Kungl. Maj:ts proposition nr 241 (Proposition 1944:241)

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Nr *241.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr
436) angående försäljning av rusdrycker, m. m., given
Stockholms slott den 10 mars 1944.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bitning till riksdagens protokoll 1944

1 sami. Nr 241 ■

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas dels att 1 kap. 5 § 4 mom. förordningen den 18 juni
1937 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, dels ail 1 kap.

5 § 1 och 2 morn., 3 kap. 7 § 2 inom., 15, 16 och 18 §§, 20 § 1 mom. samt 21 §,

6 kap. 2, 9, 10, 15 och 16 §§ samt 7 kap. 9 och 17 §§ samma förordning1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 6 kap. skola införas
fem nya paragrafer, betecknade 17—21 §§, av nedan angivna lydelse.

1 KAP.

5 §■

1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag
som i 2 och 3 kap. sägs må ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd,
ej heller annan än den som gjort sig känd för ordentlighet
samt prövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.

2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som till följd av sin befattning kan komma
ali deltaga i beslut örn tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller atl
däröver utöva tillsyn må ej utan Konungens medgivande vara ledamot av styrelse
för sådant bolag som i 1 mom. sägs. Ledamot av sådan styrelse må ej
den vara som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker eller
är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning än
partihandelsbolaget.

3 KAP.

7 §•

2 mom. Ansökan om tillstånd till årsutskänkning i viss kommun skall av
systembolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen
är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan, må
sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd
att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning
upptagas ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för
återstående del av oktrojperiod.

1 Senaste lydelse av 6 lcap. 15 §, se 1939: lil.

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

15 §.

Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först
sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall
upprättas skriftligt avtal.

1 fråga örn restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till
sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom
folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke
överlåtas på annan än ett särskilt bildat aktiebolag, vilket av Konungen godkänts
för bedrivande av restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag).
Ej heller eljest må systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på annan
än restaurangbolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes
påkallat, att utskänkningen handhaves av detta bolag.

Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,
skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar
till ledning för sådan överlåtelse.

16 §.

1 mom. Har avtal träffats om överlåtelse av tillstånd till utskänkning,
skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har att
med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är örn
överlåtelse å annan än restaurangbolaget, lämpligheten och behörigheten hos
den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå systembolagets framställning.
Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.

2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för
tillståndets innehavare att hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker. Vid överlåtelse skall systembolaget, med iakttagande av de
föreskrifter kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, stadga sådana villkor
för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan, ej
göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare viner.

18 §.

Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill
meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen,
på framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande, föreskriva
restaurangbolaget, att sadan utskänkning skall anordnas i kommunen.

20 §.

1 mom. Har den —--första borgenärssammanträdet.

Göres ej anmälan inom föreskriven lid eller godkännes icke föreståndaren,
anses avtalet örn överlåtelsen hava upphört den dag anmälningstiden utgick
eller beslut angående föreståndaren meddelades.

Meddelande angående ----- och landsfiskalen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

21 §.

Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte
eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag
eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,
ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen
ävensom polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle
förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar* med
avseende å densamma.

6 KAP.

2 §■

Systembolag må icke driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.

9 §•

Systembolag må icke fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare
i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan
personal eller för pensionering av personal samt rörande understöd till
anställd person som till följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till
tjänstgöring. Det tillkommer i stället kontrollstyrelsen att i den ordning
Konungen bestämmer avgöra dessa frågor.

10 §.

Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

1) inköpa eller avhända sig fastighet;

2) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring
än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga
utövande;

3) ingå viktigare hyresavtal eller inom förhyrd lägenhet utföra större
ändrings- eller reparationsarbeten;

4) ingå affärsavtal med enskilda .styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget; 5)

förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk
förening;

6) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets
inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat
bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt; eller

7) placera kapital annorledes än å bankräkning.

15 §.

Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i 1—14 §§.

16 §.

Sådant godkännande av restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra
stycket, lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan örn godkännande skall,

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

åtföljd av bolagsordningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen
är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

.Ej må godkännande lämnas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen
eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten bereus övervägande inflytande
å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens
bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som
Konungen prövar nödig.

17 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk
medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd.

Restaurangbolaget må ej i någon form bereda aktieägare ekonomisk fördel
utöver utdelning å aktie eller låta ersättningen till styrelseledamot eller
avlöningen till någon i bolagets tjänst anställd person utgå i förhållande lill
storleken av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse. Ej heller må bolaget
vidtaga åtgärd, som till men för bolaget gynnar kommun eller annan.

18 §.

Av den vinst som å restaurangbolagets rörelse årligen uppstår må bolaget
enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar och avsättning
till fonder samt till inlösen av preferensaktier eller till avsättning för
sådant ändamål. Återstoden skall, sedan utdelning till aktieägarna ägt rum,
efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insättas å
statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

19 §.

Missbrukar restaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller varder bolaget
försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen återkallas. Rätten till utskänkning
upphör i dylikt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen
äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i 16 § sägs för avgivande
av ansökan örn godkännande såsom restaurangbolag.

20 §.

Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 18 § angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets
verksamhet och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal som upprättas
i samband med bolagets godkännande.

21 §•

I kommun, där restaurangbolaget förvärvat tillstånd till utskänkning, må
fullmäktige åt särskilt utsedda personer uppdraga att under oktrojperiod
(dier del därav tillhandagå bolagets ledning med råd och upplysningar angående
rörelsens bedrivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

7 KAP.

9 §■

Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,
till vilken tillstånd innehaves av annan än restaurangbolaget, och har han
förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot
någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till
försäljning förlustig.

17 §.

Det åligger---är stadgat.

Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd skall tillse, att å ställe
där detaljhandel idkas ordning iakttages samt att de i denna förordning
meddelade föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för
rikets städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig
polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polismyndighet.

Denna förordning skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1945. Med avseende å ikraftträdandet
skola följande bestämmelser gälla.

1. Bolag som avser att från och med den 1 januari 1945 bedriva verksamhet
såsom restaurangbolag skall hos Konungen göra ansökan örn godkännande
före den 1 juli 1944. Å sådant bolag skola de nya bestämmelserna i
6 kap. äga tillämpning redan före förstnämnda dag.

2. De äldre bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. skola icke utgöra hinder
för systembolag att, i den ordning kontrollstyrelsen bestämmer, överlåta
bolagen tillhöriga aktier i restaurangbolag, som tillkommit enligt de äldre
bestämmelserna.

3. Kontrollstyrelsen har att meddela närmare anvisningar angående nedläggande
av de nu befintliga restaurangbolagens rörelse samt angående rörelsens
övertagande av restaurangbolag som bildas enligt de nya bestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars
19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn ändrad
organisation av försäljningen av rusdrycker m. m. samt anför därvid
följande.

Inledning.

De grundläggande bestämmelserna rörande organisationen av rusdrycksförsäljningen
äro upptagna i förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker, vilken trädde i kraft den 1 oktober 1938.

Försäljningen av rusdrycker är, frånsett vissa slag av försäljning för tekniska
ändamål och dylikt, delad i partihandel och detaljhandel. Med partihandel
förstås försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse ävensom
försäljning för export. All annan försäljning sammanfattas under benämningen
detaljhandel, som i sin tur är delad i dels försäljning till avhämtning
eller försändning på rekvisition (utminutering) och dels försäljning till
förtäring på stället (utskänkning).

I fråga om partihandeln stadgas såsom huvudregel, att denna handel må
bedrivas allenast av ett för ändamålet bildat aktiebolag, som av Konungen
erhållit tillstånd till sådan handel (partihandelsbolag).

Rätt till detaljhandel tillkommer, frånsett de s. k. trafikrättigheterna, allenast
för handhavande av sådan handel särskilt bildade aktiebolag (systembolag)
.

För drivande av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet
äger systembolag bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag).

De närmare bestämmelserna angående partihandeln med rusdrycker återfinnas
i 2 kap. 2—5 §§ i 1937 års förordning. Enligt dessa paragrafer gäller
i huvudsak följande: Konungens tillstånd för partihandelsbolaget lämnas
för viss tid, högst sex år. Ansökan, åtföljd av bolagsordningen, skall inom
angiven tid skriftligen göras hos Konungen. Tillstånd må ej lämnas, där ej
genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande,
åt staten bereus övervägande inflytande å bolagets ledning. Bo -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

lagd skall därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den
särskilda kontroll från slatens sida, som Konungen prövar nödig. Partihandelsbolaget
må ej bereda aktieägare vinning utöver skälig ränta å de av
honom tillskjutna kontanta medel. Av den vinst som årligen uppstår å partihandelsbolagets
rörelse må bolaget enligt Konungens medgivande använda
viss del till avskrivningar och avsättning till fonder. Återstoden skall, sedan
utdelning till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande
juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken
för kontrollstyrelsens räkning. Närmare bestämmelser angående
statens inflytande å bolagets ledning, kontrollen från statens sida och dispositionen
av bolagets vinst ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å
bolagets verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal
som upprättas i samband med bolagets antagande.

Rätten till partihandel med rusdrycker har genom ett den 15 juli 1942 dagtecknat
avtal mellan Kungl. Majit, å statens vägnar, å ena, samt aktiebolaget
Vin- & spritcentralen, å andra sidan, upplåtits åt bolaget för tiden den 1
januari 1943—den 31 december 1948.

I fråga örn detaljhandeln föreskrives i 3 kap. 1 § i 1937 års förordning,
att riket skall vara indelat i detaljhandelsområden, att Stockholms stad och
län utgöra ett detaljhandelsområde, att i övrigt varje län bildar ett sådant område,
men att Konungen äger bestämma att i ett län må finnas mer än ett
detaljhandelsområde, där sådant med hänsyn till länets utsträckning eller
folkmängd eller förhållandena i övrigt finnes påkallat. Om huvudort för
detaljhandelsområde förordnar Konungen. Vidare stadgas, att, där det med
hänsyn till kommunikationsförhållanden eller andra omständigheter finnes
lämpligt, kontrollstyrelsen må förordna, att kommun hänföres till detaljhandelsområde
utom det län dit kommunen hör.

Med stöd av dessa bestämmelser har Kungl. Majit enligt brev den 25 juni
1937 till kontrollstyrelsen förordna!, dels att i nedannämnda län skall finnas
följande antal detaljhandelsområden, nämligen i ett vart av Södermanlands,
Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västerbottens och Norrbottens län två, i ett vart av Malmöhus och
Västernorrlands län fyra samt i Skaraborgs län tre, dels ock att följande
städer — 41 till antalet — skola vara huvudorter en var för ett detaljhandelsområde,
nämligen Stockholm, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Linköping,
Norrköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Västervik, Visby, Karlskrona, Kristianstad,
Malmö, Lund, Hälsingborg, Ystad, Halmstad, Göteborg, Uddevalla,
Vänersborg, Borås, Mariestad, Lidköping, Skövde, Karlstad, Örebro, Västerås,
Falun, Hedemora, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik,
Östersund, Umeå, Skellefteå, Luleå och Haparanda. I samma
brev har Kungl. Majit därjämte uppdragit åt kontrollstyrelsen att genomföra
den närmare indelningen av riket i detaljhandelsområden.

Vidare stadgas i 3 kap. angående systembolagen: Inom ett detaljhandelsområde
må ej finnas mer än ett systembolag. Utininutering må äga rum å
ortv där utminuteringsställe funnits inrättat år 1937, varjämte utminutering

Kungl. May.ts proposition nr 241. •''

må anordnas i stad, köping eller municipalsamhälle nied minst 5,000 invånare.
Systembolag äger, med iakttagande av sistnämnda föreskrifter, besluta
angående utminuteringsställenas antal och förläggning. Systembolag må ej a
annan överlåta rätt till utminutering.

Närmare bestämmelser örn utminuteringens handhavande lämnas i 4 kap.
Såsom huvudregel gäller, att utminutering av rusdrycker må äga rum allenast
till den vilken av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans
kyrkobokföringsort (hemortsbolag) erhållit tillstånd att inköpa sådana drycker.
Kontrollstyrelsen äger utfärda kompletterande föreskrifter i de ämnen,
som i nämnda kapitel sägs. Förmenar någon att systembolag obehörigen vägrat
honom inköpstillstånd eller utan tillräckliga skäl fastställt inskränkning
beträffande hans inköp, må han däröver föra klagan hos kontrollstyrelsen.
Över kontrollstyrelsens beslut må ej klagan föras.

Utskänkning av rusdrycker må enligt stadgande i 3 kap. ej äga rum med
mindre tillstånd därtill lämnas i den ordning som angives i sagda kapitel. Tillstånd
till annan utskänkning än turist- och trafikutskänkning meddelas avlänsstyrelsen
i det län, där utskänkningen skall äga rum. Länsstyrelsens tillstånd
må avse antingen utskänkning, som skall bedrivas året runt eller årligen
under viss tidsperiod (årsutskänkning), eller utskänkning, som skall äga rum
vid enstaka tillfällen eller under enstaka tidsperioder (tillfällig utskänkning).
Särskilda bestämmelser äro gällande i fråga örn turist- och trafikutskänkningen.
Vidare innehåller förordningen stadganden i fråga örn överlåtelse av tillstånd
till utskänkning. Sådan överlåtelse får icke ske i fråga örn s. k. folkrestaurang
och ej heller där det till främjande av nykterhet eller ordning
eljest finnes påkallat, att utskänkningen handhaves av systembolaget.

De systembolag, vilka äga rätt till detaljhandel, antagas av länsstyrelsen
för lid intill dess länsstyrelsen annorlunda förordnar, örn systembolags organisation
och verksamhet äro bestämmelser intagna i ö kap., däri tillika stadgas,
att Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen
av förordningens bestämmelser rörande systembolagen.

Beträffande restaurangbolagen stadgas i (5 kap. 9 §, att systembolag äger
bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag) för drivande av restaurangrörelse
och därmed sammanhängande verksamhet. Enligt 10 § i samma kapitel äger
systembolag emellertid icke utan samtycke av kontrollstyrelsen bilda restaurangbolag.
Vidare lämnas i samma kapitel detaljerade bestämmelser rörande
restaurangbolagen och deras verksamhet. Liksom i fråga örn systembolagen
äger Konungen meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen av de i
förordningen intagna bestämmelserna rörande restaurangbolagen.

Antalet restaurangbolag uppgår för närvarande till fem, nämligen Slockbolmsdistriktets
Allmänna Restaurangaktiebolag (SARA) i Stockholm, Våslsveriges
Allmänna Restaurang Aktiebolag (VARA) i Göteborg, Skånes Allmänna
Restaurangaktiebolag (SKAR) i Malmö, Bergslagens Allmänna Res
laurangaktiebolag (BARA) i Örebro och Östra Sveriges Allmänna Restaurang
Aktiebolag (ÖSARA) i Linköping.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Den 22 november 1940 beslöt Kungl. Majit tillsätta en särskild beredning
för handläggning av besparingsarbetet inom statsförvaltningen. Enligt direktiven
för beredningen skulle detta besparingsarbete följa två huvudlinjer;
å ena sidan borde övervägas en nedskärning av förvaltningsarbetet genom
nedläggande av arbetsuppgifter, vilka icke voro oundgängliga, och å andra
sidan borde beträffande de förvaltningsuppgifter, som måste bibehållas, eftersträvas
förenkling och effektivisering i handläggningen. I fråga om beredningens
arbetssätt bemyndigade Kungl. Majit beredningen, i vilken chefen för
finansdepartementet skulle fungera såsom ordförande, att föranstalta örn
specialutredningar med anlitande av särskilda sakkunniga; Beredningen, som
tillsattes den 30 november 1940, antog namnet besparingsberedningen.

Besparingsberedningen beslöt den 5 maj 1941 föranstalta örn särskild
sakkunnigutredning i fråga om besparings- oell rationaliseringsåtgärder inom
rusdrycksförsäljningens område samt tillkalla följande sakkunniga att jämte
beredningens ledamot direktören Iwar Sjögren deltaga i utredningen, nämligen
generaltulldirektören N. R. Wohlin, överdirektören J. A. Kollberg och
verkställande direktören i Aktiebolaget Stockholmssystemet J. Bergvall.

De direktiv, som lämnades de sakkunniga, framgå av besparingsberedningens
protokoll den 5 maj 1941. Enligt detta protokoll beslöt besparingsberedningen
göra bl. a. följande uttalande i fråga om de närmare uppgifterna
för utredningsarbetet:

På rusdrycksförsäljningens område bedrives för det allmännas räkning affärsverksamhet
genom tre olika företag eller grupper av företag, nämligen
dels partihandel genom aktiebolaget Vin- & spritcentralen, som jämväl är
monopolföretag för partihandeln med skattefri sprit, dels utminutering genom
ett fyrtiotal systembolag, dels ock utskänkning genom fem restaurangbolag.
Samtliga dessa företag drivas under statlig tillsyn. På grund av gällande
författnings- och avtalsbestämmelser om vinstdisposition m. m. är företagens
driftsresultat av direkt ekonomisk betydelse för statsverket.

Av de ifrågavarande affärsgrenarna är partihandeln som nämnts koncentrerad
på ett enda företag, under det att utminuteringen och restaurangrörelsen
äro fördelade på lokala, sinsemellan fristående systembolag och restaurangbolag.
Den centrala statliga tillsynen å dessa lokala företag utövas genom
kontrollstyrelsen, som i förhållande till företagen intager ställningen av på en
gång direktivgivande och kontrollerande organ. I denna del har kontrollstyrelsens
verksamhet under årens lopp undergått en förskjutning från en mera
formell myndighetstillsyn till en alltmera ingående affärsledande verksamhet.
Denna förskjutning i verksamheten har emellertid icke åtföljts av någon
däremot svarande ändring av styrelsens organisation, utan styrelsen har
fortfarande i huvudsak den för vanlig ämbetsförvaltning anpassade organisation,
som betingats av dess ursprungliga uppdrag.

Vid utredningen bör undersökas, om den nuvarande organisationen av rusdrycksförsäljningen
och av den statliga tillsynen därå ur synpunkten av de
med rörelsen förbundna stalsekonomiska intressena och i övrigt kan anses
ändamålsenlig, samt, i den mån så skulle befinnas icke vara fallet, vilka åtgärder
som kunna ifrågasättas för ändring härutinnan. I främsta rummet bör
övervägas, örn den av systembolagen och restaurangbolagen bedrivna affärsverksamheten
samt den statliga ledningen och kontrollen av denna verksamhet
lämpligen kunna erhålla en fastare organisation. 1 sådant avseende bör
bland annat övervägas möjligheten av en centralisering av affärsorganisatio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

uen inom utminuterings- och utskänkningsrörelsen på sätt som skott med
partihandeln, så att affärsledningen och det statliga överinseendet för vardera
rörelsegrenen eller för båda gemensamt bliva anknutna till ett enda företag.
Örn vid dessa undersökningar anledning skulle förekomma att upptaga
jämväl organisationsspörsmål inom partihandelns område, bör fragan örn
utredningens bedrivande i denna del underställas besparingsberedningen.

De ifrågavarande undersökningarna torde komma att omedelbart eller medelbart
beröra ombesörjandet av nykterhetsvårdande uppgifter i samband
med rusdrycksförsäljningen. De affärsorganisatoriska spörsmålen böra bedömas
med all hänsyn till de krav, som i detta avseende måste ställas. A
andra sidan böra, om under utredningsarbetet yppas möjligheter att, utan
rubbning av huvudgrunderna för nykterhelsvården, vidtaga organisatoriska
förenklings- eller effektiviseringsåtgärder inom denna, de sålunda yppade
möjligheterna beaktas.

De sakkunniga lia med skrivelse den 19 juli 1941 till besparingsberedningen
överlämnat en promemoria med förslag till besparings- och rationaliseringsåtgärder
inom rusdryckslörsäljningens område. Promemorian innehåller
bi. a. förslag till förordning örn ändring i vissa delar av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
ävensom förslag till vissa bolagsordningar och avtal.

De sakkunnigas förslag innebära i huvudsak följande: Partihandeln med
rusdrycker bibehålies oförändrad. I fråga om detaljhandeln genomföres den
ändringen, att utminuteringsrörelsen handhaves av ett enda systembolag. Vidare
övertages den restaurangrörelse, som nu bedrives av systembolagens fem
restaurangbolag, av endast ett restaurangbolag. Sistnämnda bolag kommer
således —- jämsides med enskilda restauratois — att idka restaurangrörelse
inom hela riket. De nya system- och restaurangbolagen föreslås inrättade i
nära överensstämmelse med vad som gäller för det nu förefintliga partihandelsbolaget.
Ett genomförande av de sakkunnigas förslag nödvändiggör genomgripande
ändringar beträffande kontrollstyrelsens organisation och arbetsuppgifter.
Frågan örn den mest lämpliga organisationen av kontrollstyrelsen
bör emellertid enligt de sakkunniga göras till föremål för särskild utredning.

Besparingsberedningen har vid sammanträde den 26 augusti 1941 beslutat
godkänna innehållet i promemorian jämte de sakkunnigas därvid fogade förslag.
En ledamot av beredningen var dock av skiljaktig mening i vissa hänseenden.

Efter remiss lia yttranden över promemorian avgivits av statskontoret, konIrollstgrclscn,
socialstyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västerbottens
län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
svenska landstingsförbundet, nykterhetsnämndernas riksförbund, Sveriges
nykterlietsvänners landsförbund, Sveriges centrala hotell- och restaurantförening
samt Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund. Kontrollstyrelsen
har överlämnat av styrelsen infordrade yttranden från systembolagens
förtroendenämnds verkställande utskott, systembolagens personalförening.
Stockholmsdist rik tets allmänna restaurangaktiebolag, Västsveriges (dl manna
restaurangaktiebolag, Skånes allmänna restaurangaktiebolag, Bergslagens ali -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

möllna restaurangaktiebolag och östra Sveriges allmänna restaurangaktiebolag,
samt därjämte ett av förste aktuarien i kontrollstyrelsen Hans Gahn avgivet
yttrande i anledning av erinringar, som gjorts av systembolagens förtroendenämnds
verkställande utskott mot beräkningar rörande möjligheten
lill besparingar inom systembolagens centrala förvaltning.

Vidare har statens sakrevision i februari 1944 inkommit med en promemoria
angående ifrågasatt omorganisation av system- och de till dessa anknutna
restaurangbolagen.

Sedan jag den 16 februari 1942 efter vederbörligt bemyndigande tillkallat
särskilda utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag
rörande ändrad organisation av kontrollstyrelsen, ha dessa den 30 juni
samma år efter verkställd utredning avgivit utlåtande med förslag till förändrad
organisation av kontrollstyrelsen. I detta utlåtande har framlagts förslag
till sådan omorganisation av kontrollstyrelsen, som betingas av ett genomförande
av förslaget till omläggning av system- och restaurangbolagsrörelsen.
Emellertid har samtidigt framlagts förslag till den för kontrollstyrelsen
erforderliga organisationen dels för det fall att det av besparingsberedningen
godkända förslaget genomfördes allenast i vad det avsåge bildandet
av ett statligt restaurangbolag, dels ock för det fall, att sagda förslag överhuvud
taget icke komme till genomförande.

De sålunda framlagda förslagen lia därefter varit föremål för överarbetning
inom departementet. Jag torde nu — i anslutning till den promemoria
som avgivits av de utav besparingsberedningen tillkallade sakkunniga — få
upptaga till behandling omorganisationsfrågorna på rusdrycksförsäljningens
område.

De sakkunnigas promemoria.

Utvecklingen av lagstiftningen rörande organisationen av detaljhandeln
med rusdrycker.

De sakkunniga lämna till en början en översikt över utvecklingen av lagstiftningen
rörande organisationen av rusdrycksförsäljningen, vilken översikt
huvudsakligen avser systembolagens organisation under tiden från 1917.

Av de sakkunnigas redogörelse beträffande systembolagen må här återgivas
följande:

Antalet systembolag, som idkade försäljning av rusdrycker, uppgick år
1917 till 127 och följande år till 126.

Förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, vilken
trädde i kraft den 1 januari 1919, innehöll icke någon begränsning av
systembolagens antal. Denna förordning stadgade i fråga om rätten till detaljhandel
med rusdrycker i 17 § 1. såsom huvudregel, att detaljhandel med rusdrycker
inom en kommun finge idkas endast av särskilt, inom kommunen
uteslutande för sådan detaljhandel bildat bolag och icke mellan flera bolag
fördelas.

Efter det 1917 års förordning trätt i kraft, ökades systembolagens antal
avsevärt. Sålunda utgjorde antalet systembolag år 1919 162 och år 1920 163.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241-

Emellertid förorsakades denna ökning till stor del därav att vissa försäljningsrättigheter,
som tidigare icke haft formen av bolag, inordnats under
denna organisation.

Redan tidigt — åren 1918, 1919 och 1920 — framkommo förslag örn begränsning
av systembolagens antal, men någon ändring härutinnan kom
icke till stånd förrän vid 1922 års riksdag.

1 proposition till sistnämnda riksdag föreslogos sådana ändringar i 17 § ä
mom. då gällande rusdrycksförsäljningsförordning, som skulle leda till att
antalet systembolag efter en viss övergångstid skulle gå ned från 156 till
126 för att sedermera småningom sjunka till 94.

Sedan riksdagen med vissa jämkningar godtagit Kungl. Maj:ts förslag utfärdades
förordning angående ändringarna den 9 juni 1922. I förordningen
föreskrevs, att rätt till detaljhandel med rusdrycker icke finge inom något
län upplåtas till flera bolag än som under år 1918 inom länet utövat rättighet
till detaljhandel med brännvin, ej heller till större antal bolag än som
motsvarade ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd
vid utgången av året näst före det, under vilket ansökan örn dylik rättighet
senast bort ingivas; dock finge, utan hinder av vad sist stadgats, Konungens
befallningshavande, så länge rättighet till detaljhandel ej upplätcs inom
andra kommuner än dem, varest såväl år 1918 som år 1924 och hela tiden
därefter rättighet till detaljhandel utövats, upplåta sådan rättighet åt så
många bolag, som under år 1918 inom länet utövat rättighet till detaljhandel
med brännvin.

Systembolagens antal minskades härefter från 154 år 1924 till 122 år
1925.

Frågan om en begränsning av systembolagens antal upptogs på nytt av
rusdryckslagstiftningsrevisionen, som i sitt den 23 oktober 1934 avgivna betänkande
med förslag till spritdrycksförordning m. m. (SOU 1934: 39) uttalade,
att vissa erinringar kunde framföras mot tanken att sammanföra systembolagen
till ett riksbolag; bland annat mötte svårigheter med hänsyn till försäljningsorganens
uppgift att handhava den individuella kontrollen. Revisionen
föreslog, att den nya bolagsorganisationen skulle omfatta 30 systembolag.

Vad angår behandlingen vid 1937 års riksdag av den då aktuella frågan örn
begränsningen av antalet systembolag torde jag få hänvisa till propositionen
nr 242 lill nämnda års riksdag ävensom till betänkandet nr 28 av samma riksdags
bevillningsutskott.

Beträffande tillkomsten av restaurangbolagen innehåller de sakkunnigas
promemoria hl. a. följande:

Begreppet restaurangbolag reglerades i författningsväg först genom 1937
års rusdrycksförsäljningsförordning, men långt tidigare hade restaurangbolag,
ägda av vederbörande systembolag, varit i verksamhet. Tillskapandet av sådana
bolag berodde på olika orsaker. Sålunda befanns det vara lämpligt att
befria systembolagen från en verksamhet, som låg vid sidan av systembolagens
egentliga uppgifter. Restaurangbolagen hade från sin tillkomst fått
övertaga de tidigare förefintliga systembolagsvärdshusen och göra dem till
folkrestauranger med uppgift att sträva efter hyfsning och förfining av det

-14

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

enklare restauranglivet. Emellertid började dessa bolag även förvärva restauranger
av högre klass, vilka tidigare innehafts av enskilda med överlåten
utskänkningsrättighet. Det ansågs nämligen vara önskvärt för vederbörande
systembolag att genom restaurangbolag få tillfälle att praktiskt ‘pröva möjligheten
av att också inom restaurangrörelse av denna art upprätthålla
gällande utskänkningsbestämmeiser. Genom en dylik utvidgning av restaurangbolagens
verksamhet öppnades utrymme för nya insatser till höjning av
restaurangkulturen. Utlämnandet av överlåtna utskänkningsrättigheter medförde
vidare i viss mån ett monopol för det fåtal enskilda, som tilldelades
dessa rättigheter, och för att hindra att monopolställningen ledde till olämpliga,
prisstegrande verkningar var en prisreglerande konkurrens med de enskilda
rättighetsinnehavarna på sin plats. Slutligen var det både för systembolaget,
som meddelade överlåtelse av utskänkningsrättigheter, och för den
myndighet, som fastställde villkoren för sådan överlåtelse, behövligt och värdefullt
att genom ett restaurangbolag vinna en på erfarenhet grundad kännedom
örn de ekonomiska betingelserna för skilda arter av restaurangrörelse.

Rusdryckslagstiftningsrevisionen, som i sitt förenämnda betänkande i ett
särskilt kapitel behandlade utskänkningen å systembolagens egna restauranger
yttrade därvid att systembolagen borde driva icke blott utskänkningen utan
även den härmed förbundna restaurangrörelsen å väsentligen alla folkrestauranger
samt å vissa därmed likställda restaurangföretag. I fråga om formen
för rörelsen funnes — enligt revisionen —- tre olika möjligheter, nämligen
föreståndaresystemet, drift i egen regi och anordningen med särskilda restaurangbolag.
Revisionen yttrade härom vidare:

Vad först angår föreståndaresystemet har Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd
framhållit, att detta enligt dess mening merendels utfallit
mindre väl, i det att restaurangerna av denna typ visserligen icke alltid men
dock ofta blivit efter i utvecklingen och att de ingalunda i alla fall motsvarade
de krav, som borde ställas på en modern folkrestaurang. Förtroendenämnden
har därför förordat en avveckling av detta system efter hand, i
den mån bolagens organisation kunde anpassas därefter. Enligt revisionens
mening kan man icke heller bortse från att det föreligger risk för att inskränkningar
och kontroll i fråga om utskänkningen kunna vara svårare att
genomföra å restauranger, där hos ledningen finnes ett privatekonomiskt intresse
att tillmötesgå kundkretsens krav i olika avseenden. Sålunda kan den
omständigheten, att föreståndarna åtnjuta vinst å matserveringsrörelsen göra
dem mindre skickade att handhava särskilt sådana restriktioner som måltidstvånget.
På grund av det anförda anser revisionen, att föreståndaresystemet
i regel -—• åtminstone beträffande folkrestaurangerna — icke vidare bör
komma till användning i systembolagens rörelse utan, såsom förtroendenämnden
hemställt, efter hand avvecklas. Då det emellertid av praktiska skäl
kan visa sig lämpligt att i särskilda fall anlita denna organisationsform, t. ex.
för anordnande av säsong- eller klubbutskänkning eller den av revisionen
föreslagna särskilda form för utskänkning, som fått beteckningen turistutskänkning,
har revisionen icke föreslagit något direkt förbud mot användande
av föreståndaresystemet utan avser att överlämna prövningen härav
åt systembolagen under kontrollstyrelsens överinseende.

Den naturligaste organisationsformen för ett systembolags egen restaurangrörelse
av mindre omfattning eller av enklare beskaffenhet är givetvis, attrö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

reisen bedrives av bolaget i egen regi och sålunda ingår såsom en integrerande
del av bolagets verksamhet. I vissa fall tala dock åtskilliga skäl för att restaurangrörelsen
omhänderhaves av ett särskilt restaurangbolag, d. v. s. ett för
ändamålet bildat bolag, över vars ledning vederbörande systembolag har ett
avgörande inflytande. Det kan sålunda till en början framhållas, att skötseln
av ett flertal restauranger utgör en omfattande och svårskött affärsverksamhet
med en mängd olikartade problem, såsom inköp och lagring av råvaror,
varudistribution till de olika restaurangerna, prissättning å tillhandahållna
varor samt anställande och organiserande av en stor och heterogen personal.
En dylik verksamhet, som ju kräver speciell sakkunskap och allmän
affärsskicklighet, kan såsom också Systembolagsföreningarnas förtroendenämnd
framhållit svårligen utövas direkt av ett systembolag utan att detta
inkräktar på bolagsledningens uppmärksamhet och intresse till nackdel för
systembolagets egentliga uppgift att på ett för nykterhetstillståndet så föga
skadligt sätt som möjligt handhava detaljhandeln med spritdrycker och
vin. Förtroendenämnden har därjämte betonat, att ett särskiljande av restaurangrörelsen
från systembolagens övriga verksamhet underlättar en lämplig
rekrytering av personal på ledande poster inom systembolagen, då de synpunkter,
som måste vara avgörande vid tillsättande av dylika poster, icke i
allo sammanfalla med de synpunkter, som måste anläggas vid utväljande av
chefer för stora restaurangföretag. Vidare vill revisionen särskilt framhålla,
att uppdelningen av verksamheten på skilda bolag är ägnad att skapa en klar
överblick över både utskänkningens och den egentliga restaurangverksamhetens
ekonomiska resultat genom att förebygga sammanblandning mellan dessa
båda rörelser. Slutligen medför också inrättandet av särskilt bolag för
restaurangrörelsen en minskning av systembolagets ansvar för de ekonomiska
risker, som alltid äro förbundna med en dylik verksamhet. De skäl, som sålunda
tala för en organisation i form av restaurangbolag, torde göra sig gällande
i ännu högre grad, därest såsom revisionen föreslår antalet systembolag
nedbringas och de återstående systembolagens verksamhetsområden sålunda
avsevärt utökas.

Revisionen anser således, att ifrågavarande restaurangrörelse, där den är
mera omfattande och i synnerhet där den även inbegriper restaurangföretag
av högre klass, bör bedrivas genom särskilt bolag, varöver emellertid systembolaget
skall hava det avgörande inflytandet.

Revisionens förslag till författningsbestämmelser rörande restaurangbolag
upptogos i huvudsakliga delar i propositionen nr 242 till 1937 års riksdag;
och propositionen blev med viss jämkning antagen av riksdagen.

Den nu bestående organisationen av rusdrycksförsäljningen.

Under denna rubrik redogöra de sakkunniga i sin promemoria för, frånsett
organisationen av partihandeln, dels systembolagens verksamhet år 1940,
dels restaurangbolagens verksamhet åren 1939 och 1940 och dels kontrollstyrelsens
övervakning av rusdrycksförsäljningen.

I fråga örn systembolagens verksamhet år 1 9 4 0 upplyses i
promemorian, att samtliga 41 systembolag voro i verksamhet nämnda år, att
utminutering fanns anordnad inom 138 kommuner samt alt 41 kommuner
voro huvudorter och 97 utgjorde filialer till huvudorterna.

Huvudorterna och filialerna i landets olika delar redovisas i följande
tablå;

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Tablå 1. Huvudorter och filialer tor utminutering av rusdrycker år 1840.

1 Stockholm

Södertälje

Sundbyberg

Vaxholm

Norrtälje

Sigtuna

Råsunda m:e

Nynäshamns köping

2 Uppsala

Enköping

Öregrund

3 Nyköping

Trosa

4 Eskilstuna

Torshälla

Strängnäs

Mariefred

Malmköpings köping

5 Linköping

Motala

Vadstena

Skänninge

Mjölby

Åtvidabergs m:e

6 Norrköping

Söderköping
Valdemarsviks köpin!
Katrineholm

7 Jönköping

Nässjö

Värnamo

Eksjö

Tranås

8 Växjö

Ljungby

9 Kalmar

Oskarshamn
Borgholm
Mönsterås köping
Mörbylånga köping

10 Västervik

Vimmerby

11 Visby

12 Karlskrona

Ronneby

Karlshamn

Sölvesborg

| lo Kristianstad
Hässleholm

14 Malmö

Trelleborg

Skanör

Dalby kommun
Veberöds m:e
Svedala köping
Anderslövs m:e
Vellinge m:e
Skurups köping
Sjöbo m:e

: 15 Lund

Eslöv

Kävlinge m:e
Löberöds in:e
Hörby köping
Höörs köping

| 16 Hälsingborg
Landskrona
Höganäs

Tågarp, Sireköpings
kommun

Teckomatorps m:e
Röstånga m:e
Ängelholm

17 Ystad

Lövestads m:e
Östraby kommun
Simrishamn
Tomelilla köping

| 18 Halmstad
Laholm
Falkenberg
Varberg
Båstads köping

I 19 Göteborg
Mölndal
Kungälv
Marstrand
Kungsbacka
Alingsås

'' 21) Uddevalla
Lysekil
Strömstad

j 21 Vänersborg

Trollhättan

Åmål

i Grästorps köping

22	Borås Ulricehamn
: 23	Mariestad Skara
24	Lidköping Vara köping
\| 25	Skövde Hjo Falköping
; 26	Karlstad Kristinehamn Filipstad Arvika Säffle köping
27	Örebro Askersund Karlskoga Nora Lindesberg
28	Västerås Sala Köping Arboga
: 29	Falun Ludvika
; 30	Hedemora Avesta
31	Gävle Söderhamn Sandvikens köping
32	Hudiksvall
33	Härnösand
34	Sundsvall
35	Sollefteå
: 36	Örnsköldsvik
37	Östersund
38	Umeå
39	Skellefteå
40	Luleå Piteå Boden Kiruna m:e
4:	Haparanda

Till belysande av de olika systembolagens storlek i förhållande till varandra
ha i tablå 2 sammanförts uppgifter angående antalet invånare, antalet
motboksinnehavare samt antalet tillstånd till årsutskänkning av spritdrycker
och vin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Tablå 2.

	Antal in-	Antal	Antal tillstånd till årsutskänkning

	vånare i de-taljhandels-	motboks-	spritdrycker	vin

	området 3I/is 39	3,/i2 40	egna	över- låtna.	egna	över- låtna
	855,204	283,589	47	82	3	112
	143,611	34,457 13,035	10	24	—	24
Nyköping ..................	50,358	2	4	—	1
Eskilstuna..................	103,831	25,651	6	4	—	1
Linköping..................	167,987	35,669	5	8	—	7
Norrköping.................	178,388	42,285	5	8	—	8
Jönköping..................	228,403	36,985	6	5	—	14
	128,351 159,678	28,154	2	10	—	7
Kalmar.....................	34,210	3	11	—	8
Västervik...................	65,516	13,961	1	4	—	1
	58,091 173,602	12,350 41,591	1	6	■-	1
Karlskrona..................	5	10	—	18
	124,080 255,640 90,646 206,424	26,804 73,714 26,911	2	5	—	12
	9	51	_	31
	4	25	_	13
Hälsingborg.................	55,176	6	51	—	28
Ystad ......................	80,557	22,027	2	9	—	15
	179,051 444,606	46,076 131,630	10	19	—	17
Göteborg...................	20	30	—	34
Uddevalla..................	124,751	30,894	3	18		24
Vänersborg.................	124,108	27,041	2	8	—	6
Borås ......................	136,300	34,509	4	7	—	8
	66,431 58,599	15,270 13,576	2	2	—	2
Lidköping...................	1	2	—	2
Skövde .....................	101,482	23,129	6	3	—	11
Karlstad....................	281,525	54,342	4	9	—	9
	197,861 178,375	45,642 39,798	7	8	—	5
Västerås....................	5	5	—	13
Falun......................	200,100	39,637	1	8	—	11
Hedemora..................	36,913	11,179	—	3	—	2
Gävle.......................	219,278	45,951	3	8	—	10
Hudiksvall..................	75,571	14,144	2	1	—	4
Härnösand..................	60,575	10,873	1	3	—	2
Sundsvall...................	110,641	22,241	1	7	—	3
Sollefteå....................	50,819	8,598	1	4	—	—
Örnsköldsvik................	64,697	11,404	2	—	—	1
Östersund...................	156,654	26,310	1	6	—	27
Umeå......................	107,172	17,373	1	—	—	—
Skellefteå...................	82,353	11,556	—	1	—	1
	152,843 60,231	24,084 8,001	_	4	_	1
Haparanda.................	—	1	—
Hela riket	6,341,303	1,519,827	193	474	3	494

I tablå 3 lämnas en sammanställning av de 41 systembolagens försäljning
av rusdrycker under år 1940. Av sammanställningen framgår storleken av
dels försäljningen av spritdrycker och dels försäljningen av vin; och för
vartdera slaget av rusdrycker är en uppdelning gjord i försäljning genom utminutering,
genom utskänkning samt för tekniska och liknande ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 241.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241

Tablå 3. Försålda spritdrycker, år 1940.

Bolag	Utminutering	Utskänkning	Tekn. o. likn. ändamål
liter	kronor	liter	kronor	liter	kronor j
Stockholm.............	6,093,086	54,622,724	1,013,760	13,792,206	2,384	35,651
Uppsala...............	480,140	4,193,864	69,348	834,861	315	4,128
Nyköping..............	187,795	1,627,996	23,909	297,563	4	74
Eskilstuna.............	406,763	3,532,499	51,763	726,379	198	2,709
Linköping.............	556,623	4,890,212	73,544	1,009,392	1,286	11,296
Norrköping............	679,906	5,897,447	64,807	839,807	158	2,561
Jönköping.............	570,595	5,105,408	62,970	884,668	556	7,229
Växjö.................	361,009	3,161,762	30,944	450,348	138	1,451
Kalmar................	477,490	4,147,197	33,979	433,083	137	1,875
Västervik..............	200,214	1,745,814	15,535	195,464	32	386
Visby..................	198,976	1,769,170	24,286	316,258	106	1,111
Karlskrona.............	654,651	5,744.486	56,602	738,0i''8	88	1,223
Kristianstad............	432,583	3,785,134	34,337	458,108	1,048	10,507
Malmö................	1,462,312	12,887,401	152,203	2,074,478	281	4,127
Lund..................	425,724	3,720,508	42,396	547,936	131	1,661
Hälsingborg............	999,610	8,701,559	105,053	1,362,686	219	2,673
Ystad..................	372,603	3,231,707	19,216	242,416	39	501
	655,206	5,738,169	54,096	717,353	34	457
Göteborg ..............	2,663,105	23,535,933	365,224	5,052,752	1,374	14,892
Uddevalla..............	380,072	3,336,112	37,723	498,083	239	3,159
Vänersborg.............	395,570	3,489,125	37,649	487,062	138	1,924
Borås..................	562,409	4,975,569	52,649	707,123	269	3,297
Mariestad..............	181,295	1,606,091	12,564	176,646	38	472
Lidköping.............	177,883	1,572,627	10,458	142,158	21	257
Skövde ................	317,393	2,820,142	36,038	548,145	685	5,963
Karlstad...............	790,575	7,109,511	63,068	849,742	343	4,597
Örebro ................	719,523	6,394,179	87,637	1,179,591	290	3,655
Västerås...............	567,178	4,918,881	58,802	762,169	242	3,221
Falun.................	542,177	4,842,050	31,970	417,497	254	3,281
Hedemora.............	159,336	1,415,759	8,637	115,894	94	1,340
Gävle..................	650,669	5,692,232	47,269	628,876	323	4,707
Hudiksvall.............	152,500	1,346,755	14,065	190,205	80	1,117
Härnösand.............	158,883	1,415,244	15,592	209,429	76	1,116
Sundsvall..............	334,698	2,940,906	33,916	440,555	158	1,771
Sollefteå...............	125,990	1,138,866	16,826	233,431	30	295
Örnsköldsvik...........	137,182	1,253,781	7,569	131,483	29	455
Östersund..............	352,164	3,189,644	30,731	454,307	140	1,560
Umeå .................	260,635	2,384,973	10,974	194,439	200	2,547
Skellefteå..............	149,921	1,374,278	7,843	106,157	74	1,011
Luleå..................	493,689	4,525,312	33,614	478,333	190	2,424
Haparanda ............	164,939	1,528,803	7,278	121,324	12	222
Hela riket	25,658,072	227,309,830	2,950,894	40,046,415	12,453	152,903

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Tablå 3 (forts.). Försålt vin, år 1940.

Bolag	Utminutering	Utskänkning	Tekn. o. likn. ändamål
liter	kronor	liter	kronor	Uter	kronor
Stockholm.............	848,983	5,978,589	565,807	4,619,869	10,524	64,986
Uppsala...............	29,378	208,002	12,310	107,117	209	1,252
Nyköping..............	11,247	80,857	3,626	36,060	68	393
Eskilstuna.............	26,653	198,289	10,937	111,632	29	182
Linköping.............	33,071	242,764	14,143	135,798	155	1,042
Norrköping............	39,034	281,714	14,360	136,407	84	601
Jönköping.............	34,539	255,491	13,625	140,320	358	2,346
Växjö.................	17,304	125,660	5,740	61,005	185	1,068
Kalmar................	25,452	182,463	5,957	61,174	106	698
Västervik..............	8,458	63,952	4,373	43,040	27	170
Visby..................	15,693	111,586	8,963	90,144	90	616
Karlskrona ............	28,907	219,763	13,657	124,129	46	283
Kristianstad............	20,134	153,586	8,151	84,029	190	1,265
Malmö.................	94,165	756,948	43,922	474,492	556	3,693
Lund..................	24,292	186,427	13,384	114,703	158	1,031
Hälsingborg............	56,612	447,168	27,881	261,899	341	2,410
Ystad..................	16,822	126,650	6,701	60,496	97	650
Halmstad..............	33,418	253,756	13,660	136,416	316	2,048
Göteborg...............	185,060	1,402,665	81,769	804,611	951	5,881
Uddevalla.............	18,719	132,696	10,375	100,635	316	2,021
Vänersborg.............	17,569	131,451	5,686	55,072	71	480
Borås..................	28,541	216,405	10,829	114,964	406	2,633
Mariestad..............	7,676	55,577	2,043	21,730	69	477
Lidköping..............	7,109	54,169	1,645	17,342	210	1,444
Skövde ................	17,655	130,403	6,753	79,467	198	1,388
Karlstad...............	38,503	286,657	13,927	136,079	164	1,189
örebro ................	38,334	284,081	15,932	176,978	85	515
Västerås...............	30,825	223,729	12,030	118,757	128	788
Falun.................	24,993	186,322	13,078	121,070	55	350
Hedemora .............	6,353	45,968	2,211	22,535	_	_
Gävle..................	28,432	213,078	12,512	120.865	64	433
Hudiksvall ............	4,771	35,040	2,279	24,832	14	89
Härnösand.............	8,402	63,953	2,824	31,105	9	42
Sundsvall..............	14,883	111,825	4,709	48,290	83	261
Sollefteå...............	7,283	55,510	2,598	26,263	43	303
Örnsköldsvik...........	7,683	60,277	2,142	26,530	115	720
Östersund..............	18,900	141,533	12,190	121,200	22	148
Umeå.................	19,675	142,692	3,741	51,006	148	876
Skellefteå..............	9,777	72,629	3,134	34,369	3	19
Luleå..................	51,656	370,503	10,402	110,321	140	848
Haparanda............	12,217	85,986	1,486	15.018	—	—
Hela riket	1,969,178	14,376,814	1,021,492	9,177,769	16,783	105,639

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De olika systembolagens bruttovinster, omkostnader, avskrivningar och
avsättningar till fonder och dylikt samt nettovinster under år 1940 ävensom
antalet befattningshavare vid samma års utgång äro återgivna i tablå 4.

Tablå 4. Brutto vinst, omkostnader, nettovinst ni. m. samt antal
befattningshavare.

Bolag	Brutto-vinst m. m.	Omkostnader (inkl. utskyl-der bestridda av årets vinstmedel)	Därav löner	Avskriv-ningar och reservatio-ner	Nettovinst till stats-verket	Antal [ befatt-nings-havare
Stockholm..........	13,183,636	6,631,745	2,892,920	2,064,249	4,487,642	513
Uppsala............	884,239	482,360	195,166	185,003	216,876	44
Nyköping...........	343,002	190,135	81,406	33,810	119,057	20
Eskilstuna..........	834,762	525,525	176,869	63,861	245,376	35
Linköping..........	1,096,276	537,188	198,084	66,514	492,574	47
Norrköping........	1,210,343	682,209	288,242	119,474	408,660	64
Jönköping..........	1,177,610	714,442	219,847	138,586	324,582	53
Växjö..............	643,393	400,712	134,243	84,259	158,422	33
Kalmar.............	776,853	485,106	192,277	127,279	164,468	46
Västervik...........	333,860	176,939	61,648	29,153	127,768	22
Visby..............	491,358	316,686	129,123	75,894	98,778	20
Karlskrona.........	1,427,407	727,304	336,310	279,622	420,481	56
Kristianstad ........	719,580	347,611	134,589	58,038	313,931	31
Malmö.............	2,611,859	1,322,387	526,134	346,468	943,004	lil
Lund...............	712,955	400,131	171,686	73,523	239,301	41
Hälsingborg ........	1,672,495	813.913	317,750	206,092	652,490	70
Ystad ..............	549,526	260,518	121,745	69,648	219,360	32
Halmstad...........	1,073,219	606,379	242,618	132,943	333,897	55
Göteborg ...........	5,181,802	3,098,771	1,222,703	599,435	1.483,596	217
Uddevalla..........	692,596	379,249	156,915	102,079	211,268	35
Vänersborg .........	669,067	338,686	127,272	78,115	252,266	30
Borås...............	976,500	519,612	209,689	116,793	340,095	46
Mariestad...........	329,285	249,742	74,581	26,462	53,081	19
Lidköping..........	267,234	170,638	72,700	39,394	57,202	17
Skövde .............	658,444	359,684	120,526	77,232	221,528	26
Karlstad............	1,326,436	850,473	320,612	147,611	328,352	85
Örebro.............	1,346,905	846,813	298,147	178,119	321,973	68
Västerås............	1,037,073	573,362	207,030	101,206	362,505	53
Falun..............	865,911	504,350	192,916	85,734	275,827	49
Hedemora..........	249,996	126,583	49,353	27,848	95,565	13
Gävle...............	1,033,729	617,825	234,577	145,281	270,623	56
Hudiksvall .........	261,757	178,375	69,220	25,516	57,866	16
Härnösand .........	270,882	183,124	68,940	29,067	58,691	15
Sundsvall...........	530,051	337,929	140.306	66,941	125,181	29
Sollefteå............	232,229	114,242	43,144	37,891	80,096	11
Örnsköldsvik........	241,575	177,310	38,676	32,135	32,130	10
Östersund...........	676,293	365,864	108,933	90,067	220,362	31
Umeå..............	448,850	270,179	80,275	39,913	138,758	19
Skellefteå...........	225,381	157,233	61,095	23,455	44,693	18
Luleå...............	850,992	369,044	132,307	119,155	362,793	31
Haparanda .........	245,433	108,181	34,916	40,445	96,807	9
Samtliga bolag	48,360,794	26,518,559	10,485,490	6,384,810	15,457,925	2,196

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Vad angår restaurangbolagens verksamhet åren 1939 och
19 4 0 må till en början nämnas följande rörande de fem bolagens bildande
och deras aktiekapital.

SARA, som bildades år 1915, hade från början ett aktie -

kapital av ........................................ kronor 114,150

Aktiekapitalet ökades

1918 genom överföring av vinstmedel .............. » 38,050

genom nyemission .......................... » 200,000

1919 » » .......................... » 647,800

1921 » » ............... .......... » 1,000,000

Summa kronor 2,000,000.

Detta aktiekapital är fördelat på stamaktier å 600,000 kronor och preferensaktier
å 1,400,000 kronor. Aktieägare äro systembolagen i Stockholm, Eskilstuna,
Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sollefteå, Sundsvall, Umea, Uppsala,
Visby, Västerås, Örnsköldsvik och Östersund.

VARA bildades år 1921 med ett aktiekapital av 500,500 kronor. Detta aktiekapital
har 1941 ökats till 1,000,000 kronor, vilket aktiekapital är fördelat
på 200,000 kronor i stam- och 800,000 kronor i preferensaktier. Aktieägare
äro systembolagen i Göteborg, Uddevalla, Vänersborg, Lidköping, Mariestad,
Skövde, Borås, Halmstad, Växjö och Karlskrona.

SKAR bildades år 1921. Aktiekapitalet, som från början var 202,100 kronor,
ökades 1938 till 600,000 kronor och 1941 till 1,100,000 kronor. Sistnämnda
belopp är fördelat i stamaktier å 220,000 kronor och preferensaktier å

880.000 kronor. Aktierna ägas av systembolagen i Malmö, Lund, Hälsingborg,
Kristianstad, Ystad och Karlskrona.

BARA bildades år 1921. Aktiekapitalet var från början och är fortfarande

250.000 kronor. Aktiekapitalet är fördelat i stamaktier å 50,000 kronor och
preferensaktier å 200,000 kronor. Aktieägare äro systembolagen i Örebro,
Karlstad, Västerås och Falun. Preferensaktier å nominellt 1,000 kronor äro
placerade hos privata aktieägare.

ÖSA 7?A bildades år 1938 genom förändring av bolagsordningen för det år
1922 stiftade Norrköpings Restaurangaktiebolag. Aktiekapitalet ökades i samband
därmed från 50,000 kronor till 500,000 kronor, varav 100,000 kronor i
stam- och 400,000 kronor i preferensaktier. Samtliga aktier ägas av systembolagen
i Nyköping, Linköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar och Västervik.

De fem restaurangbolagens verksamhet åren 1939 och 1940 redovisas närmare
å ett antal vid promemorian fogade detaljerade bilagor. En sammanställning
av de i bilagorna lämnade uppgifterna visar följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Antalet anställda vid bolagen uppgingo till

År 1939 År 1940

SARA....................... 3,549 3,443

VARA....................... 1,842 2,021

SKAR....................... 858 829

BARA....................... 391 468

ÖSARA...................... 653 725

Summa 7,293 7,486

Av bilagorna över bolagens ekonomiska ställning den 31 december 1940
kan utläsas, till vilka belopp bolagens nettotillgångar uppgått sistnämnda
dag. Dessa nettotillgångar voro:

för SARA............ 10,352,948:13

» VARA........... 8,023,565:89

» SKAR........... 1,793,630:63

» BARA........... 2,253,696:92

» ÖSARA.......... 2,662,837:30

Summa kronor 25,086,678: 87

Omsättningen hos de fem restaurangbolagen uppgick åren 1939 och 1940
till följande belopp:

År 1939

Omsättning av Övrig Total -

rusdrycker omsättning omsättningen

SARA.................... 9,995,540:97 23,163,203:47 33,158,744:44

VARA ................... 5,867,640:33 12,026,678:48 17,894,318:81

SKAR.................... 2,253,849:35 4,670,760:76 6,924,610:11

BARA ................... 1,333,112:39 2,758,646:48 4,091,758:87

ÖSARA .................. 2,216,411:38 4,496,956:65 6,713,368:03

Summa kronor 21,666,554: 42 47,116,245:84 68,782,800:26

År 19 4 0

Omsättning av övrig Totalrusdrycker
omsättning omsättningen

SARA.................... 10,868,171:02 22,681,176:91 33,549,347:93

VARA ................... 6,077,307:73 10,846,433:59 16,923,741:32

SKAR.................... 2,442,584:49 4,469,021:79 6,911,606:28

BARA ................... 1,806,631:55 3,267,961:65 5,074,593:20

ÖSARA .................. 2,648 792:78 4,722,431:60 7,371,224:38

Summa kronor 23,843,487: 57 45,987,025:54 69,830,513:11

I följande uppställning lämnas ett sammandrag av bolagens utgifter för
inköp av varor utom rusdrycker under vartdera året 1939 och 1940.

År 1939 År 1940

SARA.................. 10,591,148:45 10,673,590:64

VARA................. 5,525,242:55 5,255,503:62

SKAR.................. 2,483,201:10 2,405,598:15

BARA................. 1,361,881:87 1,687,813:15

ÖSARA................ 2,234,640: 40 2,395,814: 72

Summa kronor 22,196,114:37 22,418,320:28

I fråga örn nettoinkomsterna å enbart rusdrycksförsäljningen visa 1939
och 1940 års vinst- och förlusttablåer följande siffror:

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

År 1939 År 1940

SARA.................... 1,626,383:76 1,659,940: 76

VARA................... 1,156,255:49 1,162,195:82

SKAR.................... 484,041:05 465,308:91

BARA................... 248,298:37 352,119:13

ÖSARA.................. 422,579: 25 445,569:63

Summa kronor 3,937,557:92 4,085,134: 25

I följande två sammanställningar upptagas för åren 1939 och 1940 bolagens
bruttovinster, deras omkostnader i rörelsen, de centrala omkostnaderna
samt bolagens avskrivningar, avsättningar till skatter m. m., ävensom den

därefter uppkommande nettovinsten.

		År 19 3 9
		Brutto vinst	Omkostnader i rörelsen	Centrala omkostnader	Avskrivningar, avsättningar till skatter m. m.	Nettovinst
SARA ..		13,714,712:30 8,069,635:46 2,857,094: 70 1,502,363:82 2,863,189: 14	9,401,406: 27 5,363,919: 39 2,229,615:75 901,130:27	728,210: 74 279,524: 81 128,289:02	2,323,773: 51	1,261,321:78
VARA........	1,002,131: 33	1,424,059:93
SKAR.........	203,659: 66	295,530:27
RARA.........	55,233:83 95,232:11	344,668:18	201,331:54
ÖSARA		1,990,538:07	416,435: 75	360,983: 21
Summa	kronor	29,006,995:42	19,886,609: 75	1,286,490:51	4,290,668:43	3,543,226: 73

	År 19 4 0
	Bruttovinst	Omkostnader i rörelsen	Centrala omkostnader	Avskrivningar, avsättningar till skatter m. m.	Nettovinst
SARA......... VARA........ SKAR......... BARA......... ÖSARA .......	13,255,984: 75 7,155,025: 16 2,742,757:20 1,710,604:78 2,915.292:69	9,896,923:08 5,672,454:10 2,253,160: 11 1,276,019: 61 2,318,464: 29	859,326:30 302,991: 43 132,843: 57 83,501: 53 101,791:32	1,768,164:65 552,000: 00 210,528: 68 245,048:25 353,515:82	731,570:72 627,579:63 146,224:84 106,035:39 141,521:26
Summa kronor	27,779,664:58	21,417,021:19	1,480,454:15	3,129,257: 40	1,752,931:84

En sammanställning av de belopp, vilka utbetalas till styrelserna och de
verkställande direktörerna i de fem restaurangbolagen, visar följande siffror.

			Styrelsear	v o d e n		Lön til! verkställande direktör (exkl. dyr-tidstillägg)
Ordf. kronor	Övriga ledamöter	Suppleanter	Summa kronor
Antal	Arvode till var och en kronor	Antal	Arvode till var och en kronor
SARA..........	5,400	6	2,400	7	1,000	26,800	35,000
VARA..........	5,000	6	2,000	7	1,000	24,000	30,000
SKAR..........	3,500	4	1,400	5	650	12,350	20,000
BARA..........	2,400	4	1,000	5	500	8,900	15,000
ÖSARA ........	3,000	6	1,200	7	600	14,400	18,000
Summa				!	86,450	118,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Beträffande slutligen kontrollstyrelsens övervakning av
rusdryck sförsäljningen lia de salrkunniga hänvisat till instruktionen
för kontrollstyrelsen den 27 juni 1924 samt den för styrelsen utfärdade
arbetsordningen den 30 juli samma år. Vidare ha de sakkunniga erinrat örn
de i 6 kap. i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning upptagna bestämmelserna
om kontrollstyrelsens befogenheter gentemot system- och restaurangbolagen.

Olägenheter, som äro förenade med den nuvarande organisationen av
detaljhandeln med rusdrycker.

I detta hänseende anföra de sakkunniga följande:

Ehuru systembolagens och restaurangbolagens organisationsformer äro förhållandevis
nya, är i allt fall den verksamhet, som för närvarande utövas
av dessa bolag, behäftad med brister av ganska påtaglig art. Dessa brister
framträda i två särskilda hänseenden; till en del äro olägenheter märkbara
med avseende å kontrollstyrelsens ställning i förhållande till systemoch
restaurangbolagen, men nackdelar kunna även direkt hänföras till den
organisationsform, som givits åt dessa bolag.

Kontrollstyrelsens ställning i förhållande till detaljhandeln med rusdrycker.

Genom den utveckling, som rusdryckslagstiftningen erhållit, har kontrollstyrelsens
ställning i förhållande till detaljhandeln undergått markerade förändringar.

I fråga om systembolagen var kontrollstyrelsen till en början enbart ett
kontrollerande verk; styrelsens befogenheter voro då begränsade till att
granska bolagens räkenskaper och förvaltning samt att i anledning därav
besluta om ansvarsfrihet. Från år 1915 fick kontrollstyrelsen emellertid rätt
att lämna bolagen direktiv i vissa avseenden. Sålunda fastställdes, att systembolagen
vid utövande av sin verksamhet stöde under kontrollstyrelsens överinseende
och hade att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, styrelsen
kunde meddela i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka
hos brännvin ävensom angående räkenskapers förande och i övrigt
beträffande bolagens förvaltning. Kontrollstyrelsens befogenheter att ingripa
i systembolagens förvaltning har under tiden därefter alltmera utvidgats. En
följd av denna utveckling har blivit, att kontrollstyrelsen kommit att intaga
en dubbelställning gentemot systembolagen. Å ena sidan har kontrollstyrelsen
till åliggande att vara direktivgivande och vägledande för systembolagen;
och å andra sidan skall kontrollstyrelsen i förhållande till dessa
bolag vara ett kontrollerande och dechargebeviljande organ. En sådan anordning
är givetvis principiellt oriktig.

Sedan restaurangbolagen tillkommit, har kontrollstyrelsen gentemot dessa
bolag tillagts enahanda uppgifter som i fråga om systembolagen. Sålunda
föreligga de ovan angivna olägenheterna även i förhållandet mellan kontrollstyrelsen
och restaurangbolagen.

Olägenheterna med avseende å systembolagens nuvarande organisation.

Redan kort efter ikraftträdandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning
uppmärksammades de olägenheter, som föranleddes av det dåvarande
stora antalet systembolag. Dessa olägenheter angåvos vid den tiden föreligga
i tre olika hänseenden. I första hand motverkades i viss mån rusdryckslagstiftningens
allmänna syfte att verka återhållande på rusdrycksförsäljningen.
Vidare försvårades utövningen av den kontroll över bolagen, som
jämlikt rusdrycksförsäljningsförordningen tillkom kontrollstyrelsen, och slut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ligen ökades över hövan de med rusdrycksförsäljningen förenade förvaltningskostnaderna
till förfång för det statsfinansiella intresset. Av redogörelsen
för tillkomsten av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning kan vidare
utläsas, att den organisation som då byggdes upp icke tillkom utan meningsskiljaktigheter.
Å ena sidan gjordes erinringar mot indragningarna av ett
stort antal systembolag, varigenom dessa bolags möjlighet att tillgodose kraven
på försäljningsorgan och handhavandet av den individuella kontrollen
minskades; och å andra sidan ansågs förslaget och den nya lagstiftningen,
om bolagens uppgift skulle vara att åstadkomma en koncentration i besparingssyfte,
innebära allenast en halvmesyr. I sistnämnda hänseende uttalades
även, att förutsättningarna för en verkligt effektiv, enhetlig och objektiv
tillämpning av lagstiftningen skulle kunna skapas genom en koncentration
av försäljningsorganisationen till ett enda riksbolag.

Även efter genomförandet av 1937 års lagstiftning om rusdrycksförsäljningen
kvarstå otvivelaktigt olägenheter av angivna slag i fråga örn systembolagens
organisation.

Beträffande den först angivna omständigheten att det ur nyklerhetssynpunkt
ej vore lämpligt med för många systembolag, är det tydligt, att då alltjämt
ett så stort antal bolag som 41 stycken är i verksamhet, denna olägenhet i
bolagens organisation fortfarande är för handen. Det ovan refererade uttalandet
örn bristande effektivitet och enhetlighet i lagtillämpningen äger alltjämt sin
giltighet med avseende å den nuvarande systembolagsorganisationen. Såsom
exempel härpå kan anföras, att systembolagen — enligt vad som framgått
av de besvär i molboksärenden som kommit under kontrollstyrelsens prövning
— sinsemellan tillämpat helt olika grunder för bedömande av rätten
till inköp av rusdrycker. En annan olägenhet i systembolagens organisation
föreligger däri, att bolagen, såsom framgår av tablåerna rörande bolagens
verksamhet under 1940, äro alltför heterogena; stora variationer äro märkbara
beträffande såväl försäljningen av rusdrycker som i fråga om antalet
invånare och motboksinnehavare inom de olika systembolagens verksamhetsområden.
Att systembolagen i de nordligare delarna av riket uppvisa förhållandevis
ringa försäljningssummor samt låga siffror med avseende å antalet
invånare och motboksinnehavare är ju lätt att förstå med hänsyn till
den glesare bebyggelsen och de stora avstånden därstädes. Däremot torde
det vid en jämförelse mellan systembolagen i större och medelstora städer,
å ena, samt systembolaget i exempelvis Hedemora, å andra sidan, vara
svårt att finna, av vilken anledning ett särskilt systembolag skall vara behövligt
i sistnämnda stad. Ett flertal filialer eller till och med vissa försäljningsställen
kunna var för sig uppvisa större försäljningar liksom även ett
större antal motböcker än flera av de mindre systembolagen. Det torde i
stort sett kunna anses, att de mindre systembolagen med sina mera begränsade
möjligheter hava svårt att vara så välordnade och förstklassigt skötta
i administrationshänseende som de större systembolagen. Vad slutligen beträffar
kostnaderna för upprätthållandet av deri nuvarande systembolagsorganisationen
är det tydligt, att desamma intill en viss gräns stå i proportion
till antalet systembolag. Genom den starka reduceringen av antalet
systembolag, som genomfördes 1937, minskades kostnaderna avsevärt; men
det kan fortfarande icke bortses från, alt den nu rådande ordningen för
systembolagens organisation icke är den ur kostnadssynpunkt mest rationella.

Olägenheterna i finga örn restaurangbolagens nuvarande organisation.

Att de 5 nuvarande restaurangbolagen driva en synnerligen omfattande rörelse
framgår av de åberopade bilagorna beträffande dessa bolag. Rörelsen
står i olika avseenden under uppsikt av kontrollstyrelsen; och ju större

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

omfattning bolagens rörelse erhåller desto mera framträda de förut angivna
olägenheterna i förhållandet mellan kontrollstyrelsen och bolagen.
Dessa olägenheter hava redan i viss utsträckning framträtt i praktiken, och
det finnes all anledning befara, att de framdeles komma att göra sig starkare
gällande. I främsta rummet kunna komplikationer av besvärlig natur befaras
vid sådana tillfällen, då kontrollstyrelsen skall avgöra intressemotsättningar
mellan restaurangbolagen och deras stora personal.

De sakkunniga tillmäta dessa olägenheter så stor betydelse att en reformering
av restaurangbolagens ställning är enbart med hänsyn härtill avbehovet
påkallad. En sådan reform måste först och främst gå ut därpå, att
kontrollstyrelsens befattning med restaurangbolagen, åtminstone till den del
denna befattning är av direktivgivande natur, skall upphöra.

Olika möjligheter att avhjälpa olägenheterna i den nuvarande organisationen
av detaljhandeln med rusdrycker.

I denna fråga göra de sakkunniga till en början följande uttalande:

För undvikande av de olägenheter, varmed den nuvarande detaijhandelsorganisationen
är förknippad, kunna olika utvägar anvisas.

Sålunda kan den anordningen diskuteras, om olägenheterna skulle kunna
avhjälpas genom att kontrollstyrelsen omorganiserades till ett statligt
affärsdrivande verk.

En annan lösning av föreliggande fråga kan gå ut därpå, att kontrollstyrelsen
befrias från sin befattning med rusdrycksförsäljningen — i den
mån fråga icke är om kontroll över skatteuppbörden och över användningen
av sprit för tekniska med flera ändamål — samt att för ifrågavarande försäljning
skapas antingen ett gemensamt bolag för såväl utminuteringsrörelsen
som den av restaurangbolagen bedrivna rörelsen eller ett bolag för vardera
av dessa två rörelsegrenar. En dylik bolagsbildning kan dessutom sammankopplas
med spörsmålet, huruvida en sammanslagning är möjlig mellan
den utav spritcentralen bedrivna partihandeln och ovannämnda rörelsegrenar
eller någon av dem. Vidare kan beträffande de nu bestående restaurangbolagen
ifrågasättas, örn de olägenheter, som äro förknippade med den
nuvarande organisationsformen, kunna avhjälpas genom att vart och ett av
dessa bolag lösgöras från sitt samband med vederbörande systembolag och
ombildas till fullt självständiga företag.

De sakkunniga gå härefter in på en undersökning av dessa olika utvägar.

Beträffande möjligheten att inrätta ett statligi affärsdrivande
v e r k Ira de sakkunniga uttalat, att de icke kunde förorda en lösning av föreliggande
organisationsfrågor efter en dylik linje.

I fortsättningen ha de sakkunniga i första hand diskuterat omorganisalionsförslag,
som beröra partihandeln med rusdryck
e r. Därvid framhålles, att då partihandeln genom sin nuvarande organisa -tion intoge en särställning i förhållande till detaljhandeln, en granskning av
de olika tänkbara organisationsformerna främst borde gå ut på att bedöma.
örn några fördelar stöde att vinna genom att till ett enda företag sammanföra
antingen all handel med rusdrycker, dock med undantag för de fria rättigheterna
och den överlåtna utskänkningen, eller alternativt partihandeln och
den del av detaljhandeln, som avsåge ^minutering av rusdrycker. Vid övervägandet
av de fördelar och olägenheter, som vore förenade med en sammanslagning
av parti- och detaljhandeln till ett bolag, lia de sakkunniga kommit

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

till den slutsatsen, att skäl icke förelåge att i detta sammanhang upptaga till
någon ytterligare undersökning organisationsspörsmål inom partihandelns område.
De sakkunniga ha emellertid framhållit, att om det i framtiden skulle
visa sig lämpligt med en sådan sammanslagning, densamma icke skulle försvåras
genom att detaljhandeln eller någon del därav nu organiserades såsom
ett enda företag; tvärtom torde härigenom framdeles en ytterligare koncentration
på rusdrycksförsäljningens område vara lättare att genomföra.

Beträffande omorganisationsförslag, som beröra enbart
detaljhandeln med rusdrycker, ha de sakkunniga anfört, att då
partihandeln icke borde samordnas med detaljhandeln eller någon del därav,
det återstode att överväga följande alternativ till omorganisation av detaljhandeln,
nämligen antingen inrättandet av ett enda företag för all detaljhandel
eller ock tillskapandet av från varandra fristående organisationer för utminuteringen
och för den del av restaurangrörelsen, som systembolagen utöva.
Enligt de sakkunnigas mening syntes den senare utvägen böra tillerkännas
ett bestämt företräde; och de sakkunniga motivera sin ståndpunkt att avvisa
tanken på ett enda företag — ett bolag — för såväl utminuteringen som systembolagens
restaurangrörelse på följande sätt:

Utminutering och restaurangrörelse äro väsentligen olikartade rörelseformer
och erbjuda övervägande olikartade arbetsuppgifter. Antalet anställda i ett
bolag, som omfattar de båda rörelsegrenarna, skulle enligt nuvarande förhållanden
komma att uppgå till 8,000—9,000, varav 2,000—2,500 inom utminuteringen.
Personalen inom bolaget bleve mycket heterogen, och anställningsförhållandena
för olika personalgrupper måste regleras efter helt olika
grunder. Den inbördes skiljaktigheten i förvaltningsuppgifterna skulle med all
sannolikhet driva fram en decentralisering i bolagets organisation, som i realiteten
komme att innebära bolagets uppdelning på utminutering och restaurangrörelse.

Härefter uttala de sakkunniga, att de, med hänsyn till nackdelarna med
en gemensam organisation för dels utminuteringen och dels systembolagens
restaurangrörelse, ämnade begränsa sina undersökningar till att avse reformer
inom dessa båda rörelsegrenar var för sig.

De sakkunnigas förslag om tillskapandet av två statliga bolag inom detaljhandeln
med rusdrycker.

De sakkunniga ha i fråga om förslaget att inrätta endast ett bolag för
utminuteringen av rusdrycker anfört, att en koncentration av de nuvarande
systembolagen lill eli enda bolag kunde tänkas medföra återverkningar
i organisatoriska och ekonomiska hänseenden ävensom med hänsyn
[ill den allmänna nykterhetsvården.

Beträffande återverkningarna i organisatoriskt hänseende ha de sakkunniga
uttalat, att en koncentration av utminuteringsrörelsen till ett enda bolag
komme att medföra avsevärda fördelar för utminuteringsrörelsen; en ökad
effektivitet och enhetlighet vid ärendenas handläggning samt bättre möjligheter
lill kontroll över rörelsen borde bliva ett omedelbart resultat vid en omorganisation.

De sakkunniga ha vidare verkställt en undersökning av besparingar, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

kunde göras vid en koncentration av de nuvarande systembolagen till ett bolag.
I detta hänseende anföra de sakkunniga:

Med hänsyn till systembolagens olika verksamhetsgrenar kunna bolagens
omkostnader, frånsett utskylder, uppdelas i dels kostnader, som vila på
rörelsen i dess helhet, de s. k. centrala förvaltningskostnaderna, dels ock
kostnader, som enbart sammanhänga med drivandet av någon viss rörelsegren.
Till kostnader av sistnämnda slag äro att hänföra direkta utgifter för
utminuteringsrörelsen, direkta utgifter för egen utskänkning, direkta utgifter
för överlåten utskänkning samt utgifter för egen fastighetsrörelse.

Storleken av ett vart slag av dessa omkostnader framgår av följande ur
systembolagens preliminära ekonomitablåer för år 1940 hämtade uppgifter:

Miljoner

kronor

Centrala förvaltningskostnader ............................ 7.49

Direkta utgifter för utminuteringsrörelsen.................. 8.67

» s » egen utskänkning...................... 4.02

» » » överlåten utskänkning.................. 0.13

Utgifter för fastighetsrörelsen.............................. 0.84

Summa 21.15.

Av nu berörda omkostnader torde endast de centrala förvaltningskostnaderna
kunna i någon större omfattning påverkas av en ifrågasatt koncentration
av försäljningsverksamheten.

I de centrala förvaltningskostnaderna innefattas utgifter av ganska skilda
slag, vilka kunna inordnas under följande huvudrubriker, nämligen dels styrelsearvoden,
dels revisionskostnader, dels understöd och pensioner, dels hyror,
underhåll och reparationer, bränsle, elektrisk ström o. d., försäkringspremier,
frakt- och transportkostnader ävensom allmänna utskänkningskostnader,
dels ock löner, kontorsomkostnader och övriga omkostnader.

Under styrelsearvoden kan hänföras arvoden till styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
jämte rese- och traktamentsersättningar vid styrelsens sammanträden.

Utgifterna under rubriken styrelsearvoden uppgingo under år 1940 vid de
olika systembolagen till följahde belopp:

Tablå 5. Styrelsearvoden år 1940.

Kronor

Stockholm...................... 23,884.25 Mariestad ..

Uppsala........................ 4,836.90 Lidköping ..

Nyköping ...................... 3,777.50 Skövde ....

Eskilstuna...................... 4,787.20 Karlstad....

Linköping...................... 5,335.70 Örebro ....

Norrköping .................... 5,359.55 Västerås....

Jönköping...................... 5,732 20 Falun......

Växjö.......................... 5,243.95 Hedemora ..

Kalmar........................ 4,899.50 Gävle......

Västervik ...................... 4,095.60 Hudiksvall..

Visby.......................... 3,707.80 Härnösand..

Karlskrona...................... 5,282.85 Sundsvall ..

Kristianstad.................... 4,871.35 Sollefteå ....

Malmö.......................... 13,282.20 Örnsköldsvik

Lund .......................... 5,226.00 Östersund ..

Hälsingborg .................... 6,457.75 Umeå......

Ystad .......................... 5,326.53 Skellefteå ..

Halmstad ...................... 6,362.70 Luleå ......

Göteborg ...................... 16,602.85 Haparanda

Uddevalla...................... 4,999.50

Vänersborg .................... 4,816.25

Borås.......................... 4,772.25

Kronor

4,683.45

3.877.10

5.073.30
5,567.62
4,746.40

4.931.75
5,310.05

3.875.60

5.892.90

3.405.60

3.445.10
4,392.55
3,354.70

3.075.00

4.575.00

4.399.90

3.439.30

4.101.75

3.240.00

Summa 231,038.45

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Med utgångspunkt från den i tablå 5 gjorda sammanställningen anse de
sakkunniga sig kunna antaga, att ersättandet av de nuvarande 41 styrelserna
med en enda styrelse kan komma att medföra en besparing å i runt tal

200,000 kronor.

Under rcvisionskostnader inbegripas arvode till den å bolagsstämma valde
revisorn (1 för ett vart av de 41 bolagen), arvoden till siffergranskare jämte
rese- och traktamentsersättningar men däremot inga som helst kostnader
för kontrollstyrelsens systembolagsrevisorer, vilka senare kostnader, i vad
de avse löner samt traktaments- och reseersättningar, helt bestridas av statsmedel.
De av systembolagen utbetalade revisionskostnaderna stannade år
1940 vid 67,201 kronor, varav omkring 25,000 kronor hänförde sig till kostnader
för bolagsrevisorerna. Genom omorganisationen torde i detta fall en
reell besparing kunna vinnas å ungefär 20,000 kronor genom att antalet å
bolagsstämma valda revisorer kommer att nedgå från 41 till 1. Hänsyn vid
beräknandet av nämnda utgiftsminskning har tagits till att viss merkostnad
uppstår genom arvoden, traktaments- och reseersättningar till 3 av riksgäldsfullmäktige
utsedda revisorer. Betonas må, att efter omorganisationen monopolbolagets
kostnader för revisionen starkt kommer att stiga utöver det
belopp, som utgör de nuvarande systembolagens sammanlagda revisionskostnad,
i det att nämligen bolaget kommer att få gälda kostnaderna jämväl för
de nuvarande av kontrollstyrelsen förordnade revisorerna.

De under rubrikerna understöd (d. v. s. pensioner åt förutvarande personal,
å vilken gällande avlöningsreglemente ej äger tillämpning) och pensioner
(d. v. s. pensioner, reglerade av systembolagens pensionsfullmäktige) redovisade
utgiftsbeloppen komma ej i märkbar mån att nedgå såsom en omedelbar
följd av omorganisationen. Under en viss övergångstid komma tvärtom
beloppen i fråga eventuellt att något stiga genom förtidsavgång av övertalig
personal. Framdeles uppstår dock självfallet en viss besparing i pensionskostnaderna
genom nedskärning av direktörs- och kamrerarelöner. Efter all
sannolikhet torde nämnda besparing bliva något större än pensionskostnaderna
för innehavarna av de nyinrättade befattningarna hos direktionen och
inom centraladministrationen, och detta så mycket mer som för vissa innehavare
av dessa tjänster statspension enligt nuvarande ordning skulle komma
att utgå och genom omorganisationen till en del inbesparas.

Endast ringa besparing torde ävenledes vara att påräkna i de nuvarande
bolagens utgifter för hyror, underhåll och reparationer, bränsle, elektrisk
ström o. d., försäkringspremier, frakt- och transportkostnader samt allmänna
utskänkningskostnader, vilka samtliga kostnader icke stå i något direkt sammanhang
med formen för organisationen av den centrala förvaltningen. Hyresutgiften
kan måhända efter hand något nedgå såsom en följd av det något
minskade lokalbehovet för kamrerareavdelningarna, styrelserum o. d. I vilken
utsträckning avskiljande av delar av nu förhyrda lokaler kan verkställas
eller uthyrning av nu i rörelsen använda egna lokaler kan ske, låter sig ej
avgöra utan en närmare utredning. Att någon nämnvärd besparing ej i detta
fall är att påräkna, torde dock vara ganska sannolikt.

Av de centrala förvaltningskostnaderna återstå härefter de mera betydelsefulla
posterna löner samt kontorsomkostnader och övriga omkostnader.

Under rubriken löner upptagas löneförmåner, såväl kontanta som in natura,
till all inom den centrala förvaltningen anställd personal. Häri ingå
alltså ej avlöningsförmånerna till utminuteringcns och den egna utskänkningens
personal. Det centrala lönekontot uppgick år 1940 till 4,119,505 kronor
eller till ej mindre än 55 procent av de centrala förvaltningskostnaderna. Det
bör anmärkas, att motsvarande sammanlagda avlöningsbelopp för utminu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

teringen och den egna utskänkningen år 1940 var avsevärt mycket större
eller 6,365,985 kronor.

Till belysande av löneutgifterna vid systembolagen åberopa de sakkunniga
en förteckning över löner och andra förmåner den 1 april 1941 till
direktörer, kamrerare, kontrollföreståndare, intendenter och filialföreståndare
vid systembolagen. Av förteckningen framgår följande: Grundlönen för
denna personal i ledande ställning uppgår för år räknat till sammanlagt
1,451,169 kronor. Dyrtidstillägget — efter 19 procent — å dessa löner beräknas
till 262,955 kronor 70 öre, och grundlönen skall dessutom ökas med
personliga tillägg å 110,573 kronor 94 öre. Efter avdrag för pensionsavgifter
utbetalas till ifrågavarande befattningshavare en kontant nettolön av sammanlagt
1,715,518 kronor 64 öre. Den till systembolagens verkställande direktörer
utgående grundlönen varierar mellan 9,000 kronor (i 11 fall) och

25,000 kronor (i Stockholm). Till vice verkställande direktören i Stockholm
utgår en grundlön å 18,000 kronor. Grundlönen till kamrerarna vid systembolagen
utgör högst 13,500 kronor (Stockholm) och lägst 3,813 kronor (Härnösand).
Motsvarande siffror äro för kontrollföreståndarna 12,000 kronor
(Stockholm) och 3,033 kronor (Nyköping). Till intendenterna i Stockholm
och Göteborg utgår en grundlön av 13,500 kronor resp. 9,570 kronor. Filialföreståndarnas
grundlön utgör högst 7,011 kronor (Södertälje och Kristinehamn)
samt lägst 3,015 kronor (Tågarp).

Beträffande de besparingar, som vid en omorganisation successivt skulle
kunna uppstå å kontanta löner samt kontorsomkostnader och övriga omkostnader
ha de sakkunniga åberopat en av förste aktuarien i kontrollstyrelsen
Hans Gahn verkställd utredning, enligt vilken besparingar kunde vinnas
dels med cirka 425 000 kronor genom minskade löneutgifter, avseende
nedskärning av personalen å kamrerareavdelningarna, nedflyttning i lägre
lönegrupp av flertalet direktörsbefattningar, ett rationellare utnyttjande av
den extra personalen och en begränsning av detaljhandelsområdenas antal,
dels ock med cirka 275 000 kronor genom minskning av de nuvarande bolagens
kontors- och övriga kostnader. Enligt Gahns uppfattning funnes fog
för antagandet, att den totala besparingen genom en rationalisering av utminuteringsrörelsen
komme att uppgå till omkring 900 000 kronor. För egen
del ha de sakkunniga yttrat i förevarande fråga, att de icke kunnat taga närmare
ställning till de i promemorian lämnade sifferuppgifterna rörande
kontona löner samt kontors- och övriga omkostnader, och att de därför ansett
sig böra göra allenast det uttalandet, att betydande besparingar å nämnda
konton syntes möjliga.

Vad beträffar de återverkningar, som en koncentration av de nuvarande
systembolagen till endast ett bolag kunde komma att medföra för den allmänna
nykterhetsvården, ha de sakkunniga funnit en sådan koncentration i
varje fall icke kunna vara till nackdel ur allmän nykterhetssynpunkt. Redan
den nu bestående organisationen vore grundad på en indelning av riket i så
stora detaljhandelsområden, att en direkt anknytning till olika lokala förhållanden
icke i någon högre grad kunde anses vara för handen. Med hän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

syn härtill och då det enligt de sakkunnigas förslag även efter tillskapandet
av ett monopolbolag holde finnas möjlighet att utse lokala förtroendenämnder,
torde förutsättningarna för ett monopolbolags ledning att främja nykterhetsvården
icke vara mindre än för de nuvarande systembolagsstyrelserna.
I stället syntes det vara berättigat antaga, att monopolbolagets ledning
skulle med större auktoritet kunna både meddela föreskrifter i förevarande
hänseende och tillse, att föreskrifterna efterkommes.

Sammanfattningsvis lia de sakkunniga uttalat, att då en organisation av
utminuteringsrörelsen i form av ett enda bolag ägde betydande fördelar framför
den nuvarande systembolagsorganisationen, de sakkunniga förordade tillskapandet
av ett sådant bolag. Enligt de sakkunniga borde bolaget erhålla
namnet Svenska Systemaktiebolaget.

I fråga örn detta bolags uppgifter lia de sakkunniga framhållit, att bolaget
skulle ensamt handhava utminuteringen av rusdrycker men dessutom vara
bärare av samtliga tillstånd till utskänkning med undantag för de s. k. fria
rättigheterna enligt 3 kap. 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Det nya
bolaget borde enligt de sakkunniga organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
nied den organisation, som gällde för tobaksmonopolet samt vin- och
spritcentralen.

Beträffande det nya bolagets lokala verksamhet lia de sakkunniga uttalat,
att genom en sammanslagning av de nuvarande systembolagen komme dessa
bolags styrelser att upphöra att i denna egenskap vara verksamma inom rusdryckshanteringen.
I stället för den nuvarande ledningen för systembolagen
borde inom varje utminuteringsområde anställas en distriktschef (disponent)
. Denne hade att utöva de funktioner, som enligt det nya systembolagets
centrala ledning icke borde utövas centralt utan inom själva utminuteringsområdena.
Då de nuvarande systembolagens styrelser i samband med den
ifrågasatta omorganisationen komme att i denna sin egenskap upphöra att
fungera, kunde det synas som om rusdryckshanteringen skulle förlora en
väsentlig anknytning till de lokala förhållandena inom utminuteringsområdena.
För att förebygga en sådan utveckling hade de sakkunniga övervägt
olika möjligheter. En utväg att skapa ett effektivt samarbete mellan det nya
systembolagets distriktsförvaltningar och allmänheten vore att inom utminuteringsområdena
inrätta en rådgivande nämnd, som erhölle till uppgift att
lämna distriktschefen råd och upplysningar i ärenden, som anginge bolagets
nykterhetsfrämjande verksamhet. Därest väl kvalificerade personer kunde
knytas lill en sådan nämnd, borde densamma fylla sin uppgift, även
örn nämnden ej bestode av flera än två ledamöter. En annan lösning vore
också möjlig: det syntes nämligen icke uteslutet alt vad man genom ett
dylikt lokalt organ ville ernå med större fördel och mindre kostnad stöde att
vinna genom ett utbyggt samarbete med länsnyktcrhetsnämndema eller de
kommunala nykterhetsnämnderna. De sakkunniga hade vid övervägande av
de olika möjligheterna att vinna en lokal förankring vid systembolagets handhavande
av utminuteringsrörelsen kommit till den slutsatsen, att det åtminstone
inom de större utminuteringsområdena borde inrättas en råd -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

givande nämnd. I vilka fall en sådan nämnd skulle finnas, nämndens sammansättning
och vilka befogenheter nämnden bör utrustas med borde kunna
överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande.

Slutligen ha de sakkunniga framhållit, att det nya bolaget, som skulle
handhava utminuteringsrörelsen, skulle få övertaga en väsentlig del av de
uppgifter, som nu vilade å kontrollstyrelsens byrå för rusdrycksförsäljningsärenden
m. m.

I fråga om förslaget att inrätta endast ett bolag för handhavandet av
systembolagens utskänkningsrörelse ha de sakkunniga uttalat,
att genom en dylik anordning skulle skapas en enkel och effektiv lorm för
utövande av det allmännas inflytande på detta område. Ett enda bolag skulle
kunna utöva en både kontrollerande och direktivgivande verksamhet i syfte att
få fram den rationellaste formen för driften och det bästa ekonomiska resultatet
av rörelsen i sin helhet.

Utskänkningskontrollen, som nu utövades dels av de fem restaurangbolagen
själva och dels av särskilda för såväl den överlåtna som den egna utskänkningen
gemensamma organ, de s. k. kontrolldelegationerna, skulle genom
inrättandet av endast ett bolag effektiviseras. Även andra frågor av social
art borde ett enda bolag kunna lösa på ett ändamålsenligare sätt än vad'' nu
vore fallet.

De nuvarande restaurangbolagen vore skapade att tillgodose ett socialt
syfte, främst på folkrestaurangväsendets område. Det hade icke ansetts tillrådligt,
att sådana restauranger med rätt till utskänkning av spritdrycker
och vin, som närmast vöre avsedda för den bredare publiken, dreves av enskilda,
utan ett önskemål hade varit att koncentrera denna verksamhet hos
företag med en sådan organisation, att de samhälleliga synpunkterna kunde
väntas komma bättre till sin rätt än hos enskilda näringsutövare. Restaurangbolagen
hade därjämte en prisreglerande funktion. Antalet restauranger
med rätt till utskänkning av spritdrycker och vin hade alltid ansetts böra
begränsas ganska snävt. Konkurrensen på detta område hade därför icke
varit fri, utan tvärtom kunde det göras gällande att en viss tendens att inrätta
privata monopol funnits. Restaurangbolagens verksamhet måste även i
fortsättningen ledas på sådant sätt, att dessa sociala syften tillgodosåges. Icke
desto mindre måste deras verksamhet under det dagliga arbetet bliva av rent
kommersiell natur. En god skötsel ur kommersiella synpunkter vore rent av
den grundläggande betingelsen för att restaurangbolagen skulle kunna fylla
sina sociala uppgifter.

Genom en koncentration av restaurangbolagens rörelse borde på det kommersiella
området ganska betydande fördelar stå att vinna. Såsom exempel
på sådana fördelar ha de sakkunniga anfört:

1) Regleringen av bolagets verksamhet inom olika delar av landet.

Denna fråga torde det nya bolaget böra underkasta en ingående prövning.
Genom en rationell uppdelning av bolagets verksamhet i olika distrikt
kan säkerligen mycket vara att vinna både ur organisatorisk och ekonomisk
synpunkt. Därvid är det icke givet, att det geografiska läget alltid

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

bör vara bestämmande, iy andra skäl kunna vara väl så betydelsefulla när
det gäller att bestämma, till vilket område en hotell- eller restaurangrörelse
pä en plats bör höra för att hästa ekonomiska resultat skall ernås.

2J Personalfrågor.

Personalfrågan torde vara en av de viktigaste angelägenheterna inom ett
restaurangföretag. Personallönerna utgöra den ojämförbart största omkostnadsposten
i de nuvarande fem restaurangbolagens rörelse. Dessa personallöner
uppgå till omkring 12,500,000 kronor årligen.

Koncentrationen av de nuvarande restaurangbolagen till ett enda företag
skapar förutsättning för en enhetlig anställnings- och lönepolitik. Med den
starka utveckling av fackförenings- och tjänstemannaorganisationerna, som
ägt rum på ifrågavarande område, innebär detta en betydande fördel. Utbyte
av personal förekommer redan nu de olika företagen emellan, men friktionerna
i detta avseende äro givetvis ganska betydande. Det finns en naturlig
benägenhet hos varje företag, som har dugliga arbetskrafter, att söka behålla
dessa för egen räkning, även om de bättre skulle komma till sin rätt
inom något av de andra företagen. En enhetlig ledning skulle vid tillsättandet
av mera kvalificerad personal kunna i långt högre grad än för närvarande
är fallet placera rätt man på rätt plats. De nuvarande restaurangbolagen
måste vidare vart för sig hälla en viss reserv av personal, avsedd att rycka
in vid tillfälligt uppkommande behov. Sådana behov kunna efter koncentrationen
tillgodoses med en reservpersonal av sammanlagt mindre omfattning.
Personalrekryteringen är för näi*varande, i vad den gäller den kvalificerade
arbetskraften, förenad med ganska betydande svårigheter. En rationell
utbildning av restaurangpersonal, avsedd att placeras på ledande
poster inom restaurangnäringen, måste komma att väsentligt underlättas
efter genomförandet av den nya ordningen.

3) Den ekonomiska verksamheten, särskilt i fråga örn varuinköp, fastighets-,
byggnads- och lokalinredningsfrågor samt försäljningen å restaurangerna
(priser m. m.).

De nuvarande restaurangbolagens varuinköp ske nu i regel genom särskilda
avdelningar (intendenturavdelningar) inom respektive företag. Intendenturavdelningarna
i SARA och VARA drivas i en betydande omfattning
med egna såväl produktionsanläggningar (charkuterifabrik, kafferosteri,
tvättinrättning, silverpolering samt måleri- och snickeriverkstäder) som
centralförråd för leverans av varor, vilka i större omfattning omsättas i
restaurangerna, exempelvis kolonialvaror och konserver. VARA har dessutom
en särskild avdelning i Göteborgs Fiskhamn för inköp av fisk. Dessa
inköp ske dagligen på auktionerna, vilket medför icke blott ett avsevärt förbilligande
av priserna utan även den fördelen, att varan omedelbart i fullgott
skick kan dirigeras till restaurangköken. SKAR, RARA och ÖSARA hava
inga egna produktions- eller centrallageravdelningar, utan varorna inköpas
för direkt leverans till bolagens restauranger. Detta medför givetvis högre
inköpspriser än vad som är fallet i fråga om de större bolagen i Stockholm
och Göteborg. Med den ringa omsättning som förstnämnda tre bolag hava
i jämförelse med de senare — särskilt på de platser, där de tre bolagen hava
sitt säte — torde det dock kunna ifrågasättas, örn en anordning med egna
produktions- och centrallageravdelningar här skulle bära sig.

o °m alla restaurangbolagen vore förenade i ett enda bolag, skulle däremot
sådana anordningar kunna införas, att de bolag, som nu hava egna produktions-
och centrallageravdelningar, övertoge leveranserna av de med avseende
å omsättningens storlek mera betydelsefulla varorna. Det kan också
tänkas, att därest alla fem bolagens behov av en viss vara, som nu inköpes i

Biliana till riksdagens protokoll 19 ii. 1 sand. Nr 241. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

färdigt skick, bleve tillräckligt stort, nya produktionsavdelningar kunna
upprättas.

I fråga om en del större restaurangartiklar, såsom porslin, linne och silver,
vilka nu av bolagen i Stockholm och Göteborg inköpas direkt från industrierna,
förekomma priskarteller mellan producenterna. Svårigheter torde
hava förelegat, särskilt för de mindre bolagen, att hävda sina intressen gentemot
dessa leverantörer. Därest endast ett restaurangbolag funnes, torde
detta kunna göra sig starkare gällande än de enskilda bolagen samt ernå
priser och övriga leveransvillkor, som möjliggöra kostnadsbesparingar.

Även beträffande inköp av andra varor än de ovannämnda kan ett enhetligt
uppträdande genom ett enda bolag leda till goda resultat.

De fem restaurangbolagen inköpte år 1940 varor —• exklusive vin och
sprit — till ett belopp av över 22 miljoner kronor. Det är givetvis svårt att
ens tillnärmelsevis uppskatta de vinster, som ett samordnande av restaurangbolagens
inköp på sätt ovan angivits skulle medföra. Det torde dock kunna
antagas, att ett sådant samordnande skulle medföra avsevärda besparingar.

Restaurangbolagen hava bland sina tillgångar fastigheter till ett taxeringsvärde
av omkring 19 miljoner kronor. Underhåll av dessa jämte hotell-
och restauranginredningar i såväl egna som främmande fastigheter ävensom
nybyggnader draga en kostnad av flera miljoner kronor årligen.
Restaurangbolagen i Stockholm och Göteborg hava egna arkitektbyråer,
som utföra arbeten för både det egna företaget och andra restaurang- och
systembolag. Härmed är nog en del vunnet. Emellertid torde det vid en
samordning av samtliga bolagens verksamhet vara ytterligare en del att
vinna genom en rationalisering av denna gren av restaurangbolagens verksamhet.

Beträffande försäljningen i restaurangerna uppstå många frågor, varom
restaurangbolagen för närvarande behöva samråda. Detta gäller kanske i
första hand prisfrågor, men även andra frågor av stor betydelse finnas,
vilka behöva avgöras gemensamt. Ett enda bolag skulle kunna äga överblick
över hela sin restaurangrörelse och ordna uppkommande frågor rörande
försäljningsverksamheten på ett i alla hänseenden lämpligt sätt. Såsom
förut framhållits finge detta icke leda till uniformering av driften över
lag, utan denna skulle givetvis vara så fri och smidig som möjligt. När man
betänker, att restaurangbolagen hava en samlad årlig omsättning av närmare
70 miljoner kronor, bör även på det här berörda området av restaurangbolagens
verksamhet genom lämpliga reglerande åtgärder icke oväsentliga
ekonomiska fördelar kunna vinnas.

4) Finansfrågor.

Samtliga fem restaurangbolag hava en god ekonomisk ställning. Den verkliga
behållningen i de fem bolagen sedan aktiekapitalet avdragits uppgick
den 31 december 1940 till sammanlagt omkring 25 miljoner kronor, därav
för de två största och äldsta bolagen, SARA och VARA, till respektive

10,300,000 och 8,000,000 kronor. Då de fem restaurangbolagen vid olika
tidpunkter hava stora ekonomiska utgifter för ny- och ombyggnader, lokalinredningar,
inventarieanskaffningar med mera, kan det hända, att likviditeten
inom ett bolag vid något tillfälle kan bliva ansträngd och penningmedel
behöva upplånas, under det att andra bolag hava jämförelsevis gott
örn disponibla medel. Vid sådant tillfälle skulle det givetvis vara till gagn om
dessa disponibla medel kunde komma till användning, vilket ju bleve möjligt
örn endast ett bolag hade hand om alla de nuvarande restaurangbolagens
finansangelägenheter. Detta kunde ju även medföra vissa vinster på grund
av att en dyrare upplåning i banker av erforderliga penningmedel und -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

vekes. Slutligen framstår det såsom en fördel, att den ekonomiska styrkan
hos endast ett restaurangbolag blir så betydande, att dess nyanläggningar
och investeringspolitik i övrigt kunna ordnas fullt rationellt utan hänsynstagande
till tillfälliga konjunkturer.

Restaurangnäringen torde höra till de näringsgrenar, som i särskilt hög
grad röna påverkan av de ekonomiska konjunkturerna. Krisåren i början
av 1930-talet lämna synnerligen goda exempel härpå Sålunda nedgick under
denna tid t. ex. omsättningen på ett mycket stort antal av folkrestaurangema
i Stockholm med mer än 50 procent. Kriserna drabba emellertid på ifrågavarande
område mera sällan hela landet fullt likartat och samtidigt. En
koncentrering av rörelsen medför under sådana omständigheter ökad motståndskraft
vid kriser och större möjlighet för företaget att vid utformandet
av sin verksamhet under kriserna taga hänsyn icke enbart till tillfälliga
ekonomiska förhållanden utan även till exempelvis arbetsmarknadssynpunkter.
I sistnämnda hänseende må framhållas, att bolaget kan undvika att
gå alltför hårt till väga vid entledigande av övertalig personal.

5) Organisationsfrågor.

Direkta besparingar torde kunna påräknas även i fråga om styrelsearvoden
och den kamerala organisationen. Att siffermässigt söka fixera dessa besparingar
torde dock icke vara möjligt.

I enlighet med det här anförda ha de sakkunniga funnit, att inrättandet
av endast ett restaurangbolag komme att medföra betydande fördelar, särskilt
i fråga om det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet. Då det
givetvis vore svårt att något så när exakt beräkna storleken av den vinst,
som kunde uppkomma vid en omorganisation, ha de sakkunniga avstått från
att i detta hänseende framlägga något siffermaterial.

I fråga om det nya bolagets uppgifter, organisation och verksamhet ha de
sakkunniga uttalat, att bolaget finge till huvuduppgift att — sedan bolaget
gen -— fortsätta och utveckla denna rörelse. Det nya bolaget, av de sakkunniga
förslagsvis benämnt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag, skulle
handhava utskänkningen å alla folkrestauranger ävensom å andra restauranger,
där särskilda omständigheter motiverade en sådan anordning, samt
utöva restaurangrörelsen i fall som avses i 3 kap. 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Det nya bolaget skulle dessutom övertaga de uppgifter, som för
närvarande åvilade kontrollstyrelsen med avseende å tillsynen över restaurangbolagen,
eller alltså kontrollstyrelscns både direktivgivande och kontrollerande
verksamhet. Vid tillskapandet av det nya bolagets organisation borde
enligt de sakkunnigas mening eftersträvas, att bolaget till sin struktur och i
sitt förhållande till staten byggdes upp i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som gällde för spritcentralen och av de sakkunniga föresloges i fråga örn
det nya systembolaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 211.

Yitrandena över sakkimnigförshaget.

I yttrandena över sakkunnigförslaget har i vissa fall berörts kontrollstyrelsens
dubbelställning gentemot systembolagen.

Sålunda har systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott framhållit,
att en motsvarighet till den av de sakkunniga såsom principiellt oriktig
betecknade anordningen med kontrollstyrelsen såsom både direktivgivande
och kontrollerande organ förekomme även på andra håll, t. ex. i förhållandet
mellan socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna, och att därav
icke följt några praktiska olägenheter av sådan betydelse, att de kunde motivera
genomgripande förändringar i den nuvarande systembolagsorganisationen.

Socialstyrelsen gör gällande samma synpunkter och påpekar därjämte, att
de sakkunniga icke närmare utvecklat, i vilket hänseende den såsom principiellt
oriktig betecknade ordningen medfört ''praktiska olägenheter av sådan
betydelse, att det rimligen borde komma i fråga att söka undanröja dessa
genom vittgående reformer.

Kontrollstyrelsen har anfört:

Det torde vara en i vårt land allmänt vedertagen grundsats, att intet förvaltningsorgan
bör tillerkännas en på en gång förvaltande och granskande
befogenhet. De sakkunniga hava gjort gällande, att kontrollstyrelsen genom
utvecklingens förlopp på ifrågavarande område kommit att intaga en dylik,
principiellt icke anmärkningsfri ställning. Liknande uppfattning har tidigare
i olika sammanhang kommit till synes.

Kontrollstyrelsen kan icke frånkänna den mot styrelsens ställning sålunda
framförda erinran ett visst berättigande. Från att ursprungligen ha varit ett
rent kontrollerande och dechargebeviljande statsorgan i förhållande till
systembolagen har kontrollstyrelsen successivt tillagts befogenheter, som i
viss mån förvandlat verket till en centraldirektion för nämnda bolag och de
av dem bildade restaurangbolagen. Någon härmed fullt jämförlig förskjutning
av ett statligt ämbetsverks ställning och uppgifter har kontrollstyrelsen
sig icke bekant, och då systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott
vid sitt sökande efter en parallell stannat vid förhållandet mellan socialstyrelsen
och länsnykterhetsnämnderna, torde den bristande jämförbarheten
ligga i så öppen dag, att exemplet snarast belyser motsatsen till vad utskottet
önskat framhålla med detsamma.

Att utvecklingen för kontrollstyrelsens vidkommande blivit den angivna
torde i grund och botten bero på den styrelsen anförtrodda kontrolluppgiftens
egenart. För övriga statliga myndigheter med ställningen av inspektionseller
uppsiktsorgan i förhållande till enskilda företag har uppgiften, där den
icke bestått i övervakandet av vissa tekniska säkerhetsföreskrifters iakttagande,
huvudsakligen varit antingen att trygga allmänhetens intressen inom vissa
enskilda rörelsegrenar av övervägande ekonomisk art — så exempelvis
försäkrings- och sparbanksinspektionerna — eller att övervaka handhavandet
av vissa sociala vårduppgifter — hit hör exempelvis socialstyrelsens uppsikt
över alkoholistvården. Kontrollstyrelsens uppgift har varit av helt annan
natur. Å ena sidan har den haft ett socialt syfte, innebärande tillsyn därå att
system- och restaurangbolagens verksamhet så bedreves, att rusdrycksför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

säljningen medförde så ringa skada som möjligt, å andra sidan har den varit
av fiskalisk natur, innebärande kontroll över system- och restaurangbolagens
hela ekonomiska förvaltning till vinnande av det bästa ekonomiska resultat,
som vore förenligt med den nyss angivna sociala riktlinjen för bolagens verksamhet.
För ett ämbetsverk, som med aktivt intresse omfattat sina uppgifter,
har det därvid icke varit möjligt att begränsa sig till en formell efterhandskontroll,
utan styrelsen har vid fullföljandet av sin dubbla kontrolluppgift
kommit att ingripa allt djupare reglerande och direktivgivande i bolagens arbete.
Att kontrollstyrelsen härvid förfarit riktigt har bekräftats därigenom,
att statsmakterna vid olika tillfällen stadfäst av styrelsen tillämpad praxis.
Enligt styrelsens uppfattning utgör detta förhållande det bästa beviset på att
uppgiftens egenart varit den främsta drivkraften i utvecklingen på detta område.

Slutpunkten i denna utveckling betecknas hitintills av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning,
som i 6 kap. 10 och 15 §§ tillägger kontrollstyrelsen
en rad detaljerade befogenheter i avseende på systembolagens respektive
restaurangbolagens förvaltning och i 12 § jämförd med 15 § 6 mom. samma
kapitel generellt ålägger kontrollstyrelsen att hava överinseendet över bolagens
verksamhet. I kraft av denna lagstiftning har kontrollstyrelsen exempelvis
att träffa de avgörande besluten beträffande förvaltningen av mer än ett
hundratal fastigheter i olika delar av landet med ett sammanlagt taxeringsvärde
överstigande 33 miljoner kronor, att handlägga ekonomiskt vittgående
och principiellt betydelsefulla ärenden rörande restaurangverksamhet av olika
slag och att indirekt vara arbetsgivare för en personal, som vid systembolagen
överstiger 2,000 och vid restaurangbolagen uppgår till c:a 7,500 personer.
Inalles överspänner konfrollstyrelsens förvaltning på detta sätt lokala
enheter med en årsomslutning överstigande 375 miljoner kronor. En genomgång
av tjänsteförteckningen för styrelsens första byrå, å vilken rusdrycksförsäljningsärendena
handläggas, visar emellertid, att verkets organisation
icke hållit jämna steg med utvecklingen utan alltjämt i huvudsak är avpassad
för de mera begränsade uppgifter, som tidigare åvilade styrelsen. Kontrollstyrelsen
har alltså ålagts att vara en överstyrelse för system- och restaurangbolagen
men utrustats allenast för granskningen av nämnda bolags förvaltning.

Ett uttalande i samma riktning som kontrollstyrelsens har gjorts av Överståthållarämbetet,
som ansett det vara ofrånkomligt, att den nuvarande anordningen,
enligt vilken kontrollstyrelsen hade att fungera som både ledande
och kontrollerande organ, principiellt kunde giva anledning till erinran.

Att nyssnämnda anordning är ägnad att medföra vissa svårigheter för kontrollstyrelsen
i dess förhållande till restaurangbolagen vitsordas i flera av yttrandena.

Sålunda uttalar BARA, att bolaget visserligen icke hittills för sitt vidkommande
haft anledning konstatera några olägenheter av kontrollstyrelsens
direktivgivande verksamhet men att bolaget likväl insåge, att genom
den nuvarande organisationen sådana svårigheter kunnat beredas kontrollstyrelsen,
att det befunnits påkallat att i viss omfattning vidtaga ändringar.

SARA framhåller i sitt yttrande:

Bolaget har funnit sig böra godtaga de sakkunnigas skäl, att organiserandet
av ett mera ändamålsenligt organ erfordras för den direktivgivande
och kontrollerande verksamhet, som för närvarande åvilar kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Att den statliga överledningen över restaurangbolagen hittills utövats av ett
statens ämbetsverk har, även enligt erfarenheten från bolagets verksamhet,
medfört vissa olägenheter i fråga om löneärenden samt en viss omgång
vid behandlingen av större affärsuppgörelser.

ÖSARA yttrar följande:

De sakkunnigas promemoria synes utgöra ett bevis på att koncentrationen
av systembolagsorganisationen genom 1937 års riksdagsbeslut ej gjordes
så stor som det varit ändamålsenligt. Vidare vill det förefalla som om
man 1937 förbisett eller i varje fall ej tillräckligt beaktat kontrollstyrelsens
dubbelställning till systembolagen och restaurangbolagen. Denna dubbelställning
har erfarenhetsmässigt visat sig medföra besvärligheter, särskilt
med hänsyn till personalfrågorna.

En annan mening framkommer i yttrandet av Sveriges hotell- & restaurangpersonals
förbund, som i fråga om kontrollstyrelsens dubbelställning
gör gällande, att dessa administrativa olägenheter icke i och för sig vore av
den beskaffenhet att en omläggning av restaurangbolagens organisationsform
vore erforderlig.

Vad de sakkunniga uttalat rörande de särskilda olägenheterna med
avseende å systembolagens nuvarande organisation har
föranlett genmälen i yttrandena från sgstembolagens förtroendenämnds
verkställande utskott och socialstyrelsen ävensom från länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. I dessa yttranden betonas
särskilt, att uniformitet vid tillämpningen av bestämmelserna rörande rusdrycksförsäljningen
icke vore något att sträva efter; i stället vore det lovvärt
med en anpassning till de i olika fall föreliggande omständigheterna.
Jämväl i övrigt upptagas dessa särskilda olägenheter till behandling i nu
berörda yttranden, dock endast ur den synpunkten att olägenheterna kunde
elimineras på annat sätt än som föreslagits av de sakkunniga.

Vad härefter beträffar möjligheterna att avhjälpa olägenheterna
har kontrollstyrelsen anfört:

Till undanröjande av den principiellt otillfredsställande dubbelställning,
kontrollstyrelsen intager, och de olägenheter, som följa av styrelsens för den
växande förvaltningsuppgiften otillräckliga utrustning, kunna olika möjligheter
komma i fråga. En utväg —■ som emellertid enligt kontrollstyrelsens
mening icke allvarligen kan övervägas — är att söka vrida utvecklingen tillbaka
därhän, att kontrollstyrelsens uppgift begränsas till att vara rent efter -granskande och dechargebeviljande. Genom system- och restaurangbolagen
tillföres statskassan för närvarande c:a 225 miljoner kronor årligen, varav
15—20 miljoner kronor utgöra bolagens vinstmedel. Det är lika litet möjligt
att inför de betydande statsfinansiella intressen, bolagens förvaltning således
inrymmer, begränsa statsmyndighetens uppgift till allenast en granskande
funktion, som det vore rimligt att av ett företags revisorer begära — hur
skickliga de än vore —- att de på något mera avgörande sätt skulle kunna påverka
det ekonomiska utfallet av företagets verksamhet. Kontrollstyrelsen
tror sig också hava visat, hurusom den ursprungliga kontrolluppgiften på
grund av sakens egen natur fört med sig allt mer vittgående förvaltningsupp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

gifter. En återgång är härvidlag icke möjlig, och andra utvägar få således
sökas.

Att överflytta kontrollstyrelsens uppgifter till ett statsdepartement lärer
icke rätt gärna kunna komma i fråga; därtill äro dessa^ uppgifter alltför
speciella. Någon lämplig lösning erbjuder ej heller en sådan klyvning av
kontrollstyrelsens nuvarande uppgifter, att av dessa de granskande och dechargebeviljande
skulle kvarbliva hos styrelsen, medan de förvaltningsmässiga
hänfördes till ett centralbolag för systembolagen, vilka borde bibehålla sin
självstyrelse. Bortsett från att härigenom den av de sakkunniga eftersträvade
besparingen med all sannolikhet skulle förbytas i en fördyring, skulle en dylik
organisationsform lätteligen medföra en skadlig och hämmande dualism i
förvaltningen, alldenstund en klyvning av uppgiften efter den antydda linjen
icke är rationell eller i längden ens möjlig. De utvägar som återstå äro, såvitt
kontrollstyrelsen kan finna, tvenne, nämligen dels den av de sakkunniga föreslagna
anordningen med tillskapande av ett eller flera statskontrollerade bolag
med hel eller partiell monopolställning, dels ombildning av kontrollstyrelsen
till ett affärsdrivande verk. Det senare av dessa alternativ har icke av de sakkunniga
gjorts till föremål för närmare utredning, och då kontrollstyrelsen
för sin del finner sakkunnigeförslaget innebära en ändamålsenlig lösning,
saknar styrelsen anledning att ingå på närmare överväganden i annan riktning.

Frågan om inrättandet av ett bolag, gemensamt för partihandeln och detaljhandeln
eller en del av densamma, beröres av statskontoret, som framhåller,
att vad i promemorian anförts mot ett sammanförande av utskänkningen med
partihandeln och utminuteringen eller endera av dessa verksamhetsgrenar
syntes statskontoret övertygande. Däremot kunde statskontoret ej finna, att
den i promemorian förebragta utredningen rörande ett förenande av partihandel
och ^minutering i ett enda bolag vore av beskaffenhet att kunna läggas
till grund för ett slutligt avgörande i denna fråga utan härför syntes noggrannare
ekonomiska kalkyler erforderliga. För en sammanslagning av de
båda verksamhetsgrenarna talade enligt statskontorets mening bland annat,
att härigenom ansvaret för det ekonomiska resultatet av rusdryckshandeln
skulle komma att åvila ett enda organ.

Kontrollstyrelsen uttalar i detta hänseende, att styrelsen ej funnit någon anledning
att närmare ingå på den i de sakkunnigas promemoria diskussionsvis
berörda tanken att organisatoriskt sammanföra utminuteringsrörelsen med
partihandeln.

Sveriges nykterlietsvänners landsförbund yttrar:

En grundläggande brist i offentlig svensk nykterhetsvård just nu är splittringen
av densamma på ett stort antal organ, alla med bristfällig överblick av
hithörande förhållanden och i bristfällig samverkan inbördes. Redan de sakkunnigas
förslag torde i detta hänseende innebära en förbättring. En ytterligare
förbättring skulle emellertid äga rum om hela rusdryckshandeln, såsom
fallet är i Finland och Norge, samlades i ett företag och därmed finge enhetlig
ledning. Ur nykterhetssynpunkt måste ett sådant sammanförande till ett organ
erbjuda så stora fördelar, att endast mycket starka nackdelar i andra hänseenden
torde böra föranleda en avvikelse därifrån. De sakkunnigas förslag
tillmötesgår detta önskemål i så måtto, alt alla rättigheter i detaljhandeln
sammanföras lill det föreslagna utminuteringsbolaget, även örn utskänkningsrättigheterna
komma ali utövas av annan, antingen av restaurangbolag eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

privata restauratören Det vill emellertid synas landsförbundet som örn även
den nuvarande Vin- och spritcentralen eller ur denna synpunkt väsentliga delar
av detta partihandelsföretag borde inordnas i den föreslagna enhetliga organisationen.
Med hänsyn till olikheterna i rent merkantilt hänseende mellan
partihandel och utminutering finns det dock måhända skäl att vid skapandet
av ett dylikt enhetligt företag åt den del av organisationen, som företräder
partihandeln, inrymma ett relativt stort mått av självständighet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser den föreslagna upplösningen av det
organisatoriska sambandet mellan utminuteringsrörelsen och den av restaurangbolagen
bedrivna rörelsen vara ändamålsenlig.

Andra utvägar till rationalisering av detaljhandeln med rusdrycker än de
av de sakkunniga behandlade anvisas av systembolagens förtroendenämnds
verkställande utskott ävensom av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt
Västerbottens lån. I sådant avseende föreslås sålunda olika partiella reformer
inom utminuteringsrörelsen, såsom nedskärning av antalet systembolag till
ett i varje län samt koncentration av bolagens statistiska verksamhet och av
bokföringsarbetet.

De sakkunnigas förslag om inrättandet av ett systembolag för
hela riket tillstyrkes i princip av statskontoret, kontrollstyrelsen, Överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Gävleborgs
län. Vidare tillstyrkes förslaget av nykterhetsnämndernas riksförbund,
Sveriges nykterlietsvänners landsförbund, en minoritet inom systembolagens
förtroendenämnds verkställande utskott (2 ledamöter av 7), systembolagens
personalförening samt Sveriges centrala hotell- och res ta ur ant för erling. I utlåtandena
av statskontoret och kontrollstyrelsen samt av länsstyrelserna i
Kristianstads och Gävleborgs län framhålles därvid särskilt, att besparingar
äro att emotse genom den nya organisationen.

Sveriges centrala hotell- och restaurant förening anför i sitt yttrande:

En centralisering av de nuvarande systembolagen till ett enda bolag innebär
många påtagliga fördelar. Redan ur ekonomisk synpunkt torde förslaget
medföra avsevärda förmåner. En inom kontrollstyrelsen verkställd utredning
har sålunda givit vid handen, att en besparing av ej mindre än 900,000 kronor
står att vinna, men det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke ännu
större besparingar skulle kunna göras genom en konsekvent genomförd rationalisering.
Genomföres en centralisering av systembolagens verksamhet, vinnes
också den fördelen, att kommunala, politiska och andra, hithörande frågor
ovidkommande intressen avkopplas. Innan 1937 års rusdryckslagstiftning
genomfördes, var ett betydande antal personer med kommunalt eller
rikspolitiskt inflytande såsom arvodister knutna vid systembolagen. Då vid
denna tidpunkt antalet systembolag var c:a 126, funnos inemot 1,000 personer,
som i egenskap av styrelseledamöter o. d. i högre eller mindre grad hade
sina intressen sammanlänkade med systembolagens. Från och med den 1 oktober
1938 nedgick visserligen detta antal avsevärt, men alltjämt utövar ett
stort antal för riks- eller kommunalpolitik intresserade personer i egenskap
av avlönade styrelseledamöter o. d. i skilda delar av landet inflytande över
systembolagens verksamhet och åtgöranden och därigenom även över den
enskilda restaurantnäringen, med vilken de av systembolagen ägda allmänna
restaurantbolagen konkurrera. Genom den föreslagna centraliseringen till ett

Kunell. Maj:ls proposition nr 241.

enda riksbolag skulle här påtalade, obehöriga inflytande kunna elimineras
och bolaget helt ägna sig åt den verksamhet, som är bolagets egentliga ändamål.

Förslaget avstyrkes av systembolagens förtroendenämnds verkställande
utskott (majoriteten), av socialstyrelsen ävensom av länsstyrelsen i Jönköpings,
Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

Rent allmänt motiveras avstyrkandena med att reformfrågan väckts
för kort tid efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
och att varsamhet borde iakttagas i fråga om reformer på förevarande område.
Sålunda anför länsstyrelsen i Jönköpings län:

Gällande förordning om försäljning av rusdrycker har med året varit i
kraft fyra år. I den mån länsstyrelsen fått erfarenhet av det sätt, varpå denna
lagstiftning verkat, får länsstyrelsen vitsorda, att den i stort sett varit till
gagn och att handhavandet av den, i vad avser utminuteringen och utskänkningen
av rusdrycker, skötts på ett sätt, som ur de allmänt sociala synpunkter,
vilkas tillgodoseende såsom en följd av lagstiftningen länsstyrelsen främst
har att bevaka, måste betecknas såsom värdefullt. Länsstyrelsen har särskilt
uppmärksammat, hurusom under ifrågavarande tid en välgörande avspänning
inträtt i den allmänna diskussion om spritfrågan, som tidigare, till ogagn
för nykterhetstillståndet i gemen, ofta — ej sällan med en viss onyttig arrogans
— förspordes. Örn länsstyrelsen rätt tolkar denna företeelse, skulle
länsstyrelsen våga göra gällande, att den i varje fall till en icke obetydlig del
sammanhängde med eller kunde förklaras av att lagstiftningen trots allt numera
dock uppbures av ett visst allmänt förtroende. Örn detta länsstyrelsens
antagande skulle vara riktigt, synes all anledning förefinnas att iakttaga varsamhet
i reformerandet av lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser sig icke kunna finna, att den av
statsmakterna nyligen införda organisationen av rusdrycksförsäljningen varit
så föga genomtänkt att systemet med lokala bolag redan nu skulle behöva
slopas och ett enda hela riket omfattande systemaktiebolag sättas i deras
ställe.

I fråga örn besparingsmöjligheterna genom en omorganisation anföres av
systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott och socialstyrelsen,
att det måste betecknas såsom anmärkningsvärt, att de sakkunniga icke kunnat
framlägga någon av dem vitsordad, mera preciserad beräkning rörande
den antagliga besparing, som skulle vinnas genom deras förslag.

Jämväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser de sakkunnigas beräkningar
och uppgifter vara mycket löst grundade.

Länsstyrelsen i Västerbottens län är övertygad om att en lösning av frågan
enligt de sakkunnigas förslag komme att bereda dem som ställde förhoppningar
på ett gynnsamt resultat av rusdrycksförsäljningens centralisering
besvikelser, i främsta rummet därigenom att de väntade ökade vinsterna
komme att utebliva.

De sakkunnigas beräkning av besparingen i fråga örn styrelsearvoden föranleder
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att göra följande erinran:

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

De sakkunniga beräkna till en början att genom försvinnande av de olika
bolagsstyrelserna skulle en besparing av i runt tal 200,000 kronor uppstå.
Även om denna siffra i och för sig kan anses riktig, bör dock märkas, att de
sakkunniga föreslagit, att rådgivande nämnder skola i viss omfattning inrättas.
Någon beräkning av kostnaderna för dessa ha de sakkunniga ej gjort. Uppenbart
är emellertid, att samma nämnder måste draga en viss kostnad, och de
sakkunniga synas ej, då de fixerat ovannämnda siffra 200,000 kronor, ha
tagit sagda kostnad med i beräkningen. Den verkliga besparingen synes
sålunda i verkligheten bliva mindre än vad de sakkunniga uppgivit. Skulle
rådgivande nämnder inrättas i större omfattning och representanter för
flera olika intressen insättas i nämnderna, måste minskningen av besparingen
bliva högst avsevärd.

Vidare bär i vissa remissyttranden anförts, att de av förste aktuarie Gahn
verkställda beräkningarna rörande besparingsmöjligheterna visade för höga
siffror.

Mot de sakkunnigas förslag till omorganisation av systembolagen har slutligen
erinrats, att det individuella restriktionssystemet skulle äventyras och
den lokala förankringen gå förlorad.

I förstnämnda fråga anför systembolagens förtroendenämnds verkställande
utskott följande:

I ett viktigt avseende kommer enligt utskottets mening denna omläggning
att medföra en betydande fara. Utskottet syftar härvid på det individuella
kontrollsystemets vara eller icke vara. För den som håller före, att den individuella
utminuteringskontrollen är en för våra speciella svenska förhållanden
lämplig form för motverkande av alkoholmissbruket, vore det för visso
oklokt att underskatta styrkan av de krafter, som av olika bevekelsegrunder
vilja kasta denna ordning över ända. Detta system har visserligen visat sig
mäktigt att nedslå tidigare anstormar, som varit kraftiga nog, men det bör
icke förglömmas att vad som därvid starkt bidrog till systemets hållfasthet
var, att det ägde sådana lokala förankringar, som det föreliggande förslaget
avklipper. Enligt utskottets mening är det därför allvarligt att befara, att en
byråkratiskt uppbyggd försäljningsorganisation, som saknar stödet av förtroendemän
från alla delar av landet, vilka genom egen verksamhet inom försäljningsorganisationen
vunnit insikter och erfarenhet på området, skall vara
väsentligt mindre ägnad att hävda den nuvarande ordningen mot framtida angrepp
från olika håll. Den som betraktar denna eventualitet med jämnmod
eller rent av med tillfredsställelse, ser givetvis i vad nu sagts icke något hinder
att ansluta sig till det föreliggande förslaget eller finner det tili och med från
sin synpunkt äga avgjorda förtjänster. För den som emellertid håller på vårt
individuella utminuteringssystem såsom den för våra nuvarande förhållanden
mest ändamålsenliga kompromissen mellan förbud och frihet, ter sig en försvagning
av möjligheterna för denna ordning att hävda sig i fortsättningen
såsom en allvarlig konsekvens av ett bifall till det föreliggande förslaget.

Utskottet finner det i detta sammanhang så mycket mindre påkallat att ingå
på en motivering och ett försvar för den inom systembolagen allmänt förhärskande
inställningen till förmån för den individuella utminuteringskontrollen,
som ju denna ordning är föreskriven av lagstiftaren och denna inställning
sålunda innebär intet annat än lojalitet mot lagstiftarens intentioner.

Kontrollstyrelsen har i anledning av sist återgivna uttalande framhållit,
att restriktionssystemets fortbestånd enligt styrelsens mening måste bli beroende
på dess förmåga att förverkliga sitt syfte, ernåendet av ett förbättrat

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

nykterlietstillstånd. Det hade sitt existensberättigande endast genom sin nykterhetseffekt.
För vinnande av bättre kännedom om restriktionssystemets
arbetssätt och verkningar kunde det under dess första tid ha varit av värde,
att ett antal lokalrepresentanter vid varje bolag varit knutna till detsamma,
på sätt som skott. Sedan den allmänna opinionen numera på ett helt annat
sätt än tidigare accepterat restriktionslagstiftningen, torde emellertid detta
behov få anses hava väsentligen bortfallit.

I fråga örn den lokala förankringen anföras följande synpunktei av socialstyrelsen: Systembolaget

är ett organ för självförvaltning för ett bestämt område,
inom vilket det äger lokal förankring, i första hand genom sina styrelseledamöter
men även genom aktieägarna, till vilka, enligt förarbetena till gällande
förordning, utvalts ’ansvarskännande och i övrigt lämpliga personer, vilka
örn möjligt kunna representera skilda delar av bolagens detaljhandelsområden’.
Såsom sådant organ är bolaget självständigt i betydande grad och
äger beslutanderätt inom de gränser, som dragits av lagstiftningen och de
med stöd av denna meddelade föreskrifterna av bolagens tillsynsmyndighet,
kontrollstyrelsen. Inom sitt verksamhetsområde äger bolaget pröva olika initiativ
i nykterhetsfrämjande syfte och har att bära det närmaste ansvaret
för hur rusdrycksförsäljningen påverkar nykterhetstillståndet. Vid handhavandet
av försäljningen på det sätt, som lagstiftningen anvisar — genom individuell
utminuteringskontroll — samarbetar systembolaget mycket intimt
med de kommunala nykterhetsnämnderna inom området. Socialstyrelsen kan
vitsorda, att detta samarbete merendels är ordnat på ett för nykterhetsnämnderna
tillfredsställande sätt. Efter den för tre år sedan genomförda omorganisationen
av systembolagen utgöras bolagens verksamhetsområden i regel
av ett län eller större delen av ett län.

Denna organisation med ett eller ett par självständiga och ansvariga lokala
organ inom varje län bar vuxit fram såsom en ändamålsenlig form för fullgörande
av systembolagens sociala uppgifter. För handhavandet av den mera
tekniska, affärsmässiga sidan av systembolagens verksamhet är däremot en
decentralisering av förvaltningen icke nödvändig och måhända icke heller
den mest ändamålsenliga anordningen.

Det remitterade förslaget innebär nu, att bolagsledningarna — eller distriktsledningarna
enligt den nya ordningen — icke längre skulle åtnjuta
bolagsstyrelsernas stöd. Förslaget öppnar visserligen den möjligheten, att i
de olika detaljhandelsområdena skulle tillsättas rådgivande nämnder, som
skulle stå vid distriktschefernas sida. Dessa nämnder skulle emellertid icke
äga självständig befogenhet och icke heller vara obligatoriska, varför förslaget
innefattar den eventualiteten, att ingen dylik nämnd bleve tillsatt,
t. ex. av besparingsskäl. De sakkunniga synas sålunda icke ha avsett att tillerkänna
dessa institutioner någon nämnvärd betydelse.

Socialstyrelsen måste bestämt hävda, att förslaget på denna punkt icke är
tillfredsställande. För den sociala verksamheten på detta område erfordras
organ med bredd och auktoritet, med självständig befogenhet att träffa avgöranden
inom sitt verksamhetsområde samt med eget ansvar. I intet av
dessa avseenden skulle de rådgivande nämnderna enligt förslaget fylla måttet.

Örn förslaget icke måste avvisas från de synpunkter, socialstyrelsen bär
att företräda, är det därför nödvändigt att dessa rådgivande nämnder erhålla
en helt annan ställning än de sakkunniga synas lia avsett. Enligt socialstyrelsens
mening bör det ovillkorligen finnas en sådan nämnd inom varje de -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

taljhandelsområde; nämnderna böra sålunda vara obligatoriska, icke fakultativa.
Vidare böra dessa nämnder ha karaktären av beslutande organ med
bestämda befogenheter och arbetsuppgifter; beteckningen rådgivande nämnder
torde sålunda böra utbytas mot en mera adekvat. I fråga om arten och
omfattningen av nämndernas befogenheter och arbetsuppgifter torde det icke
föreligga något skäl för att nämnderna skulle erhålla en annan ställning än
den, som nu tillkommer bolagsstyrelserna i fråga örn den sociala verksamheten.

Under den förutsättningen, att den nya organisationen förses med dylika
fasta och självständiga organ av förtroendemannakaraktär för handhavande
av de sociala arbetsuppgifterna, torde det icke finnas anledning att från
social synpunkt motsätta sig förslagets genomförande. Det är emellertid tydligt
att härigenom en icke ringa del av besparingarna genom omorganisationen
skulle försvinna.

Då socialstyrelsen icke ser sig i stånd att tillstyrka det föreliggande förslaget
i oförändrat skick, beror detta, såsom ovan utvecklats, uteslutande på
styrelsens farhågor för att genomförandet av detta förslag skulle allvarligt
försvaga systembolagsorganisationen såsom organ för social verksamhet och
göra denna sämre skickad att fullgöra sina viktiga sociala uppgifter.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att avskaffandet av de nuvarande
systembolagen och dessas ersättande med ett monopolbolag för utminuteringens
handhavande måhända kunde giva anledning till viss tveksamhet
med hänsyn till den socialvårdande uppgift, som vid sidan av den ekonomiska
åvilade systembolagen. Därest emellertid en omläggning av organisationen
i angivna riktning förbundes med lokala anordningar, som toge sikte
på berörda uppgift, torde avgörande hinder icke böra möta mot genomförande
av förslaget, som i övrigt syntes ägnat att medföra betydande fördelar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför på denna punkt följande:

Länsstyrelsen måste beteckna tanken att ersätta de genom sina styrelser
med en fast och vederhäftig förankring i orterna verksamma, länen eller mindre
områden omfattande systembolagen med ett enda till huvudstaden förlagt
bolag och en distriktschef (verkställande direktör) i de skilda detaljhandelsområdena
såsom ett allvarligt psykologiskt missgrepp, som helst icke och
i varje fall ej utan särdeles tvingande skäl bör tillgripas.

Vad i betänkandet anförts till stöd för en sådan åtgärd synes icke ägnat att
bevisa något om lämpligheten utav den och framför allt ej att övertyga om
att besparingen här kan vara av den storleksordning, att den kan i den budget,
varom här torde bliva fråga, spela någon avgörande roll. Länsstyrelsen
förutsätter härvid, att den rådgivande nämnd, varmed de nuvarande bolagsstyrelserna
delvis skulle ersättas, överlag, särskilt om mindre bolags områden
komma att ingå i större bolags, måste inrättas inom varje detaljhandelsområde
och ej allenast, såsom i betänkandet omotiverat och godtyckligt föreslagits,
i vissa områden. Givet är emellertid, att sådana nämnder dock aldrig
kunna ersätta en under ansvar samt just genom ansvaret med intresse arbetande
bolagsstyrelse. Och såsom förvånansvärt måste betecknas, att då man
eljest i motsvarande fall inom lagstiftning och förvaltning så ivrigt framhåller
värdet av en fast förankring i bygden i form av en självständigt arbetande
nämnd eller styrelse (exempel härpå: Häradsnämnd, inskx-ivningsnämnd, direktioner
för olika slags inrättningar in. m.) man i förevarande fall anser motsvarigheten
till ifrågavarande institutioner sakna den betydelse, att den utan
olägenhet skulle kunna undvaras och ersättas med ovannämnda, från huvud -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

staden ledda centralstyrelse och verkställande direktörer i orterna. Såvitt
länsstyrelsen kan förstå, måste en sådan anordning särskilt när man betänker,
att det centrala bolaget tillärnas befogenheter, vilka hittills utövats av
ett dock under ämbetsmannaansvar arbetande statligt verk, betecknas såsom
ägnad att rubba förtroendet och tilliten till handhavandet av lagtillämpningen.
Det måste enligt länsstyrelsens mening betecknas såsom olämpligt att
för vinsten av någon hägrande ringare besparing offra förmånen av ett förefintligt
mera allmänt förtroende.

Länsstyrelsen i Kristianstads lån yttrar:

Vad angår den sociala och kontrollerande verksamheten från systembolagens
sida synes den föreslagna centraliseringen kunna medföra vissa nackdelar.
Den för varje utminuteringsområde anställde distriktschefen skulle enligt
förslaget ha befogenhet att besluta rörande tillstånd till inköp av rusdrycker,
om indragning av dylikt tillstånd m. m. Det kan ifrågasättas huruvida
det må vara lämpligt att i en mans hand lägga dessa ofta ganska ömtåliga
uppgifter. De sakkunniga ha också baft känslan av att det är önskvärt
att vid bolagets handhavande av utminuteringsrörelsen erhålla en lokal förankring
och föreslå därför tillsättande av en rådgivande nämnd, dock endast
inom de större utminuteringsområdena. De sakkunniga lämna emellertid alldeles
därhän vilka befogenheter dessa nämnder skulle tillerkännas. Om dessa
nämnder, vilka böra tillsättas inom varje utminuteringsområde, icke erhålla
någon beslutanderätt, torde värdet av desamma bliva så gott som intet. Länsstyrelsen
anser därför att förslaget på denna punkt bör bli föremål för förnyat
övervägande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att motboksärenden
och övriga ärenden angående den individuella kontrollen borde avgöras av
organ, vari inginge representanter för orten, vilka skulle deltaga i besluten
och ha ansvar för dessa; endast genom en sådan anordning torde allmänhetens
förtroende för systemet i längden kunna upprätthållas.

Av länsstyrelsen i Gävleborgs lån betonas, att förutsättningen för att utminuteringen
av rusdrycker skulle kunna på ett nöjaktigt sätt handhavas av
ett riksbolag måste vara, att garantier skapades för att anknytningen till de
lokala förhållandena upprätthölles och befästes.

Liknande synpunkter framföras även i ett flertal andra yttranden.

Kritiken mot de sakkunnigas uttalanden om en rådgivande nämnd har i
en del yttranden sammankopplats med frågan, huruvida en lokal förankring
står att vinna genom ett utbyggt samarbete mellan det nya riksbolaget och
nykterhetsnämnderna.

Kontrollstyrelsen — som bemöter av systembolagens förtroendenämnds
verkställande utskott framförda erinringar därom, att den lokala förankring,
som vore nödvändig för fullgörandet av bolagens sociala uppgifter, skulle
gå förlorad — anför följande:

Den principiellt viktigaste av de gjorda invändningarna synes vara den, som
hävdar den lokala systembolagsstyrelsens nödvändighet för försäljningsorganisationens
sociala funktionsduglighet. Till en början tillåter kontrollstyrelsen
sig erinra örn alt alldeles samma invändning restes mot det förslag till
begränsning av antalet systembolag, som på sin tid framlades av 1928 års
revision av rusdryckslagstiftningen och som ledde lill den 1937 beslutade

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

omorganisationen, varigenom ungefär två tredjedelar av hela antalet då förefintliga
systembolag indrogos. Det torde emellertid nu rada en tämligen stadgad
mening därom, att inga av de vid den tidpunkten i förevarande hänseende
befarade olägenheterna framträtt. Värdet av det »lokala organ med förtroendekaraktär
och med kompetens att inom vissa gränser fatta självständiga
beslut», som de nuvarande systembolagsstyrelserna utgöra, exemplifieras
av förtroendenämndens verkställande utskott genom hänvisning till sådana
frågor som bestämmandet av tilldelningen för någon viss kategori av
motboksinnehavare eller i ömtåliga tilldelningsfall samt den sociala kontrollen
över utskänkningen. Kontrollstyrelsen vill icke bestrida värdet i vissa fall
av att för handläggningen av dylika ärenden äga tillgång till lokala förtroendeorgan
med kännedom om de olika bygdernas förhållanden. Styrelsen
anser sig emellertid böra framhålla, att för tillämpningen i allmänhet av föreskrifterna
rörande den individuella utminuteringskontrollen bolagsstyrelserna
spela en underordnad roll. Dylika ärenden handläggas nämligen i regel icke
av bolagsstyrelserna. Enligt § 8 punkt 6 i den av Kungl. Maj :t fastställda normalbolagsordningen
för systembolag äger sådant bolags styrelse genom beslut
i viss ordning uppdraga åt en eller flera delegerade att i vissa avseenden
utöva styrelsens beslutanderätt. Närmare bestämmelser härom skola i sådant
fall lämnas i särskild arbetsordning, vilken skall godkännas av kontrollstyrelsen.
I anledning av detta stadgande har kontrollstyrelsen fastställt
dvlik arbetsordning för 39 systembolag. I 9 av dessa fall har handläggningen
av motboksärendena delegerats till bolagets verkställande direktör och chefen
för motboksavdelningen, i vissa fall med tillägget gemensamt eller var för
sig, och nied uppdrag allenast att underställa prejudicerande eller tveksamma
fall prövning av styrelsen eller styrelsens ordförande. I 22 fall handläggas
motboksärendena av styrelsens ordförande (eventuellt annan ledamot^ och
verkställande direktören. I 8 fall är motboksdelegationen sammansatt på annat
sätt. De fall, då annan styrelseledamot än någon bland de av kontrollstyrelsen
utsedda deltager i sådan delegation äro emellertid mycket fåtaliga.
I något enstaka fall ingår en utanför bolaget stående person i motboksdelegationen.
Såvitt kontrollstyrelsen kunnat inhämta, har arbetsordningarnas
föreskrift om vissa ärendens hänskjutande till styrelsen — bortsett från förhållandena
vid vissa enstaka bolag — icke föranlett sådant hänskjutande
annat än i rena undantagsfall. Av det anförda torde framgå, att systembolagens
handhavande av det individuella restriktionssvstemet åtminstone icke
hittills krävt förhandenvaron av lokala organ med bolagsstyrelsernas sammansättning,
och att hithörande ärenden väsentligen handlagts av bolagets
funktionärer i ledande ställning, i ungefär halva antalet fall tillsammans med
en ledamot av styrelsen, oftast dess ordförande, och endast i ett mindre antal
fall tillsamman med flera än en sådan ledamot.

Som ett andra exempel på ärenden, vilka krävde handläggning inom ett
lokalt förtroendeorgan, har utskottet anfört den sociala utskänkningskontrollen.
Det är riktigt, att besluten i hithörande ärenden, i den mån de varit av
större betydelse, träffats av bolagsstyrelserna. Kontrollstyrelsen får emellertid
erinra om att systembolagen i samarbete med restaurangbolagen och de enskilda
restauratörerna skapat särskilda organ för den sociala utskänkningskontrollen,
de s. k. kontrolldelegationerna, vilka handhava utredningen i
dylika ärenden, och vilkas åtgöranden i flertalet fall torde hava medfört rättelse,
utan att ärendet annorledes än som rapport behövt föreläggas systembolagsstyrelsen.
Erfarenheten även från tiden efter den 1 oktober 1938 har
för övrigt givit — låt vara enstaka — exempel på att ortsrepresentanter inom
bolagsstyrelserna stundom starkare företrätt de lokala intressena i ett utskänkningsföretag
än de sociala hänsynen. Det vill synas, som om ledningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 241. 47

för ett riksbolag i dylika situationer med större kraft skulle kunna företräda
dessa hänsyn.

Det sagda utesluter emellertid icke, att för vissa mera komplicerade ärenden
behov kan föreligga för en distriktsledning inom ett riksbolag sådant
som det av de sakkunniga föreslagna att ha stöd av ett lokalt förtroendeorgan.
De sakkunniga ha för detta ändamål förordat inrättandet av särskilda
rådgivande nämnder, åtminstone inom de större utminuteringsområdena.
Förtroendenämndens verkställande utskott har med skärpa kritiserat
detta förslag och därvid åberopat ett uttalande av föredragande departementschefen
i propositionen nr 242 till 1937 års riksdag, att inrättandet av
ett för hela riket gemensamt bolag för detaljhandeln med rusdrycker på
grund av kombinationen av en kommersiell uppgift med handhavandet av
restriktionssystemet under alla förhållande måste medföra en utbyggnad av
den lokala organisationen. Kontrollstyrelsen finner sig föranlåten att inför
detta erinra därom, att en betydelsefull utbyggnad av den lokala organisationen
för nykterhetsvården ägt rum, sedan det av verkställande utskottet
citerade uttalandet gjordes, i och med länsnykterhetsnämndernas inrättande.
I olika sammanhang lia förslag framförts att närmare sammanknyta de nykterhetsvårdände
och de alkoholdistribuerande samhällsorganen. Sålunda yttrade
rusdryckslagstiftningsrevisionen (bet. sid. 302), att det för vinnandet av
lagstiftningens syfte tydligen vore av den största betydelse, att länsnykterhetsnämnderna
och systembolagen bedreve sin verksamhet i närmaste samverkan.
För att skapa garantier härför föreslog revisionen, att länsnykterhetsnämnderna
borde beredas ett betydande inflytande på ledningen av systembolagens
verksamhet, genom att nämnderna bleve på lämpligt sätt representerade
i bolagens styrelser. Revisionsförslaget upptog två representanter
för länsnykterhetsnämnden i varje systembolagsstyrelse. Då länsnykterhetsnämndsinstitutionen
icke tillskapades förrän året efter den nya rusdrycksförsäljningsförordningens
antagande, kom revisionens förslag i detta
hänseende icke att genomföras. Vid bifall till det nu föreliggande sakkunnigeförslaget
bör emellertid enligt kontrollstyrelsens uppfattning tanken på
en organiserad samverkan mellan länsnykterhetsnämnderna och försäljningsorganisationen
förverkligas. Arbetsuppgifterna för dessa båda organ sammanfalla
till betydande del, länsnykterhetsnämnden får genom sitt arbete inblick
i hithörande förhållanden från delvis andra utgångspunkter än försäljningsorganet,
och nämnden har genom sina ombud i de kommunala nykterhetsnämnderna
kontakt med alla delar av sitt område. Det skulle enligt kontrollstyrelsens
mening innebära en onödig dubbelorganisation att vid sidan härav
skapa en ny nämndorganisation för försäljningsorganens speciella behov av
rådgivning i vissa frågor rörande den sociala kontrollen. Samarbetet synes
enklast och effektivast kunna ordnas så, att beslutsättningen i motboksärenden
av principiell eller eljest mera komplicerad natur inom de föreslagna
distriktstörvaltningarna förlägges till en delegation, förslagsvis bestående av
distriktsehefen, avdelningschefen för motboksärenden och en representant
för länsnykterhetsnämnden. Rent rutinmässiga tilldelningsärenden synas däremot
kunna — i likhet nied vad för närvarande i praktiskt taget alla fall
sker — handläggas å distriktskontoret utan hänskjutande till delegation. Utredningen
i delegationsärenden och andra ärenden av social natur bör liksom
hittills ske genom försäljningsorganets försorg i samarbete med länsnykterhetsnämnden
och de lokala nykterhetsnämnderna. Det synes kontrollstyrelsen
icke uteslutet, att ett samarbete mellan länsnykterbetsnämnd och
försäljningsorgan, så anordnat som här föreslagits, jämväl för nämndernas
vidkommande skulle innebära fördelar i form av vidgad erfarenhet och starkare
ställning. De närmare föreskrifterna i förevarande hänseende torde

Kungl. Mcij:ts proposition nr 241.

böra meddelas av Kungl. Hajd eller efter direktiv av Kungl. Majit utfärdas
av riksbolaget. Ett vägledande utlåtande i motiven till en ny lagstiftning
torde härvid vara tillfyllest. För Stockholms stad, inom vilken som bekant
någon länsnykterhetsnämnd icke finnes, kunna speciella föreskrifter i förevarande
ämne möjligen finnas påkallade. I detta fall synes förslaget om inrättande
av en särskild rådgivande nämnd möjligen böra genomföras. I den
mån vunnen erfarenhet skulle giva vid handen, att därutöver inom något
område behov av särskild rådgivande nämnd föreligger, bör möjlighet stå
öppen att utan lagändring tillgodose sådant behov.

Även statskontoret framhåller i sitt utlåtande, att erforderlig anknytning
till de lokala förhållandena inom utminuteringsområdena skulle stå att vinna
genom ett utbyggt, författningsreglerat samarbete mellan bolaget och länsnykterhetsnämnderna.

Socialstyrelsen hemställer örn förnyad utredning beträffande omorganisationen
av systembolagen och anser önskvärt, att utredningen finge omfatta
även frågan om de lämpliga organisatoriska anordningarna för att främja
en intim samverkan mellan systembolagen och länsnykterhetsnämnderna.

Nykterhetsncimndernas riksförbund anför följande:

Förbundet anser önskvärt, att frågan om sättet för försäljningsorganens
framtida handhavande av de nykterhetsvårdande uppgifterna måtte närmare
utformas, innan frågan om ett riksbolag upptages till avgörande. Särskilt gäller
detta frågan örn bolagens konsulenter för dessa uppgifter. Det förefaller
som örn ett allt för stort ansvar komme att läggas på distriktscheferna genom
att åt dem överlämna att besluta i tilldelningsfrågor. Skulle dessa bevilja en
enligt motboksägares mening alltför snäv tilldelning, så har ju den missnöjde
möjlighet att häröver anföra besvär. Sättes tilldelningen för hög, så
undandrager sig detta i allmänhet varje kritik. De nuvarande bolagsstyrelserna
hava, även om mången gång andra kvalifikationer än de rent nykterhetsvårdande
varit avgörande vid posternas tillsättande, dock en viss möjlighet
att kunna utöva fortlöpande kontroll över tilldelningarna samt fastställa principerna
för desamma, liksom de utgöra en instans dit tilldelningsdelegerade
kunna vända sig i komplicerade fall. I och med att de enskilda bolagsstyrelserna
slopas upphör denna granskningsmöjlighet. De sakkunniga förorda
att åtminstone för de större utminuteringsområdena inrättas en rådgivande
nämnd och förorda även ett utbyggt samarbete med länsnykterhetsnämnderna
eller de kommunala nykterhetsnämnderna.

De sakkunnigas mening om, alt länsnykterhetsnämnderna böra bliva rådgivande
organ, delas av riksförbundet. Länsnykterhetsnämnden skall vara
det organ, som i fortsättningen har att taga befattning med den rådgivande
och möjligen även, jämte kontrollstyrelsen, den övervakande uppgiften ifråga
om bolagets handhavande av den nykterhetsvårdande verksamheten. Riktlinjerna
för utövandet av denna verksamhet bör göras till föremål för närmare
utredning, och det synes förbundet naturligt att, förutom kontrollstyrelsen,
uppsiktsmyndigheten över alkoholistvården, socialstyrelsen, lämnas
tillfälle att framlägga sina synpunkter i denna synnerligen viktiga detalj.

Jämväl svenska stadsförbundet föreslår fortsatt utredning rörande det lokala
inflytandet över utminuteringen, vilken utredning särskilt borde klarlägga
den inbördes ställningen mellan rådgivande nämnd, kommunal nykterhetsnämnd
och länsnykterhetsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Innan jag redogör för innehållet i yttrandena över förslaget om inrättandet
av ett restaurangbolag för hela riket vill jag omnämna,
att den inom besparingsberedningen avgivna reservationen i främsta
rummet avsåg förslaget om tillskapandet av ett enda restaurangbolag. Reservanten
anförde följande:

En centralisering av restaurangrörelsen bör enligt min mening icke komma
ifråga, såvida icke någorlunda säkra utsikter till avsevärda besparingar förefinnas.
De sakkunniga synas icke ha kunnat anföra några sådana, och deras
skäl i övrigt förefalla mig icke övertygande. I en så pass känslig affärsrörelse
som denna bör man enligt min mening icke skapa allt för stora företag och
icke gå för långt i centralisation. Det företag, som här skulle skapas med
från början 70 miljoner kronors årsomsättning och stora expansionsmöjligheter,
synes mig icke lyckligt och icke riskfritt. Vida önskvärdare vore att
bibehålla lokalt begränsade bolag och giva dessa stark lokal anknytning
samt största möjliga självständighet och självansvar under kontrollstyrelsens
allmänna tillsyn. Svårigheten för en lösning i sådan riktning ligger i frågan,
vem som skall vara aktieägare, när nuvarande utminuteringsbolag upplösts.
Svårigheten torde icke vara olöslig. Aktierna böra kunna placeras hos enskilda
och samfälligheter med lokal förankring.

De sakkunnigas förslag till omorganisation av de nu bestående restaurangbolagen
tillstyrkes av följande myndigheter, nämligen kontrollstyrelsen,
statskontoret samt länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs lån. Av dessa
påpekar kontrollstyrelsen särskilt, att ett centralt organ måste skapas för
övertagande av de funktioner i fråga örn restaurangbolagen, som nu utövades
av kontrollstyrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar, att de sakkunniga, då de
föreslagit bibehållande av de nuvarande restaurangbolagen med stor lokal
rörelsefrihet, gjort detta under framhållande av att det torde finnas få näringsgrenar,
som vore så starkt individualistiskt betonade som restaurangnäringen.
Detta vore en synpunkt, som icke kunde nog starkt understrykas och
som gjorde alt länsstyrelsen ställde sig synnerligen tveksam mot förslaget örn
ett riksbolag på ifrågavarande område.

De sakkunnigas förslag i denna del avstyrkes rent allmänt av följande
myndigheter, nämligen Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Jönköpings,
Kristianstads och Västerbottens lån.

Sålunda anför Överståthållarämbetet:

Vad angår frågan örn sammanförande av hela den av systembolagen numera
bedrivna restaurangrörelsen till ett enda företag, så synas vinsterna av en dylik
centralisation kunna ifrågasättas. De restaurangbolag, som nu för systembolagens
räkning utöva restaurangrörelse, äro redan av den omfattning, att
rationaliseringen inom dem kunnat drivas jämförelsevis långt. Några ytterligare
fördelar i detta hänseende torde därför en centralisering näppeligen kunna
medföra. Däremot är det att befara, att förvaltningen av ett hela riket omfattande
restaurangbolag skall bliva allt för tung och osmidig för att väl kunna
fylla de krav på anpassning, som restaurangrörelsen ställer på utövarna.
Enligt ämbetets mening kunna knappast fördelarna av ett riksbolag uppväga
nackdelarna därav.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Kr 241.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Länsstyrelsen i Jönköpings län yttrar i förevarande fråga:

Redan nu finnes ett bolag, vars verksamhetsområde är så pass omfattande,
att det skulle kunna förefalla, som om åtgärden att utvidga det med de fyra
övriga ej skulle spela någon större roll. Såvitt länsstyrelsen kan förstå innebörden
av skälen för att sammanföra bolagen till ett gemensamt synas dessa
främst vara att söka i vissa motsättningar mellan de nuvarande bolagen och
den övervakande myndigheten, örn vilkas närmare beskaffenhet och innebörd
länsstyrelsen saknar möjlighet att bilda sig erforderlig uppfattning. Det kan
naturligen icke bestridas, att en sammanslagning här kan — utan att medföra
direkt påvisbara olägenheter — innebära möjlighet till sådana besparingar,
att man icke kan undgå att realisera tanken härpå. Erinras må emellertid att,
då till stöd för tanken att sammanslå de nuvarande fem restaurangbolagen
till ett åberopas vissa fördelar beträffande den ekonomiska verksamheten,
häri onekligen kan föreligga en fara för att få till stånd den uniformitet å
ifrågavarande slags restauranger, varom talas i betänkandet och vars förhandenvaro
däri erkännes innebära en olägenhet, som man helst önskar undgå.
Med tanke härpå och med tanke på att en restaurang, som skall skötas genom
en central ledning såsom i betänkandet föreslås, knappast kan få den personliga
karaktär och anstrykning, som enligt betänkandet ej blott skattas
högt utan även synes innebära en förutsättning för en så individualistiskt
betonad rörelse som restaurangnäringen, synes förslaget att sammanföra
samtliga fem restaurangbolag till ett riksbolag ej vara av den beskaffenhet,
att det alldeles obetingat kan tillstyrkas. Åtminstone torde denna reservation
gälla så länge lagstiftningen på området ännu tillåter möjligheten att överlåta
en utskänkningsrörelse på enskild person.

Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar, att då de sakkunniga själva framhållit
betydelsen av att restaurangnäringen på ett smidigt sätt anpassades efter
allmänhetens skäliga anspråk samt att uniformitet i driften borde undvikas,
förefölle det mindre logiskt att åt ett enda bolag överlåta en så vidlyftig
och svårskött rörelse som det här vore fråga örn. I stället borde i allmänhetens
intresse konkurrensmöjligheter skapas och framför allt enskilt initiativ
icke förkvävas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ifrågasätter, huruvida den föreslagna centraliseringen
av restaurangrörelsen, om den förverkligades, skulle komma att
medföra det ekonomiskt fördelaktigare utbyte som förmodligen åsyftades.
Det förstatligande, som kunde sägas lia ägt rum beträffande restaurangrörelsen
vid järnvägarna, hade åtminstone icke medfört sådana förändringar som
varit till gagn och trevnad för allmänheten.

De fem nu bestående restaurangbolagen ha i sina yttranden intagit sinsemellan
olika ståndpunkter. De sakkunnigas förslag tillstyrkes i princip av
SARA och BARA, men avstyrkes av de tre övriga bolagen.

SARA framhåller i sitt yttrande, att nu bestående olägenheter svårligen
kunde undvikas på annat sätt än genom att överflytta den statliga överledningen
över restaurangbolagen till ett i bolagsform organiserat centralt organ.

BARA gör i sitt yttrande vissa erinringar mot ett riksbolag inom utskänkningsrörelsen,
bland annat i det hänseendet att den nära anpassningen till
lokala förhållanden icke kunde i samma utsträckning som nu upprätthållas
genom ett riksbolag, men anser sig dock ej kunna avstyrka tillskapandet av
ett sådant bolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 241-

De tre övriga restaurangbolagen grunda sina avstyrkanden i huvudsak därpå,
att de nuvarande restaurangbolagen varit i verksamhet endast under en
kort tid, att någon anmärkning icke framställts i fråga om bolagens handhavande
av utskänkningsrörelsen, att det lokala intresset inom bolagen
icke borde avkopplas och att möjligheterna till besparingar genom en omorganisation
icke finge överskattas.

ÖSARA, som starkt betonar, att den lokala förankringen i opinionen ute i
orterna måste anses särskilt värdefull för bolaget, anför i detta hänseende
bland annat följande:

När systemaktiebolaget i Kalmar den 1 januari 1940 till restaurangbolaget
överlämnade ansvaret för den av systemaktiebolaget tidigare drivna rörelsen
inom den egna utskänkningen, erhöll restaurangbolaget på ansökan Kungl.
Maj :ts medgivande att öka styrelsens ledamotsantal från fem till sju. För denna
åtgärd anförde bolaget bl. a. följande motivering: »Erfarenheterna från
bolagets hittillsvarande verksamhet giva vid handen att det är av betydelse
för rörelsens bedrivande, att bolaget har personlig kontakt med ortsintressena
genom styrelsemedlemmar från de olika systembolagens verksamhetsområden.
Med hänsyn till den ovan angivna utvidgningen av bolagets verksamhetsområde
(till Kalmar läns södra landstingsområde) synes det ur ovan angivna
synpunkt vara ändamålsenligt att öka styrelseledamöternas antal till sju,
varav följer, att jämväl sju suppleanter skola väljas.» Dessa synpunkter vunno
kontrollstyrelsens gillande. Genom resolution den 19 januari 1940 biföll
Kungl. Maj:t framställningen. Genom denna så nyligen medgivna anordning
med sju styrelseledamöter har det alltså varit möjligt för bolaget att erhålla
representation från samtliga de sex städer, som äro säte för bolagens aktieägare.

Sveriges centrala hotell- och restaurcmtförening betonar i sitt yttrande skillnaden
mellan folkrestauranger och annan restaurangrörelse samt anför i anslutning
härtill följande:

Föreningen vill framhålla, att det är av mycket stor betydelse, att tydliga
anvisningar lämnas för restaurangbolagens verksamhet, innan definitiv ställning
tages till frågan, huruvida denna verksamhet bör såsom hittills drivas
av fem från varandra skilda bolag eller av ett enda bolag.

Om restaurangbolagens verksamhet begränsades till att omfatta allenast
folkrestaurangerna, torde en centralisering av denna verksamhet på det sätt
de sakkunniga föreslagit kunna med ekonomisk fördel genomföras. Folkrestaurangerna
kräva icke samma individuella tillsyn och skötsel som restaurangrörelser
av högre klass. Skulle däremot restaurangbolagen alltjämt driva
restaurangrörelse av högre klass i samma omfattning som hittills eller ökad
sådan, torde den föreslagna centraliseringen icke vara ändamålsenlig.

Sveriges hotell- & restaurangpersonals förbund avstyrker de sakkunnigas
förslag, enär dess genomförande icke skulle medföra några fördelar vare sig
ur social, kommersiell och facklig synpunkt eller med hänsyn till allmänheten
samt enär olägenheterna i fråga om kontrollstyrelsens dubbelställning icke
motiverade den föreslagna omorganisationen.

Särskilda erinringar framställas i ett flertal yttranden beträffande de fördelar,
som enligt de sakkunnigas mening stöde att vinna på det kommersiella
området genom en koncentration av restaurangbolagens rörelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-11,

Sålunda anför exempelvis BARA:

De fördelar beträffande utnyttjande av arbetskraft, varuinköp, fastighets-,
byggnads- och lokalinredningsfrågor, prissättning och finansfrågor, som de
sakkunniga anse skulle vinnas genom en omorganisation, hava till stor del
redan vunnits genom det etablerade samarbetet mellan bolagen. Det kan därvid
bl. a. erinras om de konferenser mellan bolagens direktörer, som titt och
tätt förekomma, vid vilka konferenser enhetliga metoder och arbetslinjer diskuteras
och utarbetas. Detta samarbete skulle kunna ytterligare utvecklas,
varigenom samtliga de åberopade fördelarna skulle kunna ernås inom den
nuvarande organisationens ram. Förhållandet till personalen är ju alltid en
ömtålig angelägenhet. Men principerna för dessa avgöranden handläggas numera
centralt genom den arbetsgivareförening, till vilken bolagen äro anslutna.
Någon förbättring i detta avseende skulle ej komma till stånd genom
tillkomsten av ett riksbolag. Ej heller i fråga om varuinköp och dithörande
förhållanden skulle några tänkbara fördelar vara att vinna genom en sådan
centralisering.

SARA, som motiverat sin tillstyrkan av förslaget i denna del väsentligen
därmed, att organiserandet av ett centralt bolag erfordrades för att tillskapa
ett mera ändamålsenligt organ för kontrollstyrelsens nuvarande direktivgivande
och kontrollerande verksamhet, har beträffande de påstådda fördelarna
av förslaget ur kommersiell synpunkt yttrat följande:

Vid behandlingen av förslaget har inom SARA:s styrelse till en början
framhållits, att den ekonomiska jämförelsen mellan den föreslagna och den
nuvarande organisationen icke givit denna senare full rättvisa och att åtskilliga
fördelar, som i de sakkunnigas utredning tillgodoräknats den nya
organisationen, säkerligen skulle stå att vinna även inom ramen av den nuvarande
organisationsformen. En rationaliserad uppdelning av den allmänna
restaurangverksamheten på olika distrikt borde sålunda kunna genomföras
även med bibehållande av skilda restaurangbolag. Beträffande personalfrågorna
har framhållits att en enhetlig anställnings- och lönepolitik redan i väsentliga
hänseenden genomförts och att organisationen i skilda bolag icke
hindrar, att man går vidare på denna väg. Personalutbytet mellan företagen
torde icke väsentligt påverkas av omorganisationen. Beträffande de föreslagna
inskränkningarna av reservpersonal och de besparingar, som därav skulle
följa, har för SARA:s vidkommande erinrats om att bolaget icke har någon
sådan personal anställd utan att behovet av tillfällig arbetskraft tillgodoses
genom att lämpliga underordnade funktionärer successivt få rycka upp
som vikarier. Härigenom vinnes också att vederbörandes kvalifikationer för
befordran på ett praktiskt sätt kunna prövas. Beträffande frågan om restaurangpersonalens
utbildning har inom SARA framhållits att den utgör en
viktig angelägenhet icke blott för den allmänna restaurangrörelsen utan i
lika hög grad berör de enskilda restauratörerna och därför bör ordnas allsidigt
för all restaurangrörelse i landet. Frågan kan därför icke lösas enbart
genom den föreslagna omorganisationen av de allmänna restaurangföretagen.

Beträffande driftsekonomiska besparingar har inom SARA vidare uttalats
att även med bibehållande av skilda bolag intet hinder finnes mot att låta de
mindre bolagen tillgodose sitt behov av varor genom inköp från de större
företagen. Samtidigt har emellertid erinrats örn att den alldeles övervägande
delen av varubehovet utgöres av färskvaror och att det i fråga om dem är
tvivelaktigt, om någon ytterligare rationalisering är möjlig, då de givetvis
som regel måste inköpas på orten. Beträffande fastighets-, byggnads- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

lokalinredningsfrågor har uttalats att den ytterligare rationalisering på detta
område, som kunde vinnas inom ett enda bolag, lika väl skulle kunna åstadkommas
inom den nuvarande organisationens ram. I finansfrågorna skulle
skilda bolag mycket väl kunna samarbeta på sådant sätt att onödig upplåning
undvikes, nämligen så att lånebehovet för ett bolag tillgodoses genom
att disponibla medel från något annat företag på förmånliga villkor ställdes
till förfogande. Vad slutligen de arbetsmarknadspolitiska synpunkterna beträffar
har framhållits att det är mindre sannolikt att under en krisperiod
något av företagen skulle vara i stånd att taga emot övertalig personal från
ett annat hårdare drabbat företag.

Slutligen må omnämnas att statens sakrevision i sin i februari 1944 avgivna
promemoria anfört bland annat, att sakrevisionens samtliga ledamöter vore av
den uppfattningen, att kontrollstyrelsens dubbelställning såsom såväl direktivgivande
som kontrollerande i förhållande till de nuvarande system- och restaurangbolagen
vore förenad med avsevärda såväl principiella som praktiska
olägenheter. De sistnämnda olägenheterna syntes ha framträtt tydligast i fråga
örn restaurangföretagen, beroende på att dessa företag dreve en ekonomisk
verksamhet av omfattande och svårskött beskaffenhet. Olägenheterna hade
särskilt förmärkts i samband med genomförandet av större affärsuppgörelser
samt vid handläggningen av personal- och anställningsfrågor. Med hänsyn
härtill talade starka skäl för en sådan ändring av den nuvarande ordningen,
att ledningen av ifrågavarande restaurangföretag frigjordes från beroendet av
kontrollstyrelsen. Syftet med omorganisationen borde sålunda vara att åstadkomma
en sådan ledning av restaurangföretagen, att kontrollstyrelsens såväl
direktivgivande som kontrollerande verksamhet kunde upphöra.

Efter det i promemorian redogjorts för det av besparingsberedningen godkända
förslaget om inrättandet av ett riksbolag för utskänkningsrörelsen, har
i promemorian vidare uttalats, att ledningen för denna restaurangrörelse även
enligt sakrevisionens åsikt borde erhålla den allmänna struktur och det förhållande
till staten, som besparingsberedningen föreslagit. Emellertid framhålles
allmänt, att, då restaurangrörelse vöre ett särskilt ömtåligt slag av affärsrörelse,
det icke borde tillskapas ett sannolikt tungt arbetande monopolföretag,
vari centralisationen komme att drivas långt och de lokala synpunkterna
skulle få svårt att göra sig gällande. Det vore därför riktigare att ifrågavarande
restaurangverksamhet omhänderhades av flera restaurangbolag, ettvart med
i huvudsak den organisation som tilltänkts för det föreslagna enda företaget
på området. Antalet bolag borde begränsas och syntes kunna fastställas till tre
å fyra, varvid mera rationella gränser borde eftersträvas än de för de nuvarande
restaurangbolagen gällande. Med en dylik organisation skulle de lokala
förhållandena kunna bli lämpligen tillgodosedda. En annan fördel med ett antal
restaurangbolag skulle vara att varje företag komme att sträva efter alt
uppvisa en god skötsel och ett fördelaktigt driftsresultat i förhållande till de
övriga. Förekomsten av flera än ett företag på området .skulle alltså lämna
möjligheter till jämförelser av olika slag, vilka skulle saknas, om verksamheten
omhänderhades av endast elt bolag. Samarbete mellan företagen exempelvis
i avseende å upphandlingar och personalfrågor skulle lätt kunna åväga -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Departements chefen.

bringas genom inrättandet av särskilda gemensamma delegationer för bolagen.
Den önskvärda enhetligheten i bolagens förvaltning skulle på ett lämpligt
sätt kunna åstadkommas genom att någon av de ledamöter i varje styrelse,
som Kungl. Maj:t skulle utse, vore ledamot jämväl i en eller flera av de
andra restaurangbolagsstyrelsema. Det funnes skäl, att härvid taga under
övervägande, om ej möjlighet borde skapas att till styrelseledamot utse representant
för kontrollstyrelsen.

Den nuvarande organisationen av detaljhandeln med rusdrycker är uppbyggd
i enlighet med bestämmelserna i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.
I förhållande till vad som tidigare gällde innebar 1937 års lagstiftning
betydande förändringar såväl beträffande systembolagens utminuteringsrörelse
som beträffande deras utskänkningsrörelse. I samband med lagstiftningens
ikraftträdande den 1 oktober 1938 minskades sålunda antalet systembolag
till ungefär en tredjedel eller från 121 till 41, och i fråga örn systembolagens
utskänkningsrörelse medgavs, att denna finge drivas genom s. k. restaurangbolag.

Efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning har ingen
ändring skett beträffande systembolagens antal, och ej heller bolagens verksamhetsområden
ha undergått några mera väsentliga förändringar. Däremot
ha restaurangbolagen undergått en markerad utveckling. Från att ursprungligen
ha varit rent lokala företag ha de fem restaurangbolagen utvecklats till
vittomfattande företag, som driva både folkrestauranger och restauranger av
högre klass inom alla delar av landet.

Den verksamhet, som bedrives av system- och restaurangbolagen, har
städse ansetts böra stå under statlig kontroll. Enligt bestämmelserna i 1937
års rusdrycksförsäljningsförordning utövas denna kontroll i främsta hand av
kontrollstyrelsen. I sådant syfte har kontrollstyrelsen tillerkänts befogenhet
att utse två ledamöter i systembolags styrelse. Vidare stadgas beträffande
såväl system- som restaurangbolagen, att bolagen vid utövandet av sin verksamhet
stå under kontrollstyrelsens överinseende och ha att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar beträffande bolagens förvaltning
eller eljest i rusdrycksförsäljningsförordningen särskilt angivna hänseenden.
Till förvaltningsåtgärder av mera betydande räckvidd skall samtycke
på förhand inhämtas av kontrolls tyrelsen. I fråga om systembolagen skall
granskning av förvaltningen årligen verkställas av två revisorer, av vilka den
ene förordnas av kontrollstyrelsen. För restaurangbolagens del gäller härutinnan,
att kontrollstyrelsen äger genom sin chef eller annan person som styrelsen
förordnat deltaga i revisorernas granskning av restaurangbolags förvaltning
och räkenskaper ävensom när som helst företaga särskild granskning.

Under tiden efter ikraftträdandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
har kontrollstyrelsen med stöd av de befogenheter, som tillerkänts styrelsen
genom nämnda förordning, övat eli stort inflytande på system- och
restaurangbolagens löpande förvaltning, och kontrollstyrelsen har därjämte
tagit verksam del i den efterföljande granskningen av bolagens förvaltning

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

och räkenskaper. I samma mån som kontrollstyrelsens bestämmanderätt över
system- och restaurangbolagen i praktiken blivit mera omfattande, ha emellertid
vissa olägenheter framträtt i förhållandet mellan kontrollstyrelsen och
bolagen. Dessa olägenheter, vilka i olika sammanhang påtalats av bland annat
kontrollstyrelsen själv, ha haft sin grund främst däri, att kontrollstyrelsen
kommit att intaga en dubbelställning gentemot bolagen; å ena sidan har
kontrollstyrelsen varit direktivgivande i fråga örn bolagens verksamhet, och
å andra sidan har styrelsen varit ett granskande och dechargebeviljande organ.

I detta läge upptogs till behandling inom besparingsberedningen under år
1941 frågan om besparings- och rationaliseringsåtgärder på rusdryckshanteringens
område, och i samband med tillkallandet av särskilda sakkunniga
för utredning av denna fråga uttalade beredningen — under hänvisning till
att kontrollstyrelsens verksamhet under årens lopp undergått en förskjutning
från en mera formell myndighetstillsyn till en alltmera ingående affärsledande
verksamhet — att vid sakkunnigutredningen borde undersökas, huruvida
den nuvarande organisationen av rusdrycksförsäljningen kunde anses
ändamålsenlig.

Såsom framgår av redogörelsen för de sakkunnigas utredning och förslag
lia de sakkunniga starkt understrukit de förefintliga olägenheterna med avseende
å kontrollstyrelsens dubbelställning. Därutöver ha de sakkunniga
framhållit såsom en särskild olägenhet i fråga om den nuvarande systembolagsorganisationen,
att uppdelningen av utminuteringsrörelsen på ett så
stort antal företag som 41 olika bolag medförde en bristande effektivitet och
enhetlighet i lagtillämpningen och föranledde, att kostnaderna för ifrågavarande
rörelse bleve förhållandevis höga. För avhjälpande av berörda olägenheter
ha de sakkunniga, som undersökt olika möjligheter härutinnan, stannat
för att förorda en sådan omorganisation av detaljhandeln med rusdrycker,
att systembolagens utminuteringsrörelse skulle omhänderhavas av ett
för hela riket gemensamt systembolag och att de nuvarande fem restaurangbolagen
skulle sammanslås till ett riksbolag. Samtidigt härmed skulle kontrollstyrelsens
befogenheter med avseende å system- och restaurangbolagens
förvaltning starkt minskas. Vid en omorganisation efter dessa linjer skulle
enligt de sakkunnigas mening olägenheterna med avseende å kontrollstyrelsens
dubbelställning helt försvinna och vidare skulle tillskapandet av två
riksbolag, ett för utminuteringsrörelsen och eli för systembolagens utskänkningsrörelse,
innebära en betydande rationalisering av bolagens såväl sociala
som ekonomiska verksamhet.

Under remissbehandlingen lia delade meningar kommit till synes rörande
lämpligheten av den föreslagna omorganisationen. I fråga örn ulminuteringsrörelsen
bär visserligen i allmänhet vitsordats, alt kontrollstyrelsens nuvarande
dubbelställning i förhållande till systembolagen kunde medföra olägenheter
och alt besparingar syntes möjliga genom en koncentration av
dessa bolag till eli riksbolag. I åtskilliga remissvar lia emellertid framställts
invändningar mot reformförslaget i denna del. Dessa invändningar lia i stort

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

sett gått ut därpå, att sammanslagningen av systembolagen skulle skapa
svårigheter med avseende å den individuella kontrollen samt medföra, att
den betydelsefulla lokala anknytningen inom utminuteringsrörelsen icke
längre skulle kunna bevaras. Emellertid har även framhållits ovissheten
i fråga örn de väntade besparingarna. Vad härefter beträffar restaurangbolagens
utskänkningsrörelse har förslaget örn tillskapandet av ett enda riksbolag
för detta ändamål vunnit anslutning från flera håll. Å andra sidan har mot
en dylik anordning erinrats, att det för en så känslig affärsrörelse som
restaurangverksamheten icke borde skapas allt för stora företag och att en
centralisation därför icke borde drivas för långt. I vissa yttranden ha också
uttalats farhågor för att, därest endast ett restaurangbolag tillskapades för
hela riket, detta bolag skulle komma att i ökad utsträckning driva annan
rörelse än sådan, som har karaktär av folkrestaurangrörelse, och därigenom
föranleda intrång på de enskilda restaurangföretagens område.

De invändningar, som anförts mot den föreslagna koncentrationen av
systembolagen, kunna enligt min mening icke utan vidare avvisas. Systemet
med individuell kontroll över utminuteringen kräver tydligen för sin funktionsduglighet,
att utminuteringsorganet har en viss lokal anknytning. Huru
en sådan anknytning lämpligen bör åstadkommas vid en nedskärning av systembolagens
antal är en ömtålig fråga, örn vilken man uppenbarligen kan
hysa olika uppfattningar. För egen del finner jag det svårt att träffa ett avgörande
på grundval av det föreliggande utredningsmaterialet, och frågan
synes mig därför böra bli föremål för ytterligare utredning. Då härtill kommer,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställt örn en förutsättningslös
och allsidig utredning angående den svenska nykterhetslagstiftningens
framtida innehåll och utformning och att en sådan utredning självfallet
kommer att beröra jämväl systembolagens ställning, synes det mig lämpligt,
alt det nu framlagda omorganisationsförslaget tages upp till avgörande först
i ett senare sammanhang.

Vad härefter angår frågan rörande omorganisation av de nuvarande restaurangbolagen
framträder olägenheten av kontrollstyrelsens dubbelställning väsentligt
starkare i fråga örn restaurangbolagen än i fråga om systembolagen,
något som tydligen sammanhänger med arten och omfattningen av
restaurangbolagens verksamhet. Till belysande av huru samarbetet mellan
kontrollstyrelsen och restaurangbolagen i praktiken gestaltat sig må följande
anföras. Om ett av restaurangbolagen intresserats för ett hotellbygge eller för
att övertaga och modernisera ett stadshotell, har kontrollstyrelsen redan från
början satts i tillfälle att pröva projektet. För kontrollstyrelsen ha framlagts
ritningar och ekonomiska kalkyler, varjämte konferenser hållits inför kontrollstyrelsen;
det har även kunnat hända, att kontrollstyrelsen genom egna
representanter företagit en närmare undersökning på platsen. Sedan utredningen
avslutats och eventuell köpeskilling — kanske på flera miljoner kronor
— bestämts, vilket allt skett i samråd med kontrollstyrelsen, har restaurangbolaget
till kontrollstyrelsen ingivit en formell ansökan om godkännande
av bolagets åtgärder. En dylik ansökan har givetvis godkänts. Att den efter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

prövning, som jämlikt bestämmelsen i 6 kap. 15 § 8 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
skett, under sådana förhållanden blivit illusorisk, är
tydligt.

För egen del har jag funnit kontrollstyrelsens ställning i förhållande till
restaurangbolagen vara så otillfredsställande ur såväl principiella som praktiska
synpunkter, att jag anser en ändring härutinnan redan nu böra komma
till stånd. Härvid torde man icke kunna stanna vid att avkoppla kontrollstyrelsen
från endast en del av de uppgifter, som beröra restaurangbolagens
ekonomiska förvaltning. Därest en ny organisation tillskapades, som
finge övertaga, förutom de nuvarande restaurangbolagens verksamhet, kontrollstyrelsens
uppgifter att leda och meddela direktiv för restaurangrörelsen,
medan kontrollstyrelsen bibehölles vid sina rena granskningsuppgifter,
skulle utvecklingen med all sannolikhet föra därhän, att den nya
organisationen — liksom för närvarande restaurangbolagen — komme att
i förväg vända sig till kontrollstyrelsen för att inhämta dess mening angående
planerade åtgärder. För undanröjande av den bestående olägenheten
torde därför en fullständig upplösning av restaurangbolagens beroende av
kontrollstyrelsen vara erforderlig.

Vad härefter beträffar sättet för genomförandet av en sådan reform lia de
sakkunniga föreslagit, att de nuvarande restaurangbolagens verksamhet skulle
överlåtas på ett aktiebolag med starkt statligt inflytande och med hela riket
såsom verksamhetsområde. Detta riksbolag, som i fråga om sin ekonomiska
förvaltning skulle vara helt oberoende av kontrollstyrelsen, borde organiseras
i huvudsaklig överensstämmelse med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Ett annat förslag, som framkommit
under remissbehandlingen och som förtjänar att närmare övervägas,
går ut på att ifrågavarande restaurangrörelse skulle uppdelas å flera — förslagsvis
tre eller fyra — fristående restaurangbolag, ett vart med i huvudsak
den organisation, som avsetts för det föreslagna riksbolaget.

För såväl det ena som det andra av de nyss nämnda förslagen kunna enligt
min mening goda skäl åberopas. Det förhåller sig otvivelaktigt så, som
från olika håll påpekats, att restaurangrörelsen mer än mångå andra rörelser
är beroende av anpassning efter lokala förhållanden och smakriktningar.
Ur denna synpunkt äger tydligen förslaget med flera bolag ett visst företräde
framför förslaget med ett enda bolag. En uppdelning av ifrågavarande
restaurangrörelse på flera självständiga företag skulle också, såsom sakrevisionen
framhållit, lämna möjlighet till jämförelser av olika slag rörande
driftens effektivitet. Ä andra sidan torde en organisation med central ledning
vara enklast och effektivast. Vidare kan man icke bortse från att, även
örn behov av lokal anpassning förefinnes, åtskilliga frågor likväl äro av
den beskaffenhet att de —■ särskilt med hänsyn till ifrågavarande rörelses
halvstatliga karaktär — böra avgöras efter enhetliga linjer. Jag tänker härvid
närmast på anställnings- och lönefrågor. Givet är, att åtskilligt i detta
avseende skulle kunna vinnas genom samarbete mellan självständiga företag;
tillskapandet av en central ledning innebär dock de säkraste garantierna

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

för enhetlighet i avgörandena. Vad sist sagts torde äga motsvarande tilllämpning
beträffande möjligheterna att åstadkomma besparingar genom samordning
av varuinköp och gemensam planering av byggnads- samt inredningsarbeten
m. m. Slutligen må framhållas, att en uppdelning av restaurangrörelsen
å flera bolag förutsätter en lokal avgränsning mellan bolagens
verksamhetsområden. Denna avgränsning, som tid efter annan skulle behöva
jämkas på grund av ändrade förhållanden, skulle innebära vissa svårigheter,
vilka icke förekomma inom ett bolag med hela riket såsom verksamhetsområde.

I och för sig synas de skäl, som sålunda kunna åberopas för de olika förslagen,
väga ganska jämnt. Emellertid har jag kommit till den uppfattningen,
att en uppdelning av restaurangrörelsen på tre eller fyra bolag icke skulle
innebära tillräcklig garanti för att de lokala intressena bleve vederbörligen
beaktade och jag ämnar därför, såsom av det följande kommer att framgå,
föreslå en särskild anordning för åstadkommande av lokal anknytning. Då
vid sådant förhållande det främsta skälet för rörelsens uppdelning mist sin
styrka, har jag vid mitt slutliga ställningstagande funnit sakkunnigförslaget
innebära den bästa lösningen, och jag vill följaktligen tillstyrka, att de nuvarande
restaurangbolagens verksamhet överlåtes å ett enda bolag. I fråga om
dettas organisation torde såsom de sakkunniga framhållit Aktiebolaget Svenska
tobaksmonopolet och Aktiebolaget Vin- & spritcentralen kunna tjäna såsom
förebilder.

Genomförandet efter dessa linjer av en omorganisation av systembolagens
utskänkningsrörelse påkallar ett flertal ändringar i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.
I anledning härav har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning au rusdrycker. I förslaget ha emellertid upptagits
jämväl vissa ändringar, som icke direkt föranledas av den ifrågasatta
omorganisationen men som ansetts böra genomföras i detta sammanhang.

Jag torde härefter få övergå till att paragrafvis behandla de föreslagna
ändringarna.

1 KAP.

5 §•

Ändringen i första momentet är föranledd av att definitionen på det nya
restaurangbolaget, såsom framgår av det följande, överföres från sjätte till
tredje kapitlet.

I andra momentet föreslås en uppmjukning av förbudet för ämbets- eller
tjänstemän att vara ledamot av styrelsen för sådant bolag, som avses i första
momentet. Härmed åsyftas närmast att möjliggöra inväljandet i styrelsen
av någon representant för kontrollstyrelsen. Särskilt under den första verksamhetstiden
kan det nämligen vara värdefullt för bolaget att på detta sätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

ta tillgodogöra sig kontrollstyrelsens erfarenheter från de nuvarande restaurangbolagens
verksamhet.

I fråga om fjärde momentet hade de sakkunniga föreslagit, att detsamma
skulle upphävas. Kontrollstyrelsen tillstyrkte förslaget under hänvisning till
att systembolag, som överlåtit tillstånd till utskänkning, vore oförhindrat att,
då så av särskilda omständigheter påkallades, ingå i prövning av viss utskänkningsföreståndares
lämplighet för uppdraget. Mot de sakkunnigas förslag
härutinnan har jag ej något att erinra.

3 KAP.

7 §•

Ändring i andra momentet är föranledd därav, att — såsom framgår av
6 kap. 2 § — systembolag icke längre självt får bedriva utskänkningsrörelse.

15 §.

Enligt rusdrycksförsäljningsförordningen i dess nu gällande lydelse äro systembolagen
bärare av samtliga utskänkningstillstånd med undantag för de
s. k. fria rättigheterna enligt 3 kap. 13 §. Det av besparingsberedningen godkända
förslaget innebar i detta hänseende endast den ändringen, att utskänkningstillstånden
skulle innehavas av det föreslagna riksbolaget för utminuteringen.
Häremot invände reservanten inom besparingsberedningen, att det
vore mera tilltalande för rättskänslan, om kontrollstyrelsen holle sin hand
över tillstånden till utskänkning. Under remissbehandlingen framställdes
mot förslaget icke några andra erinringar än att Sveriges centrala hotell- och
restaurantförening framhöll, att länsstyrelserna borde få sin befogenhet utvidgad,
så att dessa direkt till vederbörande restauranginnehavare — enskild
restauratör eller allmänt restaurangbolag — beviljade tillstånd till utskänkning.
För egen del finner jag någon ändring i förevarande hänseende icke böra ifrågakomma.
I enlighet med omorganisationens syfte föreslås däremot i 15 §
första stycket den ändringen i förhållande till vad som nu gäller, att tillstånd
till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först sedan
det överlåtits till annan.

I 15 § andra stycket ha sammanförts de nuvarande bestämmelserna i 15 §
med den ändringen, att förbudet i vissa fall mot överlåtelse av tillstånd till
utskänkning ersatts med föreskriften, att tillstånd i samma fall må överlåtas
endast på restaurangbolaget.

I 15 § tredje stycket i departementsförslaget har upptagits en motsvarighet
till det nu gällande stadgandet i 16 § 1 mom. första stycket.

16 §•

Bestämmelserna i denna paragraf äro i huvudsakliga delar lika lydande
med de nuvarande bestämmelserna i 16 § 1 mom. andra stycket och 16 §
2 mom. Då överlåtelse av utskänkningstillstånd utgör förutsättning även för

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

den av restaurangbolaget bedrivna utskänkningsrörelsen, kommer bolaget
att bland annat i fråga om de s. k. vinstkvantiteterna i princip likställas med
övriga restauratören

18 §.

I enlighet med de sakkunnigas förslag ''bär befogenheten att föreskriva, att
utskänkning skall anordnas i kommunen, överflyttats å länsstyrelsen, varjämte
stadgats, att föreläggande som i paragrafen avses skall gälla restaurangbolaget
i stället för såsom för närvarande systembolaget. Den praktiska
betydelsen av förevarande stadgande torde icke vara särskilt stor, varför ett
överflyttande av prövningsrätten från kontrollstyrelsen till länsstyrelsen icke
är ägnat väcka några betänkligheter.

20 §.

I denna paragraf föreslås ingen annan ändring än att uttrycket »utskänkningstillståndet»
i 1 mom. andra stycket utbytes mot det riktigare uttrycket
»avtalet örn överlåtelsen».

21 §.

Den ändring, som förordas i förevarande paragraf, består däri, att ordet
polischefen ersättes med uttrycket polismyndigheten. Beträffande anledningen
härtill torde jag få hänvisa till propositionen nr 17 till innevarande års riksdag
med förslag till lag om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses,
m. m. (s. 57, 81).

6 KAP.

2 §■

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört, skola systembolagen avkopplas
från utskänkningsrörelsen utom i det avseendet, att bolagen skola vara bärare
av utskänkningstillstånden. Med hänsyn härtill torde den i förevarande paragraf
upptagna bestämmelsen böra ersättas med ett stadgande av innehåll, att
systembolag icke må driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.

9 §•

Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf bör utgå. I stället torde i
detta sammanhang böra behandlas en annan fråga rörande systembolagens
verksamhet, vilken aktualiserats därigenom att systembolagens organisation
åtminstone för tillfället lämnas orubbad, nämligen frågan örn förhållandet
mellan kontrollstyrelsen och systembolagen, å ena, samt den hos systembolagen
anställda personalen, å andra sidan.

Alltsedan 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning trädde i kraft har förevarande
fråga reglerats dels av bestämmelsen i 10 § sista punkten, enligt vilken
systembolag icke utan samtycke av kontrollstyrelsen må besluta rörande

Kungl. Maj:is proposition nr 241.

lön till befattningshavare i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder
för avlöning till annan personal eller för pensionering av personal samt rörande
understöd lill anställd person, som till följd av ålder eller annan orsak
är oförmögen lill tjänstgöring, dels ock av stadgandet i 12 §, att systembolag
vid utövande av sin verksamhet står under överinseende av kontrollstyrelsen
och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar
beträffande bolagets förvaltning eller eljest i denna förordning särskilt
angivna hänseenden.

Vid olika tillfällen har från den vid systembolagen och de allmänna restaurangbolagen
anställda personalen gjorts gällande, att kontrollstyrelsens rätt
att ingripa i löne- och pensionsfrågor vållade stora olägenheter, särskilt vid
avtalsförhandlingar mellan bolagen och deras personal. Sålunda har Daco
(De anställdas centralorganisation) i en den 13 maj 1943 dagtecknad promemoria
omnämnt, att kontrollstyrelsens ingripanden i praktiken blivit av
stor betydelse, att vid förhandlingar med system- och restaurangbolagens arbetsgivareföreningar
tjänstemannaorganisationen alltid befunne sig i det läge,
att som motpart ha representanter för arbetsgivaren, vilka icke kunde träffa
ett avgörande vid förhandlingsbordet utan först måste inhämta kontrollstyrelsens
godkännande, att de kompromisser, som efter ingående förhandlingar
nåddes vid förhandlingsbordet, sålunda icke vore några definitiva lösningar
av de behandlade frågorna, samt att erfarenheten visade, att kontrollstyrelsen
ej sällan, när resultatet från förhandlingsbordet förelädes styrelsen, dekreterade,
att den och den ändringen måste företagas för att styrelsen skulle
kunna giva sitt godkännande av förhandlingsresultatet. Det läge enligt Dacos
mening i sakens natur, att de av kontrollstyrelsen företagna justeringarna
alltid vore till den anställdes nackdel; ej sällan ginge genom dem resultatet av
mödosamma förhandlingar till spillo för arbetstagaren. Kontrollstyrelsens förvaltningsrättsliga
ställning ledde enligt Daco till en ur förhandlingssynpunkt
ohållbar situation, och den riktiga lösningen av detta problem vore, att sådan
ändring vidtoges i rusdrycksförsäljningsförordningen, att kontrollstyrelsens
bestämmanderätt i frågor rörande personalens anställningsförhållanden helt
och hållet upphörde. Daco förmenade, att därigenom skulle de överenskommelser,
som träffades mellan tjänstemannaorganisationerna och arbetsgivaresammanslutningarna,
bliva absolut bindande för båda parter, och ifrågavarande
tjänstemannagrupper skulle ur förhandlings- och avtalsrättsliga synpunkter
bliva likställda med övriga tjänstemannagrupper på den privata arbetsmarknaden.
I huvudsak samma synpunkter ha anförts av systembolagens
personalförening i en skrivelse till mig av den 12 februari 1944. I denna skrivelse
har föreningen hävdat, att kontrollen över lönesättningen vid systembolagen
utan förfång för statsnyttan kunde överlämnas till den arbetsgivareförening,
som nied kontrollstyrelsens medgivande skapats av systembolagen
med uppgift att handhava just dylika frågor.

Jämväl kontrollstyrelsen har ägnat uppmärksamhet åt förevarande fråga.
Salunda har styrelsen bland annat i en till mig i februari 1944 avgiven pro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

lJepartements•
chefen.

memoria framfört åtskilliga erinringar mot förslaget, att systembolagspersonalens
anställningsförhållanden skulle helt bestämmas genom de överenskommelser,
som kunde träffas mellan systembolagens arbetsgivareorganisation
och personalsammanslutningama. Enligt styrelsen skulle förslagets förverkligande
medföra, att en mycket väsentlig del av den ekonomiska kontroll
över systembolagen, som för närvarande genom styrelsen vore tillförsäkrad
det allmänna, bortfölle; av systembolagens totala omkostnader under år 1942,
23,65 milj. kronor, utgjorde nämligen icke mindre än 11,81 milj. kronor, eller
nästan exakt 50 procent, lönekostnader. Vidare skulle enligt styrelsens mening
krav komma att resas på motsvarande ändring beträffande styrelsens beslutanderätt
i fråga om pensionering av och understöd till systembolagspersonalen,
varigenom ytterligare ett område av betydande ekonomisk räckvidd —•
1942 utgjorde ifrågavarande kostnader c:a 1,36 milj. kronor — skulle undandragas
det allmännas kontroll. I sin promemoria har styrelsen ytterligare
anfört, att då fastställandet av löner till befattningshavare i ledande ställning
inom bolagen — i första hand verkställande direktörer och avdelningschefer
— icke lämpligen borde ske förhandlingsvägen och styrelsens nuvarande
befogenhet i sådant hänseende fördenskull borde bibehållas, kunde en bristande
enhetlighet i anställningsvillkorens bestämmande för olika personalkategorier
med därav följande olägenhet befaras. Enligt styrelsen hade erfarenheten
på olika sätt givit vid handen, att en enhetlig tillsyn å personalrekrytering
och befordringsförhållanden vid systembolagen vöre önskvärd;
de särskilda systembolagen visade stundom en lättförklarlig benägenhet att
i dylika frågor tillmäta lokala förhållanden och hänsyn alltför stort avseende,
under det att styrelsen hållit dylika tendenser tillbaka och främjat en
för landet i dess helhet mera enhetlig handläggning av hithörande ärenden
vid bolagen. För fullgörandet av styrelsens övriga uppgifter såsom tillsynsmyndighet
i förhållande till systembolagen syntes erforderligt, att styrelsen
bibehölles vid befogenheten att besluta rörande antalet befattningshavare
vid varje särskilt bolag, befattningarnas fördelning på olika lönegrader och
dylika frågor beträffande bolagens personalbestånd och personalstater; skulle
även hithörande frågor undantagas från styrelsens kompetensområde, komme
därmed den ekonomiska kontrollen över systembolagen i ännu ett betydelsefullt
avseende att bortfalla.

Då det nuvarande förfarandet vid avtalsförhandlingarna mellan systembolagen
och deras personal otvivelaktigt medför olägenheter i vissa avseenden,
synes en ändring böra komma till stånd. Härvid torde böra uppställas
såsom villkor, att åt det allmänna bevaras möjlighet till kontroll över systembolagens
kostnader även i fråga om löner och pensioner. En lösning, som
tillgodoser detta krav, är att systembolagens beslutanderätt i löne- och
pensionsfrågor överflyttas på kontrollstyrelsen, så att styrelsen vid avtalsförhandlingarna
direkt inträder såsom motpart till de anställda. Emellertid kan
vid bedömandet av detta förslag icke bortses från att ledningen för systembolagen
besitter en särskild sakkunskap på ifrågavarande område. Vidare kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

befaras, att därest bolagen skulle betagas bestämmanderätten i nu förevarande
frågor, ledningens intresse för anställnings- och löneförhållanden skulle
slappna. För att förhindra en sådan utveckling och för att utnyttja systembolagens
sakkännedom synes det lämpligt, att bolagen i någon form erhålla
tillfälle att i ansvarig ställning framföra sina synpunkter. En lämplig anordning
härför synes vara, att kontrollstyrelsen vid behandlingen av avtalsfrågorna
erhåller en särskild sammansättning med representanter för jämväl
bolagen. Dessa representanter torde böra utses av Konungen efter förslag
av systembolagen. Det avgörande inflytandet vid frågornas behandling bör
dock tillkomma kontrollstyrelsens representanter. De närmare bestämmelser,
som erfordras rörande handläggningen av avtalsfrågorna, torde böra
upptagas i instruktionen för kontrollstyrelsen. Till bolagens representanter
torde ersättning icke böra utgå av statsverket.

I enlighet med vad jag nu anfört har i 9 § stadgats, att systembolag icke
må fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare i ledande ställning
inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan personal eller för
pensionering av personal eller rörande understöd till anställd person som till
följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring samt att det
i stället tillkommer kontrollstyrelsen att i den ordning Konungen bestämmer
avgöra dessa frågor.

10 §.

Då systembolagen enligt 2 § icke framdeles må driva restaurangrörelse erfordras
icke längre bestämmelsen i punkt 1). Förbudet i punkt 6) mot bildande
av restaurangbolag är likaledes obehövligt och bör utgå. Slutligen
bör stadgandet under punkt 9), i vilket hänseende nya bestämmelser föreslagits
i 9 §, upphävas.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 16 § i rusdrycksförsäljningsförordningens hittillsvarande
lydelse.

16—21 §§.

Dessa paragrafer innehålla vissa bestämmelser rörande det nya restaurangbolaget.

Beträffande de närmare formerna för restaurangbolagets verksamhet ha
de sakkunniga i sin promemoria anfört bland annat följande.

Restaurangbolaget skall givetvis bedriva sin rörelse efter kommersiella linjer;
och härvid hör särskilt beaktas, att det torde finnas få näringsgrenar,
som äro så starkt individualistiskt betonade som restaurangnäringen. Trivseln
på restaurangerna skulle försvinna, om dessa genomgingo en allmän uniformering;
och trevnaden ökas ju mer restaurangerna kunna förlänas en
personlig karaktär. Det gäller därför att vid utformandet av det nya restaurangbolagets
verksamhet se till att bolaget drives efter kommersiella grunder
utan att de antydda olägenheterna uppkomma. I följd härav måste en
betydande lokal rörelsefrihet kvarstå även efter de fem restaurangbolagens
sammanslagning till ett bolag.

Kungl. AIaj:ts proposition nr 241.

Efter det sammanslagningen genomförts bör enligt de sakkunnigas mening
det nya restaurangbolaget i och för restaurangrörelsens utövande uppdela sin
verksamhet i olika distrikt. Härvid torde, åtminstone till en början, böra följas
den uppdelning, som nu består mellan de fem restaurangbolagen.

Denna uppdelning kan genomföras på två olika sätt. Sålunda kan den utvägen
begagnas, att bolaget för varje distrikt utser en distriktschef och inrättar
ett distriktskontor för den löpande förvaltningen i den mån denna ej centraliseras
till bolagets huvudkontor. Den andra utvägen går ut därpå, att restaurangbolaget
tillskapar särskilda dotterbolag, ett för varje distrikt.

De sakkunniga hava haft under diskussion de skäl, som kunna åberopas
för och emot de olika utvägarna.

Systemet med endast en distriktschef är givetvis en enkel organisationsform
inom ett distrikt, men å andra sidan blir kontrollen över distriktet svårare
att genomföra. Ej heller det andra systemet — med dotterbolag —- är
utan sina nackdelar, bland annat därutinnan att en organisation med moderbolag
och dotterbolag måhända kan ställa sig något kostsammare än en organisation
med distriktsförvaltning. Emellertid torde fördelarna med anordnandet
av dotterbolag överväga nackdelarna. Dotterbolagen måste var för sig
framlägga resultaten av sin verksamhet, varför bolagen komma att sträva
efter att visa upp så goda resultat som möjligt. Kontrollen är lättare att genomföra
i fråga om dotterbolag än över distriktschefer. Härtill kommer vidare
såsom en viktig synpunkt, att dotterbolagens styrelser stå i ett helt annat
ansvar, enligt aktiebolagslagen och eljest, än distriktscheferna. Göras dotterbolagens
styrelser ej för stora — förslagsvis endast 3 ledamöter i varje
styrelse — torde ej heller kostnaderna för en organisation med dotterbolag
avskräcka. I enlighet härmed hava de sakkunniga för sin del kommit till den
slutsatsen, att en organisation med moderbolag och dotterbolag skall visa sig
vara den för det nya restaurangbolaget bästa och lämpligaste.

I detta sammanhang torde även böra något beröras dotterbolagens ställning
i förhållande till moderbolaget. Genom särskilda bestämmelser i dotterbolags
bolagsordning kan moderbolaget tillförsäkras inflytande i dotterbolagets
förvaltning. I dotterbolags styrelse bör minst en ledamot utses bland
ledamöterna i moderbolagets styrelse. Även den anordning skulle kunna tänkas,
att minst två av moderbolagets styrelseledamöter skola ingå i styrelsen
för dotterbolag. De sakkunniga hava dock ansett den förstnämnda lösningen
vara att föredraga med hänsyn till att därigenom lämnas den möjligheten
öppen, att moderbolagets och dotterbolags verkställande direktörer skola
båda kunna inväljas i dotterbolagets styrelse.

Under remissbehandlingen av promemorian yttrade statskontoret, att de
nuvarande bolagen icke borde bibehållas såsom moderbolag, respektive dotterbolag.
Större möjligheter till besparingar skulle enligt statskontorets mening
erbjuda sig, därest den av det allmänna bedrivna restaurangverksamheten
omhänderhades av ett enda bolag med egen distriktsorganisation. Ämbetsverket
delade nämligen icke de sakkunnigas uppfattning, att kontrollen
över en dylik distriktsorganisation skulle vara svårare att genomföra än kontrollen
över dotterbolag. Ansvaret för det ekonomiska resultatet av verksamheten
inom de olika distrikten borde givetvis i första hand åvila distriktscheferna.

Kontrollstyrelsen, som ansåg att skapandet av ett särskilt holdingbolag för
restaurangrörelsens centrala ledning erbjöde den ändamålsenligaste organisationsformen,
anförde i sitt remissyttrande vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Viel sammansättningen av de olika restaurangbolagens styrelser kan det
enligt kontrollstyrelsens mening vara lämpligt att bereda orlsrepresentationen
något större utrymme, än vad fallet skulle bliva enligt sakkunnigeförslaget.
Enligt detta skulle dotterbolags styrelse bestå av tre ledamöter, av vilka en
skulle utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i moderbolagets
styrelse, medan de sakkunniga beträffande övriga platser i styrelsen velat
hålla den möjligheten öppen, att dessa skulle intagas av moder- och dotterbolagens
verkställande direktörer. I flertalet restaurangbolags yttranden halen
utökning av antalet styrelseledamöter i dotterbolagen påyrkats, och kontrollstyrelsen
finner sig med anledning av vad i sådant hänseende anförts
böra förorda, att antalet ledamöter i dylikt bolags styrelse bestämmes till
fem. Med hänsyn till holdingbolagets avgörande inflytande bör det vara tillfyllest,
att en plats i dotterbolags styrelse reserveras för ledamot i förstnämnda
bolags styrelse, vilken ledamot lämpligen bör, såsom de sakkunniga föreslagit,
utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna. Då holdingbolagets
styrelse torde böra sammansättas under hänsynstagande till, bland annat,
olika landsdelars intressen, skulle en sådan modifikation av sakkunnigeförslaget
beträffande restaurangbolags styrelse, som här förordats, öppna
fullt betryggande möjligheter för ortsrepresentationen i sådan styrelse. Något
vägledande uttalande, av innebörd att verkställande direktörerna böra
ingå -— eller icke ingå — i restaurangbolags styrelse torde icke böra göras;
denna fråga synes böra avgöras efter lämpligheten i varje särskilt fall. Den
anordning, som härutinnan synes kontrollstyrelsen mest näraliggande, är, att
holdingbolagets verkställande direktör beredes plats i dettas styrelse, de olika
restaurangbolagens direktörer i dessas styrelser.

Av de nu bestående restaurangbolagen yttrade SARA följande:

Vid de nuvarande restaurangbolagens infogande i det nya centrala bolaget
erbjuda sig två huvudsakliga linjer. Den ena innebär, att de förutvarande
bolagen likvideras och uppgå i det nya centralbolaget. Enligt den andra linjen
bibehållas de gamla bolagen såsom dotterbolag och underordnas centralbolaget
såsom moderbolag; centralbolaget förvärvar aktierna i de särskilda
restaurangbolagen och låter dem fortsätta rörelsen såsom självständiga bolag
med egna fonder och fullständiga räkenskaper. De sakkunniga hava
icke anslutit sig till någondera av dessa huvudlinjer utan valt en mellanform
för organisationen under anslutning till dotterbolagsformen, nämligen att
SARA skulle ombildas för att övertaga det nya restaurangbolagets uppgifter
såsom moderbolag och därjämte fortsätta SARAis nuvarande restaurangrörelse.
Då SARAis styrelse prövat den viktiga frågan om formen för
organisationen av det nya centrala bolaget, har styrelsen icke kunnat ansluta
sig till de sakkunnigas förslag därutinnan. Dotterbolag av den i utlåtandet
föreslagna konstruktionen synas icke erbjuda tillräckliga garantier för en
individuell skötsel och tillgodoseendet av ortsintresset. Styrelsen skulle i regel
komma att beslå av ledamöter i bolagets styrelse och en direktör, som i
realiteten måste känna sig såsom tjänsteman hos moderbolaget. Alt låta moderbolaget
självt bedriva en del av rörelsen medför, alt bolagets styrelse får
mer alt göra och mera kontakt med rörelsen, men synes betänkligt ur organisatorisk
synpunkt. Moderbolagets styrelse får en så pass ömtålig och svår
ställning, att samtliga distrikt böra vara likställda i förhållande till densamma.
Vad de sakkunniga i övrigt anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag
synes icke övertygande.

Beträffande särskilt frånvaron av så gott som varje lokal representation
inom den föreslagna organisationen vill styrelsen framhålla följande. De

Bihang till riksdagens protokoll lo tt. 1 sami. Nr 241.

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

sakkunniga lia själva betonat, att centraliseringen icke får genomföras på
sådant sätt att de olika restaurangföretagens individuella prägel går förlorad.
SARA ansluter sig helt till denna uppfattning och vill därtill lägga, att en
av förutsättningarna för vinnande av detta mål är, att den nya organisationen
i största möjliga omfattning bibehåller den intima kontakt med ortsintressena,
som för närvarande finnes och vilken SARA inom bolagets verksamhetsområde
städse eftersträvat att tillgodose. Som ett led i denna strävan avlät
bolaget i januari 1939 en framställning till Kungl. Majit örn utökning av
det i rusdrycksförordningen angivna antalet styrelseledamöter i syfte att i
styrelsen kunna invälja representanter för vissa av de nyförvärvade företagen.
Bolaget framhöll som skäl härför, att det måste anses vara av väsentlig
betydelse för ett restaurangbolag att stå i nära kontakt med personer på de
olika orterna, och denna kontakt skulle enligt bolagets mening otvivelaktigt
bäst kunna förmedlas, örn representanter för dessa orter kunde beredas plats
i styrelsen. Sedan framställningen bifallits av Kungl. Majit, ha också personer
på de skilda orter där bolaget driver rörelse invalts i bolagets styrelse,
så långt platserna räckt till. Det har befunnits vara till väsentlig föi-del att
på de olika platserna hava tillgång till en inflytelserik ortsbo, som kunnat
följa rörelsen och hos vilken ledningen haft rätt att begära upplysningar och
kunnat vänta sig tillförlitliga sådana.

På grund av denna erfarenhet vill SARA förorda, att det centrala bolagets
organisation sker efter principen att icke göra större våld på självständigheten
och den lokala förankringen inom de nuvarande restaurangbolagen
än som kräves för tillskapandet av en effektiv och enhetlig överledning från
centralbolagets sida.

Ett visst mått av lokal självständighet kan otvivelaktigt ernås både inom
en organisation med de nuvarande restaurangbolagen såsom dotterbolag och
inom ett enda riksbolag. I första rummet tillstyrker SARA, att de fem
restaurangbolagen bibehållas såsom dotterbolag på förut antytt sätt. Genom
en sådan organisation vinnes möjlighet att på ett naturligt och smidigt
sätt anknyta till den befintliga organisationen, som i sin lokala utbyggnad
visat sig väl fylla sin uppgift. För detta ändamål erfordras allenast
att dotterbolagens styrelser i förhållande till de sakkunnigas förslag utökas
så mycket som erfordras för att bereda utrymme åt —• jämte representanter
för centralbolaget — jämväl lokala representanter, även de utsedda
av det centrala bolaget. Inom de särskilda dotterbolagen skulle vidare
kunna i högre grad bevaras det personliga intresse och den ambition hos
ledning och tjänstemän, som förlänat rörelsen inom vart och ett av dem en
individuell prägel, anpassad till lokala förhållanden och smakriktningar.
Centralbolaget å sin sida skulle icke blott utöva den dirigerande och kontrollerande
funktion, som förut åvilat kontrollstyrelsen, utan dess ledande
män skulle även såsom representanter i de skilda dotterbolagens styrelser
erhålla direkt kontakt med verksamheten inom de lokala företagen. I förhållandet
mellan centralbolag och dotterbolag behöver centraliseringen av
särskilda rörelsegrenar icke genomföras på en gång, utan sådana grenar kunna
överföras till centralbolaget tid efter annan på grund av vunnen erfarenhet
och med anpassning till nya och ändrade förhållanden inom restaurangnäringen.
Det torde icke råda något tvivel om att de nuvarande restaurangbolagens
samordnande till en ekonomisk koncern och centraliseringen av
särskilda rörelsegrenar inom deras verksamhet erbjuda tillräckliga och betydande
arbetsuppgifter för ledningen inom centralbolaget, även örn detta
kan givas en mera begränsad organisation såsom moderbolag än såsom isolerat
riksbolag.

Därest den organisation av ett centralt moderbolag och de nuvarande res -

Kunni. Matts proposition nr 241.

taurangbolagen såsom dotterbolag, vilken här förordats, icke vinner statsmakternas
bifall, vill SARA i andra rummet och framför den av de sakkunniga
föreslagna organisationen tillstyrka, att ett enda centralbolag inrättas
men att inom dess organisation träffas särskilda anordningar för att tillgodose
behovet av erforderlig lokal självständighet och representation. Redan omfattningen
i rummet av rörelsen inom ett dylikt riksbolag torde göra det nödvändigt
att inrätta ett antal distriktsförvaltningar under chefer med en jämförelsevis
fristående ställning och stor handlingsfrihet. Om dessa förses med
distriktsråd, som sammanträda och överlägga om distriktets frågor, avgiva
yttranden, göra framställningar till styrelsen och eventuellt även besluta i
vissa frågor, så får man en betydelsefull lokal motvikt mot överdriven centralisering
från styrelsens sida. Distriktsråden borde göras rätt stora för att
möjliggöra representation från så många platser som möjligt. I realiteten
torde omorganisationen enligt dessa linjer ej komma att rubba rådande förhållanden
alltför kännbart. De nuvarande bolagsdirektörerna torde kunna
sitta kvar såsom distriktschefer och därvid samarbeta med sina nuvarande
styrelser i form av distriktsråd, eventuellt med någon ändring av distrikten.

På detta sätt kan säkerligen tillbörligt inflytande och handlingsfrihet tilldelas
distriktsförvaltningarna utan att rörelsens enhet och ledningens effektivitet
riskeras.

Slutligen ma omnämnas, att statens sakrevision i sin förut omnämnda promemox-ia
i februari 1944 behandlat jämväl den föreliggande frågan om den
lämpligaste oi’ganisationen av det nya restaurangbolaget. För det fall att
avgörande skäl skulle anses tala för att ifrågavarande restaurangverksamhet
omhänderhades av allenast ett bolag borde enligt den uppfattning, som hävdades
av saki-evisionens flesta ledamöter, restaurangverksamheten bedrivas
direkt i bolagets egen regi. En organisation med moderbolag och dotterbolag
skulle medföra ett alltför stort antal olika styrelser. Kompetensområdena
mellan dessa och moderbolagets styi-else skulle vara svåra att effektivt uppdi*aga.
Vid en organisation med moder- och dotterbolag skulle sålunda sannolikt
endera modei-bolagets reella inflytande bli för litet eller ock dotterbolagen
få karaktären av skenbolag. Den mest effektiva organisationsformen
syntes vara att under riksbolaget anställdes distiåktschefer med erforderlig
kompetens. För att de lokala synpunkterna skulle bliva vederbörligen
tillgodosedda, kunde lämpligen ett rådgivande organ ställas vid distriktschefens
sida.

En av ledamöterna i revisionen ansåg, att — därest ett riksbolag skulle
inrättas — organisationen med dotterbolag vore att föredraga, då därigenom
de lokala synpunkterna och intressena häffle skulle beaktas. Dotterbolagens
styrelser skulle främst ha en i-ådgivande uppgift, grundad på den lokalkännedom
deras ledamöter kunde förväntas äga.

Vid tillskapandet av det nya restaurangbolaget är det av vikt, att organisa-Departementstionen
redan från början bygges upp på det mest ändamålsenliga sättet. chefenGemensamt
för de olika förslag, som i detta avseende framkommit under
utredningen, har varit syftet att med bevarande av en central ledning bereda
utrymme för en såvitt möjligt självständig lokal förvaltning. Såsom skäl härför
har fi’amhållits, att bolagets verksamhet borde utformas efter kommer -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

sielia linjer men att därvid måste beaktas, att restaurangnäringen i särskilt
hög grad vore individualistiskt betonad och att en anpassning efter de lokala
förhållandena därför vore erforderlig för vinnande av ett gott resultat. Såsom
framgår av vad jag tidigare anfört, ansluter jag mig helt till denna uppfattning.

Från nyss angivna synpunkter erbjuder anordningen med moderbolag och
dotterbolag vissa fördelar. Vad jag förut framhållit beträffande fördelarna
med en uppdelning av restaurangrörelsen på flera självständiga företag är
här i stort sett tillämpligt. Ökat utrymme erhålles sålunda för lokal representation
och möjligheter skapas till jämförelser av olika slag mellan de lokala
förvaltningarna. Emellertid får man icke överdriva anordningens betydelse
i dessa avseenden. Bestämmes antalet dotterbolag, såsom tydligen
avsetts, till fyra eller fem, komma bolagens verksamhetsområden att bliva så
stora, att inom styrelserna icke kan beredas plats för representanter för alla
orter, där rörelsen bedrives, med mindre styrelseledamöternas antal sättes
mycket högt. Då en sådan utvidgning av styrelserna uppenbarligen skulle
minska ledningens effektivitet och dessutom medföra ökade kostnader, kan
densamma icke tillrådas. Ej heller en utökning av antalet dotterbolag bör
ifrågakomma, då härigenom de fördelar man velat vinna med centraliseringen
delvis skulle gå till spillo. Ytterligare en synpunkt förtjänar i detta
sammanhang beaktande. Det allmänna måste uppenbarligen garanteras ett
avgörande inflytande över icke endast moderbolaget utan även dotterbolagen.
För detta ändamål är det emellertid icke tillräckligt, att den åt det allmänna
tryggade majoriteten i styrelsen för moderbolaget utom sill egen krets utväljer
ledamöter i dotterbolagens styrelser utan denna majoritet måste tillse,
att den själv erhåller bestämmanderätten i sistnämnda styrelser. Att förverkliga
detta skulle tydligen bliva mycket svårt med hänsyn till restaurangbolagets
vidsträckta verksamhetsområde och svårigheterna skulle växa i samma
mån som antalet dotterbolag ökades.

Då sålunda anordningen med moderbolag och dotterbolag icke erbjuder
någon säker garanti för alf de lokala synpunkterna vinna beaktande, bör
enligt min mening undersökas, huruvida icke en tillfredsställande lokal anknytning
skulle kunna åstadkommas på annat sätt. Härvid synes det mig
vara av mindre vikt, att så många av de berörda orterna som möjligt bliva
representerade i företagsledningen, än att denna, då fråga uppkommer om
viss rörelse, har i just den ort där rörelsen bedrives tillgång till någon eller
några omdömesgilla och intresserade personer, av vilka tillförlitliga upplysningar
och råd kunna erhållas. I enlighet härmed och då det bör ligga även
i kommunernas eget intresse, att bolagets rörelse anpassas efter de lokala
förhållandena, synes mig en lämplig utväg vara den, att fullmäktige inom
varje kommun, där bolaget förvärvat tillstånd till utskänkning, uppdrager
åt särskilt utsedda personer att tillhandagå företagsledningen med råd och
upplysningar angående rörelsens bedrivande. I flertalet kommuner, som beröras
av detta förslag, torde de delegerades antal lämpligen kunna utgöra
två eller tre. Vidtages en dylik anordning, torde det kunna förutsättas, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

företagsledningen själv finner det angeläget att i frågor av principiell betydelse
eller eljest av större vikt inhämta de delegerades mening. Författningsbestämmelser
härom synas därför icke erforderliga. Tydligen böra de delegerade
äga att till såväl den lokala som den centrala ledningen för restaurangbolaget
inkomma med egna framställningar angående rörelsens utövande.
Med hänsyn till det intresse kommunerna kunna förutsättas ha av en anordning
av detta slag, torde någon särskild ersättning från bolaget icke behöva
utgå till de delegerade.

Genomföres den nu föreslagna anordningen torde tillräckliga skäl icke längre
förefinnas för en organisation med moderbolag och dotterbolag utan den
mest effektiva organisationen vara, att under riksbolaget anställas distriktschefer
med relativt långt gående befogenheter. Även inom en sådan organisation
finnas möjligheter att hos ledning och tjänstemän bevara det personliga
intresse för rörelsens utövande, som man avsett att framkalla genom
anordningen med moderbolag och dotterbolag.

Vid utarbetandet av de närmare bestämmelserna rörande det nya restaurangbolaget
— som torde böra erhålla benämningen Sveriges allmänna restaurangaktiebolag
— ha de nu anförda synpunkterna beaktats.

Vissa mera betydelsefulla frågor angående det nya restaurangbolaget ha
behandlats i 16—20 §§ i förevarande kapitel. De i dessa paragrafer upptagna
bestämmelserna äro i vissa hänseenden analoga med vad i 2 kap. stadgas
rörande partihandelsbolaget. I 21 § har upptagits bestämmelsen örn rätt
för fullmäktige att i kommun, där restaurangbolaget förvärvat rätt till utskänkning,
uppdraga åt särskilt utsedda personer att tillhandagå med råd och
upplysningar angående restaurangbolagets rörelse.

Inom departementet ha vidare upprättats förslag till bolagsordning för det
nya restaurangbolaget, förslag till avtal angående upplåtande åt bolaget av
rätt att idka sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra
stycket i den föreslagna nya lydelsen av förordningen angående försäljning
av rusdrycker, samt förslag till avtal med stamaktieägare i bolaget. Dessa tre
förslag torde få såsom Bilaga fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande
dag.

Jag torde nu få något närmare beröra dessa förslag till bolagsordning och
avtal.

I bolagsordningen har det nya restaurangbolagets aktiekapital angivits utgöra
lägst 5 och högst 15 miljoner kronor. Dessa aktier — lydande envar å
1 000 kronor — skola enligt samma förslag vara dels stamaktier till ett belopp
av 50 000 kronor dels ock preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna
utgivas till ett belopp av högst 14 950 000 kronor.

Stamaktierna torde böra tecknas av enskilda intresserade personer, som
kunna förutsättas representera erfarenhet och insikt på rusdryckshanteringens
område samtidigt som de intaga en fri och självständig ställning. Det
synes lämpligt att lika fördela stamaktierna på 10 personer; varje stamaktieägare
skulle alltså förvärva stamaktier till ett belopp av 5 000 kronor.

I fråga örn storleken av preferensaktiekapitalet vill jag erinra örn att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

nuvarande restaurangbolagens aktiekapital uppgår till sammanlagt 4 850 000
kronor. För övertagande av nämnda fem bolag torde sålunda icke erfordras
större aktiekapital än 5 miljoner kronor. Det synes mig mest lämpligt att hela
preferensaktiekapitalet tecknas direkt av staten. Med anledning härav torde
Kungl. Maj:t böra hos riksdagen anhålla, att riksdagen måtte till teckning
av preferensaktier i det nya restaurangbolaget å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1943/44 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa
ett investeringsanslag av 5 miljoner kronor.

Utdelningen å stam- och preferensaktierna i det nya restaurangbolaget torde
böra maximeras till fyra procent.

Såsom framgår av bolagsordningen skall det nya restaurangbolagets styrelse
bestå av åtta ledamöter med fyra suppleanter. Kungl. Majit skall utse
fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom
vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter
skola utses å bolagsstämma. Vidare ha i bolagsordningen upptagits
särskilda bestämmelser rörande styrelsens beslutförhet, varigenom skapas garantier
för att de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna beredas avgörande
inflytande på bolagets förvaltning.

Av revisorerna skola enligt bolagsordningen en utses av bolagsstämman,
en av Kungl. Majit samt tre av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Då Kungl. Majit sålunda utan bolagsstämmans medverkan utser halva antalet
styrelseledamöter, finner jag den anordningen böra införas, att stamaktieägarna
förfoga över majoriteten röster vid val av styrelse och revisorer
å bolagsstämma. Beträffande övriga frågor som förekomma å bolagsstämman
— exempelvis fastställandet av pensionsreglemente — torde däremot
bestämmanderätten böra tillkomma staten såsom preferensaktieägare. I enlighet
härmed har i bolagsordningen upptagits den föreskriften, att å bolagsstämma
må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda aktier samt att
varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter
i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför
300 röster.

För det nya restaurangbolaget är det uppenbarligen av vikt, att bolaget
erhåller rätt att verkställa avsättningar till fonder inom en icke alltför snävt
begränsad ram. Med beaktande härav har i förslaget till avtal mellan staten
och det nya restaurangbolaget angivits, att bolaget må verkställa avsättning
till pensionsfond, vinstregleringsfond och reservfond; vinstregleringsfonden
må dock ej överstiga 20 miljoner kronor och till reservfonden må avsättas
högst 1,5 miljoner kronor årligen till dess fonden uppgår till 20 miljoner
kronor. Annan avsättning till fonder må ej äga rum utan Kungl. Majits medgivande.

Förslaget till avtal mellan staten och stamaktieägarna har utformats på
sådant sätt, att Kungl. Majit har möjlighet att även framdeles kunna utöva
bestämmanderätten rörande innehavet av stamaktierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

7 KAP.

9 §•

Den föreslagna ändringen i denna paragraf torde icke erfordra någon närmare
motivering.

17 §.

I fråga om ändringarna i denna paragraf torde jag få hänvisa till mitt yttrande
över förslaget till ändrad lydelse av 3 kap. 21 § denna förordning.

Ikraftträdande.

Då det nya restaurangbolaget torde kunna vara helt färdigbildat och i
stånd att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder för sin framtida verksamhet
redan den 1 juni 1944, bör det icke möta något hinder mot att den
nya lydelsen av förordningen tillämpas från och med den 1 januari 1945.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels antaga det inom departementet upprättade förslaget
till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning av rusdrycker, i samband varmed
de inom departementet upprättade, vid detta protokoll
såsom Bilaga fogade förslagen till bolagsordning för det nya
restaurangbolaget m. m. böra bringas till riksdagens kännedom; dels

ock till Teckning av preferensaktier i ett planerat aktiebolag
för övertagande av de allmänna restaurangbolagens
rörelse å tilläggsstat II till riksstalen för budgetåret 1943/
44 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa
ett investeringsanslag av .............. kronor 5 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ivar Löfqvist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Bilaga.

Bolagsordning

för

Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är »Sveriges allmänna restaurangaktiebolag», är
grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12
augusti 1910 och kungl, förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker.

§ 2.

Bolaget har till ändamål att driva restaurang- och hotellrörelse ävensom
att idka annan därmed sammanhängande verksamhet.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst fem millioner kronor och högst
femton millioner kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å ettusen kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.
Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje
å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas, mot
avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal
jämte talong; och förf ares på samma sätt allt framgent.

§ 6.

Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av 50,000 kronor och
dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av
högst 14,950,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till årlig utdelning
av bolagets vinst intill fyra procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,
därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande
års vinst bekomma vad dämti brustit, innan utdelning å stamaktierna må
äga mm. Dämtöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning
av vinsten.

Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast fyra procent å aktiebeloppet.

Återstående vinst skall i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen
av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, insättas å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie nied förmånsrätt
framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava
brustit i fyra procent utdelning. Därefter skall innehavare av stamaktie erhålla
vad som motsvarar aktiens nominella värde. Övriga tillgångar tillfalla
statsverket.

§ 7.

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning genom utgivande av aktier mot likvid i penningar, skola aktieägarna
äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda aktier,
att teckna de nya aktierna.

Aktiekapitalet må ej ökas genom utgivande av gratisaktier.

§ 8.

Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet
därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

I fråga om dylik inlösen gälla följande bestämmelser:

örn av uppkommen vinst finnas till förfogande medel utöver vad som
enligt § 6 erfordras för utdelning, äger bolaget använda sådant vinstöverskott
till inlösen av preferensaktier.

Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade
penningmedel.

Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier,
som varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom
utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,
verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna
är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte ränta efter fyra procent örn året från det
löpande räkenskapsårets början samt dessutom eventuellt ogulden utdelning
för ett eller flera föregående år.

Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning
därå.

Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens
försorg förses med påskrift om inlösandet.

§ 9.

Aktie i bolaget kan ägas endast av svenska staten eller av svensk medborgare,
som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.

§ 10.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för
dem.

2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger
eller har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar
hotell- eller restaurangrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger
eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget.

3. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder. Två ledamöter
och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes två ledamöter
och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda skola årligen avgå,
och skall i följd härav då styrelsen första gången utses, halva antalet ledamöter
och suppleanter utses för allenast ett år. Därest av Kungl. Majit utsedd
styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken
han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställande
direktören ej styrelsen, skall för honom gälla vad i mom. 2 är stadgat för
styrelseledamot.

4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en
gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.

5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av den till tjänsteåren
i bolaget äldste bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst
två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse
skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken
rätt till sådan utskänkning, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen
angående försäljning av rusdrycker, upplåtits åt bolaget, är ej giltigt,
med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna;
dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller
näst efter utgången av nämnda tid.

6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillställes samtliga revisorer.

7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och
styrelsesuppleanterna bestämmas av Kungl. Majit.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 12.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.

2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel
i annat företag, som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurangrörelse,
ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har andel i
företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant
företag eller tjänsteman i företaget.

3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant
för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

Kungl. Majit äger utse en revisor och en suppleant för tiden från en ordinarie
bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter.
Av Kungl. Majit förordnad revisor skall vara jourhavande revisor.

Till revisor eller revisorssuppleant, som avses i första och andra styckena,

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

må förordnas endast av handelskammare auktoriserad revisor eller person,
som äger med sådan revisor jämförliga kvalifikationer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen utom sig utse tre revisorer och
tre suppleanter för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande
kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

4. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Revisionen sammanträder på kallelse första gången av chefen för finansdepartementet
och därefter av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal
och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.

5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

6. Ersättningar till revisor, som utsetts av Kungl. Maj:t, samt till revisor,
som utsetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, bestämmas av Kungl. Majit.

§ 13.

Bolagets räkenskaper skola per den 31 december varje år i fullständigt
bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen
avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt
balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas
till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen
avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller
avstyrkes.

§ 14.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,
av vice ordföranden eller vid förfall jämväl för honom av annan ledamot
av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning
efter huvudtalet sig emellan välja ordförande vid stämman.

§ 15.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före
juni månads utgång.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas,
skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen: 1.

Fastställande av balansräkning;

2. Fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen
omfattar;

3. Fråga om användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna
lyftas;

4. Val av styrelseledamöter och suppleanter;

5. Val av en revisor och en suppleant; samt

6. Bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
samt den revisor, som utses å bolagsstämma.

§ 16.

Å bolagsstämma må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda aktier.

Varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter

''6 Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför
trehundra röster.

§ 17.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kallelse till bolagsstämma
skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före ordinarie
stämman och senast åtta dagar före extra stämma.

§ 18.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

Avtal

angående

upplåtande åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag av rätt att
idka sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 §
andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker.

§ 1.

Med föranledande av 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen
den 1944 (nr ), upplåter Kungl. Maj:t å statens vägnar

härmed för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och med
den 31 december 1948 åt Sveriges allmänna restaurangaktiebolag rätt att såsom
restaurangbolag bedriva sådan utskänkning, som avses i ovannämnda
stadgande, med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt
lag och författning samt på följande villkor i övrigt.

Kungl. Maj :t antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande, annat
bolag till restaurangbolag.

§ 2.

Bolagets rörelse skall utövas i egen drift.

§ 3.

Det åligger restaurangbolaget

att under den tid, avtalet gäller, utöva utskänkning av rusdrycker på sätt
förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker och därjämte
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Majit utfärdat eller kan komma
att utfärda i fråga om handhavandet av utskänkning av rusdrycker,
att noggrant uppfylla de villkor, som föreskrivits i samband med överlåtelse
å bolaget av tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

att vid utskänkningen av rusdrycker tillämpa de grunder för prissättningen,
som kontrollstyrelsen kan komma att föreskriva, samt

att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden
av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest
rationella och effektiva sätt.

§ 4.

Restaurangbolaget förbinder sig

att tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga
för fullgörandet av kontrollstyrelsen eller systembolagen åliggande
tillsyn över rusdryckshanteringen, samt

att varje år till kontrollstyrelsen avlämna statistiska uppgifter i den omfattning
styrelsen föreskriver.

§ 5.

För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, ävensom för behandling
av andra spörsmål av större betydelse för restaurangbolagets verksamhet
skall finnas ett direktörsråd. Rådet består förutom av verkställande

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

direktören av två personer, som styrelsen utser, därav minst en bland de av
Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltaga i rådets
överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas
handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande och vice
ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller
verkställande direktören.

I en av styrelsen utfärdad instruktion bestämmes närmare området för rådets
verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke
vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänt
den ifrågasatta åtgärden.

Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer.

§ 6.

1. Restaurangbolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl.
Maj:t, gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna
och styrelsesuppleanterna, till jourhavande revisorn samt till de av fullmäktige
i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.

2. Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant
bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för av Kungl.
Maj :t utsedd styrelseledamot och suppleant.

§ 7.

Restaurangbolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel
att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig
kontroll, som de pröva nödig.

§ 8.

Restaurangbolaget må ej utan Kungl. Majits medgivande förvärva aktie eller
annan delaktighet i annat företag.

§ 9.

Restaurangbolaget må ej sluta avtal, som innefattar åtagande för längre
tid än den, för vilken åt bolaget upplåtits sådan rätt till utskänkning, som
avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker,
utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna
i bolagets styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal
slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.

§ 10.

1. Restaurangbolaget må årligen avskriva högst fem procent å byggnaders
anskaffningsvärde men ma tillgodonjuta fri avskrivning å inventariers
anskaffningsvärde. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske,
fordras Kungl. Majits medgivande.

Bolaget äger verkställa avsättning till dels pensionsfond, dels vinstregleringsfond,
vilken ej må överstiga 20,000,000 kronor, dels ock reservfond. Till
reservfond må avsättas högst 1,500,000 kronor årligen intill dess fonden uppgår
till 20,000,000 kronor.

Annan avsättning till fonder må ej äga rum utan Kungl. Majits medgivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

§ 11.

Därest annan än restaurangbolaget erhåller rätt till sådan utskänkning
av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående
försäljning av rusdrycker, för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande,
skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets
för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter,
inventarier och förbrukningsartiklar, ävensom förpliktas att, i den mån
sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse,
som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till
övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas lill avgörande
enligt lagen örn skiljemän.

§ 12.

Skulle tvist uppstå mellan staten och restaurangbolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän.

§ 13.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

Stockholm den

Kungl. Maj.ts proposition nr 241.

Avtal

angående

stamaktiekapitalet i Sveriges allmänna restaurangaktiebolag.

Sedan staten i avtal den 1944 med Sveriges allmänna restau rangaktiebolag

för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1945 till och
med den 31 december 1948 åt bolaget upplåtit rätt att såsom restaurangbolag
driva sådan utskänkning av rusdrycker, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket
förordningen angående försäljning av rusdrycker, har mellan staten, å ena

sidan, samt undertecknade, stamaktieägare i bolaget,---å andra sidan,

träffats följande avtal angående stamaktiekapitalet i nämnda bolag.

§ 1.

Envar av undertecknade har förvärvat femtio stamaktier i Sveriges allmänna
restaurangaktiebolag med tillhörande kuponger till ett pris enligt
parikurs av ettusen kronor för aktie.

§ 2.

Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Maji så påfordrar,
till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det antal
därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till betalning,
med tillägg av fyra procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning
guldi ts.

§ 3.

Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än staten
eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.

Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda
ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

§4.

Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna
ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade,
överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för riksbanken att annat
än med Kungl. Majits medgivande och på villkor, som Kungl. Majit må
bestämma, utlämna aktierna. Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att,
örn stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt detta
avtal, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten finner
lämpligt realisera panten samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.

Utan hinder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan
att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit
av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför
statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas parivärde
jämte ränta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Så -

Kungl. Maj:ts proposition nr 241.

dan pantsättning må dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras
utan att Kungl. Maj:t på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka
statens rätt.

§5.

Stamaktieägarna förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa
överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl. Maj:t given
anvisning.

§ 6.

Om stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning göras
å aktiebreven.

§ 7-

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett och

för stamaktieägarnas räkning ett.
Stockholm den

lii lionu lill riksdagens protokoll 1044. I sand. Nr 241.