Kungl. Maj:ts proposition nr 239 (Proposition 1939:239)

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring i
avseende å lönestållning och antal beträffande vissa
ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket
och statens järnvägar m. m.; given Stockholms slott
den 10 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande, av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gerli. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet lironprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Departementschefen, statsrådet Strindlund anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kommunikationsverken
gjorda framställningar, som huvudsakligen avse ändring
i lönestållning eller antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid de
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 239. 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

skilda verken. I detta sammanhang avser jag att till behandling upptaga
framställningarna beträffande postverket, telegrafverket och statens järnvägar.
Motsvarande spörsmål beträffande statens vattenfallsverk är det min
avsikt att anmäla i samband med fråga om viss omorganisation av vattenfallsstyrelsen.

Till en början får jag erinra örn att min företrädare i ämbetet vid anmälan
den 18 februari 1938 (proposition nr 141) av då föreliggande framställningar
från kommunikationsverkens styrelser särskilt framhöll den inverkan
på ärendenas prövning, som de inom 1936 års lönekommitté och
1938 års personalkommission vid statens järnvägar pågående utredningarna
hade. Efter en redogörelse för personalkommissionens uppdrag anförde departementschefen,
att han, med hänsyn särskilt till de sålunda pågående utredningarna,
i regel icke funnit sig kunna tillstyrka framläggande till 1938
års riksdag av sådana förslag och framställningar, som ginge ut på införande
i avlöningsreglementets tjänsteförteckning av nya befattningskategorier
eller inrättande inom redan befintliga befattningsgrupper av ytterligare
ett antal befattningar i syfte endast att bereda förbättrad löneställning för
vissa ordinarie befattningshavare eller vidtaga sänkning i lönegrad av vissa
ordinarie befattningar. Dylika lönespörsmål syntes vara av beskaffenhet att
kunna komma under omprövning i samband med den av 1936 års lönekommitté
bedrivna utredningen. I de fall åter, där med inrättandet av ny
ordinarie befattning avsetts att bereda ordinarie anställning åt icke-ordinarie
personal med motsvarande löneställning eller där behov förelåge att inrätta
en helt ny ordinarie befattning, ävensom i några enstaka fall, där alldeles
särskilda skäl för en förhöjd lönegradsplacering eller eljest för omedelbar
åtgärd förebragts, hade han i huvudsak ansett de framställda yrkandena då
böra komma under bedömande.

I sin skrivelse, nr 260, i anledning av propositionen nr 141 anförde 1938
års riksdag, bland annat, att riksdagen ej ansett sig böra företaga några
ändringar i Kungl. Maj:ts förslag men att det dock syntes riksdagen uppenbart,
att de av departementschefen angivna utredningarna icke kunde utan
åsidosättande av berättigade intressen under någon längre tid åberopas som
skäl för anstånd med en prövning i sak av hithörande placeringsfrågor.
Riksdagen ville härtill knyta en förhoppning, att de förslag, vilkas prövning
av departementschefen sålunda på anförda skäl undanskjutits, snarast måtte
komma att tagas under en förnyad och mera definitiv omprövning.

De i det föregående åsyftade, kommunikationsverken berörande utredningarna
inom 1936 års lönekommitté hava sedermera uppdragits åt särskilda
sakkunniga, och dessa hava numera framlagt förslag till reviderad tjänsteförteckning,
i vad avser statens affärsverk. 1938 års personalkommission
vid statens järnvägar har däremot icke hunnit slutföra sitt uppdrag. Med
hänsyn härtill har järnvägsstyrelsen i sin nu föreliggande framställning begränsat
sig till förslag, som styrelsen ansett icke äga direkt samband med
kommissionens arbete eller som kommissionen under hand i yttranden till
styrelsen godkänt.

Med hänsyn till det läge, vari förenämnda utredningar numera kommit,

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

och nyss återgivna uttalande av 1938 års riksdag har jag funnit de av verksstyrelserna
framlagda förslagen i allmänhet nu kunna upptagas till slutlig
prövning. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet i annat
sammanhang anför anser jag mig dock icke böra framlägga förslag om inrättande
av i nuvarande tjänsteförteckning icke upptagna befattningar.
Dylika förslag torde lämpligen böra upptagas till prövning i ett sammanhang
för tjänsteförteckningen i dess helhet, vilket emellertid icke kan ske
förrän efter avslutad utredning rörande den del av tjänsteförteckningen,
som avser allmänna civilförvaltningen.

Jag övergår nu till de ingivna framställningarna och gör därvid början
med dem, som avse

Postverket.

Genöralpoststyrelsen har i skrivelse den 27 september 1938 gjort sin huvudframställning
beträffande förevarande frågor och har sedermera i skrivelser
den 21 oktober 1938 och den 3 januari 1939 gjort särskilda framställningar.
Utlåtanden hava avgivits av kommunikationsverkens lönenämnd
den 2 och 3 november 1938 respektive den 17 januari 1939.

I sin huvudskrivelse återkommer generalpoststyrelsen till sina vid 1938
års riksdag behandlade, icke bifallna förslag, medan de båda övriga framställningarna
innefatta förut icke prövade förslag.

En ny notariebefattning å första byrån. Generalpoststyrelsens första byrå
är för närvarande organiserad på två avdelningar, personalavdelningen med
därtill hörande ombudsmansexpedition, undervisningsanstalt, militärassistentsexpedition
och en för hela styrelsen gemensam renskrivningsexpedition
samt trafikavdelningen. I enlighet med statsmakternas beslut inrättades
fr. o. m. den 1 juli 1938 en ny notariebefattning å personalavdelningens
kansliexpedition.

Generalpoststyrelsen begär nu ånyo höjningar i löneställning för notarien
(21 lönegraden) och förste postassistenten (17 lönegraden) å ombudsmansexpeditionen.
Dessa båda befattningshavare äro juridiska biträden åt styrelsens
byrådirektör och ombudsman, vilken är placerad i 28 lönegraden.
Styrelsen hemställer, att notarien måtte uppflyttas till sekreterare i 24 lönegraden
och förste postassistenten till notarie.

Inledningsvis erinrar styrelsen örn att styrelsens ombudsman vid två tillfällen
erhållit höjd tjänsteställning, nämligen år 1919 från 24 till 26 lönegraden
och år 1923 från 26 till 28 lönegraden, och att dessa höjningar stått
i samband med poströrelsens utveckling och tillkomsten av nya rörelsegrenar,
vilka förhållanden jämväl för verkets ombudsman medfört ökade och
nya arbetsuppgifter. I anslutning härtill anför styrelsen:

Bland de i samband med postverkets utveckling stående förhållanden, som
efter 1912 tillfört ombudsmannen nya arbetsuppgifter, må särskilt framhållas
följande:

Postverkets övertagande av stämpelväsendet, vilket medfört skyldighet för
ombudsmannen att föra statsverkets talan såväl i alla mål angående ogulden

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

stämpelavgift, vilka mål ofta äro av mycket vidlyftig beskaffenhet, som i de
under senare åren icke sällan förekommande målen mot oredliga stämpelförsäljare; postverkets

bestyr med utbetalning av folkpensioner, vilket särskilt under
senare år på grund av den snabba tillväxten av antalet sådana utbetalningar
föranlett uppkomsten av en mängd frågor av rättslig natur;

den med postsparbankens omorganisation år 1922 införda rätten att utan
föregående uppsägning verkställa uttagning å postsparbanksbok, vilket bland
annat haft till följd, att tidigare så gott som aldrig förekommande falska uttagningar
med därav föranledda rättegångar samt på grund av felaktigheter
i expeditionsarbetet uppkomna underskott å konton, medförande uppdrag för
ombudsmannen i indj-ivningsväg, blivit synnerligen vanliga;

postsparbankens bestyr med räntefria studielån, vilket under senare år
medfört överlämnandet till ombudsmannen av ett stort antal sådana ärenden
för indrivningsåtgärder;

postgirorörelsens införande, vilket medfört åtskilliga rättegångar på grund
av tvistigheter med kontoinnehavare ävensom indrivningsåtgärder på grund
av å konton uppkomna underskott;

bilismens utveckling med därav följande rättegångsmål samt ersättningsärenden
jämväl utan rättegång.

Det är helt naturligt, fortsätter styrelsen, att under angivna förhållanden
ökade krav måste ställas å ombudsmannens biträdande personal.

Vad först beträffar den nuvarande notarien, erinrar styrelsen om att styrelsen
i skrivelse till Kungl. Majit den 18 oktober 1926 angående omorganisanisation
av styrelsen och postdirektionerna gjort framställning om uppflyttning
i lönegrad av denna befattning, varvid styrelsen anfört, bland annat:

Såsom biträde åt ombudsmannen är för närvarande anvisad en tjänsteman
i 21 :a lönegraden med titeln notarie. Beskaffenheten av ombudsmannens
tjänst medför, att han för uppvaktningar vid domstol och förhör å annan ort
måste under längre eller kortare tider vara borta från sin expedition. Det är
uppenbart, att hans närmaste man, för att kunna träda i hans ställe, nödvändigtvis
måste innehava samma kompetens som enligt styrelsens instruktion
kräves av ombudsmannen, d. v. s. dels juris kandidatexamen, dels praktisk
tjänstgöring hos domhavande under minst 2 år för erhållande av rätt
att förvalta häradshövdingämbete utan inskränkning. Icke sällan måste även
notarien företräda styrelsen inför domstol samt leda förhör med posttjänsteman
i ärenden angående svårare tjänsteförseelser. Med hänsyn till de fordringar,
som således måste ställas på ombudsmannens närmaste nian och till
arten av hans utbildning — såväl postal som juridisk — synes dennes nuvarande
placering å löneskalan vara för låg. Då ombudsmansexpeditionen dessutom
efter omorganisationen kommer att få i vissa avseenden mera maktpåliggande
göromål än nu, föreslår styrelsen, att befattningen såsom ombudsmannens
biträde sättes i 22 :a lönegraden och benämnes förste kontrollör.

Detta förslag, anför styrelsen, hade icke vunnit bifall, men föredragande
departementschefen hade yttrat, att ökningen i arbetet å ombudsmannens expedition
visserligen nödvändiggjort, att notarien i viss utsträckning måste utföra
ombudsmannen åliggande arbetsuppgifter, men att, efter föreslagen överflyttning
av vissa åligganden från chefen för fjärde byrån till ombudsmannen,
ytterligare en biträdande arbetskraft å ombudsmansexpeditionen syntes
bliva erforderlig och att i avvaktan på utredning härutinnan någon för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ändring beträffande notariens tjänsteställning icke då borde vidtagas. I anslutning
härtill anför styrelsen:

De skäl, som år 1926 av styrelsen åberopades för uppfattning i lönegrad
av ombudsmannens närmaste man, föreligga givetvis alltjämt, ehuru de nu
verka med ökad styrka. Såsom styrelsen omnämnt i sin skrivelse den 27
augusti 1937, måste ombudsmannen för närvarande deltaga i handläggningen
av samtliga å expeditionen förekommande ärenden. Detta medför, att ombudsmannens
tid i allt för hög grad upptages av mindre viktiga ärenden
till förfång för sådana av mera betydelsefull beskaffenhet. En ändring härutinnan
kan åvägabringas på så sätt, att åt ombudsmannens närmaste man
uppdrages att självständigt handlägga vissa ärenden, i första hand enklare
rättegångsmål samt flertalet indrivnings- och bevakningsärenden. Ombudsmannen
skulle härigenom ej behöva taga personlig befattning med dylika
ärenden i andra fall, än när däri uppkomma frågor av mera principiell natur
eller eljest av mera ovanlig eller svårbedömd beskaffenhet. Vid en sådan
vunnen lättnad i arbetsbördan skulle möjligheten för ombudsmannen att
personligen leda undersökningar och förhör i disciplinära ärenden samt att
iakttaga inställelse i viktigare rättegångar även utom Stockholm i avsevärd
grad ökas.

Det kommer givetvis, även örn en uppdelning av arbetsuppgifterna på nu
angivet sätt genomföres, att inträffa fall, då åt ombudsmannens närmaste
man måste meddelas uppdrag att självständigt handlägga jämväl sådana uppgifter,
som i första hand böra ankomma på ombudsmannen personligen,
exempelvis inställelse vid rättegångar samt ledning av förhör vid svårare
tjänsteförseelser.

Styrelsen anför slutligen, att styrelsen, med hänsyn såväl lill de fordringar,
som både i fråga om utbildning och eljest måste ställas på ombudsmannens
närmaste man, som till den föreslagna befogenheten för honom att självständigt
handlägga viss del av det löpande expeditionsarbetet, ånyo måste göra
framställning örn hans uppfattning i lönegrad. För att befattningshavaren
i fråga skall få en tjänsteställning, som någorlunda svarar mot hans utbildning
och arbetsuppgifter, vidhåller styrelsen, att placering i lägre lönegrad
än den 24 :e icke rättvisligen bör ifrågakomma. Innehavaren torde lämpligen
böra benämnas sekreterare.

Med avseende å den föreslagna uppflyttningen av förste postassistenten till
notarie erinrar styrelsen örn att denna befattning inrättats fr. o. m. den 1 januari
1935 och att styrelsen i sin framställning i ämnet framhållit, att en
högre löneställning kunde ifrågasättas men att styrelsen ansett sig kunna
stanna vid att föreslå en befattning såsom förste poslassistent.

I sin skrivelse den 27 augusti 1937 anförde generalpoststyrelsen till stöd
för sitt då framlagda förslag örn uppflyttning av befattningen till notariebefattning: Innehavaren

av ifrågavarande befattning måste med hänsyn till arten av
de göromål, som åligga honom, hava avlagt juris kandidatexamen. Enligt
tillgängliga uppgifter beräknas en dylik examen draga en kostnad av omkring
11,000 kronor. Det torde vara uppenbart att, såsom förhållandena utvecklat
sig, den avlöning, som tillkommer en förste postassistent, icke kan
vara tillfredsställande för en person med berörda teoretiska kompetens. Örn
icke någon annan avgång, än som i vanlig ordning kan beräknas, äger rum

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Depante menis chefen.

bland dra fåtaliga personal inom verket, för vilken sådan kompetens är oundgänglig,
kan innehavaren av befattningen icke under åratal räkna med att erhålla
befordran till högre sådan tjänst. Då han emellertid äger full postal
fackutbildning, något som är av allra största behov för skötseln av den befattning,
som han har, är han kompetent att söka sig önskad befordran inom
den vanliga postala karriären. Utsikterna inom denna äro nu goda, och det
torde vara detta förhållande, som gör eller åtminstone bidrager till att nu —
i olikhet med vad tidigare varit fallet — ingen ung posttjänsteman synes
benägen att utöka sin teoretiska kompetens med avläggande av juridisk examen.
En sådan möda och kostnad bereder honom ingen däremot svarande
ekonomisk förbättring.

Med avseende å det anförda, slutade styrelsen, och med hänsyn till önskvärdheten
att åtminstone under en icke allt för kort tid kunna få å befattningen
bibehålla person med full kompetens och således icke ställas inför
risken att å befattningen få en vakans, som bleve nästan omöjlig att fylla,
funne styrelsen det oundgängligt, att denna förste postassistentbefattning utbyttes
mot en tjänst i 21 lönegraden med benämning notarie.

Under erinran örn att styrelsens sålunda framlagda förslag icke vann statsmakternas
bifall hemställer generalpoststyrelsen nu ånyo örn höjning av ifrågavarande
befattning till notariebefattning.

I utlåtande den 27 oktober 1937 anförde kommunikationsverkens iönenåmnd
beträffande sistberörda fråga, att nämnden, på grund av vad generalpoststyrelsen
anfört och då nämnden ansåge de med förste postassistentbefattningen
förenade göromålen i och för sig berättiga till dess inplacering i 21
lönegraden, tillstyrkte styrelsens förslag. Däremot funne lönenämnden icke
lika angeläget, att den ifrågasatta förändringen av den befintliga notarietjänsten
till sekreterarebefattning i 24 lönegraden för det dåvarande genomfördes,
även om vissa skäl, bland annat av organisatorisk natur, kunde åberopas
för uppfattning av tjänsten. Lönenämnden föresloge sålunda, att genomförandet
av den ifrågasatta förändringen finge tills vidare anstå.

I sitt nu avgivna utlåtande har lönenämnden åberopat vad nämnden i sitt
nyssnämnda utlåtande anfört.

I likhet med lönenämnden finner jag det böra anstå med den ifrågasatta
uppflyttningen i lönegrad av den hos ombudsmannen placerade notarien.

Vad däremot beträffar befattningen såsom förste postassistent finner jag
bärande skäl hava anförts för dess uppflyttning till 21 lönegraden med benämning
notarie. Jag vill därför biträda generalpoststyrelsens förslag härutinnan.
Vid bifall härtill skulle en förste postassistentbefattning indragas,
varom Kungl. Majit framdeles torde vilja meddela beslut.

En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden å andra byrån. I sin skrivelse
den 3 januari 1939 har generalpoststyrelsen gjort framställning om inrättande
av en sekreterarebefattning å andra byrån för liandhavande av de
med styrelsens fastighetsförvaltning sammanhängande ärendena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Inledningsvis anför styrelsen beträffande andra byråns arbetsuppgifter och
organisation:

Å styrelsens andra byrå hava arbetsmängd och arbetsförhållanden under
senare åren ökats och ändrats avsevärt, och det har under allra senaste tid
mer och mer framträtt såsom en nödvändighet att — för åstadkommande av
en rationell ordning av förhållandena — där anställa ytterligare en tjänsteman
med föredragningsskyldighet samt med befogenhet att inom vissa gränser
avgöra en del av till byråns arbetsområde hörande ärenden. Av ärenden,
som komma under byråns handläggning, må här nämnas ärenden angående
postverkets fastigheter och deras förvaltning, angående postlokaler i allmänhet
inom hela riket samt deras underhåll, uppvärmning, belysning och städning
ävensom angående postverkets upphandlings- och förrådsväsen, till vilket
sluter sig den postverket åliggande centrala upphandlingen av papper
m. m. för statsdepartementen, de centrala ämbetsverken m. fl. Byrån handhar
vidare postverkets industriella rörelse, omfattande blankettryckeri med
bokbinderi, frimärkstryckeri, mekanisk, verkstad och garageverkstäder. Till
byrån hör dessutom postverkets huvudförråd av olika värdetecken (frimärken,
kvittenskuponger, statsstämplar etc.) samt dessa värdeteckens distribution
till postanstalterna, i samband varmed alla ärenden angående licenser
för användning av frankostämplingsmaskiner falla inom byrån. Härtill kommer
liandhavandet och övervakandet av stämpelförsäljning, stämpelbeläggning
och stämpelredovisning samt revision av redovisningar från rikets alla
stämpelförsäljare. Under byrån sorterar slutligen postmuseet.

Med hänsyn till de sålunda förekommande ärendenas olika art och stora
omfattning är arbetet å byrån i viss utsträckning fördelat på skilda avdelningar
under byråchefens överinseende, därvid byråchefen närmast biträdes
aven sekreterare (26:e lönegraden). En förste intendent (27:e lönegraden)
ansvarar för frankoteckensförrådet och stämpelexpeditionen, och en intendent
(26 :e lönegraden) förestår förrådsavdelningen med tillhörande persedelocli
blankettförråd. Båda dessa befattningshavare hava omfattande föredragningsskyldighet
inom sina ämnesgrupper samt dessutom befogenhet inom
vissa gränser att själva besluta i dylika ärenden. En extra förste byråingenjör
(27 :e lönegraden) har tillsyn och ansvarar närmast under byråchefen
för verkstadsdriften. Blankettryckeriet och bokbinderiet skötas närmast
av en intendent (24:e lönegraden), frimärkstryckeriet förestås av en aktuarie
(21 :a lönegraden) och samma är slutligen förhållandet med postmuseet. De
senast nämnda fyra befattningshavarna äga att var för sitt område i viss omfattning
avgöra dem angående ärenden.

Styrelsen meddelar vidare, att i förberedande undersökningar och utredningar
angående fastighetsärenden samt i en mängd löpande åtgärder och
expeditioner inom denna ämnesgrupp i huvudsak deltaga vissa av byråns
tjänstemän, varför det på sätt och vis kan sägas, att byrån också har en
fastighetsavdelning. För denna finnes dock icke någon särskild föreståndare,
som inom själva avdelningen och i förhållandena till fastighetsärendena
har en ställning, motsvarande den, som här nämnda avdelningsföreståndare
intaga inom sina avdelningar. Det är sekreteraren å byråns kansli, som vid
sidan av allt silt övriga arbete har den uppgift beträffande fastighetsärenden,
som de nämnda avdelningsföreståndarna hava beträffande åt dem anförtrodda
ärenden. Härom anför styrelsen vidare:

Byråchefen handlägger naturligen, i sin mån biträdd av sekreteraren, samt
ansvarar direkt för alla fastighetsärenden av större ekonomisk räckvidd eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

principiell betydelse, såsom inköp av fastigheter, nybyggnader, mera betydande
ombyggnads- och förändringsarbeten och liknande, men i fråga örn all
den mängd med en stor fastighetsförvaltning sammanhängande mera löpande
ärenden, av vilka ingalunda samtliga kunna betecknas såsom obetydliga
och av mindre vikt men vilka dock ofta kunna avgöras enligt en gång för
aiiao fasta grunder, är det sekreteraren som har tillsynen och ansvaret under
byråchefen. Enligt generalpoststyrelsens arbetsordning äger sekreteraren att
utan föredragning meddela beslut i följande ärenden:

a) föranstaltande av reparationer och ändringar beträffande fastigheter
och lokaler, som disponeras av postverket, då kostnaderna i varje särskilt
fall icke överstiga 1,000 kronor,

b) anställande vid postverkets fastigheter av gårdskarlar, värmeledningsskötare
m. fl. mot högst den ersättning för uppdragens fullgörande, som blivit
av styrelsen fastställd, samt

c) antagande av hyresgäster till av postverket disponerade lägenheter och
lokaler på av styrelsen fastställda hyresvillkor,

samt att föredraga följande ärenden:

a) reparationer av fastigheter och lokaler, som disponeras av postverket,
i den mån sekreteraren eller byråchefen icke äger att utan föredragning meddela
beslut i dylika ärenden,

b) fastställande av ersättning till gårdskarlar och värmeledningsskötare
m. fl. vid postverkets fastigheter,

c) fastställande av hyra för lägenheter och lokaler, som uthyras av postverket,
då fråga icke är om första uthyrning i nyförvärvad eller om- och tillbyggd
fastighet.

Postverket äger för närvarande fastigheter till ett sammanlagt värde av
inemot 40 miljoner kronor, därav i Stockholm till ett värde av i runt tal tillhopa
19.2 miljoner kronor. Det torde vara uppenbart att, när det gäller ett
så stort fastighetsbestånd, ärenden av det slag, som sålunda äro beroende på
sekreterarens föredragning eller eget avgörande, måste stiga till ett betydande
antal per år samt föranleda ett drygt och tidskrävande arbete. Härtill kommer
nu, att arbetet i övrigt å byråns kansli, för vilket sekreteraren är föreståndare,
ökats avsevärt. Såsom exempel kan nämnas följande förhållande
med ärenden angående frankostämplingsmaskiner. Antalet beviljade licenser
upplångö 1937 till 247 mot 119 fem år tidigare, och frankeringsvärdet av
frankostämplad post utgjorde under samma år omkring 9,700,000 respektive
3,900,000 kronor.

Förvaltningen av postverkets över hela landet spridda fastigheter samt undersökningar
och förhandlingar angående förändringar av befintliga eller
anskaffande av nya postlokaler å vitt skilda orter göra, att byråchefen i betydande
utsträckning måste företaga tjänsteresor, varvid ledningen av och
ansvaret för arbetet på byrån överlåtes å sekreteraren, vilken organisatoriskt
vid sådana tillfällen är byråchefens naturlige ställföreträdare. Det är därför
angeläget, att denne ständigt är väl insatt i och av sina övriga uppgifter
ej hindras att följa verksamheten å byrån i dess helhet. Emellertid Ilar den
honom och byråchefen gemensamt påvilande arbetsbördan nu vuxit så, att
de — såsom vid mer än ett tillfälle visat sig —- icke trots arbete långt utöver
vanlig arbetsdag medhinna att så som vore önskvärt följa och fullfölja alla
dem åliggande ärenden, varför det är oundgängligt att på något sätt bereda
dem arbetslättnad. Då detta icke kan ske genom omflyttning av arbete inom
den personalbesättning, som nu finnes, återstår ej annat än att förse byrån
med ytterligare en kvalificerad arbetskraft. En sådan åtgärd skulle också bereda
möjlighet till en sedan åtskillig tid önskvärd förändring i fråga örn vissa
till förvaltningen av Stockholmsfastigheterna hörande förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Generalpoststyrelsen framhåller i fortsättningen, att styrelsen med stöd av
bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 24 januari 1919 uppdragit åt olika
tjänstemän å andra byrån att vara vice värd för styrelsens fastigheter i
Stockholm.

Vicevärdsarvodena uppgå för närvarande till sammanlagt 4,700 kronor
för år, fördelade på sex tjänstemän. Om vicevärd måste tillsättas för fastigheten
Posthornet nr 2 å Kungsholmen och för det under uppförande varande
postgirohuset, Blåmannen nr 15, skulle vicevärdsarvodena komma att uppgå
till omkring 5,500 kronor per år, fördelade på 6 å 7 tjänstemän. Naturligtvis,
säger styrelsen, kan det icke vara till fördel för hithörande frågors handläggning
att lia denna splittrad på så många händer. Denna ordning, som
hade skäl för sig och kunde vara ändamålsenlig, så länge fastigheternas antal
var litet och fastigheterna icke lågo spridda över hela staden, har befunnits
under nuvarande förhållanden icke längre vara tillfredsställande, helst
som åtskilliga av vice värdarna icke inom byrån direkt syssla med fastighetsärenden
och deras sysslande med vicevärdsfrågor sålunda ligger utanför
deras dagliga arbetsuppgifter. Vidare anför styrelsen:

Därest nu den behövliga lättnaden för berörda sekreterare å byråns kansli
åstadkommes genom att till en ny befattningshavare med föredragningsskyldighet
och viss beslutanderätt i fråga om fastighetsärenden överflyttas en
lämplig mängd av de sekreteraren nu åliggande uppgifter på området, vilken
nya befattningshavare i samband därmed lämpligen borde bliva föreståndare
för en verklig fastighetsavdelning, samt denne nye befattningshavare dessutom
finge såsom tjänståliggande att övertaga vicevärdskapet för alla postverkets
fastigheter i Stockholm, bortfölle den nyssnämnda utgiften å 5,500
kronor för år och finge handläggningen av de nu omhandlade ärendena en
rationell lösning syftande till största möjliga koncentration. Då, som av det
sagda framgår, en sådan tjänsteman komme att anförtros kvalificerade arbetsuppgifter
och med såväl föredragningsskyldigliet som befogenhet att
självständigt fatta beslut, bör tjänsten placeras i någon av de lönegrader, till
vilka föredragande tjänstemän hos generalpoststyrelsen i allmänhet äro hänförda.
Den lägsta lönegrad, som i så fall torde kunna komma i fråga, är
den 24 :e. Med hänsyn till arten av hans arbetsuppgifter synes han lämpligen
böra benämnas sekreterare.

Lönenämnden har i sitt utlåtande den 17 januari 1939 anfört:

Av vad generalpoststyrelsen anfört samt av de kompletterande upplysningar
lönenämnden införskaffat synes framgå, att personalförstärkning å styrelsens
andra byrå är erforderlig. För att den nya befattningen skall fylla den
uppgift, som med dess inrättande är åsyftad, nämligen lindring av byråchefens
och sekreterarens arbetsbelastning, måste dess innehavare inom sitt arbetsområde
kunna anförtros verkligt kvalificerade arbetsuppgifter och tilldelas
ganska vidsträckt befogenhet ävensom i viss utsträckning åläggas föredragningsskyldighet.
Med hänsyn härtill bör den nya tjänsten även enligt lönenämndens
mening hänföras till 24 lönegraden. Genom den av generalpoststyrelsen
föreslagna anordningen skulle utom erforderlig arbetslättnad för byråns
centrala ledning även vinnas en mera ändamålsenlig organisation av
Stockholmsfastigheternas förvaltning och i samband därmed en inbesparing
av vicevärdsarvoden till ett belopp av 5,500 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departe ments chefen.

Lönenämnden, som sålunda finner generalpoststyrelsens förevarande förslag
välmotiverat, tillstyrker bifall till detsamma.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bär postverkets fastighetsbestånd
under senare år starkt ökats, icke minst i Stockholm. Detta sammanhänger
med strävandet att förlägga postkontoren och generalpoststyrelsens
egna lokaler till postverket tillhöriga byggnader.

På sätt generalpoststyrelsen närmare utvecklat har fastighetsförvaltningens
omfattning numera fått en sådan storlek, att arbetsbördan för byråchefen
och sekreteraren å byråns kansli, vilka närmast omhänderhava denna förvaltning,
blivit för stor för att de skola kunna bemästra denna och alla sina övriga
arbetsuppgifter. Med hänsyn härtill och då det även rent organisatoriskt
sett torde vara riktigt, att för en så omfattande fastighetsförvaltning
som den, varom här är fråga, avses en särskild tjänsteman, anser jag mig
böra i likhet med lönenämnden tillstyrka bifall till generalpoststyrelsens
framställning.

Under åberopande av det anförda föreslår jag alltså, att för ifrågavarande
ändamål inrättas en befattning såsom sekreterare i lönegrad 24.

En ny notariebefattning å andra byrån. I sin förevarande skrivelse återkommer
generalpoststyrelsen jämväl till sitt tidigare förslag örn upp flyttning
av en befattning såsom kontrollör (20 lönegraden) å andra byråns förrådsavdelning
till förste kontrollör (22 lönegraden).

Inledningsvis anför styrelsen örn förrådsavdelningens organisation och arbetsuppgifter: För

tiden från och med den 1 juli 1927 fastställdes personalen vid postverkets
upphandlings- och förrådsväsen till en förrådsintendent (26 lönegraden)
samt därutöver: å förrådsintendentens expedition en kontrollör (20 lönegraden)
såsom förrådsintendentens närmaste man samt en postassistent och två
kanslibiträden, å persedel]örrådet en materialförvaltare och tre expeditionsvakter
samt å blankettförrådet en förrådsmästare och tre expeditionsvakter.

Efter år 1927 har omfattningen av det arbete, som handlägges å förrådsintendentens
expedition, betydligt utvidgats.

Under år 1929 centraliserades i stor omfattning till förrådsavdelningen anskaffningen
av möbler för postkontor och postexpeditioner. År 1930 bestämde
generalpoststyrelsen, att anskaffningen av för posttjänsten erforderliga
icke motordrivna transportfordon likaledes skulle centraliseras till förrådsavdelningen.
Från och med år 1931 ombesörjer generalpoststyrelsen genom
förrådsavdelningen upphandling av normal- och standardpapper, läskpapper
och kuvert m. m. för statsdepartementen samt med vissa undantag
för de centrala ämbetsverken och övriga i Stockholm förlagda myndigheter,
vilka i förvaltningshänseende icke lyda under centralt ämbetsverk, ävensom
för länsstyrelserna. Såsom belysande för omfattningen av förenämnda pappersupphandling
må framhållas, att under år 1937 till statsmyndigheter försåldes
papper m. m. för ett belopp av omkring 398,000 kronor. Till förmån
för andra statliga myndigheter än de ovan nämnda samt vissa statens ämbets-
och tjänstemän bär med lämpliga leverantörer avslutats särskilda kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

trakt om leverans av papper, kuvert oell läskpapper från leverantören direkt
till vederbörande myndighet resp. ämbets- eller tjänsteman.

Under år 1936 centraliserades all upphandling av städningsredskap ävensom
vissa rengöringsmedel för samtliga postkontors och postexpeditioners
behov till förrådsavdelningen.

Beträffande ökningen av göromålen å förrådsintendentens expedition må
vidare framhållas följande.

Vid tiden för senaste omorganisationen av upphandlings- och förrådsväsendet,
d. v. s. år 1927, upphandlades genom förrådsavdelningen årligen inventarier,
effekter, förbrukningsartiklar etc. till ett värde av mellan 1.5 och 2
miljoner kronor. Motsvarande värde för år 1937 uppgick till omkring 3.5
miljoner kronor.

Med undantag för vissa större möbler, exempelvis diskar, pulpeter för allmänheten,
större förvaringsfack, vilkas anskaffning icke ansetts böra centraliseras,
enär desammas utförande i avgörande grad är beroende av respektive
postanstaiters lokalförhållanden, anskaffas numera praktiskt taget alla
för postdriften erforderliga inventarier, effekter och förbrukningsartiklar
m. m. genom förrådsavdelningen. Lagerbokföringen omfattar också icke
mindre än omkring 1,000 olika varutyper. Upphandlingen är i anslutning
härtill synnerligen livlig, och kan icke koncentreras till vissa tider på året.
Antalet från förrådsintendentens expedition avlåtna varubeställningar, som år
1933 utgjorde omkring 1,400 stycken, har sålunda stigit till omkring 2,500
stycken år 1937.

Givetvis har ökningen i arbetet krävt ökning av arbetsstyrkan. Densamma
utgöres för närvarande av, förutom förrådsintendenten, å förrådsintendentens
expedition 1 kontrollör, 1 förste postassistent, 1 postexpeditör och 3 kanslibiträden
samt å förråden 1 materialförvaltare, 1 förrådsmästare, 2 postiljoner
och 7 expeditionsvakter.

I fortsättningen erinrar styrelsen om att styrelsen i sin skrivelse den 27
augusti 1937 beträffande uppflyttning av kontrollörsbefattningen å förrådsintendentens
expedition till förste kontrollörsbefattning i 22 lönegraden anfört: På

grund av upphandlingsverksamlietens snabba uppsving och därmed
följande ökat arbete för förrådsintendenten har det blivit nödvändigt, att på
kontrollören, vilkens arbete ursprungligen skulle bestå i att biträda förrådsintendenten
med skriftväxlingen samt i övrigt deltaga i och övervaka bokföringsarbetet,
överflytta en del av förrådsintendentens arbetsuppgifter för att
således bereda förrådsintendenten erforderlig tid att göra de ständigt återkommande
förfrågningar och undersökningar, som äro oundgängligen nödvändiga
för att han såsom chef för upphandlingsväsendet skall kunna följa
de ofta mycket varierande prisförhållandena på den allmänna marknaden
och i anslutning härtill tillse, att upphandlingarna verkställas på lämplig tid.
På grund av berörda förhållanden är numera med befattningen såsom förrådsintendentens
närmaste man förenat bland annat följande uppdrag: att
självständigt verkställa undersökningar samt föra förhandlingar med vederbörande
tillverkare m. fl. i fråga om vissa upphandlingar, att biträda förrådsintendenten
vid vissa andra liknande förhandlingar, att deltaga i prövningen
och bedömningen av inkomna anbud och till desamma hörande prover,
att antingen självständigt eller tillsammans med förrådsintendenten
kontrollera vissa tillverkningar och leveranser, att uppsätta för anbudsinfordran
erforderliga handlingar, att uppsätta entreprenadhandlingar, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Departe ments chefen.

sköta skriftväxling, att verkställa utredningar rörande dels till inköp föreslagna
nya inventarier och effekter för utrönande av deras användbarhet
i posttjänsten, dels inkomma med förslag beträffande ändring av postanstalternas
inventarieutrustningar m. m., att tillhandagå postdirektioner och
postanstalter med upplysningar angående möbler, transportmedel, lämpligheten
av reparation av äldre inventarier och effekter, skäligheten av platspriser
å vissa effekter och reparationsarbeten m. m. samt att övervaka
bokföringen.

Under erinran om att lönenämnden ansett befattningen i fråga förtjänt
av uppf lyftning i lönegrad, dock icke högre än till notariegraden (21), uttalar
generalpoststyrelsen, att styrelsen alltjämt anser, att de göromål, som
åligga förrådsintendentens närmaste man, äro av sådan vikt och sådant ansvar,
att befattningen bör hänföras till 22 lönegraden med benämning förste
kontrollör.

I sitt utlåtande den 27 oktober 1937 anförde lönenämnden beträffande
förevarande förslag, att befattningen i fråga, vars innehavare fungerade såsom
förrådsintendentens närmaste man och, bland annat, självständigt
handlade vissa upphandlingsärenden, enligt lönenämndens mening vore förtjänt
av uppfattning, dock åtminstone för det dåvarande icke högre än till
notariegraden.

I nu avgivet utlåtande åberopar lönenämnden vad nämnden sålunda anfört.

Med hänsyn till det ökade arbete och ansvar, som under senare år ålagts
ifrågavarande kontrollör såsom förrådsintendentens närmaste man, finner
även jag, att den av honom innehavda befattningen skäligen bör uppflyttas i
lönegrad. I anslutning till vad lönenämnden anfört tillstyrker jag, att kontrollörsbefattningen
utbytes mot en notariebefattning 121 lönegraden.

Med avseende å den härav betingade minskningen av antalet kontrollörsbefattningar
torde Kungl. Majit, vid bifall till mitt förslag, framdeles vilja
meddela beslut.

En ny revisorslicfattning å fjärde byrån. I sin skrivelse den 27 augusti
1937 föreslog generalpoststyrelsen uppflyttning av föreståndaren för den i
fjärde byrån inordnade tidningsrevisionen från kontrollör i 20 lönegraden
till revisor i 21 lönegraden och anförde till stöd härför:

Vid omorganisationen av generalpoststyrelsen den 1 juli 1927 var det avsett,
att tidningsrevisionen skulle underställas föreståndaren för medelsrevisionen.
Med anledning härav ansågs revisorsbefattningen å tidningsrevisionen kunna
utbytas mot en kontrollörsbefattning. I avgivet yttrande över generalpoststyrelsens
förslag till förenämnda omorganisation av generalpoststyrelsen
ansåg dock kommunikationsverkens lönenämnd beträffande tidningsrevisionen
bland annat, att ledningen av avdelningen borde jämväl i fortsättningen
omhänderhavas av en revisor. Den tilltänkta sammanslagningen av tidningsrevisionen
med medelsrevisionen kom i praktiken icke till stånd, utan tid -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ningsrevisionen befanns av lämplighetshänsyn fortfarande böra fungera såsom
en självständig avdelning, direkt underställd byråchefen. Föreståndaren
hade emellertid sänkts till kontrollör.

Arbetsuppgifterna för personalen å tidningsrevisionen ha under de senaste
åren avsevärt stegrats dels i samband med den allmänna ökningen, dels ock
till följd av att tidningsrekvisitionerna numera sändas direkt jämväl från poststationerna
till respektive tidningars utgivningspostanstalt, således utan förmedling
av poststationernas överordnade postkontor. Av sistnämnda anledning
har nämligen visst granskningsarbete, som tidigare utfördes vid poststationernas
överordnade postkontor, centraliserats till tidningsrevisionen.
Ökningen är även beroende på att granskningen av de olika beloppen
av debiterade avgifter för utgivarkorsband och tidningsbilagor, vilken
granskning tidigare ägde rum å postkontoren, numera fullgöres å tidningsrevisionen.

Såsom ovan nämnts förestås tidningsrevisionen av en kontrollör. Denne
har för det viktigare arbetet biträde av en förste postassistent. Den fasta
personalstyrkan utgöres dessutom för närvarande av 16 tjänstemän i kanslibiträdes-
och kontorsbiträdesgraderna mot 9 stycken år 1926.

Föreståndaren för tidningsrevisionen åligger utöver den allmänna ledningen
av tidningsrevisionen, bland annat

att verkställa undersökningar rörande vid granskningen iakttagna felaktigheter,

att utfärda de anmärkningar, vartill granskningen av tidningsräkenskaperna
med tillhörande verifikationer kan giva anledning (år 1934 utfärdades
367 anmärkningar, år 1936 1,418),
att ombesörja viktigare skriftväxling,

att kvartalsvis upprätta rapport över post- och transitavgifter för tidningar
samt över kurs- och evalveringsvinster eventuellt kursförluster, samt

att en gång årligen upprätta rapport bland annat över tidningsräkenskapernas
ställning beträffande postverkets fordran hos och skulder till tidningsutgivare
och främmande postverk.

I sin nu förevarande framställning återkommer generalpoststyrelsen till
nu berörda förslag och anför, att vad styrelsen uttalat i sin skrivelse den
27 augusti 1937 fortfarande äger giltighet. Den fasta personalstyrkan, säger
styrelsen, utgöres dock numera av — förutom föreståndaren och en förste
postassistent — 18 tjänstemän i kansliskrivar-, kanslibiträdes- och kontorsbiträdesgraderna.
Antalet under år 1937 utfärdade anmärkningar utgjorde
1,590. Med hänsyn till den omfattning, tidningsrevisionens arbete nu har,
och till att föreståndaren själv ansvarar för arbetets behöriga gång och självständigt
handlägger förekommande anmärkningsärenden, måste det enligt
styrelsen anses väl motiverat, att han erhåller en mot arten och omfattningen
av arbetet mera lämpad, högre tjänsteställning än den han nu innehar.
Generalpoststyrelsen hemställer därför ånyo, att den å tidningsrevisionen
befintliga kontrollörsbefattningen höjes till 21 lönegraden med benämning
revisor.

Lönenämnden, som i utlåtande den 27 oktober 1937 förklarat sig icke hava
något att erinra mot förevarande förslag, åberopar i nu avgivet utlåtande
vad nämnden sålunda anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departe ments chefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, var föreståndaren för tidningsrevisionen
placerad i 21 lönegraden till den 1 juli 1927, då han placerades
i kontrollörsgraden i samband med en omorganisation av styrelsen.
Enligt planen för omorganisationen skulle tidningsrevisionen hava sammanslagits
med medelsrevisionen, men denna åtgärd befanns sedermera av lämplighetsskäl
icke böra äga rum. Härigenom kom föreståndarbefattningen vid
tidningsrevisionen att nedflyttas i lönegrad utan att ändring av arbetsuppgifterna
företogs.

Med hänsyn härtill och till vad generalpoststyrelsen i övrigt anfört vill jag
biträda styrelsens förevarande förslag och tillstyrker alltså, att för ifrågavarande
ändamål inrättas en revisorsbefattning i 21 lönegraden. Vid bifall
härtill torde Kungl. Majit framdeles vilja meddela beslut om indragning av
förenämnda kontrollörsbefattning.

En ny förste kontrollörsbefattning å fjärde byrån. I sin skrivelse återkommer
generalpoststyrelsen till sitt tidigare framlagda förslag om uppflyttning
av föreståndaren för fjärde byråns medelsbokhållarekontor från befattning
såsom revisor och bokhållare (21 lönegraden) till förste revisor i 24
lönegraden. Styrelsen erinrar till en början om att styrelsen i sin skrivelse
den 27 augusti 1937 i förevarande hänseende anfört:

A generalpoststyrelsens medelsbokhållarekontor verkställes all bokföring av
postverkets inkomster och utgifter. Detta arbete sker genom sammanställningar
av redovisningar avgivna bland annat av postverkets huvudkassa,
postdirektionerna, postkontoren och postexpeditionerna samt av befälhavaren
å postångfartyget Öland.

Förutom det rena bokföringsarbetet samt bestyret med upprättandet av
postverkets bokslut, övervakas å medelsbokhållarekontoret, att insättningar
och uttagningar å postverkets checkräkning i riksbanken ävensom leveranser
av medel mellan postanstalterna bliva i vederbörlig ordning debiterade respektive
krediterade i postmedelsräkningarna. Under år 1936 uppgick sammanlagda
beloppet av förenämnda insättningar och uttagningar i riksbanken
till cirka 3,303,000,000 kronor och leveranserna av medel mellan postanstalterna
till cirka 1,062,000,000 kronor. Ifrågavarande avdelning åligger jämväl
tillse, att vissa medel, som skola inbetalas till postverket, samt överskott
i postkassör bliva i räkenskaperna redovisade. Med ledning av från frimärksförrådet
erhållna uppgifter rörande till postanstalterna utsända frankotecken,
statsstämplar och radiolicenstecken övervakas jämväl å ifrågavarande avdelning,
att behöriga belopp bliva uppdebiterade i postanstalternas räkenskaper.
Sammanlagda beloppet av dessa värdetecken uppgick under år 1936
till cirka 68,000,000 kronor.

Under år 1937, fortsätter styrelsen, uppgick sammanlagda beloppet av insättningar
och uttagningar å postverkets checkräkning i riksbanken till

3.934.000. 000 kronor och leveransen av medel mellan postanstalterna till

1.252.000. 000 kronor. Styrelsen erinrar vidare om att kommunikationsverkens
lönenämnd i sitt utlåtande den 27 oktober 1937 föreslagit en höjning av
tjänsten till 22 lönegraden. Styrelsen framhåller häremot, att det åligger

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

föreståndaren för medelsbokhållarekontoret att föra postverkets huvudbok
och att upprätta dels postverkets bokslut för såväl kalenderår som budgetår,
dels ock sammandrag, uppgifter och rapporter, avseende postverkets räkenskaper
och ekonomiska förhållanden. De arbetsuppgifter, som åligga honom,
äro enligt styrelsens mening synnerligen krävande och ansvarsfulla,
och han måste äga fullgoda insikter i räkenskaps- och redovisningsväsendet,
kunskaper i bokföring, ävensom kunnighet i gällande författningar
och förvaltningsföreskrifter. Styrelsen anser — med hänsyn till
arbetets svårighetsgrad och det ansvar, som är förenat med detsamma —
allt fortfarande, att befattningen bör hänföras till 24 lönegraden med benämning
förste revisor.

Lönenåmnden anförde i sitt utlåtande den 27 oktober 1937, att nämnden
funne den av generalpoststyrelsen föreslagna lönegradsplaceringen väl hög
men att nämnden kunde tillstyrka en höjning av tjänsten till 22 lönegraden.
Nämnden ville därför föreslå ett utbyte av ifrågavarande befattning mot en
förste kontrollörsbefattning.

Vad lönenämnden sålunda anfört åberopar nämnden i sitt nu föreliggande
utlåtande.

Med hänsyn till det arbete och ansvar, som föreståndaren för medelsbokhållarekontoret
numera har att bära, finner även jag skäligt, att en höjning
av ifrågavarande befattning över 21 lönegraden sker. I likhet med lönenämnden
finner jag mig kunna tillstyrka, att befattningen såsom revisor och
bokhållare höjes till förste kontrollörsbefattning i 22 lönegraden.

Bankavdelningen. I sin skrivelse den 27 augusti 1937 gjorde generalpoststyrelsen
framställning om höjning av löneställningen för vissa befattningshavare
inom styrelsens bankavdelning, omfattande postgirokontoret, postsparbanken
och statens intressekontor. Vid tiden för skrivelsens avlåtande
omfattade bankavdelningens organisation följande befattningshavare i 20 och
högre lönegrader, frånsett postsparbankschefen:

1 kontorschef i 27:e lönegraden

1 kamrer » 26:e »

1 sekreterare » 24:e »

1 notarie » 2 lia » , den s. k. rättsnotarien,

1 aktuarie
1 t.f. »

1 revisor
1

1 *

1 »

följande avdelningsföreståndare:

i 21:a lönegraden för postgirokontorets kansli,

» » » » statens intressekontor,

» » » » postsparbankens medelsrevision,

> » » » postsparbankens undersökningsavdelning,

> » » » postgirokontorets bokföringsavdelning,

> » » » postgirokontorets undersöknings- och revi sionsavdelning,

» > » » bankavdelningens kassaexpedition,

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

1 kontrollör
1 »

1 »

i 20:e lönegraden för
» » » »

» » » 2>

bankavdelningens kontrollavdelning,
bankavdelningens korrespondensavdelning,
bankavdelningens personalavdelning,
postsparbankens bokföringsavdelning,

övriga:

1 » i 20:e » biträder kamrern,

1 '' » » » » » revisorn å postgirokontorets bokförings avdelning.

I sin förenämnda skrivelse föreslog generalpoststyrelsen uppflyttning i lönegrad
av ett flertal av här angivna befattningar. Framställningen vann såtillvida
bifall, att för föreståndaren för statens intressekontor inrättades en
sekreterarebefattning i lönegrad 24 och för personalavdelningens föreståndare
en notariebefattning (lönegrad 21). I övrigt innefattade generalpoststyrelsens
framställning förslag om följande uppfinningar:

Placering	Nuvarande		Föreslås utbytt mot
befattning	löne- grad	befattning	löne- grad
Kontrollavdelningen...........	kontrollör	20	Överkontrollör	24
Postgirokontorets bokföringsav-
delning ....................	revisor	21	Överkontrollör	24
Postgirokontorets revisons- och
1 undersökningsavdeining......	revisor	21	förste revisor	24
Postgirokontorets kansli.......	aktuarie	21	förste aktuarie	24
Postsparbankens bokföringsav-
delning ....................	kontrollör	20	aktuarie	21
Kamrersexpeditionen..........	kontrollör	20	revisor och bokhållare	21

Innan jag går närmare in på de särskilda förslagen, torde jag få redogöra
för bankavdelningens arbetsuppgifter och organisation i stort sett. Härom
anförde generalpoststyrelsen — och åberopar nu — i sin skrivelse den 27
augusti 1937, bland annat:

Bankavdelningen utgör det centrala organet för postsparbanken och postgirot.
Det åligger således i första hand bankavdelningen att svara för vidmakthållandet
och utvecklandet av dessa rörelsegrenar. Postsparbanksrörelsen
under nuvarande former är liksom postgirorörelsen jämförelsevis ny,
och de ha under de senare åren befunnit sig och befinna sig alltjämt i stark
tillväxt och utökning.

Vad postsparbanken beträffar ankommer det på bankavdelningen att
främja och utveckla sparandet, särskilt bland befolkningens breda lager och
bland ungdomen, samt att söka anpassa formerna för postsparbankens verksamhet
på sådant sätt, att de lämpa sig just för de befolkningsgrupper, som
postsparbanken i första hand vill nå. Postsparbanken bedriver, förutom sin
allmänna sparverksamhet, särskild skolsparrörelse vid landets folk- och småskolor
samt en ganska omfattande sparverksamhet bland sjömännen. För
manskap vid armén, marinen och flygvapnet avsättes vid varje avlöningstillfälle
viss del av avlöningen till en sparpenning, vilken utbekommes vid avgången
ur tjänst. Dessa avsättningar insättas å postsparbanksbok för veder -

Kungl■ Maj.ts proposition nr 239.

börande, vilket sker hos bankavdelningen centralt för samtliga truppförband.
Enligt beslut av 1937 års riksdag är det avsett, att postsparbanken jämte de
enskilda sparbankerna skall mera direkt än hittills inrikta sina ansträngningar
på att förmå ungdomen till planmässigt sparande, vilket skulle ske
medelst regelbundna avsättningar på grundval av särskilda sparavtal. Det
förutsattes, att postsparbanken skall gemensamt med svenska sparbanksföreningen
bedriva en för denna sparform lämpad propaganda, tillhandahålla
sparplaner etc.

I fråga örn postgirorörelsen åligger det bankavdelningen att genom åstadkommande
av lämpliga och tidsenliga organisationsformer söka göra denna
betalningsförmedling så billig, bekväm och fördelaktig som möjligt för det
ständigt växande antal av statliga och kommunala myndigheter samt affärsmän
och enskilda, vilka anlita denna betalningsför^!. Självfallet bör avdelningen
genom lämplig upplysningsverksamhet verka för ytterligare ökad anslutning
till postgirot, varigenom girorörelsens innersta syfte — minskad användning
av kontanta betalningsmedel — kan i ökad grad förverkligas.

Utom för likvider i allmänhet har postgirot efter hand blivit ett instrument
även för skatteuppbörden. Omkring 300 landskommuner och sedan ett år
även Stockholms stad hava sålunda anordnat sin skatteuppbörd över postgiro.
.... ,

En särskild avdelning inom postgirot är statens intressekontor, som har
till uppgift att förmedla periodiska utgifter som skatter, hyror, försäkringspremier
och dylikt med användning av medel, som regelbundet antingen av
avlöningsförrättaren innehållas å vederbörandes avlöning och insändas till
intressekontoret eller också av vederbörande själv direkt dit inbetalas.

I postsparbanken och postgirorörelsen innestående medel skola av generalpoststyrelsen
fruktbargöras. Hithörande ärenden föredragas i styrelsen av
postsparbankschefen i närvaro av särskilda postsparbanksfullmäktige. Det
är givetvis av vikt, att största möjliga räntabilitet beredes å det placerade
kapitalet utan att likviditeten eller säkerheten därigenom äventyras. Det är
nödvändigt, att postsparbankschefen och hans närmaste medhjälpare på
detta område — kamreraren — följa konjunkturutvecklingen och förhållandena
på penningmarknaden samt efter sorgfälligt övervägande anpassa
sina åtgärder eller förslag till åtgärder beträffande utlåningen med hänsyn
till vad omständigheterna i varje särskilt tidsläge anses kräva.

Kontobokföringen i såväl postsparbanks- som postgirorörelsen är centraliserad
till bankavdelningen. Inom bankavdelningen äro inrättade bokföringsavdelningar,
en för postsparbanken och en för postgirot.

En gemensam kontrollavdelning övervakar och kontrollerar dels bokföringens
riktighet, dels att de i rörelsen innestående medlen av olika slag
samt inkomster och utgifter bliva i behörig ordning redovisade. Särskilda
undersökningsavdelningar utföra annat granskningsarbete samt handlägga
anmärkningar rörande felaktigheter av olika slag. Postkontorens specialräkenskaper
över insättningar och uttagningar i postsparbanken samt inoch
utbetalningar i girorörelsen underkastas revision å bankavdelningen. Hos
bankavdelningen föras även särskilda huvudräkenskaper och upprättas särskilda
bokslut för postsparbanken respektive postgirot. Handhavandet av
statens räntefria studielån har anförtrotts postsparbanken, och denna förmedlar
inbetalning av avgifter, avseende den till den allmänna pensionsförsäkringen
anslutna frivilliga försäkringen.

Postsparbanks- och postgirorörelsens omfattning och stegring under senare
år framgår av följande sammanställning:

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

	1925 1	1931	1936	1937	ökning i * 1931-1937
Postgirot.
Antal postgirokonton Insättningar:	5,010	47,771	88,171	96,794	103 56
	2,506,600 339,297,000	17,798,400 3,558,474,000	32,031,600 8,498,086,000	35,715,800 10,536,170,000	101 > 196 »

Uttagningar:
	357,500 327,779,600	6,368,200 3,555,604,000	16,018,100 8,476,440,000	18,072,300 10,522,455,000	184 > 196 »

Omsättningar:
	2,864,100 667,076,600	24,166,600 7,114,078,000	48,049,700 16,974,526,000	53,798,100 21,058,625,000	123 > 196 .
Belopp...........
Kontobehållning vid
årets slut.........	11,517,000 19232	57,835,000	141,627,000	180,452,000	212 »
Postsparbanken.
Antal konton.......	695,721	1,402,072	2,040,331	2,389,078	70 »
Insättningar:
	643,863 47,479,000	2,556,375 200,924,800	3,137,779 255,270,700	3,480,273 . 296,418,700	36 >
Belopp...........	48 >
Uttagningar:
Antal ............	288,675 35,971,200	2,013,203 168,912,900	3,231,090 248,585,700	3,439,042 262,604,300	71 >
Belopp...........	55 >
Insättarnas behåll-
ning vid årets slut	134,590,150	381,606,500	513,974,400	558,412,200	46 >

Generalpoststyrelsen framhåller, att postgirorörelsen i flera hänseenden
ökats med nära 200 %> under 6-årsperioden 1931—1937. Jämväl postsparbanksrörelsen
visar under samma period en avsevärd stegring. Allt efter
som rörelsen ökat, fortsätter styrelsen, hava givetvis arbetsuppgifterna för
tjänstemännen i ledande ställning inom bankavdelningen ökat både kvantitativt
och kvalitativt. En del mindre kvalificerade göromål — i regel speciella
kontrollgöromål samt befälsföring i begränsad omfattning — hava
därför måst överflyttas till befattningshavare i lägre tjänstegrader, varigenom
den genomsnittliga svårighetsgraden och kvaliteten av de göromål,
som kommit att påvila avdelningsföreståndarna och övriga högre tjänstemän,
ytterligare ökats.

Styrelsen meddelar följande uppgifter örn antalet lednings- och annan
personal vid utgången av vissa år (postsparbankschefen ej medräknad):

	1923	1931	1936	1937	ökning 1931—1937
Tjänstemän av förste postassistents	11	24	29	29	21 %
eller högre grader (befälsperspnal)
Övriga tjänstemän (till större delen
kontors- och postbiträden).......	55	650	1,151	1,264	94 %

1 Postgirots första verksamhetsår.

2 Postsparbankens första verksamhetsår efter bankens omorganisation.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Styrelsen anförde i sin skrivelse den 27 augusti 1937 vidare, bland annat:

I en institution av bankavdclningens storlek är det icke möjligt för chefen
att i detalj följa arbetet på samma sätt, som kan ske inom en mindre förvaltningsenhet.
Chefens närmaste man och ställföreträdare •— kontorschefen
— bör i likhet med postsparbankschefen vara fullt insatt i de finansiella
frågorna samt avdelningens allmänna ledning och svarar dessutom närmast
för .organisationen i stort, bankavdelningens lokalfrågor samt maskinoch
inventarieanskaffning m. m.; och icke heller han kan vara i stånd att
mera ingående följa arbetet inom underavdelningarna eller frågornas handläggning
inom olika arbetsområden. Kamreraren är fullt upptagen med
göromål, som sammanhänga med medelsplaceringen. Dessa ärenden hava
numera blivit av så stor omfattning, att kamreraren måste befrias från sin
befattning med huvudräkenskaperna m. m. Sekreteraren har att biträda
chefen med viktigare ärenden i allmänhet, i den mån de icke direkt avse medelsplaceringen,
att verkställa alla förekommande utredningar av finansiell
och ekonomisk natur, att i styrelsen föredraga vissa grupper av ärenden
samt att uppsätta viktigare skrivelser m. m.

Av angivna skäl Ilar det efter hand befunnits nödvändigt, att särskilt åt
föreståndarna för de större arbetsavdelningarna inrymma ett betydande
mått av handlingsfrihet samt befogenhet att på eget ansvar handlägga även
sådana viktigare ärenden, som i vanliga fall torde ankomma på lägst sekreterare
eller därmed likställd tjänsteman. Att ärendena på detta sätt i all
möjlig mån slutgiltigt avgöras av dem, som i första hand handlägga desamma,
torde även få anses riktigt. Man undviker nämligen härigenom ett betydande
dubbelarbete med därav följande överorganisation samt försening i
handläggningen, varav skulle följa stora olägenheter i en så affärsbetonad
och löpande verksamhet som postparbanks- och postgirorörelsen. Ett hänskjutande
i större utsträckning än för närvarande av spörsmål till postsparbankschefen
eller kontorschefen för avgörande skulle därjämte, bland annat
på grund av bankavdelningens vidsträckta lokaler, medföra en så stor tidsspillan
för föreståndarna, att de icke skulle medhinna sina nuvarande arbetsuppgifter.
Klart är emellertid, att nu anförda omständigheter påkalla,
att åt vederbörande tjänstemän gives en lönegradsslällning, som svarar mot
arten och omfattningen av det åt dem anförtrodda arbetet, något som för
närvarande beträffande flertalet av dessa avdelningsföreståndare icke kan
sägas var fallet. Behovet av en förbättrad löneställning accentueras ytterligare
av den förut påvisade väldiga stegringen av rörelsen, vilken ställer
ökade krav på insikter och allmänna kvalifikationer hos särskilt de för arbetets
behöriga gång ansvariga arbetsledarna.

För vissa av befälsbefattningarna å bankavdelningen kan, enligt styrelsens
förmenande, en höjning i lönegrad icke längre undanskjutas. Styrelsen har
därför i sin skrivelse den 27 september 1938 ånyo framlagt förslag till ändring
i löneavseende för deni av dessa befattningar, beträffande vilka det på
grund av ändrade arbetsuppgifter eller andra särskilda omständigheter synes
klart och tydligt framgå, att nuvarande lönegradsplacering är otillräcklig De

av generalpoststyrelsen meddelade uppgifterna örn bankavdelningens
verksamhet giva vid handen, att utvecklingen av såviil postsparbanken som
postgirorörelsen snabbt fortskridit. Tillgängliga uppgifter för år 1938 visa
en alltjämt fortgående stegring. Härav biljer en ofrånkomlig ökning av

Departe■
mentachefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

arbetsbördan för de ledande tjänstemännen, och samtidigt har på grund
därav en del kvalificerade arbetsuppgifter successivt måst överflyttas på
föreståndarna för de i det föregående omnämnda avdelningarna. Dessa föreståndare,
vilka — frånsett statens intressekontor -— äro placerade å befattningar
i 20 eller 21 lönegraden, hava därigenom fått såväl en större
arbetsbörda som ett ökat ansvar. Det synes mig ådagalagt av generalpoststyrelsen
och bestyrkes, såsom av det följande kommer att framgå, av lönenämnden,
att lönegradsplaceringen för flera av nämnda föreståndare numera
icke kan anses motsvara de med befattningarna förenade göromålen.
Vid behandlingen av de särskilda, av generalpoststyrelsen framlagda förslagen
får jag angiva min ståndpunkt i de skilda fallen.

En ny överkontrollörsbefattning å bankavdelningcn. I sin skrivelse den
27 augusti 1937 begärde generalpoststyrelsen uppfattning av kontrollören
(lönegrad 20) å bankavdelningens kontrollavdelning till Överkontrollör (lönegrad
24). Till stöd härför anförde styrelsen:

För utövandet av den interna revisionen över kontobokföringen inom postsparbanken
och postgirokontoret samt dåvarande postgirokontorets skatteavdelning,
vilken sedermera utvecklats till statens intressekontor, ävensom för
kontroll beträffande delägarbehållningarna och delägarnas räntetillgodohavanden
samt för utförandet av vissa andra kontroll- och granskningsgöromål
inrättades år 1932 en särskild kontrollavdelning. Inrättandet av denna avdelning
betingades framför allt därav, att kontrollen över det interna arbetet
av principiella skäl och för ernående av erforderlig säkerhet och effektivitet
ansågs böra utföras centralt och av ett i förhållande till respektive avdelningar
fullt fristående organ. Kontrollavdelningen organiserades därför såsom en
från övriga avdelningar skild och direkt under byråchefen, numera postsparbankschefen,
ställd avdelning.

Kontrollavdelningens arbetsområde har sedermera utvidgats. I detta hänseende
må särskilt framhållas, att avdelningen fått sig ålagd viss fortlöpande
revision och kontroll över kamrersexpeditionens räkenskaper, d. v. s. huvudbokföringen
jämte tillhörande specialräkenskaper.

De arbetsuppgifter, som åvila föreståndaren för kontrollavdelningen, äro
synnerligen krävande och ansvarsfulla. Han måste äga ingående kännedom
rörande alla detaljer av postsparbankens, postgirokontorets och statens intressekontors
bokföringssystem samt beträffande bankavdelningens huvudbokföring
ävensom rörande alla tjänste- och kontrollföreskrifter, som i olika hänseenden
utfärdats för den å bankavdclningen tjänstgörande personalen. Vidare
måste han äga goda insikter i fråga örn bokföringsteknik i allmänhet
och hava förmåga att organisera kontrollavdelningens arbete och utforma erforderliga
kontrollåtgärder, så att de fylla alla rimliga krav på effektivitet
samtidigt som kostnaderna härför hållas inom rimliga gränser.

Styrelsen anser det icke erforderligt att i detta sammanhang mera i detalj
redogöra för kontrollavdelningens och dess föreståndares arbetsuppgifter —
något som ej heller torde vara lämpligt med hänsyn till arten av desamma —
utan inskränker sig till att i detta sammanhang mera allmänt angiva de göromål,
vilka förutom den allmänna ledningen av avdelningen och förmanskapet
över den där anställda biträdande personalen åligga föreståndaren.
Ifrågavarande göromål äro i huvudsak följande:

att utöva fortlöpande kontroll över att annotationerna å de konton, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

föras av bokföringsavdelningarna inom postsparbanken och postgirokontoret
samt statens intressekontor, överensstämma med vederbörande uppgifter i
huvudräkenskaperna,

att övervaka, att uppkomna underskott å nämnda konton bliva ersatta eller
på annat sätt reglerade,

att utöva fortlöpande kontroll över efterskänkandet av preskriberade postsparbanksmedel
samt över vissa å bankavdelningen verkställda omsättningar
å postsparbanksböcker,

att kontrollera, att postsparbankens och postgirokontorets behållningar å
checkräkningar med riksbanken och övriga banker överensstämma med huvudboken,

att övervaka, att från riksbanken översända förteckningar över för postsparbankens
och postgirokontorets räkning förvarade värdehandlingar överensstämma
med uppgifterna i huvudboken,

att utöva kontroll över de postgirokonton, som disponeras av postsparbanken,
postgirokontoret och statens intressekontor och som ej direkt ingå i
huvudboken,

att kontrollera att räntor och amorteringar å utlämnade lån sami likvid
för uppsagda lån behörigen inflyta och bliva i vederbörlig ordning bokförda.

Den för den interna kontrollen och revisionen inom bankavdelningen valda
organisationsformen med en från övriga avdelningar skild fristående kontrollavdelning
torde, fortsätter styrelsen, i och för sig få anses lämplig. För att
ett kontrollorgan skall kunna fungera på avsett sätt fordras emellertid, att
det gent emot de avdelningar och tjänstemän, som skola kontrolleras, intager
en fullt självständig ställning. Det torde vara en allmän grundsats inom
statsförvaltningen, att ett kontrollorgan även uppåt, d. v. s. i förhållande
till överordnade myndigheter skall anses självständigt samt äga befogenhet
att på eget ansvar fullgöra åt detsamma anförtrodda kontroll- och revisionsgöromål.
I anslutning härtill anför styrelsen vidare:

I nämnda hänseenden föreligger emellertid, vad angår den inom bankavdelningen
anordnade kontrollen, en påtaglig brist. Kontrollavdelningens föreståndare,
kontrollören, innehar en lägre tjänsteställning än flertalet av de
befattningshavare, som han har att direkt kontrollera. Att den viktiga kontrollen
ansetts kunna läggas i händerna på en funktionär med så låg tjänstegrad
sammanhänger därmed, att kontrollören i organisatoriskt avseende redan
från början ställdes i direkt beroende av dåvarande byråchefen, numera
postsparbankschefen, vilken följaktligen måst betraktas såsom den egentlige
ansvarige även för kontrollgöromålens handhavande. Rapporter, innefattande
resultaten av verkställda kontroller, liksom också anmärkningar, vartill
gjorda undersökningar kunnat giva anledning, ha av kontrollavdelningens
föreståndare konfidentiellt avlämnats till bankavdelningens chef i stället
för officiellt till generalpoststyrelsen. Föreståndaren har följaktligen icke ägt
att såsom varje annan revisions- eller kontrollchef utfärda självständiga anmärkningar.

Denna osjälvständiga ställning har medfört, att kontrollören blivit i väsentlig
grad hänvisad till att av postsparbankschefen personligen inhämta föreskrifter
och förhållningsregler. Postsparbankschefen kan emellertid helt naturligt
icke medhinna alt mera direkt sysselsätta sig med och intränga i kontrollavdelningens
arbete, vilket är av stor omfattning. Ilan måste följaktligen
för sitt ståndpunktstagande bliva till väsentlig del beroende av de undersökningar,
som verkställts av kontrollavdelningen, och av de upplysningar, dess

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

föreståndare lämnat. Postsparbankschefen har härvidlag måst påtaga sig
sistahandsansvaret för viktiga arbetsuppgifters behöriga fullgörande, utan att
det varit honom möjligt att kunna ägna erforderlig tid och uppmärksamhet
åt desamma.

Generalpoststyrelsen, som funnit dessa förhållanden mindre tillfredsställande,
har i samband med en nyligen företagen allmän översyn över kontrollanordningarna
inom bankavdelningen ansett angeläget att utan dröjsmål avlägsna
de nu påpekade bristerna hos denna organisation genom att tillerkänna
föreståndaren för kontrollavdelningen den självständighet, som bör
tillkomma ett kontrollorgan, och utrusta honom med befogenhet att på eget
ansvar utföra sina viktiga åligganden. För genomförandet härav erfordrades
emellertid, att bemälde föreståndare erhöll en tjänsteställning, som möjliggjorde
för honom att fungera på avsett sätt. Generalpoststyrelsen har i anledning
härav nu sett sig nödsakad att åt en kontrollör uppdraga att tills vidare
fullgöra göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i 24:e lönegraden.

1 organisatoriskt hänseende synes föreståndaren för kontrollavdelningen
böra intaga högre eller i allt fall icke lägre tjänsteställning än de befattningshavare,
som han har att kontrollera. Med hänsyn till att chefen för kamrersavdelningen,
vars medelsräkenskaper kontrolleras av föreståndaren för kontrollavdelningen,
är en tjänsteman i 26 :e lönegraden, borde en placering i sagda
lönegrad närmast komma ifråga. Ehuru denna placering i och för sig synes
även sakligt motiverad, anser generalpoststyrelsen sig, med hänsyn till
att föreståndarna för övriga avdelningar, som äro underkastade kontroll från
kontrollavdelningens sida, skulle komma att tillhöra högst 24:e lönegraden,
kunna inskränka sig till att föreslå, att föreståndaren för kontrollavdelningen
inplaceras i sistnämnda grad.

I sin nu förevarande skrivelse har generalpoststyrelsen jämväl framhållit,
att det vid bedrivandet av en bankmässig och penningförmedlande verksamhet
av den omfattning, som postsparbanks- och postgirorörelsen numera fått,
givetvis är av största vikt, att medels- och bokföringskontrollen är anordnad
på ett fullt tillfredsställande sätt. Endast härigenom, säger styrelsen, kan den
för rörelsen ansvariga ledningen känna erforderlig säkerhet och trygghet, varjämte
det ur det allmännas synpunkt måste framstå såsom en mycket viktig
angelägenhet, att kontrollen inom en statlig verksamhet av den art och storleksordning,
varom här är fråga, fungerar med största möjliga grad av effektivitet.

Vidare framhåller styrelsen, att postsparbankens och postgirokontorets delägarbehållningar
tillhopa närma sig 4/5 miljard kronor och att de belopp, som
inbetalas å och utbetalas från postsparbanks- och postgirokontona, för år
1938 torde komma att uppgå till ett sammanlagt belopp av omkring 25 miljarder
kronor. På grund av rörelsens stegring har den biträdande personalstyrkan
å kontrollavdelningen under sista året måst utökas med 8 personer, nämligen
från 26 till 34.

Under erinran om att föreståndaren för kontrollavdelningen alltsedan den
1 september 1937 på uppdrag av styrelsen fullgjort göromål, som eljest ankomma
på tjänsteman i 24 lönegraden, och med uttalande, att denna lönegrad
är den lägsta, som enligt styrelsens förmenande bör fastställas för befattningen
i fråga, hemställer styrelsen ånyo, att föreståndaren för kontrollavdelningen
inplaceras i 24 lönegraden med tjänstetiteln Överkontrollör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Kommunikcitionsverkens löne nämnd har i sitt utlåtande den 27 oktober
1937, vilket föregåtts av ett besök å bankavdelningen, anfört, att nämnden
kommit till den uppfattningen, att fullgoda skäl förelåge för genomförandet
av den av generalpoststyrelsen föreslagna förändringen, vilken alltså tillstyrktes
av nämnden.

I sitt nu avgivna utlåtande åberopar lönenämnden vad i nyssnämnda utlåtande
anförts

På grund av vad generalpoststyrelsen och lönenämnden anfört vill jag biträda
föreliggande förslag örn uppflyttning av kontrollörsbefattningen å bankavdelningens
kontrollavdelning till befattning såsom Överkontrollör i lönegrad
24.

Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela beslut beträffande
indragning av kontrollörsbefattningen.

Ytterligare en ny överkontrollörsbefattning å bankavdelningen. I generalpoststyrelsens
förslag ingår vidare uppflyttning av föreståndaren för postgirokontorets
bokföringsavdelning från revisor i 21 lönegraden till Överkontrollör
i 24 lönegraden. Om arbetsuppgifterna å nämnda avdelning anför
generalpoststyrelsen till en början:

Bokföringsavdelningen, som dagligen har att bearbeta alla inkommande betalningsuppdrag,
bokföra dessa å respektive konton och därefter expediera
kontoutdrag beträffande varje bokfört konto, är postgirokontorets största underavdelning.
Antalet omsättningar å kontona, som under år 1937 var i runt
tal 54 miljoner, beräknas för innevarande år komma att uppgå till omkring
60 miljoner, motsvarande ett medeltal för arbetsdag av cirka 200,000. Antalet
dagsomsättningar kan dock variera avsevärt och bokföringsmaterialet stundom
omfatta Vs miljon eller än flera poster. Dagligen expedieras cirka 30,000
kontoutdrag, innebärande att bokföring skett på lika många konton, samt cirka
25,000 utbetalningskort. Å bokföringsavdelningen fullgöres jämväl viss
revision av postanstalternas räkenskaper. De inbetalningskort (år 1937 var
antalet nära 24 miljoner å ett sammanlagt belopp av 4,330,380,000 kronor),
varigenom medel kontant inbetalas i postgirorörelsen vid postanstalterna,
granskas nämligen å bokföringsavdelningen och kollationeras till antal och
belopp med uppgifterna å de missiv, som postanstalterna insända jämte korten.
Även övriga betalningshandlingar (giro- och utbetalningskort, samt postanvisningar)
måste givetvis i likhet med inbetalningskorten noga granskas,
datumstämplas och sorteras, varjämte beloppen för de olika slagen av handlingar
måste i olika sammanhang hopsummeras. Först sedan detta förarbete
gjorts, kan den egentliga bokföringen påbörjas. Efter bokföringens slut måste
avstämning göras genom bland annat hopsummering av kontosaldona, innan
kontoutdragen med verifikationer samt utbetalningskorten kunna expedieras.

För själva bokföringen å postgirokontoret disponeras ett 60-tal bokföringsmaskiner
av olika typer, varjämte för annat arbete användas 230 additions-,
stämpel- och kuverttillslutningsmaskiner m. fl. representerande ett sammanlagt
värde av omkring 725,000 kronor.

Bokföringsavdelningen, fortsätter styrelsen, sysselsätter närmare två tredjedelar
av postgirokontorets hela personal eller för närvarande i runt tal 470
tjänstemän. Såsom föreståndare fungerar en revisor i 21 lönegraden med bi -

Departe menis chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

träde av en kontrollör och en förste postassistent. Den övriga personalen utgöres
av 3—4 postassistenter samt kvinnliga tjänstemän i biträdesgraderna.
Styrelsen erinrar i fortsättningen om att styrelsen i sin skrivelse den 27 augusti
1937 i fråga om avdelningens arbetsuppgifter anfört bland annat:

Arbetet å avdelningen karakteriseras, utom av arbetsmängden, av kraven
på största möjliga snabbhet i förening med största möjliga säkerhet. Alla
inkommande betalningsuppdrag måste bokföras under samma dag i så god
tid, att kontoutdragen kunna expedieras med eftermiddagens postförande tåg
från Stockholm. Intet arbetsmaterial får kvarligga till följande dag. Å andra
sidan få heller inga kontoutdrag expedieras, förrän visshet vunnits, att bokföringen
»stämmer». Med de stora belopp, som in- och utbetalas i postgirorörelsen
(för arbetsdag i medeltal omkring 60 miljoner kronor), är det utomordentligt
viktigt, att icke något konto obehörigen tillföres belopp, som en
kontoinnehavare i oärlig avsikt eller av rent förbiseende hinner uttaga, innan
felet upptäckes. Postgirot skulle därigenom kunna tillskyndas stora förluster.
Svårigheterna att undgå fel i bokföringsarbetet äro mycket stora. Proceduren
för en daglig bokföring av 175,000 poster (ett genomsnittsantal alltså) fordrar
att beloppen utskrivas och behandlas fyra å fem gånger under oavbruten
summering i olika sammanhang och för olika syften. Allt som allt kan antalet
beloppsutskrifter närma sig eller överstiga miljonen, innan arbetet är
färdigt. Örn man beaktar, att beloppens dirigering till och från respektive
konton försiggår med ledning av ofta otydligt skrivna kontonummer, som
måste avläsas under högst forcerat arbetstempo, samt vidare betänker, att
man, på sätt bokföringsarbetet är ordnat, icke förrän frampå eftermiddagen
får tillfälle göra någon slutlig avstämning, torde svårigheterna att fylla det
bestämda kravet på en i alla detaljer precis och riktig bokföring te sig uppenbara
nog.

Arbetet å bokföringsavdelningen (som påbörjas redan kl. 8 och avslutas
först mellan kl. 17—19) kan icke medhinnas under normal arbetstid eller avslutas
på någon i förväg bestämd tidpunkt. Icke heller är arbetsmängden
lika stor under alla tider av dagen. Personalen därstädes är därför indelad
i fem grupper med olika arbetstidsschema, och det gäller för avdelningens
föreståndare att kunna så disponera dessa grupper, att arbetet kan avverkas
i tid men att samtidigt ingen övertidstjänstgöring behöver tillgripas eller riktigare
att den i stor omfattning påkallade övertidstjänstgöringen kan kompenseras
genom motsvarande ledighet, när tillfälle därtill uppstår. Till mötande
av de stora arbetsmängderna vid kvartalsskiften, helger, skatteuppbördstillfällen
etc. måste personal tillkallas från andra avdelningar inom postgirokontoret
eller postsparbanken. Enbart utövandet av personalledningen å bokföringsavdelningen
ställer stora krav på föreståndarens organisatoriska förmåga.
I detta sammanhang må även beaktas, att denne har att sörja för att
personalen erhåller erforderlig utbildning i bokföring och övriga å avdelningen
förekommande göromål, varjämte han nödvändigtvis måste söka förvärva
en ingående kännedom örn tjänstemännens kvalifikationer i allmänhet och
deras lämplighet för det ena eller andra specialarbetet. Då varje nyanställd
tjänsteman (även postassistenter och befälstjänstemän) i regel måste börja
sin postgiroutbildning å bokföringsavdelningen och ofta nog, även med framdeles
skeende placering å annan avdelning, måste tillfälligt utföra arbete å
förstnämnda avdelning, kräves av föreståndaren för denna en ingående kännedom
om hela postgirokontorets personal.

Såsom sammanfattning av det anförda kunde sägas, fortsätter styrelsen,
att föreståndaren för bokföringsavdelningen hade att utföra ett ytterst makt -

Kungl. Majlis proposition nr 239.

2ä

påliggande arbete. Han hade närmast att svara för att de stora värden, som
representerades av en mångtalig personal (motsvarande en årlig löneutgift
av HA å IV2 milj, kronor) och en dyrbar teknisk utrustning, bleve rationellt
och planmässigt utnyttjade utan att därför personalen pressades på ett för
dem och tjänsten menligt sätt. Vidare anför styrelsen:

Föreståndarens redan i och för sig besvärliga arbete försvåras väsentligt
av de omständigheter, varunder detsamma måste bedrivas. Han måste personligen
noga följa de löpande göromålen, har att oupphörligen besvara telefonsamtal
från postgirokunder landet runt avseende insända betalningsuppdrag
och liknande och måste därunder i en miljö av maskin- och andra
störande arbetsljud kunna hastigt och omdömesgillt bedöma föreliggande situationer
och med en ganska hög grad av självständighet vidtaga därav
föranledda dispositioner beträffande arbete eller personal. Han måste vidare
noga aktgiva på alla de särskilda åtgärder av ena eller andra slaget, som
föranledas av den specialbehandling vissa postgirokonton eller postgirotransaktioner
måste underkastas. Så har till exempel den ökade anslutningen
till postgirorörelsen av statsmyndigheter och liknande nödvändiggjort vissa
medgivanden eller viss från arbetet i allmänhet avvikande handläggning av
göromålen. Ofta lia dessa avvikelser betingats av kontrollhänsyn, varför
ett förbiseende av något slag, när det som här gäller penningtransaktioner
till ofta nog mycket stora belopp, kunde bliva i hög grad ödesdigert ej blott
för postgirot utan även för betalare eller betalningsmottagare.

I fortsättningen erinrar styrelsen om de tidigare förhållandena på bokföringsavdelningen
och anför härom:

Ursprungligen funnos å bokföringsavdelningen såsom föreståndare anställda
två kontrollörer, av vilka den ene hade till huvudsaklig uppgift att
kontrollera arbetsresultatet (åstadkomma avstämning, uppgöra dagsrapporter
och liknande) samt att vara personalchef, medan den andre hade den omedelbara
arbetsledningen örn hand. Under år 1927 omändrades förstnämnda
kontrollörsbefattning till en revisorstjänst. En ny kontrollörstjänst tillfördes
avdelningen under år 1929. Under trycket av det alltmera hopade arbetet
hade emellertid så småningom den å bokföringsavdelningen anställde
revisorn nödgats helt släppa uppgiften att vara personalchef. Hans tid togs
nämligen fullt i anspråk för de kontrollarbeten, som nyss berörts. I stället
hade den äldre av de båda kontrollörerna till sitt förutvarande åliggande att
å avdelningen utöva den omedelbara arbetsledningen måst lägga även uppdraget
att vara personalchef. På grund av de fordringar, som dåmera måste
ställas på innehavaren av sagda befattning, utbyttes befattningen från och
med den 1 juli 1930 mot en revisorstjänst i 21 :a lönegraden. Personalförhållandena
hava i nu nämnda hänseenden sedan dess varit oförändrade med
undantag av att den äldre revisor, som tidigare var placerad å avdelningen
med uppgift att kontrollera arbetsresultatet, numera icke vidare tjänstgör
därstädes. Dennes arbetsuppgifter lia i viss utsträckning övertagits av nuvarande
ende revisorn å bokföringsavdelningen, det vill säga avdelningens
föreståndare, som därigenom fått liela den samlade arbetsledningen och ansvaret
för bokföringen på sig överlåten mot det att lian i stället befriats från
en del andra sysslor (undersökningsarbete och hithörande).

Under hänvisning till de tidigare återgivna uppgifterna örn postgirots utveckling
under de senaste sex åren och nied framhållande av att föreståndarens
arbete även kvalitativt är ytterst krävande och ansvarsfullt och att Irra -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departementselie
en.

ven på föreståndaren måste skärpas jämsides med och som en följd av den
alltjämt fortgående kraftiga utvecklingen av postgirorörelsen, hemställer styrelsen
i sin nu förevarande skrivelse ånyo om utbyte av revisorsbefattningen
å bokföringsavdelningen mot en överkontrollörsbefattning i 24 lönegraden.

I sitt utlåtande den 27 oktober 1937 anförde kommunikationsverkens lönenämnd,
att nämnden funne fullgoda skäl tala för den av generalpoststyrelsen
föreslagna uppflyttningen, vilken alltså tillstyrktes av nämnden.

Vad nämnden sålunda anfört åberopas i dess nu avgivna utlåtande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, måste betydande anspråk
ställas på föreståndaren för postgirokontorets bokföringsavdelning såväl på
grund av de egentliga arbetsuppgifternas art och omfattning som med hänsyn
till hans åliggande att vara närmaste chef för en personal av närmare
femhundra personer. I likhet med lönenämnden vill jag därför tillstyrka,
att den nuvarande revisorsbefattningen å nämnda avdelning utbytes mot en
överkontrollörsbefattning i 24 lönegraden.

En ny förste kontrollörsbefattning å bankavdelningen. I sin förevarande
skrivelse återkommer generalpoststyrelsen vidare till sitt förslag om uppfattning
av föreståndaren för postgirokontorets revisions- och undersökningsavdelning
från revisor till förste revisor i lönegrad 24. Styrelsen erinrar därvid
till en början örn att styrelsen i sin skrivelse den 27 augusti 1937 härutinnan
anfört, bland annat:

Intill den 1 februari 1937 funnos å postgirokontoret en revisions- och en
undersökningsavdelning. Revisionsavdelningen hade att granska postanstalternas
specialräkenskaper över in- och utbetalade postgiromedel och kontrollera
desamma mot postgirokontorets bokföring samt utfärda dupletter av inoch
utbetalningskort och handlägga reklamationsärenden avseende utbetalningskort,
medan undersökningsavdelningen verkställde utredningar och undersökningar
i anledning av ingångna förfrågningar och anmärkningar rörande
bokföringen å postgirokonton samt beträffande underskott eller andra felaktigheter
å dylika konton, utfärdade saldouppgifter, duplettkontoutdrag och
kontokuranter, verkställde s. k. automatiska gireringar samt handlade reklamationsärenden
rörande inbetalningskort och för gottskrivning avsedda postanvisningar.
Föreståndarna för nu ifrågavarande avdelningar voro tidigare
placerade i kontrollörsgraden. Den 1 juli 1930 höjdes föreståndarbefattningen
för undersökningsavdelningen till revisorsgraden (21:a lönegraden)
och den 1 juli 1935 skedde motsvarande utbyte beträffande föreståndaren för
revisionsavdelningen.

Såsom av det anförda framgår, voro vissa arbetsuppgifter inom avdelningarna
av samma art. Vid handläggningen av reklamationer och övriga
anmärkningar måste exempelvis undersökning ofta verkställas beträffande
såväl postanstalternas räkenskaper som postgirokontorets egen bokföring. På
grund härav kunde de båda avdelningarnas arbetsområden inbördes icke
strikt avgränsas. Med hänsyn härtill och av arbetstekniska skäl ansågs det
lämpligt att sammanföra de förutvarande revisions- och undersökningsavdelningarna
till en avdelning under gemensam föreståndare. Härigenom kunde
den ena revisorsbefattningen disponeras såsom föreståndare för postgirokontorets
kassaexpedition, vars rörelse nått en sådan omfattning, att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

blivit nödvändigt att därstädes anställa en särskild föreståndare och redogörare.

Sammanslagningen av revisions- och granskningsavdelningarna har självfallet
medfört, att den kvarvarande revisorns arbetsuppgifter blivit avsevärt
mera omfattande och krävande än förut. De arbetsuppgifter, som numera
åligga ifrågavarande tjänsteman, äro i huvudsak följande:

att handhava granskningen av postanstalternas och kassaexpeditionens
redovisningar över in- och utbetalade postgiromedel och upprätta erforderliga
sammandrag över dessa redovisningar,

att upprätta månatlig kontrollsammanställning över postgirokontorets bokföring
och postanstalternas räkenskaper,

att verkställa undersökning rörande sådana å postgirokontoret bokförda
utbetalningskort, vilka icke omedelbart efter giltighetstidens utgång inkommit
till revisionen såsom utbetalade,

att verkställa utredning i anledning av ingångna reklamationer, förfrågningar
och anmärkningar rörande bokföringen å postgirokonton,

att verkställa utredning rörande uppkomna underskott eller andra felaktigheter
beträffande postgirokonton,

att utfärda saldouppgifter, duplettkontoutdrag och kontokuranter beträffande
postgirokonton samt

att föranstalta örn s. k. automatiska gireringar mellan postgirokonton
(medelsöverföring utan insändande av betalningsuppdrag).

Såsom ansvarig för revisionsgöromålen har revisorn att utfärda förekommande
revisionsanmärkningar och övervaka, att dessa bliva av vederbörande
postanstalter beaktade. Han är i detta hänseende fullt självständig, dock
att anmärkningar över viss beloppsgräns skola delgivas postsparbankschefen.
Under år 1936 var antalet inom avdelningen diarieförda anmärkningsärenden
3,445, antalet diarieförda reklamationsärenden 5,345, varjämte i särskilda
liggare eller dylikt journaliserats omkring 5,000 ärenden av annan art.

För handläggning av undersökningsgöromålen har revisorn att dagligen
mottaga och genomgå en mycket vidlyftig post samt själv eller genom annan
tjänsteman utföra de undersökningar och vidtaga de åtgärder, som befinnas
erforderliga. Trots all försiktighet vid den dagliga bokföringen, kan
det vid en rörelse av den omfattning som postgirorörelsen har, icke undgås,
att fel begås, som sedan ge anledning till besvärliga undersökningar. Det
kan vara ett dubbelfel, som icke upptäckes vid avstämningen å bokföringsavdelningen,
eller ett belopp, som bokförts å felaktigt konto. Undersökning
och korrigering av uppkomna fel kunna vara av den vidlyftiga beskaffenhet
att därför fordras många tjänstemäns arbete under flera dagar. Ledningen
och ansvaret för arbete av denna art ställer stora krav på föreståndaren.
Ytterligare vissa utom ramen för i allmänhet gällande regler och
tillämpat tillvägagångssätt fallande åtgärder åligger det revisorn å revisionsoch
undersökningsavdelningen alt vidtaga eller övervaka. Det ofta ömtåliga
och besvärliga arbetet härvidlag fordrar stor noggrannhet och omdömesgillhet.
Revisorn har slutligen även att föranstalta örn debitering av sådana inbetalningsavgifter,
som skola erläggas av kontoinnehavarna.

Styrelsen uttalar i sin nu föreliggande skrivelse, att vad sålunda anförts
fortfarande äger giltighet. Arbetet å avdelningen har, enligt vad styrelsen
meddelar, under år 1937 ytterligare ökats. Sålunda behandlades inom avdelningen
under nämnda år 3,735 diarieförda anmärkningsärenden och
5,898 diarieförda reklamationsärenden. 1 september 1938 sysselsattes å avdelningen
140 personer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Depante

ments chefen.

Enär lönenämnden år 1937 ansett ifrågavarande befattning böra hänföras
till 22 lönegraden har generalpoststyrelsen nu ånyo framhållit, att placeringen
av befattningen i 21 lönegraden skett med utgångspunkt från en organisation
å två skilda avdelningar, vardera med en revisor såsom föreståndare.
En inplacering i 22 lönegraden av föreståndaren för de båda sammanslagna
avdelningarna måste enligt styrelsen anses vara för låg med hänsyn till vikten
och omfattningen av de arbetsuppgifter, som åvila honom. Enligt generalpoststyrelsens
uppfattning måste det vara motiverat, att befattningen inplaceras
i 24 lönegraden, varvid föreståndaren lämpligen torde böra benämnas
förste revisor.

Kommunikationsverkens lönenåmnd anförde i sitt utlåtande den 27 oktober
1937, att nämnden väl funnit befogat, att befattningen i fråga höjdes i
grad men att nämnden ansåge sig icke kunna tillstyrka den av generalpoststyrelsen
föreslagna uppflyttningen. Med hänsyn till arten av befattningshavarens
arbetsuppgifter ansåge nämnden sig icke kunna för det dåvarande
förorda högre placering av befattningen än i 22 lönegraden såsom förste
kontrollör.

I sitt nu avgivna utlåtande åberopar lönenämnden vad sålunda anförts.

Enär arten och omfattningen av de föreståndaren för ifrågavarande revisions-
och undersökningsavdelning åvilande arbetsuppgifterna torde motivera
en uppflyttning i grad av den för honom avsedda befattningen, anser
jag mig i likhet med lönenämnden kunna tillstyrka, att hans revisorsbefattning
utbytes mot en förste kontrollörsbefattning i 22 lönegraden.

En ny aktuariebefattning å bankavdelningen. Föreståndaren för postsparbankens
bokföringsavdelning är för närvarande såsom kontrollör placerad
i 20 lönegraden. I sin skrivelse den 27 augusti 1937 gjorde generalpoststyrelsen
framställning om höjning av kontrollörsbefattningen i fråga till
aktuariebefattning och anförde till stöd härför, bland annat:

Det löpande arbetet å postsparbanken utfördes ursprungligen å två avdelningar,
revisionsavdelningen, som övertog, granskade och räntesatte det
från postanstalterna inkommande arbetsmaterialet, och bokföringsavdelningen,
som å kontokorten bokförde insättningar och uttagningar på grundval
av nyssnämnda material. Bokföringsavdelningen hade dessutom att utföra
allt annat arbete, som hänförde sig till eller förutsatte tillgång till postsparbankskontona,
såsom undersökningar rörande förekomna felaktigheter,
granskning och ränteannotering av motböcker, mottagande av uppsägningar
och expedierande av betalningsbemyndiganden, förekommande skriftväxling
med motboksägare m. m. De båda avdelningarna förestodos av var sin
revisor. På grund av rörelsens ökning blevo emellertid de göromål utöver
bokföringen, som ålågo revisorn för den ursprungliga bokföringsavdelningen,
omsider av så stor omfattning att han icke lämpligen kunde svara för
själva bokföringen. Ur organisatorisk synpunkt ävensom av kontrollskäl
ansågs det därvid riktigast att bokföringen gjordes till en fristående avdelning,
en organisationsform som även förordats av särskilda av generalpost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

styrelsen tillsatta sakkunniga för utredning angående förstärkt kontroll m. m.
inom styrelsens dåvarande femte byrå. Postsparbanken organiserades därför
från och med 1934 års ingång på tre avdelningar: revisionsavdelningen,
som bibehölls oförändrad med den ene revisorn som föreståndare, samt vidare
dels en undersökningsavdelning med den andre revisorn som chef för
handläggning av undersöknings-, gransknings- med flera olika slag av ärenden,
som förut tillhört bokföringsavdelningen, dels ock en ny bokföringsavdelning
för själva bokföringsarbetet. Såsom föreståndare för bokföringsavdelningen
anställdes en kontrollör. Någon ändring härutinnan har sedermera
icke inträtt.

Föreståndaren för bokföringsavdelningen har att leda och bedriva arbetet
inom avdelningen på sådant sätt, att bokföringen är verkställd så tidigt
som möjligt efter det att materialet från postanstalterna inkommit till avdelningen,
vilket är av stor vikt bland annat för att skydda postsparbanken mot
oegentligheter med motböcker. Han ansvarar för bokföringsarbetets vederbörliga
utförande ävensom för att kontokortsystemet skötes på ett ur kontrollsynpunkt
och i andra hänseenden tillfredsställande sätt. Därjämte har
han att utföra en hel del övriga med kontobokföringen sammanhängande
göromål.

Då styrelsen år 1933 skulle föreslå lönegradsplacering för den nye föreståndaren
för bokföringsavdelningen, var depressionen ännu rådande. Med
hänsyn härtill blev lönegraden föreslagen — och sedermera fastställd -— till
den lägsta möjliga. Då det kunde befaras, att vid fortsatt lågkonjunktur
postsparbanksrörelsen i sin helhet skulle nedgå, vilket givetvis komme att
minska arbetet även inom bokföringen, ansågs det, att föreståndartjönsten
borde placeras i en relativt låg lönegrad, som kunde bibehållas även vid
eventuell minskning av rörelsen. Emellertid berördes postsparbanken icke
nämnvärt av krisen och någon minskning av antalet transaktioner inträdde
icke. Under den därpå följande högkonjunkturen har postsparbanksrörelsen,
som redan tidigare omförmälts, företett en oavbruten stegring.

Under erinran om vad sålunda förekommit meddelar generalpoststyrelsen
i sin nu föreliggande framställning, att antalet konton i postsparbanken
vid utgången av år 1937 uppgick till nära 2,400,000. Postsparbanksrörelsens
stegring belyser styrelsen med följande siffror:

Transaktioner (antal och belopp)	1933	1936	1937	Ökning från 1933 till 19H7
Insättningar:
antal ......................	2,598,374	3,137,779	3,480,273	881,899
belopp kr....................	189,492,300	255,270,700	296,418,700	106,926,400
Uttagningar:
antal ......................	2,764,788	3,231,090	3,439,012	674.224
belopp kr...................	211,145,000	248,585,700	262,604,300	51,459,300

Enligt vad styrelsen vidare meddelar komme rörelsen under år 1938, såvitt
med ledning av första halvårets siffror kunde bedömas, sannolikt att
utvisa en ökning i jämförelse med år 1933 örn cirka 40 °/o.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Departe ments chefen.

Med hänsyn till det ansvar, som åvilar föreståndaren för bokföringsavdelningen,
måste han enligt styrelsen anses vara för lågt placerad i lönegrad.
Generalpoststyrelsen anser liksom vid sin tidigare framställning, att de arbetsuppgifter,
som åligga föreståndaren för bankbokföringen, närmast borde
hänvisa honom till placering i 22 lönegraden men, då styrelsen icke
nu ifrågasätter någon höjning av de båda andra föreståndarbefattningarna
å postsparbanken och föreståndaren för bokföringen icke skäligen bör
sättas i högre lönegrad än dessa, har generalpoststyrelsen ansett sig fortfarande
böra stanna vid att föreslå, att föreståndaren för postsparbankens
bokföringsavdelning placeras i 21 lönegraden med benämning aktuarie.

Lönenämnden anförde i sitt utlåtande den 27 oktober 1937, att nämnden
funne fullgoda skäl föreligga för den av generalpoststyrelsen föreslagna
uppflyttningen, varför lönenämnden tillstyrkte densamma.

Vad nämnden sålunda anfört åberopar lönenämnden i sitt nu avgivna utlåtande.

Generalpoststyrelsens förevarande förslag har icke givit mig anledning
till erinran. Jag tillstyrker alltså, att för föreståndaren å postsparbankens
bokföringsavdelning inrättas en aktuariebefattning i 21 lönegraden.

Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela beslut om
indragning av kontrollörsbefattningen.

En ny befattning såsom revisor och bokhållare å bankavdelningen. Generalpoststyrelsens
förevarande förslag innefattar jämväl uppflyttning till
befattning såsom revisor och bokhållare (lönegrad 21) av den kontrollörsbefattning
(lönegrad 20), som är avsedd för kamrerns å bankavdelningen
närmaste man. I sin skrivelse den 27 augusti 1937 anförde generalpoststyrelsen
till stöd för detta förslag:

Bankavdelningens kamrer har bland annat att bereda ärenden angående
medelsplaceringar, handlägga expeditioner i dylika ärenden samt övervaka
inbetalningar av räntor och amorteringar ävensom att svara för postsparbankens
och postgirokontorets huvudräkenskaper.

Den fortgående stegringen av postsparbankens och postgirokontorets rörelse
och i nämnda rörelsegrenar innestående kapital har helt naturligt medfört
en avsevärd ökning av kamrerns arbete. Detta gäller särskilt de arbetsuppgifter,
som sammanhänga med medelsplaceringen. I detta hänseende
har det ändrade läget på kapitalmarknaden medfört en mycket stark
ökning av kamrerns arbetsbörda. Medan det tidigare vid medelsplaceringarna
i stort sett gällde att bland erbjudna objekt utvälja de ur säkerhetsoch
avkastningssynpunkt bästa, måste vid nu rådande konkurrens om fullgoda
objekt ett omfattande anskaffningsarbete nedläggas för att erhålla tillfredsställande
avkastning å innestående medel. Ränteinkomsterna äro av
avgörande betydelse för såväl postsparbankens som postgirorörelsens ekonomi.
Dessa ärenden ha även under senare tid kommit att alltmera taga
kamrerns tid i anspråk.

Den rent siffermässiga ökningen av utlåningen framgår av följande sammanställning: -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

	År 1925	År 1931	V» 1936— 80/e 1937	ökning 1931— 1936/37
	milj. kr.	milj. kr.	milj. kr.	%
Fast utlåning vid årets resp. bud-
getårets utgång.................	161.7	416.9	654.3	57
Nya fasta placeringar.............	15.6	56.3	130.7	132

Den verkliga arbetsökningen är emellertid avsevärt större än vad som
framgår av de anförda siffrorna, enär varje låneärende numera drager avsevärt
mera arbete än tidigare och ofta kräver omfattande utredningar, uppgörande
av alternativa förslag, amorteringsplaner och dylikt samt skriftväxling,
telefonsamtal och förhandlingar med vederbörande lånsökande, förhandsbesiktningar
av fastigheter m. m.

I verkligheten, fortsätter styrelsen, har kamrern numera blivit så gott som
fullständigt upptagen med medelplaceringsfrågor och kan icke i samma
omfattning som tidigare ägna sig åt sina övriga arbetsuppgifter. Om utlåningen
i fortsättningen ökar på samma sätt som hittills och blir lika arbetskrävande
som för närvarande, torde fråga komma att uppstå om en uppdelning
av kamrerstjänsten. Styrelsen har emellertid ansett saken tills
vidare kunna ordnas på så sätt, att kamrerns närmaste man, kontrollören,
på eget ansvar övertager huvudbokföringen samt handläggning av ärenden
i studielånerörelsen. Härom anför styrelsen vidare:

Den överflyttning av ansvarsfulla göromål från kamrern till hans närmaste
man, som det sålunda nu blivit nödvändigt att företaga, medför helt
naturligt, att åt den senare måste givas en högre tjänsteställning än den nuvarande.
En höjning i lönegrad av kontrollörsbefattningen å kamrersexpeditionen
skulle för övrigt vara befogad redan med de arbetsuppgifter,
som nu äro förenade med tjänsten.

Efter den föreslagna omläggningen skulle nämnde tjänsteman lia till
åliggande, bland annat,

att föra postsparbankens och postgirorörelsens inkomst- och utgiftsböcker
jämte sammanställning däröver samt postsparbankens och postgirokontorets
huvudböcker, ävensom upprätta bokslut såväl för kalenderår som budgetår
(halvårsbokslut),

att föra reskontra över utlämnade lån och inköpta obligationer samt sammanställning
däröver,

att handlägga ärenden rörande statens räntefria studielån samt årsvis
uppgöra avräkning med statskontoret,

att årsvis uppgöra avräkning med pensionsstyrelsen och statens pensionsanstalt
över inbetalade avgifter till den frivilliga pensioneringen respektive
pensioneringen av vissa delägare i barnmorskornas pensionsanstalt samt

att med biträde av övrig personal å kamrersexpeditionen föra register och
förfallolängd över utlämnade lån och inköpta obligationer, föra rekapitulation
över depositionsbevis och certifikat, upprätta räkenskapssammandrag,
rapporter, tablåer och statistiska uppgifter rörande postsparbankens och
postgirots ekonomiska förhållanden, verkställa uträkning och kollationering
av räntor och amorteringar samt ombestyra avisering av till betalning förfallna
belopp ävensom

att upprätta amorteringsplaner för sökta eller beviljade lån och biträda
kamrern med förekommande göromål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departe ments chefen.

För utförandet av de göromål, som sålunda komma att åvila kamrerns
närmaste man, fortsätter styrelsen, fordras icke blott att han har ingående
bokföringstekniska kunskaper, utan han måste därjämte vara tekniskt väl
insatt i alla frågor, som röra köp och försäljning av värdepapper och kapitalplaceringar
överhuvud taget, samt därjämte lia förmåga att uppgöra ekonomiska
kalkyler, amorteringsplaner och dylikt. Med hänsyn till arten och
omfattningen av de arbetsuppgifter, som han har att utföra och det ansvar,
som åvilar honom, finner styrelsen, att han icke skäligen bör vara placerad
lägre än i 21 lönegraden med benämning revisor och bokhållare.

I sin nu föreliggande skrivelse framhåller styrelsen, att vad styrelsen sålunda
anfört alltjämt äger giltighet, och hemställer därför ånyo, att kontrollörsbefattningen
å kamrersexpeditionen utbytes mot befattning i 21 lönegraden
med benämning revisor och bokhållare.

I sitt utlåtande den 27 oktober 1937 anförde lönenämnden, att fullgoda
skäl förelåge för den av generalpoststyrelsen föreslagna förändringen, varför
nämnden tillstyrkte bifall till förslaget.

Vad nämnden sålunda anfört åberopas i nämndens nu avgivna utlåtande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, handlägger bankavdelningens
kamrer bland annat de omfattande och betydelsefulla ärendena örn
avdelningens medelsplaceringar. På sätt generalpoststyrelsen närmare utvecklat,
har nämnda arbetsuppgift såväl på grund av postsparbanks- och
postgirorörelsernas egen ökning som med anledning av de på kapitalmarknaden
framträdande placeringssvårigheterna numera kommit att belasta
kamrern i sådan omfattning, att på hans närmaste man måste överflyttas
vissa av kamrerns åligganden. Sålunda skulle till den nuvarande kontrollören
överflyttas, bland annat, bokföringen och boksluten för postsparbanken
och postgirorörelsen.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner även jag den föreslagna
ändrade arbetsfördelningen å kamrersexpeditionen motivera en uppfattning
av kontrollörsbefattningen till 21 lönegraden med benämning revisor
och bokhållare, och jag vill alltså tillstyrka bifall till generalpoststyrelsens
förslag.

Vid bifall härtill torde Kungl. Majit framdeles vilja meddela beslut om
indragning av den nuvarande kontrollörsbefattningen.

övriga av generalpoststyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag, för
vilka jag i det föregående redogjort, har generalpoststyrelsen föreslagit uppfattning
i lönegrad av några befattningar. I den mån styrelsens förslag
innefattar inrättande av nya befattningar i tjänsteförteckningen har jag, såsom
förut nämnts, funnit detsamma icke böra i detta sammanhang upptagas
till prövning. I övrigt har styrelsen föreslagit följande uppflyttningar:

Å första byrån:

Föreståndaren för undervisningsanstalten, vilken är sekreterare i lönegrad
24, skulle med bibehållen benämning uppflyttas till 26 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Å andra byrån:

Förste postassistenten å stämpelexpeditionen skulle uppflyttas till notarie
i 21 lönegraden.

A fjärde byrån:

Å medelsrevisionen skulle inrättas en ny revisorsbefattning för en tjänsteman,
som sedan den 1 januari 1938 har uppdrag att fullgöra revisorsgöromål.

Kommunikationsverkens lönenämnd har för sin del tillstyrkt förslagen beträffande
föreståndaren för undervisningsanstalten och befattningen å fjärde
byrån. Med avseende å förste postassistentbefattningen å andra byråns
stämpelexpedition förordar lönenämnden uppfattning av densamma till
kontrollörsbefattning i 20 lönegraden, varutinnan Kungl. Majit äger besluta.

För min del har jag funnit mig icke kunna tillstyrka bifall till generalpoststyrelsens
nu berörda förslag i vidare mån än att det är min avsikt att
framdeles ånyo anmäla frågan örn höjning av förenämnda förste postassistenttjänst
å andra byrån till kontrollör.

I det följande kommer jag att ånyo anmäla frågan om inrättande av ytterligare
överpostmästarebefattningar vid postverket.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat beträffande
postverket skulle antalet överkontrollörstjänster ökas från 7 till 9,
antalet sekreterarebefattningar i 24 lönegraden från 6 till 7, antalet förste
kontrollörstjänster från 13 till 15, antalet notariebefattningar från 10 till 12
och antalet aktuariebefattningar från 4 till 5. Revisorsbefattningama skulle
dels ökas med 1 för uppflyttning av kontrollören å tidningsrevisionen och
dels minskas med 2 till följd av uppflyttning av föreståndarna för postgirokontorets
bokföringsavdelning och revisions- och undersökningsavdelning
till Överkontrollör respektive förste kontrollör, varför antalet revisorsbefattningar
skulle undergå en nettominskning med 1 till 5. Då vidare antalet
befattningar som revisor och bokhållare skulle å ena sidan minskas
med 1 genom uppflyttning av föreståndaren för medelsbokhållarekontoret
till förste kontrollör och å andra sidan ökas med 1 för beredande av högre
löneställning för kontrollören å bankavdelningens kamrersexpedition,
skulle alltså antalet befattningar som revisor och bokhållare bibehållas oförändrat
vid 2.

Vid bifall till de sålunda sammanfattade förslagen torde Kungl. Majit
framdeles vilja meddela beslut om indragning av 5 kontrollörstjänster och
1 förste postassistenttjänst. Örn den av mig i det föregående antydda förändringen
av en förste postassistenttjänst till kontrollörsbefattning (å stämpelexpeditionen)
kommer till stånd, skulle angivna siffror komma att ändras
till 4 respektive 2.

Departe ments chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 239.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Telegrafverket.

Såsom framgår av propositionen nr 141 till 1938 års riksdag, hade telegrafstyrelsen
hemställt örn inrättande av en dei befattningar, beträffande
vilka dåvarande departementschefen ansåg sig icke böra under pågående avlöningsrevision
ifrågasätta något förslag till riksdagen. Vissa andra av styrelsen
framställda förslag, i fråga om vilka departementschefen ansåg det
kunna utan olägenhet anstå med ett ståndpunktstagande, föranledde icke
heller någon åtgärd.

Sålunda hade styrelsen ånyo framlagt förslag om inrättande av en byrådirektörsbefattning
(lönegrad 28) för föreståndaren för linjebyråns transmissionsavdelning
och kabelkontor, om inrättande av en sekreterarbefattning
i 24 lönegraden å samma byrås tekniska avdelningar, om höjning av
huvudkassörstjänsten från 21 till 22 lönegraden, om inrättande av tre överkontrollörstjänster
(lönegrad 24) för Malmö telegraf- och telefonstation
samt trafikdistriktsbyråerna i Norrköping och Göteborg samt örn inrättande
av två förste kontrollörsbefattningar (lönegrad 22) för Stockholms telefonstations
landsavdelning och rikstelefonbyråns i Stockholm kassaavdelning.
Styrelsen hade därjämte återupprepat sitt förslag om införande i tjänsteförteckningen
av befattningen radiokommissarie i lönegrad 15.

Enligt styrelsens förslag skulle därjämte ytterligare en byråingenjörsbefattning
å provningsanstalten uppflyttas till förste byråingenjör, en överkontrollörsbefattning
å linjebyråns tekniska avdelningar uppflyttas till trafikinspektör
(lönegrad 26), en byråingenjörstjänst inrättas för radiobyråns telegraftekniska
avdelning, två sekreteraretjänster i 24 lönegraden (å juridiska
och administrativa avdelningen samt å linjebyrån) uppflyttas till 26 lönegraden,
en kontrollörstjanst å linjedistriktsbyrån i Gävle uppflyttas till förste
kontrollör och samma uppflyttning ske beträffande en befattning å byrån i
Göteborg, kontrollören å telefonstationen i Norrköping uppflyttas till förste
kontrollör och förste kontrollören å riksavdelningen vid Göteborgs telefonstation
uppflyttas till Överkontrollör.

Telegrafstyrelsens framställning örn uppflyttning av byråingenjörsbefattningen
å provningsanstalten har sedermera tillgodosetts på så sätt, att Kungl.
Maj:t genom beslut den 16 september 1938 medgivit, att en vakant verkstadsingenjörstjänst
vid telegrafverket finge utbytas mot en förste byråingenjörstjänst,
i samband varmed antalet av sistnämnda båda befattningar fastställts
till 2 respektive 7.

Telegrafstyrelsen har nu i skrivelse den 22 oktober 1938 gjort framställning
örn inrättande av vissa befattningar vid telegrafverket och därvid återkommit
till förutnämnda förslag, i den mån de icke vunnit bifall, och i övrigt
framlagt ytterligare en del förslag.

Utlåtande över framställningen har avgivits av kommunikationsverkens
lönenämnd den 6 december 1938.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

En ny byrådirektörstjänst å linjebyrån. Till en början återkommer telegrafstyrelsen
till sitt alltsedan år 1936 framförda förslag örn uppflyttning
av förste byråingenjören (27 lönegraden) å linjebyråns transmissionsavdelning
och kabelkontor till byrådirektör i 28 lönegraden. I sin skrivelse den
19 september 1936 anförde telegrafstyrelsen härom:

Alltsedan år 1921 pågår ett intensivt arbete med rationalisering av det
svenska telefon- och telegrafnätet, innefattande kablifiering av huvudstråken
och ett ökat utnyttjande av befintliga blankledningar bland annat genom
bärvågstelefoni.

Övergången från blankledning till kabel — som numera ägt rum beträffande
en mycket betydande del av det svenska riksnätet — medför en avsevärd
besparing i lednings- och framför allt underhållskostnad. Denna övergång
liksom införandet av bärvågstelefoni, varigenom blanka ledningar utnyttjas
för flera samtidiga telefonsamtal, har emellertid kunnat ske endast
genom införandet av komplicerade tekniska anordningar, telefonöverdrag
etc., för vilkas planering och underhåll krävas avsevärd teknisk sakkunskap
och en alltmera sorgfällig övervakning av driften.

Detta arbete jämte ansvaret för rikskabelnätets och överdragsstationernas
tekniska utrustning, utveckling och underhåll handhaves av en särskild avdelning
å styrelsens linjebyrå, transmissionsavdelningen, vilken förestås av
en förste byråingenjör. Avdelningens övriga tekniska personal utgöres av
en linjeingenjör, en avdelningsingenjör och sex ingenjörsassistenter, samtliga
de sistnämnda civilingenjörer, varjämte å densamma tjänstgöra befattningshavare
med lägre teknisk utbildning samt kontorspersonal.

1 avdelningens arbetsuppgifter ingå även detaljplanering av riks- och telegrafledningar
samt programledningar för rundradio liksom också de internationella
förbindelsernas anordnande och tekniska övervakning. Särskilt
långdistanstelefonförbindelserna innefatta komplicerade tekniska problem.
Utvecklingen å såväl sistnämnda område — vilken avdelningens föreståndare
måste noga följa jämväl beträffande främmande länder och vilken utveckling
fortfarande är stadd i rask frammarsch -— som ock å övriga arbetsområden
inom avdelningen har i hög grad ökat nämnde föreståndares arbetsbörda
och ansvar.

Till belysande av arbetets omfattning lämnade styrelsen följande uppgifter
rörande rikskabelanläggningarna, vilka uppgifter här kompletterats för
åren 1936 och 1937 ur styrelsens senare framställningar:

Total längd stamlinjekabel i drift .... km

Total längd av telefonförbindelser i stamkabelnätet
........................km

Total längd av telegrafförbindelser i stamkabelnätet
........................km

Bärvågsförbindelser i drift ..........km

Antal överdragsstationer ................

Antal telefonöverdrag....................

	Vid s	lutet	av år
1925	1930	1935	1936	1937
760	1,450	2.594	3,110	3,500
41,600	113,380	297,900	350,000	415,000
8,740	18,310	47,350	48,590	51.360
550	12,240	13,910	14,600	14,600
11	21	31	34	37
435	1,167	2,890	3,500	4,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I anslutning till de lämnade uppgifterna anförde telegrafstyrelsen vidare:

Av uppgifterna framgår att arbetet å transmissionsavdelningen ökat avsevärt.
Jämsides med denna kvantitativa stegring av arbetsuppgifterna hava,
på grund av den oerhörda tekniska utvecklingen, de åligganden, som
åvila avdelningens föreståndare, blivit alltmera komplicerade och svårskötta.

Med hänsyn till det maktpåliggande och omfattande arbete, som sålunda
åvilar honom, finner styrelsen det nödvändigt, att åt honom beredes en
tjänsteställning, som bättre skulle svara mot hans krävande arbete. Styrelsen
föreslår därför, att befattningen såsom föreståndare för linjebyråns transmissionsavdelning
likställes med befattningarna såsom föreståndare för linjebyråns
konstruktions- och stationsavdelningar och alltså höjes från förste
byråingenjör i 27 lönegraden till byrådirektör i 28 lönegraden.

Den förste byråingenjörstjänst, fortsatte styrelsen, som vid bifall till
detta förslag skulle bliva ledig, bleve erforderlig för beredande av befordran
av den å avdelningen tjänstgörande linjeingenjören, som hade att närmast
under avdelningens föreståndare utöva tillsyn över det arbetsområde
å avdelningen, som omfattade underhåll och övervakning av driftfärdiga
anläggningar. Därefter ledigblivande linjeingenjörstjänst, vilken tidigare
varit tilldelad ett av linjedistrikten men sedan flera år måst disponeras för
transmissionsavdelningen, kunde icke heller indragas, enär den borde återbördas
till distriktens linjeavdelningar för att därstädes bereda befordran
av en högskolebildad ingenjörsassistent, vilken såsom, t. f. sektionsföreståndare
bestritt göromål, vilka ankomme på innehavare av linjeingenjörstjänst.

I sina senare framställningar i ämnet har telegrafstyrelsen framhållit, att
utvecklingen på ifrågavarande befattningshavares arbetsområde ytterligare
stärkt skälen för styrelsens hemställan. Beträffande bibehållandet av den
vid inrättandet av byrådirektörstjänsten ledigblivande förste byråingenjörsbefattningen
anför styrelsen i sin skrivelse den 22 oktober 1938 ytterligare: Till

ifrågavarande befattningshavares arbetsområde är att hänföra, bland
annat, den tekniska ledningen av driften på för närvarande ett 35-tal överdragsstationer
med sammanlagt omkring 4,000 överdrag, utfärdande av härför
erforderliga instruktioner och direkt kontroll av samtliga övervakningsmätningar
m. m. Till belysande av omfattningen av sistberörda arbetsuppgifter
må nämnas, att däri ingår övervakningen av de längsta och viktigaste
med överdrag försedda och till ett antal av omkring 1,500 uppgående telefonoch
telegrafförbindelser. Till transmissionsavdelningen inkomma därvid årligen
omkring 18,000 mätrapporter av olika slag. Dessa rapporter genomgås
å avdelningen, och det åligger förenämnde befattningshavare att träffa
av sagda rapporter betingade tekniska dispositioner. Med hänsyn därtill att
avdelningens föreståndare tillika är chef för telegrafverkets omfattande rikskabelarbeten
och i denna egenskap, särskilt under den tid dessa arbeten pågå
i full utsträckning, nödgas i stor omfattning företaga tjänsteresor, måste ifrågavarande
befattningshavare tjänstgöra såsom ställföreträdare för avdelningsföreståndaren.
Vidare må här framhållas, att nu ifrågavarande arbetsområde
är av alldeles speciell art och att på grund därav måste av vederbörande
befattningshavare krävas särskilda kunskaper, vilka kunna förvärvas

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

endast genom ingående teoretiska specialstudier och mångårig tjänstgöring å
arbetsområdet. Slutligen må även nämnas, att innehavaren av befattningen
i fråga har att planlägga och förestå arbetet med utbildning av den ständigt
ökade personalen å överdragsstationerna.

De arbetsuppgifter, som sålunda åvila ifrågavarande befattningshavare,
anför styrelsen vidare, äro synnerligen omfattande och ansvarsfulla. Det är
enligt styrelsen därför av största vikt för telegrafverket att kunna för utförandet
av sagda göromål erhålla och till båtnad för kontinuiteten i desammas
bestridande bibehålla därför väl kvalificerad och lämplig tjänsteman.
Emellertid har den befattningshavare, som sedan flera år bestritt förevarande
arbetsuppgifter, under år 1937 erhållit en ledigbliven tjänst i förste byråingenjörs
tjänstegrad å förvaltnings- och byggnadsavdelningen inom styrelsens
linjebyrå. Med hänsyn till beskaffenheten av förberörda göromål
å transmissionsavdelningen har dock, fortsätter styrelsen, i brist på annan å
arbetsområdet kunnig och för ändamålet lämplig tjänsteman den till berörda
förste byråingenjörstjänst å förvaltnings- och byggnadsavdelningen utnämnde
tjänstemannen tills vidare måst bibehållas vid sin placering
å transmissionsavdelningen. De till förste byråingenjörstjänsten å förvaltnings-
och byggnadsavdelningen hörande göromålen ha i sin tur bestritts av
en tidvis från distrikten inkallad förste linjeingenjör med biträde av en yngre
ingenjör. Detta provisorium kan enligt styrelsen icke utan förfång för
arbetet å förvaltnings- och byggnadsavdelningen under längre tid fortfara.

Vid anförda förhållanden och då ett permanent och oundgängligt behov
av en förste byråingenjörstjänst å styrelsens linjebyrås transmissionsavdelning
föreligger, föreslår styrelsen, att den ifrågavarande befattningen bibehålies.
Vid bifall till detta och styrelsens förslag rörande inrättande av en
byrådirektörsbefattning å styrelsens linjebyrås transmissionsavdelning skulle
antalet förste byråingenjörstjänster bibehållas oförändrat och således fortfarande
utgöra 7.

I sitt den 27 november 1936 avgivna utlåtande över förstnämnda framställning
anförde kommunikotionsverkens lönenämnd beträffande byrådirektörstj
änsten:

Transmissionsavdelningens uppgifter hänföra sig till olika slag av tekniska
anordningar för ljud- och teckenöverföring och fördela sig på två i huvudsak
skilda arbetsområden. Det ena av dessa omfattar planerandet av nya
anläggningar och därmed sammanhängande utvecklingsarbete ävensom samarbete
med främmande länders telegraf- och telefonförvaltningar i fråga örn
de internationella förbindelsernas anordnande. Till det andra av de nämnda
arbetsområdena hör underhåll samt teknisk övervakning och tillsyn av
driften å färdiga anläggningar. I nära samband med transmissionsavdelningen
står kabelkontoret. Detta handhar utläggandet av stamlinjekablarna samt
anläggning av överdrags- och ändstationer i anslutning till .stamlinjekablarna.
Den tekniska planeringen av kabelkontorets arbeten utföres av transmissionsavdelningen,
sorn, efter det anläggningarna färdigställts genom kabelkontorets
försorg, övertager den tekniska övervakningen av driften å de
färdiga anläggningarna. Föreståndaren för transmissionsavdelningen är
även chef för kabelkontoret. Uppgiften att leda arbetet på här ifrågavaran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departe

menta chefen.

de områden förutsätter givetvis en grundlig tekniskt-vetenskaplig utbildning
samt långvarig erfarenhet och kan i fråga om betydelse jämföras med
befattningarna som föreståndare för de båda övriga större tekniska avdelningarna
inom linjebyrån, nämligen konstruktions- och stationsavdelningarna.
Dessa befattningshavare äro byrådirektörer (28 lönegraden).

Med hänsyn till anförda förhållanden tillstyrkte lönenämnden telegrafstyrelsens
förslag om höjning av befattningen som föreståndare för transmissionsavdelningen
till byrådirektör.

Beträffande den ifrågasatta uppflyttningen av den å transmissionsavdelningen
placerade linjeingenjör stjänsten till förste byråingenjörsbefattning anförde
lönenämnden i berörda utlåtande:

Den ifrågavarande befattningshavaren handlade bland annat de viktigaste
av de göromål, som sammanhängde med den tekniska ledningen av och
kontrollen över driften på de färdiga anläggningarna, däribland samtliga
överdragsstationer. Det ålåge honom bland annat att förestå utbildningen av
den ständigt ökade personalen vid överdragsstationerna, för vilket ändamål
han utarbetade erforderliga läroböcker. Då transmissionsavdelningens föreståndare,
som tillika vöre chef för kabelkontoret, företoge långvariga och
ofta återkommande tjänsteresor, särskilt den tid av omkring 6 månader årligen,
då de omfattande rikskabelarbetena påginge i full utsträckning, nödgades
han överlåta ledningen av och ansvaret för arbetet å transmissionsavdelningen
på sin närmaste man och .ställföreträdare, den å avdelningen
placerade linjeingenjören.

Med hänsyn till de uppgifter, som sålunda åvilade befattningshavaren,
fann lönenämnden intet vara att erinra mot att hans befattning i överensstämmelse
med telegrafstyrelsens förslag höjdes lill förste byråingenjör.

Även i sitt utlåtande den 21 december 1937 över telegrafstyrelsens motsvarande
framställning av år 1937 tillstyrkte lönenämnden förslaget angående
de här ifrågavarande tjänsterna.

I sitt utlåtande den 6 december 1938 erinrar lönenämnden om sina sålunda
gjorda uttalanden och anför i anslutning därtill, att nämnden, som vid
den förnyade prövningen av förevarande spörsmål icke funnit anledning till
ändrat ställningstagande, ånyo tillstyrker bifall till telegrafstyrelsens hemställan
i denna del.

Vad till en början beträffar den av telegrafstyrelsen föreslagna byrådirektörstjänsten
vill jag, med hänsyn såväl tili utvecklingen av arbetet inom
transmissionsavdelningen och kabelkontoret som till den löneställning, som
givits andra avdelningsföreståndare å linjebyrån, icke motsätta mig bifall till
styrelsens framställning. Jag tillstyrker alltså, att en ny byrådirektörsbefattning
inrättas.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har den i samband
med nyssnämnda uppflyttning stående frågan om bibehållande av avdelningsföreståndarens
nuvarande förste byråingenjörsbefattning numera i viss
mån kommit i annat läge än då telegrafstyrelsen åren 1936 och 1937 gjorde
sina framställningar. Den från ett distrikt till transmissionsavdelningen överflyttade
linjeingenjör, som tidigare var avdelningsföreståndarens närmaste

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

man, har numera befordrats till förste byråingenjör å byråns förvaltningsoch
byggnadsavdelning men måst bibehållas å transmissionsavdelningen.
Hans arbetsuppgifter å den andra avdelningen lia därvid fått övertagas av
en tidvis inkallad förste linjeingenjör med biträde av en yngre ingenjör.

# Med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden anser jag mig i likhet
med lönenämnden böra biträda telegrafstyrelsens förslag, att den genom
byrådirektörsbefattningens inrättande ledigblivande förste byråingenjörstjänsten
får bibehållas.

Fyra nya linjemgenjörsbefattningar. Såsom förut meddelats, begärde telegrafstyrelsen
i sin skrivelse den 3 december 1937 inrättande av linjeingenjörsbefattningar
(26 lönegraden) för föreståndarna för Norrköpings och
Gävle linjesektioner. I Norrköping är linjedirektören å tredje distriktet även
sektionsföreståndare, och i Gävle förestås sektionen sedan ett par år av en
ingenjörsassistent (20 lönegraden) med förordnande att fullgöra göromål,
som ankomma på linjeingenjör. Beträffande de sålunda begärda befattningarna
anförde telegrafstyrelsen i sin nyssnämnda skrivelse:

Å tredje linjedistriktet har Norrköpings sektion hittills föreståtts
av linjedirektören inom distriktet. På grund av den tekniska nydaning, som
kännetecknat telegrafverkets utveckling under senare år, har linjedirektörernas
arbetsbörda avsevärt ökats. Det är därför nödvändigt, att linjedirektören
i Norrköping liksom samtliga övriga linjedirektörer får odelat ägna
sig åt den ledande och inspekterande verksamhet, som bör utövas av honom,
och att han befrias från det tidsödande detaljarbete, som med nödvändighet
blir förbundet med den direkta skötseln av en linjesektion. Styrelsen anser
därför, att ovannämnda sektion bör organiseras som övriga linjesektioner
inom distriktet, och som föreståndare erhålla en linjeingenjör (26 lönegraden)
.

Å femte distriktet har Gävle sektion tidigare föreståtts av förste
linjeingenjören å linjedistriktsbyrån å nämnda ort. Då emellertid denne
befattningshavare är linjedirektörens närmaste man och ställföreträdare,
taga de honom i denna hans egenskap åvilande arbetsuppgifterna numera
helt hans tid i anspråk. Skötseln av nyssnämnda sektion har därför sedan ett
par år tillbaka helt måst överlåtas på en ingenjörsassistent, vilken på grund
av det omfattande och ansvarsfulla arbete, som sålunda ankommer på
honom, numera innehar styrelsens uppdrag att bestrida göromål som linjeingenjör.
Styrelsen anser nu nödvändigt, att för föreståndaren för sektionen
inrättas en linjeingenjörsbefattning (26 lönegraden).

Styrelsen, som anser att ytterligare uppskov med inrättandet av de föreslagna
linjeingenjörsbefattningarna icke bör äga rum, hemställer nu ånyo,
att två linjeingenjörsbefattningar inrättas, den ena åt föreståndaren för Norrköpings
sektion och den andra åt föreståndaren för Gävle sektion.

Lönenämnden tillstyrkte i sitt utlåtande den 21 december 1937 inrättandet
av de båda för Norrköpings respektive Gävle sektioner avsedda tjänsterna,
under framhållande att desamma vore erforderliga för genomförande
beträffande ledningen av dessa båda sektioner av samma organisation, som
gällde för samtliga linjesektioner i övrigt. I överensstämmelse härmed har

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

nämnden i sitt nu avgivna utlåtande ånyo tillstyrkt bifall till telegrafstyrelsens
framställning i denna del.

I sin nu förevarande skrivelse föreslår telegrafstyrelsen vidare inrättande
av en linjeingenjörsbefattning för den ingenjör, som tjänstgör närmast under
förståndaren för Göteborgs stadssektion. Denne föreståndare
är förste linjeingenjör (27 lönegraden), och hans närmaste man är placerad
i 20 lönegraden såsom ingenjörsassistent. Till stöd för detta förslag
anför telegrafstyrelsen:

Såsom föreståndare för Göteborgs stadssektion har alltsedan den 1 juli
1920 tjänstgjort en befattningshavare i förste linjeingenjörs tjänstegrad. Arbetsuppgifterna
å denna sektion omfatta samtliga linjer, nät och apparater
inom Göteborgs stad med omnejd samt linjer, nät, apparater och stationer
inom Alingsås’ stad med omnejd. Till följd av under årens lopp inträdd
ökning av arbetsuppgifterna har såsom biträde till sektionsföreståndaren alltsedan
den 1 maj 1929 å sektionen varit placerad en biträdande ingenjör med
högre teknisk utbildning, vilken från och med den 1 april 1935 innehar ingenjörsassistents
tjänstegrad (20 lönegraden). På grund av den alltjämt
fortgående ökningen av arbetsuppgifterna har, i syfte att bereda nödvändig
lindring i sektionsföreståndarens arbetsbörda, från den 1 juli 1937 måst genomföras
en omorganisation av sektionen, varigenom felbyrån (undersökningen),
överdragsstationen med riks- och landskablar, apparatuppsättningen
och apparatflyttningarna inom Göteborgs stad, linjeväljar- och växelbordsanläggningarna
samt de automatiska lands- och abonnentväxlarna kommit
att ligga direkt under ledning av förenämnde ingenjörsassistent. Dessutom
åligger det numera denne befattningshavare att mera självständigt
planlägga och utföra å sektionen förekommande landskabelarbeten. Till
belysande av arbetets omfattning må framhållas, att vid årsskiftet 1937—•
1938 antalet stationer inom sektionen uppgick till 91 samt antalet apparater,
vilkas felavhjälpning och underhåll felbyrån har att ombesörja, till 65,928.
Inom sektionen fanns vid samma tidpunkt 334 linjeväljaranläggningar, 223
manuella abonnerade växelbordsanläggningar samt 27 automatiska abonnentväxlar.
Under år 1938 hava ytterligare 10 automatiska abonnentväxlar
inkopplats för trafik. Slutligen må jämväl framhållas, att särskilt i Göteborg
med hänsyn till stadens storlek mera invecklade apparatsystem såsom
abonnentväxelbordsanläggningar av olika slag och linjeväljarsystem förekomma
i proportionsvis betydligt större omfattning än i det övriga Sverige,
givetvis dock med undantag för Stockholm.

Med hänsyn till mängden och arten av de göromål, som sålunda åligga
förenämnde biträdande befattningshavare å Göteborgs stadssektion, anser
styrelsen, att han bör erhålla linjeingenjörs tjänsteställning, och styrelsen
föreslår därför, att för honom inrättas en linjeingenjörsbefattning (26 lönegraden)
.

Lönencimnden har om detta förslag anfört:

Såsom framgår av styrelsens skrivelse, har ifrågavarande befattningshavare
den direkta ledningen av Göteborgs felbvrå och överdragsstation ävensom
ansvaret för uppsättning, flyttning och underhåll av apparater, linjeväljar-
och växelbordsanläggningar samt automatiska lands- och abonnentväxlar
inom sektionen. Han har därjämte att mera självständigt planlägga

Kunni. Maj.ts proposition nr 239.

och utföra å sektionen förekommande landskabelarbeten. Närmaste motsvarighet
till Göteborgs stadssektion är Stockholms stadssektion. En jämförelse
mellan dessa båda sektioner visar, att antalet telefonapparater utgör
vid Stockholms stadssektion 186,095 stycken och vid Göteborgs stadssektion
65,928 stycken, antalet linjeväljaranläggningar 917 respektive 334 stycken,
antalet manuella växlar 1,200 respektive 223 stycken samt antalet automatiska
abonnentväxlar 125 respektive 37 stycken. Stockholms stadssektion är
sålunda avsevärt större än Göteborgs beträffande nu anförda faktorer, vilka
jämte vissa andra kunna tjäna som mätare för omfattningen och svårighetsgraden
av de arbetsuppgifter, som åvila den vid sektionerna anställda mgenjörspersonalen.
Denna utgöres vid Göteborgs stadssektion av föreståndaren,
en förste linjeingenjör, och den här ifrågavarande ingenjörsassistenten. För
det motsvarande arbetsområdet vid Stockholms stadssektion disponeras tva
förste linjeingenjörer, två linjeingenjörer och sex ingenjörsassistenter, av vilka
en förste linjeingenjör med biträde av två ingenjörsassistenter omhänderhar
den från Stockholms stadssektion utbrutna felbyrån, under det att återstående
arbetsuppgifter vid Stockholms stadssektion handläggas utav den
andre av de båda förste linjeingenjörerna såsom föreståndare med biträde ay
de två linjeingenjörerna och fyra ingenjörsassistenter. Arbetsuppgifterna å
Stockholms stadssektion, vilka sålunda äro uppdelade på tio ingenjörer, omfatta
anläggningar och apparater inom Stockholms stad, medan under Göteborgs
stadssektion lyder utom själva staden Göteborg även dess omnejd samt
staden Alingsås med omnejd. Arbetsstyrkan vid Göteborgs stadssektion utgör
omkring 550 man. Till jämförele kan nämnas, att arbetsstyrkan vid
Stockholms stadssektion med frånräknande av felbyrån, vilken, såsoin ovan
nämnts, står under ledning av en särskild förste linjeingenjör, uppgår till
ungefär 350 man. Av vad sålunda anförts och av de upplysningar i övrigt,
som lönenämnden inhämtat rörande den här ifrågavarande ingenjörsbefattningen
vid Göteborgs stadssektion, framgår, att densamma med hänsyn till
arten och omfattningen av de därmed förenade arbetsuppgifterna är i stort
sett jämförlig med de närmast motsvarande ingenjörsbefattningarna vid
Stockholms stadssektion.

Lönenämnden vill på grund av det anförda icke framställa någon erinran
mot den föreslagna uppflyttningen av den ifrågavarande ingenjörsassistentstjänsten
vid Göteborgs stadssektion.

Vidare hemställer telegrafstyrelsen örn inrättande av en linjeingenjörstjänst
för tredje distriktet för den tekniska ledningen och övervakningen
av de automatiska telefonstationernas uppförande och underhåll. Styrelsen
anför till stöd härför:

Inom tredje linjedistriktet finnas nu 13 i drift tågna och 33 under byggnad
varande automatiska landsväxlar, medan antalet installerade automatiska
abonnentväxlar uppgå till 28 och antalet därutöver beställda dylika växlar
till 18. Därjämte har under år 1938 telefonstationen i Örebro omlagts till
automatisk växling, och arbeten pågå för automatisering av telefonstationerna
i Norrköping, Södertälje och Tranås. Genom denna automatisering har
inom tredje linjedistriktet uppstått ett numera oavvisligt behov att för den
tekniska ledningen av de nya stationernas uppförande och underhåll kunna
disponera en i hithörande frågor kunnig tjänsteman med högre teknisk ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

bildning, vilken under linjedirektören kan handlägga ärendena rörande såväl^
städernas som landsbygdens automatiska telefonanläggningar. Styrelsen
tillåter sig erinra om att en motsvarande befattning som den nu ifrågasatta
inrättats år 1936 å första, år 1937 å andra och år 1938 å femte linjedistriktet.

Styrelsen föreslår alltså, att en befattning i linjeingenjörs tjänstegrad (26
lönegraden) inrättas för ifrågavarande ändamål.

Lönenämnden har i sitt utlåtande, under erinran om att nämnden tidigare
förordat inrättandet av de vid första, andra och femte distrikten redan befintliga
befattningarna för ifrågavarande ändamål, förklarat sig icke hava
något att erinra mot bifall även till det nu föreliggande förslaget.

Slutligen hemställer telegrafstyrelsen om en linjeingenjörsbefattning för
föreståndaren för Motala rundradiostation och anför härom:

Såsom föreståndare för Motala rundradiostation tjänstgör en högskoleutbildad
ingenjör med för närvarande ingenjörsassistents tjänstegrad (20 lönegraden)
.

Rundradiostationen i Motala är den största i Sverige med en antenneffekt
på 150 kilowatt. Förutom huvudsändaren omfattar anläggningen även en
30-kilowattsändare samt en 12-kilowatt kortvågssändare. Den senare sändaren,
som installerats år 1938, är huvudsakligen avsedd för rundradiosändning
till svenskar i utlandet, speciellt Amerika, för vilket land särskilt arrangerade
program utsändas pa kortvåg. Under tider, då kortvågssändaren
ej är upptagen för rundradiosändningar, användes den i stor utsträckning för
telegramtrafik med utlandet. Utökning av stationen för detta senare ändamål
är förestående.

Självfallet måste av föreståndaren för denna station fordras, att han besitter
förmågan att leda och ordna denna viktiga stations drift på ett tillfredsställande
sätt, ävensom att han besitter den högre teoretiska utbildning,
som erfordras för riktig tillsyn och skötsel av de tekniskt sett högvärdiga
anläggningarna, som jämväl representera betydande materiella värden. Styrelsen
vill tillika framhålla, att den nuvarande föreståndaren för Motala
rundradiostation utför omfattande undersökningar å stationen för radiobyråns
räkning för utrönande av olika materiels och apparaters lämplighet dels
för användning vid sändarstationer av hög effekt, dels inom högfrekvenstekniken
i allmänhet. Dessa undersökningar komma alltjämt att bliva nödvändiga
för radionätets vidare utbyggnad och härför kräves en kvalificerad
ingenjör med goda kunskaper inom högfrekvensteknikens område.

Med hänsyn till det krävande och ansvarsfulla arbete, som åvilar berörda
befattningshavare, har styrelsen ansett skäligt, att han erhåller linjeingenjörs
tjänsteställning (26 lönegraden).

Styrelsen meddelar slutligen, att de vid bifall till styrelsens förslag ledigblivande
ingenjörsassistenttjänsterna icke kunna indragas utan erfordras för
beredande av rättidig befordran åt icke-ordinarie ingenjörspersonal.

Lönenämnden framhåller i sitt utlåtande, att såväl Varberg som Spånga
radiostationer förestas av befattningshavare i linjeingenjörs tjänsteställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Lönenämnden har icke velat motsätta sig, att föreståndarbefattningen även
vid Motala rundradiostation, som är den största och i avseende å den tekniska
utrustningen den modernaste i landet, placeras i nämnda av telegrafstyrelsen
föreslagna tjänsteställning, helst som den ifrågavarande befattningshavaren
förutom de med föreståndarskapet förenade göi omalen även
utför betydelsefulla undersökningar för radiobyråns räkning.

Vad beträffar den av telegrafstyrelsen begärda linjeingenjörsbefattmngen
vid tredje linjedistriktets automatiseringsarbeten synes det mig kunna anstå
med inrättandet av en högre befattning för detta ändamål.

Telegrafstyrelsens förslag om inrättande av linjeingenjörstjänster för föreståndarna
för Norrköpings och Gävle sektioner samt för Göteborgs stadssektion
och Motala rundradiostation hava icke givit mig anledning till
erinran.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag inrättande av fyra nya linjeingenjörstjänster
i 26 lönegraden.

En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden å radiobyrån. Telegrafstyrelsen
återkommer i sin förevarande skrivelse till sitt tidigare förslag om inrättande
av en byråingenjörsbefattning för radiobyråns telegiafavdelning. Styrelsen
erinrar örn att styrelsen i skrivelse den 3 december 1937 härom anföri:

För att uppgöra och framlägga förslag till planerade telegraf stationsk -redningar samt till för telegraftrafiken erforderliga apparater och ledningar
ävensom att leda och övervaka utförandet av härför behövliga arbeten erfordras
en tjänsteman, som äger ingående kännedom om såväl modern telegrafteknik
som trafikfrågor. Han måste dessutom äga förmåga att i berörda
ärenden förhandla med trafik- och stationsbefäl ävensom med utländska telegrafförvaltningar.

De senaste årens genomgripande tekniska utveckling pa telegra!området
har gjort, att de till ifrågavarande befattningshavare hörande arbetsuppgifterna
blivit alltmera omfattande och ansvarsfulla. Styrelsen vill sålunda erinra
örn det utbyte av de gamla morseapparaterna mot mera arbetsbesparande
moderna telegrafapparater (teletype och teleprinter), som hittills ägt rum
vid en stor del av landets telegrafstationer och som fortfarande pågår, örn de
moderna transportanordningar, som utförts å Stockholms och Malmö telegrafstationer
och som haft till syfte bland annat att nedbiinga telegiammens

befordringstider m. m. r ...

På vissa håll i utlandet lia på senare åren utbyggts särskilda telegraf nät,
anordnade för direkt telegrafering abonnenter emellan medelst fjärrskriftsapparater.
Utvecklingen synes gå i den riktningen, att dessa förbindelse! utsträckas
till trafik mellan olika länder. Så har redan skett i Danmark, England,
Holland, Schweiz och Tyskland. Krav på upprättandet av dylika förbindelser
i Sverige har redan framkommit, varför frågan måste upptagas till
behandling även här. Det är således nödvändigt, att ifrågavarande tjänsteman
även följer utvecklingen på detta område lör att kunna förbereda hithörande
frågor för Sveriges del.

Med hänsyn till det krävande och ansvarsfulla arbete, som avilar berörda
befattningshavare, har styrelsen ansett skäligt, att han erhåller byråingenjörs
tjänsteställning (26 lönegraden).

Departe

ments chefen.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Under erinran om att ifrågavarande arbetsuppgifter sedan en följd av år
fullgjorts av en från trafikbyrån överflyttad sekreterare i 24 lönegraden, vilkens
befattning uppehållits å förordnande, samt att lönenämnden i utlåtande
den 21 december 1937 förordat inrättande av en sådan befattning för ifrågavarande
ändamål, framhåller styrelsen i sin nu förevarande skrivelse, att
utvecklingen av arbetsuppgifterna i fråga tydligt visat, att behovet av befattningen
är ofrånkomligt. De krav, som ställas på innehavaren av befattningen,
hava enligt styrelsen under det senast förflutna året ytterligare
skärpts. På grund härav föreslår styrelsen ånyo inrättande av en byråingenjörstjänst
i 26 lönegraden.

I förenämnda utlåtande den 21 december 1937 anförde kommunikationsverkens
lönenämnd:

Enligt vad lönenämnden erfarit, är det även för framtiden oundgängligt
att a radiobyrån disponera en befattningshavare för handläggning av de ovan
nämnda göromålen. Å andra sidan är det förenat med avsevärda olägenheter
att fortfarande endast på förordnande uppehålla den ifrågavarande sekreterartjönsten
å trafikbyrån. Det lärer därför vara ofrånkomligt att för den
omhandlade befattningshavaren nyinrätta en tjänst på radiobyrån, varigenom
sekreterartjänsten på trafikbyrån frigöres. Med hänsyn till att befattningshavaren
i fråga för närvarande innehar sekreterartjänst i 24 lönegraden
och då försiktigheten bjuder att ännu någon tid avvakta utvecklingen av hans
arbetsuppgifter på radiobyrån, finner lönenämnden naturligast, att den erforderliga
nya tjänsten tillsvidare placeras i 24 lönegraden. Lönenämnden får
sålunda föreslå, att en ny sekreterartjänst i 24 lönegraden inrättas å radiobyrån
för här ifrågavarande ändamål.

I sitt nu avgivna utlåtande har lönenämnden förklarat sig icke hava funnit
anledning frångå sin sålunda uttalade mening.

Då förberörda arbetsuppgifter å radiobyråns telegrafavdelning sedan länge
befunnits påkalla en särskild befattningshavare och då den härför disponerade
sekreterarebefattningen å trafikbyrån icke utan olägenheter kan avvaras
å sistnämnda byrå, anser jag mig böra tillstyrka inrättande av en ny
befattning för ifrågavarande ändamål. I anslutning till vad lönenämnden
anfört vill jag förorda, att befattningen placeras i 24 lönegraden såsom sekreterare.

En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden å linjebyrån. I skrivelse den
19 september 1936 hemställde telegrafstyrelsen örn inrättande av, bland annat,
en ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden för linjebyråns tekniska avdelningar,
omfattande transmissions-, konstruktions- och stationsavdelningarna
samt provningsanstalten. Härom anförde styrelsen:

Enligt den sedan november månad år 1933 tillämpade organisationen av
styrelsens linjebyra skall en förste byrådirektör utöva självständig ledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

det tekniskt-vetenskapliga arbetet inom byrån och i samband därmed förestå
linjebyråns tekniska avdelningar och handlägga till dessa hörande ärenden.

Förutom de tekniska arbetsuppgifterna, för vilkas utförande finnas anställda
tekniskt utbildade befattningshavare, förekommer å ifrågavarande avdelningar
av linjebyrån en mångfald ärenden av administrativ natur. Dessa ärenden
innefatta bl. a. uppsättande av skrivelser i de av förste byrådirektören
handlagda och föredragna ärendena, uppsättande av förslag till kontrakt och
protokoll rörande automatiska telefonstationsanläggningar och automatiska
abonnentväxelanläggningar m. m., uppsättande av skrivelser i tekniska ärenden
till utländska telegraf- och telefonförvaltningar och internationella rådgivande
telefonkommittén -— vilken sistnämnda grupp av ärenden förutsätter
goda kunskaper i främmande språk —- uppgörande av förslag till kontrakt
med telegrafverkets tjänstemän rörande av dessa till telegrafverket överlåtna
uppfinningar samt åliggande att i övrigt svara för att de till förste byrådirektörens
arbetsområde hörande kansligöromålen bliva i behörig ordning utförda.

För dessa arbetsuppgifter har, alltsedan den med inrättandet av förste byrådirektörstjänsten
förbundna organisationen trädde i kraft, ett provisorium
vidtagits på sådant sätt, att de ålagts en från linjebyrån temporärt överflyttad
notarie, vars tjänst i sin tur uppehållits genom vikariat.

Förhållandena å detta område måste emellertid, sedan fördelningen av göromålen
mellan linjebyråns skilda avdelningar nu stabiliserats, ordnas mera definitivt,
och detta synes böra ske genom att å linjebyråns tekniska avdelningar
inrättas en ny sekreterartjänst. Med hänsyn till göromålens art synes denna
tjänst kunna tills vidare placeras i 24 :e lönegraden.

Enär styrelsens förslag icke vann bifall, återkom styrelsen till detsamma i
skrivelse den 3 december 1937 och anförde då ytterligare:

Nyssberörda arbetsuppgifter ha i samband med den allmänna rastlösa utvecklingen
inom telegrafverkets arbetsområden visat en, alltsedan nuvarande
organisation av linjebyråns tekniska avdelningar började tillämpas, stadigt
fortgående stegring såväl kvalitativt som kvantitativt. Detta gäller icke minst
beträffande den tid, som förflutit sedan styrelsens framställning år 1936 ingavs,
och de motiv, som förestavade denna framställning, ha härigenom än
ytterligare vunnit i styrka. Ett klart behov av ifrågavarande tjänst föreligger
alltså, och styrelsen finner det angeläget, att densamma snarast möjligt
blir disponibel.

Under erinran om vad sålunda anförts och med framhållande av det oavvisliga
behovet av ifrågavarande befattning hemställer telegrafstyrelsen i sin nu
förevarande skrivelse ånyo om inrättande av en sekreterarebefattning i 24
lönegraden.

Lönenämnden har, under hänvisning till att nämnden i utlåtanden över telegrafstyrelsens
framställningar åren 1936 och 1937 tillstyrkt förslaget, nu ånyo
tillstyrkt detsamma.

Med hänsyn till de jämförelsevis kvalificerade göromål, varom här är
fråga, och då ett fortbestående behov av en särskild befattning för ändamålet
måste anses föreligga, vill jag i likhet med lönenämnden tillstyrka

Departe ments chefen.

Kungl. May.ts proposition nr 239.

bifall till telegrafstyrelsens förslag. Jag förordar alltså, att en sekreterarebefattning
i 24 lönegraden inrättas för omhänderhavande av berörda göromål
å linjebyråns tekniska avdelningar.

Sju nya överkontrollörsbefattningar. I sin nu förevarande framställning
återkommer telegrafstyrelsen till sina tidigare förslag om uppflyttning av följande
förste kontrollörer (22 lönegraden) till Överkontrollör (24 lönegraden),
nämligen å den förenade telegraf- och telefonstationen i Malmö, å trafikdistriktsbyråerna
i Göteborg och Norrköping samt å Göteborgs telefonstations
riksavdelning. Därjämte begär styrelsen nu enahanda uppflyttning å trafikdistriktsbyråerna
i Malmö, Gävle och Sundsvall. Nu föreliggande framställning
avser sålunda uppflyttning av 7 förste kontrollörer till Överkontrollör.

Beträffande befattningen å telegraf- och telefonstationen i
Malmö anförde telegrafstyrelsen i skrivelse den 19 september 1936, bland
annat:

Den förenade telegraf- och telefonstationen i Malmö förestås av en telegrafdirektör.
Närmast under honom är sedan den 1 januari 1919 såsom befäl å
telefonavdelningen placerad en tjänsteman i förste kontrollörs tjänsteställning.
Planerandet och utförandet av den på stationsbefälet ankommande delen
av arbetet med automatiseringen av det lokala telefonnätet i Malmö medförde
emellertid redan för omkring 4 år sedan en så stark ökning av telegrafdirektörens
arbetsbörda, att det blev nödvändigt avskilja förste kontrollören
för beredande av de med automatiseringen sammanhängande större frågorna
samt för att biträda telegrafdirektören med denne påvilande övriga ärenden
av mera omfattande natur beträffande telefonavdelningen. Det har sedermera,
för att telegraf dir ektören skall kunna behörigen utöva den centrala ledningen
av den förenade telefon- och telegrafstationen, befunnits nödvändigt
att uppdraga åt berörda förste kontrollör att närmast handhava ledningen av
och inför telegraf direktö ren svara för driften å stationens samtliga avdelningar,
en organisationsform analog med den, som år 1919 infördes vid Göteborgs
telefonstation. Rörelsens ständigt ökade omfattning samt de genomgripande
moderniseringsarbeten, som under de närmaste åren förestå å Malmö station
och inom underlydande område, såsom planering och ibruktagande av ny
station för rikstrafiken samt påbörjandet av landsnätets automatisering m. m„
göra det nödvändigt, att den sålunda tillämpade arbetsordningen för telegraP
direktörens närmaste man göres definitiv och bibehålies för framtiden. På
grund av arten och omfattningen av arbetsuppgifterna samt med hänsyn till
det ansvar, som sålunda kommit att åvila innehavaren av befattningen ifråga,
synes styrelsen rättvisan kräva, att ifrågavarande förste kontrollörsbefattning
höjes till överkontrollörstjänst, vilken grad innehaves av motsvarande tjänsteman
vid Göteborgs telefonstation.

Till belysande av telefonrörelsens utveckling och omfattning inom Malmö
redovisningsområde meddelar telegrafstyrelsen i sin nu föreliggande skrivelse
följande uppgifter:

Antalet telefonapparater, som i september 1936 utgjorde över 27,500, har
stigit till 31,560 i september månad 1938. Antalet lokal- och landssamtal, under
år 1935 nära 39,315,000, utgjorde 43,357,240 under år 1937. Antalet rikssamtalsexpeditioner
samma år var 4,004,000 respektive 4,538,100. Antalet

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

kontrollörer å stationens skilda avdelningar har under samina tid ökats från
5 till 7, och den biträdande personalen, inklusive till stationen hörande växelstationspersonal,
har ökats från 443 till i det närmaste 500.

Till stöd för förslaget örn höjning av förste kontrollörstjänsterna å trafikdistriktsbyråerna
anförde telegrafstyrelsen i skrivelse den 19 september
1936:

Å envar av telegrafverkets 5 trafikdistriktsbyråer är sedan den 1 juli 1920
såsom trafikdirektörens närmaste man och ställföreträdare placerad en
förste kontrollör. Redan år 1928 ingåvo samtliga dåvarande trafikdirektörer
till telegrafstyrelsen en gemensam skrivelse, vari de uttalade såsom sin
åsikt, att de arbetsuppgifter och det ansvar, som påvilade ifrågavarande
förste kontrollör, borde föranleda uppflyttning av deras tjänster i en högre
lönegrad. Då det med hänsyn till arbetets synnerligen påfrestande natur
vore av vikt, att dessa befattningar icke komme att innehavas av personer
i relativt hög levnadsålder, och då det ur tjänstens synpunkt måhända kunde
anses fördelaktigare, att de erfarenheter, som innehavarna av befattningarna
i fråga förvärvade, nyttiggjordes genom en relativt tidig befordran av
vederbörande tjänstemän till verkets högre stationsföreståndartjänster, ansåge
sig trafikdirektörerna emellertid icke böra för det dåvarande föreslå
en eljest såsom skälig och rättvis ansedd uppflyttning i lönegrad av de
omhandlade tjänsterna utan inskränkte sig till att hemställa om en förmånligare
meritberäkning för innehavarna av desamma än som följde av
tjänsternas placering i 22 lönegraden. Framställningen i fråga föranledde
icke någon telegrafstyrelsens åtgärd, enär styrelsen ansåg sig sakna befogenhet
att för innehavet av vissa tjänster generellt tillgodoräkna ett högre
meritvärde än som följde av lönegradsplaceringen.

I en under år 1936 till styrelsen ingiven skrivelse framliöllo samtliga de dåvarande
trafikdirektörerna under hänvisning till förenämnda skrivelse, att
jämsides med telegrafverkets starka utveckling inom skilda områden av
tjänsten fordringarna på innehavarna av ifrågavarande förste kontrollörstjänster
blivit väsentligt skärpta samt att särskilt deras ställning såsom trafikdirektörernas
ställföreträdare blivit alltmer betydelsefull, enär trafikdirektörerna
måste för tillsyn av respektive distrikt i ständigt ökad utsträckning
vistas på resor. Det vore enligt trafikdirektörernas mening icke rättvist
att hålla de ifrågavarande tjänsterna nere i en lägre grad än som motiverades
av arbetsuppgifternas art och omfattning och med dem förenat ansvar,
då detta .skulle innebära, att beträffande de ifrågavarande befattningarnas
lönegradsplacering följdes en annan princip än den för övriga befattningar
tillämpade. Tjänsterna i fråga borde därför snarast möjligt höjas till överkontrollörstjänster.
Den olägenhet, som kunde befaras uppkomma därav,
att å befattningarna skulle efter deras höjande normalt vara placerade äldre
tjänstemän än som följer med nuvarande ordning, skulle enligt förslagsställarnas
mening motvägas av dessa äldre tjänstemäns med åren förvärvade
större erfarenhet och förtrogenhet med distriktens och byråernas arbeten.

Med hänsyn till beskaffenheten av det arbete, som påvilade nu ifrågavarande
förste kontrollörsbefattningar, ansåge styrelsen sig kunna utan tvekan
uttala, alt dessa tjänster icke längre vore rättvist värdesatta genom en
placering i 22 lönegraden. De befattningar vid verket, med vilka förste
kontrollörstjänsterna å trafikdistriktsbyråerna vore närmast jämförbara i
fråga örn ansvar och arbetsuppgifter, vöre samtliga placerade i lägst 24 löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

graden. En uppfattning av tjänsterna i fråga till 24 lönegraden med benämning
Överkontrollör ville styrelsen därför livligt förorda.

Då ett utbyte av innehavare å befattningarna skulle vara ur tjänstens
synpunkt olägligt, begränsade sig emellertid styrelsen för det dåvarande till
en höjning endast av tjänsterna på trafikdistriktsbyråerna i Göteborg respektive
Norrköping, beträffande vilka det kunde beräknas, att tjänsternas
innehavare komme att kvarstanna å befattningarna även efter höjningen.
Denna framställning återupprepades år 1937.

I sin nu föreliggande skrivelse medelar styrelsen, att även förste kontrollörerna
å trafikdistriktsbyråerna i Malmö, Gävle och Sundsvall numera
kunna beräknas få kvarstanna å sina befattningar vid en höjning av deras
befattningar till överkontrollörs tjänstegrad.

Styrelsen föreslår fördenskull, att samtliga fem förste kontrollörstjänster
å trafikdistriktsbyråerna måtte utbytas mot överkontrollörstjänster.

Beträffande förste kontrollörst jönsten å riksavdelningen å Göteborgs
telefonstation anförde styrelsen i skrivelse den 3 december
1937, att innehavaren av denna befattning tjänstgjorde som föreståndare för
riksavdelningen och därjämte hade sig anförtrott föreståndarskapet för
stationens gransknings-, sorterings- och räkningsutskrivningsavdelning. På
grund av den ständigt fortgående ökningen av rikstrafiken hade de till berörda
föreståndarbefattning hörande arbetsuppgifterna alltmer utvidgats,
och allt större ansvar hade kommit att åvila innehavaren av densamma.
Till belysande av utvecklingen å ifrågavarande arbetsområde lämnade styrelsen
följande uppgifter för åren 1926 och 1936 rörande rikstrafikens storlek
m. m. vid Göteborgs telefonstation, här kompletterade med motsvarande
siffror för år 1937:

	1926	1936	1937 i
Antal betjänade riksledningar......................	194	330	353
Antal avgående rikssamtal mot periodavgift........	2,467,273	3,177,430	3,390,155
Antal rikssamtalsexpeditioner......................	4,911,600	6,603,000	7,053,600
Debiterade avgifter för rikssamtal, kronor..........	2,346,356	3,521,453	3,792,751
Biträdande personal å riksavdelningen..............	136	195	211

I anslutning härtill anför telegrafstyrelsen i nu föreliggande framställning:

Vid bedömandet av den ökning av riksavdelningens arbete, som återspeglas
i de meddelade siffrorna rörande trafikmängden, bör hänsyn tagas till
den omständigheten, att de långväga, mera svårexpedierade rikssamtalen under
ifrågavarande tidsperiod företett en procentuellt större ökning än de
mera lättexpedierade kortväga rikssamtalen. Jämsides med den kvantitativa
trafikstegringen ha föreståndarens arbetsuppgifter blivit alltmer komplicerade
och svårskötta. Den fortgående tekniska utvecklingen å telefonområdet,
särskilt utpräglad under de senare åren, ställer dessutom ständigt
ökade krav på ifrågavarande tjänsteman. Härtill komma de krävande arbetsuppgifter,
som berörda föreståndares befattning med den internationella
telefontrafiken och därmed sammanhängande ömtåliga spörsmål innebär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I fråga om gransknings-, sorterings- och räkningsutskrivningsavdelningen
meddelar telegrafstyrelsen följande uppgifter:

	1936	1937
Antal tjänstemän (i medeltal) ..............................	19	21
Behandlade samtalskort, antal.............................	3,961,832	4,177,524
> telegramkort, antal.............................	296,737	330,192
I samtalsliggaren införda samtals- och telegramavgifter, kronor	4,692,716	5,150,518
Utskrivna räkningar å abonnemangs-, samtals- och telegram-avgifter, antal............................................	217,825	240,552
Granskade och journalförda utlandssamtal, antal ............	123,574	145,038

Styrelsen anför slutligen, att styrelsen, med hänsyn till mängden och arten
av de göromål, som åligga föreståndaren för riksavdelningen å Göteborgs
telefonstation, alltjämt anser, att tjänsten i fråga bör höjas till överkontrollörs
tjänstegrad.

Av de ledigblivande 7 förste kontrollörstjänsterna kunna 6 indragas. Till
den å Malmö telefonstation placerade förste kontrollörstjänsten återkommer
telegrafstyrelsen i det följande.

Lönenämnden anförde i sitt utlåtande den 27 november 1936 om befattningen
å Malmö telegraf- och telefonstation, att det vid jämförelse med Göteborgs
telefonstation, där en Överkontrollör funnes placerad, syntes nämnden,
att förhållandena vid den förenade telegraf- och telefonstationen i Malmö
hämera väl motiverade inrättande av en överkontrollörstjänst jämväl
därstädes. Telegrafstyrelsens då föreliggande framställning beträffande befattningarna
å trafikdistriktsbyråerna i Göteborg och Norrköping biträddes
av lönenämnden.

I sitt utlåtande över nu föreliggande framställning har lönenämnden icke
funnit skäl framställa särskild erinran.

Vad till en början beträffar de båda förste kontrollörsbefattningarna å
Malmö telegraf- och telefonstation samt å riksavdelningen vid Göteborgs
telefonstation synes mig skäl föreligga för bifall till telegrafstyrelsens framställning
om deras uppfattning till Överkontrollör.

Med avseende å förste kontrollörerna å telegrafverkets fem trafikdistriktsbyråer
ställer jag mig mera tveksam. Ifrågavarande befattningshavare
äro emellertid närmaste män till de i 29 lönegraden placerade trafikdirektörerna.
Befattningshavare med motsvarande ställning inom verket synas i
allmänhet vara placerade lägst såsom Överkontrollör. Med hänsyn härtill
och då lönenämnden biträtt styrelsens förslag, anser jag mig örn än med
någon tvekan kunna tillstyrka bifall till detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 19.19. 1 sami. Nr 239.

Departe ments chefen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departementachefen.

På grund av det anförda förordar jag alltså, att sju förste kontrollörsbefattningar
uppflyttas till överkontrollörsbefattningar.

En ny befattning såsom avdelningsingenjör vid telegrafverkets verkstad.

I sin nu föreliggande skrivelse hemställer telegrafstyrelsen om inrättande av
en ny befattning såsom avdelningsingenjör i 22 lönegraden vid telegrafverkets
verkstad. Till stöd härför anför styrelsen:

Föreståndarskapet för den tekniska avdelningen inom telegrafverkets verkstad
utövas för närvarande jämsides av en avdelningsingenjör och en ingenjörsassistent
(20 lönegraden). Den förre leder arbetet å avdelningens ritkontor
och verkställer utredningar och konstruktioner för tillverkningen.
Den senare förestår laboratoriet och övervakar de experimentella undersökningarna
samt har dessutom att avgöra kvalitetsfrågor rörande såväl råmateriel
som verkstadens egna tillverkningar. Av båda dessa tjänstemän fordras,
var och en på sitt område, i lika hög grad vidsträckt och mångårig erfarenhet
samt allsidig och stor kunnighet örn olika till arbetet hörande tekniska
spörsmål. Arbetet och ansvaret anser styrelsen jämställt å de båda befattningarna.
Det är därför enligt styrelsens mening fullt motiverat, att innehavarna
av desamma också skola intaga samma tjänsteställning d. v. s. att
båda skola tillhöra avdelningsingenjörs tjänstegrad.

Styrelsen får alltså föreslå, att här omhandlade ingenjörsassistenttjänst å
telegrafverkets verkstad höjes till avdelningsingenjörstjänst (22 lönegraden).

Den ledigblivande ingenjörsassistenttjänsten kan icke indragas utan erfordras
för beredande av rättidig befordran åt icke-ordinarie ingenjörspersonal.

Lönenämnden har funnit förevarande förslag icke föranleda särskild erinran.

Med hänsyn till vad telegrafstyrelsen anfört och då föreståndarskapet för
verkstadens laboratorium synes mig förutsätta sådana kvalifikationer, att de
utgöra motiv för befattningens placering i 22 lönegraden, vill jag tillstyrka,
att för ändamålet inrättas en ny befattning såsom avdelningsingenjör.

Fem nya förste kontrollörsbefattningar. Telegrafstyrelsen begär i sin föreliggande
framställning inrättande av sju nya förste kontrollörsbefattningar
(22 lönegraden), av vilka flertalet begärts redan tidigare år. Framställningen
avser uppflyttning av kontrollörerna å linjedistriktsbyråerna i Göteborg
och Gävle, å Stockholms telefonstations landsavdelning och kassaavdelning,
vid Norrköpings och Hälsingborgs stationer för telefontjänsten och vid Malmö
förenade telegraf- och telefonstations riksavdelning.

Beträffande befattningarna å linjedistriktsbyråerna i Göteborg
och Gävle anförde telegrafstyrelsen i sin skrivelse den 3 december
1937:

Å en var av telegrafverkets sex linjedistriktsbyråer inrättades den 1 januari
1919 en befattning i 20 lönegraden med benämning kontrollör. Inne -

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

havarna av dessa befattningar ha till uppgift att närmast under linjedirektören
handlägga de å sagda byråer förekommande administrativa och kamerala
ärendena, såsom personal-, författnings- och instruktionsärenden, frågor
rörande fastigheter, deklarationer, hyres-, köpe-, mark- och arrendekontrakt,
att utarbeta vissa av distriktens rapporter samt biträda med byråernas vidlyftiga
korrespondens. Genom telegrafverkets starka utveckling under senare
år lia dessa ärenden avsevärt ökat i antal och betydelse, till följd varav
fordringarna på ifrågavarande kontrollörer blivit väsentligt skärpta. Arten
och omfattningen av nämnda kontrollörer numera åliggande arbete samt med
detsamma förenat ansvar motiverar enligt styrelsens uppfattning en höjning
av tjänsterna i fråga till förste kontrollörstjänster. Med hänsyn lill å fjärde
linjedistriktet, omfattande Stockholm med omnejd, rådande speciella och
särskilt krävande förhållanden, blev kontrollörstjänsten å detta distrikt redan
år 1934 höjd till förste kontrollörs grad genom överflyttning dit av en å
trafikavdelningen ledig tjänst i sagda grad. Styrelsens nu framförda förslag
skulle således i princip innebära höjning av kontrollörstjänsterna å de fem
övriga linjedistriktsbyråerna till förste kontrollörstjänster. Styrelsen vill
dock för närvarande begränsa sig till att ifrågasätta höjning av endast två
utav berörda kontrollörstjänster, nämligen å linjedistriktsbyråerna i Göteborg
och Gävle, till förste kontrollörstjänster.

Kommunikationsverkens lönenåmnd anförde i utlåtande den 21 december
1937, att nämnden, även örn vägande skäl talade för bifall till det föreliggande
förslaget, ville föreslå, att med den ifrågavarande lönegradsuppflyttningen
finge tills vidare anstå, enär det här rörde sig örn löneställningen för
en grupp befattningshavare, vilkas arbetsuppgifter klart skilde sig från övriga
likabenämnda tjänsteinnehavares vid verket, och då den då förestående
översynen av tjänsteförteckningen syntes böra bland annat avse prövning av
lönegradsplaceringen för dylika speciella befattningsgrupper.

Telegrafstyrelsen anför nu, att styrelsen på förut anförda skäl anser, att
höjning av de båda kontrollörstjänsterna å linjedistriktsbyråerna i Göteborg
och Gävle till förste kontrollörstjänster bör ske utan samband med den
av lönenämnden avsedda översynen av tjänsteförteckningen.

I utlåtande den 6 december 1938 anför lönenämnden beträffande ifrågavarande
båda befattningar:

Innehavarna av befattningarna hava att närmast under linjedirektören
svara för det å byrån förekommande administrativa och kamerala arbetet.
Hit hör, bland annat, handläggningen av ärenden rörande linjedistriktens
arbetarpersonal, innefattande tillämpning och tolkning av kollektivavtal m. m.
Motsvarande kontrollörsbefattningar finnas även vid de övriga linjedistriktsbyråerna
utom vid liniedistriktsbyrån i Stockholm, där ifrågavarande göromål
bestridas av en tjänsteman i förste kontrollörs grad. Såsom framgår av
den remitterade skrivelsen, åsyftar det nu ifrågavarande förslaget i princip
böjning av de med berörda arbetsuppgifter sysselsatta kontrollörerna vid
samtliga de övriga fem linjedistriktsbyråerna, ehuru telegrafstyrelsen i den
föreliggande framställningen begränsat sig till att ifrågasätta höjning av endast
de två ovannämnda befattningarna å linjedistriktsbyråerna i Göteborg
och Gävle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Efter att hava erinrat om sitt här förut återgivna uttalande i utlåtande
den 21 december 1937 anför lönenämnden, att nämnden, som fortfarande ansåge
vägande skäl tala för bifall till det föreliggande förslaget, funnit, att,
då tjänsteförteckningsrevisionen icke komme att omfatta spörsmål av här
ifrågavarande slag, ytterligare uppskov med denna lönefrågas avgörande
icke lämpligen borde äga rum. Nämnden finge alltså tillstyrka bifall till
telegrafstyrelsens förslag i denna del.

I sina skrivelser den 30 augusti 1935, den 19 september 1936 och den 3 december
1937 hemställde telegrafstyrelsen, att befattningen såsom avdelningsföreståndarens
närmaste man å Stockholms telefonstations
landsavdelning måtte höjas från kontrollörs till förste kontrollörs
grad. Såsom motiv härför anförde styrelsen, att den såsom föreståndare för
avdelningen tjänstgörande överkontrollören i mycket stor utsträckning måste
företaga resor inom området för att kunna utöva en effektiv kontroll över
växelstationernas skötsel samt att under överkontrollörens frånvaro dennes
normala arbetsuppgifter påvilade hans närmaste man och ställföreträdare,
kontrollören, vilken sålunda ständigt måste vara fullt insatt i överkontrollörens
åligganden och kunna självständigt handlägga dennes göromål samt avgöra
frågor, som kräva omedelbar åtgärd.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtanden den 9 december 1935,
den 27 november 1936 och den 21 december 1937 funnit skäligt, att kontrollörsbefattningen
i fråga uppflyttas till förste kontrollör, och tillstyrkt den
föreslagna höjningen.

I sin nu föreliggande skrivelse anför telegrafstyrelsen:

Arbetet å avdelningen har under de sistförflutna åren ytterligare ökats och
en allt större del av överkontrollörens göromål har som följd härav måst överflyttas
på kontrollören. Den 1 juli 1936 utgjorde antalet abonnenter inom
landsnätet 43,311 och antalet i samma nät inkopplade samtalsapparater
46,981. Motsvarande siffror den 1 juli 1938 voro 52,206 respektive 56,703. Å
centralstationens landsavdelning samt å de under densamma lydande cirka
200 växelstationerna äro för närvarande anställda dels vaktföreståndare samt
riks-, lands- och lokaltelefonister till ett antal av sammanlagt cirka 400, dels
kontraktsanställda växelstationsföreståndare jämte biträden till ett antal av
cirka 730. Avdelningens ledande tjänstemän ha sålunda att utöva ett mycket
omfattande befäl.

Styrelsen uttalar slutligen, att styrelsen finner angeläget, att den begärda
höjningen nu kommer till stånd.

Lönenämnden har i sitt utlåtande den 6 december 1938 ånyo tillstyrkt
ifrågavarande uppflyttning.

Såsom motiv för höjning av föreståndarbefattningen å kassaavdelningen
vid Stockholms telefonstation från kontrollörs till
förste kontrollörs tjänstegrad anförde telegrafstyrelsen i skrivelse den 19 september
1936:

Kassaavdelningen å Stockholms rikstelefonbyrå handhar bland annat utfärdandet
av räkningar samt uppbörden av avgifter för hela Stockholms redovisningsområde.
Delta omfattade den 1 juli 1936 164,293 abonnenter med till -

Kungl. Majda proposition nr 239.

■ 53

hopa 198,767 samtalsapparater. Totala uppbörden av inträdes-, anläggnings-,
abonnemangs-, samtals- och telegramavgifter uppgick under år 1935 till
32,338,000 kronor och beräknas år 1936 stiga till omkring 34 miljoner kronor.
Antalet under sistförfluten år utsända räkningar uppgick till cirka 732,000.
Föreståndaren för kassaavdelningen innehar för närvarande kontrollörs tjänstegrad.
Fönitom ledandet och övervakandet av det löpande arbetet å avdelningen
åligger det honom att gentemot allmänheten företräda telegrafverket i
en mångfald angelägenheter av mycket ömtålig art, såsom ärenden angående
anstånd med erläggande av till betalning förfallna avgifter, överenskommelser
örn lämpliga betalningsterminer för resterande avgifter, avstängning av
telefoner på grund av utebliven likvid, återöppnande av avstängda abonnemang
m. m. Till belysande av omfattningen av föreståndarens nu ifrågavarande
arbetsuppgifter må nämnas, att antalet personer, som i ärenden av
antytt slag begära att få förhandla direkt med avdelningens föreståndare, vissa
tider uppgår till mera än ett hundratal per dag samt att antalet telefonförfrågningar,
som från allmänheten ingå till kassaavdelningen i dylika ärenden,
i medeltal uppgår till inemot 300 per dag. Under år 1935 utskrevos å avdelningen
24,975 order å avstängning av telefonabonnemang. Antalet konkursärenden,
som under samma år handlades därstädes, utgjorde 1,531.

Styrelsen anmälde i detta sammanhang, att alltsedan tiden för statens inköp
av aktiebolaget Stockholmstelefons nät å rikstelefonbyrån i Stockholm
varit anställda ett antal från nämnda bolag övertagna tjänstemän. Vissa av
dessa hade av särskilda skäl, såsom i köpeavtalet intagna bestämmelser angående
viss minimilön, icke kunnat erhålla ordinarie anställning utan bibehållits
i extra befattningar. Av ifrågavarande tjänstemän hade en avgått under
år 1935 och ytterligare en med utgången av januari månad 1937. I enlighet
med köpekontraktets bestämmelser hade den förre uppburit ett årsarvode
av 16,080 kronor och den senare ett årsarvode av 16,200 kronor.
Minskningen i avlöningskontot till följd av dessa tjänstemäns avgång vore
sålunda betydande.

I sin nu föreliggande framställning har styrelsen till belysande av den ytterligare
utvecklingen å ifrågavarande avdelning meddelat följande uppgifter för
år 1938: Den 1 juli 1938 utgjorde antalet abonnenter inom Stockholms redovisningsområde
187,043 och antalet samtalsapparater 228,272. Totala uppbörden
av inträdes-, anläggnings-, abonnemangs-, samtals- och telegramavgifter
uppgick under år 1937 till 36,481,903 kronor och beräknades för år
1938 stiga till 38,000,000 kronor.

Lönenämndcn tillstyrker nu, liksom tidigare, bifall till telegrafstyrelsens
förevarande förslag.

I skrivelse den 3 december 1937 anförde telegrafstyrelsen beträffande höjning
av kontrollörstjänsten vid Norrköpings station lill förste kontrollörs
grad, att vid nämnda station sedan år 1918 såsom befäl vid telefontjänsten
närmast under telegrafkommissarien vore anställd en tjänsteman i
kontrollörs grad. Den utveckling, som stationen undergått särskilt under de
senaste 10 åren, hade i hög grad ökat ifrågavarande kontrollörs arbete och
ansvar. Till belysande av sagda utveckling och av telefonrörelsens nuvarande
omfattning inom Norrköpingsområdet meddelade styrelsen följande uppgif -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ter för åren 1926 och 1936 rörande antalet telefonabonnenter, utväxlade telefonsamtal
m. m., här kompletterade med motsvarande uppgifter för år 1937.

Å r	Antal under- stationer	Antal abonnenter	Antal apparater	Antal lokalsamtal	Antal rikssamtals- expeditioner
1926 ..................	37	6,421	7,750	12,013,000	1,831,000
1936 ..................	49	9,445	11,440	16,986,000	2,405,000
1937 ..................	50	10,001	12,182	17,968,059	2,558,000

Antalet av den vid telefontjänsten anställda personal, över vilken kontrollören
vid Norrköpings station utövar befäl, uppgick år 1926 till 167 och år
1937 till 229.

Lönenåmnden har i sitt utlåtande den 6 december 1938 i förevarande hänseende
anfört:

I utlåtandet den 21 december 1937 anförde lönenämnden härom, att förste
kontrollörstjänster inrättats för motsvarande befattningshavare vid stationerna
i Gävle och örebro enligt beslut av 1934 års riksdag, varvid avseende hade
fästs vid trafikens dåvarande omfattning vid nämnda båda stationer. Norrköpings
station, som i storlekshänseende komme närmast Gävle och örebro
stationer, uppvisade trafiksiffror, som i åtskilliga hänseenden överträffade
motsvarande siffror för stationerna i Gävle och Örebro vid den tid, då förste
kontrollörstjänsterna därstädes inrättades. Lönenämnden ville fördenskull
icke framställa någon erinran mot den föreslagna förändringen av den ifrågavarande
kontrollörstjänsten vid Norrköpings station till befattning såsom
förste kontrollör.

I överensstämmelse med sin sålunda uttalade uppfattning finner lönenämnden
icke heller nu anledning motsätta sig nämnda förslag.

Beträffande befattningen vid Hälsingborgs station anför telegrafstyrelsen
i nu föreliggande framställning, att även denna station har
nått sådan storlek, att den kontrollör, som närmast under telegrafkommissarien
förestår stationens telefonavdelning, bör höjas till förste kontrollörs
grad. Till belysande av stationens utveckling under de senaste 10 åren
meddelar styrelsen följande uppgifter för åren 1927 och 1937 rörande antalet
telefonabonnenter, utväxlade telefonsamtal m. m.:

Å r

Antal

under-

stationer

Antal

abonnenter

Antal

apparater

Antal

lokalsamtal

Antal

rikssamtals-

expeditioner

1927 .................. 24

1937 ..................i 25

6,928

10,003

8,204

12,140

11,532,915

17,460,101

1,345,800

1,794,900

Antalet av den vid telefontjänsten anställda personal, över vilken kontrollören
vid Hälsingborgs station utövar befäl, uppgick år 1927 till 158 personer
och utgör för närvarande 199.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Lönenämnden anför i sitt utlåtande, att nämnden med hänsyn därtill,
att Hälsingborgs station kommer Norrköpings tämligen nära i storleksordning,
under det att en mycket betydande skillnad förefinnes mellan Hälsingborgs
och den därnäst största stationen, icke vill framställa någon erinran
mot den föreslagna uppflyttningen av kontrollörstjänsten vid Hälsingborgs
station till förste kontrollör.

Slutligen har telegrafstyrelsen hemställt, att den förste kontrollörsbefattning
vid Malmö telegraf- och telefonstation, som skulle
bliva ledig vid bifall till det här förut behandlade förslaget örn inrättande
av en överkontrollörsbefattning vid stationen, måtte få bibehållas för uppfattning
av en kontrollör. Härom har styrelsen anfört:

Vid behandlingen av förslaget örn en överkontrollörstjänst har styrelsen
meddelat, att det befunnits nödvändigt att uppdraga åt förste kontrollören
vid Malmö station att närmast handhava ledningen av och inför telegrafdirektören
svara för driften å stationens samtliga avdelningar. Ifrågavarande
förste kontrollör har tidigare varit anställd såsom föreståndare för riksavdelningen
vid stationen och ersattes, då han överflyttades såsom telegrafdirektörens
souschef, provisoriskt å riksavdelningen med en kontrollör. Arbetsuppgifterna
å föreståndarbefattningen å nyssnämnda avdelning befunnos
redan för cirka 20 år sedan motivera tjänstens placering i förste kontrollörs
grad. Rikstrafiken vid Malmö station har efter sistnämnda tidpunkt
undergått en avsevärd ökning. Dessutom har den långväga internationella
trafiken helt tillkommit. Utlandstrafiken förutsätter givetvis, att avdelningschefen
besitter en ingående kännedom om för denna trafik gällande konventioner
och bestämmelser samt förmåga att direkt förhandla med vederbörande
befäl å de utländska stationerna. Behovet av en förste kontrollör
å riksavdelningen i Malmö kvarstår därför alltjämt. Riktigheten härav torde
framgå av efterföljande tablå över rikstrafikens storlek m. m. vid stationen
i fråga under åren 1921 respektive 1937. Att vid denna jämförelse år 1921
valts i stället för det tidigare år, då den ifrågavarande förste kontrollörstjänsten
inrättades, har sin grund däri, att en omläggning av trafikförhållandena
å riksavdelningen ägde rum år 1920 i samband med inrättandet av
Malmö s. k. fritrafiksområde.

1921 1937

Antalet betjänade riksledningar...................... 85 277

(därav till utlandet).............................. 6 21

Antalet avgångna rikssamtal mot periodavgitt........ 1,043,915 1,945,127

Antal rikssamtalsexpeditioner....................... 2,285,6110 4,538,100

Antalet biträdande personal å riksavdelningen....... 75 126

Lönenämnden har icke funnit skäl framställa särskild erinran beträffande
förevarande förslag.

Vad till en början beträffar de båda befattningarna å linjedistriktsbyråerna
i Göteborg och Gävle har jag, med hänsyn till vad telegrafstyrelsen anfört,
icke velat motsätta mig bifall till styrelsens förslag.

Ej heller har jag funnit anledning till erinran mot förslaget om uppflyttning
av kontrollören å kassaavdelningen vid Stockholms telefonstation samt
en kontrollör å vardera av Norrköpings telefonstation och Malmö förenade
telegraf- och telefonstation. I fråga örn Hälsingborgs telefonstation synes mig

Departe ments chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

den begärda uppflyttningen böra anstå i avvaktan på den vidare utvecklingen.

Medan nu nämnda befattningar avses för tjänstemän, som antingen äro
självständiga avdelningsföreståndare eller närmaste befäl under befattningshavare
med linjedirektörs eller telegrafkommissaries tjänstegrad, avser telegrafstyrelsens
förslag beträffande Stockholms telefonstations landsavdelning
en kontrollörstjänst, vars innehavare är avdelningsföreståndarens — i överkontrollörs
tjänstegrad — närmaste man. Med hänsyn till denna artskillnad
och då vad telegrafstyrelsen i övrigt anfört icke synes giva vid handen,
att ifrågavarande uppflyttning är lika behövlig som de förut behandlade,
anser jag mig icke böra biträda styrelsens förslag i denna del.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag alltså, att fem kontrollörsbefatt11
ingar uppflyttas till förste kontrollörstjänster. Då jag förut tillstyrkt uppflyttning
av sju förste kontrollörstjänster till överkontrollörsbefattningar,
skulle alltså antalet förste kontrollörer minskas med två. Fem kontrollörsbefattningar
kunna indragas vid bifall till mina förslag, och Kungl. Majit
torde i sådant fall vilja framdeles meddela beslut härutinnan.

Övriga av telegrafstyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag, som
jag i det föregående behandlat med avstyrkande beträffande en linjeingenjörstjänst
och två förste kontrollörsbefattningar, har telegrafstyrelsen gjort
framställning örn ytterligare en del befattningar m. m. I den mån förslaget
innefattar frågor om införande i tjänsteförteckningen av nya befattningar,
har jag, såsom inledningsvis nämnts, icke ansett mig böra behandla
detsamma i detta sammanhang.

I övrigt innefattar styrelsens förslag 1) inrättande av en byråingenjörstjänst
å radiobyrån; 2) uppflyttning av två sekreteraretjänster från 24 till
26 lönegraden, den ena a juridiska och administrativa avdelningen och den
andra å linjebyrån; 3) uppflyttning av en överkontrollörsbefattning å linjebyråns
tekniska avdelningar till trafikinspektör i 26 lönegraden; 4) uppflyttning
av en för styrelsens husbyggnadsarbeten avsedd, å linjebyrån placerad
avdelningsingenjör (22 lönegraden) till byråingenjör i 26 lönegraden samt
5) uppflyttning av en notariebefattning å ekonomi- och kanslibyrån till sekreterare
i 24 lönegraden, vilken befattning skulle avses för föreståndaren för
byråns propagandaavdelning.

Lönenämnden har beträffande de under 2) avsedda sekreterarebefattningarna
ansett med prövning av dessa förslag böra anstå i avvaktan å resultatet
av tjänsteförteckningsrevisionen. I fråga om den begärda trafikinspektörstjänsten
har nämnden förordat någon tids uppskov med hänsyn till att befattningshavaren
så sent som år 1935 uppflyttats till Överkontrollör. Den
för husbyggnadsarbetena avsedda ingenjörsbefattningen har nämnden ansett
böra placeras i 24 lönegraden, om ingenjörsbefattning i denna grad inrättas.
Beträffande slutligen den under 1) upptagna byråingenjörstjänsten
och den under 5) avsedda sekreterarebefattningen har nämnden ej funnit
skäl till erinran mot telegrafstyrelsens förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Beträffande de tre av telegrafstyrelsen begärda sekreterarebefattningarna
vill jag framhålla, att motsvarande uppflyttningsfrågor äro aktuella även vid
postverket respektive statens järnvägar. Såsom framgår av vad jag anfört beträffande
frågan om uppflyttning till sekreterare i 24 lönegraden av den notarie
hos generalpoststyrelsen, som är närmaste man till byrådirektören och ombudsmannen,
har jag i likhet med lönenämnden icke tillstyrkt sådan uppflyttning.
Vid sådant förhållande anser jag mig icke för närvarande böra
ifrågasätta uppflyttning av de två ifrågavarande juristtjänsterna i 24 lönegraden
vid telegrafverket till 26 lönegraden. Beträffande den för propagandaavdelningen
avsedda sekreteraretjänsten i 24 lönegraden vill jag här nämna,
att motsvarande spörsmål uppkommer beträffande föreståndaren för
järnvägsstyrelsens reklamavdelning och att jag icke funnit det möjligt att
taga slutlig ståndpunkt beträffande den för denna reklamavdelning avsedda
sekreteraretjänsten. Vid sådant förhållande synes det mig böra anstå med
den slutliga prövningen även av nu ifrågavarande uppflyttningsförslag.

Vad slutligen beträffar de av telegrafstyrelsen föreslagna trafikinspektörsoch
byråingenjörsbefattningarna lia tillräckliga skäl icke synts mig föreligga
att biträda styrelsens förslag.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
antalet byrådirektörsbefattningar ökas med 1 till 8, antalet förste byråingenjörstjänster
bibehållas oförändrat vid 7, antalet linjeingenjörstjänster ökas
med 4 till 33, antalet sekreterarebefattningar i 24 lönegraden ökas med 2 till
10, antalet överkontrollörsbefattningar ökas med 7 till 13 och antalet avdelningsingenjörstjänster
ökas med 1 till 11, varjämte antalet förste kontrollörstjänster
skulle dels minskas med 7 till följd av uppflyttningar till Överkontrollör
och dels ökas med 5 nya befattningar, innebärande en nettominskning
med 2 till 20. Örn den minskning med 5 av antalet kontrollörstjänster,
som kan ske till följd av inrättandet av nyssnämnda förste kontrollörsbefattningar,
lärer Kungl. Majit framdeles vilja meddela beslut.

Statens järnvägar.

Fråga örn inrättande av två nya sekreterarebefattningar i 24 lönegraden.

I skrivelse den 30 november 1938 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag om
inrättande av vissa ordinarie tjänster och i samband därmed även indragning
av vissa befattningar. Styrelsen har därvid till en början hemställt örn
inrättande av två nya sekreterarebefattningar i 24 lönegraden, båda avsedda
att placeras å styrelsens persontrafikbyrå.

Arbetet å persontrafikbyrån är för närvarande med hänsyn till de olika
arbetenas art uppdelad å fyra avdelningar, nämligen tidtabellsavdelningen,
vagnavdelningen, persontransportavdelningen och reklamavdelningen. Den
ena av de ifrågasatta sekreterarebefattningarna skulle enligt styrelsens förslag

Departementschefen■ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

avses för tidtabellsavdelningen och den andra för reklamavdelningen.

Beträffande den förstnämnda av de båda befattningarna anför styrelsen till
en början:

I skrivelse den 14 november 1936 angående inrättande av högre tjänster
m. m. gjorde järnvägsstyrelsen framställning örn höjning av notarietjänsten
å tidtabellsavdelningen till sekreterarebefattning i 24 :e lönegraden. Framställningen,
som upprepades år 1937 och båda gångerna tillstyrktes av lönenämnden,
har icke föranlett något förslag av Kungl. Maj:t till riksdagen.
Styrelsen återkommer nu till denna fråga och hemställer, att med bibehållande
av berörda notarietjänst en ny sekreterarebefattning i 24 :e lönegraden
måtte inrättas å nämnda avdelning. Till stöd härför må anföras följande.

Sedan styrelsen år 1936 för första gången väckt fråga om inrättande av
en sekreterarebefattning för tidtabellsärendena, har arbetet å den avdelning,
där dessa ärenden behandlas, vuxit i en omfattning, som man då ej kunde
förutse. Införlivande med statsbanan av enskilda järnvägar och inköp av
busslinjer ha företagits i avsevärd utsträckning. Styrelsen vill härom hänvisa
till nedanstående statistiska uppgifter:

Vid slutet av år	Trafikerad banlångd (inkl. tågfärjesträckor); km	Tågkm i trafiktåg; mill.	Trafikerad våglängd med automo-biler; km	Bilkm med omnibussar i linjetrafik; mill.
19V0................	5,582	24.15
1925................	5,974	25.07	73	(uppgift saknas!
1930....................	6.580	33.0 5	142	0.22
	7.169	35. B0	495	0.G8
1934..................	7,514	39.79	544	0.94
1935....................	7,526	42.77	1,043	2.30
1936................	7,525	47.44	1.748	4.58
1937....................	7,986	53.20	3,173	8.54

Som mätare för arbetet å tidtabellsavdelningen lämpar sig antalet tågkilometer
och bilkilometer synnerligen väl. Det är således, såsom av ovanstående
tabell fi’amgår, en enorm ökning av arbetsbördan, som ägt rum där från
1920 till nu. Under nämnda tidsperiod bar personaluppsättningen, nämligen 1
notarie och 3—4 andra tjänstemän, ej undergått någon förändring. Att arbetet
icke desto mindre hittills kunnat besörjas på ett tämligen tillfredsställande
sätt, beror dels, som styrelsen redan antytt i sin skrivelse den 14 november
1936, därpå att personalen har en högt uppdriven rutin i sitt arbete
och under en stor del av året arbetat på övertid, dels ock på att vissa arbetsuppgifter
av nödtvång fått ligga nere eller underkastats en mindre ingående
bearbetning, varjämte, där så lämpligen kunnat ske, vissa tidtabellsarbeten
överflyttats från styrelsen till trafikinspektörerna. Att styrelsen ej hittills
ansett sig böra föreslå någon personalökning, beror på arbetets art, som kräver,
att personalen i regel samarbetar i grupper om två stycken och att ledaren
har alla detaljer i sin hand.

Med den ökning av linjenätet, som inträtt efter år 1920, och därmed följande
ökning i antalet tåg- och busskilometer, vore det givet, framhåller styrelsen
vidare, att en tidpunkt måste komma, då den nuvarande personaluppsättningen
å avdelningen i fråga bleve otillräcklig för arbetets nöjaktiga skötande.
Styrelsen ansåge, att denna tidpunkt redan vore inne och att en

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ändring av arbetets fördelning å tidtabellsavdelningen omedelbart måste genomföras.
Styrelsen anför vidare:

Redan med den utsträckning, linjenätet nu har, och med den rörelse, som
nu därå bedrives, anser järnvägsstyrelsen alltså oundvikligt, att åtgärder vidtagas
för att möjliggöra arbetets bedrivande på ett mera tillfredsställande
sätt. Härtill kommer, att en ytterligare ökning av statsbanans linjenät är
att förvänta, i den mån de på dagordningen stående frågorna om statsövertagande
av enskilda järnvägar och desammas inlemmande i statsbanesystemet
bringas till en lösning. Vid en sådan utökning av bannätet måste styrelsen
stå rustad med arbetskrafter i den omfattning, att även arbetsökningen
kan mottagas, så att utvecklingen ej hämmas genom bristande förutseende
i dylikt avseende.

Vid övervägandet av frågan på vad sätt en ändring av tidtabellsavdelningens
arbete lämpligast skulle ske, hade två alternativ framställt sig som tänkbara.
Härom anför styrelsen:

Det ena alternativet skulle innebära, att tidtabellsavdelningens arbetsbörda
lättades därigenom, att man upprättade en ny avdelning inom byrån för
behandling av vissa frågor, nämligen ärenden rörande tågförseningar, helgtrafik,
anordningar vid trafikrubbningar och trafikavbrott m. fl.

Enligt det andra alternativet skulle tidtabellsavdelningen arbeta på två underavdelningar,
varvid linjenätet skulle uppdelas i två räjonger. Den ena
underavdelningens arbete skulle ledas av en sekreterare, som därjämte hade
att handlägga gemensamma frågor av principiell natur, och den andra underavdelningens
arbete av en notarie.

Vid närmare prövning av dessa båda möjligheter har det visat sig, att de
äro likvärdiga med hänsyn till personalåtgången. Med avseende å samarbetet
mellan byråns olika avdelningar är emellertid det senare alternativet
fördelaktigast, enär enligt detta såsom nytt tillkommer samarbete allenast
mellan de båda underavdelningarna, under det att det förra kräver nytillkommande
samarbete mellan den nya avdelningen å ena sidan och byråns
samtliga övriga avdelningar å andra sidan. Då härtill kommer, att det förra
alternativet ej anses medgiva tillräcklig arbetslättnad åt tidtabellsavdelningen,
har styrelsen ansett sig böra inrikta sig på genomförande av det senare.

Styrelsen hade genom det anförda sökt visa, fortsätter järnvägsstyrelsen,
att personaluppsättningen å tidtabellsavdelningen i det allra längsta hållits
nere på 1920 års nivå, enär en utökning av arbetskrafterna ej kunde ske nied
en man i sänder utan måste ske gruppvis. Den enorma ökning av linjenät
och trafikrörelse, som sedan dess inträffat, innebure enligt styrelsens uppfattning
ett fullgott stöd för styrelsens åsikt, att tidpunkten för en genomgripande
utvidgning av tidtabellsavdelningen ej längre kunde uppskjutas.
Då tidtabellens konstruktion vore av grundläggande betydelse för järnvägens
ekonomi, vore det av största vikt, att för densammas liandhavande funnes
en tillräcklig och väl skolad personal. På grund härav anhölle styrelsen enträget,
att inga formella hinder måtte resas mot bifall till det nu framförda
förslaget örn inrättande av en sekreterarebefattning i 24 lönegraden å tidtabellsavdelningen,
och styrelsen hemställde i anledning av det anförda tilllika,
alt vid inrättandet av den begärda sekreterarebefattningen den nuvarande
notariebefattningen måtte få bibehållas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Beträffande den andra sekreterarebefattningen, som vore avsedd för
reklamavdelningen, anför styrelsen:

o Ärendena rörande reklam för persontrafiken övertogos av persontrafikbyrån
den 1 juli 1932 efter att förut hava tillhört annan byrås handläggning. Före
nämnda tidpunkt var den av styrelsen utövade reklamverksamheten föga differentierad
och ombesörjdes ulan att särskild personal därför var avdelad.
Begreppet reklam är ju jämförelsevis nytt inom statsförvaltningen, och styrelsen
har onekligen till en tid stått tämligen främmande för tanken att genom
reklammetoder ernå ökad resefrekvens. Det är också helt naturligt, att det
kräver någon tid, innan man finner sin väg i en dylik fråga, där det subjektiva
omdömet och smaken måste fälla utslaget vid valet av metoder samt i
fråga om reklamens form och innehåll. Det kräver också en viss tid, innan
personalen blir vuxen en dylik ny uppgift.

Under de senaste åren har styrelsen dels genom inrättande av nya och
attraktiva resemöjligheter av olika slag, lämpade för trafikanternas varierande
behov, sökt skapa ökad persontrafik och dels genom en väsentligt ökad
intensitet i avseende å den genom styrelsens försorg bedrivna reklamen sökt
sprida kännedom om de vidtagna anordningarna och förmå allmänheten att
begagna sig av de nyskapade resemöjligheterna.

Den reklam, som av styrelsen bedrives, är dels inrikes, dels utrikes. Beträffande
den senare har visserligen, i enlighet med beslut av 1934 års riksdag,
ledningen av den allmänna reklamverksamheten i vissa främmande länder,
där denna ombesörjes genom statens järnvägars resebyråer i Berlin, London
och Köpenhamn, överförts från styrelsen till svenska trafikförhundet, men
styrelsen har fortfarande kvar uppgiften att i utlandet bedriva speciell reklam
för statens järnvägar.

Bland de reklamarbeten, som genom styrelsens försorg utförts de sista åren,
har styrelsen nämnt följande:

Allmänna anvisningar åt distriktsbefälet rörande användningen av till deras
förfogande ställda reklammedel ävensom utövande av kontroll härå;

anvisningar åt distriktsbefälet rörande statens järnvägars popularisering genom
demonstrationer av anläggningar, rullande materiel o. d. för skolor och
föreningar, genom förevisningar av statens järnvägars filmer, genom föredrag
m. m.;

annonsering i svenska och utländska tidningar och i samband därmed utarbetandet
av artiklar till tidningar och tidskrifter rörande statens järnvägar;

utbyte av affischer med utländska järnvägsförvaltningar och med utställningar,
sportorganisationer m. fl. i Sverige;

tillverkning av affischer, avsedda för statens järnvägars speciella reklam
i in- och utlandet;

utgivande och distribution av för svensk publik avsedda s. k. landskapsböcker; ordnandet

av fönsterskyltning i vissa av statens järnvägars resebyråer;

utgivandet av vissa broschyrer av allmänt innehåll och avsedda för utlänningar
ävensom andra broschyrer, avseende resor å visst slag av biljetter
el. dyl.;

utarbetande av karta över Sverige i färger och relief, avsedd att anslås i
personvagnarna;

arrangerande av filmer med tillhörande text, till innehållet utgörande antingen
järnvägs- eller natur- och kulturfilmer, samt åtgärder för dessas visande
i Sverige och utlandet;

ordnande av s. k. annonsfilmer för annonsering å biograferna;

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

uppsättande av reklampelare i städer i Sverige och utarbetande av härför
speciellt handritade reklamanslag, vilka ändras efter årstidens förhållanden
och i den mån nyheter behöva kungöras;

annonsering medelst ljusreklam och tillhandahållande av nya texter härtill;
deltagande i utställningar i Sverige och utlandet samt anordnande av vandringsutställningar
av bilder från svenska landskap;

understödjande av i utlandet utgivna böcker örn Sverige, som anses hava
värde för främjande av turisttrafiken till Sverige;

tillhandahållande, eventuellt efter samråd med utrikesdepartementet och
svenska trafikförbundet, av fribiljetter åt utländska journalister och författare; utgivande

av broschyrer eller trycksaker i övrigt, såsom vikblad, brevmärken,
bagagemärken, vykortskartonger, affischer om utflyktståg och liknande
tåg, reklamlappar m. m.; ävensom

deltagande i egenskap av medlem i ett större antal lokala turistföreningars
arbete.

Som exempel på reklamarbetets omfattning anför styrelsen, att under år
1937 sammanlagda antalet reklamtryck, som utgivits genom persontrafikbyråns
försorg, uppgått till nära 2.2 miljoner och att under samma år anordnats
184 filmförevisningar, som besökts av omkring 64,000 personer.

Styrelsen meddelar vidare, att till reklamavdelningen nyligen anslutits ett
kliché- och bildarkiv, där klichéer och fotografier, efter det de registrerats
från olika synpunkter, tillvaratoges och vårdades, för att de i händelse av
behov lätt skulle kunna återfinnas.

Reklamarbetet, fortsätter styrelsen, hade sålunda utvecklat sig till en
tjänstegren med synnerligen skiftande uppgifter, vilka, enligt vad styrelsen
funnit, krävde ej blott kunskap om järnvägsförhållanden och allt nytt, som
hände vid statens järnvägar, utan jämväl takt och omdöme, smak och stilistisk
förmåga. Omfattningen av reklamarbetet ansåge styrelsen i någon mån
framgå av följande tabell:

Å r	Antal ärenden	Antal kon-cept till utgående skrivelser	Reklamanslag till persontrafikbyråns förfogande
1935................................	800	1,024	102.400
1936................................	1,037	1,444	160.000
1937................................	1,076	1,748	1*5.800
1938 Vi 30h........................	999	1,605	192,800 (för hela året)

I anslutning härtill anför styrelsen vidare:

Av ärendena voro givetvis en del sådana, som krävde jämförelsevis ringa
arbete, men andra, såsom utgivandet av större broschyrer eller landskapsböcker
och upptagning av filmer, hava föranlett ett högst avsevärt arbete.

Reklamarbetet var tidigare splittrat å olika tjänstehavare, beroende på att
man, allt efter som nya uppgifter tillkommit, lagt dessa på de tjänstemän,
som lämpade sig härför och som kunde beredas tid flir deras utförande.
Splittringen försvårade emellertid ledningen av reklamarbetet, varför styrelsen
ansåg sig redan år 1936 böra i möjligaste mån koncentrera detta
arbete till ett tjänsteställe, nämligen personlrafikbyrån, och där placera de
tjänstemän, som inom styrelsen handhava persontrafikreklamärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Med reklamarbetet å persontrafikbyrån och därav föranlett skriv- och expeditionsarbete
sysselsättas för närvarande —- utom ledaren — 8 manliga
och 3 kvinnliga tjänstemän.

För handhavandet under byråchefen av den närmaste ledningen av reklamarbetena
finnes ingen särskild befattning disponibel. Denna funktion
har till maj 1934 fullgjorts av byråns förste sekreterare och därefter av notarien
för vagnärendena. Med det avsevärt ökade arbete, som sammanhållandet
och övervakandet av reklamärendena krävde, befanns sistnämnda
anordning inom kort ej vara hållbar. Det hade nämligen visat sig, att notarien
för vagnärendena måste ägna en avsevärd del av sin tid åt reklamärendena,
varigenom han dels pålades för stor arbetsbörda, dels tvangs att avstå
från att i tillräcklig omfattning ägna sig åt sin egentliga uppgift. Styrelsen
såg sig därför nödsakad att från och med den 1 maj 1936 förordna en
av byråns notarier att, med befrielse från honom i övrigt åliggande tjänstegöromål,
tills vidare uteslutande ägna sig åt att närmast under byråchefen
handhava ledningen av byråns reklamärenden, vilket medförde det synnerligen
olämpliga förhållandet, att den viktiga befattningen som föreståndare
för persontrafikbyråns vagnavdelning ävensom en bokhållarbefattning å
samma avdelning måst under åratal uppehållas på förordnande. Visserligen
har genom att ifrågavarande notarie nyligen befordrats till annan befattning
nämnda olägenhet numera bortfallit, men i stället har en annan av
byråns notarier förordnats att handhava reklamärendena, och dennes befattning
får nu i stället upprätthållas på förordnande. Då det är utom allt
tvivel, att en särskild tjänsteman för framtiden behöver tagas i anspråk för
handhavandet av den närmaste ledningen av nämnda reklamarbete, anser
styrelsen det nödvändigt, att en ny befattning inrättas för ändamålet.

I frågan om var den för reklamavdelningen avsedda befattningen skäligen
bör inplaceras å löneskalan har styrelsen kommit till den uppfattningen,
att densamma bör upptagas som en sekreterarebefattning i 24 lönegraden. För
styrelsens ståndpunktstagande härtill har varit avgörande att reklamarbetet,
såsom förut framhållits, är synnerligen omfattande och mångsidigt samt
kräver takt och omdöme, smak och stilistisk förmåga.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att styrelsen, då frågan om inrättande
av en särskild befattning som föreståndare för persontrafikbyråns
reklamavdelning år 1936 först varit uppe till behandling, varit tveksam, om
befattningen i fråga borde uppföras på ordinarie stat eller ej. Styrelsen hade
emellertid stannat vid att befattningen åtminstone för det dåvarande borde
vara förenad med arvode. Skälet härtill hade huvudsakligen varit, att det
ansetts vara svart att pa förhand bedöma, örn en tjänsteman lämpade sig
att vara ledare för reklamarbetet, och att ett eventuellt ombyte ginge lättare
alt ordna, om befattningen funnes allenast å extra stat. I enlighet härmed
hade den 14 november 1936 gjorts framställning hos Kungl. Maj:t angående
arvode till föreståndare för reklamavdelningen, varvid styrelsen funnit ett
belopp av 10,000 kronor vara skäligt. Under den tid, som förflutit sedan berörda
framställning gjordes, hade styrelsen kommit att se denna sak på annat
sätt. Härom anför styrelsen:

Styrelsen anser sålunda det icke böra ifrågakomma, att till ledare av
reklamarbetet tages en utanför verket stående s. k. reklamexpert. Denne
skulle, såsom icke fackman inom järnvägsområdet, under lång tid bliva i hög

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

grad beroende av sina underordnade, vartill komme att, även om styrelsen
lyckades utanför verket få en dugande reklamexpert, som så småningom
bleve insatt i järnvägsförhållandena, det mycket väl skulle kunna inträffa,
att denne på grund av den jämförelsevis stora omsättningen av reklamexperter
vid de privata företagen efter någon tid mottoge en högre avlönad anställning
på annat håll. Detta skulle medföra ett olägligt avbrott i reklamarbetets
kontinuitet. Å andra sidan kan en utomstående reklamexpert fordra
att bliva anställd på ett visst antal år. Om det sedermera visade sig, att den
antagne icke fyllde måttet, vore styrelsen likväl för lång tid framåt bunden
vid en tjänsteman med en för statstjänstemän relativt hög avlöning, men kunde
icke få mot avlöningen svarande arbete utfört. En reklamexpert kan
göra nytta för järnvägens reklam —- styrelsen använde sig också i lämpliga
fall av dylika fönnågor •— men hans arbete måste på ett tidigt stadium prövas
av en järnvägsfackman, och denna prövning kan ej lämpligen läggas på
någon annan än reklamavdelningens föreståndare. Denne måste således vara
utbildad i järnvägstjänst.

Den synpunkt, som ledde styrelsen vid dess ställningstagande till frågan
år 1936, nämligen att man borde lätt kunna utbyta en reklamföreståndare,
som visat sig ej passa för sin uppgift, torde ej böra hindra inrättandet av befattningen
i fråga. Med den stora stab av högre tjänstemän, som statsbanan
behöver, och den omsättning, som råder inom de högre befattningsgrupperna,
kan det ej möta någon svårighet för statsbaneledningen att placera en
reklamföreståndare på ett annat verksamhetsområde, då så kan anses lämpligt.

Med hänsyn till att behovet av den begärda befattningen vore för framtiden
bestående, kunde detsamma enligt styrelsens mening icke lämpligen
fyllas genom tillsättande av extra ordinarie tjänsteman.

I anledning av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen om inrättande
av en för persontrafikbyråns reklamavdelning avsedd sekreterarebefattning
i 24 lönegraden.

Kommunikationsverkens lönenämnd har avgivit utlåtande över järnvägsstyrelsens
framställning den 14 december 1938. Beträffande till en början
den föreslagna sekreteraretjänsten å tidtabellsavdelningen erinrar
lönenämnden, att nämnden i avgivna utlåtanden tillstyrkt järnvägsstyrelsens
år 1936 och 1937 väckta förslag örn höjning av notarietjänsten å tidtabellsavdelningen
till sekreterare i 24 lönegraden.

Lönenämnden hade därvid, bland annat, anfört, att den ifrågavarande
tjänstemannen hade att såsom ledare för avdelningens arbete närmast under
byråchefen bereda de omfattande och viktiga tidtabellsärendena, vilket arbete
krävde icke blott grundlig kännedom örn rent tidtabellstekniska faktorer ulan
även mångsidig och ingående kunskap i olika grenar av drifttjänsten.

Vidkommande det av järnvägsstyrelsen nu framlagda förslaget, som innefattade
nyinrättande av en sekreterarebefattning i 24 lönegraden å tidtabellsavdelningen
med bibehållande av notarietjänsten, hade lönenämnden
med hänsyn till den synnerligen starka ökningen av tidtabellsavdelningens
arbetsuppgifter och på de skäl järnvägsstyrelsen i övrigt anfört, funnit sig
kunna tillstyrka detsamma.

Beträffande frågan örn den närmaste ledningen under byråchefen å per -

Kungl. Martts proposition nr 239.

Departe ments chefen.

sontrafikbyrån av reklamavdelningen erinrar lönenämnden, att nämnden
tidigare i utlåtande den 19 februari 1937 yttrat sig över järnvägsstyrelsens
då föreliggande framställning, enligt vilken styrelsen hemställt, att styrelsen
årligen måtte få använda ett belopp av högst 10,000 kronor såsom
arvode till föreståndaren å reklamavdelningen ävensom att denne föreståndare
måtte i fråga om rätt till semester m. m. likställas med tjänsteman i
24 lönegraden. Lönenämnden hade härom anfört, att av järnvägsstyrelsens
framställning ej tydligt hade framgått, huruvida det varit styrelsens avsikt
att, i händelse av bifall till framställningen, för det ifrågavarande uppdraget
anlita tjänsteman inom verket eller utomstående reklamexpert. Lönenämnden,
som ansåge den av järnvägsstyrelsen planerade organisationen
av reklamarbetet i och för sig ändamålsenlig, holle emellertid före, att svårigheter
sannolikt komme att möta att finna en inom det moderna reklamväsendet
utbildad yrkesman med önskvärda kvalifikationer, villig att åtaga
sig det ifrågavarande uppdraget mot den av järnvägsstyrelsen föreslagna ersättningen.
Därest av sådan anledning uppdraget såsom föreståndare för
reklamavdelningen skulle komma att anförtros tjänsteman vid statens järnvägar,
ansåge lönenämnden den av järnvägsstyrelsen föreslagna anordningen
med särskilt arvode icke påkallad. För dylikt fall syntes den förevarande
frågan i stället böra lösas på det sätt, att befattningen i fråga i vanlig
ordning hänfördes till viss lönegrad, förslagsvis den 24:e. Hinder syntes
icke möta för att tjänsteman, som erhållit uppdrag att förestå reklamavdelningen,
av järnvägsstyrelsen förordnades att innehava extra ordinarie befattning
i nämnda lönegrad mot ersättning enligt de grunder, som funnes
angivna i 13 § av gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare
vid kommunikationsverken.

Beträffande den nu föreliggande framställningen anför lönenämnden:

Järnvägsstyrelsen har numera frångått sitt sålunda tidigare framförda
förslag om särskilt arvode åt föreståndaren för reklamavdelningen och hemställer
nu, att för ändamålet måtte inrättas en ordinarie sekreterarebefattning
i 24 lönegraden.

Av lönenämndens tidigare uttalanden framgår att nämnden funnit de uppgifter,
som skulle komma att åvila föreståndaren för reklamavdelningen,
närmast motivera befattningens hänförande till 24 lönegraden. Tydligt är
emellertid med hänsyn till arbetsuppgifternas speciella beskaffenhet, att
befattningens betydelse och värde blir beroende av huruvida densamma kan
besättas med lämplig person. Med hänsyn till svårigheten att på förhand avgöra,
om tjänsteman, som kan komma i fråga vid befattningens tillsättande,
besitter de för densamma nödvändiga egenskaperna, hyser lönenämnden därför
fortfarande viss tvekan, huruvida tjänsten bör redan från början uppföras
på ordinarie stat. På grund av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga
om möjligheten att omplacera en reklamföreståndare, som visat sig ej passa
för sin uppgift, anser sig lönenämnden likväl kunna tillstyrka förslaget om
inrättande av en ordinarie sekreterarebefattning i 24 lönegraden för föreståndaren
för reklamavdelningen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har järnvägsstyrelsen begärt
inrättande av ifrågavarande båda sekreterarebefattningar i 24 löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

graden dels för nyorganisation av lidtabellsavdelningen och dels för erhållande
av en för reklamavdelningen avsedd särskild föreståndarebefattning.
Vad järnvägsstyrelsen härom anfört finner jag hava till fullo ådagalagt behövligheten
och lämpligheten av de tilltänkta åtgärderna.

Emellertid har 1938 års personalkommission vid statens järnvägar under
sin utredning ännu icke kommit in på de styrelsens personal berörande
löneställningsfrågorna. I avvaktan på utredningens slutförande synes det
mig icke lämpligt att för ifrågavarande ändamål inrätta ordinarie befattningar.
Detta förhållande synes dock icke böra utgöra hinder för järnvägsstyrelsen
att vidtaga ifrågavarande organisatoriska förändring av tidtabellsavdelningen
och i övrigt inom ramen för sin befogenhet tillerkänna vederbörande
befattningshavare å nämnda avdelning och reklamavdelningen de
löneförmåner, som järnvägsstyrelsen prövar skäliga.

Fem nya baninspektorsbefattningar. I sin förevarande skrivelse återkommer
järnvägsstyrelsen till ett flera gånger -— första gången år 1935 —
av styrelsen framfört förslag örn uppflyttning av ett antal underingenjörsbefattningar
i 20 lönegraden till baninspektor i 22 lönegraden. Om dessa
befattningar, vilkas innehavare äro närmaste män till föreståndarna för de
mera arbetstyngda bansektionerna, anförde järnvägsstyrelsen i sin skrivelse
den 30 oktober 1935:

I sin skrivelse den 27 oktober 1915 angående inrättande av nya ordinarie
befattningar föreslog styrelsen, att fem underingenjörsbefattningar vid banavdelningen
måtte förändras till baninspektorsbefattningar. Styrelsen anförde
därvid bland annat, att det vore styrelsens avsikt, att en eller flera
baninspektorer skulle placeras å varje distrikt för att handhava den omedelbara
tillsynen över exempelvis större bangårdsombyggnadsarbeten, brobyggen
eller liknande större arbeten, liksom de även skulle kunna föreläggas
större omdöme och erfarenhet krävande utredningar eller undersökningar.
Förslaget bifölls av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Samtliga fem baninspektorsbefattningar tillsattes år 1917. Sedermera har
emellertid vid genom befordran uppkomna vakanser tre av befattningarna
tagits i anspråk för annat ändamål (elektroingenjör), så att numera blott
två dylika befattningar återstå, varav en å drifttjänstbyrån.

I skrivelse den 14 april 1930 inkom statsbanornas ingenjörsförening till styrelsen
med framställning om »att teknisk tjänsteman med högre tjänstegrad
än underingenjör måtte placeras såsom sektionsförståndarens närmaste man
å de mera arbetstyngda ban- och maskinsektionerna». I infordrat utlåtande
över denna framställning förordade samtliga distriktschefer bifall, beträffande
distriktscliefen vid IV distriktet med den modifikationen dock att han ansåg
det förtjäna övervägas, örn icke ban- och maskinsektionsföreståndarnas
närmaste män, liksom trafiksektionsföreståndarnas, borde som regel placeras
i 21 lönegraden. Genom skrivelse den 11 mars 1931 meddelade likväl styrelsen
föreningen, att styrelsen funnit framställningen icke för närvarande
kunna föranleda till någon åtgärd. Emellertid torde starka skäl föreligga för
att nu återupptaga frågan örn förbättrad Iöneställning för baningenjörens närmaste
män å vissa mera arbetstyngda sektioner. Distriktscheferna vid I och
lil distrikten hava också i sina förslag till personalstat för år 1936 upptagit
3 nya baninspektorsbefattningar.

bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 239. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Styrelsen erinrade vidare om den betydande utökning av bansektionernas
längder, som undan för undan företagits. Den genomsnittliga längden utgjorde
sålunda år 1915, då förstnämnda framställning till Kungl. Maj:t gjordes,
189 km, under det att den år 1935 uppgått till 324 km. För var och en av de
mest arbetstyngda sektionerna — för det dåvarande l:a, 3:e, 4:e, 5:e, 9:e, 10:e,
15:e och 19:e — framgår längdökningen av efterföljande tabell:

	Bansektionens nuvarande	Banlängd, km	1 Anmärkningar
nr	huvudort	år 1915	år 1935
i	Stockholm ....................	52.4	322.7
3	Örebro........................	120.7	302.1
4	Stockholm ....................	156.G	329.6	Huvudorten år 1915 förlagd till Katrineholm
5	Göteborg......................	114.2	115.9	Sidospårslängden under perioden ökad från 96 km till 175 km.
9	Göteborg......................	178 6	327.7
10	Malmö ........................	36.8	195.2
15	Storvik ........................	255.2	459.0
19	Kiruna........................	129.9	245.5
—	Medeltal	130.6	287.2

Vidare anförde järnvägsstyrelsen:

Förhållandena hava så småningom utvecklat sig därhän, att baningenjörerna
på de största sektionerna numera ej medhinna att, såsom tidigare skett,
ensamma leda och övervaka allt arbete inom sina respektive sektioner, utan
de lia måst till mer eller mindre självständig handläggning överlåta en del av
arbetsuppgifterna på sina närmaste män. Härigenom hava ökade krav kommit
att ställas på dessa tjänstemän. Styrelsen har också tidigare i så måtto beaktat
detta förhållande, att underingenjören på flertalet av nämnda sektioner
för längre eller kortare tid erhållit förordnande som baninspektor.

Med hänsyn sålunda till såväl omfattningen som arten av de åligganden,
vilka numera ankomma på de å de största bansektionerna placerade och
som baningenjörernas närmaste män och ställföreträdare tjänstgörande underingenjörerna,
torde få anses med rättvisa och billighet förenat att bereda
dessa den högre tjänsteställning, som en uppflyttning från nuvarande 20 till
22 lönegraden (baninspektor) skulle innebära.

Baninspektorer synas böra avses en för envar av de nyss angivna 8 bansektionerna,
oberäknat en för drifttjänstbyrån. Då 2 dylika befattningar
redan nu disponeras, skulle alltså 7 underingenjörsbefattningar behöva förändras
till baninspektorsbefattningar.

I anslutning till ovanstående får styrelsen föreslå, att 7 baninspektorsbefattningar
inrättas. Vid bifall härtill minskas antalet underingenjörsbefattningar
med 7.

Järnvägsstyrelsen återkom med framställningar i denna fråga åren 1936
och 1937. I sin skrivelse den 4 oktober 1937 anförde järnvägsstyrelsen ytterligare: Tilläggas

bör, att den av statens järnvägar trafikerade banlängden numera
ytterligare ökats med mer än 500 km, som uppdelats på vissa förut befintliga
bansektioner, varigenom respektive sektionsledningars arbetsbörda ytter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ligare stegrats. Härtill kommer den ökade arbetsbelastning den efterhand
allt större tågtätheten och högre genomsnittliga tåghastigheten medför, i det
att linjernas mera intensiva utnyttjande givetvis måste ställa ökade krav på
spårunderhållet, vilket i sin tur återverkar på sektionsledningens arbete och
ansvar. Till belysande av omfattningen av de arbeten, som åligga baningenjörerna
å här berörda sektioner att jämte nu ifrågavarande medhjälpare
leda och övervaka, må nämnas, att utgifterna under år 1936 i medeltal per
sektion uppgick till 3.6 miljoner kronor. Det torde vara fullkomligt enastående,
att vid arbetsföretag av denna storleksordning föreståndaren såsom tekniskt
underbefäl endast har att tillgå tjänsteman i så låg ställning som underingenjör.

I sin nu föreliggande skrivelse har järnvägsstyrelsen vidare anfört:

Förenämnda framställningar hava icke föranlett förslag till riksdagen.
Det uteblivna initiativet från Kungl. Maj:ts sida synes icke hava berott på
tveksamhet i fråga om den föreslagna uppflyttningens berättigande i och för
sig, ty även från departementschefens sida har vitsordats, att arbetsuppgifterna
för baningenjörernas närmaste män å här avsedda bansektioner blivit
alltmer krävande. Uppskovet med frågans lösning har i stället motiverats av
hänsyn huvudsakligen till planerad eller pågående avlöningsrevision, sista
gången också av hänsyn till de undersökningar, som igångsatts genom 1938
års personalkommission vid statens järnvägar.

Då styrelsen, såsom i tidigare framställningar framhållits, ansett och alltjämt
anser det angeläget, att det här föreliggande spörsmålet bringas till
sin lösning, har förfrågan gjorts hos ordföranden i 1938 års personalkommission,
huruvida från kommissionens sida något funnes att erinra mot att
styrelsen redan i år till Kungl. Maj:t ingave förnyad framställning örn inrättandet
av bl. a. här omhandlade sju baninspektorsbefattningar.

Såsom svar härå har kommissionen meddelat, att den vid sin ännu icke
fullt avslutade granskning av banavdelningarnas arbetsuppgifter gjort en
del undersökningar, genom vilka kommissionen kommit till den uppfattningen,
att baningenjörerna å de mera arbetstyngda bansektionerna borde till
närmaste män och ställföreträdare få baninspektorer. De mest arbetstyngda
vore enligt kommissionens mening Ira, 4:e, 3:e, 10:e, 9:e och 15:e bansektionerna,
i enlighet varmed kommissionen förklarat sig anse, att dessa
sektioner, som jämte den 5:e och 19 :e återfunnes i styrelsens tidigare förslag,
borde erhålla baninspektorer. Vad 5:e och 19 :e bansektionerna angille,
bade kommissionen funnit, att framför dessa i storleksordning läge
en grupp av tre andra sektioner, som före o:e och 19 :e bansektionerna borde
ifrågakomma till erhållande av baninspektorer.

På grund av personalkommissionens här återgivna inställning till Hagan
örn inrättandet av baninspektorsbefattningar har styrelsen ansett sig redan
nu böra på nytt framföra frågan härom, därvid styrelsen dock, med hänsyn
till personalkommissionens hittillsvarande undersökningsresultat, vill i så
inåtlo modifiera sitt tidigare förslag, ali antalet nya baninspektorsbefattningar
för närvarande och i avvaktan på slutförandet av personalkommissionens
undersökningar inskränkcs med Iva, d. v. s. fran sju lill fern, att tillsvidare
placeras vid 3:e, 4:o, 9:e, l():e och 15:e bansektionerna. Härigenom skulle
det av kommissionen vitsordade behovet av baninspektorsbefattningar å de
sex mest arbetstyngda bansektionerna bliva tillgodosett, enär en av dem
—■ 1 :a bansektionen — redan nu disponerar en dylik befattning.

Kungl. Majlis proposition nr 239.

Departe ments chefen.

I anslutning till det anförda hemställer järnvägsstyrelsen om inrättande av
fem baninspektorsbefattningar. Vid bifall härtill kan, säger styrelsen, antalet
underingenjörsbefattningar minskas med fem.

Lönenämnden, som i utlåtande över 1935 års framställning funnit skäl
föreligga för den föreslagna uppflyttningen och tillstyrkt densamma, har i
sitt den 14 december 1938 avgivna utlåtande icke funnit skäl till någon särskild
erinran i anledning av nu förevarande framställning.

Frågan om uppflyttning av ett antal underingenjörer vid statens järnvägars
bansektioner till 22 lönegraden har vid flera tillfällen skjutits at sidan
med hänsyn till utredningarna om revision av avlöningsreglementet och därmed
sammanhängande tjänsteförteckning. Da 1938 års personalkommission

1 yttrande till järnvägsstyrelsen för sin del tagit ställning till förevarande
spörsmål, synes det mig icke föreligga något hinder för att järnvägsstyrelsens
förslag nu upptages till saklig prövning.

Redan i samband med avlåtandet av 1936 års proposition (nr 141) angående
befattningar vid kommunikationsverken framhöll föredragande departementschefen,
att arbetsuppgifterna för ifrågavarande befattningshavare, vilka
äro bansektionsföreståndarnas närmaste män, efter hand blivit mera krävande.
Detta förhållande har sin grund bland annat däri, att sektionsföreståndarna
(förste baningenjörer med placering i 27 lönegraden) allt efter
som deras arbetsbörda ökats måst överflytta en del av sina arbetsuppgifter
på underingenjörerna.

Med hänsyn härtill och till vad järnvägsstyrelsen i övrigt anfört samt då
styrelsen nu begränsat sitt förslag till de fem befattningar, som måste betraktas
såsom mest behövliga, anser jag mig böra i likhet med lönenämnden
tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens framställning. Jag förordar alltså, att
fem underingenjörsbefattningar uppflyttas till baninspektor.

Vid bifall härtill torde Kungl. Majit framdeles vilja meddela beslut örn
indragning av de ledigblivande underingenjörsbefattningarna.

En ny elektroingenjörsbefattning. I sin skrivelse den 30 november 1938
har järnvägsstyrelsen hemställt, att antalet elektroingenjörsbefattningar (22
lönegraden) måtte ökas med en. Till stöd härför har styrelsen anfört:

Under törsta hälften av år 1939 väntas de nu pågående elektrifieringsarbetena
å bl. a. linjerna Ånge—Östersund och Bräcke—Långsele bliva fullbordade.
För tillsynen av de elektriska driftanläggningarna å IV distriktet, d. v. s.
å den nu elektrifierade linjen Krylbo—Ånge, finnes en elektroingenjör, placerad
i Storvik, vilkens arbetsområde omfattar 323 kilometer bana och 3 omformarstationer.
De nvtillkommande linjerna omfatta 233 kilometer bana och

2 omformarstationer. Då tillsynen av de nya elektriska driftanläggningarna
icke kan påläggas den å distriktet redan placerade elektroingenjören, måste
för ändamålet en ny elektroingenjörsbefattning inrättas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Lönenämnden Ilar i utlåtande den 14 december 1938 förklarat, att fran
iönenämndens sida intet vore att erinra mot järnvägsstyrelsens förslag.

Enär förevarande framställning är betingad av statsbanornas fortgående
elektrifiering, tillstyrker jag inrättande av en ny elektroingenjörsbefattning.

Tre nya expcditionsföreståndarebefattningar i 21 lönegraden. I skrivelse
den 14 november 1936 hemställde järnvägsstyrelsen bl. a. örn inrättande
av tre expeditionsföreståndarebefattningar i 21 lönegraden, avsedda för respektive
biljettexpeditionen vid Lund C, avgående godsexpeditionen vid
Stockholms södra station och godsexpeditionen vid Jönköping C.

Järnvägsstyrelsen anförde därvid, att enligt av styrelsen utarbetade grunder
för befälsuppsättning m. m. å biljett- och godsexpeditioner berörda tre expeditioner
numera vore av den storleksordning, att de samtliga borde förestås
av expeditionsföreståndare. Framställningen vann icke bifall med hänsyn
till då förestående revision av avlöningsreglementet.

I skrivelse den 4 oktober 1937 gjorde järnvägsstyrelsen förnyad framställning
örn förenämnda tre expeditionsföreståndarebefattningar. Icke heller
denna framställning vann bifall.

I sin nu förevarande skrivelse den 30 november 1938 har järnvägsstyrelsen
upprepat sina förslag åren 1936 och 1937 beträffande den för avgående godsexpeditionen
vid Stockholms södra station avsedaa befattningen. Styrelsen
har därvid anfört följande:

Tidigare ifrågasatt sammanslagning av de båda godsexpeditionerna vid
Stockholms södra station är numera genomförd. Expeditionsföreståndarebefattningen
är sålunda avsedd för denna sammanslagna godsexpedition, vilken
är en av statens järnvägars allra största godsexpeditioner, där rörelsen dessutom
alltjämt är stadd i kraftig ökning. Vid sammanslagningen av de båda expeditionerna,
vilka båda var för sig voro mycket betydande, har föreståndarskapet
uppdragits åt den förutvarande föreståndaren för den ena expeditionen,
en förste stationsskrivare i 17 lönegraden. Här föreligger följaktligen
en ändring utav den hittillsvarande organisationen av expeditionstjänsten för
godstrafikrörelsen, en ändring, som på föreståndaren lägger en avgjort större
arbetsbörda än som tidigare ifrågakommit för de båda avdelningscheferna Vid

sådant förhållande finner styrelsen angeläget att erhålla en expeditionsföreståndarebefattning.
Styrelsen anser vidare på grund av här anförda skäl
för sin del, att denna fråga kan avgöras utan att 1938 års personalkommissions
utredning föreligger.

Vad åter anginge de av styrelsen tidigare föreslagna expeditionsföreståndarebefattningarna,
avsedda för biljettexpeditionen vid Lund C och godsexpeditionen
vid Jönköping C, hade styrelsen för närvarande icke anledning förnya
framställningen, enär här icke kunde åberopas motsvarande skäl som beträffande
godsexpeditionen vid Stockholms södra station. Ett avvaktande av
1938 års personalkommissions utredning ansåge styrelsen vara riktigast.

I stället ville styrelsen — under erinran att styrelsen redan i sin skrivelse
den 4 oktober 1937 meddelat, att styrelsen haft frågan under övervägande —

Departe ments chefen.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 239.

föreslå högre tjänsteställning för statens järnvägars resebyråföreståndare
i Berlin och London, varvid styrelsen funnit expeditionsföreståndarebefattning
i 21 lönegraden närmast böra ifrågakomma. Styrelsen
anför härom:

Rörelsen vid de båda byråerna har under år 1937 haft ungefär samma omfattning
som året närmast dessförinnan, dock med något lägre uppbördssiffror,
såsom närmare framgår av följande sammanställning (här kompletterad
med motsvarande uppgifter för år 1938):

i	1932	1933	1934	1935	1936	1937	1938
Resebyrån, Berlin. Uppbörd kronor ........	768,700	800,900	832,400	728,000	904,800	883,800	908,500
Resebyrån, London. Uppbörd kronor ........	500,300	644,200	669,700	829,200	959,400	892,000	921,400

Förutom att fråga som synes är om en årlig uppbörd, i det närmaste uppgående
till en miljon kronor, för vilken föreståndaren har uppbörds- och redovisningsansvar,
vill styrelsen framhålla det grannlaga och ömtåliga uppdrag,
som åvilar föreståndarna för de båda berörda resebyråerna såsom varande
statens järnvägars representanter i främmande länder. Av dessa representanter
kräves ett omdömesgillt handlande på eget ansvar, som är så mycket mer
maktpåliggande och betydelsefullt som vederbörande icke alltid har sitt befäl
att rådgöra med. En annan och ävenledes viktig synpunkt är, att dessa
tjänstemän böra erhålla en avlöningsstandard, som bättre än den nuvarande
gör dem jämställda med andra statliga resebyråers föreståndare. Ett motsatt
förhållande innebär åtskilliga olägenheter och kan verka nedtryckande, med
risk för återverkningar på byråns anseende utåt.

Av nyssnämnda skäl anser styrelsen, att en uppfattning till expeditionsföreståndare
av föreståndarna för resebyråerna i Berlin och London icke längre
bör uppskjutas.

Styrelsen föreslår alltså inrättande av tre nya expeditionsföreståndarebefattningar,
avsedda en för godsexpeditionen vid Stockholms södra station
samt en för vardera av resebyråerna i Berlin och London.

Lönenämnden har i utlåtande över järnvägsstyrelsens nu förevarande
framställning anfört:

Uti sina utlåtanden av 1936 och 1937 har lönenämnden även yttrat sig angående
förslaget om inrättandet av en expeditionsföreståndarebefattning, avsedd
för avgående godsexpeditionen vid Stockholms södra station, och därvid
lämnat förslaget härom utan erinran. Nämnden har icke funnit anledning
till ändrat ställningstagande i denna fråga.

De i framställningen anförda siffrorna för uppbörden vid statens järnvägars
resebyråer i Berlin och London visa nedgång för 1937 i förhållande
till 1936 men voro för sistnämnda år påfallande höga, sannolikt med anledning
av de olympiska spelen i Berlin nämnda år. Enligt vad lönenämnden
inhämtat belöpte sig uppbörden vid de båda resebyråerna under tidsperioden
1 november 1937—31 oktober 1938 till 913,200 kronor för Berlinbyrån
och 922,800 kronor för Londonbyrån. Härav synes framgå, att rö -

Kungl. Majlis proposition nr 239.

relsens ökning vid tjänsteställena i fråga alltjämt fortgår. Med hänsyn härtill
och då lönenämnden funnit övriga av styrelsen anförda skäl för den
ifrågasatta uppflyttningen övertygande, ville lönenämnden tillstyrka bifall
till förslaget härom.

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört beträffande uppflyttning av
föreståndaren för avgående godsexpeditionen vid Stockholms södra station
från förste stationsskrivare (17 lönegraden) till expeditionsföreståndare i 21
lönegraden och då, enligt vad jag inhämtat, personalkommissionen vid statens
järnvägar för sin del icke har anledning till erinran häremot, vill jag i
likhet med lönenämnden tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens framställning
härutinnan.

Vad beträffar resebyråerna i Berlin och London må framhållas, att dessa
för närvarande förestås av förste stationsskrivare i 17 lönegraden. Utöver vanliga
avlöningsförmåner erhålla dessa befattningshavare valutatillägg enligt
därför meddelade bestämmelser samt traktamentsersättning. På ifrågavarande
befattningshavare vilar ett betydande ansvar, icke minst i ekonomiskt
hänseende. Stationeringen å utrikes ort kräver av dem ock förmåga till
självständigt handlande, samtidigt som ställningen av statens järnvägars
representanter i utlandet medför speciella krav på befattningshavarna. Erinras
må ock att föreståndaren för statens järnvägars resebyrå i Köpenhamn
innehar befattningen expeditionsföreståndare. Personalkommissionen har
under hand förklarat sig icke hava anledning till erinran mot den föreslagna
uppflyttningen av befattningshavarna till 21 lönegraden.

På grund av det anförda och då lönenämnden för sin del tillstyrkt förslaget,
vill jag förorda bifall till järnvägsstyrelsens framställning även i denna
del.

Jag tillstyrker alltså, att tre expeditionsföreståndarebefattningar i 21 lönegraden
nyinrättas. Frågan örn indragning av de vid bifall härtill ledigblivande
befattningarna torde framdeles få upptagas till prövning.

Fråga om inrättande av två nya byråassistentbefattningar. I skrivelse
den 14 november 1936 hemställde järnvägsstyrelsen örn inrättande av två
nya byråassistentbefattningar (21 lönegraden) för biträde med ledningen av
statens järnvägars automobiltrafik inom II och lil distrikten. Styrelsen
framhöll härvid beträffande II distriktet, att statens järnvägar inom detsamma
bedreve en omfattande automobiltrafik i egen regi, delvis i bolagsform.
Denna rörelse hade på senare tid avsevärt utvidgats, i det dels statens
järnvägars egna linjer utsträckts, dels privata omnibuslinjer i Bohuslän och
Halland övertagits av statens järnvägar. Hela denna biltrafik sorterade
närmast under trafikinspektören vid 9 trafikséktionen. Förutom denna biltrafik
i egen regi hade statens järnvägar etablerat samtrafik med en mängd
privata billinjer, vilken samtrafik även krävde övervakning av trafikinspektören.
För biträde med hithörande göromål vore en byråassistentbefattning
i 21 lönegraden erforderlig.

Departe ments chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Även inom III distriktet, anförde styrelsen vidare, bedreve statens järnvägar
dåmera biltrafik i stor utsträckning, i det en hel del privata billinjer i
Skåne och Halland övertagits och införlivats med statens järnvägar. Ifrågavarande
omnibusrörelse omfattade två stora komplex, nämligen linjerna
Malmö—Lund, Malmö—Lomma—Lund, Lund—Eslöv och Malmö—Lödde
köpinge—Landskrona samt de under A. B. Kullens Omnibustrafik sorterande
linjerna i nordvästra Skåne och i Halland. Ifrågavarande omnibustrafik
berörde till sin största del 12 trafiksektionen. Med trafikens skötsel sam
manhängde bland annat handläggningen av en mängd taxe-, turliste- och
avtalsärenden etc. För detta nya och icke minst ur ekonomisk synpunkt för
verket betydelsefulla arbetsområde måste enligt styrelsens uppfattning avdelas
en kvalificerad arbetskraft. Styrelsen föreslog fördenskull inrättandet
av en byråassistentbefattning i 21 lönegraden.

Med anledning av järnvägsstyrelsens sålunda framförda förslag uttalade
lönenämnden i utlåtande den 21 december 1936, att organisationen av den
för statens järnvägar förhållandevis nya omnibusrörelsen inom II och III
distrikten ännu icke vunnit sådan enhetlighet och stadga, att det framtida
personalbehovet för denna rörelse kunde med säkerhet bedömas. Lönenämnden
ansåg därför, att med inrättande av de utav järnvägsstyrelsen föreslagna
ordinarie befattningarna för det dåvarande borde anstå.

Järnvägsstyrelsens förslag, som på de av lönenämnden anförda skälen icke
föranledde till något förslag av Kungl. Majit till 1937 års riksdag, upprepades
i skrivelse den 4 oktober 1937, därvid styrelsen framhöll, att behovet av
två tjänstemän i 21 lönegraden för ifrågavarande arbetsområde ytterligare
ökat, sedan styrelsens första framställning i ämnet gjordes, varför de båda
byråassistentbefattningarna ansåges böra uppföras på ordinarie stat. Enligt
styrelsens förmenande kunde en sådan åtgärd icke anses föregripa en omorganisation
beträffande bilväsendets skötsel vid distrikten.

I utlåtande häröver den 22 november 1937 förordade lönenämnden bifall
till järnvägsstyrelsens då förevarande förslag, enär det nied hänsyn till den
starka utveckling, som statens järnvägars ifrågavarande biltrafik företedde,
finge anses ådagalagt, att behovet av de begärda byråassistentbefattningarna
vore för framtiden bestående.

I sin nu förevarande skrivelse den 30 november 1938 har järnvägsstyrelsen
ånyo upprepat sina föregående år gjorda framställningar, därvid styrelsen
framhållit, att ifrågavarande trafik ytterligare ökat i omfattning och betydelse.
För belysande härav har styrelsen meddelat följande siffror om denna
rörelses omfattning under de senaste åren:

	Vid 9 trafiksektionen	Vid	III distriktet 1
	1936	1937	1938	1936	1937	1938
Trafikerad våglängd, km............	700	870	O 35 CO	480	885	1,200
Antal fordon.......................	60	80	105	59	80	110
Anställd personal ..................	60	100	114	75	125	160

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Styrelsen anför härefter följande:

Ytterligare utökning av denna rörelse sker efter hand som köp och övertagande
av nya linjer äger rum och härutinnan må särskilt framhållas, att
ett överförande till III distriktet förestår av all den bilrörelse, som hittills
drivits av de enskilda järnvägarna i Skåne, som ingå i de statliga järnvägsbolagen.

Behovet av de begärda båda tjänsterna för detta nya och under stark utveckling
varande verksamhetsområde är synnerligen trängande. Det är
nämligen av vikt, att tillräckliga och kvalificerade arbetskrafter kunna ställas
till förfogande för nyordningen och ledningen av statens järnvägars motortrafik
å landsvägarna. Enligt styrelsens förmenande torde den pågående utredningen
inom 1938 års personalkommission icke föregripas genom bifall
till denna framställning.

Styrelsen hemställer därför, att två nya byråassistentbefattningar i 21 löne*
graden måtte inrättas.

Lönenämnden har i utlåtande den 14 december 1938 på nytt tillstyrkt
bifall till järnvägsstyrelsens framställning i nu förevarande avseende.

På grund av utvecklingen av den av statens järnvägar bedrivna omnibustrafiken
synes det även mig föreligga starka skäl för inrättande av särskilda
befattningar å II och III distrikten för omhänderhavande av de härigenom
nytillkomna arbetsuppgifterna. Enligt vad jag inhämtat har denna organisationsfråga
provisoriskt erhållit en lösning, i det att järnvägsstyrelsen
uppdragit åt en stationsinspektor av klass 4 A och en bokhållare att med
förordnande å befattningar i 21 lönegraden fullgöra ifrågavarande uppgifter.

Det synes emellertid i detta sammanhang böra beaktas, att de sakkunniga
för revision av affärsverkens tjänsteförteckning på framställning av järnvägstyrelsen
föreslagit, att i tjänsteförteckningen under statens järnvägar
införes befattningen byråassistent i 20 lönegraden. Utan att taga ståndpunkt
till frågan om den löneställning, som bör avses för ifrågavarande båda befattningar,
vill jag här framhålla, att det synes mig vara ett spörsmål av
beskaffenhet att kunna komma under personalkommissionens prövning, huruvida
desamma vid jämförelse med andra liknande befattningar rätteligen
böra placeras i 21 eller 20 lönegraden. Med hänsyn härtill synes det böra
anstå med inrättandet av förevarande båda befattningar.

Övriga av järnvägsstyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag, som
jag i det föregående behandlat, har järnvägsstyrelsen gjort ytterligare en del
framställningar. Sålunda har järnvägsstyrelsen hemställt örn ytterligare en
kontrollörsbefattning i 21 lönegraden för att till ordinarie befattning befordra
en tillförordnad kontrollör, tillhörande resekontrollörerna. Lönenämnden
bar tillstyrkt denna framställning. Med denna åtgärd torde dock tills vidare
i avvaktan på den vidare utvecklingen kunna anstå. Vidare har järnvägs -

Departe ments chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

styrelsen hemställt om överförande av vissa högre befattningar till övergångsstat.
Härmed avses närmast några befattningshavare, som kontinuerligt
tjänstgöra vid elektrifieringsarbetena samt en till djurgårdskommissionen
knuten tjänsteman ävensom en befattningshavare, som sedan ett tiotal år
är anställd vid postverket. Då järnvägsstyrelsens förslag innebär, att å övergångsstaten
skulle införas en ny grupp av befattningshavare, och då det i
fråga örn de vid elektrifieringsarbetena sysselsatta befattningshavarna synes
ovisst, om deras ledighet från de ordinarie befattningarna kommer att få
någon längre varaktighet, finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till järnvägsstyrelsens
framställning i denna del.

I vad järnvägsstyrelsens framställning avser införande av nya befattningar
i tjänsteförteckningen har jag av skäl, som förut angivits, ansett mig icke
böra i detta sammanhang behandla framställningen.

I det följande återkommer jag till frågan om uppfattning av vissa järnvägsstationer
i överinspektorsklassen.

Sammanfattning. Vid bifall till mina i det föregående framställda förslag
skulle antalet elektroingenjörsbefattningar ökas med 1 till 14, antalet
baninspektorsbefattningar ökas med 5 till 7 samt antalet expeditionsföreståndarebefattningar
i 21 lönegraden ökas med 3 till 20. Om indragning av 5
underingenjörsbefattningar torde Kungl. Majit framdeles vilja meddela
beslut.

Vissa andra spörsmål.

Klassificering av vissa trafikanstalter. I proposition den 25 februari
1938, nr 175, framlade Kungl. Majit förslag till ny klassificering av trafikanstalterna
vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar. Riksdagen
(skrivelse nr 220) biföll förslaget.

Kungl. Maj :ts proposition grundade sig på ett av 1936 års klassificeringskommitté
framlagt förslag och anslöt sig i stort sett till detsamma. Beträffande
den högsta klassen av trafikanstalter inom respektive verk ansåg dock
föredragande departementschefen det böra anstå med den slutliga prövningen
av kommitténs förslag. Dessa anstalter förestås vid postverket av överpostmästare,
vid telegrafverket av telegrafkommissarie av klass 1 A samt vid statens
järnvägar av överinspektör, vilka befattningshavare samtliga äro placerade
i 26 lönegraden.

Såsom motivering för sin uppfattning anförde föredragande departementschefen.
-

Kommitténs förslag innefattar uppflyttning av åtskilliga trafikanstalter i
den klass, inom vilken anstalterna förestås av befattningshavare i 26 lönegraden.
Föreståndare för dessa anstalter äro sålunda placerade i samma lö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

negrad som exempelvis trafikinspektörerna vid statens järnvägar. En utökning
av antalet anstalter inom toppklassen synes böra ske med försiktighet
och icke utan särskilda skäl. Såväl med hänsyn härtill som ock till vanskligheten
att beträffande anstalter av denna storleksordning ernå en rättvis
värdering med tillämpning av samma system, som kan vara passande för
mindre anstalter, finner jag det kunna ifrågasättas, huruvida icke en mera
individuell bedömning från fall till fall kan vara påkallad. På dessa grunder
synas mig hithörande spörsmål lämpligen böra upptagas till omprövning i
samband med de förslag, som kunna komma att framläggas av 1936 års lönekommitté.

Med hänsyn till det läge, vari löneregleringsarbetet numera befinner sig,
torde hinder icke möta att till prövning upptaga förevarande klassificeringsspörsmål.

Under hänvisning i övrigt till förenämnda proposition till 1938 ars riksdag
får jag här till en början erinra om att grunderna för 1938 års klassificering
i väsentliga avseenden skilde sig från de tidigare tillämpade klassificeringsgrunderna.
Bland annat ingår icke den förut begagnade brytningsmetoden i
1938 års klassificeringssystem. Olikheterna mellan de skilda verkens anstalter
nödvändiggjorde emellertid alltjämt uppbyggandet för varje verk särskilt
av de poängskalor, som skulle ligga till grund för klassificeringen. Såsom
ledning vid klassificeringen tillämpades en poängskala, där — med ett av förhållandena
påkallat undantag i visst fall — varje trafikfaktor, enligt givna
regler omvandlad i enhetstal, medräknades lill sitt fulla värde. Den för varje
anstalt uträknade summan av de olika faktorernas poängtal kom i enlighet
härmed att utgöra anstaltens poängtal. Genom att inom varje verk ordna
anstalterna i löpande skala efter poängantalet erhölls relationen mellan det
totala trafikarbete å varje anstalt, för vilket föreståndaren i sista hand
har att ansvara, samt motsvarande trafikarbete å övriga anstalter vid samma
verk. Med beaktande av att det totala stationsledningsarbetet icke alltid står
i direkt förhållande till vederbörande föreståndares eget arbete och ansvar
hava i 1938 års klassificeringssystem, i vilket anstalternas poängtal ger ett
direkt uttryck för det totala ledningsarbetet, beträffande varje verk för sig intervallerna
mellan klassgränserna å poängskalan, d. v. s. skillnaden mellan
högsta och lägsta poängtal inom respektive klass, i viss omfattning ökats för
varje klass.

Enligt kommitténs förslag skulle följande gränstal med vissa undantag
gälla för de klasser, inom vilka föreståndarna för respektive anstalter äro
placerade i högre lönegrad än den 20 :e:

Överpostmästarklass (lgr 26)

klass 1 A (lgr 25).....

» 1 B (lgr 24).....

Postkontor:

liigst 1,445 poäng,

875—1,444 > (570 enheter),
375— 874 » (500 » ),

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

T elegrafstationer:

Klass 1 A (lgr 26) .......................... lägst 981 poäng,

» 1 B (lgr 24) .......................... 531—980 » (450 enheter),

» 2 (lgr 22).............................. 371—530 » (160 > ).

Järnvägsstationer:

Överinspektorsklass (lgr 26).................. lägst 1,225 poäng,

klass 1 A (lgr 25)...................... 700—1,224 » (525 enheter),

> 1 B (lgr 24)...................... 400— 699 > (300 * ),

> 2 (lgr 22) ........................ 230- 399 > (170 » ).

Dessa gränstal blevo — med undantag för de högsta klasserna — i huvudsak
godkända av statsmakterna. Endast smärre justeringar vidtogos, från
vilka i detta sammanhang kan bortses.

I enlighet med de sålunda föreslagna gränstalen framlade kommittén förslag,
att till den högsta klassen vid respektive verk skulle hänföras följande
anstalter:

Vid postverket.

Överpostmästarklass. Gränstal: 1,445—högre.

Postkontor	Poäng- tal	Klass den 30 juni 1937	Postkontor	Poäng- tal	Klass den 30 juni 1937
Stockholm 1............	6,465	1 A	Örebro 1...............	1,642	1 A
Göteborg 1..............	5,117	öpm	Uppsala 1..............	1,577	»
Malmö 1................	3,306	»	Borås 1 ................	1,445	>
Stockholm Ban..........	2,325	1 A			7 st.

Vid telegrafverket.
Klass 1 A. Gränstal: 981—högre.

Telegrafstation	Poäng- tal	Klass den 30 juni 1937	Telegrafstation	Poäng- tal	Klass den 30 juni 1937
Gävle ..................	1,868	i A	Borås...................	1,288	1 A
örebro.................	1,755
Norrköping.............	1,656	*	Östersund ..............	1,142	»
Hälsingborg ............	1,631	»	Falun..................	1,122	>
Göteborg (telegraf) ......	1,364	>	Jönköping..............	1,117	1 B
Uppsala................	1,358	>	Karlstad................	1,031	>
Linköping..............	1,317	>	Kristianstad............	1,024	»
Sundsvall ..............	1,308	>	Kalmar ................	997	»
					10 st.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Vid statens järnvägar.

Överinspektorsklass. Gränstal: 1,225—högre.

	Poäng- tal	Klass den		Poäng- tal	Klass den
Järnvägsstation	30 juni 1937	Järnvägsstation	30 juni 1937
Malmö C...............	3,156	Öins	Nässjö..................	1,799	1 A
Stockholm N............	2,865	1 A	Örebro C...............	1,504	>
Stockholm C............	2,500	Öins	Olskroken..............	1,290	>
Göteborg C.............	1,992	’	Norrköping C...........	1,230
Hallsberg...............	1,930	1 A			9 st.

Av kommitténs allmänna motivering för dess förslag torde jag i detta sammanhang
få återgiva följande:

Den kraftiga stegringen av trafikrörelsen vid ifrågavarande verk, vilken i
första hand gjort sig kännbar vid verkens trafikanstalter, har kommittén,
även med beaktande av vad förut anförts i fråga örn de allmänt ökade
kraven på arbetsprestationer och arbetsintensitet, ansett motivera uppflyttning
av vissa trafikanstalter i klass. Å andra sidan hava vissa anstalter, där
trafikrörelsen gått tillbaka eller icke följt den allmänna utvecklingen, föreslagits
till nedflyttning. De största förändringarna i förevarande avseende föreslås
beträffande postverket och statens järnvägar. En allmän orsak härtill
är att söka i den omständigheten, att den vid dessa verk tillämpade klassificeringsmetoden
i större omfattning än den vid telegrafverket tillämpade givit
resultat, som numera icke kunna anses rättvisande.

Beträffande postverket och statens järnvägar innefattar förslaget bland
annat en ökning av antalet sådana anstalter, vilka förestås av överpostmästare
respektive överinspektörer (lönegrad 26). Kommittén har nämligen funnit
trafikarbetet vid vissa större anstalter av klass 1 A vid dessa verk vara
av den art och omfattning att en höjning rättvisligen bör ske. I detta sammanhang
må anmärkas, att benämningen överpostmästare respektive överinspektör
måste anses väsentligt missvisande, då de av dem förestådda anstalterna
numera icke i organisatoriskt hänseende skilja sig från övriga större anstalter
vid respektive verk. Kommittén har emellertid icke funnit tillräckliga
skäl att nu framlägga förslag örn ändrad benämning för ifrågavarande föreståndare.
Den naturligaste ändringen härutinnan, nämligen införandet av
klassnummer, torde knappast kunna genomföras utan samtidig ändring av
nummerbeteckningen å ett stort antal övriga postkontor och järnvägsstationer.

I övrigt må här framhållas, att en bidragande orsak till ökningen av arbetet
å de större anstalterna särskilt vid telegrafverket är att söka i den omständigheten,
att en minskning av antalet självständiga förvaltningsenheter
genomförts, varigenom en motsvarande utvidgning av förvaltningsområdena
för vissa av de återstående anstalterna av detta slag uppkommit.

Vad statens järnvägar beträffar har ett flertal stationer under senare år
underlagts närliggande större stationer, vilka härigenom kommit att ytterligare
öka i storlek. Vidare har till stationerna överförts arbete från maskinavdelningen
i en omfattning, som i runt tal motsvarar en arbetsprestation av
1,000 man. Slutligen är ock att märka, att konkurrensen från den motoriscrade
landsvägstrafiken medfört icke oväsentligt skärpta krav på stationslöreståndarna
i avseende å förhållandet till trafikanterna, ehuru ett uttryck för
nu berörda förhållande givetvis icke kunnat vinnas vid poängberäkningen.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Beträffande de högsta klasserna vid respektive verk anförde kommittén
bland annat:

Överpostmästarklass vid postverket. I föreliggande förslag har det undre
gränstalet å poängskalan för denna klass satts till 1,445. Postkontoren
Stockholm 16 och Stockholm 7 hava emellertid, oaktat deras poängtal
överstiger sagda gränstal, med hänsyn till arten av där förekommande arbete
icke ansetts böra uppflyttas till överpostmästarklass.

Under förhandlingarna med vederbörande personalorganisationer bär från
dessas sida framförts önskemål örn att — utöver vad kommittén föreslagit
— jämväl kontoren Hälsingborg 1 (poäng 1,386) och Norrköping 1 (poäng
1,268) skulle hänföras till överpostmästarklass.

Kommittén har funnit det vara fullt berättigat, att vissa av de större postkontoren
i klass 1 A, där rörelsen undergått en väsentlig ökning, uppflyttas
till överpostmästarklass. Å andra sidan torde man böra beakta, alt även
mellan de största nuvarande kontoren i klass 1 A — likväl med undantag av
Stockholm 1 —- och de nuvarande överpostmästarkontoren förefinnes en avsevärd
skillnad i storlekshänseende. Det synes därför nödvändigt att iakttaga
försiktighet vid uppflyttningen av nya kontor till ifrågavarande klass.
Med hänsyn härtill och med beaktande jämväl av motsvarande förhållanden
vid de övriga två verken har kommittén vid den slutliga prövningen av föreliggande
fråga icke ansett sig kunna ifrågasätta ett lägre undre gränstal än
det ovan angivna eller 1,445 poäng.

Klass 1 A vid telegrafverket. Det undre gränstalet för denna klass har
enligt föreliggande förslag angivits till 981. Från personalens sida har emellertid
yrkats, att sagda gränstal skulle bestämmas till 901, varigenom jämväl
Ystads och Lunds telegrafstationer (927 resp. 903 poäng) skulle komma
att bliva uppflyttade.

Verkställd utredning giver vid handen, att därest till grund för bedömande
av föreliggande fråga enbart lägges cn jämförelse mellan de trafiktal,
som tidigare vid telegrafverket föranlett viss stations placering i klass 1 A,
samt de sistnämnda två stationernas nuvarande trafikrörelse, skäl för den
begärda placeringen icke saknas. Emellertid torde man icke kunna helt
bortse från, att vid telegrafverket —- sett i jämförelse med de övriga två verken
— ett proportionsvis stort antal stationer vunnit placering i klass 1 A
(26:e lönegraden motsvarande överpostmästare och överinspektör). Orsaken
härtill lärer i första hand kunna tillskrivas den omständigheten, att vid
telegrafverket i jämförelsevis hög grad en koncentration skett till stora förvaltningsområden,
medförande en minskning av antalet centralstationer. En
bidragande orsak till berörda olikheter mellan verken i fråga om antalet anstalter,
hänförda till den högsta i klassificeringen ingående föreståndargraden,
synes dock vara att söka i de skiljaktigheter i föreståndarnas lönegradsplaceringar,
som förefinnas. I beaktande härav har kommittén
efter en i möjligaste mån noggrann jämförelse verken emellan, icke ansett
sig kunna ifrågasätta ett lägre gränstal för klass 1 A vid telegrafverket än
det nu föreslagna eller 981 poäng.

Överinspektorsklass vid statens järnvägar. Enligt föreliggande förslag har
det undre gränstalet å poängskalan för överinspektorsklassen, efter viss
jämkning i det preliminära förslaget, bestämts till 1,225. I enlighet härmed
har till denna klass från klass 1 A uppflyttats Stockholm N, Hallsberg,
Nässjö, Örebro C, Olskroken och Norrköping C. Kommittén, som i särskilt
utlåtande den 8 februari 1937 yttrat sig beträffande Hallsberg och
Nässjö, har funnit samtliga ifrågavarande sex stationer numera vara av
den storleksordning och svårighetsgrad, att desamma skäligen böra pia -

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

ceras i överinspektorsklass. Vad särskilt Olskroken beträffar må framhållas,
att där förekommande trafikarbete, bland annat med hänsyn till belägenheten
av stationen underlydande trafikplatser, Sannegården, Frihamnen
m. fl., är av en art och omfattning, att speciellt stora krav måste ställas
på stationsföreståndaren. Beträffande utvecklingen av trafiken vid Norrköping
C, vilken sedan länge tillhört klass 1 A och har det lägsta poängtalet
av de till uppflyttning föreslagna stationerna, kan nämnas, att antalet tåg
per dag utgjorde år 1923 47, år 1935 80 och år 1936 83.

Från vederbörande personalorganisations sida har krav framförts på en
uppflyttning i överinspektorsklass av samtliga stationer med minst 1,200
poäng, det vill säga, utöver de av kommittén föreslagna, ytterligare Tomteboda
(1,309 poäng) och Krylbo (1,215 poäng).

Vad Tomteboda beträffar torde denna station, sedan numera Hagalund
avskilts därifrån, icke böra ifrågakomma till högre placering än i klass 1 A.
Ej heller synas tillräckliga skäl föreligga att för närvarande för Krylbo station
ifrågasätta uppflyttning i klass.

Lönenämnden anförde beträffande ifrågavarande klasser:

Postverket. Postkontoret i Borås har lönenämnden ansett icke böra uppflyttas
till överpostmästarklassen, enär rörelsen vid detta postkontor är ensidigt
betonad till följd av paketrörelsens starka utveckling. Beträffande postkontoret
Stockholm Ball har lönenämnden av liknande skäl hyst viss tvekan,
huruvida sagda postkontor borde hänföras till överpostmästarklassen. Med
hänsyn till kontorets höga poängtal har nämnden likväl icke velat motsätta
sig förslaget på denna punkt.

Telegrafverket. Vid telegrafverket motsvara trafikanstalterna av klass
1 A i fråga om föreståndarens lönegradsplacering (26:e lönegraden) överpostmästarklassen
respektive överinspektorsklassen vid de båda andra trafikverken,
där föreståndarbefattningarna för anstalter av klass 1 A tillhöra
25:e lönegraden. Vid alla tre verken äro föreståndarna för anstalterna i
klass 1 B hänförda till 24:e lönegraden. Uppflyttning av en trafikanstalt
från klass 1 B till klass 1 A innebär sålunda för telegrafverkets vidkommande
en mera betydande lönegradsförbättring för anstaltsföreståndaren än motsvarande
åtgärd vid något av de andra båda verken. Detta förhållande synes
icke, eller åtminstone icke i tillräcklig grad, hava tillmätts betydelse vid
avvägningen av poänglatitudernas progressiva ökning med stigande klass.
Med hänsyn härtill och till poängtalen för telegrafstationerna i gränsområdet
mellan klasserna 1 A och 1 B har lönenämnden funnit mest naturligt, att
gränsen mellan nämnda klasser vid telegrafverket dragés vid 1,100 poäng.
Därvid skulle telegrafstationen i Jönköping (1,117) komma att uppflyttas
till klass 1 A, medan de av kommittén till uppflyttning i sagda klass föreslagna
stationerna i Karlstad (1,031), Kristianstad (1,024) och Kalmar (997)
skulle kvarbliva i klass 1 B.

Statens järnvägar. Lönenämnden har icke ansett stationerna Olskroken
och Norrköping C vara av den storleksordning eller föreståndarbefattningarna
vid dessa stationer av den svårighetsgrad, att stationerna böra uppflyttas
till överinspektorsklassen. 1 fråga örn Stockholm N har lönenämnden
varit tveksam i förevarande hänseende. Anledningen härtill är den, att stationens
rörelse är höggradigt ensidig, i det alt en så stor del som 93 % av
dess poängtal direkt hänför sig till godstrafiken. Med hänsyn till stationens
synnerligen höga poängtal vill lönenämnden likväl icke påyrka avvikelse
från kommitténs förslag i fråga örn denna station.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Departe ments chefen.

Vsrksstyrelserna framställde i förevarande hänseende icke någon erinran
mot kommittéförslaget.

Av personalsammanslutningar påyrkades de förändringar, som, på sätt
förut angivits, varit föremål för prövning av kommittén.

I sina förutnämnda, nu föreliggande skrivelser hava generalpoststyrelsen
och järnvägsstyrelsen erinrat om behovet av en reglering av jämväl de högsta
trafikanstaltsklasserna. Järnvägsstyrelsen har därvid särskilt understrukit
angelägenheten av att stationerna i Hallsberg och Nässjö uppflyttas i överinspektorsklass,
oavsett örn en allmän reglering kommer till stånd.

Såsom av de i nästlidet års proposition, nr 175, i klassificeringslrågan
meddelade uppgifterna (sid. 15—17) framgår, har verksamheten vid postoch
telegrafverken samt statens järnvägar undergått en stark utveckling
under tiden efter den närmast föregående klassificeringen år 1926. Denna
omständighet har, bland andra, utgjort motiv till de förändringar i klass,
som beslutades år 1938.

I likhet med min företrädare i ämbetet finner jag det vanskligt att beträffande
de största trafikanstalterna ernå en rättvis värdering med tillämpning
av det system, som befunnits passande för anstalter av mindre storleksordning.
Sålunda skulle enligt kommitténs förslag överpostmästarklassen
komma att omfatta postkontor med poängtalen 1,445—6,465, alltså med en
skillnad mellan den minsta och den största av dessa anstalter av omkring
5,000 enheter. Klass 1 A skulle omfatta endast 570 enheter eller poängtalen
875—1,444 och klass 1 B 500 enheter eller poängtalen 375—874. Vid
de båda andra verken är denna skillnad icke så stor men dock, såsom av
de förut meddelade uppgifterna framgår, fullt påtaglig.

Även jag finner därför skäl tala för att toppklassen, motsvarande en placering
av föreståndarebefattningen i 26 lönegraden, avses endast för sådana
större anstalter, som med hänsyn till sin storleksordning och andra särskilda
förhållanden anses böra hänföras till denna klass.

I enlighet med denna uppfattning har jag efter omprövning av det föreliggande
förslaget funnit mig kunna tillstyrka uppfattning vid postverket till
överpostmästarklassen av postkontoret Stockholm 1, som har det högsta
poängtalet av samtliga postanstalter, samt vid statens järnvägar till överinspektorsklassen
av stationerna i Hallsberg och Nässjö, vilka såsom landets
största omlastnings- och rangeringsstationer intaga en särställning. Vid bifall
härtill skulle vid postverket tre anstalter vara hänförda till överpostmästarklassen,
nämligen Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1 med poängtalen
6,465, 5,117 och 3,306, medan övriga av kommittén till uppfattning
i denna klass föreslagna anstalter, av vilka Stockholm Ban har det högsta
poängantalet, 2,325, skulle kvarstå i klass 1 A. Vid statens järnvägar skulle
enligt mitt förslag till överinspektorsklassen hänföras stationerna Malmö C,
Stockholm C, Göteborg C, Hallsberg och Nässjö med poängtal mellan 3,156
och 1,799. Stockholm N, vars poängtal uppgår till 2,865, synes med hänsyn

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

till sin egenskap av i huvudsak enbart godsstation icke böra placeras i överinspektorsklassen.
övriga till uppflyttning föreslagna stationer, örebro C,
Olskroken och Norrköping G med poängtal från 1,504 till 1,230, torde likaså
böra kvarstå i klass 1 A.

Vad telegrafverket beträffar äro för närvarande i högsta klassen, 1 A,
placerade ej mindre än tolv telegrafstationer. Kommittén har föreslagit uppflyttning
av ytterligare fyra stationer till nämnda klass. Med den principiella
ståndpunkt, åt vilken jag i det föregående givit uttryck, finner jag icke skäl
tillstyrka någon utökning av antalet telegrafstationer av klass 1 A.

Under åberopande av det anförda föreslår jag alltså, att antalet överpostmästarebefattningar
ökas med 1 till 3 och antalet postmästare av klass 1 A
minskas med 1 till 22 ävensom att antalet överinspektörer ökas med 2 till 5
och antalet stationsinspektorer av klass 1 A minskas med 2 till 14.

Vissa arvodesbefattningar. I ännu gällande avlöningsreglemente för
kommunikationsverken stadgas under överrubriken icke-ordinarie befattningshavare
i 42 §: Järnvägsfullmäktige, postsparbanksfullmäktige, ledamöter
av vattenfallsstyrelsen och överrevisorer, vilkas antal fastställes av
Kungl. Maj:t och riksdagen, förordnas på viss tid och åtnjuta arvode till

följande belopp för år räknat:

järnvägsfullmäktig ..................................... kronor 3,000

postsparbanksfullmäktig, som icke tillika är fullmäktig i riksbanken
eller i riksgäldskontoret........................ » 3,000

postsparbanksfullmäktig, som tillika är fullmäktig i riksbanken
eller i riksgäldskontoret............................ » 1,200

ledamot av vattenfallsstyrelsen............................ » 4,000

överrevisor vid statens järnvägar.......................... » 3,500

överrevisor vid statens vattenfallsverk...................... » 2,500.

Någon motsvarande bestämmelse har icke influtit i det nya civila avlöningsreglementet.
Med hänsyn härtill torde särskilt beslut av riksdagen böra utverkas
dels beträffande nyssberörda arvoden och dels i fråga om antalet av
ifrågavarande befattningshavare, allt i överensstämmelse med vad nu gäller
och avseende tiden från och med den 1 juli 1939.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Sammanställning

av departementschefens förslag beträffande befattningar vid post- och
telegrafverken samt statens järnvägar.

Löne-	Befattning	Nuva- rande antal	Föreslagen	Blivande
grad	Ökning	Minsk- ning	antal
A 26	Postverket. överpostmästare.............................	2	1		3
A 25	Postmästare av klass 1 A ....................	23	—	1	22
A 24	Sekreterare ..................................	6	1	—	7
A 24	Överkontrollör...............................	7	2	—	9
A 22	Förste kontrollör ............................	13	2	—	15
A 21	Aktuarie ....................................	4	1	—	5
A 21	Notarie..................................	10	2	—	12
A 21	Revisor ....................................	6	1	2	5
A 21	Revisor och bokhållare.......................	2	1	1	2
A 28	Anm. Därutöver skulle indragas 5 kontrol-lörsbefattningar (20 lgr) och en förste postassistent-tjänst (17 lgr). Telegrafverket. Byrådirektör ................................	7	1		8
A 27	Förste byråingenjör..........................	7	1	1	7
A 26	Linjeingenjör................................	29	4	—	33
A 24	Sekreterare..................................	8	2	—	10
A 24	Överkontrollör ..............................	6	7	—	13
A 22	Avdelningsingenjör...........................	10	1	—	11
A 22	Förste kontrollör.............................	22	5	7	20
A 26	Anm. Därutöver skulle indragas 5 kontrol-lörsbefattningar (20 lgr). Statens järnvägar. Överinspektör................................	3	2		5
A 25	Stationsinspektor av klass 1 A................	16	—	2	14
A 22	Baninspektor................................	2	5	—	7
A 22	Elektroingenjör..............................	13	1	—	14
A 21	Expeditionsföreståndare ......................	17	3	—	20
	Anm. Därutöver skulle indragas 5 underingen-jörsbefattningar (20 lgr.) och eventuellt 3 förste stationsskrivarebefattningar (17 lgr.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.

De av mig i det föregående förordade ändringarna i fråga om vissa befattningar
vid kommunikationsverken synas lämpligen böra genomföras den 1
juli 1939.

I vanlig ordning torde böra utverkas riksdagens bemyndigande för Kungl.
Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna erfordras för genomförande
av de föreslagna ändringarna.

I anslutning till stadgandet i 1 § 1 mom. civila avlöningsreglementet torde
beträffande ordinarie befattningar över 20 lönegraden fullständiga personalförteckningar
för postverket, telegrafverket och statens järnvägar i detta
sammanhang få föreläggas riksdagen för godkännande. I personalförteckningarna
hava de skilda befattningarna hänförts till de lönegrader, som motsvara
befattningarnas nuvarande löneställning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

l:o) godkänna följande personalförteckningar, att gälla
tills vidare från och med den 1 juli 1939:

Personalförteckning för postverket.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör och chef........................... C 13

1 postsparbankschef................................ C 7

4 byråchefer....................................... A 30

7 postdirektörer.................................... A 29

1 byrådirektör..................................... A 28

1 byrådirektör och ombudsman...................... A 28

1 förste intendent.................................. A 27

1 kontorschef...................................... A 27

1 förste aktuarie................................... A 26

1 intendent........................................ A 26

1 kamrer.......................................... A 26

5 sekreterare....................................... A 26

3 överpostmästare.................................. A 26

22 postmästare av klass 1 ''A......................... A 25

1 intendent........................................ A 24

38 postmästare av klass 1 B......................... A 24

7 sekreterare....................................... A 24

9 överkontrollörer.................................. A 24

15 förste kontrollörer................................ A 22

55 postmästare av klass 2............................ A 22

5 aktuarier......................................... A21

12 notarier.......................................... A 21

Kungl. Majlis proposition nr 239.

Befattning Lönegrad

5 revisorer......................................... A 21

2 revisorer och bokhållare........................... A 21;

Personalförteckning för telegrafverket.
Tjänstemän & ordinarie stat.

1 generaldirektör och chef........................... C 15

1 verkstadsdirektör................................. C 8

1 telefondirektör i Stockholm........................ C 7

5 byråchefer....................................... A 30

1 förste byrådirektör................................ A 30

6 linjedirektörer.................................... A 30

1 telefondirektör.................................... A 30

2 telegrafdirektörer................................. A 30

5 trafikdirektörer................................... A 29

8 byrådirektörer.................................... A 28

7 förste byråingenjörer.............................. A 27

14 förste linjeingenjörer..,........................... A 27

1 förste sekreterare................................. A 27

2 verkstadsingenjörer............................... A 27

6 byråingenjörer.................................... A 26

1 kameralintendent................................. A 26

33 linjeingenjörer.................................... A 26

3 sekreterare....................................... A 26

12 telegraf kommissarier av klass 1 A.................. A 26

1 trafikinspektör.................................... A 26

1 förrådskamrer.................................... A 24

1 kontorschef...................................... A 24

10 sekreterare........... ........................... A 24

24 telegrafkommissarier av klass 1 B.................. A 24

13 överkontrollörer.................................. A 24

11 avdelningsingenjörer.............................. A 22

20 förste kontrollörer................................ A 22

3 radiokommissarier................................. A 22

20 telegrafkommissarier av klass 2.................... A 22

2 aktuarier......................................... A 21

6 förrådsförvaltare.................................. A 21

1 huvudkassör..................................... A 21

9 notarier.......................................... A21

2 revisorer......................................... A21;

Personalförteckning för statens järnvägar.
Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör och chef........................... C 17

1 överdirektör och souschef.......................... C 11

Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 85

Befattning Lönegrad

5 distriktschef er.................................... C 9

1 förrådsdirektör................................... C 8

1 verkstadsdirektör................................. G 8

1 verkstadsöveringenjör............................. G 6

10 byråchefer....................................... A 30

1 arkitekt.......................................... A 28

1 ombudsman...................................... A 28

1 Överkontrollör.................................... A 28

5 distriktssekreterare................................ A 27

5 förrådsintendenter................................ A 27

14 förste baningenjörer............................... A 27

13 förste byråingenjörer.............................. A 27

10 förste maskiningenjörer............................ A 27

5 förste sekreterare................................. A 27

16 förste trafikinspektörer............................ A 27

4 förste verkstadsingenjörer......................-.. A 27

1 lantmätare....................................... A 27

4 överinspektörer............. A 27

14 baningenjörer........... A 26

2 befälhavare av klass 1 å tågfärja................. A 26

10 byråingenjörer.................................... A 26

1 förste aktuarie...................................A 26

1 förste aktuarie och chef för statistiska kontoret.....A 26

1 förste revisor..................................... A 26

1 intendent........................................ A 26

1 kamrer.......................................... A 26

6 maskiningenjörer................................. A 26

4 sekreterare........... A 26

5 signalingenjörer................................... A 26

5 telegraf ingenjörer................................. A 26

10 trafikinspektörer.................................. A 26

3 verkstadsingenjörer............................... A 26

5 överinspektörer................................... A 26

14 stationsinspektorer av klass 1 A................... A 25

1 befälhavare av klass 2 å tågfärja.................. A 24

1 expeditionsföreståndare............................ A 24

1 förrådskontrollör.................................. A 24

3 förste kontrollörer................................ A 24

6 sekreterare....................................... A 24

22 stationsinspektorer av klass 1 B................... A 24

7 baninspektorer................................... A 22

5 distriktskamrerarc................................ A 22

14 elektroingenjörer.................................. A 22

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Befattning Lönegrad

13 konstruktörer.................................... A 22

8 maskininspektorer................................ A 22

27 stationsinspektorer av klass 2...................... A 22

10 verkstadsinspektorer.............................. A 22

1 verkstadskamrer.................................. A 22

4 aktuarier........................................ A 21

19 byråassistenter................................... A21

20 expeditionsföreståndare............................ A 21

2 förste styrmän av klass 1......................... A21

1 huvudkassör..................................... A 21

7 kontrollörer...................................... A 21

14 notarier.......................................... A 21

3 revisorer......................................... A 21;

2:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli
1939, att järnvägsfullmäktige, postsparbanksfullmäktige, ledamöter
av vattenfallsstyrelsen och överrevisorer, vilkas antal
fastställes av Kungl. Majit och riksdagen, skola förordnas
på viss tid och åtnjuta arvode till följande belopp för år

räknat:

järnvägsfullmäktig ....................... kronor 3,000

postsparbanksfullmäktig, som icke tillika är
fullmäktig i riksbanken eller i riksgäldskontoret
.............................. » 3,000

postsparbanksfullmäktig, som tillika är fullmäktig
i riksbanken eller i riksgäldskontoret » 1,200

ledamot av vattenfallsstyrelsen.............. » 4,000

överrevisor vid statens järnvägar............ » 3,500

överrevisor vid statens vattenfallsverk........ » 2,500.

3:o) fastställa antalet av de under 2:o) avsedda befattningshavarna
sålunda:

2 järnvägsfullmäktige, v

3 postsparbanksfullmäktige, av vilka en utses bland fullmäktige
i riksbanken och en bland fullmäktige i riksgäldskontoret,

4 ledamöter av vattenfallsstyrelsen,

3 överrevisorer vid statens järnvägar,

2 överrevisorer vid statens vattenfallsverk;

4:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda förslag
må erfordras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Fredric Hawerman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Innehållsförteckning.

Inledning ,
Postverket

Sid.

En ny notariebefattning å första byrån s. 3. En ny sekreterarebefattning å andra
byrån s. 6. En ny notariebefattning å andra byrån s. 10. En ny revisorsbefattning
å fjärde byrån s. 12. En ny förste kontrollörsbefattning å fjärde byrån s. 14. Bankavdelningen
s. 15. En ny överkontrollörsbefattning å bankavdelningen s. 20. Ytterligare
en ny överkontrollörsbefattning å bankavdelningen s. 23. En ny förste kontrollörsbefattning
å bankavdelningen s. 26. En ny aktuariebefattning å bankavdelningen
s. 28. En ny befattning såsom revisor och bokhållare å bankavdelningen s. 30. övriga
av generalpoststyrelsen framställda förslag s. 32. Sammanfattning s. 33.

Telegrafverket........................................................ 34

En ny byrådirektörstjänst å linjebyrån s. 35. Fyra nya linjeingenjörsbefattningar s. 39.

En ny sekreterarebefattning i 24 lönegraden å radiobyrån s. 43. En ny sekreterarebefattning
i 24 lönegraden å linjebyrån s. 44. Sju nya överkontrollörsbefattningar s. 46.

En ny befattning såsom avdelningsingenjör vid telegrafverkets verkstad s. 50. Fem
nya förste kontrollörsbefattningar s. 50. Övriga av telegrafstyrelsen framställda förslag
s. 56. Sammanfattning s. 57.

Statens järnvägar ..................................................... 57

Fråga örn inrättande av två nya sekreterarebefattningar i 24 lönegraden s. 57. Fem
nya baninspektorsbefattningar s. 65. En ny elektroingenjörsbefattning s. 68. Tre nya
expeditionsföreståndarebefattningar i 21 lönegraden s. 69. Fråga örn inrättande av
två nya byråassistentbefattningar s. 71. Övriga av järnvägsstyrelsen framställda förslag
s. 73. Sammanfattning s. 74.

Vissa andra spörsmål.................................................. 74

Klassificering av vissa trafikanstalter s. 74. Vissa arvodesbefattningar s. 81.

Sammanställning av departementschefens förslag beträffande befattningar vid
post- och telegrafverken samt statens järnvägar ........................ 82

Övergångsanordningar m. m. Departementschefens hemställan.............. 83

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

390906