ordinarie plats, att värdet av suppleantplats torde
minska i den mån antalet suppleanter ökades samt att redan nu möjligheten
att genom att utse ett stort antal suppleanter bereda kammarledamöterna
sysselsättning i ständigt utskott torde vara väl utnyttjad. Till belägg
härför ha de sakkunniga meddelat en tabell avseende förhållandena vid
1947 års riksdag, varav framgår att mot antalet ordinarie ledamöter i de
ständiga och tillfälliga utskotten, vilka i vardera kammaren utgjorde 84,
svarade i första kammaren 124 och i andra kammaren 145 suppleanter. De
ha därför funnit att ej heller detta alternativ utgjorde någon lämplig lösning.

De utvägar för vinnande av en ökad utskottssysselsättning som därefter
återstå äro alltså en ökning av antalet ständiga utskott och en höjning av
antalet ledamöter i de ständiga utskotten. I båda dessa hänseenden ha de
sakkunniga framkommit med förslag.

t rågan om ökning av de ständiga utskottens antal har av de sakkunniga
berörts i samband med frågan om en jämkning av arbetsfördelningen mellan
utskotten.

Till belysning av den ojämna arbetsfördelningen mellan utskotten ha de
sakkunniga meddelat följande uppgifter om propositioner och motioner remitterade
till de ständiga utskotten samt av dessa utskott avgivna utlåtanden
och memorial vid 1946 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Utskott	Propositioner	Motioner	Utlåtanden och memorial
antal	sid.	antal	antal	sid.
Utrikesutskottet....................	16	425	_	17	133
Konstitutionsutskottet..............	7	316	16	24	171
Statsutskottet......................	197	8 444	299	309	3 027
Bevillningsutskottet................	33	598	31	58	438
Bankoutskottet ....................	28	398	74	76	450
Första lagutskottet ................	43	956	25	63	593
Andra lagutskottet ................	29	815	36	44	497
Jordbruksutskottet ................	41	1322	101	77	651

Rörande lämpliga jämkningar i arbetsfördelningen ha de sakkunniga anfört
följande.

Konstitutionsutskottet. Av de ärenden som jämlikt 38 § riksdagsordningen
beredas av konstitutionsutskottet böra enligt vår mening frågor rörande
lagar och författningar om förvärvande och förlust av medborgarrätt med
hänsyn till sin beskaffenhet fråntagas utskottets prövning och i stället
beredas av lagutskott.

Statsutskottet är, såsom framgår av den föregående uppställningen, riksdagens
mest arbetstyngda utskott. Med hänsyn till önskvärdheten att icke
mer än nu splittra budgetbehandlingen äro vi icke benägna att rekommendera
någon betydande avlastning av utskottets arbetsbörda genom att undandra
det prövning av några av de ärenden som det nu behandlar. Såsom
vi redan framhållit, anse vi i stället att utskottet om möjligt skall få handlägga
också sådana anslagsärenden som nu gå till annat utskott. Dock ha
vi ansett oss böra rekommendera ett mindre avsteg från denna princip. Sådana
folkhushållningsfrågor som äro av utpräglad jordbruksnatur böra
nämligen enligt vår mening prövas av jordbruksutskottet. Till denna fråga
återkomma vi i det följande. Den lättnad i statsutskottets arbetsbörda som
genom en sådan reform kan ernås kommer emellertid att mer än uppvägas,
om de under pensionsstaten fallande ärenden, som nu prövas av bankoutskottet,
i enlighet med vårt redan nämnda förslag överföras till statsutskottet.
Den avlastning av utskottets arbetsbörda som vi anse önskvärd
måste komma till stånd på annat sätt än genom en minskning av utskottets
arbetsmaterial. Vi föreslå därför att utskottet beredes möjlighet att organisera
sitt arbete på fem avdelningar i stället för, isom nu sker, på fyra.
Till den femte avdelningen kunde lämpligen utöver de från bankoutskottet
överförda pensionsärendena också behandlingen av de principiella eller för
flera huvudtitlar gemensamma lönefrågorna förläggas. Uppdelningen av
utskottets arbetsmaterial på dess olika avdelningar faller emellertid under
dess eget avgörande. Till frågan om utskottets storlek och organisation återkomma
vi i samband med vår behandling av frågan om utskottens medlemsantal.

Bankoutskottet kommer vid bifall till vårt förslag att pensionsstaten skall
remitteras till statsutskottet att få vidkännas en minskning av sin arbetsbörda.
Vid 1946 års riksdag rörde inte mindre än 16 av 28 till utskottet
remitterade propositioner pensionsärenden. Av de 74 motioner (likalydande
motioner äro räknade som en) som hänvisades till utskottet avsågo blott
tre andra ärenden än pensionsfrågor. 32 av utskottets 76 utlåtanden och

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

memorial gällde pensionsärenden. Därest bankoutskottet befrias från dessa
frågor, skulle det i högre grad än hittills kunna bli ett utpräglat bank- och
valutautskott. Hänsyn skulle också i större utsträckning än hittills kunna
tagas till sakkunskap i bank- och valutafrågor vid rekryteringen av utskottets
ledamöter. Utskottets experter beträffande pensionsfrågor skulle å andra
sidan sannolikt kunna bli till nytta i statsutskottet, där de också finge
deltaga i behandlingen av de med pension särendena delvis likartade lönefrågorna.
Om utskottet befrias från pensionsstaten och därmed sammanhängande
frågor, synes oss lämpligen också pensionslagstiftningstvågovna
böra överflyttas från utskottet. Dessa ärenden skulle i stället beredas av
lagutskott (nuv. andra lagutskottet).

Därest sådana frågor om det ekonomiska livets eller enskilda näringsgrenars
organisation och förhållanden vilka ej äro av beskaffenhet
att böra behandlas av annat utskott hänskötes till bankoutskottet, skulle
detta kunna få ersättning för förlusten av pensionsärenden. Vi anse det
vara till fördel, om sådana ärenden som exempelvis de vid de senaste riksdagarna
uppkomna socialiseringsfrågorna kunde prövas av utskott, vars
medlemmar representera större parlamentarisk erfarenhet än de tillfälliga
utskottens ledamöter. Sådana frågor böra enligt vår mening remitteras till
bankoutskottet. Detsamma gäller också om de lagstiftningsfrågor som äro
av speciellt valutapolitik natur, t. ex. ärenden avseende priskontroll och
begränsning av bolagsvinster, liksom näringslagstiftningsfrågor av mera
principiell natur, exempelvis rörande näringsfriheten.

\ i hålla för sannolikt att bankoutskottet, även om nämnda frågor läggas
under dess beredning, icke kommer att i högre grad belastas med arbetsmaterial.
Förmodligen kommer det att än mer än tidigare bli ett av
riksdagens mindre arbetstyngda utskott. Vi anse emellertid detta medföra
påtagliga fördelar. De frågor som utskottet enligt vårt förslag skulle få
att behandla äro nämligen av stor principiell vikt, och det är därför angeläget
att dess ledamöter rekryteras bland sådana medlemmar som besitta
särskild erfarenhet beträffande näringslivets problem. Ofta ha dessa
riksdagsledamöter svårt att finna tid att deltaga i utskott, vilka tyngas av
ärenden som äro tidsödande utan att höra till de stora politiska frågorna.

Jordbruksutskottet. Av lagfrågorna böra de som nu beredas av jordbruksutskottet
återföras till lagutskott. Vid val av ledamöter till jordbruksutskottet
har hänsyn hittills i främsta rummet tagits till utskottets anslagsprövande
och jordbrukspolitiska uppgifter, vilka dominera dess arbete. Det
''ar däiföi icke haft samma förutsättningar att ge de lagärenden som enJigt
gällande ordning remitteras till utskottet samma tekniskt sakkunniga
granskning som lagutskott. Jordbruksutskottets arbetsbörda skulle genom
lagfragornas överförande till lagutskott minskas. Utskottets budgetfrågor
utgöra emellertid huvuddelen av dess arbetsbörda, varför det vid ett "genomförande
av vart förslag på denna punkt icke behöver riskera att bli
utan tillräckligt arbetsmaterial. Vid 1946 års riksdag remitterades sammanlagt
41 propositioner om sammanlagt 1 322 sidor till utskottet. Av dessa
rörde 35 propositioner om 1 161 sidor ärenden av budgetnatur. 82 av de
101 till utskottet remitterade motionerna voro alt hänföra till samma kategori.
Vidare kan nämnas att 53 utlåtanden om sammanlagt 515 sidor av
ett totalt antal utlåtanden av 77 (om 651 sidor) rörde budgetfrågor. —
Beträffande jordbruksutskottet vilja vi slutligen, som redan antytts, ifrågasätta
om icke detta utskott utöver nionde huvudtiteln och därmed sammanhängande
frågor med fördel också kunde bereda sådana anslagsfrågor rörande
folkhushållningen som huvudsakligen äro av jordbruksnatur. I förekommande
gränsfall kunde ärendena gå till sammansatt stats- och jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

bruksutskott. Medan borttagandet av lagfrågorna från utskottets kompetensområde
kräver att 43 § 2 mom. riksdagsordningen utgår, bör överförandet
av de nämnda folkhushållningsfrågorna enligt vår mening kunna
ske utan ändring av 1 mom. i samma paragraf. Det ankommer på utskottet
att avgöra, om det vid ett genomförande av vårt förslag beträffande dess
kompetens blir nödvändigt att också i fortsättningen uppdela arbetet på
två avdelningar.

Bevillningsutskottet. Vi ha också behandlat frågan huruvida förslag beträffande
sådana lagar och författningar rörande alkoholhaltiga varor som
avses i 40 § 2 mom. riksdagsordningen (främst restriktionslagstiftningen)
och som nu beredas av bevillningsutskottet skulle kunna hänskjutas till
lagutskott. Då dessa frågor böra betraktas snarare som sociala än som med
bevillningsfrågor sammanhörande, vilja vi förorda att de beredas i samma
ordning som övrig sociallagstiftning. I vissa fall torde sammansatt bevillnings-
och lagutskott böra bereda frågor av denna art. Någon större betydelse
för bevillningsutskottets försörjning med arbetsmaterial skulle förlusten
av dessa ärenden icke få. Antalet frågor av bär åsyftad art rörande
alkoholhaltiga varor är i regel lågt. Det utgjorde vid 1946 års riksdag endast
två.

Lagutskotten. Den föreslagna omgrupperingen av lagärendena kommer,
om den genomföres, att avsevärt öka lagutskottens arbetsbörda. Enligt vår
uppfattning bör därför lagutskottens antal ökas till tre. Därigenom skulle
två väsentliga vinster kunna göras. Förutom att ännu ett lagutskott skulle
utgöra ett värdefullt bidrag till lösningen av andra kammarens syselsättningsproblem,
skulle det möjliggöra en ändamålsenligare fördelning av de
ärenden som remitteras till lagutskott. Inrättas i enlighet med vårt förslag
ett tredje lagutskott, böra ärendena i huvudsak fördelas på följande sätt
mellan utskotten. Till första lagutskottet skulle remitteras frågor rörande
civil-, straff-, process- och kyrkolag, till andra lagutskottet arbets- och
sociallagstiftningsfrågor och till tredje lagutskottet i första hand frågor
rörande fastighetsbildning, expropriation, skog, vatten, vägar, jakt, fiske
och gruvor. Övriga frågor finge efter graden av samhörighet med dessa huvudgrupper
och under hänsynstagande till de olika lagutskottens arbetsbörda
fördelas mellan dessa utskott.

Inrättas ett tredje lagutskott, bör enligt de sakkunniga den nuvarande
bestämmelsen i 42 § 3 mom. riksdagsordningen att lagutskotten skola å
gemensamma sammanträden sig emellan fördela de till dem hörande ärendena
ersättas med en föreskrift i riksdagsstadgan att fördelningen skall
ske vid gemensamt sammanträde mellan ordföranden, vice ordföranden
samt två för hela riksdagen utsedda ledamöter från varje utskott.

I fråga om de ständiga utskottens medlemsantal föreslå de sakkunniga i
första hand en ökning av statsutskottet från 24 till 40 ledamöter. De ha
därvid erinrat om all förslag tidigare framförts om utökning antingen så
att avdelningarnas antal skulle kunna höjas från fyra till fem eller så att
antalet medlemmar på varje avdelning skulle kunna ökas från sex till
ätta. Som redan nämnts föreslå de sakkunniga att avdelningarnas antal
skall utökas till fem. De ha emellertid ansett även det senare önskemålet
vara beaktansvärt. Nuvarande medlemsantal möjliggör enligt deras mening
icke den allsidiga representation för partierna som är önskvärd med bänsyn
till den avgörande betydelse avdelningsarbetct måste ta inom utskottet.

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

De på ordinarie avdelningsplats orepresenterade partierna kunde visserligen
genom suppleanter i regel erhålla en viss representation i avdelningarna,
men denna måste med nödvändighet i stort sett inskränkas till »observatörskap».
Det föreslås därför att avdelningarnas medlemsantal ökas från
sex till åtta. Med hänsyn till förslaget att statsutskottet skall fördelas på
fem avdelningar skulle därför dess medlemsantal bli 5 X 8 = 40. Till de
anförda skälen för den föreslagna utvidgningen av statsutskottet kommer
enligt de sakkunniga att denna skulle vara av stor betydelse för att öka
andrakammarledamöternas möjligheter till sysselsättning i ständigt utskott.

Även för bankoutskottet, lagutskotten och jordbruksutskottet föreslå de
sakkunniga en höjning av ledamotsantalet, nämligen från nuvarande 16
till 20. Samma antal ledamöter föreslås det nya tredje lagutskottet skola
få. De sakkunniga ha anfört, att det enligt deras mening vore av underordnad
betydelse om medlemsantalet i banko- och jordbruksutskotten bibehölles
oförändrat eller ökades. För lagutskottens del skulle däremot en
ökning medföra att utskottens sammansättning bättre kunde anpassas efter
de mångskiftande ärenden som utskotten hade att bereda. Ur sysselsättningssynpunkt
ha de sakkunniga ansett det angeläget att samtliga uppräknade
utskott göras större.

De sakkunniga ha ansett sig böra bemöta vissa befarade invändningar
mot den skisserade utbyggnaden av de ständiga utskotten, nämligen att en
ökning av antalet ständiga utskott måste medföra svårigheter för första
kammaren att besätta de utskottsplatser som tillkomme kammaren (en sysselsättningssvårighet
som sålunda vore motsatt den som för närvarande
råder i andra kammaren), att en ökning av utskottens storlek skulle tynga
deras arbete samt att inom riksdagshuset till buds stående lokaler icke
räckte till för att bereda utrymme för flera och större utskott. Härom ha
de sakkunniga anfört.

Vi anse emellertid icke de nämnda invändningarna vara av väsentlig
betydelse. Utökas antalet utskottsplatser på det sätt som föreslagits, måste
visserligen ett antal förstakammarledamöter förena ordinarie plats i ett
ständigt utskott med suppleantskap i ett annat eller samtidigt vara suppleant
i två ständiga utskott. Sådan förening av utskottsplatser förekommer
dock redan nu i viss omfattning. Då första kammaren för närvarande i
samtliga utskott utom utrikesutskottet tillsätter fler suppleanter än ordinarie
ledamöter, finnes uppenbarligen en reserv att tillgripa för att täcka
behovet av ledamöter till de nya ordinarie platserna. Det bör i detta sammanhang
också framhållas att den relativt sett större utskottssysselsättningen
i första kammaren i flera fall kommer att ge dess ledamöter möjlighet att
i mer än ett ständigt utskott deltaga i behandlingen av ärenden, vilka deras
intresse och sakkunskap ge dem särskilda förutsättningar att bedöma.

Vi ha också dryftat frågan, huruvida ett större ledamotsantal skulle tynga
utskottens arbete och ha därvid kommit till resultatet att större svårigheter
i berörda hänseende knappast behöva befaras. En utökning av 16-mannautskotten
till att omfatta 20 ordinarie medlemmar synes oss ur denna synpunkt
vara utan större betydelse. Huruvida en utökning av statsutskottet
från 24 till 40 medlemmar kommer att göra utskottets plenarförhandlingar
tyngre torde endast erfarenheten kunna utvisa. Vi tro emellertid icke att
så behöver bli fallet och äro angelägna att framhålla att de påtalade förde -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

larna dels för statsutskottets eget arbete av att avdelningarnas antal och
medlemsantalet inom varje avdelning ökas, dels av att ökade möjligheter
beredas till plats inom riksdagens ur vissa synpunkter viktigaste utskott,
torde mer än uppväga de nackdelar som eventuellt kunna vara förknippade
med utskottets utökade medlemsantal.

Vad slutligen lokalfrågan beträffar anföra de sakkunniga, att de vid en
undersökning funnit att denna med ett rationellt utnyttjande av de inom
riksdagshuset befintliga lokalerna icke vore omöjlig att lösa. För denna
fråga ha de sakkunniga närmare redogjort i en särskild vid betänkandet
fogad bilaga.

Förslaget beträffande de ständiga utskottens organisation och arbetsuppgifter
har föranlett tre reservationer.

Herr Hallén har reserverat sig till förmån för inrättande av fackutskott.
Han har därvid anfört.

Jag kan icke dela majoritetens uppfattning, att den omständigheten, att
fackkunskapen blir mer rikligt tillgodosedd inom ett utskott, måste leda
till att detta utskotts ämnesområde skulle otillbörligt favoriseras. Det är
Kungl. Maj :t som i alltmer växande grad anger de huvudsakliga linjerna
för huvudtitlarnas utgiftsposter genom statsverkspropositionen, och där
tidigare enskilda motionärer framfört anslagskrav, som hotat att förrycka
de beräknade proportionerna mellan olika anslagsposter, har detta alltid
avvisats icke blott av statsutskottet, utan även av respektive avdelning.
Ej heller har man sett exempel på, att andra anslagsbeviljande utskott,
såsom jordbruks- och bankoutskotten, försökt lansera en anslagspolitik,
som brustit i ansvar för andra anslagsbehov genom att söka för sina speciella
arbetsområden försäkra sig om oskäligt stegrade belopp. Även för dessa
utskott verkar statsverkspropositionen uppenbart normgivande.

Däremot delar jag majoritetens uppfattning att ett överbudgetutskott
skulle verka tidsödande och omständligt för riksdagsbehandlingen. Det bleve
en dubbelbehandling där utskottets eventuella erinringar mot fackutskottets
förslag näppeligen skulle resultera i ändrade beslut, utan riksdagen
skulle säkerligen tillmäta fackutskottet större vitsord. Så uppges också förhållandena
ha utvecklat sig i Norge, där Stortinget i regel följer fackutskottens
förslag i anslagsfrågor.

Jag anser emellertid, att ett dylikt överbudgetutskott icke nödvändigtvis
behöver tillskapas som en kontrollant över fackutskotten. Visserligen har
riksdagen två gånger, 1939 och 1946, begärt en utredning i syfte att vinna
större ändamålsenlighet, planmässighet och enhetlighet i budgetbehandlingen,
men Kungl. Maj :ts bristande intresse för att igångsätta en dylik utredning
tyder på att Kungl. Maj :t icke funnit, att budgetbehandlingen genom
olika utskott förryckt den i budgeten angivna avvägningen mellan utgifter
och inkomster eller mellan de olika utgifterna inbördes.

Majoriteten föreslår, att de under bankoutskottet hörande pensionsärendena
skola överföras till statsutskottet, ett förslag, som också jag biträtt.
Men då majoriteten tagit detta första steg på vägen mot en enhetlig budgetbehandling,
borde den ju i så fall även ha tagit nästa steg och lagt jordbrukets
anslagsfrågor under statsutskottet, men från detta avstår majoriteten.
Den föreslår vidare att statsutskottet skall utökas till ett 40-mannautskott,
arbetande på fem avdelningar. Utskottet skulle därigenom erhålla
en särställning, som hittills ej förekommit i riksdagen, och på ett oskäligt
sätt befästa utskottsväldet icke genom ökad saklighet utan enbart genom
sin numerär. Ty utskottets ledamöter representera i regeln sakkunskap blott

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

inom ett visst område. De som behandla exempelvis militäranslagen äro
vanligtvis icke samtidigt experter på undervisningsfrågor och vice versa.
Att de som behärska löneregleringsproblemen även skola som sakkunniga
yttra sig i skolfrågor, måste te sig oegentligt. Ju större statsutskottet göres,
desto orimligare ter det sig att den ståndpunkt, som en av utskottets avdelningar
intager, skall erhålla en så kvantitativ förstärkning som sker, då
utskottet in pleno behandlar avdelningens förslag. Jag anser därför, att statsutskottet
bör uppdelas på fem självständiga fackutskott. Mellan dessa utskott
skulle ärendena i huvudsak uppdelas i följande fem huvudgrupper:
Skol- eller undervisningsfrågor, försvarsfrågor, löne- och pensionsfrågor,
kommunikations- eller trafikfrågor samt hälsovårds- och socialvårdsfrågor.
Till det utskott som finge att handlägga de sistnämnda frågorna skulle
också första, andra och tredje huvudtiteln remitteras. I övrigt finge ärendena
fördelas efter graden av samhörighet med de fem uppräknade huvudgrupperna
och under hänsynstagande till de olika fackutskottens arbetsbörda.
Den närmare utformningen av de olika fackutskottens kompetensområden
föreslår jag att Kungl. Maj :t själv må angiva.

Herr Nilsson har avstyrkt den ifrågasatta överflyttningen av förslag
beträffande sådana lagar och författningar rörande alkoholhaltiga varor,
som avses i 40 § 2 inom. riksdagsordningen, från bevillningsutskottet till
lagutskott och har till stöd därför anfört.

Det må vara riktigt att det här rör sig om sociala frågor. Spörsmålet om i
vilken grad dessa varor skola vara föremål för beskattning är emellertid ett
bevillningsspörsmål och måste som sådant handläggas av bevillningsutskottet,
vilket även enligt betänkandet avses. Under sådana förhållanden synes
det mig icke vara ägnat att främja dessa frågors sakliga behandling om de
uppdelas på två utskott. Inom bevillningsutskottet har man numera en aktningsvärd
sakkunskap samlad rörande dessa frågor. Jag anser inte att det
föreligger tillräckliga skäl att nu avkoppla denna sakkunskap, särskilt som
antalet dylika frågor är mycket ringa och bevillningsutskottet veterligen
icke är särskilt överbelastat med arbete.

Slutligen har herr Nilsson med instämmande av herr Sennnder velat för
åstadkommande av en bättre arbetsfördelning riksdagens ledamöter emellan
upphäva den lika representationen för båda kamrarna i de gemensamma
utskotten. Därvid har anförts att jämställdheten kamrarna emellan ju
ytterst komme till uttryck vid kamrarnas behandling av föreliggande ärenden
och att vid denna behandling första kammarens ställning och inflytande
icke på något sätt påverkades av hur det utskott som förberett ärendet
varit sammansatt. I utskotten förekomme knappast konflikter mellan de
båda kammarhalvorna. Följdes vid utskottsbesluten några särskilda linjer,
så vore det partilinjer och icke »kammarlinjer» som komme i fråga. Rörande
frågan hur utskottsplatserna borde fördelas kamrarna emellan borde utredning
verkställas.

De sakkunniga ha i fråga om de tillfälliga utskotten erinrat
att dessa alltsedan sin tillkomst varit utsatta för stark kritik och att vid
upprepade tillfällen förslag väckts att avskaffa denna utskottstyp. Debatten
har av de sakkunniga sammanfattats på följande sätt. Redan tidigt hade
framhållits att utskotten icke kommit att fylla det avsedda syftet att få till

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

stånd lämpliga utredningsorgan som kunde avpassas efter föreliggande frågor.
önskemål hade därför uttalats att de skulle ersättas av ett för båda
kamrarna gemensamt permanent utskott. För utskottens bibehållande hade
anförts att riksdagens ledamöter vunnit allt mera vana och erfarenhet vid
deras begagnande och att utskotten utgjorde en värdefull skola för yngre
riksdagsmän, som ej vunnit inträde i ständigt utskott. Häremot hade invänts
att värdet i detta hänseende minskats, sedan utskotten från 1912 erhållit
rätt att utse sekreterare. Kritiken mot utskotten hade vidare anmärkt
att allvarliga olägenheter vållades av den dubbla utskottsbehandling som i
allt större omfattning komme till stånd, därför att många av de motioner
som fölle under tillfälligt utskotts behandling väcktes såsom liltalydande
i båda kamrarna, samt att det omfattande remissförfarande som tillämpades
i utskotten ur synpunkten av riksdagsarbetets rationella organisation
borde inskränkas. De sakkunniga ha sagt sig finna mycket i den framkomna
kritiken vara berättigat.

De tillfälliga utskottens arbetsbörda under 1938, 1944 och 1947 framgår
av följande av de sakkunniga uppgjorda tabell.

Å r	Första kamma-rens tillfälliga utskott nr	Andra kammarens tillfälliga utskott nr
1	2	1	2	3	4	5
---—— 19881
Antal behandlade motioner ........	14	12	11	8	8	8	7
Därav remitterade..................	11	12	10	6	8	5	6
Antal remisser ....................	51	40	56	25	'' 33	37	9
Remissmax. lör en motion..........	12	11	12	5	6	17	11
1944 (vårsessionen)
Antal behandlade motioner ........	9	7	10	10	10	—	—
Därav remitterade..................	9	7	10	10	10	—	—
Antal remisser ....................	53	47	38	71	80	—	—
Remissmax. för en motion..........	15	J 5	7	13	18
1947
Antal behandlade motioner ........	12	13	12	12	12	—	—
Därav remitterade..................	7	11	8	8	12	—	—
Antal remisser ....................	26	88	38	67	90	—
Remissmax. för en motion..........	7	14	8	12	15	—

De sakkunniga påpeka, att av tabellen framgår att det senast av 1943 års
utredning kritiserade remissväsendet icke undergått någon påtaglig minskning.
Enligt deras uppfattning vållar remissväsendet ej sällan mera besvär
än som kan anses motiverat med hänsyn till de tillfälliga utskottens syfte.

1 Av kamrarna vid 1938 års riksdag tillsatta enskilda utskott äro ej medräknade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

De säga sig emellertid förutsätta att många motioner, som hittills berettsav
tillfälligt utskott, däribland flera av de mest remisskrävande, komma att
behandlas av ständigt utskott, därest den kompetensfördelning de föreslagit
beträffande de ständiga utskotten genomföres. Flera mera betydande
motioner av det slag som nu hänskjutas till tillfälligt utskott komme i så
fall att beredas av bankoutskottet. Under sådana förhållanden borde antalet
tillfälliga utskott kunna reduceras. De sakkunniga föreslå i anslutning
till det sagda, att vardera kammaren skall tillsätta endast ett sådant utskott.
Med hänsyn både till den arbetsbelastning som kan beräknas falla
på dessa utskott och till kamrarnas medlemsantal ha de sakkunniga ansett
att första kammarens utskott bör bestå av 12 ledamöter och andra kammarens
av 20. Eftersom utskottens benämning kommit att strida mot deras
karaktär och faktiska uppgifter, föreslå de sakkunniga att benämningen
ändras till allmänna beredningsutskott.

De sakkunniga ha vidare anfört.

Om den föreslagna omorganisationen av de nuvarande tillfälliga utskotten
genomföres, synes det oss angeläget att utskotten mer än hittills rekryteras
också bland kammarledamöter med betydande erfarenhet av riksdagsarbetet.
Därest de allmänna beredningsutskotten mer än de tillfälliga utskotten
finge tillgodogöra sig den politiska kunnighet som finns representerad
i kamrarna, skulle de bli av större värde både som en skola för yngre
riksdagsmän och som beredningsorgan. Särskilt vilja vi understryka vikten
av att riksdagsledamöter med tillräcklig riksdagserfarenhet sättas på
ordförandeposterna.

Utskottstypen enskilda utskott föreslås skola grundlagsfästas.

De sakkunniga ha vidare berört frågan om motionärers närvar»
i utskott. Härom ha de anfört.

Vi ha under våra överläggningar även diskuterat frågan huruvida utskottsarbetet
skulle kunna främjas, därest det uttryckligen föreskrevs att
motionär hade rätt eller rent av skyldighet att på kallelse närvara i utskott,
då detta behandlar hans motion. Vi anse att det kunde vara till nytta för
utskottets arbete, om det på angivet sätt direkt från motionären kunde inhämta
kompletterande upplysningar rörande motionen och dess syfte. Även
för motionären borde en sådan kontakt med utskottet vara av ett visst
värde. Det synes oss emellertid redan nu icke föreligga något hinder för utskottet
att då det önskar upplysningar om en motion anmoda motionären
eller motionärerna att infinna sig i utskottet. Under sådana förhållanden
anse vi det icke nödvändigt att införa någon särskild bestämmelse om rätt
eller skyldighet för motionär att närvara i utskott, då hans motion prövas.
Praxis synes oss lämpligen böra få utveckla sig fritt utan särskilda bestämmelser.
Vi vilja emellertid framhålla att redan nu förefintlig möjlighet i
större utsträckning än hittills torde böra utnyttjas.

Departementschefen.

De reformförslag som de sakkunniga framlagt i förevarande avsnitt av
betänkandet äro av sinsemellan väsentligen olika art och betydelse. Somliga
av dem kräva för sitt genomförande grundlagsändringar. I fråga om
andra förslag avses däremot att den erforderliga regleringen skall ske an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

tingen i en särskild riksdagsstadga, som föreslagits skola antas av riksdagen
ensam, eller i kamrarnas ordningsstadgor. Det synes ej erforderligt att
Kungl. Maj :t ingår på ett närmare bedömande av sistnämnda förslag i den
mån dessa endast avse helt interna angelägenheter för riksdagen.

Bland de förslag, vilka icke kräva grundlagsändring, märkas det om
ändrade sammanträdes tider i kamrar och utskott och
om införande av en n o r m a 1 a r h e t s v e c k a för riksdagen. Den föreslagna
normalarbetsveckan bygger på den praxis som så småningom kommit
att råda inom riksdagen, nämligen att ej alls anlita måndagarna och
endast undantagsvis lördagarna som arbetsdagar. Arbetsveckan inskränkes
således i huvudsak till fyra veckodagar. Om förslagets närmare utformning
i denna del ber jag att få hänvisa till redogörelsen för de sakkunnigas betänkande.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande riksdagsarbetets ledn
i n g synes ändamålsenligt och torde böra genomföras. Endast delvis kräva
förslagen grundlagsändringar. Så är fallet beträffande grundlagsfästandet
— i 50 § riksdagsordningen — av talmanskonferensinstitutionen samt intagandet
i nämnda lagrum av stadgandet i de reglementariska föreskrifterna
att talmännen skola tillse att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet
iakttas vid riksdagsarbetets bedrivande. Bestämmelserna om talmanskonferensens
arbete — månatliga sammanträden, protokoll m. in. —
torde såsom föreslagits böra intas i riksdagsstadgan. Det av de sakkunniga
rekommenderade samrådet mellan talmanskonferensen och ledamöter av
statsrådet — statsministern, det enligt 46 § riksdagsordningen utsedda statsrådet
samt eventuellt andra statsrådsledamöter — ha av de sakkunniga ansetts
kunna utvecklas smidigast och effektivast genom en praxis som är
obunden av uttryckliga föreskrifter. Till denna åsikt vill jag ansluta mig.

I fråga om arbetet i kamrarna innebär förslaget såvitt angår
sättet för val av utskott m. m. i huvudsak allenast ett lagfästande av rådande
praxis beträffande val med gemensam lista. Jämväl förslaget att val,
som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän, skola kunna förrättas
med acklamation ansluter sig väsentligen till praxis. Därjämte föreslås
införande av proportionell valmetod vid alla val som skola förrättas
av kammare, dock ej vid utseende av kammares valda ledamöter i talmanskonferensen.
Mot de sakkunnigas förslag i dessa delar, vilket föranleder
ändring av och tillägg till 75 § riksdagsordningen, torde icke vara något
att erinra. Detsamma är förhållandet beträffande förslaget att från stadgan
om val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar till 33 § riksdagsordningen
överföra föreskriften om absolut majoritet vid sådant val.

Vad beträffar sättet för avlämnande av propositioner och motioner gäller
nu enligt 54 § riksdagsordningen, att Konungens skrivelser och propositioner
med visst undantag skola tillställas kamrarna genom en statsrådets
ledamot. Avlämnandet måste äga rum vid plenum. Förfarandet underlättas
visserligen därigenom att talmannen, om så erfordras, kan bryta pågående
debatt för att giva vederbörande statsråd tillfälle att verkställa avlämnan -

Kungi. Maj:ts proposition nr 244.

det men innebär ändock åtskillig omgång. De sakkunniga ha nu föreslagit
den förenklingen att proposition skall kunna avlämnas direkt till talmannen,
utan debattavbrott. Enligt min mening bör emellertid propositionsavlämnandet
ytterligare förenklas. Att märka är nämligen att avlämnandet
av en proposition till riksdagen — på samma sätt som avlämnandet av en
riksdagens skrivelse till Kungl. Maj :t — uteslutande är en formell expeditionsåtgärd.
Denna synes icke behöva verkställas av ett statsråd utan kan
lika väl verkställas av någon tjänsteman inom Kungl. Maj :ts kansli och
propositionen torde icke nödvändigt behöva överräckas till talmannen personligen
utan synes kunna inlämnas till riksdagens kansli. Hänsyn bör därvid
givetvis tagas till att en proposition icke kan anses avlämnad förrän
den anmälts i kamrarna av talmännen.

Vad nu föreslagits förutsätter den ändringen i 54 § första stycket riksdagsordningen,
att föreskriften att avlämnande av proposition skall ske
genom en statsrådets ledamot utgår. Genom en dylik ändring bortfaller
också behovet i samma lagrum av en särskild hänvisning till 34 § riksdagsordningen
rörande sättet för statsverkspropositionens avlämnande.

Beträffande sättet för avlämnande av motioner synes en motsvarande rationalisering
kunna genomföras. Enligt 55 § riksdagsordningen gäller att
motion skall skriftligen avlämnas till protokollet. Detta innebär att motion
skall väckas vid kammarplenum. Motionären, som måste vara personligen
närvarande i kammaren, har att muntligen anmäla att han har en
motion att framställa, varvid han skall avlämna motionen skriftligen avfattad.
Har motionären förfall, kan han ej låta motionen framföras av någon
annan ledamot, såvida ej denne biträder motionen. I sådant fall kommer
emellertid den som frambär motionen i kammaren att betraktas som
motionär. De sakkunnigas förslag innebär att motion skall kunna avlämnas
till talmannen. Emellertid synes liksom i fråga om proposition böra genomföras
den ytterligare förenklingen att motion skall få inlämnas till kammarens
kansli. Den bör givetvis då inlämnas inom sådan tid, att den kan
anmälas vid det plenum, då den enligt huvudregeln sist kan väckas.

De föreslagna ändringarna i fråga om sättet för motions avlämnande
kräva ändring i och tillägg till 55 § riksdagsordningen.

De sakkunniga föreslå i fråga om kammardebatten dels en viss
begränsning av yttrandefriheten, bestående i införandet av en möjlighet att
tidsbegränsa anföranden, dels ock en utvidgning av replikrätten.

Vad angår tidsbegränsningen av anföranden ha de sakkunniga anfört, att
enligt deras mening icke existerar något större behov av ingripande debattrestriktioner
i den svenska riksdagen, eftersom anföranden i obstruktionssyfte
praktiskt taget aldrig förekomma och yttrandena i regel ej äro särskilt
långa. De skäl som anförts för förslaget äro att genom en begränsning
av anförandenas längd — det förutsättes att begränsningen skall tillgripas
först under det senare skedet av långt utdragna debatter — debatterna
skulle kunna göras kortare, mera sakligt koncentrerade och livfullare. Jag

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

vill icke förneka att vissa fördelar i nämnda hänseenden skulle vara att
vinna genom den föreslagna möjligheten till tidsbegränsning. Med hänsyn
till den synnerliga angelägenheten av att yttrandefriheten i riksdagen icke
i oträngt mål beskäres och då, såsom de sakkunniga också vitsordat, några
mera väsentliga olägenheter icke äro förbundna med den nu rådande ordningen,
har jag icke ansett mig böra biträda detta förslag.

Förslaget om en viss utvidgning av replikrätten avser såvitt grundlag
därav beröres införande av replikrätt jämväl för annan ledamot än sådan,
som tidigare yttrat sig i debatten, under förutsättning dock att han utsatts
för angrepp. Vissa skäl kunna obestridligen anföras till stöd för en sådan
utvidgning. Den synes emellertid även medföra risker för att kammardebatten
kan bli snedvriden. Man kan nämligen befara att efter ett anförande
av mera kritisk inriktning ordet kan komma att för kort genmäle begäras
av ett mycket stort antal ledamöter, vilka anse sig ha blivit utsatta för angrepp
från talarens sida, samt att debatten ledes bort från sitt egentliga
ämne. Tidigare anmälda talare kunna kanske erhålla ordet först efter lång
väntetid. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna tillstyrka förevarande
förslag.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit rörande replikrätten är ej av beskaffenhet
att behöva föranleda lagändring. Mot förslaget att borttaga förtursrätten
för statsråd, som begär ordet samtidigt med en ledamot vilken
vill ge en kort replik, synes ej vara något att erinra. Likaledes synes det
lämpligt med en bestämmelse som möjliggör för talmannen att medge
replikberättigad längre tid för genmäle än de lagstadgade tre minuterna,
dock högst tio minuter. Nu berörda föreskrifter ha av de sakkunniga upptagits
i deras utkast till ändringar i kamrarnas ordningsstadgor.

De sakkunnigas förslag beträffande interpellationer och enkla
frågor erfordrar endast på två punkter ändringar i grundlag. För att
begränsa debatt i samband med enkel frågas besvarande föreslås införande
av en bestämmelse i kamrarnas ordningsstadgor av innehåll att vid besvarande
av enkel fråga endast den ledamot som framställt spörsmålet och det statsråd
som lämnar svaret må deltaga i överläggningen såvida icke kammaren på
förslag av talmannen eller annan ledamot annat beslutar. Häremot synes ej
vara något att erinra liksom ej heller mot den föreslagna bestämmelsen att
sådant beslut skall fattas utan föregående överläggning. Eftersom de föreslagna
bestämmelserna innebära en inskränkning i den i 52 § riksdagsordningen
stadgade yttrandefriheten erfordra de grundlagsstöd. Det förslag
till tillägg till sistnämnda lagrum som i sådant syfte framlagts av de
sakkunniga synes lämpligt utformat.

Genom tillägg till 52 § riksdagsordningen bör jämväl i enlighet med de sakkunnigas
förslag givas grundlagsstöd åt gällande föreskrift i kamrarnas
ordningsstadgor om förbud mot debatt i samband med intcrpellations framställande.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande uppläsning av motivering till

5 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 244.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

interpellation, interpellationssvars avgivande och interpellationsdebatt kräver
allenast ändring i kamrarnas ordningsstadgor. Förslagets främsta nyhet är
att långa interpellationssvar ej skola föredras i sin helhet och att interpellationssvar
omedelbart före avgivandet bör i tryckt skick utdelas i kamrarna.
Jag anser emellertid att det icke bör vara obligatoriskt för statsråd att vid
svars avgivande förfara enligt de föreslagna nya metoderna utan att han
bör äga valrätt mellan dessa och att som hittills fullständigt uppläsa svaret.
För sistnämnda fall bör det ej heller åligga honom att i förväg avlämna
svaret för tryckning. Bestämmelserna böra avfattas så att denna ståndpunkt
klart kommer till uttryck.

De sakkunnigas förslag i fråga om bordläggning av utskottsutlåtanden,
vilket kräver ändring i 59 § riksdagsordningen samt i kamrarnas
ordningsstadgor, synes välgrundat och torde böra genomföras.

Frågan om samtidig eller successiv behandling i kamrarna
av utskottsutlåtanden, vilken icke mera ingående behandlats
av de sakkunniga, torde icke böra nu upptagas till prövning.

De spörsmål som de sakkunniga behandlat under rubriken de ständiga
utskotten tillhöra de mest betydelsefulla i betänkandet. Med
hänsyn till utskottens centrala ställning inom riksdagen blir riksdagsarbetet
som helhet väsentligen beroende av hur utskottsarbetet är organiserat.
Som framgår av redogörelsen för betänkandets innehåll ha de sakkunniga
upptagit ej endast frågan om ett lämpligare organiserande av utskottsarbetet
utan även frågan hur en ökad utskottssysselsättning för andra kammarens
ledamöter skall kunna ernås. Dessa spörsmål äga givetvis nära samband.
Genom den lösning av frågan om utskottens sammansättning som de sakkunniga
förordat för att finna en lämplig arbetsorganisation — en utökning
av antalet utskott och en förstärkning av ledamotsantalet i flertalet utskott
— ha de sakkunniga också vunnit den eftersträvade ökade utskottssysselsättningen.

Vad de sakkunniga föreslå i fråga om utskottsorganisationen utgör endast
detalj justeringar — låt vara mycket betydelsefulla sådana — av den gällande
ordningen. De sakkunniga ha också diskuterat den mera grundläggande
frågan om en omorganisation av utskotten efter andra principer, innebärande
antingen en uppdelning av budgetens utgiftssida på fackutskott,
vilka skulle arbeta under inseende och kontroll av ett överbudget- eller finansutskott,
eller ock en ökad koncentration av behandlingen av budgetens
utgiftssida till statsutskottet. Emellertid ha de sakkunniga ej ansett sig böra
föreslå en lösning efter någondera av dessa linjer. Den nuvarande utskottsindelningen
är, som de sakkunniga erinrat, från början huvudsakligen anpassad
efter ärendenas statsrättsliga natur — anslagsfrågor, bevillningsfrågor,
grundlagsfrågor, andra lagstiftningsärenden etc. Denna indelning har
sedermera delvis korsats av en indelning efter materiella grunder. Sålunda
ha anslags- och lagstiftningsfrågor berörande jordbruk in. m. utbrutits
och överlämnats till jordbruksutskottet. Dessa omständigheter göra att ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

skottsarbetet blir ganska splittrat och att en fullt enhetlig budgetbehandling
omöjliggöres. Efter vilka linjer en reform bör genomföras synes emellertid
mycket vanskligt att avgöra. Mot en uppdelning av budgetens utgiftssida på
fackutskott kunna tydligen göras de allvarliga erinringar som framförts också
av de sakkunniga, nämligen att fackutskott kunna befaras vara mindre
benägna att iakttaga återhållsamhet vid tillstyrkande av anslag för de speciella
ändamål för vilka utskotten betrakta sig som målsmän samt att fackutskotten
måste kompletteras med ett sammanhållande utskott, ett överbudget-
eller finansutskott, en anordning som emellertid måste göra arbetet
tidsödande och organisationen tungrodd. Genom att mera strikt än nu är
fallet koncentrera behandlingen av utgiftsfrågorna till statsutskottet skulle
man måhända kunna väsentligen undgå de olägenheter som följa av den
bristande enhetligheten i budgetbehandlingen. En sådan koncentration skulle
emellertid kräva en stor numerär ökning av statsutskottet. Inom utskottet
komme med all sannolikhet att framtvingas en uppdelning av ärendena
motsvarande de nyss nämnda fackutskotten varvid utskottet in pleno eller
en av avdelningarna sammansatt delegation finge spela rollen av överbudget-
eller finansutskott. En lösning efter denna linje komme därför att väsentligen
innebära en återgång till vad som gällde före 1909 års utskottsreform,
vilken bl. a. avsåg just att lätta statsutskottets arbetsbörda.

På grund av de nu nämnda omständigheterna anser jag att man icke nu
bör överväga någon mera genomgripande reform av utskottsorganisationen.
Däremot torde de jämkningar i arbetsfördelningen mellan de ständiga utskotten
böra genomföras som kunna finnas lämpliga. De förslag som i dessa
delar framlagts av de sakkunniga förefalla i stort sett väl avvägda. Tillräckliga
skäl synas mig emellertid ej föreligga att till lagutskott överflytta
handläggningen av förslag beträffande sådana lagar och författningar rörande
alkoholhaltiga varor som avses i 40 § 2 mom. riksdagsordningen och
som nu beredas av bevillningsutskottet. I denna del vill jag biträda den av
en av de sakkunniga avgivna reservationen för bibehållande av nuvarande
ordning. Det synes jämväl kunna betecknas som något tveksamt om man
bör till lagutskott överflytta de uppgifter i avseende å lagfrågor som tillkomma
jordbruksutskottet. På denna punkt anser jag mig dock icke böra frångå
vad de sakkunniga föreslagit. Jag vill alltså tillstyrka följande förslag:

Frågor rörande lagar och författningar om förvärvande och förlust av
medborgarrätt fråntas konstitutionsutskottets prövning och beredas i stället
av lagutskott.

Under pensionsstaten fallande ärenden, som nu prövas av bankoutskottet,
överföras till statsutskottet. Pensionslagstiftningsfrågorna överflyttas från
bankoutskottet till lagutskott.

Till bankoutskottet hänskjutas i stället sådana frågor om det ekonomiska
livets eller enskilda näringsgrenars organisation och förhållanden, vilka ej
äro av beskaffenhet att böra behandlas av annat utskott.

Sådana folkhushållningsfrågor som äro av utpräglad jordbruksnatur prövas
av jordbruksutskottet i stället för av statsutskottet.

68 Kungl. Mcij:ts proposition nr 244.

De lagfrågor som nu beredas av jordbruksutskottet återföras till lagutskott.

Ett tredje lagutskott inrättas och i samband härmed genomföres omfördelning
av ärendena mellan lagutskotten. Reglerna om hur fördelningen
skall bestämmas överflyttas från riksdagsordningen till riksdagsstadgan.

Jämkningen av arbetsfördelningen mellan de ständiga utskotten föranleder
ändringar i 38 och 39 samt 41—43 §§ riksdagsordningen.

Frågan om en ökning av ledamotsantalet i de ständiga utskotten har, som
de sakkunniga påpekat, betydelse dels för riksdagsledamöternas utskottssysselsättning
och dels ur synpunkten av utskottens arbetsduglighet.

Vad angår ledamöternas utskottssysselsättning är det, som framhållits
av såväl 1943 års utredning som de sakkunniga, angeläget att ett så stort
antal riksdagsmän som möjligt deltar i utskottsarbetet. Härvid komma tydligen
främst de ständiga och särskilda utskotten i fråga. Emellertid föreslås
att vardera kammarens tillfälliga utskott skola ersättas med ett allmänt
beredningsutskott. Vid bifall härtill uppkommer tydligen en ökad
mera permanent sysselsättningsmöjlighet. Den ideala lösningen vore självfallet
att plats som ordinarie ledamot eller suppleant i ständigt utskott eller
allmänt beredningsutskott kunde beredas praktiskt taget samtliga kammarledamöter.
En viss marginal bör naturligtvis finnas bl. a. med hänsyn
till att de statsråd som äro riksdagsledamöter och talmännen ej kunna vara
utskottsledamöter. Här uppstå emellertid vissa svårigheter med hänsyn
till kamrarnas paritetiska utskottsrepresentation och deras olika numerär.
I likhet med de sakkunnigas majoritet anser jag mig ej böra förorda upphävande
av den jämlika representationen, som ur principiella synpunkter
är riktigast. Problemet om ledamöternas utskottssysselsättning är nu väsentligen
ett andra-kaminarproblem. Som framgår av de siffror som lämnats
av de sakkunniga äro redan nu praktiskt taget alla därför disponibla ledamöter
av första kammaren utskottsplacerade. En mera väsentlig ökning av
utskottens ledamotsantal skulle därför för första kammarens vidkommande
framkalla ett sysselsättningsproblem rakt motsatt det som nu föreligger
beträffande andra kammaren. Lösningen torde därför böra få karaktären
av en kompromiss.

Vid bestämmandet av ledamotsantalet i de ständiga utskotten har man
också, såsom förut antytts, att taga hänsyn till arbetssynpunkten. En utökning
av ett utskotts ledamotsantal kan möjliggöra ett effektivare arbete, i
vissa fall genom att utskottet uppdelas på avdelningar och i andra genom den
allsidigare belysning som förekommande frågor kunna få i en större församling.
För statsutskottets del har särskilt framhållits önskemålet att utskottet
skulle kunna organiseras på en ytterligare, femte, avdelning. Samtidigt
kan emellertid en utökning medföra olägenheter genom att utskotten som
arbetsorganisationer bli mera tungrodda.

Under hänsynstagande till nu anförda synpunkter anser jag mig böra föreslå
följande. Statsutskottets ledamotsantal ökas från 24 till 30 för att
möjliggöra indelning på fem sexmannaavdelningar. Jordbruksutskottet er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

håller med hänsyn till sin även efter de föreslagna jämkningarna betydande
arbetsbörda ytterligare fyra ledamöter och utökas alltså från 16 till
20 ledamöter. De båda nuvarande lagutskotten och bankoutskottet bibehållas
vid ett ledamotsantal av 16 för vart och ett av dem. Det tredje lagutskottet
erhåller likaledes 16 ledamöter.

Vad nu föreslagits innebär en utökning av de ständiga utskottens ledamotsantal
från vardera kammaren från nuvarande 72 till 85 medan de
sakkunnigas förslag innebar en ökning till 98.

Även om man medräknar utbytet av de nuvarande tillfälliga utskotten mot
de föreslagna allmänna beredningsutskotten uppkommer en nettoökning.
Talen bli emellertid då något olika för de båda kamrarna. I första kammaren
är ledamotsantalet i de ständiga utskotten som nämnts 72, vartill böra
läggas 16 ledamöter i tillfälliga utskott. Sammanlagda antalet ledamotsplatser
i ständiga och tillfälliga utskott är alltså 88. Häremot stå enligt förslaget
85 ledamotsplatser i ständiga utskott samt 12 platser i det allmänna beredningsutskottet,
tillhopa 97. För andra kammarens del bli motsvarande
siffror: nuvarande antal platser i ständiga utskott 72, platser i tillfälliga
utskott 30, summa 102; platser i ständiga utskott enligt förslaget 85, i allmänt
beredningsutskott 20, summa 105.

Förslagen beträffande utskottens antal samt ledamotsantalet föranleda
ändringar i 53 § regeringsformen och 36 § riksdagsordningen.

De sakkunnigas förslag att ersätta de tillfälliga utskotten
med ett allmänt beredningsutskott för vardera kammaren har jag berört
redan i samband med de ständiga utskotten. Förslaget synes mig vara väl
motiverat och böra genomföras. Reformen kräver ändring av nyssnämnda
båda lagrum. Jag vill likaledes tillstyrka de sakkunigas förslag att genom
ett tillägg till 36 § riksdagsordningen grundlagsfästa utskottstypen enskilda
utskott.

Reformen synes böra träda i kraft så snart ske kan. Redan vid 1949 års
riksdag bör möjlighet att uppdela riksdagen och uppskjuta behandlingen
av icke brådskande ärenden stå till buds. Av praktiska skäl torde det emellertid
icke låta sig göra att grundlagsändringarna till alla delar träda i
kraft omedelbart efter det de slutligen antagits. Vid den tidpunkt då detta
kan väntas ske komma utskottsvalen för 1949 års riksdag redan att ha ägt
rum, samt propositioner och motioner att ha remitterats till utskott. De
nya bestämmelserna om utskottens antal, sammansättning och uppgifter
torde därför böra gälla först från och med 1950. Måhända skulle man kunna
ifrågasätta om ej ett undantag borde göras beträffande utökningen av statsutskottet.
Till förmån för att utöka detta utskott redan under 1949 års
riksdag talar bland annat det förhållandet att en förutsättning för att riksdagen
skall kunna taga ferier är att budgetarbetet är avslutat samt att utökningen
av statsutskottet främst avser att giva utskottet bättre arbetsmöjligheter.
Något sådant samband mellan statsutskottets utökning och förslaget
om sessionstiden att utökningen är en ovillkorlig förutsättning för nämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244

da förslag torde emellertid ej kunna anses föreligga. Utökningen av statsutskottet
synes därför kunna anstå till 1950.

Det nu sagda torde böra föranleda att till de föreslagna grundlagsändringarna
knytas övergångsstadganden av innehåll att de lagrum som beröra
utskottens benämning, sammansättning och uppgifter — 53 § regeringsformen,
36 § 1—3 inom., 38 § 2 inom., 39—43 §§, 59 § andra stycket
och 63 § riksdagsordningen — skola bibehålla sin nuvarande lydelse intill
början av 1950 års lagtima riksdag.

I anslutning till vad jag anfört ha inom justitiedepartementet upprättats
förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Förslagen
ansluta sig väsentligen till de sakkunnigas förslag. Genom att bibehålla riksdagsformerna
lagtima och urtima riksdag samt genom att fortfarande låta
valperioderna till riksdagen ansluta sig till kalenderår ha dock ändringarna
kunnat avsevärt begränsas. Medan de sakkunnigas förslag berör 15 paragrafer
i regeringsformen och 40 paragrafer i riksdagsordningen, har departementsförslaget
sålunda kunnat begränsas till 4 paragrafer i regeringsformen
och 29 paragrafer i riksdagsordningen.

De sakkunnigas förslag innebär som förut berörts också att i en riksdagsstadga
skall samlas huvudparten av de bestämmelser som nu återfinnas
i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt i de av
Kungl. Maj :t utfärdade stadgorna den 26 maj 1909 om val till riksdagens
utskott och den 29 januari 1921 om val av talmän och vice talmän i riksdagens
kamrar. Vissa av bestämmelserna i de reglementariska föreskrifterna,
vilka ansetts vara av särskild vikt, ha dock överförts till riksdagsordningen.
Å andra sidan ha vissa stadganden i riksdagsordningen, vilka i realiteten utgöra
reglementariska föreskrifter, intagits i riksdagstadgan. De sakkunniga
ha föreslagit att riksdagsstadgan skall antagas av riksdagen ensam, ehuru
de valstadgor den bl. a. ersätter antagits av Kungl. Maj :t och riksdagen
gemensamt. Häremot synes icke vara något att erinra.

Förslaget föranleder jämväl vissa ändringar i kamrarnas ordningsstadgor,
vartill de sakkunniga också uppgjort utkast.

Jag har i det föregående, i samband med frågorna om riksdagsarbetets
planläggning och organisation, uttalat att det ej syntes erforderligt att från
Kungl. Maj :ts sida gjordes några uttalanden rörande förslagen till riksdagsstadga
och till ändringar i ordningstadgorna i den mån de hade avseende
allenast å riksdagens interna angelägenheter. I enlighet härmed har
jag i det föregående berört nämnda förslag allenast på några punkter. Av
praktiska skäl synes till propositionen böra fogas texten till den föreslagna
riksdagsstadgan och till ändringarna i ordningsstadgorna. Texten har i vissa
delar formellt jämkats till överensstämmelse med departementsförslaget till
grundlagsändringarna, varjämte utkast till övergångsbestämmelser upprättats,
ävenledes med anslutning till departementsförslaget.

Föredraganden hemställer, att förslagen till ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

prövning i grundlagsenlig ordning samt att vid propositionen måtte fogas
de utkast till riksdagsstadga och ändringar i kamrarnas ordningsstadgor
som i det föregående omnämnts.

Vidare hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t matte föreslå riksdagen dels

bemyndiga Kungl. Maj :t att, i överensstämmelse med
de av föredraganden angivna riktlinjerna, från och med
budgetåret 1950/51 till ett sammanlagt årligt belopp av förslagsvis
100 000 kronor besluta om pensioner i fall, som ej
reglerats i gällande pensionsförfattningar och som ej omfattas
av den fullmakt Kungl. Maj :t redan erhållit, att utgå
såvitt avser personer, anställda vid de affärsdrivande verken,
eller efterlevande efter sådana personer av de medel av
vilka verkets omkostnader bestridas samt i övrigt från det
under trettonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till
Diverse pensioner och understöd m. m. (XIII A 10),

dels ock medgiva, att Kungl. Maj :t må under fem år från
och med budgetåret 1948/49, utan riksdagens samtycke i
varje särskilt fall, i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer som vid avgörandet av dylika ärenden hittills blivit
följda avstå kvarlåtenskap som tillfallit allmänna arvsfonden
intill ett belopp av i varje särskilt fall 10 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Utkast

till

Riksdagsstadga.

Kamrarnas sammanträden.

§ I Kallelse

till kammares sammanträde skall anslås senast klockan 6 eftermiddagen
föregående dag och kungöras på det sätt, vardera kammaren för
sig stadgat. Talmännen böra skyndsamt meddela varandra underrättelse
om sådan kallelses utfärdande.

Skall vid sammanträde sådan omröstning, som omförmäles i 65 § riksdagsordningen,
i kamrarna företagas, bör sådant i anslaget tillkännagivas.

§ 2.

Ä den förteckning över alla på kammares bord vilande ärenden, vilken efter
varje sammanträdes slut av vardera kammarens kansli för nästa sammanträde
upprättas, skola, med det undantag, varom i 41 § :ns sista moment
förmäles, främst uppföras:

Konungens propositioner eller skrivelser och inom kammare väckta motioner.

Övriga ärenden, i den mån de inkommit, antecknas enligt följande ordning,
nämligen:

1 :o. Från utskott eller riksdagens kansli inkomna förslag till skrivelser
eller till riksdagsbeslutet;

2:o. Riksdagens revisorers samt justitie- och militieombudsmännens berättelser; 3:o.

Av båda kamrarna tillsatta utskotts betänkanden, ävensom hemställanden
och utlåtanden av kanslideputerade; skolande den ordning, vari de
ständiga utskotten i regeringsformens § 53 och riksdagsordningens § 36
finnas upptagna, jämväl följas vid uppförande å förteckningen av nämnda
utskotts betänkanden, och sådana betänkanden sättas framför särskilda utskotts
samt dessas framför kanslideputerades utlåtanden och hemställanden; 4:o.

Mål, som av ena kammaren genom protokollsutdrag den andra delgivas; 5:o.

Kammares allmänna beredningsutskotts betänkanden; samt

6:o. Kammares enskilda ärenden.

Med kursiv stil har utmärkts text som ej överensstämmer med nu gällande motsvarande
stadgande i reglementariska föreskrifter eller stadgan om val till riksdagens utskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

I denna förteckning, som vid ärendenas föredragning följes, kan ändring
för kommande sammanträde av kammare beslutas; och skall, då förslag om
sådan ändring blivit väckt, beslut däröver genast fattas. Ovannämnda förteckning
och däri beslutad ändring skola medkammaren skyndsamt delgivas.

§ 3.

Om sammanträde med kammare hålles dagen före feriers början, må det
utan avbrott fortsättas efter klockan tolv på natten till dess å föredragningslistan
för sammanträdet upptagna ärenden behandlats.

§ 4.

1 :o. Skall omröstning enligt riksdagsordningen ske öppet, skola kammarens
ledamöter, sedan voteringsproposition efter given varsel upplästs och
justerats, intaga sina platser, varefter voteringspropositionen ånyo uppläses.
Medan omröstning verkställes, må ingen bliva stående å gången.

2:o. Med undantag för de fall, varom i mom. 3 stadgas, uppmane talmannen
därefter först de ledamöter, som vilja rösta för ja-propositionen, att resa
sig från sina platser, varefter samma uppmaning riktas till de ledamöter,
som vilja rösta för nej-propositionen. Om härvid talmannen finner tvekan
kunna råda om omröstningens resultat, eller någon av kammarens ledamöter
begär rösträkning, verkställes votering på sätt i mom. 3 sägs.

3:o. Omröstning medelst omröstningsapparat eller, där denna ej kan begagnas,
medelst namnupprop skall omedelbart äga rum, därest talmannen
före omröstningens början så beslutar, samt då omröstning skall ske jämlikt
65 § riksdagsordningen. Om vid den slutliga voteringen i visst ärende
sist vid voteringspropositionens godkännande begäran om omröstning medelst
omröstningsapparat eller i förekommande fall om namnupprop framställes
av minst V„ av kammarens ledamöter, skall ock detta omröstningssätt
omedelbart användas; i detta fall skall jämväl i det tryckta protokollet
antecknas, huru varje ledamot röstat.

4:o. Då omröstning medelst omröstningsapparat ägt rum, böra i vardera
kammaren minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats
vid talmansbordet, varefter företages fotografering av en tablå, utvisande,
huru varje ledamot röstat.

Då omröstning medelst namnupprop skall äga rum, böra i vardera kammaren
minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid
talmansbordet, för att över omröstningen föra anteckning. Vid uppropet
iakttages, att ledamöterna uppropas i den ordning, vari de innehava plats i
samlingssalen, dock att vice talmännen först uppropas. Närvarande ledamot
avgiver vid uppropet något av följande svar: Ja, Nej, Avstår.

Omedelbart efter det omröstningen avslutats, tillkännagiver talmannen
resultatet för kammaren.

5:o. Då i fråga, varom uti 65 § riksdagsordningen förmäles, kamrarna
fattat stridiga beslut, och dessa ej på vederbörande utskotts förslag blivit
sammanjämkade, åligger det utskottet att uppsätta förslag till voterings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

propositioner för den omröstning, som, enligt nämnda §, skall för frågans
avgörande i kamrarna äga rum. Sedan sådant förslag blivit godkänt, utsätte
talmännen efter överenskommelse dag för omröstning. Vid densamma
iakttages, att votering över varje särskild fråga, som blir föremål för omröstning,
bör i båda kamrarna samtidigt företagas.

Över var och en sådan omröstning i första kammaren skall protokoll genast
därefter uppsättas, justeras och avsändas till andra kammaren, där
sammanräkningen av båda kamrarnas ledamöters röster verkställes, varefter
utgången av omröstningen ofördröj ligen meddelas första kammaren
och det utskott, som frågan handlagt.

Sådant ärende skall sättas främst på föredragningslistan för dagen.

§ 5.

1 :o. Vid kammares sammanträde för sekreteraren under talmannens inseende
protokoll, upptagande överläggningsämnen, namnen å dem, som
yttra sig, talmannens yttranden och propositioner, utgången av omröstning,
där sådan äger rum, och kammarens beslut. Detta protokoll skall å
femte söckendagen därefter, om kammaren då sammanträder, eller, i motsatt
händelse, vid kammarens näst därefter inträffande sammanträde av
sekreteraren uppläsas samt, sedan kammaren godkänt detsamma, förses med
talmannens anteckning därom.

Justeringen av kammares vid riksdagens slut ojusterade protokoll verkställes
inför kammarens å riksdagsorten tillstädesvarande ledamöter. Tillkännagivande
om tiden för justeringen införes i de tidningar, där kammarens
sammanträden eljest meddelas.

Kamrarnas protokoll överlämnas omedelbart efter justeringen till riksdagens
kansli.

2:o. Yttranden, som ledamöter vid kammares sammanträde avgiva,
skola, så vitt ske kan, ordagrant av för sådant ändamål anställda tjänstemän
upptecknas och sist tredje dagen därefter klockan 10 förmiddagen,
försedda med uppsättarens namnteckning, i två exemplar avlämnas i kammarens
kansli, där de till andra söckendagen därefter klockan 12 middagen
böra finnas för genomläsning tillgängliga. Ledamot, som före utgången
av nämnda tid justerar sitt yttrande, bör därå göra anteckning om
verkställd justering; annan ledamot dock obetaget att påkalla särskild
justering därav inför kammaren vid det i 1 mom. omförmälda tillfälle. Har
ledamot icke inom stadgad tid justerat sitt yttrande, anses detsamma ändock
såsom av honom justerat. Yttrandena böra därefter ofördröjligen
överlämnas till riksdagens kansli.

3:o. I fråga om protokoll och yttranden vid sammanträde, varom i § 56
riksdagsordningen sägs, inom lyckta dörrar skall vad i mom. 1 och 2 är
stadgat äga motsvarande tillämpning, dock att protokollen och yttrandena
efter justeringen skola överlämnas till riksdagsbiblioteket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.
Val av talmän och vice talmän.

§ 6.

Talman samt förste och andre vice talman väljas var för sig i nu namnd
ordning. Har någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, är han
behörigen vald. Äro rösterna så delade mellan flera, att ingen uppnått dylik
röstövervikt, anställes ny omröstning. Får ej heller därvid någon mer än
hälften av de avgivna rösterna, anställes en tredje omröstning mellan de
två, på vilka vid andra omröstningen de flesta av rösterna fallit. Vid tredje
omröstningen är den vald, som erhållit de flesta rösterna. I händelse av lika
röstetal vid andra eller tredje omröstningen skilje lotten, där så erfordras.

Talmanskonferensen.

§ 7.

l:o. Talmännen skola, enligt vad i riksdagsordningen stadgas, tillse, att
nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighel iakttages vid nksdagsarbetets
bedrivande.

Talmännen och vice talmännen, jämte fyra av vardera kammaren for
hela riksdagen utsedda ledamöter (talmanskonferensen), skola, så ofta
någon av talmännen det anser nödigt, dock minst en gång varje kalendermånad
under tid då sammanträden pågå i riksdagen, på kallelse av talmännen
sammanträda för att rådpläga om vad i avseende å ärendenas behandling
i utskott och kamrar må vara att iakttaga för vinnande av nämnda
syfte. Vid dessa sammanträden skola kamrarnas sekreterare vara tillstädes,
och åligger det den av dem, som därtill av talmännen anmodas, att
föra protokoll över vad vid sammanträde förekommer. Vid talmanskonferensen
fattade beslut skola genom utdrag av protokollet tillställas dem,
besluten avse.

Utskottens ordförande skola, så ofta det finnes påkallat, deltaga i talmanskonferensens
sammanträden. Anses nödigt att inhämta upplysningar
av kanslideputerade böra även de, efter kallelse, tillstädeskomma.

2:o. Vid talmanssammanträde skall, efter samråd med utskottens ordförande
och bemälda kanslideputerade, förslag upprättas i fråga om arvoden
till tjänstemännen och vaktbetjäningen hos kamrarna och utskotten samt
i kansliet. Förslaget överlämnas till bankoutskottet, vilket det åligger att i
ämnet avgiva utlåtande till kamrarna.

Val inom kammare.

§ 8.

Skall val, som av kammare förrättas, jämlikt §75 riksdagsordningen ske
med slutna sedlar, skola vid valet begagnas valsedlar, å vilka före namnen
utsatts partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss
grupp av riksdagsmän eller för viss meningsriktning), men vilka i övrigt
äro omärkta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Valsedlarna skola för att bliva gällande vara enkla, slutna, hoprullade
och fria från överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera, men väl färre
namn än det antal personer valet avser. Där något namn å sedeln är tvetydigt,
gälle den dock för övriga namn.

§ 9.

De avgivna valsedlarna skola ordnas i grupper, så att sedlar med samma
partibeteckning bilda en grupp.

Inom varje grupp skall, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat
antal ledamöter är nödig, bestämmas ordning mellan namnen å gruppens
valsedlar. Härvid iakttages:

1. Upptaga valsedlar till antal av mer än hälften av hela antalet valsedlar
inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, bliver detta namn
det första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn
och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens rösttal, jämväl samma andra
namn, bliver detta namn det andra i ordningen; upptaga valsedlar, som
hava samma första och samma andra namn samt utgöra mer än tre fjärdedelar
av gruppens rösttal, jämväl samma tredje namn, bliver detta namn
det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder.

2. I den mån ordningen inom gruppen icke kan enligt nyss angivna grunder
bestämmas, skola särskilda sammanräkningar av namnens rösttal verkställas.
Vid varje sådan sammanräkning gäller valsedel såsom hel röst, där
icke något av sedelns namn erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller
såsom halv röst, där ett av sedelns namn erhållit rum i ordningen; såsom
tredjedels röst, där två av namnen uppförts i ordningen; såsom fjärdedels
röst, där tre av namnen uppförts i ordningen; och så vidare efter samma
grund. För varje gång kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit
högsta rösttalet.

Till protokollet antecknas för varje grupp dess rösttal, samt, där de under
1. angivna grunder tillämpats, antalet av de valsedlar, som upptaga
samma första namn eller samma första och andra namn och så vidare, men
eljest, för varje särskild sammanräkning, röstvärdet för de olika valsedlarna
och det rösttal, som för varje namn uträknats.

§ 10.

l.o. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika
valsedelgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den
grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.
Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens
första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen
inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,
gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så
vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan
fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje
gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av
de gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser
från två grupper, skall dock, vid beräkning av det antal platser som utdelats,
vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit
platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats;
och så vidare efter samma grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
antalet namn å gruppens valsedlar, varde den från vidare jämförelse
utesluten.

2:o. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står
främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.

§ 11.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom
lottning.

Ordningen för suppleanters tjänstgöring.

§ 12.

Suppleanter böra, vid förfall för ledamot, inkallas till tjänstgöring i följande
ordning:

1. Om valet jämlikt § 75 riksdagsordningen förrättats med gemensam
lista, har suppleant tillhörande samma grupp eller meningsriktning som
ledamoten företräde framför övriga suppleanter, och av dessa har den företräde,
vars namn blivit uppfört på högre plats å listan;

2. Har valet, på sätt i §§ 8—11 här ovan sägs, skett med slutna sedlar,
har suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den
grupp, för vilken ledamoten blivit vald, företräde framför övriga suppleanter,
och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre rösttal.

Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit
tidigare uppfört i den jämlikt § 9 bestämda ordning inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller
flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats
honom.

Riksdagens utskott, nämnder och valmän.

§ 13.

1 ;0. Utskott, som består av ledamöter från båda kamrarna, sammankallas
första gången av talmännen.

2:o. Kallelser till sammanträden av riksdagens nämnder och valmän
utfärdas av talmännen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

§ 14.

1 :o. Till sammanträde av utskott, utsett av båda kamrarna, ävensom
av riksdagens nämnder och valmän, skall kallelse anslås senast klockan 6
eftermiddagen föregående dag.

2:o. Dessa utskott, nämnder och valmän må ej sammankomma å tid, då
sammanträde hålles av båda kamrarna eller endera av dem.

§ 15.

Ledamot av utskott, vilken av förfall varder hindrad att sammanträde
bevista, bör hos utskottets ordförande eller sekreterare göra anmälan därom
så tidigt, att suppleant må kunna i hans ställe inkallas.

§ 16.

Anser ständigt utskott ett dit hänvisat ärende ej böra av utskottet handläggas,
åligge utskottet att därom senast inom åtta dagar, efter det målet
till utskottet inkom, avgiva utlåtande till kamrarna, vilka böra skyndsamt
besluta, om frågan skall av samma utskott behandlas eller till annat
utskott överlämnas.

§ 17.

l:o. Besluta kamrarna tillsätta särskilt utskott för behandling av något
ärende, skall underrättelse därom ofördröj ligen meddelas det eller de
ständiga utskott, som eljest skolat ärendet handlägga. Har, innan beslutet
fattades, ärende av enahanda eller likartad beskaffenhet blivit till ständigt
utskott hänvisat, skall sådant utskott inom åtta dagar efter av berörda
underrättelse erhållen del hos kamrarna göra framställning om slikt
ärendes överlämnande till det särskilda utskottet.

2:o. Varder, sedan väckt motion hänvisats till visst utskott, den i motionen
berörda frågan föremål för proposition, som till annat utskott hänvisas,
skall vad i mom. 1 stadgas äga motsvarande tillämpning.

§ 18.

l:o. Inom tjugu dagar från lagtima riksdags öppnande böra statsutskottet,
bevillningsutskottet, bankoutskottet och jordbruksutskottet utse deputerade
för att under riksdagens lopp, i den utsträckning sådant finnes påkallat,
rådpläga i frågor, som angå budgetarbetet inom riksdagen. Dessa
deputerade böra verka för att största möjliga enhetlighet vid budgetbehandlingen
iakttages. De deputerade hava att föranstalta därom, att lämpliga
sammanställningar angående statsverkets inkomster och utgifter samt
angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen tid efter annan delgivas
kamrarnas ledamöter.

2:o. Då inom ständigt utskott fråga uppstår om inbjudan till annat sådant
utskott att utse deputerade för gemensam behandling av visst ärende,
skall, innan beslut om dylik inbjudan fattas, från sistnämnda utskott inhämtas
upplysning, huruvida detta utskott anser skäl föreligga för sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

behandling av ärendet eller, därest så ej är fallet, huruvida utskottet finner
anledning att ur de synpunkter, detsamma har att företräda, göra något
uttalande i ärendet.

3:o. Kunna utskott, som skola genom deputerade med varandra sammanträda,
icke överenskomma om de deputerades antal, skall detsamma
utgöras av sex ledamöter från varje utskott.

§ 19.

Till lagutskotts behandling hörande ärenden skola mellan lagutskotten
fördelas vid särskilda sammanträden med deputerade för dem. Deputerade
åro för varje utskott ordföranden, vice ordföranden och två för hela riksdagen
utsedda ledamöter. Sammanträde hålles så ofta det för fördelning
av inkomna ärenden finnes erforderligt. Utskotten äga fastställa allmänna
grunder för ärendenas fördelning mellan utskotten.

§ 20.

Har från något riksdagens verk till utskott inkommit framställning, som
påkallar riksdagens beslut, vare utskottet pliktigt att ofördröjligen göra
anmälan därom till vardera kammarens talman; och åligger det denne tillse,
att anteckning om sådan anmälan verkställes å föredragningslistan för
kammarens nästa sammanträde.

§ 21.

Talmännen äga tillträde i utskotten, dock utan rätt att deltaga i överläggningarna
och besluten.

§ 22.

Expeditioner från utskott underskrivas av ordföranden.

§ 23.

Vid de i § 13 mom. 2 omnämnda sammanträden av riksdagens nämnder
och valmän bör den ledamot, som bevistat de flesta riksdagar, eller, där två
eller flera deltagit i lika många riksdagar, den av dem, som är till levnadsåren
äldst, först låta upprop förrättas och sedan val av ordförande anställas.
På anmodan av ordföranden taga tre ledamöter plats vid bordet, för
att, jämte ordföranden, granska omröstnings- eller valsedlarna samt över
omröstningarna eller valen föra särskilda anteckningar, vilka med varandra
jämföras. Efter förrättningens slut uppsättes och justeras protokoll, varav
två exemplar utskrivas, undertecknas av ordföranden och omförmälda
ledamöter samt avlämnas ett till vardera kammarens talman, för att öppnas
och delgivas kamrarna vid deras nästföljande sammanträde.

§ 24.

Vad i §§ 13, 14 och 23 sägs äger ej tillämpning i avseende på utrikesnämnden.

Kungi. Maj.ts proposition nr 244.

§ 25.

De av riksdagen utsedda valmän, vilka hava att verkställa val av fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskontoret, skola tillika utse två ledamöter
jämte två suppleanter i styrelsen över riksdagsbiblioteket.

Riksdagens kansli.

§ 26.

Utom de åligganden, som, enligt § 80 mom. 2 riksdagsordningen, tillhöra
riksdagens kansli, skall detta ombesörja tryckningen av alla de handlingar,
vilka till kamrarna inkomma eller från dem utgå, med undantag av
sådana, som i annan ordning blivit på allmän bekostnad tryckta, för att till
kamrarnas ledamöter utdelas.

Kanslideputerade böra vaka däröver, att de i kamrarna förda protokollen
samt övriga riksdagshandlingar bliva med största möjliga skyndsamhet
tryckta och till kamrarnas ledamöter utdelade.

Riksdagens skrivelser.

§ 27.

Sekreterare i ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott ansvarar
därför, att de från riksdagen utgående skrivelser, som skola av utskottets
kansli expedieras, äro vederbörligen kollationerade och lika lydande med de
av kamrarna därför godkända förslag. Till bestyrkande härav skall varje
sådan skrivelse, då den framlägges till talmännens underskrift, vara försedd
med kollationeringsmärke, av sekreteraren egenhändigt undertecknat med
begynnelsebokstäverna i hans för- och tillnamn.

I fråga om expeditionen av de från riksdagen utgående skrivelser, vilka
besörjas genom riksdagens kansli, tillkommer det kanslideputerade att meddela
erforderliga föreskrifter.

Tjänstemän och betjäning.

§ 28.

Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Utskotten äga
ock, vart för sig, utse sekreterare.

Övriga befattningshavare hos kamrarna och utskotten ävensom i riksdagens
kansli tillsättas, med de undantag som följa av fullmäktiges i riksgäldskontoret
åliggande att ställa viss betjäning till riksdagens förfogande,
för vardera kammaren av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda
ledamöter efter samråd med sekreteraren, för vart och ett av utskotten
av samma utskott likaledes efter samråd med sekreteraren samt för riksdagens
kansli av kanslideputerade tillika med kamrarnas talmän och vice
talmän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 244

Denna sladga skall genast träda i tillämpning. Vad i § 19 stadgas skall
dock tillämpas först från och med 1950 års lagtima riksdag. Intill nämnda
riksdags början skall vad i § 2 tredje stycket 5:o) sägs om allmänt beredningsutskotts
betänkande hava avseende å tillfälligt utskotts betänkande.

Genom stadgan skola de av riksdagen den 8 april 1868 gillade och antagna
reglementariska föreskrifter för riksdagen samt stadgorna den 26 maj 1909
om val till riksdagens utskott och den 29 januari 1921 om val av talmän och
vice talmän i riksdagens kamrar anses hava upphört att gälla.

Utkast

till

ändringar i kamrarnas ordningsstadgor.

Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.

(Första kammaren)

§ 6.

l:o. De ledamöter, vilka enligt § 33
riksdagsordningen av kammaren utses
för att jämte talmannen tillsätta
kammarens betjäning, skola till antalet
vara fyra.

Andra kammaren utser åtta ledamöter.

§ 7.

2 :o. Då kammaren utser nämnd eller
valmän, skola suppleanter, därest
icke kammaren särskilt annorlunda
beslutar, väljas till antal, motsvarande
fjärdedelen av de ordinarie ledamöternas.
Det röstetal, suppleanterna
vid valet undfått, bestämmer ordningen
för deras inkallande.

§ 6.

1 :o. De ledamöter, vilka enligt § 28
riksdagsstadgan av kammaren utses
för att jämte talmannen tillsätta
kammarens betjäning, skola till antalet
vara fyra.

§ 7.

2:o. Då kammaren utser nämnd eller
valmän, skola suppleanter, därest
icke kammaren särskilt annorlunda
beslutar, väljas till antal, motsvarande
fjärdedelen av de ordinarie ledamöternas.
I fråga om den ordning,
vari suppleanterna, vid förfall för ledamot,
böra inkallas till tjänstgöring,
skall vad i § 12 riksdagstadgan föreskrives
äga motsvarande tillämpning.

§ 11. § 11.

Tillfälligt utskott sammankallas Kammarens allmänna beredningsförsta
gången av talmannen. Ej må utskott sammankallas första gången
(> Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 244.

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

sådant utskott sammanträda å tid,
då kammaren är samlad.

§ 12.

2:o. Utan hinder------------

4:o. Vill någon av statsrådets ledamöter
begagna sig av den i § 53 riksdagsordningen
omförmälda rätt för
dem att deltaga i överläggningarna,
skall han därom göra anmälan hos
talmannen och erhåller då ordet, oberoende
av ordningen kammarens ledamöter
emellan.

§ 18.

l:o. Föredragningsämnen i kammaren
äro endast sådana ärenden,
som omförmälas i § 2 reglementariska
föreskrifter för riksdagen.

2:o. Har kammaren------

Bland utskottsbetänkanden----

§ 20.

Ledamot av kammaren må, på sätt
i denna paragraf sägs, till ledamot av
statsrådet framställa spörsmål i ämne
utom föredragningslistan. Sådana

Föreslagen lydelse.

av talmannen. Ej må sådant utskott
sammanträda å tid, då kammaren är
samlad.

Vad i första stycket stadgas skall
ock gälla enskilt utskott, där sådant
blivit inom kammaren tillsatt.

§ 12.

--- sådan talare.

Talmannen må, när särskilda skäl
därtill äro, på begäran medgiva rätt
till kort genmäle under längre tid än
tre minuter, dock högst under tio minuter.

§ 18.

1 :o. Föredragningsämnen i kammaren
äro endast sådana ärenden,
som omförmälas i § 2 riksdagsstadgan.

— skedd bordläggning.

--nästa sammanträde.

Har vederbörande utskott jämlikt
§ 59 riksdagsordningen hemställt, att
betänkande skall till avgörande företagas
efter allenast en bordläggning,
skall detta anmärkas på föredragningslistan.

§ 20.

t:o. Ledamot av kammaren må,
på sätt i denna paragraf sägs, till
ledamot av statsrådet framställa
spörsmål i ämne utom föredragnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

spörsmål äro antingen interpellationer
eller enkla frågor för upplysningars
inhämtande.

Interpellation skall vara skriftligen
uppställd och av bestämt innehåll
samt vara försedd med särskild motivering.
Interpellation skall uppläsas
och i två exemplar avlämnas i kammaren.
Kammaren beslutar, huruvida
interpellationen må framställas eller
icke. Sådant beslut skall fattas utan
föregående överläggning. Har interpellationen
begärts på bordet, skall
den vila till nästa sammanträde, då
kammaren, på sätt nyss är sagt, ovillkorligen
skall avgöra, huruvida interpellationen
må framställas eller icke.
Har kammaren medgivit interpellationens
framställande, låte talmannen
vederbörande statsråd ofördröj ligen
undfå del av interpellationen.

Enkel fråga skall vara skriftligen
uppställd och av bestämt innehåll
utan att vara försedd med särskild
motivering. Enkel fråga skall i två
exemplar tillställas talmannen. Talmannen
låte vederbörande statsråd
genom kammarens kansli ofördröj ligen
undfå del av frågan.

Sedan vederbörande statsråd meddelat
talmannen sin avsikt att besvara
spörsmål, varav han undfått del,
överenskommer talmannen med statsrådet
om vid vilket sammanträde
spörsmålet må besvaras. Å den dagens
föredragningslista skall göras
anteckning härom. Vid sammanträdet
erhåller statsrådet ordet för spörsmålets
besvarande, innan föredragningsärendena
för dagen uppropas,

Föreslagen lydelse.

listan. Sådana spörsmål äro antingen
interpellationer eller enkla frågor för
upplysningars inhämtande.

2:o. Interpellationen skall vara
skriftligen uppställd och av bestämt
innehåll samt vara försedd med särskild
motivering. Interpellation skall
i två exemplar avlämnas i kammaren
och skall uppläsas; talmannen likväl
obetaget att på begäran medgiva uppläsning
av interpellationen blott i vissa
delar. Kammaren beslutar, huruvida
interpellationen må framställas
eller icke. Sådant beslut skall fattas
utan föregående överläggning. Har
interpellationen begärts på bordet,
skall den vila till nästa sammanträde,
då kammaren, på sätt nyss är
sagt, ovillkorligen skall avgöra, huruvida
interpellationen må framställas
eller icke. Har kammaren medgivit
interpellationens framställande,
låte talmannen vederbörande statsråd
ofördröjligen undfå del av interpellationen.

3:o. Enkel fråga skall vara skriftligen
uppställd och av bestämt innehåll
utan att vara försedd med särskild
motivering. Enkel fråga skall i
två exemplar tillställas talmannen.
Talmannen låte vederbörande statsråd
genom kammarens kansli ofördröjligen
undfå del av frågan.

i:o. Sedan vederbörande statsråd
meddelat talmannen sin avsikt att besvara
spörsmål, varav han undfått
del, överenskommer talmannen med
statsrådet om vid vilket sammanträde
spörsmålet må besvaras. Svar å
framställda spörsmål böra, där ej särskilda
skäl till annat föranleda, avgivas
viss veckodag. Anteckning om dagen
för besvarandet skall göras å den
dagens föredragningslista ävensom å

Kungl. Maj:ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

dock ej före gemensam omröstning
eller val.

Kammarens kansli skall upprätta
särskild förteckning över avlämnade
spörsmål och deras behandling.

Föreslagen lydelse.

anslag, varom i § 10 förmäles. Svar å
framställd interpellation må omedelbart
före avgivandet i tryckt form utdelas
till kammarens ledamöter. Vid
sammanträdet erhåller statsrådet ordet
för spörsmålets besvarande, innan
föredragningsärendena för dagen
uppropas, dock ej före gemensam omröstning
eller val. Statsrådet må lämna
en muntlig sammanfattning av
svarets huvudpunkter.

Vid besvarande av enkel fråga må
endast den ledamot, som framställt
spörsmålet, och det statsråd, som
lämnar svaret, deltaga i överläggningen,
såvida icke kammaren på förslag
av talmannen eller annan ledamot annorledes
beslutar. Sådant beslut skall
fattas utan föregående överläggning.

Sedan alla anmälda talare erhållit
ordet, skall överläggningen på talmannens
hemställan förklaras avslutad.

5:o. Kammarens kansli skall upprätta
särskild förteckning över avlämnade
spörsmål och deras behandling.

§ 21.

(Första kammaren.)

1 :o. Då val skall äga rum eller omröstning
till beslut skall företagas i
annan ordning än medelst omröstningsapparat,
böra fyra ledamöter,
vilka talmannen därom anmodar, taga
plats vid talmansbordet för att
över valet eller omröstningen föra anteckningar,
vilka därefter med varandra
jämföras.

Omedelbart efter —-----

2:o. Vid val och vid sluten omröstning
bör vid anställt upprop varje le -

1 :o. Då val inom kammaren skall
äga rum med slutna sedlar eller omröstning
till beslut skall företagas i
annan ordning än medelst omröstningsapparat,
böra fyra ledamöter,
vilka talmannen därom anmodar, taga
plats vid talmansbordet för att
över valet eller omröstningen föra anteckningar,
vilka därefter med varandra
jämföras,
vid talmansbordet.

2:o. Vid val med slutna sedlar och
vid sluten omröstning bör vid anställt

Kungl. Maj.ts proposition nr 244.

Nuvarande lydelse.

damot framträda till talmansbordet
i den ordning, vari hans namn uppropas,
och till talmannen avlämna sin
röstsedel. Till förekommande av
trängsel vid röstsedlarnas avlämnande
meddelar talmannen föreskrift.

Röstsedlarna öppnas och uppläsas

Föreslagen lydelse.

upprop varje ledamot framträda till
talmansbordet i den ordning, vari
hans namn uppropas, och till talmannen
avlämna sin röstsedel. Till förekommande
av trängsel vid röstsedlarnas
avlämnande meddelar talmannen
föreskrift,
v talmannen.

I § 24 ordningsstadgan för andra kammaren böra motsvarande jämkningar vidtagas.

Vad i § 11 första stycket sägs om kammarens allmänna beredningsutskott
skall intill 1950 års lagtima riksdags början hava avseende å tillfälligt utskott.