Kungl. Maj:ts proposition Nr 232 (Proposition 1930:232)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande av
nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.; given Stockholms
slott den 14 mars 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprin-sen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 14 mars 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet och, vad
angår garnisonssjukhuset, chefen för försvarsdepartementet anför departementschefen,
statsrådet Lindskog:

Vid anmälan den 3 januari 1930 av anslagsbehoven under riksstatens
åttonde huvudtitel för budgetåret 1930/1931 hemställde jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående uppförande
av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. för budgetåret 1930/1931
under åttonde huvudtiteln för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag
av 300,000 kronor. Denna min hemställan blev av Kungl. Majit bifallen.

Efter det utredningen i ärendet numera avslutats, anhåller jag att få återupptaga
detsamma och därvid begynna med en historik över dess tidigare behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 1

Kungl. Maj. ts proposition Nr 232.

Serafimerlasarettets
och
karolinska
institutets
förhållande
till varandra.

I. Historik.

A den tomt i Stockholm, Arrest serafimerlasarettet är beläget, har sjukvårdande
verksamhet bedrivits i omkring 175 år. Då lasarettet år 1752
första gången öppnades för allmänheten, inrymde det endast 8 sängar, därav
4 för invärtes och 4 för utvärtes sjuka. Sjukhuset var avsett icke endast
för staden utan för hela riket. Lasarettets uppgift var dubbel, nämligen
dels sjukvårdande verksamhet, dels viss undervisning för utbildande aAr
läkare. Denna serafimerlasarettets karaktär a\7 undervisningssjukhus blev
redan från början av dess verksamhet klart fastslagen.

Karolinska institutet har såsom ordnat medicinskt läroverk icke varit i
verksamhet mer än något över 100 år. Sedan Kungl. Maj:t år 1810 beslutat,
att ett »Institut till danande av skickliga fältläkare» skulle inrättas i Stockholm,
ble\T denna institution sedermera ombildad till karolinska institutet
eller såsom det alltsedan 1822 benämnes karolinska mediko-kirurgiska institutet.
I samband med att institutet år 1813 väsentligt utvidgades, meddelades
bestämmelser om att »Serafimerordenslasarettet skulle vara tillgängligt
för institutets elever». Alltifrån institutets tillkomst har sålunda den praktiska
utbildning, som de studerande skola förvärva genom tjänstgöring å
sjukhus och kliniker, till huvudsaklig del varit förlagd till serafimerlasarettet.

Med tiden knöts karolinska institutet allt närmare samman med serafimerlasarettet.
Genom ett kungl, brev den 30 december 1835 föreskrevs sålunda,
»att medicinska och kirurgiska professionerna vid karolinska institutet kunde
och borde, därest tillfälliga hinder icke mötte, vara förenade den förra med
överläkarens, den senare med överkirurgens befattning vid serafimerlasarettet».
Härigenom förlädes den medicinska och kirurgiska undervisningen
i sin helhet till serafimerlasarettet,

För att göra serafimerlasarettet fullt ägnat att tillgodose såväl sjukvårdens
som undervisningens behov, vidtogs under åren 1888—1893 en fullständig
ombyggnad och utvidgning av lasarettet. Trots det omfattande nydaningsarbete,
som då kom till utförande, visade det sig emellertid snart, att lasarettets
lokaler voro otillräckliga, samt att utvecklingsmöjligheter saknades.
En del smärre om- och tillbyggnader hava visserligen sedermera vidtagits,
men härigenom hava allenast de mest trängande kraven kunnat tillgodoses.
I den mån den medicinska undervisningen såsom en följd av läkarvetenskapens
storartade utveckling allt mer och mer specialiserats, har behov av
specialkliniker framträtt. Då dessa icke alla kunnat inrymmas å serafimerlasarettet,
har man måst tillgripa den utvägen, att förlägga den kliniska
undervisningen i en del viktiga ämnen till vissa andra av huvudstadens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

sjukhus. Den kliniska undervisningen, vilken till såväl undervisningens
som den medicinska forskningens fromma ursprungligen var koncentrerad
till serafimerlasarettet, är sålunda för närvarande uppdelad på icke mindre
än 10 olika sjukvårdsanstalter.

Medan karolinska institutet är en ren statsinstitution, är serafimerlasarettet
ur rättslig synpunkt att anse såsom en enskild stiftelse, som har till ändamål
att utöva sjukvårdande verksamhet samt att bereda de studerande den
praktiska utbildning, som deras tjänstgöring å sjukhus och kliniker avser
att bibringa. Sjukhusets verksamhet handhaves i enlighet med en av Kungl.
Majit den 14 december 1906 fastställd stadga. Enligt denna besörjes lasarettets
förvaltning av en särskild styrelse (direktion), som utgöres av sex
ledamöter, nämligen en ordförande och en vice ordförande, förordnade av
Kungl. Majit, två av karolinska institutets professorer i medicin och kirurgi
såsom självskrivna samt två medlemmar, utsedda för fyra år i sänder, den
ene av Stockholms stadsfullmäktige och den andre av Stockholms läns
landsting.

För verksamhetens bedrivande har lasarettet att tillgå inflytande legosängsavgifter,
avkastningen av fonderna, statsanslag samt anslag från Stockholms
stad och län. Statens bidrag motiveras av dels den betydelse lasarettet har för
undervisningen, dels den sjukvårdande verksamhet lasarettet utövar i fråga
örn sjuka från alla delar av landet. Stadens och länets intressen äro knutna
till den prestation, lasarettet lämnar dessa båda intressenter i form av dels
klinisk sjukvård, dels poliklinisk vård åt deras hemortsberättigade invånare.
Enligt lasarettsdirektionens beslut den 28 mars 1887 har sålunda Stockholms
stad tillförsäkrats att allt framgent få vid lasarettet disponera 200 sängplatser
å klinikerna. Detta åtagande tillkom såsom gottgörelse för det kontanta bidrag
å 244,600 kronor, som staden lämnade för utförande av ovan omförmälda
ombyggnadsarbeten å lasarettet under åren 1888—1893. Stockholms
län, som bidrog till dessa ombyggnadsarbeten med ett belopp av 50,000 kronor,
har enligt direktionens beslut tillerkänts rätt att såsom ersättning härför
för all framtid disponera 40 vårdplatser å lasarettet.

Enligt gällande avtal skola de 200 platser, som allt framgent skola finnas
å lasarettet tillgängliga för Stockholms stads sjukvård, så fördelas, att 100
platser skola vara avsedda för medellösa personer, och de övriga för betalande
patienter. För medellösa, som vårdas å ovan angivna ackord, betalar
Stockholms stad en dagavgift, motsvarande lasarettets självkostnad. För
de betalande patienterna erhåller lasarettet en legosängsavgift, motsvarande
den för allmän sal å stadens sjukhus fastställda, för närvarande uppgående
till 2 kronor 50 öre per dag.

Enligt det mellan Stockholms län och serafimerlasarettet numera gällande
avtalet skola för sjuka från länet å lasarettet tillhandahållas, förutom nyss
nämnda 40 vårdplatser, ytterligare 60 sängar. Ersättning för vården skall
utgå med den för varje år beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å läsa -

Tidigare förslag
om beredande
av
bättre lokaler
för serafimerlasarettet.

Serafi merlasarettskommittén.

Garnisons sjukhus kommittén.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

rettet, dock med iakttagande att i avseende å 40 av de sängar, som äro
tagna i anspråk, i kostnaden icke inberäknas utgifterna för fastigheternas
underhåll och onera.

Av de 450 sängar, som enligt beräkning skola kunna tillhandahållas å
serafimerlasarettet, disponera sålunda staden och länet 300, vadan lasarettet
förfogar över 150 sängar för vård av sjuka från andra delar av landet.
I verkligheten är dock detta senare sängantal större, i det att varken staden
eller länet på grund av den stora tillströmningen av patienter från riket i
övrigt kunnat helt utnyttja sina ackord.

Frågan örn beredande av bättre lokaler för serafimerlasarettet har sedan
länge varit föremål för utredning. Härvid har från sakkunnigt håll städse
gjorts gällande, att de lokaler, över vilka lasarettet disponerar, numera icke
befinna sig i ett sådant skick, att lasarettet på ett tillfredsställande sätt kan
fylla sin dubbla uppgift i den medicinska undervisningens och i sjukvårdens
tjänst. Vidare har framhållits de stora olägenheter, som ur såväl undervisningens
som den vetenskapliga forskningens synpunkt äro förenade med
att den medicinska undervisningen är splittrad på ett flertal sjukvårdsanstalter,
belägna på vitt skilda platser i staden.

Redan år 1912 tillsatte serafimerlasarettets direktion och karolinska institutets
lärarkollegium en kommitté med uppdrag »att lämna utredning angående
omfattning och anordning av för undervisningen vid karolinska
institutet erforderliga kliniska och polikliniska institutioner samt angående
storleken och läget av det område, som kunde krävas för uppförande av
nybyggnader till inrymmande av dylika kliniker och eventuellt från dem
oskiljaktiga teoretiska institutioner».

Denna kommitté, den s. k. serafimerlasarettskommittén, avgav i december
1914 ett utlåtande, vilket av lasarettsdirektionen överlämnades till Kungl.
Majit den 31 mars 1915. Enligt kommitténs förslag borde en förflyttning
av serafimerlasarettet komma till stånd, samt en ny klinisk centralanstalt
uppföras på annan plats i Stockholm. För ändamålet ifrågasattes, att den
s. k. Smedsbacken på Norra Djurgården skulle tagas i anspråk, därvid den
erforderliga tomtarealen beräknades till 180,000 kvadratmeter, örn å tomten
allenast skulle uppföras sjukhus och en patologisk institution. Därest tomten
tillika skulle rymma karolinska institutets övriga institutioner gick kommitténs
förslag ut på att tomten skulle utökas med ytterligare 32,000 kvadratmeter.

Med anledning av uppkommen fråga om nybyggnad även för garnisonssjukhuset
i Stockholm tillkallades år 1917 särskilda sakkunniga för att inom
lantförsvarsdepartementet biträda med verkställande av utredning, huruvida
ett samarbete emellan (eventuellt en sammanslagning av) garnisonssjukhuset
och serafimerlasarettet och till äventyrs vissa till andra sjukhus förlagda
kliniker, där undervisning meddelades studerande vid karolinska institutet,
kunde med fördel åvägabringas. Dessa sakkunniga (garnisonss jukhuskommittén)
avgåvo sitt betänkande den 11 mars 1918.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 332.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en sammanslagning av garnisonssjukhuset
och serafimerlasarettet i överensstämmelse med vissa närmare
angivna grunder vara såväl möjlig som ock innebära bestämda ömsesidiga
fördelar. Såsom plats för det nya sjukhuskomplcxet ifrågasattes ett tomtområde
å Ladugårdsgärde. För serafimerlasarettets behov beräknades i
enlighet med det av serafimerlasarettskommittén upprättade förslaget ett
utrymme av 180,000 kvadratmeter, däri inbegripet byggnad för den patologiska
institutionen. För karolinska institutets övriga teoretiska institutioner
ansågs erforderligt ett tomtområde örn 32,000 kvadratmeter och för garnisonssjukhuset
minst 20,000 kvadratmeter. Den sålunda angivna arealen cirka
40 tunnland borde för framtida utvidgningar ökas till cirka 60 tunnland.

Sedan kanslersämbetet för rikets universitet i anledning av framställning
från karolinska institutets lärarkollegium under år 1918 hos Kungl.
Majit påvisat det trängande behovet av nybyggnader för institutets institutioner
och kliniker, tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni
1919 särskilda sakkunniga att biträda med utredning av karolinska institutets
och serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor i hela deras vidd. Vid anmälan
av detta ärende yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet bland
annat i fråga om samarbete med Stockholms stad följande:

Vid denna utredning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan örn ett
ekonomiskt samarbete mellan staten och Stockholms stad i avseende å de
tilltänkta nybyggnadernas uppförande och underhåll m. m. Jag erinrar, att
en motsvarande samverkan äger rum beträffande de sjukvårdsanstalter i
Uppsala och Lund, å vilka därvarande medicinska fakulteters kliniska undervisning
försiggår. Förhållandena vid de båda universiteten äro emellertid
härutinnan icke ensartade. Det kliniska arbetet vid medicinska fakulteten
i Uppsala bedrives å akademiska sjukhuset därstädes, vilket äges av universitetet.
Såväl Uppsala stad som Uppsala läns landsting hava emellertid medverkat
till sjukhusets uppförande och utvidgning, och landstinget har åtagit
sig att lämna årliga bidrag såväl till sjukvårdskostnadernas täckande
som till underhållet av sjukhusets byggnader. I Lund pågår det kliniska
arbetet å de Malmöhus läns landsting tillhöriga sjukvårdsinrättningarna i
Lund. Sjukhusbyggnadernas uppförande har emellertid delvis bekostats av
statsmedel och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna
bestritts till hälften av staten och tili hälften av landstinget.
Överläkartjänsterna vid sjukhusets huvudavdelningar bestridas av professorer
inom medicinska fakulteten i Lund, och å universitetets stat uppförda
amanuenser kunna anställas till biträde såväl vid den kliniska undervisningen
som vid sjukvården. Särskilt den i Lund tillämpade anordningen
har visat sig vara för båda de i saken intresserade parterna i hög grad
förmånlig.

I en den 17 juni 1921 dagtecknad skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet
gjorde dessa sakkunniga — i det följande benämnda sjukhusbyggnadssakkunniga
— vissa framställningar rörande fortgången och fullföljandet
av det dem lämnade uppdraget.

Beträffande förläggningsplatsen för det tilltänkta nya sjukhuset framhöllo

Sjukhus byggnads sakkunniga,

Kungl. Majis proposition Nr 232.

de sakkunniga, att det mål, som måste eftersträvas, vore att samla alla
karolinska institutets institutioner och kliniker till ett organiskt helt. För
dylikt ändamål vore det nödvändigt att såsom ett oeftergivligt krav på en
lämplig tomt uppställa den fordran, att tomten vore tillräckligt stor för att
till densamma skulle kunna förläggas karolinska institutets samtliga kliniker
och teoretiska institutioner samt, örn utredningen skulle visa detta vara
önskvärt, även ett nytt garnisonssjukhus.

Med hänsyn till de betydande kostnader, som vore förenade med uppförandet
av ett kliniskt centralsjukhus, föreslogo sjukhusbyggnadssakkunniga
till en början, att den stora planen skulle förverkligas i flera etapper, varvid
de teoretiska institutionerna borde få träda tillbaka för de sämre lottade
klinikerna. Av dessa borde i första hand endast de kliniker erhålla nybyggnader,
som på grund av sjukvårdens och undervisningens krav kunde sägas
vara i trängande behov av sådana. Övriga kliniker skulle tillsvidare få fortsätta
sin verksamhet inom sina nuvarande lokaler och först vid ett senare
tillfälle, då sjukhusbehovet krävde ytterligare nybyggnader, komma i åtanke.
Samtidigt härmed eller först i en än senare, tredje etapp — beroende huvudsakligen
av ekonomiska skäl, som ej läte sig överskådas — skulle byggas
även nya teoretiska institutioner.

Efter av sjukhusbyggnadssakkunniga gjord framställning bemyndigade
Kungl. Majit genom beslut den 21 april 1922 de sakkunniga att låta utföra
ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus, avsett att förläggas
omedelbart söder örn den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärde.

Med skrivelse den 24 september 1925 framlade härefter sjukhusbyggnadssakkunniga
sitt huvudförslag rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus,
förlagt till Ladugårdsgärde. Rörande byggnadsföretagets utförande
hade de sakkunniga utarbetat två olika alternativ till frågans lösning. Enligt
det ena förslaget, betecknat såsom alternativ I, skulle i en första byggnadsetapp
uppföras allenast sex kliniker: en medicinsk klinik, en kirurgisk
klinik, en ögonklinik, en öronklinik, en radiologisk klinik samt en förlossnings-
och kvinnoklinik ävensom isoleringsavdelning. Antalet vårdplatser
beräknades till sammanlagt 679 samt, därest garnisonssjukhuset anslöts till
den första byggnadsetappen, till 825. På sätt de sakkunniga tidigare föreslagit,
skulle sedermera i en andra etapp följa de för karolinska institutets
verksamhet erforderliga kliniker, som icke medtagits i den första etappen,
nämligen ytterligare en medicinsk och en kirurgisk klinik samt en nervklinik,
en klinik för sinnessjukdomar, två barnkliniker, en ortopedisk (vanföre)
klinik och en hud- och könsklinik. I den tredje etappen — möjligen redan
i den andra — skulle karolinska institutet i trängre bemärkelse, d. v. s. de till
institutets tomt å Kungsholmen nu förlagda teoretiska institutionerna, förflyttas
intill det nya sjukhuset, varmed hela byggnadsplanen skulle vara slutförd.

De sakkunnigas med alternativ II betecknade förslag avsåg, att till en
början skulle uppföras ett kliniskt sjukhus med nio kliniker, nämligen två

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

medicinska och två kirurgiska kliniker, en ögonklinik, en öronklinik, en
radiologisk klinik, en förlossnings- och kvinnoklinik, en nervklinik samt
isoleringsavdelning. Sammanlagda antalet sängar enligt alternativ II skulle
uppgå till 1,047 samt, med tillägg av 107 sängar för garnisonssjukhuset,
till 1,154. Därefter skulle ett vidare utbyggande av sjukhuset och de teoretiska
institutionerna komma till stånd, i den mån förhållandena det medgåve.

Sjukhussängarnas antal och fördelning å de olika avdelningar, som enligt
alternativ I och alternativ II skulle till en början utbyggas, framgå av nedanstående
översikt.

Alternativ I.

	Allmänna	Privata	Summa.
	sängar.	sängar.
Medicinska kliniken....	135	18	153
Kirurgiska » ....	135	18	153
Oftalmiatriska » ....	66	10	76
Otiatriska » ....	72	10	82
Obstetriska » ....	671	1 A
Gynekologiska » ....	52 j	J O	löij
Radiologiska » ....	50	12	62
Isoleringsavdelningen . . .	18	—	18
Summa 595	84	679
Garnisonssjukhuset ....	128	18	146
Summa 723	102	825
Alternativ II.
	Allmänna	Privata	Summa.
	sängar.	sängar.
Transport från alternativ I:
civila sängar.......	595	84	679
Medicinska kliniken....	130	17	147
Kirurgiska » ....	135	18	153
Neurologiska » ....	52	16	68
Summa	912	135	1,047
Garnisonssjukhuset ....	107	—	107
Summa	1,019	135	1,154

Enligt alternativ I skulle det nuvarande serafimerlasarettet alltjämt bibehållas
samt för sådant ändamål underkastas en mera genomgripande reparation.
Alternativ II däremot utgick från den förutsättningen, att serafimerlasarettet,
så snart de enligt detta alternativ ifrågasatta klinikerna blivit
utbyggda och tagna i anspråk, skulle kunna nedlägga sin verksamhet. I
följd härav skulle de ombyggnadsarbeten, som å nuvarande serafimerlasarettet
måst utföras, kunna begränsas till det minsta möjliga.

Sjukhusbyggnadssakkunniga förordade för sin del, att uppförandet av det
nya kliniska sjukhuset måtte ske enligt alternativ II. Rörande skälen härtill
får jag hänvisa till, vad som härom finnes anfört i proposition nr 216 till
1926 års riksdag angående ändringsarbeten å serafimerlasarettet m. m.

De sakkunniga ägnade i enlighet med det dem vid uppdragets meddelande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

givna direktivet särskild uppmärksamhet åt frågan örn ett ekonomiskt samarbete
mellan staten och Stockholms stad i avseende å de tilltänkta nybyggnadernas
uppförande och underhåll m. m. och framhöllo följande:

Vid prövning av frågan, i vad mån förhållandena i Uppsala och Lund
skulle kunna tjäna till förebild vid ordnandet av åsyftad samverkan mellan
staten och Stockholms stad beträffande kostnaderna för det nu planerade
sjukhuset, hava de sakkunniga funnit, att hithörande förhållanden i Stockholm
äro vida mera komplicerade än i universitetsstäderna och i många
avseenden helt olikartade. I Uppsala äges det akademiska sjukhuset av
universitetet, som besörjer dess drift med bidrag dels från landstinget, dels
av staten. I Lund tillhöra sjukvårdsinrättningarna Malmöhus län, vars landsting
sköter och bekostar driften i vad angår sjukvården, dock särskilt på
senare tid med avsevärda bidrag av statsmedel. I Stockholm åter äro karolinska
institutets kliniker och institutioner förlagda icke blott till serafimerlasarettet,
som enligt av de sakkunniga föranstaltad utredning torde böra
betraktas såsom en självständig stiftelse och alltså såsom ett särskilt rättssubjekt,
utan därjämte till ett stort antal andra sjukvårdsinrättningar. Dessa
sjukvårdsinrättningar tillhöra antingen staden, staten eller enskilda stiftelser.
Vad serafimerlasarettet beträffar, invecklas frågan ytterligare därav, att detta
lasarett, som ända från sin tillkomst ansetts vara en för hela riket gemensam
sjukvårdsinrättning, mottager i stor utsträckning till vård sjuka från
andra kommuner än Stockholms stad, särskilt från Stockholms län, som
också därför alltid haft intresse i sjukhusdriften därstädes.

Beträffande formen för samarbetet mellan staten och intresserade kommuner
är det påtagligt, att den måste bliva olika för alternativen I och II.

Enligt alternativ I skulle sannolikt under en lång följd av år klinisk
sjukvårdsverksamhet bedrivas både vid serafimerlasarettet och vid det nya
sjukhuset. Detta senare skulle bliva en ny, av det förra oavhängig sjukvårdsinrättning,
vilkens drift på vissa villkor kunde överlämnas till stadens
sjukvårdsmyndigheter, då staden skulle förfoga över det ojämförligt största
antalet av dess sängar, eller ock åt en särskild styrelse av representanter
för stat och stad.

Löses åter byggnadsfrågan enligt alternativ II och serafimerlasarettet helt
förflyttas till Ladugårdsgärdet, synes intet skäl tala emot att det bibehåller
den ställning av självständigt verkande stiftelse, det hittills under snart ett
och tre kvarts sekel haft. Örn serafimerlasarettet således förbleve den part,
som förmedlade statens och kommunernas olika intressen, har det synts de
sakkunniga lättare att uppgöra ett för alla parter rimligt avtal, ytterligare
en omständighet, som talar för att frågan nu löses enligt sistnämnda alternativ.
Det samarbete, som redan sedan länge består mellan serafimerlasarettet
å ena och Stockholms stad och Stockholms län å andra sidan, skulle
därvid vidare utvecklas, så att staden och länet nu liksom vid föregående
tillfälle deltoge i kostnaderna för sjukhusets nydaning men givetvis på ett
sådant sätt, att kommunerna komme att dela kostnaderna såväl för nybyggnaderna
som för driften med serafimerlasarettet i proportion till det gagn,
de olika parterna hade av det nya sjukhuset, något som just torde hava
varit avsikten med ovan omtalade uttalande av departementschefen.

De sakkunniga hade därför uppgjort förslag till avtal mellan staten, serafimerlasarettet,
Stockholms stad och Stockholms län, gällande för alternativ
II, i vilket även avhandlas villkoren för lasarettets övertagande av vården
av garnisonens sjuka. Detta förslag var av följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

§ 1.

Staten upplåter till serafimerlasarettet å Ladugårdsgärdets nordvästra del
en tomt, omfattande i areal cirka 152,400 kvadratmeter. Såsom ersättning
härför betalar serafimerlasarettet till staten en årlig tomtavgift, beräknad
efter 1 krona och 50 öre för kvadratmeter. Staten reserverar dessutom för
sjukhusets framtida utvecklingsmöjligheter intill denna tomt områden med
en sammanlagd areal av cirka 50,000 kvadratmeter.

§ 2.

Kostnaden för hela byggnadsföretaget fördelas lika på de 1,154 i detsamma
ingående vårdplatserna, av vilka skola förbehållas åt sjuka från
Stockholms garnison 107 platser, från Stockholms stad 600 platser och från
Stockholms län 100 platser samt stå öppna för sjuka från hela riket 212
platser och för sjuka, som önska vårdas å hel- eller halvenskilt rum, 135
platser.

Staten betalar byggnadskostnaderna för de 107 vårdplatserna för garnisonens
sjuka.

Serafimerlasarettet betalar byggnadskostnaderna dels för de 200 vårdplatser,
vilka enligt lasarettsdirek tion ens beslut av den 28 mars 1887 tillförsäkrats
Stockholms stad att allt framgent få vid lasarettet disponera, dels
för de 40 vårdplatser, vilka enligt lasarettsdirektionens beslut av den 17
december 1881 skola för all framtid finnas å lasarettet tillgängliga för Stockholms
läns sjukvård, dels ock för de 212 platser, vilka skola stå öppna för
sjuka från hela riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de 400 vårdplatser,
vilka staden utöver de nyssnämnda 200 önskar förbehålla åt staden tillhöriga
sjuka.

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de 60 vårdplatser, vilka
länet utöver de nyssnämnda 40 önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

Byggnadskostnaderna för de 135 vårdplatser, vilka äro förlagda till helener
halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

§ 3-''

Sjukhusets utrustning bekostas enligt de i § 2 angivna principerna, dock
att staten ensam skall bekosta den del av utrustningen, som förorsakas av
den medicinska undervisningen.

§ 4.

Sjukhuset uppföres och utrustas i huvudsak enligt ritningar och beskrivningar,
som blivit av Kungl. Maj:t godkända, under ledning av en byggnadsnämnd
bestående av tre personer, nämligen en ledamot, förordnad av
Kungl. Majit, tillika byggnadsnämndens ordförande, en ledamot, vald av
serafimerlasarettets direktion, och en ledamot, utsedd av Stockholms stad.
Byggnadsnämndens ledamöter skola uppbära av Kungl. Majit fastställda
arvoden.

§ öJ

Sjukbus*ets drift handhaves enligt av Kungl. Majit särskilt utfärdat reglemente
av en direktion, i vilken Kungl. Majit utser tre ledamöter, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

två på förslag av kanslern för rikets universitet och en såsom representant
för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, Stockholms stad tre ledamöter och
Stockholms län en ledamot. Kungl. Majit utser en av ledamöterna till direktionens
ordförande.

§ 6.

Kostnaderna för sjukhusets drift, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna,
bestridas på följande sätt:

a) Staten betalar dels genom särskilda anslag till de olika klinikerna
kostnaden för den medicinska undervisningen, dels kostnaden för vården
av garnisonens sjuka, dels enligt bestämmelserna i mom. c) viss del av
övriga kostnader;

b) Alla å lasarettet intagna sjuka med undantag för sjuka från garnisonen
betala fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften av
vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun;

c) Av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden
för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,
den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

§ 7-

a) Överläkare vid serafimerlasarettets kliniker äro vederbörande professorer
vid karolinska institutet. Finnas flera professorer i samma ämne eller inrättas
vid lasarettet klinik uti ett ämne, som icke är inom karolinska institutets
lärarkollegium särskilt företrätt, eller inrättas fler kliniker i ett ämne
än antalet professorer i detta ämne, utnämner Kungl. Majit klinikföreståndare; b)

Under tider, då överläkare har undervisningsskyldighet, beslutar kanslern
för rikets universitet angående tjänstledighet för honom och förordnar
vikarie;

c) Alla läkartjänster utom överläkartjänsterna tillsättas av kanslern för
rikets universitet på förslag av lasarettsdirektionen eller beträffande dem,
om vilka i § 13 säges, på förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
i bägge fallen efter vederbörande överläkares hörande.

§ 8.

Direktionen har att

a) bestämma legosängsavgiften, vilken skall av Kungl. Majit fastställas
och vilken för sjuka, som vårdas i hel- och halvenskilt rum, bör bestämmas
så, att avgiften täcker den verkliga kostnaden för underhållsdag och vederbörlig
del av amorteringen av det i § 2 omförmälda lånet;

b) hos Kungl. Majit hemställa örn särskilt arvode till lasarettets överläkare,
örn sådant anses böra av lasarettets medel utgå;

c) tillsätta en direktör för lasarettet och bestämma dennes löneförmåner;

d) bevilja semester och tjänstledighet samt förordna vikarier för överläkarna
under tider, då undervisning ej pågår;

e) bestämma angående den underordnade läkarpersonalens antal och avlöning
samt för densamma bevilja semester och tjänstledighet samt förordna
vikarier;

f) för varje budgetår i föreskriven ordning till Kungl. Majit, Stockholms
stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting avlämna fullständigt förslag
till inkomst- och utgiftsstat;

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

g) till Stockholms stads hälsovårdsnämnd avlämna dagrapport angående
å lasarettets olika avdelningar intagna sjuka från Stockholms stad.

§ 9.

Angående användandet av lasarettets fonder bestämmer Kungl. Maj:t
särskilt.

§ 10.

Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns landsting äga att för
granskning av serafimerlasarettets förvaltning och räkenskaper utse, stadsfullmäktige
två revisorer och landstinget en revisor.

§ 11.

a) De Stockholms stad tillförsäkrade vårdplatserna skola å lasarettets
kliniker fördelas på följande sätt:

Medicinska klinikerna .	......180 platser
Kirurgiska »	......178 »
Oftalmiatriska kliniken	...... 40 »
Otiatriska »	...... 50 »
Obstetriska »	...... 62 »
Gynekologiska »	...... 30
Radiologiska »	...... 30
Neurologiska »	...... 30 »

b) Annan fördelning av Stockholms stads vårdplatser kan av lasarettsdirektionen
och stadens hälsovårdsnämnd gemensamt beslutas;

c) Skulle för Stockholms stad hinder möta disponera det antal vårdplatser,
vartill staden enligt detta avtal är berättigad, och kan rättelse härutinnan
ej annorledes vinnas, äga stadsfullmäktige rätt bestämma, att stadens
platser avskiljas till särskilda avdelningar eller salar, å vilka inga andra än
stadens sjuka få intagas.

§ 12.

Fråga örn nybyggnad eller mera betydande ombyggnad skall bliva föremål
för särskilt avtal.

§ 13-

Med anledning av garnisonssjukhusets uppgående uti serafimerlasarettet
skall gälla

a) att de för garnisonen avsedda 107 platserna skola fördelas å fyra vårdavdelningar,
o en å vardera av de två medicinska och de två kirurgiska
klinikerna. A dessa avdelningar få civila sjuka vårdas endast i den mån
platserna icke behöva tagas i anspråk för garnisonens behov;

b) att garnisonens sjuka, som i vederbörlig ordning inremitteras till vård
å medicinsk eller kirurgisk avdelning, skola omedelbart intagas, så länge
ej alla platser å de i mom. a) nämnda avdelningarna äro med garnisonens
sjuka belagda och, örn så är fallet, så snart plats kan beredas;

c) att garnisonens sjuka, som i vederbörlig ordning inremitteras för
vård å specialavdelning, skola där emottagas, så snart plats kan beredas;

d) att officerare, underofficerare oell civilmilitära beställningshavare, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

äro berättigade till fri sjukvård, skola vårdas i hel- eller halvenskilt rum å
den avdelning, dit sjukdomsfallet hör, så snart plats kan beredas;

e) att avtal bör söka träffas örn att garnisonens sjuka, som lida av smittosamma
könssjukdomar, vårdas till ett antal av samtidigt högst tolv å något
Stockholms stads sjukhus mot att staten för dem betalar full underhållskostnad
per dag;

f) att de två överläkarlönerna och fyra underläkarlönerna, vilka för närvarande
äro uppförda å gällande stat för garnisonssjukhuset i Stockholm,
överflyttas till serafimerlasarettets stat för avlöning av dels två biträdande
överläkare, en å den ena medicinska och en å den ena kirurgiska kliniken,
dels fyra underläkare, vilka skola tjänstgöra företrädesvis på garnisonens i
mom. a) av denna paragraf omnämnda avdelningar å lasarettet;

g) att ovannämnda biträdande överläkare och underläkare skola tillsättas
på sätt i § 7 c) säges;

h) att även övriga löner, vilka för närvarande äro upptagna å garnisonssjukhusets
stat, överflyttas till serafimerlasarettets stat i den mån nu anställd
personal befinnes behövlig för garnisonsavdelningarna å serafimerlasarettet,
för apoteket och för tandpolikliniken.

§ 14.

Avtalet gäller till dess det blivit genom annat avtal ersatt.

De sakkunniga lämnade vidare en sammanfattning av byggnadskostnaderna
för de olika alternativen och deras fördelning på de olika parterna.

Alternativ I, omfattande i första etappen 825 sängar, skulle draga en
kostnad av 23,235,000 kronor, alltså 28,163 kronor per säng.

Av dessa kostnader skulle falla på;
staten för garnisonssjukhuset (146

sängar)..................kronor 4,111,798: —

staten för halva kliniska sjukhuset

(595 sängar)

8,378,492

staden för halva kliniska sjukhuset.........

enskilda och halvenskilda sängarna (84 sängar)

kronor 12,490,290
» 8,378,492

»_2,365,692

Alternativ II, omfattande 1,154 sängar, skulle
26,480,000 kronor, alltså 22,946 kronor per säng.

Av dessa kostnader skulle falla på:
staten för garnisonssjukhuset (107

sängar).................kronor 2,455,222

staten för serafimerlasarettet (452

sängar).................. » 10,371,592

staden (400 sängar).......................

länet (60 sängar)

kronor 23,234,474
draga en kostnad

enskilda och halvenskilda sängarna (135 sängar)

kronor 12,826,814

» 9,178,400

» 1,376,760

> 3,097,710

kronor 26,479,684

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Med hänsyn till att sjukhusbvggnadssakkunniga förordade, att det nya
kliniska sjukhuset skulle utbyggas i ett hastigare tempo än ursprungligen
avsetts samt i följd härav de ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet,
som borde vidtagas, kunde avsevärt begränsas, framlade de sakkunniga i
sin skrivelse den 24 september 1925 förslag örn att dylika arbeten skulle
utföras för en kostnad av allenast 615,200 kronor, därav staten skulle gälda
tre sjättedelar eller 307,600 kronor samt Stockholms stad två sjättedelar
eller 205,066 kronor och Stockholms län en sjättedel eller 102,534 kronor.

I proposition den 19 mars 1926, nr 216, föreslog Kungl. Majit, att riksdagen
måtte till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas nyssberörda förslag
för budgetåret 1926/1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 307,600
kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål
beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

I samma proposition lämnades därjämte en närmare redogörelse för frågan
örn uppförande av ett nytt undervisningssjukhus i Stockholm.

Dåvarande departementschefen framhöll därvid, att samtidigt som de yttre
betingelserna för undervisningen och forskningen vid karolinska institutet
under de senare åren allt mer försämrats hade institutet utvecklats i en
omfattning och med en snabbhet, som man för 10 år sedan näppeligen
kunde förutse. Till belysande härav meddelades en tablå över antalet inskrivna
medicine studerande under den närmast förflutna tioårsperioden och
anfördes bland annat följande:

Genom de sista decenniernas utveckling har sålunda karolinska institutet
kommit att intaga platsen som rikets största medicinska högskola och som
en centralhärd för landets medicinska forskning. Denna institutets inre utveckling
motsvaras emellertid icke av de yttre betingelserna för institutets
verksamhet; de lokaler och de materiella resurser, över vilka institutet nu
förfogar, äro för små och till stor del föråldrade, och det synes mig vara
ett av livsvillkoren för ett fullföljande av institutets utveckling att bereda
detsamma nöjaktiga yttre förutsättningar för bedrivande av högskolans betydelsefulla
verksamhet i läkarutbildningens och den vetenskapliga forskningens
tjänst. De teoretiska institutionsbyggnaderna äro mer än 60 år
gamla och motsvara i avseende å utrustning och lokala anordningar ingalunda
vad undervisningen tarvar. De kliniska tjänstgöringarna äro till största
delen förlagda till serafimerlasarettet; om detta lasaretts brister torde min
förut lämnade redogörelse nogsamt bära vittne. Enligt min mening bör det
därför framstå som ett naturligt önskemål att skapa anordningar, varigenom
de nuvarande bristerna avhjälpas och den medicinska högskolan erhåller
för sin verksamhet nödvändiga nya och förbättrade lokaler.

Givet är emellertid, såsom ock den förut lämnade redogörelsen giver vid
handen, att ett tillgodoseende av önskemålet örn nya byggnader och nya
lokaler för den medicinska högskolan i Stockholm är en fråga av synnerligen
komplicerad beskaffenhet, som på grund av sin ekonomiska räckvidd

Proposition
nr 216 till
1926 års
riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ej kan nied ens avgöras utan tarvar ej blott en lång beredelsetid utan även
en lång tid för sitt realiserande.

Med hänsyn till särskilt sistnämnda omständighet synes det mig vara av
vikt, att intresset främst riktas på den punkt, där behovet av förbättringar
visat sig vara mest framträdande, den nämligen, som rör de kliniska institutionerna
och särskilt dem, som äro förlagda till serafimerlasarettet. I detta
sammanhang vill jag jämväl i korthet beröra frågan om garnisonssjukhusets
ställning till serafimerlasarettet. Otvivelaktigt skulle det i vissa avseenden
vara fördelaktigt för den militära sjukvården örn garnisonssjukhuset bibehålies
såsom ett särskilt sjukhus under militär förvaltning, även om det
lokalt förlägges intill serafimerlasarettet. De synnerligen betydande merkostnader,
som äro förenade härmed, såväl vid sjukhusets första utbyggande
som vid dess fortsatta tillgodoseende och utrustning i enlighet med sjukvårdsteknikens
utveckling göra det emellertid enligt min mening otänkbart
att välja detta alternativ. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
finner jag det därför vara obetingat att förorda, att garnisonssjukhuset inordnas
i serafimerlasarettet i enlighet med de sakkunnigas, av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse i huvudsak tillstyrkta alternativ II. Jag vill därvid
särskilt betona, att det synes mig vara en beaktansvärd fördel, att det militära
sjukmaterialet med dess speciella förhållanden får komma till användning
även vid den civila läkarutbildningen.

Serafimerlasarettets kliniska institutioner skulle således i första hand tillgodoses
och först i andra rummet de teoretiska institutionerna. Även i avseende
å dessa förefinnas onekligen svåra brister, men dessa äro dock ej
av sådan art eller omfattning, att icke frågan om deras avhjälpande torde
kunna anstå ännu någon tid. Det av sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda
förslaget har också i främsta rummet tagit sikte på den kliniska undervisningens
behov, och jag anser de sakkunnigas principståndpunkt i detta
hänseende vara den, varifrån man bör utgå, då man söker finna en lösning
av karolinska institutets och dess institutioners byggnadsfrågor. Emellertid
är sakkunnigförslaget av en så omfattande finansiell räckvidd, att det enligt
min mening måste underkastas ett ytterligare övervägande i syfte att söka
få fram ett förslag, som utan alltför betungande kostnader för det allmänna
torde kunna tillfredsställa den medicinska undervisningens och sjukvårdens
behov.

Denna förnyade utredning fordrade emellertid för sitt realiserande vissa
givna förutsättningar. Den första av dessa förutsättningar ansåg departementschefen
sammanhänga med den medicinska undervisningens krav på
att äga ett tillfredsställande sjukmaterial. Det vore av vital betydelse, att
det inledda samarbetet med stadens sjukvårdsanstalter i detta avseende vidmakthölles,
så att karolinska institutet kunde förfoga över det sjukmaterial,
som staden bjuder. Utginge man från att man för framtiden borde söka
träffa sådana anordningar, att den kliniska tjänstgöringen vid landets största
medicinska högskola bleve förlagd till de stora allmänna sjukhusen i huvudstaden,
måste man enligt departementschefens mening finna grundtanken i
de sakkunnigas förslag vara riktig att basera den föreslagna organisationen
på ett samarbete med Stockholms stad och i viss mån även med Stockholms
län. Departementschefen fortsatte därefter:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Ett genomförande av denna princip stöter emellertid vid realiserande av
den kliniska undervisningens byggnadskrav på avsevärda svårigheter, som
ytterligare kompliceras därav, att man i föreliggande fall har att räkna med
en tredje faktor, nämligen serafimerlasarettet, vilket är att betrakta såsom
en självständig stiftelse, örn ock bidrag till dess driftkostnader lämnas av
stat och kommun. Enligt de sakkunnigas alternativ II — vilket synes mig
det som från alla synpunkter erbjuder de största fördelarna — skulle serafimerlasarettet
förbliva den part, som förmedlade statens och kommunernas
intressen, varvid det nu bestående samarbetet mellan lasarettet å ena sidan
och staden och länet å den andra skulle vidare utvecklas, så att staden och
länet nu liksom vid föregående tillfällen skulle deltaga i kostnaderna för
lasarettets nydaning men på ett sådant sätt, att kommunen och länet komme
att dela kostnaderna såväl för nybyggnaderna som för driften av serafimerlasarettet
i proportion till det gagn, de olika jiarterna hade av det nya
sjukhuset. Förslaget förutsätter, att det nya lasarettet allt fortfarande skall
bestrida viss del av den sjukvård, som för karolinska institutets undervisning
är oumbärlig, och att kostnaderna för sjukvården fördelas mellan staten
såsom ansvarig för den medicinska undervisningen och kommunerna såsom
ansvariga för sjukvården. Denna grundförutsättning eller så att säga
ledande tanke i ett blivande avtal kan jag icke finna annat än fullt riktig.
Den har också i princip accepterats av Stockholms stads myndigheter.

Huru emellertid denna princip för ett blivande avtal bör i sina detaljer
utformas, därom kunna givetvis delade meningar råda. Jag anser det ej
heller erforderligt att redan nu en bestämd ståndpunkt intages till dessa
detaljer. Vad som däremot synes mig vara av betydelse är, att redan från
början klarhet vinnes om de förutsättningar, från vilka man bör utgå vid
uPpbyggande av den ifrågasatta organisationen av det nya kliniska sjukhusets
tillkomst och verksamhet.

Dessa förutsättningar eller grunder synas mig kunna angivas på följande sätt:

Därest till serafimerlasarettet under nyttjanderätt upplåtes tomt, tillhörig
staten, betalar lasarettet från och med tidpunkten för lasarettsverksamhetens
begynnande å denna tomt såsom ersättning härför till staten en årlig tomtavgift,
beräknad med hänsyn till värdet av den mark, som varder för ändamålet
upplåten.

Kostnaderna för byggnadsföretaget fördelas lika på de i detsamma ingående
vårdplatserna.

Staten betalar dels byggnadskostnaderna för vårdplatserna för garnisonens
sjuka, dels mot det att staten med full äganderätt övertager lasarettets nuvarande
tomter med fastigheter, byggnadskostnaderna för de vårdplatser
å tillhopa 240, vilka enligt nu gällande avtal äro av lasarettsdirektionen
upplåtna till sjuka från Stockholms stad och Stockholms län, dels och byggnadskostnaderna
för de vårdplatser, vilka anses böra stå öppna för sjuka
från hela riket.

Stockholms stad betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka
staden utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet
befintliga (200) önskar förbehålla åt staden tillhöriga sjuka.

Stockholms län betalar byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka länet
utöver de enligt nu gällande avtal å nuvarande serafimerlasarettet befintliga
(40) önskar förbehålla åt länet tillhöriga sjuka.

Byggnadskostnaderna för de vårdplatser, vilka äro förlagda till hel- eller
halvenskilt rum, betalas genom ett amorteringslån.

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Lasarettets utrustning bekostas enligt de i det föregående angivna grunderna;
dock bekostar staten ensam den del av utrustningen, som förorsakas
av den medicinska undervisningen.

Lasarettets drift handhaves av en direktion, i vilken staten, Stockholms
stad och Stockholms län äro till lämpligt antal representerade.

Driftkostnaderna, däruti inbegripet kostnaderna för poliklinikerna, bestridas
sålunda:

Staten betalar dels kostnaden för den medicinska undervisningen, dels
kostnaden för garnisonens sjuka, dels enligt vad nedan sägs viss del av
övriga kostnader;

alla å lasarettet intagna sjuka, med undantag för garnisonens sjuka, betala
fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgifter av den,
som enligt lagen örn fattigvård är därför ansvarig (vederbörande fattigvårdssamhälle,
landsting eller kommun);

av restkostnaden, varmed förstås skillnaden mellan verkliga kostnaden
för underhållsdag och legosängsavgiften, betalas den ena hälften av staten,
den andra av vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting.

Då nu angivna allmänna grunder, vilka i huvudsak överensstämma med
de av de sakkunniga föreslagna, i sig innefatta frågor, vilka äro av betydelse
för spörsmålets vidare bedömande, har jag ansett lämpligt att nu
framlägga desamma, och torde dessa grunder, därest någon erinran mot
dem icke av riksdagen framställes, böra tjäna såsom en utgångspunkt för
den fortsatta prövningen av förevarande spörsmål.

Den andra viktiga förutsättningen för frågans lösning, vilken på ett
preliminärt stadium i princip borde underställas riksdagens prövning var
spörsmålet örn den för det nya kliniska sjukhuset lämpligaste tomten.
Departementschefen lämnade i detta sammanhang en kort översikt över de
tomter, som kunde bliva föremål för ett mera allvarligt övervägande. Därvid
syntes tre områden vara förtjänta att framför andra komma i åtanke, nämligen
tomter Årsta gärde, vid Enskede och å Ladugårdsgärdet. I fortsättningen
framhöll departementschefen bland annat följande:

Då det nu gäller att träffa ett val mellan dessa områden, måste jag ställa
mig i hög grad tveksam. Oaktat de skäl, som föranledde Kungl. Maj:ts förenämnda
beslut av den 21 april 1922 J) fortfarande kvarstå, tala dock de ekonomiska
synpunkterna med sådan styrka emot den medicinska högskolans förläggande
till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgas avstå från tanken
härpå. Skulle riksdagen dela denna uppfattning, synes man i första hand
böra räkna med endera av de nyss omförmälda tomter å Årsta gärde
och vid Enskede såsom plats för karolinska institutets kliniska och teoretiska
institutioner. För att vinna en fast utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet,
synes det mig vara av vikt att redan nu riksdagen sättes
i tillfälle att uttala sig i fråga om disponerande av för ändamålet lämplig
tomt.

*) Genom nämnda beslut bemyndigades, såsom förut nämnts, 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
att låta utföra ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukhus,
avsett att förläggas omedelbart söder örn den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärde

m. m.

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

Förevarande fråga bör, framhöll departementschefen till slut, sedan
riksdagen beretts tillfälle att yttra sig, för fortsatt handläggning hänskjutas
till förnyad utredning, därvid dels med hänsyn i främsta rummet
till att nå fram till ett ekonomiskt förmånligare förslag samt dessutom till
förefintligt sjukvårdsbehov och med aktgivande å den i ärendet förebragta
kritiken, bör tagas i övervägande, vilka kliniker böra omedelbart flyttas och
vilka böra vänta eller flyttas vid en senare tidpunkt, i samband varmed
detaljerade ritningar och kostnadsberäkningar böra uppgöras med hänsyn
härtill, dels ock en allmän örn än ej i detalj utformad plan bör uppgöras
rörande den tilltänkta utflyttningen och nybyggandet för karolinska institutets
teoretiska institutioner.

I skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, anmälde riksdagen sitt beslut med
anledning av förenämnda proposition. Därvid anförde riksdagen bland annat
följande:

Det förslag, som från sjukhusbyggnadssakkunnigas sida föreligger angående
nya lokaler för serafimerlasarettet, är av en synnerligen omfattande
räckvidd och innebär högst betydande anspråk på statens ekonomiska medverkan.
Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen tänkt
sig, att den stora frågan örn ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för
en medicinsk högskola skall hänskjutas till förnyad utredning. Riksdagen
finner en dylik skyndsam utredning synnerligen önsklig, och bör givetvis
därvid i främsta rummet beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna
till skäliga proportioner. I samband härmed torde, likaledes i besparingssyfte,
böra tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till det föreliggande
förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunna i vissa fall begränsas
och ytterligare inskränkningar kunna göras särskilt i avseende å laboratorier
och andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda
anordningar. Vid den av riksdagen sålunda såsom önsklig betecknade nya
utredningen torde jämväl frågan örn garnisonssjukhusets sammanförande
med serafimerlasarettet böra bliva föremål för ytterligare övervägande, särskilt
vad den finansiella sidan av saken angår.

Departementschefen angiver såsom en förutsättning för den medicinska
undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Riksdagen
anser lika med departementschefen fullt riktigt, att vid genomförande av
den ifrågasatta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms
stad, en anordning, som enligt riksdagens mening principiellt sett
måste lända till båtnad för båda parterna. I detta hänseende har departementschefen
angivit vissa allmänna grunder. Dessa av departementschefen
från hans ståndpunkt angivna grunder innehålla emellertid moment, där
enligt riksdagens mening betydligt förmånligare villkor för statsverket måste
anses vara oeftergivliga. Aven härutinnan synes en förnyad utredning erforderlig
i syfte att nå fram till en överenskommelse, där statens intressen
bliva väsentligt bättre tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra
tagas i betraktande, huruvida icke de villkor, som gällt och gälla i fråga
örn nybyggnader för och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, i tillämpliga delar kunna tjäna till ledning.

Departementschefen har från förutsättningen av nybyggnader för en ny

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 2

Tillsättandet
av 1926 års
sjukhuskommission.

18 Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit
föremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan.
Riksdagen anser, att denna fråga bör underkastas en förnyad noggrann
undersökning, och vill nu icke i annan mån uttala sig härutinnan, än att
riksdagen vill framhålla, att den i statsrådsprotokollet omnämnda tomten å
Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken
här betingar, under några förhållanden vidare komma i betraktande. Däremot
vill det synas riksdagen som örn — förutom de av departementschefen
omförmälda tomterna — jämväl det område, där för närvarande fältrittklubbens
bana är belägen, bör vid den förnyade undersökningen komma
under omprövning. Vidare vill riksdagen framhålla, hurusom i utredningen
beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade tomtvärdet, då
ju endast härigenom klar översikt kan vinnas över de verkliga kostnaderna
för sjukhusbygget.

Riksdagen slutade med att anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag, till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig
överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september
1925 avgivna förslag för budgetåret 1926/1927 anvisat ett extra reservationsanslag
av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp
för samma ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns
landsting.

Genom beslut den 24 augusti 1926 förordnade Kungl. Majit, att frågan
om uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler
för karolinska institutet skulle hänskjutas till en särskild utredningskommission,
som skulle hava att — med beaktande av de utav riksdagen i förberörda
skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, angivna synpunkterna — verkställa
förnyad utredning i ifrågavarande ämnen. Härvid föreskrev Kungl.
Majit bland annat, att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt
till Kungl. Majit inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya
sjukhuset och karolinska institutet, samt att kommissionen skulle äga befogenhet
att, därest detta för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade
sig erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet
utsedda representanter.

På därom gjord framställning erhöll kommissionen den 15 oktober 1926
bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar
jämväl med av Stockholms län utsedda representanter.

Till ordförande i denna utredningskommission förordnades landshövdingen
G. Malmroth och till övriga ledamöter av densamma ledamoten av riksdagens
första kammare, landshövdingen 8. H. Kvarnzelius och ledamoten
av riksdagens andra kammare C. R. Jansson. Jämlikt bemyndigande den
24 augusti 1926 tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet efter framställning
av kommissionen den 12 mars 1927 generalfältläkaren F. J. Rauer
samt professorerna vid karolinska institutet G. Hedrén, C. G. A:son Forssell
och E. S. H. Key att i egenskap av sakkunniga biträda kommissionen vid

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

behandling av frågor rörande omfattningen och det närmare utformandet
av förslag till det nya kliniska sjukhuset m. m. Med stöd av omförmälda
bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet vidare den
22 juni 1927 arkitekten C. G. Westman att tjänstgöra såsom kommissionens
arkitekt vid uppgörande av förslag och kostnadsberäkningar för uppförande
å Norrbackaområdet av det nya kliniska sjukhuset m. m.

Efter verkställd utredning överlämnade sjukhuskommissionen med skrivelse
den 26 januari 1927 till Kungl. Majit ett utlåtande, vilket innefattade dels
förslag till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och
nya lokaler för karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete
med Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och
drivandet av det nya kliniska sjukhuset, dels oclc förslag örn verkställande
av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.

Såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset förordade kommissionen,
att det s. k. Norrbackaområdet i Solna socken måtte tagas i anspråk. Under
hänvisning till en bifogad karta hemställde kommissionen i sitt utlåtande,
att den del av ifrågavarande område, som å kartan närmare angivits med
heldragen svart linje och i areal innehölle omkring 565,000 kvm., måtte
upplåtas för ändamålet. Kommissionen framhöll tillika, att, som ett intill
Norrbackaområdet beläget område, vilket å kartan utmärkts med streckad
svart linje, i en framtid torde kunna tagas i anspråk för utvidgning av
sjukhusområdet, syntes berörda område, vilket utgjorde en del av Solna
komministerboställe och i areal innehölle omkring 43,000 kvm., icke borde
utnyttjas för annat ändamål än det dåvarande, utan att undersökning
blivit verkställd örn lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl detta
område ställdes till det kliniska sjukhusets och karolinska institutets disposition.

I utlåtandet lämnade kommissionen vidare en redogörelse för de huvudgrunder,
som enligt kommissionens förmenande borde bliva fastställda för
ett samarbete med Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet
och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.

Slutligen behandlades frågan örn vidtagandet av vissa ombyggnadsarbeten
å det nuvarande serafimerlasarettet.

Beträffande de tre huvudfrågor, som varit föremål för sjukhuskommissionens
behandling i omförmälda utlåtande, gjorde kommissionen följande
sammanfattande hemställan,

I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas
det å upprättad karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrbackaområdet,
utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal omkring
565,000 kvadratmeter;

II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan

Sjukhuskommissionens

utlåtande
den 26
januari 1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av det nya för karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset:

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av
sju ledamöter, av vilka Kungl. Majit såsom representanter för administrativa,
ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,
samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa
platser jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med
iakttagande av att kostnaderna ej få överstiga, vad det skulle kosta staden
respektive länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet
uppfört nytt sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola
även ingå kostnaderna för själva sjukhustomten i så måtto, att viss tomtavgift
skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av
den tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest
de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas
å det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.

5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna, bestridas sålunda:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms
garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften
av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri
inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid bestrider:

a) statsverket vad som belöper å autalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som
belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med
iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll
m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag; samt

c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat
av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.

lil) att de av direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse till kommissionen
av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet
med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad av
3,199,700 kronor;

att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp,
som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda
sjukrum eller 138,700 kronor, måtte tillerkännas rätt att uppbära
tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för
sängplats i enskilt rum och 2 kronor i hal venskilt rum;

samt att lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,
utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt
belopp av 2,800,000 kronor, eller, örn tillstånd lämnades jämväl
till inredande av nyss berörda enskilda sjukrum, 2,950,000 kronor, i båda
fallen med ränta.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I proposition till 1927 års riksdag (nr 223) föreslog Kungl. Maj:t, att riksdagen
måtte medgiva:

dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av den Karlbergs
kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet
nr 1, Falkenärsboställot och Fogdevreten nr 1 i Solna socken och i
areal innehållande omkring 559,000 kvm., finge med den huvudsakliga
sträckning, som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggningsplats
för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya
lokaler för karolinska institutet under förutsättning, att i fråga örn samarbete
mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet
och drivandet av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde anses
förenliga med statens intressen;

dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande
serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,
som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen
den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3,200,000 kronor, att
amorteras under högst 30 år, mot säkerhet i inteckning i lasarettets fastighet
nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad, ävensom att fastigheten finge
för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa
250,000 kronor, för ett sammanlagt belopp av högst 2,950,000 kronor,
i båda fallen jämte ränta.

I sin skrivelse den 14 maj 1927 (nr 192), vari riksdagen anmälde sitt
beslut med anledning av omförmälda proposition, anförde riksdagen bland
annat följande:

Av de områden, som ifrågasatts såsom förläggningsplats för det nya
kliniska sjukhuset torde det s. k. Norrbackaområdet — såvitt den nu föreliggande
utredningen giver vid handen — enligt riksdagens mening erbjuda
de största fördelarna. Visserligen kunna jämväl mot detta område ur åtskilliga
synpunkter erinringar göras, men å andra sidan har vad sjukhuskommissionen
anfort till förmån för sitt förslag synts riksdagen vara så
tungt vägande, att riksdagen icke tvekat lämna det av Kungl. Maj:t
begärda medgivande till områdets upplåtande för uppförande av ett nytt
kliniskt sjukhus. Härvid förutsätter emellertid riksdagen, att, innan andra
åtgärder vidtagas för områdets tagande i anspråk för det avsedda ändamålet
än uppgörande av ritningar och kostnadsberäkningar, preliminära

överenskommelser träffas i fråga om samarbete mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet av det nya sjukhuset.

Beträffande frågan örn ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet
har riksdagen av den föreliggande utredningen övertygats om nödvändigheten
av att vissa ändrings- och reparationsarbeten vid lasarettet komma till
utförande och med hänsyn till att, enligt planen för det nya sjukhusets utbyggande,
serafimerlasarettet skulle fortbestå såsom sjukhus under en avsevärd
tid framåt, har riksdagen ej heller något att erinra mot den omfattning,
som givits åt ombyggnadsarbetena enligt Kungl. Maj:ts förslag. Be -

Kungl. Maj:ts
proposition
nr 223 till
1927 års
riksdag.

1927 års
riksdagsskrivelse
nr
192.

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

träffande frågan om anskaffande av medel till bestridande av kostnaderna
för ombyggnaden har riksdagen jämväl härutinnan ansett sig böra bifalla
Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Till vad i övrigt i denna fråga från departementschefens sida anförts,
vill riksdagen ansluta sig, därvid emellertid riksdagen förutsätter, att icke
några arbeten för nu ifrågavarande ombyggnad påbörjas, innan överenskommelse
träffats med Stockholms stad och Stockholms län rörande stadens
respektive länets deltagande i de kostnader, som av ombyggnadsarbetena
dagen föranledas.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen
medgivit,

dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av den Karlbergs
kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom kronolägenheterna Stenbrottet
nr 1, Ealkenärsbostället och Fogdevreten nr 1 i Solna socken och i
areal innehållande omkring 559,000 kvm. finge med den huvudsakliga sträckning,
som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas till förläggningsplats
för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler
för karolinska institutet under förutsättning, att i fråga örn samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av sjukhuset träffades överenskommelser, som kunde av Kungl. Maj:t och
riksdagen godkännas;

dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombyggnadsarbeten å nuvarande
serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,
som avgivits av direktionen över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen
den 6 december 1926, finge upptagas ett lån å högst 3,200,000
kronor, att amorteras under högst 30 år, mot säkerhet av inteckning i
lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad, ävensom
att fastigheten finge för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade inteckningar
å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt belopp av högst 2,950,000
kronor jämte ränta.

Kbes1utMdenS Sedan riksdagen sålunda medgivit, att det s. k. Norrbackaområdet finge
20 maj 1927. upplåtas till förläggningsplats för det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset
m. m., uppdrog Kungl. Maj:t den 20 maj 1927 åt 1926 års sjukhuskommission
att uppgöra och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till nämnda områdes
disposition som förläggningsplats för sjukhuset och för nya lokaler
för karolinska institutet, ävensom till ritningar och kostnadsberäkningar för
uppförande av erforderliga byggnader för nämnda ändamål. Vid detta uppdrags
fullgörande skulle kommissionen särskilt taga under övervägande de
av vissa myndigheter under ärendets tidigare behandling framställda erinringar.
Tillika erhöll kommissionen i uppdrag att till Kungl. Majit inkomma
med yttrande och förslag i fråga om de åtgärder, som från statens sida
betingades för Norrbackaområdets ianspråktagande för angivna ändamål.

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

I sammanhang härmed uppdrog Kungl. Maj:t åt direktionen över serafimerlasarettet
att, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra förslag till
överenskommelse med Stockholms stadsfullmäktige och Stockholms läns
landsting rörande stadens respektive länets deltagande i de kostnader, som
föranleddes av omförmälda byggnadsarbeten å serafimerlasarettet, samt underställa
detta förslag Kungl. Majda prövning och fastställelse.

Med föranledande av sistberörda bemyndigande lät därefter direktionen
över serafimerlasarettet, efter samråd med sjukhuskommissionen, uppgöra december
förslag till överenskommelser dels med Stockholms stadsfullmäktige, dels 1927.
ock med Stockholms läns landsting rörande stadens respektive länets deltagande
i de kostnader, som föranleddes av de ifrågasatta byggnadsarbetena
å lasarettet. Med skrivelse den 5 december 1927 underställde direktionen
dessa förslag Kungl. Maj:ts prövning samt anförde därvid bland annat
följande:

Förslaget till avtal med landstinget vore uppgjort i form av överenskommelse
om viss ändring i det gällande avtalet mellan direktionen och landstinget
angående vård å lasarettet av sjuka från Stockholms län och hade
med ett tillägg rörande tiden för byggnadslånets amortering godkänts av
landstinget. Förslaget till avtal med stadsfullmäktige innefattades i ett av
direktionen efter förhandling med vederbörande borgarråd framlagt fullständigt
förslag till avtal mellan direktionen och stadsfullmäktige angående
vård å lasarettet av sjuka från staden att gälla från och med den 1 januari
1928. Detta förslag hade den 21 november 1927 oförändrat godkänts av
stadsfullmäktige i Stockholm.

Med överlämnande av de sålunda upprättade förslagen gjorde direktionen
i sin skrivelse framställning dels om utförande av de utav sjukhuskommissionen
föreslagna ombyggnadsarbetena vid lasarettet, dels ock örn åtgärder
för bestridande av kostnaderna för dessa arbeten.

Genom beslut den 22 december 1927 godkände Kungl. Majit de upprättade
förslagen till avtal mellan direktionen över serafimerlasarettet och
Stockholms läns landsting samt mellan direktionen och Stockholms stadsfullmäktige.
I samband härmed bemyndigade Kungl. Majit direktionen att
vidtaga åtgärder för utförandet å lasarettet av byggnadsarbeten i huvudsaklig
överensstämmelse med det av direktionen den 6 december 1926 till
sjukhuskommissionen avgivna förslaget för en kostnad, ej överstigande
3,200,000 kronor, därav 138,700 kronor för anordnande av enskilda sjukrum
å den kirurgiska kliniken och 3,061,300 kronor för övriga arbeten. Vidare
medgav Kungl. Majit, dels att till bestridande av kostnaden för dessa arbeten
direktionen finge upptaga lån, att amorteras under trettio år, å 3,200,000
kronor och som säkerhet för lånebeloppet med ränta lägga, jämte redan
gällande inteckningar i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i
Stockholm å 250,000 kronor, inteckningar å 2,950,000 kronor, för vilket

Sjukhuskommissionens

betänkande
den 24
oktober 1928.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

belopp med sex procent ränta samma fastighet finge ytterligare pantförskrivas,
dels ock att till täckande av annuiteten å den del av lånet, som vore avsedd
till anordnande av enskilda rum å kirurgiska kliniken, 138,700 kronor,
finge för vård å dessa rum uppbäras, utöver fastställd sjukvårdsavgift, högst
3 kronor per dag för sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt
rum.

Med skrivelse den 24 oktober 1928 framlade sjukhuskommissionen sitt
definitiva betänkande och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm m. m.

Efter denna historik skall jag i det följande till en början lämna en kortfattad
översikt över sjukhuskommissionens förslag och omnämna, vilka myndigheter
och institutioner, som avgivit utlåtanden och yttranden över detsamma,
samt därefter till behandling upptaga de olika i ärendet ingående
frågorna i nedan angiven ordning. Först behandlas frågan om behovet av
nya lokaler för karolinska institutet och dess kliniker samt deras sammanförande.
Därefter övergår jag till spörsmålet om för institutet erforderliga
teoretiska institutioner och kliniker, i vilken ordning dessa böra utbyggas
samt storleken av de i första etappen ingående klinikerna. Närmast i ordning
följa överenskommelserna med Stockholms stad och Stockholms län
rörande det nya sjukhusets uppförande och drift, varefter redogöres för de
tre särskilda byggnadsfrågor, som stå i intimt samband med karolinska
sjukhuset, nämligen frågorna örn Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, garnisonssjukhuset
samt förläggandet av en vanföreanstalt i anslutning till det
nya sjukhuset. Närmast därefter avhandlas frågan om tomtområdets disponerande
och byggnadernas placering å tomten ävensom nödiga åtgärder för
områdets ianspråktagande. Efter en därpå följande beskrivning av de olika
i första etappen ingående byggnaderna avslutas det hela med vissa kostnadsberäkningar
och förslag till sjukhusbyggets finansiering.

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

II. Kort översikt över sjukhuskommissionens förslag.

Kommissionen utgår från att det stora målet vid lösande av karolinska
institutets byggnadsfråga bör vara att till en enhet sammanföra institutets
nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker. I enlighet härmed
föreslår kommittén, att samtliga dessa skola förläggas till det tomtområde
vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut ställts till förfogande.
Såväl det kliniska sjukhuset som de teoretiska institutionerna föreslås skola
uppföras av staten och, vad angår sjukhusklinikerna, i samarbete med Stockholms
stad och län. Då det givetvis skulle vara förenat med stora kostnader
att på en gång låta utföra alla erforderliga byggnadsarbeten, föreslår
kommissionen, att dessa uppdelas på tre etapper. I den första etappen
skulle huvuddelen av det kliniska sjukhuset, som föreslås skola5 benämnas
karolinska sjukhuset, komma till utförande. I denna etapp skulle enligt förslaget
ingå dels en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk
(ögon-), en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) och en obstetrisk-
gynekologisk (förlossnings- och kvinno-) klinik samt under viss förutsättning
även en pediatrisk (barn-) klinik, dels ett röntgendiagnostiskt institut,
dels ock följande för klinikerna gemensamma inrättningar: isoleringsavdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning,
apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning, kök och matsalar,
tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler
samt ångpanneanläggning. Enligt förslaget skulle den radioterapeutiska
kliniken med bidrag från Konung Gustaf V:s jubileumsfond och
cancerföreningen avsevärt utvidgas och förvandlas till en centralanstalt för
radioterapi. I den första etappen skulle även garnisonssjukhuset i Stockholm
överflyttas till det nya sjukhuset och direkt anslutas till detsamma.
Plats skulle vidare reserveras för uppförande av en vanföreanstalt i omedelbar
anslutning till sjukhuset. Av karolinska institutets teoretiska institutioner
skulle i den första etappen medtagas allenast en patologisk institution.

Den andra byggnadsetappen skulle omfatta återstående sjukhuskliniker,
nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en neurologisk (nerv-), en psykiatrisk
(sinnessjuk-), en pediatrisk (barn-) samt en dermato- syfilidologisk (hud- och
köns-) klinik ävensom en obstetrisk-gynekologisk klinik. Den tredje byggnadsetappen
slutligen skulle omfatta karolinska institutets teoretiska institutioner
— med undantag för en redan i första etappen medtagen patologisk institution
— samt de för institutets förvaltning och bibliotek avsedda lokalerna.
Kommissionen framhåller, att det i framtiden kan bliva nödvändigt att helt
eller delvis omkasta byggnadsföljden i de båda senare etapperna. Detaljerat

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

förslag har av kommissionen uppgjorts allenast beträffande de i första etappen
ingående klinikerna och inrättningarna.

Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna uppgår totalsumman för uppförande
av de kliniker och övriga byggnader, som skulle medtagas i första
byggnadsetappen till 24,339,077 kronor utan och till 26,513,300 kronor med
den pediatriska kliniken. Härför skulle vinnas i förra fallet 729 allmänna
vårdplatser, varav 100 platser å garnisonsavdelningen och 114 platser å enskilda
och halvenskilda rum, varav 8 å garnisonsavdelningen. Kostnaden per
säng för ett sjukhus, som även skall tjänstgöra som anstalt för medicinsk undervisning
och forskning, måste, framhåller kommissionen, ovillkorligen ställa sig
högre än för ett vanligt lasarett. Den ökning i anläggningskostnaden, som föranledes
av denna sjukhusets undervisningsuppgift, beräknas av kommissionen
till 5,848,832 kronor. Dragés detta belopp från ovan angivna 24,339,077
kronor, återstå 18,490,245 kronor, vilket skulle motsvara de egentliga sjukhuskostnaderna.
Kommissionen uppskattar vidare kostnaderna för de enskilda
vårdplatserna till två gånger den beräknade kostnaden för de allmänna
platserna och kommer så fram till en kostnad örn 19,484 kronor för
var och en av de allmänna platserna och örn 38,968 kronor för var och en
av de enskilda.

Av de allmänna vårdplatserna äro 315 avsedda att tillförsäkras Stockholms
stad mot en beräknad ersättning av 18,000 kronor per plats eller
sammanlagt 5,670,000 kronor, motsvarande de kostnader staden beräknats i
annat fall få underkasta sig för anskaffandet av ett lika stort antal platser
i eget sjukhus. Ytterligare 110 allmänna platser skulle på samma sätt förbehållas
åt Stockholms län mot en ersättning av 17,000 kronor per plats
eller sammanlagt 1,870,000 kronor. Dessa ersättningar skulle likvideras
med medel, som staden, respektive landstinget, skulle upplåna och i sin
ordning utlåna till staten för att därefter i vederbörlig ordning själva amortera.
De årliga annuiteterna skulle fördelas på vederbörandes vårddagar i
form av så kallad platskostnadsavgift, vid 40-årigt, 4 */* procents amorteringslån
belöpande sig till per dag och säng för staden 2 kronor 68 öre
och för landstinget 2 kronor 53 öre.

För anordnandet av de 204 allmänna vårdplatser, vilka skulle vara tillgängliga
för patienter från hela landet, beräknas kostnaderna uppgå till
3,974,736 kronor. Staten skulle ansvara för dessa platsers anordnande, men
respektive sjukvårdsområden skulle vara pliktiga att erlägga en platskostnadsavgift
om 2 kronor 50 öre för varje där vårdad patient.

Byggnadskostnaderna för de sjukavdelningar, som innehålla enskilda och
halvenskilda rum, föreslås skola gäldas med lånemedel samt förräntas och
amorteras genom inflytande vårdavgifter. Som de enskilda vårdplatserna
uppgå till 106 samt kostnaden för anordnande av varje dylik plats, som
nämnts, beräknats till 38,968 kronor, skulle ett amorteringslån örn 4,130,608
kronor vara behövligt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sammanlagda kostnaden för inrättandet av garnisonens 108 vårdplatser,
varav 8 platser för officerare och vederlikar, beräknas uppgå till 2,104,272
kronor och skulle bestridas av staten.

I sin helhet skulle statens bidrag för utbyggandet av sjukhuset i första
etappen komma att belöpa sig till 12,668,469 kronor, varav 6,589,461 kronor
beräknas utgöras av kostnader för de undervisnings- och forskningslokaler,
som måste finnas å sjukhuset, ävensom särskilda merutgifter för sjukhusområdets
planering samt utgifter för uppförande av vissa personalbostäder.
Kommissionen räknar med en åttaårig byggnadstid, på vilken sålunda kostnaderna
för sjukhuset skulle fördelas.

Sjukhuskommissionens betänkande har för yttrande remitterats till vissa
myndigheter och institutioner. Dylika yttranden hava inkommit från medicinalstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, domänstyrelsen, chefen för generalstaben,
arméförvaltningen — åffiöljt av yttranden från chefläkaren å garnisonssjukhuset
i Stockholm samt föreståndarna för dess tandpoliklinik och apotek —,
marinförvaltningen — åtföljt av yttranden från stationsbefälhavaren och
förste läkaren vid flottans station i Stockholm samt av P. M. från chefen
för marinstaben —, chefen för östra arméfördelningen, universitetskanslern
— åtföljt dels av utlåtande från karolinska institutets lärarkollegium jämte
protokollsutdrag, innefattande bland annat särskilda yttranden av professorerna
Ilj. Forssner och H. Marcus, dels ock särskild skrivelse från professor
I. Holmgren —, Överståthållarämbetet — åtföljt av yttranden från Stockholms
stads myndigheter —, länsstyrelsen i Stockholms län — åtföljt av
yttrande från Stockholms läns landsting —, statens sjukvårdskommitté,
svenska landstingsförbundet, cancerföreningen och föreningen för bistånd åt
lytta och vanföra i Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskom missionen.

lil. Behovet av nya lokaler för karolinska institutet och dess kliniker

samt deras sammanförande.

Då behovet och nödvändigheten av snara åtgärders vidtagande för lösande
av institutets byggnadsfråga äro uppenbara och tidigare kraftigt understrukits
av alla, som sysslat med frågan, har sjukhuskommissionen icke ansett behövligt
att utförligare motivera detta behov. Kommissionen framhåller i
detta avseende allenast följande:

De lokala förhållanden, under vilka institutet arbetar, äro synnerligen
otillfredsställande. Genom den avsevärda stegring i antalet medicine studerande
vid institutet, som under senaste tioårsperiod inträtt, hava särskilda
anordningar måst vidtagas för meddelande av undervisning åt de olika årsklasserna.
En del åtgärder av mera provisorisk natur hava sålunda ansetts
nödvändiga för att avhjälpa bristen på lämpliga och tillräckligt stora lokaler
för institutets verksamhet. Vad nu sagts gäller icke blott de teoretiska
institutionerna utan i än högre grad de olika sjukhusklinikerna. Örn de
teoretiska institutionsbyggnaderna, vilka äro mer än 60 år gamla, i avseende
å utrustning och lokala anordningar måste anses föråldrade, äro de brister,
som vidlåda serafimerlasarettets lokaler, varest den kliniska undervisningen
till väsentlig del skall vara förlagd, synnerligen framträdande. Aven örn en
del av dessa brister bliva avhjälpta genom de ganska omfattande reparations-
och tillbyggnadsarbeten, som jämlikt 1927 års riksdags beslut i ämnet
skola vidtagas, är det likväl för den vetenskapliga forskning, vilken bedrives
vid institutet, nödvändigt, att nya lokaler inom en icke alltför avlägsen
framtid ställas till förfogande för institutets verksamhet.

Sjukhuskommissionen angiver vidare de allmänna synpunkter, den följt
vid förslaget till tillgodoseende av institutets lokalbehov, och anför därvid i
huvudsak följande.

För karolinska institutet vore det av stor betydelse, att samtliga de institutioner,
som vore erforderliga för fullföljandet av institutets verksamhet
— medicinsk undervisning och forskning — kunde sammanföras till en
plats såsom ett organiskt helt. Under de senaste utredningarna hade också
städse betonats, att detta önskemål framför alla andra borde tillgodoses samt
att i följd härav det tomtområde, som komme att avses för nytt kliniskt
sjukhus, borde vara av sådan omfattning, att dit kunde förläggas alla för
institutet erforderliga institutioner, såväl teoretiska som kliniska. Aven kommissionen
holle i likhet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga före, att
det stora målet vid lösandet av karolinska institutets byggnadsfråga borde vara
att till en enhet sammanföra institutets nu i stor utsträckning spridda institutioner
och kliniker.

Det tomtområde vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut
ställts till förfogande för ett nytt kliniskt sjukhus, vore ock av den storlek,
att karolinska institutets samtliga institutioner och kliniker kunde dit förläggas.
Möjlighet funnes ock att framdeles verkställa betydande utvidg -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ningar och nybyggnader, för den händelse det skulle visa sig, att utöver
de kliniker och institutioner, vilka under de närmaste 20—30 åren kunde
beräknas komma att uppföras, nya för sjukvården och undervisningen erforderliga
byggnader måste komma till stånd. Ett jämförelsevis betydande
reservutrymme stöde sålunda till förfogande, utan att härigenom någon inkräktning
behövde ske å det för sjukhusanläggningen avsedda park- och
skyddsområdet.

Då det gällde att uppgöra plan för ett så omfattande byggnadsföretag,
som det förevarande, kunde man helt naturligt icke inskränka sig till att
taga hänsyn allenast till karolinska institutets nuvarande behov av byggnader.
Ett nytt kliniskt sjukhus, förlagt till Norrbackaområdet, måste förutsättas
komma att under sekler framåt kvarbliva därstädes. Med hänsyn
härtill borde redan nu beaktas, att i en framtid betydande krav å nybyggnader
för att tillgodose den medicinska forskningen och undervisningen
kunde komma att framställas. Under sådana omständigheter vore det givetvis
av vild, att man vid planläggningen av sjukhusets kliniker och teoretiska
institutioner ständigt hade i sikte möjligheten till framtida utveckling. Härvid
måste särskilt uppmärksammas, att förläggningen av vissa kliniker, såvitt
möjligt, borde ske så, att utvidgningar i anslutning till redan befintliga byggnader
kunde ifrågakomma.

Av synnerlig vikt för karolinska institutet vore, att det till förfogande
ställda tomtområdet kunde bilda ett slutet helt. I den mån så vore möjligt,
borde anläggningen utgöra en så att säga stad för sig utan intrång av ovidkommande
intressen. Såväl ur sjukvårdens synpunkt som för den medicinska
forskningen vore det jämväl nödvändigt, att den störande inverkan, som
genom gatubuller och av andra orsaker måste följa på grund av läget invid
storstad, i möjligaste mån minskades eller eliminerades. Framdragande
av kommunikationsleder inom sjukhusområdet för att tillgodose andra intressen
än dem, som direkt sammanhänga med att bereda möjlighet till förbindelse
mellan de olika institutions- och klinikbyggnaderna, borde därför
icke utan tvingande skäl medgivas. I följd härav måste redan från början
noga övervägas icke blott, huru de inom sjukhusområdet erforderliga kommunikationslederna
borde förläggas utan jämväl huru alla intill området
gränsande gator skulle framdragas för att kunna tjäna såsom tillfart till området
och såsom infartsleder till staden från de norr och väster ut belägna
förstäderna. Planläggningen av dessa gator och vägar måste alltså ske under
iakttagande av att området i en framtid skulle komma att fullständigt
tagas i anspråk för sitt bestämda ändamål.

I förevarande sammanhang berör kommissionen det nya undervisningssjukhusets
namnfråga. Professorerna Hedrén, Forssell och Key, vilka, som
förut nämnts, varit tillkallade att biträda kommissionen vid uppgörande av
plan för sjukhuset, hade gjort framställning örn att sjukhusets karaktär av
statsinrättning måtte finna uttryck i det nya sjukhusets namn och anförde
härom i skrivelse den 31 oktober 1927 följande:

Namnet »Serafimerlasarettet» för det nya sjukhuset torde ej kunna komma i
fråga, då det nu så benämnda sjukhuset tills vidare skall existera såsom en självständig
inrättning för att därefter upphöra. Benämningen »Centralsjukhuset»,
vilket namn användes för det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna
kommunala sjukhuset, synes oss ej heller lämplig, emedan dels inom

Yttranden.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

landet flera centralsjukhus finnas och andra äro planlagda, dels det nya
sjukhusets karaktär är mera att vara ett statligt undervisningssjukhus än
en central sjukvårdsinrättning för hela landet.

Benämningen »Rikssjukhuset», vilket namn användes för grannländernas
kliniska sjukhus, synes ej heller giva ett riktigt uttryck för det nya sjukhusets
karaktär, då sjukhuset ej är ett rikssjukhus i den mening, som motsvarande
sjukhus i grannländerna.

Yi tillåta oss föreslå, att det nya sjukhuset erhåller namnet »Karolinska
sjukhuset» för att därmed markera sjukhusets ställning såsom karolinska
institutets kliniska undervisningsanstalt. Vi hava velat framlägga detta förslag
redan nu, då vi anse det synnerligen både önskvärt och betydelsefullt,
att i föreliggande offentliga handlingar ett lämpligt namn å sjukhuset redan
från början kommer till användning och får växa in i allmänna medvetandet.

Kommissionen, som godtog vad i sagda skrivelse anförts, finner namnet
karolinska sjukhuset synnerligen lämpligt och förordar, att sjukhuset skall
erhålla detta namn.

Beträffande den nu avhandlade punkten i kommissionens förslag hava
endast tvenne myndigheter, nämligen karolinska institutets lärarkollegium
och medicinalstyrelsen yttrat sig. Lärarkollegiets yttrande utmynnar i en
kraftig vädjan örn ett snart lösande av institutets by gg Mads fråga.

Karolinska institutets lärarkollegium anför sålunda örn behovet av nya lokaler
följande:

Under hänvisning till kollegiets skrivelse till Kungl. Majit av den 4 februari
1926 angående karolinska institutets behov av nybyggnader anser sig
kollegiet böra framhålla, att det för karolinska institutet är en synnerligen
trängande angelägenhet, att dess nu redan mer än 10 år svävande byggnadsfråga
utan dröjsmål vinner sin lösning.

Den på grund av den moderna läkarvetenskapens intensiva utveckling
alltjämt stegrade specialiseringen fordrar med nödvändighet ett motsvarande
samarbete mellan medicinens olika specialiteter för bedrivande av forskning
och undervisning. Särskilt för en undervisning, som vill åt den praktiserande
läkaren skänka en på samma gång så mångsidig och så grundlig utbildning
som möjligt, fordras ett så intimt samarbete som möjligt mellan
de skilda ämnesfacken. Icke blott för undervisningen utan även för sjukhusvården
är ett systematiskt och bekvämt samarbete mellan specialiteterna
nödvändigt. Så utgör t. ex. en oinre medicinsk klinik en nödvändig bas
för de flesta specialklinikerna. Å andra sidan behöva de medicinska och
kirurgiska klinikerna såväl för specialundersökningarna som för specialbehandling
hela staben av specialkliniker och dessa behöva varandras bistånd.
Läkarna behöva konsultera varandra och därför stå i nära och personlig
kontakt med varandra. Patienterna behöva icke sällan för en effektiv behandling
bekväm och snabb tillgång till olika klinikers resurser.

De praktiska disciplinerna behöva både för sjukvård och forskning nära
förbindelse även med de teoretiska ämnena, t. ex. den patologiska anatomien,
serologien, bakteriologien, kemien och fysiologien. Den moderna
praktiska medicinen kan icke existera och utveckla sig annat än på de teo -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

retiska ämnenas grund och i ständig kontakt med dem. Sådana ämnen
som patologi och röntgendiagnostik behöva för sin undervisning nära tillgång
till ett mångsidigt och rikligt undervisningsmaterial, d. v. s. tillgång
till studium av samtliga de olika sjukdomsgrupper, som äro representerade
på de olika klinikerna. Alla medicinska institutioner, där det arbetas vetenskapligt,
behöva oupphörligen tillgång till ett väl utrustat centralbibliotek.

Alltså: specialisering och organiserat samarbete är den moderna medicinens
lösen.

Ett sådant samarbete, som här kräves, kan endast med svårighet genomföras
utan en nära och bekväm lokal förbindelse mellan de olika institutionerna
inom en medicinsk högskola. För närvarande är karolinska institutets undervisning
splittrad på tio olika sjukvårdsanstalt^’, de flesta belägna långt
från varandra och långt från de teoretiska institutionerna och det medicinska
biblioteket. Nya ämnen, såsom ortopedien och radioterapien, måste omedelbart
erhålla nybyggnader och söka plats därför. Den ena pediatriska kliniken
är snart husvill och likaså den psykiatriska kliniken. Örn ej ett tillräckligt
stort sammanhängande område snarligen upplåtes för institutet,
kommer det redan föreliggande behovet av nya institutioner att föranleda
en alltjämt ökad splittring. Därtill kommer, att flertalet av de praktiska
institutionerna, där nu undervisning bedrives, äro synnerligen illa utrustade
för undervisning och de flesta teoretiska institutionerna trångbodda och föråldrade.
Örn förskingringen fortfar och splittringen än mer ökas, blir det
nödvändigt för staten att uppföra undervisningslokaler på flertalet av de nu
spridda sjukhusen och på de nytillkommande och örn- och tillbygga de teoretiska
institutionerna till kostnader, som sannolikt ej väsentligen understiga
en nybyggnad för samma undervisning. Sedan dessa kostnader nedlagts,
torde det till obotlig skada bliva ännu svårare, örn icke omöjligt, att åstadkomma
den samling, till vilken nu ett utmärkt tillfälle gives.

Norrbackaområdet, som ligger i centrum av »Stor-Stockholm», kan skänka
plats ej blott för de kliniker, som nu äro i mest trängande behov därav,
utan, så snart ekonomiska resurser erbjudas, för samtliga institutets institutioner
under överskådlig tid.

Sjukhuskommissionens byggnadsförslag fyller även, enligt kollegiets mening,
såväl de enskilda klinikernas speciella byggnadskrav som behovet av
centralisation och bekväma förbindelser. Ehuru kommissionen av ekonomiska
skäl sökt att begränsa lokalerna för forskning och undervisning så
långt detta är möjligt utan att förfela byggnadernas ändamål att tjäna en
undervisningsanstalt, har förslaget omsorgsfullt beaktat de av institutionscheferna
framställda önskemålen. Det har tillgodogjort sig såväl de i »Gärdesförslaget»
nedlagda erfarenheterna som den kritik, vilken riktades mot
detta förslag, liksom senare rön. Det kan med fog sägas väl motsvara såväl
de krav, som ställas på modern sjukvård, som undervisningens behov. Kollegiet
får därför varmt förorda, att det föreliggande byggnadsförslag^ kommer
till utförande.

Det är för karolinska institutets fortsatta gynnsamma utveckling ett överhängande
behov att utan dröjsmål erhålla undervisningslokaler, som motsvara
nutida fordringar, och att samla sina institutioner till en organisk enhet.
Det ligger därför stor vikt uppå, att frågans avgörande icke ytterligare
undanskjut.es,
nadsföretaget inom en nära framtid må kunna igångsättas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Kollegiet understryker i sitt yttrande vidare den stora vikten av de av
kommissionen anförda allmänna synpunkterna rörande lokalfrågans lösande
och fäster därvid särskilt uppmärksamheten på kommissionens uttalande,
att allmänna kommunikationsleder över sjukhusområdet icke utan de mest
tvingande skäl böra få ifrågakomma.

Lärarkollegiets yttrande grundar sig i stort sett på ett av en för ändamålet
inom kollegiet tillsatt beredningskommitté avgivet förslag. Vid detta
förslag fanns fogat ett särskilt yttrande av professor Hj. Forssner så lydande:

»Jag har utan reservation förenat mig med kollegiets majoritet i dess
svar å Kungl. Maj:ts remiss av förslaget till nytt kliniskt sjukhus, utarbetat
av den 24 augusti 1928 inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga,
ehuru jag på ett förberedande stadium av de sakkunnigas arbete avgivit en
reservation beträffande en för hela förslaget så särskilt viktig punkt som
anstaltens förläggning till den s. k. Norrbackatomten. I reservationen instämde
endast en av kollegiets ledamöter, och de i densamma förfäktade
särmeningarna hava varken beaktats av de sakkunniga eller av Kungl. Maj:t,
vilken anbefallde, att sjukhuset skulle planläggas med Norrbacka som förläggningsort.
På grund därav har jag ansett tomtfrågan vara tillsvidare
avgjord, och därför, i vad på mig ankommit, deltagit i det vidare utredningsarbetet
med den synpunkt för ögat att lojalt söka göra det bästa möjliga
av den anvisade tomten.

När ärendet nu skall från lärarkollegiets sida slutbehandlas, och då den
förebragta utredningen icke har övertygat mig, att det vore framsynt och
lyckligt att förlägga och vidare utveckla karolinska institutets samtliga kliniker
och teoretiska institutioner å Norrbackatomten, har jag ansett mig
skyldig erinra örn min reservation till kollegiets yttrande den 14 oktober
1926, så mycket mer som denna reservation icke blivit av sjukhuskommissionen
upptagen. Jag anser nämligen alltjämt, att tomten icke har en tillräckligt
stor bebyggbar markyta, för att man dit skulle kunna förlägga
såväl de kliniker, vilka nu medtagits i första utbyggnadsetappen, och de
till senare etapper föreslagna, som ock de teoretiska institutionerna samt
dessutom ha möjligheter för en framtida utveckling av denna väldiga anläggning.
Ej heller är terrängens beskaffenhet sådan, att den medgiver ett
förläggande av alla dessa byggnader så, att de till gagnet och ej blott till
namnet bilda ett organiskt helt.

Den allvarligaste invändningen mot sjukhusets förläggning till Norrbacka
förblir dock, att ingen hänsyn tagits till belägenheten av stadens befintliga
eller redan planerade sjukhus. Det nya sjukhuset skall ligga i samma trakt
som stadens tre största sjukhus, S:t Göran, Sabbatsberg och S:t Erik, men
något mera avlägset från stadens centrala delar än dessa. Utan tvivel
komma dessa att ha en hämmande inverkan på patienttillströmningen till
det nya sjukhusets såväl kliniker som polikliniker. Detta måste i än högre
grad bli fallet, om det redan färdiga förslaget till ett helt nytt Mariasjukhus
vinner stadsfullmäktiges bifall. Örn så blir fallet, vet man visserligen
ännu ej, men man torde kunna säga, att det finnes stora sympatier
för att nu tillgodose de södra stadsdelarnas sjukhusbehov. Under alla omständigheter
torde man kunna påstå, att staden under många decennier
framåt icke torde kunna förlägga ytterligare någon mer avsevärd del av sin
sjukhusvård till Norrbacka utan att skada sina egna, legitima sjukvårds -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

intressen. Följden måste lätt bliva, antingen att den vidare utvecklingen
av det nya kliniska sjukhuset måste skjutas orimligt långt in i framtiden,
eller att det måste byggas vidare såsom ett rikssjukhus, vilket skulle förorsaka
staten stora och onödiga kostnader, utan att undervisningsmaterialet
därpå vunne fördelar, utan snarare tvärtom. Min bestämda övertygelse är
nämligen, att de överallt i landet uppväxande centrallasaretten redan gjort
ett rikssjukhus mindre behövligt än för 20 år sedan, och att så alltmer
kommer att bli fallet. Ett verkligt gott och tillräckligt material för undervisningen
kunna universitetsklinikerna erhålla endast genom ett vidsträckt
samarbete med den kommunala sjukvården.

Beträffande sjukhusets namnfråga anför kollegiet följande:

Ehuru vissa pietetsskäl och möjligen även praktiska skäl — serafimerlasarettet
är bland en stor del av landets befolkning känt såsom namnet
på landets främsta sjukhus — kunna anföras för att i en eller annan form
bibehålla denna benämning å det nya sjukhuset, har kollegiet dock ansett
sig kunna ansluta sig till förslaget, att sjukhuset skall erhålla namnet karolinska
sjukhuset, vilket synes kollegiet på ett lämpligt sätt betona sjukhusets
ställning såsom ett karolinska institutets undervisningssjukhus. Ihågkommas
bör även, att serafimerlasarettet kommer att under åtskillig tid bestå vid
sidan av det nya sjukhuset, varför namnvalet bör ske så, att förväxlingar
äro uteslutna.

En från kollegiemajoriteten avvikande mening i namnfrågan har framförts
av professor I. Holmgren. Denne anför:

Det är icke tilltalande, att namnet serafimerlasarettet utbytes mot karolinska
sjukhuset. Serafimerlasarettet är ett vördnadsvärt namn. Det centrala
sjukhuset i Stockholm, som för hela landets befolkning står som högsta
instansen av medicinsk auktoritet, har sedan mer än 175 år burit namnet
serafimerlasarettet. Ett sådant värde bör icke i onödan bortkastas. Det nya
sjukhuset skulle mycket väl kunna heta »Nya serafimerlasarettet», som eventuellt,
sedan det gamla nedlagts, avkortas till serafimerlasarettet.

Aven medicinalstyrelsen finner olägenheterna av den nu rådande splittringen
av de kliniska undervisningssjukhusen uppenbara. En förutsättning
för att ett kliniskt sjukhus skulle kunna nöjaktigt fylla sina uppgifter som
läro- och sjukvårdsanstalt vore otvivelaktigt ett väl ordnat samarbete mellan
olika institutioner och kliniska avdelningar. Att detta främjas i väsentlig
mån genom att dessa även i lokalt hänseende sammanföras till ett gemensamt
helt vore obestridligt, något som under förhandenvarande förhållanden
icke kunde ske med mindre än att ett helt nytt sjukhus anlägges.

Redan här må framhållas, att medicinalstyrelsens utlåtande utmynnar i
förordande av »bifall till kommissionens hemställan».

Att karolinska institutets nuvarande lokaler äro behäftade med allvarliga Depante
brister torde nogsamt framgå av den tidigare meddelade historiken och de mmtschefen.
nyss anförda utlåtandena och yttrandena. Under snart ett tjugutal år har
institutets lokalfråga varit aktuell och blivit allt mera brännande, i den män

Bihang till riksdagens protokoll 19SO. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

verksamheten vidgats. Såsom mått på institutets utveckling må allenast
nämnas, att studentantalet sedan vårterminen 1912, då serafimerlasarettskommittén
tillsattes, vuxit från 343 till 820 under höstterminen 1929. Vid
karolinska institutet utbildas numera ungefär lika många medicine studerande
som vid de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund tillsammantagna.

De lokaler och materiella resurser, över vilka institutet nu förfogar, äro
alldeles för små och till stor del föråldrade. De teoretiska institutionsbyggnaderna
äro över 60 år gamla och motsvara i avseende å utrustning och
lokala anordningar ingalunda vad en modern undervisning kräver. De
största bristerna vidlåda emellertid de sjukvårdslokaler, där den praktiska
undervisningen meddelas. Serafimerlasarettet, varest den kliniska undervisningen
skall vara förlagd, är alldeles otillräckligt för sitt ändamål, även örn
en del brister i själva lokalerna bliva avhjälpta genom de rätt omfattande
reparations- och tillbyggnadsarbeten, som jämlikt 1927 års riksdags beslut
pågå. Den kliniska undervisningen har numera, såsom tidigare framhållits,
på grund av serafimerlasarettets otillräcklighet i rätt stor utsträckning
måst förläggas till vissa av Stockholms stads sjukhusavdelningar och
till privata sjukvårdsanstalter. Denna lösning av det kliniska undervisningsproblemet
är emellertid mindre tillfredsställande. Sjukhusen i fråga
äro nämligen icke byggda eller utrustade för undervisning och forskning
och kunna i allmänhet icke heller genom nybyggnader förses med de för
ändamålet erforderliga lokalerna. Undervisningen har också endast med
största svårighet kunnat nöjaktigt fylla sin uppgift. En kännbar olägenhet
är vidare, att undervisningsklinikerna ligga vitt skilda från varandra och
från de teoretiska institutionerna ävensom från institutets centralbibliotek
och administrativa lokaler. Därigenom försvåras eller omöjliggöres det betydelsefulla
samarbetet klinikerna emellan. Till vad lärarkollegiet anfört i
hithörande delar kan jag följaktligen helt ansluta mig.

Jag finner sålunda ådagalagt, att karolinska institutet är i stort behov av
nya byggnader såväl för de teoretiska institutionerna som för de kliniska
sjukavdelningarna. Detta behov torde, vad angår sjukhusklinikerna, vara
så trängande, att ett ytterligare undanskjutande av byggnadsfrågan skulle
allvarligt äventyra institutets förmåga att på ett tillfredsställande sätt meddela
undervisning åt sin stora elevskara.

I likhet med sjukhuskommissionen m. fl. anser jag, att målet bör vara att
sammanföra institutets nu i stor utsträckning spridda institutioner och kliniker.
Institutets byggnadsfråga bör sålunda icke få sin lösning på så sätt,
att nybyggnader på det ena eller andra stället uppföras åt dess undervisningskliniker,
ty då befästes det nuvarande systemet med dess brist på
samarbete och enhetlighet för lång tid framåt. Omtanken örn en rationell
organisation och en effektiv undervisning kräver ovillkorligen, att de
nu nödvändiga nybyggnaderna uppföras på en lämplig tomt av sådant om -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

fång och med sådant läge, att de i dessa nybyggnader inrymda klinikerna
kunna bilda en stomme, kring vilken karolinska institutets övriga institutioner
och kliniker kunna samla sig, i den mån ekonomiska tillgångar och
övriga omständigheter tillåta.

Det tomtområde vid Norrbacka, som genom 1927 års riksdags beslut
ställts till förfogande för ett nytt kliniskt sjukhus, ger även enligt min mening
möjlighet till en tillfredsställande lösning av institutets byggnadsfråga.
Detta område torde enligt de undersökningar, som företagits av sjukhuskommissionen,
vara det enda i Stockholm eller dess omedelbara närhet,
som är tillräckligt stort för att tillåta ett sammanförande av karolinska institutets
samtliga institutioner. Till frågan huru de olika institutionerna
lämpligen böra placeras å området skall jag i det följande återkomma.

Det program för realiserande av karolinska institutets byggnadsfråga, som
av sjukhuskommissionen framlagts och som varmt förordats av karolinska
institutets lärarkollegium, torde även enligt min mening få anses i stort sett
ändamålsenligt och lämpligt att läggas till grund för det blivande byggnadsarbetet.

Aven det för det blivande sjukhuset föreslagna namnet »karolinska sjukhuset»
torde få anses lämpligt. Att, såsom av professor Holmgren föreslagits,
överflytta namnet serafimerlasarettet på det nya sjukhuset anser jag mindre
ändamålsenligt med hänsyn därtill, att det gamla serafimerlasarettet ju under
åtskilliga år skall existera jämsides med det nya sjukhuset.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232.

Sjukhuskom missionen.

Erforderliga

lokaler.

IV. De erforderliga lokalerna; byggnadsetapper.

I fråga om för karolinska institutets verksamhet erforderliga teoretiska
institutioner och kliniker anför sjukhuskommissionen följande:

Såsom i det föregående omnämnts, böra enligt kommissionens uppfattning
till Norr backaområdet förläggas alla för karolinska institutets verksamhet
erforderliga institutioner. Dessa kunna uppdelas i två stora huvudgrupper,
nämligen de teoretiska institutionerna och klinikerna (sjukhusbyggnaderna).

De nu befintliga teoretiska institutioner, för vilka — såvitt nu kan bedömas
— förr eller senare nybyggnader måste uppföras å Norrbackaområdet,
utgöras av

1) en anatomisk institution;

2) en bistologisk » ;

3) en fysiologisk » ;

4) en kemisk » ;

5) en farmakologisk » ;

6) en institution för patologisk anatomi;

7) en » » allmän patologi;

8) en rättsmedicinsk institution; samt

9) en hygienisk institution.

Till den grupp av byggnader, som är avsedd att inrymma nu angivna
institutioner, torde lämpligen kunna hänföras jämväl de byggnader, som
skola innehålla högtidssal för karolinska institutet, högskolans centralbibliotek
ävensom institutets kameral-administrativa och ekonomiska förvaltning.

För samtliga nu angivna byggnader måste — oavsett örn de nu eller
först senare komma till utförande — erforderligt tomtutrymme beräknas.
Önskvärt är ock, att inom området beredes plats för en för medicinska föreningen
avsedd byggnad ävensom för en idrottsplats för de studerande
(tennisbanor m. m.).

De vid institutet för närvarande förefintliga klinikerna utgöras av
följande:

1 två medicinska kliniker (båda för närvarande å serafimerlasarettet);

2) två kirurgiska » (den ena för närvarande å serafimerlasaret tet,

den andra å Maria sjukhus);

3) två pediatriska » (den ena för närvarande å allmänna barn huset

och den andra å Kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn);

4) en neurologisk klinik (för närvarande å serafimerlasarettet);

5) ett röntgeninstitut ( » » » » );

6) en ögonklinik ( » » » » );

7) en oron-, näs- och halsklinik (för närvarande å Sabbatsbergs sjukhus);

8) en ortopedisk klinik (för närvarande å Stockholms vant öreanstalt);

9) en hud- och könsklinik (för närvarande å S:t Görans sjukhus);

10) en psykiatrisk klinik (för närvarande å Konradsberg); samt

11) två kvinno- och förlossningskliniker (för närvarande å allmänna

barnbördshuset och å Sabbatsbergs sjukhus).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Vid flertalet av dessa kliniker finnas särskilda polikliniklokaler.

Med hänsyn till karolinska sjukhusets uppgift att vara ett undervisningssjukhus
måste givetvis särskilda lokaler för undervisningen anordnas.
Dessa kunna icke förläggas i särskilda byggnader utan måste intimt
förenas med de olika sjukavdelningarna. Även de för medicinsk forskning
avsedda lokalerna måste sammanföras med och ingå såsom ett led i varje
kliniks byggnadsstomme.

I omedelbar närhet av eller i anslutning till de egentliga sjukhusbyggnaderna
höra förläggas de för dem gemensamma inrättningarna, nämligen:
isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning,
gymnastikavdelning, apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning,
kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder.
förråds- och verkstadslokaler samt ångpanneanläggning.

Då det vid planläggningen av det kliniska sjukhusets omfattning i första
hand var av vikt att erhålla kännedom örn de krav, som enligt vederbörande
ämneslärares uppfattning borde uppställas för att erhålla en tidsenlig
och fullt tillfredsställande sjukhusanläggning av ifrågavarande art,
infordrade kommissionen från karolinska institutets lärarkollegium uppgifter
rörande omfattningen av de olika slag utav lokaler (institutioner)^
som enligt kollegiets mening vore oundgängligen erforderliga för fullföljandet
av karolinska institutets såväl teoretiska som praktiska verksamhet.

I den skrivelse, vari uppgifter i angivna hänseende begärdes, framhöll
kommissionen, att det av ekonomiska skäl måste förutsättas, att byggandet
av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska
institutet komme att ske i olika etapper. Med anledning härav anhöll kommissionen,
att lärarkollegiet i sitt yttrande måtte angiva, i vilken ordning
utbyggandet av de olika lokalerna (institutionerna) enligt kollegiets uppfattning
borde äga rum. Kommissionen påpekade tillika, att därvid hänsyn
även borde tagas till eventualiteten, att samtliga för undervisningen
erforderliga kliniker icke kunde medtagas i en och samma byggnadsetapp.

För att erhålla nödigt material för utarbetande av det yttrande, som av
sjukhuskommissionen begärts, anhöll karolinska institutets lärarkollegium
genom kringsändande av för ändamålet uppgjorda frågeformulär
hos institutets samtliga professorer örn yttrande rörande respektive institutioner
och övriga inrättningar, som vid besvarande av kommissionens
skrivelse borde vinna beaktande. Därjämte upptogos även andra spörsmål,
som ansetts kunna äga betydelse för den föreliggande nybyggnadsfrågan,
i nämnda frågeformulär för eventuellt besvarande. De från lärarkollegiets
medlemmar inkomna uppgifterna överlämnades därefter jämte lärarkollegiets
eget yttrande i ärendet till kommissionen. Tillika bifogades infordrade
yttranden dels från institutets kamrerare angående lokaler för
institutets ekonomiska förvaltning, dels ock från bibliotekarien angående
lokaler för institutets bibliotek.

I sitt den 20 december 1026 till kommissionen avgivna utlåtande gjorde
lärarkollegiet till en början bland annat följande allmänna uttalande:

Karolinska institutets ändamål är att vara en medicinsk högskola med
undervisning och forskning såsom huvuduppgifter. Detta gäller även beträffande
de kliniska institutionerna, vilkas sjukvårdande verksamhet
måste betraktas såsom förutsättning för dessa institutioners högskoleupp -

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

gift. Det synes lärarkollegiet så mycket viktigare betona detta förhållande,
som detsamma utgör grunden för den väsentliga olikhet i organisation
och i andra hänseenden, som kännetecknar kliniska sjukvårdsinrättningar
till skillnad från sjukvårdsanstalter, för vilka sjukvården är självändamål.

Lärarkollegiets yttrande var uppdelat i två huvudavdelningar: omfattningen
av olika lokaler (institutioner) och ordningen för de olika institutionernas
utbyggande.

I förstberörda hänseende anförde kollegiet följande:

På nybyggnadsfrågans nuvarande förberedande stadium har det synts
lärarkollegiet lämpligt, att endast framhålla de krav, som respektive institutionsföreståndare
anse erforderliga, för att institutets olika institutioner
skola kunna fullfölja den verksamhet, som tillkommer en var av
dem. Lärarkollegiet har således ej ansett sig genom beslut kunna taga definitiv
ståndpunkt till ärendets olika frågor. Ett dylikt förfarande från
kollegiets sida torde vara så mycket lämpligare, som definitiva beslut,
jämväl beträffande vissa principfrågor, måste i väsentlig mån bestämmas
utav beskaffenheten av den tomt, som ställes till förfogande för institutets
nybyggnader. Kollegiets yttrande är sålunda beträffande lokalomfattningen
och därmed sammanhängande frågor väsentligen avfattat såsom
en redogörelse för institutionsföreståndarnas uttalade mening, därvid lärarkollegiet
sökt att giva uttryck för flertalets önskemål.

Vidare anfördes i skrivelsen bland annat följande:

För att utföra den av kommissionen begärda utredningen hava lärarkollegiets
medlemmar i sina yttranden lämnat uppgifter ej blott beträffande
de olika institutionernas behov av lokaler för undervisning och
forskning och för de kliniska institutionernas sjukvård, utan även angående
den å de olika institutionerna verksamma lärår- och läkarpersonalen
samt övrig personal, liksom även beträffande det ungefärliga antalet
studerande vid varje institution. För de kliniska institutionerna hava även
uppgifter lämnats angående det för de olika institutionerna behövliga antalet
vårdplatser. Genom nämnda personaluppgifter torde det bliva möjligt
att fullständigare bedöma behovet av arbetslokaler av olika karaktär
än genom ett blott angivande av ett visst antal lokaler. Genom dessa personaluppgifter
blir det även möjligt att erhålla en bestämd utgångspunkt
för bedömande av behovet av bostadslokaler inom institutets byggnadsområde.

För samtliga institutioner, såväl teoretiska som kliniska, hava uppgifter
lämnats beträffande de behövliga arbetslokalernas särskilda ändamål och
ungefärliga omfattning. Å de teoretiska institutionerna användas samtliga
lokaler direkt eller indirekt i undervisningens och forskningens tjänst.
Vid de kliniska institutionerna hava lokalerna en mångfald uppgifter, som
falla inom de båda stora grupperna: undervisning-forskning och sjukvård.
För att giva en överblick över byggnadsbehovet för dessa båda olika uppgifter
var för sig hava, där så varit möjligt, i klinikföreståndarnas yttranden
lokalbehovet för dessa båda huvudändamål upptagits i olika grupper.
Ett strängt särskiljande av desamma är emellertid på många områden
icke möjligt, då ju sjukvårdslokalerna även stå i undervisningens
tjänst och å andra sidan de för forskning och undervisning använda lokalerna
även i viss utsträckning användas i sjukvårdens tjänst. I stort sett

:39

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

torde emellertid de i yttrandena lämnade uppgifterna giva en föreställning
örn, i vad mån klinikernas lokalbehov är betingat av undervisningsändamål.

De nämnda yttrandena lämna även en framställning över det särskilda
byggnadssätt, som på grund av de olika klinikernas speciella arbetsförhållanden
anses önskvärt, vilket i flera hänseenden är betydelsefullt att
känna vid bedömandet av byggnadernas planläggning. Beträffande byggnadssättet
företräda nästan samtliga lärarkollegiets medlemmar den meningen,
att ett hopförande av enskilda institutioner i stora byggnader icke
är önskvärt, utan att ett byggnadssätt med särskilda byggnader för varje
institution bör, i den utsträckning så är möjligt, komma till användning.
De teoretiska institutionernas föreståndare äro i huvudsak eniga om att
de enskilda institutionerna uppföras såsom friliggande byggnader, om ock
vissa i närmare anslutning till varandra. Detsamma gäller beträffande
flera kliniska institutioner. Dock anses ett sammanförande i markplanet i
fråga örn en del kliniska institutioner vara önskvärt samt beträffande en
del andra, ehuru ej önskvärt, likväl ej förenat nied större olägenheter.
Härvid betonas dock, att sammanbyggandet huvudsakligen bör gälla sammanförande
i markplanet och att ett sammanbyggande i höjd bör tilllämpas
med stor försiktighet, så att framtida utveckling av enskilda avdelningar
icke må försvåras eller förhindras. Enighet råder därutinnan,
att de teoretiska och kliniska institutionerna, ehuru de förläggas till skilda
byggnadsgrupper, dock böra befinna sig i sådant läge till varandra, att ett
bekvämt samarbete dem emellan kan äga runi samt desamma såsom helhet
framträda såsom samhörande delar av en medicinsk högskola.

De kliniska institutionernas föreståndare hava i sina yttranden till diskussion
upptagit även frågan örn klinikföreståndarnas enskilda verksamhet
vid sjukhuset. Samtliga föreståndare äro ense örn, att det för undervisning
och sjukvård är av väsentlig betydelse, att a respektive kliniker
finnes ett lämpligt antal enskilda och halvenskilda rum, ävensom därom,
att lokaler för enskild mottagning böra beredas inom de kliniska institutionerna
för respektive klinikföreståndare.

De av lärarkollegiets medlemmar avgivna yttrandena hava även omfattat
lokalbehovet för vissa, för flera institutioner eller för hela högskolan
gemensamma inrättningar och institutioner. Lokalerna för karolinska institutets
administrativa och ekonomiska förvaltning böra enligt flertalets
mening, som därom yttrat sig, sammanföras i en gemensam byggnad av
den karaktär, som erfordras för att densamma skall kunna utåt representera
institutets egenskap av högskola. I denna byggnad bör förläggas en
större festivitetssal för promotioner och andra liknande ändamål. Enstämmigt
anses ett centralbibliotek vara nödvändigt. Detsamma bär, vare
sig det förlägges i administrationsbyggnaden eller såsom en fristående
byggnad, erhålla ett sådant läge, att det är lätt tillgängligt för såväl de
teoretiska som de kliniska institutionerna. Nödvändigheten av ett centralbibliotek
får dock icke inskränka på kravet av ett fackbibliotek å varje
enskild institution, liksom dylika fackbibliotek icke göra ett gemensamt
centralbibliotek överflödigt. De förra avse väsentligen att tillfredsställa
det dagliga behovet av vetenskaplig litteratur, det senare åter tillgodoser
företrädesvis litteraturbehovet vid mera omfattande vetenskapliga studier.

Lärarkollegiet anser det vara i hög grad önskvärt, att å karolinska institutets
blivande tomtområde byggnadsplats reserveras för medicinska
föreningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Samtliga medlemmar av lärarkollegiet, som yttrat sig angående en djuravelsdepå
för friska djur, framhålla önskvärdheten av en dylik inrättning.
För de teoretiska institutionerna framhålles önskvärdheten av egna avdelningar
för djurexperimentella arbeten. För de olika klinikerna äro laboratorier
för försök med mindre djur behövliga.

För beräkning av bostadslokaler har för varje institution företagits en
utredning angående den personal, som genom sin verksamhet måste vara
bofast inom det för institutets samtliga institutioner och inrättningar upplåtna
området, såsom underläkare och amanuenser, vaktmästare och biträden
vid laboratorier och undervisningslokaler, sjukvårdspersonal samt
för de teoretiska och praktiska institutionernas drift behövlig ekonomipersonal.
För beräkning av bostadslokaler har det varit nödvändigt att
dels så noga som möjligt fastställa institutets behov av personal i olika
tjänsteställning, dels avgöra vilka befattningshavare, som på grund av sitt
arbete äro i behov av bostäder inom institutets område. Det har vidare
varit nödvändigt att avgöra, vilka av dessa senare, som böra beredas rum
inom själva institutionsbyggnaderna, och vilka som kunna förläggas till
särskilda bostadshus, samt att söka bedöma rumsbehovet för de olika kategorierna
av befattningshavare. Till grund för utredningen av dessa frågor
hava legat institutionsföreståndarnas yttranden, varjämte, särskilt beträffande
bostäder för klinikernas ekonomi- och sjukvårdspersonal, begagnats
den utredning, som föreligger i 1925 års byggnadsförslag. Beräkningen
av institutionernas personal och dennas bostadsbehov kan givetvis i vissa
hänseenden endast bliva approximativ. Bostadsbehovet för personalen vid
de teoretiska institutionerna bör enligt samstämmigt uttalande av dessas
föreståndare utgöra rum för amanuenser, vaktmästare och städerskor, för
vilka samtliga befattningshavare så gott som enstämmigt bostad önskas
inom institutionsbyggnaden. För amanuenser beräknas dubblett, för vaktmästare
två rum och kök och för städerska enkelrum med kokvrå. Angående
de grunder, enligt vilka bostäder beräknats för vid de kliniska institutionerna
anställd personal i olika befattningsställning och bostadslokalernas
förläggning till institutionerna eller till särskilda bostadshus, hänvisas
till särskild utredning.

I fråga örn beredande av bostäder ät ordinarie lärare och särskilt åt institutets
professorer hava meningarna varit delade. Flertalet, som yttrat
sig örn denna angelägenhet, hava betonat nödvändigheten av särskild utredning
rörande denna fråga, även där önskvärdheten av dylika bostäder
framhållits.

Genom den utredning, som sålunda lämnats, torde omfattningen av institutets
lokalbehov erhålla den belysning, som under nuvarande omständigheter
är möjlig. Då lärarkollegiet emellertid fattat det såsom sin uppgift
att till kommissionen avgiva yttrande beträffande omfattningen av
för institutet behövliga lokaler även för det särskilda ändamålet att giva
en ledning vid bedömandet av byggnadstomt för institutet och institutions
byggnadernas planläggning därå, har lärarkollegiet på sådant sätt
bearbetat det material, som föreligger i de av institutionsföreståndarna
lämnade yttrandena, att icke blott varje institutions speciella krav beträffande
lokalernas omfattning och byggnadssätt framträda, utan att det
även blir möjligt att erhålla en ungefärlig uppfattning såväl av varje institutions
byggnadsyta (bebyggda markytan) för nu planlagda lokaler
samt reservområde för i framtiden behövlig utvidgning av desamma, som
beträffande behövlig byggnadsfri markyta. På så sätt kan även det totala
markbehovet tillnärmelsevis bedömas.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232.

För att erhålla en grund för bedömandet av dessa frågor hava respektive
institutionsföreståndare i sina yttranden uttalat sig även över den
våningshöjd, till vilken en vars institution anses höra uppföras, liksom
även beträffande i vad mån det kan anses lämpligt att i gemensamma
byggnader sammanföra olika institutioner. En nödvändig förutsättning
för bedömandet av behövlig markyta är att för var institution erhålla en
så fullständig uppgift som möjligt beträffande dess lokalbehov.

Vid bedömandet av de kliniska institutionernas byggnadsbehov har lärarkollegiet
låtit sammanställa de i nuvarande yttranden lämnade uppgifterna
med de i 1925 års byggnadsförslag upptagna lokalbeskrivningarna
och därjämte sökt att för varje klinisk institution erhålla en så fullständig
uppfattning örn behövliga lokaler, som det på grund av föreliggande
material är möjligt. I fråga örn beräkning av korridorer, trappor, hissar
m. m. ävensom av inre och yttre murar har dels 1925 års byggnadsförslag
tjänat såsom underlag, dels tillsetts, att sammanlagda ytan av nämnda
byggnadsdelar motsvarar cirka 45 procent för de kliniska och cirka 40 procent
för de teoretiska institutionerna, varvid ytfördelningen på korridorer,
trappor m. m. kan beräknas till cirka 25 procent respektive 20 procent
samt inre och yttre murar till cirka 20 procent. Givetvis äro de erhållna
värdena approximativa. Emellertid lämnar den gjorda beräkningen en
viss föreställning örn det ungefärliga lokalbehovet och golvytornas fördelning
efter lokalernas olika ändamål samt örn den totala ytan för varje
institution.

För den ortopediska kliniken har någon beräkning över lokalomfattningen
icke kunnat ske, enär lokalbehovet för denna klinik är beroende
utav flerahanda organisationsfrågor, vilka ännu ligga outredda. Den ortopediska
institutionen bör emellertid utgöra en självständig inrättning för
sig, omfattande klinik och poliklinik, den senare förlagd i anslutning till
kliniken, och sålunda icke till en gemensam central poliklinisk byggnad,
därest en dylik skulle komma till stånd. För den ortopediska institutionen
bör i byggnadsplanen erforderligt område reserveras.

Ekonomilokaler, kök, matsalar, tvättlokaler, gemensamt bad och gymnastiklokaler
hava beräknats i enlighet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag, alternativ II.

I särskild bilaga har kollegiet låtit sammanföra de beräkningar av lokalomfattning,
som för varje institution på ovannämnda sätt utförts. För
varje institution har en sammanfattning verkställts beträffande de för
densamma beräknade lokalerna. Därvid har för de kliniska institutionerna
deras lokaler sammanförts i olika huvudkategorier, nämligen lokaler
tillhörande kliniken, inom vilken vårdavdelningar och lokaler för undersökning
och behandling blivit särskilda, lokaler tillhörande polikliniken,
lokaler för undervisning och forskning samt bostadslokaler inom kliniken.
Beräkning av lokalernas ungefärliga kubikinnehåll har även ägt
rum, varvid rumshöjden i de kliniska institutionerna i allmänhet beräknats
till 4 m. från golv till golv, i de teoretiska institutionerna i allmänhet
till något mindro mätt. Med ledning av de på ovannämnda sätt vunna
ytmåtten för de olika institutionernas lokaler oell med stöd av de lämnade
uppgifterna örn dessas fördelning i olika våningar har den bebyggda
markytan för samtliga nybyggnader approximativt beräknats.

Med stöd av yttranden från flertalet institutionsföreståndare har ett
reservområde för framtida utvecklingsbehov beräknats till cirka 50 procent
av bebyggd och byggnads!''™ markyta för varje institution.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I fråga om det byggnadsfria området, som för all framtid bör bevaras
fritt, kunna på byggnadsfrågans nuvarande ståndpunkt några mera bestämda
mått icke lämnas. Men synes det som örn ett fritt område av växlande
mellan fem och nio gånger det bebyggda områdets storlek lämpligen
bör beräknas för att lämna tillräckligt ljus och tillräckligt ostörd omgivning
åt institutionerna. I den mån det varit möjligt har därvid hänsyn
tagits till det olika behovet för de teoretiska institutionerna och de
kliniska med särskilt avseende fästat vid de senares karaktär av sjukvårdsanstalter
och till deras merendels i större antal våningar uppförda
byggnader. Vid beräkning av reservområde och byggnadsfri yta har
lärarkollegiet haft den synpunkten för ögonen, att institutet på det område,
som nu upplåtes, skall kunna under mycket lång tid framåt fullfölja
sin verksamhet.

De på ovan nämnda sätt erhållna approximativa värdena över total
golvyta, kubikinnehåll, bebyggd markyta, fri markyta, reservområde och
total markyta för samtliga karolinska institutets institutioner hava sammanförts
i översiktstabeller, vilka sålunda giva en föreställning örn byggnads-
och markbehov för hela institutets lokaler och institutioner.

Vid fastställandet av omfattningen av de lokaler, som för institutet
måste anses vara nödvändiga, göra sig tvenne huvudsynpunkter gällande.
Å ena sidan böra byggnadskraven begränsas till det för varje ändamål
oundgängligen erforderliga; å andra sidan är det lärarkollegiets plikt
att tillse, att institutets lokaler Aud en nybyggnad erhålla en sådan omfattning,
att det blir möjligt för institutet att fylla sin uppgift i undervisningens
och forskningens tjänst på ett sätt, som motsvarar läkarutbildningens
behov. Lärarkollegiet har därför vid beräkningen av lokalomfattningen
icke kunnat begränsa sig till de lokaler, som för närvarande
finnas Aud institutets institutioner, enär dessa merendels icke motsvara
Amre sig undervisningens eller forskningens behov. Just de nuvarande
lokalernas otillräcklighet i nämnda hänseenden utgör en av de Auktigaste
orsaker till högskolans behov av nybyggnad. För att meddela en undervisning,
som håller läkarkonsten inom landet på en ståndpunkt, motsvarande
de medicinska vetenskapernas utveckling, och för att bereda landets
egna vetenskapsmän tillfälle att själva bidraga till dessa vetenskapers
utveckling är det nödvändigt, att institutets samtliga institutioner,
såväl kliniska som teoretiska, äro utrustade med lokaler icke blott för
undervisning utan även för Äktenskaplig forskning.

Vidkommande frågan örn ordningen för de olika institutionernas utbyggande
anförde lärarkollegiet i sitt utlåtande följande:

Lärarkollegiet, som är enigt däruti, att samtliga karolinska institutets
institutioner böra beredas plats i en nybyggnadsplan för institutet, inser
tillfullo, att statsfinansiella förhållanden nödvändiggöra, att institutets
nybyggnadsfråga löses genom ett successivt uppförande av erforderliga
institutioner och inrättningar. Kollegiet finner det emellertid synnerligen
önskvärt, att utbyggandet aA7 respektive institutioner måtte ske icke
i etapper med från all byggnadsverksamhet fria mellanrum, utan i kontinuerligt
fortskridande på varandra omedelbart följande byggnadsperioder.
Lärarkollegiet är enigt däruti, att vid de kliniska institutionernas
nybyggande i fortlöpande byggnadsperioder lokaler böra uppföras i första
hand för en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, den radiologiska insti -

Kungl. May.ts ''proposition Nr 232.

tiihonen och en patologisk institution samt för de specialkliniker, vilka
äro oundgängligen nödvändiga såväl för undervisningen som med hänsyn
till sjukhusets krav på specialkliniker eller betingas av sjukvårdsbehov
eller erbjuda undervisningen och forskningen särskilt ogynnsamma
förhållanden. Därefter böra övriga kliniker uppföras i den mån det ske
kan.

Angående i nämnda hänseende föreliggande önskemål hänvisades till
de av vederbörande institutionsföreståndare avgivna yttrandena.

Lärarkollegiet framhöll slutligen det viktiga önskemålet, att uppförandet
av institutets kliniska institutioner skedde enligt en sådan plan, att
ieke under någon längre tidsperiod undervisningen i de båda kliniska
huvudämnena, medicin och kirurgi, skulle behöva meddelas på sjukhus,
som saknade för undervisningen och sjukvården nödvändiga specialkliniker.

Sjukhuskommissionen anser det i hög grad fördelaktigt, att institutets
byggnadsfråga löses i ett sammanhang. Därigenom skulle emellertid
mycket stora krav komma att ställas på statsverket. Även örn
Stockholms stad och län i viss utsträckning komme att lämna bidrag till
uppförande av sjukhuset, så bleve det dock staten, som måste bekosta
icke blott uppförandet av de teoretiska institutionerna och alla övriga
lokaler, som inom sjukhusklinikerna i första liand avsåges för tillgodoseende
av undervisning och forskning, utan jämväl den del av sjukhuset,
som avsåges för mottagande av patienter från hela landet. På grund alsin
ekonomiska räckvidd vore sålunda denna byggnadsfråga av synnerligen
omfattande natur, och att nu på en gång lösa densamma finge anses
uteslutet.

Kommissionen finner därför, att en uppdelning av det omfattande byggnadsföretaget
i olika avdelningar är nödvändig, och anför härom i huvudsak
följande:

Då det gäller att uppgöra en plan för den ordning, i vilken de olika
byggnaderna böra komma till utförande, synes det ligga närmast till
Ilands, att en uppdelning sker på så sätt, att de egentliga sjukhusklinikerna
uppföras i en byggnadsetapp samt de teoretiska institutionerna
jämte övriga för karolinska institutets administration erforderliga byggnader
i en andra etapp.

Såsom i det föregående berörts, är behovet av nya lokaler för sjukhusklinikerna
mest trängande. Enär de för undervisningen nödvändiga klinikerna
icke numera kunna inrymmas å serafimerlasarettet, har den utvägen
måst tillgripas, att klinisk undervisning i en hel del ämnen meddelas
vid andra sjukvårdsinrättningar i huvudstaden. I stället för att den
kliniska undervisningen tidigare varit koncentrerad till ett sjukhus —
serafimerlasarettet — har densamma numera, såsom förut nämnts, måst
uppdelas på icke mindre än nio andra sjukvårdsanstalt^'', belägna på
skilda platser i Stockholm. Flertalet av dessa sjukhus liro helt naturligt
icke avsedda för undervisningsändamål. Deras utrustning och lokala re -

Byggnads etapper.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

surser motsvara följaktligen icke heller de krav, som höra uppställas å
undervisningssjukhus. De härav föranledda svårigheterna äro så betydande,
att det icke torde råda mer än en mening örn, att i första hand
åtgärder måste vidtagas för att bereda en del sjukhuskliniker möjlighet
att erhålla helt nya och moderna lokaler.

Givetvis vore det önskvärt, att alla för karolinska institutets undervisningsbehov
erforderliga kliniker samtidigt kunde nybyggas. Med hänsyn
till de omfattande reparationsarbeten å serafimerlasarettet, vilka numera
blivit igångsatta, måste det emellertid förutsättas, att detta sjukhus
under do närmaste årtiondena skall kunna fylla sin uppgift i sjukvårdens
tjänst och dessutom tillsvidare tjäna såsom undervisningssjukhus. På
grund härav anser kommissionen, att serafimerlasarettet tills vidare hör
användas för undervisningsändamål i fråga örn vissa kliniker. Då det
därjämte av kostnadshänsyn är uteslutet att på en gång verkställa nybyggnad
för samtliga kliniker, måste en uppdelning ske jämväl av dessa
och därvid i första hand de kliniker erhålla nya byggnader, för vilka behovet
är mest trängande, eller där eljest särskilda omständigheter härför
kunna åberopas.

Då det gäller att bestämma vilka kliniker, som vid ett första utbyggande
av ett nytt kliniskt centralsjukhus höra komma i åtanke, är det
självfallet, att i en första byggnadsetapp måste ingå en kirurgisk och en
medicinsk klinik ävensom ett röntgendiagnostiskt institut. Dessa institutioner
äro nämligen att anse såsom en grundstomme för ett sjukhus och
kunna icke uteslutas.

Vid bedömande av vilka specialkliniker, som höra medtagas i en första
byggnadsetapp, har kommissionen ansett sig i viss mån höra taga hänsyn
till det behov av nya vårdplatser, som Stockholms stad och Stockholms
län önska erhålla å det nya sjukhuset, och efter vilken grund dessa
platser fördela sig å de olika specialklinikerna. Såväl staden som länet
hava förklarat sig vara i behov av att erhålla platser å ögon- och öronklinikerna,
å kvinno- och förlossningskliniken samt å den radioterapeutiska
kliniken.

Som sistberörda klinik, på sätt i det följande skall beröras, lämpligen
bör sammanföras med cancerföreningens vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet,
samt statsverkets kostnader för klinikens anordnande härigenom
kunna nedbringas, finner kommissionen, att en dylik klinik nu
bör uppföras.

Med hänsyn till att det ur medicinsk synpunkt är önskvärt, att ögonoch
öronklinikerna sammanföras med de förut omförmälda huvudklinikerna
samt det för undervisningens bedrivande är till fördel, örn ögonkliniken
kunde förflyttas från serafimerlasarettet samt öronkliniken från
Sabbatsbergs sjukhus, har kommissionen ansett sig böra föreslå, att dessa
två kliniker medtagas i den första byggnadsetappen.

Då det vidare ur alla synpunkter synes lämpligt, att en kvinno- och
förlossningsklinik redan från början ingår i det nya karolinska sjukhuset
samt staden uttryckt önskan att erhålla ett större antal platser å dylik
klinik, har jämväl en obstetrisk-gynekologisk klinik ansetts höra medtagas
vid sjukhusets första utbyggande.

Önskvärt skulle vara att i första byggnadsetappen medtaga jämväl en
pediatrisk klinik. Som bekant står frågan örn allmänna barnhusets omorganisation
på dagordningen. Från direktionens för barnhuset sida har
jämväl ställts i utsikt, att, därest barnhuset i dess nuvarande form ned -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lägges, bidrag'' av barnhusets medel skulle ställas till förfogande för uppförande
av en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset. Statsverkets
kostnader för denna klinik skulle härigenom kunna väsentligt nedbringas.
Vid sådant förhållande och då det för den medicinska undervisningen
skulle innebära en stor fördel att erhålla åtminstone en modern barnklinik,
har kommissionen ansett sig böra, under förutsättning att bidrag
från allmänna barnhusets medel lämnas, medtaga en pediatrisk klinik
redan i första byggnadsetappen.

De specialkliniker, vilka icke skulle medtagas i den första byggnadsetappen,
måste tills vidare bedriva sin undervisningsverksamhet å de
sjukvårdsanstalter, varest de för närvarande äro inrymda.

Av de teoretiska institutionerna måste en patologisk institution under
alla förhållanden medtagas redan vid det första utbyggandet av sjukhuset.
I övrigt skulle i den första etappen icke ingå några av karolinska
institutets teoretiska institutioner.

Enligt sjukhuskommissionens uppfattning ber således byggnadsföretaget
utföras i etapper. Att redan nu slutgiltigt fastslå vilka kliniker och
institutioner, som skulle medtagas i varje särskild etapp, lärer dock icke
kunna ifrågakomma. Omständigheter kunna givetvis inträffa, vilka medföra,
att byggnadsprogrammet måste omkastas. Allenast i fråga örn den
första byggnadsetappen anser kommissionen sig vilja definitivt uttala,
att densamma bör omfatta

dels följande kliniker, nämligen en medicinsk och en kirurgisk klinik —
i vilka garnisonsavdelningen skulle ingå — en radioterapeutisk, en oftalmologisk
(ögon-), en oto-laryngologisk (öron-, näs-, och hals-), en obstetrisk-gynekologisk
(kvinno- och förlossnings-) samt, under viss angiven
förutsättning, en pediatrisk (barn-) klinik;

dels ett röntgendiagnostiskt institut;

dels ock följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen
isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning,
gymnastikavdelning, apotek, experimentell avdelning, desinfektionsavdelning,
kök och matsalar, tvättinrättning, hegravningskapell, personalbostäder,
förråds- och verkstadslokaler samt ångpanneanläggning.

Därest en ny vanföreanstalt förlägges till Norrbackaområdet, kommer
jämväl frågan örn uppförandet av en ortopedisk (vanföre-) klinik att
vinna sin lösning.

Slutligen skulle i den första byggnadsetappen medtagas en patologisk
institution.

Utan att på något sätt vilja taga slutlig ståndpunkt till frågan örn ordningen
för utbyggandet av de övriga kliniker och institutioner m. m.,
som erfordras för karolinska institutets verksamhet, får kommissionen
vidare framhålla, att, såvitt för närvarande kan bedömas,, i den andra
etappen synas böra medtagas de återstående sjukhusklinikerna. Dessa
äro för närvarande följande: en medicinsk, en kirurgisk, cn neurologisk
(nerv-), en psykiatrisk (sinnessjuk-), en pediatrisk (barn-) samt en dermato-syfilidologisk
(hud- och köns ) klinik ävensom en kvinno- och förlossningsklinik.
•

Slutligen skulle den tredje etappen omfatta karolinska institutets teoretiska
institutioner — med undantag av en redan i första byggnadsetappen
medtagen patologisk institution — samt do för karolinska institutets förvaltning
och bibliotek m. m. avsedda lokalerna.

Kommissionen vill erinra örn, att förhållandena kunna utveckla sig så,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

att det i en framtid kan visa sig vara lämpligare att låta de i tredje
etappen här ovan berörda byggnaderna belt eller delvis komma till utförande
före de sjukhuskliniker, som skulle uppföras i den andra etappen.

Vårdavdel ningarnas storlek.

I fråga örn de i första byggnadsetappen ingående klinikernas och vårdavdelningarnas
storlek anför sjukhuskommissionen följande:

Enligt kommissionens uppfattning böra de olika klinikerna å karolinska
sjukhuset icke omfatta större antal vårdplatser än som för bedrivande av
undervisningen är oundgängligen erforderligt. Den sjukvårdande verksamheten
i vårt land är i första hand en kommunal angelägenhet. Vid
sådant förhållande varken kan eller hör staten påtaga sig skyldighet att
uppföra och driva sjukvårdsanläggningar i större omfattning än som är
betingat av undervisningsbeliovet. Vid fastställande av antalet vårdplatser
å de olika klinikerna måste i följd härav utgångspunkten vara den,
att endast de krav, som uppställas från karolinska institutets sida för
tillgodoseende av undervisningens behöriga bedrivande, höra, i den mån
så befinnes rimligt och möjligt, tillgodoses. Jämväl framdeles, då det gäller
att ytterligare utbygga den nu ifrågasatta sjukhusanläggningen,
måste denna synpunkt bliva den bestämmande i fråga örn omfattningen
av kliniker, vilka skola nyuppföras eller utvidgas.

Antalet vårdplatser inom varje kliniks allmänna vårdavdelning måste
emellertid i viss mån fastställas jämväl med hänsyn till, huru många avdelningar
kliniken skall innehålla. För varje vårdavdelnings behöriga
skötsel skall en avdelningssköterska hära ansvaret. En dylik avdelning
bör därför icke givas större omfattning än att avdelningssköterskan kan
på ett tillfredsställande sätt med biträde av rinderordnad personal ombesörja
vården av patienterna. Av ekonomiska skäl kunna vårdavdelningarna
å andra sidan icke göras alltför små. På grund härav har kommissionen
funnit sig böra föreslå, att de allmänna vårdavdelningarna, på få
undantag när, skola beräknas för 25 patienter.

Vid varje klinik böra, förutom allmänna vårdavdelningar, finnas anordnade
även enskilda vårdavdelningar, inrymmande enskilda och halvenskilda
rum. Från karolinska institutets sida har framhållits angelägenheten
av att en överläkare för en stor avdelning helt ägnar sig åt
skötseln av densamma och att han ej splittrar sin tid med att sköta patienter
å privata sjukhus. Detta bör i än högre grad gälla för en klinisk
professor, som, förutom skötseln av sin klinik, även bär den tidsödande
och maktpåliggande uppgiften att undervisa de studerande samt därjämte
bör medhinna vetenskapligt arbete. I följd härav hör en klinisk
professor helt och hållet koncentrera sitt arbete till kliniken. Under sådana
omständigheter torde det vara nödvändigt, att han å det kliniska
sjukhuset i anslutning till de allmänna vårdavdelningarna har tillgång
till ett tillräckligt antal hel- och halvenskilda rum. Liksom å länslasaretten
böra klinikcheferna därjämte till sitt förfogande hava lokaler för
privat mottagning. Härmed bör följa skyldighet för klinikcheferna att
avstå från annan läkarverksamhet utom sjukhuset än s. k. konsultationspraktik.

Kostnaderna för anordnandet av enskilda vårdavdelningar inom det
kliniska sjukhuset böra emellertid icke drabba det allmänna. I likhet med
1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga finner kommissionen sig böra förorda,
att den kostnad, som beräknas belöpa å de enskilda vårdavdelning -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

arna, skall bestridas genom lånemedel, samt att förräntning och skälig
amortering av dylikt lån skall ske genom sjukvårdsavgifterna för de å
dessa avdelningar vårdade patienterna.

Såsom i det föregående omnämnts, skola enligt kommissionens förslag
i första byggnadsetappen uppföras följande kliniker, nämligen en medicinsk
klinik, en kirurgisk klinik, en radioterapeutisk klinik, en oftalmologisk
(ögon-) klinik, en oto-laryngologisk (öron-, näs- och hals-) klinik,
en obstetrisk-gynekologisk (kvinno- och förlossnings-) klinik samt, under
viss angiven förutsättning, en pediatrisk (barn-) klinik. Därjämte skall
finnas en isoleringsavdelning. I anslutning till den planerade nya vanföreanstalten
skall dessutom uppföras en ortopedisk (vanföre-) klinik.

Vid prövning av frågan, vilken omfattning en var av nu angivna kliniker
lämpligen bör erhålla, har kommissionen haft att taga hänsyn till
de önskemål, som framförts i de till karolinska institutets lärarkollegium
avgivna yttrandena från vederbörande klinikchefer. Enär reduceringar
och jämkningar visat sig påkallade i fråga örn de flesta av dessa kliniker,
hava överläggningar härom ägt rum med klinikcheferna.

Såsom resultat av dessa överläggningar har framgått, att de i första
byggnadsetappen ingående klinikerna — med undantag av den ortopediska
kliniken, vilken skall sammanföras med vanföreanstaltens nya byggnad
— böra erhålla följande antal vårdplatser och vårdavdelningar:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

		Platser å	Garnisonen
		enskilt och halv-enskilt
	Allmänna sängar	Allmänna	Platser å enskilt
Medicinska kliniken.		rum	sängar	rum

6 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser	ISO	—	—	—
2 enskilda vårdavdelningar, envar om 13 platser 2 allmänna vårdavdelningar för garnisonens		26	—	—
sjuka, vardera örn 25 allmänna platser, och 2 för officerare och vederlikar avsedda en-skilda rum.....................			50	4
Kirurgiska kliniken.
6 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser 2 enskilda vårdavdelningar, envar örn 13 platser	150	—	—	—
—	26	—	—
2 allmänna vårdavdelningar för garnisonens
sjuka, vardera örn 25 allmänna platser, och 2 för officerare och vederlikar avsedda en-
skilda rum.....................	_	_	50	4
Oftalmologiska kliniken.
3 allmänna vårdavdelningar, envar örn 25 platser	75	—	—	—
1 enskild vårdavdelning om 8 platser......	—	8	—	—
Otolaryngologiska kliniken.
3 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser	75	—	—	—
1 enskild vårdavdelning om 15 platser.....	—	15	—	—
Obstetriska kliniken.
2 allmänna vårdavdelningar, envar om 25 platser,
samt en allmän vårdavdelning om 20 platser	70	—	—	—
1 enskild vårdavdelning om 13 platser.....	—	13	—	—
Gynekologiska kliniken.
2 allmänna vårdavdelningar, envar örn 25 platser	50	—	—	—
1 enskild vårdavdelning om 12 platser.....	_	12	_

Radioterapeutiska kliniken.''
2 allmänna vårdavdelningar, envar örn 25 platser	50	—	—	—
1 enskild vårdavdelning örn 6 platser.....	—	6	—	—
Isoleringsavdelningen........	9	—	—	—
Summa	629	106	100	8
Därest en pediatrisk klinik skulle medtagas i
den första byggnadsetappen, tillkommer ytter-ligare följande antal vårdplatser:
Pediatriska kliniken.
3 allmänna vårdavdelningar, envar örn 26 platser,
samt en isoleringsavdelning örn 8 platser . .	86	—	—	—
1 enskild vårdavdelning örn 8 platser.....		8	—	—
Summa	715	114	100	8

1 Å radio terapeutiska kliniken skola finnas ytterligare två allmänna vårdavdelningar,
envar om 25 platser, samt en enskild vårdavdelning örn 7 platser. Dessa avdelningar
skola uppföras för medel, som ställas till förfogande av cancerföreningen i Stockholm
och Konung Gustaf V:s jubileumsfond.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Om hänsyn icke tages till den pediatriska kliniken, men samtliga platser
å garnisonsavdelningen medräknas, skulle alltså antalet allmänna
vårdplatser å de kliniker, som skulle uppföras i första byggnadsetappen,
uppgå till 737, därav 8 platser å garnisonsavdelningen, avsedda för officerare
och vederlikar. Härtill skulle komma. 106 platser å enskilda vårdavdelningar.

För den händelse en pediatrisk klinik skulle medtagas i den första byggnadsetappen,
skulle antalet allmänna vårdplatser uppgå till 823, därav 8
platser å garnisonsavdelningen, avsedda för officerare och vederlikar,
samt antalet platser å enskilda vårdavdelningar belöpa sig till 114.

Sjukhuskommissionen berör i detta sammanhang sjuksköterskefrågan
och anför därvid följande:

Som karolinska sjukhuset enligt kommissionens förslag redan i första
utbyggnadsstadiet skall omfatta mer än 800 vårdplatser, måste särskilda
åtgärder vidtagas för att sjukvårdspersonal i erforderlig utsträckning
finnes att tillgå för ombesörjande av vården av de sjuka. På uppdrag av
kommissionen hava professorerna Forssell och Key inlett förberedande
förhandlingar med styrelsen för Sophiahemmet för att utröna, huruvida
Sophialiemmet skulle vara villigt att förse karolinska sjukhuset med
sköterskor samt dit förlägga en del av sin sköterskeutbildning, så att sjukhusets
behov av elever därigenom kunde fyllas.

Sedan en undersökning verkställts rörande omfattningen av den personal,
som kan beräknas bliva erforderlig för att ombesörja sjukvården å
de kliniker, som i första byggnadsetappen skola uppföras, hava professorerna
Forssell och Key i en till styrelsen för Sophiahemmet avlåten skrivelse
anfört bland annat följande:

Vid beräkningen av personalbehovet har man utgått ifrån, att det givetvis
skulle vara bäst, örn hela den egentliga kvinnliga sjukvårdspersonalen
kundo bestå av sköterskor, provsystrar och elever. Då ett sjukhus når
över en viss storlek torde detta system dock ej vara tillrådligt, i det att
elevskolan bliver för stor. Detta medför fara för, att fordringarna måste
sänkas för att få tillräckligt antal elever, varigenom kvaliteten sjunker.
Göres skolan för stor, kommer ävenledes för många sköterskor att utbildas,
varigenom svårigheten växer för dem att erhålla platser. För att begränsa
antalet elever har man därför tänkt sig att inrätta assistentsköterskeplatser.
Assistentsköterskeinstitutionen skulle vara en slags fortsättningsskola
för de bästa inom varje kurs, i vilken de därtill uttagna
nyblivna sköterskorna skulle under ett eller möjligen två år utbildas till
avdelningssköterskor, operationssköterskor, poliklinik- och röntgensköterskor.
För de härtill uttagna sköterskorna skulle det givetvis vara en
fördel att 1''å en sådan fortsättningskurs, då de härigenom skulle meritera
sig för att erhålla fasta sjukhusplatser. För sjukhuset skulle det även vara
en fördel att hava assistentsköterskor. Sköterskan skulle härigenom tillförsäkras
en skolad hjälp, på vilken hon kunde lita, och som hade ansvaret,
då lion vore ledig. Då man ansett, att antalet elever måste begränsas,
har man blivit tvungen att utfylla den kvinnliga sjukvårdspersonalen med
fast anställda biträden. Detta är givetvis en olägenhet. Det synes med
åren bliva allt svårare att erhålla en god dylik kår, och då biträdena

Bihang till riksdagens protokoll inno. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 4

Sjuksköter skefrågan.

Kung1. Maj:ts proposition Nr 232.

bliva äldre, hava de svårt att orka med sitt arbete. Skulle styrelsen för
Sophiahemmet anse, att en del av denna biträdeskår kan minskas och ersättas
med elever, är detta givetvis för sjukhuset en fördel, men har man
ej vid den gjorda beräkningen, på grund av ovan anförda skäl, vågat
räkna därmed. För en allmän vårdavdelning å 25 platser bär beräknats
en avdelningssköterska, en assistentsköterska, en provsyster (äldre elev),
en elev samt tre biträden (varav en vakar) samt dessutom avlösande personal.
För enskilda avdelningar på 12—13 platser har beräknats lika
många. Därjämte hava anställts beräkningar rörande behovet av kvinnlig
sjukvårdspersonal för operationsavdelningar, polikliniker, laboratorier,
röntgeninstitutionen m. m. Vid beräkningen av antalet personal haiman
utgått från effektiv omkring 10 timmars arbetsdag samt att var och
en skall hava 2 timmar ledigt per dag och en hel eller två halva dagar
ledigt per vecka, samt att den vakande personalen skall sova var sjunde
natt. Dessutom har räknats med ett visst antal reservpersonal. Å den
pediatriska kliniken skola barnsköterskor utbildas, och har fördenskull kär
beräknats ett större elevantal än å andra kliniker och hava eleverna här
helt ersatt biträdena. Det torde vara önskvärt, att en del av de elever, som
utbildas till vanliga sköterskor, även få utbildning å en pediatrisk klinik,
och torde därför en del av elevplatserna å den pediatriska kliniken böra
reserveras för dem. Därest Sophiahemmets styrelse skulle önska förse karolinska
sjukhuset med elever och således dit förlägga utbildningen av en
del av sina elever, skulle det för sjukhuskommissionen vara av betydelse
att erhålla meddelande angående de villkor, på vilka Sophiahemmet skulle
kunna åtaga sig denna uppgift, samt de önskemål, som styrelsen vill framhålla
med avseende på elevhemmets planläggning och inredning.

Till svar å denna framställning har styrelsen för Sophiahemmet i en den
24 maj 1928 dagtecknad skrivelse meddelat, att styrelsen, efter det vissa
förberedande undersökningar i ämnet verkställts, beslutat att i princip uttala
sin anslutning till det framlagda förslaget.

I skrivelsen har styrelsen vidare anfört bland annat följande:

Den föreliggande frågan är givetvis av den räckvidd, att det på frågans
nuvarande ståndpunkt knappast låter sig göra att annat än preliminärt
ingå på några detaljer. Vissa synpunkter anser sig dock styrelsen redan
nu kunna något närmare beröra. Styrelsen är i princip beredd att vidtaga
sådan omläggning av sköterskeutbildningen vid Sophiahemmet, att
Sophiahemmet kan förse det nya sjukhuset med lämplig personal för sjukvårdens
behov. Styrelsen förutsätter därvid, att villkoren härför skulle
bliva ungefärligen desamma, som för närvarande gälla emellan Stockholms
stads hälsovårdsnämnd och Röda korset. Det ifrågasatta anställandet
av assistentsjuksköterskor för att därigenom åstadkomma minskning av
elevantalet, finner styrelsen välbetänkt, och ansluter sig styrelsen till
fullo till de skäl, som anförts för en dylik anordning. Med hänsyn till önskvärdheten
att begränsa antalet elever synes det styrelsen knappast möjligt
att ersätta de fast anställda biträdena med elever. Vad elevernas teoretiska
utbildning beträffar, synes det styrelsen vara en fördel, örn denna
utbildning kunde förläggas till Sophiahemmet. Ett absolut villkor härför
är dock, att erforderligt anslag av allmänna medel beredes Sophiahemmet
icke endast för uppförande av erforderligt elevhem utan jämväl för vidtagande
av de övriga förändringar inom Sophiahemmet, som härigenom

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

kunna bliva nödvändiga. Beträffande elevernas måltider synas erfarenheterna
såväl från Sophiahemmet som från andra sjukhus giva vid handen,
att det vöre lämpligast, örn i det nya sjukhuset en särskild matsal
kunde inrättas för eleverna, i vilken de under uppsikt av några äldre sköterskor
kunde intaga sina måltider. För uppsikt över eleverna vid det nya
sjukhuset hör enligt styrelsens mening beräknas två å tre personer. Då
det emellertid ännu icke är närmare bestämt, huru elevernas bostadsförhållanden
inom det nya sjukhuset komma att ordnas, kan styrelsen på
frågans nuvarande stadium icke närmare uttala sig angående det antal
expeditionsrum och dylikt, som må bliva erforderligt.

Under byggnadstiden måste en närmare utredning verkställas rörande
frågan örn anskaffande av kvinnlig sjukvårdspersonal och denna personals
utbildning m. m. I förevarande sammanhang har kommissionen icke ansett
sig böra annat än erinra örn vikten av, att detta spörsmål tillbörligen
beaktas. Vid upprättande av ritningar har hänsyn tagits till, att vid sjukhuset
bland annat skall finnas anställd en föreståndarinna för elevhemmet
samt att för hennes räkning skall finnas en särskild expedition jämte
bostad.

I de avgivna yttrandena hava de nu behandlade förslagen berörts endast
av karolinska institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen och statens
sjukvårdskommitté.

Karolinska institutets lärarkollegium gör först vissa påpekanden med
anledning av den förteckning sjukhuskommissionen meddelat över institutets
nuvarande teoretiska institutioner och kliniker. Kollegiet framhåller
därvid, att, då en bakteriologisk avdelning, tillhörande den patologiskanatomiska
institutionen sedan länge funnes vid institutet, det syntes
lämpligt att vid beräkningen av byggnadsbehovet för de teoretiska institutionerna
jämväl beakta behovet av utrymme för en bakteriologisk institution.
Av förbiseende hade vid kommissionens uppräkning av klinikerna
icke medtagits de två medicinska klinikerna å S:t Eriks sjukhus,
där den propedeutiska undervisningen nu meddelas. Dessa kliniker vore
oundgängligen nödvändiga för institutet och det vore av vikt, att de vid
uppgörande av byggnadsplanen för det nya sjukhuset icke lämnades ur
räkningen. Kollegiet förtydligar i fortsättningen ett uttalande i den av
kommissionen ovan citerade skrivelsen av den 20 december 1926 angående
centralbibliotek och framhåller, att ett dylikt bör inrymma icke endast
speciallitteratur utan även uppslagsböcker, handböcker m. m.

Beträffande spörsmålet, om pediatrisk klinik bör medtagas i första etappen,
anför lärarkollegiet följande:

I första etappen är jämväl en pediatrisk klinik upptagen, detta under
förutsättning att bidrag från allmänna barnhusets medel lämnas till klinikens
uppförande. Kollegiet vill i anledning härav erinra, att frågan örn
en omorganisation av allmänna barnhuset för niirvarande står på dagordningen
och att kollegiet i denna fråga framlagt sina synpunkter och önske -

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

mål dels i utlåtande den 14 mars 1924 dels ock nu senast i utlåtande den
26 april 1929. Kollegiet förutsätter, att den pediatriska kliniken ej uppföres,
förrän frågan örn barnhusets omorganisation och uppgörelsen mellan
Stockholms stad och barnhuset blivit definitivt avgjord, samt inskränker
sig därför till att hänvisa till vad kollegiet i nämnda utlåtanden anfört.

Beträffande den andra byggnadsetappen anför kollegiet:

Bland avdelningar, som skulle ifrågakomma i den andra byggnadsetappen,
har kommissionen ej nämnt de förut omtalade två medicinska klinikerna, där
propedeutisk undervisning meddelas och som för närvarande äro förlagda
till S:t Eriks sjukhus. Då det är ett önskemål, att den propedeutiska undervisningen
efter det nya sjukhusets tillkomst skall meddelas därstädes,
är det nödvändigt att, örn ej i första etappen så ske kan, dock i andra
etappen räkna med utrymmesbehovet för denna undervisning och därför
vid uppförandet av den medicinska klinik, som skulle tillkomma i sistnämnda
etapp, så anordna lokalerna, att plats kan beredas jämväl för den
propedeutiska undervisningen i medicin.

Bland avdelningar i andra etappen nämnes en kvinno- och förlossningsklinik.
Då en dylik beräknats skola uppföras redan i första etappen torde
det icke vara nödvändigt att i andra etappen medtaga ytterligare en sådan
avdelning. Då den obstetrisk-gynekologiska kliniken vid allmänna barnbördshuset,
över vilken institutet förfogar, är modern och väl utrustad,
torde det nämligen icke nu kunna ifrågasättas att förflytta densamma,
även örn naturligtvis det intima samarbetet med övriga specialkliniker
även för denna klinik har stor betydelse.

Kollegiet betonar vidare betydelsen av att utbyggandet kommer att fortskrida
så kontinuerligt som möjligt. Då någon tid för den andra byggnadsetappen
ej angivits, anser sig kollegiet även böra erinra örn vikten av
att de i denna etapp ingående kliniker, som ej finnas vid nuvarande serafimerlasarettet,
snarast möjligt komma till utförande.

Lärarkollegiet finner vidare principen, att klinikcheferna helt och hållet
skola koncentrera sitt arbete till kliniken och avstå från annan läkarverksamhet
utom sjukhuset än s. k. konsultationspraktik, fullt riktig och innebärande
en stor fördel för institutet och sjukhuset. Klinikchef borde dock
under sådana förhållanden böra beredas inkomst ej blott av sin privata
mottagning å sjukhuset utan jämväl av de enskilda och halvenskilda
rummen.

Beträffande samarbete med Sophiahemmet anser kollegiet det vara en
given fördel, örn detta kunde fortsättas. Sköterskefrågan borde enligt kollegiets
mening ytterligare utredas.

Professor Israel Holmgren anser det synnerligen viktigt, att i första
etappen även medtagas polikliniker i de discipliner, som först i andra etappen
skulle erhålla kliniker.

Samarbetet i sköterskefrågan med Sophiahemmet finner även professor
Holmgren fördelaktigt men anser, att förslaget i detta avseende icke är
fullt lyckligt. Han framhåller därvid:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Det vore utan tvivel (Hiskligt, att vid en så stor sjukvårdsanstalt som det
tilltänkta karolinska sjukhuset ansvaret för sköterskeutbildningen till
väsentlig del övertogs av sjukvårdsanstalten och icke fortfarande uteslutande
vilade på Sophiahemmet. Det är icke möjligt att med de nuvarande
formerna förena en fullt tillfredställande sköterskeutbildning. Det är vidare
önskvärt, att sjukhuset, under det eleverna äro anställda vid detsamma,
övertar den disciplinära myndigheten över dem liksom i fråga örn
all annan personal. Det kan icke vara lämpligt, att, såsom det föreslås,
Sophiahemmet skall ha särskilt avlönade och för Sophiahemmet ansvariga
tjänstemän å sjukhuset för att hålla uppsikt över eleverna. Detta
bör vara sjukhusets sali.

Medicinalstyrelsen anför med anledning av den föreslagna uppdelningen
på byggnadsetapper följande:

Styrelsen anser sig kunna med nedan nämnda erinringar biträda det
förslag till en första byggnadsetapp, som kommissionen framlägger. Någon
beskärning vare sig'' av antalet kliniska avdelningar eller av de i dessa
ingående vårdplatserna anser styrelsen ej tillrådlig, även örn en sådan ur
kostnadssynpunkt kunde befinnas önskvärt. För den händelse att den
pediatriska kliniken på allmänna barnhuset skulle nedläggas, finner styrelsen
så starka skäl tala för att uppförandet av en pediatrisk klinik kommer
att ingå redan i det första byggnadsskedet, att det vore synnerligen
beklagligt, örn icke medel härtill bleve att påräkna från nämnda inrättning.

I likhet med kommissionen förordar styrelsen, att en patologisk institution
uppföres samtidigt som de nu föreslagna klinikerna.

Att förläggningen av en radiologisk klinik på sätt av betänkandet framgår
skulle medföra en mycket stor vinst för det kliniska sjukhuset är obestridligt.
Medicinalstyrelsen ger därför denna del av förslaget sin livliga
tillstyrkan.

I tvenne avseenden anser sig ämbetsverket böra göra erinringar mot
kommissionens plan beträffande den första byggnadsetappen. Det ena
gällde sammanförandet av garnisonssjukhuset med det karolinska sjukhuset
och det andra hänförde sig till ett styrelsens önskemål, att uppförandet
av en psykiatrisk klinik måtte kunna medtagas i första byggnadsskedet.
Beträffande sistnämnda spörsmål anför ämbetsverket följande:

Vidkommande styrelsens önskemål örn anordnande av en psykiatrisk
klinik vid det karolinska sjukhuset vill styrelsen anföra, att den skulle
med största tillfredsställelse hava hälsat, örn jämväl anläggandet av en
dylik klinik ingått i det första byggnadsskedet. De skäl, medicinalstyrelsen
tidigare anfört för att en sådan klinik bör hava sin plats vid de kliniska
sjukhusen, hava redan vunnit statsmakternas gillande på så sätt,
att medel beviljats för uppförande av en psykiatrisk klinik vid Malmöhus
läns lasarett i Lund. Medicinalstyrelsen håller före, att, sedan
Stockholms stad själv övertagit och hunnit organisera sin sinnessjukvård,
det bör tagas i noggrant övervägande, örn behov föreligger
att uppehålla hospital i Stockholm. En förutsättning för dess nedläggande
är emellertid, att en psykiatrisk klinik å annan plats inom
huvudstaden eller i dess omedelbara närhet kommer till stånd. Någon

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232

lämpligare anordning än att ansluta densamma till det föreslagna kliniska
sjukhuset torde icke finnas. Medicinalstyrelsen anser därför angeläget
vara, att, örn det föreslagna karolinska sjukhuset förverkligas inom den
angivna tiden, frågan örn anslutandet av en psykiatrisk klinik till sjukhuset
redan under det första byggnadsskedet tages i allvarligt övervägande.
Med hänsyn till att bristfälligheter vidlåda Stockholms hospitals
byggnader, som till stor del äro omoderna, och att det område, som hospitalet
disponerar, torde representera stora värden, borde ett fullföljande av
nämnda tanke även innebära ekonomiska fördelar för statsverket. Enär
denna klinik måste förläggas helt fristående från det stora sjukhusbyggnadskomplexet,
inverkar denna fråga icke i någon mån på de nu föreslagna
byggnadsplanerna.

I ett annat av medicinalstyrelsen avgivet utlåtande, till vilket jag i annat
sammanhang skall återkomma, har ämbetsverket framfört erinringar
mot kommissionens förslag rörande finansieringen av de enskilda platserna.

Statens sjukvårdskommitté framhåller i sitt yttrande önskvärdheten av
att den pediatriska kliniken, vars tillkomst gjorts beroende av skäligt bidrag
av allmänna barnhusets medel, måtte komma till stånd i första
byggnadsetappen.

Departe mentschefen.

Allmänna

synpunkter.

Att slutgiltigt taga ståndpunkt till frågan, vilka institutioner och kliniker
karolinska institutet vid full utbyggnad skall omfatta, låter sig
knappast på nuvarande stadium göra. Avsevärd tid kommer ju att förflyta,
innan komplexet står fullt färdigt, och under denna tidrymd kunna
givetvis förändringar i institutets lokalbehov inträda. Emellertid bör man
även enligt min mening redan vid byggnadsplanens uppgörande räkna
med, att åt samtliga nu förefintliga och oundgängligen erforderliga institutioner
och kliniker beredes plats å Norrbackaområdet. Sålunda bör även
för den av karolinska institutets lärarkollegium omnämnda bakteriologiska
avdelningen plats beredas å området i fråga. Likaså bör beaktas, att
de medicinska klinikerna skola vara tillgängliga för propedeutisk undervisning
och att alltså erforderligt utrymme för denna undervisning där reserveras.
Att den föreslagna tomten erbjuder utrymme för sålunda i framtiden
erforderliga ytterligare avdelningar, skall jag i det följande i annat
sammanhang påvisa.

På skäl, som av sjukhuskommissionen anförts, är vidare en uppdelning
av de ifrågasatta nybyggnaderna för karolinska sjukhuset på etapper
oundgängligen erforderlig. Principen vid en dylik uppdelning bör vara
den, att de institutioner och kliniker, vilkas behov av nya lokaler är störst,
i första hand bliva tillgodosedda. Ehuru de teoretiska institutionerna äro
föråldrade, är dock, såsom tidigare och nu senast av sjukhuskommissionen
ådagalagts, behovet av nya lokaler för dessa institutioner icke så trängande
som för vissa sjukhuskliniker. Det kliniska sjukhuset bör sålunda i
första hand komma till utförande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskommissionens förslag, rörande vilka kliniker skola medtagas i
den första byggnadsetappen, kan jag helt godtaga. Även de av kommissionen
föreslagna för klinikerna gemensamma inrättningarna torde med ett
undantag böra ingå i denna etapp. Undantaget avser den djurexperimentella
avdelningen, vilken givetvis är av stor betydelse ur forskningssynpunkt
men som enligt min mening knappast kan anses vara absolut oundgänglig.
Framhållas må, att någon dylik avdelning icke fanns upptagen
i sjukliusbyggnadssakkunnigas förslag år 1925. Att en patologisk institution
medtages i den första etappen finner jag däremot riktigt.

De speciella frågorna örn Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, garnisonssjukhuset
och vanföreanstalten i Stockholm skola senare var för sig
upptagas till behandling. Jag vill emellertid redan nu uttala, att jag i
enlighet med kommissionens förslag ansett, att de båda förstnämnda sjukvårdsanstalterna
böra anslutas till karolinska sjukhuset och komma till
utförande i den första byggnadstappen i huvudsaklig överensstämmelse
med kommissionens förslag.

Vad angår frågan örn uppförande av en pediatrisk klinik i första etappen
har sjukhuskommissionen, som nämnts, gjort detta beroende av om
medel härför kunna erhållas från allmänna barnhuset. Med anledning härav
anser jag mig böra i korthet redogöra för hur frågan örn allmänna
barnhusets omorganisation, som varit aktuell under flera år, för närvarande
ligger till.

På sätt framgår av årets statsverksproposition, bilagan femte huvudtiteln,
punkt 45, har riksdagens yttrande påkallats i ärende rörande omorganisation
av allmänna barnhusets verksamhet. I sammanhang härmed
Ilar riksdagen även beretts tillfälle att yttra sig rörande förefintligt förslag
till uppgörelse mellan barnhuset och Stockholms stad angående barnhuset
tillhörig egendom, en uppgörelse, som innefattas i ett förslag till
avtal mellan staden och barnhuset. Enligt detta avtalsförslag skulle bland
annat barnhuset till staden försälja fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret
Mimer i Vasastaden i Stockholm till ett pris av 3,065,000 kronor och med
tillträde till fastigheterna den 1 juli 1932.

I sagda, vid Norrtullsgatan belägna fastigheter finnes inrymd en av
karolinska institutets pediatriska kliniker — den andra finnes som nämnts
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt. Angående tillkomsten av den
vid barnhuset förlagda kliniken och dess förhållande till barnhuset tolde
jag få hänvisa till den härom lämnade redogörelsen i årets statsverksproposition.
Barnhusdirektionen har vid uppgörande av omförmälda avtalsförslag
utgått från att alltjämt två pediatriska kliniker erfordras och har
föreslagit försäljning till staden av Mimor-fastigheterna till lägre pris än
som stått till buds från annan köpare för att möjliggöra för Kungl. Majit
att genom uppgörelse med staden sörja för driftens upprätthållande vid

Pediatriska

kliniken.

’wy katriska
kliniken.

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

den i fastigheterna inrymda pediatriska kliniken, intill dess karolinska
sjukhuset hlivit färdigt.

Vid föredragning av nu ifrågavarande ärende rörande omläggningen av
allmänna barnhusets verksamhet förklarade sig chefen för socialdepartementet
hysa tvekan örn lämpligheten att sälja fastigheterna i kvarteret
Mimer till staden för det avtalade priset. För slutligt ställningstagande
till denna fråga fordrades emellertid enligt departementschefens förmenande
en utredning rörande behovet jämväl i fortsättningen av två pediatriska
kliniker i Stockholm samt angående olika möjligheter att tillgodose
ifrågavarande behov.

Då jag är ense med chefen för socialdepartementet därom, att en undersökning
av i honom antydd riktning bör komma till stånd, har jag för
avsikt att begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en person att
såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet verkställa omförmälda
utredning.

Denna undersökning hör sättas i gång snarast möjligt, då förevarande
angelägenhet borde vara slutgiltigt ordnad till den 1 juli 1932. Utredningen
bör klarlägga, huruvida alltjämt behov föreligger av två pediatriska professurer
vid institutet eller örn undervisningen kan anses tillräckligt tillgodosedd
med en professur, eventuellt förstärkt med en biträdande lärare.
Därjämte böra undersökas de möjligheter, som under sålunda uppkommande
olika alternativ föreligga för tillgodoseende efter den 1 juli 1932 av
den pediatriska undervisningens behov av kliniker. Därest detta befinnes
större än vad som kan tillgodoses vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt,
bör genom förhandlingar med vederbörande myndigheter i Stockholms
stad utrönas i vad mån, på vad sätt och under vilka villkor staden
kan tillhandahålla ytterligare erforderligt klinikmaterial.

Med hänsyn till vad sålunda anförts angående läget av barnhusets organisationsfråga
torde det vara uppenbart, att beslut nu ej kan fattas örn
uppförande av en pediatrisk klinik å Norrhackaområdet. Kesultaten av
den planerade utredningen måste givetvis avvaktas, innan något som
helst avgörande i förevarande fråga kan träffas. Framhållas må emellertid,
att något hinder icke möter, att, så snart klarhet i nu avhandlade spörsmål
vunnits, fatta beslut örn klinikens omedelbara uppförande, så mycket
mindre som bidrag härtill skulle erhållas genom ovan omförmälda fastigheters
försäljning till Stockholms stad.

Beträffande medicinalstyrelsens förslag att redan i första etappen medtaga
den psykiatriska kliniken må framhållas, att något beslut örn nedläggande
av Stockholms hospital, där kliniken nu är inrymd, ännu icke
fattats. Något omedelbart behov av nya lokaler för denna klinik synes
sålunda ej föreligga. Örn och när sagda hospital nedlägges och medel genom
försäljning av detsamma och dess värdefulla tomt förefinnas, torde
emellertid kliniken lämpligen höra anslutas till karolinska sjukhuset.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Professor Holmgrens förslag, att i första etappen medtaga polikliniker
även i de discipliner, som först i andra byggnadsetappen erhålla kliniker,
är givetvis beaktansvärt med hänsyn till önskvärdheten, att alla specialiteter
från början bliva representerade å sjukhuset. Emellertid torde
ett realiserande av detta förslag stöta på vissa praktiska svårigheter. En
poliklinik torde nämligen böra stå i intimt samarbete med motsvarande
klinik. Detta samarbete försvåras emellertid i avsevärd grad, örn polikliniken
och kliniken ligga vitt skilda från varandra. Ett realiserande av
förslaget skulle förutsätta en dubblering av vissa läkartjänster och sålunda
bliva i ekonomiskt avseende rätt betungande. Av dessa skäl har jag
ansett mig icke kunna förorda, att omförmälda polikliniker medtagas redan
i första etappen.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag ansett, att i den första byggnadsetappen
böra uppföras:

dels en medicinsk, en kirurgisk, en radio-terapeutisk, en oftalmologisk,
en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik;

dels ett röntgendiagnostiskt institut;

dels följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning,
apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning,
begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler
samt ångpanneanläggning;

dels ock en patologisk institution.

Vad angår de i den andra etappen föreslagna klinikerna har, som nämnts,
lärarkollegiet vid karolinska institutet framhållit, att något behov av en
obstetrisk-gynekologisk klinik icke förefunnes, enär den å allmänna barnbördshuset
befintliga kliniken vore fullt modern. Enligt vad jag inhämtat
beror kommissionens förslag örn medtagande av en dylik klinik i den andra
byggnadsetappen på ett förbiseende. Under dylika förhållanden bör givetvis
icke för denna klinik planeras nya lokaler.

Att i annan mån än nu skett ingå på de i andra och tredje etapperna
planerade byggnaderna har jag i likhet med sjukhuskommissionen icke
ansett nödvändigt eller lämpligt.

Beträffande storleken av de i den första byggnadsetappen ingående kli
nikerna kan jag helt ansluta mig till sjukhuskommissionens förslag härutinnan,
mot vilket icke några erinringar framkommit i de avgivna yttrandena.
Någon reduktion av det föreslagna sängantalet torde icke kunna
göras, utan att därmed sjukhusets undervisningsuppgift äventyras.

Jag anser sålunda, att sjukhuset i den första utbyggnaden bör omfatta
729 allmänna sängar, varav 100 å garnisonsavdelningen, samt 114 enskilda

Polikliniker
för ej repre
senterade
kliniker.

Omfattningen
av
första
etappen.

Övriga

etapper.

Vårdavdel ningarnas storlek.

Sjuksköterskef
rågan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

sängar, varav 8 å garnisonsavdelningen, samt dessutom 50 allmänna och
7 enskilda sängar å den av jubileumsfonden bekostade delen av jubileumskliniken.
Sammanlagda antalet sjuksängar å sjukhuset skulle sålunda
bliva 779 allmänna och 121 enskilda, eller summa 900, fördelade på de olika
klinikerna på sätt sjukhuskommissionen föreslagit.

Till sjukhuskommissionens förslag rörande täckandet av kostnaderna
för de enskilda platserna skall jag i annat sammanhang återkomma.

Vad till slut angår lösningen av sköterskefrågan och de åtgärder, som
lämpligen böra företagas för att tillgodose behovet av sjukvårdspersonal
vid det nya sjukhuset, torde det, såsom sjukhuskommissionen och lärarkollegiet
framhålla, vara erforderligt, att under byggnadstiden denna
fråga upptages till närmare utredning. Att för tillgodoseende av behovet
av sköterskepersonal söka samarbete med styrelsen för Sophiahemmet synes
mig i princip riktigt och välbetänkt. Ett liknande samarbete, som för
närvarande förefinnes mellan Stockholms stad och Röda korset, torde hava
lämnat synnerligen goda resultat. De av professorerna Forssell och Key
framhållna olägenheterna av en alltför stor sköterskeskola torde i viss mån
fått sin bekräftelse genom vid akademiska sjukhuset i Uppsala vunna erfarenheter.
Vid den utredning av frågan, som sålunda under byggnadstiden
skulle komma till stånd, bör givetvis vederbörlig hänsyn tagas jämväl
till de av professor Israel Holmgren framförda synpunkterna och
erinringarna.

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

V. överenskommelser med Stockholms stad och län.

Sedan i det föregående framhållits, hurusom ett nytt kliniskt sjukhus i
Stockholm är nödvändigt och att detta för att kunna fylla sin uppgift måste
hava en viss minimistorlek, uppställer sig frågan i vilket förhållande detta
sjukhus bör stå till kringliggande sjukvårdsområden, nämligen Stockholms
stad och län. Flera möjligheter erbjuda sig härvidlag. Olika system hava
också i detta avseende hittills praktiserats i de tre städer, där medicinska
fakulteter finnas, nämligen Stockholm, Uppsala och Lund.

I Stockholm är nu, såsom redan tidigare framhållits, den kliniska undervisningen
förlagd till det av en stiftelse ägda serafimerlasarettet samt till ett
stort antal andra sjukvårdsinrättningar, tillhörande antingen staten, staden
eller enskilda stiftelser. Det kliniska arbetet vid medicinska fakulteten i
Uppsala bedrives å akademiska sjukhuset därstädes, vilket äges av universitetet.
Såväl Uppsala stad som Uppsala läns landsting hava emellertid
medverkat till sjukhusets uppförande och utvidgning, och landstinget har
åtagit sig att lämna årliga bidrag såväl till sjukvårdskostnadernas täckande
som till underhållet av sjukhusets byggnader. I Lund pågår det kliniska
arbetet å de Malmöhus läns landsting tillhöriga sjukvårdsinrättningarna i Lund.
Sjukhusbyggnadernas uppförande har emellertid delvis bekostats av statsmedel,
och vid senast verkställda nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts
till hälften av staten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under
senare år lämnat bidrag till driftkostnaderna för de vårdplatser, som upptagas
av utomlänspatienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna
dagkostnad, som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat för kostnaderna
för legosängsavgifterna för 20 procent av underhållsdagarna vid
barnbördsavdelningen. Principen för statens bidrag i förevarande fall synes
vara den, att staten bestrider byggnads- och underhållskostnaderna för de
särskilda lokaler och övriga byggnadsanordningar, som betingas av sjukhusets
undervisnings- och forskningsuppgifter, samt täcker sjukhusägarens
kostnader för de vårdplatser, som äro behövliga för undervisningen men ej
krävas för sjukvårdsområdets eget behov. Overläkartjänsterna vid sjukhusets
huvudavdelningar bestridas av professorer inom medicinska fakulteten i Lund,
och å universitetets stat uppförda amanuenser kunna anställas till biträde
såväl vid den kliniska undervisningen som vid sjukvården.

Det i Lund praktiserade systemet för samarbete mellan universitetet och
de lokala sjukvårdsmyndigheterna har visat sig förmånligt för båda de intresserade
parterna. Det kunde med hänsyn härtill anses lämpligt, att man
för Stockholms vidkommande undersökte möjligheterna för en dylik anordning.
Enligt direktiven för 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga skulle
också särskild uppmärksamhet ägnas åt detta spörsmål.

Hittills förefuttigt
samarbete
i fråga
om de kliniska
sjukhusen.

Sjukhusbygg nadssakkun niga.

1926 drs
riksdag.

Sjukhuskom missionen.

1927 års
förslag.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhusbyggnadssakkunniga hade i enlighet härmed förevarande fråga
uppe till behandling men funno, att hithörande förhållanden i Stockholm
vore vida mer komplicerade än i universitetsstäderna, i många avseenden
helt olikartade. I Stockholm vore karolinska institutets kliniker och institutioner
förlagda icke blott till serafimerlasarettet, som borde betraktas som
en självständig stiftelse, utan även till ett stort antal andra sjukvårdsinrättningar,
tillhörande antingen staden, staten eller enskilda stiftelser. Vad
serafimerlasarettet anginge komplicerades frågan ytterligare därav, att detta
lasarett, som ända från sin tillkomst ansetts vara en för hela riket gemensam
sjukvårdsinrättning, i stor utsträckning till vård mottoge sjuka från andra
kommuner än Stockholms stad, särskilt Stockholms län.

Formen för samarbetet mellan staten och intresserade kommuner skulle
bero på vilket av de sakkunnigas hyggnadsalternativ, som komme till utförande.
Enligt alternativ I kunde driften på vissa villkor anförtros åt staden,
då denna förfogade över det största antalet platser och serafimerlasarettet
skulle existera vid sidan av det nya sjukhuset. Enligt alternativ II däremot

skulle serafimerlasarettet flyttas till det nya sjukhuset, och intet skäl syntes

tala däremot, att det bibehölle den ställning av självständigt verkande stiftelse,
som det dittills innehaft. Om serafimerlasarettet sålunda bleve den
part, som förmedlade statens och kommunernas intressen, syntes det de
sakkunniga lättare att uppgöra ett för alla parter rimligare avtal. Det samarbete,
som sedan länge bestått mellan serafimerlasarettet å ena och Stockholms
stad och län å andra sidan, skulle därvid vidare utvecklas så att

staden och länet komme att dela kostnaderna, såväl för nybyggnaderna som
för driften, med serafimerlasarettet i proportion till det gagn, de olika parterna
hade av det nya sjukhuset.

Detaljerna i det av sjukhusbyggnadssakkunniga uppgjorda förslaget till
avtal för samarbete hava berörts i den nyss lämnade historiken.

1926 års riksdag framhöll i sin skrivelse nr 345 i anledning av proposition
nr 216, där sjukhussakkunnigas förslag behandlades, att förmånligare
villkor för statsverket vid samarbete med staden vore oeftergivliga. Därvid
borde undersökas, huruvida icke de villkor, som gällde i fråga örn nybyggnader
och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund i tilllämpliga
delar kunde tjäna till ledning.

Redan i sitt första betänkande den 26 januari 1927 framlade sjukhuskommissionen
förslag till huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad
och län rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.
Kommissionen anförde därvid följande:

Såväl i fråga örn det nya sjukhusets uppförande som beträffande dess
framtida drift måste förutsättas ett ekonomiskt samarbete mellan å ena
sidan staten och å andra sidan Stockholms stad och Stockholms län. Ett

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

sådant samarbete är ur statens synpunkt betingat icke endast av ekonomiska
skäl utan jämväl och i främsta rummet med hänsyn till nödvändigheten
av att förskaffa det nya sjukhuset erforderligt klientel.

För att ett kliniskt sjukhus skall kunna fylla sin uppgift måste detsamma
erhålla en betydande omfattning. A sjukhuset måste finnas kliniker icke
endast för de stora grundläggande ämnena medicin och kirurgi utan jämväl
för de olika specialämnena. Även örn man av ekonomiska och andra skäl
icke kan redan från början utbygga sjukhuset att omfatta samtliga för undervisningens
bedrivande erforderliga kliniker, så måste man dock utgå från,
att sjukhuset redan i första byggnadsetappen erhåller en omfattning, jämförlig
med landets större sjukvårdsinrättningar.

Uppenbart är, att staten icke kan gå i författning örn uppförande av ett
för undervisning avsett sjukhus, utan att garanti finnes för att detsamma
kommer att bliva i erforderlig utsträckning belagt. En sådan garanti kan
endast erhållas genom samarbete med Stockholms stad och län. Ty även
örn man kan förutsätta, att ett stort antal sjuka från landets olika delar
skall söka vård å det nya sjukhuset, så måste detta dock för att kunna
fullfölja sin uppgift i stor utsträckning repliera på klientel från Stockholms
stad och närmaste landsbygd. Ur stadens och länets synpunkt bör ett samarbete
med staten vara önskvärt på grund därav att både staden och länet,
såsom ansvariga för sjukvården envar inom sitt område, stå inför nödvändigheten
att företaga en utökning av det antal vårdplatser, de för närvarande
disponera å egna och andra sjukvårdsinrättningar.

Uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus kommer självfallet att medföra
avsevärda kostnader för statsverket. Därest staden och länet lämna bidrag
till sjukhusets uppförande och drift under villkor att å detsamma visst
antal vårdplatser ställes till förfogande för deras räkning, kunna givetvis
statens utgifter för sjukhusbygget avsevärt nedbringas. För staden och
länet måste det vara till fördel, om ett större antal av deras innevånare
kunna beredas vård å det nya sjukhuset, där många av landets bästa läkare
komma att hava sin tjänstgöring. Att beakta är jämväl, att sjukhusets
polikliniker i första hand komma att besökas av personer, bosatta i
Stockholm och trakten däromkring, vilket för såväl stadens som länets sjukvård
måste vara till största gagn.

Då enligt kommissionens uppfattning ett ekonomiskt samarbete mellan
staten, staden och länet utgör en nödvändig förutsättning för att det nya
sjukhuset överhuvud taget skall komma till stånd, har kommissionen ansett
det vara av vikt, att man redan på frågans nuvarande stadium — då det
närmast gäller att bestämma platsen för det nya sjukhuset — kommer till
klarhet rörande de allmänna principer, som böra ligga till grund för ifrågavarande
samarbete.

Enligt vad förut nämnts har kommissionen funnit sig böra föreslå, att
det nya sjukhuset förlägges till det s. k. Norrbackaområdet. Då detta område
tillhör staten och kommissionen delar den av såväl 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
som byggnadsstyrelsen under ärendets tidigare behandling
uttalade uppfattningen, att det vore önskvärt att tomtägare och byggnadsägare
blir en och densamma samt att byggnadernas ägare även blir deras
vårdare och underhållare, så följer därav, att det nya sjukhuset enligt
kommissionens mening bör, med bidrag från Stockholms stad och Stockholms
län, uppföras genom statens försorg och bliva en ren statsinstitution, ansluten
till och ingående såsom en integrerande del av karolinska institutet. Från

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

institutets synpunkt bör en dylik anordning också innebära en bestämd fördel.
Någon sammankoppling med serafimerlasarettet, såsom tidigare föreslagits,
skulle alltså icke ifrågakomma. Detta senare bör tillsvidare, intilldess
annorlunda kan komma att beslutas, bibehålla sin karaktär av enskild stiftelse.

Det sjukhus, som det här gäller att uppföra, är avsett att bliva ett kliniskt
sjukhus, d. v. s. ett undervisningssjukhus. Det kommer således att bliva
icke endast en sjukvårdsinrättning i sedvanlig bemärkelse, såsom våra länslasarett,
utan jämväl en anstalt för dels den undervisning, som enligt gällande
bestämmelser skall meddelas de studerande vid karolinska institutet,
dels den vetenskapliga forskning, som både bör och måste äga rum vid en
medicinsk högskola. Av dessa det nya sjukhusets uppgifter följer, att detsamma
i fråga örn såväl byggnadssätt som utrustning kommer att väsentligt
skilja sig från andra sjukvårdsinrättningar. Medan vid dessa endast erfordras
de för sjukvårdens bedrivande erforderliga lokalerna, tillkommer vid ett kliniskt
sjukhus en hel del lokaler för undervisningen och den vetenskapliga
forskningen, såsom föreläsningssalar, laboratorier o. s. v. Enahanda är förhållandet
med avseende å sjukhusets utrustning med instrumentarier och
annan materiel av olika slag. Det är denna sjukhusets speciella karaktär,
som städse måste hållas i minnet, när det gäller att på ett fullt rättvist och
således jämväl i allo tillfredsställande sätt ordna samarbetet mellan staten,
staden och länet.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser är den allmänna sjukvården
här i landet en kommunal angelägenhet. Det åligger alltså Stockholms stad
och Stockholms län att anskaffa och bekosta det antal lasarettsplatser jämte
utrustning, varav de för sin sjukvård kunna finnas vara i behov. Karolinska
institutet är däremot, såsom tidigare framhållits, en statlig institution
och den undervisning, som där bedrives, utgör en statens angelägenhet. Såsom
målsman för institutet har staten alltså att anskaffa och bekosta de lokaler
och den utrustning, som erfordras för den undervisning och den vetenskapliga
forskning, som där bedrives. Med utgångspunkt från dessa faktiska
förhållanden har kommissionen kommit till den uppfattningen, att den grundläggande
principen för samarbetet mellan de i frågan intresserade parterna
bör i fråga örn engångskostnaderna, d. v. s. kostnaderna för sjukhusets uppförande
och förseende med nödig utrustning, vara, att Stockholms stad och
Stockholms län bestrida kostnaderna för det antal vårdplatser jämte utrustning,
som de för sin sjukvård skola förfoga över å det nya sjukhuset, under
det att staten bekostar de lokaler och den utrustning, som betingas av sjukhusets
uppgift med hänsyn till undervisning och vetenskaplig forskning.

Vid de förhandlingar, som av kommissionen förts med representanter för
Stockholms stad och Stockholms län, hava dessa förklarat, att deras behov
av nya vårdplatser för närvarande uppginge för stadens del till högst 350
och för länets del till 110. Såväl stadens som länets representanter hava
uppgivit, att staden och länet skulle åtminstone i viss utsträckning kunna
för en relativt låg kostnad anskaffa dessa platser genom till- och ombyggnader
vid redan bestående sjukvårdsinrättningar. Någon direkt ekonomisk
fördel skulle därför ett samarbete med staten i förevarande fall icke erbjuda.
Då emellertid staden och länet till fullo insågo betydelsen av en
välordnad medicinsk undervisning och icke ville genom att undandraga sin
medverkan äventyra det nya sjukhusets tillkomst, hava deras representanter
förklarat sig godkänna förenämnda princip för engångskostnadernas fördelning
under villkor, dels att kostnaderna per vårdplats icke komme att över -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

stiga kostnaden per vårdplats å ett av staden — länet — själv uppfört nytt
sjukhus, dels ock att garanti erhölles för att det för stadens — länets —
sjuka avsedda och av staden — länet — bekostade antalet vårdplatser städse
stöde till deras förfogande och icke belädes med sjuka från andra delar av
landet.

Vad det första villkoret beträffar, är det tydligt, att man icke rimligen
kan begära, att vare sig Stockholms stad eller Stockholms län skall för åstadkommande
av ett för karolinska institutet avsett nytt kliniskt sjukhus ikläda
sig större kostnader än som erfordras för att på ett ur stadens, respektive
länets synpunkt fullt tillfredsställande sätt ordna örn sjukvården. Med
hänsyn härtill har kommissionen ansett ifrågavarande villkor vara sådant,
att detsamma kunnat av kommissionen godtagas.

Beträffande det andra av de uppställda villkoren är att märka, att staden

— länet — givetvis icke kan beräkna att städse hava alla sina platser å sjukhuset
belagda. A varje sjukhus kommer alltid av olika orsaker, såsom reparations-
och underhållsarbeten, rengöring, desinfektion o. s. v., ett visst antal
platser att under kortare tider av året stå obelagda. Enligt vad erfarenheten
giver vid handen kan å ett större sjukhus genomsnittsbeläggningen
per år icke beräknas till mer än 80 ä 90 procent av hela antalet sängplatser.
De kostnader, som bliva en följd av denna av förhållandena påkallade så
att säga normala reduktion av det betingade antalet vårdplatser, bör staden

— länet — givetvis själv bära, vid detta sjukhus likaväl som vid sina egna.
Däremot kan det tydligen inträffa, att de för staden ■— länet — reserverade
vårdplatserna icke kunna intill ovannämnda gräns av staden — länet — helt
utnyttjas på den grund, att de blivit belagda med sjuka från andra delar av
landet. Liksom fallet är å varje annan sjukvårdsinrättning kommer det jämväl
vid detta sjukhus att bliva vederbörande överläkare, som ensam bestämmer
rörande intagningen av patienter. Därest nu en sjuk från landsorten
hänvänder sig till ifrågavarande sjukhus och befinnes vara i behov av sjukhusvård,
så kan man icke rimligen begära, att vederbörande läkare skall
avvisa honom med det beskedet, att å sjukhuset icke finnas andra platser
lediga än de, som äro reserverade för sjuka från Stockholms stad eller län.
Enligt kommissionens uppfattning bör och måste läkaren hava full rätt att,
då han finner en person vara i behov av sjukhusvård, inlägga denne å ledig
plats, oavsett örn platsen skulle tillhöra de för staden eller länet avsedda.
Följden härav kan emellertid bliva, att staden — länet — vid vissa tillfällen
icke kan för sina egna sjuka utnyttja alla de vårdplatser, som de bekostat.
Då detta icke kan anses rättvist, har kommissionen samt stadens och länets
representanter enat sig därom, att staden — länet — i dylikt fall skall äga
rätt att erhålla skäligt avdrag å sina platskostnader. Självfallet är, att staden
— länet — icke skall hava rätt till sådant avdrag, för den händelse
att''någon eller några av stadens — länets — platser komma att stå lediga
till följd av brist å patienter.

Med hänsyn till de stora kostnader, som uppförandet av det nya sjukhuset
kommer att medföra, har kommissionen redan nu velat starkt betona, att
den del av byggnadskostnaderna, som skall bestridas av Stockholms stad
och Stockholms län, bör lämnas i form av kontanta medel. Stockholms
stads representanter hava förklarat, att de på frågans nuvarande stadium
icke velat taga bestämd ståndpunkt till spörsmålet örn sättet för bestridandet
av stadens bidrag.

I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande böra även ingå

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift skall
erläggas. Denna avgift torde böra bestämmas med hänsyn till värdet av
den tomtmark, som staden — länet —- skulle behöva taga i anspråk, därest
de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm.

Vad de årliga driftkostnaderna angår, hava kommissionen och represen- .
tanterna för staden och länet enat sig om, att dessa böra fördelas efter
samma huvudprincip som engångskostnaderna. Staden och länet böra alltså
för vården av sina sjuka betala vad det skulle kostat, därest dessa vårdats
å stadens och länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. För
de kostnader, som icke bliva på detta sätt täckta, d. v. s. i främsta rummet
sådana, som betingas av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus, ansvarar
staten. I den mån sjukhuset får vidkännas kostnader för vård av
patienter från rikets övriga delar, bör sjukhuset vara berättigat att efter
enahanda grunder söka ersättning av respektive landstingsområden och
städer, som ej deltaga i landsting.

Då det nya sjukhuset är avsett att direkt anslutas till karolinska institutet,
men detta icke självt kan ombesörja driften, måste denna handhavas av en
särskild direktion. Enligt kommissionens uppfattning torde denna lämpligen
böra bestå av sju personer. Av dessa bör Kungl. Maj:t utse fyra ledamöter,
därav en såsom ordförande, samt karolinska institutets lärarkollegium tre
ledamöter. De av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna böra i främsta rummet
representera administrativa, ekonomiska och praktiska synpunkter.

Stockholms stads representanter hava framställt det önskemålet, att staden
måtte tillerkännas rätt att få placera en stadens tjänsteman vid sjukhuset
för utövande av tillsyn över dispositionen av de staden förbehållna vårdplatserna
samt för förmedling av det ekonomiska mellanhavandet mellan
staden och sjukhuset. Mot en dylik anordning har kommissionen icke funnit
sig hava anledning framställa någon erinran.

Såsom ovan nämnts har Stockholms stad uppgivit sig för närvarande icke
hava behov av mer än 350 platser å det nya sjukhuset och Stockholms län
110 platser. Då det emellertid är av största vikt, att sjukhuset, därest det
en gång skall kunna utbyggas till att omfatta alla för undervisningen vid
karolinska institutet erforderliga kliniker, kan påräkna erforderligt klientel,
har kommissionen framställt förslag om, att staden och länet skulle förbinda
sig att tillgodose sitt framtida behov av nya vårdplatser genom samarbete
med staten efter enahanda grunder som de nu överenskomna. Stadens och
länets representanter hava framhållit, att de icke kunde avgiva några bindande
utfästelser i nu ifrågavarande hänseende, men att de ur principiell
synpunkt icke hade något att erinra mot en dylik utveckling av stadens —
länets ■— sjukvårdande verksamhet. I följd härav hava stadens och länets
representanter förklarat, att staden -— länet — vid framtida behov av nya
vårdplatser skulle låta sig angeläget vara att såvitt möjligt söka tillgodose
detta behov genom att lämna sin medverkan till ett fortsatt utbyggande av
det nya kliniska sjukhuset efter de här ovan angivna grunderna.

I enlighet med vad ovan anförts har mellan kommissionen och representanterna
för Stockholms stad och Stockholms län träffats följande överenskommelse
rörande huvudgrunderna för ett samarbete vid uppförandet och
drivandet av ett nytt för karolinska institutet avsett kliniskt sjukhus.

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom
en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

ledamöter, av vilka Kungl. Majit såsom representanter för administrativa,
ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,
samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser
jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande
av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive
länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt
sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även
ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift
skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den tomtmark,
som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de själva
uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å det antal
vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.

5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna, bestridas sålunda:

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri
inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid bestrider:

a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som
belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med
iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m.,
på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag; samt

c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara
betingat av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.

I sitt betänkande den 24 oktober 1928 erinrar sjukhuskommissionen örn
sitt tidigare förslag i ärendet samt fortsätter därefter:

Såsom härav framgår, skulle Stockholms stad å det nya sjukhuset erhålla
350 samt Stockholms län 110 vårdplatser. Såväl stadens som länets representanter
förklarade emellertid vid förhandlingarna, att staden — länet —
vid framtida behov av nya vårdplatser skulle låta sig angeläget vara att
såvitt möjligt söka tillgodose detta behov genom att lämna sin medverkan
till ett fortsatt utbyggande av det nya kliniska sjukhuset. Några bindande
utfästelser i sådan riktning kunde dock icke avgivas.

De vårdplatser, som skola avses för sjuka från Stockholms stad och
Stockholms län, och som sålunda till huvudsaklig del skola bekostas av
staden respektive länet, böra på visst sätt fördelas på de olika klinikerna.

Med avseende härå har vid de fortsatta förhandlingar, som ägt rum mellan
kommissionen samt representanter för staden och länet, till en början framställts
begäran från stadens sida att erhålla följande antal vårdplatser å de
kliniker, som skulle utbyggas i första etappen, nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 5

1928 års
förslag.

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

å medicinska kliniken............63 vårdplatser

» kirurgiska » 75 »

» ögon- » 40 »

» öron- » 50 »

» obstetriska » 62 »

» gynekologiska » 30 »

» radioterapeutiska kliniken........30 »

Summa 350 vårdplatser.

Stockholms län har ursprungligen begärt att erhålla 60 vårdplatser å den
medicinska kliniken samt 15 å ögon- och 35 å öronkliniken eller tillhopa
110 vårdplatser.

Såsom redan förut nämnts, har kommissionen utgått från, att de olika
klinikerna å karolinska sjukhuset icke böra givas större omfattning än som
för undervisningens bedrivande är oundgängligen nödvändigt. Med hänsyn
härtill har kommissionen icke ansett sig kunna föreslå någon av stadens
respektive länets krav betingad utökning av de särskilda klinikerna. Vidare
är att märka, att samtliga vårdplatser å en specialklinik icke kunna reserveras
enbart för sjuka från staden och länet. Å varje klinik måste finnas
platser tillgängliga tor patienter från landet i övrigt. Helt naturligt komma
nämligen många sjuka från landsorten att söka vård å karolinska sjukhuset
med dess stora resurser och framstående specialister. Med hänsyn till
nu angivna förhållande var det icke möjligt för kommissionen att på en
gång tillgodose såväl stadens som länets önskemål. Som det för staden
torde vara förenat med mindre svårigheter än för länet att å förefintliga
sjukhus anordna vårdplatser för specialvård, ansåg kommissionen, att länets
framställning örn erhållande av visst antal platser å specialklinikerna borde
i första hand tillgodoses.

Vid de överläggningar, som ägt rum rörande fördelningen av stadens och
länets platser å klinikerna, har slutligen överenskommits, att staden under
alla förhållanden skall lämna bidrag till uppförandet av 315 vårdplatser å
karolinska sjukkuset, samt att dessa vårdplatser skola å de olika klinikerna
fördelas efter följande grunder:

å medicinska kliniken............... 65 platser

» kirurgiska » 75 »

» ögon- » 30 »

» öron- » 25 »

» obstetriska » 60 »

» gynekologiska » ............... 30 »

» radioterapeutiska kliniken...........30 »

Summa 315 platser.

Vidkommande återstående 35 vårdplatser, som för stadens räkning begärts
å det nya sjukhuset, har överenskommits, att, därest staden under byggnadstiden
skulle få behov av dessa platser å kliniker, som medtagas i första
byggnadsetappen, skall det stå staden öppet att få dessa förlagda till dylika
kliniker, i den mån detta från sjukhusets sida kan medgivas. Örn en pediatrisk
klinik medtages i första etappen, har staden uttryckt önskan att få de
35 platserna å denna klinik.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Stockholms län har slutligen gjort hemställan örn att få de för länet avsedda
110 vårdplatserna fördelade på följande sätt:

å medicinska kliniken...............40 platser

» kirurgiska » 15 »

» ögon- » 10 »

» öron- » 35 »

» obstetriska » 5 »

» radioterapeutiska kliniken........... 5 »

Summa 110 platser.

Därest den pediatriska kliniken uppföres, hava länets representanter begärt
att få 15 platser å denna klinik, därvid det länet tillförsäkrade antal platser
skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10.

Såsom en sammanfattning av vad i det föregående anförts, hänvisar
kommissionen till nedanintagna tablå, vilken närmare utvisar dels det
sammanlagda antalet vårdplatser å karolinska sjukhuset i första utbygg -nadsstadiet, dels ock huru platserna enligt kommissionens uppfattning böra
fördelas såväl å klinikerna som mellan Stockholms stad, Stockholms län,
landet i övrigt och garnisonen, allt under förutsättning att en pediatrisk
klinik icke medtages i första byggnadsetappcn.

Förslag till fördelning av karolinska sjukhusets vårdplatser.

	Stock- holms	Stock- holms	Landet	Garni-	Summa ti pia	Hgängliga ser å enskilt
	stad	län	övrigt	sonen	å allmän sal	och halv-enskilt rum
Medicinska kliniken.......	65	40	45	50 + 41	200 + 4 1	26
Kirurgiska » .......	75	15	60	50 + 41	200 + 4 1	26
Ögon- » .......	30	10	35	—	75	8
Öron- » .......	25	35	15	—	75	15
Obstetriska » .......	60	5	5	—	70	13
Gynekologiska » .......	30	—	20	—	50	12
Radioterapeutiska kliniken . . .	30	5	15	—	50	6
Isoleringsavdelningen......	—	—	9	—	9	—
Summa	315	110	204	100 + 81	729 + 81	106

Skulle en pediatrisk klinik, omfattande 86 allmänna och 8 enskilda platser,
komma till uppförande, har staden förklarat sig önska erhålla 35 samt länet
15 allmänna platser å dylik klinik. För landet i övrigt skulle stå till förfogande
36 allmänna platser. Stadens sammanlagda antal vårdplatser å
sjukhuset skulle härigenom komma att uppgå till 350. Länet, som icke
önskar att i sin helhet erhålla mer än 110 platser, skulle reducera sina
platser å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken till 10, i följd
varav motsvarande ökning i antalet platser för landet i övrigt skulle uppstå
å dessa två kliniker.

1 Dessa platser äro anordnade å enskilda rum samt avsedda för officerare och vederlikar.

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

För att kunna framlägga en plan för finansiering av nu ifrågavarande
byggnadsföretag är det av vikt att äga kännedom örn det platskostnadsbidrag,
som kan påräknas från Stockholms stad och Stockholms län för de
vårdplatser å sjukhuset, staden respektive länet skall disponera. Ingående
överläggningar härom hava ägt rum mellan kommissionen samt stadens
och länets representanter.

Stockholms stads representanter hava därvid gjort gällande, att staden
skulle kunna anordna det av staden begärda antalet vårdplatser å ett ur
stadens synpunkt mera välbeläget nytt sjukhus (å Södermalm eller Arsta)
för ett pris (inklusive tomtkostnad) av cirka 18,000 kronor per vårdplats.
Under åberopande av en till grund härför liggande utredning hava de föreslagit,
att stadens platskostnadsbidrag (motsvarande såväl byggnadskostnader
som tomtavgift, men däremot icke utrustningskostnader) måtte fastställas
till nämnda belopp. Efter att hava med biträde av arkitekten Westman
granskat nämnda utredning har kommissionen funnit sig kunna förorda det
sålunda gjorda erbjudandet.

Med hänsyn till att Stockholms län vid uppförandet av ett nytt sjukhus
invid Stockholm skulle för ändamålet kunna disponera tomtplats, som har
lägre värde än den mark, Stockholms stad skulle behöva taga i anspråk,
hava Stockholms läns representanter yrkat på att erhålla ett lägre platskostnadsbidrag
än Stockholms stad. Då kommissionen funnit denna begäran
vara rimlig, har kommissionen för länets vidkommande föreslagit ett
platskostnadsbidrag för varje vårdplats av 17,000 kronor (byggnadskostnader
och tomtavgift, men icke utrustningskostnader). Länets representanter
hava under förbehåll av landstingets godkännande biträtt detta förslag.

Det totala platskostnadsbidrag, Stockholms stad skulle utgiva, uppgår således
till (315x18,000=) 5,670,000 kronor. Från länets sida skulle erhållas
ett belopp av (110x17,000=) 1,870,000 kronor.

Stadens representanter hava framhållit, att staden för att kunna gälda
sitt bidrag hade för avsikt att upptaga ett amorteringslån. Enligt gällande
principer för kommunal upplåning kräves vanligen att en mot det upplånade
beloppet svarande tillgång redovisas. Med hänsyn härtill hava stadens
representanter föreslagit, att transaktionen mellan staden och karolinska
sjukhuset skulle formellt ordnas på det sättet, att sjukhuset erhölle stadens
totala platskostnadsbidrag såsom lån att förräntas och amorteras efter de
grunder, på vilka staden själv upptagit lånet. Sjukhuset skulle alltså till
staden betala en annuitet, dock att denna skyldighet icke skulle inträda,
förrän sjukhusets verksamhet påbörjats. Under byggnadstiden skulle staden
själv bestrida kostnaderna för förräntning och amortering av sitt lån. Staden
skulle emellertid å andra sidan, sedan sjukhuset blivit belagt med patienter,
till sjukhuset utöver vårdkostnaden betala en daglig platskostnadsavgift
för envar av stadens 315 sängar, som under dygnet varit belagd med
staden tillhörig patient eller stått ledig. Därest de staden tillförsäkrade 315
vårdplatserna icke disponerades av andra än patienter, för vilka staden vore
skyldig bereda vård, erhölle sjukhuset på detta sätt hela annuiteten inbetald
av staden. Stadens platskostnadsavgift borde beräknas på följande sätt:
315 vårdplatser X 365 dagar = 114,975 vårddagar. För ett amorteringslån
enligt 4 Va procent å 5,670,000 kronor bliver den annuitet, som skulle erläggas
vid varje års slut, vid en 40-årig amorteringstid 308,125 kronor 64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

öre. Annuiteten, fördelad på 114,975 vårddagar, skulle alltså bliva stadens
platskostnadsavgift per dag eller 2 kronor 68 öre.

Kommissionen har funnit, att de av stadens representanter sålunda angivna
principerna för platskostnadsbidragets gäldande i stort sett kunna
läggas till grund för en överenskommelse mellan staten och staden. Kommissionen
vill emellertid erinra örn, att staden genom att lämna bidrag till
sjukhusets uppförande icke får anses erhålla någon annan rätt än att å
sjukhuset, så länge detta består, disponera de staden tillförsäkrade vårdplatserna.
Staden erhåller sålunda icke någon del i äganderätt till byggnader
eller tomt.

Länets representanter hava framhållit, att de i nu förevarande sammanhang
icke kunnat fatta slutlig ståndpunkt till frågan om sättet för gäldandet
av länets platskostnadsbidrag. De hava dock förklarat sig beredda att i
stort sett ansluta sig till de principer, som framlagts av Stockholms stads
representanter.

Därest länet för att erhålla medel till bestridande av sitt platskostnadsbidrag,
1,870,000 kronor, upptoge ett amorteringslån enligt 4 V» procent,
skulle annuiteten vid en 40-årig amorteringstid uppgå till 101,621 kronor
68 öre. Som länet skulle erhålla (110x365=) 40,150 vårddagar å sina 110
vårdplatser, skulle länets platskostnadsavgift utgöra (101,621 : 40,150=) 2
kronor 53 öre per dag. För ett liknande lån med en beräknad amorteringstid
å 30 år uppgår annuiteten till 114,802 kronor 19 öre. Länets platskostnadsavgift
skulle i detta fall belöpa sig till 2 kronor 86 öre per dag.

I enlighet med vad ovan anförts har mellan kommissionen och representanterna
för Stockholms .stad och Stockholms län träffats föjande överenskommelse,
avsedd att ersätta punkterna 3:o) och 4:o) i den tidigare upprättade
och i kommissionens utlåtande aen 26 januari 1927 närmare berörda
överenskommelse rörande huvudgrunderna för ett samarbete vid uppförandet
och drivandet av ett nytt för karolinska institutet avsett kliniskt sjukhus:

1) Av sjukhusets vårdplatser skola 315 avses för sjuka från Stockholms
stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Dessa platser skola så fördelas
på de olika klinikerna, att staden respektive länet erhålla

Stockholms stad

å medicinska kliniken..............65 vårdplatser

» kirurgiska » 75 »

» ögon- » 30

» öron- » 25 »

» obstetriska » 60 »

» gynekologiska » 30

» radioterapeutiska kliniken . . ........30_*

Summa 315 vårdplatser

Stockholms län.

40 vårdplatser
15 »

5 »

- »

_5_»

110 vårdplatser.

Staden och länet skola vara berättigade att, därest under byggnadstiden
eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade
vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning
att hinder härför icke möter från sjukhusets sida.

För den händelse staden under byggnadstiden önskar erhålla ökat antal
vårdplatser å medicinska och kirurgiska klinikerna, skall staden, likaledes
under förutsättning att hinder härför icke möter från sjukhusets sida, vara
därtill berättigad.

Yttranden.

70 Kungl. Maj. ts proposition Nr 232.

Därest en pediatrisk klinik uppföres, skall staden vara berättigad att, utöver
förut angivna 315 vårdplatser, erhålla 35 platser å denna klinik. Länet
skall å nämnda klinik erhålla 15 platser, därvid det länet tillf örsäki-ade antal
platser skall minskas å medicinska kliniken till 30 och å kirurgiska kliniken
till 10.

2) För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18,000 kronor
och länet ett belopp av 17,000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka
byggnadskostnader och tomtavgift, men icke kostnader för vårdplatsernas
utrustning, i följd varav särskild ersättning för sistberörda kostnader skall
utgå.

3) Stadens respektive länets förenämnda bidrag för vårdplatsernas anordnande
å sjukhuset (stadens totala platskostnadsbidrag, 18,000x315 =
5,670,000 kronor; länets totala platskostnadsbidrag, 17,000x110= 1,870,000
kronor) skall betalas på följande sätt:

Staden — länet — tillhandahåller staten under byggnadstiden för ändamålet
erforderliga medel. Stadens — länets — bidrag skall fördelas per
byggnadsår i ungefärlig proportion till övriga parters kostnadsbidrag, därvid
hänsyn skall tagas till det antal vårdplatser staden — länet — erhåller i
förhållande till sjukhusets totala antal vårdplatser.

Formellt skall stadens — länets — totala platskostnadsbidrag ställas till
karolinska sjukhusets förfogande såsom lån att förräntas och amorteras under
en tid av 30 eller 40 år, räknat från det sjukhuset tages i bruk. Staden

— länet — förbinder sig att utöver vårdkostnaden till sjukhuset betala,
under den tid sjukhusets ovannämnda lån amorteras, en daglig platskostnadsavgift
för var och en av sina 315 respektive 110 vårdplatser. Denna
platskostnadsavgift skall svara mot annuiteten å respektive lån, fördelad på
stadens — länets — antal vårddagar. Stadens platskostnadsavgift skall beräknas
sålunda: 315 vårdplatser X 365 vårddagar = 114,975 vårddagar. Annuiteten
å amorteringslånet, fördelad på 114,975 vårddagar, skall utgöra
stadens platskostnadsavgift per vårddag. Länets platskostnadsavgift skall
beräknas sålunda: 110 vårdplatser X 365 vårddagar = 40,150 vårddagar.
Annuiteten å detta amorteringslån, fördelad på 40,150 vårddagar, skall utgöra
länets platskostnadsavgift per vårddag.

Skulle staden -— länet — bliva förhindrad utnyttja staden — länet —
tillförsäkrad vårdplats på grund av att densamma belagts med patient, vilken
staden — länet — ej är skyldig att mottaga till vård å stadens — länets

— egna sjukhus, skall platskostnadsavgift icke utgå.

4) Staden — länet — äger att på lämpligt sätt göra sig underrättad örn,
i vilken omfattning stadens — länets — platser å sjukhuset utnyttjas.

5) Genom att lämna ovanberörda bidrag till sjukhusets uppförande tillförsäkras
staden — länet •— rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives,
disponera förenämnda 315 respektive 110 vårdplatser å sjukhuset, men
erhåller däremot icke någon del i äganderätt till byggnader eller tomt.

De sålunda av sjukhuskommissionen föreslagna grunderna för samarbete
mellan staten å ena sidan och Stockholms stad och län å den andra hava
i stort sett tillstyrkts av de myndigheter, som uttalat sig i frågan. Vissa
modifikationer hava dock krävts i de av Stockholms stads myndigheter m. fl.
avgivna yttrandena, såsom närmare framgår av nedan lämnade redogörelse.

Stockholms stads hälsovårdsnämnd Ilar förklarat sig i huvudsak kunna till -

Kungl. Maj:t s proposition Nr 232.

styrka det föreliggande förslaget till samarbete mellan staten och staden i
fråga örn det nya sjukhusets uppförande, men bär dock ansett sig böra
göra vissa erinringar. Sålunda ifrågasätter nämnden bland annat, att staden
bör erhålla rätt dels att genom särskild tjänsteman eller på annat sätt göra
sig underrättad om i vilken omfattning stadens platser utnyttjas, dels ock
att begära, att stadens vårdplatser skola helt avskiljas från de övriga i sådant
avseende, att de endast få beläggas med patienter, för vilka staden har
vårdplikt. Vidare föreslår nämnden, att i blivande avtal intages bestämmelse
om att stadens andel i kostnaderna för sjukhusets utrustning skall
bestämmas efter samma princip som andelen i byggnadskostnaderna, d. v. s.
att staden per säng skall betala den utrustningskostnad, som staden skulle
haft att erlägga vid ett av staden själv uppfört och drivet sjukhus. Enligt
hälsovårdsnämndens mening bör vidare i blivande avtal bestämmas, att den
av staden för dess egna sjukhus fastställda legosängsavgiften skall för stadens
patienter gälla även på karolinska sjukhuset samt att stadens sjukhusavgiftsdelegerade
skola äga rätt att utöva sin verksamhet å detta som å
stadens egna sjukhus.

Nämnden anför i sitt yttrande beträffande stadens framtida deltagande i
en vidare utveckling av det kliniska sjukhuset bland annat följande:

Både stadskollegiet och stadsfullmäktige hava vid frågans preliminära behandling
1927 bestämt uttalat, att stadens deltagande i Norrbackasjukhuset
på nu föreslaget sätt icke finge anses innebära några förpliktelser, som bunde
staden vid detta sjukhus i fråga örn ytterligare vårdplatser, som utvecklingen
i framtiden komme att göra behövliga, och nämnden måste instämma däruti.
Den ståndpunkt, som stadens myndigheter här intagit, torde icke böra tolkas
så, att staden har för avsikt att lämna den välvilliga hållning gentemot den
medicinska undervisningen, som den hittills intagit och som gjort, att staden
i närvarande stund åt densamma så gott som utan kostnad för staten
upplåtit Maria kirurgiska avdelning med poliklinik, S:t Eriks två medicinska
avdelningar, Sabbatsbergs gynekologiska avdelning och öronavdelning med
polikliniker, S:t Görans venerologiska avdelning och poliklinik samt epidemisjukhuset.
Tvärtom torde finnas goda skäl antaga, att staden allt fortfarande
kommer att ställa sig välvillig gentemot den medicinska undervisningens
behov av sjukmaterial genom att såsom hittills på rimliga villkor ställa till
dess förfogande stadens såväl befintliga som nytillkommande vårdplatser.
Däremot kan staden givetvis icke förbinda sig att bekosta ytterligare sjukhusplatser
under förhållanden, som strida mot stadens egna intressen i fråga
om utvecklingen av dess sjukhusvård. Ej heller torde det ligga i stadens
intresse att binda ett alltför stort antal av sina vårdplatser vid ett sjukhus,
över vilket staden icke skulle få någon rätt att besluta.

Staden står för närvarande inför stora och mycket krävande uppgifter på
sjukhusvårdens område, vilka äro betingade såväl av nödtvånget att modernisera
dess egna sjukhus som av det växande behovet av ökade vårdplatser.

Även om det icke är möjligt att i närvarande stund med säkerhet förutsäga
sjukhusvårdens krav under en längre tid framåt, anser sig nämnden
dock böra framhålla, att tungt vägande skäl, i första hand av ekonomisk

7 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

natur, tala för att staden under en mycket lång tid framåt måste förlägga
sitt byggande av nya vårdplatser till egna sjukhus och framför allt till de
södra stadsdelarna, och nämnden finner det därför riktigt, att stadsfullmäktige
vidhålla sin år 1927 intagna ståndpunkt och klart säga ifrån, att ett
ytterligare deltagande från stadens sida uti ett utbyggande av sjukhuset på
Norrbacka, för så vitt nu kan bedömas, icke torde kunna påräknas inom
nu överskådbar tid.

Hälsovårdsnämnden finner principen för byggnadskostnadernas amortering
god och tillstyrker dess godkännande samt uttalar i anslutning därtill
bland annat följande:

Nämnden vill framhålla, att staden genom denna anordning fatt ett automatiskt
verkande och till en viss grad effektivt skydd gentemot andra kommuners
utnyttjande av de platser, för vilka staden betalat. Då erfarenheterna
från stadens platser å serafimerlasarettet under vissa tider i detta avseende
icke kunna sägas vara uppmuntrande, anser sig nämnden nödsakad att något
närmare ingå på denna punkt. När staden beslutat att förlägga visst
antal vårdplatser till ett sjukhus, över vilkets drift staden icke äger någon
bestämmanderätt, måste det anses vara av stor betydelse, att staden verkligen
får utnyttja sina platser. Nämnden vill därför ifrågasätta, dels att bestämmelsen
uti punkt 6 av kommissionens förslag till avtal måtte erhålla
den lydelsen, att staden ägde rätt att genom särskild tjänsteman eller på
annat sätt göra sig underrättad örn, i vilken omfattning stadens platser å
sjukhuset utnyttjades, dels att den bestämmelse, som fanns i avtalet beträffande
det kliniska sjukhuset på Ladugårdsgärdet, skulle intagas även i nu
ifrågavarande avtal, nämligen att stadsfullmäktige, örn de funne skäl därtill
föreligga, ägde begära, att stadens vårdplatser helt avskildes ifrån de övriga
i sådant avseende, att de endast finge beläggas med patienter, för vilka
staden ägde vårdplikt, naturligtvis under förutsättning att staden betalade
driftkostnaden för samtliga sina sängar, även om dessa stöde obegagnade.

Angående utrustningskostnaderna finnes intet i avtalet utsagt, vilket dock
torde vara lämpligt. Nämnden föreslår, att dessa kostnader skola betalas
av staden efter samma princip som byggnadskostnaderna, d. v. s. att staden
betalar per säng den utrustningskostnad, som staden skulle haft att erlägga
vid ett av staden själv uppfört och drivet sjukhus.

Nämnden har icke förbisett, att i nu föreliggande förslag till avtal staden
icke skulle få någon äganderätt i sjukhusets byggnader eller tomt. Nämnden
finner dock icke skäl att i detta avseende göra någon erinring, då det torde
få anses tillräckligt betryggande, att staden i avtalet tillförsäkrats rätt att
alltjämt, så länge sjukhuset drives, därstädes disponera 315 sängar.

Driftkostnaderna skola enligt avtalet bestridas dels genom fastställd legosängsavgift,
dels av staden för de därutöver gående kostnaderna, dock med
iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året på stadens egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag. Även i denna punkt finner nämnden det föreslagna avtalet rimligt
och har därför ingen erinran mot principen att göra. Intet finnes dock i
avtalet utsagt örn vem, som äger bestämma legosängsavgiften. Enligt nämndens
mening är det emellertid nödvändigt att i avtalet bestämma, att den
av staden för dess egna sjukhus fastställda legosängsavgiften skall för stadens
patienter gälla även på karolinska sjukhuset, och att stadens sjukhusavgiftsdelegerade
måtte tillerkännas samma rätt att utöva sin verksamhet å detta

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

som å stadens egna sjukhus. Då staden enligt avtalet saknar varje inflytande
på sjukhusets drivande, skulle i motsatt fall direktionen kunna sätta en
mycket låg legosängsavgift och därigenom förorsaka staden utgifter, som
dess egna myndigheter ansåge onödiga.

En från nämndens majoritet avvikande mening har framförts av t. f.
förste stadsläkaren Ivar Andersson, vilken förordat en överenskommelse
mellan staten och staden i enlighet med avtalet i Malmöhus län och därvid
yttrat:

Otvivelaktigt kommer en sjukvårds- och undervisningsanstalt, utförd efter
i förslaget angiven plan, att bliva synnerligen storartad. Men den bliver
också dyrbar. Den bygger på att söka tillfredsställa undervisningens synpunkter
på enhet och samling på ett håll. Men även denna förmån kan
köpas för dyrt.

Kostnaden per sängplats i det föreliggande förslaget uppgår till något
över 28,000 kronor per säng, medan staden och länet anses kunna uppföra
fullgoda sjukhus för respektive 18,000 och 17,000 kronor per säng. Riksdagen
har dock uttalat, att vid den nya utredningen givetvis i främsta
rummet borde »beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till
skäliga proportioner».

Frågas kan även, örn önskemålet av enhet och samling verkligen vinnes
och vinnes snart genom det föreliggande förslaget. Även efter anläggningens
fullbordande i dess nu föreliggande första etapp komma en del kliniker
att vara förlagda på andra håll, å serafimerlasarettet, å allmänna barnbördshuset
och å något eller några av stadens sjukhus. Då nu stora summor
offrats för serafimerlasarettets modernisering, måste där befintliga kliniker
fortfara under en lång tidrymd, säkerligen åtminstone 40-—50 år. Likaså
kliniken å allmänna barnbördshuset. Någon enhet och samling kommer sålunda
icke att vinnas på mycket lång tid, örn ens någonsin.

Statsverket har nu under många år fått använda vissa av stadens sjukhus
för undervisningen, och man kan väl våga påstå, att i stort sett några väsentliga
olägenheter härigenom icke vållats vare sig för den ena eller den
andra av dessa parter. Staden står nu inför den, som det tyckes, ofrånkomliga
nödvändigheten att för sitt behov bygga minst ett stort nytt sjukhus
och att modernisera och utvidga de redan befintliga och detta även
om det karolinska sjukhuset kommer till stånd och medför 315 platser för
staden.

Jag vågar hysa den uppfattningen, att det mycket väl skulle kunna ordnas
så, att statsverket å en del av dessa sjukhus finge sitt undervisningsbehov
fyllt på villkor, som genom underhandlingar parterna emellan skulle
kunna överenskommas. Jag är ock övertygad om att statsverkets kostnader
för undervisningen härigenom skulle ställa sig väsentligt lägre än genom
det föreslagna karolinska sjukhuset.

Beträffande universitetsklinikerna i Lund har man ju gått fram på denna
väg och som det tyckes vunnit tillfredsställande resultat. Visserligen är här
undervisningen koncentrerad till en enda stor anstalt, men detta är väl dock
icke huvudsaken. Riksdagen har ju även förslagsvis uttalat sig för en överenskommelse
i enlighet med avtalet med Malmöhus län.

Det har alltid förvånat mig, att man i de många och långa utredningarna
i denna fråga icke aktat på möjligheten av en sådan lösning. Man har,
tycks det, städse utgått från att för detta ändamål ovillkorligen skall till -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

skapas en ny, stor särskild anstalt, kosta vad det vill. Det synes mig dock,
att åtminstone en undersökning om möjligheten att vinna en lösning efter
dessa nu antydda riktlinjer borde föregå ett eventuellt beslut om tillskapandet
av en så stor och dyrbar anstalt, som det föreliggande förslaget innebär.

Aven Stockholms stads kammarkontor har ansett sig med vissa modifikationer
kunna tillstyrka de föreslagna grunderna för samarbete mellan staten
och staden. Kontoret anför i huvudsak följande:

I ett avseende är emellertid förslaget i här berörda delar icke för staden
tillfredsställande. Efter utgången av amorteringstiden, då erläggandet av
annuiteter och platskostnadsavgifter upphör, skulle staden nämligen med
den föreslagna lydelsen icke erhålla någon ersättning, när stadens platser
varit belagda med främmande patienter. Från stadens sida bör därför påyrkas
en bestämmelse, att sådana avgifter i fortsättningen i dylika fall
böra tillgodoföras staden. Avgiften sjmes skäligen kunna sättas till samma
belopp, som av vederbörande län skall erläggas för andra platser än stadens
och Stockholms läns.

Jämväl i ett annat avseende bereder förslaget ej staden full trygghet för
dess bidrag till sjukhusets upprättande. Ehuru staden med sitt bidrag bekostat
sina vårdplatser, skulle staden icke erhålla någon äganderätt i sjukhusets
byggnader och tomt, utan endast rätt att så länge sjukhuset drives
disponera dessa platser. Aven örn saken måhända icke får någon praktisk
betydelse, bör staden därför enligt kontorets mening betinga sig att, örn
sjukhuset nedlägges, erhålla samma antal platser i ett eventuellt nytt sjukhus
eller ock sin insats tillbaka.

Rörande vårdplatsernas utrustning stadgas i avtalet, att särskild ersättning
härför skall utgå, men namnes intet om huru denna ersättning skall beräknas.
Lika med hälsovårdsnämnden anser kontoret, att staden skäligen
bör betala den utrustningskostnad, som staden skulle haft att erlägga vid
ett av staden själv uppfört och drivet sjukhus. Bidragets betalning synes
kontoret lämpligen böra ordnas på samma sätt, som föreslagits beträffande
det övriga bidraget till sjukhusets upprättande och alltså ingå i sjukhusets
lån och påverka platskostnadsavgiften. Härigenom vinner man, att ersättningen
för främmande patienter å stadens vårdplatser, såsom rättvist är,
kommer att inkludera jämväl stadens utgift för utrustningen. Huruvida
medel till bestridande av stadens bidrag till utrustningskostnaderna skola
anvisas av skatte- eller lånemedel är en fråga, som icke härmed äger något
nödvändigt samband.

Kostnaderna för sjukhusets drift, inklusive sjukhusets underhåll, efter avdrag
av inkomsten av legosängsavgifter, skola enligt förslaget bestridas av
respektive parter och alltså vad som belöper å antalet vårddagar för stadens
sjuka gäldas av staden. Den begränsningen är dock införd, att dagkostnaden
ej får överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat
sjukhusets underhåll m. m., på stadens egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag. Mot principen för kostnadsfördelningen synes icke någon
anmärkning kunna riktas. Såsom bestämmelserna utformats ge de emellertid
i ett avseende icke ett rättvist resultat. Kostnaderna för garnisonens sjuka
böra givetvis i sin helhet bestridas av statsverket. Någon legosängsavgift
skall emellertid icke erläggas för dessa patienter och följden härav blir en
motsvarande höjning av den vårdkostnad, som skall gäldas av parterna.
Faktiskt kommer staden liksom länen härigenom att få bestrida en del av

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

kostnaderna för garnisonens sjuka. Det torde därför finnas fullt fog för ett
yrkande att vid uträkning av den vårdkostnad, som skall av parterna gäldas,
bör såsom en sjukhusets inkomst räknas jämväl ett belopp, motsvarande legosängsavgift
för garnisonens sjuka. Detta skulle även stå i överensstämmelse
med avtalets stadgande, att legosängsavgift för medellösa sjuka skall betalas
av vederbörande fattigvårdssambälle, landsting eller kommun. På grund av
bestämmelsen örn dagkostnadens begränsning till stadens genomsnittliga
vårdkostnad vid egna sjukhus, vilken förmodligen kommer att hålla sig
lägre än vid undervisningssjukhuset, torde nu påvisade förhållanden dock
måhända icke bliva av någon praktisk betydelse. Vilka utgifter, som skola
inbegripas under kostnader för sjukhusets underhåll, kan givetvis bliva föremål
för olika tolkningar, men torde, örn tvist härom uppstår, frågan väl
få avgöras av Kungl. Majit. Av samma skäl som nyss anförts lärer väl
emellertid sannolikt ej heller detta spörsmål få någon aktualitet.

Enligt hälsovårdsnämndens mening bör i avtalet bestämmas, att den av
staden för dess egna sjukhus fastställda legosängsavgiften skall för stadens
patienter gälla även på karolinska sjukhuset ävensom att stadens sjukavgiftsdelegerade
tillerkännas samma rätt att utöva sin verksamhet å detta
som å stadens egna sjukhus. Sådana bestämmelser synas även kontoret befogade,
men torde desamma behöva kompletteras med särskilt stadgande
till förebyggande, att den minskning i vårdkostnaden, som skulle uppstå
för den händelse att legosängsavgiften för stadens patienter är högre än för
andra, kommer övriga parter till godo, vilket ju måste anses oberättigat. I
motsatt fall, d. v. s. örn stadens legosängsavgift är lägre, bör staden tydligtvis
vidkännas härav följande ökning i vårdkostnaden. Vid beräkningen
av vårdkostnaden torde man sålunda böra som sjukhusets inkomst av legosängsavgifter
upptaga det belopp, som skolat inflyta, om samma avgifter
gällt för stadens patienter som vid sjukhuset i övrigt. Från den vårdkostnad,
som efter denna beräkningsgrund skulle falla på stadens vårddagar, bör
sedan avdragas sjukhusets merinkomst eller tilläggas sjukhusets underskott i
legosängsavgifter från stadens patienter, varefter skillnaden respektive summan
kommer att utgöra den vårdkostnad staden har att betala.

Angående kontrollen å utnyttjandet av stadens vårdplatser torde i anslutning
till hälsovårdsnämndens uttalande böra erinras, att kommissionen själv
i 1927 års betänkande förklarat sig icke hava något att erinra mot att
staden tillerkännes rätt att få en stadens tjänsteman placerad vid sjukhuset
för utövande av tillsyn över dispositionen av de staden förbehållna vårdplatserna
samt för förmedling av det ekonomiska mellanhavandet mellan
staden och sjukhuset. Rätt för staden att lokalt avskilja sina vårdplatser
var, såsom hälsovårdsnämnden påpekar, förbehållen staden enligt 1925 års
avtalsförslag.

Sjukhuset skulle enligt nu föreliggande förslag bliva en ren statsinstitution
med en direktion, i vilken staden icke skulle vara representerad. Det
föregående, år 1925 avgivna förslaget angående ett sjukhus å Ladugårdsgärdet
inrymde åt staden rättighet att tillsätta icke mindre än tre ledamöter
i direktionen samt två av de tre revisorerna. Ehuru både sjukhusets ställning
och stadens förhållande till detsamma nu skulle bliva väsentligt annorlunda
skulle staden dock allt fortfarande hava så starka intressen förknippade
med sjukhusets förvaltning, att det med skäl torde kunna från stadens sida
påyrkas att bliva representerad i direktionen.

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Stockholms stads drätselnämnd bär med överlämnande av kammarkontorets
tjänsteutlåtande för egen del uttalat, att det visserligen synes kunna ifrågasättas,
huruvida icke de föreslagna huvudgrunderna för samarbetet mellan
staten och staden i fråga örn det nya sjukhusets uppförande och drift så
hilvida böra anses mindre fördelaktiga för staden än enligt Ladugårdsgärdeförslaget,
att staden dels val skall betala sin andel i tomt- och byggnadskostnaderna
men däremot icke bliva ägare till de för dessa medel anskaffade
sängplatserna utan endast äga disponera dessa så länge sjukhuset består,
dels icke erhåller någon medbestämmanderätt i fråga örn sjukhusets uppförande
och förvaltning. Med hänsyn till den principiella ställning, som
stadsfullmäktige tidigare intagit till det samarbete, varom är fråga, har
dock drätselnämnden ansett sig i stort sett kunna tillstyrka det föreliggande
förslaget. Samtidigt uttalar emellertid drätselnämnden önskvärdheten av att
de av hälsovårdsnämnden och kammarkontoret mot vissa delar av de föreslagna
bestämmelserna rörande nämnda samarbete framförda erinringarna i
möjligaste mån beaktas. Särskilt ansluter nämnden sig till den uppfattningen,
att staden även efter utgången av amorteringstiden för stadens bidrag till
byggnadskostnaderna bör äga uppbära en mot ränta och amortering å anläggningskostnaderna
svarande ersättning för sådana stadens platser, som
varit belagda med främmande patienter. Vidare föreslår nämnden, att bestämmelserna
örn, huru de olika parternas bidrag till sjukhusets driftkostnader
skola beräknas, givas en tydligare utformning och föreslår, att sista
punkten i förslaget till avtal erhåller följande ändrade lydelse:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag för sjuka från Stockholms
garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För sjuka, som beviljats nedsättning
i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande avgift av vederbörande
fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

För sjuka, tillhörande Stockholms stad, utgår legosängsavgiften med
samma belopp, som fastställts för stadens motsvarande egna sjukhus. Frågor
om nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift för dessa sjuka avgöras
av stadens vederbörande myndighet.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföras

a) statsverket, vad som belöper på antalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad respektive Stockholms län och övriga län, vad som
belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock med
iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden
under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll
m. m., på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande
slag; ägande staden och respektive län härvid att räkna sig till
godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från staden
eller länet;

c) statsverket, vad som härefter återstår att gälda för sjukhusets drift
eller vad som sålunda kan anses vara betingat av sjukhusets karaktär av
undervisningssjukhus.

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 232.

Stockholms stadskollegium tillstyrker det föreliggande förslaget, under förutsättning
att vissa av kollegiet framställda erinringar iakttagas vid upprättandet
av definitivt avtal beträffande det ifrågasatta samarbetet mellan
staten och staden.

Stadskollegiet yttrar i frågan följande:

Såsom av den föregående redogörelsen framgår hava stadskollegiet och
stadsfullmäktige redan år 1927 angivit sin principiella ställning till förslaget
att förlägga det nya kliniska sjukhuset till det s. k. Norrbackaområdet.
Sedan nämligen till stadsfullmäktige remitterats en av statens sjukhuskommission
den 24 januari 1927 hos Kungl. Majit gjord framställning om att
ifrågavarande område måtte upplåtas för ändamålet, uttalade stadskollegiet
i utlåtande den 24 februari samma år, att Norrbackaområdet såsom plats
för ett stort kliniskt sjukhus vore ur stadens synpunkt olämpligt beläget.
Av hänsyn till det allmänna intresset av goda anordningar för läkarutbildningen
ville emellertid stadskollegiet ändock icke principiellt avböja ett samarbete
på grundval av sjukhusets förläggning till nämnda plats. En oeftergivlig
förutsättning härför måste emellertid vara, dels att staden å det nya
sjukhuset finge det antal vårdplatser å de olika sjukavdeluingarna, som
bäst överensstämde med stadens sjukvårdsbehov, dels att det ekonomiska
samarbetet mellan staden och sjukhuset ordnades enligt för staden antagliga
grunder. Kollegiet framhöll därjämte, att ett eventuellt deltagande från
stadens sida i det nya sjukhuset icke finge anses innefatta några förpliktelser,
som bunde staden vid detta sjukhus i fråga om anordnandet av de
ytterligare sjukvårdsplatser, som utvecklingen kunde göra behövliga för
staden. I vidare mån kunde och borde staden enligt kollegiets mening icke
taga ställning till frågan om platsen för det nya sjukhuset, förrän resultatet
av pågående utredning rörande stadens sjukhusfråga förelåge. Vid sammanträde
den 7 mars 1927 beslöto stadsfullmäktige biträda detta stadskollegiets
uttalande.

Nyssnämnda utredning angående stadens sjukhusfråga är visserligen
ännu icke slutförd men är dock numera så långt kommen, att frågan
åtminstone till sina huvudlinjer kan överblickas. Av utredningen framgår,
att staden otvivelaktigt har behov av de nya vårdplatser, som staden enligt
föreliggande förslag skulle erhålla å det nya sjukhuset. För ernående av
en önskvärd utjämning av den disproportion, som för närvarande råder
mellan antalet sjukvårdsplatser inom å ena sidan de norra, å andra sidan
de södra stadsdelarna, borde emellertid dessa nya platser förläggas till de
södra stadsdelarna. Av utredningen framgår vidare, att flera av stadens
sjukhus för närvarande äro i trängande behov av modernisering, samt att
det ur ekonomisk synpunkt skulle vara fördelaktigt för staden att i samband
med dessa moderniseringar utöka vårdplatsernas antal. Utredningen
bestyrker sålunda riktigheten av stadskollegiets tidigare uttalande, att ett
deltagande från stadens sida i det föreslagna nya sjukhuset å Norrbackaområdet
ur stadens synpunkt måste anses ofördelaktigt. Då stadskollegiet
trots detta lika med hälsovårdsnämnden anser sig böra tillstyrka, att staden
bestrider kostnaden för de 315 vårdplatser å det nya kliniska sjukhuset,
som sjukvårdskommissionen föreslagit skola avses tor sjuka från staden,
sker detta alltså uteslutande av hänsyn till den medicinska undervisningens
behov av ett rikhaltigt sjukmaterial. Av vad ovan sagts framgår emellertid,
att staden icke utan alltför stora olägenheter kan i någon större utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

förlägga sina nya sjukvårdsplatser till Norrbackaområdet. Kollegiet anser
sig därför böra understryka sin år 1927 uttalade mening, att nu ifrågavarande
medverkan från stadens sida vid det nya sjukhusets uppförande
och drift icke får anses innefatta någon som helst utfästelse örn ett fortsatt
sådant deltagande vid ett eventuellt framtida utbyggande av sjukhuset.

Av ovan lämnade redogörelse för det huvudsakliga innehållet i föreliggande
betänkande framgår, att stadens representanter vid sina underhandlingar
med statens sjukhuskommission efter samråd med hälsovårdsnämnden
föreslagit, att staden å det nya sjukhuset skulle erhålla 350 vårdplatser
med viss närmare angiven fördelning på de olika sjukavdelningarna,
men att kommissionen av hänsyn till länets sjukvårdsbehov ansett sig icke
kunna lämna staden 35 av de på specialavdelningar begärda platserna.
Denna platsreducering måste anses stå i strid med den år 1927 uttalade
förutsättningen för stadens deltagande i det nya sjukhuset, nämligen att
staden skulle erhålla det antal platser på de olika sjukavdelningarna, som
bäst överensstämde med stadens sjukvårdsbehov, men torde icke utgöra
tillräckligt skäl för staden att undandraga sin medverkan, detta så mycket
mindre som ifrågavarande platser utan större svårigheter och med fördel
för stadens sjukvård lära kunna anordnas å stadens egna sjukhus.

Enligt de av kommissionen föreslagna huvudgrunderna för samarbetet
mellan staten och staden skall staden vara berättigad att erhålla nyssnämnda
35 vårdplatser å en eventuell barnklinik. Mot denna bestämmelse synes
från stadens sida icke annat vara att erinra, än att ifrågavarande rätt självfallet
icke får anses innefatta någon skyldighet i berörda hänseende. Stadens
ställning till frågan örn ett deltagande med visst antal platser å en eventuell
barnklinik måste nämligen helt bliva beroende av huru förhållandet mellan
staden och allmänna barnhuset slutligen ordnas. Kan en för staden tillfredsställande
uppgörelse därutinnan icke ernås, torde staden med större fördel
kunna anskaffa ifrågavarande platser genom utbyggande av sjukhuset Simon
och Mathilda Sachs’ Minne eller genom överenskommelse med barnsjukhuset
Samariten om utökning av dess vårdplatsantal genom tillbyggnad.

I övrigt hava de av kommissionen föreslagna huvudgrunderna för samarbetet
mellan staten och staden i fråga örn det nya sjukhusets uppförande
och drift ansetts böra föranleda följande uttalanden av stadskollegiet.

Enligt dessa huvudgrunder skall staden icke bestrida större del av kostnaderna
för anordnandet och driften av sina vårdplatser å det nya sjukhuset,
än som motsvarar den kostnad, staden skulle behöva vidkännas för ett lika
stort antal platser å ett av staden själv anordnat och drivet nytt sjukhus.
Mot denna princip för regleringen av det ekonomiska förhållandet mellan
staten och staden vid nu ifrågasatta samarbete torde icke något vara att
erinra. Stadskollegiet vill i detta sammanhang endast föreslå, att till förtydligande
av de i de föreslagna huvudgrunderna intagna bestämmelserna
angående fördelningen av driftkostnaderna dessa bestämmelser givas den
ändrade lydelse, som drätselnämnden föreslagit.

I vilken utsträckning staden skall ersätta kostnaderna för utrustningen
av dess vårdplatser å det nya sjukhuset angives icke i de föreslagna huvudgrunderna.
Detta synes kollegiet vara en brist. Lika med hälsovårdsnämnden
får stadskollegiet föreslå, att i blivande avtal mellan staten och staden
inryckes en bestämmelse örn att stadens bidrag till nämnda kostnader skall
bestämmas efter samma grunder som bidraget till byggnads- och driftkostnaderna,
d. v. s. att staden per vårdplats skall betala den utrustningskostnad,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 79

som staden skulle behöva vidkännas vid ett av staden själv uppfört nytt
sjukhus.

Lika med drätselnämnden anser stadskollegiet, att förutsättningen för att
staden skall nöja sig med att endast erhålla dispositionsrätt till de platser
å sjukhuset, som den till fullo måste betala, bör vara, att staden tillförsäkras
rätt att även efter utgången av amorteringstiden för dess lån till sjukhuset
uppbära en mot ränta och amortering på anläggningskostnaderna svarande
ersättning för sådana stadens platser, som varit belagda med främmande
patienter.

Liksom de i ärendet hörda myndigheterna anser jämväl stadskollegiet en
svaghet i förslaget till överenskommelse mellan staten och staden vara, att
staden icke erhåller någon medbestämmanderätt i sjukhusets förvaltning,
och torde såsom villkor för att staden skall avstå därifrån böra krävas, att
staden dels erhåller tillfredsställande garantier för att den verkligen får
disponera sina platser på sjukhuset, dels tillförsäkras rätt att bestämma
legosängsavgiften för stadens patienter å sjukhuset.

Sjukhuskommissionen har föreslagit reserverande av erforderlig mark dels
för en blivande huvudgata i Torsgatans förlängning norrut genom sjukhusområdet,
dels för Norrtullsvägens breddning. I blivande avtal mellan staten
och staden synes böra intagas en bestämmelse örn att denna mark skall vid
behov utan ersättning ställas till förfogande för nämnda ändamål.

Under förutsättning att ovan framställda erinringar iakttagas vid upprättandet
av definitivt avtal beträffande det ifrågasatta samarbetet mellan
staten och staden, vill stadskollegiet tillstyrka föreliggande förslag.

Mot stadskollegiets ståndpunkt i frågan hava reservationer anförts

av herr Ström, som i första hand yrkat avslag och subsidiärt, att staden
måtte kräva dels två ledamöter jämte suppleanter i direktionen för det
kliniska sjukhuset, dels att erhålla sina 315 platser med äganderätt i stället
för dispositionsrätt,

samt av borgarrådet Yngve Larsson, vilken i likhet med förste stadsläkaren
förordar en lösning av frågan om samarbete mellan staten och staden i
enlighet med Lunda-systemet. Borgarrådet Larsson anför:

Då icke någon viktigare invändning torde kunna framställas emot fördelningen
av stadens platser å det nya kliniska sjukhuset eller mot grunderna
i övrigt för samarbetet mellan staden och sjukhuset, måste jag i likhet med
stadskollegiets flertal på grund av stadsfullmäktiges tidigare beslut anse
staden bunden att, därest staten slutligen skulle stanna vid det nu föreslagna
sättet för tillgodoseende av den kliniska undervisningens behov, också därvid
medverka.

I överensstämmelse med den mening, som inom hälsovårdsnämnden uttalats
av förste stadsläkaren, måste jag emellertid finna beklagligt, att vid det föregående
utredningsarbetet icke synes hava närmare övervägts en lösning av
frågan genom samarbete med staden i andra former än de nu föreslagna.
Sådant samarbete har sedan länge ägt rum vid stadens sjukhus, i huvudsak
utan några större olägenheter för någon av parterna, enligt vad hälsovårdsnämnden
och förste stadsläkaren vitsordat, och hälsovårdsnämnden räknar
ju med att detta samarbete även efter det nya statssjukhusets tillkomst måste
i viss omfattning fortsätta. Jämväl i Uppsala och Lund är den medicinska
undervisningen grundad på samarbete med vederbörande landsting. Det är

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

så mycket mera anmärkningsvärt, att frågans lösning enligt detta mönster
icke synes hava utretts, som riksdagen år 1926 uttryckligen hänvisade till
förhållandet mellan Lunds universitet och Malmöhus’ läns sjukvårdsinrättningar
i Lund såsom värt att beakta vid arbetet å frågans lösning i Stockholm.
Även inom kommunalförvaltningen har tidigare hänvisats till uppgörelsen
mellan universitetet i Lund och Malmöhus’ läns landsting.

I stället har man här valt att förlägga den kliniska undervisningen till
ett nyinrättat rent statssjukhus, som visserligen i väsentlig mån är grundat
på att Stockholms stad och Stockholms län dit förlägga stora delar av sin
sjukvård, men varifrån staden och länet utestängts från varje inflytande.
Sjukhusanläggningen, som även i jämförelse med tidigare förslag kräver
anmärkningsvärt höga kostnader, har tillika givits ett för staden synnerligen
olämpligt läge med huvudingång till sjukavdelningar och polikliniker ett
gott stycke bortom Haga södra grindar i Huvudstavägens riktning. På sätt
hälsovårdsnämnden och stadskollegiet betonat måste det anses högst osannolikt,
att staden i vidare mån än som nu överenskommits skulle hit förlägga
sin sjukvård, och det torde vara så mycket större anledning att med kraft
understryka detta självklara förhållande, som sjukhuskommissionen i sitt
betänkande (sid. 12i) väl återgivit ett uttalande av stadens förhandlingsdelegerade
den 26 januari 1927, att staden vid framtida behov av nya vårdplatser
skulle låta sig angeläget vara att såvitt möjligt söka tillgodose detta
behov genom att lämna sin medverkan till ett fortsatl utbyggande av det
nya kliniska sjukhuset, ehuru några bindande utfästelser i sådan riktning
icke kunde avgivas, men däremot icke omnämnt de väsentligt annorlunda
nyanserade uttalanden örn eventualiteten av stadens deltagande i ytterligare
platser vid det nya sjukhuset, som senare från stadens sida gjorts. Med de
upplysningar om stadens sjukvårdsbehov, som hälsovårdsnämnden nu lämnat,
vinna skälen för denna avvisande ståndpunkt i styrka, och man måste därför
vid behandlingen av frågan om Norrbackasjukhusets framtid böra utgå
ifrån att staden med all sannolikhet icke kommer att hit förlägga några
ytterligare vårdplatser. Huruvida rikets övriga sjukvårdsområden, där utvecklingen
går i riktning mot anordnande av välutrustade centralsjukhus,’
komma att vara mera benägna än Stockholms stad att inskränka behövliga
utvidgningar och specialiseringar av sina sjukhus och i stället förlägga sjukvården
till det nya statssjukhuset i Stockholm, torde väl även vara rätt
tvivelaktigt.

På sätt redan anmärkts, kommer det nya sjukhuset från början, i trots
av sin betydande omfattning, icke att vara tillräckligt för den kliniska
undervisningens behov, vilka alltså fortfarande i viss mån måste tillgodoses
å andra sjukhus ute i staden, även sådana, som tillhöra Stockholms stad.
Till fortsatta uppgörelser i sådan riktning har hälsovårdsnämnden även förklarat
sig benägen. Sannolikheten torde tala för att den sålunda bedrivna
kliniska undervisningen så småningom kommer att taga en större omfattning.

Med hänsyn till dessa framtidsperspektiv synas än större skäl föreligga
för att, innan frågan definitivt avgöres, en närmare utredning dock äger
rum, huruvida den icke skulle kunna, till större fördel för alla parter, i
sin helhet lösas genom ett samarbete med staten i sist angivna former,
varmed uppförande av ett särskilt statssjukhus nu skulle bliva obehövligt.

Emot vad jag här anfört torde invändas, att ur statens synpunkt skäl
måhända kunna anföras för undersökning av en sådan lösning av frågan,
då härigenom utsikter finnas att nå målet för avsevärt lägre kostnader än

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

de nu beräknade, men att detta för kommunen vöre likgiltigt, då stadens
platser å det nya sjukhuset i varje fall icke komme att kosta nämnvärt
mera än örn de skulle förläggas till något av stadens egna sjukhus.

Detta må vara riktigt, men man förbiser då de nackdelar, som för staden
äro och sannolikt även i framtiden komma att bliva förenade med den nu
föreslagna lösningen, och de fördelar, som även för stadens del tilläventyrs
kunde vinnas, därest man i stället sökte samarbete i någon av de former,
som hittills tillämpats vid de medicinska högskolorna. Det kan icke vara
för staden tilltalande att för närvarande, då den med all sannolikhet ändå
måste gå in för betydande kapitalutlägg för nödvändiga utvidgningar och
moderniseringar av sina egna sjukhus — särskilt märkes härvid det trängande
behovet av nya sjukhusplatser å Söder — jämväl binda ett så stort
belopp som runt 5,7 miljoner kronor i en olämpligt belägen sjukhusanläggning,
varöver staden för framtiden icke har något inflytande. Med hänsyn
till det planerade statssjukhusets nyss anmärkta knappa omfattning i förhållande
till den medicinska undervisningens behov måste det vidare befaras,
att hänsynen till statssjukhusets och undervisningens intressen i framtiden
komma att göras gällande till förmån för förläggande av behövliga utvidgningar
och specialavdelningar av stadens sjukvård till statssjukhuset, icke
till stadens egna sjukhus, ehuru det senare alternativet bättre motsvarade
sjukvårdens behov, och att dessa intressen alltså komma att, i trots av de
förklaringar i motsatt riktning, som nu från stadens sida avgivas, utöva ett
obehörigt inflytande å stadens egen sjukvårdspolitik. Det måste för staden
självfallet vara en betydande fördel att utan sådana hänsyn kunna fritt
bestämma över sjukvårdens utveckling och över det sätt, varpå sjukvårdsbehoven
i de särskilda fallen skola tillgodoses. Även om, såsom hälsovårdsnämnden
uttalar, behov med all sannolikhet kommer att föreligga av de nu
föreslagna 315 nya sjukhusplatserna vid den tidpunkt, då det nya sjukhuset
väntas bliva fullbordat, torde det vara lika klart, att dessa platser med större
fördel för den kommunala sjukvården kunna placeras i de planerade ombyggda
eller nya kommunala sjukhusen.

Här anförda omständigheter synas mig även ur kommunal synpunkt
starkt tala för att en lösning av den medicinska undervisningsfrågan efter
dessa linjer närmare utredes, innan man tar definitiv ställning till det nu
föreliggande förslaget. Att i förväg bedöma resultatet av en sådan utredning
kan givetvis så mycket mindre ske, som den kommunala sjukhuskommitténs
arbetsresultat och den generalplan för utvecklingen av stadens
sjukhusväsen, som härav kan väntas, ännu icke föreligga. Skall staden
slutligen kunna godtaga en lösning av frågan efter här antydda grunder,
förutsätter detta givetvis bland annat en i ekonomiskt hänseende fullt tillfredsställande
uppgörelse.

Stockholms stadsfullmäktige hava i sitt yttrande åberopat vad stadskollegiet
i ärendet anfört och dessutom såsom ytterligare villkor för stadens biträdande
av huvudgrunderna för samarbetet uppställt, att staden skall äga rätt
att utse två ledamöter och två suppleanter i direktionen för det blivande
sjukhuset.

Överståthållarämbetet tillstyrker det föreliggande förslaget men anser i
likhet med stadsfullmäktige, att staden bör erhålla viss medbestämmanderätt
i avseende på sjukhusets förvaltning.

Billani) till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 195 käft. (Nr 2H2.)

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

Stochholms läns landsting har i sitt yttrande över sjukhuskommissionens
sista betänkande förklarat sig biträda de av kommissionen framlagda förslagen,
i vad dessa anginge landstinget. I yttrande över kommissionens år
1927 avgivna betänkande har emellertid landstinget yrkat på, att det bör
få utse en representant i sjukhusets direktion.

Statens sjukvårdskommitté går i sitt utlåtande in på frågan örn önskvärdheten
av ett rikssjukhus och anför härom och i fråga örn organisationen
och platsantalets fördelning mellan Stockholms stad och län samt riket i
övrigt i huvudsak följande:

Liksom de kliniska sjukhusen i Uppsala och Lund blir tydligen jämväl
det föreslagna karolinska sjukhuset i första hand hänvisat till klientel från
de sjukvårdsområden, inom eller intill vilka det är beläget. Med hänsyn
härtill har sjukhuskommissionen träffat avtal med delegerade från här
ifrågavarande sjukvårdsområden, Stockholms stad och Stockholms län. Den
organisation, som föreslagits för det tänkta undervisningssjukhuset i dess
förhållande till dessa sjukvårdsområden avviker emellertid väsentligt från
motsvarande organisationsformer för sjukvårdsinrättningarna i Uppsala och
Lund. Det har icke varit för kommittén möjligt att helt överblicka de faktorer,
som varit för sjukhuskommissionen bestämmande i fråga om organisationsförslaget
i denna punkt. Kommittén utgår emellertid från att kommissionen,
med bevakande av de intressen, staten äger vidkommande det nya sjukhuset
såsom undervisningsanstalt, till nedbringande av statsutgifterna verkat
för att Stockholms stad och län i största möjliga omfattning taga rikssjukhuset
i anspråk för täckande av sina behov av vårdplatser, särskilt vad
angår de allmänkirurgiska och medicinska avdelningarna.

Emellertid innebär tillkomsten av ett kliniskt sjukhus, som står öppet för
patienter från hela landet, ur sjukvårdssynpunkt en stor fördel. Detta gäller
enligt kommitténs mening i högre grad beträffande specialklinikerna än beträffande
de allmänkirurgiska och medicinska avdelningarna. Tack vare landstingens
och vissa städers försorg och ekonomiska uppoffringar torde nämligen
tillgången ute i landet till avdelningar av sistnämnda slag få anses
vara relativt tillfredsställande. Endast ett ringa antal patienter torde sålunda
för närvarande på grund av bristande vårdmöjligheter i hemlänet
behöva söka vård å omförmälda avdelningar vid ett rikssjukhus. I den mån
skyldigheten för respektive lasarett att till vård emottaga jämväl patienter,
som vistas inom sjukvårdsområdet utan att där äga hemortsrätt, bliver vederbörligen
reglerad, torde ej heller det talrika »främlingsklientelet» i huvudstaden
hava något större behov av kirurgisk eller medicinsk avdelning vid
ett där beläget rikssjukhus. Dessa avdelningar få sålunda i den mån de icke
äro förbehållna patienter hemmahörande i Stockholms stad och län, sin
egentliga betydelse ur undervisningens synpunkt.

Annorlunda är förhållandet beträffande den s. k. specialvården. I fråga
örn dylik vård äro som bekant våra lasarett endast i ringa omfattning och
rätt ofullständigt rustade. Det klientel, som är i behov av dylik specialvård,
betingar här en koncentrering och i viss mån centralisering. Kommittén
torde med hänsyn härtill komma att i fråga om denna specialvårds
ordnande gå in för en sjukvårdsplan med special vårdavdelningar, avsedda för
områden större än de ordinarie sjukvårdsområdena och med lika vårdmöjligheter
och vårdavgifter för samtliga patienter från området. Helt natur -

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

ligt skulle därvid karolinska sjukhuset bliva ett av de centrala sjukhus, som
utrustas med förstklassiga vårdmöjligheter och läkarkrafter på olika områden.

Under dylika förhållanden ligger det emellertid vikt uppå, att de olika
specialavdelningarna med avseende på platsantal avpassas efter folkmängden
i de större områden, som de äro avsedda att betjäna. En ur denna synpunkt
av kommittén företagen granskning av platsantalet å de olika specialavdelningarna
vid karolinska sjukhuset, i den mån de icke förbehållits
patienter från Stockholms stad eller län, har på ett undantag när i stort
sett utfallit tillfredsställande. Undantaget utgöres av det för öronpatienter
utanför Stockholms stad och län avsedda platsantalet. Detta har av sjukhuskommissionen
satts till allenast 15. En utökning av detta antal har av
kommittén ur omförmäld synpunkt ansetts erforderlig.

Sjukvårdskommittén kritiserar i fortsättningen av sitt yttrande bestämmelsen
i den föreslagna överenskommelsen med Stockholms stad och län,
att staden och länet skola vara berättigade, att, därest under byggnadstiden
eller sedermera annan fördelning av de staden respektive länet tillförsäkrade
vårdplatserna önskas, erhålla jämkning i fördelningen, under förutsättning
att hinder härför icke möter från sjukhusets sida. Denna bestämmelse
kunde enligt kommitténs förmenande givas en tolkning därhän, att
en rätt betänklig beskärning av det övriga landets vårdintressen kunde äga
rum. Till undvikande av en dylik eventualitet borde bestämmelsen lämpligen
omarbetas.

Kommittén anser slutligen, att stadgandet i punkt 5 b, att dagkostnaden
ej må överstiga vårdkostnaden under året på stadens respektive länets egna
sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag, bör till förtydligande ersättas
med ett annat, enär karolinska sjukhuset såsom undervisningssjukhus saknar
motsvarighet inom Stockholms stad, Stockholms län och flertalet andra län.

Medicinalstyrelsen, som vid sin granskning av ärendet endast tagit sikte
på kommissionens plan beträffande den första byggnadsetappen, tillstyrker
kommissionens förslag i fråga om överenskommelserna och anför därvid:

För att kunna fylla sin uppgift är det karolinska sjukhuset i det väsentliga
hänvisat till klientelet från närmast liggande sjukvårdsområden, Stockholms
stad och Stockholms län, detta särskilt vad de medicinska och kirurgiska
avdelningarna beträffar. Överenskommelse med representanter för
staden och länet är därför en av det föreliggande ämnets kardinala punkter.
Som resultat av förhandlingarna härom har framgått, att det karolinska
sjukhuset skall bliva en rent statlig institution och att staden och länet
genom efter vissa grunder beräknade byggnadsbidrag skulle förvärva sig
rätt att belägga ett visst antal vårdplatser. Det synes medicinalstyrelsen,
som skulle härigenom sjukhusets behov av klientel vara i allt väsentligt
tryggat. Att härvid en viss jämkning i antalet vårdplatser uteslutande för
exempelvis stadens räkning vore önskvärd, har styrelsen redan uttalat i
den dol av detta yttrande, som rör garnisonssjukhuset. Det föreliggande
förslaget innebär för staten organisatoriskt sett den obestridliga fördelen, att
sjukhuset blir en rent statlig inrättning. Vid sådant förhållande och efter
vad som i ärendet förekommit och anförts vill styrelsen tillstyrka kommissionens
förslag beträffande avtal med Stockholms stad och Stockholms län.

Departe mentschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Byggnadsstyrelsen ävensom svenska landstingsjörbundets styrelse hava förklarat
sig icke hava något att erinra mot grunderna för stadens och länets
platskostnadsbidrag.

Såväl av sjukhuskommissionens betänkande som av de däröver avgivna
utlåtandena framgår, vilket viktigt spörsmål samarbetet mellan det karolinska
sjukhuset och omgivande sjukvårdsområden utgör. Sjukhuset är ju för
sin fortvaro och praktiska nytta beroende av det sjukmaterial dessa områden
kunna ställa till förfogande, och utan samarbete med dem skulle
statens kostnader för sjukhuset i fråga bliva alltför betungande.

Vid behandlingen av förevarande spörsmål har, som tidigare anförts,
i direktiven för 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga särskild uppmärksamhet
anbefallts åt frågan örn ett ekonomiskt samarbete mellan staten och
Stockholms stad. Det framhölls även i riksdagsskrivelsen år 1926, att det
måste anses såsom en förutsättning för den medicinska undervisningen i
Stockholm, att ett samarbete kommer till stånd med Stockholms stad, samt
att vid en blivande utredning borde tagas i betraktande, huruvida icke de
villkor, som gällt och gälla i fråga örn nya byggnader för och underhåll
av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, i tillämpliga delar kunde
tjäna till ledning. För detta system tala också många skäl. Det anknyter
sålunda på ett lämpligt sätt till den förefintliga organisationen av
kroppssjukvården i landet, vilken ju huvudsakligen är en länskommunal
angelägenhet. Vidare är systemet från statens synpunkt förmånligt därigenom,
att staten får vidkännas minskade byggnadskostnader samt befrias från sjukhusdriften
och allenast har att ersätta de med undervisningen direkt sammanhängande
utgifterna.

Sjukhuskommissionen har emellertid kommit till det resultat att, trots de
fördelar Lundasystemet onekligen i vissa fall erbjuder, detta dock icke är
lämpligt för Stockholms vidkommande, och föreslår, som nämnts, att karolinska
sjukhuset uppföres som ren statsinstitution. Till detta ståndpunktstagande
torde flera omständigheter hava medverkat. Kommissionen anför
särskilt betydelsen av att tomt- och byggnadsägaren är en och densamma
samt att byggnadsägaren jämväl blir byggnadernas underhållare och vårdare.

Även enligt min mening har tomtfrågan i förevarande fall stor betydelse
vid bedömandet av sjukhusets organisation i förhållande till omgivande
sjukvårdsområden. Anser man den tidigare omnämnda principen för lösande
av karolinska institutets byggnadsfråga riktig, nämligen att institutioner och
kliniker i möjligaste mån samlas till ett organiskt helt, har man därmed
fastställt visst minimikrav på den erforderliga byggnadstomtens storlek. Enligt
vad de företagna undersökningarna givit vid handen, är det synnerligen
ont örn för ändamålet lämpliga tomter av tillräcklig storlek i Stockholm
och dess närmaste omgivningar. I själva verket har det, såsom tidigare
framhållits, befunnits, att egentligen endast ett område, Norrbackaområdet,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

härvidlag kan komma i fråga. Sedan riksdagen genom beslut år 1927 medgivit,
att detta område finge reserveras för karolinska institutets räkning,
torde tomtfrågan i princip få anses avgjord.

Emellertid är det av riksdagen under vissa förutsättningar fastställda läget
för Stockholms stads vidkommande mindre lyckligt. Staden har redan flera
av sina sjukhus samlade i trakten av det nya sjukhuset, vilken alltså måste
anses hava relativt god tillgång på sjukhusplatser, medan för de södra stadsdelarna
stor brist på vårdplatser gjort sig gällande. Med hänsyn härtill har
staden icke ansett sig kunna gå in för ett större platsantal än högst 315 på
karolinska sjukhuset. Yttrandena från stadens myndigheter giva klart vid
handen, att staden för framtiden icke vill utfästa sig till ett fortsatt utbyggande
av det karolinska sjukhuset vid Norrbacka, emedan tomten ur
stadens sjukvårdssynpunkt vore olämpligt belägen. Att staden under sådant
förhållande skulle befinnas villig att tillämpa samma principer som beträffande
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund är icke sannolikt. Då,
som nämnts, sjukhusets tomtfråga torde få anses i princip avgjord, har
tydligen huvudförutsättningen för ett samarbete enligt de i Lund praktiserade
linjerna saknats. Att Stockholms län, som för närvarande anser sig
behöva allenast 110 vårdplatser i närheten av Stockholm, skulle kunna komma
i fråga såsom ägare och målsman för det kliniska sjukhuset måste likaledes
anses uteslutet.

I avseende å stadens intressen vill jag emellertid framhålla, att, när Västerbron
med tillhörande trafikleder en gång kommer till stånd och vissa delar
av Solna kommun införlivats med staden, Norrbackaområdet kommer att få
ett gynnsamt läge även för staden och Stor-Stockholm, och att staden under
sådana förhållanden kan förväntas en gång i framtiden ställa sig mera villig
än för närvarande att för sitt sjukvårdsbehov anlita karolinska sjukhuset.

Även andra än av mig nyss anförda skäl tala för att staten blir målsman
för det karolinska sjukhuset.

Sjukhusvården för kroppsligt sjuka är, som nämnts, här i landet en kommunal
uppgift, tillkommande landsting och städer utanför landsting. Den
storartade utveckling, som denna sjukhusvård genomgått under de senare
åren, vittnar gott om de kommunala organens kompetens och uppoffringar
på förevarande område. Emellertid torde det vara ovedersägligt, att staten
ändock har betydande intresse av att äga ett sjukhus, som så att säga kan gå i
spetsen, när det gäller reformer på sjukhusvårdens område, prövande av nya
behandlingsmetoder och dylikt.

Vidare föreligger det otvivelaktigt ett stort behov av ett sjukhus i huvudstaden,
öppet för patienter från rikets olika delar. Serafimerlasarettet har
städse mottagit patienter från hela riket och i avgiftshänseende icke gjort
någon skillnad efter patienternas hemorter. Det skulle otvivelaktigt medföra
stora olägenheter för de talrika landsortsbor, som på grund av Stockholms
karaktär av huvudstad måste vistas där längre eller kortare tid, örn i fram -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

tiden icke något sjukhus funnes, där de kunde erhålla erforderlig vård för
en skälig avgift. Även ur denna synpunkt är det sålunda motiverat, att
staten tager hand om karolinska sjukhuset.

Med hänsyn till specialvårdens ordnande förefinnes vidare, såsom statens
sjukvårdskommitté framhållit, visst behov av ett statligt centralsjukhus i
Stockholm. Jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till vad denna kommitté
därom anfört.

Ur karolinska institutets egen synpunkt är det givetvis fördelaktigt, att
såväl det kliniska sjukhuset som de teoretiska institutionerna bliva statsegendom.
Därigenom vinnas fördelar ur undervisningssynpunkt, och slitningar
mellan olika intressen undvikas. Med hänsyn till att det planerade
sjukhuskomplexet förutom det egentliga sjukhuset skall omfatta trenne sjukvårdsanstalter
av statlig eller annan allmän karaktär, nämligen garnisonssjukhuset,
vanföreanstalten i Stockholm och Konung Gustaf V:s jubileumsklinik
med tillhörande forskningsinstitut, torde det slutligen få anses i hög
grad önskvärt eller rent av nödvändigt, att karolinska sjukhuset äges och
drives av staten-tomtägaren.

Ehuru jag väl inser de fördelar, som torde kunna vinnas genom ett samarbete
med Stockholms stad enligt de av riksdagen 1926 anvisade linjerna,
särskilt i vad avser ett nedbringande av statens kontantutlägg för sjukhusets
uppförande, anser jag mig dock, med hänsyn till de fördelar i övrigt, som
det av kommissionen framlagda förslaget innebär, böra förorda detsamma
och vill alltså tillstyrka att sjukhuset sålunda uppföres såsom ren statsinstitution
i visst samarbete med Stockholms stad och Stockholms län. I
stort sett torde också de för detta samarbete av sjukhuskommissionen föreslagna
och av Stockholms stad och Stockholms läns landsting i allmänhet
godtagna överenskommelserna mellan staten och de båda sjukvårdsområdena
få anses ändamålsenliga och jämväl ur statens synpunkt tillfredsställande.

Innan jag ingår på detaljerna i de sålunda föreslagna överenskommelserna
och på de mot desamma i inkomna utlåtanden framförda erinringarna,
anser jag mig böra i största korthet jämföra de ekonomiska fördelar för statens
vidkommande, som föreliggande avtalsförslag innebär i förhållande till motsvarande
av sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslag, detta särskilt
med hänsyn till uttalande av 1926 års riksdag, att vid överenskommelse
med Stockholms stad statens intressen borde bliva bättre tillgodosedda än
som skett i det av sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget.

Vid en jämförelse mellan det nu föreliggande förslaget och alternativ II
av »Ladugårdsgärdes förslaget» i vad angår stadens deltagande i byggnadsliostnaderna
förefaller det, som om staden enligt »Ladugårdsgärdesförslaget»
skulle lämnat väsentligt större bidrag per vårdsäng, nämligen 9,178,400 kronor
för 400 sängar eller cirka 23,000 kronor per säng, under det att staden
enligt det föreliggande förslaget skall erlägga allenast 5,670,000 kronor för
315 sängar eller alltså 18,000 kronor per sjuksäng. Detta är emellertid en -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

dast skenbart, ty i själva verket skulle staden i det förra fallet för nämnda
summa få dispositionsrätt över 600 sängar, i det att 200 sängar av de 452,
som skulle bekostas av serafimerlasarettet, skulle upplåtas åt staden. Räknar
man med hela det av staden disponerade sängantalet, 600, skulle dess bidrag
per säng allenast hava uppgått till cirka 15,300 kronor. Då staden
emellertid samtidigt genom serafimerlasarettets nedläggande skulle hava gått
förlustig där disponerade 200 sängar, är det svårt att exakt beräkna stadens
kostnader för de omförmälda 600 platserna.

Beträffande sättet för driftkostnadernas fördelning ställer sig det nu föreliggande
förslaget betydligt gynnsammare för staten än 1925 års förslag.
Enligt detta skulle staten svara för samtliga kostnader, som förorsakades
av undervisningen. Av skillnaden mellan dagkostnaden (med frånräknande
av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften skulle vidare staten
svara för ena hälften och staden (länet) för andra hälften. Enligt det nu
föreliggande förslaget skall staden (länet) svara för hela skillnaden mellan
dagkostnaden och legosängsavgiften, dock att, om dagkostnaden överstiger
den vid stadens (länets) större sjukhus, staten skall erlägga det belopp, varmed
dagkostnaden vid karolinska sjukhuset överstiger dagkostnaden vid
stadens (länets) nyssnämnda sjukhus. Detta statens bidrag skall motsvara
den merkostnad, som sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus anses
medföra. Skillnaden mellan de båda förslagen är alltså den, att staden
(länet) enligt 1925 års förslag skulle svara allenast för halva men i föreliggande
fall för hela skillnaden mellan dagkostnaden (med frånräknande av
undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften för de disponerade platserna.
Huru stor besparing, som härigenom skulle vinnas för staten, kan
icke med säkerhet bedömas, då i 1925 års förslag någon tydlig norm icke
angivits för vad som skulle räknas som undervisningskostnad. Vid ett beräknat
antal vårddagar per år om 115,000 å stadens sängar kan denna besparing
emellertid skattas till i runt tal minst 100,000 kronor per år.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde man väl få anse, att det nu
av sjukhuskommissionen framlagda avtalsförslaget är för staten ekonomiskt
fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas motsvarande förslag, och att
sålunda omförmälda av 1926 års riksdag framförda krav beaktats.

Vad därefter angår detaljerna i det av sjukhuskommissionen framlagda
avtalsförslaget och i första hand de fran Överståthållarämbetet samt Stockholms
stad och län framförda kraven att bliva representerade i sjukhusets
direktion, må erinras, att staden och länet för närvarande i serafimerlasarettets
direktion förfoga över var sin plats, och att i direktionen för »Ladugårdsgärdessjukhuset»
enligt 1925 års förslag staden skulle hava rätt till tre
platser och länet till en plats. Vidare förordade dåvarande departementschefen
i proposition nr 216 till 1926 års riksdag, att Stockholms stad och
Stockholms län skulle bliva representerade i direktionen för det blivande
sjukhuset. Med hänsyn härtill, och då staden och länet få bidraga med

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 232.

avsevärda belopp till sjukhusets uppförande och drift, anser jag det rättvist,
att de bliva representerade i sjukhusets direktion på så sätt, att staden medgives
rätt att utse två ledamöter och länet en ledamot. En sådan representation
kan också med hänsyn till samarbetet anses gagnelig. Då en
ökning av totala antalet direktionsledamöter knappast synes lämplig, torde
antalet ledamöter, som utses av Kungl. Majit och karolinska institutets
lärarkollegium, böra minskas, det förra med två och det senare med en
ledamot. Direktionen skulle i enlighet härmed bestå av två ledamöter utsedda
av Kungl. Majit, varav en ordförande, två ledamöter utsedda av karolinska
institutets lärarkollegium, två ledamöter utsedda av Stockholms stad
och en ledamot utsedd av Stockholms läns landsting.

Den av statens sjukvårdskommitté ifrågasatta omredigeringen av bestämmelsen
i punkt 3 angående rätt för Stockholms stad och län att erhålla
jämkning i fördelningen av dem tilldelade vårdplatser synes knappast erforderlig.
Enligt bestämmelsen i fråga skulle ju villkoret för dylik jämkning
utgöra, att hinder för densamma icke möter från sjukhusets sida. Det får
väl anses troligt, att sjukhusdirektionen, i vilken de statliga representanterna
skulle utgöra majoritet, icke skall gå med på en jämkning, som i mera
avsevärd grad rubbar den fastställda platsfördelningen, örn denna jämkningvore
till nackdel för rikets övriga sjukvårdsområden.

Skulle de nu inom samma kommitté pågående utredningarna giva stöd
för kommitténs i dess utlåtande framförda krav på viss ökning av antalet
platser å öronkliniken för patienter från andra sjukvårdsområden än Stockholms
stad och län, torde, enligt vad jag inhämtat från vederbörande
arkitekt, detta krav utan större svårighet kunna tillgodoses genom att taga
i anspråk vissa reservutrymmen.

Mot Stockholms stads förslag, att stadens bidrag till sjukhusets utrustningskostnader
skall bestämmas efter samma grunder som bidraget till byggnads-
och driftkostnaderna, d. v. s. att staden per vårdplats skall betala den
utrustningskostnad, som staden skulle behöva vidkännas vid ett av staden
själv uppfört sjukhus, har jag intet att erinra. Som grund för jämförelsen
bör emellertid läggas ett sjukhus av ungefär enahanda storlek och uppdelning
på vårdavdelningar som karolinska sjukhuset. Jämväl för länets bidragtill
utrustningskostnaderna torde samma princip böra läggas till grund.

Aven stadens krav, att staden tillförsäkras rätt att jämväl efter utgången
av amorteringstiden för dess lån till sjukhuset uppbära en mot ränta och
amortering å anläggningskostnaderna svarande ersättning för sådana stadens
platser, som varit belagda, med främmande patienter, torde få anses berättigat,
och i avtalet bör denna rätt uttryckligt fastslås. Enahanda rätt hör
givetvis gälla även i fråga örn länets platser. Särskilt stadgande om rätt
för staden att, såsom av vissa av Stockholms stads m3mdigheter påyrkats,
hava egen tjänsteman placerad å sjukhuset för att övervaka, huru stadens
platser utnyttjas, torde ej vara erforderligt med hänsyn därtill, att staden

Kungl. Majlis ''proposition Nr 232.

ju enligt det föreliggande avtalsförslaget skulle äga rätt att på lämpligt sätt
underrätta sig om platsbeläggningen.

Beträffande sista punkten i det uppgjorda avtalsförslaget har, som framgår
av det föregående, från Stockholms stads sida föreslagits viss ändring,
innebärande bland annat att legosängsavgiften för sjuka å stadens sängar
blir densamma som för sjuka å stadens egna sjukhus. Det torde enligt min
mening få anses rättvist, att, då staden svarar för hela den »normala» dagkostnaden
för patienterna, den också äger rätt att bestämma med huru stort
belopp patienten själv skall deltaga i täckandet av denna kostnad, eller
med andra ord legosängsavgiften. Samma rätt bör även tillerkännas Stockholms
läns landsting i fråga örn länets sängar å sjukhuset. För karolinska
sjukhusets direktion skulle sålunda återstå att bestämma legosängsavgifterna
för de allmänna vårdplatser, som skulle vara tillgängliga för hela riket,
samt för de enskilda vårdplatserna.

Beträffande stadens krav, att erforderlig mark dels för blivande huvudgata
i Torsgatans förlängning, dels för Norrtulls vägens breddning vid behov
utan ersättning skulle ställas till förfogande, må till en början erinras, att
sjukhuskommissionen reserverat mark för ändamålen. Då den senare vägens
breddning torde vara nödvändig för karolinska sjukhusets räkning,
torde icke vara något att erinra emot stadens krav i detta avseende. Yad
däremot den planerade gatan i Torsgatans förlängning angår, innebär denna,
såsom sjukhuskommissionen framhållit, en avsevärd nackdel för sjukhuset.
Skulle emellertid gatan i fråga i framtiden anses oundgängligen nödvändig
ur trafiksynpunkt och stadens fordran, att mark för ändamålet utan ersättning
skall ställas till förfogande, vara ett oeftergivligt villkor för överenskommelsens
godtagande, anser jag, att man bör tillmötesgå jämväl detta
krav. Man får hoppas, att stadens myndigheter, när en gång i framtiden
denna fråga blir aktuell, vederbörligen skola mot varandra väga sjukvårdens
och trafikens intressen.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag med godtagande i stort sett
av de av kommissionen framlagda avtalsförslagen och under tillmötesgående
av samtliga av staden och länet framförda detaljkrav låtit i vissa delar omarbeta
sagda förslag och därvid samtidigt företagit vissa smärre formella
ändringar, bland annat med hänsyn till av statens sjukvårdskommitté gjord
erinran. I det sålunda omredigerade avtalet hava intagits allenast de bestämmelser,
som hava direkt avseende på Stockholms stad och Stockholms län.

Avtalsförslaget skulle i enlighet härmed erhålla följande lydelse:

1) Det nya---(= sjukhuskommissionens förslag)---karolin ska

institutet.

2) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju
ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser två, därav en såsom ordförande,
karolinska institutets lärarkollegium två, Stockholms stadsfullmäktige två
och Stockholms läns landsting en.

90 Kungl. Majlis proposition Nr 232.

3) Av sjukhusets — — — (= sjukhuskommissionens förslag)---

till 10.

4) För varje vårdplats skall staden erlägga ett belopp av 18,000 kronor
och länet ett belopp av 17,000 kronor. Dessa belopp skola anses täcka
byggnadskostnader och tomtavgift. För vårdplatsernas utrustning skall särskild
ersättning utgå med belopp motsvarande den verkliga utrustningskostnaden,
dock högst det belopp staden — länet — skulle behöva vidkännas
för utrustning vid eget nyuppfört, på flera specialavdelningar uppdelat
sjukhus.

5) Stadens respektive länets---skall platskostnadsavgift icke utgå.

För staden — länet — tillförsäkrad plats, som efter amorteringstidens utgång
belägges med patient från annat sjukvårdsområde, skall staden —
länet — äga uppbära särskild ersättning motsvarande ränta och amortering
å stadens — länets — lån till sjukhuset.

6) Staden — länet —--- — (= sjukhuskommissionens förslag)--

— sjukhuset utnyttjas.

7) Genom att---(= sjukhuskommissionens förslag)---eller

tomt.

8) Sjuka från Stockholms stad och Stockholms län erlägga legosängsavgift,
vars storlek bestämmes av staden respektive länet. Frågor örn nedsättning
i eller befrielse från legosängsavgift för sjuka, tillhörande Stockholms
stad, avgöras av stadens vederbörande myndighet. För sjuka, som
beviljas nedsättning i eller befrielse från legosängsavgift, betalas felande
avgift av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

Samtliga kostnader för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för
poliklinikerna ävensom för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet
vårddagar. Därvid påföres Stockholms stad, respektive Stockholms län, vad
som belöper å antalet vårddagar för stadens respektive länets sjuka, dock
med iakttagande av att dagkostnaden ej må överstiga den genomsnittliga
vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll
m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade
sjukvårdsinrättningar, ägande staden respektive länet härvid att räkna
sig till godo, vad som kan hava erlagts i legosängsavgifter för sjuka från
staden respektive länet. Eventuellt återstående belopp av dagkostnaden erlägges
av staten.

9) Erforderlig mark för Norrtulls vägens breddning och för eventuell huvudgata
i Torsgatans förlängning norrut över Norrbackaområdet skall, örn
och när så av staden äskas, utan särskild ersättning upplåtas av staten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

VI. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik.

Redan vid behandlingen av frågan om byggnadsetapper har jag omnämnt,
att med karolinska sjukhusets byggnadsfråga sammankopplats
frenne särskilda byggnadsfrågor, nämligen rörande Konung Gustaf V:s
jubileumsklinik, garnisonssjukhuset och vanföreanstalten. Jag anhåller
nu att få återkomma till dessa spörsmål och därvid göra början med frågan
örn jubileumskliniken.

Vid upprättande av plan för det karolinska sjukhuset har sjukhuskommissionen
som nämnts utgått från den förutsättningen, att en radioterapeutisk
klinik under alla förhållanden bör anordnas vid sjukhuset. Det
för undervisningen erforderliga antalet allmänna vårdplatser å dylik klinik
har angivits till minst 50.

Från cancerföreningen i Stockholm inkom på sin tid till sjukhuskommissionen
ett förslag örn, att cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för
kräftsjuka, radiumhemmet, skulle sammanföras med den radioterapeutiska
kliniken vid sjukhuset. Härigenom skulle kliniken kunna givas en
större omfattning än ursprungligen avsetts. Vidare skulle till kliniken
kunna anslutas ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomar och
deras behandling. Medel för klinikens utvidgning och forskningsinstitutets
uppförande skulle på vissa villkor ställas till förfogande av cancerföreningen
och Konung Gustaf V:s jubileumsfond för kräftsjukdomarnas
bekämpande.

I skrivelse till sjukhuskommissionen den 18 september 1928 utvecklade
cancerföreningen närmare det sålunda framlagda förslaget. I denna skrivelse
heter det bland annat:

Cancerföre ningens erbjudande.

Styrelsen för cancerföreningen i Stockholm får härmed hemställa, att
sjukhuskommissionen vid planläggning av det föreslagna karolinska sjukhuset
å Norrbackaområdet ville taga under övervägande möjligheten av
ett samarbete mellan cancerföreningen och Konung Gustaf V:s jubileumsfond,
å ena sidan, och karolinska sjukhuset, å andra sidan, vid uppförandet
av sjukhusets radioterapeutiska klinik.

Cancerföreningens sjukhus, radiumhemmet, har till uppgift radiotera.
peutisk sjukvård vid svulstsjukdomar och mottager till vård patienter
från hela landet. Hemmet, som nu omfattar en klinik örn 34 sängar och
en poliklinik med cirka 5,000 patienter årligen, är inrymt i av Stockholms
stad till år 1936 förhyrda lokaler, vilka endast för en kortare tid därutöver
kunna få disponeras. Lokalerna äro mycket för små och kunna icke,
även med planerade tillbyggnader, mer än högst några år motsvara den
alltjämt stigande tillströmningen av patienter. Radiumhemmet måste av
dessa anledningar planera en nybyggnad. Dessutom känner hemmet starkt

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

behovet av ett nära samarbete med ett större sjukhus, försett med specialavdelningar.

Cancerföreningen förfogar emellertid icke ensam över tillräckliga resurser
för att kunna föreslå en nybyggnad på karolinska sjukhusets tomt i
samband med den av sjukhuset planerade radioterapeutiska kliniken.

Efter stiftandet av Konung Gustaf V:s jubileumsfond, vars ändamål
sammanfaller med cancerföreningens och radiumhemmets uppgifter, ansåg
sig styrelsen för cancerföreningen därför böra göra en förfrågan under
hand hos den kommitté, som har i uppdrag att utföra utredning beträffande
jubileumsfondens användning, angående möjlighet att erhålla understöd
av jubileumsfonden till upprättandet av en klinik för radioterapi,
eventuellt i samband med det planerade karolinska sjukhuset.

Sedan styrelsen för cancerföreningen för jubileumsfondens kommittérade
framlagt planer för en sådan klinik i samarbete med karolinska
sjukhuset, har styrelsen erhållit denna kommittés medgivande att företaga
en förberedande utredning och framställa förslag till en radioterapeutisk
klinik för 100, eventuellt 150 sängar, jämte ett med denna klinik
förenat institut för forskning över kräftsjukdomarna. Därefter har styrelsen
vänt sig till sjukhuskommissionen med hemställan, att kommissionen
ville bidraga till utredning och förslag angående upprättande på Norrbackaområdet
av en radioterapeutisk klinik under samarbete mellan karolinska
sjukhuset och cancerföreningen, understödd av jubileumsfonden.

Sedan sjukhuskommissionen givit sitt bifall till den föreslagna utredningen,
hava professorerna G. Forssell och E. Key med bistånd av doktorerna
E. Berven, James Heyman, Olle Reutervall och Rolf Sievert utarbetat
planer för samtliga de föreslagna byggnaderna och däröver lämnat
beskrivning. På grund av dessa byggnadsplaner har arkitekten C. Westman
enligt kommissionens uppdrag utfört förslagsritningar till ett byggnadskomplex
med nämnda omfattning, beläget å Norrbackaområdet omedelbart
öster örn byggnaderna för de kirurgiska och gynekologisk-obstetriska
klinikerna i kulvertförbindelse med sjukhuset, samt utfört kostnadsberäkningar.

Nämnda byggnadskomplex skulle omfatta:

dels en sjukhusbyggnad;

dels ett till sjukhusbyggnaden hörande emanationslabor a torium;

dels en personalbyggnad;

dels, i nära förbindelse med sjukhuset, en byggnad för ett forskningsinstitut
för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling.

Sjukhusbyggnaden skulle inrymma dels karolinska sjukhusets för dess
radioterapeutiska avdelning planerade 50 allmänna vårdplatser och 6 av
de planerade enskilda vårdplatser å en dylik avdelning med tillhörande
lokaler, dels ytterligare 50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser, avsedda
att upptaga det nuvarande radiumhemmets klientel. Sjukhusbyggnaden
skulle uppföras på sådant sätt, att densamma med lätthet kunde utvidgas
med ytterligare 50 allmänna vårdplatser. Inom sjukhusbyggnaden skulle
vidare inrymmas polikliniklokaler; lokaler för radium- och röntgenbehandling
av såväl den radioterapeutiska klinikens patienter som av de
patienter å karolinska sjukhusets övriga kliniker och polikliniker, som
böra erhålla sådan behandling utan att därför behöva intagas å radioterapeutiska
kliniken; en mindre avdelning för ljusbehandling av radioterapeutiska
klinikens patienter; en mindre operationsavdelning samt lo -

Kunell. Majlis proposition Nr 232.

kaler för expedition, arkiv, bibliotek, administration oell undervisning,
motsvarande beliovet såväl för karolinska sjukhusets planerade radioterapeutiska
avdelning som för cancerföreningens vårdanstalt för kräftsjuka,
radiumhemmet.

Hela sjukhusavdelningen skulle ställas till förfogande för karolinska institutets
undervisning såsom dess radioterapeutiska klinik.

Det i samband med sjukvårdsanstalten planerade forskningsinstitutet
för studium av kräftsjukdomarna och deras behandling skulle övertaga
verksamheten vid radiumhemmets nuvarande avdelningar för radiofysik
och svulstpatologi samt uppföras och underhållas av cancerföreningen med
jubileumsfondens stöd.

Ett förläggande av radiumhemmets verksamhet till det karolinska sjukhuset
skulle för detta sjukhus medföra betydelsefulla fördelar.

Därigenom skulle karolinska sjukhuset erhålla, såsom stomme för en
nyinrättad radioterapeutisk klinik, organisation och personal från ett väl
organiserat specialsjukhus för radioterapi med långvarig erfarenhet, ett
sjukhus, som faktiskt hittills utgjort en central utbildningsanstalt i radioterapi
för hela landets radioterapeuter.

För vården av kräftsjuka vid sjukhuset är det även oundgängligen nödvändigt
att hava tillgång ej blott till röntgenbehandling utan även till
radiumterapi. Därigenom att radiumhemmets förråd av radium ställes
till förfogande för behandling av sjukhusets patienter vid dess radioterapeutiska
klinik, erhåller detsamma alltså ett både värdefullt och nödvändigt
bidrag till sjukhusets medicinska utrustning.

Det forskningsinstitut, som cancerföreningen och jubileumsfonden i händelse
av samarbete med karolinska sjukhuset skulle ställa till förfogande,
skulle även i hög grad befrämja karolinska sjukhusets uppgift.

Genom att giva bifall till den radioterapeutiska klinikens utförande
enligt det framlagda förslaget skulle sjukhuset för en kostnad av cirka 1 %
million kronor till sitt förfogande erhålla en institution till ett värde av
cirka tre gånger detta belopp.

För den radioterapeutiska klinikens uppgift torde det även vara av icke
oväsentlig betydelse att äga den förbindelse med allmänheten och med för
cancervården särskilt intresserade läkare och vetenskapsmän, som jubileumsfonden
och cancerföreningen erbjuda. En förbindelse med dessa institutioner
innebär också vida större möjligheter till erhållande av stöd
genom enskild offervillighet för klinikens uppgift att bekämpa kräftsjukdomarna
än en rent statlig eller kommunal institution kan förvänta. De
friare former, som en enskild förening erbjuder, göra det även möjligt att
snabbare och lättare erhålla medel till forskning inom nya områden.

I anslutning till vad ovan anförts får styrelsen för cancerföreningen i
Stockholm härmed göra framställning, att sjukhuskommissionen vid uppgörande
av plan för byggnad för radioterapeutisk klinik vid karolinska
sjukhuset ville framställa förslag därom,

'' att denna klinik utvidgas till att, utöver planerade 50 allmänna och 0
enskilda vårdplatser för karolinska sjukhusets behov, omfatta ytterligare
50 allmänna och 7 enskilda vårdplatser för att där upptaga jämväl verksamheten
vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka,
radiumhemmet;

att dessa platser disponeras för behandling av kräftsjuka från hela riket;

att sjukhusbyggnad med poliklinik, behandlings-, arkiv- och expeditions -

Sjukhuskom missionen.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lokaler m. m. jämte tillhörande emanationslaboratorium uppföres i huvudsaklig
överensstämmelse med de av arkitekten Westman enligt kommissionens
uppdrag uppgjorda ritningarna för en klinik av ovannämnda omfattning; att

tomtplats utan avgift upplåtes för en radioterapeutisk klinik av ovannämnda
omfattning samt för ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna
och deras behandling, jämte behövligt reservområde.

Under förutsättning att dessa förslag vinna riksdagens bifall och under
förutsättning att kostnaden för sjukvården vid den radioterapeutiska kliniken
bestrides enligt samma grunder som för övriga kliniker vid karolinska
sjukhuset, är cancerföreningen villig biträda till byggnads- och utrustningskostnaderna
för radioterapeutiska klinikens sjukhusbyggnad, för
det å ritningarna angivna emanationslaboratoriet och för personalhuset
med en summa av tillsammans högst en million kronor. Och hava vi anledning
antaga, att jubileumsfonden skall komma att deltaga likaledes
med högst en million kronor för samma ändamål. Vi äro under nämnda
villkor även villiga att till radioterapeutiska klinikens förfogande ställa
de radiumpreparat, över vilka vi vid klinikens upprättande förfoga, för
närvarande representerande ett värde av minst 400,000 kronor. Under
nämnda förutsättningar och under villkor, att vi erhålla nödigt inflytande
jämväl på denna inrättnings verksamhet, äro vi villiga att bekosta
uppförande och utrustning av ovannämnda forskningsinstitut för studium
av kräftsjukdomarna och deras behandling i omedelbar anslutning till den
radioterapeutiska kliniken samt att stödja det vetenskapliga arbetet å
sagda forskningsinstitut. För denna uppgift hava vi anledning att hoppas
på jubileumsfondens bistånd.

Vi få slutligen föreslå, att hela den institution, som bildas av den radioterapeutiska
sjukvårdsanstalten samt det därmed förbundna forskningsinstitutet,
benämnes »Konung Gustaf V:s jubileumsklinik», till åminnelse
av Hans Majestät Konungens jubileumsgåva till lträftsjukdomarnas bekämpande
och det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar, samt att
jubileumsklinikens sjukvårdsavdelning benämnes »radiumhemmet» för
att bevara namnet å denna för utvecklingen av radioterapien vid kräfta
betydelsefulla anstalt.

Sjukhuskommissionen anser cancerföreningens förslag att med bidrag
från såväl egna fonder som eventuellt Konung Gustaf V:s jubileumsfond
ställa medel till förfogande dels för att utvidga den radioterapeutiska kliniken.
dels ock för att uppföra ett forskningsinstitut för studium av kräftsjukdomarna
och deras behandling för karolinska institutets undervisningsverksamhet
vara av den största betydelse. Med hänsyn härtill, och
då statsverkets kostnader för den radioterapeutiska klinikens anordnande
genom det föreslagna samarbetet komma att nedbringas, finner kommissionen
sig böra tillstyrka det av cancerföreningen framlagda förslaget.
Kommissionen anför vidare:

Den radioterapeutiska kliniken hör i följd härav omfatta 4 allmänna
vårdavdelningar, envar örn 25 platser, samt en enskild vårdavdelning örn
13 platser. Av de allmänna avdelningarna böra två omfatta den för
karolinska sjukhuset beräknade radioterapeutiska kliniken, samt de två

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

övriga utgöra en utvidgning av denna klinik, avsedd att upptaga verksamheten
vid cancerföreningens nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka,
radiumhemmet. Av de enskilda vårdplatserna höra 6 anses tillhöra karolinska
sjukhuset och återstående 7 cancerföreningen.

Förutsättningen för att den radioterapeutiska kliniken uppföres i den
här föreslagna omfattningen skall vara, att kostnaderna för uppförandet
av sjukhusbyggnaden med därtill hörande emanationslahoratorium i
huvudsaklig överensstämmelse med de i ovan intagna skrivelse angivna
villkor — bestridas till ena hälften av staten samt till andra hälften a^
cancerföreningen och Konung Gustaf V:s jubileumsfond gemensamt, ävensom
att det planerade forskningsinstitutet för studium av kräftsjukdomarna
och deras behandling helt och hållet bekostas av cancerföreningen
och av jubileumsfonden. Den i byggnadsförslaget för juhileumskliniken
upptagna särskilda personalbyggnaden, som är avsedd att inrymma dels
halva den personal inom sjukhusbyggnaden, som ej har bostäder därstädes,
dels personal för forskningsinstitutet, uppföres på bekostnad av cancerföreningen
med understöd av jubileumsfonden. För övrig sjukhuspersonal
inom sjukhusbyggnaden äro bostäder beredda inom karolinska sjukhusets
sköterskehyggnad, som bekostas av staten.

Mot cancerföreningens förslag, att den radioterapeutiska klinikens lokaler
samt forskningsinstitutet skola sammanföras till ett byggnadskomplex
samt benämnas Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, har kommissionen
intet att erinra. Kommissionen ansluter sig jämväl till det framställda
förslaget, att klinikens sjukvårdsavdelningar skola erhålla ett gemensamt
namn, radiumhemmet.

Å Norrbackaområdet hör erforderlig mark upplåtas för dessa anläggningar.
Så länge det för institutionerna erforderliga markutrymmet användes
för det avsedda ändamålet, hör marken stå till disposition. Staten
bör dock behålla äganderätten till hela det för karolinska sjukhuset och
karolinska institutets teoretiska institutioner reserverade området å Norrbacka.
Enligt det av kommissionen upprättade byggnadsförslaget kommer
den radioterapeutiska kliniken (Konung Gustaf V:s jubileumsklinik)
att förläggas på den östra delen av Norrbackaområdet, strax söder örn pediatriska
kliniken. Forskningsinstitutet, vilket består av en särskild byggnad,
skall ställas i omedelbar förbindelse med förstnämnda klinik. Emanationslaboratoriet
och det för klinikens personal avsedda bostadshuset
placeras nordost örn klinikbyggnaden och forskningsinstitutet.

Vad jubileumsklinikens organisation och förhållande till karolinska
sjukhuset ävensom forskningsinstitutets verksamhet beträffar, finner kommissionen
sig icke hava anledning därom göra något uttalande, enär dessa
frågor äro föremål för särskild utredning genom en av Hans Majestät
Konungen tillsatt kommitté.

Den av styrelsen för cancerföreningen uttalade förhoppningen örn bidrag
från Konung Gustaf V:s jubileumsfond — i det följande kallad jubileumsfonden
— till uppförande och utrustning av juhileumskliniken samt
till upprätthållande av verksamheten vid klinikens forskningsavdelningar
synes bliva förverkligad.

Sedan Hans Majestät Konungen beslutat, att den till honom på 70-års
dagen överlämnade national gåvan, Konung Gustaf V:s jubileumsfond,

Grunderna
för jubileumsfondens
verksamhet.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 23;''.

skall användas till bekämpande av kräftsjukdomarna i vårt land samt till
befrämjandet av det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar, uppdrog
Hans Majestät den 28 juni 1928 åt en särskild kommitté att inkomma med
erforderlig utredning och förslag, huru jubileumsfonden borde för nämnda
ändamål användas. Kommittén avgav betänkande den 28 maj 1929, och
den 30 i samma månad fastställde Hans Majestät i enlighet med detta förslag
bestämmelser och stadgar angående jubileumsfondens verksamhet.
Dessa bestämmelser innebära i korthet följande.

Jubileumsfondens uppgift att företaga praktiska åtgärder för bekämpande
av kräftsjukdomarna förverkligas genom understöd till stora sjukhus
för upprättande av centralanstalter för radioterapi vid kräfta.

Antalet centralanstalter begränsas till tre, nämligen en anstalt i Stockholm,
en anstalt i Lund och en anstalt i Göteborg, anknutna till vederbörande
större sjukhus.

Den praktiska sjukvården understödjes genom engångsanslag till nybyggnader
och utrustning för centrala vårdanstalter för radioterapi vid
kräfta.

Centralanstalterna betjäna företrädesvis patienter från närmast omgivande
landsdelar, men även, örn så behöves, kräftsjuka från övriga delar
av riket.

Den slutgiltiga centralanstalten i Stockholm, som benämnes »Konung
Gustaf V:s jubileumsklinik», förlägges i anslutning till karolinska institutets
planerade sjukhus, karolinska sjukhuset.

Jubileumskliniken upprättas med understöd från dels jubileumsfonden,
dels cancerföreningen, dels karolinska institutet (statsverket).

För upprättande av jubileumskliniken reserverar jubileumsfonden ett
belopp av 1,350,000 kronor, varav 1,000,000 kronor till nybyggnad och utrustning
av klinikens sjukvårdsavdelning samt 350,000 kronor till nybyggnad
och utrustning av klinikens vetenskapliga avdelningar.

Cancerföreningens radiumhem i Stockholm utgör tillsvidare centralanstalt
för mellersta och norra Sverige.

För fondens medel inköpta förråd av radium redovisas såsom en särskild
fond, benämnd radiumfonden.

Kadiumförrådet ställes till förfogande för de av fonden understödda inrättningarna
enligt plan, som av styrelsen utfärdas.

För jubileumsfondens medel inköpta 6 gr. radium fördelas enligt bestämmelser,
som av fondens styrelse fastställas, snarast möjligt så, att
3 gr. ställas till förfogande för radiumhemmet i Stockholm, 1 gr. folden
radioterapeutiska avdelningen vid länslasarettet i Lund och 1 34 gr.
för den radioterapeutiska avdelningen vid allmänna och Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg. För ytterligare inköp av radium reserveras ett belopp
av 400,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Jubileumsfondens styrelse Ilar att vidtaga de åtgärder, som erfordras
för att åstadkomma ett samarbete mellan vederbörande myndigheter rörande
organisation av driften vid centralanstalterna för radioterapi vid
kräfta.

Jubileumsfonden befrämjar det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna
oell deras behandling genom att understödja forskning inom svulstsjukdomarnas
område vid svenska institutioner, som äro härför rustade, i
första hand genom anslag till underhåll av verksamheten vid de forskningsavdelningar,
som upprättas vid jubileumskliniken.

De medel, som avses till understöd för svulstforskning, bilda en fond,
vars ränteavkastning kommer denna forskning till godo.

Efter denna kortfattade redogörelse för grunderna för jubileumsfondens överenskomverksamhet
torde det vara erforderligt att erinra örn den överenskom- en(fe samar.
melse, som den 10 oktober 1929 träffats mellan jubileumsfonden och cam bete^
eerföreningen beträffande samarbete för upprättande av jubileumsklini- Jden oc;t Jcan_
ken. Denna överenskommelse är av följande lydelse: cerföre 71Z710C7Z.

Nedanstående överenskommelse mellan styrelsen för Konung Gustaf V:s
jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm skall vara gällande under
förutsättning, att en centralanstalt för radioterapi vid kräfta upprättas
vid det planerade »karolinska sjukhusets» radioterapeutiska klinik —

»Konung Gustaf V:s jubileumsklinik» — i huvudsaklig överensstämmelse
med kungl, sjukhuskommissionens förslag och med de riktlinjer, som framlagts
i »betänkande och förslag rörande användning av Konung Gustaf
V :s jubileumsfond» avgivna den 23 maj 1929 av den jämlikt Hans Majestät
Konungens beslut den 29 juni 1928 tillsatta kommittén.

1) Cancerföreningen överlämnar i form av gåva till jubileumsfonden
dels en million (1,000,000) kronor såsom bidrag till byggnads- och utrustningskostnader
för jubileumskliniken, dels etthundrafemtiotusen (150,000)
kronor såsom bidrag till byggnads- och utrustningskostnader för jubileumsklinikens
forskningsavdelningar, dels cancerföreningens radiumförråd.

2) Cancerföreningens bidrag till jubileumsklinikens och dess forskningsavdelningars
byggnads- och utrustningskostnader utbetalas till jubileumsfonden
i under jubileumsklinikens byggnadsperiod successivt utgående belopp
enligt överenskommelse mellan jubileumsfondens styrelse och cancerföreningens
styrelse, dock under förutsättning att jubileumsfonden betalar
4 ''A procent årlig ränta å överlämnade medel, intill dess att radiumhemmets
verksamhet övertagits av jubileumskliniken.

3) Det radiumförråd, vilket cancerföreningen med full förfoganderätt
äger vid tidpunkten för jubileumsklinikens övertagande av radiumhemmets
verksamhet, överlämnas till jubileumsfondens radiumfond för att
ställas till jubileumsklinikens förfogande enligt i jubileumsfondens stadgar
fastställda villkor.

4) Utav årliga avkastningen av de för vård av medellösa patienter vid

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 7

Riktlinjer för
jubileumsklinikens
ledning
och förvaltning.

98 Kungl. Marits proposition Nr 232.

radiumhemmet givna donationsmedlen, vilka den 30 september 1929 utgjorde
364,267 kronor 22 öre, ställas nio tiondedelar, sedan jubileumskliniken
övertagit radiumhemmets verksamhet, till jubileumsklinikens förfogande
för i donationsbreven föreskrivna ändamål samt enligt av cancerföreningens
styrelse därutöver fastställda bestämmelser. Återstående tiondedel av
förenämnda avkastning lägges av cancerföreningen till respektive donationsfonders
kapital.

5) Så snart jubileumsklinikens forskningsavdelningar träda i verksamhet,
överför cancerföreningen av sina tillgångar ett belopp av femhundratusen
(500,000) kronor till en särskild fond, av vilkens årliga avkastningnio
tiondedelar överlämnas till jubileumsfonden för understöd av den
vetenskapliga verksamheten vid sagda forskningsavdelningar, medan en
tiondedel lägges till den särskilda fondens kapital.

6) Utöver det belopp av en million etthundrafemtiotusen (1,150,000) kronor,
som enligt denna överenskommelse av cancerföreningen överlämnas
såsom bidrag till byggnads- och utrustningskostnader för jubileumskliniken
och dess forskningsavdelningar, avsätter jubileumsfonden för samma
ändamål ett belopp av en million trehundrafemtiotusen (1,350,000) kronor,
varav en million (1,000,000) kronor till byggnad och utrustning för jubileumsklinikens
sjukhusavdelning och trehundrafemtiotusen (350,000) kronor
till byggnad och utrustning för klinikens forskningsavdelningar.

7) Så snart jubileumskliniken och dess forskningsavdelningar träda i
verksamhet, överför jubileumsfonden av sina tillgångar ett belopp av en
million (1,000,000) kronor till en särskild fond, av vilkens årliga avkastning
nio tiondedelar användas för understöd av den vetenskapliga verksamheten
vid jubileumsklinikens forskningsavdelningar, medan en tiondedel lägges
till den särskilda fondens kapital.

8) Så snart jubileumskliniken övertager radiumhemmets verksamhet,
ställer jubileumsfonden de tre gram radium, som nu utlånats till radiumhemmet,
till jubileumsklinikens förfogande enligt i jubileumsfondens stadgar
fastställda villkor.

9) Jubileumsfondens styrelse och cancerföreningens styrelse ingå gemensamt
till Kungl. Majit med hemställan, att Kungl. Majit ville utse representanter
att å statens vägnar förhandla med av jubileumsfondens styrelse
oell cancerföreningens styrelse utsedda representanter angående villkoren
för ett samarbete mellan staten å ena sidan och jubileumsfonden och cancerföreningen
å andra sidan för upprättande av Konung Gustaf Vis jubileumsklinik
i samband med det planerade karolinska sjukhuset.

10) Cancerföreningen ställer sitt nuvarande sjukhus, radiumhemmet,
till förfogande såsom centralanstalt för radioterapi vid kräfta för mellersta
och norra Sverige, till dess att jubileumsklinikens verksamhet täger sin
början, under förutsättning att föreningen intill denna tid disponerar
över nämnda sjukhus.

Vidare torde böra erinras örn att styrelsen för jubileumsfonden och styrelsen
för cancerföreningen den 10 oktober 1929 beslutat för sin del godkänna
följande riktlinjer för ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf
Vis jubileumsklinik:

Jubileumsklinikens sjukhusavdelning ställes till förfogande för karolinska
institutets undervisning och forskning såsom dess radioterapeutiska
klinik.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 99

Jubileumsklinikens sjukhusavdelning står under ledning och förvaltning
av direktionen för karolinska sjukhuset.

Styrelsen för jubileumsfonden erhåller rätt att utse en representant, som
äger att deltaga i direktionens för karolinska sjukhuset överläggningar
och beslut angående ärenden, som beröra juhileumskliniken.

Forskningsavdelningarna skola stå till förfogande för jubileumsfonden
för utförande av arbeten, som falla inom jubileumsfondens arbetsprogram.

Forskningsavdelningarna ställas därjämte till förfogande för forskning
oeh undervisning vid karolinska institutets radioterapeutiska klinik.

Jubileumsfondens styrelse tillsätter föreståndare för jubileumsklinikens
forskningsavdelningar och övrig personal vid dessa avdelningar, som är
behövlig för det vetenskapliga arbetet därstädes.

Föreståndarna för forskningsavdelningarna tillsättas efter hörande av
karolinska institutets lärarkollegium.

Jubileumsfondens styrelse uppgör årligen plan för arvoden och övriga
kostnader för det vetenskapliga arbetet vid jubileumsklinikens forskningsavdelningar.

Föreståndaren för den fysiska avdelningen leder arbetet vid denna avdelning
samt har att utföra det för juhileumskliniken erforderliga arbete,
som kan anses tillhöra hans avdelning.

Den fysiska avdelningens mät- och kontrollavdelningar ställas till förfogande
för juhileumskliniken samt för karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska
avdelning.

Den svulstpatologiska avdelningens föreståndare leder arbetet vid denna
avdelning samt har att utföra det för juhileumskliniken erforderliga arbete,
som kan anses tillhöra hans avdelning.

Styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen hava i skrivelse
den 21 oktober 1929 anhållit, att Kungl. Majit ville utse representanter att
å statens vägnar förhandla med representanter för sagda styrelser rörande
möjligheterna och villkoren för det ifrågasatta samarbetet för upprättande
av juhileumskliniken.

Den föreslagna sammanslagningen av karolinska sjukhusets radioterapeutiska
klinik med cancerföreningens radiumhem till en centralanstalt
för radioterapi har livligt tillstyrkts av de myndigheter, som yttrat sig i
frågan.

Medicinalstyrelsen har, som redan framhållits, givit kommissionens förslag
i denna punkt sin livliga tillstyrkan.

Kanslern för rikets universitet och karolinska institutets lärarkollegium
förorda likaledes varmt det föreliggande förslaget. Lärarkollegiet anför
härom:

Givetvis har karolinska institutet det allra största intresse av att den
planerade centralanstalten med dess forskningsavdelningar förläggas till

Yttranden.

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

den radioterapeutiska kliniken å karolinska sjukhuset. Den radioterapeutiska
kliniken bliver härigenom dubbelt så stor, utan att sjukhuset
ådrages någon kostnad härför, tvärtom kommer kostnaden att nedbringas
för den del av den radioterapeutiska kliniken, som sjukhuset skall bygga,
därigenom att jubileumsfonden även kommer att betala halva kostnaden
för uppförandet av polikliniken, behandlingsavdelningar, laboratorier
m. m. samt för dessa lokalers utrustning. Dessa lokaler bliva väsentligt
större än örn sjukhuset ensamt skall bygga den radioterapeutiska kliniken.
En synnerligen stor fördel för karolinska institutet beredes därigenom,
att det stora antal sjuka, som söka sig till centralanstalten, ställas till förfogande
för forskning och undervisning vid karolinska sjukhusets radioterapeutiska
klinik.

Genom att centralanstalten i Stockholm förlägges till karolinska sjukhuset
kommer en kvantitet radium, till ett värde av ej mindre än 1,000,000
kronor, att ställas till sjukhusets förfogande, vilket givetvis är en synnerligen
stor vinst.

De större och rikligare utrustade beliandlingslokalerna, som möjliggöras
genom sammanslagningen, och den stora radiumkvantitet, som härigenom
ställes till förfogande, komma såväl patienter å sjukhusets egna radioterapeutiska
vårdavdelningar som patienter å sjukhusets andra kliniker till
godo, och äro därför av den största betydelse för hela karolinska sjukhuset.

Genom att det nuvarande radiumhemmet skulle överflyttas till karolinska
sjukhuset, tillföres sjukhuset en synnerligen stor erfarenhet i behandlingen
av kräftsjukdomarna. Av stor fördel är även, att den storartade
organisationen för forskning över radioterapi vid kräfta, som här
under åren genomförts, kommer att överflyttas till kliniken. Detsamma
gäller övervakningsavdelningen och den statistiska avdelningen, som äro
synnerligen värdefulla.

Av den allra största betydelse för karolinska sjukhuset är förläggandet
av radiumhemmets forskningsavdelning för strålningsfysik och svulstpatologi
till jubileumskliniken.

Enligt det föreliggande förslaget skola dessa jubileumsklinikens forskningsavdelningar
uppföras på jubileumsfondens och cancerföreningens bekostnad
och det vetenskapliga arbetet därstädes upprätthållas genom avkastningen
av fonder till ett belopp av 1,500,000 kronor, som av nämnda
stiftelser ställas till förfogande för detta ändamål. Den fysiska avdelningen
skall utföra det arbete, inom dess verksamhetsområde, som kräves
för såväl den radioterapeutiska kliniken som för karolinska sjukhusets
röntgendiagnostiska avdelning. Den svulstpatologiska avdelningen har att
utföra det för jubileumskliniken erforderliga arbete, som kan anses tillhöra
avdelningen. Detta är en synnerligen stor vinst för karolinska sjukhuset.
Härigenom möjliggöres en effektiv kontroll av röntgen- och radiumarbetet
och gives förutsättningar för vetenskaplig forskning inom radioterapien.

Organisationen av Konung Gustaf V:s jubileumskliniks anslutning till
karolinska sjukhuset kan möjligen giva anledning till meningsskiljaktigheter,
men då lärarkollegiet i huvudsak gillar de principer, örn vilka styrelsen
för jubileumsfonden och styrelsen för cancerföreningen i Stockholm
enats angående ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,
örn den förlägges till karolinska sjukhuset, och då vidare
dessa frågor skola bliva föremål för vidare behandling mellan av Kungl.

101

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Majit utsedda representanter och representanter, utsedda av jubileumsfondens
styrelse och cancerföreningens styrelse, så torde lärarkollegiet
bliva i tillfälle att uttala sin mening vid förhandlingarna härom.

På grund av vad som här anförts får lärarkollegiet på det varmaste förorda,
att den blivande centralanstalten i Stockholm för radioterapi vid
kräfta jämte dess forskningsavdelningar förläggas till karolinska sjukhusets
radioterapeutiska klinik.

Mot de uppgjorda ritningarna för jubileumskliniken har kollegiet intet
att anmärka, och får därför föreslå, att jubileumskliniken uppföres i huvudsaklig
överensstämmelse med det av sjukhuskommissionen framlagda
förslaget.

En från kollegiemajoriteten avvikande mening har framförts av professor
Israel Holmgren. Denne anför:

Då de av karolinska institutet utsedda delegerade i våras diskuterade
1926 års sjukhuskommissions »Betänkande och förslag rörande uppförande
av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm», anförde jag allvarliga betänkligheter
mot förslaget till Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. De delegerade
beslöto emellertid då att icke föreslå kollegiet något uttalande i denna
fråga, därför att det närmare förslaget örn användning av jubileumsfondens
medel ännu icke kommit och emedan det ansågs självklart, att sistnämnda
förslag skulle komma att remitteras till kollegiet för yttrande.
I maj 1929 avgavs av den av Konungen tillsatta kommittén betänkande
och förslag angående användningen av Konung Gustaf V:s jubileumsfond.
Detta förslag har icke remitterats till kollegiet, vilket måste anses synnerligen
anmärkningsvärt. Icke heller har till institutet remitterats för yttrande
överenskommelserna mellan styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond
och cancerföreningen i Stockholm angående riktlinjerna m. m.
för ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik,
oaktat denna tänkts förlagd till karolinska institutets projekterade nya
sjukvårdsinrättning på Norrbackaområdet.

Då jag fortfarande anser, att den planlagda organisationen av jubileumskliniken
är ur det allmännas synpunkt och ur den vetenskapliga forskningens
synpunkt mycket olycklig, så anser jag mig skyldig att också vid
detta tillfälle säga min mening rent ut.

Kommitterade säga i sitt betänkande örn användningen av Konung Gustaf
V:s jubileumsfond detsamma, som sagts i uppropet för insamlingen,
nämligen att medlen böra användas dels för behandlingen av kräftsjuka
och dels för vetenskaplig forskning angående kräftan. Beträffande den
förra, praktiska användningen av medlen framhålla kommitterade, att
bland behandlingsmetoderna vid kräfta intar den kirurgiska alltjämt den
förnämsta platsen. Då de oaktat detta icke föreslå, att någon del av fondens
avkastning skall komma behandlingen vid de kirurgiska anstalterna
till godo, så beror detta på att de förmena, att härför är redan förut genom
allmänna medel väl sörjt. Jag har ingenting att invända mot detta resonemang
och har således intet att invända emot att den del av fondens avkastning,
som avses för direkta, praktiska behandlingsåtgärder, helt och
hållet reserveras till inköp av radium respektive byggande av anstalter
för behandling av cancer med strålningsterapi. Mina anmärkningar mot
den radiologiska kliniken ligga således icke på detta plan och jag återkommer
till dem senare.

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I fortsättningen av sitt yttrande framhåller professor Holmgren, att det
vore särskilt glädjande, att viss del av jubileumsfonden skulle brukas till
understöd för vetenskaplig forskning utanför jubileumskliniken. Man
kunde dock icke undgå att få det intrycket, att den del av jubileumsfondens
avkastning, som avses för vetenskapligt ändamål, mycket ensidigt
komine den radiologiska kliniken och den radiologiska forskningen till
godo. För erhållande av större vidsynthet och objektivitet hade det varit
önskvärt, att den utredning, som gjorts örn användningen av jubileumsfondens
medel, lagts på annat sätt. Allt hade nu varit bestämt på förhand.
Så som förslaget vore utformat, så kunde man icke säga, att det med den
radiologiska kliniken förbundna så kallade forskningsinstitutet vöre det
kräftforskningsinstitut, som man hade rätt att vänta enligt de uttalanden,
som gjordes under insamlingen till jubileumsfonden. Det här planerade
kräftforskningsinstitutet komme nämligen att i allt väsentligt bli
blott och bart ett radiologiskt forskningsinstitut under ledning av professorn
i radiologi och lokalt och administrativt bundet till den radiologiska
kliniken. Den kirurgiska behandlingsmetoden vid kräfta vore emellertid
alltjämt den främsta, och först i andra rummet komme den radiologiska.
Det vore under sådana förhållanden icke lämpligt, att en radiolog ställdes
i ledningen för forskningsinstitutet. Naturligare vore, att chefskapet
för detta i stället anförtroddes åt den förnämste kräftforskaren inom landet.
De reserverade medlen vore emellertid för knappa för upprättandet
av ett allmänt kräftforskningsinstitut och detta berodde på att kliniken
tilltagits för stor. Professor Holmgren anför härom:

Jag kommer så till den radiologiska kliniken vid det nya sjukhuset.
Att denna blir en oerhört dyrbar anläggning är tydligt. Enligt min mening
onödigt dyrbar. Om medel sparades in på denna klinik, så borde de
kunna användas till att göra forskningsinstitutet sådant, att det bättre
fyllde de anspråk, som man borde ha rätt att ställa. Man har icke fått se
ett detaljerat förslag till den radiologiska klinikens byggnad och utrustning,
men av de uppgifter som finnas kan man ändock mycket väl se, att
densamma i vissa avseenden lagts på en dyrbarare bog än sjukhuset för
övrigt i jämförliga delar.

Det förklaras vara en fördel för sjukhuset, att genom tillskottet från
cancerföreningen och jubileumsfonden den radiologiska avdelningens
sängantal kan höjas från 50 till 100. Sjukhusets olika avdelningar skulle
därigenom få ökade möjligheter till röntgenbehandling av de sjukdomsfall,
som därav äro i behov. Så är knappast fallet. Sjukhuset har ej behov av
en särskild sjukavdelning för behandling med röntgen. Det enda som behövs,
är en avdelning för radiumbehandling. Eöntgenbehandlingen kan
mycket väl försiggå som den Hittills försiggått och som den fortfarande
försiggår, nämligen så att de patienter från de olika avdelningarna, som
behöva röntgenbehandling, få densamma på röntgenavdelningen precis på
samma sätt som de patienter, som behöva rörelseterapi, få densamma på
gymnastikavdelningen och de patienter, som behöva hydroterapi, få densamma
på badavdelningen, utan att man inrättar en särskild sjukavdel -

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ning för deni som skola hava rörelsebehandling eller badbehandling. Det
enda legitima syftet med en sjukavdelning för röntgenbehandling vid den
radiologiska kliniken är föreståndarens studiesyfte. Det kan vara viktigt
för honom att lia ett antal fall för vetenskapligt studium. Jag tvivlar
emellertid på, att det stora sängantal, som beräknats, är nödvändigt härför.
Jag vill vidare påpeka, då jubileumsfonden avses betala så stora summor
till den radiologiska kliniken, att vid den radiologiska kliniken och
polikliniken alldeles icke behandlas enbart kräfta. Dess verksamhet kommer
säkerligen att bli av enahanda art som radiumhemmets i Stockholm.
Man talar ju också i betänkandet örn överflyttande av radiumhemmets
verksamhet till den nya radiologiska kliniken. Det är då skäl att fästa
uppmärksamheten på, att vid radiumhemmets poliklinik en stor del av
patienterna icke ha kräfta, utan att den allra största delen av dessa ha en
brokig mångfald av sjukdomar av annan art och för vilka radiumbehandling
icke kommer i fråga. Jag tror alltså, att det hästa vore, att man begränsande
jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag till den radiologiska
kliniken till vad som behövs för behandlingen av kräfta, och studiet
av denna sjukdom. Då torde medel bli tillgängliga för ett ur vetenskaplig
synpunkt mera tillfredsställande forskningsinstitut. Jag anser, att staten
måste fordra, att ekonomiska synpunkter i högre grad få göra sig gällande
vid utformningen av den radiologiska kliniken och alla dess annex.
I den nuvarande utformningen kan jag icke förstå annat än att denna avdelning
kommer att i årliga driftkostnader bli staten oerhört dyr, och
detta utan att det påkallas av sjukhusets eller sjukvårdens eller undervisningens
eller forskningens verkliga behov. Den kommer visserligen troligtvis
att bli världens magnifikaste radiologiska klinik, men det förefaller
mig föga förnuftigt att anordna en enstaka specialklinik efter sådana
anspråk, när ekonomiska skäl självklart förhindra, att sjukhusanläggningens
övriga delar ställas på samma nivå.

Med anledning av dessa professor Holmgrens erinringar mot den föreslagna
juhileumskliniken har professor Gösta Forssell i ett yttrande till
protokollet vid sammanträde av karolinska institutets lärarkollegium den
20 februari 1930 lämnat vissa upplysningar i ärendet.

Professor Forssell framhåller till en början, att professor Holmgrens anmärkning,
att resultaten av utredningen örn jubileumsfondens använd
ning vore på förhand bestämda, vilade på missuppfattning av ett yttrande
av Forssell. Denne påvisar vidare, att i detta utredningsarbete radiologien
icke varit överrepresenterad, utan att fackmän på olika områden av
medicinen och den praktiska sjukhusförvaltningen enat sig om de framlagda
förslagen.

Professor Forssell fortsätter:

Professor Holmgren anser det »synnerligen anmärkningsvärt», att Hans
Majit Konungen icke till kollegiet för yttrande remitterade utredningskommitténs
betänkande. Detta remitterades ej till någon myndighet eller
till de medicinska fakulteterna. Sådan remiss ägde ej heller rum beträffande
det utlåtande, som på sin tid avgavs av utredningskommittén för
Konung Oscar Ilis jubileumsfond. Det torde vara Hans Majestät Konungen
obetaget att föranstalta örn den utredning, som kan anses påkallad be -

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

träffande användningen av den till Konungen personligen givna gåvan.
Allraminst torde karolinska institutets lärarkollegium hava anledning
att beklaga sig över bristande hänsyn till dess intressen, då 4 av de sakkunniga,
som i ärendet baft tillfälle yttra sig, tillböra kollegiet.

Professor Holmgren uttalar även sitt missnöje däröver, att ej till kollegiet
för yttrande remitterats »överenskommelserna mellan styrelsen för
Konung Glustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen i Stockholm angående
riktlinjer m. m. för ledningen och förvaltningen av Konung Gustaf
V:s jubileumsklinik, oaktat denna tänkts förlagd till karolinska institutets
projekterade nya sjukvårdsinrättning på Norrbackaområdet».

Härmed förhåller sig på följande sätt: Såsom det är kollegiet bekant,
hava styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond och styrelsen för
cancerföreningen i Stockholm den 10 oktober 1929 beslutat att ingå en
överenskommelse angående samarbete för upprättande av en centralanstalt
i Stockholm för radioterapi vid kräfta, »Konung Gustaf V:s jubileumsklinik»,
vid karolinska institutets planerade sjukhus, »karolinska
sjukhuset».

Enligt bestämmelse (§ 10) i denna överenskommelse hava de båda stiftelsernas
styrelser hos Kungl. Majit hemställt, att Kungl. Majit ville utse
representanter att å statens vägnar förhandla med av nämnda styrelser
utsedda representanter angående villkoren för ett samarbete mellan staten
å ena sidan och cancerföreningen å andra sidan för upprättande av
Konung Gustaf Vis jubileumsklinik.

För sin del hava stiftelsernas styrelser beslutat godkänna vissa riktlinjer
för ledningen och förvaltningen av jubileumskliniken. Det torde ankomma
på Kungl. Majit och icke på stiftelsernas styrelser att, örn Kungl.
Majit så för gott finner, höra karolinska institutets lärarkollegium angående
den föreslagna överenskommelsen mellan statsverket å ena sidan
oell nämnda stiftelser å andra sidan beträffande upprättandet och driften
av jubileumskliniken och dess forskningsavdelningar. Hittills har Kungl.
Majit icke företagit någon åtgärd med anledning av styrelsernas hemstäl
lan örn förhandlingar angående nämnda förslag till samarbete.

Professor Holmgren bar icke något att invända emot det av jubileumsfondens
styrelse fattade beslutet, att den del av fondens avkastning, som
avses för praktiska åtgärder till bekämpande av kräftsjukdomarna, helt
och hållet reserveras till inköp av radium respektive byggande av anstalter
för behandling av cancer med strålterapi. Däremot anser lian, »att
den planlagda organisationen av jubileumskliniken är ur det allmännas
synpunkt och ur den vetenskapliga forskningens synpunkt mycket
olycklig».

Den enda anmärkning, som professor Holmgren efter detta hårda allmänna
omdöme anför mot jubileumsklinikens organisation är, att föreståndaren
för kliniken jämväl skulle vara föreståndare för de med jubileumskliniken
förenade forskningsavdelningarna. Även denna professor
Holmgrens anmärkning är grundad på ett misstag. Den riktar sig emot
utredningskommitténs förslag (23 maj 1929), som i denna punkt ej vunnit
gillande av jubileumsfondens styrelse. Enligt det av styrelserna för jubileumsfonden
och för cancerföreningen den 10 oktober 3929 gemensamt avgivna
förslaget till riktlinjer för ledningen och förvaltningen av Konung
Gustaf Vis jubileumsklinik vid det planlagda karolinska sjukhuset, som
är för professor Holmgren bekant, skola föreståndarna för de med juhl -

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

leumskliniken förbundna forskningsavdelningarna tillsättas efter hörande
av karolinska institutets lärarkollegium och självständigt leda var och
en sin forskningsavdelning — dock med skyldighet för dem att utföra det
för jubileumskliniken erforderliga arbete, som kan anses tillhöra deras
respektive avdelning.

Professor Holmgren uttalar den åsikten, att sängantalet på jubileumskliniken
— 100 vårdplatser — skulle vara för högt beräknat. Innan detta
sängantal föreslogs, hade emellertid utförliga beräkningar gjorts beti äflande
behovet av vårdplatser för radioterapi (röntgen- och radiumterapi)
vid kräfta i Sverige. Man har därvid kommit till det resultatet,, att behovet
av sådana vårdplatser för närvarande är minst 200, av vilka 100
platser ha tänkts förlagda till Stockholm, 50 till Lund och 50 till Göteborg.
Vid den alltjämt fortskridande utvecklingen av radioterapien vid kräfta
och den ständiga ökningen av dess indikationsområden är det mycket
sannolikt, att inom 10 år behovet av vårdplatser för radioterapi vid kräfta
väsentligen ökats. Vid radiumhemmet finnas för närvarande 56 vårdplatser,
som icke på långt när motsvara den befintliga efterfrågan på
platser.

93 procent av å radiumhemmet år 1928 intagna patienter ledo av svulster,
som krävt radiologisk behandling, nämligen 984 fall av maligna
svulster (87 procent) och 69 fall av benigna svulster (6 procent). Endast 7
procent av de intagna patienterna lia sökt för andra sjukdomar än svulster,
och dessa fall ha samtliga remitterats till radiumhemmet av läkare
för att erhålla vård å radioterapeutisk klinik. Det beräknade antalet vårdplatser
vid jubileumskliniken torde alltså med säkerhet till allra, största
delen fyllas av patienter, lidande av svulster och i behov av radioterapi
med eller utan samtidigt kirurgiskt ingrepp. Endast ett ringa antal platser
torde därför vid det beräknade platsantalet bliva tillgängligt för vard
av sådana andra sjukdomar än svulster, där radioterapi utgör den enda
eller huvudsakliga effektiva behandlingsmetoden.

Professor Holmgren klandrar det av honom antagna förhållandet, att
jubileumsfonden skulle vid jubileumskliniken bekosta vårdplatser för
radioterapi vid andra sjukdomar än kräfta. Det har aldrig någonsin blivit
förutsatt, att jubileumsfonden skall bekosta andra vårdplatser än för
kräftpatienter. Örn professor Holmgren behagade närmare studera de villkor,
under vilka jubileumsfondens och cancerföreningens bidrag till jubileumskliniken
och dess forskningsavdelningar skola lämnas, så skall han
finna, att samtliga av jubileumsfonden eller cancerföreningen bekostade
platser skola disponeras av kräftsjuka.

Professor Holmgren anser av någon obekant anledning, att det för
karolinska sjukhuset och jubileumsfonden skulle vara en olägenhet, att
vid radiumhemmets poliklinik behandlas ett större antal fall, som icke
lida av elakartade svulster (inemot halva antalet polikliniska patienter).
Denna omständighet inverkar på intet sätt menligt på vården av de kräftsjuka,
men är av stor fördel för utbildningen av specialister vid radiumhemmet
genom den ökade erfarenhet detta klientel skänker beträffande
den allmänna radioterapien. Orsaken till att ett så stort antal patienter,
som ej lida av svulster, polikliniskt behandlas vid radiumhemmet är att
söka dels däri, att såväl röntgeninstitutet vid serafimerlasarettet som
röntgenavdelningarna vid stadens sjukhus sirö synnerligen otillräckligt
utrustade för röntgenterapi, dels däri, att såväl patienter som läkare helst

106

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 232.

vända sig till den anstalt, som förfogar över den största erfarenheten och
de största resurserna inom strålterapien. För undervisningen och forskningen
vid karolinska sjukhusets radioterapeutiska klinik måste det vara
en stor fördel, örn radiumhemmets nuvarande polikliniska klientel överföres
till karolinska sjukhuset. Jubileumsfondens andel i kostnaderna för
jubileumsklinikens poliklinik och behandlingsinstitut skall icke överstiga
kalva byggnads- och utrustningskostnaden för dessa lokaler, och minst
halva det polikliniska klientelet kommer med all sannolikhet att utgöras
av svulstfall. Även i detta hänseende äro alltså professor Holmgrens farhågor,
att jubileumsfonden och cancerföreningen skulle belastas med andra
utgifter än för cancervård, ogrundade.

Professor Holmgren uttalar vidare den anmärkningen, att enligt hans
förmenande den radiologiska klinikens byggnad och utrustning lagts på
en dyrbarare bog än sjukhuset i övrigt för jämförliga delar. Denna professor
Holmgrens iakttagelse är så tillvida riktig, att inom övriga delar
av det karolinska sjukhuset, där staten ensam skall bekosta lokaler för
undervisning och forskning, lia dessa lokaler reducerats till ett minimum,
som endast kan försvaras genom riksdagens ofrånkomliga direktiv örn reduktion
av dessa lokaler till det minsta möjliga. Vid jubileumskliniken
äro däremot lokalerna för forskning och undervisning tillgodosedda på
ett sätt, som torde väl motsvara behovet vid en centralanstalt för forskning
över radioterapien vid svulster. Men det är att marka, att detta större
tillgodoseende av jubileumsklinikens forskningsbehov än övriga klinikers
kommit till stånd genom understöd från tvenne stora stiftelser, vilka helt
och hållet lia till ändamål att understödja bekämpandet av kräftsjukdomarna
och dessa sjukdomars vetenskapliga studium. Hela statens byggnadsbidrag
till jubileumskliniken med dess 100 sängar, stora poliklinik,
behandlingsinstitut, övervaknings- och statistikavdelningar och dess fristående
forskningsavdelningar har ej beräknats uppgå till mera än cirka

1,330,000 kronor eller uträknat per säng 13,300 kronor, vartill kommer en
beräknad utrustningskostnad av cirka 350,000 kronor. Stiftelsernas erbjudna
bidrag för byggnad och utrustning för jubileumskliniken och dess
forskningsavdelningar uppgår till 3,500,000 kronor. Lokaler och utrustning
för vårdavdelningarna vid jubileumskliniken äro beräknade efter
samma normer som för det övriga sjukhuset.

Professor Holmgren vågar även det påståendet, att statens driftkostnader
för jubileumskliniken skulle bliva så dyra, att de fördelar kliniken
erbjuder icke uppväga desamma. Enligt föreslagen plan skall driften av
jubileumskliniken bekostas enligt samma grunder som för övriga kliniker.
Anordningarna för sjukvården å vårdavdelningar och poliklinik äro icke
beräknade högre än vad som enligt radiumhemmets långvariga erfarenhet
är oundgängligen nödvändigt för denna specialvård, som kräver en
relativt stor personal och dyrbart instrumentarium.

Jubileumsfonden och cancerföreningen bestrida genom avkastningen av
fonder på 1 Y> million kronor kostnaderna för det vetenskapliga arbetet
vid jubileumsklinikens patologiska och fysiska forskningsavdelningar,
vilka båda äro nödvändiga för jubileumsklinikens sjukvårdande och vetenskapliga
verksamhet.

Enligt preliminära beräkningar skulle statens årliga kostnad för driften
av jubileumskliniken uppgå till cirka 200,000 kronor, ett belopp, som
icke överstiger räntan på det kapital, som cancerföreningen och jubileums -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 107

fonden tillsammans erbjuda för uppförande, utrustning och drift av jubileumskliniken
(cirka 5,000,000 kronor).

Beträffande anmärkningen, att den för vetenskapligt ändamål avsedda
delen av jubileumsfondens avkastning för ensidigt skulle komma den radiologiska
kliniken och den radiologiska forskningen till godo, framhåller
professor Forssell, att jubileumsfondens för forskning disponibla medel
under inga omständigheter kunde räcka till att upprätta och understödja
ett institut för allmän kräftforskning med alla därtill hörande grenar.
Därför saknades även speciellt skolade krafter inom landet. Fondens
uppgift med avseende å kräftforskningen måste sålunda begränsas till ett
mindre område av denna forskning. I och med att utredningskommitterade
gingo in för att jubileumsfonden skulle ägna sitt huvudintresse åt
att stödja och vidare utveckla radioterapien vid svulster, blev det en nödvändig
konsekvens härav, att jubileumsfonden och cancerföreningen tillsammans
måste betrygga verksamheten å de vetenskapliga avdelningar
vid radiumhemmet, vilka hittills utgjort det väsentliga stödet för radioterapiens
vetenskapliga studium i Sverige. Kommitterade hade därför
ansett sig fullt berättigade att föreslå, att huvuddelen av fondens för
forskning tillgängliga medel användes för detta ändamål.

Cancerföreningen erinrar i sitt yttrande över kommissionens förslag örn
förevarande frågas utveckling efter det sagda förslag framförts samt preciserar
villkoren för bidragen från föreningen och jubileumsfonden. Därvid
betonas särskilt, att staten skall vara byggherre för och ägare till
samtliga jubileumsklinikens byggnader.

De närmare villkoren för ett samarbete mellan staten å ena sidan och
jubileumsfonden och cancerföreningen å den andra sidan för upprättande
och drift av jubileumskliniken borde fastställas efter förhandlingar mellan
representanter för statsverket och de nämnda stiftelserna. Framställning
örn upptagande av dylika förhandlingar skulle göras i särskild
skrivelse.

I fortsättningen av sitt yttrande berör cancerföreningen fördelarna för
den radiologiska forskningen, att denna anslutes till övriga sjukhuskliniker
oell anför därvid:

Förbindelsen med ett universitetssjukhus, förfogande såväl över de för
hela den praktiska medicinen centrala, medicinska och kirurgiska klinikerna
som över specialkliniker och stående i direkt förbindelse och omedelbart
samarbete med högskolans teoretiska institutioner, är för forskningen
inom radioterapien och för dess vidare utveckling en oskattbar
fördel och för den radioterapeutiska sjukvården av utomordentlig betydelse
på grund av radioterapiens behov av samarbete med de olika
institutionerna.

Radiumhemmet bar från början utgått från serafimerlasarettets radiologiska
avdelning. Sedan strålbehandlingen efter upptäckten av radium -

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

strålningens användbarhet i medicinens tjänst blivit alltmera omfattande
och alltmera krävande, blev det år 1909 klart för den dåvarande direktören
för serafimerlasarettet, profesor John Berg, och för röntgeninstitutets
föreståndare, att det icke var möjligt att på en vetenskaplig bas utveckla
strålterapien och särskilt strålterapien vid kräfta utan att hava en
radioterapeutisk klinik till sitt förfogande, där strålbehandlingen under enhetlig
ledning kunde systematiskt studeras och resultaten noga följas. Det
fanns emellertid icke plats vid serafimerlasarettet för en sådan klinik
och på radioterapiens dåvarande utvecklingsstadium knappast heller möjlighet
att erhålla statsmedel därtill. Dessutom hyste man redan då förhoppning,
att karolinska institutets kliniker inom en snar framtid skulle
erhålla nybyggnader och att därvid även en radioterapeutisk klinik skulle
uppföras.

Såsom ett provisorium — till dess att lasarettets nybyggnad skulle äga
rum — upprättades den 1 juli 1910 genom enskilda medel »radiumhemmet»
inom en förhyrd våning i huset Schéelegatan 10 i Stockholm. År 1916
överflyttade radiumhemmet till av Stockholms stad förhyrda lokaler
inom den byggnad på Fjällgatan, som disponerats av Schartaus handelsinstitut,
innan detta erhöll nybyggnad.

Föreståndaren för serafimerlasarettets röntgeninstitut var under flera
år jämväl radiumhemmets föreståndare och utförde under eftermiddagarna
sjukvårdsarbetet därstädes. Den biträdande läkaren vid röntgeninstitutet
fick där -— likaledes under eftermiddagarna — sin utbildning i
radioterapi vid kräfta. År 1911 övertog svenska cancerföreningens stockholmsavdelning
ledningen och förvaltningen av radiumhemmet.

Kadiumhemmet har under cancerföreningens hägn och med understöd
av stat och kommun vuxit ut till en för hela landet öppen central institution
för radioterapi vid kräfta och utgör tillika landets förnämsta utbildningscentrum
för radioterapi. Det har emellertid fortfarande en provisorisk
karaktär, inhyst i av staten förhyrda lokaler och i ett av cancerföreningen
inköpt bostadshus i dess närhet.

Ju mer hemmets sjukvårdande och vetenskapliga verksamhet utvecklat
sig och ju mera radioterapien vunnit i betydelse för svulstbehandlingen,
ju mera har behovet av återförening med den medicinska högskolan gjort
sig kännbart.

Cancerföreningen är nu genom jubileumsfondens understöd i tillfälle
att erbjuda statsmakterna ett ekonomiskt bidrag, som torde göra det möjligt
att till karolinska institutets nu planlagda kliniska sjukhus såsom en
fullt utvecklad radioterapeutisk klinik återbörda dess radioterapeutiska
avdelning, som år 1910 måste bryta sig ut för att med enskilt stöd fritt
kunna utveckla sig. Det torde ej vara förmätet antaga, att denna jubileum
sklinik såväl för karolinska sjukhusets hela radioterapeutiska sjukvård
som för karolinska institutets undervisning och forskning skulle
vara av väsentlig betydelse.

Det är emellertid för radiumhemmet fara i dröjsmål, ty tillströmningen
av patienter överstiger, trots fortskridande — provisoriska — utvidgningar,
alltjämt tillgången till vårdplatser, och behovet av nybyggnad är
trängande.

Förslaget till ett samarbete mellan statsverket, jubileumsfonden och cancerföreningen
i syfte att utvidga karolinska sjukhusets föreslagna radioterapeutiska
klinik till att upptaga jämväl radiumhemmets verksamhet

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

utgör ett led i jubileumsfondens strävan att i liela riket skapa en fast och
effektiv organisation för den radioterapeutiska sjukvården vid kräfta.
Slutmålet för denna strävan är att infoga radioterapien vid kräfta såsom
ett organiskt led i den övriga sjukhusvården genom upprättande av centralanstalter
därför i samband med de radioterapeutiska avdelningarna
vid ett fåtal stora sjukhus. Jubileumskliniken skulle utgöra en sådan centralanstalt
i Stockholm, öppen för hela riket, men med närmaste uppgift
att betjäna mellersta och norra Sverige. Statens uppgift att understödja
undervisning och forskning och att befordra speciell sjukvård skulle genom
jubileumsfondens och cancerföreningens erbjudna bidrag till jubileumskliniken
erhålla ett icke oväsentligt ekonomiskt stöd.

Cancerföreningen granskar i fortsättningen närmare det av sjukhuskommissionen
framlagda förslaget. Förslaget till byggnader för jubileumskliniken
får därvid betyget »synnerligen väl genomtänkt» och motsvarande
såväl den allmänna radioterapiens som den radiologiska cancerterapiens
behov. Sjukhusets läge på Norrbackaområdet vore för jubileumsklinikens
klientel synnerligen fördelaktigt. Även klinikens läge å sjukhustomten
vore förmånligt.

De beräknade kostnaderna för jubileumskliniken vore relativt höga, vilket
hade sin väsentliga grund i det dyrbara byggnadssätt, som av hänsyn
till skydd för patienter och personal vore nödvändigt för samtliga de lokaler,
där strålbehandling äger rum. Lokalerna för behandlingsinstitutet
och polikliniken hade dessutom ett större omfång än som vore behövligt
endast för jubileumsklinikens eget klientel, i det dessa avdelningar vore
avsedda att betjäna jämväl hela det karolinska sjukhusets övriga behov
av radioterapi.

I ett par avseenden föreslår cancerföreningens styrelse avvikelser från
det av sjukhuskommissionen framlagda förslaget. Sålunda förordas, att
det planerade emanationslaboratoriet, vilket skulle uppföras i särskild
byggnad och även inrymma bilgarage, skall utgå ur byggnadsplanen, men
att tomtområde reserveras för denna byggnad för eventuellt uppförande
i en senare etapp. Förslaget motiveras därmed, att bruket av emanation
vid radiumbehandling under senaste år alltmera ersatts med strålning
från fasta radiumsalter. För behövliga garagelokaler kunde plats beredas
i personalhusets souterrainvåning. Vidare borde förslaget angående personalens
bostäder ändras därhän, att hela — och icke blott såsom kommissionen
föreslagit — halva —- den personal inom jubileumskliniken, för vilken
bostad skall beredas, erhåller bostaden inom jubileumsklinikens personalhus.
Kostnaderna för ett dylikt personalhus hava beräknats till cirka

500,000 kronor (mot 381,780 kronor enligt sjukhuskommissionens förslag),
varav jubileumsfonden skulle bidraga med hälften. De i karolinska sjukhusets
gemensamma personalhus för jubileumsklinikens personal beräknade
lokalerna kunde i sådant fall utgå.

Även beträffande byggnaden för jubileumsklinikens forskningsavdel -

Ilo

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ningar föreslås vissa ändringar. Planen för denna byggnad skulle sålunda
enligt jubileumskommitterades förslag ändras därhän, att den biokemiska
avdelningen och obduktionsavdelningen skulle helt och hållet uteslutas
och byggnaden inrymma allenast en fysisk och en svulstpatologisk avdelning.
Cancerföreningens styrelse har i samråd med jubileumsfondens styrelse
utarbetat en plan till byggnad för de nämnda forskningsavdelningarna
i överensstämmelse med jubileumskommitterades förslag. Enligt
approximativa beräkningar skulle kostnaderna för uppförande av denna
byggnad icke överstiga ett belopp av 400,000 kronor. Totala utrustningskostnaderna
beräknas uppgå till 100,000 kronor. Därvid förutsattes att staten
upplåter färdigställd tomt. Detta bidrag från staten motiveras därmed,
att dessa forskningsavdelningar icke endast skola tjäna det av jubileumsfonden
understödda forskningsarbetet utan jämväl tjänstgöra såsom
laboratorier för det för jubileumsklinikens sjukvård behövliga fysiska och
svulstpatologiska arbetet. Den årliga kostnaden beräknas uppgå till cirka

60,000 kronor, varvid förutsatts, att statsverket, som enligt förslaget skall
vara ägare av byggnaden, skall bestrida kostnaderna för dess underhåll
ävensom kostnaderna för byggnadens förseende med värme, lyse, vatten
och gas.

Det föreliggande förslaget att utvidga karolinska sjukhusets radioterapeutiska
klinik med ytterligare ett femtiotal vårdplatser — genom överflyttande
dit av cancerföreningens radiumhem — och därav skapa en centralanstalt
för radioterapi för mellersta och norra Sverige utgör ett led i
Konung Gustaf V:s jubileumsfonds strävan att i hela riket åvägabringa
en fast och effektiv organisation för den radioterapeutiska sjukvården vid
kräfta. Förutom vid karolinska sjukhuset skola dylika centralanstalten
tillskapas i Göteborg och Lund. Underhandlingar örn inrättande av sistnämnda
anstalter hava redan, enligt vad jag har mig bekant, inletts med
vederbörande sjukvårdsmyndigheter och preliminära förslag till överenskommelser
föreligga.

Det torde ur flera synpunkter vara synnerligen fördelaktigt, att den
ifrågasatta sammanslagningen av karolinska sjukhusets radioterapeutiska
klinik och radiumhemmet kommer till stånd. Därigenom utökas
först och främst vårdmöjligheterna för de cancersjuka i de mellersta och
norra delarna av landet. Av karolinska sjukhusets egna 50 radioterapeutiska
vårdplatser skulle enligt förslaget allenast 15 vara avsedda för andra
sjukvårdsområden än Stockholms stad och Stockholms län. Detta antal
torde emellertid få anses otillräckligt. Genom den föreslagna utökningen
av platsantalet skulle dessa »främmande» sjukvårdsområden få tillgång
till ett betydligt större antal vårdplatser. Av de nytillkommande 50 allmänna
vårdplatserna skulle nämligen 30 avses för patienter från hela
riket och 20 för patienter från Stockholms stad. I betraktande av att för

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

de sydliga delarna av landet ett 100-tal radioterapeutiska vårdplatser skulle
stå till förfogande — tack vare bidrag från jubileumsfonden —- skulle, för
att den relativa platstillgången skulle bliva densamma, den övriga delen
av Sverige tillförsäkras lika stort antal vårdplatser av ifrågavarande slag.
Att ett verkligt behov av så många vårdplatser föreligger, hava, såsom
av det tidigare anförda framgår, företagna utredningar och erfarenheterna
från det nuvarande radiumhemmet givit belägg för.

För undervisningens rationella bedrivande torde det ävenledes vara fördelaktigt,
att den föreslagna utökningen av radioterapeutiska klinikens
vårdplatser blir verklighet. Såsom tidigare framhållits, har radiumhemmet
hittills tjänstgjort såsom utbildningsanstalt för radioterapeuter. Det
kan under sådana förhållanden knappast ligga något främmande i att
denna klinik på sätt föreslagits sammanslås med sjukhusets egen. Radiumhemmet
har ju för övrigt en gång på grund av bristande utrymme vid
serafimerlasarettet och av ekonomiska skäl utbrutits från sagda lasaretts
radiologiska avdelning. För karolinska sjukhuset är det givetvis i hög
grad värdefullt, att genom radiumhemmets återförening med undervisningssjukhuset
de å hemmet under årens lopp samlade synnerligen omfattande
erfarenheterna rörande radioterapeutisk behandling, organisation
m. m. göras fruktbringande för sjukhuset i dess helhet.

De ekonomiska betingelserna för förslagets genomförande synas med
hänsyn till de stora bidragen från jubileumsfonden och cancerföreningen
vara gynnsamma. I enlighet med givna utfästelser skulle dessa bidrag
utgå med följande belopp.

Bidrag till byggnad och utrustning:
för radioterapeutiska kliniken av jubileumsfonden
...............kronor 1,000,000

av cancerföreningen ........... » 1,000,000 kronor 2,000,000

för klinikens forskningsavdelningar av

jubileumsfonden............ » 350,000

av cancerföreningen ........... » 150,000 , 500,000 kronor 2,500,000

Bidrag till radiumförråd för radioterapeutislca kliniken:

av jubileumsfonden......................kronor 600,000

av cancerföreningen...................... » 400,000 » 1,000,000

Fonder för understöd av obemedlade patienters vård ä Tcliniken:
av cancerföreningen................................ > 364,000

Fonder för understöd av forskning vid jubileumsMinikens
forskningsavdelningar:

av jubileumsfonden......................kronor 1,000,000

av cancerföreningen...................... » 500,000 , 1500 qqq

Summa kronor 5,364,000

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Genom de sålunda erbjudna bidragen skulle statens kostnader för uppförandet
och utrustandet av den radioterapeutiska kliniken i avsevärd
grad nedbringas. Uppförandet av själva kliniken beräknas, såsom jag senare
skall påvisa, skola kosta cirka 2,6 millioner kronor och utrustningen
av densamma cirka 700,000 kronor. Det allmännas bidrag beräknas enligt
förslaget utgöra cirka 1,3 millioner kronor till själva klinikbyggnadens uppförande
och 350,000 kronor till utrustningen, varav dock Stockholms stad och
län skulle betala 625,000 kronor frånsett bidraget till utrustningen. För den
nämnda summan skulle staten erhålla 100 radioterapeutiska vårdplatser,
stor poliklinik, behandlingsinstitut, övervaknings- och statistikavdelningar
samt fristående forskningsavdelningar. Härtill kommer, att radium till ett
värde av 1,000,000 kronor utan någon som helst kostnad från statens sida
skulle ställas till sjukhusets förfogande.

Örn sålunda statens kostnader för kliniken i fråga bliva relativt låga,
tack vare bidragen från jubileumsfonden och cancerföreningen, är det
emellertid riktigt, såsom professor Holmgren framhåller, att kliniken som
helhet blir dyrbar i förhållande till det övriga sjukhuset. Detta har emellertid
väsentligen sin grund i det dyrbara byggnadssätt, som av hänsyn
till skydd för patienter och personal är nödvändigt för samtliga de lokaler,
där strålbehandling äger rum. Lokalerna för behandlingsinstitutet och
polikliniken hava dessutom fått ett något större omfång än som är behövligt
endast för jubileumsklinikens eget klientel, i det dessa avdelningar
äro avsedda att betjäna jämväl karolinska sjukhusets övriga behov av
radioterapi. Vidare hava lokalerna för forskning och undervisning tilltagits
något större än i sjukhuset i övrigt. Detta har emellertid, som
nämnts, icke medfört någon ökad kostnad för staten, utan tvärtom bliva
vårdplatserna å den radioterapeutiska kliniken för staten billigare i anläggning
än övriga av staten bekostade vårdplatser å sjukhuset.

Jubileumsfonden och cancerföreningen skulle icke lämna något bidrag
till driften vid klinikens vårdavdelningar men skulle i stort sett svara
för driften vid forskningsavdelningarna. Med kännedom örn de höga
vårdkostnaderna vid radioterapeutiska vårdavdelningar — vid cancerföreningens
radiumhem uppgår dagkostnaden för närvarande till cirka 14
kronor per dag — kan det, såsom professor Holmgren framhållit, förväntas,
att driften även vid här ifrågavarande klinik skall ställa sig rätt dyrbar.
För bedömande av de ekonomiska konsekvenserna för staten av det
föreliggande förslaget är det tydligen nödvändigt att söka bilda sig en
föreställning, huru driftkostnaderna vid kliniken i framtiden komma
att ställa sig. Jag har för den skull låtit företaga en utredning rörande
sagda kostnader. I annat sammanhang skall jag närmare beröra denna utrednings
resultat men vill redan nu meddela, att beräkningarna utvisa, att
ett statsbidrag örn cirka 200,000 kronor per år till kliniken är erforderligt.
Framhållas må emellertid, att staten för närvarande lämnar vissa bidrag

113

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

till radiumhemmet, nämligen dels 2 kronor 50 öre för varje vårddag, dels

15,000 kronor till poliklinikerna. Sammanlagt belöpte sig dessa bidrag år
1929 till omkring 55,000 kronor. Merkostnaden per år för den nya kliniken
skulle sålunda stanna vid 145,000 kronor.

Ehuru den sålunda beräknade kostnaden för staten givetvis är betydande,
torde man icke på den grund kunna avvisa förslaget. De av mig
nyss berörda fördelarna, som äro förbundna med detsamma, synas mig
nämligen så avsevärda, att de fullt kompensera de ökade kostnaderna.

Den kritik, som av professor Holmgren i övrigt framförts i hans yttrande
i ärendet, hänför sig icke så mycket till sjukhuskommissionens förslag
som fastmera till det förslag, som den av Hans Majestät Konungen
tillsatta kommittén i maj 1929 avgivit angående jubileumsfondens användning.
Detta förslag har som nämnts utarbetats i nära samförstånd
med karolinska institutets lärarkollegium, och representanter för olika
medicinska fack hava uttalat sin anslutning till detsamma. Givetvis kan
man hysa olika uppfattningar angående detta förslag. Man måste emellertid
ihågkomma, att det här rör sig örn en personlig gåva, angående vars
användning givaren har full frihet att besluta. Å andra sidan tillkommer
det sedan den tilltänkte mottagaren att avgöra, örn gåvan bör emottagas
på de därmed förbundna villkoren. Enligt mitt förmenande är det gjorda
erbjudandet, såsom av det anförda framgår, förmånligt och ägnat att befordra
en rationell lösning av den brännande vårdfrågan för de kräftsjuka.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig i princip böra förorda
det av sjukhuskommissionen framlagda förslaget beträffande samarbete
med jubileumsfonden och cancerföreningen för utökande av karolinska
sjukhusets radioterapeutiska klinik. Även i fråga örn förslaget, att
kliniken erhåller namnet Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och att
själva vårdavdelningarna benämnas radiumhemmet, kan jag instämma
med sjukhuskommissionen.

Av stor betydelse är givetvis, huru samarbetet mellan staten och jubileumsfonden
(cancerföreningen) i detalj skall organiseras. Underhandlingar
härom mellan representanter för staten samt för jubileumsfondens
och cancerföreningens styrelser böra i enlighet med från dessa gjord framställning
komma till stånd. De förut omförmälda av jubileumsfonden och
cancerföreningens styrelser antagna riktlinjerna för jubileumsklinikens
verksamhet erbjuda en utgångspunkt för bedömande av de närmare villkoren
för samarbetets organiserande. I det stora liela finner jag dessa
riktlinjer ändamålsenliga och förenliga med statens och sjukhusets intressen.

Mot önskemålet, att jubileumsfondens styrelse skall äga utse en representant
att deltaga i sjukhusdirektionens överläggningar och beslut i ärenden,
som beröra jubileumskliniken, synes knappast någon berättigad erinran
kunna göras. Ej heller har jag något att invända mot att jubileums Bihanq

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 193 käft. (Nr 232.) 8

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

fonden förbehåller sig relativt stort inflytande över 1''orskningsavdelningarna,
enär ju dessa såväl till uppförande som till drift i stort sett skulle
bekostas av fonden. I den blivande överenskommelsen bör givetvis intagas
bestämmelse, att såväl de till kliniken hörande byggnaderna som det för
dem erforderliga tomtutrymmet blir statens egendom.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att cheferna för forskningsavdelningar
na, såsom framgår av de ovan återgivna riktlinjerna för jubileumsklinikens
verksamhet, äro avsedda att tillsättas av jubileumsfonden
efter lärarkollegiets vid karolinska institutet hörande och att utöva ledningen
var och en över sin avdelning. Chefskapet för forskningsinstitutet
skulle sålunda icke anförtros åt professorn i radiologi.

Jag övergår så att behandla vissa av cancerföreningen påyrkade smärre
ändringar i planen för jubileumskliniken.

Till förslaget, att något emanationslaboratorium ej nu skall uppföras,
kan jag helt ansluta mig, enär för närvarande emanation vid radiumbehandling
alltmera ersatts med strålning från fasta radiumsalter. Mot den
av föreningen föreslagna anordningen, att jubileumsklinikens personal
skall helt inrymmas i klinikens bostadshus och icke, såsom sjukhuskommissionen
förordat, delvis i sjukhusets allmänna personalbyggnad, har
jag intet att erinra under förutsättning dock, att statens kostnader icke
härigenom ökas. Utredning härom bör göras, innan byggnadsarbetena
igångsättas, och frågan tagas under omprövning vid uppgörandet av de
definitiva ritningarna och vid de av mig nyss förordade underhandlingarna.

Den föreslagna inskränkningen i byggnadsplanen för forskningsinstitutet,
innebärande att biokemiska avdelningen och obduktionsavdelningen
skola helt uteslutas, torde få anses välmotiverad, då härigenom besparingar
i jubileumsfondens medel göras, vilka kunna komma andra ändamål till
godo. Vad angår förslaget, att staten skall ställa färdigberedd tomt för
forskningsbyggnad till förfogande och svara för byggnadens underhåll
samt dess förseende med värme, lyse, vatten och gas, finner jag detta rättvist
med hänsyn till att dessa avdelningars arbete i viss mån skulle komma
hela sjukhuset till godo.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra förorda, att karolinska
sjukhusets radioterapeutiska klinik med bidrag från jubileumsfonden
och cancerföreningen utvidgas till att omfatta 100 allmänna och 13
enskilda vårdplatser i huvudsaklig överensstämmelse med sjukhuskommissionens
förslag och de riktlinjer, som av Hans Majestät Konungen tillsatt
kommitté angivit och av honom sedermera godkänts samt i enlighet
med den närmare överenskommelse, som Kungl. Majit må träffa med styrelserna
för jubileumsfonden och cancerföreningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

115

VII. Garnisonssjukhuset.

Härefter anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Malmberg,
följande:

Den andra av de särskilda byggnadsfrågor, som sammankopplats med
karolinska sjukhusets, gäller garnisonssjukhuset i Stockholm.

Sjukhuskommissionen anför härom följande:

Då karolinska institutet år 1810 grundades, var syftet med dess inrättande
att erhålla en läroanstalt, vid vilken kunde utbildas blivande militärläkare.
Den praktiska utbildningen för institutets elever var till en
början avsedd att förläggas till det garnisonssjukhus, örn vars inrättande
beslut samtidigt fattades. Karolinska institutet och garnisonssjukhuset
voro sålunda ursprungligen att anse såsom en enda institution. Professorn
i praktisk medicin och kirurgi vid institutet var överläkare vid garnisonssjukhuset
och hade sin klinik därstädes. Då karolinska institutet år 1813
väsentligt utvidgades, meddelades bestämmelser örn, att jämväl »serafimerordenslasarettet
skulle vara tillgängligt för institutets elever».

I samband med att karolinska institutets reglemente år 1822 ändrades
därhän, att vid institutet skulle utbildas icke blott militärläkare utan därjämte
»pålitlige och tillvande praktiske läkare för alla grenar av medicinalverket
till statens tjänst», stadgades icke desto mindre, att professuren
i praktisk medicin och kirurgi vid institutet skulle vara förenad med överläkarsysslan
för Stockholms garnison, och att adjunkturen i samma ämne
skulle vara förenad med överläkartjänsten vid garnisonssjukhuset. Föreningen
av dessa tjänster upplöstes dock redan åren 1827 och 1829. Ända
till år 1861 kvarstod emellertid för alla, som vid karolinska institutet togo
den s. k. andra examen, skyldigheten att tjänstgöra vid garnisonssjukhuset.
För den tredje examen erfordrades tjänstgöring vid serafimerlasarettet.

Under en lång följd av år ägde sålunda klinisk tjänstgöring rum vid
garnisonssjukhuset. Orsaken till att karolinska institutets och garnisonssjukhusets
samverkan upphörde, synes närmast hava varit beroende på, att
sjukmaterialet vid detta sjukhus var alltför ringa och framför allt för
ensidigt.

Det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm uppfördes under åren
1817—1834. Huvudbyggnaden med fasad mot Hantverkar gatan är alltjämt
i gott stånd. Med hänsyn till den storartade utveckling, som under
det senaste århundradet ägt rum inom medicinens och sjukvårdens område,
är det emellertid helt naturligt, att byggnaden icke numera kan motsvara
de krav, som ställas på en modern sjukvårdsanläggning. Under de
senaste åren hava visserligen en hel del mindre förbättringsarbeten vidtagits,
men sjukhuset måste dock anses omodernt och synnerligen olämpligt
för sitt ändamål. För att det skall kunna på ett någorlunda tillfredsställande
sätt fylla sin uppgift, krävas genomgripande ändrings- och moderniseringsarbeten.

Chefen för
försvarsdepartementet.

Sjukhuskom

missionen.

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden har frågan om att bereda förbättrade
lokaler för garnisonssjukhuset sedan lång tid tillbaka varit föremål
för övervägande. I det förslag, som på sin tid framlades örn uppförande
av kasernetablissement för Uertalet till Stockholm förlagda truppförband
å Järvafältet invid Stockholm, ingick sålunda, att även ett nytt
garnisonss juhlius skulle anläggas å nämnda plats. Ehuru en del förberedande
åtgärder i sådant syfte vidtagits, hava dessa planer dock icke
blivit fullföljda. Närmaste orsaken härtill torde vara att söka dari, att,
sedan kravet på att bereda serafimerlasarettet nya lokaler framträtt med
ökad styrka, fråga uppkommit, örn icke en sammanslagning av detta lasarett
med garnisonssjukhuset skulle vara icke blott möjlig utan jämväl
innebära bestämda fördelar ur ekonomiska och sjukhustekniska synpunkter.

Under 1917 blevo särskilda sakkunniga (garnisonssjukhuskommittén) tillkallade
för att inom lantförsvarsdepartementet biträda med att utreda
spörsmålet om lämpligheten av en dylik sammanslagning. De sakkunnigas
uppdrag omfattade jämväl att, för den händelse samarbete eller even
tuellt sammanslagning mellan de båda sjukhusen ansåge.s böra äga rum,
avgiva yttrande, huru dessa sjukvårdsinrättningars lokalbehov borde
på lämpligaste sätt tillgodoses.

I det betänkande, som garnisonssjukhuskommittén den 11 mars 1918 avlämnade,
berördes bland annat de fördelar, som skulle vinnas genom en
sammanslagning av serafimerlasarettet och garnisonssjukhuset, ävensom
huruvida några väsentliga olägenheter kunde förväntas uppstå genom en
dylik åtgärd. Då det vore staten, som hade att svara för den medicinska
undervisningen, samt skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården
jämväl vore en statlig angelägenhet, borde enligt kommitténs mening kostnaderna
för uppförande av nya byggnader för lasarettet och garnisonssjukhuset
kunna väsentligt nedbringas, om ett sammanförande av dessa
båda sjukvårdsanstalter kunde genomföras. För ett kliniskt sjukhus måste
det vidare vara till fördel att få med sig införlivat ett garnisonssjukhus.
En avsevärd tillökning i det för den kliniska undervisningen erforderliga
sjukmaterialet skulle därigenom vinnas. För de militära sjuka måste det
å andra sidan anses vara till fördel att få vårdas på ett stort kliniskt sjukhus,
där specialister av alla slag funnes tillgängliga för sjukvården.

De olägenheter, som kunde uppstå av en sammanslagning, hänförde sig
enligt kommitténs uppfattning dels till militärläkarutbildningen, dels till
de disciplinära förhållandena. Vid en jämförelse med de verkligt stora
fördelar, som skulle följa av en sammanslagning, måste —■ framhöll kommittén
— nyssnämnda olägenheter anses vara rätt obetydliga. I det av
kommittén framlagda förslaget, vilket gick ut på, att en verklig förening
av de båda sjukhusen skulle komma till stånd, hade största möjliga hänsyn
tagits till dessa olägenheter, och åtgärder till deras förebyggande ifrågasatts.

Den utredning, som år 1919 anförtroddes sjukhusbyggnadssakkunniga,
avsåg jämväl anställande av undersökning örn lämpligheten av att anknyta
garnisonssjukhusets nybyggnadsfråga på ett eller annat sätt till
spörsmålet örn att uppföra nya lokaler för karolinska institutet.

I den skrivelse, som sjukhusbyggnadssakkunniga den 17 juni 1921 ingåvo
till ecklesiastikdepartementet med vissa framställningar rörande fortgången
och fullföljandet av det dem lämnade uppdraget, berördes bland

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232. 117

annat frågan om garnisonssjukhuset. Härom anförde sjukhusbyggnadssakkunniga: Vi

anse det vara redan förut utrett, att detta sjukhus är i stort behov
av nya lokaler. I sitt yttrande över garnisonssjukhuskommitténs betänkande
framhöll karolinska institutets lärarkollegium med stor majoritet,
att det för den medicinska undervisningen vore utan intresse, vart garnisonssjukhuset
förlädes, men att å andra sidan, örn det av statsfinansiella
skäl skulle visa sig önskvärt, att detta sjukhus på något sätt anslötes till
serafimerlasarettet, detta icke under vissa närmare framhållna förutsättningar
behövde menligt inverka på den medicinska högskolans framtid.
Från karolinska institutets sida torde därför hinder knappt möta för att
garnisonssjukhuset förlägges till det kliniska sjukhuset, t. ex. på ett sådant
sätt, att det därifrån kan erhålla mat, värme m. m.

Sjukhusbyggnadssakunniga hemställde härefter örn bemyndigande att
låta utföra ritningar jämte kostnadsförslag till ett nytt garnisonssjukhus,
avsett att förläggas å Ladugårdsgärdet så nära intill det kliniska sjukhuset,
att det skulle kunna begagna dettas ekonomiavdelningar, åtminstone
vad beträffade kök, tvätt och maskin.

Det begärda bemyndigandet lämnades genom Kungl. Maj:ts beslut den
21 april 1922.

I det slutliga förslag, som sjukhusbyggnadssakkunniga den 24 september
1925 framlade rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus, förklarade
de sakkunniga, att de till fullo anslöto sig till ett av generalfältläkaren
Bauer avgivet yttrande rörande garnisonssjukhusets sammanförande med
serafimerlasarettet.

Enligt detta yttrande skulle för garnisonssjukhuset enligt alternativ I
uppföras en särskild byggnad med plats för 146 patienter. Två kirurgiska
och två medicinska avdelningar skulle inrättas, varje avdelning för 32
patienter. Härtill skulle fogas en avdelning för enskilda och halvenskilda
rum (gemensam för kirurgiska och medicinska fall) för 18 patienter. Antalet
vårdplatser hade beräknats med hänsyn till då gällande härordning,
garnisonssjukhuset, vilket i sjukvårdsavseende bleve fullt fristående,
skulle förestås av två överläkare, en å medicinska och en å kirurgiska avdelningen,
varför dessa avdelningar krävde särskilda operations- och laborationsavdelningar.

Enligt alternativ II skulle de för garnisonen behövliga platserna för
kirurgiska och medicinska fall komma att helt infogas i det kliniska sjukhusets
motsvarande avdelningar, syftande således åt den så att säga fullständiga
sammanslagningen av garnisonssjukhuset med serafimerlasarettet.
Antalet platser skulle förminskas till 107. Härigenom kunde garnisonssjukhuset
fördelas på fyra vårdavdelningar, två medicinska och två
kirurgiska, vilka kunde inbyggas i det stora sjukhuset, på det sätt att detta
påbyggdes med ytterligare en våning. En sänkning av antalet platser från
146 enligt alternativ I till 107 enligt alternativ II hade blivit möjlig, dels
därför att det kliniska sjukhuset enligt det större alternativet skulle hava
utökats med ytterligare en medicinsk och en kirurgisk samt nied en neurologisk
vårdavdelning, varigenom sjukhusets möjligheter att mottaga sjuka
militärer, ifall garnisonens vårdplatser tillfälligt skulle vara otillräckliga,
i hög grad ökats, dels därför att platser för officerare, underofficerare och
civilmilitära beställningsmän kunde beredas på sjukhusets hel- och halvenskilda
avdelningar.

118

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

Sjukhusbyggnadssakkunniga framhöllo i detta sammanhang, att det
givetvis ställde sig billigare att för ett visst antal sjuksängar böja en befintlig
byggnad med en våning än att för detsamma uppföra en belt ny
byggnad, vartill komme, att även driftskostnaderna bleve mindre. Enligt
alternativ II skulle det nya sjukhusets tio medicinska och tio kirurgiska
avdelningar bliva fördelade på fyra överläkare. Dessa kunde med nödig
assistens övertaga ytterligare en aA^delning var. Härigenom skulle det
bliva överflödigt att för garnisonssjukhuset hava särskilda överläkare och
således att för dem uppföra särskilda laborations- och operationsavdelningar.

1926 års riksdag, som anslöt sig till förslaget örn att den stora frågan
rörande uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en
medicinsk högskola i Stockholm skulle hänskjutas till förnyad utredning,
uttalade i sin skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, att bland annat spörsmålet
örn garnisonssjukhusets sammanförande med serafimerlasarettet borde
vid den sålunda såsom önsklig betecknade nya utredningen bliva föremål
för ytterligare övervägande, särskilt vad den finansiella sidan av saken
anginge.

* Sjukhuskommissionen, som vid fullgörandet av sitt uppdrag Ilar att fatta
ståndpunkt jämväl till frågan örn garnisonssjukhusets sammanförande
med det tilltänkta nya karolinska sjukhuset, Ilar från de sakkunniga,
vilka biträtt kommissionen vid uppgörande av plan för sjukhuset, inhämtat
yttranden rörande lämpligheten av att ansluta garnisonssjukhuset till
det kliniska sjukhuset. Dessa yttranden föreligga i form av promemorior.
Generalfältläkaren Bauer har i en till kommissionen överlämnad promemoria
belyst frågan från militär synpunkt och därvid anfört bland annat
följande:

Det är otvivelaktigt, att från militär synpunkt ett garnisonssjukhus i
huvudstaden med ungefär samma organisation som det nuvarande vore att
eftersträva. Ett sådant sjukhus borde rymma samtliga de specialavdelningar,
vilka innefattas i ett modernt sjukhus. Det borde vara tillförsäkrat
sådan personal och sådan materiel, att det ständigt befunne sig i nivå med
den medicinska vetenskapens fordringar.

Det torde emellertid icke ligga inom möjlighetens område att för närvarande
nå detta mål. Den ringa omfattning, garnisonen i huvudstaden
enligt 1925 års härordning har, torde medföra, att antalet patienter å sjukhuset
blir alltför ringa för att motivera de stora kostnader, driften av ett
dylikt enligt angivna grundsatser skulle innebära.

Under sådana förhållanden torde allt fortfarande den väg böra beträdas,
vilken angavs av garnisonssjukhuskommittén och för vilken grundplanen
uppgjordes i 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag, nämligen den.
som för till garnisonssjukhusets anslutning till karolinska institutets
undervisningssjukhus. De skäl, som tala härför, angivas dels i betänkanden
av nämnda sakkunniga, dels i arméförvaltningens utlåtande angående
1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag rörande garnisonssjukhusvårdens
i Stockholm anslutning till ett nytt serafimerlasarett. Till dessa
tillåter jag mig hänvisa.

Då förslaget nu upptagits av 1926 års sjukhuskommission, och till denna
kommissions förfogande ställda sakkunniga skola taga ställning till frågan,
är det i första hand av vikt att tillse, att formerna för gemensamheten
bliva sådana, att i största möjliga mån vardera inrättningens självständighet
oell ändamål bibehållas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.32. 119

Professorerna Hedrén, Forssell och Key hava gjort följande principiella
uttalande:

Enär karolinska institutets ändamål, fastställt i universitetsstatuterna,
är vetenskaplig forskning och undervisning, måste varje uppgift, som ej
äger samband med dylik forskning eller undervisning, inkräkta i mer eller
mindre grad på detta ändamål. Då det kliniska sjukhuset måste avses att
vara en institutet tillhörande inrättning i samma mening som institutets
övriga institutioner, är det ock uppenbart, att sjukhusets övertagande av
garnisonssjukhusets uppgifter, i den mån dessa icke äro av rent sjukvårdande
art, innebär en för karolinska institutet främmande uppgift, som
ligger utanför institutets ändamål i dess egenskap av en med universiteten
jämställd högskola. Det måste därför, med hänsyn till institutets ändamål,
vara till institutets nackdel, därest med institutets verksamhet införlivas
övriga uppgifter, som tillhöra garnisonssjukhuset, men som icke
hava samband med vetenskaplig forskning och undervisning. Motsvarande
synpunkter torde, örn ock i mindre grad, kunna anses giltiga, därest
garnisonssjukhusets sammanslagning med det kliniska sjukhuset betraktas
från uteslutande militär synpunkt, ur vilken ett eget självständigt
sjukhus torde bäst tillgodose militära krav.

Då emellertid från andra statliga synpunkter det synes få anses ofrånkomligt
att söka anordna en sammanslagning mellan ifrågavarande inrättningar,
är det nödigt tillse, att formerna för gemensamheten bliva sådana,
att i största möjliga mån vardera inrättningens självständighet och ändamål
bibehållas. Framför allt måste karolinska institutet tillse, att dess
med universiteten likställda karaktär av vetenskaplig högskola ej i något
hänseende äventyras.

För egen del har sjukhuskommissionen funnit, att en sammanslagning
av garnisonssjukhuset med det planerade nya kliniska sjukhuset är icke
blott möjlig utan ur vissa synpunkter jämväl synnerligen lämplig. Till en
början vill kommissionen härvid erinra örn, att den byggnad, som garnisonssjukhuset
för närvarande disponerar, icke tillnärmelsevis motsvarar
de krav, som måste ställas på en modern sjukvårdsanläggning. Därest
detta sjukhus skall på ett tillfredsställande sätt kunna fylla sin uppgift,
torde, såsom redan nämnts, betydande omändrings- och modernisera: gsarbeten
med det snaraste böra vidtagas.

Upprepade framställningar örn anvisandet av medel härför hava också
under de senaste åren gjorts till Kungl. Majit av vederbörande myndigheter.
Senast år 1927 hemställde sålunda arméförvaltningen örn anvisande
av 426,960 kronor för utförande av en del dylika arbeten. Arméförvaltningen
ansåg nämligen, att, även om garnisonssjukhuset komme att anslutas
till det nya undervisningssjukhuset, ett tiotal år komme att förflyta,
intill dess detta bleve uppfört. Det vore fördenskull nödvändigt att omedelbart
vidtaga en del ändrings- och moderniseringsarbeten å garnisonssjukhuset.
Bland dessa befunno sig t. ex. anordningar för centraluppvärmning,
vilka komme byggnaden till godo, vad ändamål den än komme att i

en framtid tjäna. o

Denna framställning föranledde emellertid icke någon Kungl. Majus

åtgärd. .......

För att erhålla kännedom örn, vilka ändrings- och förbättringsarbeten,
som skulle vara nödvändiga, för att garnisonssjukhuset skulle kunna på
ett nöjaktigt sätt uppehålla sin verksamhet såsom sjukhus, har kommissio -

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

nen hos byggnadsstyrelsen och arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anhållit,
att dessa myndigheter i samråd måtte verkställa den utredning i
berörda hänseende, som kunde vara erforderlig, ävensom till kommissionen
inkomma med detaljerat förslag, åtföljt av approximativa beräkningar
å kostnaderna för de reparations- och ändringsarbeten, vilka visade
sig vara oundgängligen nödA-ändiga för att sätta garnisonssjukhuset i det
skick, förhållandena påkallade.

Sedan arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse på begäran av byggnadsstyrelsen
låtit upprätta program för de åtgärder, som sjukvårdsstyrelsen
ansåge böra ifrågakomma för utförande av såsom nödvändiga ansedda
reparations- och ändringsarbeten inom garnisonssjukhuset, verkställde
byggnadsstyrelsen på grundval av detta program den av sjukhuskommissionen
begärda utredningen. Enligt detta förslag skulle vissa förändringar
vidtagas inom garnisonssjukhusets huvudbyggnad, värmeledning anordnas
i samtliga byggnader, samt därjämte en del ändringar och förbättringar
av den sanitära inredningen inom huvudbyggnaden verkställas.
Kostnaderna för dessa arbeten hava approximativt beräknats uppgå till
ett belopp av 710,000 kronor. För den händelse en tillbyggnad till huvudbyggnaden
— vilken jämväl ansetts önskvärd — skulle komma till stånd,
inrymmande kökslokaler med matsalar samt poliklinik, ävensom en nybyggnad
för gravkapell m. m., hava kostnaderna beräknats komma att
ökas med ytterligare 350,000 kronor.

För att bringa garnisonssjukhuset i ett någorlunda tillfredsställande
skick skulle alltså krävas icke mindre än (710,000 + 350,000 =) 1,060,000
kronor.

Att statsmakterna skulle vara villiga anslå medel för uppförande av ett
helt nytt fristående garnisonssjukhus, torde numera få anses helt uteslutet.
Frågan är då, huruvida sjukhuset bör kvarbliva å sin nuvarande
plats och undergå erforderlig modernisering, eller huruvida detsamma
bör, på sätt tidigare utredningar givit vid handen, sammanföras med
karolinska sjukhuset. Med avseende härå tillåter sig kommissionen anföra
följande.

Efter genomförandet av 1925 års försvarsorganisation har garnisonen i
Stockholm så väsentligt minskats, att det å garnisonssjukhuset tillgängliga
antalet vårdplatser är för stort. Till följd härav har det ansetts lämpligt
att taga sjukhuset i anspråk jämväl för civila sjuka. Jämlikt Kungl.
Majrts bemyndigande har sålunda arméförvaltningens intendents- och
civila departement samt sjukvårdsstyrelse träffat avtal med Stockholms
stad därom, att manliga, i försvarets tjänst icke anställda personer med
hemortsrätt i Stockholm må på vissa närmare angivna villkor i mån av
utrymme och efter chefsläkarens beprövande intagas å garnisonssjukhuset.

Det nya sjukhus, som är ifrågasatt att uppföras å Norrbackaområdet, är
avsett för den medicinska undervisningens behov. Såsom målsman för
denna undervisning har staten emellertid icke endast att sörja för. att
sjukhuset kommer till stånd, utan även att tillse, att detsamma erhåller
erforderligt klientel. För sådant ändamål är det nödvändigt att repliera
på såväl Stockholms stad som Stockholms län. Då sjukhusets olika kliniker
med hänsyn till undervisningens krav måste inrymma ett visst minimiantal
vårdplatser, men staden och länet vid de med kommissionen förda
förhandlingarna förklarat sig hava behov av endast en del av dessa, kommer
ett underskott av vårdplatser att uppstå, vilket måste på annat sätt

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

fyllas. Detta underskott skulle till viss del kunna fyllas genom intagande
av sjuka från garnisonen i Stockholm. Vården av dessa sjuka åligger staten
såsom en skyldighet, och det kan därför icke anses vara annat än i sin
ordning, att staten i första rummet räknar med dem för att främja ett
annat statsintresse, nämligen den medicinska undervisningen. Visserligen
har gjorts gällande, att det klientel, som på detta sätt skulle ställas till
undervisningens förfogande, är till en viss grad ensidigt, men, såvitt kommissionen
kunnat finna, kan denna anmärkning icke få tillmätas avgörande
betydelse. Bland det militära klientelet förekommer ett relativt stort
antal sådana akuta sjukdomsfall, som dagligen möta våra läkare ute i
praktiken och beträffande vilkas diagnos och behandling de studerande
måste inhämta erforderliga kunskaper. Jämväl ur en annan synpunkt
anser kommissionen patienter ur garnisonen vara av betydelse för den
medicinska undervisningen. Med hänsyn till den omständigheten att civila
läkare vid inträffande mobilisering i mycket stor utsträckning måste tagas
i anspråk för tjänst vid militärformationer och militära sjukhus är det
nämligen av betydelse, att de civila läkarna redan under sin utbildningstid
erhålla bekantskap med militärt klientel.

Från vederbörande klinikchefers sida har gjorts gällande, att de kirurgiska
och medicinska klinikerna måste för undervisningens behöriga bedrivande
omfatta ett visst minimiantal vårdplatser. Genom att på nu angivet
sätt belägga en del av de för undervisningen erforderliga platserna
med värnpliktiga och vid försvaret anställda vinner man den stora fördelen,
att garnisonssjukhusets byggnadsfråga kan lösas, utan att statsverket
åsamkas några nämnvärda kostnader utöver dem, som under alla
omständigheter måste nedläggas på det nya undervisningssjukhuset.

För en sammanslagning av garnisonssjukhuset med det nya karolinska
sjukhuset kan ytterligare ett betydelsefullt skäl åberopas. För staten
måste det vara av synnerligen stort intresse att frigöra det tomtområde,
varå garnisonssjukhuset för närvarande är beläget. Såväl tomtmarken
som den därå uppförda huvudbyggnaden representera i och för sig ett
stort värde och kunna med fördel tagas i anspråk för annat statligt ändamål.
I detta sammanhang tillåter sig kommissionen allenast hänvisa till,
vad statens byggnadssakkunniga i sitt år 1925 avgivna betänkande angående
ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm anfört
rörande det framtida användandet av det byggnadskvarter, som för närvarande
disponeras av garnisonssjukhuset.

Därest garnisonssjukhuset anslutes till karolinska sjukhuset och sålunda
kommer att få utnyttja de för sistnämnda sjukhus avsedda ekonomilokalerna
m. m., kommer detta säkerligen att medföra besparingar för
statsverket. Av en utav generalfältläkaren till kommissionen lämnad promemoria
framgår, att do löner och arvoden, vilka skulle kunna inbesparas
vid anslutningen av garnisonssjukhuset till karolinska sjukhuset, approximativt
beräknas uppgå till omkring 45,000 kronor örn året. Även örn karolinska
sjukhusets stat skulle behöva utökas med en del befattningshavare
på grund av anslutningen av garnisonssjukhuset, torde ändock en ej
oväsentlig inbesparing i löner och arvoden kunna ske.

Såsom en sammanfattning av vad i det föregående anförts rörande frågan
örn en sammanslagning av garnisonssjukhuset med det kliniska sjukhuset
är ur ekonomisk synpunkt följande att beakta. Därest garnisonssjukhuset
sammanföres med karolinska sjukhuset, skulle engångskost -

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

naderna för anordnande av ett nytt garnisonssjukhus kunna helt bortfalla.
Det kliniska sjukhuset skulle i varje fall inrymma 200 allmänna vårdplatser
såväl å den kirurgiska som å den medicinska kliniken. En del av dessa
platser skulle emellertid avses för garnisonens personal. De kostnader,
som statsverket skulle nödgas utgiva för beredande av vård åt militära
sjuka å karolinska sjukhuset, lära icke bliva större än anordnande av
motsvarande antal sjukplatser för civila sjuka. Statsverket skulle undgå
att nedlägga några mera väsentliga kostnader för att bringa det nuvarande
garnisonssjukhusets byggnad i ett mera modernt skick. Denna
byggnad jämte det värdefulla tomtområde, varå byggnaden är belägen,
skulle i stället kunna utnyttjas för annat statligt ändamål. Skäligen skulle
väsentliga besparingar i driften kunna ernås genom att låta garnisonssjukhuset
ingå såsom en särskild avdelning i det kliniska sjukhuset.

I detta sammanhang anser kommissionen sig vidare böra påpeka, att det
måste vara till fördel för garnisonens sjuka att bliva vårdade å ett stort
kliniskt sjukhus, utrustat med alla moderna anordningar och med tillgång
till de bästa läkarkrafter inom landet. En sammanslagning kan således
icke vara till nackdel för de sjuka. Tvärtom skulle den vård, som konime
att beredas militärpersonalen, bliva den bästa möjliga. Även böra framhållas
de möjligheter till vetenskapliga studier, vilka detta undervisningssjukbus
skulle erbjuda de därstädes tjänstgörande militärläkarna med de
rika resurser i avseende å laboratorier av olika slag m. m., över vilka sjukhuset
kommer att förfoga. Att vid mobilisering kunna stödja sig på ett
stort kliniskt sjukhus med dess specialavdelningar måste ävenledes för staten
innebära en stor vinst. Gentemot vad sålunda anförts såsom fördelar
torde de erinringar, som från militärläkarhåll framställts mot garnisonssjukhusets
sammanförande med ett civilt sjukhus, icke kunna tillmätas
någon större betydelse. De olägenheter, som befarats komma att uppstå
ur disciplinär synpunkt, torde genom vidtagandet av lämpliga åtgärder
kunna helt undanröjas.

Från karolinska institutets sida torde vissa anmärkningar kunna göras
mot en sammanslagning av garnisonssjukhuset med det karolinska sjukhuset.
Dessa anmärkningar synas dock till huvudsaklig del komma att beröra
organisatoriska frågor. I följd härav måste uppmärksamheten vara
riktad på, att vid uppgörande av organisationsplanen för den ifrågasatta
sammanslagningen alla de krav, som från karolinska institutets sida bliva
framställda och kunna tillerkännas berättigande, bliva tillgodosedda.

Det är å andra sidan givet, att från försvarets synpunkt krav måste
resas på, att en sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska
sjukhuset icke i något avseende kommer att innebära ett försvagande i
organisatoriskt avseende av den sjukvård, staten är skyldig att giva, och
att således all hänsyn måste tagas även till dessa.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till de avsevärda belopp,
som enligt vad förut nämnts skulle behöva nedläggas på garnisonssjukhuset,
därest det skulle kvarbliva å sin nuvarande plats, finner kommissionen
sig, i överensstämmelse med vad tidigare utredningar givit vid
handen, böra ansluta sig till förslaget om, att garnisonssjukhuset skall
sammanslås med det karolinska sjukhuset.

Vid beräknandet av det antal vårdplatser, som bör avses för garnisonens
behov, har man givetvis att utgå från nu gällande försvarsorganisation. Å
det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm uppgår det fastställda an -

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

talet ordinarie sängplatser för närvarande till 319. Under de senaste åren
har det högsta antalet vårdade sjuka från garnisonen emellertid icke uppgått
till denna siffra. Av nedanintagna tablå framgår närmare, i vilken
utsträckning detta sjukhus under åren 1920—1927 varit högst belagt med
sjuka från garnisonen, ävensom huru de sjuka fördelat sig å den kirurgiska
och den medicinska avdelningen samt å hud- och könsavdelningen.

Högsta antalet vårdade militärer å garnisonssjukhuset i Stockholm

åren 1920 1927.

1920	1921	1922	1923
Kir.	Med.	Ven.	S:a	Kir	Med.	Ven.	S:a	Kir.	Med.	Ven.	S:a	Kir.	Med.	Ven.	S:a
79	114	48	241	89	119	32	240	96	94	38	228	101	84	38	223
1924	1925	1926	1927
Kir.	Med.	Ven.	S:a	Kir.	Med.	Ven.	S:a	Kir.	Med.	Ven.	S:a	Kir.	Med.	Ven.	S:a
92	101	38	231	105	90	41	236	97	103	41	241	88	110	36	234

I och med genomförandet av 1925 års försvarsorganisation kommer antalet
å garnisonssjukhuset vårdade militärer att ytterligare nedgå. Verkningarna
härav torde dock icke kunna ådagaläggas förrän under år 1928,
sedan den nya försvarsorganisationen blivit helt genomförd. Enligt tidigare
verkställda beräkningar skulle jämlikt 1925 års härordning icke mer
än omkring 130 vårdplatser å garnisonssjukhuset behöva tagas i anspråk
för den militära sjukvården. Av dessa hava 55 beräknats belöpa å den
kirurgiska avdelningen och 54 å den medicinska avdelningen samt högst
ett tjugutal å hud- och könsavdelningen. Det antal allmänna vårdplatser,
som å kirurgisk och medicinsk avdelning skulle erfordras för garnisonens
sjuka, kan sålunda beräknas uppgå till 109. Enär i detta antal ingå även
ögon- och öronfall, torde för garnisonens del å uteslutande kirurgisk och
medicinsk avdelning icke behöva krävas större antal vårdplatser än tillhopa
100.

Därest garnisonssjukhuset sammanföres med karolinska sjukhuset, höra
samtliga sjuka från garnisonen tillförsäkras vård å den avdelning, till vilken
sjukdomsfallet på grund av sin särskilda art är att hänföra. Ögonsjukdomar
samt öron-, näs- och halssjukdomar höra sålunda behandlas å de
särskilda specialklinikerna. För de vanliga s. k. kirurgiska och medicinska
sjukdomarna böra däremot inrättas särskilda avdelningar för garnisonens
sjuka, därvid den uppdelningen synes vara lämplig, att å en av de
håda kirurgiska klinikerna inrättas 50 vårdplatser och å en av de håda
medicinska klinikerna likaledes 50 vårdplatser.

Att det sålunda beräknade platsantalet kan antagas bliva tillräckligt,
synes i viss mån framgå av den vid garnisonssjukhuset under första hälften
av år 1928 vunna erfarenheten rörande beläggningen av sjuka från
garnisonen i Stockholm. Under januari månad 1928 har i medeltal å garnisonssjukhuset
i Stockholm vårdats militära patienter till ett antal av 31
å den medicinska och 38 å den kirurgiska avdelningen. Under februari
månad 1928 hava motsvarande medeltalssiffror utgjort 47 och 31, under
mars månad respektive 47 och 40, under april månad 43 oell 43, under maj

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

månad 43 och 54 samt under juni månad 30 och 53. Att märka är härvid,
att i antalet vårdade sjuka å medicinska och kirurgiska avdelningarna
ingå även ögon- och öronfall, vilka skulle för vård intagas å det karolinska
sjukhusets specialavdelningar för dylika sjukdomar.

Enär i planen för första etappen av sjukhusets byggnader ej ingår uppförandet
av hud- och könsklinik och således vård ej kan beredas garnisonens
hud- och könsfall å karolinska sjukhuset, måste sörjas för vård av
dessa annorstädes, efter det att garnisonssjukhuset upphört med sin verksamhet.
Det antal platser, som härför bör anskaffas, hör beräknas till ungefär
25 att döma av de siffror, som föreligga därom för de första sex månaderna
år 1928, då nämligen antalet uppgått till respektive 21, 25, 19, 22, 23
och 16. Dessa platser torde sannolikt kunna erhållas å något av truppförbandens
sjukavdelningar i Stockholm, t. ex. å göta livgardes sjukavdelning,
sedan sjukvården för såväl svea som göta livgarde enligt 1925 års
härordning förlagts till svea livgarde.

Antalet allmänna vårdplatser för garnisonens sjuka skulle sålunda beräknas
till 50 å envar av de kirurgiska och medicinska klinikerna. För officerare
och vederlikar torde höra beräknas å enskilda och halvenskilda rum
ett antal av högst 8 platser, fördelade med hälften å envar av dessa två
kliniker, således inalles 108 platser för garnisonen.

Den av sjukhuskommissionen sålunda ifrågasatta sammanslagningen av
garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset hör vila å en fast organisationsplan.
I sina yttranden rörande lämpligheten av att sammanföra de
håda sjukhusen med varandra hava de till kommissionens förfogande ställda
sakkunniga jämväl uttalat sig rörande de allmänna förutsättningar,
som höra ligga till grund för en dylik organisationsplan.

Generalfältläkaren Bauer har hänvisat till det yttrande rörande garnisonssjukhusets
sammanförande nied det ifrågasatta kliniska sjukhuset,
som av honom avgavs till 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, och som
ingick i det av dessa sakkunniga den 24 september 1925 avgivna förslaget
rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus.

Professorerna Hedrén, Forssell och Key hava framlagt ett förslag till
organisationsplan, avsett att tillgodose karolinska institutets synpunkter
vid den föreliggande frågans lösande.

Efter omprövning av de framlagda förslagen har sjukhuskommissionen
funnit sig kunna förorda, att följande allmänna bestämmelser skola bliva
gällande rörande garnisonssjukhusets sammanslagning med karolinska
sjukhuset.

1. Å karolinska sjukhuset anordnas särskild garnisonsavdelning med
vårdavdelningar för medicinska och kirurgiska fall. Dessa vårdavdelningar,
vilka anslutas till sjukhusets respektive medicinska och kirurgiska
klinik med vederbörande professor såsom överläkare, hava till uppgift att
från de i Stockholm eller dess närhet förlagda eller dit kommenderade staber,
truppförband, militära skolor och utbildningskurser, verk och inrättningar
tillhörande försvaret mottaga och vårda sjuk manlig personal, som
jämlikt gällande förordningar eller bestämmelser är berättigad till fri
sjukvård, allt i den mån nämnda personal icke lämpligen kan erhålla vård
å vederbörande truppförbands eller flottans sjukavdelningar, respektive
lider av sjukdom, för vilken vård skall lämnas å epidemisjukhus. Vid behov
mottagas sjuka tillhörande försvaret till vård å karolinska sjukhusets
egna medicinska och kirurgiska kliniker, för så vitt detta kan ske utan att

125

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

hindra intagning av sjukdomsfall tillhörande den civila befolkningen.
Likaledes må å garnisonsavdelningen sjukdomsfall tillhörande den civila
befolkningen kunna vid behov inläggas, när så kan ske utan intrång i
garnisonsavdelningens sjukvård.

Andra än medicinska och kirurgiska sjukdomsfall vårdas allt efter deras
beskaffenhet å de kliniska specialavdelningar å karolinska sjukhuset,
vilka äro vid sjukhuset inrättade.

Officerare och vederlikar vårdas å särskilda för dem anordnade rum, tillhörande
garnisonsavdelningen.

Karolinska sjukhusets polikliniker skola till vård mottaga sådan försvarsväsendet
tillhörande personal, som, utan att vara i behov av sjukhusvård,
enligt gällande bestämmelser är berättigad till fri poliklinikvård.

2. Å garnisonsavdelningen skola finnas två biträdande överläkare, den
ene å medicinska, den andre å kirurgiska avdelningen. Dessa biträdande
överläkare äro militärläkare och förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av
tre, högst fem år efter underdånig ansökan och på förslag av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, sedan vederbörande klinikchefs yttrande inhämtats.
Förordnandet kan förnyas. Dessa läkare äro underordnade
vederbörande professor i allt, som rör sjukvården och karolinska institutets
undervisning å garnisonsavdelningen.

Till biträde åt vederbörande professor och överläkare å garnisonsavdelningens
vårdavdelningar anställas på karolinska institutets stat och enligt
för institutet gällande tillsättningsgrunder en underläkare å respektive
medicinska och kirurgiska avdelningen. Därjämte anställes å vardera
avdelningen en amanuens. Denna befattning uppföres på fjärde
huvudtiteln och tillsättes, efter inhämtande av vederbörande professors
yttrande, av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Beträffande sjukvården
äro dessa befattningshavare underordnade vederbörande professor.

Kungl. Maj:t förordnar en av de militära biträdande överläkarna att
vara chefläkare för vid garnisonsavdelningen tjänstgörande militär personal.

De båda amanuenserna å garnisonsavdelningen beredas bostäder i likhet
med å karolinska sjukhuset i övrigt anställda amanuenser.

3. Å sjukhuset inrättas en militärbyrå för ombesörjandet av militära
tjänsteangelägenheter.

4. Garnisonssjukhusets nuvarande apotek anslutes till karolinska sjukhuset.
Detta betjänar dels karolinska sjukhuset, dels garnisonen i Stockholm,
dels i mån av behov försvarsväsendet i övrigt. Apoteket utgör samtidigt
ett läkemedelsförråd för krigsbehov. Å apoteket fullgöra värnpliktiga
apotekare sin facktjänstgöring.

5. Garnisonssjukhusets nuvarande tandpoliklinik anslutes till karolinska
sjukhuset. Polikliniken betjänar dels garnisonen i Stockholm, dels
sjukhuset i dess helhet. Å polikliniken fullgöra värnpliktiga tandläkare
sin facktjänstgöring.

6. Vad angår organisationen av apoteket och tandpolikliniken bör
denna fråga bliva föremål för särskild utredning.

7. Militära sjukvårdare beredas tillfälle till utbildning å garnisonsavdelningen.

8. För den vid garnisonsavdelningen anställde väbeln beredes bostad
örn 3 rum oell kök å sjukhuset.

Yttranden.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

9. Generalfältläkaren är berättigad att närvara vid direktionens för
karolinska sjukhuset sammanträden och deltaga i direktionens överläggningar
samt i frågor, som beröra garnisonssjukvården, jämväl deltaga i
direktionens beslut.

Sjukhuskommissionens förslag att inordna garnisonssjukhuset som en
avdelning av karolinska sjukhuset har mött motstånd från militärt
håll. Endast tvenne av de militära myndigheter, som yttrat sig i frågan,
nämligen arméförvaltningen och chefen för östra arméfördelningen,
hava förordat förslaget, medan chefen för generalstaben, samtliga marinmilitära
myndigheter, som yttrat sig, samt chefläkaren vid garnisonssjukhuset
avstyrka förslaget. Även medicinalstyrelsen har ställt sig avvisande
mot detsamma.

Medicinalstyrelsen framhåller i sitt yttrande bland annat, att ett stort
antal av de sjukdomar, som förekomma inom det militära klientelet, knappast
äro av den art, att de för sin vård kräva så dyrbara anordningar, som
ett kliniskt sjukhus fordrar, samt fortsätter:

Härför lärer ett garnisonssjukhus inrättat som ett vanligt i motsvarande
avdelningar uppdelat lasarett, kompletterat med tillgång till vårdplatser
å specialavdelningar — t. ex. på det föreslagna karolinska sjukhuset —
vara fullt tillräckligt. Den föreslagna organisationen finner medicinalstyrelsen
jämväl kunna innebära vissa friktionsmoment, något som bidragit
till styrelsens betänkligheter mot det tillämnade samarbetet. Det förhållandet,
att garnisonen tillhörande ögon- och Grönsjuka skulle vårdas på
de närmast för det civila klientelet avsedda ögon- och öronavdelningarna,
föranleder för övrigt den frågan, varför garnisonens sjukhusvårdbehövande
klientel, örn det kommer att vårdas på det karolinska sjukhuset, icke
i sin helhet, d. v. s. i den utsträckning kommissionen föreslår, kunde läggas
på sjukhusets vanliga manliga avdelningar. Alldenstund garnisonens
numerär torde vara underkastad vissa årliga växlingar, innehure en sådan
anordning en fördel därutinnan, att de för garnisonens behov beräknade
vårdplatserna, som inginge i det gemensamma sjukhusets avdelningar,
kunde, då de icke toges i bruk för garnisonen, bliva tillgängliga för sjuka
av den civila befolkningen, utan att de behövde läggas in på en särskild
garnisonsavdelning.

Som skäl för kombinationen har utom statsfinansiella sådana åberopats,
att en utökning av det antal platser, som ansetts erforderligt för garnisonen,
vore behövligt för att undervisningsklinikerna skulle få tillräckligt
material. Medicinalstyrelsen vill ifrågasätta örn icke detta önskemål skulle
kunna bättre tillgodoses på så sätt, att Stockholms stad ginge in för en
större anpart i de kirurgiska och medicinska avdelningarna än vad nu
fallet synes bliva. Staden har ett behov av ökade vårdplatser, för vars
fyllande densamma, såvitt styrelsen känt är, för närvarande planerar.
Styrelsen finner denna fråga värd beaktande även ur den synpunkten att
det antal platser, som enligt kommissionens förslag skulle stå öppna för
patienter från de sjukvårdsområden, som icke ingå för fixa bidrag till
byggnadskostnaderna, med hänsyn till lasarettsväsendets utveckling med
s. k. centrallasarett måhända blir väl stort. På den kirurgiska avdelningen
beräknas det till 64 (eventuellt 69). Huruvida den väg styrelsen sålunda

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

tillåtit sig anvisa är framkomlig, undandrager sig styrelsens bedömande.
Härom torde måhända det yttrande angående förslaget till överenskommelse,
vilket Stockholms stad har att avgiva, lämna erforderliga upplysningar.

Åberopande vad ovan örn denna detaljfråga anförts, synes en omprövning
av kommissionens förslag härutinnan önskvärd, och böra, då de ekonomiska
förhållandena härvid torde bliva utslagsgivande, icke blott byggnadskostnaderna
utan även driftkostnaderna för en till karolinska sjukhuset
ansluten garnisonssjukavdelning tågås i övervägande.

Alldenstund det föreslagna antalet platser på de avdelningar, som här
beröras — de medicinska och kirurgiska — synes för den kliniska undervisningen
oundgängligen erforderligt och enär hyggnadsplanerna i stort
sett torde lämpa sig lika väl för ett helt civilt som för ett kombinerat
civilt och militärt sjukhus, torde enligt medicinalstyrelsens förmenande
den ifrågasatta utredningen icke behöva ens i någon mån fördröja ett
beslut i hela ärendet.

Tilläggas må, att styrelsen har sett denna angelägenhet helt och hållet
ur sjukvårdssynpunkt och givetvis icke ansett sig böra ingå på de skäl,
som ur rent militär synpunkt kunna anföras för eller emot den föreslagna
samorganisationen.

Styrelsen har även lämnat å sido det spörsmålet, huruvida ett samarbete
av avsedd art kan för militärläkarutbildningen vara av den betydelse, att
en dyrbarare organisation för garnisonens sjukvård, än densamma i och
för sig synes erfordra, kan från denna synpunkt anses motiverad.

Alldenstund även tandvårdsfrågan på det karolinska sjukhuset beröres
i samband med garnisonssjukhusets ställning samt kommissionen förordar
ett sammankopplande av sjukhusklientelets tandvård med garnisonens,
vill styrelsen hava som sin mening uttalat, att, då här är fråga örn en klinisk
undervisnings- och forskningsanstalt, det hade varit naturligare och
lämpligare, örn en samorganisation med tandläkarinstitutet avsetts. Att
en sådan kommer till stånd finner styrelsen så mycket mera angeläget,
som frågan örn sambandet mellan tändernas sjukdomar och andra sjukdomar
är ett problem, vilket såväl ur folkhälsans som ur vetenskapens
synpunkt förtjänar en allsidigare och mera fördjupad prövning, än vad
som hittills åtminstone i vårt land ägnats densamma.

Karolinska institutets lärarkollegium tillstyrker den ifrågasatta sammanslagningen
av garnisonssjukhuset och karolinska sjukhuset men finner
i likhet med de ledamöter av kollegiet, vilka såsom särskilda sakkunniga
biträtt kommissionen, att förslaget i den föreliggande formen ur synpunkten
av de intressen institutet hade att bevaka i vissa avseenden måste
medföra olägenheter. I fortsättningen heter det:

Det militära klientelet är visserligen genom en viss ensidighet ej likvärdigt
med övrigt klientel, men är dock användbart för den medicinska
undervisningen. Det synes emellertid uppenbart, att en sammankoppling
av civila och militära intressen, som här skulle bliva fallet, kan giva anledning
till kollisioner, vilka kunna komma att inverka i hög grad störande
på sjukhusets verksamhet. Med do anspråk på disciplinär myndighet
över de sjuka, som från militär sida uppställas, synes det bliva svårt
att uppdraga gränsen för befogenheterna emellan å ena sidan militärmyndigheterna
och å andra sidan deri civila sjukhusledningen.

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Förslaget att de biträdande överläkarna skulle vara militärläkare och
tillsättas, utan att karolinska institutet finge utöva något inflytande på
rekryteringen i vidare mån än att klinikchefen skulle avgiva yttrande,
synes kollegiet kunna antagas endast under den förutsättningen, att cheferna
för de medicinska och kirurgiska klinikerna å övriga vårdavdelningar
hava vid sin sida en biträdande överläkare, tillsatt av kanslern,
något som även kommissionen räknat med.

Någon anledning att, på sätt kommissionen föreslagit, låta generalfältläkaren
deltaga i sjukhusdirektionens överläggningar jämväl i frågor,
som ej direkt angå den militära sjukvården, synes ej föreligga.

Lärarkollegiet framhåller vidare vikten av att samarbetet med garnisonssjukhuset
erhåller en sådan organisation, att institutets med universiteten
likställda karaktär av vetenskaplig högskola ej i något hänseende
äventyrades. Behovet av de undervisningsplatser, som genom förslaget
tillföras sjukhuset, vore emellertid så stort, att därest det ej på annat sätt
kunde fyllas, tillskottet av undervisningsplatser kunde uppväga nu berörda
olägenheter.

Chefen för generalstaben avstyrker förslaget efter att hava företagit en
undersökning angående dettas förenlighet med försvarets intressen. Som
skäl emot förslaget framhålles i huvudsak följande:

Genom en sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset
skulle den militära sjukvårdsorganisationen reduceras på ett sätt,
som kännbart skulle minska dennas möjligheter att fylla sina uppgifter.
Med uppgivandet av ett självständigt garnisonssjukhus skulle försvaret
även avhändas möjligheten att, i den mån förhållandena påkallade ändringar
i garnisonens sjukhusorganisation, kunna få sådana till stånd. Garnisonens
sjukvård bleve fastlåst vid ett begränsat antal vårdplatser å karolinska
sjukhuset samt vid den organisation och det handhavande av
sjukvården, som vid detta sjukhus med hänsyn till behov och intressen,
som icke sammaufölle med försvarets, bestämdes. Det måste även betecknas
såsom mindre lämpligt, att försvaret, som i övrigt ombesörjde sjukvård
för sin personal, på ett så betydande område som det ifrågavarande
överlämnade uppgiften i andra händer.

Ifråga om de nuvarande militärsjukhusen hade man i allmänhet slagit
in på en väg, motsatt den av sjukhuskommissionen förordade, i det civila
personer, i den mån utrymmet medgivit, mottagits å dessa sjukhus. Denna
anordning hade utfallit tillfredsställande. Det lämpligaste vore vid lösande
av garnisonssjukhusets byggnadsfråga att fasthålla vid dessa nu tilllämpade
principer och icke låta det största och viktigaste militärsjukhuset
fullständigt uppgå i ett civilt sjukhus.

Även andra skäl talade för att sjukvård för militär personal förlädes till
militärt sjukhus. Militärklientelet företedde sålunda vissa från allmän
sjukvård skiljaktiga särdrag, vilka kunde bliva fullt beaktade endast å
ett militärt sjukhus. Militära läkare kände bäst dessa särdrag hos klientelet,
inom detta vanliga sjukdomstyper ävensom de förhållanden, under
vilka sjukdomarna uppstått, och de tjänstgöringsförhållanden, till vilka
patienten efter sjukhusvistelsen skall återvända. Detta vore av särskild
betydelse med hänsyn till att det militära klientelet stundom inneslöte ele -

129

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

ment, vilka endast motvilligt underkastade sig den militära tjänsten
samt militär ordning och disciplin oell på grund härav önskade ia sin
sjukhusvistelse förlängd. Beträffande särskilt observationsfallen vore samarbete
önskvärt mellan truppförbandens och sjukhusets läkare. Detta samarbete
försvårades genom garnisonssjukhusets upphörande. Då poliklinikverksamheten
å karolinska sjukhuset komme att ordnas med hänsyn till
den medicinska undervisningens och allmänhetens intressen, komme för
garnisonens vidkommande olägenheter att uppstå, yttrande sig bland
annat i intrång på den korta värnpliktsutbildningen. Vidare vore det icke
lämpligt särskilt ur psykologisk synpunkt, att försvarets personal, fast
anställda som värnpliktiga, skulle i sjukvårdshänseende underkastas en
militärtjänsten och värnplikten ovidkommande skyldighet att vid det nya
sjukhuset tjäna såsom objekt vid den allmänna undervisningen i medicin.

Den uppgift garnisonssjukhuset för närvarande fyller i avseende å utbildning
av sjukvårdspersonal komme icke att på samma sätt kunna
fyllas av det nya sjukhusets garnisonsavdelning, dels på grund av avdelningens
begränsade storlek, dels emedan den undervisning, som där
komme att meddelas, tydligen måste vara lagd efter den allmänna medicinska
undervisningens behov. För den militär-medicinska forskningen
och undervisningen skulle det ej heller vara till fördel, örn garnisonssjukhuset
försvunne. Karolinska sjukhusets uppgift gjorde sålunda, att militärmedicinska
studier därstädes icke komme att i erforderlig grad beaktas.
I allt fall bleve det ett mycket litet antal militärläkare, som kunde
begagna sig av studiemöjligheterna å sjukhuset. Det syntes uppenbart,
att de uppgifter utöver den rena sjukvården, vilka garnisonssjukhuset
nu fyllde och borde fylla, kunde komma att på ett olyckligt sätt bliva
tillbakasätta.

Av det anförda framginge, att den av sjukhuskommissionen förordade
sammanslagningen av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset icke
vore förenlig med försvarets behov och intressen. Av de tre huvudalternativ,
elter vilka lösningen av garnisonssjukhusets byggnadsfråga kunde
sökas, vore en lösning på den väg, som av sjukhuskommissionen förordats,
den ur försvarets synpunkt minst tillfredsställande. Ett i organisatoriskt
avseende fristående garnisonssjukhus vore ur denna synpunkt det ändamålsenligaste.
Även en lösning enligt de grunder, som komme närmare
sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag, alt. I, nämligen ett i sjukvårdshänseende
självständigt garnisonssjukhus, anslutet till karolinska sjukhuset
och möjligen i vissa avseenden samarbetande med detta, skulle bättre än
det av sjukhuskommissionen förordade förslaget tillgodose försvarets
intressen.

Med den av kommissionen beräknade kostnaden för sängplats skulle ett
nytt garnisonssjukhus örn 319 platser kunna uppföras för 6,215,396 kronor.
Det nuvarande garnisonssjukhusets tomt och byggnader representerar ett
värde av 5 ''A million kronor. Räknades med detta belopp såsom tillgång
för bekostande av ett nytt garnisonssjukhus, skulle ett sådant till samma
storlek som det nuvarande och anslutet till det blivande karolinska sjukhuset
betinga en direkt statsutgift av 6,215,396—-5,500,000 eller omkring

700,000 kronor. En modernisering av det nuvarande garnisonssjukhuset
hade av kommissionen beräknats skola kosta 1,060,000 kronor. Följaktligen
syntes icke ur ekonomisk synpunkt några hinder möta för ett särskilt
garnisonssjukhus, vare sig i nybyggnad, eventuellt ansluten till det

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. Ulli haft. (Nr Hilli.) 9

130

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

blivande karolinska sjukhuset, eller i den nuvarande byggnaden moderniserad.
Sjukhuskommissionens förslag innebure, att det kliniska sjukhusets
nybyggnad skulle i icke ringa grad finansieras genom garnisonssjukhusets
upphörande.

Beträffande driftkostnaderna skulle enligt förslaget vissa besparingar
vinnas. Den besparing, approximativt uppskattad till 45,000 kronor, som
skulle vinnas genom indragning av löner och arvoden på det nuvarande
garnisonssjukhusets stat, sammanhängde med ett väsentligt försvagande
av försvarets sjukvårdsorganisation och skulle alltså vinnas på dettas
bekostnad.

Ehuru chefen för generalstaben såsom av det anförda framgår, icke kan
biträda sjukhuskommissionens förslag till lösning av garnisonssjukhusets
byggnadsfråga, har han likväl gjort vissa erinringar mot detaljer i förslaget
och anför därvid:

Örn garnisonssjukhuset skall uppgå i det karolinska sjukhuset, måste
försvarets intressen erhålla en häremot svarande representation i sjukhusets
direktion. Kommissionens förslag, att generalfältläkaren berättigas
närvara vid sjukhusdirektionens sammanträden och deltaga i dess
överläggningar samt i besluten rörande frågor, som angå garnisonssjukvården,
tillgodoser ingalunda nämnda intressen i tillräcklig grad. Generalfältläkaren
bör i stället vara ordinarie ledamot av sjukhusdirektionen,
och inga frågor, som direkt eller indirekt angå garnisonssjukvården, böra
få avgöras utan hans samtycke.

Skiljande av vården av garnisonens fall av hud- och könssjukdomar
från garnisonssjukvården i övrigt synes otillfredsställande. Det förslag
kommissionen framställer rörande ordnande av denna fråga (betänkandet
sid. 63) är endast skisserat och synes snarast vara ett provisorium. Varken
organisations- eller kostnadsfrågan för denna del av sjukvården synes
vara närmare utredd.

Förslaget att garnisonssjukhusets nuvarande apotek och tandpoliklinik
övertagas av karolinska institutet och att värnpliktiga apotekare och
tandläkare skola där tjänstgöra får under inga förhållanden medföra, att
värnpliktiga under sin värnpliktstjänstgöring användas för icke militära
ändamål. De värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden måste kunna ordnas
efter de militära behovens krav, vilka kunna vara underkastade växlingar.

För officerare och vederlikar avser förslaget 8 platser i enskilda och
halvenskilda rum. Huru avsikten är med underofficerare framgår icke
av betänkandet. Ehuru det likaledes icke framgår av betänkandet, har
från auktoritativt håll (generalfältläkaren) antytts, att för vård av officerare
å enskilda eller halvenskilda rum skulle komma att fordras honorar
till läkarna. Enligt nu gällande bestämmelser (S. F. nr 504/1926) åtnjuta
officerare och underofficerare med vederlikar å garnisonssjukhuset
läkarvård och läkemedel utan särskild ersättning. Med hänsyn till avlönings-
och naturaförmånernas knapphet för ifrågavarande personal bör
i varje fall icke ifrågakomma att vidtaga åtgärder, vilka komma att innebära
försämring i detta hänseende.

Platsantalet för garnisonens sjuka bör bestämmas till detsamma som
för närvarande. I den mån garnisonens vårdplatser icke tagas i anspråk
för militär personal, böra de ställas till förfogande för civila patienter. I
den män, vid större sjuklighet, garnisonens platsbehov kommer att över -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 131

skrida platstillgången, bör det åligga sjukhuset att bereda erforderliga
ökade platser.

Garnisonens behov av utvidgat sjukhusutrymme vid mobilisering bör
tillgodoses, och sjukhusets förpliktelse att vid mobilisering och i krig stå
till förfogande för försvarets behov bör fastställas.

Över huvud taget skulle ett genomförande av sammanslagningen tarva
ett ingående genomarbetande av en mångfald organisationsdetaljer, vilka
icke synas böra upptagas till närmare behandling, förrän principerna för
frågans lösning äro hestämda. På frågans nuvarande stadium torde endast
böra framhållas, att det är av särskild betydelse, att, därest trots de anförda
skälen en sammanslagning skulle komma till stånd, de militära
intressena på ett tillräckligt sätt bliva representerade vid ordnandet av
sammanslagningen.

Marinförvaltningen avstyrker det föreliggande förslaget och förordar i
stället bibehållandet av det nuvarande garnisonssjukhuset, moderniserat
i av kommissionen angiven riktning.

Ämbetsverket framhåller till en början, att karolinska sjukhuset komme
att ligga för avlägset från Skeppsholmen och att i följd därav onödig
tidspillan skulle uppstå vid poliklinikbesöken. I fortsättningen av yttrandet
kritiserar marinförvaltningen förslaget, att det militära klientelet
skulle utnyttjas för undervisningsändamål och anför härom:

Mot principen, att marinens personal skall användas såsom material
för den medicinska undervisningen nödgas ämbetsverket inlägga en gensaga.
Det torde nämligen få anses opåkallat, att den brist i karolinska
institutets kliniska material, som kommissionens förslag medför, skulle
fyllas med sjuka från försvarsväsendet. Bland marinens stam finnes en
mängd korpraler, flaggkorpraler och högbåtsmän, som hava lång tjänstetid
bakom sig och kunna göra anspråk på att vid vård å sjukhus få åtnjuta
hittillsvarande förmåner obeskurna. Detta synes även böra gälla
övrig stampersonal. Vad angår de värnpliktiga, så erhålla dessa på sätt
författningarna föreskriva den sjukvård, som värnpliktslagens § 35 tillförsäkrar
dem. Men för att sjuka värnpliktiga skola hliva skyldiga att
tjänstgöra som undervisningsmaterial å statens sjukhus torde erfordras
en ändring i värnpliktslagen, något som marinförvaltningen för sin del
icke vill ifrågasätta. Man kan vidare förutse, att en sådan ordning komme
att göra vårt redan nu av vissa värnpliktiga och andra illa sedda försvar
ytterligare impopulärt.

Marinförvaltningen erinrar i det följande, att de könssjuka från marinen
för närvarande åtnjuta en betryggande vård å garnisonssjukhuset
såväl polikliniskt som intagna å detta sjukhus. Huru denna vård skulle
komma att anordnas, örn Norrbacka-sjutahuset bleve verklighet, undandroge
sig bedömande, enär kommissionen i detta avseende lämnat endast
antydningar. Tillfredsställande besked hade ej heller lämnats, huru
skullo förfaras, om patientantalet överskrede antalet vårdplatser å garnisonens
avdelningar.

Den föreslagna garnisonsavdelningen skulle för marinen i många avseenden
bliva olämplig. Det kunde på grund av dessa olägenheter förut -

132

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

sättas, att kostnader utöver de nuvarande sannolikt bleve erforderliga,
såsom för sjukhusvård, då plats ej finnes disponibel, för anordnande av
poliklinisk specialistvård, för transporter av patienter m. m.

I fortsättningen av sitt yttrande framhåller marinförvaltningen följande: Garnisonsavdelningen

skulle innehålla 100 allmänna platser och 8 enskilda.
Enligt anförda beräkningsgrunder, 19,484 kronor för allmän och
38,968 kronor för enskild vårdplats, skulle kostnaden för garnisonsavdel -

ningen utgöra:

för 100 allmänna platser ................ kr. 1,948,400: —

» 8 enskilda » ................ » 311,744: —-

Summa Kr. 2,260,144: —

Tillsammans med platserna å specialavdelningarna och andelarna i
sjukhusets polikliniker torde kostnaden för garnisonsavdelningen kunna
uppskattas till i runt tal 2,500,000 kronor.

Till jämförelse med denna siffra hör upptagas kostnaden för det nuvarande
garnisonssjukhusets modernisering. Enligt anförd beräkning utgör
densamma 1,060,000 kronor. Kommissionens yttrande, att sjukhuset
härmed endast skulle bringas »i ett någorlunda tillfredsställande skick»,
torde enligt marinförvaltningens uppfattning innebära en överdrift, enär
för garnisonssjukhusets modernisering framställda önskemål blivit tillgodosedda.

Örn allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm sålunda bringas i tidsenligt
skick för 1,060,000 kronor, bibehålies nuvarande organisation av
1''örsvarsväsendets sjukhusvård i huvudstaden med hittillsvarande fördelar.
För omkring 1,500,000 kronor större kostnad skulle däremot enligt
kommissionens förslag å karolinska sjukhuset erhållas en garnisonsavdelning
med otillräckligt sängantal samt utan reserv för mobilisering och
större sjuklighet, med starkt försämrad militärmedicinsk sjukvård jämte
obehaget för personalen att tjänstgöra som kliniskt undervisningsmaterial
och betydande olägenheter i avseende å poliklinisk samt specialistvård
m. m.

Att den av förste läkaren å flottans station i Stockholm använda beteckningen
självuppgivelse från försvarsväsendets sida är tillämplig även från
ekonomisk synpunkt, torde redan härav framgå. Men detta framstår ännu
tydligare, om värdet av det nuvarande garnisonssjukhuset och dess tomt
tages i betraktande. Kommissionen uppskattar den sistnämnda till

2.900.000 kronor efter 100 kronor per kvm. och till 3,625,000 kronor efter 125
kronor per kvm. Dessa tomtpriser synas marinförvaltningen synnerligen
lågt beräknade. Vad huvudbyggnaden beträffar, så innehåller den omkring
300 sängplatser och torde därför kunna värderas efter minst 10,000
kronor per säng till 3,000,000 kronor. Övriga byggnader kunna uppskattas
till flera hundra tusen kronor. Kommissionens förslag innebär sålunda,
att försvarsväsendet avliändes värden av åtminstone mellan 6 och 7 millioner
kronor. I utbyte skulle endast erhållas den av åtskilliga brister vidlådda
garnisonsavdelningen i det nya Norrbackasjukliuset, värderad till

2.500.000 kronor och 1,500,000 kronor dyrare än vad ett iståndsättande av
det nuvarande allmänna garnisonssjukhuset kräver. En ren förlust i värden
örn lågt räknat 5,000,000 kronor skulle sålunda åsamkas försvarsväsendet
genom kommissionens förslag.

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Marinförvaltningen framhåller i fortsättningen av sitt yttrande bland
annat, att det ej är under den kliniska tjänstgöringen de civila läkarna
skola inhämta kunskap om den militära sjukvården utan under läkarnas
egen tjänstgöring vid försvarsväsendet. Det föreliggande förslaget till
sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset innebure
ej blott i organisatoriskt utan även i andra avseenden ett försvagande
av den sjukvård, staten är skyldig giva försvarsväsendets personal.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm avstyrker förslaget
och anser, att garnisonssjukhuset hör bibehållas och moderniseras.

Förste läkaren vid flottans station i Stockholm avstyrker likaledes det
föreliggande förslaget och förordar det nuvarande garnisonssjukhusets
bibehållande och moderniserande.

Yttrandet inledes med ett sammandrag rörande förhandlingarna vid
ett diskussionsmöte inom svenska militärläkarföreningens stockholmsavdelning
den 25 november 1925, där det påvisas, att militärläkarna i allmänhet
anse det olyckligt, örn garnisonssjukhuset skulle uppgivas och
sammanslås med ett civilt sjukhus. Efter en allmän orientering kommer
så förste läkaren in på det föreliggande förslaget, varvid han först kritiserar
det sätt, på vilket poliklinikproblemet lösts. Allt för lång tid skulle
åtgå för personalens poliklinikbesök, dels på grund av det långa avståndet
till sjukhuset, dels på grund av lång väntan å behandlingen. Förste
läkaren gör därefter vissa erinringar angående beräkningen av behövliga
vårdplatser. Han finner det sålunda oriktigt, att man vid fastställande
av detta behov utgått från medeltalet vårdade per dag i stället för från
maximihehovet. Vidare befunne vi oss just nu i en vågdal vad sjukligheten
anginge, vilket gjorde det vanskligt att med ledning av de nuvarande
beläggningssiffrorna företaga beräkningar angående platsbehovet.
Svårigheter kunde också förväntas uppstå vid intagning å sjukhuset,
framför allt när de för garnisonen avsedda sjukplatserna vore upptagna.

Generalfältläkaren hade ingalunda blundat för farorna för garnisonssjukhusets
nedläggande. »Skulle försvaret utökas» — så folio hans ord —
»och därmed även garnisonen i Stockholm, följde med nödvändighet ett
övervägande av huru sjukvårdsförhållandena skola anpassas därefter.»
Men då inträdde den farliga situationen, att man gjort sig av med alla
de dyrbara tomter, byggnader och löner, vilka för närvarande stöde till
militärens förfogande.

Lika litet som sjukvården i sin helhet organiserats på en gång, lika litet
hade militärsjukhuset från början skapats som fristående institution.
Behovet och erfarenheten hade här som alltid varit läromästarna, och
utvecklingen hade fortgått till allt större fulländning med egna läkare,
egna sjukhus och egna specialpolikliniker med utrustning och organisation
lämpade just för sitt egenartade specifika ändamål. Ty likaväl som
den militära organisationen i sin helhet krävde egen ledning, egen förvaltning
och egen jurisdiktion m. m., lika ofrånkomligt syntes dess behov
av egen sjukhusvård, inom vilken de principer, som militärtjänsten gjorde

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

nödvändiga, kunde självständigt tillämpas, utan störande omgång och
främmande inblandning.

Ett av de viktigaste motiven att ej sammanblanda militärer och civila
vore den ökade faran för smittospridning. Största delen av det militära
klientelet komme från kasernerna, vilka trots all hygien och profylax
komme att förbliva smittohärdar.

Chefen för marinstaben har i en till marinförvaltningen ingiven promemoria
uttalat stora betänkligheter mot det föreliggande förslaget. I
vad i denna promemoria anförts har högste befälhavaren över kustflottan
instämt.

Även chefläkaren å garnisonssjukhuset i Stockholm avstyrker förslaget
örn sammanslagning av garnisonssjukhuset med karolinska sjukhuset.
Då sjukhuskommissionens förslag i princip vore identiskt med sjukhusbyggnadssakkunnigas
av 1925 framlagda förslag, alt. II, hänvisar chefläkaren
till sitt yttrande över detta förslag, vari han uttalat stora betänkligheter
mot förslagets realiserande.

Chefen för östra arméfördelningen anser, att det ur militär synpunkt
vore önskvärt och lämpligast med ett särskilt sjukhus för Stockholms
garnison och närliggande truppförband. Då emellertid ett fortsatt disponerande
av det nuvarande garnisonssjukhusets lokaler vore uteslutet
och då den föreslagna sammanslagningen ur andra synpunkter, särskilt
rent medicinska och kirurgiska, otvivelaktigt medförde stora fördelar,
ansåg sig arméfördelningschefen icke kunna motsätta sig förslaget. Dock
syntes det önskvärt, att garnisonsavdelningen utgjordes av särskild paviljong.
Detta vore nödvändigt bland annat med hänsyn till utbildningen
av militära sjukvårdare å sjukhuset.

Arméförvaltningen tillstyrker, som nämnts, det föreliggande förslaget.
Efter att hava berört tidigare förslag till lösande av garnisonssjukhusets
byggnadsfråga samt skälen för kommissionens förslag erinrar arméförvaltningen
örn vissa invändningar, som framkommit mot garnisonssjukhusets
förenande med karolinska sjukhuset. Erinringar hade gjorts dels
från vissa militär- och militärmedicinska myndigheter, dels från civila
högsböle- och förvaltningsmyndigheter. Arméförvaltningen anför härom
i huvudsak följande:

Från de förras sida har bland annat beklagats förlusten av ett eget militärsjukhus
med flera hundra sängplatser; platsberäkningen för militärt
klientel, har man sagt, vore på det nya sjukhuset för njugg; beträffande
exempelvis vården av de venerologiskt sjuka efter tillkomsten av ett kombinerat
nytt sjukhus lämnades i 1919 års sjukhussakunnigas betänkande
inga anvisningar.

Av olika skäl, angivna i föregående utredningar och antydda i de bilagor,
som bifogats chefläkarens för garnisonssjukhuset i Stockholm yttrande,
synas dessa delar av den framlagda kritiken ganska tungt vägande.
Platsberäkningen i såväl 1919 års sjukhussakkunnigas som 1926 års sjukhuskommissions
betänkande är grundad på att sjukavdelningarnas storlek

135

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

anpassas efter vad en Översköterska med biträdande personal lämpligen
kan handhava samt på storleken av det klientel, som erfordras för undervisningen.
Efter detta har man sökt lämpa det militära platsbehovet.
Det hör medgivas, att de beräkningar, som för detta senare lämnas, äro
befogade. Det som framför allt numera synes bättre än förut tillgodose de
militära önskemålen beträffande platsbehov är dels klientelets i sin helhet
inläggande i relativt små sjukrum, varigenom bättre isoleringsmöjligheter
erhållas för sjuka i olikartade infektiösa sjukdomar, dels inrättande
av särskild isoleringsavdelning, vidare den uttryckliga förklaring om
ömsesidigt tillmötesgående beträffande patientutväxling, oberoende av avdelningens
civila eller militära karaktär, som betänkandet lämnar, samt
det direkta förslag till förläggning av venerologiskt klientel, som betänkandet
desslikes innehåller.

Utöver vad betänkandet i dessa avseenden innehåller, torde även kunna
framhållas de möjligheter till rationellare fördelning av de civila sjuka å
stadens olika sjukhus, som enligt vad arméförvaltningen har sig bekant,
följer med nyare förslag till administrationen av Stockholms stads sjukhus,
och som naturligtvis måste gynnsamt återverka på intagningen av
militärt klientel å ett till gemensamt bruk upplåtet sjukhus.

Vidare har till det föreliggande sjukhusförslagets nackdel framhållits,
att de s. k. militära överläkarna icke svarade för samtliga militära sjukavdelningar,
att några garantier knappast funnes för att dessa läkarplatser
besattes med militärläkare och icke snarare bleve genomgångsplatser
för blivande lasarettsläkare, liksom även påtalats den försvårade
utbildningen i sjukhustjänst för lägre militär sjukvårdspersonal.

Beträffande sålunda gjorda uttalanden får arméförvaltningen anföra
följande. Givetvis har sjukhuskommissionen då den framlagt här förevarande
betänkande varit bunden av hänsynen till så att säga det hela;
hur kommissionen tänkt sig det närmare anordnandet av samarbetet
under dessa nya förhållanden, framgår väl ingalunda överallt med visshet
i betänkandet. Men tydligt är dock, att de militära önskemålen vunnit
det beaktande, som rimligen kunnat på detta tidiga stadium ske eller
teoretiskt låtit sig på förhand beräkna.

Slutligen har påtalats de minskade möjligheter till samarbete mellan
garnisonens truppläkare och sjukhusläkarna, som den nya ordningen
måste medföra, särskilt då ju en ej ringa del av det militära klientelet
(bland annat samtliga specialsjukvårdsbehövande sjuka) skulle tillföras
civila sjukavdelningar; även hava svårigheter befarats uppkomma att få
in s. k. observationspatienter. Härtill får arméförvaltningen foga följande.
Antydda farhågor hava utan tvivel åtskilligt berättigande, men
å andra sidan finnes föga skäl befara, att icke — under de förutsättningar,
betänkandet innehåller, och som nedan närmare utvecklas — utvägar
skola kunna finnas för att fullt ut tillgodose berättigade önskemål i
förevarande avseenden.

Från åtskilliga synpunkter måste det helt naturligt te sig främmande
att övergiva ett sjukhus på över trehundra sängar, med en sjukvård och
med medicinska resurser, som i varje fall icke numera giva anledning till
berättigat klander mot den delgivna behandlingen, och med möjligheter
till snabb utveckling under mobiliserings- och krigsberedskapsförhållanden,
att icke tala örn otillfredsställelsen att övergiva en fullt fristående
ställning i en klassisk byggnad med anor.

136

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

Häremot måste emellertid alltjämt vägas svårigheterna, att icke säga
omöjligheterna för ett mindre militärt självständigt sjukhus i Stockholm
att framgent kunna åstadkomma en med det hlivande civila sjukhusets
sjukvård fullt jämförlig sådan med alla de ekonomiska konsekvenser, som
detta innebär: fördelarna för garnisonens personal att bliva delaktig av
det nya karolinska sjukhusets resurser i olika avseenden, högt skolade
personal, samarbetet med denna senare, synas ovedersägliga och värda
att förvärvas även på bekostnad av åtskilliga värden.

Vad do framhållna krigsberedskapsskälen beträffar, torde få anses, att
huvudstaden med dess taktiskt mycket utsatta läge icke i krigstid hör
vara koncentrationsort för större krigssjukvård av vanlig beskaffenhet
än vad som oundgängligen kan erfordras, och att ordnandet av denna
senare icke hör vara förenad med större svårigheter än å andra förläggningsorter,
där militära myndigheter ävenledes sakna möjlighet att ensamma
ställa erforderliga sjukhusresurser till förfogande vid mobilisering.

Från vissa högsböle- och förvaltningsmyndigheter har gjorts gällande,
att det syntes onödigt att sammankoppla garnisonens klientel med dess,
som man trott, relativt enkla medicinska och för undervisningssyfte föga
givande beskaffenhet med ett stort civilt kliniskt sjukhus och att belägga
de dyrbara sängplatserna — varje plats beräknas kosta 19,484 kronor —
med ett dylikt klientel. I detta avseende framhåller arméförvaltningen
löljande.

Kommissionen har ansett sig behöva garnisonens sjuka för att säkerställa
beläggningen av de för undervisningen erforderliga sjukhusplatserna
(sid. 59—60). Vidare må framhållas, att nyssnämnda uppfattning
örn det militära klientelets mindre värde för klinisk undervisning icke
kommer till synes i betänkandet. Detta framhåller tvärtom, att de militära
sjuka erbjuda bilder av åtskilliga sjukdomar i deras allra tidigaste
stadier och härigenom måste i hög grad gagna undervisningen av vårt
lands läkare; ungdomsåren, inom vilka värnplikten fullgöres, kännetecknas
vidare av stor mottaglighet beträffande en hel del av inom vårt land
gängse sjukdomar, icke minst infektioner av skilda slag, exempelvis lungtuberkulos;
jämväl åtskilliga sinnessjukdomar och nervsjukdomar uppträda
på karaktäristiskt sätt under dessa år. I ett flertal fall kunna garnisonens
sjuka lämna ett undervisningsmaterial, som knappast kan av
andra sjukhus tillhandahållas. Även ur krigsberedskapssynpunkt måste
anses gagneligt, att landets hlivande läkare få i gemen under den akademiska
utbildningstiden se militärt klientel (sid. 59). Enklare fall vårdas
ju däremot, som känt är, på de särskilda truppförbandens egna sjuk
avdelningar.

Tankegången, att det militära klientelet skulle i huvudstaden kunna
vara tillfreds med enklare anordningar än som tar sig uttryck i de av
sjukhuskommissionen beräknade kostnaderna för sjukplats, torde ävenledes
med några ord böra bemötas. Kostnaderna för en sjukplats beror på
samtliga anordningar för de sjukas underhåll, undersökning och vård.
Vad som tillkommer på ett kliniskt sjukhus äro de särskilda anordningar,
som erfordras för vetenskaplig forskning och undervisning. Att i dessa
avseenden sätta det militära klientelet i särklass vore icke tillrådligt;

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

detta klientel låter sig, som nyss är nämnt, tvärtom väl utnyttjas för
undervisningsändamål. Det måste betraktas som ett av betänkandets
största förtjänster och som ett utslag av vidsynthet, att man icke här
velat uppdraga mer eller mindre konstgjorda råmärken mellan olika slags
sjuka.

Efter att hava erinrat örn sitt ställningstagande till tidigare förslag till
garnisonssjukhusets nybyggnadsfrågas lösande fortsätter arméförvaltningen: Att

garnisonssjukhusets nybyggnadsfråga enligt här föreliggande riktlinjer
måste anses ekonomiskt bättre löst än genom uppförande av eget
nybygge eller genom kvarblivande i hittillsvarande byggnad, därför hava
andragits skäl, som arméförvaltningen anser bärkraftiga (sid. 59—60).
Att nu helt bedöma de besparingar, som kunna göras genom garnisonssjukhusets
indragande, torde emellertid böra ske med varsamhet.

Arméförvaltningen får i detta sammanhang framhålla, att ett antal frågor
av för 4 huvudtiteln ekonomisk räckvidd i betänkandet lämnats öppna.
Sådana äro exempelvis frågorna angående de föreslagna militära överläkarnas
och amanuensernas ställning, dessa läkares uppförande på stät
i ordinarie beställningar eller allenast med förordnanden på viss tid, samma
läkares tjänstgöringsförhållanden m. m., poliklinikernas, tandvårdens
och apotekets organisation, sjukhusplatser för veneriskt sjuka, dagavgifternas
storlek samt storleken och fördelningen av de utgifter, som komma
att drabba fjärde huvudtitelns olika anslag genom militära patienters
vård å sjukhuset. Nu berörda frågor kunna säkerligen för försvarsväsendets
vidkommande medföra konsekvenser, som svårligen låta sig för närvarande
överskåda. Arméförvaltningen förutsätter emellertid, att dessa
frågor komma att bliva föremål för fullständig och sakkunnig utredning
i god tid, innan sjukhuset må komma att tagas i bruk.

Till de föreslagna bestämmelserna angående grunderna för sammanslagningen
gör arméförvaltningen följande erinringar.

Ad p. 1. Därest inträffad större sjuklighet bland garnisonens personal
gör, att garnisonsavdelningen är otillräcklig för vårdbehovet, bör erforderlig
sjukhusvård beredas denna personal å sjukhusets egna medicinska
och kirurgiska avdelningar.

Ad p. 2. Sättet för vissa befattningsinnehavares — två överläkares och
två amanuensers — tjänstgöring, uppförande på stat m. m., bör göras till
föremål för vidare utredning än ovan antytt.

Ad p. 5. Förutsatt att i ifrågasatta allmänna bestämmelser förslaget:
»Å polikliniken fullgöra värnpliktiga tandläkare sin facktjänstgöring»
avser, att samtliga värnpliktiga tandläkare därstädes skola fullgöra sin
facktjänstgöring, måste här framhållas, att under fredstid värnpliktiga
tandläkare böra kunna fullgöra dylik tjänstgöring även vid truppförband
och militära sjukhus utom Stockholm.

Angående punkt 9 har arméförvaltningen ingen erinran att göra.
Tvärtom är generalfältläkarens föreslagna rättighet att närvara vid sjukhusdirektionens
sammanträden vid det nya karolinska sjukhuset för
sammanslagningens riktiga genomförande och fortbestånd av utslagsgivande
betydelse. Först härigenom vinnes möjlighet att i rätt tid och
på rätt forum kunna bevaka militära intressen och klargöra en mångfald
spörsmål av militärt intresse.

Chefen för
försvarsdepartementet.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Spörsmålet om garnisonssjukhusets införlivande med karolinska sjukhuset
är en av huvudfrågorna och även en av de mest omstridda frågorna
i sjukhuskommissionens förslag.

Av den lämnade historiken framgår, att i de tidigare framkomna förslagen
till lösande av garnisonssjukhusets byggnadsfråga städse räknats
med visst samarbete med det kliniska sjukhuset. Sålunda hava såväl
garnisonssjukhuskommittén som sjukhusbyggnadssakkunniga förordat en
införlivning av garnisonssjukhuset med undervisningssjukhuset. Då frågan
örn serafimerlasarettets nybyggnad behandlades i proposition nr 216
till 1926 års riksdag, framhöll dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet,
att det otvivelaktigt i vissa avseenden skulle vara fördelaktigt
för den militära sjukvården, örn garnisonssjukhuset bibehölles såsom ett
särskilt sjukhus under militär förvaltning, även om det lokalt förlädes
till serafimerlasarettet. De synnerligen betydande merkostnader, som
därmed vore förenade såväl vid sjukhusets första utbyggnad som vid dess
fortsatta tillgodoseende och utrustning i enlighet med sjukvårdsteknikens
utveckling, gjorde det emellertid otänkbart att välja detta alternativ.
Departementschefen förordade därför — efter samråd med dåvarande
chefen för försvarsdepartementet — obetingat de sakkunnigas alternativ II
och betonade därvid, att det syntes vara en beaktansvärd fördel, att det
militära sjukmaterialet med dess speciella förhållanden finge komma till
användning även vid den civila läkarutbildningen.

Då man sålunda redan tidigare, då garnisonens storlek bestämdes av
1914 års härordning, funnit samorganisation mellan garnisonssjukhuset
och serafimerlasarettet lämplig, torde, efter den reduktion garnisonen
undergått genom 1925 års härordning, en dylik samorganisation vara så
mycket mera befogad.

Enligt de av sjukhuskommissionen företagna beräkningarna skulle
numera för garnisonens sjuka ett vårdplatsantal örn cirka 130 vara fullt
tillräckligt. Av detta antal beräknas 20 platser för de könssjukas räkning.
Då anmärkningar mot dessa platsberäkningar, vilka grunda sig
bl. a. på uppgifter örn garnisonssjukhusets beläggning med militärt klientel
under det första halvåret 1928, framförts från vissa militära myndigheter,
må vidstående tablå angående garnisonssjukhusets medelbeläggning,
högsta beläggning och lägsta beläggning å medicinska och kirurgiska
avdelningarna under åren 1928—1929 meddelas.

I fråga örn dessa beläggningssiffror må emellertid ihågkommas, att de
för kirurgiska avdelningen avse icke blott de »rena» kirurgfallen utan
jämväl öron-, näs- och hals- samt ögonfall. Dessa specialfall, som enligt
det nu föreliggande förslaget skulle erhålla vård icke å garnisonsavdel -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

139

År 19 2 8 Garnisonssjukhuset i Stockholm	Underhålls- dagar	V å r d a d e
I medel-tal per dag	på en gång
högst	lägst
13,074 17,980	36 49	56 70	11 16
Kirurgiska » .......
Summa	31,054	85	126	27
År 19 2 9 Garnisonssjukhuset i Stockholm Medicinska avdelningen....... Kirurgiska » .......	14,721 17,290	40 47	67 71	12 16
Summa	32,011	87	138	28

ningen utan å karolinska sjukhusets specialkliniker, uppgingo enligt företagen
undersökning år 1928 till 253 och år 1929 till 309, motsvarande respektive
20,37 och 23,79 procent av samtliga å garnisonssjukhuset vårdade.

På grund av vad sålunda anförts torde det vara uppenbart, att för garnisonen
icke behöves mer än cirka 130 sjukhusplatser. Frågeställningen
blir då, huru man för ett så litet antal sjuka häst och billigast skall
kunna anordna erforderlig vård.

Att det gamla garnisonssjukhuset, med dess 319 platser, skall kunna
bibehållas i sitt nuvarande skick, torde av skäl, som sjukhuskommissionen
framfört, knappast vara tänkbart. Sjukhuset fordrar ju först och
främst omfattande reparationer, som beräknas kosta över 1 million kronor,
innan det något så när motsvarar nutida vårdkrav. Då garnisonen
skulle förfoga över föga mer än en tredjedel av sjukhusets vårdplatser,
uppställer sig frågan, huru återstående platser skola beläggas. För närvarande
har man sökt sörja för erforderligt klientel genom att på vissa
villkor mottaga manliga patienter från Stockholms stad. Men när i en
snar framtid staden genom anskaffande av nya och moderna vårdplatser
själv till fullo sörjt för sitt behov av sjukhusplatser, torde stora svårigheter
att få garnisonssjukhuset full- eller ens halvbelagt erbjuda sig.
Att driften av ett sjukhus, som endast är till en mindre del belagt men
som icke desto mindre måste vara uppdelat på vissa specialavdelningar,
ställer sig oproportionerligt dyr, är uppenbart. Härtill kommer vidare
den omständigheten, att, såsom sjukhuskommissionen i sitt betänkande
framhållit, den nuvarande sjukhustomten är synnerligen värdefull och
bättre torde kunna utnyttjas för annat ändamål. Från ekonomisk synpunkt
är det sålunda mindre välbetänkt, att det nuvarande garnisonssjukhuset
med dess värdefulla tomt användes för tillgodoseende av gar
nisonens relativt begränsade sjukhusbehov.

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

■ Vad nu sagts gäller i än högre grad om förslaget att bygga ett helt nytt
militärsjukhus av samma storlek som det nuvarande.

Att uppföra ett nytt fristående garnisonssjukhus, avsett för det nu
föreliggande behovet och inrymmande eirka 130 sängar är givetvis ur
vissa synpunkter förmånligt. Men för en tillfredsställande vård fordras,
att även detta lilla sjukhus uppdelas på flera specialavdelningar. Denna
uppdelning blir emellertid med hänsyn till det ringa platsantalet rätt
dyrbar. Även detta alternativ ställer sig sålunda ekonomiskt föga fördelaktigt
och medgiver dessutom svårligen anpassning efter förändrade
förhållanden.

En samorganisation med det på ett flertal specialavdelningar uppdelade
kliniska sjukhuset torde under sådana omständigheter få anses
såsom en lämplig lösning av förevarande fråga. Flera möjligheter äro
härvid tänkbara. Det av chefen för östra arméfördelningen förordade
alternativet, att garnisonssjukhuset inrymmes i särskild byggnad i anslutning
till det kliniska sjukhuset, torde ur militär synpunkt erbjuda
vissa fördelar, då ju en avgränsning av det militära klientelet från det
civila av disciplins- och övervakningsskäl är önskvärd. Emellertid torde
en dylik anordning med hänsyn till nödvändigheten av dubblering av
undersöknings-, operations- m. fl. lokaler medföra betydande merkostnader
icke blott i fråga örn uppförandet utan även vid den framtida driften.
Detta alternativ synes på denna grund icke lämpligen kunna ur ekonomisk
synpunkt försvaras.

Att, såsom medicinalstyrelsen ifrågasätter, i särskilt garnisonssjukhus
utan förbindelse med det kliniska sjukhuset inrymma vanliga medicinska
och kirurgiska fall och till karolinska sjukhuset hänvisa de militära
specialfallen, är, med hänsyn till önskvärdheten att hålla det militära
klientelet i största möjliga grad samlat, ej att förorda. Genom en dylik
anordning skulle det önskvärda samarbetet mellan de kirurgiska och medicinska
avdelningarna å garnisonssjukhuset å ena sidan och specialavdelningarna
å den andra försvåras. Önskemålet att hålla det militära klientelet
samlat talar också och i än högre grad mot förslaget, att samtliga
garnisonens sjuka skulle inläggas å karolinska sjukhusets allmänna vårdavdelningar.
Därigenom skulle vissa undervisningssynpunkter liksom även
den kontroll och övervakning av garnisonens sjuka, som ur militär synpunkt
är nödvändig, på ett allvarligt sätt äventyras.

Återstår sålunda det av sjukhuskommissionen förordade alternativet
att inordna garnisonssjukhusets medicinska och kirurgiska kliniker som
särskild avdelning av karolinska sjukhuset och hänvisa specialfallen till
sjukhusets specialavdelningar. Denna lösning av garnisonssjukhusets
byggnadsfråga, vilken kraftigt förordats av arméförvaltningen och generalfältläkaren,
torde under förevarande förhållanden få anses såsom den
lämpligaste.

141

Kungl. Maurts proposition Nr 232.

Ur ekonomisk synpunkt torde förslaget, såsom av det redan anförda
framgår, vara förmånligt. Sålunda skulle den nuvarande, synnerligen
värdefulla garnisonssjukhustomten frigöras. Kostnaderna för anläggandet
av garnisonens vårdplatser bliva — örn man bortser från de särskilda
åtgärder, som betingas av undervisningssyftet — icke större än
vad ett fristående garnisonssjukhus skulle betinga. Vid en av chefen för
ecklesiastikdepartementet företagen utredning angående driftkostnaderna
för det nya sjukhuset har sålunda framgått, att dessa knappast skulle ställa
sig högre än vid det nuvarande garnisonssjukhuset. Genom den föreslagna
anordningen beredes vidare det militära klientelet en förstklassig
vård, och specialvården ordnas på ett för garnisonen fördelaktigt och
ekonomiskt föga betungande sätt. Vid mobilisering skulle vidare till statens
förfogande stå ett stort sjukhus med moderna vårdanordningar och
förstklassiga specialavdelningar.

För s jokim skommissionens förslag talar ytterligare ett betydelsefullt
skäl, nämligen att det antal vårdplatser, som enligt förslaget tänkts inrymda
å garnisonsavdelningen, äro oundgängligen nödvändiga för undervisningens
behov. Att, såsom av medicinalstyrelsen ifrågasatts, söka förmå
Stockholms stad att gå in för ett betydligt större platsantal å karolinska
sjukhuset är för närvarande utsiktslöst. Såsom tidigare framhållits,
har staden uttryckligt förklarat, att den icke vill eller kan åtminstone
för närvarande förlägga större antal vårdplatser till Norrbackasjukhuset.
Det lämpligaste torde väl under sådana förhållanden vara, att garnisonens
sjuka, vilka staten i den närmaste framtiden i allt fall måste bereda nya
eller förbättrade vårdmöjligheter, flyttas till karolinska sjukhuset. Att det
militära klientelet är fullt användbart för undervisningens behov har betygats
av karolinska institutets lärarkollegium och ytterligare understrukits
av arméförvaltningen. Beträffande den av medicinalstyrelsen gjorda
anmärkningen, att det militära klientelet därigenom skulle komma i åtnjutande
av en onödigt dyrbar vård, kan jag hänvisa till de företagna
dagkostnadsberäkningarna, vilka som nämnts visat, att vårdkostnaderna
för karolinska sjukhuset i stort sett skulle bliva desamma som vid det
nuvarande garnisonssjukhuset. För övrigt må framhållas, att den
ökning av kostnaderna för karolinska sjukhusets såväl uppförande som
drift, som förläggandet dit av garnisonens vårdplatser skulle medföra,
icke är så stor som man enbart med hänsyn till platsantalet och föreliggande
siffermaterial skulle kunna antaga, ty vissa lokaler, såsom kök,
tvätt, övriga ekonomilokaler, laboratorier, operationsrum m. m., äro behövliga
för sjukhuset i dess helhet och torde ej i någon avsevärdare grad
kunna minskas, örn garnisonsavdelningen uteslutes.

Vad därefter angår de speciellt från militärt håll gjorda erinringarna
mot det föreliggande förslaget torde följande böra framhållas.

De av chefen för generalstaben uttalade farhågorna, att försvarsväsen -

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

det med uppgivandet av ett särskilt garnisonssjukhus skulle avhända sig
möjligheten att, i den mån förhållandena påkallade ändringar, få sådana
till stånd, torde få anses överdrivna, ty en förtjänst hos sjukhuskommissionens
förslag är enligt min mening just de möjligheter det erbjuder
till anpassning efter försvarsordningen. Örn antalet vårdplatser för garnisonens
sjuka visar sig otillfredsställande, kan utvidgning av antalet dylika
platser utan större svårighet ske. Minskas försvarets behov, kunna
lediga platser å garnisonsavdelningen beläggas med civila.

Med hänsyn till grannskapet till Järvafältet får karolinska sjukhuset
anses synnerligen väl lämpa sig för där förlagda truppförband. Däremot
är avståndet från vissa andra militärförläggningar till det nya sjukhuset
större än till det nuvarande garnisonssjukhuset. Sistnämnda omständighet
synes mig emellertid icke höra tillmätas någon avgörande vikt, då ju,
på grund av garnisonens spridda förläggning, avståndet till ett för garnisonen
gemensamt sjukhus under alla förhållanden måste för några delar
av densamma bliva jämförelsevis betydande.

Den av generalstabschefen framförda erinringen, att militärklientelet
företer vissa särdrag, som fullt kunna hilva beaktade endast av militärläkare,
torde knappast träffa den av sjukhuskommissionen föreslagna
och av mig godtagna organisationen. I enlighet med denna skulle nämligen
garnisonens sjuka i allmänhet vårdas av särskilda militära läkare,
vilka kunna förväntas känna de speciella militära förhållandena och sålunda
borde vara i stånd att upprätthålla den nödvändiga disciplinen och
behandla för militärtjänsten karakteristiska sjukdomar. Ej heller synes
samarbetet mellan dessa militära läkare och truppförbandens läkare behöva
bliva lidande på den föreslagna samorganisationen med karolinska
sjukhuset. Det tillkommer nämligen enligt de föreslagna bestämmelserna
den ene biträdande militäre överläkaren att svara för att det nuvarande
samarbetet bibehålies.

Att sjukhusets poliklinikvård komme att ordnas med hänsyn till den
medicinska undervisningens och allmänhetens intressen men till olägenhet
för garnisonens, torde knappast behöva befaras. Poliklinikmottagningarna
för garnisonens sjuka höra givetvis ordnas så, att något intrång
i den militära utbildningen ej sker. Någon onödig tidspillan vid
poliklinikbesöken på grund av sjukhusets belägenhet torde, i enlighet
med vad jag förut anfört, i allmänhet icke behöva förekomma.

Från såväl generalstabschefen som marinförvaltningen hava betänkligheter
uttalats mot att det militära klientelet skulle utnyttjas i undervisningssyfte.
Därigenom skulle, framhålles det, försvarsväsendet göras
ytterligare impopulärt. Gentemot denna anmärkning torde allenast böra
erinras, att de kliniska sjukhusen för närvarande äro de mest eftersökta
på grund av den lämnade vårdens höga kvalitet, och att några
klagomål från de intagna patienterna icke försports. Då alla sjuka å

143

Kungl. Majus proposition Nr 232.

karolinska sjukhuset skulle tjäna undervisningen, bliva militära sjuka
i detta avseende fullt likställda med de civila. För övrigt må erinras,
att garnisonssjukhuset under de första årtiondena av sin verksamhet
var ett undervisningssjukhus och att sålunda utnyttjande av det militära
klientelet i undervisningssyfte icke innebär någon nyhet. Någon
ändring i värnpliktslagen med anledning härav torde icke krävas.

De av chefen för generalstaben uttalade farhågorna för att den militärmedicinska
utbildningen och forskningen skulle bliva lidande på garnisonssjukhusets
införlivande med karolinska sjukhuset torde enligt mitt
förmenande icke komma att besannas. Denna erinran har jag redan i det
föregående endels upptagit till bemötande. Att utbildningens kvalitet
skulle bliva sämre å ett stort undervisningssjukhus än å det nuvarande
garnisonssjukhuset är ej troligt. En synnerligen betydelsefull följd av
den föreslagna anordningen skulle bliva, att civila läkare under utbildningstiden
skulle erhålla större kännedom än vad under den korta värnpliktstjänstgöringen
är möjligt örn militärt klientel och speciella militära
sjukdomar, till stor nytta vid mobiliserings- m. fl. tillfällen. Forskningsmöjligheterna
för militärläkarna vid karolinska sjukhuset med dess
stora laboratorier, röntgenanläggning för diagnostik och terapi, stora
patologiska institution m. m. bliva också väsentligt större än vid garnisonssjukhuset.
Utbildningen av militära sjukvårdare torde ej heller på
grund av den föreslagna anordningen behöva eftersättas.

Beträffande den påtalade olägenheten att skilja vården av garnisonens
hud- och könssjuka från övriga garnisonsfall må framhållas, att, enligt
föreliggande förslag, i en andra byggnadsetapp avses att uppföras en
hud- och könsklinik vid karolinska sjukhuset. När denna blir verklighet,
torde garnisonens könssjuka kunna dit förläggas. Kommissionens förslag
att under mellantiden anordna vård för hithörande sjuka å Göta
livgardes sjukhus synes lämpligt men bör göras till föremål för ytterligare
utredning under karolinska sjukhusets byggnadstid.

De av förste läkaren vid flottans station uttalade farhågorna för smittospridning
från det militära klientelet till det civila, synas knappast
grundade. Erfarenheterna från garnisonssjukhuset i Stockholm och övriga
militärsjukhus, där civila patienter mottagas till vård, giva i allt
fall icke stöd för en dylik uppfattning.

Beträffande den militära sjukvårdsmyndighetens ställning till det kliniska
sjukhuset har å ena sidan av generalstabschefen föreslagits, att
generalfältläkaren skall vara ordinarie ledamot av sjukhusdirektionen och
att inga frågor, som direkt eller indirekt angå garnisonssjukvården böra
få avgöras utan hans samtycke. Å andra sidan har karolinska institutets
lärarkollegium ansett, att något skäl att låta generalfältläkaren deltaga i
sjukhusdirektionens överläggningar jämväl i frågor, som ej direkt anginge
den militära sjukvården, ej förelåge. Då den militära sjukvården i detta

144

Kungl. Maj.ts ■proposition Nr 232.

fall blir intimt förbunden med den civila —- militära patienter skola ju
vårdas å de civila specialavdelningarna — bör generalfältläkaren även
enligt mitt förmenande äga rätt att deltaga i sjukhusdirektionens samtliga
överläggningar. Däremot synes ej erforderligt, att i ärenden, som ej
angå garnisonssjukvården, tillerkänna honom rösträtt. Ej heller torde det
vara erforderligt Öller lämpligt, att generalfältläkarens samtycke skall
fordras för alla beslut i fråga örn garnisonssjukvården, ty detta kunde lätt
leda till icke önskvärda konsekvenser för undervisningens vidkommande.

Medicinalstyrelsens anmärkning, att det hade varit naturligt och lämpligt,
örn beträffande sjukhusets tandpoliklinik en samorganisation avsetts
med tandläkarinstitutet, har givetvis fog för sig. Emellertid finnes ju
redan en tandpoliklinik vid garnisonssjukhuset och, då detta sjukhus
anslutes till karolinska sjukhuset, skulle tandpolikliniken automatiskt
överflyttas och komma hela sjukhuset till godo. Med den sålunda föreslagna
anordningen synes mig emellertid en samorganisation med tandläkarinstitutet,
som på de av medicinalstyrelsen anförda skälen torde
vara synnerligen lämplig, ingalunda utesluten. De värnpliktiga tandläkare,
som skulle tjänstgöra å polikliniken, böra i första hand betjäna
det militära klientelet; beträffande det civila klientelet torde visst samarbete
med tandläkarinstitutet böra äga rum. Att icke alla värnpliktiga
tandläkare skola tjänstgöra å tandpolikliniken, torde utan vidare ^vara
uppenbart och har ej heller avsetts av sjukhuskommissionen.

Det från arméförvaltningen framförda yrkandet, att frågan örn de mili
tära överläkarnas och amanuensernas tjänstgörings- m. fl. förhållanden
skall göras till föremål för vidare utredning anser jag hava fog för sig.
Över huvud taget böra de med de båda sjukhusens sammanslagning förenade
organisationsfrågorna under byggnadstiden grundligt utredas.

Vad slutligen angår generalstabschefens påpekande, att officerare och
likställda äro tillförsäkrade fri sjukhusvård och följaktligen icke böra
erlägga särskilt arvode till respektive läkare för vården, är detta givetvis
fullt riktigt. Något annat har ej heller av sjukhuskommissionen ifrågasatts.

På grund av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra förorda det
av sjukhuskommissionen framlagda förslaget i fråga örn garnisonssjukhusets
sammanföring med karolinska sjukhuset ävensom de av kommissionen
föreslagna allmänna bestämmelserna rörande denna sammanföring.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

145

VIII. Vanföreanstalten.

Härefter fortsätter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindskog:

Den tredje och sista av de tidigare omförmälda byggnadsfrågor, som stå
i samband med karolinska sjukhuset, utgör frågan om lokaler åt vanföreanstalten
i Stockholm.

Beträffande denna fråga anför sjukhuskommissionen följande.

I skrivelse den 16 juli 1927 hemställde föreningen för bistånd åt lytta
och vanföra i Stockholm hos Kungl. Maj:t örn beviljande av ett anslag å
1,046,850 kronor — att fördelas med 600,000 kronor å budgetåret 1928/1929
och med återstoden å budgetåret 1929/1930 — för utförande av en genomgripande
örn- och tillbyggnad av föreningens i Stockholm belägna anstalt
för sjukvård och undervisning åt vanföra. Framställningen motiverades i
huvudsak med att vanföreanstalten i sitt nuvarande skick — särskilt vad
beträffade de kliniska och polikliniska avdelningarna, till vilka bland annat
den för medicine kandidater, som studera vid karolinska institutet, numera
obligatoriska undervisningen i ortopedi vore förlagd — icke tillnärmelsevis
fyllde de anspråk, som ur sjukvårdens och undervisningens synpunkt måste
ställas på en tidsenlig dylik anstalt.

Enligt det av föreningen framlagda förslaget skulle örn- och tillbyggnadsarbetena
i fråga erhålla den omfattning och vara av den beskaffenhet, att
det kunde förväntas, att anstalten skulle kunna kvarbliva å sin nuvarande
plats under en relativt avsevärd tid framåt. Härmed skulle emellertid icke
uppgivas en av föreningen tidigare framlagd plan örn anordnande av en
ny vanföreanstalt i anslutning till ett blivande, för karolinska institutet
avsett större undervisningssjukhus. Tvärtom hemställde föreningen örn
uppdrag åt 1926 års sjukhuskommission att vid fullgörande av det kommissionen
anförtrodda uppdraget att uppgöra förslag till ett för nyssnämnda
institut planerat undervisningssjukhus å det av 1927 års riksdag
för ändamålet anvisade Norrbackaområdet reservera nödigt tomtområde
för ifrågavarande vanföreanstalt i omedelbar närhet av å ena sidan
Eugeniahemmet och å den andra det nya sjukhusets blivande ortopediska
klinik.

Sjukhuskommissionen, som i november 1927 erhöll tillfälle avgiva utlåtande
över ifrågavarande framställning, förklarade sig icke hava något att
erinra mot föreningens hemställan örn uppdrag åt kommissionen att vid
uppgörande av plan för karolinska institutets nya byggnader å Norrbackaområdet
reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt på sätt föreningen
ifrågasatt. Vidkommande en av föreningen i samma skrivelse gjord hemställan
örn uppdrag åt kommissionen att i samråd med föreningen upprätta
förslag till ny vanföreanstalt hemställde kommissionen, att denna framställning
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen förklarade chefen
för socialdepartementet pä närmare anförda skäl sig icke kunna tillstyrka,
att föreningens hemställan om anvisande av medel till utförande av om Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 10

Sjukhuskom missionen.

146

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

och tillbyggnader vid vanföreanstalten i Stockholm gjordes till föremål för
anslagsäskande hos 1928 års riksdag.

Genom beslut den 4 januari 1928 uppdrog däremot Kungl. Majit, efter
gemensam framställning av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen,
åt sjukhuskommissionen att vid uppgörande av plan för uppförande å
Norrbackaområdet av det för karolinska institutet avsedda nya undervisningssjukhuset
reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt i omedelbar
närhet av å ena sidan Eugeniahemmet och å den andra sjukhusets blivande
ortopediska klinik.

Genom särskilda motioner (nr 85 inom första kammaren och nr 138 inom
andra kammaren) blev emellertid frågan örn verkställande av örn- och tillbyggnad
vid vanföreanstalten i Stockholm föremål för övervägande vid 1928
års riksdag. I dessa motioner hemställdes, att för bestridande av kostnaderna
för vissa örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm ävensom
för anskaffande av vissa inventarier, allt enligt upprättade förslag,
måtte anvisas ett anslag av 1,046,850 kronor att utgå med 246,850 kronor
under budgetåret 1928/1929 samt med 400,000 kronor under vartdera av
budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.

Vid behandling av frågan örn regleringen för budgetåret 1928/1929 av
utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till
socialdepartementet, angav statsutskottet sin ståndpunkt till spörsmålet örn
verkställande av om- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm
m. m. Härvid anförde utskottet:

Efter besök å anstalten har utskottet i likhet med departementschefen
kommit till den uppfattningen, att det knappast synes vara ur statsekonomisk
synpunkt försvarligt, att staten skulle lämna ett så ansenligt bidrag
som det nu ifrågasatta — motsvarande hela den beräknade totalkostnaden —
för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av en anstalt,
vilken visserligen därefter under relativt lång tid framåt skulle kunna kvarbliva
på sin nuvarande plats, men vars förflyttning till andra lokaler dock
redan nu är starkt ifrågasatt. Anstaltens nuvarande förläggning samt dess i
äldre hyreshus inrymda mer eller mindre otidsenliga och trånga lokaler
motivera redan i och för sig starkt önskvärdheten av en snar förflyttning
till mera tidsenliga sådana.

Med hänsyn härtill och i betraktande av det samband denna anslagsfråga
äger med det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik,
måste utskottet alltså obetingat ställa sig på den ståndpunkten, att en
grundlig utredning rörande en förflyttning av anstalten till det för det nya
kliniska sjukhuset anvisade Norrbackaområdet omedelbart bör igångsättas.
Utskottet förutsätter, att denna utredning bedrives med all möjlig skyndsamhet,
samt att därvid särskilt tagea i sikte önskvärdheten av att vanföreanstaltens
eventuella förflyttning ej sammankopplas med det successiva utbyggandet
av det kliniska sjukhuset eller dess specialkliniker i vidare mån
än omständigheterna sådant strängt påfordra.

Riksdagen, som anslöt sig till statsutskottets uttalande i denna punkt,
beslöt på utskottets hemställan, att motionerna icke skulle vinna bifall.

I sin skrivelse nr 5 A anförde 1928 års riksdag därefter, att riksdagen,
med hänsyn bland annat till det samband frågan örn anslag till om- och
tillbyggnad av den nuvarande vanföreanstalten ägde med spörsmålet rörande
det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik, obetingat måste
ställa sig på den ståndpunkten, att en grundlig utredning rörande en

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 147

förflyttning av anstalten till Norrbackaområdet omedelbart borde igångsättas.

Sedan sjukhuskommissionen med anledning av nyssberörda riksdagsbeslut
haft överläggningar med representanter för styrelsen för föreningen för bistånd
åt lytta och vanföra i Stockholm samt därvid de krav å markutrymme
m. m., som föreningen ansett sig böra framställa för anstaltens behöriga
tillgodoseende, blivit framlagda, har det visat sig, att plats för vanföreanstalten
jämte ortopedisk klinik kan beredas å Norrbackaområdet invid
statens järnvägars område vid Stockholms norra godsbangård.

Med anledning av vad sålunda förekommit, avlät chefen för socialdepartementet
den 19 maj 1928 till styrelsen för omförmälda förening en skrivelse,
däri föreningen erhöll uppmaning, att, därest föreningen ansåge en sådan
lösning av frågan lämplig, som innebure förläggande till nyss berörda del
av Norrbackaområdet av en vanföreanstalt, avsedd att drivas av föreningen,
denna anstalt kombinerad med en ortopedisk klinik, till Kungl. Maj:t inkomma
med en av karta och närmare bestämning av det önskade området
åtföljd hemställan att få för ändamålet disponera nämnda område. I denna
skrivelse framhölls vidare, att föreningen vid utarbetande av plan för den
tilltänkta vanföreanstalten borde uppehålla förbindelse med sjukhuskommissionen,
samt att föreningens framställning lämpligen borde vara åtföljd
av en skiss rörande blivande byggnaders läge, storlek och utseende. Över
en dylik framställning skulle sedermera utlåtande i vanlig ordning komma
att inhämtas från sjukhuskommissionen, varefter preliminärt beslut i platsfrågan
skulle kunna förväntas.

Vid de fortsatta överläggningar, som sedermera ägt rum mellan sjukhuskommissionen
och representanter för vanföreföreningen, har meddelats, att
föreningen under hösten 1928 hos Kungl. Majit ämnar göra framställning
om, att ett staten tillhörigt område, beläget i södra gränsen av Norrbackaområdet
och intill Eugeniahemmet, måtte upplåtas för den nya vanföreanstaltens
räkning. Markområdets medelbredd har angivits till cirka 100
meter och dess längd till cirka 300 meter. I området skulle utmed södra
gränsen ingå ett omkring 30 meter brett område, vilket för närvarande
disponeras av statens järnvägar. Denna del, varå finnas uppförda tre smärre
bostadshus med uthusbyggnader, skulle upplåtas till vanföreanstalten för
undvikande av framtida skymmande bebyggelse åt södersidan och för ordnande
av entréplan till anstalten. Östra delen av det till upplåtelse ifrågasatta
området med en bredd av omkring 70 meter är tillsvidare upplåten
till föreningen de blindas vänner i Stockholm. Det för vanföreanstaltens
behov erforderliga markområdet skulle enligt förslaget sålunda omfatta

av det egentliga Norrbackaområdet................cirka 18,000 kvm.

» statens järnvägars område................... » 7,300 »

» Blindhemmets område....................... » 4,700 »

Summa 30,000 kvm.

Därjämte har från föreningens sida framhållits nödvändigheten av, att
vanföreanstalten tillerkännes rätt att begagna tillfartsvägen från Norrtullsgatans
förlängning fram till tomtområdet.

Sedan vanföreföreningen anmodat arkitekten John Akerlund att utarbeta
förslag till byggnader för den planerade nya vanföreanstalten, har det av
denne upprättade förslaget demonstrerats för sjukhuskommissionen. Anstalten
skulle inrymma dels sjukavdelning med bandageverkstad, dels ock yrkes -

148 Kungl. May.ts proposition Nr 232.

skolor med internat för vanföra. Sjukavdelningen skulle omfatta klinik om
cirka 70 platser ävensom poliklinik. Rörande förslaget i övrigt får kommissionen
hänvisa till den framställning, som vanföreföreningen förklarat sig
komma att ingiva till Kungl. Majit med begäran örn bidrag av statsmedel
för byggnadsföretagets utförande.

Vid den prövning, som sjukhuskommissionen underkastat det av vanföreföreningen
upprättade förslaget om förläggningsplats å Norrbackaområdet
för nybyggnad åt vanföreanstalten, har kommissionen — som anser det vara
synnerligen önskvärt, att den i vanföreanstalten ingående ortopediska kliniken
kommer till utförande och förläggas i omedelbar närhet av karolinska
sjukhusets övriga kliniker —- icke funnit sig hava något att erinra mot det
begärda områdets omfattning. Den del av det egentliga Norrbackaområdet,
som skulle ställas till anstaltens förfogande, torde icke vara direkt erforderlig
för karolinska sjukhuset och karolinska institutets teoretiska institutioner.
Så länge markområdet användes för nu angivna ändamål (vanföreanstalt
och därmed sammanhörande ortopedisk klinik och poliklinik), bör detsamma
stå till anstaltens disposition. Enligt kommissionens mening bör dock staten
alltjämt behålla äganderätten till markområdet.

En given förutsättning för att anstalten skall få förläggas till omförmälda
plats är, att det planerade byggnadskomplexet i förhållande till karolinska
sjukhusets byggnader erhåller en i arkitektoniskt hänseende lämplig utformning.
Det slutliga utformandet av förslaget bör i följd härav ske i samråd
med arkitekten Westman, samt därvid hänsyn i största möjliga mån tagas
till det av denne på uppdrag av sjukhuskommissionen upprättade förslaget
till byggnader för karolinska sjukhuset å Norrbackaområdet.

Vad slutligen angår byggnadsprogrammet, anser kommissionen sig i detta
sammanhang allenast böra framhålla, att lokalerna för den ortopediska kliniken
och polikliniken måste fylla de fordringar, som kunna uppställas
från karolinska institutets sida.

Föreningens
för bistånd
åt lytta och
vanföra i
Stockholm
framställning
den 19
april 1929.

Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm har den 19
april 1929 ingått med den omförmälda framställningen till Kungl. Majit
angående uppförande av ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.

I berörda skrivelse har föreningen till en början yttrat sig angående behovet
av en ny vanföreanstalt i Stockholm och i sådant hänseende anfort
bland annat följande.

Anstaltens nuvarande lokaler vore i hög grad otidsenliga och olämpliga
för sitt ändamål. Detta gällde särskilt sjukavdelningen. Under senare år
hade ställningen blivit nära nog ohållbar.

Styrelsen hade därför sett sig nödsakad att vidtaga vissa provisoriska åtgärder
för åstadkommande av något drägligare förhållanden för den närmaste
framtiden. Belysande för situationen vore, att medan under år 1928
medellängden av sjukhusvistelsen varit 47,8 dagar vid vanföreanstalten i
Hälsingborg och 61,7 dagar vid vanföreanstalten i Göteborg, den vid Stockholmsanstalten
under samma år utgjort endast 26,2 dagar, vilket givetvis
icke kunde vara förenligt med en god vanförevård. För närvarande väntade
119 patienter på plats på Stockholmsanstaltens klinik och 397 personer
vore antecknade som exspektanter vid yrkesskolorna.

En fullständig omgestaltning av anstalten vore emellertid oundgängligen
nödvändig med det allra snaraste. Det av riksdagen gjorda, av förutva -

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr ‘232.

rande socialministern understödda uppslaget att överflytta verksamheten från
den nuvarande vanföreanstalten till en helt ny anläggning intill det blivande
stora rikssjukhuset syntes, trots de betydande kostnaderna, under nuvarande
omständigheter vara den ur alla synpunkter bästa lösningen av denna viktiga
fråga. Att här ytterligare utveckla värdet och betydelsen för hela vårt
land av en väl ordnad vanförevård torde vara överflödigt. Oaktat de synnerligen
ogynnsamma förhållanden, under vilka särskilt vanföreanstalten i
Stockholm arbetade, syntes de välsignelserika resultaten av dess verksamhet
vara talande nog. Val kunde det vara sant, att den vanföreanstalt för Norrland,
som för närvarande holle på att anordnas i Härnösand, komme att
medföra en ej obetydlig lättnad för vanföreanstalten i Stockholm. Men det
vore därvid att märka, att, trots de stora exspektantlistorna vid såväl sjukavdelningen
som yrkesskolorna vid Stockholmsanstalten, det icke egentligen
vore fråga örn att utvidga denna anstalt, utan att sätta den i stånd att på
ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra sina många olikartade uppgifter, icke
minst att meddela undervisning i ortopedi för de medicine studerandena.
En nybyggnad för vanföreanstalten borde därför med det allra snaraste
komma till stånd å Norrbackaområdet.

I framställningen förutsättes, att för den nya vanf örean staltens del skulle
behöva tagas i anspråk det i det föregående omförmälda området örn tillhopa
omkring 30,000 kvm.

Rörande den nybyggnad för anstalten, som föreningen ansett erforderlig,
meddelar föreningen, att den låtit genom arkitekten J. Akerlund utarbeta
två olika förslag, i framställningen betecknade såsom alternativ I och alternativ
II. Enligt båda förslagen skulle för anstalten uppföras en sammanhängande
byggnad omfattande ett centralparti med en mittflygel åt väster
samt en nordlig och sydlig sidoflygel.

Av handlingarna framgår, att alternativ I i huvudsak innebär följande.

Anstaltens sjukavdelning utgöres väsentligen av polikliniken och kliniken,
båda förlagda till den södra flygelbyggnaden. Polikliniken omfattar väntrum,
expedition, omklädnadshytter, mottagningsrum, röntgen- och fotografiavdelning,
gipsnings- och operationsrum, förråd och laboratorium samt dessutom
för undervisning avsedd föreläsningssal örn cirka 90 platser, bibliotek, museilokal
och 2 sköterskerum. Kliniken inrymmer sjukrum med cirka 70 vårdplatser,
därav 30 avsedda för småbarn och 40 för andra patienter, samt 5
sköterskerum. Till sjukavdelningen hör dessutom en i mittflygeln inrymd
avdelning örn 6 rum avsedd för patienter från landsorten, som besöka anstalten
för erhållande av bandagepassning och därstädes kvarligga endast några
få dagar.

Gymnastikavdelning förläggas intill kliniken.

I sjukavdelningen inredas vidare bostäder för läkaramanuens och underläkare.

Bandageverkstad, som anordnas i den norra sjöflygeln, omfattar gipsrum,
sadelmakeri, stålverkstad, smedja, förnicklingsrum, skomakeri och förrådslokaler.
Denna avdelning innehåller även rum och hytter för bandageprovning.

För anstaltens yrkesskolor inrättas dels verkstäder för praktisk undervisning
och dels avdelning för teoretisk undervisning, den s. k. aftonskolan.

150

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Verkstäderna äro olika för manliga och kvinnliga elever, varemot lokalerna
för aftonskolan bli gemensamma för båda könen. Verkstäderna för de
manliga eleverna avse undervisning i skomakeri, skrädderi, snickeri, bokbinderi,
tapetsering och målning. I varje manlig yrkesskola undervisas 10
å 15 elever. De kvinnliga eleverna undervisas i olika slag av sömnad och
maskinstickning. I varje kvinnlig yrkesskola beredes plats för 10 å 16 elever.
Dessutom anordnas ett skolkök. För aftonskolans behov inrättas en större
lärosal med minst 50 platser, två mindre lärosalar med vardera 20 platser
och en ritsal med omkring 14 platser. Av yrkesskolorna förläggas verkstäderna
för manliga elever till samma flygel som bandageverkstaden, samt
verkstäderna för kvinnliga elever och lokalerna för aftonskolan till byggnadens
centralparti.

I byggnadens centralparti inrymmes jämväl elevhemmet, det s. k. internatet.
Detta består av två avdelningar, en för omkring 55 manliga elever,
fördelade å 14 rum, och en för omkring 45 kvinnliga elever, fördelade å
11 rum. Till vardera avdelningen hör dagrum, sjukrum, toalettrum m. m.
Mellan nämnda avdelningar förlägges en matsal med omkring 75 platser,
där utspisning försiggår i två omgångar. Till mittflygeln förlägges köksavdelning
för hela anstalten samt en samlingssal med plats för omkring 250
personer.

Frånsett de vid kliniken förlagda personalrummen erfordras ytterligare
28 personalrum. Dessa fördelas i två grupper, av vilka den ena förlägges
till centralpartiet och den andra till mittflygeln.

I källarvåningen inrymmes en för internat och sjukavdelning ävensom
anstaltens personal avsedd maskintvättinrättning.

En för sjukhus, verkstäder och internat gemensam kontorsavdelning förlägges
till centralpartiet.

Pannanläggning för centraluppvärmning och varmvattenberedning för hela
anstalten inrymmes i mittflygeln.

Garage inredes i samband med verkstäderna.

Anstalten förses med en mathiss och fyra andra hissar.

Byggnaden uppföres av sten med tegel- eller plåttak.

Alternativ II överensstämmer i väsentliga delar med alternativ I. Medan
emellertid enligt alternativ I anstaltens centralparti och mittflygel skulle
byggas i fem våningar samt sidoflyglarna i fyra, skulle enligt alternativ II
centralpartiet i likhet med sidoflyglarna erhålla allenast fyra våningar, men
däremot mittflygeln sju våningar.

Beträffande användningen av anstaltens lokaler skiljer sig alternativ II
från alternativ I i huvudsak i följande avseenden.

Yrkesskolorna för kvinnliga elever hava överflyttats till sjätte och sjunde
våningarna i mittflygeln. Aftonskolans lokaler hava förlagts till de rum i
mittflygeln vilka enligt alternativ I skulle disponeras såsom personalbostäder.
Nämnda bostäder hava till följd härav förlagts till ett av de å statens järnvägars
område belägna tre bostadshusen, vilket för ändamålet måste ombyggas.
De elevbostäder, som enligt alternativ I skulle inrymmas i centralpartiets
femte våning, hava flyttats till den norra flygelbyggnaden. Som
följd härav har för måleri- och tapetserarverkstäderna tagits i anspråk garagets
förutvarande plats och garaget förlagts till en fristående byggnad.

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Anläggningskostnaderna för de olika alternativförslagen hava i framställningen
beräknats på följande sätt.

Klinik och poliklinik . . .

Bandageverkstad......

Yrkesskolor och elevhem

Alt. I.

........... 1,075,200

........... 270,000

........... 1,924,800

Summa kronor 3,270,000

Alt. II.
1,099,450
271,150
1,934,875
3,305,475

Därvid har icke räknats med något belopp såsom ersättning för de markområden
och byggnader, vilka för närvarande disponeras av statens järnvägar
respektive föreningen De blindas vänner.

Föreningen meddelar, att arkitekten Westman efter att hava tagit del av
ifrågavarande förslag i skrivelse till föreningen uttalat bland annat, att av
dessa förslag det med alternativ II betecknade enligt hans uppfattning med
hänsyn till det nu projekterade rikssjukhuset, framtida bebyggande av Norrbackaområdet
och stadsplanen i övrigt givet vöre att föredraga.

För egen del yttrar föreningen att den visserligen funne alternativet I
vara i vissa hänseenden att föredraga men att föreningen, då detta förslag
ansetts i arkitektoniskt hänseende icke stå i så god överensstämmelse med
det planerade rikssjukhuset som alternativ II, icke hade något att erinra
mot att anläggningen i enlighet med det senare alternativet komme till utförande.
I fortsättningen av sin framställning har därför föreningen räknat
med att anstalten borde komma till utförande i enlighet med alternativet
II.

Rörande sättet för bestridande av anläggningskostnaderna anför föreningen,
att då meningen ursprungligen varit, att de delar av vanföreanstalten, nämligen
kliniken och polikliniken, som användas för undervisningen i ortopedi
vid karolinska institutet, skulle inrymmas såsom en avdelning av det
stora rikssjukhuset, det förefölle uppenbart, att kostnaderna för uppförande
av dessa delar av vanföreanstalten, tillhopa beräknade till 1,099,450 kronor,
helt skulle bestridas av statsmedel. Då vidare en ortopedisk klinik icke
kunde på ett tillfredsställande sätt skötas utan tillgång till en bandageverkstad,
syntes enligt föreningen även kostnaden för anordnandet av en sådan,
uppskattad till 271,150 kronor, rimligen böra utgå av statsmedel.

Vad härefter angår kostnaderna för yrkesskolor och elevhem, beräknade
till 1,934,875 kronor, yttrar föreningen, att densamma vore ur stånd att av
egna medel bestrida ens någon del av nämnda belopp och anför vidare
följande.

Enär den verksamhet, som vid anstalten bedreves för yrkesutbildning av
vanföra, vore av utomordentligt stor vikt för det allmänna — denna gren
av verksamheten åtnjöte ju betydande anslag av stat, landsting och kornmuner,
varjämte pensionsstyrelsen i stor utsträckning anlitade vanföreanstaltens
yrkesskolor för sina skyddslingar — syntes det icke vara för mycket

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 282.

begärt, att staten, utöver hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,
påtoge sig även omkring halva den återstående kostnaden eller
i runt tal 967,400 kronor. Det felande kostnadsbeloppet, omkring 967,475
kronor, skulle då lämpligen kunna anskaffas genom lån ur pensionsförsäkringsfonden.
Då föreningen emellertid icke syntes hava utsikt att få det
till vanföreanstalt avsedda området vid Norrbacka till sig upplåtet annat
än med nyttjanderätt och således icke kunde erbjuda inteckningssäkerhet
för lånet, syntes det bliva erforderligt, att staten gent emot fonden iklädde
sig betalningsansvar för detsamma. Styrelsen hade under hand inhämtat,
att fullmäktige för sagda fond skulle vara villiga att under nyss angivna
förutsättning lämna föreningen erforderligt lån.

Enligt föreningen borde alltså staten bestrida dels hela kostnaden för
sj ^avdelningen och bandageverkstaden 1,370,600 kronor, dels ock omkring
hälften av den övriga kostnaden för anstaltens uppförande, 967,400 kronor
eller tillhopa 2,338,000 kronor. Då byggnadstiden för den nya anstalten
kunde beräknas till omkring fyra år, borde enligt föreningen statsbidraget
för varje år belöpa sig till 584,500 kronor.

Under åberopande av det anförda har föreningen hemställt, att Kungl.
Majit måtte

ej mindi e medgiva att för anläggande av en vanföreanstalt i huvudsaklig
överensstämmelse med ovanberörda av arkitekten Åkerlund upprättade, med
alternativ II betecknade förslag ett i det föregående närmare angivet område
örn tillhopa omkring 30,000 kvm., omfattande dels 18,000 kvm. av det
egentliga Norrbackaområdet, dels ett av statens järnvägar disponerat område
om 7,300 kvm. med därå uppförda byggnader, dels ock ett till föreningen
De blindas vänner i Stockholm tillsvidare upplåtet område örn 4,700 kvm.,
jämte en från Norrtullsgatans förlängning ledande tillfartsväg må tillsvidare
och så länge området för ändamålet är behövligt kostnadsfritt med nyttjanderätt
upplåtas till föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm,

än även dels efter därom hos riksdagen gjord framställning såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för anläggningen anvisa ett belopp av sammanlagt
2,338,000 kronor att utgå med 584,500 kronor under vart och ett
av budgetåren 1930/1931 till och med 1933/1934, dels ock föreslå riksdagen
medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten att ikläda sig betalningsansvar
för det lån å högst en miljon kronor, som för bestridande av
kostnaderna för anläggningens utförande kan erfordras utöver statsbidraget
och som föreningen har för avsikt att söka från pensionsförsäkringsfonden.

I anledning av framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits den
19 juli 1929 av domänstyrelsen, efter hörande av föreningen De blindas vänner,
den 23 augusti 1929 av statskontoret, den 31 augusti 1929 av järnvägsstyrelsen,
den 26 september 1929 av kanslern för rikets universitet efter vederbörandes
höi ande och den 3 oktober 1929 av medicinalstyrelsen, efter byggnadsstyrelsens
hörande. Samtliga myndigheter hava därvid i huvudsak tillstyrkt framställningen
eller i varje fall icke haft anmärkningar av väsentligare art att
göra mot densamma. Domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen hava särskilt
uppehållit sig vid de med framställningen sammanhängande markfrågorna.

153

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

Domänstyrelsen erinrar till en början att i det område, som avsåges i framställningen,
inginge jämväl ett område av omkring 4,700 kvm. invid Eugeniahemmets
västra gräns, vilket genom brev den 11 december 1903 upplåtits
till föreningen De blindas vänner att tillsvidare avgiftsfritt nyttjas, så
länge verksamheten där vidmakthölles.

Styrelsen hänvisar med anledning härav till det av föreningen De blindas
vänner till styrelsen avgivna yttrandet, däri nämnda förening meddelat,
att föreningen icke hade något att erinra mot att avstå föreningens å ifrågavarande
område belägna byggnader under förutsättning, att föreningen
erhölle full ersättning för uppförande av ett lika stort blindhem på annan
plats, som avgiftsfritt kunde upplåtas, helst å därför disponibelt och för
ändamålet lämpligt område inom den s. k. Solnaskogen.

I anslutning därtill har domänstyrelsen vidare anfört följande.

Enligt föreliggande förslag till vanföreanstaltens anordnande skulle icke
under den närmaste framtiden några byggnader eller andra anläggningar
utföras inom det till blindhemmet upplåtna området. I följd därav syntes
något trängande behov av blindhemmets förflyttning under närmaste framtiden
icke föreligga. Styrelsen finge emellertid erinra att, örn och när blindhemmets
förflyttning till annan plats kunde anses behövlig, för ändamålet
erforderlig mark torde kunna upplåtas å Solnaskogens nordvästra del eller
väster örn den väg, som ifrågasatts böra utbyggas från det under l:a byggnadsetappen
i anspråk tagna byggnadsområdet västerut fram mot Karlbergsvägens
förlängning. Om denna del av Norrbackaområdet hade sjukhuskommissionen
nämligen uttalat, att densamma, såvitt för närvarande
kunde bedömas, icke komme att behöva tagas i anspråk för något ändamål,
sammanhängande med sjukhusets eller karolinska institutets verksamhet.
Huruvida berörda område eller del därav kunde anses vara för ändamålet
lämpligt undandroge sig styrelsens bedömande.

Nu befintlig väg från Norrtullsvägen efter Eugeniahemmets och Blindhemmets
södra gränser, vilken vore avsedd såsom tillfartsväg för vanföreanstalten
vore belägen å statens järnvägar tillhörig mark.

Domänstyrelsen hade för sin del intet att erinra mot att föreslagna område
efter södra gränsen av Solnaskogen och väster örn Eugeniahemmet
upplätes till »Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm» för
anläggande av en vanföreanstalt m. m. att avgiftsfritt nyttjas och innehavas
tillsvidare så länge det för ändamålet användes, ävensom att, om därför
erfordrades även det för närvarande till föreningen »De blindas vänner»
upplåtna området, denna förening hnge för anordnande av nytt Windhem
erhålla ny upplåtelse i erforderlig omfattning å del av det Kronan tillhöriga
s. k. Norrbackaområdet, i mån sådan del icke erfordrades för det ifrågasatta
nya kliniska sjukhuset m. m., varvid även denna upplåtelse borde
lämnas avgiftsfri och gälla tillsvidare så länge det upplåtna området för
ändamålet användes och verksamheten där bedreves.

Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande bland annat anfört följande.

Ett avträdande av det statens järnvägar tillhöriga området i den omfattning,
som avsåges i föreningens framställning, läte sig icke göra, då åtminstone
en mindre del av området ovillkorligen måste reserveras för sådan

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

utvidgning av spåranordningarna vid Stockholms norra station, som styrelsen
påräknade i en ej alltför avlägsen framtid kunde bliva erforderlig. Det
område, som i anslutning därtill kunde överlåtas till vanföreanstalten, vore
å en styrelsens utlåtande bifogad ritning, märkt Bybrb litt. Sthlm nr 1411,
angivet med blå och röd färg. Inom den med röd färg angivna områdesdelen
vore belägen en byggnad, som f. n. vore upplåten som bostad åt
stationsföreståndaren vid norra stationen. Då det vore till stor fördel för
järnvägsstationens skötsel, att dess föreståndare kunde vara bosatt inom
eller invid stationen och då någon annan lämplig plats för uppförande av
ett nytt bostadshus åt honom icke funnes att tillgå inom statens järnvägars
områden vid stationen, vore det önskvärt om nämnda med röd färg utmärkta
område kunde antingen helt undantagas från ifrågavarande upplåtelse
eller ock av statens järnvägar få disponeras för en tidsperiod av förslagsvis
10 år.

Beträffande upplåtandet av den från Norrtullsgatans förlängning ledande
tillfartsvägen, vilken läge inom statens järnvägars område, bade styrelsen
icke något att häremot erinra under förutsättning, att vägen fram till den
något öster örn förutnämnda med röd färg angivna område belägna avgreningspunkten
även finge användas som tillfart till statens järnvägars områden.
Styrelsen ville emellertid framhålla, att eventuellt erforderlig breddning
av vägen icke kunde ske genom intrång på statens järnvägars intillliggande
övriga markområden.

Beträffande villkoren för överlåtande av ifrågavarande områden och därå
belägna byggnader anför järnvägsstyrelsen därefter följande.

Såsom villkor för marköverlåtelsen från statens järnvägar måste styrelsen
förutsätta, att statens järnvägar erhölle ersättning såväl för den avträdda
marken som för de å densamma belägna byggnaderna, och anser styrelsen
marken böra åsättas ett värde av 15 kronor per kvadratmeter, d. v. s. något
högre än det värde domänstyrelsen åsatt ett sämre beläget, år 1924 till
statens järnvägar upplåtet område i nordvästra delen av Stockholms norra
station.

Värdet av de inom det till överlåtelse avsedda området befintliga byggnaderna
funne styrelsen böra sättas till vad det skulle kosta statens järnvägar
att låta uppföra ersättande byggnader, vilket beräknades till sammanlagt
220,000 kronor för de inom den å förutnämnda ritning med blå färgangivna
delen belägna tvenne byggnaderna samt 40,000 kronor för den
inom den med röd färg angivna delen belägna byggnaden.

Sedan föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, härefter beretts
tillfälle att yttra sig över järnvägsstyrelsens omförmälda utlåtande,
har föreningen den 30 september 1929 avgivit sådant yttrande, däri anförts
bland annat följande.

En avgränsning mellan anstaltens område och järnvägens skulle givetvis
icke hindra den av föreningen föreslagna placeringen av anstaltsbyggnaden
men borde vid en dylik avgränsning av arkitektoniska skäl göras en indragning
av terrasskanten eller ock en annan bågformig anordning av densamma
vidtagas på sätt framginge av en skrivelsen bifogad av arkitekten
Akerlund uppgjord situationsplan. I detta fall måste dock det nu å järnvägens
område belägna bostadshuset av sten, vilket enligt alternativ II

155

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

skulle användas såsom bostadshus för en del av anstaltens personal, rivas.
Godtoge man alternativet II, bleve då nödvändigt att bostadshus för personalen
anordnades på annat håll, vilket lämpligen kunde ske å den nu till
föreningen De blindas vänner i Stockholm upplåtna tomt, som skulle ingå
i vanföreanstaltens område. En sådan anordning skulle för övrigt ur flera
synpunkter vara fördelaktig. Kostnaderna syntes vid en sådan lösning icke
överstiga de för alternativ II i dess nuvarande form beräknade.

Hinder mötte icke, att stationsföreståndaren vid norra stationen under ett
antal år framåt bodde kvar i den till honom nu upplåtna byggnaden å
järnvägens nuvarande område, ehuruväl detta givetvis skulle uppskjuta ett
ordnande av platsen framför den nya anstalten. En mindre del utmed
norra gränsen av stationsföreståndarbyggnadens tomt borde dock tagas i
anspråk för uppfartsvägens lämpliga anordnande.

Föreningsstyrelsen hade icke något att erinra emot, att järnvägsstyrelsen
finge såsom tillfart till järnvägens behållna område använda den inom det
till föreningen upplåtna området belägna delen av den från Norrtullsgatans
förlängning ledande vägen.

Såsom av det föregående framginge torde de av järnvägsstyrelsen i angivna
hänseenden framställda önskemålen kunna realiseras utan några större
olägenheter för vanföreanstaltens nybyggnadsplaner.

Då föreningsstyrelsen utgått från, att det för den nya vanföreanstalten
erforderliga tomtområdet jämte tillfartsväg skulle kostnadsfritt med nyttjanderätt
upplåtas till föreningen, hade styrelsen ansett sig sakna anledning
att yttra sig örn de av järnvägsstyrelsen framställda ersättningsanspråken.

Vid behandling i innevarande års statsverksproposition av frågan om anslag
till vanföreanstalten i Härnösand (se femte huvudtiteln, punkt 74) omnämnde
chefen för socialdepartementet jämväl nämnda framställning. Föredragande
departementschefen anförde därvid, bland annat, att det i och för
sig givetvis vore önskvärt, att frågan örn nybyggnad för vanföreanstalten i
Stockholm icke avgjordes, förrän ståndpunkt definitivt intagits till spörsmålet
om det nya rikssjukhuset. Skulle, yttrade departementschefen vidare,
förslag rörande dylikt sjukhus komma att föreläggas årets riksdag syntes
emellertid därav böra följa att jämväl frågan om vanföreanstalten i samband
därmed upptoges till prövning. På grund härav äskades i statsverkspropositionen
icke något anslag för uppförande av ny vanföreanstalt
i Stockholm.

Beträffande sjukhuskommissionens yttrande rörande vanföreanstalten hava Yttranden
förutom omförmälda förening endast tvenne myndigheter yttrat sig. Före- öjjIZnmMo-^
ningen hänvisar i sitt yttrande allenast till sin framställning till Kungl, »tens förslag.
Majit den 19 april 1929. Medicinalstyrelsen nöjer sig med att framhålla det
trängande behovet av nybyggnad för vanföreanstalten och fördelen för såväl
sjukvård som läkarutbildning av en ortopedisk klinik i nära förbindelse
med karolinska sjukhuset samt hänvisar i övrigt till sitt utlåtande över
nyssnämnda framställning. Karolinska institutets lärarkollegium slutligen påpekar
i sitt yttrande, att det ej framgår av betänkandet, vilken ställning i
ekonomiskt och administrativt hänseende den ortopediska kliniken skulle

Departe

ntschefen.

156 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

komma att intaga till sjukhuset i övrigt. Därest meningen vore, att vanföreanstalten
framdeles som hittills skulle vara fristående i förhållande till
sjukhuset, måste mellanhavandet mellan anstalten och institutet regleras
genom särskilt avtal. Mot förslaget att åt anstalten skulle upplåtas byggnadsplats
å området hade kollegiet intet att erinra utan fann tvärtom en
sådan anordning, därest tillfredsställande överenskommelse mellan anstalten
och institutet kunde träffas, vara till stor fördel för det nya sjukhuset.

Såsom av det anförda torde framgå, är vanföreanstalten i Stockholm i
stort behov av nya lokaler, vilket även riksdagen tidigare vitsordat. Vid
sökande av lämplig byggnadsplats för anstalten har givetvis en förläggning
i nära anslutning till det karolinska sjukhuset ansetts fördelaktig. Norrbackaområdet
är också enligt vad sjukhuskommissionens utredningar giva
vid handen fullt tillräckligt att lämna plats även för denna anstalt. Då vanföreanstalten
genom sin ortopediska klinik är behövlig för undervisningen
och det givetvis ur undervisningssynpunkt är fördelaktigt, att denna klinik
så nära som möjligt anslutes till övriga sjukhuskliniker, anser jag mig kunna
godtaga sjukhuskommissionens förslag, att byggnadsplats för anstalten i
fråga på vissa villkor reserveras å Norrbackaområdet. Vad beträffar den av
föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm gjorda framställningen
angående statsbidrag till uppförande av ny anstalt å området synes
mig denna i huvudsak vara av beskaffenhet att böra bifallas. Då emellertid
vissa med framställningen sammanhängande detaljer, avseende bl. a. markdispositionerna,
ännu tarva närmare utredning, är jag icke beredd att nu
framlägga slutligt förslag i ämnet. Däremot synes det mig lämpligt att det
erforderliga utredningsarbetet med det snaraste fullföljes, så att definitivt
förslag örn uppförande av ny vanföreanstalt kan föreläggas nästkommande
års riksdag. För underlättande härav torde redan för budgetåret 1930/1931
vissa medel böra anvisas. I sådant hänseende får jag föreslå att — därest
riksdagen för budgetåret 1930/1931 anvisar det anslag till förberedande arbeten,
uppgörande av definitiva ritningar m. m. för nytt kliniskt sjukhus å
Norrbackaområdet, örn vars äskande jag i det följande kommer att göra
hemställan — av nämnda anslag ett belopp av högst 30,000 kronor må, för
den händelse riksdagen icke däremot framställer någon erinran, få disponeras
för förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å berörda område, att
sedermera ersättas av anslag som för budgetåret 1931/1932 torde komma
att begäras av riksdagen för uppförande av en ny vanföreanstalt därstädes.
Nämnda belopp lärer för avsett ändamål böra ställas till ifrågavarande förenings
förfogande.

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

157

IX. Tomtområdets disponerande och därmed i sammanhang
stående åtgärder.

I det följande skall i enlighet med den angivna planen närmare redogöras
för Norrbaekaområdets utnyttjande och byggnadernas placering
samt för erforderliga åtgärder för områdets ianspråktagande m. m.

Sjukhuskommissionen lämnar i sitt betänkande följande allmänna beskrivning
av tomtområdet:

Det område vid Norrbacka, vilket enligt 1927 års riksdags beslut skall
upplåtas till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt sjukhus
i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet, innehåller i areal
omkring 559,000 kvm. Området, vilket är beläget i Solna socken, gränsar
i sydost dels till Eugeniahemmets område, dels till ett åt föreningen »de
blindas vänner» upplåtet markområde, dels ock till statens järnvägars
norra godsbangård vid Norrtull. Norrbaekaområdets gränslinje i sydväst
följer Karlbergsvägens fortsättning förbi statens järnvägars kontrollkontor
(»Stora kontoret») och Tomteboda blindinstitut. I nordväst
begränsas området dels av Karlbergsvägens förlängning, dels av mark,
tillhörig Solna komministerboställe och Solna kommun, dels ock av
den allmänna väg, som framgår utmed norra begravningsplatsen (Huvudstavägen).
I nordost följer områdets gränslinje Norrtullsgatans förlängning
(Norrtullsvägen) förbi Haga tingshus och Haga södra grindar.

Det för det karolinska sjukhuset och karolinska institutets teoretiska
institutioner avsedda området är jämförelsevis kuperat. Tvenne större,
mera plana delar utbreda sig, den ena å västra sidan och den andra å
östra sidan av området. Den förra delen är skogbevuxen och belägen på
cirka + 27 meter över slusströskeln. Den östra delen, vilken utgöres av
ett delvis skogbevuxet, delvis öppet område, är belägen på mellan + 23
och + 26 meter över slusströskeln. På åtskilliga ställen inom Norrbackaområdet
resa sig höjder, i de flesta fall med berget i dagen och belägna
med högsta punkterna på cirka + 35 upp till + 40 meter över slusströskeln.
Mellan desa höjder sänker sig marken på några ställen under förenämnda
två plana områden till + 20 meter över slusströskeln. Medan
berget mångenstädes, såsom å höjderna, ligger i dagen eller tätt under
markytan, dyker det på andra ställen stundom ned till betydande djup
med överliggande lerlager. Norrbackaområdet företer alltså en rätt
splittrad formation med ganska stora höjdskillnader och med tämligen
begränsade plana områden. Grundförhållandena inom området äro även
ganska varierande.

Den enda del av Norrbackaområdet, som synes kunna ifrågakomma
såsom förläggningsplats för det karolinska sjukhuset, är det östra jämförelsevis
plana området. Detta område sträcker sig från Eugeniahem
inet västerut till en i ungefär norr oell söder gående trädbevuxen dalgång.
På norra sidan sluttar området delvis nedåt mot norra begravningsplatsen
och sträcker sig delvis upp mot den höjd, varest Haga fri -

Sjukhuskom mis8ionen.

Allmän beskrivning
av
tomtområdet.

Trafikleder.

158 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

luftsteater och Haga nöjesfält för närvarande äro belägna. På södra
sidan gränsar detta plana område till en uppåt stigande bergsterräng,
vilken dock icke är så bög, att söderljuset borttages, men som bildar ett
skydd för sjukhuskomplexet mot den närbelägna godsbangården. Det för
sjukhuskomplexet avsedda området ligger såtillvida gynnsamt, att dess
längdsträckning befinner sig i ostvästlig riktning. Härigenom erbålles
ett gott söderläge för sjukhusbyggnaderna med fritt område på södra sidan
och med jämförelsevis närbelägen förbindelse norrifrån till redan be
fintlig trafikled.

Såsom ett huvudvillkor vid planläggningen av karolinska sjukhuset
har framställts fordran på, att tillträde till sjukhusbyggnaderna skall
erhållas från norra sidan med nära förbindelse till allmän trafikled. Den
södra sidan av det tilltänkta sjukhuskomplexet bör således, i likhet med
vad förhållandet var i det s. k. Ladugårdsgärdeförslaget, lämnas oberörd
av allmänna kommunikationsleder och i stället upplåtas till promenadplats
för sjukhusets patienter ävensom reserveras för framtida tillbyggnader
av sjukhuset. På grund härav synes, såsom redan berörts, den
östra, mera plana delen av Norrbackaområdet vara den mest lämpliga
såsom förläggningsplats för huvuddelen av karolinska sjukhuset. Med
denna utgångspunkt skulle Norrbackaområdet delas upp i tvenne hälfter,
av vilka den östra delen skulle avses för sjukhusanläggningen och
den västra delen tagas i anspråk för karolinska institutets teoretiska
institutioner.

Huvudtrafikleden till sjukhusbyggnaderna skulle således framdragas
på tomtens norra sida. En ny väg skulle för ändamålet anläggas med utgångspunkt
från Norrtullsvägen ungefär mitt för Haga södra grindar.
Denna väg skulle i västlig och sydvästlig riktning framgå söder örn den
nu befintliga vägen förbi norra begravningsplatsen. Genom utfyllning
skulle den nya vägen framdragas till ett så högt plan, att från detta tillträde
på lämplig plats kunde anordnas till sjukhusområdet. Den sålunda
ifrågasatta vägen torde komma att bliva den egentliga tillfartsleden till
sjukhuset.

Frågan örn Norrbackaområdets disposition sammanhänger emellertid
med spörsmålet örn framdragande i övrigt av allmänna kommunikationsleder
från de nordväst och väster örn Stockholm belägna förstadssamhällena
(Huvudsta, Spånga, Sundbyberg, Råsunda m. fl.). Lösningen av
detta trafikproblem, vilket intimt berör såväl Stockholms stad som Stockholms
län, är i och för sig ganska komplicerad.

Kommissionen lämnar i det följande en ingående redogörelse för ett
år 1924 framlagt förslag till väg Råsunda—Stockholm med sådan sträckning,
att vägen skulle framdragas över Norrbackaområdet samt därefter
framgå med en viadukt över Stockholms norra godsbangård med anslutning
till Torsplanen och nuvarande Porsgatan. Med hänsyn till olämpligheten
av en allmän trafikled över Norrbackaområdet inledde kommissionen
underhandlingar med vederbörande myndigheter för att örn möjligt
kunna undvika denna väg. Som resultat härav har framkommit förslag
att i stället för nämnda väg anlägga en väg med anslutning till
Karlbergsvägens förlängning utan att beröra den av karolinska institu -

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

tet disponerade delen av Norrbackaområdet. Detta senare förslag skulle
i första hand komma att realiseras. Kommissionen bar emellertid ansett
det vara med klok förtänksamhet förenligt att vid uppgörande av plan
för dispositionen av Norrbackaområdet räkna med att vägen i Torsgatans
förlängning kommer till stånd, varför för vägen erforderlig mark
borde reserveras.

Kommissionen anför vidare:

Vare sig Torsgatan framdeles kommer att framdragas över Norrbackaområdet
eller icke, måste, såsom förut nämnts, den egentliga huvudtrafikleden
till själva sjukhuset framgå från Norrtullsgatans förlängning vid
Haga södra grindar. Denna trafikled bör västerut förbindas med den
nuvarande Karlbergsvägens förlängning, så att trafikförbindelse erhålles
med de västra och södra delarna av Stockholms stad. Därest så befinnes
önskvärt, kan trafikleden också sättas i mera direkt förbindelse
med den väg, som nu framgår från de nordväst örn Stockholm belägna
samhällena. Den stora mängd patienter, som kan väntas komma att behöva
intagas å sjukhuset eller besöka dess polikliniker från de Stockholms
län tillhörande samhällena Huvudsta, Spånga, Sundbyberg, Råsunda
m. fl., skulle därigenom från den allmänna väg, som framgår från
Huvudsta i riktning mot Solna kyrka och därefter i sydlig riktning mot
Tomteboda blindinstitut, på ett bekvämt sätt kunna erhålla tillträde till
sjukhusets huvudinfartsled.

Genom att tillfart till den planerade sjukhusanläggningen från Stockholms
stad till väsentlig grad skulle anordnas från Norrtullsvägen, torde
trafiken här komma att ökas. En breddning av denna väg lärer i följd
härav bliva nödvändig. Med hänsyn härtill anser kommissionen, att för
en sådan breddning erforderlig mark av Norrbackaområdet bör reserveras.

Huvuddragen för utnyttjandet av Norrbackaområdet för karolinska
sjukhusets och karolinska institutets lokalbehov skulle på grundval av
vad i det föregående anförts i huvudsak komma att gestalta sig på följande
sätt (se till sjukhuskommissionens betänkande fogad situationsplan,
plansch 1).

Till östra delen av området förläggas karolinska sjukhusets kliniker
jämte alla de inrättningar, som måste stå i omedelbart samband med
sjukavdelningarna. Strax intill huvndkomplexets västra del förlägges
den patologiska institutionen. Ekonomilokalerna (kök, tvätt,, maskinhus
m. m.) placeras på norra delen av området, intill huvudtrafiklcden och
väster om sjukhuskomplexet. För karolinska institutets teoretiska institutioner
med undantag av den patologiska institutionen reserveras den
västra delen av Norrbackaområdet. Hit skall jämväl förläggas institutets
huvudbyggnad, inrymmande högtidssal, centralbibliotek och lokaler
för högskolans administrativa förvaltning. De teoretiska institutionsbyggnaderna
skulle på denna plats bilda en sluten enhet i möjligaste
närhet av sjukhusklinikerna. Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, vilken
skall bilda sjukhusets radioterapeutiska klinik och sammanföras med
radiumhemmet, förlägges längst åt öster på Norrbackaområdet, söder örn
den pediatriska kliniken. Här är jämväl det till jubileumskliniken bö -

Huvuddragen
av tomt
områdets
utnyttjande.

De i första
etappen ingående
byggnadernas
placering.

160 Kungl. May.ts proposition Nr 232.

rande forskningsinstitutet beläget. Å situationsplanen hava dessa byggnader
jämte ett för kliniken erforderligt personalhus betecknats såsom
jubileumsfondens byggnadskomplex.

För den ortopediska kliniken och vanföreanstalten upplåtes ett markområde
å den sydöstra delen av Norrbackaområdet i närheten av Eugeniahemmet.

Därest en för medicinska föreningen erforderlig byggnad skulle komma
att uppföras ävensom idrottsplatser anordnas för de studerande, finnes
härför utrymme å Norrbackaområdets västra del.

Beträffande de i första byggnadsetappen ingående byggnadernas placering
lämnar kommissionen följande orientering:

Ben från Haga södra grindar planerade uppfartsvägen till sjukhuset
bildar på cirka 300 meters avstånd från Norrtullsvägen ett torg med
spårvägsstation samt längre västerut bilparkeringsplats. Vid torget är
entrén till sjukhuset belägen. Torget flankeras i öster, väster och söder
av entrékomplexet, vars södra del utgöres av en låg envåningsbyggnad
med inkörsel till sjukhuset.

På ett avstånd av omkring 50 meter från inkörsel är karolinska sjukhusets
huvudkomplex, å den till sjukhuskommissionens betänkande fogade
situationsplanen betecknat med I, förlagt. Denna byggnad inrymmer
samtliga de kliniker, vilka enligt kommissionens förslag skola medtagas,
i den första byggnadsetappen, med undantag av den pediatriska och
den radioterapeutiska kliniken.

Huvudkomplexet, med sin huvudingång mitt för entrébyggnaden, består
av tvenne i öst-västlig riktning gående något brutna parallella
längor, den norra och den södra längan; på mitten äro dessa längor sammanbundna
av en centralbyggnad, slutande sig kring dels öppna, dels
täckta gårdar. På östra sidan sammanbindes den norra längan med en
bruten flygelbyggnad.

I närheten av huvudkomplexet äro sjukhusets övriga institutioner,
vilka skola medtagas i första byggnadsetappen, förlagda, dock så att på
en del ställen plats lämnas dels för institutioner, vilka i en senare byggnadsetapp
skola uppföras, dels ock för verkställande av tillbyggnader
till redan befintliga institutioner.

På nordöstra sidan av det för sjukhusanläggningen avsedda området
är pediatriska kliniken med sin poliklinik (å situationsplanen betecknad
med II) förlagd. Till stor del äro de för denna klinik avsedda byggnaderna,
vilka, äro förenade med varandra, placerade på ett högre plan på
bergsplatån. Söder örn detta komplex är radioterapeutiska kliniken eller
Konung Gustaf V:s jubileumsklinik (å situationsplanen benämnd jubileumsfondens
sjukhus samt betecknad med III) förlagd, med därtill hörande
poliklinik och radioterapeutiskt institut, ävensom i omedelbar anslutning
dess forskningsavdelningar. På något avstånd från dessa byggnader
äro institutionens personalbyggnad samt en mindre byggnad, innehållande
emanationslaboratoriet belägna.

På västra sidan örn lmvudkomplexet är den patologiska institutionen,
som skall uppföras i första byggnadsetappen (å situationsplanen betecknad
med IV), placerad. Väster örn denna institution, på sluttningen a.v
berget, är den djurexperimentella avdelningen (å situationsplanen be -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 161

tecknad med V) förlagd samt uppe på bergåsen sjukhusanläggningens
vattentorn (å situationsplanen betecknat med VI).

Plats för framtida utbyggnader av sjukhusets kliniker kan erhållas
dels å de förut berörda fria områdena intill huvudkomplexet, dels’ ock
söder örn huvudkomplexet och den patologiska institutionen. Därest plats
för ytterligare utbyggnader erfordras, får sjukhusområdets sydvästra
del tagas i anspråk för ändamålet. Genom att verkställa påbyggnad å de
i första byggnadsetappen uppförda klinikerna finnes därjämte möjlighet
att utvidga dessa kliniker och institutioner till större omfattning.
Örn så kan ske, vore det synnerligen värdefullt att framdeles kunna få
förvärva de områden, som disponeras av Eugeniahemmet, för att å dessa
äga tillgång till reservområden för framtida utvidgningar.

Utmed tillfartsvägen från Haga södra grindar och på ömse sidor örn
torget är entrékomplexet (å situationsplanen betecknat med VII) placerat.
Detta innehåller, förutom entrén, bostäder för vissa befattningshavare,
sysslomanskontor och apotek, det senare i elevbyggnaden, vilken
byggnad lämpligen bör i framtiden hopbyggas med entrékomplexet.

Västerut från torget räknat samt bakom entrékomplexets västflygel
äro köksbyggnaden, tvättbyggnaden med centralförråd, begravningskapellet,
verkstadshuset och ångpannecentralen förlagda. Samtliga dessa
byggnader bilda en sammanhängande länga, ekonomikomplexet (å situationsplanen
betecknat med VIII), med tillträde till de olika byggnaderna
direkt från den nordväst därom framdragna vägen.

Ännu längre västerut äro placerade en del bostadsbyggnader, nämligen
en byggnad inrymmande bostäder för gift och ogift manlig personal
(å situationsplanen betecknad med IX) samt längst västerut på
den del av Norrbackaområdet, som avsetts för sjukhusanläggningen,
frenne byggnader (å situationsplanen betecknade med X), innehållande
bostäder för sjukhusets direktör, tre av högskolans kliniska professorer,
överläkaren vid jubileumskliniken samt patologen vid jubileumsklinikens
vetenskapliga institut.

Slutligen är å sjukhusområdet vid dess södra gräns mot godsbangården
placerad den till högskolan anslutna ortopediska kliniken samt den
med denna klinik sammanhörande vanföreanstalten (å situationsplanen
betecknade med XI).

Med de krav på samhörighet mellan de olika byggnadskomplexen, som
måste uppställas för ett stort kliniskt sjukhus såväl i fråga örn själva
sjukhusarbetet och den kliniska undervisningen som beträffande transport
av mat, tvätt m. m., kan det karolinska sjukhusets inplacerande å
Norrbackaområdet i följd av de topografiska förhållandena icke ske utan
en del förändringar av terrängen. Sålunda måste på vissa ställen utfyllningar
verkställas, på andra ställen schaktningar och sprängningar
ifrågakomma. De överjordiska förbindelserna kunna emellertid utläggas
utan att alltför kraftiga stigningar behöva förekomma. Huvudsakligen
för den pediatriska kliniken, vilken enligt förslaget bagges på ett jämförelsevis
högt plan, måste en del sprängningar äga rum icke blott för
själva byggnadskomplexet utan även utanför detsamma samt lör anordnande
av tillfartsväg till kliniken. För grunder, källare och kulvertar
mäste även på flera ställen sprängningar utföras. Även kulvertsystemet
kan dock framföras utan för kraftiga stigningar. Å andra sidan måste
grundläggning till större djup ske, där den fasta botten befinner sig på

Hillring till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. Illo höft. (Nr 11-12.) I 1

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

större djup. Detta måste verkställas huvudsakligen för en del av huvudkomplexet
och en del av den patologiska institutionen samt för begravningskapellet
och tvättbyggnaden.

Det för anläggningen planerade underjordiska kulvertsystemet förenar
samtliga de byggnader, som för sjukvård och undervisning samt för
transport av mat, tvätt m. m. behöva stå i förbindelse med varandra.
Allenast bostadshusen samt den djurexperimentella avdelningen äro icke
förbundna med de övriga byggnadskomplexen medelst kulvertsystemet.
Detta system sträcker sig delvis, där så är nödvändigt, direkt under marken
mellan de olika byggnaderna, men eljest i byggnadernas källarvåningar.
Där så kan anses lämpligt, framgå i kulvertsystemet ledningar
för fördelning av värme, ånga, vatten, elektrisk ström, gas m. m. Där
sistberörda ledningar alltför mycket komma att inkräkta på utrymmet i
transportkulvertarna, framdragas ledningar för värme, ånga, vatten,
elektrisk ström, gas m. m. antingen under eller vid sidan av transportkulvertarna,
dock så att de städse äro lätt åtkomliga för verkställande
av tillsyn och reparationer.

Den naturliga utgångspunkten för kulvertsystemet är pannhuset. Härifrån
utdistribueras värme, ånga och elektricitet förbi begravningskapellet
samt tvätt- och köksbyggnaderna. Från denna huvudkulvert förgrenar
sig därefter kulvertsystemet till de olika byggnadskomplexen. I kulvertarna
sker transport av de sjuka samt av mat, tvätt m. m. Därjämte
erhålla sjukhusets befattningshavare ävensom de besökande genom dessa
förbindelser goda kommunikationsmöjligheter.

Ett inre vägnät är avsett att utläggas huvudsakligen över den del av
området, som till en början tages i bruk. Detta vägnät utgår från platsen
mellan entrébyggnaden och huvudkomplexet åt öster och väster, omsluter
sistnämnda komplex, utgrenar sig till de övriga byggnaderna samt
ställer den närmast liggande terrängen, där icke redan befintliga lämpliga
vägar finnas, i förbindelse med byggnaderna. Vägarna erhålla varierande
bredd, beroende på den trafik, som skall upptagas. Planteringar
anordnas utmed vägarna, där möjligheter till följd av bredd, trafik och
grundförhållanden det medgiva. Intill vägnätet och omkring och mellan
byggnaderna anordnas öppna platser, så vitt möjligt med planteringar,
dock att i görligaste mån befintlig terräng bibehålies. Givet är, att en
stor del av befintliga vackra trädbestånd måste offras för sjukhusanläggningen.
Omgivningen kring sjukhuset blir sålunda delvis den naturliga
skogsparken, delvis en på vissa ställen genom trädgårdsanläggning något
kultiverad bergsterräng.

Att sprängning i viss utsträckning måste tillgripas för såväl byggnader
som vägar Ilar förut påpekats. Även för terrängens behandling
måste så ske.

Beträffande sjukhusets förseende med värme, ånga, belysning, vatten
och avlopp hava särskilda utredningar verkställts. I korthet må här
endast framhållas, att värme och ånga erhållas från egen panncentral,
vilken är belägen på Norrbackaområdet, så att densamma efter utbyggnad
kan förse såväl sjukhusanläggningen som karolinska institutets teoretiska
institutioner med värme och ånga. Detsamma gäller elektriciteten,
som dels alstras i egen maskinanläggning från panncentralens högtrycksånga,
dels erhålles från Stockholms stads elektricitetsverk. Från
stadens anläggningar levereras gas och vatten. Som sjukhusbyggnaderna

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

komma att nå en ansenlig höjd, bliver trycket i stadens vattenledningar
för klent. I följd härav måste vattentorn anordnas. Avlopp för anläggningen
kan erhållas genom Solna kommuns stora avloppsledning, i vilken
staten äger rätt att insläppa en viss kvantitet spillvatten, vilken
kvantitet i första utbyggnadsstadiet ej behöver överskridas. Vid blivande
utvidgningar torde närmare uppgörelse få komma till stånd örn förstoring
av denna huvudavloppsledning. Regnvatten, som ej får insläppas
i nämnda huvudavlopp, föres genom särskilda ledningar dels till
Brunnsviken, dels till Ulvsundasjön.

Värmecentralen med tillhörande lokaler för pumpar, fördelning av
ånga och elektricitet placeras enligt förslaget i en utkant av sjukhusanläggningen.
I en framtid, då samtliga de för sjukhusanläggningen
och karolinska institutet erforderliga byggnaderna blivit uppförda, kommer
värmecentralen att bliva centralt belägen. Icke heller köks- och
tvättinrättningarna hava förlagts i centrum av sjukhusanläggningéU.
Vid det fortsatta utbyggandet av anläggningen åt väster blir läget mera
centralt. Att för dessa byggnader erhålla ett mera centralt läge i förhållande
till sjukhuset har icke varit möjligt, då dels tillförsel utifrån
måste lätt ske, särskilt till köksbyggnaden, utan att sjukhusområdet
därav beröres, dels detta område måste fritt kunna disponeras såväl för
de sjukhusinstitutioner, som nu skola uppföras, som ock för de institutioner,
vilka i en framtid skola komma till stånd. För distribuering av
mat och tvätt tjänstgör, såsom ovan nämnts, det underjordiska kulvertsystemet.
För längre bort belägna institutioner, särskilt de som bliva
uppförda i en senare byggnadsetapp, torde transport lämpligen kunna
ske över marken med automobiler. För den ortopediska kliniken samt
vanföreanstalten anordnas särskild värme- och elektricitetscentral ävensom
eget kök.

Sjukhuskommissionen Ilar vidare gjort en utredning rörande åtgärder,
som från statens sida betingas för Norrbackaområdets ianspråktagande.

De fastigheter, som beröras av förslaget om förläggande av det nya
karolinska sjukhuset jämte lokaler för karolinska institutet till Norrbackaområdet,
utgöras av följande:

1) den så kallade Solnaskogen under Karlbergs kungsgård,

2) kronolägenheten 15/o4 mantal Stenbrottet nr 1,

3) kronolägenheten V320 mantal Falkenärsbostället och

4) kronolägenheten Vi» mantal Fogdevreten nr 1.

Samtliga dessa fyra fastigheter äro avsedda att till största delen ingå
i det för sjukhusanläggningen föreslagna området.

Enligt kungl, brev den 23 maj 1815 hava vissa delar av den så kallade
Solnaskogen upplåtits för krigsskolans räkning. Härjämte hava genom
särskilda av Kungl. Majit meddelade beslut vissa områden av kronolägenheterna
Stenbrottet och Fogdevreten överlåtits till krigsskolan. I
övrigt stå omförmälda fastigheter under domänstyrelsens vård och förvaltning.

Kommissionen har från nämnda ämbetsverk anhållit örn uppgift å

Åtgärder för
Norrbackaområdets
i
anspråktagande.

164

Kungl. Maj:ts proposition Kr 232.

åtgärder, som borde vidtagas för att omförmälda under ämbetsverkets
vård stående fastigheter i sinom tid skulle kunna tagas i anspråk för
den planerade sjukvårdsinrättningen. Dessa åtgärder vore enligt domänstyrelsen,
förutom vissa uppsägningar av arrendekontrakt, i huvudsak
tvenne, nämligen

att överenskommelse skulle träffas med svenska jägarförbundets avdelning
för Stockholms stad och län örn avlösande av dess rätt jämlikt
kungl, brev den 2 april 1831 till disponerande av skjutbaneområdet å
Solnaskogen, samt

att överenskommelse skulle träffas med trädgårdsmästare E. A. Lindman
rörande disposition efter arrendetidens slut av de honom tillhöriga
husen å kronolägenheterna Stenbrottet, Falkonärbostället och Fogdevreten.

Omförmälda avdelning av svenska jägarförbundet hade i skrivelse till
domänstyrelsen framhållit, att ersättningen för nu ifrågavarande dispositionsrätts
upphörande syntes böra omfatta dels ett kapitaliserat årligt
belopp för hyra av annan mark, dels gottgörelse av kostnaden för
byggnaders bortförande samt uppförande av nya byggnader och anläggning
av skjutbana och skjutbaneanordningar.

Från krigsskolans sida mötte intet hinder att avträda de av den disponerade
delarna av Norrbackaområdet, då dessa bliva behövliga för
det nya ändamålet. Dock ifrågasattes, att krigskolans rätt till skogsavverkning
i Solnaskogen fortfarande borde gälla, så länge som dylik
avverkning kunde ifrågakomma.

Kommissionen anser lämpligt, att, så snart definitivt beslut föreligger,
att karolinska sjukhuset skall uppföras på Norrbackaområdet, domänstyrelsen
erhåller bemyndigande att vidtaga erforderliga åtgärder, för
att tomtområdet må kunna tagas i bruk för det avsedda ändamålet.

Kommissionen anför i anslutning härtill följande:

För att i detalj planlägga samt övertaga ansvaret för utförandet av det
omfattande sjukhusförslaget torde det vara lämpligt, att en särskild
byggnadskommitté tillsättes. I den mån så befinnes påkallat, bör samverkan
mellan denna byggnadskommitté och vederbörande förvaltningsmyndigheter
komma till stånd. Först då sjukhusanläggningen närmar
sig sin fullbordan, lärer ett överflyttande av tomtområdets förvaltning
böra ske från domänstyrelsen till den direktion, som skall tillsättas för
att ombesörja karolinska sjukhusets drift m. m.

Vidkommande krigsskolans rätt till skogsavverkning i Solnaskogen
torde denna förmån böra upphöra i och med att området tages i anspråk
för byggnadsarbetena.

För avstående av kronolägenheterna Stenbrottet, Fogdevreten och Falkenärsbostället
ävensom för mistade arrendeinkomster från Solnaskogen
bör domänfonden i sinom tid tillgodoföras ersättning eller nedskrivas
med ett mot fastigheternas taxeringsvärden svarande belopp.

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskommissionen berör i det följande ett par nödvändiga tomtregleringar
för sjukhusanläggningens rationella ordnande och anför därvid
i huvudsak följande:

Kommissionen anser, att ett mindre markområde, tillhörande Solna
komministerboställe och Solna kommun, måste tagas i anspråk, för att
en tillfartsväg till sjukhusanläggningen skall kunna framdragas från
Norrtullsvägen i västlig riktning mot Karlbergsvägens förlängning. Å
den av arkitekten Westman upprättade situationsplanen över den tilltänkta
sjukhusanläggningen (plansch 1 i sjukhuskommissionens betänkande)
har närmare utmärkts det område, som för vägens framdragande
och erhållande av nödigt utrymme i övrigt behöver ställas till disposition.
Markområdet har formen av en triangel, och har basen av denna
triangel markerats med en streckad linje. I sin helhet innehåller området
i areal omkring 1,24 hektar, därav cirka 0,88 hektar tillhör komministerboställets
mark och cirka 0,36 hektar Solna kommuns ägor.

Redan på ett tidigt stadium av byggnadsarbetet torde det vara nödvändigt,
att detta område bliver disponibelt för sjukhusanläggningen.
Ordnandet av kommunikationsleden på norra sidan av Norrbackaområdet
lärer nämligen bliva ett av de företag, som först igångsättes. Kommissionen
har i följd härav ansett det vara av vikt, att kronan utan
större omgång skall kunna förvärva den erforderliga marken.

Genom trafikledens framdragande på sätt situationsplanen utvisar
bliva, på nordvästra delen av Norrbackaområdet ett par mindre delar
frånskilda den egentliga sjukhustomten. Dessa markområden torde icke
behöva tagas i anspråk för karolinska sjukhusets eller karolinska institutets
räkning. Genom ägoutbyte torde lämpligen kunna ordnas så, att
Solna församling och Solna kommun här erhålla ersättning för den mark,
som för trafikledens framdragande måste tagas i anspråk från församlingen
och kommunen tillhöriga fastigheter.

Vid förhandlingar med representanter för kyrkorådet i Solna församling
samt för Solna kommun har kommissionen framlagt förslag om, att
dylikt markutbyte skall komma till stånd. Inom de områden, som å situationsplanen
betecknats med bokstäverna M och N, torde markersättning
kunna lämnas församlingen och kommunen i utbyte mot det område om
tillhopa 1,24 hektar, som måste tagas i anspråk för trafikleden.

Församlingens och kommunens representanter hava vid dessa förhandlingar
förklarat, att do för sin del äro beredda tillstyrka ett. dylikt ägoutbyte.

Förutom nu berörda markutbyte torde jämväl en reglering av gränslinjen
mellan den för karolinska sjukhuset avsedda tomten och det av
Eugeniahemmet disponerade området böra vidtagas. Av situationsplanen
över sjukhusanläggningen framgår, att å norra och nordöstra delen av
Norrbackaområdet skall förläggas ett komplex av byggnader (pediatriska
kliniken och jubileumsklinikens byggnader). Ett par av dessa byggnader
hava på grund av terrängens beskaffenhet måst placeras omedelbart
intill Eugeniahemmets tomtgräns. Å situationsplanen har kommissionen
med streckad linje låtit utmärka en ifrågasatt ny gränslinje mot Eugeniahemmet.
Som det uteslutande torde vara till fördel för Eugeniahemmet
att få en dylik gränsreglering verkställd, synes det icke kunna bliva
förenat med svårigheter att få densamma genomförd. I samband nied
byggnadsföretagets igångsättande torde åtgärder böra vidtagas dels för

Tomtregle ringar.

Yttranden.

166 Kungl. Maj.is proposition Nr 2X2.

att närmare fastslå, hur den nya gränsen lämpligen bör framgå, dels
ock för att träffa uppgörelse om utbyte av de markområden, som beröras
av regleringen.

Mot de allmänna grunderna för Norrbackaområdets utnyttjande hava
i de avgivna yttrandena inga mera betydande erinringar framställts.

Medicinalstyrelsen anför följande rörande tomtområdet:

För bedömande av det föreslagna områdets tillräcklighet och lämplighet
som förläggningsplats för det stora byggnadskomplexet i dess helhet,
enligt kommissionens tanke helt fullföljd, skulle det varit av visst värde.
örn en skiss förelegat, vilken varit ägnad att belysa förläggningen även
av de institutioner och kliniker, som skulle komma att ingå i de senare
byggnadsskedena. I avsaknad härav möta nämligen vissa svårigheter
att göra något bestämt uttalande härom. Även örn i tomtområdet vissa
partier ingå, som lära vara svåra att utnyttja, synes dock dess stora ytinnehåll
—- 559,000 kvm. — erbjuda garantier för tillräckligt utrymme
för den för våra förhållanden stora anläggning, som skulle successivt
dit förläggas. Givetvis skulle emellertid ett förvärv av det område,
Eugeniahemmet nu disponerar, lämna ökad trygghet i detta hänseende.

Byggnadsstyrelsen anför i sitt yttrande:

Huvudentrén till sjukhusanläggningen har tagits från norr, vilket med
hänsyn till terrängförhållandena torde vara det lämpligaste. Härigenom
frigöres även området söder örn huvudkomplexet från vidkommande trafik
och kan användas till park.

Byggnaderna äro med hänsyn till den kuperade terrängen väl förlagda,
och den byggbara, planare terrängen är väl utnyttjad. Nivåskillnaderna
för huvudkomplexet överstiga icke 4 meter. De övriga byggnaderna äro
så förlagda i förhållande till huvudbyggnaden, att ett kulvertsystem kan
genomföras med ej större nivåskillnader än som kunna övervinnas genom
lutningar i de byggnaderna sammanbindande kulvertarna.

Huvudkomplexet är uppfört i dels sex och dels sju våningar med den
högre längan på norra sidan. Tätt bakom denna stora skuggbildare ligga
emellertid låga byggnader, nämligen bostadshus för elever och köket med
personalbostäder, vilkas behov av solljus måste anses bliva mindre väl
tillgodosett. Do befintliga öppningarna mot söder komma, enligt vad som
antytts på situationsplanen, att bebyggas i en andra byggnadsetapp, och
örn dessa nya byggnader bliva höga, komma belysningsförhållandena
givetvis att ytterligare försämras.

Familjebostäderna äro förlagda intill huvudentrén, vilket torde bliva
det mest bullersamma läget inom området. Även professorsbostäderna
torde komma att få ett bullersamt läge, för den händelse den eventuella
trafikleden genom området kommer till stånd, och synes därför böra
övervägas, örn icke en mer avskild plats må kunna beredas dessa bostäder.

Ekonomikomplexet är väl förlagt intill en i förslaget ingående trafikled
utefter områdets norra gräns. I anslutning till detta komplex ligger
gravkapellet på en planterad gård mellan tvättbyggnaden och pannhuset.
Särskild omtanke måste dock ägnas dessa ekonomibyggnaders planläggning
örn, med hänsyn till gravkapellet, störande buller från desamma
skall kunna undvikas.

Styrelsen framhåller vidare, att frågan örn plats skall kunna beredas

167

Kungl Maj:ts proposition Nr 232.

för andra etappens kliniker icke närmare utretts. Den befintliga fria
byggnadsplatsen vore mycket knapp för ändamålet. I första hand komme
emellertid de öppna platser, som insläppa söderhus mot i norr liggande
byggnader, att bebyggas enligt vad som angåves å situationsplanen,
varigenom ljusförhållandena för de på anläggningens norrsida belägna
byggnaderna ytterligare försämrades.

Karolinska institutets lärarkollegium anser i likhet med sjukhuskommissionen,
att det för institutet och dess kliniker skulle innebära en synnerligen
betydande olägenhet, om den planerade kommunikationsleden
i Torsgatans förlängning bleve verklighet.

Professor Israel Holmgren framhåller, att huvudplanläggningen av
det nya sjukhuset i siort sett är densamma, som av 1919 års sakkunniga
föreslagits. Sålunda kunde även i det nu föreliggande förslaget vägande
anmärkningar framställas mot planläggningen. Professor Holmgren hänvisar
i detta avseende till sin kritik av det tidigare förslaget och anmärker
nu allenast på att entrén till sjukhusområdet förlagts till dess frånsida,
varigenom vägen till sjukhuset på ett olämpligt och onödigt sätt
förlängdes. Även poliklinikkomplexet vore opraktiskt konstruerat och
förlagt. Placeringen av bostäderna för sjukhusets överläkare vore olämplig.
Dessa bostäder borde i stället ligga vid östra tomtgränsen. Deras
föreslagna läge komme att medföra en önskan hos bostadsinnehavarna
att få till stånd den förut omnämnda genomfartsvägen över sjukhusets
område, vilken enligt kollegiets enhälliga mening vore till stor skada för
sjukhuskomplexet.

Beträffande de ifrågasatta åtgärderna för Norrbackaområdets ianspråktagande
anför domänstyrelsen bl. a. följande:

Styrelsen torde böra anbefallas vidtaga sådana åtgärder, att nu ifrågavarande,
under styrelsens förvaltning ställda fastigheter må kunna tagas
i anspråk för avsett ändamål vid ingången av 1930 eller senast den 14
mars samma år, så framt icke framdeles annorlunda kan överenskommas
med den byggnadskommitté eller annan vederbörande, som må erhålla
uppdrag att i detalj planlägga samt övertaga ansvaret för utförandet av
sjukhusbyggnadsföretaget.

Det torde ankomma på styrelsen att framdeles, efter överläggning med
ovanberörda byggnadskommitté eller annan vederbörande, till Kungl.
Majit inkomma med förslag rörande den tid, då ifrågavarande fastigheter
skola helt undantagas från styrelsens förvaltning. Det synes
dock knappast lämpligt att, såsom sjukhuskommissionen ifrågasatt, låta
härmed anstå, till dess sjukhusanläggningen närmar sig sin fullbordan,
utan torde tidpunkten för ett överflyttande från domänstyrelsens till
annan vederbörandes förvaltning vara inne, då området i huvudsak tagits
i anspråk för uppförande av byggnader och utförande av andra anläggningar,
varefter styrelsen icke lärer kunna påräkna intäkter av arrenden
m. m.

Såsom sjukhuskommissionen framhållit, bör domänfonden samtidigt
därmed tillgodoföras ersättning i en eller annan form för avstående av

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

kronolägenheterna Stenbrottet, Fogdevreten och Falkenärsbostället saint
för mistade arrendeinkomster från Solnaskogen. Taxeringsvärdet utgör
för berörda kronolägenheter tillsammans 84,000 kronor och för Solnaskogen
193,000 kronor.

Den ersättning, som må kunna beredas svenska jägarförbundets ovanberörda
avdelning för avståendet av till denna upplåtet markområde,
lärer böra utgå av medel, som anvisas för sjukhusanläggningen.

Sedan domänstyrelsen avgivit sitt nyss behandlade yttrande har svenska
jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län i skrivelse
till Kungl. Majit den 4 april 1929 närmare preciserat sina krav för avstående
av dispositionsrätten till skjutbaneområdet i Solnaskogen. Detta
område beräknar avdelningen till 10,000 kvm. Då .råmarksvärdet enligt
sjukhuskommissionens utredningar kunde skattas till 16 kronor per kvm.,
vore det ifrågavarande området värt 160,000 kronor, vilket belopp avdelningen
fordrar såsom ersättning för avstående av dispositionsrätten till
området. Därjämte begäres ersättning för uppförande av nytt bostadshus
för tillsyningsman över skjutbanorna, för flyttning av skjutbanepaviljongen
och för anläggning av ny skjutbana. Sina krav sammanfattar
avdelningen sålunda:

kapitaliserat belopp för hyrande av annan mark........kronor 160,000

ersättning för uppförande av annat bostadshus......... » 12,000

flyttning av skyttepaviljongén...................... » 17,500

anläggning av skjutbana och skjutbaneanordningar...... » 12,000

Summa kronor 201,500

Över den sålunda ingivna framställningen har domänstyr elsen den 15
februari 1930 avgivit infordrat yttrande.

Domänstyrelsen erinrar däri, att avdelningen tidigare uttalat, att ersättning
för markområdet borde beräknas till kapitalvärdet av årliga
hyresbelopp för annan lämpligt belägen mark, som kunde förhyras för
bedrivande av skjutövningar. Sökandeföreningen hade emellertid icke
träffat någon uppgörelse härom eller ens lämnat antydan örn eventuella
förslag härtill med ungefärliga avgiftsbelopp eller dylikt. I stället hade
avdelningen utgått från det av byggnadsstyrelsen år 1926 beräknade,
genomsnittliga markvärdet för Norrbackaområdet eller 16 kronor per
kvm. Detta å-pris finge emellertid anses utgöra det beräknade priset å
mark, som med full äganderätt upplåtes för bebyggelse. Jägarförbundets
disposition av förevarande område vore i så avseende begränsad, att området
finge begagnas endast till bedrivande därå av målskjutningar,
medan äganderätten därtill alltjämt tillkomme kronan. Med hänsyn härtill
kunde enligt styrelsens mening värdet å ifrågavarande markupplåtelse
icke likställas med områdets tomtmarkvärde utan anses avsevärt
lägre.

Beträffande möjligheten att i utbyte mot skjutbaneområdet i Solna -

Kungl. Majlis proposition Nr 232. 169

skogen till jägarförbundet upplåta annan kronan tillhörig mark i huvudstadens
närhet anför styrelsen:

De under styrelsens förvaltning stående egendomar, som härvid kunde
ifrågakomma, utgöra kronoparken Västra skogen (väster örn Karlbergs
kungsgård) i Solna socken samt kronodomänerna Bergshamra i Solna
socken och Mörby i Danderyds socken. Å samtliga dessa fastigheter finnas
dock ett flertal bostads- m. m. upplåtelser, varjämte fastigheterna
genomskäras av allmänna eller andra vägar med jämförelsevis stark trafik,
vilka förhållanden avsevärt begränsa möjligheterna att därå lämpligen
upplåta mark för anläggning av nu ifrågavarande slag. Styrelsen
håller därjämte före att, även örn en dylik upplåtelse för närvarande och
tillsvidare kunde ske å endera av dessa fastigheter, det torde kunna förutses,
att en fortsatt bebyggelse å eller invid desamma skulle inom en
ej långt avlägsen framtid utesluta möjligheten att för avsett ändamål i
fortsättningen begagna det upplåtna området. I så fall komme frågan
om nytt skjutbaneområde eller ersättning därför att åter aktualiseras
inom en jämförelsevis kort tidsperiod.

Styrelsen har även i samråd med representant för Djurgårdsförvaltningen
låtit undersöka möjligheten av upplåtelse av för annat ändamål
icke disponerad mark å Djurgården, särskilt omkring Stora Skuggan, där
ett flertal liknande upplåtelser redan äro gjorda. Därvid har framkommit,
att ytterligare upplåtelse av ifrågavarande slag sannolikt icke torde
kunna äga rum därstädes, dels på grund av befintlig bebyggelse och trafikerade
vägar, dels med hänsyn till naturskyddssynpunkter m. m.

Huruvida en för framtiden bestående upplåtelse skulle kunna ske från
det under arméförvaltningen stående s. k. Järvafältet, undandrager sig
styrelsens bedömande.

På grund av föreliggande behov att vid en ny skjutbana verkställa
jämförelsevis dyrbara anordningar måste emellertid för sökandeavdelningen
vara av särskilt intresse och synnerligen önskvärt, att avdelningen
erhåller lämpligt område med trygghet för detsammas innehav
ej blott under en kortare tidsperiod utan även för framtiden. Med hänsyn
härtill och då det torde möta särskilda svårigheter att under dylik
förutsättning till disposition överlåta i huvudstadens närhet belägen
kronan tillhörig mark, anser styrelsen för sin del lämpligast, att vid
Norrbackaområdets ianspråktagande för sjukhusanläggningen jägarförbundets
ifrågavarande avdelning på en gång erhåller skälig ersättning
för dess avstående från den rätt, som den genom ovannämnda nådiga
brev den 2 april 1831 tillförsäkrats, varefter avdelningen må hava att
för framtiden själv sörja för anskaffande av ändamålsenligt skjutbaneområde.

Ersättningen för bostadsbyggnaden finnér domänstyrelsen, med hänsyn
till byggnadens enkla beskaffenhet och nuvarande skick vara för
högt tilltagen. Enahanda gällde även kostnaderna för paviljongens
flyttning och anläggning av ny skjutbana.

Då alltså det i jägarförbundets framställning påfordrade ersättningsbeloppet
såväl för avståendet av upplåtet markområde å Solnaskogen
som ock för flyttning av där uppförda byggnader m. m. mycket avsevärt
överstege den ersättning, som enligt styrelsens mening kunde anses skä -

Departe mentschefen.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lig, oell sökandeföreningen icke syntes vara villig att åtnöjas med lägre
ersättning, återstode, enligt ämbetsverkets mening, ej annat än att expropriera
besittningsrätten. Styrelsen hemställde sålunda, att Kungl.
Majit måtte förklara, att sökandeföreningen skulle vara pliktig att avstå
nyttjanderätten till ifrågavarande område mot ersättning, som bestämmes
enligt lagen örn expropriation den 12 maj 1917. Föreningens ifrågavarande
framställning har sedermera remitterats till byggnadsstyrelsen
för yttrande.

I annat sammanhang har jag redan uttalat, att jag i likhet med sjukhuskommissionen
anser Norrbackaområdet fullt tillräckligt för att lämna
plats åt hela karolinska institutet med dess teoretiska institutioner och
kliniker m. fl. lokaler. Emellertid hava, såsom sedan anförts, medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen uttalat viss tvekan, huruvida å området kunde
utan olägenhet rymmas samtliga föreslagna byggnader, samt ansett, att
i allt fall detta spörsmål icke kunde fullt bedömas utan tillgång till en karta
eller skiss belysande den tilltänkta förläggningen av de i de båda senare
byggnadsetapperna ingående byggnaderna. Enligt vad jag erfarit, har sjukhuskommissionen
övervägt olika alternativ för Norrhackaområdets disponerande
under senare byggnadsetapper, men ej ansett sig kunna eller
böra framlägga en definitiv byggnadsplan. Dels vore nämligen många
lösningar möjliga, som under olika förutsättningar kunde vara mer eller
mindre fördelaktiga, dels förelåge icke något utarbetat program för de
institutioner, som skulle ingå i de senare byggnadsetapperna. Förhandenvaron
av en skiss över Norrbackaområdet vid full utbyggnad skulle
emellertid även enligt mitt förmenande underlätta bedömandet av tomtområdets
tillräcklighet. Jag har för den skull låtit uppgöra en skiss utvisande
Norrhackaområdets disponerande för ytterligare byggnader i
senare byggnadsetapper. Denna skiss kommer att överlämnas till vederbörande
riksdagsutskott. Jag vill emellertid uttryckligen betona, att
skissen i fråga allenast är att anse såsom ett exempel bland flera, huru
området slutligt kan disponeras för sitt ändamål.

Denna skiss bekräftar till fullo sjukhuskommissionens uppfattning örn
Norrhackaområdets tillräcklighet såsom byggnadsplats för hela karolinska
institutet. Att, såsom byggnadsstyrelsen framhåller, vid full utbyggnad
den ena byggnaden skulle i viss mån komma att skugga den
andra, torde vara oundvikligt, då det är fråga örn att till ett begränsat
område förlägga så många och stora byggnader. Att belysningsförhållandena
dock komma att bliva tillfredsställande och i varje fall betydligt
fördelaktigare än för en sjukhusanläggning i de centrala delarna av staden
torde vara uppenbart.

Beträffande områdets förseende med kommunikationsleder kan jag
godtaga vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit, helst som några

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

erinringar däremot icke framförts i de avgivna yttrandena. I likhet med
kommissionen oell karolinska institutets lärarkollegium finner jag det,
såsom redan tidigare anförts, ofördelaktigt för sjukhuset, örn den planerade
vägen i Torsgatans förlängning måste komma till utförande. Något
överhängande behov av denna förbindelseled finnes för närvarande icke.
Såsom jag förut framhållit, har jag emellertid, med anledning av krav
från Stockholms stad, förordat, att mark för denna väg, örn och när den
blir nödvändig, utan ersättning skall ställas till stadens förfogande.

Även i fråga örn planen för tomtområdets utnyttjande och placeringen
av de i första byggnadsetappen ingående byggnaderna kan jag i stort
sett ansluta mig till sjukhuskommissionens förslag. Att entrén till sjukhuskomplexet
förlagts åt norr, ehuru därigenom vägen till sjukhuset
från staden något förlänges, torde få anses lämpligt, med hänsyn till
önskvärdheten att lämna de södra partierna, mot vilka sjukrummen
i stor utsträckning vetta, fria från trafik och störande buller. För länet
åter betyder den föreslagna entréförläggningen en vägförkortning. Även
terrängförhållandena tala, såsom byggnadsstyrelsen framhållit, för en förläggning
av entrén till norra sidan. Att familjebostäderna skulle få ett förhållandevis
bullersamt läge är givetvis riktigt. Å andra sidan ligga emellertid
dessa bostäder bekvämt till ur kommunikationssynpunkt, och läget är
helt naturligt ur bullersynpunkt icke ofördelaktigare än för vilket vid gata
beläget hus i staden som helst. Såväl byggnadsstyrelsen som professor
Holmgren ha ansett professorsbostädernas läge mindre lämpligt, men,
medan byggnadsstyrelsen med hänsyn till buller från den ifrågasatta
vägen i Torsgatans förlängning anser en förflyttning önskvärd, finner
professor Holmgren det vara ett önskemål för bostadsinnehavarna att få
den planerade vägen till stånd, vilket ur sjukhusets synpunkt vore olyckligt.
För min del finner jag, att, även örn skäl kunna anföras mot förslaget
till förläggning av ifrågavarande bostäder, det av sjukhuskommissionen
föreslagna läget torde få anses vara övervägande fördelaktigt.
I enlighet därmed skulle professorerna komma att bo mitt emellan institutets
teoretiska institutioner och kliniker och sålunda få nära väg till
bådadera, vilket är av så mycket större betydelse, som ju befattningshavarna
i fråga skulle hava sin verksamhet helt förlagd till institutet
och icke ägna sig åt privatpraktik i staden.

För Norrbackaområdets ianspråktagande erforderliga åtgärder angående
kronolägenheter och arrendekontrakt torde böra uppdragas åt domänstyrelsen.
För avstående av de i Norrbackaområdet ingående kronolägenheterna
samt för mistade arrendeinkomster från Solnaskogen bör domänfonden,
såsom sjukhuskommissionen framhållit, tillgodoföras ersättning
eller nedskrivas med ett mot fastigheternas taxeringsvärde svarande belopp.
I likhet med domänstyrelsen anser jag, att svenska jägarförbundets
avdelning för Stockholms stad oell län bör erhålla kontant ersättning för

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

avstående av dispositionsrätten till det så kallade skjutbaneområdet, men
att den fordrade ersättningen är oskäligt hög. Örn icke överenskommelse
med sagda avdelning örn skälig gottgörelse kan träffas, bör dispositionsrätten
till området i fråga exproprieras, varvid den erforderliga gottgörelsen
bör utgå av de för sjukhusanläggningen beviljade medlen. De
närmare underhandlingarna härom ävensom örn de av sjukhuskommissionen
omnämnda tomtregleringarna med Solna kommun och Solna församling
samt Eugeniahemmet, vilka även enligt min mening synas önskvärda,
torde böra anförtros åt den byggnadskommitté, som jag ämnar
föreslå skola tillsättas för handhavande av karolinska sjukhusets nybyggnad.

Denna byggnadskommitté bör lämpligen bestå av tre av Kungl. Majit
tillsatta ledamöter, nämligen en läkare, en arkitekt och en i ekonomiska
ting särskilt förfaren person samt eventuellt därjämte en representant
för vardera Stockholms stad och Stockholms län. För kommitténs verksamhet
bör gälla särskild av Kungl. Majit fastställd instruktion. Byggnadskommittén
torde böra åligga att såväl tekniskt som ekonomiskt omhänderhava
de arbeten, som äro förenade med planläggningen och utförandet
av karolinska sjukhuset. Kommittén bör sålunda ombesörja
upprättande av definitiva ritningar, kostnadsförslag och arbetsplan
samt underställa desamma Kungl. Majits prövning. Mindre ändringar
i den fastställda planen torde, därest de icke medföra ökade kostnader,
kunna företagas av kommittén. I kommitténs åligganden bär även,
såsom jag redan nämnt, ingå att träffa nödiga överenskommelser angående
tomtområdets ianspråktagande och angående av sjukhuskommissionen
omförmälda tomtregleringar. Kommittén bör vidare äga rätt
att anställa arkitekt, sekreterare, kassaförvaltare, kontrollanter och övrig
för dess verksamhet erforderlig personal.

De direkta kostnaderna för en dylik kommitté torde bliva rätt avsevärda.
Samtliga utgifter för den nu förordade byggnadskommitténs verksamhet
böra bestridas av de för sjukhusanläggningen beviljade medlen.

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

173

X. Beskrivning av de olika i första etappen ingående byggnaderna.

Sedan sålunda redogjorts för den nya sjukhusanläggningens placering
å tomtområdet, skall i det följande lämnas en redogörelse för de i första
etappen ingående byggnaderna, Början göres därvid med huvudkomplexet.

Sjukhuskommissionen lämnar i sitt betänkande följande allmänna beskrivning
av detta komplex:

Huvudkomplexet består av tvenne brutna, parallella längor, den norra i
3, den södra i 5 sektioner, i det följande benämnda sektion 1, 2 och 3, respektive
1, 2, 3, 4 och 5 från väster räknat, samt en centralbyggnad, belägen
mellan dessa längor och fäst vid dessas mittsektioner. Huvudkomplexet
upptager de kirurgiska, medicinska, obstetriska, gynekologiska, oto-laryngologiska
och oftalmologiska klinikerna med deras polikliniker m. m. ävensom
privata mottagningslokaler för klinikcheferna, det röntgendiagnostiska
institutet, likaledes med enskild mottagning för professorn, olycksfalls-
och isoleringsavdelningen, garnisonsavdelningen, avdelningarna för
elektroterapi och ljusbehandling, tandpolikliniken, gymnastiken samt badavdelningen.
Därjämte finnas i byggnaden kapprum för besökande till
polikliniker och till de inneliggande sjuka, sociala byrån, upplysningssamt
in- och utskrivningsbyråerna ävensom en del sköterskebostäder.
Dessa senare rum tjänstgöra delvis som reserver för framdeles ifrågakommande
utvidgningar av vissa avdelningar. Byggnaden upptager ett jämförelsevis
jämnt område, sträckande sig i ost-västlig riktning. Mellan
längorna finnas tvenne öppna parkområden.

Huvudsynpunkten vid utformandet av byggnaden bar varit att i ett
block sammanföra de ovannämnda klinikerna intill varandra och intill
respektive behandlings-, undervisnings- och laboratorielokaler ävensom
poliklinikerna samt att erhålla en i möjligaste män koncentrerad huvudanläggning
med lätt tillträde utifrån för sjukintag, poliklinikbesökande
och besökande till inneliggande sjuka och med lätt och nära kommunikation
inomhus mellan de olika avdelningarna, till fördel för de sjuka, sjukvårdspersonalen,
läkarna, de studerande och allmänheten. Huvudingången
är belägen på norra sidan mitt för sjukhusets entrébyggnad. Komplexet
upptager behandlings-, undervisnings- och laboratorielokaler samt polikliniker
i centralbyggnaden och angränsande delar av längorna. Sjukavdelningarna
äro i huvudsak förlagda till längorna med söderläge för sjukrummen.
Därvid har åt medicinska och kirurgiska sjukavdelningarna givits
det öppnare läget i den södra längan, medan de oto-laryngologiska,
oftalmologiska, obstetriska och gynekologiska sjukavdelningarna, där dels
sjukhusvistelsen är mera kortvarig, dels behovet av det friare solläget ej
är så nödvändigt, placerats i den bakre, norra längan. Då emellertid avståndet
mellan den bakre längans framfasad och den främre längans bakfasad
är närmare 60 meter och mellanpartiet har mindre höjd än söderlängan,
torde i alla händelser tillräckligt med sol och luft tillföras även de
bakre sjukavdelningarna.

Från koncentrationssynpnnkt Ilar, liksom i Ladugårdsgärdeförslaget,

Sjukhuskom missionen.

Huvud komplexet.

Allmän

beskrivning.

174

Kungl. Maj.ts proposition Nr 232.

byggnaden givits en rätt betydande höjd, sjn våningar i bakre, sex våningar
i främre längan, fyra, delvis fem våningar i centralbyggnaden. Den
österut, med obstetrisk-gynekologiska kliniken sammanbyggda och sammanhörande
flygelbyggnaden har dock blott upptagits i tre våningar.

Detta byggnadens koncentrerande ej blott i horisontal- utan även i vertikalläge,
varigenom förbindelsen de olika avdelningarna emellan från
sjukvårds- och undervisningssynpunkt blir lätt och bekväm och byggnaden
från ekonomisk synpunkt relativt billig, förutsätter god tillgång på
trappor och i synnerhet på hissar. Dessa trappor och hissar äro placerade
intill varandra i grupper utöver byggnadsplanen. Hissarna äro i storlek
och antal avpassade efter den trafik, som vid varje grupp kan påräknas
(sjuk- och mattransport samt persontrafik).

Från huvudingången i bottenvåningen, belägen i norra längans mittsektion,
med den sociala byrån nära intill, öppnar sig centralhallen i tvenne
våningars höjd, dit samtliga poliklinikbesökande skola gå, avlämna ytterplagg
och uppsöka respektive polikliniker, belägna i bottenvåningen eller
i de övre våningarna. Intill hallen ligga, utom kapprum, upplysningsbyrån
och byrån för in- och utskrivningar. I centralbyggnaden samt i
norra längans mittsektion äro poliklinikerna jämte det röntgendiagnostiska
institutet samt gymnastiken belägna. Dessa lokaler utbreda sig
kring fyra mindre gårdar, varav tvenne äro i bottenvåningen övertäckta.
I bottenvåningen ligga de medicinska och kirurgiska poliklinikerna, 1
trappa upp det röntgendiagnostiska institutet, 2 trappor upp oftalmologiska
och obstetrisk-gynekologiska poliklinikerna samt tandpolikliniken,
3 trappor upp oto-laryngologiska polikliniken samt 4 trappor upp gymnastiken.
3 trappor upp utfylles den östra delen av centralbyggnaden med
runi, avsedda för den kirurgiska klinikens operationspersonal.

En del av klinikernas lokaler, såsom behandlingsrum, laboratorier, undervisningslokaler
och rum för vetenskapligt arbete, äro belägna i anslutning
till respektive polikliniker. Därjämte finnas här klinikchefernas mottagningslokaler.
Operationsavdelningarna för kirurgiska och obstetriskgynekologiska
klinikerna samt för garnisonsavdelningen ligga dock tillsammans
med respektive sjukavdelningar.

Avdelningarna för behandling, laboratorier, undervisning och vetenskapligt
arbete sträcka sig emellertid in över de nedre våningarna i huvudbyggnadens
längor.

I källaren under eentralbyggnaden ligger badavdelningen. Där finnas
även rum för patienternas kläder samt kapprum för besökande till sjuka
å medicinska, kirurgiska och garnisonsavdelningarna. Dessa besökande inkomma
genom stora huvudentrén och uppnå källarvåningen genom de därintill
belägna trapporna, varefter de kulvertvägen och med hissar kunna
komma till respektive avdelningar. Besökande till övriga avdelningar begagna
icke kulvertvägen utan komma från huvudingången direkt genom
passager i bottenvåningen till trappor och hissar för att nå sjukavdelningarna.
Samtliga besökande såväl till huvudkomplexet som andra byggnaders
sjukavdelningar erhålla vid entrébyggnadens kontrollhall anvisningar
samt biljetter, som medgiva dem tillträde till de sjuka.

I huyudkoinplexets båda längor äro, där våningarna ej upptagits av förut
angivna till klinikerna hörande avdelningar, de kirurgiska, medicinska,
oftalmologiska, oto-laryngologiska, obstetriska och gynekologiska sjukavdelningarna
samt garnisonens sjukavdelningar belägna.

175

Kungl. Majus proposition Nr 232.

I våningen 5 trappor upp i norra mittsektionen äro personalrum inplacerade.
Dessa utgöras av 14 rum med alkov för översköterskor samt 15
enkelrum för assistentsköterskor och provsystrar. Till avdelningen höra
samlingsrum, bad- och borstrum m. m. samt förråd. Denna våning kan
framdeles ändras och tagas i anspråk för andra ändamål, då behov av utvidgning
för närliggande avdelningar uppstår. I den östra flygeln finnas
rum för medicine kandidater, tjänstgörande vid förlossningsavdelningen,
samt underläkardubbletter.

Redan i det föregående har omnämnts, att kommissionen stannat vid att
beräkna de allmänna vårdavdelningarna, på få undantag när, för 25
patienter.

Av humanitära skäl är det önskligt, att sjukrummen ej äro för stora. Ur
undervisningssynpunkt är det ej heller nödvändigt med stora salar. För
att kunna bereda svårt sjuka och nyopererade erforderlig ro är det vidare
nödvändigt, att å varje allmän vårdavdelning finnes ett tillräckligt antal
smärre rum och isoleringsrum. Med hänsyn härtill föreslår kommissionen
i regel följande rumsindelning: 2 sexsängsrum, 3 tresängsrum, 1 tvåsängsrum
och 2 ensängsrum (isoleringsrum).

Sjukrummen, belägna å ena sidan örn en mittkorridor, äro placerade åt
söder eller med någon dragning åt öster eller väster. Blott enstaka isoleringsrum
eller tvåsängsrum hava förlagts åt annat väderstreck.

På andra sidan örn mittkorridoren äro bilokalerna placerade och på
samma sida som dessa ligger i allmänhet dagrummet. Mittkorridoren får
sitt ljus genom dag- och vaktrummen — vilka äro fullt öppna mot korridoren
— genom sekundär dager från vädringsbalkongen samt å en del avdelningar
även genom ett fönster å ändan av korridoren. Där så ansetts
lämpligt, finnas anordnade två mindre dagrum i stället för ett större, dels
för att bättre fördela ljuset och dels för att det ena dagrummet skall tjäna
som matrum för uppegående patienter.

Vädringsbalkongerna äro inbyggda, så att sängkläder där kunna vädras
utan att bliva våta vid regnväder. Väggen in mot korridoren är beräknad
att i stor utsträckning göras av glas för att insläppa ljus.

Bilokalerna i övrigt bestå av serveringsrum, förrådsrum, toalett, W. G.,
sköljrum och behandlingsrum samt en mindre plats, avsedd för sängvagnar.
Serveringsrummet är placerat nära intill den ingång å vårdavdelningen,
genom vilken matvagnarna komma, så att man lätt kan komplettera
med vad som behövs i och för serveringen. Intill sköterskans vaktrum
ligger förrådsrummet med ingång från vaktrummet och intill detta
rum är personalens W. C. beläget. Toalettrummet är beräknat för uppegående
patienter och finnas där för dessa två W. C. Bredvid toalettrummet
ligger sköljrummet och intill detta ett rum, som å ritningarna betecknas
med behandlingsrum och som är avsett för upptagande av anamnes
(sjukdomshistoria) samt för undersökning och behandling av patienter.
Från behandlingsrummet kan man genom en dörr komma direkt till sköljrummet,
vilket är ändamålsenligt vid vissa behandlingar.

Intill vårdavdelningen finnas inbyggda liggverandor, så att patienterna
lätt kunna förås ut på dessa i sina sängar.

Då det ansetts önskligt, att avdelningssköterskan bor intill sin avdelning,
har hennes rum placerats med hänsyn härtill. Å de flesta vårdavdelningarna
är rummet placerat så, att sköterskan har sin egen ingång från
trapphallen. Till sköterskans rum hör en liten tambur samt en liten sängalkov
med garderob.

Typen på
vårdavdelning.

Lokalplaceringen inom huvudkomplexets norra och södra längor.

Vån. 6 tr.

» 5 »

» 4 »

» 3 »

» 2 »

» 1 »
Bottenv.

Etisk. Öhst. Avdeln.	Enek. Gyn. Avdeln. fEtisk. Oftalm. Avdeln.	Enek. Otolar. Avdeln.
Allm. Gyn. »	Personalbostäder	Allm. » »
T> » »	Gymnastik och Massage	» » »
» 06st. » fSeplJ	Husmors exp. Otolaryng. Klin. o. Poliklinik	» » »
» » »	Oftalm. » » »	» Oftalm. »
» T> T>	Röntgendiagnostiska Institutet	» » »
Öhst. Gyn. Leib. o. Exp.	Priv. Kir. Mott. Social Byrå Entré. Priv. Med. Mott.	» » »
Reserver. Kand. Omkl.	Källare	Källare

Sektion 3.

Vån. 6 tr.
» 5 »

» 4 »

» 3 »

» 2 »

» 1 »

Bottenv.

Sektion 2.

NORRA LÄNGAN.

Sektion 1.

			Takterrass		Takterrass		Takterrass
V&n. 5 tr.	Etisk. Med. Avdeln.	ce	Enek. Åled. Avdeln.	CO	Operationsavd.	ce	Op. Bilok. o. Kir. Lab.	ce	Ensk. Kir. Avd.	Vån. 5 tr.
» 4 »	Allm. » »		Allm. Kir. »		Emie. Kir. Avdeln.	3 R.	Ålim. Kir. Avdeln.	s	Allm. » » (Garn.)	» 4 »
» 3 »	» » »	Ri	» Åfelt. »	a,	Allm. » »	» » »	R.	» » » »	» 3 »
» 2 »	» » »	a. c	» » »	a«	» » »	R,	» » »	»i	» Åfelt. » »	» 2 »
» 1 »	> » »		Åfelt, fftin. o. »Stuit.Baft.		Elektroterapi o. Ljusk.		Ljusbehandl.	v.	> » » »	» 1 »
Bottenv.	Laboratorier		Laboratorier	Ei	Exped. Museum. Eib.	E-<	Olycksfall. Isol. Avd.	Ei	Öar». Mottagn. Avd.	Bottenv.
	Källare		Källare		Källare		Källare		Källare
	Sektion 1.		Sektion 2. S 0	D	Sektion 3. RA LÄN	G	Sektion 4. A N		Sektion 5.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

177

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Där utrymmet så tillåtit, har man även lagt in ett rum för assistentsköterskan
intill vårdavdelningarna, i allmänhet med egen ingång från
trapphallen. Detta rum är beräknat såsom reservrum för utvidgning av
vårdavdelningens lokaler, örn så i framtiden skulle bliva erforderligt.

De enskilda vårdavdelningarna äro i allmänhet lagda över de allmänna
vårdavdelningarna. Varje runi är skilt från korridoren genom ett mindre
rum med tvättställ och garderob. Bilokalerna äro här desamma som å de
allmänna vårdavdelningarna med undantag av att toalettrummet, som här
ej behöves, ersatts med ett badrum samt att det gjorts tvenne W. C. med
skilda ingångar, då här i allmänhet vårdas såväl manliga som kvinnliga
patienter.

Rörande de i huvudkomplexet ingående klinikernas belägenhet och anordning
samt rörande övriga byggnader må lämnas följande utdrag av
kommissionens beskrivning. I övrigt tillåter jag mig hänvisa till kommittébetänkandet
och till detsamma fogade ritningar.

Medicinska kliniken, belägen i byggnad I, består av 6 allmänna vårdavdelningar
med 25 platser vardera samt 2 vårdavdelningar för garnisonens
sjuka, vardera örn 25 allmänna salsplatser, och 2 enskilda rum, avsedda
för officerare och vederlikar. Därjämte finnas 2 enskilda vårdavdelningar
örn 13 platser vardera. De två medicinska vårdavdelningarna
för garnisonens sjuka ligga tillsammans med de två kirurgiska vårdavdelningarna
för samma ändamål i sektion 5 av södra längan. Dessa garnisonsavdelningar
komma längre fram att särskilt beskrivas.

De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 1, 2, 3 och 4 trappor upp
inom sektion 1 och 2 samt 3 trappor upp inom sektion 2 av södra längan.
Till varje vårdavdelning höra fyra isoleringsrum. De enskilda avdelningarna
äro belägna 5 trappor upp inom sektionerna 1 och 2 av södra längan.
Å varje avdelning finnas 3 halvenskilda och 7 helenskilda rum.

Medicinska klinikens laboratorier äro beräknade att även vara centrallaboratorier
för en hel del specialundersökningar för hela sjukhuset. De äro
uppdelade i laboratorier för sero-bakteriologi, klinisk fysiologi och klinisk
kemi. Därtill komma laboratorier för de tjänstgörande. Dessa laboratorier
ligga på nedre botten under den medicinska klinikens vårdavdelningar.

I samma våning i sektion 2 äro belägna professorns arbetsrum och laboratorium
samt rum för den biträdande överläkaren, ett rum för klinisk
fotografering, förrådsrum och toaletter. I samma våning finnes även ett
vaktrum för jourhavande underläkare på medicinska kliniken. 1 trappa
upp i sektion 2 är de tjänstgörande medicine kandidaternas laboratorium
beläget jämte läsrum för dem. Här finnes vidare ett mindre röntgengenomlysningsrum
för medicinska kliniken med intilliggande mindre operationsrum.

Medicinska avdelningens rum för elektroterapi med nödiga bilokaler äro
belägna 1 trappa upp inom sektion 3 av södra längan. Därefter vidtaga
lokaler för behandling med kolbågljus och kvartslampa, vilken avdelning
.sträcker sig över i sektion 4. Här finnas åtta behandlingsrum för detta
ändamål med mellanliggande manövreringsrum för lamporna samt rum
för läkare, expedition och nödiga bilokaler.

Den kliniska föreläsningssalen, läkarexpeditionen med journalarkiv
jämte bibliotek och läsrum hava gjorts gemensamma för medicinska och
kirurgiska klinikerna. Lokalerna härför äro belägna å nedre botten av

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. 195 käft. (Nr 232.) 12

Medicinska

kliniken.

Kirurgiska

kliniken.

178 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

centralbyggnaden och tillstötande sektion 3 av södra längan. Föreläsningssalen
är amfiteatralisk med överljus och rymmer 172 åhörare. Intill
föreläsningssalen ligga två väntrum för patienter, som skola demonstreras
å föreläsningarna, ett för män och ett för kvinnor. I denna våning
finnas även ett pär reservrum.

Polikliniken är belägen i bottenvåningen i centralbyggnaden till höger
örn den stora hallen med väntrum och föreläsningssal, liknande dem på
kirurgiska polikliniken. Intill väntrummets norra vägg ligger ett expeditionsrum
för inskrivning av patienter ävensom journalarkiv. Föreläsningssalen
är av samma storlek som å den kirurgiska polikliniken och beräknad
för 70 åhörare. Denna föreläsningssal är, liksom den kirurgiska,
avsedd att kunna användas förutom till de polikliniska föreläsningarna
jämväl till kursrum. Intill föreläsningssalen finnes ett litet väntrum med
avklädningshytter för patienter, som skola undersökas och demonstreras
å föreläsningssalen, samt ett mindre laboratorium, avsett att användas i
samband med de polikliniska föreläsningarna.

På andra sidan om en korridor äro undersöknings- och behandlingslokalerna
belägna. Genom en smal inre korridor avskiljas dessa lokaler från
den förut omnämnda korridoren, och tjänstgör denna som en inre förbindelseled.

Den medicinska polikliniken är, liksom den kirurgiska, uppdelad i en
avdelning för män och en för kvinnor. Gemensamt för män och kvinnor
äro ett röntgenundersökningsrum, ett mindre laboratorium samt ett rum
för metabolismundersökningar (ämnesomsättningsundersökningar). På vardera
avdelningen finnas fyra mindre undersökningsrum med avklädningshytter.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i bottenvåningen av
sektion 2 av norra längan, till höger örn huvudentrén och nära intill den
medicinska polikliniken. Dessa bestå av väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum
och ett mindre mörkrum.

Alla avstånd från de medicinska vårdavdelningarna till behandlingsrummen,
röntgenavdelningen, bad och laboratorier äro synnerligen korta,
och transporten sker huvudsakligen genom hissar. Avståndet till expeditionen,
föreläsningssalen och den medicinska polikliniken är ävenledes
mycket kort.

Kirurgiska kliniken, belägen i byggnad I, består av 6 allmänna vårdavdelningar
med 25 platser vardera samt 2 vårdavdelningar lör garnisonens
sjuka, vardera örn 25 allmänna salsplatser och 2 enskilda rum, avsedda
för officerare och vederlikar. Därjämte finnas 2 enskilda vårdavdelningar
på 13 platser vardera. Som förut nämnts, ligga de två kirurgiska
vårdavdelningarna för garnisonens sjuka tillsammans med de två
medicinska vårdavdelningarna för samma ändamål i sektion 5 av södra
längan.

De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 2, 3 och 4 trappor upp inom
•sektion 4; 2 och 3 trappor upp inom sektion 3 samt 4 trappor upp inom
sektion 2 av södra längan. De enskilda avdelningarna äro belägna, den
ena 4 trappor upp i sektion 3 samt den andra 5 trappor upp i sektion 5 av
södra längan. Platserna äro fördelade på 3 halvenskilda och 7 helenskilda
rum.

Operationsavdelningen med en del bilokaler, behandlingsrum, laboratorier
m. m. äro belägna 5 trappor upp inom sektionerna 3 och 4 av södra
längan. I operationsavdelningen finnas tre operationssalar, av vilka en

179

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 232.

iir avsedd för garnisonsavdelningen, med tvättrum och steriliseringsrum
samt ett omläggningsrum. Vidare finnas två förberedningsrum, väntrum,
expedition, förbandsrum och förråd. I denna avdelning finnas vidare
tvenne laboratorier, museum, rum för professorn jämte hans laboratorium,
rum för biträdande överläkaren, omklädningsrum för underläkare samt
förrådsrum.

Operationspersonalen bor 3 trappor upp i centralbyggnaden åt öster. De
komma härigenom att bo helt nära operationsavdelningen och äro lätt till
hands vid hastigt påkommande operationer.

Polikliniken är belägen på nedre botten i centralhuset till vänster örn
den stora ballen. Från densamma kommer man direkt in i ett stort väntrum.
Vid norra kortväggen av detta rum finnes ett expeditionsrum för
registrering av polikliniska patienter med intilliggande arkivrum för journaler.
Intill väntrummet ligger den polikliniska föreläsningssalen med
plats för 70 åhörare. Denna föreläsningssal är avsedd att även kunna användas
såsom kursrum. Till föreläsningssalen finnes särskild ingång för
de studerande från stora ballen. För de patienter, som här skola undersökas
och demonstreras, finnes dels en ingång från väntrummet, dels en
ingång från poliklinikkorridoren med avklädningshytter.

Skilda från väntrummet och föreläsningssalen genom en korridor ligga
undersöknings- och behandlingsrummen.

Den kirurgiska polikliniken är delad i två avdelningar, en för män och
en för kvinnor. Å vardera avdelningen finnas ett större och ett mindre
undersökningsrum, ett stort omläggningsrum, som är avsett att användas
även för en del undersökningar och mindre ingrepp, samt en operationssal.
Mellan de båda operationssalarna ligger ett gemensamt steriliseringsrum.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i bottenvåningen av
centralhuset till vänster om huvudentrén och nära den kirurgiska polikliniken.
Dessa bestå av väntrum, mottagningsrum, undersökningsrum och
ett mindre mörkrum.

Alla avstånd från de kirurgiska vårdavdelningarna till operationsavdelningen
samt bad-, ljus- och röntgenavdelningarna äro synnerligen
korta och transporten sker huvudsakligen genom hissar. Avståndet till
expedition, föreläsningssalar och lokalerna för den kirurgiska polikliniken
och mottagningen av olycksfall är ävenledes mycket kort.

Garnisonsavdelningen är inrymd i sektion 5 av södra längan.

På nedre botten finnas mottagningslokaler för de sjuka från garnisonen.
Patienterna komma in genom en ingång med vindfång på gaveln.
Nära ingången ligger ett väntrum med kapprum ävensom toaletter. Vidare
finnas expeditionsrum med arkiv för in- och utskrivning av patienterna
samt rum för väbeln. Dessutom finnes vakt- och expeditionsrum för underläkaren.
De två biträdande överläkarna hava var sitt rum med ett
mellanliggande mindre undersökningsrum och mörkrum. Vidare finnas i
denna våning två laboratorier, ett undervisningsrum för sjukvårdarna,
ett omklädningsrum för dem samt ett reservrum.

I källarvåningen finnes ett intagningsbad samt förrådsrum för patienternas
kläder.

De håda medicinska vårdavdelningarna äro belägna 1 och 2 trappor upp
och äro vardera beräknade för 25 patienter å allmän sal samt 2 patienter
å enskilt rum (officerare och vederlikar). De 25 salsplatsema äro 1''örde -

Garnisons avdelningen.

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lade på 3 sexsängsrum, 1 tresängsrum, 1 tvåsängsrum oell 2 isoleringsrum.
Dessa senare äro förlagda på samma sida örn korridoren som bilokalerna.
Bilokalerna äro i stort sett lika dem å övriga allmänna vårdavdelningar.

De kirurgiska vårdavdelningarna äro lika de medicinska och belägna
3 och 4 trappor upp. Operationsavdelningen för garnisonens fall är som
nämnts belägen tillsammans med kirurgiska klinikens operationsavdelning.

Tak terrassen.

Mottagningsoch
isoleringsavdelningen.

Bad avdelningen.

Högst upp, 6 trappor upp, i sektion 2, 3 och 4 av södra längan, är anordnad
en stor takterass, till vilken de inneliggande patienterna från de
medicinska och kirurgiska klinikerna lätt kunna föras för sol- och friluftsbehandling.

Mottagnings- och isoleringsavdelningen, som är belägen i byggnad I å
nedre botten av sektion 4 av södra längan, består av tvenne delar, en mottagnings-
och en isoleringsavdelning. Mottagningsavdelningen är avsedd
för mottagande av svårare olycksfall och av patienter, som med sjuktransportvagn
införas till sjukhuset. Avdelningen har en egen ingång och här
kunna dessa patienter emottagas ostört utan att väcka den uppmärksamhet
och nyfikenhet, som intagande genom huvudporten skulle vålla. De
kunna även mottagas och här behandlas utan att verka störande på poliklinikverksamheten,
örn de komma under polikliniktid. Avdelningen har
gjorts gemensam för den medicinska och kirurgiska kliniken, då detta underlättar
vakthållningen och då det ävenledes torde vara bättre, att dessa
patienter föras till en gemensam mottagningsavdelning. Utan föregående
undersökning kan det nämligen stundom vara svårt att avgöra, å vilken
klinik patienten bör intagas.

Mottagningsavdelningen har förlagts nära intill den kirurgiska polikliniken,
med vilken den skall intimt samarbeta.

Bredvid mottagningsavdelningen ligger sjukhusets isoleringsavdelning,
inrymmande 9 platser. Denna är avsedd dels för sådana till sjukhuset
införda patienter — särskilt olycksfall — som det av en eller annan anledning,
såsom akut alkoholrus, skulle verka störande att omedelbart inlägga
på en vårdavdelning, dels för isolering av inneliggande patienter,
som på grund av någon anledning, såsom akut sinnessjukdom eller delirium,
ej kunna vårdas å vårdavdelningarna utan att störa övriga patienter.
Genom att denna avdelning ligger bredvid mottagningsavdelningen,
kunna de patienter, som härifrån höra komma in på isoleringsavdelningen,
lätt överföras dit.

Badavdelningen har förlagts till källarvåningen i byggnad I i eentralbyggnaden,
således i centrum av det stora sjukhuskomplexet.

Avdelningen för intagningsbad ligger efter den östra långsidan i källarvåningen
och består av en avdelning för manliga och en för kvinnliga
patienter. Till vardera avdelningen höra ett väntrum, tre badkar i hytter
och skilda avklädningshytter till varje.

Den centrala badavdelningen för patienternas renlighetsbad och medicinska
bad ligger under medicinska och kirurgiska klinikernas stora föreläsningssal
samt under de intilliggande gårdarna. För manliga och kvinnliga
patienter finnas särskilda avdelningar för karbad, avsedda såväl för
renlighetsbad som för vissa medicinska bad. I vardera avdelningen finnas
sex badkar i hytter med skild avklädningshytt till varje. Därjämte finnes
ett väntrum med plats för sängar och bårvagnar.

I centrum av denna badavdelning äro vissa badlokaler placerade, vilka

181

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

äro avsedda att under olika tider användas för män ock kvinnor. Dessa
lokaler utgöras av ett stort rum med medicinska duscher och varmvattenbassäng.
ett härintill liggande rum för gyttjebad och ett för finsk bastu.

Intill dessa rum ligger ett antal avklädningshytter och utanför finnes
plats för sängar och bårvagnar.

Reservrum för framtida utveckling finnes i omedelbar anslutning till
badavdelningen.

Den oftalmologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av tre allmänna Oftalmolovårdavdelningar
med 25 platser i vardera samt en enskild avdelning med giska klini8
platser. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna på nedre botten kensamt
1 och 2 trappor upp i sektion 1, den enskilda avdelningen 6 trappor
upp i sektion 2 av den norra längan. Den översta av de allmänna vårdavdelningarna
är belägen i samma plan som oftalmologiska klinikens behandlings-,
undervisnings- och laboratorielokaler samt poliklinik.

Planen för de allmänna vårdavdelningarna avviker något från planen
för de övriga klinikernas vårdavdelningar. Enär en synnerligen stor procent
av oftalmologiska klinikens patienter äro uppe på dagarna, har det
sålunda ansetts lämpligt, att dagrummet till klinikens vårdavdelningar
göres väsentligt större än dagrummen å de övriga klinikerna och så att
de uppegående patienterna här även skola kunna intaga sina måltider.

Ett badrum har vidare inretts å varje vårdavdelning. Å den enskilda
vårdavdelningen äro platserna fördelade på 2 halvenskilda och 4 helenskilda
rum.

Behandlings-, expeditions-, undervisnings- och laboratorielokalema äro
belägna 2 trappor upp i sektion 2 av norra längan och i centralbyggnaden
i samma våning som lokalerna för polikliniken. Operationsavdelningen
består av en klinisk operationssal, vettande åt norr, med tillhörande väntrum
för patienter, steriliserings- och förbandsrum.

Föreläsningssalen är förlagd så, att man här kan demonstrera såväl
patienter från vårdavdelningarna som från polikliniken. Intill föreläsningssalen
finnes ett rum för scioptikon och undersökningar samt demonstration
av patienter i mörkrum i sammanhang med föreläsningarna.

Polikliniken ligger 2 trappor upp i centralbyggnaden och i norra längans
sektion 2. Ingången till poliklinikens väntrum är belägen mitt för
den centrala trappuppgången med dess hissar. Till polikliniken höra bland
annat undersöknings- och behandlingsrum samt en operationssal med ett
mindre väntrum och steriliseringsrum.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i sektion 2 av norra
längan och nära intill polikliniken samt bestå av väntrum, mottagningsrum,
undersökningsrum och ett mindre mörkrum.

Genom att operationssalar, laboratorier, expeditionsrum, undervisningslokaler
samt lokalerna för polikliniken lagts intill varandra underlättas
i hög grad arbetet för läkare och övrig personal, och hava en del lokaler
kunnat göras gemensamma.

Tandpolikliniken är belägen 2 trappor upp i centralbyggnaden. När- Tandmast
trappuppgången och hissarna ligger ett väntrum med intilliggande polikliniken,
rum för föreståndaren ävensom expeditionsrum. Lokalerna bestå i övrigt
av ett stort behandlingsrum samt ett mindre operationsrum. Mellan detta
och behandlingsrummet ligger ett mindro steriliseringsrum. Dessutom
finnes ett laboratorium och ett reservrum jämte toaletter.

Oto-laryngo logiska kliniken.

Gymnastik avdelningen.

Obstetriskgynekologiska
kliniken.

182 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Oto-laryngologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av tre allmänna
vårdavdelningar med 25 platser vardera samt en enskild avdelning med
15 platser. De allmänna vårdavdelningarna äro belägna 3, 4 och 5 trappor
upp i sektion 1 av norra längan och den enskilda vårdavdelningen 6 trappor
upp i samma sektion. Den nedre allmänna vårdavdelningen är således
belägen i samma plan som oto-laryngologiska klinikens behandlings-,
laboratorie- och undervisningslokaler samt polikliniken. Å den enskilda
avdelningen äro platserna fördelade på 5 halvenskilda och 5 helenskilda
rum.

Behandlings-, expeditions-, undervisnings- och laboratorielokalerna äro
belägna 3 trappor upp i sektion 2 av norra längan och i centralbyggnaden

1 samma våning som polikliniklokalerna.

Operationsavdelningen består av två kliniska operationssalar, vettande

åt norr, jämte steriliseringsrum, tvättrum och förbandsrum. Föreläsningssalen
är förlagd över den oftalmologiska och medicin-polikliniska föreläsningssalen
och belägen så, att man å densamma kan demonstrera såväl
patienter från vårdavdelningarna som från polikliniken. Denna är belägen
3 trappor upp i centralhuset och består bland annat av väntrum, flera
behandlingsrum och tre mindre operationssalar. Gemensamt för poliklinik
och klinik finnes ett mindre röntgenundersökningsrum med mörkrum,
beläget så, att det är lätt tillgängligt såväl för patienter från vårdavdelningarna
som från polikliniken.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna i centralbyggnaden
nära intill trappuppgången och hissarna till kliniken. Dessa lokaler bestå
av väntrum, mottagnings- och undersökningsrum.

Genom att operationssalar, laboratorier, expeditionsrum och undervisningslokaler
samt lokalerna för polikliniken lagts intill varandra och i
samma våningsplan underlättas i hög grad arbetet för läkare och övrig
personal, och har en del lokaler kunnat göras gemensamma.

Gymnastikavdelningen är belägen i byggnad I 4 trappor upp i centralbyggnaden
och i sektion 2 av norra längan. Från hissen eller trappuppgången
kommer man först in i ett centralt stort väntrum. På den ena
sidan av detta ligga ett större och ett mindre undersökningsrum och massagerum
med avklädningshytter för män och på den andra sidan liknande
lokaler för kvinnor.

Vidare finnes en föreläsningssal för kurser samt på ena sidan om denna
ett rum för zanderapparater, på den andra sidan ett rum för diathermibehandling.
Vidare finnas ett rum för föreståndaren samt omklädningsrum
för kandidater och gymnaster.

Två stora reservrum finnas för framtida utveckling.

Med medicinska och kirurgiska klinikens vårdavdelningar står gymnastikavdelningen
i förbindelse genom en smal gång på vardera sidan i
vindsvåningen.

Den obstetrisk-gynekologiska kliniken, belägen i byggnad I, består av

2 allmänna obstetriska vårdavdelningar på 25 platser vardera samt en
allmän obstetrisk avdelning på 20 platser, 2 allmänna gynekologiska vårdavdelningar
på 25 platser vardera samt en enskild gynekologisk avdelning
på 12 platser och en enskild obstetrisk vårdavdelning på 13 platser.

De allmänna obstetriska vårdavdelningarna ligga 1, 2 och 3 trappor upp
i sektion 3 av norra längan. De allmänna gynekologiska vårdavdelningarna
äro belägna 4 och 5 trappor lipp i sektion 3 av norra längan. Den

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

enskilda obstetriska vårdavdelningen är belägen 6 trappor upp i sektion 3
av norra längan ovanför de allmänna vårdavdelningarna och består av
5 halvenskilda och 4 helenskilda rum på ena sidan örn en centralkorridor
med bilokalerna på den andra sidan. Den enskilda gynekologiska vårdavdelningen
ligger likaledes 6 trappor upp i sektion 2 av norra längan
och upptager halva våningen av denna byggnad. Den är således belägen
i samma våningsplan som den enskilda obstetriska vårdavdelningen. Den
består av 3 halvenskilda och 6 helenskilda rum, av vilka 2 helenskilda rum
äro belägna på samma sida som bilokalerna.

På nedre botten inom sektion 3 finnas en del lokaler för expedition,
laboratorier och undervisning. Här finnas inrymda läkarexpedition och
biblioteksrum, professorns laboratorium, två laboratorier .samt föreläsningssal,
beräknad för 25 åhörare, museum och preparatrum.

Förlossningsavdelningen och operationsavdelningen ligga i en låg flygelbyggnad,
intill norra längans sektion 3 åt söder. På nedre botten ligger
förlossningsavdelningen med egen ingång, till vilken patienterna lätt
kunna färdas med åkdon. Förlossningsrummen rymma sammanlagt 8
platser. Tvenne badrum och ett förberedelserum finnas i omedelbar anslutning
härtill. Å förlossningsavdelningen finnes även en operationssal
med steriliseringsrum för förlossningsoperationer. Dessutom finnas vaktrum
för jourhavande sköterskepersonal och ett vaktrum för jourhavande
kandidater, vidare ett badrum för de nyfödda barnen samt nödiga bilokaler.
Mittemot ingången till förlossningsavdelningen finnes ett doprum.

I bottenvåningen i sektion 3 finnas tre sköterskerum, beräknade för förlossningssköterskan
samt operations- och narkossköterskorna, vilka härigenom
bo nära till hands.

1 trappa upp över förlossningsavdelningen är gynekologiska klinikens
operationsavdelning belägen med två operationssalar, var och en med sitt
steriliseringsrum. Mellan operationssalarna ligger tvättrummet.

Intill förlossningsavdelningen äro förlagda 18 rum för de vid obstetriska
kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna. Dessa rum ligga i två
våningar, nio rum i varje våning, och finnas i varje våning bad- och duschrum,
toalett- och horstrum samt i övre våningen ett samlingsrum. Dessa
bostäder äro således förlagda så, att de tjänstgörande lätt komma till förlossningsavdelningen.

Polikliniken är belägen 2 trappor upp i centralbyggnaden åt öster och
består av väntrum, tvenne mottagningsrum, tre undersökningsrum med
avklädningshytter, förråd och reservrum.

Lokalerna för professorns mottagning äro belägna 2 trappor upp i sektion
2 av norra längan och omedelbart intill polikliniken. Dessa lokaler
utgöras av väntrum, mottagningsrum och undersökningsrum.

Det röntgendiagnostiska institutet iir planlagt att vara ett centralinstitut
för hela sjukhuset och samtidigt en undervisningsinstitution för röntgendiagnostik.

Institutet är förlagt till våningen 1 trappa upp i huvudkomplexet,
byggnad I, där det upptager centralbyggnaden och norra längans sektion 2.
Institutet bär placerats i våningen omedelbart över medicinska och kirurgiska
poliklinikerna, med vilka det står i förbindelse dels genom centralhissen.
dels genom lassar vid södra sidan av respektive medicinska och
kirurgiska poliklikerna samt genom trappor såväl i centrum av byggnaden
som i närheten av de sist nämnda hissarna.

Det röntgendiagnostiska

institutet.

Pediatriska

kliniken.

Radotera

peutiska

kliniken.

Patologiska

institutionen.

184 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Röntgeninstitutet står medelst hissar i direkt oell nära förbindelse med
de kirurgiska, medicinska, oto-laryngologiska, oftalmologiska och obstetrisk-gynekologiska
klinikerna samt genom kulvertar och hissar i bekväm
förbindelse med den patologiska och radioterapeutiska institutionen.

Det röntgendiagnostiska institutet omfattar dels röntgenundersökningslaboratorier
för sjukvårdsarbete, dels särskilda lokaler för undervisning
och forskning.

Lokalerna för professorns mottagning, omfattande väntrum, mottagningsrum
och ett undersökningsrum med mörkrum, är o belägna i norra
längans västra ända över motsvarande lokaler i bottenvåningen.

Norr och nordost örn den till huvudkomplexets norra länga i öster belägna
flygeln, innehållande förlossningsavdelningen m. m., är den pediatriska
kliniken med sin poliklinik belägen. Då emellertid, enligt vad jag
tidigare anfört, beslut örn uppförande av denna klinik nu icke kan fattas,
har jag ej ansett erforderligt att närmare redogöra för planläggningen av
densamma.

Den radioterapeutiska kliniken skall enligt kommissionens förslag sammanföras
med radiumhemmet till ett gemensamt byggnadskomplex. Detta
har förlagts söder örn pediatriska kliniken intill gränsen mot Eugeniahemmet.
Själva sjukhusbyggnaden består enligt ritningarna av tvenne
i öst-västlig riktning gående 5 våningar höga längor, sammanbundna genom
en 2 våningar hög byggnadskropp.

Bottenvåningen inrymmer diverse förvaltnings- och mottagningslokaler,
polikliniken och lokaler för röntgenbehandling med en större mottagningshall
som centrum. Våningen 1 trappa upp inrymmer lokaler för radiumbehandling,
bibliotek, arkiv samt en föreläsningssal med tillhörande lokaler;
därjämte finnas en del personalrum samt i södra längan en allmän
sjukavdelning. Ytterligare tvenne allmänna sjukavdelningar äro å ritningarna
inlagda 2 och 3 trappor upp i södra längan samt därovanpå en
enskild sjukavdelning. Endast den ena av dessa allmänna sjukavdelningar
är dock avsedd att i den första etappen utföras. Högst upp är en takterass
belägen. 3 och 4 trappor upp i norra längan äro tvenne allmänna
sjukavdelningar belägna. Den nu å ritningarna inlagda våningen 2 trappor
upp skall ej uppföras i denna etapp.

Sjukavdelningarna inom kliniken äro i huvudsak planlagda i överensstämmelse
med motsvarande avdelningar inom medicinska och kirurgiska
klinikerna.

Källaren upptages av bad, maskinrum, förråd, museum m. fl. lokaler
och står genom kulvert i förbindelse med karolinska sjukhusets huvudkomplex.

Längst åt öster är personalhuset beläget. Detta innehåller enligt ritningarna
tre våningar samt källare. Till en början torde byggnaden dock
icke behöva uppföras i mer än två våningar jämte källare.

Nordväst örn personalhuset och framför pediatriska kliniken finnes en
byggnad för emanationslaboratoriet.

Det till jubileumskliniken hörande forskningsinstitutet skall enligt upprättat
förslag förläggas öster örn sjukhuset.

Patologiska institutionen är belägen väster örn liuvudkomplexet, till en
del på samma plan som detta komplex. Delvis ligger byggnaden på ett
lägre plan nere i en skogbevuxen dalgång. Förslaget omfattar, att nu

185

Kungl. Majus proposition Nr 232.

endast en institution uppföres, nämligen den patologisk-anatomiska,
jämte de lokaler, som kunna vara gemensamma för denna institution och
den blivande allmänt patologiska institutionen. När sistberörda institution
skall uppföras, tillbygges komplexet åt norr och får samma huvudingång
som den först uppförda byggnaden. Härigenom erhålles även lätt
tillträde till de gemensamma lokalerna.

Den patologiska institutionen tillhör karolinska institutets teoretiska
institutioner, men den måste ligga i nära förbindelse med. det karolinska
sjukhuset oell då närmast intill de medicinska och kirurgiska klinikerna.

Ävcnså bör den hava lätt förbindelse med begravningskapellet. Sistberörda
byggnad bör återigen ligga något avsides från sjukhuset men nära
intill allmän trafikled. Härav betingas det föreslagna läget. Institutionen
står i kulvertförbindelse med såväl klinikerna som begravningskapellet.
Den senare kulverten är dragen så, att den vid fullt utbyggande av
institutionen kommer att bilda källargång i den senare tillkommande
avdelningen.

Byggnaden består av en i nordväst-sydost gående länga i tre våningar
med en undre souterrängvåning samt en västerut i dalgången med denna
länga förbunden ungefär kvadratisk byggnad med en mot längans bottenvåning
svarande våning och därunder en souterrängvåning.

Klinikernas djurexperimentella avdelning är inrymd i en byggnad, Bjurexperibelägen
sydväst örn patologiska institutionen på en bergsluttning. Då a^^la
emellertid denna avdelning, i enlighet med vad jag tidigare anfört, icke aV(e nin9enbör
uppföras i första etappen, saknar jag anledning att nu närmare beskriva
den planerade byggnaden för densamma.

Vattentornet innehåller en reservoar av betong rymmande 50 kbm. med Vattentornet.
sin överkant på + 80 meter över slusströskeln. Reservoaren uppbäres av
4 betongpelare. Mellan pelarna och runt reservoaren är en inklädnad av
bräder.

Entrékomplexet ligger dels vid uppfartsvägen till sjukhuset, dels vid Entré
det från denna väg utbildade torget. Komplexet består av fyra byggnader, komplexet.
nämligen själva entrébyggnaden, en väster örn denna belägen fristående
byggnad, en öster örn entrébyggnaden liggande byggnad, vilken sammanhänger
med den mot uppfartsvägen vettande delen av komplexet samt en
söder örn sistnämnda byggnad belägen fristående byggnad, vilken i en
framtid är avsedd att sammanbyggas med den östra byggnadsdelen. De
östra delarna av komplexet sluta sig kring ett parkområde med nuvarande
terräng i huvudsak bibehållen.

Entrébyggnaden i en våning innehåller portvaktsrum, kontrollhall, där
sjukbesökande erhålla anvisningar och biljetter till respektive sjukavdelningar,
samt herr- och damtoaletter. På mitten av byggnaden är ett grindparti
av smidesjärn, genom vilket tillträde till sjukhuset erhålles såväl
för gångtrafik som för åkdon.

Den västra byggnaden i 5 våningar innehåller i bottenvåningen sysslomanskontor
med tillhörande lokaler, rum för direktör, direktion, pastor
m. m. I övre våningarna ligga bostäder för mera kvalificerade sköterskor.

Den östra byggnaden utgöres av flygeln mot torget, längan mot uppfartsvägen,
en flygel österut och den friliggande byggnaden. Flygeln mot
torget i 5 våningar upptager i bottenvåningen en vänthall för sjukbesö -

Ekonomi komplexet.

186 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 232.

kande, där de kunna uppehålla sig, tills mottagnings- eller besökstid tager
sin början. I resten av bottenvåningen och i övriga våningar linnas bostäder
för syssloman, maskinmästare och underläkare.

Längan mot uppfartsvägen, en 4-våningsbyggnad med souterräng, innehåller
i souterrängen en sjukavdelning för personalen med 3 större och 3
mindre sjukrum jämte dag-, vakt-, skölj-, serverings- och badrum med förråd
och W. C. Därjämte finnes en expedition med väntrum för föreståndarinnan
för elevhemmet, vilken sköter och registrerar mottagningen och
utskrivningen av sköterskeeleverna. De fyra våningarna upptaga i varje
våning 22 rum för assistent- och provsystrar, var och en med sitt rum.
Summa 88 rum.

I den östra flygeln, en 5-våningsbyggnad med källare, i vilken tvenne
butiker med ingång från uppfartsvägen samt en del förrådslokaler inrymts,
finnas anordnade 90 rum för biträden, varje rum avsett för två biträden.
Därest så befinnes erforderligt, kan denna flygel tillbyggas mot
elevbyggnaden.

Elevbyggnaden är likaledes en 5-våningsbyggnad med souterräng. Bottenvåningen
och souterrängen upptagas av apoteket, som står i förbindelse
med huvudkomplexet med en kulvert, genom vilken apoteksvarorna lätt
kunna forslas till de olika sjukavdelningarna. Därjämte kunna dessa varor
hämtas direkt utifrån. Råvarorna tillföras utifrån till souterrängen. I övrigt
upptages byggnaden av 54 rum för elever och 37 rum för »dagsovare».

Med direkt inkörsel från den tilltänkta nya vägen norr om sjukhusanläggningen
ligger ekonomikomplexet, bildande en länga av hopförda byggnader
med gårdar emellan.

Byggnaderna äro av varierande höjd. Köksbyggnaden innehåller sålunda
tre våningar samt delvis en souterrängvåning. Tvättbyggnaden uppföres
huvudsakligen i en våning men delvis i tre våningar, begravningskapellet
i en våning, verkstadsbyggnaden i tre våningar med souterräng
och pannhuset i en våning. Dessa byggnader hopbindas av låga envåningslängor.

Köksbyggnaden sträcker sig parallellt med vägen. På mitten skjuter en
låg byggnad ut bildande gräns mellan tvenne i olika plan liggande gårdar.
Den västliga av dessa utgöres av köksgården, där råvarorna utifrån
införas. Den låga byggnaden innehåller garage såväl i den undre våningen,
vettande mot köksgården, som i den övre våningen, vettande mot
den östra, högre upp belägna gården. Från en på själva sjukhusområdet
liggande väg, söder örn köksbyggnaden, finnas ingångar till matsalarna,
vilka äro belägna över köket. Från den östra gården kan transport ske över
marken direkt från köket. I kulverten sker transport under marken till de
olika byggnaderna. I källaren linder köksgården finnas mottagningsrum
för matvaror samt förvaringsrum för dessa ävensom kylrum m. m.

Huvudlokalerna i bottenvåningen utgöras av utlämningen, det stora
köket, ett sammanslaget stek- och kokkök, diskrummet med maskindisk,
dietköket, kallskänken och finbageriet. Därjämte finnas diverse bilokaler,
såsom kylrum för mjölk och kött, arbetsrum, renseri, förvaringsrum och
expeditioner, fördelade intill de två köken, samt matsalar för kökspersonal
och för manlig personal (drängar).

Köksavdelningen är beräknad för den del av sjukhuset, som skall medtagas
i första byggnadsetappen. Vid ett fortsatt utbyggande av sjukhuset
får personalmatlagningen, som enligt förslaget tillsvidare skall försiggå

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

I det stora köket, utbrytas därifrån och särskilt personalkök med tillhörande
bilokaler placeras i en av de övre våningarna. På sådant sätt erliålles
större utrymme i bottenvåningen och kan härigenom det krav på
ökade kökslokaler, som sjukhusets utvidgning medför, bliva tillgodosett.

Det stora köket går upp genom tvenne våningar. I våningen 1 trappa
upp kring kökets övre del hava förlagts personalrum. I våningen 2 trappor
upp ligga matsalarna för läkare och medicine kandidater, för sköterskor,
provsystrar och elever samt för biträden.

Tvättbyggnaden ligger mellan kölegården och gården vid begravningskapellet,
vinkelrätt mot vägen. Från köksgården är ingång till tvätten och
de över tvätten liggande centralförråden. Inifrån sjukhusområdet finnes
även en ingång, men till ett övre plan. Tvättstugan går upp genom två
våningar. Den övriga delen av byggnaden innehåller centralförråd med
kontor och en stor varuhiss, förbindande våningarna med ingången. I
längan mot söder, d. v. s. mot den inre trafikleden, gå centralförråden upp
i tre våningar över tvättvåningen.

Tvättutrymmet är beräknat för sjukhuset i fullt utbyggt skick. Det är
sålunda nu något för stort tilltaget. Att minska själva tvättstugan och
lämna ett utrymme åt stora vägen obebyggt, skulle emellertid ej medföra
sådana besparingar i byggnadskostnaderna att de uppvägas av de kostnader,
som framdeles en gång uppstå, då tillbyggnad skall ske. Grundens
beskaffenhet medför, att grundläggning framdeles blir svår och dyrbar
intill ett tidigare uppfört hus. Ett fullt utbyggande av tvättbyggnaden
har därför ansetts böra ske omedelbart.

I längan mellan kök och tvätt ligga i souterrängen, d. v. s. i plan med
kulverten, desinfektionsavdelningen jämte förråd. I bottenvåningen, med
tillträde från den inre vägen, finnes garage för bilar.

Begravning skapellet utgöres av en cirkelrund, kupoltäckt, fristående''
byggnad, förenad medels en portik med en utefter inre trafikleden gående
länga. I byggnaden finnas jämväl åtta svepningsrum samt vaktrum och
väntrum. Kapellgården är avskild från yttre vägen med en mur, genom
vars grindar begravningsföljena komma in på gården. Mot angränsande
byggnader i öster och väster äro på gården anordnade skymmande planteringar.

Verkstadshuset ligger intill begravningskapellets gård, vinkelrätt mot
vägen utanför, i sluttning mot den högre liggande terrängen västerut. På
ett högre plan ligger väster örn byggnaden och begränsad norrut av pannhuset
en verkstadsgård, stående i förbindelse med den inre trafikleden
norr örn huvudkomplexet. Byggnaden upptager i souterrängen och i bottenvåningen
lokaler, sammanhängande med pannhuset.

Tannhuset, sammanbyggt med verkstadshuset, ligger utefter den yttre
vägen och upptager i bottenvåningen ångcentralen i det stora pannrummet.
I mellanbyggnaden mot verkstadshuset finnas kontor för maskinmästare
och förste maskinist samt omklädningsrum, dusch och toaletter
för personalen. Utefter ångpannerummet ligger ekonomisern med rum för
förbränningsugn och för aska. Till förbränningsugnen föres diverse avfall
från klinikerna, såsom använda bandager, bindor m. m. Askan föres till
askrummet från källaren genom en hiss för att bortforslas.

Kiillaren till pannhuset upptages av fundamenten till pannorna, rökkanalen,
askrummet och transportgången för kol. Från det i marken nedgrävda,
intill pannhuset liggande kölrummet föres kol till en i källaren
belägen kolhiss samt därifrån vidare upp genom en transportanordning i

Bostadshus
för gift och
ogift manill,j
betjäning.

Bostadshus
för direktör
och professorer.

Den byggnadstekniska

behandlingen.

188 Kungl. Maj:ts profosition Nr 232.

pannrummets övre del för matning av pannorna. Skorsten till panncentralen
uppföres intill pannhusets södra fasad.

Vid utvidgning av sjukhuset eller i samband med uppförandet av de
teoretiska institutionerna får pannhuset och eventuellt kolrummet utbyggas
västerut för beredande av plats för flera pannor och större kolförråd.

Transporten av kol utifrån och bortförandet av slagg från centralen sker
genom en uppkörsel från den yttre vägen.

På något avstånd från den norra trafikleden uppföres en bostadsbyggnad
i tre våningar med delvis uttagen källare. Byggnaden är delad i tre
vertikala sektioner, varje sektion med sin ingång och trappa och med
samma rumsindelning i de tre våningarna. Här finnas lägenheter örn 1,
2 eller 3 rum och kök, samt därjämte rum för en eller två ogifta befattningshavare.

I källaren finnas utom matkällare 4 badrum och en tvättstuga, gemensamma
för samtliga lägenheter.

Enligt förslaget skola tre bostadsbyggnader uppföras för högre befattningshavare.
Dessa tre byggnader ligga i rad efter varandra med riktning
sydost och nordost utefter en väg in på sjukhusområdet, dragen från yttre
vägen norr örn området så, att den sammanfaller med Torsgatans sträckning,
örn denna framdeles skulle dragas över Norrbackaområdet.

Varje byggnad är i två våningar med delvis upptagna källare. Byggnaderna
kunna vid behov påbyggas. Två av dem äro avsedda för befattningshavare
vid karolinska sjukhuset samt inrymma lägenheter för sjukhusets
direktör samt professorerna vid kirurgiska, obstetrisk-gynekologiska och
oto-laryngologiska klinikerna. Den tredje byggnaden är avsedd för föreståndarna
för jubileumskliniken och det vetenskapliga forskningsinstitutet.
Samtliga lägenheter äro varandra lika. De innehålla 7 rum, kök och
jungfrukammare jämte en hall samt badrum. I varje byggnad finnes en
huvud- och en kökstrappa. Vid påbyggnad kan hiss insättas i huvudtrappan.
I källaren finnes matkällare samt en för båda lägenheterna gemensam
tvättstuga.

Beträffande den byggnadstekniska behandlingen av byggnaderna lämnar
sjukhuskommissionen följande redogörelse.

Till följd av sjukhusförslagets föreliggande skissartade karaktär kunna
nu endast framläggas de allmänna dragen av byggnadskonstruktion, materialanvändning
och materialbehandling. Visserligen föreligga rätt detaljerade
kostnadsberäkningar, och rörande grunder och byggnadsstommar
basera de sig på förutsättningar beträffande markbeskaffenhet och konstruktioner,
som torde kunna anses tillförlitliga. Kostnadsberäkningarna
rörande en hel del material och deras behandling hava även ett exakt underlag,
så till vida att vissa material och deras varierande behandlingssätt i
olika fall förutsättes. Det har gällt komma till möjligast säkra kostnadssurnmor
utan att därför nu fastslå, att vid ett eventuellt utförande av
byggnaderna dessa helt i detalj skola utföras på vid beräkningarna förutsatt
sätt. Genom den uppgjorda beräkningen har man erhållit en ram.
inom vilken kostnaderna för arbetena böra hålla sig, men ett fortsatt studium
av byggnadsproblemen får senare giva de slutliga lösningarna av
dessa.

Grunderna för de olika byggnaderna äro i de allra flesta fall nedförda
till berg. Antingen äro grunderna av betong direkt uppförda på berget

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

eller, där berget ligger mellan 1 och 3 Vi meter under seliaktplanet, uppgjutas
betongpelare på berget, sammanbundna med betongvalv, och slutligen,
där berget ligger på än större djup, nedslås betongpålar till berget.
Pålning förekommer vid vissa delar av huviidkomplexets östra partier, vid
patologiska institutionens västra byggnad, vid en del av entrékomplexets
sköterskebyggnad samt vid den nordligaste av de tre bostadshusen för professorer.
Det är huvudsakligen för den en våning höga entrébyggnaden,
som grunden har kunnat läggas på jordlager över berget, samt för begravningskapellet,
där dock armerad betongplatta använts.

De å pelare eller pålar uppförda grund- och källarmurarna äro av betong,
och uppgjutas dessa såväl som de direkt å berget uppförda grunderna
över mark till bottenvåningens bjälklag.

Grunder för transportkulvertarna utanför byggnaderna ligga direkt å
berg eller gjutas pelare på berg, uppbärande väggarna, eller lägges bärande
platta å lager över berget. Murarna gjutas av betong med betongvalv
över. I en del fall lägges särskild rörkulvert under transportkulverten.

Över källarmurarna uppföras byggnadsstommarna delvis av tegel, delvis,
gällande innerstommen, av kringgjutna järnstöd upptagande horisontala
balkar.

Över outgrävda utrymmen i källare utgöres bjälklaget av armerade balkar
med i överkant armerade plattor, över vilka fyllning och betongplatta
inlägges.

I övriga fall, där brandsäkra bjälklag förekomma, utgöras dessa afplana,
armerade betongplattor i underkant mellan järnbalkar, på vilka
plattor fyllning och en tunnare betongplatta för golv läggas. Vid längsgående
innerväggar, där diverse kanaler och rörstammar skola uppdragas
och där järnstöd förekomma, ligga dubbla järnbalkar upptagande bjälklagen,
och mellan balkarna uppdragas dessa kanaler och stammar. I de
lägre bostadshusen äro träbjälklag inlagda, dock ej över källare.

Fasaderna till de högre byggnaderna äro terrasitslammade, till de lägre
slammade med vanligt kalkbruk. Yttertaken äro, där de icke utgöras av
terrasser, då en omsorgsfull bjälklagskonstruktion med ett övre plattgolv
beräknas, av galvaniserad plåt eller av skiffer. I fasaderna förekommer
sparsamt med huggen sten, såsom vid entrébyggnaden och vid huvudkomplexets
norra fasad samt vid jubileumskliniken. Några av socklarna till
de mera framträdande byggnaderna äro även av huggen sten. För övrigt
äro i fasaderna förekommande lister och andra arkitektoniska detaljer av
putsat tegel eller av betong.

Invändigt får i sjukavdelningarna stor omsorg ägnas bjälklagen för förhindrande
av ljudöverföringar våningarna emellan. Som isoleringsskift
tjänstgör ovan omnämnda fyllningslager över betongplattorna samt den
över detta inlagda tunnare betongplattan. Även få väggarna mellan sjukrum
och mellan en del andra lokaler göras ljudisolerande genom deras uppförande
med en kälvsten och en plattvägg av ljudisolerande material och
med isoleringsskift emellan.

Golvbeläggningen blir av varierande typer: kalksten i huvudkomplexets
centralhall och angränsande trafikrum och i en dol andra byggnaders
vestibuler och hallar samt i begravningskapellet. Marmormosaikgolv eller
plattgolv i en stor del lokaler såsom laboratorier, operationsrum, en del
behandlingsrum, steriliserings-, slask-, tvätt-, bad-, skölj-, serverings- och
toalettrum, köks- och tvättlokaler, obduktions- och likrum samt i andra

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lokaler, där ett slitstarkt och lätt rengörbart golv måste linnas. Linoleuni
eller därmed jämförliga mattor i sjukrum och i sjukavdelningarnas korridorer
med dagrum, vaktrum och några andra till avdelningarna hörande
rum, expeditioner, en del arbetslokaler, laboratorier oell behandlingsrum,
matsalar, sällskapsrum, väntrum m. 11. samt i bostadsrum.

På en del ställen, bland annat på röntgen och radioterapeutiska avdelningarna,
utbytes mattan mot ekgolv i kompound, som dessutom förekommer
i en del föreläsningssalar, bibliotek m. fl. Cement- eller massagolv i
källare med förrådsrum, i kulvertur, magasinslokaler, djurstallar, en del
arkivrum m. fl. lokaler.

De putsade väggarna inom byggnaderna behandlas på olika sätt: målning
av desamma förekommer givetvis i den största utsträckning och användes
därvid kalkmålning, där icke oljemålning, saniflat eller ripolin till
följd av lokalernas användning måste tillgripas.

Väggarna beklädas till större eller mindre höjd från golvet med glaserat
tegel, där en absolut hård eller för vattnets avrinnande erforderlig yta behöves;
sålunda i steriliserings-, slask-, serverings- och badrum, i en hel del
köks- och tvättlokaler, i laboratorier och i likkällare.

Fönstren till anläggningen äro dels av trä, dels av järn. Av järn i tvättoch
pannhusbyggnaderna, i obduktionsbyggnaden till patologiska institutionen,
i bottenvåningen till köksbyggnaden samt i övriga byggnader i
operations- och en del andra rum. För övrigt äro träfönster beräknade.
Järnfönstrens användande i större utsträckning vore visserligen ett önskemål,
då dessa fönster hava sina stora företräden. Då de emellertid ställa
sig avsevärt dyrare än träfönster, har nu icke räknats med dem annat än
i mindre utsträckning. En undersökning örn deras större användning bör
dock senare göras, och, om prisskillnaden ej ställer sig för stor, deras användning
i större utsträckning övervägas.

Dörrkarmar utföras av järn i de byggnader eller byggnadsdelar, där
stötar, exempelvis från sängvagnar, lätt skulle medföra åverkan å träkarmar.

Kalksten eller annan marmorsort användes till trappor, där en viss
monumentalitet fordras, eller där slitningen å trappan kan beräknas bliva
stor. Marmormosaik användes i övriga fall, sålunda vid sekundärtrappor
och vid en del huvudtrappor, där trafiken till stor del sker medelst hissar.
Där marmormosaik användes, äro även viloplan av marmormosaik.

Det för byggnaderna behövliga värmet erhålles från varmvattenradiatorer,
anslutna till ett pumpvarmvattensystem. Ångelement förekomma endast
i några få fall.

Beträffande ventilationsanläggningen sönderfaller denna i ett tillförande
av frisk luft och ett bortledande av den förskämda.

Den tilllörda luften är i en del lokaler uppvärmd till viss temperatur i
särskilda värmekamrar eller värmeskåp, eller dess kyla något modifierad
genom dess ledande över element eller slutligen införd direkt genom
fönstren.

Uppvärmd luft införes till lokaler, där ett stort antal personer vistas under
längre tid, såsom i de större föreläsningssalarna, vidare i lokaler, där
omsättningen måste vara stark, men där till följd av pågående arbete temperaturen
ej får bliva för låg, såsom i operations- och obduktionsrum, röntgen-
och ljusbehandlingslokaler m. fl., eller där imbildning måste hindras,
såsom i en del bad-, köks- och tvättlokaler.

191

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Frisk luft, införd över element, förekommer i stor utsträckning i sjuk
rum och arbetsrum på klinikerna och i ekonomibyggnaderna. Luften införes
genom en reglerbar ventil under fönstren.

Enbart frisk luft, införd direkt genom fönstren, förekommer i bostadsrum
och lokaler, där en hastig vadling utan olägenhet kan ske.

Vad angår bortförandet av förskämd luft ur lokalerna, den s. k. evakueringen,
är förfaringssättet ej slutgiltigt behandlat. Utredning därom, gällande
sjukhus i allmänhet, ingår i det uppdrag, som av Kungl. Majit givits
vissa statens myndigheter, men har denna utredning ännu ej avlämnats.
Emellertid har det ansetts lämpligt att på detta stadium förslagsvis för
sjukhuset planera ett evakueringssystem i viss utsträckning och därvid
förutsätta, att evakueringskanaler anordnas från lokaler, dit uppvärmd
luft eller friskluft över värmeelement införes. För att göra denna evakuering
fullt effektiv har man tänkt sig att använda ett system av fläktar,
med fläktarna placerade å vindar eller annorstädes. Till dessa fläktar
hopdragas samhöriga kanaler.

För övrigt har det ansetts, att evakuering i rätt stor utsträckning skulle
kunna slopas.

Mot den föreslagna hyggnadsplanen hava i de avgivna yttrandena inga
mera betydande erinringar gjorts. Endast tre myndigheter hava mera utförligt
uttalat sig i denna punkt, nämligen medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen
och karolinska institutets lärarkollegium. Dessutom hava vissa
militära myndigheter yttrat sig rörande de delar av förslaget, som avse
garnisonsavdelningen.

Medicinalstyrelsen anför beträffande hyggnadsplanen följande:

Vid en närmare granskning av ritningarna har styrelsen funnit, att
hyggnadsplanen utmärker sig för en stark koncentration och samtidigt
för stor klarhet och överskådlighet. Den innebär stora och obestridliga
förtjänster, värda mycket erkännande. Det synes styrelsen mera än sannolikt,
att denna väl fullföljda koncentration medför besparingar såväl i
anläggnings- som driftkostnader. En dylik plan fordrar emellertid huru
noggrann utarbetning den än undergått, vissa reserver redan inom byggnadsplan^
ram. Det är nämligen mycket svårare att i en byggnad av föreslagen
typ göra smärre utvidgningar för tillgodoseende av ett eller annat
krav på behandlingslokaler och dylikt, som läkekonstens utveckling kan
behöva eller göra önskvärda, än i en anläggning, där varje klinik utgör
en byggnad för sig eller där paviljongsystemet är fullt genomfört. Häri
ligger onekligen en viss svaghet beträffande dessa stora sjukhusbyggnader
i block, å andra sidan synes hlocksystemet skänka så stora fördelar bland
annat genom mindre krav på tomtutrymme och besparingar i övrigt, att
styrelsen icke för sin del har några betänkligheter mot att tillstyrka anläggningens
utförande efter vad planritningarna utvisa.

Mot planen i dess totalitet har styrelsen inga erinringar att anföra.

Styrelsen har däremot vissa anmärkningar mot enskildheter i förslaget,
men framhåller, att dessa anmärkningar icke äro betydande och i allmänhet
ej kräva omarbetning av den föreliggande planen. Styrelsen anför:

Styrelsen inser väl, att poliklinikerna vid ett såväl storstads- som kliniskt
sjukhus behöva stora utrymmen. Det synes dock kunna ifrågasättas,

Yttranden.

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

om icke entrén, centralliallen och väntrummen till de medicinska och
kirurgiska poliklinikerna skulle kunna till sina mått reduceras. Röntgeninstitutet,
som endast avser undersökningar, upptager tre av längorna i
våningen 1 trappa lipp i den del av byggnadskroppen, som inrymmer poliklinikerna.
Mot röntgeninstitutets planläggning kan måhända den erinringen
göras, att en större koncentration varit önskvärd, den enda anmärkning,
som styrelsen i detta avseende har att framställa. Kraven på
utrymme för denna del av sjukhuset hava synts styrelsen stora. Någon reduktion
vågar styrelsen dock icke påyrka, med hänsyn till såväl den alltmer
ökade betydelse, röntgendiagnostiken har för läkekonsten, som den
alltjämt fortgående utvecklingen av tekniken på detta område. Styrelsens
betänkligheter mot att i detta hänseende framställa några krav på beskärning
hava styrkts av de uppgifter styrelsen erhållit angående ökningen
av arbetet på röntgenavdelningen på serafimerlasarettet under de senaste
20 åren.

Styrelsen känner sig icke övertygad örn behovet av särskilt röntgenrum
för den oto-laryngologiska avdelningen. Det torde vidare övervägas, om
icke ljusbehandlingen kunde centraliseras, något som gjorde spridda rum
för dylik behandling överflödiga.

Medicinalstyrelsen har fäst sin uppmärksamhet vid den stora plats, som
anslagits för den oftalmologiska polikliniken. Planen torde i vad den beträffar
denna del förtjäna en närmare granskning med sikte på möjligheten
av beskärningar. I jämförelse med nu nämnda poliklinikers platsbehov
ter sig den gynekologisk-obstetriska avdelningens krav synnerligen
blygsamma.

Sin granskning av den stora byggnadskroppen vill styrelsen avsluta med
ett uttalande, att fordringarna på sjukavdelningar i denna byggnad synts
styrelsen mycket måttfulla. Styrelsen finner avdelningarnas storlek väl
avvägd och har intet att erinra mot deras planläggning.

Medicinalstyrelsen anser sig böra förorda, att planerna för den pediatriska
kliniken underkastas en förnyad granskning. Det förefaller styrelsen,
som örn vissa mått i de denna klinik tillhörande enkelrummen vore
väl stora. Måhända skulle dock vinsten av de reduktioner, vilka i detta
avseende kunna anses tillrådliga, icke bliva nämnvärda. Av större ekonomisk
betydelse vore enligt styrelsens förmenande, örn ett sammanförande
av de båda i kliniken ingående byggnadspartierna i en hel byggnadskropp
kunde ur vård- och byggnadsteknisk synpunkt ske.

Styrelsen anser sig icke hava tillräckliga förutsättningar att pröva, örn
de föreslagna utrymmena för laboratorier och andra lokaler för vetenskaplig
forskning äro med hänsyn till sjukhusets ställning som klinisk
anstalt väl avvägda. I ett hänseende vill styrelsen dock göra en erinran.
Det synes styrelsen, som skulle, utan åsidosättande av väsentliga krav, det
utrymme, vilket upptages av trappor och hallar i det patologiska institutet,
kunna minskas. Även de lokaliteter, som äro avsedda såsom obduktionssalar,
förefalla styrelsen väl stora.

Styrelsen är väl medveten örn att de erinringar, styrelsen ovan gjort,
icke kunna, även örn de samtliga skulle vinna beaktande medföra några
avsevärda besparingar. Vad styrelsen ovan anfört angående den svaghet,
som vidlåder stora sjukhusbyggnadskomplex i blocksystem, nämligen en
viss svårighet att, genom mindre tillbyggnader, på ett en god organisation
motsvarande sätt tillgodose kommande krav på nya undervisnings- och

193

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

behandlingslokaler manar också till varsamhet i förslag beträffande reduktioner.
Som ovan nämnts torde endast den av styrelsen ifrågasatta undersökningen
örn lämpligheten av en större koncentration av den pediatriska
kliniken kräva någon omarbetning av »skissritningen». Övriga
ändringsförslag kunna otvivelaktigt, örn de befinnas befogade och genomförbara,
beaktas vid utarbetande av blivande huvudritningar.

Styrelsen anser sig hava så mycket mindre skäl att påkalla en omarbetning
av ritningarna, som kommissionen haft tidigare vunna erfarenheter
om utredningsarbetet för rikssjukhuset att stödja sig på. I den riksdagsskrivelse,
som föregick kommissionens tillsättning, erinrades även därom,
att vid utarbetande av nya planer särskild uppmärksamhet borde ägnas
möjligheterna att beskära utrymmeskraven särskilt beträffande undervisnings-
och laboratorielokaler. Under sådana förhållanden synes det styrelsen
föga sannolikt, att något väsentligt skulle vara att vinna på en förnyad
utredning i besparande syfte på den linje, som samtliga föregående
utredningar liksom kommissionen utan meningsskiljaktighet följt, nämligen
förläggning av det karolinska institutets institutioner och kliniker
till en plats och en organisk enhet. Någon annan linje, på vilken denna för
det medicinska undervisningsväsendet och därmed för landets hälsa och
sjukvård betydelsefulla angelägenhet skulle kunna föras fram till en tillfredsställande
lösning, kan medicinalstyrelsen icke heller för sin del
angiva.

Byggnadsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande, att anläggningens olika
avdelningar synas vara i och för sig väl planlagda och motsvara högt
ställda anspråk på ändamålsenlighet. Styrelsen hade icke ansett sig böra
ingå på någon närmare detaljkritik av de olika byggnaderna, då det givetvis
måste förutsättas att ytterligare och säkerligen ganska omfattande bearbetning
bomme att föregå utförandet. Styrelsen ville emellertid framhålla
följande att tagas under övervägande vid ritningarnas vidare utarbetande.

Huvud komplexe t. Planläggningen vore genomförd med god koncentration
och överskådlighet, och de olika poliklinikerna vore väl grupperade
kring byggnadens centralparti med trappa och hissar. Emellertid syntes
huvudentrén bliva väl hårt trafikbelastad, i det icke blott trafiken till
poliklinikerna och till sjukhusavdelningarna utan även till undervisningslokalerna
dirigerades genom huvudkomplexets vänthall. Genomförandet av
trafikleder hade på vissa håll medfört dubbla korridorer, varav den inre
gjorts 1,20 meter bred med en längd av ända till 55 meter utan direkt dager.
Detta vore särskilt fallet på röntgenavdelningen. De fyra trapphusen i
det södra partiet vore mycket rymligt tilltagna, även med hänsyn tagen till
beräknad högsta trafikbelastning, och även de båda mindre i norra fasaden
hade stora plan (25 kvadratmeter). I en byggnad av denna höjd bomme
med all sannolikhet trafiken helt att förmedlas genom hissarna, valdör
trapporna finge betraktas mera som reserviörbindelser. Trapporna i de
södra trapphusen hade mindre tillfredsställande belysning.

Pediatriska kliniken. Byggnadens läge i den kuperade terrängen,
tvärs över en bergrygg, med högsta punkt + 33 och omgivande vägens nivå
4-25,5—27 medförde betydande sprängningsarbeten. Planlösningen vöre
ganska spatiös med utdragen byggnadskropp. Sjukavdelningarna hade i

Bihang till riksdagens protokoll WHO. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.) 13

194

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

följd därav fått en betydande längd; korridorerna vore 70 meter. Byggnaden
innehölle fyra trappor med sänghiss och en trappa utan dylik. I
bottenvåningen förekomme dubbelkorridor för att erhålla förbindelse med
poliklinik och sjukhus, men denna korridor ävensom vidliggande trapphus
borde möjligen kunna bortarbetas. Likaså kunde ifrågasättas vissa förenklingar
i byggnadens planläggning.

Radioterapeutiska kliniken. Ur belysningssynpunkt syntes
anläggningen icke fullt tillfredsställande komponerad, i det att en sjukhusbyggnad
örn fem våningar skuggade hela mellanpartiet. Att sjukhuspartiernas
längdfasader utbildats som gavlar .syntes knappast arkitektoniskt
motiverat.

Entrékomplexet. Beträffande den östra bostadsbyggnaden kunde
vissa erinringar göras emot trappornas anordnande och belysningsförhållanden.

Köksbyggnaden. Matsalsvåningen jämte dit ledande trappa borde
bliva föremål för ytterligare bearbetning.

Karolinska institutets lärarkollegium anser det icke möjligt att vidtaga
några mer avsevärda beskärningar av de för kliniker, laboratorier och det
vetenskapliga arbetet i övrigt avsedda utrymmen, därest ej de uppgifter,
institutet i fråga örn undervisning och forskning har att främja, skola bliva
lidande. Förslaget tillgodosåge rimliga krav i fråga örn ekonomisk återhållsamhet
samt vore samtidigt väl ägnat att på ett lyckligt sätt lösa
frågan örn karolinska institutets undervisningssjukhus. Lärarkollegiet
framhåller i fortsättningen i huvudsak följande:

Rummens storlek vore i allmänhet väl avvägd, dock kunde beträffande
den medicinska kliniken ifrågasättas, om sjukrummen ej vöre för knappt
tilltagna för att undervisning i form av ronder med studenterna skulle
kunna obehindrat fortgå.

Med avseende på lokalerna för professorns i medicin mottagning syntes
ömkligt, att undersökningsrummet gjordes större samt att professorn i
samband därmed erhölle ett mindre laboratorium.

Den patologiska institutionen vore planlagd med hänsyn till att en del
av dess lokaler skulle bliva gemensamma med en kommande andra patologisk
institution. På grund härav hade många av institutionens lokaler
t. ex. obduktionsavdelningen givits mått, som vore större än behovet i
första byggnadsetappen. En sådan anordning vore motiverad endast under
förutsättning, att det icke följde någon längre tid, innan den andra
patologiska institutionen inrättades.

Undervisningskök för studenter saknades. Ett sådant vore önskvärt att
erhålla, för att medicine kandidaterna måtte få en inblick i huru de olika
procedurerna vid matlagningen inverkade på födoämnenas beskaffenhet,
till nytta för dem vid dietiska ordinationer. På en hel del utländska universitetskliniker
hade man sedan mycket länge dylika undervisningskök.

Det vore en riktig åtgärd, att direktören och samtliga klinikchefer bereddes
bostäder inom sjukhusområdet. Det borde emellertid med styrka
betonas, att förutsättningen för att skyldighet skulle kunna stadgas för
vederbörande klinikchefer att bo i nämnda bostäder vore, att dessa icke
gjordes så dyra, att befattningshavaren tvingades erlägga oskäligt hög
hyra.

195

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Beträffande den byggnadstekniska behandlingen av byggnaderna ville
kollegiet framhålla den stora vikten av att anordningarna för ljudisolering
gjordes tillfredsställande.

Professor Israel Holmgren anmärker, att medicinska poliklinikens föreläsningssal,
beräknad för 70 åhörare, är för liten. Badavdelningen vore
vidare opraktisk och otillräcklig. En jämförelse med serafimerlasarettet
visade, att detta för närvarande hade 12 badkar vid badavdelningen, således
samma antal som å karolinska sjukhusets badavdelning, och dock
hade sistnämnda sjukhus dubbelt så stort patientantal.

I uttalande till protokollet vid lärarkollegiets vid karolinska institutet
sammanträde den 5 september 1929 har professor Einar Key närmare redogjort
för beräkningarna angående behovet av badkar, och därvid bland
annat framhållit, att antalet badkar å karolinska sjukhuset — med hänsyn
till att personalbostäderna samt vissa vårdavdelningar hade särskilda
badrum — vore relativt taget betydligt större än å serafimerlasarettet.

Chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Stockholm framhåller det mindre
lämpliga uti att förlägga officerarnas vårdrum inom avdelningen för manskap.
Vidare borde den militäre chefläkaren ha ett expeditionsrum i anslutning
till väbelns expedition. Även behövdes ett isoleringsrum i intagningsavdelningen.
Däremot syntes de militära biträdande överläkarnas
mottagningsrum inom samma avdelning vara överflödiga.

Även marinförvaltningen anmärker på att sjukrummen för officerare
och vederlikar placerats inom avdelningen för manskap.

Föreståndaren för garnisonssjukhusets tandpoliklinik gör vissa anmärkningar
mot behandlingsrummets belysningsförhållanden och föreslår, att
fönsterantalet utökas från 4 till 6.

Föreståndaren för garnisonsapoteket påpekar nödvändigheten av tablettberedningsrummets
isolering från apotekslaboratoriet. Vidare förordar
han borttagande av dörren mellan sagda laboratorium och korridoren.

Den av sjukhuskommissionen föreslagna anordningen och dispositionen
av de i sjukhusanläggningen ingående olika byggnaderna kan jag i likhet
med de myndigheter, som yttrat sig i frågan, i stort sett godtaga. Det koncentrerade
byggnadssättet med tillämpande av det så kallade blocksystemet
synes ägnat att möjliggöra vissa besparingar såväl vid själva uppförandet
som vid den framtida driften. Blocksystemet har också i princip
förordats av den kommitté, som jämlikt kungl, brev den 10 oktober 1924
inom medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen utrett möjligheterna att
nedbringa kostnaderna för de allmänna sjukvårdsanstalterna. Kommissionen
har i enlighet med av riksdagen lämnade direktiv så långt möjligt
sökt inskränka utrymmet i klinik-, undervisnings- och laboratorielokaler.
Sålunda hava till gemensamma lokaler förlagts en stor del av de olika
klinikernas arbete, och gemensam föreläsningssal för de kirurgiska och

Departe mentschefen.

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

medicinska klinikerna anordnats. Vårdavdelningarna äro icke större än
som är nödvändigt ur vård- och undervisningssynpunkt.

Örn sålunda det föreliggande byggnadsförslaget i stort sett får anses tillfredsställande,
torde dock mot enstaka detaljer vissa erinringar kunna
göras och hava, såsom av det anförda framgår, även gjorts av de myndigheter,
som yttrat sig i frågan.

Vad först angår anmärkningarna mot entrén och centralhallen av medicinalstyrelsen,
att de äro för stort tilltagna, och av byggnadsstyrelsen, att
för stor trafik dit skulle sammandragas, må framhållas, att genom förefintligheten
av fem olika dörrar sörjts för bekväm entré till hallen. Genom
anslag å dörrarna skall man vidare söka uppdela besökandeströmmen redan
utanför entrén, så att besökande till olika avdelningar och polikliniker
skola passera genom olika dörrar. Så fort de besökande kommit in i
hallen, skiljas vägarna, varför det knappast torde behöva befaras, att
trängsel skall uppstå. Med hänsyn till den stora trafiken har emellertid
hallen måst tilltagas rätt rymlig, och någon reduktion av densamma synes
ej böra ifrågakomma. Däremot torde måhända viss reduktion av trapphusen
kunna ifrågasättas, särskilt med tanke på att de flesta transporter
komma att ske med hiss.

Den av byggnadsstyrelsen påtalade långa korridoren å röntgenavdelningen
utan direkt dager, är avsedd för kommunikation mellan de olika
röntgenlaboratorierna och för transport av patienter, så att dessa ej skulle
behöva föras genom de allmänna korridorerna. Med hänsyn till den rätt
livliga förflyttningen av sjuka mellan röntgenavdelningens laboratorier
torde enligt mitt förmenande dessa särskilda »sjuktransportkorridorer»
vara nödvändiga för undvikande av obehag för såväl de sjuka som de personer,
som befinna sig i den allmänna korridoren. Frånvaron av direkt
dager avser att skona röntgenläkarnas ögon från för stora ljusväxlingar.

Mot röntgeninstitutet har framhållits, att detta vore väl spatiöst planlagt.
Emellertid har erfarenheten visat, att stora utrymmen för ändamålet
äro nödvändiga, särskilt med hänsyn till den hastiga tillväxten av arbetet
å dylika institut. Å seraiimerlasarettets röntgeninstitut har sålunda det
årliga antalet röntgenundersökningar från år 1918 till år 1928 nära tredubblats.
Under sådana förhållanden torde det vara lämpligt, att lokalerna
för röntgeninstitutet å karolinska sjukhuset tilltagas så stora, att de medgiva
viss utveckling av verksamheten.

Beträffande anmärkningarna mot badavdelningens planläggning och
storlek torde böra framhållas, att det är mycket vanskligt att på förhand
beräkna antalet behövliga badkar. Sjukhuskommissionen har därför intill
badavdelningen förlagt reservlokaler, som äro avsedda för badavdelningens
utvidgning, om så behöves. Med hänsyn härtill och till de av professor
Key vid ärendets behandling i karolinska institutets lärarkollegium
meddelade uppgifterna torde det vara lämpligt att uppföra badavdel -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 197

ningen i enlighet med kommissionens förslag för att sedan avvakta, huruvida
denna avdelning är tillräcklig för sjukhusets behov.

I likhet med medicinalstyrelsen anser jag, att byggnaden för den patologiska
institutionen i vissa avseenden torde kunna reduceras. Såsom av
sjukhuskommissionen framhållits, har denna byggnad planlagts med hänsyn
till att en del av dess lokaler skulle hilva gemensamma med en kommande
patologisk institution. Då emellertid denna utbyggnad sannolikt
icke kommer att företagas ännu på åtskilliga år, synes det onödigt, att nu
tilltaga lokalerna större än som är oundgängligen nödvändigt för den institution,
för vilken de i första hand äro avsedda.

Det av lärarkollegiet vid karolinska institutet framförda kravet på
särskilt undervisningskök för studenter bör tagas under omprövning vid
de slutliga ritningarnas uppgörande. I värsta fall torde studenterna kunna
erhålla den erforderliga undervisningen i dietkostens tillagning genom
studier i sjukhusets dietkök.

Vad till slut angår den av medicinalstyrelsen kritiserade planen för den
pediatriska kliniken, må, ehuru kliniken icke omedelbart skulle komma
till utförande, framhållas, att planläggningen av densamma skett efter
modernaste principer. Den anmärkta uppdelningen av kliniken i tvenne
byggnadspartier betingas i första hand av terrängförhållandena.

De ovan av mig berörda och i avgivna yttranden ytterligare gjorda detaljanmärkningar
mot byggnadsförslaget torde böra tagas under omprövning
vid uppgörandet av de definitiva ritningarna. Det torde böra
ankomma på byggnadskommittén att ytterligare utreda hithörande förhållanden.
'' ■ i

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Sjukhuskom

missionen.

Kostnads beräkningar.

XI. Kostnadsberäkningar och finansiering.

Sedan i det föregående ställning tagits till den nya sjukhusanläggningens
utformning och omfattning i olika avseenden, återstår spörsmålet örn
de med sjukhusbygget förenade kostnaderna samt huru dessa lämpligen
skola täckas.

Beträffande de företagna kostnadsberäkningarna lämnar sjukhuskommissionen
i sitt betänkande följande redogörelse:

Då riksdagen i sin skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, anslöt sig till förslaget
örn, att en förnyad utredning skulle komma till stånd rörande frågan
örn uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en
medicinsk högskola i Stockholm, uttalade riksdagen, att därvid i främsta
rummet borde beaktas synpunkten att söka nedbringa kostnaderna till
skäliga proportioner. I samband härmed borde enligt riksdagens mening,
likaledes i besparingssyfte, tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande
till det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda förslaget
utrymmena i de olika klinikerna kunde i vissa fall begränsas och
ytterligare inskränkningar göras, särskilt i avseende å laboratorier och
andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda anordningar.

Det av sjukhuskommissionen upprättade förslaget har i största möjliga
mån utarbetats med hänsyn till de av riksdagen uttalade önskemål örn
att iakttaga begränsningar i utrymmena inom klinikerna och inskränkningar
i avseende å anordnande av laboratorier och andra övningslokaler.
Sålunda har hela sjukhusanläggningen betydligt koncentrerats. I flera
fall hava föreläsningssalar, laboratorier och andra för undervisningsändamål
avsedda lokaler gjorts gemensamma för flera kliniker. Vad däremot
själva vårdavdelningarna beträffar, har efter ingående prövning
någon minskning av lokalutrymmena inom dessa icke ansetts möjlig.

Kostnaderna för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm
måste bliva jämförelsevis betydande. Det förslag till sjukhusets första
utbyggande, som kommissionen utarbetat, är icke direkt jämförbart med
någotdera av de två alternativ, som framlades av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga.
Särskilt vill kommissionen påpeka, att i det nu föreliggande
förslaget efter därom från karolinska institutets sida gjord framställning
medtagits en fristående patologisk institution samt en djurexperimentell
avdelning. På grund av de därmed förbundna ekonomiska
fördelarna bär kommissionen därjämte funnit sig böra föreslå anordnandet
av större verkstadslokaler än som vore upptagna i Ladugårdsgärdeförslaget.
I kommissionens förslag har dessutom medtagits ett vattentorn,
vilket icke var erforderligt i nyssnämnda förslag. Vidare är att
märka, att planerings- och sprängningsarbeten måste verkställas å Norrbackaområdet,
vilket icke i samma utsträckning var fallet å Ladugårdsgärde.
Slutligen tillkomma å Norrbackaområdet kostnader för anordnandet
av tillfartsvägar samt för framdragandet av ledningar m. m. De
härav föranledda merkostnaderna utgöra emellertid endast en mindre del

Kungl. May.ts ''proposition Nr 232.

199

av det högre värde, som den för sjukhusbygget tidigare avsedda marken
å Ladugårdsgärde har i förhållande till Norrbackaområdet.

Med avseende härå får kommissionen erinra örn den utredning," som
byggnadsstyrelsen på anmodan av kommissionen under hösten 1926 verkställde
rörande markvärdet å en del kronan tillhöriga fastigheter, vilka
ansetts kunna komma ifråga såsom förläggningsplatser för ett kliniskt
sjukhus. Denna utredning, för vilken kommissionen lämnade en redogörelse
i sitt den 26 januari 1927 avgivna utlåtande (jämför Kungl. Majrts
proposition till 1927 års riksdag, nr 223), ådagalade, att det genomsnittliga
råmarksvärdet per kvm. kunde beräknas uppgå för Norrbackaområdet
till 16 kronor samt för marken å Ladugårdsgärde till 50 kronor. Som enligt
sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag för det kliniska sjukhusets räkning
skulle hava tagits i anspråk ett markområde å Ladugårdsgärde om
minst 202,400 kvm., kunde värdet å denna mark uppskattas till 10,120,000
kronor. Å Norrbackaområdet kommer att för sjukhusanläggningen tagas
i anspråk ett område, som i areal innehåller omkring 245,000 kvm. Markvärdet
å detta område, beräknat efter 16 kronor per kvm., uppgår sålunda
till 3,920,000 kronor.

Vid utarbetandet av förslaget till karolinska sjukhusets förläggande
till Norrbackaområdet har arkitekten Westman anlitat biträde av särskilt
tillkallade personer. Sålunda hava följande arbeten och kostnadsberäkningar
utförts av nedanstående experter:

1) Upprättandet av nivå- och borrkartor över Norrbackaområdet, utredningar
angående tillfartsvägar, kostnadsberäkningar av väganläggningar
inom och utom området samt av terrasseringar, schaktningar, terrängtrappor
m. m.: kapten E. Wiborgh;

2) Förslag till panncentral, uppvärmnings- och ventilationsanläggningar,
desinfektions-, steriliserings- och maskintvättanläggningar, gas-,
kall- och varmvattens- samt avloppsledningar jämte kostnadsberäkningar:
ingenjör William Andersson;

3) Förslag till spillvatten- och dagvattenledningar samt rörgravar
jämte kostnadsberäkning: ingenjör G. Berg, Solna;

4) Förslag till ångköksanläggning jämte kostnadsberäkning: kapten

E. G. Wersäll, Uppsala;

5) Förslag till elektrisk belysnings- och kraftanläggning, elektrisk
svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning jämte kostnadsberäkning:
överingenjör T. Holmgren, Elektriska prövningsanstalten;

6) Förslag till kylanläggning jämte kostnadsberäkning: ingenjör A.
Börjesson;

7) Förslag till byggnadsgrunder: ingenjörsfirman Looström & Gelin;
samt

8) Kostnadsberäkningar av byggnader: ingenjör E. Rignér.

Rörande det närmare innehållet i de av experterna avgivna utlåtandena,
vilka icke ansetts böra intagas i detta betänkande, får kommissionen
hänvisa till handlingarna.

En sammanställning av kostnadsberäkningarna för uppförandet av de
i första byggnadsetappen ingående byggnaderna giver följande resultat:

A. Byggnadskostnader (två byggnader, avsedda till bostäder
för direktör och professorer, ej medräknade1) kronor 15,788,000

1 Kostnaderna för uppförandet av dessa bostadsbyggnader torde lämpligen, på sätt i
det följande kommer att beröras, böra bestridas av lånemedel.

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Del i jubileumskliniken .......................... kronor 914,200

B. Kostnader för panncentral, uppvärmnings- och ven tilationsanläggningar,

desinfektions-, steriliserings-
och maskintvättanläggningar, gas-, kalloch
varmvattens- samt avloppsledningar med tillbehör
(inre ledningar till föreiiämnda tvenne bostadsbyggnader
ej medräknade) ................ » 3,328,500

Del i jubileumskliniken............................ » 166,900

C. Huvudrörledningar för pumpvarmvatten, ånga, kon densvatten,

gas-, kall- och varmvatten (yttre ledningar
till förenämnda tvenne bostadsbyggnader

ej medräknade) .................................. » 480,300

Del i jubileumskliniken .......................... » 20,000

D. a) Spillvatten- och dagvattenledningar med rör gravar

utanför tomten ........................ » 98,000

b) Spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
inom tomten jämte övriga rörgravar ...... » 162,000

B. Köksanläggning ................................... » 164,550

F. Elektrisk belysnings- och kraftanläggning, elektrisk

svagströmsanläggning, åskledare och rikstelefonanläggning
(ledningar för ovannämnda tvenne

bostadsbyggnader ej medräknade) .............. » 1,337,000

Del i jubileumskliniken .......................... » 91,200

G. Kylanläggning .................................... » 188,500

H. Väg utanför tomten .............................. » 465,000

I. Vägar inom tomten, terrasseringar m. m......... » 850,000

Del i jubileumskliniken .......................... » 25,000

K. Tomtens iordningställande ........................ » 200,000

L. Stängsel och grindar ............................ » 45,000

M. Administration, arvoden och kontroll samt oförut sedda

utgifter, huvudsakligen gällande byggnader » 2,189,150

Kronor 26,513,300

Kostnaderna för uppförandet av de kliniker och övriga byggnader, som
enligt kommissionens förslag skulle medtagas i första byggnadsetappen,
uppgå alltså till sammanlagt 26,513,300 kronor. I denna summa ingå då
jämväl kostnaderna för uppförandet av en pediatrisk klinik. Enligt vad
tidigare framhållits, bör emellertid denna klinik medtagas i första byggnadsetappen
endast under förutsättning att bidrag till dess uppförande
erhålles från allmänna barnhusets medel.

Då frågan örn allmänna barnhusets omorganisation alltjämt är svävande,
anser sig kommissionen icke nu böra framställa något förslag örn anvisandet
av medel för uppförandet av den pediatriska kliniken. Kommissionen
inskränker sig till att framhålla önskvärdheten av, att densamma
medtages i första byggnadsetappen, under förutsättning att skäligt
bidrag till klinikens uppförande erhålles av barnhusets medel.

Med hänsyn till den av kommissionen sålunda intagna ståndpunkten
bör från förut angivna totalkostnad för sjukhusanläggningen fråndragas
vad som beräknas falla å den pediatriska kliniken. Enligt ett av arki -

201

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.
tekten Westman gjort sammandrag belöpa sig kostnaderna för denna kli -

nik till 2,174,223 kronor; sålunda fördelade:

Byggnadskostnad ....................................... kronor 1,530,000

Värme, vatten, avlopp m. m........................... » 273,700

Kylanläggning ......................................... » 8,500

Huvudrörledningar ..................................... » 17,000

Elektriska ledningar, hissar m. m....................... 90,000

Vägar, terrasseringar m. m............................. » 76,200

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m..... » 178,823

Summa kronor 2,174,223

Att märka är, att i nu angivna belopp icke ingår någon andel i kostnaderna
för anordnandet av panncentral, tvätt och kök. Även om uppförandet
av den pediatriska kliniken ställes på framtiden, måste nämligen
dessa anläggningar få den omfattning, förslaget upptager. Å andra sidan
kräves icke någon utvidgning av desamma, därest den pediatriska kliniken
kommer till utförande.

Sammanlagda kostnaderna för den föreslagna sjukhusanläggningen
komma alltså, efter avdrag av kostnaderna för pediatriska kliniken, att
enligt de verkställda beräkningarna uppgå till ett belopp av (26,513,300—
2,174,223 =) 24,339,077 kronor.

Som kommissionen redan tidigare baft tillfälle att framhålla, kan karolinska
sjukhuset icke jämföras med en vanlig sjukvårdsinrättning.
Ifrågavarande sjukhus är avsett att vara ett undervisning ssjukhus. Härav
följer, att detsamma måste inrymma —■ förutom de vid våra länslasarett
och kommunala sjukhus sedvanliga sjukvårdslokalerna —- jämväl
en hel del olika lokaler för undervisning och vetenskaplig forskning. Med
hänsyn härtill kail det uppenbarligen icke vara riktigt att slå ut den
ovan angivna totalsumman för sjukhusets uppförande, 24,339,077 kronor,
på det antal vårdplatser sjukhuset kommer att innehålla, och sedan jämföra
den sålunda erhållna kostnaden per vårdplats med kostnaden per
vårdplats å våra större, med specialavdelningar försedda länslasarett och
kommunala sjukhus. En sådan jämförelse skulle bliva missvisande.
Skall en fullt rättvis jämförelse kunna göras mellan kostnaden per vårdplats
vid karolinska sjukhuset och motsvarande kostnad vid en vanlig
sjukvårdsinrättning, bör från totalkostnaden först fråndragas de särskilda
kostnader, som betingas av behovet att erhålla för karolinska institutets
verksamhet erforderliga undervisnings- och forskningslokaler.

Med hänsyn till sjukhusanläggningens uppgift att tjäna undervisning
och vetenskaplig forskning samt tomtens beskaffenhet och läge utom
Stockholms stads område, synes det vidare skäligt, att viss del av kostnaderna
för vägar, planering, vattentorn och ledningar m. m. fråndrages
den egentliga vårdplatskostnaden. Kommissionen har sålunda ansett, att
från totalkostnaden skall avdragas dels kostnaderna för anordnandet av
väg utanför tomten, spillvatten- och dagvattenledningar med rörgravar
utanför tomten, vattentorn samt vänthall, dels ock viss andel i kostnaderna
för vägar inom tomten, terrasseringar, tomtens iordningställande,
kulvertledningar, huvudavloppsledning, spillvattenledning och elektriska
ledningar.

Som det vid karolinska sjukhuset anordnade apoteket är avsett att
bliva en för hela sjukhuset och karolinska institutet gemensam inrätt -

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

ning, men apoteket därjämte skall betjäna dels garnisonen i Stockholm
dels ock i mån av behov försvarsväsendet i övrigt, synes jämväl en del
av kostnaden för apotekets inrättande icke böra belasta vårdplatskostnaden.

Vidare torde kostnaderna för uppförandet av två vaktmästarebostäder
inom den patologiska institutionen böra fråndragas totalkostnaden.

Enär poliklinikerna äro oundgängligen nödvändiga för undervisningens
bedrivande samt dessa lokaler i följd härav givits en betydligt större
omfattning än som skulle varit erforderligt å ett vanligt sjukhus, har
kommissionen ansett rimligt, att jämväl utgifterna för dessa lokalers anordnande
fråndragas.

För att kunna beräkna vad kostnaden för anordnandet av varje sängplats
belöper sig till, böra alltså från sist angivna totalkostnad för sjukhusets
uppförande, 24,339,077 kr., fråndragas följande poster:

1) Kostnader för undervisnings- och forskningslokaler ........ 2,799,800

2) Kostnader för diverse arbeten, föranledda av sjukhusets uppgift
samt tomtens läge och beskaffenhet

a) yttre arbeten ............................ kronor 563,000

b) halva kostnaden för inre vägar, planeringar,
tomtens iordningställande samt en sjättedel
av kostnaden för kulvert, huvudrörledningar,
spillvattenledningar, elektriska
huvudledningar m. m. ävensom hela kost -

naden för vattentorn och vänthall ........ » 765,333

3) Kostnader för halva apoteket samt för två

vaktmästarebostäder vid patologiska institutionen
........................................ » 150,000

4) Administration, arvoden, oförutsedda utgifter

m- m......................................... » 119,549 1,597,882

5) Kostnader för poliklinikerna ................................ 1,451,150

Kronor 5,848,832

Därest sistnämnda belopp dragés från den ovan beräknade totalkostnaden,
återstår ett belopp av (24,339,077 — 5,848,832=) 18,490,245 kronor.
Detta belopp kan anses motsvara den egentliga sjukhuskostnaden. Fördelas
denna på det antal vårdplatser, sjukhuset kommer att inrymma,
erhålles en vårdplatskostnad, som är jämförlig med motsvarande kostnad
vid ett större, på specialavdelningar uppdelat länslasarett eller kommunalt
sjukhus.

Enligt kommissionens förslag kommer antalet vårdplatser å sjukhuset
att uppgå till sammanlagt 843, därav 737 allmänna vårdplatser och 106
enskilda. Som kostnaden för anordnandet av en enskild vårdplats ställer
sig avsevart dyrare än motsvarande kostnad för en allmän vårdplats
samt å en enskild vårdavdelning i allmänhet skola finnas 12 å 13 vårdplatser,
men å en allmän vårdavdelning i regel dubbelt så många eller
25, har kommissionen funnit sig böra beräkna kostnaden för en enskild
vårdplats till två gånger den beräknade kostnaden för en allmän vårdplats.
Genom att dividera förenämnda belopp, 18,490,245 kronor, med det
sålunda beräknade antalet vårdplatser [737 allmänna + (106 X 2 =) 212
enskilda =] 949, erhålles en kostnad av 19,484 kronor för allmän och
38,968 kronor för enskild vårdplats.

203

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

I fråga om sjukhusbyggnadsföretagets finansiering anför sjukhuskom- Finansiering,
missionen:

Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna uppgår totalsumman för
uppförandet av de kliniker och övriga byggnader, vilka skulle medtagas
i första byggnadsetappen till 24,339,077 kronor, därvid icke medräknats
kostnaderna för den pediatriska klinikens anordnande.

I det föregående har omförmälts, att Stockholms stad skall bestrida
kostnaderna för 315 samt Stockholms län för 110 av de vårdplatser, som
medtagas i första utbyggnadsstadiet.

De belopp, staden respektive länet skola gälda för platsernas anordnande
(inklusive tomtavgift), hava fastställts för staden till 18,000 kronor
och för länet till 17,000 kronor för varje vårdplats.

För sjukhusets uppförande kan sålunda påräknas bidrag från Stockhalms
stad med (315 X 18,000 =) 5,670,000 kronor och från Stockholms län
med (110 X 17,000 =) 1,870,000 kronor eller sålunda med tillhopa (5,670,000
+ 1,870,000 =) 7,540,000 kronor.

I likhet med 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga anser kommissionen,
att byggnadskostnaderna för iippförandet av de sjukavdelningar,
som innehålla hel- och halvenskilda rum, böra gäldas genom lånemedel
samt förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Som de
enskilda vårdplatserna uppgå till ett antal av 106 samt utgifterna för anordnandet
av varje dylik plats böra beräknas till 38,968 kronor, skulle ett
amorteringslån upptagas å (106 X 38,968 =) 4,130,608 kronor.

För sjukhusets uppförande skulle alltså erfordras ytterligare [24,339,077
— (7,540,000 + 4,130,608) =] 12,668,469 kronor. Sistberörda belopp representerar
huvudsakligen kostnaderna för uppförandet av erforderliga undervisnings-
och forskningslokaler samt för anordnandet av garnisonens
vårdplatser å sjukhuset ävensom do 204 vårdplatser, som skola vara tillgängliga
för patienter från hela landet.

Vid bedömande av frågan huru medel till bestridande av dessa kostnader
skola erhållas, har kommissionen funnit, att staten såsom målsman
för den militära sjukvården bör gälda kostnaderna för garnisonens vårdplatser.
Dessa platser, vilka uppgå till 100 allmänna och 8 enskilda, hava
beräknats draga en kostnad av 19,484 kronor per plats, därvid en enskild
plats i kostnadshänseende ansetts böra jämställas med en allmän plats.
Sammanlagda kostnaden för uppförandet av garnisonens vårdplatser
uppgår sålunda till (108 X 19,484 =) 2,104,272 kronor.

För anordnandet av de [629 — (315 + 110) - ] 204 allmänna vårdplatser,
som skola vara tillgängliga för patienter från hela landet, skulle kostnaderna
belöpa sig till (204 X 19,484 =) 3,974,736 kronor.

Med hänsyn till att sjukhuset i främsta rummet skall uppföras för till
godoseende av den medicinska undervisningens behov, ligger det närmast
till hands, att staten vidkännes kostnaderna för ifrågavarande 204 platser.
Å andra sidan är det emellertid obestridligt, att dessa vårdplatser
komma att utnyttjas för den allmänna sjukvård, som det åligger vederbörande
sjukvårdsområden att draga försorg örn. På grund härav skulle
det kunna ifrågasättas, att kostnaderna för dessa platser på det ena eller
andra sättet sloges ut på respektive sjukvårdsområden.

Enligt kommissionens mening bör staten i första hand påtaga sig kostnaderna
för anordnandet av förenämnda 204 vårdplatser. Att staten härigenom
så att säga övertager en del av landstingens uppgift att anskaffa

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

erforderliga lasarettsplatser, sammanhänger med att staten, såsom i det
föregående berörts, för att tillgodose ett annat behov — undervisningsbehovet
måste ställa sjukvårdsplatser till förfogande.

En stor del av de sjuka, som komma att belägga dessa vårdplatser,
måste på egen bekostnad företaga resor från respektive hemorter till
stockholm för att kunna erhålla vård å karolinska sjukhuset. Med hänsyn
härtill synes det obilligt att ålägga de sjuka att, utöver fastsfälld
legosängsavgift, erlägga jämväl platskostnadsavgift. Denna synes rimligen
böra betalas av respektive sjukvårdsområden.

De huvudgrunder, som kommissionen upprättat för ett samarbete mellan
staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet
av det nya kliniska sjukhuset innehålla i punkt 5:o) bland annat
bestämmelser örn, att kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat
kostnaderna för poliklinikerna, skola bestridas så, att alla å sjukhuset
intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms garnison skola
erlägga fastställd legosängsavgift, att för medellösa legosängsavgiften
skall betalas av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun,
att de kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta,
däri inbegripet kostnader för sjukhusets underhåll m. m., skola fördelas
på antalet vårddagar, samt att Stockholms stad, respektive Stockholms
län och övriga län därvid skola, erlägga vad som belöper å antalet vårddagar
för stadens respektive länens sjuka, dock med iakttagande av att
dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under
året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens
respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag.

Kostnaderna för karolinska sjukhusets drift (vårdkostnaden) bör staten
sålunda kunna uttaga av respektive sjukvårdsområden. I samband
härmed synes staten böra tillgodoräkna sig viss platskostnadsavgift för
varje vårddag, under vilken förenämnda 204 platser varit belagda med
sjuka från Stockholms stad, Stockholms län eller annat län. Denna platskostnadsavgift
bör fastställas till ett enhetligt belopp för hela landet.
Kommissionen har vid övervägande av denna fråga funnit, att platskostnadsavgift
för dessa 204 vårdplatser ■— i nära anslutning till de platskostnadsavgifter
Stockholms stad och Stockholms län skola utgiva för
dem tillförsäkrade vårdplatser å sjukhuset — bör beräknas till 2 kronor
50 öre per vårddag.

För att staten skall kunna uttaga vårdkostnad och platskostnadsavgift
från respektive sjukvårdsområden torde det vara nödvändigt att i särskild
författning meddela härför erforderliga bestämmelser.

Därest från förenämnda för sjukhusets uppförande ytterligare erforderliga
12,668,469 kronor avdragas kostnaderna för garnisonens vårdplatser
och de 204 för hela landet beräknade vårdplatserna, återstår ett
belopp av [12,668,469 — (2,104,272 + 3,974,736) =] 6,589,461 kronor.

I denna summa ingå i första hand de utgifter, som äro betingade av att
undervisnings- och forskningslokaler måste anordnas å sjukhuset. Såsom
målsman för karolinska institutet bör det åligga staten att bestrida dessa
kostnader. Vidare torde de utgifter, som sammanhänga med att polikliniklokalerna
för att tillgodose undervisningsbehovet givits en väsentligt
större omfattning än som skulle varit erforderligt å ett vanligt sjukhus,
böra falla å statsverket. Då i nämnda summa ytterligare ingå en del
utgifter, vilka huvudsakligen äro betingade av att sjukhuset förlagts till

205

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Norrbackaområdet (vägarbeten, planeringar, ledningar m. m.), synes det
skäligt, att staten åtager sig dessa engångskostnader. Slutligen ingår i
denna summa kostnaden för uppförandet av vissa bostäder (för elever,
provsystrar m. fl.). Med hänsyn till sjukhusets karaktär torde staten
böra åtaga sig att bestrida jämväl denna kostnad.

I sin helhet skulle alltså statens bidrag för utbyggandet av karolinska
sjukhuset i första etappen komma att belöpa sig till 12,668,469 kronor.

Uppförandet av den del av karolinska sjukhuset, som enligt kommissionens
förslag skall medtagas i första byggnadsetappen, har beräknats
draga en tid av cirka åtta år. På de olika budgetåren bör byggnadskostnaden
lämpligen fördelas på sätt framgår av nedanintagna tablå:

Tablå över erforderliga belopp under byggnadstiden och deras fördelning.

Byggnadsår	Anslag från riksdagen	Anslag från Stockholms stad	Anslag från Stockholms län	Genom lån (106 enskilda vårdplatser)	Summa
1.......	300,000	—	—	—	300,000
2.......	1,500,000	—	—	—	1,500,000
3.......	2,000,000	1,100,000	400,000	700,000	4,200,000
4.......	2,000,000	1,100,000	400,000	700,000	4,200,000
5.......	2,000,000	1,100,000	400,000	700,000	4,200,000
6.......	2,000,000	1,100,000	400,000	700,000	4,200,000
7.......	2,000,000	1,270,000	270,000	700,000	4,240,000
8.......	868,469	—	—	630,608	1,499,077
	12,668,469	5,670,000	1,870,000	4,130,608	24,339,077

Enligt kommissionens förslag skola tre bostadsbyggnader, avsedda för
högre befattningshavare, uppföras i första byggnadsetappen. I varje
byggnad skola inrymmas två lägenheter. Två av byggnaderna skola
ställas till förfogande för befattningshavare vid karolinska sjukhuset,
därvid förutsatts, att de fyra lägenheterna skola mot skälig hyra upplåtas
till sjukhusets direktör samt professorerna vid kirurgiska, obstetrisk-gynekologiska
och oto-laryngologiska klinikerna. Dessa befattningshavare
böra nämligen vara bosatta i omedelbar närhet av sjukhuset.
Den tredje bostadsbyggnaden, vilken skall uppföras av cancerföreningen
i Stockholm, skall enligt förslaget disponeras av föreståndarna för jubileumskliniken
och för det vetenskapliga forskningsinstitut, som skall
anslutas till denna klinik.

Kostnaderna för byggandet av dessa bostadshus hava icke medtagits
i totalkostnaden för sjukhusets uppförande. Orsaken härtill är den, att
dessa kostnader böra bestridas med ett amorteringslån. De hyresbelopp,
som förenämnda befattningshavare skola erlägga för lägenheterna, böra
fastställas så, att kostnaderna för lånets förräntning och amortering
kunna täckas.

Uppförandet av varje bostadshus har beräknats draga en kostnad av
202,086 kronor enligt följande specifikation:

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Byggnadskostnad ........................................ kronor 157,000

Värme, vatten och avlopp m. m......................... » 15 400

Elektriska ledningar m. m............................... » 3’ooo

Del i yttre ledningar .................................... » lo''oOO

Administration, arvoden, oförutsedda utgifter m. m..... » 16*686

Kronor 202,080

Någon särskild utredning rörande kostnaderna för sjukhusets utrustning
har kommissionen icke låtit verkställa. Under byggnadstiden måste
detta spörsmål vinna beaktande, därvid hänsyn givetvis måste tagas till
att en del av garnisonssjukhusets inventarier torde kunna tagas i anspråk
i samband med att verksamheten vid detta sjukhus nedlägges.

Statsverkets kostnader för karolinska sjukhusets uppförande i första
etappen skulle, enligt vad i det föregående berörts, belöpa sig till sammanlagt
12,668,409 kronor. Som en stor del befattningshavare vid sjukhuset
. (härvid bortses från de förut nämnda högre befattningshavarna,
för vilka särskilda bostadshus skola uppföras) kunna beredas bostäder
inom sjukhuset, torde de hyresbelopp, som av dessa skola erläggas, bliva
jämförelsevis betydande. Genom inflytande platskostnadsbidrag för de
204 allmänna vårdplatser, som skola stå till förfogande för sjuka från
hela landet, kommer vidare en del inkomster att tillföras statsverket. I
första hand torde dessa medel böra användas till att bestrida driftkostnaderna.

Vid ett bedömande av statsverkets kostnader för karolinska sjukhusets
uppförande måste hänsyn jämväl tagas till att garnisonssjukhusets tomt
och byggnader bliva disponibla för andra statsändamål, därest sjukhuskommissionens
förslag örn garnisonssjukhusets sammanförande med det
kliniska sjukhuset bliver genomfört.

Vad beträffar värdet å garnisonssjukhusets nuvarande tomt jämte därå
uppförda byggnader får kommissionen hänvisa till det betänkande angående
ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm, som
den 18 mars 1925 avgavs av särskilda sakkunniga. I detta betänkande
uppskattade garnisonssjukhusets tomt, utgörande en areal av 25,455
kvm., jämte byggnader till ett värde av 2,200,000 kronor. Det fastigheten
åsätta taxeringsvärdet har jämväl fastställts till nämnda belopp.

Enligt det mellan kronans fastighetskommission av år 1925 och delegerade
för Stockholms stad upprättade samt genom Kungl. Maj:ts beslut
den 19 oktober 1928 definitivt godkända markbytesavtal har emellertid
en viss utökning av garnisonssjukhusets nuvarande tomtområde kommit
till stånd, så att fastigheten innehåller en areal av cirka 29,000 kvm.
Enligt nämnda avtal har Stockholms stad av kronan förvärvat en del
mark, hörande till garnisonssjukhusets tomt, för vidgning av Hantverkaregatan.
Denna mark har, enligt vad sjukhuskommissionen inhämtat,
ansetts äga ett värde av 200 kronor per kvm. Den mark, som kronan å
andra sidan förvärvar vid Norr Mälarstrand — nedre delen av Pilgatan
— har åsatts ett värde av 165 kronor per kvm. Detta pris lärer starkt
hava påverkats dels av att kronan äger fasadrätt utmed sin gamla tomtlinje,
dels ock av den omständigheten att den förvärvade marken utmed
Norr Mälarstrand icke innehåller mer än ungefär halv liusbredd. Den
mark, som staden enligt samma avtal avstår till kronan utmed övre delen
av Pilgatan och i Garvarcgatan, har av särskilda skäl (tvistig rätt
m. m.) åsatts ett så lågt värde som respektive 125 och 100 kronor per kvm.

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Med ledning av de sålunda angivna tomtvärdena torde ett genomsnittsvärde
å garnisonsjukhusets tomtområde i utökat skick (29,000 kvm.)
kunna angivas till 100 å 125 kronor per kvm. Själva tomtmarken skulle
efter denna beräkning kunna anses äga ett värde av 2,900,000 respektive
3,625,000 kronor. Härtill skulle ytterligare komma värdet av den nuvarande
huvudbyggnaden å {omten.

Mot de sålunda av sjukhuskommissionen företagna kostnadsberäk- Yttranden.
ningarna hava i de avgivna yttrandena icke några anmärkningar gjorts.

Däremot har finansieringsförslaget i vissa avseenden utsatts för kritik.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att de gjorda kostnadsberäkningarna
icke giva anledning till någon erinran från dess sida.

Styrelsen gör vidare en jämförelse mellan det föreliggande förslaget
och alternativ I av sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag. Efter att hava
erinrat örn att kostnaden per sängplats enligt de båda förslagen utgöra
respektive 28,872 kronor och 28,163 kronor, fortsätter ämbetsverket:

Det föreliggande förslaget har i största möjliga mån utarbetats med
hänsyn till av riksdagen uttalade önskemål örn begränsningar i utrymmena
inom klinikerna och inskränkningar i avseende på anordnande av
laboratorier och andra lokaler. Byggnadsstyrelsen har låtit verkställa
en jämförande undersökning av de båda förslagens lokalytor, varav resultatet
framgår av nedanstående uppställning.

	Gärdesförslaget Alternativ I	Norrbackaförslaget
	Antal	Golvyta,	Antal	Golvyta,
	sängar	kvm.	sängar	kvm.
Polikliniker................	_	7,540		8,120
Kirurgiska kliniken..........	153	3,900	176	4,660
Medicinska kliniken.......... Obstetrisk klinik med undervis-	153	3,900	176	4,460
nings- och kandidatrum...... Gynekologisk klinik med opera-	67	3,160	83	4,090
tionsavd..................	68	2,360	62	2,370
Oftalmologisk klinik..........	76	1,680	83	2,230
Oto-laryngologisk klinik.......	82	2,180	90	2,280
Isoleringsavdelning...........	18	390	9	270
Specialavdelning.............	—	6,390	—	7,700
Laboratorier................	—	2,050	—	1,100
Patologisk institution.........	—	3,250	—	2,920
Djurexperimentell avdelning ....	■—	—	—	900
Garnisonssjukhuset...........	146	5,800	—	2,900
	763	42,600	787	44,000

Beträffande vårdavdelningarna visar Norrbackaförslaget någon minskning
av sängantalet på varje avdelning och en motsvarande minskning
i yta. Däremot äro vårdavdelningarna flera än i Ladugårdsgärdesiörslaget,
varför uppstått en ökning i ytan för dessa. Poliklinikerna upp -

208

Kungl. Majis proposition Nr 232.

visa i vissa fall minskad yta, i andra däremot ökad yta, ock den totala
ytan visar en ökning. Beträffande övriga lokalgrupper kan i allmänhet
konstateras en minskning av ytan, särskilt beträffande de lokaler, som
avses för garnisonssjukhuset. Däremot vill styrelsen påpeka den stora
lokalökning, som förekommer beträffande röntgenpolikliniken i liuvudkomplexet,
som i Norrbackaförslaget upptager ungefär dubbelt så stor
yta som i det äldre förslaget. De alltmera ökade arbetsuppgifterna på
denna avdelning måste emellertid anses motivera denna utrymmesökning.
I det stora hela torde man kunna fastslå, att, såvitt en jämförelse emellan
de båda förslagen är möjlig, det nya förslagets sjukvårds- och undervisningslokaler
sammanlagt hava samma omfattning som motsvarande lokaler
i Ladugårdsgärdeslörslaget.

Mot den av kommissionen angivna fördelningen av byggnadskostnaderna
under första etappens åtta byggnadsår har byggnadsstyrelsen intet
att erinra.

Medicinalstyrelsen framhåller i fråga örn kostnadsberäkningarna följande: De

väsentliga betänkligheter, som kunna resas mot förverkligandet av
kommissionens plan, ligga enligt styrelsens förmenande i de ekonomiska
konsekvenserna. Beräknar styrelsen anläggningskostnaderna så, som i
allmänhet plägar ske vid uppskattande av sjukhusanläggningskostnader,
d. v. s. efter avdrag av utgifterna för samtliga arbeten utanför det föreslagna
sjukhusområdet och i detta fall även med frånräknande av de
kostnader, kommitterade upptagit för undervisningslokaler, utgöra de
en summa av i runt tal 23,000,000 kronor. Det är en kostnad per vårdplats
(937 vårdplatser) av omkring 24,500 kronor. Styrelsen är icke beredd
att framlägga något material, ägnat att närmare belysa denna kostnadssiffra.
Styrelsen har för övrigt vid tidigare försök att jämföra anläggningskostnaderna
för olika sjukhus erfarit vanskligheterna härvid.

Vid en jämförelse mellan anläggningskostnaderna i förevarande fall
och samma kostnader för andra centralt belägna större sjukhus bör man
rättvisligen beakta såväl de särskilda själva byggnadsplanen i det stora
hela ovidkommande förhållanden, som bidragit att höja kostnaderna för
det föreslagna sjukhuset, som ock sjukhusets allmänna karaktär av
undervisningssjukhus. Beträffande de förra vill medicinalstyrelsen framhålla,
att tomtens beskaffenhet vållar stora kostnader för vägar och för
dess iordningställande i övrigt. Kommissionen har beräknat dessa, inklusive
kostnader för stängsel och grindar, till 715,000 kronor. Ett särskilt
vattentorn ingår jämväl i anläggningen. Vidkommande åter den
kostnadsökning, som sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus oavvisligen
kräver, vill styrelsen framhålla, att helt andra fordringar måste
i flera avseenden ställas på ett kliniskt sjukhus än på en sjukvårdsinrättning,
som är avsedd att tjäna enbart sjukvårdsändamål. Detta gäller icke
blott de lokaler, som äro avsedda direkt för undervisning såsom föreläsningssalar
och vetenskapliga laboratorier, utan även de utrymmen, som
äro sjukvårdslokaler i egentlig bemärkelse. Det må nämligen iliågkommas,
att de studerande måste beredas plats för att även på polikliniker
och sjuksalar kunna följa lärarens demonstrationer av sjukdomsfall och
under dennes ledning företaga undersökningar och vissa behandlingar.
Detta medlör, att en större måttstock måste läggas på utrymmena, framförallt
på polikliniklokaler men även på sjukavdelningar.

209

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

De stora kostnaderna liava föranlett medicinalstyrelsen att genomgå
byggnadsplanen med särskilt sikte på möjligheten av reduktioner och
besparingar. Denna granskning, lör vilken närmare redogjorts i samband
med yttrandena över sjukhusanläggningens utformning, hade emellertid
givit till resultat, att, även örn samtliga av styrelsen gjorda erinringar
skulle vinna beaktande, några större besparingar ej kunde genomföras.

Med avseende å kommissionens förslag att finansiera byggnadsföretaget
i vad det rör byggnadskostnaderna för de vårdplatser, som jämlikt
överenskommelse icke skola bekostas av Stockholms stad och Stockholms
län eller eventuellt tillkomma försvaret, anför medicinalstyrelsen följande:

Beträffande personer från främmande län, vilka insjukna i Stockholm,
vill styrelsen bringa i åtanke, vad styrelsen för svenska landstingsförbundet
i sitt yttrande över kommissionens betänkande härom anfört.

Styrelsen anser, att även andra sjuka, som komma att erhålla vård på
nu ifrågavarande platser, icke skola erlägga så kallad platskostnadsbidrag.
Det synes nämligen åtminstone under nuvarande sjukvårdsorganisationsförhållanden
styrelsen icke sannolikt, att främmande sjukvårdsområden
skulle beträffande de medicinska och kirurgiska avdelningarna
planera sin sjukvård med hänsyn till här avsedd tillgång till vårdplatser
på karolinska sjukhuset. Helt annorlunda bliva förhållandena med
Stockholms stad och län, i vilkas sjukvårdsplaner nämnda överenskommelse
skulle ingå. För övrigt kommer säkerligen anledningen till att en
del av ifrågavarande sjuka söka vård på ett blivande karolinskt sjukhus
icke vara den, att dessa personer icke kunna få erforderlig vård på sina
hemortslasarett. Därför böra legosängsavgifterna för dessa patienter
ordnas så, som fallet plägar vara med avgifterna för utomlänspatienter
vid våra lasarett i allmänhet. Vad styrelsen nu anfört gäller de medicinska
och kirurgiska avdelningarna. Måhända kan statens sjukvårdskommittés
utredning leda till en särorganisation särskilt vad specialavdelningarna
beträffar. Emellertid torde denna detalj icke liava något
inflytande på detta viktiga ärende i dess helhet. Några skäl för ett uppskov
med avgörandet på denna grund synes styrelsen därför icke böra
ifrågakomma, för så vitt icke nämnda kommitté skulle så ifrågasätta.

Till vissa av medicinalstyrelsen i annat sammanhang gjorda erinringar
mot beräkningen av kostnaderna för de enskilda och halvenskilda rummen
skall jag i annat sammanhang återkomma.

Karolinska institutets lärarkollegium anför i fråga örn kostnadsberäkningarna
följande:

Do i betänkandet framlagda kostnadsberäkningarna hava icke givit
anledning till annan erinran, än att kollegiet ansett sig böra framhålla,
att under den långa byggnadstiden sannolikt komma att genom nya
vetenskapliga rön och därav framkallade nya behov i olika hänseenden
uppstå krav på detaljändringar med avseende å byggnaders anordning
och inredning in. m. och att kollegiet därför förutsätter, att de nu föreliggande
beräkningar icke äro så gjorda, att ej inom ramen av desamma
ett tillgodoseende av dylika nya krav kan ske.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 193 käft. (Nr 232.)

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Härjämte anser sig kollegiet böra framhålla, att någon inskränkning
i fråga örn klinik- och laboratorielokaler icke synes vara möjlig utan att
undervisnings- och forskningsarbetet härav skulle lida men.

Statens sjukvårdskommitté yttrar beträffande finansieringsfrågan:

Vad angår kommissionens förslag till fördelningen av kostnaderna för
karolinska sjukhusets uppförande och drift torde ju detta spörsmål i
viss omfattning influeras av den utredning och det förslag, statens sjukvårdskommitté
jämlikt sitt uppdrag har att framlägga angående kostnadsfördelningen
för kroppssjukvården i allmänhet. Detta förslag torde må
hända komma att gå ut på bland annat beredande av viss ekonomisk
hjälp från statens sida för ordnande av specialvård vid lasaretten. Då
emellertid ett kommittéförslag härutinnan eller beträffande fördelningen
av kostnaderna för lasarettsvården i övrigt säkerligen icke skulle komma
att föranleda några rubbningar till nackdel för Stockholms stad och län
i de i betänkandet intagna avtalen mellan kommissionen och representanter
för staden och länet, torde enligt kommitténs förmenande den omständigheten,
att dessa kommitténs utredningar och förslag ännu icke
föreligga, på intet sätt böra fördröja rikssjukhusbyggets igångsättande.

Redan nu vill kommittén emellertid hava utsagt, att enligt dess förmenande
de av kommissionen från landsting och storstäder med undantag
för Stockholms läns landsting och Stockholms stad föreslagna byggnads-
eller platskostnadsbidragen till karolinska sjukhuset knappast hava
något berättigande. Att Stockholms stad och län lämna bidrag till rikssjukhusets
uppförande synes vara rätt och billigt. Invånarna därstädes
skulle nämligen genom rikssjukhusets uppförande och de träffade över
enskommelserna tillförsäkras högst väsentliga fördelar. De skulle sålunda
inom eller invid sina sjukvårdsområden få tillgång till efter stadens
och länets respektive behov avpassade sjukvårdsavdelningar med
garanterat antal sängar å de olika klinikerna. Staden och landstinget
kunna vid sina sjukvårdsplaners uppgörande räkna med dessa avdel
ningar och sängar såsom med egna sjukvårdsinrättningar. De övriga
landstingen och landstingsstäderna däremot skulle allenast tillsammantagna
få disponera över ett visst antal platser, icke direkt avvägt efter
vart och ett landstings eller varje stads behov, och patienter från de olika
landstingsområdena och städerna skulle i allmänhet nödgas företaga
långa, kostsamma resor för att erhålla vård vid rikssjukhuset.

Även beträffande driften, i vad den avser den kirurgiska och den medicinska
kliniken, torde landsting och städer, med undantag för Stockholms
stad och Stockholms läns landsting, i allmänhet böra befrias från
bidragsskyldighet till rikssjukhuset, detta med hänsyn till det begränsade
gagn de, som ovan anförts, förväntas erhålla av dessa avdelningar.

Svenska landstingsförbundets styrelse kritiserar i sitt yttrande finansieringsförslaget,
i vad det avser bidrag från andra sjukvårdsområden
än Stockholms stad och län. Styrelsen framhåller därvid:

Styrelsen kan icke godtaga förslaget, att samtliga landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, med undantag för Stockholms stad och Stockholms
län skola för samtliga inom respektive städer och landstingsområden
hemmahörande patienter, som erhålla vård å rikssjukhuset, erlägga
dels ett platskostnadsbidrag örn 2 kronor 50 öre per vårddag, dels
den driftkostnad, som belöper på sagda patienter med avdrag av lego -

211

Kungl. Majlis ''proposition Nr 232.

sängsavgiften. Ett dylikt system skulle innebära, att landstinget, trots
det att detsamma, ofta genom betydande ekonomiska uppoffringar, tillgodosett
så gott som samtliga medicinska vårdformer vid sina egna lasarett,
skulle förpliktigas att till rikssjukhuset betala hela kostnaden för
en var lönsbo, som av en eller annan anledning sökte vård å detta sjukhus.
Följden skulle lätteligen bliva en undervärdering och deklassering
av den s. k. »landsortsvården», även den som bedrives vid våra främsta
sjukvårdsinrättningar. Landstingen kunde härigenom befaras förlora
intresset för specialvården och centrallasarettsinstitutionen, ty till vad
skulle det tjäna att förse sina egna lasarett med dyrbara vårdanordningar,
när man i allt fall måste helt bekosta länsinvånarnas vård i huvudstaden,
örn de loredroge denna framför den, som stod till buds å landstingets
egna sjukvårdsinrättningar. Man skulle nödgas bidraga till specialvård
i huvudstaden, samtidigt med att kanske det egna lasarettets
avdelningar, särskilt då specialavdelningar, voro endast lialvbelagda.
Vid ett dylikt system skulle också i första hand just de ekonomiskt bättre
situerade patienterna, de som hade råd att bekosta sig resa från hemorten
till Stockholm, komma i åtnjutande av landstingsbidrag för den
kvalificerade vården vid rikssjukhuset, medan de ekonomiskt mindre
lyckligt lottade måste åtnöja sig med vården vid hemlänets lasarett.
Detta kan i och för sig icke anses riktigt.

Sjukhuskommissionen har tydligen vid framläggande av sitt förslag
till bidrag från landstingen i allmänhet utgått ifrån, att det icke vöre mer
än rättvist, att landstingens och vissa städers bidragsskyldighet till rikssjukhusets
uppförande och drift bleve densamma, som ålåge Stockholms
stad och Stockholms läns landsting. Därvid har man emellertid förbisett,
att Stockholms stad och län och invånare därstädes genom rikssjukhusets
uppförande och de träffade överenskommelserna tillförsäkras högst väsentliga
fördelar, som däremot icke skulle komma övriga landsting och »storstäder»
till del. Stockholms stad och län skulle sålunda inom eller invid
sina sjukvårdsområden få tillgång till efter stadens och länets respektive
behov avpassade sjukvårdsavdelningar med garanterat antal sängar å de
olika specialavdelningarna. Staden och landstinget kunna vid sina sjukvårdsplaner
räkna med dessa avdelningar och sängar såsom med egna
sjukvårdsinrättningar. De övriga landstingen och »storstäderna» skulle
däremot allenast tillsammantagna få disponera över ett visst antal platser,
på intet sätt avvägt efter vart och ett landstings eller varje stads behov.
Något bestämt platsantal å olika avdelningar finge sagda landsting
eller städer var för sig icke räkna med, och patienterna från de olika
landstingsområdena och städerna skulle nödgas företaga långa, kostsamma
resor för att erhålla den önskade vården vid rikssjukhuset. Det föreslagna
bidragssystemet är riktigt och rättvist vad angår Stockholms län och stad
men oriktigt och orättvist beträffande övriga landstingsområden och städer
utanför landsting.

Vad särskilt angår byggnads- eller platskostnadsbidraget, så innebär ju
ett dylikt för Stockholms stads oell läns vidkommande allenast, att de för
ett relativt billigt pris få åt sig uppförda förstklassiga sjukvårdsavdelningar,
avpassade efter stadens och länets behov. Övriga landsting och
städer däremot få knappast större fördel av rikssjukhusets uppförande än
av uppförandet genom landstings eller stads försorg av ett förstklassigt
sjukhus i »landsorten» med tillgång till specialvård av olika slag. Även
ett dylikt landstings- eller stadssjukhus kornme att tagas i anspråk av

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

utomlänspatienter och detta kanske i större omfattning än som är avsett
i fråga örn rikssjukhuset — jämför den stora beläggningen av utomlänspatienter
exempelvis vid lasaretten i Uppsala och Lund samt specialavdelningarna
vid övriga centrallasarett. Styrelsen får sålunda, med underkännande
av vad sjukhuskommissionen härutinnan föreslagit, hemställa,
att byggnadskostnaderna för de avdelningar av rikssjukhuset, som
äro avsedda för patienter utanför Stockholms stad och län, måtte helt gäldas
av staten.

Vad därefter angår driftbidragen till rikssjukhuset för patienter utanför
Stockholms stad och län, så skulle ju dessa bidrag i själva verket motsvara
den höjning i legosängsavgiften, som vederbörande hava att betala,
då de erhålla vård å främmande landstings anstalt. Men denna höjning
i legosängsavgiften drabbar ju i vanliga fall patienten själv, och något
skäl att härutinnan göra undantag, då det gäller rikssjukhuset, föreligger
i det stora hela taget icke. Vill en patient icke åtnöja sig med den vård,
hemlandstinget bereder å sina sjukvårdsinrättningar, utan i stället söka
sig in på rikssjukhuset, bör han i allmänhet själv få betala den härav föranledda
merkostnaden.

Genom svenska landstingsförbundets initiativ har emellertid numera
ett stort antal landsting — 18 stycken — helt frivilligt gått in för ett sådant
system, att, i det fall att en icke fattigvårdsbehövande patient insjuknar
i främmande län oell intages å detta läns lasarett eller sjukstuga
å allmän sal, det egna landstinget bidrager med det merbelopp, som vederbörande
patient betalar i patientavgifter utöver vad han skolat betala, örn
han varit intagen å landstingets motsvarande anstalt, dock att landstingsbidraget
i intet fall må överstiga 2 kronor 50 öre per patient och dag. Genom
ett dylikt system, något olika utformat av olika landsting, hava landstingen
velat bringa en välbehövlig vårdhjälp åt de patienter, som under
sin vistelse utanför hemlänet bliva i behov av vård och till följd därav,
oberoende av eget val, måste söka denna å främmande anstalt. Bidraget
kan också sägas vara motiverat därav, att det egna landstinget på grund
av de låga legosängsavgifterna för inomlänspatienter, vilka avgifter ju
ej på långt när täcka självkostnaderna för vården, faktiskt gör en ekonomisk
vinst på att länsinvånare, som själv gäldar sin avgift, erhåller vård
å främmande anstalt.

Styrelsen finner fullt riktigt, att det sålunda skisserade systemet utsträckes
till att gälla jämväl vård å rikssjukhuset för patienter, som ej
höra hemma i Stockholms stad eller län, och har heller intet att erinra
mot, att detta system för rikssjukhusets vidkommande lagfästes, så att
följaktligen landstingen eller städer utanför landsting med undantag för
Stockholms stad och Stockholms läns landsting skola för de patienter från
respektive städer och län, som insjuknat i Stockholm och intagits å rikssjukhuset,
erlägga ett bidrag till legosängsavgiften om 2 kronor 50 öre
per dag.

Även för det fall, att insjuknandet sker annorstädes än i Stockholm,
men den behandling, som kräves, icke kan lämnas å hemlänets sjukvårdsinrättningar,
synes ett dylikt bidrag till legosängsavgiften från landstinget
vara motiverat. För att landstinget i detta fall skall vara betalningsskyldigt,
bör emellertid krävas remiss från någon av hemlänets lasarettsläkare,
utvisande att den vård, som kräves, ej står att erhålla å någon
av det egna landstingets sjukvårdsinrättningar.

213

Kungl. Majda proposition Nr 232.

Beträffande beräkningen av kostnaderna för de enskilda rummen anför
Stockholms stads hälsovårdsnämnd följande:

Nämnden kan icke undgå att fästa uppmärksamheten på den enligt
dess mening alltför höga beräkningen av kostnadsbidraget från de enskilda
rummen. Det kan icke vara rimligt att resonera, som kommissionen
gjort, att då en enskild avdelning rymmer hälften så många sängar
som en allmän, skall varje enskild säng draga en dubbelt så stor kostnad
som en allmän säng. Detta kan gälla i fråga om själva avdelningens kub,
men icke i fråga om avdelningens andel i kök, tvätt, maskin, korridorer,
trappor m. m. och än mindre i fråga örn patologiska institutionen. Oriktigheten
av kommissionens resonemang faller också klart i ögonen, om
man betänker att för en kostnad av över 4,000,000 kronor erhåller sjukhuset
endast 106 enskilda platser. När dessa vårdplatser skola ränta och
amortera sina egna byggnadskostnad^’, vilket nämnden anser vara en i
och för sig sund princip, böra kostnaderna beräknas till deras verkliga
värde men icke så högt, att de komma att bidraga till bekostandet av de
allmänna platserna. Nämnden anser sig dock icke böra föreslå staden att
i detta avseende göra någon erinran, emedan nämnden hoppas, att staden
i samband med egna sjukhusbyggen skall kunna, även med bibehållande
av samma amorteringsprincip, bereda sina invånare tillfälle till vård å
enskild avdelning till billigare avgift.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, har sjukhuskommissionen
icke gjort någon utredning angående kostnaderna för sjukhusets
utrustning och drift. Emellertid torde det vara nödvändigt, när det
gäller att taga ställning till ett spörsmål av så stor ekonomisk räckvidd
som det förevarande, att man har tillgång till några kalkyler rörande utrustnings-
och driftkostnader, även om dylika kalkyler, bl. a. med hänsyn
till den relativt långa tidrymd, som förflyter innan sjukhuset kan beräknas
stå färdigt, givetvis måste bliva rätt osäkra. Jag har låtit verkställa utredningar
rörande hithörande förhållanden. Resultaten av dessa utredningar
hava sammanfattats i tvenne promemorior, varav den ena behandlar
driftkostnader samt engångskostnader för inventarier för karolinska
sjukhuset och den andra driftkostnader samt engångskostnader för inventarier
för Konung Gustaf V:s jubileumsklinik. Promemoriorna i fråga
komma att tillhandahållas vederbörande riksdagsutskott. Ur den förstnämnda
promemorian må följande meddelas.

Vad angår utrustningskostnaderna hava år 1925 verkställda kostnadsberäkningar
för inventarier till ett nytt kliniskt sjukhus givit till resultat
en kostnad av 3,783 kronor 50 öre per plats. Efter samma beräkningsgrund
skulle för karolinska sjukhusets 900 sängplatser erfordras ett belopp
av i runt tal 3,500,000 kronor. Härtill komma kostnaderna för utrustning
av patologiska institutionen, vilka i enlighet med omförmälda kostnadsberäkning
upptagits till 80,000 kronor. De sammanlagda utgifterna
för inventariers anskaffning skulle sålunda utgöra cirka 3,600,000 kronor.

Utredningen angående karolinska sjukhusets driftkostnader har givit
till resultat följande beräknade inkomst- och utgiftsstat:

Utredning
angående
utrustningsoch
driftkostnader.

Utrustningsoch
driftkostnader
för
sjukhuset i
dess helhet.

214

Kungl. Majis proposition Nr 232.
Inkomster.

Patientavgifter.

Stockholms stad, 335 vårdplatser...........kronor 873,000

» län, 110 » ........... » 264,735

Övriga delar av landet, 234 vårdplatser...... » 381,375

kronor 1,519,110

Hel- och halvenskilda rum............... » 637,000

Poliklinikavgifter.

Medicinska polikliniken..........kronor 20,000

Kirurgiska » » 75,000

Oftalmologiska » » 8,000

Oto-laryngologiska » » 10,000

Obstetrisk-gynekologiska » » 4,000

Radioterapeutiska » » 85,000

Ersättning för vissa befattningshavare tillkommande naturaförmåner
........................................

2,156,110

202,000

686,120

Platskostnadsbidrag.

Stockholms stad.......................kronor 308,126

* län........................ » 101,621 409,747

Brist

att täckas genom anslag av statsverket................... 559,922

Summa kronor 4,013,899

U t gifter.

Avlöningar, kontant....................kronor 1,134,880

naturaförmåner.............. » 686,120

Extra hiträdeshjälp, handräckning................kronor

Läkemedel.................................. »

Förbandsartiklar, bandage....................... »

Mineralvatten, vin, is och näringspreparat m. m....... »

Instrument och apparater jämte hithörande förbrukningsartiklar
................................... »

Kläder, sängkläder och andra inventarier............ »

Patienters och personals utspisning............... »

Värme och lyse jämte hithörande förbrukningsartiklar . . »

Tvätt och renhållning, vatten samt hithörande förbrukningsartiklar
............................... »

Fastigheters underhåll, mindre reparationer.......... »

Diverse utgifter............''.................. »

Kronor

Ränta och amortering å lån för anordnande av hel- och

halvenskilda rum............................ »

Ränta och amortering å Stockholms stads och Stockholms
läns bidrag till anläggningskostnaderna........... »

1,821,000

24.000

115.000

100.000

11.000

205.000

120.000

590.000

165.000

100.000
80,000
75,000

3,406,000

198,152

409,747

Summa kronor 4,013,899

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 215

Beträffande grunderna för inkomstposternas beräknande anföres i ovan
omfombilda promemoria i huvudsak följande:

Patientavgifter. Stockholms stad skalle enligt träffad överenskommelse
disponera 315 vårdplatser, varav 30 på radioterapeutiska kliniken. Då
denna klinik emellertid enligt senare framställt förslag skulle komma att
inrymma 100 allmänna vårdplatser i stället för förut föreslagna 50, och
då cancerföreningen på anförda skäl i skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige
av den 28 oktober 1929 förutsätter, att Stockholms stad skulle få
disponera även 20 av de platser å jubileumskliniken, som jubileumsfonden
och cancerföreningen skulle bekosta, skulle Stockholms stad komma att å
denna klinik disponera 50 platser.

Medelbeläggningen har enligt erfarenheter från större sjukhus beräknats
till 325 dagar årligen på medicinska, kirurgiska, oto-laryngologiska,
oftalmologiska och obstetrisk-gynekologiska klinikerna och enligt erfarenheter
från radiumhemmet till 330 dagar på radioterapeutiska kliniken.
Sjukhuset skulle enligt förslaget upptaga en vårdavgift, som motsvarar
dagkostnaden på stadens egna sjukhus, varvid bemedlade patienter skulle
betala en legosängsavgift örn 2 kronor 50 öre, eller samma avgift som nu
tillämpas på stadens sjukhus och serafimerlasarettet. Staden skulle ersätta
skillnaden samt erlägga avgift för medellösa patienter. Då kostnaden
per underhållsdag på stadens medicinsk-kirurgiska sjukhus för närvarande
uppgår till något över 8 kronor, hava inkomsterna från stadens
platser beräknats till 285 X 325 X 8 + 50 X 330 X 8 = 873,000 kronor.

Stockholms län skulle komma att disponera 110 vårdplatser, varav 5 på
radioterapeutiska kliniken. Avgifterna skulle utgå efter samma grunder
som för stadens patienter. Då länets centrallasarett under år 1928 hade en
kostnad per underhållsdag av 7 kronor 43 öre, hava i enlighet härmed inkomsterna
beräknats till 7 kronor 40 öre per dag sålunda: 105 X 325 X7: 40
r 5 X 330 X 7: 40 = 264,735 kronor.

För övriga delar av landet skulle antalet tillgängliga vårdplatser å allmän
sal utgöra 234, varav 45 på radioterapeutiska kliniken. För dessa
platser beräknas en inkomst av 5 kronor per dag, varav patienterna betala
hälften och vederbörande sjukvårdsområde hälften. Inkomsterna skulle
sålunda uppgå till 189 X 325 X 5 + 45 X 330 X 5 = 381,375 kronor.

Avgifterna å hel- och halvenskilda rum skola enligt sjukhuskommissionens
förslag täcka alla kostnader, såväl anläggnings- som driftkostnader.
Det har emellertid från vissa håll ifrågasatts, örn den sålunda föreslagna
anordningen är lämplig att genomföra, enär patientavgifterna vid ett dylikt
system bliva synnerligen höga. Statsverket torde, menar man, i likhet
med vad fallet plägar vara med landsting och städer, böra helt svara
för eller åtminstone bidraga till hithörande anläggningskostnader. Med
hänsyn härtill hava fyra olika alternativ uppställts: dels enligt kommissionens
förslag, dels med ränta och amortering på samma belopp, som allmänna
vårdplatser beräknas betinga i anläggningskostnad, dels utan
ränta och amortering på sistnämnda kostnader, dels ock slutligen med
ränta och amortering å hela anläggningskostnaden för de helenskilda rummen
och ränta och amortering för de halvenskilda platserna, beräknad på
samma anläggningskostnad, som de allmänna vårdplatserna betinga.

Alternativ 1. Anläggningskostnaderna beräknas till 38,968 kronor per
vårdplats. Efter en annuitet av 4 X procent skulle varje underhållsdag
sålunda belastas med en anläggningskostnad av 38,968 X 4 ''A : 100 : 325 =

216

Kungl. Maj.is proposition Nr 232.

6 kronor 40 öre. Driftkostnaderna uppskattas till cirka 33 procent högre än
medelkostnaden per plats för hela sjukhuset, eller 12 kronor per dag. Då
sjukhuset i sin helhet skulle komma att få 53 lielenskilda och 60 halvenskilda
vårdplatser, vilka skola inbringa 198,152 kronor i ränta och amortering
och 440,700 kronor i driftkostnader, eller sammanlagt 638,852 kronor,
skulle dagavgifterna bliva 20 kronor i helenskilt och 15 kronor å halvenskilt
rum. Inkomsterna skulle då uppgå till 53X 325 X 20 + 60 X 325 X 15
= 637,000 kronor, eller ungefär samma belopp som ovan beräknats.

Alternativ 2. Till täckande av anläggningskostnaderna erfordras 99,076
kronor för ränta och amortering samt 440,700 kronor för driftkostnader
eller sammanlagt 539,(76 kronor. Da dagavgifterna sättas till respektive
18 och 12 kronor för respektive hel- och halvenskilda rum, skulle inflyta
53 X 325 X 18 + 60 X 325 X 12 = 544,050 kronor.

Alternativ 3. Dagavgifterna beräknas till 15 kronor 50 öre å lielenskilda
och 9 kronor å halvenskilda rum, och inkomsterna bliva 53 X 325 X 15: 50
+ 60 X 325 X 9 = 442,488 kronor.

Alternativ 4. Platserna skulle inbringa 586,245 kronor, därav 145,545 kro
nor i ränta och amortering samt 440,700 kronor i driftkostnader. Dagavgifterna
sättas till 20 kronor å helenskilt och 12 kronor 50 öre å halvenskilt
rum, varvid skulle inflyta 53 X 325 X 20 + 60 X 325 X 12: 50 = 588,250 kronor.

I promemorian har, i överensstämmelse med kungl, sjukhuskommissionens
förslag, räknats med ett betalningssystem enligt alternativ 1.

Poliklinikavgifter. Å poliklinikerna vid Stockholms stads sjukhus erlägges
avgift av bemedlade patienter. Patienter, som förete intyg örn medellöshet
erhålla undersökning och behandling avgiftsfritt. Den polikliniska
undervisningen vid karolinska institutets kirurgiska klinik 1 har
sedan 1925 meddelats å Maria sjukhus’ kirurgiska poliklinik. Det har visat
sig, att det polikliniska klientelet, trots att avgifter sålunda upptagas oell
trots att undervisning å polikliniken meddelas, icke minskats, utan tvärtom
för varje år ökats. Denna stegring har ägt rum i minst samma grad
som före undervisningens införande vid polikliniken. Under sådana förhållanden,
och då även vid universitetspoliklinikerna i Uppsala och Lund
poliklinikavgifter erläggas, kan det ej anses motiverat, att vården vid
karolinska sjukhusets polikliniker blir avgiftsfri, utan torde det få anses
lämpligt att för täckande av en del av utgifterna för dessa polikliniker
räkna med poliklinikavgifter av bemedlade patienter i huvudsaklig överensstämmelse
med de bestämmelser, som gälla vid Stockholms stads polikliniker.

Pa grund av den erfarenhet, som vunnits vid sagda polikliniker och vid
radiumhemmet, har en årlig inkomst genom avgifter vid karolinska sjukhusets
polikliniker beräknats till nedanstående belopp:

Medicinska polikliniken.................................. kronor 20000

Kirurgiska » » 751)00

Oftalmologiska » » 8,000

Oto-laryngologiska polikliniken .......................... » 10,000

Obstetrisk-gynekologiska polikliniken .................... » 4^00

Radioterapeutiska polikliniken........................... » 85,000

Summa kronor 202,000

Ersättning för vissa befattningshavare tillkommande naturaförmåner.
Vid beräkning av befattningshavare tillkommande naturaförmåner hava
ersättningar upptagits efter enahanda grunder, som Stockholms stad till -

217

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

lämpar, och skulle härigenom, om man utgår från den till promemorian
fogade personalförteckningen inflyta ett belopp av 686,120 kronor.

Platskostnadsavgifter. Enligt sjukhuskommissionens förslag skola platskostnadsavgifter
erläggas, dels av Stockholms stad för 315 vårdplatser med
308,126 kronor, dels av Stockholms läns landsting för 110 vårdplatser med
101,621 kronor, eller sammanlagt 409,747 kronor.

Sjukhuskommissionen har även föreslagit, att platskostnadsavgift lämpligen
bör erläggas av övriga sjukvårdsområden för de 204 allmänna vårdplatser,
som skulle vara tillgängliga för patienter från hela landet.

Då emellertid mot dessa platskostnadsbidrag i flera av de över kommissionens
förslag inkomna utlåtanden och yttranden anförts vägande
invändningar, har i föreliggande förslag till inkomststat icke räknats med
dessa platskostnadsavgifter.

Anslag av statsverket. Till täckande av sjukhusets brist skulle med användning
av ovan angivna beräkningsgrunder erfordras ett belopp av
559,922 kronor.

I denna summa ingår då jämväl driftkostnaderna för garnisonsavdelningen.
Beaktas hör emellertid, att statsanslag till vårdkostnaderna för
det nuvarande garnisonssjukhusets patienter redan utgå från fjärde
huvudtiteln.

Vårdkostnaden å garnisonssjukhuset i Stockholm för hudgetåret 1928/
1929 uppgick till 485,287 kronor, utgörande per underhållsdag 9 kronor 13
öre, sålunda nära överensstämmande med den för karolinska sjukhuset
beräknade vårdkostnaden per underhållsdag (jämför här nedan).

Lägges denna dagkostnad örn 9 kronor 13 öre till grund för beräkning av
driftkostnaderna för 108 vårdplatser å garnisonsavdelningen, skulle under
antagande av 325 beläggningsdagar per år denna uppgå till 320,463 (108 X
325 X 9:13) kronor.

Örn från den i det föregående angivna bristen av 559,922 kronor, som
skulle täckas av staten, dragés ovan angivna belopp av 320,463 kronor, som
skulle utgå från fjärde huvudtiteln, återstår ett belopp om 239,459 kronor
att utgå å åttonde huvudtiteln till bristens täckande.

Beträffande grunderna för utgiftsposternas beräknande anföres i promemorian
följande.

Driftkostnader. Bland utgifterna hava icke upptagits driftkostnaden för
den patologiska institutionen, enär denna tillhör karolinska institutets teoretiska
institutioner. Avlöningarna hava beräknats under förutsättning
att personalen får den sammansättning, som angives i en till promemorian
fogad bilaga. Läkare- och sjukvårdspersonal har beräknats i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag till personal vid karolinska sjukhuset,
som med stöd av respektive klinikchefers yttranden uppgjorts av
kungl, sjukhuskommissionens sakkunniga i samband med utarbetandet av
kommissionens betänkande. I övrigt har vid uppgörandet av personalförteckningen
utnyttjats erfarenheter från de större sjukhusen i Stockholm.

Professorer, andra lärare, vissa underläkare och amanuenser, som för
närvarande tjänstgöra vid undervisningssjukhus i Stockholm, äro upptagna,
icke å sjukhusens, utan å karolinska institutets stat. Avlöningarna
till den karolinska institutets lärarpersonal, som kan antagas komma att
tjänstgöra på karolinska sjukhuset, hava icke heller här påförts sjukhusets
stat. Däremot hava de för karolinska sjukhuset ytterligare erforderliga
underläkarna uppförts på sjukhusets stat och följaktligen upptagits

218

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

i kostnadsberäkningen. Likaledes hava samtliga läkarplatser vid radioterapeutiska
kliniken upptagits på sjukhusets stat, enär karolinska institutet
för närvarande icke har skyldighet att anordna obligatorisk undervisning
i radioterapi. Fördelningen enligt dessa principer av de olika professorerna,
andra lärarna, underläkarna och amanuenserna å karolinska
institutets och sjukhusets stater framgår av omförmälda bilaga.

Sjukhuspersonalens löner hava i allmänhet beräknats efter de grunder,
som tillämpas vid Stockholms stads sjukhus och detta ehuru serafim er -lasarettet för närvarande tillämpar något lägre löner för sin personal. Enligt
därifrån erhållna upplysningar har emellertid direktionen redan vidtagit
åtgärder för lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med
Stockholms stads nu gällande lönestat.

Övriga utgifter för driften hava beräknats dels med ledning av de större
sjukhusens i Stockholm och radiumhemmets utgifter, dels med hänsyn
till karolinska sjukhusets karaktär av kliniskt sjukhus med därav betingade
högre kostnader å vissa utgiftstitlar.

Efter dessa beräkningsgrunder och efter avdrag av personalens naturaförmåner
kommer man fram till en kostnad per underhållsdag av 9 kronor
28 öre, eller vid pass en krona högre än dagkostnaden vid Stockholms stads
sjukhus under år 1928.

Räntor och amorteringar. Till ränta och amortering å anläggningskostnaden
för hel- och halvenskilda rum hava med tillämpning av å inkomstsidan
förekommande alternativ 1 upptagits 198,152 kronor. Vidare har
ränta och amortering å Stockholms stads och Stockholms läns bidrag till
anläggningskostnaderna uppförts med 409,747 kronor, motsvarande på inkomstsidan
uppförda platskostnadsavgifter.

Utrustningsoch
driftkostnader
för
jubileumskliniken.

Beträffande jubileumsklinikens utrustning hava detaljerade beräkningar
gjorts, vilka sluta på en summa av 697,975 kronor 72 öre, varav
649,385 kronor för möbler m. m., 25,150 kronor 47 öre för linne, glas, porslin,
diverse och 27,440 kronor 25 öre för instrument.

För kliniken i fråga har även upprättats ett förslag till inkomst- och utgiftsstat.
Det uppgjorda statförslaget är av följande utseende.

hilt oms te r.

I. Patientavgifter.

1. Vårdavgifter å allmänna vårdavdelningar

A. Stockholms stad, 50 vårdplatser........ kronor 132,000

B. Stockholms län, 5 vårdplatser......... » 12,210

C. Övriga delar av landet, 45 vårdplatser ... » 74,250

2. Vårdavgifter å hel- och halvenskilda rum.........kronor

3. Poliklinikavgifter, 5,000 besök ä 2 kronor......... »

4. Avgifter för polikliniska röntgenbehandlingar....... »

II. Ersättningar för vissa befattningshavare tillkommande
naturaförmåner.......................... »

Kronor

Brist

att täckas genom anslag av statsverket

218,460

71,500

10,000

75,000

100,000

474,960

194,449

Summa kronor 669,409

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232. 219

Utgifter.

	Kliniken	Poli-	Behandlingsinstitutet	Summa
	kliniken	Radium- avd.	Röntgen- avd.	Ljusavd.	Kronor
Löner............	188,906	41,605	29,358	66,725	6,820	333,414
Extra bitr..........	8,945	600	400	1,200	100	11,245
Medicin...........	16,000	5,000	5,000	1,000	1,000	28,000
Förband ..........	8,000	3,000	2,000	1,000	500	14,500
Is, mineralvatten.....	2,400	150	100	100	100	2,850
Instrument.........	7,000	1,500	7,000		500	16,000
Inventarier.........	15,000	2,000	3,000	4,000	1,000	25,000
Kosthåll ..........	66,000	6,000	5,000	11,000	1,100	89,100
Värme och lyse......	16,000	3,500	2,000	4,000	500	26,000
Tvätt och renhålln.....	25,000	4,000	3,000	4,000	500	36,500
Förbrukningsartiklar och årlig nyanskaffning å röntgenavd........ Fastigh. underhåll.....	10,000	700	500	55,000 700	300	55,000 12,200
Skriv- och trycksaker . .	6,600	500	300	1,000	100	8,500
Telefon och diverse ....	9,300	300	300	1,000	200	11,100
	379,151	68,855	57,958	150,725	12,720	669,409

Beträffande grunderna för patientavgifternas beräknande anföres i promemorian
i huvudsak följande.

Patientavgifterna för jubileumskliniken hava beräknats efter i huvudsak
samma grunder som motsvarande avgifter vid det karolinska sjukhusets
övriga kliniker.

Vårdavgifter å allmänna vårdavdelningar. Enligt sjukhuskommissiones
förslag omfattar jubileumskliniken 100 allmänna vårdplatser. Vårdavgifterna
för patienterna å allmän sal äro beräknade under förutsättning
av 330 vårddagar per år och säng, till skillnad från karolinska sjukhusets
övriga kliniker, där vårddagarna beräknas till 325. Å radiumhemmet
utgöra vårddagarna för närvarande omkring 332 per säng, och sannolikt
komma vårdplatserna å jubileumskliniken att utnyttjas med samma
intensitet.

Enligt preliminärt avtal mellan sjukhuskommissionen och delegerade
för Stockholms stad skall staden själv bekosta och förfoga över 30 platser
å den radioterapeutiska kliniken, motsvarande 9,900 vårddagar. Cancerföreningens
styrelse har i skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige
av den 28 oktober 1929 förklarat sig vid blivande förhandlingar med
representanter för statsverket angående villkoren för jubileumsfondens
och cancerföreningens deltagande i kostnaderna för jubileumsklinikens

220

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

upprättande på anförda skäl vilja tillstyrka, att 20 av de genom bidrag
från jubileumsfonden och cancerföreningen upprättade 50 vårdplatserna
vid jubileumskliniken med företrädesrätt ställas till förfogande för inträdessökande
bosatta i Stockholm, därest ej särskilda förhållanden annat
föranleda. Stockholms stad skulle sålunda komma att disponera över
sammanlagt 50 platser vid jubileumskliniken med 16,500 vårddagar å 8
kronor, motsvarande en avgiftssumma av 132,000 kronor.

Enligt sjukhuskommissionens förslag, som av Stockholms läns landsting
godkänts, skall länet förfoga över 5 vårdplatser å jubileumskliniken, mot
svarande 1,650 vårddagar å 7 kronor 40 öre eller en avgiftssumma av
.12,210 kronor.

Återstående 45 platser, för vilka byggnadskostnaderna bestridas av respektive
statsverket (15 platser) och jubileumsfonden och cancerföreningen
(30 platser), stå i första hand till förfogande för patienter från andra delar
av landet än Stockholms stad. För dessa platser, som giva tillfälle till
14,850 vårddagar, beräknas i överensstämmelse med beräkningen av inkomsten
för motsvarande platser å sjukhusets övriga kliniker en vårdavgift
av 5 kronor. Dessa platser beräknas sålunda inbringa en avgiftssumma
av 74,250 kronor.

Vårdavgifter å hel- och halvenskilda runi. Vid jubileumskliniken är
planlagd en enskild avdelning, inrymmande 5 enskilda och 8 halvenskilda
platser. I överensstämmelse med beräkning av inkomsten från motsvarande
platser å sjukhusets övriga kliniker har för lielenskilt rum beräknats
en dagavgift av 20 kronor, för halvenskilt rum av 15 kronor. För
dessa platser måste beräknas mindre antal vårddagar per säng än å allmänna
avdelningarna. Såsom för det övriga sjukhuset har här beräknats
325 vårddagar, motsvarande 1,165 vårddagar å 20 kronor = 32,500 kronor
och 2,600 vårddagar å 15 kronor = 39,000 kronor eller tillsammans 71,500
kronor. Det är emellertid ett av cancerföreningen framhållet önskemål,
att avgifterna å de enskilda och halvenskilda rummen kunde nedbringas.
Örn dessa avgifter bestämmas till exempelvis 18 kronor å enskilda och 12
kronor å halvenskilda rum, skulle de beräknade inkomsterna från dessa
rum nedgå till 29,250 kronor (= 1,165 X 18) för de enskilda rummen och
31,200 kronor (= 2,600 X 12) för de halvenskilda rummen, eller sammanlagt
60,450 kronor. Denna inkomstpost skulle sålunda minskas med 11,050 kronor.

Poliklinikavgifter. Å polikliniken torde en avgift av 2 kronor kunna
avfordras patienten vid det första besöket och den därmed förenade undersökningen.
För kontroll av behandlingen erfordras talrika upprepade undersökningar,
dels för att följa reaktionen efter behandlingarna, dels för
att kontrollera varaktigheten av det uppnådda resultatet. Då flertalet av
klientelet på grund av sjukdomens långvariga och svåra karaktär befinner
sig i ett svårt ekonomiskt läge, torde det knappast vara möjligt att
av patienterna uttaga särskilda avgifter för upprepade besök, utan dessa
undersökningar synas böra vara avgiftsfria. Dessutom är det av stor betydelse
för det vetenskapliga arbetet att kunna noga följa varje cancerfall
under lång tid.

Avgifter för polikliniska röntgenbehandlingar. Beräkningen av inkomsten
av de polikliniska röntgenbehandlingarna har gjorts med ledning av
erfarenhet från radiumhemmet. Under 1928 gåvos där 15,000 röntgenbehandlingar,
av vilka ungefär Vs gåvos polikliniskt. Å jubileumsklinikens

221

Kungl. May.ts ''proposition Nr 232.

tolv röntgenbehandlingsplatser torde minst 45,000 behandlingar årligen
komma att givas och proportionen mellan kliniska och polikliniska behandlingar
torde bliva i det närmaste oförändrad. Antalet polikliniska
behandlingar skulle alltså uppgå till cirka 15,000. Med en hehandlingsavgift
av 5 kronor per behandling, vilket ungefär motsvarar vad patienterna
för närvarande i genomsnitt betala å radiumhemmet, erhålles en
inkomst av 75,000 kronor från de polikliniska röntgenbehandlingarna.

Inkomsten av personalens naturaförmåner har beräknats efter samma
grunder som för sjukhuset i övrigt.

Personalbehovet har beräknats med ledning av radiumhemmets erfarenhet
och lönerna hava beräknats efter den för Stockholms stad gällande
lönestaten med dess gruppindelning. Samtliga löner vid jubileumskliniken
äro uppförda på karolinska sjukhusets stat. De utöver löneutgifterna
utgående driftkostnaderna för klinik och poliklinik hava beräknats efter
samma grunder som för det övriga karolinska sjukhuset och beträffande
den radioterapeutiska klinikens specialinrättningar på grund av den å
radiumhemmet vunna erfarenheten.

Enligt beräkningarna skulle den årliga bristen, vilken skulle täckas av
staten, uppgå till 194,449 kronor.

Till radiumhemmet, som enligt förslaget skulle uppgå i jubileumskliniken,
utgår för närvarande ett ordinarie årligt statsbidrag av 15,000 kronor
tili underhåll av polikliniken och 2 kronor 50 öre per vårddag för å
kliniken vårdade patienter, under år 1929 uppgående till ett belopp av
40,872 kronor 50 öre. Hela det till radiumhemmet utgående årliga anslaget
från statsverket utgör sålunda cirka 55,000 kronor.

Över de båda omförmälda promemoriorna hava yttranden inhämtats
från medicinalstyrelsen, statskontoret, byggnadsstyrelsen och karolinska
institutets lärarkollegium. Några anmärkningar mot de gjorda beräkningarna
hava ej framförts av de tre sistnämnda myndigheterna. Även
medicinalstyrelsen vitsordar i stort sett de företagna beräkningarna, men
gör dock vissa erinringar.

Vidkommande inkomstberäkningarna anser medicinalstyrelsen, såsom
jag redan antytt, att anläggningskostnaderna för de enskilda och halvenskilda
vårdplatserna äro för högt beräknade. Styrelsen kunde därför
icke godtaga, att alternativ I kornme att tillämpas för finansierandet av
driftkostnaderna för dessa vårdplatser. Vårdavgiften för dessa platser
borde icke sättas för högt med tanke på att de sjuka å dessa platser i allmänhet
även hade att erlägga särskilt honorar för läkarvården och att
hänsyn till detta förhållande otvivelaktigt i allmänhet tages vid fastställande
av sjukhusläkarnas löner och arvoden, varigenom det allmännas utgifter
härför kunde nedbringas.

Yttranden
med anledning
av drift
kostnads
beräkningen.

Departe mentschefen.

222 Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Engångskostnaderna för inventarieanskaffningen fann styrelsen väl
höga.

Slutligen hyste styrelsen betänkligheter mot att den inkomst, sjukhuset
kunde komma att få av den polikliniska verksamheten, uppfördes med
bestämt belopp.

De av sjukhuskommissionen gjorda beräkningarna av kostnaderna folden
nya sjukhusanläggningen, vilka beräkningar i det stora hela vitsordats
av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, giva icke anledning
till någon egentlig erinran från min sida. Då jag emellertid tidigare förordat
viss inskränkning i byggnadsprogrammet i den första etappen, innebärande
att djurexperimentell avdelning och emanationslahoratorium ej
skola medtagas i denna etapp, hör den av kommissionen beräknade kostnadssumman
för sjukhusanläggningen (utan pediatrisk klinik) minskas
med kostnaderna för omförmälda institutioner. Den djurexperimentella
avdelningen beräknas av kommissionen draga en kostnad av 222,200 kronor,
som helt och hållet skulle komma på staten, och emanationslaboratoriet
av 76,736 kronor, varav staten skulle svara för halva beloppet eller
38,368 kronor och jubileumsfonden för den andra hälften. Sammanlagt
skulle sålunda dessa båda byggnader för staten draga en kostnad av
260,568 kronor. Dragés detta belopp från den av sjukhuskommissionen beräknade
kostnadssumman 24,339,077 kronor, återstå 24,078,509 kronor, vilket
sålunda skulle utgöra totalkostnaden för den av mig förordade utbyggnaden
av karolinska sjukhuset i den första etappen, däri ej inberäknade
cancerföreningens och jubileumsfondens bidrag till jubileumskliniken
m. m., samt ej heller kostnaderna för bostadshusen för klinikcheferna,
vilka kostnader helt böra gäldas med lån och förräntas och amorteras av
influtna hyresbelopp.

Jag har därvid utgått ifrån att den ersättning, som skulle tillkomma
svenska jägarförbundets avdelning för Stockholms stad och län för avstående
av dispositionsrätten till skjutbaneområdet i Solnaskogen, bör
kunna bestridas av det för oförutsedda ändamål m. m. av sjukhuskommissionen
beräknade beloppet. Härifrån torde även böra bestridas de för
byggnadskommitténs verksamhet erforderliga utgifterna. I annat sammanhang
har jag med anledning av vissa detaljanmärkningar mot sjukhuskommissionens
förslag förordat, att detsamma i vissa delar i samband
med definitiva ritningars uppgörande underkastas en granskning, varvid
möjligheterna till reduceringar och besparingar böra noga beaktas. Med
anledning härav kan förväntas, att den angivna kostnadssumman ytterligare
kan i någon mån nedbringas.

Den sålunda beräknade kostnaden för karolinska sjukhuset är onekligen
avsevärd. Emellertid är det helt naturligt, att kostnaderna för en anläggning
som den nu ifrågavarande, vilken skall tjäna såväl sjukvårdens som
undervisningens och den medicinska forskningens intressen, måste bliva

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

betydande. Fördelas den beräknade totalkostnaden 24,078,509 kronor på
de 843 vårdplatserna (från de av jubileumsfonden och cancerföreningen
bekostade platserna bortses i detta sammanhang), erhålles en kostnad örn
28,563 kronor per vårdplats mot 28,163 kronor enligt alternativ I av sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag år 1925. Sålunda i stort sett samma kostnad
per vårdplats. Därvid bör emellertid ihågkommas, att för karolinska
sjukhuset ett avsevärt belopp, nämligen icke mindre än 563,000 kronor,
måste offras på vägar och ledningar utanför tomtgränsen, och att enbart
tomtens iordningställande samt vägar och terrasseringar inom densamma
beräknas draga en kostnad av 1,075,000 kronor, medan motsvarande kostnader
för »gärdes-sjukhuset» voro relativt obetydliga. Tages hänsyn till
dessa förhållanden, blir tydligen själva byggnadskostnaderna per plats
lägre enligt Norrbackaförslaget än enligt »gärdesförslaget». De dryga utgifterna
för Norr backa områdets iordningställande kompenseras därigenom,
att tomtvärdet där är relativt lågt, enligt byggnadsstyrelsens värderingar
16 kronor per kvm., mot 50 kronor per kvm. å Ladugårdsgärde. Enligt
Djurgårdskommissionens beräkningar kan sistnämnda tomtvärde för
närvarande skattas till 138 kronor per kvm. Den i första etappen bebyggda
delen av Norrbackaområdet skulle utgöra 245,000 kvm. och motsvarande
areal enligt gärdesförslaget 212,400 kvm. Med utgångspunkt från dessa
arealsiffror och de ovan anförda tomtvärdena skulle den i första etappen
bebyggda delen av Norrbackaområdet äga ett sammanlagt värde av cirka
4 millioner kronor, medan den i första etappen bebyggda gärdestomten
skulle vara värd cirka 10,500,000 kronor enligt byggnadsstyrelsens värdering
och icke mindre än 29 millioner kronor enligt Djurgårdskommissionens
värdering. Sjukhusets förläggning till Norrbackaområdet har sålunda,
trots de betydande kostnaderna för områdets iordningställande,
medfört en avsevärd besparing.

Den ovan anförda kostnaden per vårdplats är givetvis icke ägnad att
utan vidare läggas till grund för jämförelser med motsvarande kostnader
för icke kliniska sjukhus, i det att det kliniska sjukhuset avsevärt fördyras
på grund av de med undervisningen och forskningen förenade kraven
och kostnaderna. Sjukhuskommissionen beräknar, som nämnts, att av
totalkostnaden för karolinska sjukhuset icke mindre än 5,848,832 kronor
direkt betingas av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter samt
av de stora merutgifterna för Norrbackatomtens iordningställande. Denna
summa bör på grund av de av mig förordade inskränkningarna i byggnadsprogrammet
reduceras med 260,568 kronor och sålunda utgöra 5,588,264
kronor. Dragés detta belopp från den beräknade totalkostnaden, återstår
ett belopp av (24,078,509-—5,588,264=) 18,41X1,245 kronor. Fördelas denna
summa på var och en av de 843 vårdplatserna, erhålles en kostnad örn
21,934 kronor per vårdplats, vilket torde få anses motsvara eller i allt fall
föga överskrida den numera vanliga kostnaden vid uppförande av större

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

på ett flertal specialavdelningar uppdelade lasarett. Till jämförelse må
nämnas, att de genom akademiska sjukhusets i Uppsala ny-, till- och ombyggnad
åren 1919—1927 nyvunna platserna enligt av professor Gunnar
Nyström verkställda beräkningar efter vissa av honom företagna avdrag
kostat omkring 20,000—24,000 kronor per plats, samt att vid flera av de
under det senaste decenniet nybyggda landsortslasaretten kostnaden per
plats uppgått till över 20,000 kronor. Centrallasarettet i Mörby (öppnat år
1922) kostade sålunda över 30,000 kronor och Karlskrona lasarett (öppnat
år 1923) cirka 27,000 kronor per plats. Härvid bör emellertid framhållas,
att dessa sjukhus uppfördes under kristid.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas, att en planerad sjukhusbyggnad
i Stockholms stad, å den tomt, där Maria sjukhus nu ligger,
beräknats draga en kostnad av cirka 18,000 kronor per plats, inklusive kostnader
för tomtens iordningställande. Emellertid hava högst obetydliga
kostnader behövt upptagas för omförmälda ändamål, medan för karolinska
sjukhuset, som nämnts, avsevärda belopp måst offras härför. Tages hänsyn
härtill, torde kostnaderna per plats för de håda sjukhusen bliva något
så när överensstämmande.

Av vad jag nu anfört torde framgå, att, ehuru kostnaderna för karolinska
sjukhuset, även örn man bortser från de på undervisningen och
forskningen kommande kostnaderna, givetvis äro synnerligen stora, dessa
kostnader ungefär motsvara vad jämställda sjukhus betinga.

Beträffande finansieringen av karolinska sjukhusets uppförande kan
jag med ett par undantag godtaga vad sjukhuskommissionen härutinnan
föreslagit. Dessa undantag avse finansieringen av de enskilda rummen
samt av de allmänna vårdplatser, som skola vara tillgängliga för hela
riket.

Den av sjukhuskommissionen förordade principen, att kostnaderna för
uppförandet av de sjukavdelningar, som innehålla enskilda och halvenskilda
rum, i största möjliga utsträckning höra gäldas med lånemedel
samt förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter, anser jag
riktig. Däremot kan jag i likhet med medicinalstyrelsen och Stockholms
stads hälsovårdsnämnd icke godtaga kommissionens beräkningar av kostnaderna
för de enskilda rummen. Kommissionen har härvid, som nämnts,
utgått från att kostnaden för en enskild vårdplats skulle vara dubbelt så
stor som för en allmän. Detta antagande torde emellertid knappast vara
riktigt. Ty även örn den enskilda vårdavdelningen upptager dubbelt så
stor plats inom sjukhuset som en allmän vårdavdelning med lika många
platser, kan dock den enskilda vårdavdelningen knappast beräknas taga
i anspråk väsentligt större del av ekonomi-, administrations- och personallokalerna
än den allmänna vårdavdelningen. Under sådana förhållanden
kan det tydligen icke anses rättvist, att de enskilda vårdplatserna skola
helt förränta och amortera det stora belopp, sjukhuskommissionen före -

225

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

slagit. Vårdavgifterna skulle ju i dylikt fall bliva synnerligen betungande,
så mycket mer som, enligt vad medicinalstyrelsen framhållit, därutöver
särskild ersättning för den lämnade vården skulle utgå till vederbörande
läkare.

Med hänsyn till rättvisans krav och för att vårdavgifterna å sjukhuset
icke skola bliva alltför höga i förhållande till andra sjukhus torde man
sålunda lämpligen böra räkna amortering och förräntning icke på hela
det av sjukhuskommissionen föreslagna beloppet utan allenast på en del
av detsamma. Vid övervägande av de olika alternativ, som härvid erbjuda
sig, har jag ansett mig böra förorda det system, som härutinnan på
sin tid föreslogs av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga och enligt vilket
de enskilda vårdplatserna skola deltaga i byggnadskostnaderna med ett
belopp motsvarande den genomsnittliga kostnaden per vårdplats för hela
sjukhuset, d. v. s. i förevarande fall 21,934 kronor. Sammanlagt böra sålunda
de 106 enskilda vårdplatserna bidraga till gäldande av byggnadskostnaderna
med (106 X 21,934 =) 2,325,004 kronor, å vilket belopp amorteringslån
sålunda bör upptagas.

Med nu omförmälda princip för kostnadsfördelningen få de enskilda
vårdplatserna svara för den större delen av platsernas verkliga kostnad,
och vårdavgiften skulle, enligt vad företagna beräkningar giva vid handen,
kunna sättas till cirka 18 kronor för enskilt och 12 kronor för halvenskilt
rum, vartill i båda fallen skulle komma särskild ersättning till
läkaren. Till jämförelse må nämnas att patientavgifterna å Stockholms
stads sjukhus utgöra för patient från staden å enskilt rum 12 kronor 50 öre
och å halvenskilt rum 6 kronor samt för annan patient respektive 20 kronor
och 13 kronor.

Statens kostnader för karolinska sjukhusets uppförande skulle på grund
av vad sålunda föreslagits ökas med vid pass 1.8 millioner kronor. Denna
ökning synes motiverad endast under förutsättning, att bestämda fördelar
vinnas. Så synes mig här vara fallet. Först och främst har, som jag
redan nämnt, en rättvisare kostnadsfördelning åstadkommits. Vidare har
möjliggjorts för ekonomiskt mindre välsituerade patienter, som av vissa
skäl icke lämpligen kunna eller vilja vårdas å allmän sal, att erhålla vård
å halvenskilt eller enskilt rum till rimlig kostnad. Det kan också förväntas,
att beläggningen å dessa rum härigenom skall bliva tillfredsställande,
och i längden torde det bliva mera ekonomiskt fördelaktigt för staten
med fullbelagda enskilda avdelningar och relativt låg patientavgift
än med ofullständigt belagda avdelningar och hög avgift.

Min andra anmärkning mot sjukhuskommissionens finansieringsplan
avser förslaget, att vederbörande sjukvårdsområden — frånsett Stockholms
stad och län — för varje i området hemmahörande patient, som vårdas å
karolinska sjukhuset, till detta skall erlägga en plåtsl? os tnadsavg
i f t av 2 kronor 50 öre per dag som bidrag till förräntning och amorte Bihang

1 ill riksdagens protokoll 19SO. 1 sami. 195 haft. (Nr 232.)

226

Kungl. May.ts proposition Nr 232.

ring av byggnadskostnaderna för de 204 platser, som skola stå till förfogande
för hela riket. I likhet med svenska landstingsförbundets styrelse,
medicinalstyrelsen och statens sjukvårdskommitté anser jag dylika platskostnadsbidrag
oberättigade. Att Stockholms stad och län, i enlighet med
vad tidigare anförts, skola lämna bidrag till karolinska sjukhusets uppförande,
är fullt riktigt, då de ju få tillgång till ett efter förefintligt behov
avpassat antal sjukplatser fördelade å olika kliniker, vilka platser
staden och länet kunna räkna med som sina egna. De övriga sjukvårdsområdena
däremot skulle, såsom landstingsförbundets styrelse framhåller,
allenast tillsammantagna få disponera över visst antal platser icke direkt
avvägt efter varje områdes behov, och patienter från de olika sjukvårdsområdena
skulle i allmänhet nödgas företaga långa, kostsamma resor för
att erhålla vård å sjukhuset. På grund härav hör någon platskostnadsavgift
från ifrågavarande områden icke utgå, utan byggnadskostnaderna
för de omförmälda 204 vårdplatserna böra helt bestridas av staten.

Med hänsyn till den av mig föreslagna ändringen för finansieringen av
de enskilda rummen kommer, som nämnts, statens kostnader för sjukhusanläggningen
att ökas. Dragas från totalkostnaden, 24,078,509 kronor, bidragen
från Stockholms stad och län, tillhopa 7,540,000 kronor, och de enskilda
platsernas andel i byggnadskostnaden, 2,325,004 kronor, återstår
14,213,505 kronor. Denna summa skulle representera statens kostnader för
karolinska sjukhusets utbyggnad i första etappen. Härav kommer, örn man
räknar med den genomsnittliga platskostnaden på garnisonsavdelningen
(108 X 21,934 =) 2,368,872 kronor och på de 204 platserna, som skulle vara
tillgängliga för sjuka från hela riket (21,934 X 204 =) 4,474,536 kronor.
Det återstående beloppet (14,213,505 — 2,368,872 — 4,474,536 =) 7,370,097 kronor
skulle huvudsakligen utgöra kostnaderna för undervisnings- och forskningslokaler,
merutgifter för tomten, bidrag till anordnande av enskilda
rum m. m.

Örn man godtager sjukhuskommissionens beräkning, att uppförandet av
de i första etappen ingående byggnaderna skall draga en tid av cirka 8
år, torde byggnadskostnaden lämpligen böra fördelas på följande sätt.

Budgetår	Anslag av staten, kronor	Anslag av Stockholms stad, kronor	Anslag av Stockholms läns landsting, kronor	Genom lån (106 enskilda vårdplatser), kronor	Summa kronor
1930/1931	300,000	_	_	—	300,000
1931 1932	1,500,000	—	—	—	1,500,000
1932/1933	2300,000	1,100,000	400,000	400,000	4,200,000
1933/1934	2,300,000	1,100.000	400,000	400,000	4,200,000
1934 1935	2,300,000	1,100,000	400,000	400,000	4,200,000
1935/1936	2,300,000	1,100,000	400,000	400,(100	4,200,000
1936 1937	2,300,000	1,270,000	270,000	400,000	4,240,000
1937/1938	913,505	—	—	325,004	1.238,509
	14,213,505	5,670,000	1,870,000	2,325,004	24,078,509

227

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Till dessa kostnader komma dessutom kostnader tor utrustning, beräknade
till cirka 3,600,000 kronor och avsedda att fördelas i vederbörlig proportion
mellan staten, Stockholms stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.

Vad angår frågan örn finansierandet av karolinska sjukhusets drift kan»
jag, i likhet med svenska landstingsförbundets styrelse, medicinalstyrelsen
och statens sjukvårdskommitté, icke godtaga sjukhuskommissionens förslag
beträffande driftbidrag från andra sjukvårdsområden än Stockholms
stad och län. Vad landstingsförbundets styrelse härutinnan föreslagit synes
mig riktigt och torde böra realiseras. I enlighet härmed skulle för de
204 för patienter från hela riket avsedda vårdplatserna fastställas en legosängsavgift,
motsvarande avgiften för utomlänspatienter i allmänhet vid
landets lasarett. Beträffande dels patienter, som insjuknat i huvudstaden
eller i Stockholms län och söka vård å karolinska sjukhuset, dels patienter,
som av vederbörande lasarettsläkare dit remitterats för erhållande av
vård, som ej står att få på hemlandstingets inrättningar, skulle hemlandstinget
lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre per dag, medan återstoden
av vårdavgiften skulle gäldas av patienten själv. Övriga patienter däremot
skulle själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften. Detta system,
som i stort sett innebär tillämpning av redan på förevarande område
praktiserat förfarande, skulle i det stora hela icke medföra någon överflyttning
av vårdkostnaderna på staten i förhållande till vad sjukhuskommissionen
föreslagit, utan allenast réglera förhållandena mellan patienterna
och vederbörande landsting.

Det vore givetvis önskligt, örn detta system kunde lagfästas, men jag
har ej ansett mig böra nu föreslå detta med hänsyn till att lång tid förflyter,
innan sjukhuset står färdigt, och att statens sjukvårdskommitté
dessförinnan kan förväntas framlägga förslag rörande uppdelningen av
sjukvårdskostnaderna — särskilt i vad de avse specialvård.

Att i driftkalkylen poliklinikavgifterna upptagas som inkomst anser
jag, med godtagande av de i motiveringen till inkomst- och utgiftsstaten
anförda skälen, riktigt. Denna kalkyl röner icke inflytande av de förändrade
grunder för sjukhusbyggets finansiering, jag nyss förordat. I fråga
örn de enskilda vårdplatserna skulle ju enligt av mig föreslagen ändring
inkomsterna bliva cirka 100,000 kronor lägre, än som beräknats, men utgifterna
för räntor och amortering samtidigt minskas med samma belopp,
varför slutresultatet skulle förbliva oförändrat.

Enligt driftkalkylen skulle dagkostnaden vid sjukhuset uppgå till 9
kronor 28 öre per dag eller ungefär 1 krona högre än vid Stockholms stads
sjukhus och övriga större specialuppdelade sjukvårdsinrättningar. Det
behövliga statsbidraget till täckande av kostnaderna för sjukhusets drift
skidle uppgå till cirka 560,000 kronor per år.

228

Kungl. Majlis proposition Nr 232.

XII. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
dels besluta

att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset,
samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska
institutioner skola uppföras å det så kallade Norrbackaområdet,
vilket av 1927 års riksdag för ändamålet
upplåtits;

att i den första byggnadsetappen i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten C. Westman upprättade
ritningar och kostnadsförslag skola utbyggas:

a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en
medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk, en oftalmologisk,
en oto-laryngologisk och en obstetrisk gynekologisk
klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut;

b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar,
nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik, centrallaboratorier,
badavdelning, gymnastikavdelning, apotek,
desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning,
begravningskapell, personalbostäder, förråds- och
verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning; samt

c) en patologisk institution;

att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras
cancerföreningens i Stockholm nuvarande
vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom
forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som av Hans Majit Konungen
tillsatt kommitté i betänkande den 23 maj 1929 angivit
och av honom godkänts, samt i enlighet med den närmare
överenskommelse, som Kungl. Majit må träffa
med styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen; att

det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm
skall sammanslås med karolinska sjukhuset i huvudsaklig
överensstämmelse med de allmänna grunder,
som av chefen för försvarsdepartementet förordats;

att överenskommelse må träffas rörande samarbetet
för sjukhusets uppförande och drift mellan staten,

229

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet
med av mig förordade samt av staden och landstinget
godtagna bestämmelser;

att de av mig omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets
ianspråktagande, för markutbyte och för reg
lering av tomtgränsen skola vidtagas; samt

att byggnadsföretaget skall finansieras i huvudsaklig
överensstämmelse med ovan av mig förordade grunder;
dels ock i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten
i första etappen anvisa ett extra reservationsanslag
av 14,213,505 kronor, varav förbudgetåret 1930/1931 300,000
kronor att användas till förberedande arbeten, uppgörande
av definitiva ritningar m. m., av vilket sistnämnda belopp
högst 30,000 kronor må disponeras för förberedande arbeten
för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.

Till denna departementschefens av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.

230

Kungl. Maj:ts proposition Nr 232.

INNEHÅLL:

Sid.

I. Historik.......................................... 2

II. Kort översikt över sjukhuskommissionens förslag............. 25

III. Behovet av nya lokaler för karolinska institutet och dess kliniker

samt deras sammanförande............................. 28

IV. De erforderliga lokalerna; byggnadsetapper.................. 36

V. Överenskommelser med Stockholms stad och län............. 59

VI. Konung Gustaf V:s juhileumsklinik...................... 91

VII. Garnisonssjukhuset......................... 115

VIII. Vanföreanstalten......................... 145

IX. Tomtområdets disponerande och därmed i sammanhang stående

åtgärder.......................................... 157

X. Beskrivning av de olika i första etappen ingående byggnaderna ... 173

XI. Kostnadsberäkningar och finansiering..................... 198

XII. Hemställan........................................ 228

Stockholm 1930, Ivar Hfeggströms Boktryckeri A. B.

300695