Kungl. Maj:ts 'proposition nr 232 (Proposition 1945:232)

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

Nr 232.

Kungl. Miaj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1945/46 till avlöningar vid de allmänna
läroverken m. m.; given Stockholms slott den 2
mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Bergquist, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson,
Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén.

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 120 och 147, har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1945/46

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 30 440 000
kronor;

dels ock till Psykologisk-pedagogiska institutet ett reservationsanslag av
15 500 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla
desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 19!f5. 1 sami. Nr 232.

Kungl. Majlis proposition nr %3%.

I. Organisatoriska förändringar.

1. Upprättande av statligt gymnasium i Sollefteå.

Sedan krigsutbrottet år 1939 ha i landsorten fyra nya statliga gymnasier
tillkommit, nämligen genom beslut av 1942 års riksdag gymnasierna i
Boden och Hässleholm och genom beslut av 1944 års riksdag gymnasierna
i Ludvika och Örnsköldsvik. Emellertid föreligga framställningar örn inrättande
av statliga gymnasier även på andra platser, nämligen i Arvika, Avesta,
Karlshamn, Nässjö, Sollefteå, Söderhamn, Tranås, Åmål och Ängelholm. Med
anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom uttalat önskemål
tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni 1939 statssekreteraren
Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan angående
utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Den sakkunnige överlämnade
den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet. Den sakkunnige
förklarade sig ha utgått från de förutsättningar, som förelågo vid början av
och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen byggde på ett på
normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt som andra hänseenden.

Ehuru den sakkunnige med hänsyn till befolkningskvoten per gymnasium
och klassavdelning å gymnasiestadiet i Västernorrlands län icke fann länet
i förevarande hänseende intaga någon särskilt missgynnad ställning i jämförelse
med andra län, ansåg han likväl tillkomsten av ytterligare ett högre
allmänt läroverk i Västernorrlands län väl motiverad. För att utröna den
lämpligaste förläggningsorten för ett ytterligare läroverk anställde den sakkunnige
en jämförelse mellan de båda städer, som närmast kunde komma
i fråga, nämligen Sollefteå och Örnsköldsvik. Efter ingående överväganden
fann den sakkunnige Örnsköldsvik böra, örn ock med en viss tvekan, tillerkännas
företräde.

Av den sakkunniges utredning och av eljest tillgängliga uppgifter inhämtas
följande fakta angående Sollefteå stads storlek, lärjungeområdets
omfattning, lärjungeantalet m. m.:

En enskild samskola i Sollefteå blev 1920 ombildad till kommunal mellanskola,
vilken i sin tur i samband med den stora skolreformen år 1927 omorganiserades
till samrealskola. Under åren 1919—1928 fanns dessutom ett
tvåårigt kommunalt gymnasium i staden.

Stadens folkmängd, som ännu den 1 januari 1943 utgjorde 3 479 personer,
uppgår nu till följd av inkorporering av Sollefteå landskommun till
mellan 7 000 och 8 000 personer. Skolans lärjungeområde omfattar Boteå,
Sollefteå och Ångermanlands västra domsagas tingslag, Fors och Ragunda
socknar samt delar av Håsjö och Hällesjö socknar i Jämtlands län ävensom

Kungl. Mårds -proposition nr 288.

Dorotea socken i Västerbottens län. Detta område inneslöt den 1 januari
1940 en befolkning av inemot 75 000 personer. Räknar man i likhet med
skolöverstyrelsen för ett eventuellt gymnasieområde jämväl med södra och
västra delarna av Ångermanlands norra tingslag samt Åsele socken och
en del av Vilhelmina socken i Västerbottens län, stiger nyss angivna siffra
till inemot 130 000 personer.

Lärjungeantalet i samrealskolan stegrades från 219 höstterminen 1935
till 294 höstterminen 1939 och utgjorde höstterminen 1944 267. Skolan hör
till de större fristående realskolorna i landet. Antalet lärjungar från landsbygden
utgjorde år 1940 omkring 40 procent av totala lärjungeantalet.
Underlaget för ett eventuellt gymnasium kommer i främsta rummet att
utgöras av Sollefteå samrealskola, kommunala mellanskoloma i Vilhelmina
och Åsele samt högre folkskolorna i Ytterlännäs och Hoting. Delvis kan
även räknas med samrealskolorna i Bräcke och i Gudmundrå.

Samrealskolans i Sollefteå lokaler äro icke tillräckliga även för ett gymnasium.
Ett nybygge torde därför vara nödvändigt, om samrealskolan skall
utbyggas till högre allmänt läroverk. Provisoriska lokaler kunna ordnas
under byggnadstiden.

Till Sollefteå äro förlagda ett stort antal offentliga inrättningar, militära
etablissement, sjukhus, domsagokanslier m. m. och det kan enligt den sakkunniges
uppfattning med fog göras gällande, att det allmänna har att
med hänsyn härtill sörja för tillkomsten av en utbildningsanstalt utöver
det mått en realskola erbjuder. Avstånden per järnväg till närmaste gymnasier
äro betydande, till Örnsköldsvik 120 km, till Härnösand 102 km,
till Östersund 215 km och till Umeå 255 km.

Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts örn upprättande
av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik
fann skolöverstyrelsen i utlåtande den 30 januari 1943 över nämnda
framställningar starka skäl tala för upprättande av statliga gymnasier
både i Sollefteå och Örnsköldsvik. Överstyrelsen anförde vidare:

I fråga om Sollefteå gäller visserligen, att antalet lärjungar i samrealskolan
icke uppvisar den utvecklingstendens, vilken på senare år i så hög
grad utmärkt samrealskolan i Örnsköldsvik. Men den hör dock till de största
i landet och överträffar realskolorna vid 20 av de 61 högre allmänna läroverken.

Stadens betydelse som centrum för en betydande del av länet har på
senare tid icke minskats. Ett ökat antal statstjänstemän på orten understryker
ytterligare behovet av ett gymnasium. Särskilt förtjänar framhållas,
att den nya försvarsordningen medför och kommer att medföra en
utökning av antalet militära befattningshavare av olika grader. Därför
synes man för upprättande av ett gymnasium i Sollefteå kunna anföra
liknande skäl som för ett år sedan anfördes för upprättande av ett gymnasium
i Boden. Västernorrlands län hör till de mindre gynnade länen och intar
enligt en av överstyrelsen upprättad tabell1 den 19 platsen. Den sakkunnige
ansåg, att länet icke intoge någon missgynnad ställning, men han
torde på denna punkt ha blivit missledd av de av honom använda järn
förelsekvotema. Man måste också, synes det överstyrelsen, taga hänsyn

1 Beträffande denna hänvisas till sid. 7 i propositionen 1944: 207.

Departe mentschefen.

4 Kungl. Marits ''proposition nr 23%.

till de stora avstånden till närliggande gymnasier och inom länet överhuvud.
Man synes därför kunna ifrågasätta, örn icke länet kunde vara berättigat
erhålla två nya gymnasier. Såsom ovan framgått, kunna synnerligen starka
skäl anföras för gymnasium på vardera orten. Skälen ha också vid olika
tillfällen vägt över än för den ena, än för den andra staden. Då därtill
kommer, att ett gymnasium i Örnsköldsvik icke synes kunna vara av någon
betydelse för Sollefteå och ett gymnasium i Sollefteå icke av någon betydelse
för Örnsköldsvik, synas tillräckliga skäl förefinnas att föreslå gymnasium
på såväl den ena som på den andra orten. Just på grund av förbindelsernas
relativa betydelse synes det ej oberättigat, att de norrländska
länen erhålla förmånligare jämförelsekvoter än övriga län. Vid lika jämförelsekvoter
torde nämligen ett län med större utsträckning kunna sägas
vara det mindre gynnade.

Överstyrelsen är sålunda av den uppfattningen, att det är fullt berättigat
att inrätta statliga gymnasier såväl i Örnsköldsvik som i Sollefteå.

Sollefteå stad har ånyo hemställt om inrättande av ett statligt gymnasium
i staden. Det synes, framhålla stadsfullmäktige, följdriktigt och rättvist
att, sedan gymnasier nu börjat upprättas i Ludvika och Örnsköldsvik, vilka
städer under de gångna åren i angelägenhetsgrad jämställts med Sollefteå,
även denna stad blir tillgodosedd med ett högre allmänt läroverk.

Skolöverstyrelsen har livligt tillstyrkt framställningen under framhållande,
att de skäl, som överstyrelsen tidigare ansett tala för ombildning av
samrealskolan i Sollefteå till högre allmänt läroverk, alltjämt ägde giltighet.
Överstyrelsen ville även framhålla att lärjungeområdet för högre allmänna
läroverket i Örnsköldsvik vore helt skilt från lärjungeområdet för ett eventuellt
högre allmänt läroverk i Sollefteå, ävensom att genom upprättande
av gymnasium i Sollefteå en avlastning från gymnasiet i Härnösand skulle
ernås, vilken möjligen skulle kunna medföra indragning av en parallellavdelning
av det 3-åriga realgymnasiet därstädes och i varje fall skulle vara välkommen
med hänsyn till lokalsvårigheterna vid detta läroverk.

I anslutning till vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen besluta, att samrealskolan i Sollefteå
skall från och med budgetåret 1945/46 eller den senare tidpunkt, Kungl.
Majit på framställning av skolöverstyrelsen bestämmer, under vissa angivna
förutsättningar successivt ombildas till högre samläroverk med ett 4-årigt
latin- och ett 3-årigt realgymnasium. Kostnaderna för det förordade nya
gymnasiet beräknar skolöverstyrelsen till 15 974 kronor första året och till
100 099 kronor vid fullt utbyggd organisation.

De statsfinansiella förhållandena äro alltjämt sådana, att de mana till
försiktighet vid prövning av förslag om utbyggande av läroverksorganisationen
med nya gymnasier. Därtill kommer att riksdagen vid mer än ett
tillfälle framhållit, att en ansvällning av gymnasieorganisationen i allmänhet
i nuvarande läge borde undvikas. 1943 års riksdag uttalade därjämte
som sin mening, att en ingående översyn borde inom 1940 års skolutredning

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.

ägnas frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga gymnasierna
mellan olika delar av landet i syfte att ernå en ur olika synpunkter jämn
och rättvis fördelning av desamma, innan förslag i ämnet underställdes
riksdagen. Emellertid biföll sedermera 1944 års riksdag Kungl. Maj:ts förslag
om upprättande av statliga gymnasier såväl i Örnsköldsvik som i
Ludvika, enär bärande skäl blivit anförda för upprättande av båda dessa
gymnasier utan avvaktan på nämnda översyn.

Vägande skäl ha emellertid anförts, vilka föranleda mig att, trots vad nyss
sagts, förorda, att förslag nu förelägges riksdagen angående upprättande av
ett statligt gymnasium i Sollefteå. Jag vill därvid först erinra om sakkunnigförslaget,
vari framhölls, att goda skäl förefunnos för ett utbyggande av samrealskolan
i Sollefteå till ett högre allmänt läroverk, nämligen realskolans
storlek, den höga kommunalskatten, det stora och folkrika gymnasieområdet
med ett betydande elevunderlag samt statens förpliktelser mot de militära
och civila befattningshavarna i staden. Som motskäl angavs främst, att stadens
folkmängd vore förhållandevis ringa och att Västernorrlands län icke
intoge någon särskilt missgynnad ställning i gymnasiehänseende, varför det
blott kunde komma i fråga att tills vidare inrätta ett enda gymnasium i länet,
varvid Örnsköldsvik, ehuru med tvekan, borde tillerkännas företräde. Den
sakkunnige medtog därför icke Sollefteå bland de orter, som i första hand
borde ifrågakomma till erhållande av statliga gymnasier.

De skäl som sålunda anförts mot inrättande av ett statligt gymnasium
i Sollefteå ha bemötts av skolöverstyrelsen, som påpekat, att Västernorrlands
län i själva verket icke intoge en så fördelaktig ställning i fråga örn
statliga gymnasier, som den sakkunnige velat göra gällande. Man kunde
icke bedöma denna fråga enbart med utgångspunkt från de resultat, uträknandet
av vissa jämförelsekvoter gåve, utan man måste också taga
hänsyn till de stora avstånden till närliggande gymnasier och inom länet
överhuvudtaget.

Såsom överstyrelsen framhållit ha de omständigheter, som anförts till
förmån för upprättande av ett gymnasium i Sollefteå, icke minskat i betydelse
genom Örnsköldsviks-gymnasiets tillkomst. Det senare gymnasiets
lärjungeområde inkräktar icke på lärjungeområdet för ett eventuellt gymnasium
i Sollefteå. Härtill kommer, att stadens folkmängd på senare tid
väsentligt ökats. Lärjnngeområdet är stort och folkrikt, och samrealskolan
hör till de större i landet. Elevunderlaget för ett gymnasium är så stort,
att man synes kunna räkna med en tillströmning av minst 30 elever till första
ringen av ett 3-årigt gymnasium eller omkring 40 till första ringen av ett
4-årigt gymnasium.

I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att även andra synpunkter än
blott hänsynen till folkmängden i vederbörande län böra anläggas på frågan
örn inrättande av nya gymnasier. Därvid ligger det beträffande Norrlands -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

länen nära till hands att beakta avståndet till närmaste gymnasiestäder och
inom länet överhuvudtaget. Härigenom skapas möjligheter att jämväl på
detta område i ökad utsträckning tillgodose norrländska intressen och behov.
I detta sammanhang förtjänar vidare nämnas, att i hela mellersta och
nedre Norrlands inland blott finnes ett enda gymnasium, nämligen i Östersund.
Den starkt växande bebyggelsen i dessa delar av vårt land torde med
full rätt kunna tagas till intäkt för anspråk på inrättande av ytterligare en
högre läroanstalt därstädes.

Av det föregående torde framgå, att så vägande skäl tala för inrättande
av ett gymnasium i Sollefteå, att ett dylikt nied det snaraste bör komma
till stånd. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna torde ett upprättande
av ett gymnasium i Sollefteå icke föregripa skolutredningens översyn
av gymnasieorganisationen.

Gymnasiet bör i enlighet med skolöverstyrelsens förslag omfatta en 4-årig
latinlinje och en 3-årig reallinje. Då enligt vad jag under hand inhämtat
lokalfrågan icke torde lägga hinder i vägen därför, bör gymnasiet upprättas
successivt från och med nästa budgetår. Statens kostnader för gymnasiet
ha av skolöverstyrelsen beräknats till omkring 15 000 kronor under det första
budgetåret och cirka 100 000 kronor vid fullt utbyggd organisation.
Dessa beräkningar giva mig icke anledning till erinran. Till kostnadsfrågan
återkommer jag i det följande. För upprättande av gymnasiet böra uppställas
sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av lokaler m. m., varjämte
i enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör fordras, att Sollefteå
stad beviljar ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av
kostnader för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av
biblioteket.

2. Utbyte av gymnasielinjer vid vissa läroverk.

Skolöverstyrelsen har hemställt,

dels att en av de befintliga två linjerna av det 3-åriga realgymnasiet vid
ett vart av högre allmänna läroverken i Borås, Falun, Gävle, Halmstad,
högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg, högre allmänna läroverken
i Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn, Norrköping,
Västerås, Växjö och karolinska högre allmänna läroverket i Örebro
måtte successivt från och med läsåret 1945/46 utbytas mot en 4-årig realgymnasielinje,
varvid ombildningen föreslås böra tillgå sålunda, att en avdelning
av RI4 upprättas läsåret 1945/46 och följande år successivt en avdelning
av RII4—RIV4 och att en avdelning av realskolans avslutningsklass
örn möjligt indrages läsåret 1945/46 och följande år successivt en
avdelning av R I3—R lil3;

dels att en av de befintliga två linjerna av det 4-åriga realgymnasiet vid
katedralskolan i Lund måtte successivt från och med läsåret 1945/46

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

utbytas mot en 3-årig realgymnasielinje, varvid föreslås, att en avdelning
av RI3 upprättas läsåret 1946/47 och följande år successivt en avdelning
av RII3 och RHI3 och att en avdelning av R I4 indrages läsåret 1945/46
och följande år successivt en avdelning av R II4—R IV4;

dels ock att den av de båda befintliga linjerna av det 4-åriga realgymnasiet
vid högre allmänna läroverket i Motala, som för närvarande icke är
fullständig, måtte successivt från och med läsåret 1945/46 utbytas mot
en 3-årig realgymnasielinje, vilket skulle ske sålunda, att en avdelning av
RI3 upprättas läsåret 1945/46 och följande år successivt en avdelning
av R II3 och R lil3 och att en avdelning av R II4 indrages läsåret 1945/46
och följande år en avdelning av RIII4 och RIV4 i den mån mer än en
sådan finnes.

Som förutsättning för de föreslagna ombildningarna bör enligt överstyrelsen
gälla, att vederbörande kommuner åtaga sig att tillhandahålla för
respektive nyinrättade gymnasielinjer erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning och för läroverket i dess helhet bostäder
åt erforderlig vaktmästarpersonak

Överstyrelsen har framhållit, att överstyrelsen i anledning av under senare
år inkomna framställningar från vissa högre allmänna läroverk örn utbyte
av gymnasielinjer varit av den uppfattningen, att de ifrågasatta organisationsändringama
icke borde vidtagas isolerat vid enstaka läroverk utan
i samband med den allmänna översyn av gymnasiets organisation, som inginge
i 1940 års skolutrednings uppgifter. Då emellertid skolutredningens
förslag beträffande gymnasiet ännu icke framlagts och ej heller syntes vara
att emotse under den närmaste tiden, hade överstyrelsen nu ansett sig böra
upptaga frågan i ett större sammanhang och föreslå vissa ändringar i den
gällande gymnasieorganisationen. Det syntes överstyrelsen, som örn de
ifrågasatta mindre genomgripande förändringarna icke på något sätt kunde
anses föregripa de förslag till gymnasiets blivande organisation, som skolutredningen
kunde komma att framlägga.

Beträffande de föreslagna åtgärderna har skolöverstyrelsen närmare anfört
följande.

Borås, Falun, Gävle, Halmstad, gossläroverket i Hälsingborg, Jönköping,
Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn, Norrköping, Västerås,
Växjö och karolinska läroverket i Örebro. Organisationen med två linjer av
det 3-åriga realgymnasiet vid dessa läroverk har förefunnits under flera å.r
och synes vara stabil. Klassavdelningarna i första ringen äro i allmänhet väl
fyllda. Innevarande läsår understiger sammanlagda antalet lärjungar i båda
avdelningarna i intet fall 42. De lärjungar i nämnda ring, som från läroverkets
egen realskola övergått till gymnasiet, äro tillräckligt många för
att väl besätta en av avdelningarna. I flertalet fall utgöra de mer än halva
det sammanlagda antalet i de båda avdelningarna. Det synes vara sannolikt,
att dessa lärjungar — i varje fall det övervägande flertalet av (lein —
skulle lia övergått till 4-årigt realgymnasium, därest sådant funnits vid

Kungl. Majlis proposition nr 232.

läroverket. En dylik anordning skulle för dessa lärjungar erbjuda avsevärda
fördelar därigenom, att de ett år tidigare än nu är möjligt skulle kunna
inrikta sig pä gymnasiestudiernas mål, studentexamen. Allmänt anses det
4-åriga gymnasiet vara ur pedagogisk synpunkt överlägset det 3-åriga.

Skulle den ena linjen av 3-årigt realgymnasium vid dessa läroverk utbytas
mot en linje av 4-årigt realgymnasium synes samtidigt en avdelning
av realskolans avslutningsklass kunna indragas. Antalet klassavdelningar
påverkas alltså icke av organisationsändringen. På grund av olikhet i timantal
i de olika klasser och ringar, som beröras av omorganisationen, skulle
uppstå en minskning första året av 3 veckotimmars och vid fullt genomförd
organisation 7,5 veckotimmars undervisning i läroämnen. I övningsämnena
torde ingen ändring uppstå. Örn nyssnämnda undervisningstimmar beräknas
uppehållas av timlärare, som genomgått eller äger behörighet att genomgå
provårskurs, skulle vid vart och ett av de nämnda läroverken uppstå en
kostnadsminskning av första året 726 å 801 kronor och vid fullt genomförd
organisation 1 815 ä 2 002 kronor och 50 öre för år. Sammanlagt skulle vid
ifrågavarande läroverk omorganisationen medföra en kostnadsminskning av
första året 10 941 kronor och vid fullt genomförd organisation 25 537 kronor
och 50 öre för år.

Då starka skäl tala för en dylik justering av gymnasieorganisationen vid
dessa läroverk och organisationsändringen är föga genomgripande och medför
en kostnadsminskning för statsverket, får överstyrelsen tillstyrka, att
den genomföres.

Katedralskolan i Lund är ett pro vårsläroverk. Från pro vårsutbildningens
synpunkt vore det av betydelse, om 3-årig reallinje funnes. De mera
allsidiga pedagogiska utbildningsmöjligheter, som förekomsten av såväl
4-årigt som 3-årigt realgymnasium skulle medföra, vore nämligen av
värde för provårsarbetet. Då det 3-åriga realgymnasiet är vanligare vid läroverken
än det 4-åriga, synes det vara angeläget ur lärarutbildningens synpunkt,
att lärarkandidaterna under provåret vinna erfarenhet från denna
skolform, som de i sin fortsatta verksamhet med viss sannolikhet komma
att få beröring med. Överstyrelsen vill erinra om att från och med inne
varande läsår en 3-årig realgymnasielinje i stället för en av de 4-åriga in
rättats vid högre allmänna läroverket i Umeå. För densammas inrättande
åberopades bland annat samma skäl som ovan anförts. En organisationsändring
av liknande slag, ehuru i motsatt riktning, har vidtagits vid högre
allmänna läroverket för gossar i Malmö från och med innevarande läsår,
föranledd av att provårskurs förlagts till läroverket. En av de 3-åriga realgymnasielinjerna
där har ombildats till 4-årig.

Härtill kommer, att katedralskolan i Lund mottager ett stort antal lärjungar
från andra orter. Många målsmän, som sakna möjlighet till gymnasiestudier
för sina barn på hemorten, sända gärna sina barn till en känd
skolstad, som kan erbjuda andra fördelar för studerande ungdom. Med hänsyn
till denna kategori lärjungar vore en 3-årig realgymnasielinje av värde,
då lärjungarna därigenom ofta kunna kvarstanna ett år längre på hemorten.

Överstyrelsen finner därför starka skäl tala för att en 3-årig realgymnasielinje
inrättas vid detta läroverk.

Den 3-åriga realgymnasielinjen bör inrättas samtidigt med att den ena
av de 4-åriga realgymnasielinjerna indrages. Möjligen kan detta ske utan
annan ändring i klassavdelningarnas antal än att 4 klassavdelningar av det
4-åriga realgymnasiet utbytas mot 3 klassavdelningar av det 3-åriga real -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

gymnasiet, vilket skulle medföra en kostnadsminskning vid fullt genomförd
organisation av omkring 6 500 kronor för år. Emellertid kan det tänkas inträffa,
att en ytterligare avdelning av realskolans avslutningsklass behöver
inrättas, varför överstyrelsen försiktigtvis räknar härmed. På grund av olikhet
i timantal i de av organisationsändringen berörda klasserna och ringarna
skulle uppstå en ökning av första året 3 veckotimmars och vid fullt genomförd
organisation 7,5 veckotimmars undervisning. I övningsämnena torde
ingen ändring i timantal uppstå.

Med samma beräkningsgrund, som ovan använts, skulle uppsta en kostnadsökning
av första året 750 kronor och vid fullt genomförd organisation
1 875 kronor för år.

Motala. Vid detta läroverk motiveras en linje av 3-årigt realgymnasium
med att lärjungar från kringliggande samrealskolor, Mjölby och
Skänninge, Askersund och Vadstena, skulle undgå ett års resor (gäller de
båda förstnämnda skolorna) eller ett års inackordering på främmande ort
(gäller de båda sistnämnda skolorna). Det 4-åriga realgymnasiets andra och
tredje ringar äro dubblerade och kommande läsår väntas även högsta ringen
bli delad. Denna för närvarande ofullständiga linje av 4-årigt realgymnasium
skulle då ersättas med en linje av 3-årigt realgymnasium. Överstyrelsen linner
starka skäl tala för denna organisationsförändring. Första aret uppstår
ingen ändring i det erforderliga timantalet i berörda ringar. Vid fullt genomförd
organisation uppstår en ökning av 4,5 veckotimmars undervisning.
Efter samma beräkningsgrunder, som ovan använts, skulle alltså ingen kostnadsändring
uppstå första året och en kostnadsökning av 1 165 kronor 50 öre
vid fullt genomförd organisation.

Sammanlagt skulle alltså de ifrågasatta organisationsändringarna medföra
en kostnadsminskning av under första budgetåret (10 941 — 750 =)
10 191 kronor och vid fullt genomförd organisation (25 537: 50 — 1 875 —
— 1 165: 50 =) 22 497 kronor för år.

De av skolöverstyrelsen föreslagna organisationsändringarna vid vissa
gymnasier synas mig väl motiverade och ägnade att för berörda läroverk
medföra rätt avsevärda pedagogiska fördelar. Det torde få anses vara ett
allmänt intresse, att ökade möjligheter beredas ungdomen att vid övergång
till gymnasiet välja mellan olika linjer. Ett genomförande av förslaget
synes icke komma att föregripa 1940 års skolutrednings blivande
förslag rörande läroverksorganisationen. Som utredningen själv i under
hand inhämtat yttrande framhållit, torde nämligen ett genomförande
av en eventuellt ny organisation kräva lång tid, och det vore förvisso icke
tillfredsställande, om man av hänsyn till det pågående utredningsarbetet
skulle anse sig förhindrad att vidtaga de förbättringar inom den nuvarande
organisationens ram, som utan genomgripande åtgärder kunna genomföras.
Jag tillstyrker sålunda, att följande organisationsändringar successivt och
på sätt överstyrelsen närmare föreslagit genomföras från och med budgetåret
1945/46, nämligen dels att en 4-årig realgymnasielinje i stället för en
av de 3-åriga upprättas vid vart och ett av högre allmänna läroverken i

Departe mentschefen.

Kungl. Marits proposition nr 232.

Borås, Falun, Gävle, Halmstad, högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg,
högre allmänna läroverken i Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad,
Kristinehamn, Norrköping, Västerås, Växjö och karolinska högre
allmänna läroverket i Örebro, dels ock att en 3-årig realgymnasielinje i stället
för en av de 4-åriga upprättas vid katedralskolan i Lund och högre allmänna
läroverket i Motala. De sålunda föreslagna åtgärderna komma i sin
helhet icke att medföra någon kostnadsökning utan tvärtom, på grund av
olikhet i timantal i de olika klasser och ringar, som beröras av omorganisationen,
en kostnadsminskning, som av överstyrelsen beräknats till i runt tal
10 000 kronor första budgetåret och till omkring 22 500 kronor vid fullt
genomförd organisation. Jag återkommer i det följande till kostnadsfrågan.
För omorganisationens genomförande böra i huvudsak uppställas de av skolöverstyrelsen
angivna villkoren rörande tillhandahållande av lokaler m. m.

II. Ersättning åt lärarkandidater under
pr o vårstj änstgöring.

Inledning.

Jämlikt läroverksstadgan gäller som förutsättning för anställning som
extra ordinarie eller ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk, att vederbörande
förutom föreskrivna akademiska examina genomgått s. k. provårskurs.
Närmare bestämmelser härom lämnas i provårsstadgan den 19 maj
1917. Enligt denna skall provåret i princip omfatta två på varandra följande
terminer vid en och samma läroanstalt; dock må skolöverstyrelsen
under vissa förutsättningar medgiva avkortning av provåret till en termin.
Pro vårstjänstgöringen omfattar dels åhörande av undervisning, dels meddelande
av undervisning och dels deltagande i vissa kurser och föreläsningar
m. m.

Berättigad att genomgå provår är den som avlagt för behörighet till ämneslärartjänst
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium föreskrivna
kunskapsprov. Ansökan göres hos skolöverstyrelsen, som efter prövning av
de inkomna ansökningarna och i mån av tillgång på platser hänvisar de
sökande till de olika provårsläroverken. Enär efterfrågan på platser länge
varit större än tillgången, har följden för flertalet lärarkandidater blivit en
längre eller kortare väntetid. Under denna kunna de räkna med att erhålla
längre eller kortare förordnanden som tim- eller extralärare. Ehuru väntetiden
på grund av den under senare år utökade provårskapaciteten väsentligt
förkortats, utgjorde dock längden av den lärartjänstgöring, som de vid
början av höstterminen 1944 hänvisade lärarkandidaterna redan fullgjort,
i medeltal omkring 8 terminer. Medelåldern för de under de senaste 5 terminerna
hänvisade provårskandidaterna uppgick till 3414 år.

För pro vårstjänstgöringen i och för sig utgår ingen som helst ersättning;

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

dock kan provårskandidaten stundom påräkna kortare förordnanden som
timlärare vid provårsläroverket eller lärarförordnanden vid andra läroanstalter.
De inkomster, som härigenom kunna förvärvas, äro emellertid relativt
blygsamma. Av under läsåret 1943/44 tjänstgörande sammanlagt 207
provårskandidater voro 73 helt utan tillfälliga förordnanden vid de allmänna
läroverken; inkomsterna av dylik timlärartjänstgöring för de övriga uppgingo
i medeltal till 587 kronor per kandidat.

Frågan örn beredande av ersättning åt lärarkandidater under provårstjänstgöring
har icke på senare tid varit föremål för statsmakternas prövning.
Emellertid har i olika sammanhang spörsmålet varit under diskussion
och jag vill här kortfattat redogöra för de förslag och uttalanden, som därvid
gjorts.

I sitt år 1929 avgivna betänkande rörande praktisk lärokurs för blivande
lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter (stat. off.
utr. 1929: 10) stannade 1927 års skolsakkunniga, efter att lia övervägt olika
alternativ, vid den uppfattningen, att medlen borde utgå som ett slags uppmuntran,
och föreslogo därför, att en gratifikation av 300 kronor skulle vid
varje termins slut utbetalas till lärarkandidat, som med nit och skicklighet
fullgjort sitt arbete under terminen.

I utlåtande över betänkandet i maj 1935 föreslog skolöverstyrelsen, att i
provåret i regel borde ingå ett timlärarförordnande, förenat med däremot
svarande arvode. Då emellertid sådant förordnande icke kunde beredas
åt samtliga lärarkandidater, föreslog överstyrelsen, att för lärarkandidater,
som vore helt utan förordnande eller vilkas förordnande understeg 5 timmars
tjänstgöring i veckan, ett stipendium av högst 500 kronor skulle utgå.

1936 års lärarutbildningssakkunniga, som beträffande den praktiska lärarutbildningens
ordnande förordade dels en förberedande kurs, parallell
med studierna, och dels en egentlig lärarkurs, vilken närmast skulle motsvara
det nuvarande provåret, föreslogo i sitt år 1938 avgivna betänkande
(stat. off. utr. 1938:50), att i den egentliga lärarkursen obligatoriskt skulle
ingå förordnande som timlärare under minst sex veckotimmar, varigenom
lärarkandidaterna skulle erhålla ekonomiskt stöd under utbildningsåret.

Timläraranställning förutsattes också i det ena av de båda alternativa
förslag i ämnet, som skolöverstyrelsen framlade i utlåtande över nämnda
sakkunnigas förslag, dock med den modifikationen, att sådan skulle förekomma
blott så långt det vore möjligt. Enligt det andra av överstyrelsens
förslag skulle efter ett s. k. assistentår följa en egentlig lärarkurs på en termin,
varunder någon ersättning ej skulle utgå. Överstyrelsen förutsatte härvid,
att den praktiska lärarutbildningen skulle följa omedelbart efter avlagd
akademisk examen.

Sedan Kungl. Maj:t i anledning av en våren 1944 av samtliga då provårstjänstgörande
lärarkandidater gjord framställning örn att ett provisoriskt
arvode av 500 kronor måtte tillerkännas envar av dem anbefallt skol -

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

överstyrelsen att i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1945/40
inkomma med utredning och förslag i fråga om ersättning till lärarkandidater
under provarstjänstgöring, har överstyrelsen nu inkommit med utredning
och förslag i ämnet.

Skolöverstyrelsens utredning och förslag.

Överstyrelsen framhåller inledningsvis, hurusom i diskussionen örn ekonomiskt
stöd åt lärarkandidaterna under provåret jämförelser ofta gjorts
med utbildningsförhållandena på andra områden. Överstyrelsen ansåge sig
emellertid sakna anledning att närmare ingå på jämförelser av denna art,
enär det finge anses vara tämligen allmänt erkänt, att lärarkandidaterna
i utbildningshänseende intoge en särställning i förhållande till andra statstjänstemän.
Överstyrelsen ville därför inskränka sig till att i detta sammanhang
framhålla följande allmänna och grundläggande synpunkter.

I regel genomgås provåret först sedan lärår tjänstgöring under avsevärd
tid fullgjorts. Visserligen kan det inträffa, att en filosofie eller teologie doktor
hänvisas till provår efter endast obetydlig tjänstgöring, och även licentiater
kunna få provårshänvisning efter relativt kort tjänstgöring. För läraraspiranter
med enbart ämbetsexamen blir däremot väntan på möjlighet att
få genomgå provår ganska lång, även om den under senare år väsentligt
utökade provårskapaciteten märkbart bidragit att förkorta tiden. Sålunda
utgjorde tjänstgöringstiden i medeltal för samtliga lärarkandidater vid de
allmänna läroverken — även doktorer och licentiater äro sålunda medräknade
— för de vid början av höstterminen 1942 hänvisade ungefär tio och
en halv terminer, höstterminen 1943 i det närmaste nio terminer och höst
terminen 1944 något mer än sju och en halv terminer. I själva verket är
mellantiden mellan akademisk examen och provår ej sällan avsevärt längre,
än vad dessa siffror antyda. Sålunda kunna filosofie magistrar gå helt utan
arbete eller med endast partiell tjänstgöring under vissa delar av mellantiden.
Upplysande ur denna synpunkt kan vara, att vid början av innevarande
hösttermin å överstyrelsens extralärarbyrå anmälde sig omkring
500 läraraspiranter med akademisk examen men" utan provår, under det
att endast 286 av dem erhöllo tjänstgöring för hel termin.

Att den praktiska lärarutbildningen genom provåret i regel följer en avsevärd
tid efter den teoretiska lärarutbildningen genom akademiska studier
och att lärartj änstgöring i betydande omfattning fullgjorts under mellantiden
har enligt överstyrelsens mening principiell räckvidd. Efter en redan
i sig anmärkningsvärt långvarig och kostsam akademisk utbildning vinner
läraraspiranten anställning i statens tjänst. För att med tiden kunna få befattning
som extra ordinarie eller ordinarie tjänsteman måste han emellertid
vid viss tidpunkt avbryta sin tjänst för att genomgå en utbildningskurs,
som han icke —- annat än i undantagsfall — kunnat få genomgå i omedelbar
anslutning till de akademiska studierna. Den tid, under vilken han före
provåret varit i tjänst, är i genomsnitt så pass omfattande, att den i andra
statliga verk skulle kunnat berättiga till extra ordinarie anställning. Detta
framgår tydligt nog av de sammanställningar, som lämnats av 1941 års
riksdags revisorer (Revisorernas uttalande § 30). Revisorerna ansågo princi -

Kungl. Marits proposition nr H32.

piellt, att tiden mellan första anställningsdag och tidpunkten för antagandet
till extra ordinarie tjänsteman icke borde sättas alltför kort, och förklarade
som sin mening, att en tjänstgöringstid på tre år före antagandet till extra
ordinarie tjänsteman icke kunde anses innefatta någon obillighet. Även örn
kravet på tre år skulle uppställas, vilket är avsevärt strängare än den
praxis, som hittills tillämpats för de administrativa amanuenserna och därmed
jämställd personal, skulle sålunda lärarkandidaten i genomsnitt ha
uppnått extra ordinarie anställning, om samma normer gällt för det statliga
undervisningsväsendet som för den allmänna civilförvaltningen. Detta förhållande
är särskilt värt att beakta med hänsyn till civila icke-ordinarieregl
emen tets stadganden angående extra ordinarie tjänstemans avlöningsförmåner
under utbildningskurs vid verket. Civila icke-ordinariereglementet
föreskriver nämligen, att »under tjänstledighet för deltagande såsom elev
i utbildningskurs vid verket skall extra ordinarie tjänsteman äga åtnjuta
oavkortad lön». Det kan under sådana omständigheter icke anses vara utan
skäl, som det statliga undervisningsväsendets lärare mena sig intaga en
missgynnad undantagsställning, när de stälhs helt utan avlöning vid nödtvunget
avbrott i tjänstgöringen för genomgående av provårets utbildningskurs.

Förutom dessa mera principiella skäl för viss ersättning åt lärare under
provåret kunna anföras rent humanitära. Lärarkandidaterna ha, vilket
också av allmänna lönenämnden framhållits, i stor utsträckning uppnått en
relativt hög levnadsålder. Ett ej obetydligt antal lärarkandidater äro därjämte
familjeförsörjare. Ha de dessutom, såsom mycket ofta är fallet, studieskulder
att förränta och amortera samt skatter för inkomster under de
föregående tjänstgöringsåren att betala, förstår man, att provåret, som även
ur andra synpunkter anses pressande, för dem måste bli en i ekonomiskt
avseende synnerligen besvärlig tid.

Sedan skolöverstyrelsen sålunda vid bedömandet av den första här uppkommande
frågan, nämligen örn ersättning överhuvudtaget bör utgå till
lärarkandidat under pro vårstjänstgöring eller ej, principiellt anslutit sig till
uppfattningen, att sådan ersättning bör utgå, har överstyrelsen till behandling
upptagit spörsmålet örn jorm en för sådan ersättning.

Härvid har överstyrelsen först erinrat om att i den tidigare diskussionen
huvudsakligen två olika former för ersättning ifragasatts, nämligen tim
lärararvode för timlärartjänstgöring under provåret och särskilt arvode
(»gratifikation» eller »stipendium»). Överstyrelsen har i det följande huvudsakligen
diskuterat dessa båda möjligheter.

Beträffande frågan om timlärartjänstgöring för provarskandidaterna
har överstyrelsen anfört bland annat följande.

Utan tvivel tala flera skäl för att lärarkandidaterna under provåret erhålla
timlärartjänst. Sålunda skulle statsverket därigenom besparas extra
kostnader — vissa besparingar skulle till och med göras genom att nuvarande
extra ordinarie och extra tjänster ersättas av billigare timlärartjänster.
Även ur utbildningssynpunkt skulle det vara en förtjänst, om lärarkandidaterna
såsom timlärare finge svara för sammanhängande undervisning under
hel termin eller helt år. I överstyrelsens underdåniga yttrande i maj 1935

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

betraktades rent av förslaget till timlärarförordnande för lärarkandidaterna
som en kärnpunkt i den planerade omorganisationen av pro vårsinstitutionen.

Överstyrelsens förslag örn timlärarförordnande i nyss berörda yttrande
byggde emellertid på en annan grundval, än den nuvarande provårsorganisationen
erbjuder. Sålunda utgick överstyrelsen från att provårsutbildningen
alltid skulle omfatta ett läsår — en lärarkandidat skulle alltså icke, såsom
nu är fallet, kunna avsluta provåret redan efter en termin eller påbörja
provåret med ingången av en vårtermin. Såsom skäl för att provåret
skulle sammanfalla med läsåret anfördes, att ändringar i timlärarförordnande
under läsårets lopp skulle medföra mycket svåra olägenheter.
Av denna anledning förutsatte överstyrelsen till och med, att örn en lärarkandidat
av en eller annan anledning hindrades att fullfölja det under höst
terminen påbörjade provåret och en provårsplats sålunda bleve ledig, denna
icke skulle utnyttjas under vårterminen. Även med en sådan anordning
skulle det dock enligt överstyrelsens yttrande 1935 ej vara möjligt att bereda
alla lärarkandidater förordnande av samma omfattning och i vissa fall
icke möjligt att överhuvudtaget bereda dem förordnande.

Överstyrelsens förslag om timlärarförordnande 1935 var således förbundet
med en icke oväsentlig omläggning av provåret. Att under nuvarande förhållanden
genomföra den ifrågasatta omorganisationen förefaller emellertid
icke möjligt. Bland annat är överstyrelsen med hänsyn till det stora antal
lärare, som vänta på att få genomgå provår, icke beredd att föreslå indragning
av möjligheten att genomgå provår under en termin utan att samtidigt
föreslå en utvidgning av provårskapaciteten. Därtill kommer, att sedan
överstyrelsen 1935 avgav sitt här åberopade yttrande, nya förslag till ordnande
av den praktiska lärarutbildningen efter delvis andra riktlinjer framlagts
av 1936 års lärarutbildningssakkunniga och av överstyrelsen i yttrande
den 18 december 1939. I avvaktan på beslut med anledning av dessa
förslag torde provåret böra bibehållas vid sin nuvarande organisation. Denna
låter sig emellertid icke gärna förena med ett konsekvent genomförande av
timlärarsystemet, något som antyddes redan i överstyrelsens yttrande 1935
och som blivit än mer uppenbart, sedan antalet lärarkandidater vid varje
provårsläroverk utökats.

Ett av hindren för timlärarsystemets genomförande vid nuvarande organisation
av provåret är, att man icke kan beräkna att under hösttermin
och vårtermin få lärarkandidater i samma ämneskombinationer. Till belysning
av förhållandena må några uppgifter angående lärarkandidaterna vid
högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm under läsåret
1943/44 meddelas. Under höstterminen funnos ej mindre än tre
lärarkandidater i kristendomskunskap men under vårterminen ej en enda.
Vidare funnos under höstterminen två lärarkandidater i grekiska och två i
kemi men under vårterminen ingen i någotdera ämnet. Å andra sidan funnos
under vårterminen fem lärarkandidater i tyska, under höstterminen en
enda. Självfallet skulle det icke ha varit möjligt att utan upprivande av
höstterminens schema och arbetsfördelning ordna timlärarförordnande för
vårterminens nytillkomna lärarkandidater. Överstyrelsen torde icke närmare
behöva ingå på vilken osäkerhetskänsla för läroverkets övriga lärare detta
skulle medföra och än mindre på vilket avbräck i undervisningens konti
nuitet och planmässiga bedrivande, som därigenom skulle vållas.

Gentemot här senast förda resonemang skulle kunna invändas, att de
svåraste olägenheterna skulle kunna avhjälpas, örn man för varje läroverk
fastställde en viss serie ämneskombinationer och vid provårshänvisningarna

Kungl. Maj:ts ''proposition nr

för vårterminerna helt rättade sig efter dessa serier. Kvar stöde visserligen
de ogynnsamma lärarbytena på timlärarförordnandena mitt under läsåret,
men schema och arbetsfördelning i övrigt skulle icke behöva rubbas. Emellertid
torde de pedagogiska olägenheterna av ifrågavarande lärarbyten icke
få bagatelliseras, så pass talrika som de måste bliva — vid början av vårterminen
1944 hänvisades sålunda 72 nya lärarkandidater till provårsanstaltema
vid de allmänna läroverken. Dessutom skulle det ifrågasatta systemet
få mindre önskvärda konsekvenser för provårshänvisningarna. Hittills
har längden av tidigare tjänstgöring samt högre akademiska examina, vilka
beräknats motsvara ett visst antal tjänstgöringsterminer, varit avgörande,
när överstyrelsen haft att bestämma, vilka läraraspiranter som skola hänvisas
till provår. Inom den på detta sätt givna ramen har så den enskilda
aspirantens motiverade önskemål örn visst provårsläroyerk i möjligaste mån
tillgodosetts. Skulle överstyrelsen vara bunden vid vissa serier av ämneskombinationer
vid varje läroverk, bleve det ej längre möjligt att rättvist
fördela provårsplatsema efter föregående tjänstgörings längd. Antalet sökande
i olika ämneskombinationer kan nämligen fördela sig mycket ojämnt
vid olika ansökningstillfällen. Därtill kommer, att till provår hänvisade ej
sällan återkalla sin ansökan, ofta kort före provårets början. Redan under
nuvarande förhållanden kan det ställa sig besvärligt för överstyrelsen att
finna lämpliga ersättare bland anmälda sökande. Skulle överstyrelsen därjämte
vara bunden vid timlärarförordnande i vissa ämnen, skulle det vissa
terminer tämligen säkert vara omöjligt att hänvisa tillräckligt antal
aspiranter.

Ännu en ogynnsam konsekvens torde i detta sammanhang böra påpekas.
Örn lärarkandidaterna skola kunna beredas timlärarförordnande i år från
år skiftande ämnen, måste vid varje provårsanstalt finnas en bred marginal
av ganska tillfälligt anställda timlärare — utom lärarkandidaterna — eller
i bästa fall extra lärare. Det skulle under sådana omständigheter icke vara
möjligt att till dessa skolor erhålla väl kvalificerade icke-ordinarie lärare,
vilket i förening med de täta lärarombytena skulle vara till allvarligt men
för undervisningen.

Redan av vad här anförts torde ha framgått, att tanken att med provår
kombinera timlärarförordnande — hur tilltalande den ur andra synpunkter
än kan vara — av praktiskt organisatoriska skäl och även med hänsyn till
undervisningen vid provårsanstalterna icke utan synnerligen stora olägenheter
och likväl icke i fullständig utsträckning kan genomföras förutan en
väsentlig omläggning av provårsinstitutionen. Överstyrelsen finner sig därför
icke för närvarande kunna tillstyrka ett förslag om att bygga ersättning
åt lärarkandidaterna på timlärarförordnande. Ändock har överstyrelsen därvid
icke berört en omständighet, som redan ensam för sig är ägnad att
väcka allvarliga betänkligheter mot ett sådant förslag, nämligen konsekvenserna
för de extra lärarnas arbetsmöjligheter.

Innevarande termin äro till provår hänvisade 130 lärarkandidater vid de
allmänna läroverken och 9 vid folkskoleseminarierna. Örn varje lärarkandidat
crhölle ett timlärarförordnande på 8 å 10 veckotimmar — ett timtal
sorn förefaller överstyrelsen rimligt under nuvarande förhållanden — skulle
det sammanlagda timtalet motsvara mellan 45 och 50 hela lärartjänster.
Detta skulle betyda, att 45 å 50 lärare ställdes utan anställning som extra
liirarc. Visserligen kan sägas, att införandet av timlärarförordnande för Lärarkandidater
i många fall blott inneburc en förskjutning till en tidigare tid

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

punkt av de ekonomiska svårigheter, vilka för personer med betydande
studieskulder oundvikligen åtfölja ett oavlönat år. Emellertid är redan nu
arbetslösheten bland akademiskt utbildade lärare inom vissa ämnesgrupper
betydande. Att ytterligare förvärra den genom att plötsligt med ytterligare
ett år uppskjuta möjligheten till tjänstgöring, kan överstyrelsen icke finna
välbetänkt, sä mycket mer som intet allvarligt ingripande mot överproduktionen
av lärare företagits.

Överstyrelsen har därefter framkastat tanken, att oavkortad lön
skulle under provåret utgå till sådan lärarkandidat, som vid provårets början
innehaft anställning som extra lärare. Överstyrelsen har emellertid av
olika anledningar icke ansett sig kunna framlägga något förslag i denna
riktning. Överstyrelsen har anfört:

Överstyrelsen har ovan påpekat, att den lärartjänstgöring, som de till
provår vid början av innevarande läsår hänvisade tidigare fullgjort, uppgick
till i medeltal drygt sju och en halv terminer, d. v. s. närmare fyra år.
Överstyrelsen har också framhållit, att enligt 1941 års statsrevisorers mening
en statens befattningshavare efter tre års tjänstgöring skulle kunna
påräkna extra ordinarie anställning. Vidare har överstyrelsen redan förut
funnit anledning åberopa den föreskrift i civila icke-ordinariereglementet,
enligt vilken extra ordinarie tjänsteman under tjänstledighet för deltagande
såsom elev i utbildningskurs vid verket skall äga åtnjuta oavkortad lön.
Det kunde under sådana omständigheter ligga nära till hands att draga
den slutsatsen, att också lärarkandidat under provåret borde äga åtnjuta
oavkortad lön.

Enligt överstyrelsens mening förefaller en sådan slutsats ur flera synpunkter
berättigad, hur starkt den än avviker från tidigare förhållanden.
Det kan knappast vara motiverat att för en kategori statstjänstemän bevara
en ogynnsam särställning, endast därför att den vunnit viss historisk
hävd. Den omständigheten, att de statsanställda lärarna icke som andra
statstjänstemän vinna extra ordinarie anställning senast efter tre års tjänstgöring,
är redan i sig en betydande olägenhet ur lärarnas synpunkt. Det kunde
därför anses försvarligt, att de på en viss punkt erhölle en förmån, som
utan vidare tillkommer andra befattningshavare med deras tjänsteålder.
Man torde icke heller med så stort skäl mot ifrågavarande förmån kunna
åberopa, att de extra lärarna fått en relativt hög lönegradsplacering (Ex 20).
Denna gynnsamma placering motväges nämligen av de osäkra anställningsförhållandena.
Därför att en lärare ett eller ett par år innehaft förordnande
som extra lärare, har han nämligen inga garantier för erhållande av dylikt
förordnande även i fortsättningen. När överstyrelsen likväl icke ansett sig
kunna framlägga något förslag om oavkortad lön under provåret, beror detta

— förutom på hänsynen till det statsfinansiella läget — främst på att sådan
lön icke gärna kan tänkas utgå åt lärarkandidat, som icke omedelbart
före provåret innehaft förordnande som extra lärare vid statlig undervisningsanstalt.
En del lärarkandidater ha ju haft sin senaste tjänstgöring eller
all sin tjänstgöring vid högre kommunala eller enskilda läroanstalter eller
vid folkhögskola. Andra — det gäller främst docenter och andra doktorer

— komma direkt från universiteten. Det skulle alltså bliva nödvändigt att
i fråga om ersättningen dela upp lärarkandidaterna i olika kategorier. Då
lärarkandidaterna icke i förväg kunnat inrätta sig därefter, måste förmånen

Kungl. Marits proposition nr 232.

av oavkortad lön komma att ur deras synpunkt falla ojämnt och slumpvis.
Överstyrelsen finner därför mer rättvist, att en mindre förmån utgår men
fördelas lika på alla lärarkandidater.

Överstyrelsen har därmed kommit in på frågan om möjligheten att genom
ett särskilt arvode förbättra lärarkandidaternas ekonomiska ställning
under provåret. Överstyrelsen har därvid funnit det angeläget att finna
en sådan beräkningsgrund vid bestämmandet av arvodets storlek, att beloppet
icke framstode såsom nyckfullt valt. Helst borde även beloppet vara
lönetekniskt motiverat. Överstyrelsen har härom anfört följande.

En lämplig medelväg synes kunna ta sin utgångspunkt i civila ickeordinariereglementets
bestämmelse örn tjänstledighet med B-avdrag under
studier. Enligt sagda reglemente 15 § skall »vid tjänstledighet för enskild
angelägenhet extra ordinarie tjänsteman vidkännas B-avdrag för tid, varunder
han idkar studier eller bedriver arbete, som prövas vara av betydelse
för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller
befattning inom verket, dock sammanlagt högst 120 dagar av den tid, varunder
han innehar extra ordinarie anställning». Enligt överstyrelsens mening
kan icke anses oskäligt, att lärarkandidaterna — oberoende av deras
tidigare tjänstgöring — på så sätt jämställas med extra ordinarie tjänstemän
i allmänhet, att provårskursen betraktas såsom studier eller arbete »av betydelse
för verket eller för tjänstemannens kompetens för viss uppgift eller
befattning inom verket» och att arvode under denna kurs utmätes i anslutning
till nyss citerade bestämmelse.

Extra ämneslärare vid det statliga undervisningsväsendet äro placerade
i lönegrad Ex 20 och ha alltså 17 löneklassen som begynnelseklass. Då lärarkandidaternas
tjänstgöringstid, efter vad som ovan påpekats, uppgår till
bortemot fyra år, kan en extra lärare före provåret ha hunnit uppflyttas till
högre löneklass än den lägsta inom lönegraden. Överstyrelsen räknar dock i
fortsättningen med 17 löneklassen.

Provårsanstalterna fördela sig på fyra olika dyrortsgrupper: I (sex provårsanstalter
i Stockholm), G (fyra pro vårsanstalter i Göteborg och Umeå),
E (två provårsanstalter i Uppsala och Malmö) och D (en provårsanstalt i
Lund). Då lärarkandidaternas ekonomi under provåret starkare påverkas
av andra faktorer än levnadskostnaderna speciellt i den dyrortsgrupp, till
vilken provårsanstalten är hänförd, finner överstyrelsen icke tillräckliga
skäl föreligga för en dyrortsgruppering beträffande provårsarvodet. Vidare
synes det överstyrelsen skäligt, att arvodet beräknas efter högsta dyrortsgrupp
med hänsyn till att endast ett mindre antal lärarkandidater ha tillfälle
att genomgå provår å hemorten.

Vid beräkning av arvode åt lärarkandidat torde vidare böra bortses från
pensionsavdrag, då det ju icke gärna kan ifrågasättas, att pro vårstjänstgöringen
eller del därav skall få tillgodoräknas i pensionshänseende.

I 17 löneklassen å I-ort under 120 dagar — för enkelhetens skull räknat
som fyra månader — utgör lönen kronor 2 004. B-avdraget i samma löneklass
under samma tid belöper sig till kronor 624. Med nuvarande rörligt
tillägg och kristillägg skulle därför avlöningsförmånerna under 120 dagar
uppgå till kronor (1 380 -j- 0,31 X 1 380 =) 1 807 kronor och 80 öre.

Med utgångspunkt från dessa beräkningar har skolöverstyrelsen föreslagit,
att ett arvode av 1 800 kronor måtte utgå till lärarkandidat under prov Bihang

filt riksdagens proiokoll Wirf. 1 sami. Nr 282. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

år. För lärarkandidat, som genomgår provåret under en termin, skulle halvt
arvode eller 900 kronor utgå. Arvodet borde lämpligen utbetalas med 900
kronor vid slutet av varje termin. Örn lärarkandidat visat försummelse i
arbetet, borde provårsföreståndaren kunna hos överstyrelsen föreslå, att arvode
ej skulle utbetalas. Som villkor för erhållande av arvode skulle vidare
gälla, att lärarkandidat ej under större delen av terminen uppburit docenteller
forskarstipendium eller motsvarande arvode för akademisk undervisning.

Vid bifall till överstyrelsens förslag skulle anslagsbehovet för nästa budgetår
enligt överstyrelsens beräkningar uppgå till 261 000 kronor. Överstyrelsen
har härvid ansett sig böra räkna med 145 provårstjänstgörande lärarkandidater
varje termin.

Remissyttranden.

Statskontoret har för sin del funnit en förbättring av lärarkandidaternas
ekonomiska villkor under provåret i första hand böra åstadkommas genom
att lärarkandidaterna bereddes timlärarförordnande och finge uppbära häremot
svarande arvode. Vad av överstyrelsen gentemot en sådan anordning
anförts hade icke övertygat statskontoret örn att de organisatoriska och
pedagogiska olägenheter, som kunde vara förenade härmed, ovillkorligen
lade hinder i vägen för en utvidgning av det redan nu i mindre utsträckning
anlitade systemet med dylika förordnanden. Enär det emellertid icke syntes
möjligt att tillförsäkra samtliga provårstjänstgörande lärarkandidater timlärarförordnande,
stöde enligt statskontorets mening i de fall, då sådant
förordnande icke kunde meddelas, endast den utvägen till buds, att vederbörande
lärarkandidater tillerkändes visst bidrag av statsmedel. Med hänsyn
till det statsfinansiella läget syntes emellertid ett dylikt arvode ej böra
fastställas till högre belopp än 250 kronor för termin. Som villkor för erhållande
av sådant arvode syntes även böra uppställas det villkoret, att
vederbörande lärarkandidat ej haft timlärartjänstgöring om i medeltal minst
5 veckotimmar under terminen eller annan tjänstgöring med motsvarande
avlöningsförmån vid de allmänna läroverken eller annan under överstyrelsens
inseende stående läroanstalt.

Statskontoret beräknade anslagsbehovet för nästa budgetår vid bifall till
vad statskontoret sålunda förordat och under förutsättning, att timlärarförordnande
framdeles komme att meddelas i större omfattning än hittills,
till i runt tal 50 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört
funnit en lösning av frågan örn ersättning åt lärarkandidaterna efter den
linjen, att ett kontant arvode tillerkändes dem, vara den anordning, som
närmast kunde ifrågakomma. På vad sätt ett dylikt arvode skulle bestämmas,
kunde emellertid vara föremål för olika meningar. Lönenämnden har
närmare anfört härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr :tS2.

Skolöverstyrelsen har valt den utvägen, att alla skola tillerkännas arvode
med samma belopp, oavsett örn deras tidigare lärartjänstgöring varit lång
eller kort eller ingen alls. Man kunde också rent principiellt överväga exempelvis
en sådan lösning, att lärarkandidaterna finge under tiden för provårstjänstgöringen
bibehålla den löneställning de haft såsom lärare omedelbart
dessförinnan, med skyldighet att i förekommande fall bestrida vikariats- eller
annan lärartjänstgöring under tiden för provåret i mån av behov; för sådana
lärarkandidater, som icke hade haft någon lärartjänstgöring före provåret,
finge i så fall arvodet utmätas efter särskilda grunder. Givet är emellertid,
att den nyss antydda lösningen ställer sig väsentligt dyrare för statsverket
än den av skolöverstyrelsen förordade.

Beträffande storleken av ett eventuellt arvode har lönenämnden icke
funnit det av överstyrelsen föreslagna beloppet, 900 kronor för termin, i och
för sig för högt, ehuru lönenämnden gjort vissa erinringar mot överstyrelsens
motivering för sagda belopp.

I fråga örn sättet och villkoren för arvodets utbetalande har lönenämnden
framfört vissa från överstyrelsen avvikande synpunkter. Lönenämnden
har anfört:

Beträffande beloppets utbetalning utgår skolöverstyrelsen ifrån att arvodet
skulle utbetalas med 900 kronor vid slutet av varje termin. Med
hänsyn till att det här är fråga örn personer, vilka i allmänhet icke torde ha
någon arbetsinkomst under tiden för provåret, vill det synas lönenämnden,
att arvodet hellre borde utbetalas i åtminstone ett par etapper eller eventuellt
månadsvis, varvid utbetalningen bör ske i efterskott för den tid, provårstjänstgöringen
omfattat. I detta sammanhang vill lönenämnden framhålla,
att den av skolöverstyrelsen föreslagna påföljden för lärarkandidat,
som visat försummelse i provårsarbetet, nämligen att han skulle gå miste
om arvodet, synes lönenämnden mindre lämplig. Erinras må, att i betyg
över genomgången provårskurs författningsenligt skall avgivas vederbörligt
vitsord för nit. Det torde dessutom få förutsättas, att lärarkandidat vid
uppenbar misskötsel avlägsnas från påbörjad provårskurs.

Såsom villkor för erhållande av arvode föreslår skolöverstyrelsen allenast
skola gälla, att lärarkandidat ej under större delen av terminen uppburit
docent- eller forskarstipendium eller motsvarande arvode för akademisk
undervisning. Örn i enlighet med vad lönenämnden ovan berört arvodet
skulle komma att utbetalas månadsvis i efterskott, tarvar den anförda bestämmelsen
viss jämkning. Därest nyssnämnda villkor kommer till stånd,
anser lönenämnden det även böra övervägas, i vad mån mera betydande
inkomst av annan lärarverksamhet än akademisk undervisning lämpligen
bör inverka på rätten att uppbära provårsarvode — en fråga, som skolöverstyrelsen
icke berört.

Lärovcrkslärnrnas riksförbund har anfört:

Det är med odelad tillfredsställelse som förbundet ser en möjlighet öppna
sig till underlättande, örn också icke undanröjande, av de ekonomiska svårigheter,
vilka av ålder varit förknippade med läroverksläramas provårsut
bildning. Det är självfallet, att de belopp, som nu föreslås, icke gärna kunna
tänkas tillräckliga att täcka levnadsomkostnaderna för en lärarkandidat,
än mindre för en lärarkandidat med familj och allra minst örn lärarkandi -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

daten till på köpet har studieskulder att förränta och amortera. Men då
varje läraraspirant hittills måst ställa in sig på att efter ett antal år i läroverkens
tjänst underkasta sig uppoffringen av ett år utan inkomster, är
det också tydligt, att läraraspiranterna skulle bli djupt tacksamma, örn
denna lättnad i deras villkor komme till stånd.

Örn frågan kommer att prövas av riksdagen år 1945 och detta förslag
blir bifallet, vore det av lätt insedda skäl ömkligt, att eventuell ersättning
även kunde utgå till de lärarkandidater, som under vårterminen 1945 undergå
provårsutbildning.

Särskilda framställningar.

Sveriges yngre läroverkslärares förening har som sin uppfattning uttalat,
att ersättningen till provårskandidat under inga förhållanden borde fastställas
till lägre belopp än som utgår som grundlön enligt löneklassen Ex 12
jämte därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg. Som motivering härför
har föreningen anfört i huvudsak följande.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1944 utgår till personer, som antagits
till kurs för utbildning av kammarskrivare vid tullverket under en
två månaders förberedande kurs i Stockholm ett bidrag till uppehället med
5 kronor per dag, dock att därest vederbörande är bosatt i Stockholm, ersättningen
utgår med endast 2 kronor och 50 öre per dag. Sedan vederbörande
genomgått denna förberedande kurs, äger han under de återstående 14
månader kammarskrivarkursen pågår uppbära arvode med belopp, motsvarande
lön enligt 7:e löneklassen löneplan Ex civila icke-ordinariereglementet.
De första tre månaderna kammarskrivarkursen varar utgår ingen ersättning.
Även inom andra områden av den statliga verksamheten, såsom
vid statens järnvägar, kungl, postverket och kungl, telegrafverket utgår
i olika sammanhang ersättning till personer, som genomgå utbildningskurser
för erhållande av vissa anställningar.

I motsats till de personer, som deltaga i ovan omförmälda kurser för utbildning
av kanmiarskrivare och som regelmässigt antagits till elever omedelbart
efter avlagd studentexamen, måste den, som genomgår pro vårstjänstgöring,
ha underkastat sig långa med stora ekonomiska uppoffringar förenade
akademiska studier, vilka oftast medfört stor skuldsättning och därmed
förknippade ekonomiska skyldigheter såsom amorteringstvång, kostnader
för försäkringsskydd och räntebetalningar. Härtill kommer, att lärarkandidaterna
vid genomgång av provår passerat den för familjebildning
lämpligaste åldern, varför vederbörande, därest deras ekonomiska ställning
det tillåtit, ofta ha att utom sig själva även försörja familj.

I likalydande skrivelser ha de innevarande termin provårs tjänstgörande
lärarkandidaterna vid samtliga provårsanstalter dels understrukit önskvärdheten
av att frågan örn ersättning åt lärarkandidater löses i enlighet med det
av Sveriges yngre läroverkslärares förening framförda förslaget, dels ock att
förslaget måtte genomföras retroaktivt från och med den 1 januari 1944 eller
att, därest detta icke kunde ifrågakomma, intill ikraftträdandet ersättning
i enlighet med skolöverstyrelsens förslag måtte utgå till lärarkandidater
retroaktivt från nyssnämnda dag. Som motivering härför har anförts, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de lärarkandidater, som hänvisats till provår efter den 1 januari 1944, i allt
större utsträckning under sin studietid och under sin meritering för provåret
drabbats av de stegrade levnadskostnaderna och därför vore i särskilt
behov av lättnad i den svåra ekonomiska ställning, som den oavlönade
provårstjänstgöringen innebure.

Filosofie doktorn A. Lundström har anhållit, att ett eventuellt beslut om
arvode åt lärarkandidater under provårstjänstgöring måtte givas den utformningen,
att arvode kunde utgå retroaktivt åtminstone till dem, som
gjort provårstj änstgöring under vårterminen 1944, ävensom ätt arvodet
graderades med hänsyn till försörjningsskyldighet m. m.

Filosofie doktorn N. E. Anrup m. fl. höstterminen 1944 vid högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö provårstjänstgörande lärarkandidater
ha anhållit, att ett eventuellt arvode måtte utgå retroaktivt till dem, som
under innevarande läsår genomgått eller genomginge provårskurs.

Skolöverstyrelsen har, under förutsättning att medel kunde ställas till
förfogande för ändamålet, förklarat sig icke ha något att erinra mot att
ersättning utginge till lärarkandidater vid provårsanstalter under vårterminen
1944 ävensom under innevarande läsår.

Underlättandet av de ekonomiska villkoren för lärarkandidater, som fullgöra
provårstj änstgöring, är en fråga, som länge varit brännande. Spörsmålet
har tid efter annan varit föremål för diskussion, utan att dock några
resultat uppnåtts. Att problemet åter, nu med ökad skärpa, förts fram på
dagordningen torde till väsentlig del bero på att förhållandena i nu ifrågavarande
avseende med den allmänna stegringen av levnadskostnaderna under
krigsåren kommit att framstå som särskilt otillfredsställande.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen för provårsinstitutionens nuvarande
anordning framgår, att hänvisning till provår för det övervägande
flertalet lärarkandidater kan påräknas tidigast i genomsnitt fyra år efter
de akademiska studiernas avslutande. Detta för i sin tur med sig, att lärarkandidaterna
vid provårets början ofta nått en relativ hög ålder. Det torde
vara i dessa omständigheter, man framförallt har att söka anledningen till
de otillfredsställande förhållandena. En förbättring av lärarkandidaternas
ställning synes därför icke enbart böra innefatta åtgärder i syfte att bereda
lärarkandidaterna ekonomisk ersättning utan torde till viss del kunna åvägabringas
genom att så långt möjligt undanröja grunden till antydda missförhållanden.
Detta senare torde framförallt böra ske genom ökning av
provårskapaciteten, bland annat genom inrättande provisoriskt av nya
pro vårsläroverk. Åtgärder i sådant syfte äro även och framför allt motiverade
ur pedagogiska synpunkter. Provårsutbildningen bör nämligen icke
komma så sent, att de blivande lärarnas mottaglighet för pedagogiska impulser
hunnit avtrubbas; särskilt för dem, som icke lämpa sig för lärarkal -

Departe ment»chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23‘2.

let, är det därjämte av vikt, att provåret infaller, innan det ännu är förenat
med nära nog oöverstigliga svårigheter att övergå till annan bana,
vartill deras teoretiska utbildning kan meritera. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen
tager denna fråga under övervägande och i samband med sina
anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 framlägger förslag i ämnet, varefter
frågan torde kunna underställas nästa års riksdag. En önskvärd avkortning
av tiden mellan studiernas avslutande och pro vårstjänstgöringens
början skulle säkerligen därigenom vinnas.

Jag är emellertid på det klara med att den antydda åtgärden icke ensam
skall vara i stånd att lösa frågan örn en förbättring av lärarkandidaternas
ställning och är därför beredd att redan nu till övervägande upptaga frågan
örn viss ekonomisk ersättning åt lärarkandidaterna under provåret.

Liksom det måste anses vara ett statens intresse, att den under en lång
tid pågående lärarutbildningen fullföljes genom pro vårstjänstgöringen, synes
det även böra vara ett allmänt intresse, att sådana ekonomiska betingelser
skapas härför, att i övrigt lämpade och skickade kandidater icke
på grund av ekonomiskt trångmål se sig nödsakade att på obestämd tid
uppskjuta eller helt avstå från pro vårsmerit eringen. För mången blir provåret
icke blott en psykiskt pressande utan även en ekonomiskt bekymmersam
tid. Det kan icke gärna vara till fördel för arbetsresultatet, örn lärarkandidaten
under den i och för sig krävande provårstjänstgöringen skall
nödgas kämpa med ekonomiska svårigheter för sig och sina närmaste.

För min del har jag svårt att finna, att den särställning, som lärarkandidaterna
i utbildningshänseende intaga i förhållande till andra statstjänstemän,
sakligt kan motiveras. Denna särställning har också genom utvecklingen
på andra områden under de senaste åren än mer markerats. Jag vill
härvid erinra om att den s. k. tingstjänstgöringen för unga jurister, vilken
såsom ett absolut villkor för erhållande av åtskilliga anställningar i statens
tjänst måste betraktas som ett led i juristutbildningen, är förenad med
löneförmåner, vilka på senare tid ökats rätt avsevärt. Vidare kan erinras
örn att utbildningskurserna vid postverket, telegrafverket, tullverket och
statens järnvägar i regel äro förknippade med visst arvode för deltagarna.
Samma är förhållandet med landsfiskalsaspiranter, som deltaga i de s. k.
distriktsåklagarkurserna i Stockholm.

Om det sålunda med hänsyn till vad ovan anförts får betraktas såsom
skäligt, att ersättning i någon form utgår till lärarkandidaterna under
provårstjänstgöringen, uppstå åter vissa svårigheter, då det gäller att avgöra,
vilken form en sådan ersättning lämpligen bör givas. Olika synpunkter
få här vägas mot varandra. Jag vill här endast nämna hänsynen till det
statsfinansiella läget, lärarkandidaternas genomsnittliga ålder, skuldbelastning
och försörjningsplikter samt statens intresse av att få lärarbefattningarna
besatta med i kvalitativt avseende bästa möjliga krafter. Hänsynen
till dessa och andra omständigheter blir avgörande för frågan, om er -

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sättningens syfte huvudsakligast bör vara att utgöra en uppmuntran för
vederbörande lärarkandidat eller om den skall givas en sådan storlek, att
den kan utgöra ett verkligt ekonomiskt stöd för denne.

Skolöverstyrelsen har prövat olika vägar för frågans lösning. Av dessa
synes mig systemet med timlärarförordnande i förening med arvode lia de
starkaste skälen för sig. Med hänsyn till de avsevärda praktiska och organisatoriska
svårigheter, som enligt vad överstyrelsen påvisat skulle vara
förbundna därmed, är jag emellertid icke beredd att för närvarande förorda
en lösning av frågan efter den linjen. Överstyrelsen har vidare, liksom
även allmänna lönenämnden, framfört tanken att tillerkänna de lärarkandidater,
som vid provårets början innehaft anställning som extra lärare,
oavkortad lön under provåret. Då emellertid denna förmån med hänsyn
till att långt ifrån alla provårskandidater omedelbart före provåret innehaft
sådant förordnande vid statlig undervisningsanstalt komme att falla ojämnt
och slumpvis, har överstyrelsen — jämväl av statsfinansiella skäl — funnit
mer rättvist, att en mindre men för alla lärarkandidater lika förmån
utginge. Överstyrelsen har i sådant syfte föreslagit, att ett fixerat arvode
av 1 800 kronor skulle utgå till lärarkandidat, som genomgått fullständigt
provår. Till lärarkandidat, som genomgått provår under en termin, skulle
utgå halvt arvode eller 900 kronor.

Jag är ense med skolöverstyrelsen, att ersättningen bör utgå efter ett
system, som möjliggör enhetlig tillämpning i alla förekommande fall. Efter
samråd med chefen för finansdepartementet finner jag mig i huvudsak
kunna godtaga skolöverstyrelsens förslag med den jämkning, att arvodet
avrundas till 2 000 kronor för lärarkandidat, som genomgår fullständigt
provår, och till 1 000 kronor för lärarkandidat, som genomgår provår under
en termin. Ehuru jag är medveten örn att den sålunda föreslagna ersättningen
icke kan eliminera de ekonomiska svårigheter, som för närvarande
ofta medfölja pro vårstjänstgöringen, är jag dock böjd att tro, att
den för mången lärarkandidat skall bli till icke så ringa hjälp. Örn jag å
ena sidan av skilda anledningar icke anser mig kunna tillmötesgå från olika
håll framställda krav på högre ersättning, är jag å andra sidan icke beredd
att biträda statskontorets förslag, att arvodet skall utgå endast under förutsättning,
att vederbörande lärarkandidat ej haft timlärartjänstgöring av
viss omfattning. Jag finner det i stället önskvärt, om lärarkandidaterna genom
timlärarförordnanden kunna få ytterligare ekonomisk kompensation.
Jag förutsätter därför, att denna redan nu till en viss grad tillämpade anordning
för framtiden skall utnyttjas icke blott i samma utsträckning som
nu utan i ökad omfattning. Jag utgår därvid ifrån, att skolöverstyrelsen
noggrant tillvaratager alla de möjligheter, som härigenom erbjuda sig att
ytterligare underlätta lärarkandidaternas ekonomiska ställning. Jag vill
även framhålla vikten av att detta sker så rättvist som möjligt.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela de bestämmelser i

Kungl. Marits proposition nr 23%.

ämnet, som kunna befinnas erforderliga. Därvid torde bland annat böra
övervägas kompletterande föreskrifter i fråga örn docentstipendiema i syfte
att på lämpligt sätt i förekommande fall begränsa pro värst jänstgör ande
lärarkandidats rätt att uppbära dylikt stipendium. Arvodet torde böra utbetalas
månadsvis i efterskott.

De nya bestämmelserna torde böra gälla från och med budgetåret
1945/46. Av principiella skäl är jag icke beredd att tillstyrka en retroaktiv
tillämpning av de föreslagna bestämmelserna.

Det för nästa budgetår erforderliga anslagsbeloppet till arvoden åt lärarkandidater
under provårstjänstgöring vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier
torde vid bifall till vad jag sålunda föreslagit kunna beräknas
till i runt tal 290 000 kronor, varav 270 000 kronor för allmänna läroverken
och 20 000 kronor för folkskoleseminarierna. Jag har därvid i enlighet med
skolöverstyrelsens förslag räknat med omkring 145 pro värstjänstgörande
lärarkandidater nästa år. Anslagsmedlen synas böra i riksstaten uppföras
som ett särskilt, för läroverken och folkskoleseminarierna gemensamt förslagsanslag
under Allmänna läroverken m. m., benämnt Arvoden åt lärarkandidater
under provårstjänstgöring.

lil. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder.

Antalet nybörjar avdelningar utgjorde under budgetåret
1939/40 533. I samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår
upptogs frågan om en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana
avdelningar. För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att
nybörjaravdelningarna icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret
1939/40 befintliga; antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket
innebar en nedgång med1 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning
till 525, eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde,
533; antalet stannade vid 529. För budgetåret 1942/43 bestämdes, att
totala antalet nybörjaravdelningar skulle begränsas till 525 eller, därest
särskilda omständigheter därtill föranledde, 535; verkliga antalet blev 535,
av vilka 4 hänförde sig till de nya gymnasierna i Boden och Hässleholm.
Överstyrelsen beräknade, att antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle
ha stigit till 539. För budgetåret 1943/44 föreskrevs en begränsning till
540, vilket även blev det verkliga antalet. Överstyrelsen beräknade, att
antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle ha stigit till 554. För innevarande
budgetår har någon begränsning av antalet nybörjaravdelningar
icke föreskrivits. Verkliga antalet innevarande läsår är 563, vilket innebär

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232. 25

en ökning med 23; av dessa hänföra sig 4 till de nya gymnasierna i Ludvika
och Örnsköldsvik.1

Antalet nybörjaravdelningar på realskole- och gymnasiestadierna har
från och med budgetåret 1939/40 varit följande:

Budgetår	Antal	nybörj aravdelningar
På realskole-stadiet	På gymnasie-stadiet	Summa
1939/40 ........	345	188	533
1940/41 ........	341	179	520
1941/42 ........	348	181	529
1942/43 ........	354	181	535
1943/44 ........	364	176	540
1944/45 ........	3791)	184	563

Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:

Budgetår	Totalt antal lärjungar	Antal lärjungar i nybörj aravdelningar
På real-skole-stadiet	På gym-nasie-stadiet	Summa
1939/40 ......	51 217	10 349	4 379	14 728
1940/41 ......	61 622	9 971	4 338	14 309
1941/42 ......	52 667	10 429	4 449	14 878
1942/43 ......	53 633	10 886	4 248	15134
1943/44 ......	54 649	11 416	4 260	15 676
1944/45 ......	56 0321)	11 7841)	4 334	16 118

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och
under hänsynstagande endast till sådana förändrade organisatoriska förhållanden,
som föranledas av förstatligandet av kommunala mellanskof,
antalet lärjungar och klassavdelningar på följande sätt:

	Lärjungar	Klassavdelningar
	i nybörj aravdelningar	Totalt	i nybörjaravdelningar	Totalt
	realskolan	gymnasiet	antal	realskolan	gymnasiet	antal
Läsåret 1944/45 .......	11 784	4 334	56 032	379	184	2194
Ökning 1945/46: a) Läroverk utom kommu-nala mellanskolor under förstatligande.....	446	126	1 808	13	4	55
b) Kommunala mellansko-lor under förstatligande	1 595	_	2 370	53	—	79
Summa	13 825	4 460	60 210	445	188	2 328

1 Härvid bär hänsyn ej tagits till de kommunala mellanskolor, vilkas förstatligande påbörjats
innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

Överstyrelsen förutsätter vid denna beräkning, att icke heller instundande
läsår lärjungeintagning skall äga rum i första kretsen av lyceilinjen
vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och av de klassiska försökslinjerna
vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg och
vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm, i första
ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna läroverken i
Halmstad, Karlskrona, Kristianstad, Skara och Västerås samt högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö och karolinska högre allmänna läroverket
i Örebro, i första ringen av den fyraåriga latinlinjen vid högre allmänna
läroverket i Vänersborg ävensom i första klassen av den fyraåriga
realskollinjen vid samrealskolan i Trelleborg, samt att intagning i första
ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna läroverket för
gossar å Södermalm skall ske, endast örn motsvarande ring vid högre allmänna
läroverket för gossar å Norrmalm visar sig otillräcklig. Likaså förutsätter
överstyrelsen, att lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass
jämväl för instundande år sättes till 35.

Liksom föregående år anser sig emellertid överstyrelsen även nu böra
undersöka, huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen
mindre välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara olägenheter
kunna indragas. Överstyrelsen har därvid anträffat endast två fall, där
lärjungeantalet i begynnelseklassen under två på varandra följande år
understigit 10 eller eljest lärjungetillströmningen syntes mindre tillfredsställande.
En översikt över dessa linjer lämnas i följande tablå.

Linje	Lärjun	g e a n t a 1
höstterminen 1943	höstterminen 1944
Gymnasielinje:
Strängnäs: 4-årig latinlinje..............	4 + 8 + 9 + 10 = 31	8+4 + 8 + 10 = 30
Realskollinje:
Strängnäs: 4-&rig....................	9 + 13 + 5 + 7 = 34	5 + 8 + 9 + 3 — 25

Överstyrelsen anför:

o Såsom av översikten framgår, utgöres den enda gymnasielinje, som är
fåtaligt besökt, av den fyraåriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket
i Strängnäs. Denna linje är emellertid den enda vid läroverket förekommande
latinlinjen, varför överstyrelsen icke är beredd att föreslå den till
indragning.

Däremot torde man kunna ifrågasätta, örn icke den vid samma läroverk
befintliga fyraåriga realskollinjen skulle kunna temporärt nedläggas. Antalet
elever i nybörjarklassen på denna linje har nu tre år å råd understigit
10. I sina petita föregående år skrev överstyrelsen härom: »Då antalet
elever i klass l4 vid nämnda läroverk höstterminen 1940 och höstterminen
1941 överstigit 10 och därtill kommer, att elevantalet i första
klassen de båda sist förflutna läsåren endast med 1 understigit 10, är det

Kungl. Maj:ts proposition nr 23%.

möjligt, att nedgången i lärjungeantalet är av endast tillfällig natur. Överstyrelsen
anser sig därför böra tills vidare avvakta linjens framtida utveckling,
innan överstyrelsen fattar slutlig ståndpunkt i fråga örn dess
nedläggande.» Med hänsyn till den i största möjliga utsträckning tillämpade
samläsningen mellan den fyraåriga och den femåriga realskollinjen,
varigenom kostnaden för linjens uppehållande avsevärt inskränkes, samt
till den fasta ställning den fyraåriga linjen intager i vårt skolsystem, vill
överstyrelsen icke heller nu påyrka den här ifrågavarande realskollinjens
avveckling.

Som av det föregående framgår har skolöverstyrelsen vid sina beräkningar
av antalet lärjungar och klassavdelningar för nästa läsår utgått
ifrån att någon intagning alltjämt ej skulle ske å den 3-åriga latinlinjen
vid högre allmänna läroverket i Skara, Emellertid har överstyrelsen nu, i
anledning av framställning i ämnet från läroverkets rektor, hemställt, att
intagning å ifrågavarande linje från och med nästa budgetår åter måtte få
äga rum. Överstyrelsen har härom anfört i huvudsak följande.

Av rektors framställning inhämtas bland annat följande. Den minskning
i elevantalet, som föranledde linjens nedläggande från och med höstterminen
1943, har visat sig vara av tillfällig natur. Sommaren 1943 förhörde
sig 15 elever om möjligheten att komma in i L I3. Sommaren 1944
hade det hunnit bli mera känt, att den treåriga latinlinjen icke längre fanns
till, varför endast 5 lärjungar anmälde sig som aspiranter. I stället har tillströmningen
till den fyraåriga latinlinjen blivit större. Antalet lärjungar i
ring L I4 de senaste fem åren framgår av följande översikt.

K i ii g L I4	Antal lär-jungar	Därav med realexamen
Hösterminen	1940 ...........	23	i
»	1941...........	22	i
>	1942 ...........	14	0
.»	1943 ...........	29	8
>	1944 ...........	28	6

Ring L II4 har innevarande termin 33 lärjungar. Nyintagna äro 3 elever,
alla med realexamen. Därtill kommer, skriver rektor, att vid slutet av förra
vårterminen åtskilliga lia förhört sig örn möjligheten att komma in i L II4
men muntligen fått det beskedet, att de ej hade stora utsikter, varför de
sannolikt ordnat sina studier på annat sätt. Det torde vara ganska uppenbart,
att L I3 skulle fylla ett behov vid detta läroverk. Av den stora ökningen
på den fyraåriga linjen att döma låta de föräldrar, som ämna sända
sina barn till latinlinjen vid Skara läroverk, barnen antingen först avlägga
realexamen eller från 45 respektive 34 söka inträde i L I4, varigenom de få
lämna hemmet och inackorderas ett år tidigare.

Av de ovan meddelade uppgifterna örn tillströmningen till den fyraåriga
latinlinjen vid läroverket synes framgå, att utsikterna för en tillfredsställande
rekrytering av den treåriga latinlinjen måste betecknas som goda. Innevarande
termin ha 9 elever med realexamen intagits i första eller andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ringen av den fyraåriga latinlinjen, och det skulle således ytterligare behövts
endast ett par elever för att komma upp över 1 O-gränsen. Av allt
att döma skulle erforderligt antal lärjungar anmält sig, därest linjen detta
år funnits tillgänglig. Då den treåriga linjen särskilt för de resande och
inackorderade lärjungarna innebär en ekonomisk fördel, vill överstyrelsen
föreslå, att linjen från och med instundande budgetår åter upprättas.

Vid bifall till skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag skulle alltså antalet
klassavdelningar vid de allmänna läroverken under nästa budgetår komma
att uppgå, till (2 328 + 1 =) 2 329. Härav skulle (445 + 188 + 1 =)
634 utgöra nybörjära vdelningar.

I detta sammanhang upptar skolöverstyrelsen till diskussion den för
varje år återkommande frågan örn en allmän begränsning av
antalet nybör j aravdelningar och anför i detta hänseende
bland annat följande.

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1945 kommer
att överstiga antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Såsom
framgår av följande tabell, kommer ökningen dock nästan uteslutande att
falla på realskolans nybörjaravdelningar. (Siffrorna inom parentes ange
antalet nybörjaravdelningar vid de nytillkommande samrealskolorna.)

Å r	Antalet nybörjaravdelningar
i realskolan	på gymnasiet
1939 ...................	345	188
1940 ...................	341	179
1941...................	348	181
1942 ..................	354	181
1943 ...................	364	176
1944 .................	379 ( + 26)	184
1945 ...................	[392 ( + 53)]	[189]

Denna relativt långsamma utveckling av gymnasiet får under innevarande
kristid i det hela anses lycklig. Betänkligheterna mot en ökad tillströmning
till realskolan äro i varje fall avgjort mindre än mot en ansvällning
av gymnasiet. Överstyrelsen har tidigare vid skilda tillfällen framhållit,
att restriktionerna på lågstadiet icke böra göras strängare än att platstillgången
någorlunda svarar mot efterfrågan, medan överstyrelsen däremot
i fråga örn högstadiet ansett olika avledande åtgärder önskvärda.

1 avvaktan på de åtgärder i sådant syfte, som kunna komma att föreslås
av 1940 års skolutredning, hemställde överstyrelsen i sina anslagsäskanden
den 14 oktober 1941, att intet maximiantal skulle fixeras för nybörjaravdelningarna.
Såsom motivering för denna hemställan anfördes
bland annat följande. I längden torde restriktioner i fråga om nybörjaravdelningarnas
antal bli allt svårare att vidmakthålla. En utrymmesspärr
till gymnasiet skulle huvudsakligen innebära en ransonering av studietillfällena
på den redan nu starkt utnyttjade reallinjen. De avvisade aspiranterna
skulle säkerligen i allmänhet icke efter första försöket avstå från

Kungl. Maj:ts proposition nr

den tillämnade studiebanan utan vid nästa tillfälle återkomma med förstärkta
meriter. Effektiv bleve gallringen endast i den mån de vid läroverken
avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet. Den måste
därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande syfte. En strängare
ransonering av platserna i realskolans nybörjarevdelningar torde på samma
sätt komma att leda till en forcerad träning för inträdesprövningarna till
nybörjarklasserna. Där denna icke förde till målet, försenades övergången
till läroverken men inhiberades vanligen icke. Efter ytterligare ett år i
folkskolan brukade de flesta förut avvisade komma in i läroverken. Liksom
i fråga om gymnasiet hade spärren till realskolan visat sig ineffektiv; den
hade endast medfört tidsutdräkt och kostnader.

De här anförda argumenten lia sedermera vunnit i styrka. I fjolårets
petita framhöll överstyrelsen, att den oförutsett starka disproportionen
mellan antalet inträdessökande och antalet tillgängliga platser vid slutet
av vårterminen 1943 och början av höstterminen 1943 enligt överstyrelsens
mening otvetydigt pekade på önskvärdheten av ett slopande av begränsningsbestämmelserna.
Överstyrelsen hemställde således ånyo, att intet maximital
skulle fixeras för nybörjaravdelningarna under budgetåret 1944/45.
Nya avdelningar borde efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall
kunna upprättas, därest i annat fall ett avsevärt antal inträdessökande måste
avvisas. Departementschefen upptog med utförlig motivering (propositionen
nr 207, sid. 84) överstyrelsens förslag. I likhet med departementschefen
ansåg riksdagen, att en ansvällning av gymnasierna icke vore önskvärd,
och underströk angelägenheten av att det allmänna undervisningsväsendet
så utbyggdes och organiserades, att rekryteringen av de praktiska yrkena
underlättades. Vad sistnämnda fråga beträffade, hade departementschefen
framhållit, att det påginge en brett upplagd undersökning av ifrågavarande
utbildningsmöjligheter. Riksdagen erinrade örn att riksdagen genom maximeringen
av antalet nybörjaravdelningar främst velat undvika en alltför
stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna. Spärranordningen
hade emellertid samtidigt haft betydelse ur statsfinansiell synpunkt genom
att motverka den eljest fortgående automatiska stegringen av statens utgifter
för de allmänna läroverken. Då riksdagen nu icke ansåge sig böra
motsätta sig ett bifall till departementschefens förslag om spärrens upphörande,
hade för detta riksdagens ståndpunktstagande — förutom de
skäl departementschefen anfört ■— det förhållandet varit avgörande, att
avsevärda svårigheter med hänsyn till ovissheten om vilket antal kommunala
mellanskolor som leonline att förstatligas budgetåret 1944/45 förelåge
för fastställande av en lämpligt avvägd maximisiffra beträffande antalet
nybörjaravdelningar.

De skäl, som föranledde riksdagen att för innevarande budgetår slopa
maximeringsbestämmelserna för antalet nybörjaravdelningar och som i det
föregående utförligt refererats, kvarstå alltjämt med oförminskad giltighet.
Såsom framgår liv den ovan meddelade tabellarisk;! översikten, har
tillväxten huvudsakligen skett på realskolestadict, medan den inom gymnasiet
icke varit större, lin alt antalet nybörjaravdelningar här ännu innevarande
år understiger antalet sådana avdelningar vid stormaktskrigets
utbrott. Överstyrelsen vill därför ånyo hemställa, att intet maximital fixeras
för nybörjaravdelningarna under nästkommande budgetår. Nya avdelningar
böra efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas,
därest i annat fall ett avsevärt antal inträdessökande måste avvisas.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

1940 års riksdag beslöt på förslag av Kungl. Majit viss begränsning i
besparingssyfte av undervisningen i grekiska såtillvida, som
dylik undervisning regelmässigt icke skulle få förekomma vid lägre deltagarantal
än 4; dessförinnan hade deltagarminimum varit 3. Skolöverstyrelsen
har nu föreslagit en återgång till sistnämnda minimiantal och till
stöd härför anfört bland annat följande.

Indragningen av svagt frekventerade gymnasielinjer har uteslutande gått
ut över linjer med klassisk orientering. I samma riktning verkar den år
1939 beslutade höjningen av minimiantalet deltagare vid undervisning i
grekiska. Såsom av följande tabell framgår, har omfattningen av undervisningen
i klassiska språk under de senaste åren avsevärt nedgått. Svårigheter
ha framträtt att behålla i tjänst anställd personal inom denna ämnesgrupp.

Antal veckotimmar i klassiska språk läsåren 1939/^5.

Läsår	Latin	Näst högsta ringen	G r e li Högsta ringen	liska Klassiska linjen	Summa	Summa latin -f grekiska
1939/40........	2 042	224	217	30	471	2 513
1940/41 ........	2 028	140	231	38	409	2 437
1941/42 ........	2 012	182	140	33	355	2 367
1942/43 ........	1934	217	182	21	420	2 354
1943/44........	1862	140	217	17	374	2 236
1944/45 ........	1823	189	140	10	339	2162

Utsikterna för nästa läsår kunna för närvarande icke tillförlitligt bedömas,
enär de bero av de från år till år fluktuerande tillvalen i näst högsta ringen.
Även örn tillvalen nästa vår skulle erhålla samma någorlunda gynnsamma
utgång som förliden vårtermin, kvarstår dock en betydande reduktion av
undervisningen i grekiska i förhållande till tiden vid krigsutbrottet. Därtill
kommer nedgången i ämnet på grund av den pågående indragningen av den
klassiska linjen, vilken kommer att vara fullbordad med utgången av nästa
läsår.

Denna reduktion går längre, än som kan anses försvarligt med hänsyn
till den stora allmänkulturella betydelsen av de klassiska studierna. Den
är dessutom ägnad att skärpa vissa olägenheter, som äro förenade med
gymnasiets differentieringssystem. För många studerande återkommer aldrig
det tillfälle till grundläggande studier, som under skoltiden genom restriktioner
av detta slag gått förlorat. En fyllnadsprövning i grekiska är ett dyrbart
och tidsödande företag.

Även om beskärningen av ämnet vid en viss tidpunkt av besparingshänsyn
måst företagas, bör den dock icke erhålla längre varaktighet än nödvändigt.
Överstyrelsen vill för sin del ifrågasätta, huruvida icke nu en återgång
kan ske till de före krisens inbrott gällande villkoren för anordnande av
undervisning i ämnet. En ökning av antalet veckotimmar i grekiska från
nuvarande 329 ungefär upp till de 441 timmar, som — bortsett från undervisningen
på den klassiska linjen — inrymdes i undervisningen under läs -

Kunell. Maj:ts -proposition nr 232. 31

året 1939/40, skulle i sådant fall kunna förväntas. Omkring hälften av
ökningen eller 56 veckotimmar kan emotses redan höstterminen 1945. Kostnaderna
för denna undervisning, som bereder full tjänstgöring åt två extra
adjunkter och därutöver 12 veckotimmars timlärartjänstgöring, kunna beräknas
till 13 770 kronor förutom rörligt tillägg och kristillägg. En ytterligare
kostnadsökning på ungefär samma belopp kan beräknas för höstterminen
1946.

Genom den sålunda föreslagna ökningen av undervisningen i grekiska
skulle en viss förbättring kunna påräknas i fråga örn anställningsmöjligheterna
för lärarna i klassiska språk. Situationen har under de senaste åren
blivit allt ogynnsammare för denna lärarkategori. Provårsmeriterade lärare
med utmärkta akademiska examina, även någon filosofie doktor, gå innevarande
läsår utan arbete. Utsikterna för dem att få helterminsanställning
visa inga tecken till ljusning. Vad de kunna hoppas på är i många fall endast
ett tillfälligt vikariat. Den förbättring, som skulle kunna inträda för dessa
lärare genom sänkning av deltagarminimum i grekiska, är visserligen icke
betydande men innebär dock för dem ett steg i riktning mot vidgade möjligheter
för anställning.

Statskontoret har beträffande frågan örn en begränsning av a ntalet
nybörj aravdelningar anfört följande.

Statskontoret vill erinra, att ämbetsverket i utlåtande den 30 november
1944 angående vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens
ungdom framhållit, att det vore av vikt, att de åtgärder, som vidtagits med
sådant syfte, icke finge leda till en ökad tillströmning till läroanstalter med
teoretisk utbildning (jfr riksdagens skrivelse 1943:229). Skolorganisationens
kapacitet borde därför icke vidgas. Åtgärder, som borde övervägas för
att förhindra en utveckling i antydd riktning, syntes, enligt ämbetsverkets
mening, bland annat böra inriktas på inrättande av praktiska linjer i realskolan
i ökad omfattning och en begränsad elevintagning på de teoretiska
linjerna. Därest statsmakterna icke skulle finna särskilda maximital för
antalet nybörjaravdelningar böra fastställas, synes i vart fall upprättande
av nya parallellavdelningar inom sådana avdelningar böra ske med den största
försiktighet, detta i synnerhet beträffande gvmnasiet (jfr riksdagens skrivelse
1944:368).

Statskontoret har avstyrkt förslagen örn intagning av lärjungar å
3-åriga latinlinjen i Skara och om sänkning av deltaga rminimum
i grekiska från 4 till 3 samt anfört:

Då det temporära nedläggandet av 3-åriga latinlinjen vid Skara-läroverket
påbörjats så sent som läsåret 1943/44, vill det förefalla ämbetsverket som
om tillräcklig erfarenhet ännu icke kunnat vinnas rörande verkningarna av
organisationsändringen. Erinras må, att antalet lärjungar i linjens första
ring höstterminerna 1941 och 1942 var 8 respektive 7. De av rektor lämnade
uppgifterna om antalet lärjungar med realexamen å latingymnasiet höstterminerna
1943 och 1944 synas jämväl knappast i och för sig kunna anses
motivera, förutom den 4-åriga latinlinjen, en särskild 3-årig linjo vid gymnasiet.
Möjligheterna till undervisning i grekiska synas för närvarande icke
heller böra utvidgas. De statsfinansiella skäl, som motiverade statsmakternas

Departe mentschefen.

32 Kungl. Majus ''proposition nr ''232.

beslut om införande av bland annat angivna restriktioner, göra sig alltjämt
gällande.

Under läsåret 1940/41 sattes av statsfinansiella skäl för första gången en
mekaniskt verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på
nybörjarstadiet. När sedermera 1942 års riksdag beslöt att alltjämt maximera
antalet nybörjära vdelningar, synes motivet främst ha varit en önskan
att undvika en alltför stark tillströmning till de teoretiska studiebanorna.
När departementschefen förra året hade att taga ställning till frågan
om ett fortsatt upprätthållande av nybörjarspärren, förelågo fyra års erfarenheter
av densamma att bygga på. Dessa gåve enligt departementschefens
uppfattning vid handen, att spärranordningen icke på ett tillfredsställande
sätt fyllt den tillämnade uppgiften, nämligen att utgöra en effektiv
gallring av de elever, som sökte sig till läroverken. Det förhölle sig nämligen
i allmänhet så, framhöll departementschefen, att avvisade inträdessökande
icke uppgåve hoppet örn att vinna inträde på den studiebana, de
utstakat för sig, utan vid nästa tillfälle återkomme bättre rustade. Spärren
medförde sålunda tidsspillan och extra kostnader men hindrade i regel ej
vederbörande att fullfölja sina planer. Enär spörsmålet om begränsning av
elevtillströmningen till läroverken inrymde frågor av så stor principiell betydelse,
att det icke gärna kunde rationellt lösas annat än i samband med
den pågående allmänna översynen av vårt lands skolväsen, ansåg departementschefen
sig ej böra föreslå någon intagningsspärr för innevarande läsår.
Riksdagen ansåg sig icke böra motsätta sig förslaget örn spärrens upphävande,
främst med hänsyn till svårigheten att på grund av ovissheten om
vilket antal kommunala mellanskolor, som skulle komma att förstatligas
under innevarande år, fastställa en lämpligt avvägd maximisiffra beträffande
antalet nybörjaravdelningar.

Någon ändring beträffande de omständigheter, som sålunda föranledde
1944 års riksdag att slopa maximeringsbestämmelserna för antalet nybörjaravdelningar,
har sedan dess ej inträtt, utan de åberopade skälen äga alltjämt
oförminskad giltighet. Det kan måhända även förtjäna anmärkas, att,
som framgår av tabellerna i det föregående, tillväxten på gymnasiestadiet
varit relativt ringa och icke större än att antalet nybörjaravdelningar här
alltjämt understiger antalet sådana avdelningar vid krigsutbrottet. Såsom
framgår av mitt ställningstagande i fråga örn det tidigare för riksdagen framlagda
förslaget angående studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens
ungdom är jag icke främmande för möjligheten av att de där förordade stödåtgärderna
under vissa förutsättningar kunna vara ägnade att öka tillströmningen
till gymnasierna och att med hänsyn härtill en skärpning av fordringarna
för tillträde till gymnasiet måhända får tagas under allvarligt övervägande.
Restriktioner i detta avseende synas mig böra inriktas på en utgallring
av icke studiebegåvade eller i övrigt för högre studier icke lärn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

pade ungdomar och sålunda ej få karaktär av en mekaniskt verkande spärr,
vars konsekvenser kunna bli ganska godtyckliga. Jag vill således förorda,
att icke heller för nästa budgetår något maximum för antalet nybörjaravdelningar
föreskrives. Jag förutsätter därvid givetvis alltjämt, att medgivande
från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar inom sådana
avdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande
icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter så föranleda.

Jag förutsätter, att nu gällande restriktioner i fråga örn intagning av elever
i vissa nybörjaravdelningar skola gälla även nästa läsår med undantag av
att elever åter torde få intagas å 3-åriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket
i Skara. Jag är ense med skolöverstyrelsen, att restriktionerna icke
för närvarande böra ytterligare utsträckas.

Mot skolöverstyrelsens beräkningar av antalet klassavdelningar för budgetåret
1945/46 har jag i övrigt ingen erinran att göra.

Vad överstyrelsen anfört till stöd för en sänkning av deltagarminimum för
undervisning i grekiska från 4 till 3 finner jag värt beaktande och vill tillstyrka
förslaget. Den härav föranledda kostnadsökningen för nästa budgetår
har av överstyrelsen beräknats till i runt tal 13 700 kronor. Till kostnadsfrågan
återkommer jag i det följande.

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med
20 990 000 kronor.

Personalförteckningen för de allmänna läroverken har för innevarande
budgetår följande utseende:

Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I. . . E 13

19 » » » » » » II... E 12

23 » » » » » » III... Eli

3 » » realskolor, avlöningsgrupp I..............E 9

25 » » * » II..............E 8

27 » » » * III..............E 7

23 » » » » IV..............E 6

448 lektorer........................................A 27

Anm.: Av dessa lektorstjånster må endast 443 uppehållas.

1 283 adjunkter.......................................A 23

Anm.: Av dessa adjunkts^''änster må uppehållas endast så många, att antalet
uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 1 282.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Lönegrad.

265 ämneslärarinnor..................................A 21

Anm..: Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att
antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat
ej överstiger sammanlagt 265.

114 lärare i teckning.................................A 20

85 lärare i musik...................................A 20

103 lärare i gymnastik med lek och idrott................A 20

4 övningsskollärare.................................A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd..........................A 16

81 vaktmästare.....................................A 7

61 » A 6

17 » A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter.......................................A 22

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet
uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 1 282.

9 ämneslärarinnor..................................A 22

Anm : Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att
antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat
ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning.................................A 21

1 lärarinna i kvinnlig slöjd...........................A 18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

250 adjunkter......................................Eo 21

Ämneslärare.

Skolöverstyrelsen har till en början undersökt behovet av nya tjänster vid
läroverk, som befinna sig under upprättande eller omorganisation
eller vilkas upprättande eller omorganisation nyligen
fullbordats utan att deras behov av nya tjänster hittills blivit till fullo tillgodosett.
Efter att därvid ha konstaterat ett behov av ytterligare 14 lektorsoch
14 adjunktstjänster vid sådana läroverk har överstyrelsen emellertid av
statsfinansiella skäl ansett sig böra föreslå nyinrättande av endast 8 lektorsoch
12 adjunktstjänster enligt följande tablå:

Kungl. Majlis proposition nr 232.

	"öS »o	Beräknat antal klassavdel-ningar 1945/46	Nuvarande antal	Föreslagna nya
Läroverk	3 2! CO 03 03 r—t 3 M . ed a to " c c *5	i hela läroverket	i gymnasiet	lektors- tj änster	adjunkts- och ämneslärarin- netj änster	lektors- tj änster	adjunkts- tjänster
Högre allmänna läroverket i Boden . . .	16	17	7	3	9	1	1
> > »i Haparanda	17	17	7	4	10	—	1
» > > i Hässleholm	18	19	6	4	9	1	1
> » »i Ludvika. .	10	12	4	1	6	1	—
» » »för gossar i Malmö . . .	33	34	16	11	22	—	1
> » »i Motala . .	20	21	11	5	10	1	1
» » »i Skellefteå .	25	25	7	6	16	—	1
» » > för flickor ä Norrmalm i Stockholm .	30	31	15	9	20		1
» » »för flickor å Södermalm i Stockholm .	17	18	8	5	9	1
t> » »i Västervik .	17	18	6	5	10	1	—
> » » för flickor i Örebro . . .	11	11	7	5	7	1	—
> » »i Örnskölds-vik .....	19	21	4	1	13	1	1
Samrealskolan i Enskede.........	6	9	—	—	4	—	1
» i Ljusdal.........	9	10	—	—	6	—	1
» i Ängby ..........	7	11	-	—	4	—	2

Dessutom har skolöverstyrelsen föreslagit, att av de å personalförteckningen
upptagna, för statens normalskola avsedda lektors- och adjunktsbefattningar,
vilka nu icke må uppehållas, ytterligare en lektors- och en adjunktstjänst
må besättas från och med nästa budgetår. Därmed skulle sammanlagt
3 av de å personalförteckningen upptagna 7 lektor stjänsterna och samtliga
3 å personalförteckningen upptagna adjunktstjänster komma att uppehållas.

Överstyrelsen har beträffande sina förslag här ovan närmare anfört bland
annat följande.

I fråga örn de nya lektorstjänstema ha tidigare anförda skäl för uppskov
med inrättande av den sjätte lektorstjansten vid läroverket i Motala och
flickläroverket i Örebro bortfallit redan läsåret 1942/43. Någon ändring härutinnan
har sedan dess ej inträtt. Lärjungeantalet har ökats så starkt, att
någon samläsning mellan latin- och reallinjerna icke torde vara sannolik i
fortsättningen, bortsett från vissa mindre frekventerade ämnen å det differentierade
gymnasiet, i vilka samläsning förekommer vid flertalet högre allmänna
läroverk. Överstyrelsen anser det därför liksom i fjolårets petita syn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nerligen önskvärt, att dessa två läroverk erhålla vartdera en ny lektorstjänst.
Detsamma gäller om högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i
Stockholm. Redan i fjolårets petita föreslog överstyrelsen, att läroverket
skulle få sin sjätte lektorstjänst. Läroverket har åtta gymnasieavdelningar,
varför överstyrelsen fortfarande finner starka skäl tala för att läroverket erhåller
en ny lektorstjänst från och med budgetåret 1945/46. Överstyrelsen
får vidare bestämt tillstyrka besättande av ytterligare en lektorstjänst vid
statens normalskola, då ännu en ring av gymnasiet kommer att upprättas
från och med nästa läsår.

I fråga om högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm får överstyrelsen
bestämt avråda från uppskov med inrättande av de föreslagna lektorstjänsterna.
Läroverket i Hässleholm har från och med innevarande läsår
fullt utbyggt gymnasium och läroverket i Boden får från och med läsåret
1945/46 fullständigt gymnasium. Då högre allmänna läroverket i Boden
från och med innevarande budgetår har 3 lektorstjänster skulle behovet budgetåret
1945/46 vara 3 nya lektorstjänster. överstyrelsen har dock ifrågasatt
blott 2 nya lektorstjänster och en ny adjunktstjänst. Högre allmänna
läroverket i Hässleholm har innevarande budgetår 4 lektorstjänster. Överstyrelsen
finner behovet av 2 nya lektorstjänster från och med budgetåret
1945/46 synnerligen starkt. Överstyrelsen vill dock nöja sig med att föreslå
en ny lektorstjänst vid vartdera läroverket.

Överstyrelsen vill likaledes bestämt tillstyrka inrättandet av åtminstone
en ny lektorstjänst vid högre allmänna läroverken i Örnsköldsvik, Ludvika
och Västervik.

Beträffande de föreslagna adjunktstjänsterna har skolöverstyrelsen icke
heller i år ansett sig kunna ifrågasätta, att de skulle besättas genom överflyttning
från andra läroverk. Väl hade överstyrelsen beaktat, vad chefen
för ecklesiastikdepartementet i proposition nr 207 till 1944 års riksdag anfört
därom, att även behovet av ordinarie adjunkter vid läroverk under upprättande,
omorganisation eller förstatligande under nuvarande förhållanden
borde kunna åtminstone delvis tillgodoses genom förflyttning av tjänster,
men då blott ett relativt ringa antal tjänster under det närmaste året bleve
disponibla för överflyttning och dessa mer än väl behövdes för att motverka
förefintlig disproportion mellan antalet ordinarie och antalet icke-ordinarie
lärare, såge sig överstyrelsen nödsakad att begära nyinrättande av de adjunktstjänster,
som framginge av tablån. I

I sina petita år 1939 framlade skolöverstyrelsen en utredning angående
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
lärare vid de allmänna läroverken, vilken anbefallts av Kungl. Majit den
9 juni 1939. På grundval av denna utredning föreslog överstyrelsen inrättande
av ett stort antal nya tjänster, fördelade på tre år. Till följd av det
utbrutna kriget och därav föranledda utomordentliga förhållanden kunde
överstyrelsens förslag icke realiseras ens i mindre omfattning.

I anslutning härtill föreslår nu överstyrelsen inrättande av ytterligare 11
adjunkts^änster och anför till stöd härför bland annat:

Kungl. Maj.ts ''proposition nr SSSS.

Överstyrelsen vill, i likhet med vad som skett i de närmast föregående
årens petita, framhålla, att den i nyssnämnda utredning påvisade ogynnsamma
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltjämt finnes
vid många läroverk och ingalunda minskats. Vid ett fåtal av de sämst
ställda läroverken ha förhållandena kunnat förbättras genom att vid uppkomna
ledigheter lärartjänster överflyttats från läroverk med förhållandevis
få lärare över stat. Ifrågavarande olägenheter kvarstå dock alltjämt vid
ett alltför stort antal läroverk och ha endast i ringa grad påverkats av de
under senare år företagna tillfälliga besparingsåtgärderna: ökning av lärarnas
tjänstgöring, inställd delning av nybörjarklasser i modersmålet och främmande
levande språk, indragning av vissa gymnasie- och realskolelinjer. Den
mest ogynnsamma fördelningen av ordinarie och icke-ordinarie lärare finnes
nämligen dels vid vissa mindre samrealskolor, dels vid vissa högre allmänna
läroverk, som snabbt utvecklats under senare år. Vid den förra kategorien
skolor medföra besparingsåtgärderna endast ganska obetydliga verkningar,
vid den senare kategorien åter, där åtgärderna medföra en större absolut
minskning av lärarbehovet, har detta motverkats av läroverkets fortgående
utveckling.

De läroverk, vid vilka proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare
är mest ogynnsam, återfinnas i en av överstyrelsen upprättad översiktstabell.
1

I tabellen har införts en kolumn, upptagande 101 nya tjänster, som erfordras
utöver förut föreslagna tjänster, örn proportionen av lärare över stat skall
nedbringas till 20 procent. De s. k. extralärarsakkunniga räknade med ett
procenttal av 7, överstyrelsen i sina petita till 1940 års riksdag med 10. Överstyrelsen
anser allt fortfarande, att nämnda procenttal icke utan olägenheter
för läroverken kan överstiga 10, men med hänsyn till det stora antalet nya
tjänster, som då skulle behövas, har överstyrelsen liksom föregående år räknat
med ett högsta procenttal av 20. Endast de allra mest kännbara missförhållandena
skulle undanröjas, om nya tjänster beviljas till sådant antal, att detta
procenttal icke överskrides.

Trots att 20 adjunktstjänster flyttats under budgetåret 1943/44 har behovet
av tjänster för att utjämna proportionen mellan antalet lärare över stat
och antalet ordinarie lärare ökats. Detta beror på att hos läroverken under
det senaste året uppstått en oförutsett stark ansvällning.

Beträffande möjligheterna att genom överflyttning av tjänster motverka
denna disproportion mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare har överstyrelsen
anfört följande.

Denna fråga har tidigare beaktats av överstyrelsen, som därvid beräknat,
att överflyttning borde ske, när procenttalet lärare över stat underskrede 10
— extralärarsakkunniga räknade som redan nämnts med 7 procent. I nådiga
brevet den 4 juni 1943 fäste Kungl. Maj:t skolöverstyrelsens uppmärksamhet
på vad chefen för ecklesiastikdepartementet enligt proposition 1943: 150 anfört
beträffande proportionen mellan antalet ordinarie och antalet icke-ordinarie
ämneslärare vid de allmänna läroverken, varvid ifrågasattes, huruvida
icke flyttning av adjunkts- eller ämneslärarinnetjänst från ett läroverk borde
ske, redan när procenttalet ämneslärare över stat i relation till samtliga ämneslärare
understiger 15 i stället för det hittills tillämpade procenttalet 10. Örn
jämlikt detta uttalande överflyttning sker redan när antalet lärare över stat 1

1 Beträffande denna hänvisas till handlingarna i ärendet.

38 Kungl. Marits proposition nr 232.

understiger 15 procent, vilket redan tillämpades i fjolårets petita, bli möjligheterna
flera.

Av en av överstyrelsen upprättad tabell (se handlingarna i ärendet) framgår,
att sammanlagt 44 lärartjänster finnas, som med utgångspunkt från
nyssnämnda procentberäkning skulle kunna förflyttas. Av dessa tjänster bli
inga lektorstjänster tillgängliga för flyttning utan endast adjunkts- och ämneslärarinnetjänster,
och av dessa bli endast ett fåtal tillgängliga under innevarande
och nästa budgetår. Överstyrelsen räknar nämligen med att flyttning
av tjänst från ett läroverk endast bör äga rum efter ordinarie innehavares
avgång. Enligt en utförd överslagsberäkning skulle endast 19 adjunktstjänster
bli lediga för flyttning intill utgången av 1945 genom nuvarande
innehavares avgång med pension. Av dessa äro två placerade vid läroverk i
Stockholm. Härtill torde komma ett mindre men oförutsebart antal tjänster,
som bli lediga genom innehavarens avgång av andra orsaker än avsked med
pension.

Överstyrelsen konstaterar därefter, att de för överflyttning till andra läroverk
disponibla tjänsterna icke förslå långt för eliminerande av den stora
disproportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare. Med hänsyn härtill
och då några nya adjunktstjänster, varav behov uppstått genom ansvällningen
av läroverken, icke erhållits sedan år 1939, utan behovet tillgodosetts
genom överflyttning av tjänster, har överstyrelsen ansett sig ej längre kunna
underlåta att påyrka inrättande av nya adjunktstjänster vid vissa läroverk,
där relationstalet mellan de ordinarie och icke-ordinarie lärarna är särskilt
ogynnsamt. De 11 adjunktstjänster, som skolöverstyrelsen med hänsyn härtill
föreslagit, skulle inrättas vid samrealskolorna i Avesta, Borlänge, Gudmundrå,
Karlskoga, Köping, Nässjö, Sala, Sandviken, Sunne, Vara och
Åstorp. Vid alla dessa läroverk utgöra lärare över stat mer än tredjedelen av
samtliga lärare vid skolan.

Skolöverstyrelsen har därefter till behandling upptagit frågan om 1 e ktorsrepresentationen
vid läroverken samt därvid anfört bland
annat följande.

Det förhållandet har ofta påtalats, att ett oproportionerligt stort antal
av gymnasiets lärotimmar vid somliga läroverk måste bestridas av andra
lärare än lektorer eller lektorskompetenta. Örn man fasthåller vid de beräkningar,
som skedde i samband med 1927 års riksdagsbeslut och som beträffande
lektorsrepresentationen bland annat inneburo, att läroverk, omfattande
6 ä 7 gymnasieavdelningar, erhölle 6 lektorstjänster, så finnes till att börja
med ingen anledning att nu överflytta någon lektor från något läroverk. Men
däremot synes det rimligt, att en del läroverk få en förstärkt lektorsrepresentation.

I sitt underdåniga utlåtande den 27 maj 1935 angående 1927 års skolsakkunnigas
utredning och förslag rörande praktisk lärokurs för blivande lärare
vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter uttalade sig skolöverstyrelsen
för att med vissa undantag varje vid en provårsanstalt förekommande
ämne borde representeras av ettämneslektorat. I detalj kunna
ämneskombinationerna växla från fall till fall, bland annat med hänsyn till
de växlingar, som ur ämnessynpunkt kunna inträda på rektorstjänsten. Men

Kungl. Maj.ts proposition nr ‘232.

i stort sett skulle överstyrelsen anse följande ämnen eller ämneskombinationer
lämpliga, nämligen vid latinläroverk, dit sällan eller aldrig hänvisas lärarkandidater
i ämnena matematik, fysik och kemi: kristendomskunskap och
filosofi, modersmålet, latin och grekiska, tyska, engelska, franska, historia, med
samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi, således
11 lektorstjänster; vid realläroverk: kristendomskunskap och filosofi,
modersmålet, tyska, engelska, franska, historia med samhällslära, geografi,
matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi, således 11 lektorstjänster; vid
läroverk med både latin- och realgymnasium: kristendomskunskap och filosofi,
modersmålet, latin och grekiska, tyska, engelska, franska, historia med
samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi, således
12 lektorstjänster.

Under hänsynstagande till nu anförda synpunkter har överstyrelsen för
varje högre allmänt läroverk beräknat antalet behövliga lektorstjänster. Sammanfattningsvis
kan resultatet av utredningen, beträffande vars detaljer hänvisas
till handlingarna i ärendet, angivas sålunda, att utöver förut föreslagna
8 nya lektorstjänster ytterligare 57 sådana tjänster skulle behöva inrättas.
Av dessa anser sig emellertid överstyrelsen för nästa budgetår böra föreslå
endast ett ofrånkomligt minimum, nämligen 8 lektorstjänster enligt följande
tablå.

Läroverk	Beräknat antal gym-nasieav-delningar 1945/46	Nuvaran-de antal lektors-tjänster	Antal er-forderliga lektors-tjänster 1945/46	Föreslagna nya lek-torstjäns-ter	Anm.
Högre allmänna läroverket i Borås . . .	10	6	8	i
» » »för flickor i Göteborg................	10	6	8	i
Vasa högre allmänna läroverk i Göteborg	18	9	12	i	provårs- läroverk
Katedralskolan i Lund..........	15	9	12	i	»
Högre allmänna läroverket i Bromma .	16	8	12	i	>
> » > för flickor å Norrmalm i Stockholm........	16	9	12	i	>
Högre allmänna läroverket i Umeå . .	14	8	12	i	>
» » »i Uppsala .	19	10	12	i	»

Slutligen har överstyrelsen undersökt lärarbehovet vid de kommunala
mellanskolor, som äro eller avses komma under
förstatligande. Från och med innevarande budgetår skola 20 kommunala
mellanskolor förstatligas och överstyrelsen räknar med att förstatligande
av ytterligare 19 kommunala mellanskolor skall påbörjas under nästa
budgetår. Under första året av förstatligandet inrättas vid varje skola en
rektors- och en adjunktstjänst, vilken senare dock tills vidare ej skall uppehållas.
Överstyrelsen räknar med att av de under förstatligande från och med
budgetåret 1944/45 varande kommunala mellanskolorna de i Alvesta och

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 23%.

Solna böra tillföras vardera ytterligare två lärartjänster och övriga vardera
en lärartjänst eller sammanlagt 22 nya lärartjänster, varav 10 adjunkts- och
12 ämneslärarinnetjänster. Dessa tjänster skulle besättas genom överflyttning
av lärare från respektiv kommunala mellanskolor. Därtill skulle komma en
rektorstjänst vid envar av de 19 kommunala mellanskolor, som avsåges komma
under förstatligande från och med budgetåret 1945/46.

Sammanfattningsvis kan alltså skolöverstyrelsens förslag beträffande
de ordinarie ämneslärartjänsterna angivas sålunda, att nästa budgetår
följande tjänster skola uppehållas utöver dem, som skola uppehållas under
innevarande budgetår, nämligen 19 rektorstjänst er, (8 + 1 + 8 =) 17 lektorstjänster,
(12 + 1 + 11 + 10 =) 34 adjunktstjänster och 12 ämneslärarinnetjänster.

Statskontoret har beträffande de föreslagna tjänsterna vid'' läroverk,
som befinna sig under upprättande eller omorganisation
eller vilkas upprättande eller omorganisation nyligen fullbordats
utan att deras behov av nya tjänster hittills blivit tillfullo tillgodosett,
endast tillstyrkt lektorstjänsterna vid läroverken i Boden, Ludvika och Örnsköldsvik,
varjämte ämbetsverket beträffande statens normalskola blott tillstyrkt
besättandet av ännu en adjunktstjänst. Statskontoret har anfört:

Vid ett vart av högre allmänna läroverket i Motala samt högre allmänna
läroverken för flickor å Södermalm i Stockholm och i Örebro begärde överstyrelsen
i sina anslagsäskanden jämväl för innevarande budgetår en lektorstjänst.
Chefen för ecklesiastikdepartementet ansåg sig dock av statsfinansiella
skäl icke kunna förorda någon av dessa tjänster (se propositionen 207/1944,
sid. 91), vilket också blev riksdagens beslut. Då dessa läroverk alltjämt skola
hava oförändrad gymnasieorganisation, kan statskontoret för den skull icke
nu tillstyrka, att dessa tjänster inrättas. Ej heller kan ämbetsverket finna
tillräckliga skäl föreligga för ett bifall till förslaget om ett nytt lektorat vid
läroverket i Hässleholm, som från och med innevarande budgetår är helt
färdigbildat. Läroverket i Västervik undergår för närvarande visserligen en
utvidgning. Enligt ämbetsverkets mening torde dock tillsvidare kunna anstå
med inrättande av det där föreslagna lektoratet, då vid läroanstalten, som
under läsåret 1945/46 skulle få 6 klassavdelningar å gymnasiet, redan finnas
fem lektorstjänster, varav en nyinrättad i år. Den utvidgning, som gymnasierna
i Boden, Örnsköldsvik och Ludvika undergår, synes däremot erfordra
ökat antal kvalificerade lärarkrafter.

De av organisationsskäl föreslagna adjunktsbefattningarna skulle inrättas,
två vid samrealskolan i Ängby samt en vid ettvart av högre allmänna läroverken
för gossar i Malmö och för flickor å Norrmalm i Stockholm samt
läroverken i Boden, Haparanda, Hässleholm, Örnsköldsvik, Motala och Skellefteå
och samrealskolorna i Ljusdal och Enskede. Då enligt skolöverstyrelsens
beräkningar någon utvidgning av antalet klassavdelningar å realskolestadiet
icke skulle komma till stånd vid någon av ovannämnda läroanstalter
å Norrmalm i Stockholm, Boden, Haparanda, Örnsköldsvik, Motala, Malmö
och Skellefteå, kan statskontoret emellertid icke finna någon ny tjänst vid

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.

något av dessa läroverk motiverad1 av organisationsskäl. Ej heller bör enligt
ämbetsverkets mening tillkomsten av nya parallellavdelningar vid läroverket
i Hässleholm och samrealskolan i Ljusdal medföra inrättande av nya ordinarie
tjänster. Den snabba tillväxten av samrealskolorna i Enskede och Ängby
synes däremot motivera ett ökat antal adjunkts^änster. Då upprättandet
av dessa läroverk icke avser att utvidga skolorganisationen utan endast att
åvägabringa en omfördelning inom Stockholm av redan tillgängliga utbildningslinjer,
synas emellertid erforderliga tjänster i första hand böra överflyttas
från de läroverk i Stockholm, vilkas organisation härigenom skäres ned. Hinder
föreligger dock givetvis icke att jämväl härför disponera vid läroverk i
landsorten tillgängliga tjänster.

Enligt den i framställningen gjorda översikten över statens normalskolas
utveckling tillkomma nästa läsår två klassavdelningar, en å realskolestadiet
och en å gymnasiet. Statskontoret kan icke finna detta utgöra tillräckligt
skäl för att skolan redan från och med nästa läsår skulle få disponera ytterligare
två ordinarie lärare. Ämbetsverket får för sin del föreslå, att endast
ännu en ordinarie adjunktstjänst må tillsättas.

Beträffande frågan örn förefintlig disproportion mellan antalet
ordinarie och icke-ordinarie lärare vid vissa
läroverk har statskontoret anfört:

I anledning härav vill statskontoret erinra, att ämbetsverket vid åtskilliga
tillfällen framhållit, att enligt ämbetsverkets mening vid bestämmande av
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare hänsyn borde tågås till
det förhållandet, att ett stort antal av de icke-ordinarie lärarna innehade
extra ordinarie anställning. Under framhållande härav förordade statskontoret
i ett utlåtande den 10 oktober 1942, att överstyrelsen skulle verkställa
en utredning rörande relationen mellan ordinarie, extra ordinarie och övriga
icke-ordinarie lärare vid såväl samtliga läroverk som varje enskild läroanstalt.
Någon sådan synes emellertid icke hava kommit till stånd. Innan en dylik
översyn verkställts, kan statskontoret icke tillstyrka inrättande av några nya
ordinarie tjänster på grund av nu åberopade skäl. Erinras må jämväl, att
chefen för ecklesiastikdepartementet vid föredragning i statsrådet av petita
för innevarande budgetår förklarade sig anse, att genom förflyttning av adjunktstjänster
icke endast disproportionen mellan olika kategorier av lärare
kunde motverkas utan även att behovet av ordinarie adjunkter vid läroverk
under upprättande, omorganisation eller förstatligande under nuvarande förhållanden
härigenom kunde åtminstone delvis fyllas. Han framhöll, att han
ämnade föreslå ökning av antalet extra ordinarie adjunkter, vilken åtgärd
tillsammans med det av överstyrelsen numera tillämpade systemet för tillsättning
av dylika lärare borde starkt bidraga till att giva läroverken en
fastare personalorganisation. Nämnda uttalande föranledde icke någon erinran
av Kungl. Maj:t eller riksdagen.

Överstyrelsens förslag om inrättande av 8 nya lektorstjänster i syfte att
åstadkomma en bättre lektorsrepresentation vid vissa läroverk
har statskontoret uppenbarligen uppfattat endast som en annan sida av frågan
om relationen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie lärare, varför
ifrågavarande förslag icke särskilt berörts i ämbetsverkets utlåtande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Övningslärare.

Skolöverstyrelsen har föreslagit inrättande av dels tre nya musiklärartjänster,
nämligen vid högre allmänna läroverken i Eslöv och Haparanda
samt högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm, dels
två nya teckningslärartjänster vid samrealskolorna i Enskede och Ängby,
dels ock en ny gymnastiklärartjänst vid sistnämnda skola. Överstyrelsen har
anfört bland annat:

Behovet av nya ordinarie Övningslärare är allt fortfarande synnerligen
stort och kan endast till mycket ringa del täckas genom överflyttningar.
I en skrivelse från Musiklärarnas riksförbund den 7 juli 1943 gjorde förbundet
en framställning om att nya ordinarie övningslärartjänster i musik
måtte inrättas vid högre allmänna läroverken i Eslöv och Haparanda,
vilka jämte högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm
äro de enda högre allmänna läroverk, som ännu icke erhållit ordinarie
befattningar i musik.

Överstyrelsen anser denna förbundets framställning vara synnerligen
behjärtansvärd och då överstyrelsen i annat sammanhang ämnar göra frarns
ställning örn att undervisningsplanen i musik enligt 1933 års läroverksstadga
må börja tillämpas, varigenom dessa läroverk erhålla ett större
antal lärartimmar i musik, vill överstyrelsen föreslå, att från och med budgetåret
1945/46 dessa tre ordinarie musiklärartjänster inrättas.

Även i andra ämnen finnes ett synnerligen stort behov av ordinarie befattningar.
Samrealskolan i Enskede i Stockholm kommer att budgetåret
1945/46 åtminstone behöva 22 lärartimmar i teckning och välskrivning.
I gymnastik med lek och idrott blir behovet av lärartimmar 20.

Samrealskolan i Ängby i Stockholm kommer under budgetåret 1945/46
att ha 30 lärartimmar i teckning och välskrivning. I gymnastik med lek
och idrott kommer behovet av lärartimmar att utgöra 40.

Vid dessa båda samrealskolor finnes sålunda behov av vardera en ordinarie
lärartjänst i teckning och välskrivning samt en ordinarie lärartjänst
i gymnastik med lek och idrott. Då emellertid vid samrealskolan i Enskede
gymnastiklokalfrågan troligen icke kan bli tillfredsställande ordnad före
budgetåret 1945/46 finner sig skolöverstyrelsen för närvarande icke böra
föreslå inrättande av ordinarie lärartjänst i gymnastik med lek och idrott
vid nämnda skola.

Statskontoret har avstyrkt förslaget örn nya övningslärartjänster, enär
frågan om övningslärarnas avlönings- och anställningsförhållanden för närvarande
vore föremål för utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga. Innan
nämnda utredning fullbordats och statsmakterna tagit ställning därtill,
syntes enligt statskontorets mening några nya ordinarie tjänster ej böra
inrättas.

Vaktmästarp er sonalen.

Skolöverstyrelsen har upprepat sin framställning från de båda föregående
åren om förändring av den extra ordinarie vaktmästartjänsten vid vart
och ett av högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg (Eo 6), högre

Kungl. Martts proposition nr 232.

allmänna läroverket i Uddevalla (Eo 5) och östra realskolan i Göteborg
(Eo 6) till ordinarie i lönegraden A 6. Vidare föreslår överstyrelsen, att
vaktmästartjänsterna i lönegraden A 6 vid högre allmänna läroverken i
Boden och Hässleholm ombildas till vaktmästar^''änster i lönegraden A 7,
ävensom att en ny vaktmästartjänst i lönegraden A 7 inrättas vid högre
allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm. Det syntes överstyrelsen
lämpligast för arbetets rätta bedrivande, att vid läroverk av ungefär
samma storlek och därför med i stort sett samma arbetsåligganden för
vaktmästarpersonalen denna erhölle likartade anställningsvillkor.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en framställning från vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Hässleholm H. Forsbring, vari
denne — med förmälan att han i och med att läroverket från och med den
1 juli 1944 helt förstatligats gått miste örn ett årligt arvode av 500 kronor,
som han dessförinnan åtnjutit av kommunen — anhållit att bliva uppflyttad
i lönegraden A 8 löneklass 12.

I utlåtande över framställningen har skolöverstyrelsen — under hänvisning
till sitt förslag om uppf lyftning av vaktmästart jönsten i lönegraden
A 6 vid ifrågavarande läroverk till lönegraden A 7, till vilken tjänst Forsbring
vore innehavare — förklarat sig icke kunna föreslå någon annan
åtgärd än den av överstyrelsen sålunda ifrågasatta.

Statskontoret har icke heller i år kunnat finna skäl tillstyrka överförandet
av de extra ordinarie vaktmästartjänsterna vid högre allmänna
läroverken i Majorna i Göteborg och i Uddevalla samt östra realskolan i
Göteborg å ordinarie stat. Däremot har ämbetsverket ej funnit anledning
till erinran beträffande överstyrelsens förslag i övrigt.

Civilförvaltningens personalförbund har i särskild framställning anhallit,
att Kungl. Maj:t måtte upptaga frågan om proportionen mellan antalet ordinarie
och icke-ordinarie vaktmästarbefattningar vid det statliga undervisningsväsendet
ävensom frågan om lönegradsplaceringen av vaktmästarpersonalen
till förnyad prövning.

A nslagsb er åkning en.

Beträffande denna inhämtas av skolöverstyrelsens framställningar bland
annat följande.

Kostnaderna för de nu befintliga ordinarie tjänsterna beräknar överstyrelsen
med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser på följande
sätt:

nettolön enligt löneplan .......................... kronor 21 010 000

kallortstillägg ................................... » 41 000

vikariatsersättningar.............................. »_47 000

Summa kronor 21 098 000.

Departe mentschefen.

44 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

För budgetaret 1945/46 tillkomma enligt överstyrelsens beräkning följande
minskning (—) respektive ökningar (+) av utgifterna i avrundade
tal:

1. Kostnadsminskning på grund av övergångsbestäm -

melserna i det nya tjänstepensionsreglementet........ kronor _7 000

2. Automatisk ökning av kostnaderna för undervisning
i övningsämnen genom ordinarie lärare........ » -)- 248 000

3. Inrättande av 19 rektors-, 16 lektors-, 33 adjunkts-,

12 ämneslärarinne-, 3 musiklärar-, 2 teckningslärar-, 1
gymnastiklärar- och 3 vaktmästartjänster i lönegraden
A 6, en vaktmästartjänst i lönegraden A 7 samt uppfattning
av 2 vaktmästartjänster från lönegraden A 6
till lönegraden A 7, ävensom besättande av 1 vakant
lektors- och 1 vakant adjunktstjänst................ » _|_ 708 000

Summa ökning kronor 949 000.

Ifrågavarande anslagspost skulle alltså enligt skolöverstyrelsens beräkningar
böra uppföras med (21 098 000 -f 949 000 —) 22 047 000 kronor.
Härtill kommer dock den utgiftsökning, som uppkommer vid bifall till förslaget
om inrättande av statligt gymnasium i Sollefteå.

Vid det föreslagna gymnasiet i Sollefteå bör inrättas en ny rektorstjänst
i lönegraden Elli stället för den nuvarande i lönegraden E 8.
Vidare böra vid de kommunala mellanskolor, vilkas förstatligande är avsett
att pabörjas nästa budgetar, inrättas rektorstjänster med lönegradsplacering
enligt av 1944 års riksdag fastställda principer.

Det nya gymnasiet i Sollefteå liksom även högre allmänna läroverken i
Ludvika och Örnsköldsvik böra förses med var sin 1 e k t o r s t j ä n s t.
Det synes nämligen ofrånkomligt att med nya tjänster tillgodose sådana
läroverk, som befinna sig under upprättande eller omorganisation. Enahanda
skäl tala för de övriga av skolöverstyrelsen föreslagna lektorstjänsterna
vid högre allmänna läroverken i Boden, Hässleholm, Motala och Västervik,
högre allmänna läroverken för flickor å Södermalm i Stockholm och
i Örebro samt ytterligare en lektorstjänst vid statens normalskola i Stockholm,
den sistnämnda dock ej nyinrättad utan ingående i de 7 lektorstjänster,
som redan finnas upptagna å personalförteckningen för läroverket,
ehuru tills vidare endast 2 av dem må upprätthållas. Av statsfinansiella
skäl nödgas jag dock begränsa mig till att förorda inrättande av en lektorsbefattning
vid vartdera av högre allmänna läroverken i Boden, Hässleholm
och Motala samt tillsättande av ytterligare en sådan befattning vid
statens normalskola. Vid sistnämnda läroverk skulle således enligt detta
förslag under nästa budgetår 4 lektorst jänster ej få uppehållas. Överstyrelsen
har vidare i syfte att ernå en bättre lektorsrepresentation vid vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

läroverk föreslagit inrättande av ytterligare 8 nya lektorstjänster. Av
dessa skulle 6 tillfalla pro vårsläroverk. Med hänsyn till den viktiga uppgift
dessa läroanstalter ha att fylla i fråga örn lärarutbildningen anser
jag i likhet med skolöverstyrelsen starka skäl tala för att de utrustas med
ett relativt sett något större antal lektorsbefattningar än övriga läroverk.
Jag tillstyrker alltså, att vid ett vart av högre allmänna läroverken i Lund,
Bromma i Stockholm, Umeå och Uppsala, Vasa högre allmänna läroverk i
Göteborg samt högre allmänna läroverket för flickor å Norrmalm i Stockholm
inrättas ytterligare en lektorstjänst. Däremot kan jag icke för närvarande
biträda förslaget örn nya lektorstjänster vid högre allmänna läroverket
i Borås och högre allmänna läroverket för flickor i Göteborg.

Möjligheterna att fylla behovet av ordinarie tjänster vid ett läroverk
genom förflyttning av tjänster från andra läroverk äro ringa i fråga örn
lektoraten. I fråga örn adjunktstjänster äro förutsättningarna härför
gynnsammare. Dock synas förefintliga möjligheter icke förslå att både
täcka behovet av lärare vid läroverk, vilka äro eller nyligen varit under upprättande
eller omorganisation, och motverka förefintlig disproportion mellan
antalet ordinarie och icke-ordinarie lärare. Den utredning överstyrelsen
förebragt i denna fråga ådagalägger fastmera, att ett utnyttjande av förefintliga
förflyttningsmöjligheter icke mer än till en del kan råda bot ens på
sistnämnda förhållande. Under sådana omständigheter och då den restriktiva
politik beträffande inrättande av nya lärartjänster, som krigsåren framtvungit,
i längden icke kan upprätthållas, anser jag mig böra biträda överstyrelsens
förslag beträffande inrättandet av nya adjunktstjänster. Sålunda
räknar jag med att 2 adjunktstjänster böra inrättas vid samrealskolan i Ängby
samt en adjunktstjänst vid ett vart av högre allmänna läroverken i Boden,
Haparanda, Hässleholm, Motala, Skellefteå, Örnsköldsvik, högre allmänna
läroverken för gossar i Malmö och för flickor å Norrmalm i Stockholm samt
envar av samrealskolorna i Enskede, Ljusdal, Avesta, Borlänge, Gudmundrå,
Karlskoga, Köping, Nässjö, Sala, Sandviken, Sunne, Vara och Ästorp.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att besluta örn den definitiva placeringen
av de nyinrättade adjunkts^änsterna, varvid vissa jämkningar
måhända kunna befinnas påkallade. Utöver inrättandet av de nu nämnda
befattningarna bör den återstående av de vakanssatta adjunktstjänsterna
vid statens normalskola återbesättas. I enlighet med tilllämpade
principer torde vidare en ordinarie adjunktstjänst böra inrättas
vid var och en av de kommunala mellanskolor, som beräknas komma
under förstatligande från och med nästa budgetår. Dessa tjänster
böra avses för rektorerna vid de nya samrealskolorna men tills vidare icke
återbesättas. Då ännu ej förslag föreligger beträffande vilka kommunala
mellanskolor som skola börja förstatligas nästa budgetår, torde dessa
adjunktstjänster liksom de nyss föreslagna rektorstjänsterna vid iirågavarande
skolor tills vidare ej böra uppföras å personalförteckningen. Emot överstyrelsens
förslag att vid de kommunala mellanskolor, som redan äro under

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

förstatligande, inrätta ytterligare, vid samrealskolorna i Alvesta och Solna
vardera 2 och vid envar av de övriga en ämneslärartjänst synes icke vara
något att erinra. Vid dessa skolor komma nämligen från och med nästa
budgetår två klassavdelningar att vara förstatligade. Sålunda torde vid
samrealskolan i Alvesta ytterligare 2 adjunkts^ änster böra inrättas, vid
envar av samrealskolorna i Kinna, Kungsbacka, Lycksele, Nybro, Strömsnäsbruk,
Vellinge och Älmhult en adjunktst jaust, vid samrealskolan i Solna
en adjunkts- och en ämneslärarinnetjänst samt vid envar av samrealskolorna
i Arvidsjaur, Bengtsfors, Bräcke, Hyltebruk, Lindesberg, Molkom,
Skänninge, Svalöv, Sveg, Torsås och Valdemarsvik en ämneslärarinnetjänst.
Tjänsterna torde böra besättas genom överflyttning från respektive kommunala
mellanskolor. Därest någon av adjunktstjänsterna skulle bli besatt
med icke-adjunktskompetent lärare, torde denne i överensstämmelse med
hittills tillämpad praxis — jämför riksdagens skrivelse 1937: 469, sid. 21 —
böra placeras i 22 lönegraden.

Med hänsyn till det ådagalagda behovet av nya ordinarie övningslärartjänster
biträder jag överstyrelsens förslag om inrättande av
dels en musiklärartjänst vid ett vart av högre allmänna läroverken i Eslöv
och Haparanda samt högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm
i Stockholm, vilka för närvarande äro de enda fullständiga högre allmänna
läroverk, som sakna dylik tjänst, dels en teckningslärartjänst vid vardera av
de nya samrealskolorna i Enskede och Ängby och dels en gymnastiklärartjänst
vid sistnämnda samrealskola.

Överstyrelsens ånyo framlagda förslag om förändring av de extra ordinarie
vaktmästartj änsterna vid högre allmänna läroverken i
Majorna i Göteborg och i Uddevalla samt vid östra realskolan i Göteborg
till ordinarie tjänster i lönegraden A 6 anser jag icke längre kunna avvisas,
utan tillstyrker bifall till detsamma. Likaledes biträder jag överstyrelsens
förslag örn inrättande av en ny vaktmästartjänst i lönegraden A 7 vid högre
allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm ävensom ombildning
av vaktmästartjänsterna i lönegraden A 6 vid högre allmänna läroverken
i Boden och Hässleholm till tjänster i lönegraden A 7. Vaktmästaren
H. Forsbrings framställning kan jag sålunda icke tillstyrka.

I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra
de föreslagna ändringarna med förut angivet undantag införas. Därjämte
böra å denna uppföras de av 1944 års riksdag i princip beslutade rektorsoch
adjunktstjänsterna vid de kommunala mellanskolor, som redan innevarande
år börjat förstatligas. Liksom för närvarande torde Kungl. Majit
böra äga att under nästa budgetår, då för realskolestadiet avsedd ordinarie
ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunkts- eller ämneslärarinnebefattning.
Med hänsyn till inträffade förändringar torde antalet adjunkter å
övergångsstat, nu 39, böra minskas till 33. På sätt jag i det följande föreslår,
bör vidare antalet extra ordinarie adjunkter ökas till 270.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu upptagen till 20 990 000 kronor, har av skolöverstyrelsen för
nästa budgetår beräknats till 22 047 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar
finner jag icke annan anledning till erinran än att det enligt dessa
beräkningar erforderliga beloppet bör minskas med dels i runt tal J+5 000
kronor med hänsyn till att jag icke tillstyrkt inrättande av samtliga av
överstyrelsen föreslagna ordinarie befattningar, dels ock 90 000 kronor med
hänsyn till att jag i det följande icke kommer att biträda överstyrelsens
förslag om genomförande av 1933 års tim- och undervisningsplaner i musik.
Å andra sidan bör anslagsposten höjas med det belopp, som betingas av
det föreslagna inrättandet av statligt gymnasium i Sollefteå och som torde
kunna beräknas till i runt tal 14 000 kronor. Förevarande anslagspost torde
alltså för nästa budgetår böra uppföras med (22 047 000 — 45 000 —
— 90 000 + 14 000 =) 21 926 000 kronor.

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt tillsynslärare.

Personliga tillägg sarvoden åt första lärarinnor.

Dessa delposter äro nu uppförda med respektive 450 kronor, 8 450 kronor
och 1 200 kronor.

Skolöverstyrelsen har icke föreslagit annan ändring beträffande dessa poster
än att posten till arvoden åt tillsynslärare med hänsyn till det fortsatta
förstatligandet av kommunala mellanskolor bör höjas med i runt tal 1 000
kronor till 9 450 kronor.

Arvoden åt skolläkare m. m.

Denna delpost är för närvarande uppförd med förslagsvis 231 500 kronor,
varav 174 000 kronor för arvoden åt skolläkare och 57 500 kronor för arvoden
åt deltidsanställda skolsköterskor. Till de heltidsanställda sköterskorna
utgår lön enligt lönegraden Ex 7. Genom beslut den 15 juli 1944 har Kungl.
Majit meddelat bestämmelser rörande arvoden åt läkare och sköterskor vid
de allmänna läroverken (statsliggaren sid. 553 f.). Med hänsyn till ökat lärjungeantal
och fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor beräknar
skolöverstyrelsen anslagsbehovet för nästa budgetår till 248 000 kronor, varav
185 000 kronor skulle belöpa på arvoden åt skolläkare och 63 000 kronor
på arvoden åt deltidsanställda skolsköterskor.

Arvoden åt bibliotekarier.

Delposten är för närvarande uppförd med 93 200 kronor. Skolöverstyrelsen
har hemställt örn höjning av posten med 3 500 kronor med hänsyn till
det fortsatta förstatligandet av kommunala mellanskolor.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna.

Denna delpost är för innevarande budgetår uppförd med 123 000 kronor
och disponeras av skolöverstyrelsen enligt å sid. 554 i statsliggaren angivna
grunder. Skolöverstyrelsen har hemställt om en anslagshöjning med 6 000
kronor på grund av den ökade lärjungetillströmningen och det fortsatta
förstatligandet av kommunala mellanskolor.

Särskilda arvoden vid pr ovår släroverk.

Denna delpost är för närvarande uppförd med 172 500 kronor. Skolöverstyrelsen,
som icke för närvarande ansett sig böra föreslå någon ändring
beträffande provårskursernas antal och förläggning, har uppskattat anslagsbehovet
för nästa budgetår till 173 600 kronor. Ökningen beror i huvudsak
på att ett anslagsbelopp av 1 000 kronor till ersättningar för föreläsningar
och övningar, vilket tidigare varit uppfört på folkskoleseminariernas avlöningsstat,
av praktiska skäl ansetts böra överföras till nu ifrågavarande
delpost.

Särskilda arvoden vid statens aftonskola.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att denna post, som för innevarande budgetår
är uppförd med 5 800 kronor, måtte för nästa budgetår upptagas till
5 600 kronor. Sänkningen beror enligt vad överstyrelsen anfört på det minskade
antalet kombinationer av tillvalsämnen å det differentierade gymnasiet.

Arvode åt biträdande föreståndarinna. Personlig lönefyllnad
åt vissa rektorer.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att dessa delposter uppföras med oförändrade
belopp, 1 200 kronor respektive 11 500 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag i fråga om arvoden till kvinnliga
sakkunniga, Jf50 kronor, arvoden åt tillsynslärare, 91+50 kronor, samt personliga
tilläggsarvoden till första lärarinnor, 1 200 kronor.

Posten till arvoden åt skolläkare m. m. torde i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag böra höjas med 16 500 kronor till 2Jf8 000 kronor.

Posterna till arvoden åt bibliotekarier och till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna
torde på av skolöverstyrelsen anförda skäl böra uppräknas
med 3 500 kronor respektive 6 000 kronor, varjämte beträffande den
förstnämnda posten det nya gymnasiet i Sollefteå medför en ytterligare höjning
av 200 kronor. Ifrågavarande delposter torde alltså böra upptagas till
96900 kronor respektive 129 000 kronor.

I övrigt torde icke det föreslagna Sollefteå-gymnasiet inverka på överstyrelsens
beräkning av de olika arvodesposterna.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

Beträffande delposten till särskilda arvoden vid provårsläroverk vill jag
erinra, att jag redan tidigare i årets åttonde huvudtitel, punkt 151, biträtt
överstyrelsens förslag om överflyttning av ett å folkskoleseminariernas avlöningsstat
under delposten till särskilda arvoden vid provårsseminarier
upptaget belopp av 1 000 kronor till ersättningar för föreläsningar och
övningar till motsvarande delpost vid de allmänna läroverken. Då någon
ytterligare höjning av förestående delpost icke torde vara erforderlig, bör
densamma uppföras med (172 500 + 1 000 =) 173 500 kronor.

Delposten till särskilda arvoden vid statens aftonskola synes i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag böra uppföras med 5 600 kronor, vilket innebär
en minskning med 200 kronor.

Jag biträder slutligen överstyrelsens förslag örn oförändrade belopp, 1 200
kronor respektive 11 500 kronor, beträffande delposterna till arvode åt biträdande
föreståndarinna och till personlig lönefyllnad åt vissa rektorer.

Nu förevarande anslagspost bör sålunda vid bifall till vad jag i det föregående
förordat uppföras med (450 -j- 9 450 + 1 200 -f- 248 000 -f- 96 900 -f+
129 000 + 173 500 + 5 600 + 1 200 + 11 500 =) 676 800 kronor.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Denna anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med förslagsvis
5 840 000 kronor.

Ämneslärare.

Såsom av sid. 25 och 28 framgår beräknar skolöverstyrelsen antalet klassavdelningar
vid de allmänna läroverken under läsåret 1945/46 under förutsättning
att alltjämt inga spärråtgärder vidtagas till 2 329, vilket innebär en
ökning med 135. Härvid kar hänsyn tagits dels till sådana organisatoriska
förändringar, som sammanhänga med förstatligandet av kommunala mellanskolor,
dels till förslaget örn återupprättande av den 3-åriga latinlinjen
vid högre allmänna läroverket i Skara. Höjningen av antalet klassavdelningar
beräknas motsvara en ökning med 159 av antalet erforderliga
ämneslärare. Av dessa beräknas 27 motsvara den undervisning, som fullgöres
av rektorerna vid de under förstatligande varande kommunala mellanskolorna.
Detta antal bör sålunda frånräknas. Då överstyrelsen förut
föreslagit inrättande av 16 nya lektors-, 33 nya adjunkts- och 12 nya ämneslärarinnebefattningar
samt tillsättande av 1 vakant lektors- och 1 vakant
adjunktstjänst vid statens normalskola, skulle antalet icke-ordinarie ämneslärare
med full tjänstgöring, för närvarande 522, behöva ökas med (159 —
— 27 — 17 — 34 — 12 =) 69 lärare till 591. Vid bifall till mitt förslag
om sänkning av deltagarminimum för undervisning i grekiska (sid. 33)
tillkommer ett behov av ytterligare 2 lärare över stat samt 12 timlärartimmar.
Härtill kommer ett visst antal vikarier. Överstyrelsen uppskattar

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr %32. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

det erforderliga antalet vikarier till 230, d. v. s. samma antal, som faktiskt
förefanns den 20 mars 1944. Kostnaderna för icke-ordinarie ämnes -

lärare beräknar överstyrelsen sålunda:

Grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare ............ kronor 5 042 300

Avlöningsförhöjningar till lärare i högre löneklass .... » 153 000

Kallortstillägg .................................... » 15 000

Ersättning åt läraren i ryska vid nya elementarskolan » 8 208

Ersättningar åt extra lärare och timlärare för efter vårterminens
slut förrättade prövningar................ » 500

Ersättningar för föreläsningar i sexuella frågor ........ »_4 200

Summa kronor 5 223 208.

Beloppet föreslås avrundat till 5 223 000 kronor.

Sveriges yngre läroverkslärares förening har anhållit, att samtliga
adjunktskompetenta extralärare med full tjänstgöring måtte antagas såsom
extra ordinarie adjunkter vid de allmänna läroverken. Styrelsen
framhåller, att de icke-ordinarie lärarnas ställning i befordringshänseende
under senare år väsentligt försämrats. Antalet extra lärare uppgick
år 1941 till 24 procent av hela antalet ämneslärare eller samma procenttal,
som förefanns år 1935 och som då föranledde riksdagen att till avhjälpande
av det s. k. extralärareländet nedbringa antalet till omkring 10 procent.
Styrelsen påpekar vidare, att för närvarande omkring 60 procent av de
provårsutbildade extra adjunkterna uppnått en sådan ålder, att de antingen
redan gått eller komma att gå miste om möjligheten att erhålla
full ålderspension.

Skolöverstyrelsen anförde förra året i anledning av en liknande framställning
från centralstyrelsen för Sveriges extraläAreförening följande.

Ett genomförande av centralstyrelsens förslag skulle medföra avsevärda
organisatoriska svårigheter. Läroverkens organisation och arbetssätt nödvändiggöra
årligen omfattande omplaceringar av icke-ordinarie lärare. Extra
ordinarie lärare äro i dylika fall, i motsats till extra lärare, berättigade till
flyttningsersättning. Ökning av antalet extra ordinarie lärare skulle därför
medföra starkt ökade kostnader för flyttningsersättningar, i ali synnerhet
som antalet provårsutbildade lärare stiger. Överstyrelsen har sökt tillämpa
systemet med extra ordinarie adjunkter så, att större kontinuitet uppnås i
undervisningen, men detta syfte skulle förfelas, om centralstyrelsens förslag
genomfördes.

Det allvarligaste hindret för biträdande av framställningen äro dock de
uppkommande kostnadsökningarna, vilka överstyrelsen beräknar till ett
belopp av omkring 100 000 kronor årligen.

Däremot har överstyrelsen intet att erinra mot en begränsad successiv
ökning av antalet extra ordinarie adjunkter, i mån som totalantalet ickeordinarie
lärare växer. De av centralstyrelsen påpekade svårigheterna för
de obefordrade lärarna äro otvivelaktigt av den art, att de icke böra lämnas
obeaktade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

I beloppet grandavlöningar åt icke-ordinarie lärare ingår ett belopp av
131 300 kronor till avlöningar till lärare i praktiska läroämnen
vid inbyggda praktiska realskollinjer.

Överstyrelsen anför härom:

Hela antalet i allmänna läroverk inbyggda praktiska realskollinjer uppgår
för närvarande till 29, nämligen 26 handelslinjer, 2 tekniska linjer och 1 huslig
linje. Samtliga dessa linjer äro med läsåret 1945/46 fullt utbyggda.
Sannolikt kommer under loppet av nästkommande år ytterligare en eller
annan linje av detta slag att upprättas med sin första årsklass. Överstyrelsen
beräknar för sin del, att läroverksorganisationen under nästa år kommer
att tillföras 2 nya handelslinjer.

Ersättning åt lärare i praktiska läroämnen utgår för närvarande enligt
kungörelsen 787/1942. Lärarna indelas alltefter undervisningsämnena i tre
grupper. Överstyrelsen kan i viss utsträckning tillerkänna lärare i praktiska
läroämnen lönetillägg uppgående till högst 55 kronor per veckotimme.

För budgetåren 1943/44 och 1944/45 har medgivits, att vid inbyggda
praktiska realskollinjer vid de allmänna läroverken få förekomma 10 extra
adjunktstjänster i praktiska läroämnen.

Läroverkens handelslärares förening har i en till överstyrelsen ingiven
framställning anhållit, dels att samtliga handelslärare med full tjänstgöring
och viss kompetens måtte oavsett tidigare lärartjänst förordnas som extra
adjunkter från och med läsåret 1944/45, dels att löneförmånerna för handelslärare,
som icke kunna få full tjänstgöring, måtte förbättras, dels slutligen
att frågan om inrättande av extra ordinarie adjunkturer för handelslärare
måtte upptagas till prövning snarast möjligt. Föreningen framhåller,
att handelslärarnas anställning och avlöningsförhållanden alltjämt i många
avseenden äro otillfredsställande, även örn de något förbättrats efter tillkomsten
av de 10 extra adjunktstjänsterna i ifrågavarande läroämnen. Ett
flertal av lärarna kunna fortfarande icke påräkna annan anställning än som
timlärare, vilket bland annat innebär, att de vid sjukledighet gå miste om
hela lönen och att de under inkallelse till militär tjänstgöring icke erhålla
B-avdrag utan — under vissa förutsättningar — på sin höjd halva lönen.
Varken som timlärare eller som extra adjunkter ha de rätt att räkna tjänstår
för pension. Ett viktigt motiv för en förbättring av dessa lärares löne- och
anställningsförhållanden är, framhåller föreningen, att en sådan förbättring
skulle utöva en gynnsam återverkan på rekryteringen av den lärarkår det
här gäller.

Vad beträffar föreningens första önskemål, att samtliga handelslärare med
full tjänstgöring och med viss kompetens skulle från och med läsåret 1944/45
förordnas till extra adjunkter, låter detta sig icke realiseras, enär innevarande
läsår endast 10 extra adjunktstjänster i praktiska läroämnen stå till förfogande.
Icke heller önskemålet om förbättring av löneförmånerna för handelslärare,
som icke kunna få full tjänstgöring, torde nu kunna förverkligas. Best
ämmelserna angående ersättning åt timlärare i praktiska läroämnen liksom
åt övriga timlärare ha utfärdats så sent som i september 1942 med giltighet
från och med höstterminen 1942. Det förefaller knappast möjligt att redan
två år efter det att riksdagen fattat beslut angående timlärararvodena upptaga
frågan örn omreglering av ersättningen åt en viss grupp av timlärare
till förnyad prövning.

Kungl. Marits ''proposition nr 23%.

Vad slutligen beträffar frågan om inrättande av extra ordinarie adjunkturer
för handelslärare, så sammanhänger denna intimt med det av överstyrelsen
den 8 november 1940 för Kungl. Majit framlagda förslaget om införande i
läroverksstadgan av bestämmelser om praktiska linjer och praktisk realexamen.
Såsom kompetenskrav för innehavare av adjunkts^anst, i vilken
praktiskt läroämne ingår, har överstyrelsen i berörda framställning bland
annat föreslagit, att läraren icke blott skall ha styrkt sig äga nödig pedagogisk
erfarenhet och erforderliga kunskaper i tjänstens ämnen utan dessutom
skall lia blivit av Kungl. Majit, efter överstyrelsens hörande, förklarad behörig
till adjunktstjänst i de ifrågavarande ämnena. Någon automatiskt inträdande
behörighet har alltså icke förutsatts för ordinarie anställning, varför
sådan icke heller torde böra komma i fråga för extra ordinarie eller extra
befattning. Behörighetsförklaring skall förvärvas efter prövning i varje individuellt
fall. Denna princip har överstyrelsen vid ett tillfälle redan tillämpat,
nämligen då överstyrelsen genom särskilda beslut den 22 november 1943
förklarat 10 lärare i praktiska läroämnen behöriga till extra adjunktur i dessa
ämnen. — Av nämnda 10 lärare ha hälften en tjänstgöringstid av 10 terminer
eller mera. En filosofie magister med provår och genomsnittlig meritering
i övrigt brukar, om han icke begränsar sig till de allra mest eftersökta
läroverksorterna, ha rätt goda utsikter att bli extra ordinarie adjunkt, när
han tjänstgjort ett tiotal terminer. Det vore därför i och för sig icke obefogat,
att även lärarna i praktiska läroämnen finge samma förmån under eljest likartade
betingelser. I avvaktan på Kungl. Majits beslut i fråga örn kompetensfordringarna
för adjunktstjänst i praktiska läroämnen, enbart eller i förening
med teoretiska läroämnen, anser sig överstyrelsen dock icke för närvarande
kunna föreslå inrättandet av extra ordinarie adjunktstjänster i dylika
ämnen.

Däremot är överstyrelsen beredd att tillstyrka en ökning av antalet med
praktiska läroämnen förenade extra adjunktstjänster. En sådan ökning är
påkallad1 ej minst med hänsyn till att rekryteringen av lärarna i praktiska
läroämnen eljest kan löpa risk att utfalla mindre tillfredsställande. Tills vidare
vill överstyrelsen föreslå, att antalet extra adjunktstjänster i praktiska
läroämnen från och med instundande budgetår höjes från 10, som ovan föreslagits,
till 15. Att döma av förhållandena innevarande termin torde det icke
möta någon svårighet att finna kompetenta sökande till detta antal tjänster.
Överstyrelsen räknar således för instundande budgetår med 15 extra adjunktstjänster
i praktiska läroämnen vid de inbyggda praktiska realskollinjerna.

Statskontoret har med hänsyn till betydelsen av den praktiska utbildningen
vid läroverken förklarat sig icke ha något att erinra mot överstyrelsens förslag
om ökning av antalet extra adjunktstjänster i praktiska läroämnen.

Tecknings-, musik- och gymnastiklärare.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet till i runt tal 987 000 kronor,
avseende undervisning i teckning och välskrivning 4 702 veckotimmar, varav
65 veckotimmar frivillig teckning, i musik 3 014 veckotimmar samt i gymnastik
med lek och idrott 4 710 veckotimmar, varav 150 veckotimmar hållningsrättande
gymnastik. Den ökning av timtalen, som överstyrelsen sålunda föreslår,
beror, förutom på den motsedda ökningen av antalet klassavdelningar,
på vissa andra omständigheter, varom överstyrelsen närmare anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr l23u2.

Teckning och välskrivning. Antalet undervisningstimmar
lör den frivilliga teckningen, för närvarande 53, har sedan länge visat sig otillräckligt.
Överstyrelsen, som erinrar om att den frivilliga teckningen tidigare
— före 1933 — varit företrädd vid de allmänna läroverken med inemot 200
veckotimmar, samtidigt som den ordinarie teckningsundervisningen intog en
rymligare plats på läroverkens schema än nu, vill tills vidare begränsa sig
till att föreslå, att antalet höjes så mycket, att åtminstone varje högre allmänt
läroverk kan erhålla 1 veckotimme för detta ändamål. Nämnda höjning omfattar
endast 12 veckotimmar.

Musik. Ämnet musik är ett av de ämnen, för vilka de av Kungl.
Maj:t den 17 mars 1933 utfärdade tim- och undervisningspianerna på grund
av övergångsbestämmelser ännu icke trätt i kraft. Formellt sett gälla fortfarande
undervisningspianerna av den 19 augusti 1895. I underdånig skrivelse
den 19 november 1928 framlade överstyrelsen utredning angående kostnaderna
för genomförande av den till nådiga kungörelsen den 29 juni 1928
fogade undervisningsplanen, från vilken 1933 års undervisningsplan föga avviker.
Överstyrelsen fann sig därvid med hänsyn till kostnaderna icke böra
förorda ett omedelbart genomförande av undervisningsplanen utan tänkte sig,
att musikundervisningen vid de allmänna läroverken borde gradvis avpassas
efter undervisningsplanen, så att denna i sin helhet skulle kunna träda i kraft
vid den tidpunkt, då den av 1927 års riksdag beslutade läroverksorganisationen
vore fullt genomförd. Riksdagen beviljade också under vart och ett av
åren 1929, 1930 och 1931 nödiga anslag för den föreslagna successiva omorganisationen
av musikundervisningen. Men på grund av den därefter under
en följd av år rådande ekonomiska depressionen måste den fortsatta utbyggnaden
av musikundervisningen anstå. De av riksdagen beviljade anslagen
ökades visserligen, men icke i vidare mån än som påkallades av den automatiska
ökningen av antalet klassavdelningar.

Är 1936 upptog överstyrelsen i samband med beräkningen av anslagsbehovet
för budgetåret 1937/38 åter frågan om fullföljande av den avbrutna
omorganisationen. Departementschefen fann sig emellertid av finansiella skäl
icke kunna biträda förslaget. Även 1937 och 1938 upprepade överstyrelsen
sitt förslag, dock alltjämt utan framgång. Året därpå, då stormaktskriget
redan utbrutit, avstod överstyrelsen från att förnya försöket.

Överstyrelsen anser det knappast försvarligt, att avgörandet av denna
fråga ytterligare uppskjutes. Det är ingen överdrift, att ungdomens musikliv
i vår tid på mångahanda sätt löper fara att förflackas. Överstyrelsen finner
det nödvändigt, att skolan så effektivt som möjligt ingriper mot den smakförsämring,
som på många håll bevisligen hotar att gripa omkring sig. Det
är skolans plikt att här ge ledning och hållpunkter. Ännu viktigare är det,
att de elever, som ha de nödvändiga förutsättningarna härför, lära sig att
sjunga, att aktivt utöva musik. Dessa lärjungar äro många fler, än vad man
i allmänhet föreställer sig.

Givetvis var det överstyrelsens bestämda uppfattning av musikundervisningens
betydelse, för den enskilde och för hela vårt folk, som gjorde, att överstyrelsen,
såsom nyss nämnts, under tre år i följd i slutet av 1930-talet framställde
önskemålet om genomförande av 1933 års undervisningsplan för ämnet.
Då överstyrelsen nu upprepar sitt förslag, är utgångspunkten alltjämt densamma.
Skola musiklärarna på ett mera verksamt sätt än hittills kunna bidraga
till att odla sina elevers sinne flir musik, lära dem röstbehandling, utbilda
deras gehör och sångteknik, inöva värdefulla sånger o. s. v., så är det

Kungl. Mårds ''proposition nr £3%.

ofrånkomligt att ge musikundervisningen mera tid, än vad den nu förfogar
över. Den undervisningstid, musiken skulle erhålla, därest 1933 års undervisningsplan
tillämpades, är i grund och botten även den för knapp och skulle,
icke minst i fråga om den för körsång och instrumentalmusik anslagna tiden,
väl behöva en ökning. Men överstyrelsen anser, att redan en tillämpning av
1933 års undervisningsplan skulle innebära en avsevärd förbättring för ämnet,
och vill fördenskull icke framställa längre gående önskemål.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang även framhålla vikten av att 1933
års undervisningsplan för musik någon tid blir prövad, innan 1940 års skolutredning
skall taga ståndpunkt till musikundervisningens ställning vid våra
läroverk.

Då man i detalj har att avgöra., hur många timmar musikundervisningen
skall omfatta, därest 1933 års tim- och undervisningsplaner skola tillämpas,
stöter man på vissa svårigheter. I anmärkning till timplanerna lämnas
vissa anvisningar för lärjungarnas fördelning i undervisningsavdelningar,
men dessa anvisningar äro icke alltid fullt uttömmande. I fråga örn
antalet undervisningstimmar i klasserna l5, l4, 55, 44 och ring I4 liksom
i fråga om antalet undervisningstimmar i körsång råder visserligen ingen tvekan.
Men beträffande timantalet för stämövning och teoretisk undervisning
föreligga bestämmelser endast för minimiantalet sådana undervisningstimmar,
växlande för läroverk av olika slag och storleksordning, och i fråga örn
de för undervisning i instrumentalmusik anslagna timmarna saknas regler
helt och hållet. I sistnämnda hänseende beräknar överstyrelsen 1 undervisningstimme
för varje påbörjat femtiotal lärjungar. Vad undervisningen i
stämsång och musikteori beträffar, beräknar överstyrelsen för ifrågavarande
undervisning det för varje särskild skoltyp gällande lägsta antalet timmar.

Ett genomförande av 1933 års undervisningsplan för musik i den ovan
skisserade gestaltningen medför en ökning av antalet erforderliga veckotimmar
med 614 utöver den automatiska ökningen på grund av ökat antal klassavdelningar.
Merkostnaden för de icke-ordinarie musiklärarnas del kan beräknas
belöpa sig till i runt tal 29 000 kronor.

Gymnastik med lek och idrott. Vid undervisning i detta
ämne bilda vanligen 2 sammanslagna klassavdelningar av normalstorlek en
gymnastikavdelning med 4 timmars undervisning per vecka. Det automatiska
tillskottet för 135 nya avdelningar höstterminen 1945 blir således, uttryckt
i veckotimmar, 270. Då emellertid gymnastikavdelningarna vid de förstatligade
kommunala mellanskolorna på grund av otillräckliga lokalutrymmen
ej sällan måste göras mindre, än vad fallet i regel är vid andra läroverk, uppstår
ett ökat behov av lärartimmar. Vidare torde numera en viss mindre
höjning av gymnastikanslaget vara ofrånkomlig. Behovet är störst i fråga
om den hållningsrättande gymnastiken, men även timmarna i friskgymnastik
ha visat sig otillräckliga för behovet. Sålunda förtjänar nämnas, att för
innevarande år icke mindre än 134 veckotimmar hållningsrättande gymnastik
begärts av rektorerna, ehuru det varit känt, att anslag stöde till disposition
endast i samma utsträckning som föregående år. På anförda grunder vill överstyrelsen
föreslå en höjning — förutom den ovan angivna automatiska —
av antalet undervisningstimmar i gymnastik med lek och idrott med sammanlagt
125 veckotimmar, varav 50 skulle tillkomma den hållningsrättande
gymnastiken.

Statskontoret har förklarat sig endast kunna förorda en sådan utökning av
antalet undervisningstimmar i övningsämnen, som är oundgängligen nöd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

vändig för undervisningen av nytillkommande klassavdelningar. I nuvarande
läge borde sålunda den frivilliga undervisningen i teckning icke utvidgas,
liksom ej heller timantalet för den hållningsrättande gymnastiken.
Vidare syntes någon utvidgning av undervisningen i musik icke nu böra
komma till stånd, enär läroplanerna för samtliga ämnen vid läroverken för
närvarande vore föremål för prövning av 1940 års skolutredning.

Övning sskollär are.

Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrat belopp för detta ändamål, 6 000
kronor.

Lärare i manlig slöjd.

För detta ändamål stå för innevarande läsår 820 veckotimmar till förfogande.
Skolöverstyrelsen har beräknat en stegring av behovet med 150 veckotimmar
till följd av ökad elevtillströmning och ökat antal praktiska linjer
samt det pågående förstatligandet av kommunala mellanskolor. Kostnaderna
för slöjdundervisningen nästa år beräknar överstyrelsen vid nu gällande anställnings-
och löneförhållanden till 160 000 kronor. Härtill böra enligt överstyrelsens
förslag läggas dels 1 000 kronor för anställande från och med nästa
budgetår av högst 10 extra ordinarie lärare i manlig slöjd i lönegraden Eo 15,
dels ock 36 000 kronor för partiellt genomförande av 1933 års tim- och undervisningsplaner
för manlig slöjd. Beträffande de båda sistnämnda förslagen
har överstyrelsen anfört följande.

Extra ordinarie slöjdlärare. I sina anslagsäskanden den
14 oktober 1942 hemställde överstyrelsen i samband med avgivande av
remissutlåtande över en framställning från slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund
om inrättande från och med budgetåret 1943/44 av högst 10 extra
ordinarie lärare i manlig slöjd i lönegraden Eo 15. Departementschefen ansåg
sig emellertid för det dåvarande icke kunna tillstyrka detta förslag.
Enär behovet av ifrågavarande tjänster icke blott kvarstår utan sedan dess
betydligt stegrats, vill överstyrelsen till förnyad prövning upptaga frågan örn
inrättande av extra ordinarie lärartjänster i manlig slöjd.

Lärarna i manlig slöjd vid de allmänna läroverken äro, på några undantag
när, anställda först då undervisningen i ämnet mera allmänt återupptogs
efter den ekonomiska depressionen i början av 1930-talet. Vid den nya
krisens inbrott hösten 1939 hade de i regel ännu icke uppnått så lång
tjänstetid, att de skäligen kunde erhålla anställning som extra ordinarie
lärare. Under de allra senaste åren ha slutligen de statsfinansiella svårigheterna
avhållit överstyrelsen från att föreslå ekonomiska förbättringar för
denna lärargrupp.

Efter hand har emellertid antalet slöjdlärare med tillräckligt lång och
tillräckligt omfattande tjänstgöring avseviirt tillväxt. Allt starkare skäl
kunna anföras för att en gynnsammare anställningsform än hittills beredes
några av de mest meriterade slöjdlärarna. Vid vissa läroverk bär ämnet
numera en mycket stark position. Vid Vasa realskola i Stockholm har sålunda
slöjden tilldelats 48 veckotimmar, vid högre allmänna läroverket i
Bromma i Stockholm 30, vid högre allmänna läroverket flir gossar å Söder -

Kungl. Marits ''proposition nr 232.

malm i Stockholm 30, vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 34
och vid högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg 34 veckotimmar.

Överstyrelsen har genomgått de vid läroverken anställda slöjdlärarnas
merithandlingar och bland dessa lärare funnit åtskilliga, som med goda
teoretiska och praktiska meriter förena tjänstgöring av den längd och omfattning,
att de skäligen böra anställas såsom extra ordinarie lärare från
och med budgetåret 1945/46. Överstyrelsen har därvid givetvis beaktat,
att till följd av slöjdens ställning som övervägande frivilligt skolämne anslutningen
till undervisningen och därmed även tjänstgöringens omfattning
kan komma att fluktuera år från år. Så länge den manliga slöjden intager
denna något osäkra ställning, torde en viss försiktighet vara påkallad
vid anställning av extra ordinarie lärare. Tjänstgöringen måste ligga avsevärt
högre än det för extra ordinarie anställning i övningsämnen stadgade
minimum och högre, än som i andra övningsämnen ansetts nödvändigt.

Överstyrelsen har emellertid funnit mer än ett tiotal fall, där dessa villkor
otvivelaktigt äro uppfyllda och där enligt överstyrelsens mening tillräckliga
skäl saknas att förmena lärarna den gynnsammare ställning, som de skulle
hava erhållit, om de representerat något av de övningsämnen, där extra
ordinarie tjänster äro inrättade. Antalet torde sannolikt komma att stiga
inom de närmaste åren. Tills vidare synes det dock vara tillräckligt, om
förslagsvis 10 extra ordinarie lärartjänster i manlig slöjd inrättas.

Den merbelastning på förevarande anslagspost, som skulle följa av den
ändrade anställningsformen, är tämligen obetydlig och inskränker sig till
i runt tal 1 000 kronor.

Partiellt genomförande av 1933 års tim- och undervisningsplaner.
1 underdånig skrivelse den 30 september 1937
hemställde överstyrelsen om åtgärder för genomförande av 1933 års undervisningsplan
för ämnet manlig slöjd. Överstyrelsen erinrade örn att ifrågavarande
ämne enligt gällande timplan vore obligatoriskt men att föreskrift
meddelats, att planen tills vidare icke skulle följas, förrän särskild föreskrift
därom framdeles lämnades. Någon sådan föreskrift hade ännu icke
utfärdats. Den nu meddelade undervisningen i ämnet vore frivillig.

Efter en uttömmande utredning fann sig överstyrelsen kunna i princip
tillstyrka, att föreskrift meddelades om obligatorisk undervisning i manlig
slöjd. Med hänsyn till existerande lokal- och anpassningssvårigheter ansåg
överstyrelsen, att övergången till den obligatoriska undervisningen borde
göras så smidig som möjligt. Överstyrelsen föreslog därför, att slöjden för
gossar läsåret 1938/39 skulle bli obligatorisk allenast i den femåriga realskolans
första klass. Den obligatoriska undervisningen skulle därefter, under
samtidig avveckling av den frivilliga slöjdundervisningen, successivt utsträckas
till följande klasser och beräknades vara fullständigt genomförd
läsåret 1941/42.

För utbildande av lärare i slöjd vid de allmänna läroverken föreslog
överstyrelsen såsom en provisorisk åtgärd anordnande av tvenne kurser,
en pedagogisk för aspiranter, som redan ägde erforderlig yrkesteknisk
skicklighet, och en yrkesteknisk för sådana, som ägde pedagogisk utbildning
men icke helt förvärvat erforderlig yrkesskicklighet. Anslag för en yrkespedagogisk
kurs beviljades av 1938 års riksdag och anslag för en yrkesteknisk
kurs av 1939 års riksdag.

I 1938 års statsverksproposition avböjde däremot vederbörande departementschef
överstyrelsens förslag angående undervisningsplanens ikraftträ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

dande under hänvisning till nödvändigheten av att — innan slöjdundervisningen
gjordes obligatorisk — åtgärder vidt oges för att trygga tillgången
på Kompetenta lärarkrafter.

Det är därför i närvarande stund tämligen svårt att fixera något program
för slöjdundervisningens ordnande under de närmaste åren. 1936 års
yrkesskolsakkunniga framlade visserligen redan år 1938 ett förslag till
ordnande av slöjdlärarnas utbildning. Detta förslag blev i allt väsentligt
tillstyrkt av överstyrelsen men har icke föranlett någon Kungl. Maj:ts
åtgärd. 1940 års skolutredning har enligt sina direktiv bland annat att
undersöka, hur den praktiska utbildningen på skilda stadier skall kunna
utbyggas och höjas till full likvärdighet med den teoretiska. Det är föga
troligt, att definitiva beslut örn de praktiska ämnenas ställning kunna fattas,
förrän resultatet av den pågående utredningen föreligger.

Ehuru överstyrelsen helst skulle velat föreslå ett genomförande av undervisningsplanen
redan nu, så snabbt som tillgarfgen till kompetenta lärare
och lämpliga lokaler det medger, synes det i sakens nuvarande läge knappast
möjligt att nå längre än till partiella reformer och provisoriska åtgärder.

Mest trängande är behovet av en planmässig slöjdundervisning i den
femåriga realskolans första klass, enär dess lärjungar gått miste jämväl
om den undervisning i ämnet, som folkskolans övre klasser erbjuda. Införande
av obligatorisk slöjdundervisning i denna klass innebär givetvis intet
avgörande i fråga om slöjdundervisningens framtida ställning i realskolans
övriga klasser.

För obligatorisk slöjdundervisning i klass 1® skulle instundande budgetår
erfordras 650 veckotimmar, vartill för frivillig undervisning i realskolans
övriga klasser böra läggas 600 veckotimmar. En på detta sätt begränsad
partiell reform skulle enligt överstyrelsens beräkningar betinga en kostnadsökning
av i runt tal 36 000 kronor i jämförelse med det för instundande
budgetår under nuvarande förutsättningar beräknade anslaget.

Alternativt till sistnämnda förslag har överstyrelsen framlagt förslag
till vissa jämkningar i de nu gällande bestämmelserna för den frivilliga undervisningens
bedrivande i syfte att bättre anpassa dem till för övriga
ämnen gällande ordning. Överstyrelsens förslag går i korthet ut på följande.

De nuvarande bestämmelserna återfinnas i kungörelsen 139/1926. Arvode
utgår för högst två veckotimmars undervisning för varje avdelning. Undervisning
kan icke komma till stånd, såvida icke minst 12 deltagare anmält
sig. En normal slöjdavdelning skall bestå av 15 lärjungar, men överstyrelsen
kan medgiva minskning av deltagarantalet till 12.

* Beträffande arvodet föreslår överstyrelsen att det nu gällande stadgandet
ersättes med bestämmelsen, att undervisningen i varje avdelning må omfatta
högst så många veckotimmar som enligt undervisningsplanen skulle
komma lärjungarna i avdelningen till godo. Härigenom skulle bättre överensstämmelse
ernås med stadgandet i motsvarande kungörelse för de kommunala
mellanskolorna (nr 938/20), att statsbidrag endast utgår för undervisning,
som omfattar minst 2 veckotimmar för varje slöjdavdelning,

Kungl. Marits proposition nr 233.

ävensom med 1933 års undervisningsplan för ämnet, som upptager i regel
2 veckotimmar men för realskolans näst högsta klass 3 veckotimmar.

Beträffande förutsättningen för anordnande av slöjdundervisning föreslår
överstyrelsen, att det uppställes fordran på ett minsta deltagarantal
av 5 lärjungar vid läsårets början i stället för nu 12. Överstyrelsen erinrar
härvid örn att för den frivilliga undervisningen i hushållsgöromål jämlikt
kungörelsen 149/1935 ett minsta deltagarantal av 5 lärjungar är stipulerat
samt att första årskurs av praktisk utbildningslinje må anordnas, om
minst 5 lärjungar anmält sig till linjen.

Beträffande slutligen frågan om slöjdavdelningarnas normalstorlek och
örn villkoren för uppdelning av slöjdavdelning i flera avdelningar föreslår
överstyrelsen i anslutning till motsvarande regler i fråga om laborationer,
hushållsgöromål och kvinnlig slöjd sådana ändrade bestämmelser, att det
normala deltagarantalet sättes till 16 och att ny avdelning må kunna inrättas,
så snart minst 16 .deltagare komma på varje redan förefintlig avdelning.

Ett genomförande av de sålunda föreslagna jämkningarna skulle enligt
överstyrelsens beräkningar förutsätta en ökning av timantalet med omkring
100 veckotimmar och medföra en merkostnad av i runt tal 13 000 kronor.

Statskontoret har motsatt sig inrättande av extra ordinarie slöjdlärarbefattningar.
Ämbetsverket har härvid erinrat, att samma förslag för budgetåret
1943/44 icke föranledde någon statsmakternas åtgärd ävensom att
övningslärarnas avlöningsförhållanden för närvarande vore föremål för
övervägande av 1941 års lärarlönesakkunniga. Beträffande skolöverstyrelsens
förslag örn partiellt genomförande av 1933 års undervisningsplan för
undervisningen i manlig slöjd har statskontoret under enahanda motivering
som beträffande musikundervisningen icke funnit någon utvidgning nu böra
komma till stånd. Icke heller kunde ämbetsverket förorda den av överstyrelsen
föreslagna ändringen av vissa av bestämmelserna för den frivilliga slöjden,
enär hela detta ämnes ställning inom en snar framtid torde komma att
upptagas till prövning.

Lärare i kvinnlig slöjd.

För innevarande läsår stå 1 477 veckotimmar till förfogande för undervisning
i detta ämne. Överstyrelsen har räknat med ett behov av 156 nya
slöjdavdelningar eller tillhopa 312 veckotimmar. Detta ökade behov är
huvudsakligen framkallat av automatiskt verkande förhållanden, men även
till någon del av att överstyrelsen funnit önskvärt, att ingen slöjdavdelning
omfattar mer än 18 lärjungar. Undervisningen komme alltså att omfatta
sammanlagt 1 789 veckotimmar. Därvid förutsättes, att frivillig undervisning
i kvinnlig slöjd icke skall under året anordnas. Anslagsbehovet
beräknas till 180 000 kronor.

Statskontoret har funnit en minskning av undervisningsavdelningarnas
storlek i nuvarande tidsläge icke böra ifrågakomma.

Kungl. Majlis proposition nr 232.

Lärare i hushållsgöromål.

För undervisning i hushållsgöromål stå för närvarande 480 veckotimmar
till förfogande. Det verkliga behovet för innevarande läsår har enligt
rektorernas framställningar understigit detta antal med 16. Inalles ha 456
timmar beviljats av överstyrelsen för denna undervisning. Överstyrelsen,
som för nästa läsår beräknar totalbehovet till 500 veckotimmar, har anfört:

Överstyrelsen utgår i det följande från att undervisningen i hushållsgöromål
även under läsåret 1945/46 skall vara frivillig på de allmänna
linjerna men obligatorisk på handelslinjerna. Då till nästa läsår nya praktiska
linjer sannolikt äro att emotse, bör en ökning av den obligatoriska
undervisningen beräknas med åtminstone 8 veckotimmar. I övrigt torde
ämnet befinna sig på jämn frammarsch vid läroverken och kunna påräkna
ökad anslutning även på orter, där det är helt frivilligt. Med hänsyn till
den statsfinansiella situationen anser sig överstyrelsen dock icke böra för
dessa nya behov begära mer än 36 veckotimmar.

Kostnaderna för undervisningen i ämnet beräknar överstyrelsen till 81 000
kronor.

Vaktmästarpersonalen.

Antalet extra ordinarie vaktmästarbefattningar vid de allmänna läroverken
fastställdes av 1939 års lagtima riksdag till 34, varav 5 med halvtidstjänstgöring.
Av dessa, tjänster tillhöra 32 lönegraden Eo 5, de två återstående,
båda i Göteborg, lönegraden Eo6. Under de två senaste budgetåren ha tillkommit
ytterligare 7 tjänster, varav 1 med halvtidstjänstgöring. Av sistnämnda
tjänster ha 6 hänförts till lönegraden Eo 5 och 1 till lönegraden
Eo 7. Kostnaderna för samtliga dessa tjänster beräknar skolöverstyrelsen till
162 600 kronor. Vid bifall till överstyrelsens i det föregående berörda förslag
om inrättande av 3 nya ordinarie vaktmästartjänster kan detta belopp minskas
med 8 300 kronor. Överstyrelsen har å andra sidan förordat inrättande
av en ny extra ordinarie vaktmästartjänst vid ett vart av högre allmänna
läroverken i Boden och Örnsköldsvik. Kostnaderna härför skulle belöpa sig
till 5 300 kronor; delpostens slutsumma skulle sålunda komma att utgöra
(162 600 — 8 300 -f- 5 300 =) 159 600 kronor eller i runt tal 160 000 kronor.

Till stöd för förslaget om inrättande av nya extra ordinarie vaktmästartjänster
har överstyrelsen bland annat anfört:

Nämnda båda läroverk förfoga för närvarande endast över vartdera en
statlig vaktmästartjänst. Omfattningen av vaktmästarsysslorna vid dessa
båda läroverk är avsevärd och befinner sig i tillväxt. Vid högre allmänna läroverket
i Boden ha lokalerna utvidgats genom tillkomsten av en annexbyggnad
innehållande lärosalar. Antalet klassavdelningar uppgår innevarande år,
då gymnasiet ännu icke är fullt utbyggt, till 16 och lärjungeantalet till 371.
Vid högre allmänna läroverket i Örnsköldsvik, där det nyinrättade gymnasiet
innevarande läsår omfattar endast första ringen av 4-årig latin- och reallinje,
uppgår antalet avdelningar till 19 och antalet lärjungar till 531. Läroverk
av sistnämnda storleksordning lia eljest med få undantag två ordinarie
vaktmästare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Överstyrelsen finner i ovanberörda fall behovet av de nya vaktmästartjänsterna
till fullo styrkt. Helst skulle överstyrelsen velat föreslå inrättandet av
ordinarie vaktmästartjänster vid de båda läroverken, men nödgas inskränka
sig till att hemställa om inrättande vid vart och ett av läroverken av en statlig
extra ordinarie vaktmästarbefattning i lönegraden Eo 5.

Statskontoret har icke velat motsätta sig en förstärkning av vaktmästarpersonalen
vid läroverken i Boden och Örnsköldsvik, men enligt ämbetsverkets
mening syntes de nya befattningshavarna tillsvidare böra anställas som
extra tjänstemän i lönegraden Ex 5.

Ersättningar till vämtjänstinstruktörer. Särskilda ersättningar
för vissa extra arbeten.

Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrade belopp för dessa ändamål, alltså
11 000 kronor respektive 1 000 kronor.

Sammanfattning.

Skolöverstyrelsens förslag innebär sammanfattningsvis, att till avlöningar
till icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle erfordras följande be -

lopp, nämligen för

Icke-ordinarie ämneslärare .......................... kronor 5 223 000

» » tecknings-, musik- och gymnastiklärare ... » 987 000

» » övningsskollärare ...................... » 6 000

» » lärare i manlig slöjd.................... » 197 000

» » lärare i kvinnlig slöjd.................. » 180 000

» » lärare i hushållsgöromål................ » 81 000

» » vaktmästare.......................... » 160 000

ledare och instruktörer vid värntjänstiutbildning........ » 11 000

Särskilda ersättningar för vissa extra arbeten.......... » 1 000

Summa kronor 6 846 000.

Vid anslagsberäkningarna har hänsyn tagits till den ungefärliga inverkan
på läroverkens avlöningsanslag, som det fortsatta förstatligandet av kommunala
mellanskolor under nästa budgetår kan väntas medföra.

Det behöver knappast betonas, framhåller överstyrelsen, att samtliga beräkningar
i det föregående komma att mer eller mindre influeras av ännu
obekanta faktorer, framför allt naturligtvis av omfattningen av landets försvarsanstalter.
Överstyrelsen har i kalkylerna icke ansett sig böra förutsätta
vare sig en skärpning eller en mildring av försvarsberedskapens personalkrav.
Bortser man vid anslagsberäkningen från den stora ökning av antalet vikarier,
som blivit en följd av de militära inkallelserna, kommer man givetvis
fram till en lägre kostnadssumma. Stickprovsförfarandet vårterminen 1944 har
visat, att inverkan av krigsberedskapen på anslagsberäkningen varit något
större i år än i fjol. Om detta utslag får anses signifikativt för den kommande
utvecklingen, torde fortfarande en viss minskning av anslaget kunna göras,

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

och sänkningen bör beräknas med ett något större belopp än under det närmast
föregående året. Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår överstyrelsen,
att posten för instundande läsår måtte uppföras med ett belopp av allenast
6 400 000 kronor.

Inverlcan av organisationsändringar.

Enligt av skolöverstyrelsen framlagda beräkningar skulle de i det föregående
föreslagna ändringarna av den statliga gymnasieorganisationen medföra
följande ökningar respektive minskning av anslagsposten till avlöningar till
icke-ordinarie personal för budgetåret 1945/46:

Upprättande av gymnasium i Sollefteå.............. kronor + 1 794

Ombildning av en 3-årig realgymnasielinje vid ett vart
av högre allmänna läroverken i Borås, Falun, Gävle,

Halmstad, högre allmänna läroverket för gossar i Hälsingborg,
högre allmänna läroverken i Jönköping, Kalmar,

Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn, Norrköping, Västerås,
Växjö och karolinska högre allmänna läroverket i

Örebro till 4-årig .................................. * 10 941

Ombildning av en 4-årig realgymnasielinje vid katedralskolan
i Lund till 3-årig............................ » ~f~ ^oO

Summa minskning kronor 8 397.

Skolöverstyrelsens beräkningar av anslagsbehovet för avlöning åt ickeordinarie
personal utmynna i en hemställan örn höjning av ifrågavarande anslagspost
med 560 000 kronor från 5 840 000 kronor till 6 400 000 kronor.
Överstyrelsens beräkningar och dess i samband därmed framlagda förslag
ge mig anledning till följande erinringar och uttalanden.

Beträffande frågan örn begränsning av antalet nybörjaravdelningar vid läroverken
under nästa läsår hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört.

I det föregående har jag icke helt biträtt överstyrelsens förslag örn inrättande
av nya ordinarie tjänster, varför anslagsbehovet till avlöningar åt ickeordinarie
tjänstemän i någon mån ökas. Jag uppskattar denna ökning till i
runt tal 25 000 kronor. Å andra sidan medföra de föreslagna ändringarna
i den statliga gymnasieorganisationen en minskning av anslagsbehovet med
omkring 8 400 kronor.

I fråga örn den inverkan på förevarande anslagspost, som det avsedda
förstatligandet av ytterligare ett antal kommunala mellanskolor kommer att
medföra, kunna detaljerade beräkningar icke göras, förrän det fastställts, vilka
läroanstalter som skola omorganiseras. På grund härav bör såväl antalet
icke-ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring — utom vikarier — som an -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

talet veckotimmar i de olika övningsämnena, i den män förstatligandet så
kräver, kunna överskridas.

Visserligen har jag, som nyss erinrats, ansett mig böra i ej ringa utsträckning
tillstyrka överstyrelsens förslag örn inrättande av nya ordinarie lärartjänster,
men då detta i huvudsak endast avsett att täcka ett under krigsåren
kumulera! behov och befordringsförhållandena för lärarna det oaktat
komma att förbli allt annat än gynnsamma, är jag benägen att söka ytterligare
förbättra desamma. Då det synes mig skäligt, att möjligheterna för
läroverkens extra personal att erhålla en fastare, med pensionsrätt förenad
anställning åtminstone i viss utsträckning förbättras, vill jag förorda, att
antalet extra ordinarie adjunkter, nu 250, ökas med 20. Merkostnaderna
härför kunna beräknas till i runt tal 12000 kronor. Däremot anser jag mig
alltjämt icke kunna tillstyrka förslaget örn inrättande av extra ordinarie
befattningar i manlig slöjd, vilket medför en minskning av anslagsbehovet
med omkring 1 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har vid sin beräkning av anslagsbehovet för avlöningar
åt icke-ordinarie lärare i praktiska läroämnen vid inbyggda praktiska realskollinjer
förutsatt, att antalet extra adjunkts^änster skulle ökas från 10
till 15. Då den från och med budgetåret 1943/44 införda anordningen med
extra adjunkt stjänster i praktiska läroämnen utan tvivel är ett viktigt led i
strävandena att främja utvecklingen av den praktiska utbildningen vid läroverken
och då antalet praktiska linjer de senaste två åren ökats och av allt
att döma kommer att ytterligare stegras, tillstyrker jag livligt överstyrelsens
förslag.

1933 års tim- och undervisningsplaner i ämnena manlig slöjd och musik
ha av statsfinansiella skäl ännu ej kommit att genomföras. Vad överstyrelsen
anfört till stöd för förslaget om ett partiellt genomförande av undervisningsplanen
i manlig slöjd, varigenom denna skulle bli obligatorisk i första klassen
av den 5-åriga realskolan, finner jag värt beaktande och vill, trots av statskontoret
däremot uttalade betänkligheter, tillstyrka detsamma. Enligt vad överstyrelsen
under hand meddelat torde vid de flesta läroverk ej några svårigheter
möta ur lokalsynpunkt för förslagets genomförande. Överstyrelsen torde
emellertid böra erhålla bemyndigande att i de fall, då sådana hinder finnas,
medgiva uppskov med tillämpandet av hithörande bestämmelser. De av överstyrelsen
alternativt förordade jämkningarna i gällande bestämmelser för den
frivilliga slöjden föranleda vid detta mitt ställningstagande intet yttrande från
min sida. Då jag däremot ej för närvarande anser mig kunna biträda förslaget
örn genomförande av 1933 års undervisningsplan i musik, beror detta — förutom
på statsfinansiella skäl — jämväl därpå, att frågan om musikundervisningens
anordnande och andra därmed sammanhängande spörsmål för närvarande
äro föremål för övervägande inom olika sakkunnigutredningar. Då
det ännu är för tidigt att yttra sig om resultaten av dessa överväganden,
torde det vara befogat att ännu en tid ställa sig avvaktande härutinnan.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 232.

En minskning av anslagsposten med 29 000 kronor i förhållande till överstyrelsens
förslag kan med hänsyn härtill ske.

I övrigt ha överstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning till erinran.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde anslagsposten böra uppföras
med (6 400 000 + 25 000 — 8 400 + 12 000 — 1 000 — 29 000 =)
6 398 600 kronor eller i runt tal 6 399 000 kronor, vilket innebär en höjning
med 559 000 kronor.

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3 887 800 kronor. För
nästa budgetår torde den böra beräknas till 4 184800 kronor (-(- 297 000
kronor).

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda uppbördsmedel
till ett belopp av 926 600 kronor. Någon ändring av detta belopp
ifrågasätter jag icke.

f) Sammanfattning.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna läroverken:
Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med (21 926 000 +
+ 676 800 + 6 399 000 + 4 184 800 — 926 600 =) 32 260 000 kronor, vilket
innebär en anslagshöjning med 1 820 000 kronor.

2. Reservationsanslaget till psykologisk-pedagogiska institutet.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 15 500 kronor
och disponeras på följande sätt:

1. Arvode för år räknat, till direktor.................... kronor 1 000

2. Arvode för år räknat, till vetenskaplig expert.......... »

3. Rese- och traktamentsersättningar åt styrelseledamöter . . »

4. Driftkostnader:

a. Undersökningar och kurser.......... kronor 10 000

b. Övriga expenser.................... » 3 000 »

500
1 000

13 000

Summa kronor 15 500.

Institutets styrelse har begärt en höjning av anslaget för nästa budgetår
med 79 647 kronor. Härav belöpa 3 700 kronor på anslagsposten till reseoch
traktamentsersättningar åt styrelseledamöter, 65 000 kronor på delposten
till undersökningar och kurser samt 10 947 kronor på lön och rörligt tillägg
å en föreslagen särskild sekreterarbefattning i lönegraden A 26. Styrelsen har i
dessa hänseenden anfört bland annat följande:

Beträffande re sekostnads ansi a ge t, som för närvarande utgår
med 1 000 kronor, finner styrelsen detta vara alldeles otillräckligt. Med detta

Departe mentschefen.

Kungl. Marits ''proposition nr 232.

anslag skola kostnaderna bestridas för styrelsens sammanträden, vetenskapliga
nämndens sammanträden och direktors resor dels till de vetenskapliga institutioner,
som deltaga i institutets forskningsarbete, dels till sådana läroanstalter,
där försöksverksamhet bedrives. Utgifterna för ett styrelsesammanträde med
styrelsens nuvarande sammansättning — 2 ledamöter från Göteborg, 1 från
Lund, 1 från Kalmar och 1 från Uppsala — uppgå till cirka 900 kronor. Ett
sammanträde med den vetenskapliga nämnden kostar omkring 480 kronor.
Då anslaget utgör 1 000 kronor, är det tydligt, att det endast räcker till ett
styrelsesammanträde per år och att medel till nämndsammanträden och till
direktors resor helt saknas. Då det givetvis är av största vikt såväl att styrelsens
och nämndens ledamöter icke alltför sällan få konferera med varandra
som att direktor genom personliga besök kan följa arbetet vid institutioner
och läroanstalter, måste anslaget högst väsentligt höjas. Under förutsättning
att styrelsen måste sammankomma åtminstone två gånger om året och
nämnden fyra, skulle härför åtgå cirka (2 X 900 + 4 X 480 =) 3 720 kronor.
Sammanlagt skulle sålunda resekostnadsanslaget upptagas med 4 700
kronor, under förutsättning att för direktors resor cirka 1 000 kronor torde
vara behövliga. Anslagsposten föreslås utgå förslagsvis, dock så att den ej
utan Kungl. Maj:ts medgivande må överskridas.

Anslaget till undersökningar och kurser torde vara i behov
av högst betydande förstärkning, därest undersökningarna, som önskligt är,
skola kunna läggas på bred basis. Följande större undersökningar anser styrelsen
närmast kunna ifrågakomma.

Kronor.

a) undersökningar rörande intagningsförfarandet vid högre skolor
och därmed sammanhängande problem; kostnaderna beräknas till

cirka ...................................................... 20 000

b) utarbetande av lämpliga psykologiska prov för olika åldersstadier

(psykologiska tests) för utrönande av skolmognaden; ungefärlig kostnad
....................................................... 20 000

c) utarbetande av standardiserade kunskapsprov även för högre

skolstadier; beräknad kostnad......................... 20 000

Kronor 60 000.

För anordnande av pedagogiska kurser torde ett belopp av cirka 15 000
kronor erfordras. Styrelsen föreslår därför att posten »undersökningar och
kurser» för budgetåret 1945/46 höjes till 75 000 kronor.

Det torde för institutets närmaste verksamhet vara nödvändigt att redan
nu reglera sekreterarens ställning på ett mera tillfredsställande sätt än
hittills. Styrelsen anser det vara ett ofrånkomligt krav, att institutet äger tillgång
till en tjänsteman, som helt kan ägna sig åt uppdraget att arbeta för institutet
och oavlåtligt följa dess verksamhet. Direktor kan med den arbetsbörda,
som åvilar honom i egenskap av rektor vid statens normalskola samt
vid statens skolköksseminarium och hushållsskola, omöjligen ägna sig åt institutet
i den omfattning, som vore önskvärt, utan måste här ha stödet av en
effektiv medhjälpare, som i en sekreterares ställning kan sköta det löpande
arbetet. Styrelsen erinrar om att skolutredningen för sin del förutsatte, att sekreteraren
skulle vara en lärare vid läroanstalten med halv tjänstgöring och ett
tilläggsarvode av 1 500 kronor. Skolöverstyrelsen var i stort sett av samma
uppfattning, men ansåg, att sekreterarens nedsättning i tjänstgöringsskyldig -

Kungl. Majlis proposition nr 232. 65

heten som lärare under första arbetsåret, då verksamheten kunde väntas bli
rätt begränsad, kunde sättas till 6 veckotimmar.

Det synes emellertid styrelsen vara angeläget att vid institutet kunna fästa
en kvalificerad kraft i något fastare former, än vad dessa förslag inneburit.
Det finns givetvis ingen säkerhet för att det med institutet förenade läroverket
statens normalskola på vanlig väg och med tillämpning av gängse befordringsgrunder
ständigt skall kunna ha tillgång till en lärare, som är både villig till
och lämplig för uppdraget att tjänstgöra som sekreterare vid institutet. Dock
synes det vara önskvärt, att den blivande sekreteraren är utbildad lärare och
även i fortsättningen blir i tillfälle att utöva viss lärartjänst, så att han icke
tappar kontakten med skolans arbetsliv.

Styrelsen föreslår därför att det vid institutet inrättas en sekreterare änst —
exempelvis i A 26 (10 020 kronor) — vars innehavare förutom sekreterargöromålen
är skyldig bestrida timlärartjänstgöring vid statens normalskola
med 6—8 veckotimmar. Styrelsen finner det angeläget, att sekreteraren får
en så pass förmånlig löneplacering, att tjänsten kan locka en verkligt väl
meriterad sökande. Genom att befattningen förenas med viss undervisningsskyldighet
— någon särskild ersättning skulle ej utgå härvid — kan en
nedsättning av anslaget till de allmänna läroverken »Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal» göras med 6 till 8 veckotimmars lön eller med
1 680 kronor till 2 240 kronor.

Allmänna lönenämnden har funnit skäl tala för att frågan om sekreterarens
ställning upptages till förnyat övervägande. Nämnden har anfört:

Allmänna lönenämnden har under hand från institutets direktor inhämtat,
att sekreterarbefattningen vid institutet ännu icke är tillsatt i brist på lämplig
och villig aspirant. Den i propositionen 1944: 207 förutsatta anordningen, enligt
vilken sekreterarbefattningen vid institutet skulle bestridas av en lärare
vid statens normalskola mot 6 veckotimmars nedsatt tjänstgöring men utan
särskild gottgörelse i övrigt, har sålunda visat sig icke tillfyllest för att tillförsäkra
institutet lämplig sekreterare. Enligt lönenämndens mening får det anses
som en nödvändig förutsättning för att psykologisk-pedagogiska institutets
verksamhet skall tillfredsställande motsvara de därmed förenade kostnaderna,
att institutet erhåller en sekreterare, som har särskild utbildning i psykologi
och pedagogik och kan ägna icke alltför obetydlig tid åt erforderliga undersökningar,
utarbetande av prov m. m. Institutets direktor, vilken tillika är
rektor vid statens normalskola och för övrigt enligt egen uppgift icke är
psykolog av facket, torde nämligen endast i mera begränsad utsträckning
kunna åtaga sig dylika arbetsuppgifter.

Lönenämnden har emellertid icke för ändamålet velat förorda inrättandet av
en ordinarie tjänst i lönegraden A 26. Med hänsyn till ovissheten angående personvalet
och därmed angående kvalifikationerna hos den blivande sekreteraren
funne nämnden, att en anordning med ett lämpligt avpassat arvode vore
den för närvarande närmast till hands liggande lösningen. Lönenämnden funne
sig böra förorda, att ett belopp av förslagsvis högst 12 000 kronor ställdes till
förfogande i syfte att möjliggöra utbetalande av arvode till sekreteraren.
Kungl. Majit syntes i så fall böra förbehålla sig att avgöra, till vilket belopp
och efter vilka grunder arvodet skulle inom ramen av det sålunda beviljade
an slagsbeloppet utgå, sedan klarhet vunnits i personfrågan.

1lilläng lill riksdagens protokoll 19\ö. 1 sami. Nr 5

Departe mentschefen.

Kungl. Majda proposition nr 232.

T anslutning till av 1942 års riksdag fattat principbeslut biföll 1944 års
riksdag Kungl. Majlis förslag örn inrättande av det psykologisk-pedagogiska
institutet. I samband därmed angåvos vissa riktlinjer för institutets blivande
verksamhet. Dessa komma att närmare utformas i det reglemente för institutet,
som Kungl. Maj:t avser att fastställa. Jag är emellertid angelägen att redan
här framhålla ett par synpunkter. Institutets främsta uppgift skall vara
att tjäna praktiskt pedagogiska syften. I den mån alltså i diskussionen om
skolväsendet uppkommande frågor föranleda därtill, skall institutet kunna
företaga utredningar, sorn ur praktiska och pedagogiska synpunkter belysa
dessa frågor, och därigenom bidraga till en lämplig lösning av desamma.
Den psykologiska och pedagogiska forskningsverksamheten vid institutet
bör bedrivas så, att den främjar dessa ändamål.

Institutets styrelse har hemställt örn en icke obetydlig anslagshöjning för
nästa budgetår. Till huvudsaklig del är denna en följd av att institutet först
under nästa år kommer att träda i full verksamhet. Styrelsens förslag beträffande
de undersökningar, som närmast böra komma i fråga, har icke givit
mig anledning till erinran. Det torde emellertid vara tillfyllest, att för ändamålet
ett belopp av 50 000 kronor ställes till styrelsens förfogande att utbetalas
i mån av behov. Då beloppet för anordnande av pedagogiska kurser synes
böra i enlighet med styrelsens förslag beräknas till 15 000 kronor, skulle delposten
till undersökningar och kurser behöva upptagas till 65 000 kronor
eller 55 000 kronor mer än för innevarande budgetår.

Den hittills förutsatta anordningen, enligt vilken sekreterarbefattningen vid
institutet skall bestridas av en lärare med 6 veckotimmars nedsatt tjänstgöring
men utan särskild gottgörelse i övrigt, har icke visat sig vara ägnad att tillförsäkra
institutet lämplig sekreterare, utan befattningen står alltjämt vakant i
brist på lämplig och villig kandidat. I likhet med allmänna lönenämnden finner
jag det därför motiverat att upptaga frågan örn sekreterarens ställning till
förnyat övervägande. Jag delar dämd nämndens betänkligheter mot bifall
till styrelsens förslag om inrättande för ändamålet av en ordinarie tjänst i lönegraden
A 26 och ansluter mig till lönenämndens förslag om inrättande av en
med ett arvode av högst 12 000 kronor förenad befattning. Anslaget torde alltså
böra uppräknas med detta belopp, varefter det torde böra förbehållas
Kungl. Majit att med hänsyn till personvalet och andra på frågan inverkande
omständigheter avgöra, till vilket belopp inom den sålunda angivna ramen
och efter vilka grunder arvodet skall utgå.

Anslagsposten till rese- och traktamentsersättningar åt styrelseledamöter
synes med hänsyn till vad styrelsen anfört böra undergå viss höjning. Jag anser
emellertid, att denna i avbidan på närmare erfarenhet bör kunna begränsas
till 3 000 kronor. Då någon annan ändring av förevarande anslag icke
ifrågasättes torde detta alltså böra höjas med (55 000 + 12 000 + 3 000 =)
70 000 kronor till (15 500 + 70 000 =) 85 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att samrealskolan i Sollefteå skall från och med
budgetåret 1945/46 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit
bestämmer, successivt utbyggas till högre allmänt läroverk,
omfattande, förutom nu befintlig realskollinje, en 4-årig
latin- och en 3-årig reallinje, under förutsättning att nämnda
stad åtager sig att ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning, bostad
\t rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostad åt
erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett engangsanslag
av minst 5 000 kronor till komplettering av undervisningsmaterielen
och utvidgning av biblioteket,

2. besluta följande ändringar i gymnasieorganisationen att
genomföras successivt från och med budgetåret 1945/46,
nämligen dels upprättande av en 4-årig reallinje i stället för en
av de befintliga 3-åriga vid vart och ett av högre allmänna
läroverken i Borås, Falun, Gävle, Halmstad, högre allmänna
läroverket för gossar i Hälsingborg, högre allmänna läroverken
i Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn,
Norrköping, Västerås, Växjö och karolinska högre allmänna
läroverket i Örebro, dels ock upprättande av en 3-arig
reallinje i stället för en av de befintliga 4-åriga vid katedralskolan
i Lund och högre allmänna läroverket i Motala; skolande
för ifrågavarande organisationsändringar gälla, att
vederbörande kommuner åtaga sig att tillhandahålla erforderliga
undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning
samt bostäder åt för respektive läroverk erforderlig
vaktmästarpersonal;

3. besluta, att ersättning åt lärarkandidater under provårstjänstgöring
skall utgå enligt av mig i det föregående förordade
grunder;

4. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetaret
1945/46:

1 I.	E	9
II	E	8
III..	E	7
IV . .	E	6

Kungl. Maj:ts proposition nr 23%.

Personalförteckning.

Befattning. T.. ,

Ivo negrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

I........................El3

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

II.......................E 12

24 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö ningsgrupp

III.......................E n

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp

25 » » » »

30 » » » »

39 » » » »

460 lektorer ...................

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 456 uppehållas.

1 336 adjunkter.................... ^

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1316.

277 ämneslärarinnor.............

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster
a ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
277.

116 lärare i teckning..............

88 » » musik................

104 » > gymnastik med lek och idrott

4 övningsskollärare.................. A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd..............A 16

A 27

A 21

A 20
A 20
A 20

84 vaktmästare
62
17

A 7
A 6
A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

33 adjunkter........................ A 22

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
mångå, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 316.

9 ämneslärarinnor .................. A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 277.

1 lärare i teckning.................

1 lärarinna i kvinnlig slöjd.............

Kungl. Majlis ''proposition nr ''232.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20:e.

270 adjunkter..........................Eo 21;

5. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1945/46,
då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;

6. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis..............''.....kronor 21 926 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a) Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga . . . kronor 450

b) Arvoden åt tillsyns lärare.

......... » 9 450

c) Personliga tilläggs arvoden

åt första
lärarinnor....... » 1200

d) Arvoden åt skol kare

m. m., förslagsvis
............. » 248 000

e) Arvoden åt bibliotekarier
......... » 96 900

f) Arvoden åt biträden
på rektorsexpeditio nerna.

.......... » 129 000

g) Särskilda arvoden

vid provårsläroverk » 173 500

h) Särskilda arvoden

vid statens aftonskola
........... » 5 600

i) Arvode åt biträdande
föreståndarinna. » 1 200

j) Personlig lönefyll nad

åt vissa rektorer
............. » 11 500

676 800

Kungl. Majlis proposition nr 232.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............kronor 6 399 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis....... » 4 184 800

Summa kronor 33 186 600

Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag från Stockholms
stad........kronor 15 000

2. Av kommuner och lärare
erlagda hyresersättningar
och hyror.

3. Avkastning av dona tioner

från kronan
m. m.............

4. Av vaktmästare erlag da

hyror samt ersättning
för bränsle och
lyse . /............

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning.....

» 274 000

» 37 600

» 120 000

» 480 000 kronor 926 600

Nettoutgift kronor 32 260 000;

7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser
från personalförteckningen och de överskridanden av
maximerade poster i avlöningsstaten, som föranledas av den
fortsatta ombildningen av kommunala mellanskolor till samrealskolor; 8.

till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1945/46 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 32 260 000;

9. till Arvoden åt lärarkandidater under provår stjänstgöring
för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 290 000;

10. till Psykologisk-pedagogiska institutet för budgetåret
1945/46 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 85 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Cederstrand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 23£. 71

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Organisatoriska förändringar .......................... 2

1. Upprättande av statligt gymnasium i Sollefteå............ 2

2. Utbyte av gymnasielinjer vid vissa läroverk.............. 6

II. Ersättning åt lärarkandidater under provårst jänstgöring..... 10

III. Anslagsberäkningar.................................. 24

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar.......24

a) Besparingsåtgärder...............................24

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän..................33

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit 47

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ 49

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel..............03

f) Sammanfattning ................................63

2. Reservationsanslaget till psykologisk-pedagogiska institutet ... 63

IV. Hemställan .......................................67