Kungl. Maj:ts proposition nr 230 (Proposition 1939:230)

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Nr 230.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område; given Stockholms slott
den 24 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr
391) angående mjölkavgift;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;

3) förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 14 juni
1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;

4) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr 391)

angående mjölkavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 angående mjölkavgift
med däri genom förordningarna den 7 juni 1935 (nr 278) och den 30
juni 1936 (nr 417) gjorda ändringar skall äga fortsatt giltighet under tiden
från och med den 1 juli 1939 tillsvidare till och med den 3C juni 1940.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr 279)

angående slaktdjursavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1935 angående slaktdjursavgift
skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1939
tillsvidare till och med den 30 juni 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 14 juni 1933
(nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl.

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 14 juni 1933 om skatt
å oljekakor och vissa slag av fodermjöl1 skall erhålla följande ändrade lydelse: 11

§•

1 mom. Restitution av skatt, som avses i denna förordning, må efter ansökan
åtnjutas för vara som i 1 § sägs, vilken i oförändrat skick utföres till
utrikes ort eller svensk frihamn, ävensom, i den omfattning och på de villkor
Kungl. Majit bestämmer, för i 1 § angiven vara, vilken eljest utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn eller vilken inom riket användes för framställning
av annan vara än kreatursfoder.

Närmare föreskrifter angående ansökan om restitution samt prövning därav
meddelas av Kungl. Majit.

2 mom. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat,
må Kungl. Majit jämväl under andra omständigheter än i 1 mom. avses medgiva
befrielse, helt eller delvis, från skatt eller återbäring därav.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

1 Senaste lydelse, se 1934:177.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr 369)
angående utförselbevis för råg och vete.

Härigenom förordnas, att förordningen den 11 juni 1937 angående utförselbevis
för råg och vete skall äga fortsatt giltighet under tiden från och med
den 1 augusti 1939 till och med den 31 augusti 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, frågan
om fortsatta åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under
regleringsåret 1939/40 samt anför:

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade jag den 24 mars 1938 utredningsmän
för att i enlighet med av mig angivna riktlinjer verkställa utredning
rörande jordbrukets produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden
jämte i samband därmed stående frågor samt att framlägga de förslag,
som av utredningen föranleddes. Då giltigheten för flertalet av de författningar,
som ligga till grund för statens prisreglerande anordningar på
jordbrukets område, utlöper under 1939, angav jag i direktiven för utredningen
att denna borde utföras med all skyndsamhet, så att om möjligt resultatet
därav kunde underställas 1939 års riksdag. I utlåtande den 29 december
1938 ha utredningsmännen, vilka antagit namnet 1938 års jordbruksutredning,
meddelat, att de med hänsyn till pågående undersökningar icke
ännu kunnat eller ansett sig böra taga definitiv ställning till frågan om och
i vad mån en omläggning av huvudlinjerna för det hittillsvarande jordbruksstödet
kan anses påkallad. I avvaktan på undersökningarnas färdigställande
har utredningen i utlåtandet framlagt förslag rörande jordbruksstödets utformande
under nästa regleringsperiod. Dylika förslag ha även inkommit
från andra håll. Innan jag redogör för dessa förslag, torde jag få lämna
en översikt över grunderna för det nu tillämpade regleringssystemet.

1. Översikt över nuvarande regleringsbestämmelser och

anordningar.

Mjölkreglcringen. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående
mjölkavgift, vilken ändrats genom förordningarna nr 278/1935
och 417/1936 och gäller till och med den 30 juni 1939, skall, där Kungl. Maj:t
så förordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för
mjölk och mejeriprodukter upptagas avgift å inom riket saluförd mjölk och

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

grädde ävensom, i den män Kungl. Maj:t så förordnar, å mjölk, som kommer
till användning för beredande hos mjölkproducenten av smör eller ost
för avsalu. Avgiften må utgå med högst 3 öre per kilogram mjölk och till
mjölk omräknad grädde och skall erläggas, såvitt fråga är om avgiftspliktig
vara, som av mjölkproducent levereras till mejeri eller mjölkhandlare, av den,
som från mjölkproducenten mottagit varan, samt beträffande annan avgiftspliktig
vara av mjölkproducenten. Underlåter innehavare av mejeri eller
mjölkhandlare att erlägga mjölkavgift, kan avgiftsskyldigheten under viss
förutsättning överflyttas å mjölkproducenten. Kungl. Maj:t äger från avgiftsskyldighet
medgiva undantag, där så finnes skäligt med hänsyn till ringa
produktion eller andra förhållanden. Vidare må, då särskilda förhållanden
därtill föranleda, mjölkavgift kunna efterskänkas enligt av Kungl. Majit meddelade
bestämmelser. Inflytande avgiftsmedel skola enligt av Kungl. Majit
utfärdade föreskrifter användas för förut angivna ändamål.

I kungörelsen den 20 juni 1935 (nr 362) med tillämpningsföreskrifter till
förenämnda förordning, vilken kungörelse ändrats genom kungörelserna nr
472/1936 och 447/1938, hava givits närmare bestämmelser angående, bland
annat, grunderna för mjölkavgiftens utgörande, ordningen för dess fastställande,
erläggande och indrivning samt beträffande restitution, avkortning, avskrivning
och efterskänkande av sådan avgift ävensom rörande kontroll över
avgiftens utgörande och avgiftsmedlens förvaltning.

Genom kungörelser den 30 juni 1937 (nr 656) och den 30 juni 1938 (nr
448) Ilar Kungl. Majit för tiden till och med den 30 juni 1939 förordnat om
upptagande av mjölkavgift med undantag för vissa särskilt angivna områden
i riket. Mjölkavgift utgår för inom riket saluförd mjölk och grädde samt
för mjölk, som kommit till användning för beredande hos mjölkproducent
av smör eller ost för avsalu, därest producenten för sådant ändamål av egen
produktion eller eljest använder minst 3,000 kilogram mjölk i månaden. Avgiften
har under tiden 1 januari—30 april 1938 utgjort 1 öre för kilogram,
under tiden därefter till och med den 30 juni 1938 1.5 öre för kilogram och
under återstoden av 1938 2 öre för kilogram. Från och med den 1 januari
1939 tillsvidare är avgiften bestämd till 1 öre för kilogram. Uppbörden handhaves
under kontroll av statens jordbruksnämnd av svenska mejeriernas riksförening,
u. p. a., som även omhänderhar förvaltningen av inflytande medel.

Enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) örn accis å margarin
och vissa andra fettvaror, vilken ändrats genom förordningen nr
474/1937, äger Kungl. Majit förordna örn uttagande av accis å margarin,
konstister, matolja, annat ersättningsmedel för smör eller flott än något av
de förut nämnda samt fettemulsion; dock endast beträffande vara, som levereras
intill utgången av juni månad 1939. Accisen må utgå med högst 60
öre för kilogram av varans nettovikt. Från och med den 27 september 1936
har accis utgått å följande varor, nämligen margarin, konstister, hållande
mera än en procent vatten, samt sådan vara, som nyss betecknats såsom
annat ersättningsmedel för smör eller flott, förutsatt att varan håller mera
än en procent vatten. Från och med den 15 december 1938 utgår accis även

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

å ersättningsmedel, som håller mindre än en procent vatten men till konsistensen
är smör- eller isterliknande. Accisens belopp har utgjort för varor
som levererats under tiden 27 september 1936—27 juli 1937 30 öre för kilogram
samt för varor som levererats under tiden 28 juli—8 december 1937
40 öre för kilogram. För varor vilka levereras under tiden därefter intill utgången
av juni 1939 skall accis tills vidare erläggas med 45 öre för kilogram.
I samband med förordnanden beträffande accisen å margarin och
konstister har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens bemyndigande fastställt
tullen å dessa varor till belopp, motsvarande 15 öre för kilogram med tillägg
av accisen. Någon accis å andra fettvaror än de förut angivna har hittills
icke uttagits.

Bland åtgärder, sammanhängande med mjölkregleringen, må vidare nämnas
anordningen med upptagande av skatt å oljekakor och vissa
slag av foder mjöl (kraftfoderskatt). Jag återkommer härtill i samband
med fodermedelsregleringen.

Jämlikt Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 30 juni 1937 skola medel,
som inflyta genom accisen å margarin samt genom upptagande av skatt å
oljekakor m. m., sedan därifrån bestritts vissa kostnader, månadsvis överlämnas
till svenska mejeriernas riksförening för att användas för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden för mjölk och mejeriprodukter.
Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 657), ändrad genom kungörelsen
nr 449/1938, angående användningen av medel, som inflyta genom upptagande
av mjölkavgift m. m., ha bestämmelser meddelats rörande förvaltningen
av till riksföreningen för berörda ändamål överlämnade eller
uppburna medel. Enligt dessa bestämmelser skola medlen i huvudsak användas
för utbetalning av pristillägg och prisutjämningsbidrag. Pristilllägg
utgår å smör samt till smör omräknad ost, kondenserad mjölk, torrmjölk
och grädde, som beretts inom riket och härifrån utförts, med belopp,
motsvarande skillnaden mellan nettoexport- och hemmamarknadspriset för
saltat runmärkt smör av medelkvalitet. För s. k. lantsmör, som hos mjölkproducent
i Norrland, ävensom Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands
län samt vissa delar av Uppsala, Västmanlands och Älvsborgs län beretts
av mjölk, varå mjölkavgift icke utgår och som av producenten försålts,
utgår vidare pristillägg med 25 öre för kilogram. Prisutjämningsbidrag
utgår för inom riket producerad mjölk och grädde, varå mjölkavgift
utgått och som använts för beredande av smör, ost eller annan mejeriprodukt.
För utbetalning av prisutjämningsbidrag är riket indelat i 6 prisutjämningsdistrikt.
För ändamålet tillgängliga medel fördelas månadsvis
på prisutjämningsdistrikten sålunda, att vartdera av de tre nordligaste
distrikten, nämligen Norrbottens, Västerbottens och mellersta Norrlands
prisutjämningsdistrikt, först erhåller ett särskilt belopp samt därutöver tilldelas,
Norrbottens distrikt, omfattande Norrbottens län, 2.5 öre, Västerbottens
distrikt, omfattande Västerbottens län, 1.5 öre samt mellersta Norrlands
distrikt, omfattande Gävleborgs län, med undantag av landskapet
Gästrikland, ävensom Västernorrlands oell Jämtlands län, 0.5 öre för varje

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

kilogram mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå prisutjämningsbidrag
inom distriktet för månaden utgår. Återstoden av prisutjämningsmedlen
delas därefter mellan samtliga distrikt i förhållande till de myckenheter
mjölk och till mjölk omräknad grädde, varå mjölkavgift inom de olika
distrikten för månaden utgår. Nyssnämnda särskilda belopp utgår med vad
å respektive distrikt enligt sist angivna fördelningsgrund belöper av de under
månaden å exporterade produkter utlämnade pristilläggens sammanlagda
belopp. Statens jordbruksnämnd äger att på framställning av riksföreningen
medgiva, att för beredande av möjlighet till utjämning av bidragen
under olika månader visst belopp av prisutjämningsmedlen må innestå hos
riksföreningen.

Genom kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 660) angående reglering av
inför se 1 n av mjölk och mejeriprodukter, vilken gäller tills
vidare till och med den 30 juni 1939, har förbud meddelats mot införsel
lill riket av mjölk och grädde, smör och ost utan tillstånd av statens jordbruksnämnd.
Som villkor för erhållande av införseltillstånd gäller i huvudsak
att vederbörande importör förbinder sig att för den myckenhet som införes
till riksföreningen inbetala införselavgift till belopp svarande mot vad
som skulle utgå i pristillägg därest varan utförts ur riket. För torrmjölk
skall därutöver erläggas en införselavgift av 5 öre för kilogram. Om särskilda
förhållanden därtill föranleda må jordbruksnämnden medgiva, att införsel
må ske utan erläggande av införselavgift.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att 1937 års riksdag medgivit, att
Kungl. Maj:t må, om så befinnes nödigt för stödjande av priset å smör, vidtaga
åtgärder för reglering för tiden till och med den 30 juni 1939 av införseln
till riket av margarin, konstister och fettemulsion samt av råvaror
för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas, i enlighet med
vissa i Kungl. Maj:ts proposition nr 284 till nämnda riksdag angivna riktlinjer.
Detta bemyndigande har icke tagits i anspråk.

Slaktdjursregleringen. Stödåtgärderna på slaktdjursmarknadens område
bygga i första hand på reglering av införseln av slaktdjur
samt kött och fläsk. Jämlikt bemyndigande av 1937 års riksdag,
vilket även omfattar reglering av införseln av kött av fjäderfä, förordnade
Kungl. Majit genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr 648), vilken senast
ändrats genom kungörelsen nr 54/1939 och gäller tills vidare till och med
den 30 juni 1939, att levande nötkreatur, får och svin, kött av nötkreatur
och får, kött av häst, fläsk — s. k. torrsaltat amerikanskt fläsk likväl
undantaget — samt konserver av dylikt kött eller av fläsk icke må införas
till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd. Vid införsel av fårkött
har sedan 1936 utgått en avgift, vars belopp under våren och försommaren
utgjort 15 öre för kilogram och under övriga delar av året 30 öre för kilogram.
Förstnämnda avgiftsbelopp tillämpas från och med den 15 mars 1939.
Sedan den 16 juli 1938 utgår införselavgift för saltat hästkött och från och
med den 15 mars 1938 även för konserver av nöt- och fårkött. Sistberörda

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

avgifter lia under hela tiden varit 15 öre för kilogram. Där det med hänsyn
till särskilda förhållanden finnes påkallat, må jordbruksnämnden medgiva
befrielse, helt eller delvis, från införselavgift. I detta samband må nämnas,
att Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1937 bemyndigat nämnden att såsom
villkor för införsel av slaktdjur samt kött och fläsk föreskriva, att uppkommen
vinst å införseln skall av vederbörande importör inlevereras till
jordbrukets prisregleringsfond och tillföras för slaktdjursregleringens genomförande
avsedda medel.

De engelska kontingenteringsåtgärderna beträffande baconimporten hava
föranlett vissa exportreglerande bestämmelser. Enligt kungörelsen
den 26 juni 1933 (nr 385) angående utförsel till Storbritannien och
Norra Irland av saltat fläsk, jämförd med kungörelsen nr 414/1935, må dylik
utförsel tills vidare icke äga rum utan tillstånd av statens jordbruksnämnd
eller, efter bemyndigande av nämnden, av svenska exportslakteriernas
förening u. p. a. Föreningen har erhållit sådant bemyndigande. Det
åligger nämnden att tillse, att utförseltillstånd ej lämnas för större myckenhet
än som av Kungl. Majit i särskild ordning bestämmes samt att utförselkvantiteten
fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder och på
sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes. Den ordinarie
exportkontingenten till nämnda land har under de två sista åren för fjortondagarsperiod
utgjort omkring 500 ton. Förutom denna kvantitet har
export av extra kontingenter medgivits.

Genom brev den 23 februari 1934, den 18 oktober 1935 och den 30 juni
1936 har Kungl. Majit meddelat vissa bestämmelser till utjämning av spänningen
mellan fläskpriserna å den brittiska marknaden och å hemmamarknaden.
Enligt dessa bestämmelser gäller, bland annat, att den som utför
bacon har att, om på visst sätt fastställt medelnettoexportpris efter avdrag
av 8 öre för någon vecka överstiger medelpartipriset i Sverige för samma
vecka, för varje kilogram under nästföregående vecka exporterat bacon till
statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan
medelnettoexportpriset med sagda avdrag och å andra sidan medelpartipriset.
Därest medelnettoexportpriset för någon vecka understiger medelpartipriset,
skall exportören äga att för kilogram under nästföregående vecka
exporterat bacon utbekomma ett belopp, motsvarande skillnaden mellan
nämnda priser.

Även kontingenteringen av nötkreatursimporten till Tyskland har föranlett
en viss reglering av den svenska exporten av nötkreatur till nämnda
land. Sålunda gäller enligt kungörelse den 11 februari 1930 (nr 23) att
den, som vid utförsel till Tyskland av nötkreatur till slakt önskar komma i
åtnjutande av den lägre införseltull, som för visst antal djur är medgiven
Sverige, har att ansöka därom hos lantbruksstyrelsen, som prövar ansökningen.
Ifrågavarande arbetsuppgift har numera överflyttats å statens jordbruksnämnd.
Det antal djur, som årligen må införas från Sverige till Tyskland
till lägre tull, har under senare år varit 6,000. Under senare år har medgivits
utökning av ifrågavarande kontingent genom särskilda avtal. Jämlikt

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

beslut av Kungl. Majit den 30 juni 1937 äger Sveriges slakteriförbund, förening
u. p. a., leverera minst 70 procent av den månatliga kontingenten.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift,
vilken förordning gäller tills vidare till och med den 30 juni 1939, skall, därest
Kungl. Majit så lörordnar, för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden
för slaktdjur och slakteriprodukter upptagas viss avgift, slaktdjursavgift.
Sådan avgift skall utgå för kött av nötkreatur, får, get,
svin eller häst, som godkänts vid besiktning å offentlig köttbesiktningsbyrå,
offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Avgiftens belopp bestämmes av
Kungl. Maj :t under iakttagande att den får utgöra, räknat för hel kropp, för
nötkreatur, som efter nedslaktningen väger minst 150 kilogram, och häst
3 kronor, för svin 2 kronor samt för övriga djur 1 krona. Kungl. Majit äger
medgiva undantag från avgiftsskyldighet, där så med hänsyn till särskilda
lörhållanden finnes skäligt. Närmare bestämmelser rörande ordningen för
slaktdjursavgiftens erläggande och indrivande ävensom i avseende å förordningens
tillämpning i övrigt hava meddelats i kungörelse den 20 juni 1935
(nr 363). Förordnande örn slaktdjursavgift har för tiden efter år 1936 icke
meddelats.

De genom upptagande av slaktdjursavgift samt avgifter vid import eller
export av slaktdjur samt kött och fläsk inflytande medlen stå till förfogande
tor slaktdjursmarknadens stödjande. Statens jordbruksnämnd har vid flera
tillfällen anvisats medel för att genom export av nötkreatur eller kött därav
eller destruktion av mindervärdiga djur eller genom infrysning av kött av
nötkreatur åstadkomma en skälig avlastning å den inhemska marknaden för
nötkreatur eller kött därav. Enligt Kungl. Majits brev den 28 juni 1935 äger
nämnden för sådant ändamål utgiva högst 25 öre för kilogram av djurets levande
vikt eller 50 öre för kilogram kött jämte, vid export av nötkreatur, ett
fraktbidrag av 20 kronor för djur. Genom beslut den 8 januari och den 12 november
1937 har Kungl. Majit medgivit nämnden att dels för nötkött, som
efter medgivande av nämnden infrusits eller infryses efter den 30 november
1936, förskottsvis och mot återbetalningsskyldighet utbetala högst 1 krona
för kilogram slaktad vikt och dels beträffande nötkreatur eller kött därav,
som exporterats under tiden 1 september—31 december 1937, utgiva pristilllägg
till belopp motsvarande hela den vid exporten uppkomna förlusten, dock
högst beträffande en kvantitet motsvarande 200 ton slaktad vikt. Medel ha
även anvisats till bidrag vid export av levande svin och fläsk eller vid infrysning
eller nedsmältning av fläsk samt till lämnande av förskott mot
återbetalningsskyldighet vid infrysning av fläsk. Enligt Kungl. Majits förutnämnda
brev den 28 juni 1935 må bidrag för nyssnämnda ändamål utgå
med högst 50 öre för kilogram slaktad vikt. För fläsk, som enligt medgivande
av jordbruksnämnden infrusits efter den 30 juni 1937, äger nämnden
utbetala förskott med högst 1 krona 50 öre för kilogram slaktad
vikt. På grund av den under hösten 1938 utbrutna mul- och klövsjukeepizootien
har Kungl. Majit genom beslut den 22 september 1938 bemyndigat
jordbruksnämnden att tillsvidare utbetala bidrag i enlighet med i omförmälda

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

brev den 28 juni 1935 angivna grunder utan iakttagande av föreskrifterna
om bidragens begränsning till 25 öre för kilogram levande vikt och 50 öre
för kilogram slaktad vikt. Samtidigt har Kungl. Maj:t förordnat, att bestämmelserna
i sagda brev skola hava avseende jämväl å infrysning av fårkött.
Genom beslut den 11 november 1938 har Kungl. Majit vidare medgivit
jordbruksnämnden att, i den omfattning och på de villkor nämnden bestämmer,
tillsvidare till och med den 31 mars 1939 utbetala bidrag vid slakt
av svin med en levande vikt av högst sextio kilogram eller en slaktad vikt
av högst fyrtio kilogram. Slutligen må nämnas, att Kungl. Majit genom beslut
den 15 november 1935 bemyndigat jordbruksnämnden att förordna om
utbetalande av pristillägg vid export av kaninkött med ett belopp av högst
20 öre för kilogram.

Äggregleringen. Enligt kungörelsen den 23 februari 1934 (nr 24) angående
reglering av införseln av ägg, jämförd med kungörelsen nr 283/
1935, må ägg ej införas till riket utan tillstånd av statens jordbruksnämnd
eller den jordbruksnämnden bemyndigar att meddela tillstånd till sådan
införsel. Jordbruksnämnden har vidare berättigats föreskriva, att för sådant
tillstånd skall utgå licensavgift enligt de grunder, som Kungl. Majit i särskild
ordning bestämmer. Vad sålunda stadgats skall jämlikt kungörelsen den 5
oktober 1934 (nr 490) angående utsträckt tillämpning av förstnämnda kungörelse
tillämpas jämväl i fråga om flytande äggvita, så ock äggula, som
icke uteslutande är avsedd för beredning av läder. Berörda författningar
gälla enligt kungörelsen nr 651/1937 tills vidare till och med den 30 juni
1939.

Enligt kungörelser den 4 maj 1934 (nr 139) och den 28 juni 1935 (nr 414)
gäller vidare, att utförsel av hönsägg icke må äga rum utan tillstånd
av jordbruksnämnden eller, efter jordbruksnämndens bemyndigande,
av Sveriges äggintressenters förening u. p. a., därvid skall tillses, bland annat,
att utförselkvantiteten fördelas mellan exportörerna enligt skäliga grunder
och på sådant sätt, att en möjligast jämn utförsel åstadkommes.

I anslutning till nyssnämnda kungörelser den 23 februari och den 4 maj
1934 har Kungl. Majit utfärdat närmare föreskrifter angående regleringen
av införseln och utförseln av ägg. Beträffande införseln förordnades genom
brev den 28 juni 1935, att licensavgift finge utgå med högst 30 öre för kilogram
av varan. Den 4 december 1936 höjdes avgiften till högst 50 öre för
kilogram. Vidkommande utförseln bemyndigade Kungl. Majit genom berörda
brev den 28 juni 1935 jordbruksnämnden att, i den mån så prövades erforderligt
för främjande av avsättningen av hönsägg, till den som erhållit
tillstånd till utförsel av viss kvantitet ägg utbetala ett med hänsyn till prisläget
å exportmarknaden jämfört med prisläget å den inhemska marknaden
bestämt pristillägg, vilket beträffande ägg finge för varje kilogram utgå med
högst 30 öre eller, där särskilda förhållanden skulle sådant påkalla, undantagsvis
med högst 40 öre. Enligt samma brev är å andra sidan den, som
erhållit utförseltillstånd, skyldig att, därest för någon vecka medelnetto -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

exportpriset för ägg överstiger medelpartipriset för ägg i Sverige, inbetala
ett av jordbruksnämnden fastställt belopp, motsvarande skillnaden mellan,
å ena sidan, medelnettoexportpriset efter avdrag av exportkostnaderna och
skälig handelsvinst samt, å andra sidan, medelpartipriset. Jordbruksnämndens
bemyndigande har sedermera den 30 juni 1936 ändrats därhän, att pristillägg
må utbetalas i den mån så prövas erforderligt för vinnande av önskvärd
avlastning av den svenska marknaden för hönsäggg eller till förhindrande av
alltför starka växlingar i utförseln. I samband därmed upphävdes de särskilda
villkoren för utbetalande av pristillägg med högst 40 öre för kilogram.
Den 4 december 1936 har Kungl. Majit medgivit, att pristillägget, för kilogram
räknat, må utgöra högst 50 öre och undantagsvis, då särskilda skäl därtill
äro, högst 60 öre. Genom beslut den 2 juli 1935 och den 2 juli 1936 har
jordbruksnämnden till Sveriges äggintressenters förening överlåtit de befogenheter,
som tillkomma nämnden i avseende å beviljande av införsel- eller
utförseltillstånd samt fastställande av licensavgift och utförselavgift.

Jämlikt Kungl. Majits förut omförmälda brev till statskontoret den 30 juni
1937 skola kostnaderna för äggregleringen i första hand bestridas av medel,
vilka inflyta genom upptagande av särskilda avgifter vid införsel och utförsel
av ägg m. m. samt införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel.

Fodermedelsregleringen. I huvudsakligt syfte att minska användningen
av utländska fodermedel hava flera åtgärder vidtagits. Således ha såsom
förut nämnts oljekakor, som importeras eller inom riket tillverkas, belagts
med skatt. Bestämmelserna härom innefattas i förordningen den 14 juni
1933 (nr 329) angående skatt ''å oljekakor och vissa slag av
fodermjöl. Enligt denna förordning, som ändrats genom förordningarna
nr 177/1934, 281/1935, 261/1937 och 475/1937, skall efter Kungl. Majits
bestämmande erläggas en skatt av högst 8 öre för kilogram av varans nettovikt
vid införsel till riket eller tillverkning inom riket för försäljning av oljekakor,
mjöl, erhållet genom krossning av oljekakor, och mjöl, framställt
vid extraktion av råvara, som kan användas för tillverkning av oljekakor.
Skatten, som under tiden 28 juli 1937—19 juni 1938 utgjort 2 öre per kilogram
för linfrökakor och linfrömjöl och 4 öre per kilogram för övriga varuslag,
höjdes från och med den 20 juni 1938 till 3 respektive 5 öre per kilogram
och från och med den 24 september 1938 till 4 respektive 6 öre för
kilogram. Skatten å linfrökakor och linfrömjöl höjdes från och med den 1
december 1938 ytterligare till 5 öre per kilogram, men sänktes från och med
den 15 februari 1939 åter till 4 öre, vilken skattesats för närvarande gäller.
Restitution av skatt må åtnjutas för skattpliktig vara, vilken i oförändrat
skick exporteras, ävensom i den omfattning och på de villkor Kungl. Majit
bestämmer (se kungörelserna nr 488/1933 och 178/1934) för skattpliktig
vara, vilken eljest exporteras eller vilken inom riket användes för framställning
av annan vara än kreatursfoder.

Enligt förordningen den 18 maj 1934 (nr 153) om införselavgift å

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

havre och majs jämte vissa andra fodermedel, ändrad
genom förordningen nr 420/1936, skall vidare, i den mån Kungl. Maj:! så
förordnar, sådan avgift erläggas för följande varor, som införas till riket,
nämligen havre, majs, korn, vicker, pelusker och andra foderärter, foderbönor,
manioka- och arrowrot (tapiokarot), produkter, vilka genom förmälning
eller på annat sätt för foderändamål framställts av dessa varor, produkter
av vete, råg och annan spannmål, vilka på grund av tillsättning med
annat ämne äro tjänliga endast för foderändamål, risfodermjöl, glutenfoder,
melassfoder och sockerschnitsel. Kungl. Maj :t må ock förordna, att införselavgift
skall erläggas för andra till fodermedel hänförliga varor av visst slag,
vilka införas till riket. Där det med hänsyn till särskilda förhallanden finnes
påkallat, äger Kungl. Majit medgiva befrielse, helt eller delvis, från stadgad
avgift. Avgiften skall utgå med det belopp, högst 8 öre för varje kilogram
av varans nettovikt, som Kungl. Majit eller, efter bemyndigande av Kungl.
Majit, statens jordbruksnämnd bestämmer samt erläggas till tullverket i den
ordning som om tull är föreskriven eller, där Kungl. Majit beträffande vara
av visst slag så finner lämpligt, i annan av Kungl. Majit bestämd ordning.
Jämlikt förordnanden av Kungl. Majit har, såvitt angår tiden efter den 31
december 1937, införselavgift utgått å majs jämte förenämnda produkter
därav med 2 öre per kilogram till och med den 19 augusti 1938, med 3 öre
per kilogram under tiden därefter till och med den 23 september, med 5 öre
per kilogram under tiden därefter till och med den 30 november och med
6 öre per kilogram under tiden därefter, å havre med 3 öre per kilogram
under tiden till och med den 23 september 1938, med 4 öre per kilogram under
tiden därefter till och med den 30 november och med 5 öre per kilogram
under tiden därefter, samt å övriga i förordningen den 18
maj 1934 särskilt angivna varor jämte kreatursfoder av animaliskt
avfall och luzemmjöl med 2 öre per kilogram under tiden till och
med den 19 juni 1938 samt med samma belopp som för havre under tiden
därefter. Från och med den 1 september 1938 har införselavgift även utgått
för kli med undantag för mandelkli. Denna avgift utgick först med 1 öre
per kilogram men höjdes från och med den 24 september till 3 öre och
från och med den 1 december till 4 öre per kilogram. Från och med den
15 februari 1939 utgår slutligen införselavgift med 5 öre per kilogram för
r å r i s, avsett för foderändamål, samt för sådant ändamål avsedda produkter
av råris. På grund av stadgande i förenämnda förordning den 18 maj 1934
må restitution av införselavgift åtnjutas för i förordningen avsedd vara,
vilken utföres till utrikes ort eller svensk frihamn; dock att där varan icke
utföres i oförändrat skick restitution må åtnjutas allenast i den omfattning
och på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer (se kungörelsen nr 175/1934).
Enligt kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 496) angående reglering av
införseln av havre och majs samt vissa andra fodermedel,
vilken ändrats genom kungörelsen nr 42/1939, erfordras för införsel
av samtliga de varuslag, varå införselavgift nu utgår, tillstånd av
statens jordbruksnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Till stödjande av den svenska havreodlingen har genom förordningen den

29 maj 1933 (nr 234) angående användande av svensk havre

vid gryn- och mjöltillverkning m. m. stadgats skyldighet folden,
som driver kvarn och därvid använder utländsk havre, att vid framställning
av havregryn, havremjöl, havremust och övriga produkter av havre,
avsedda till människoföda, använda svensk havre i sådan omfattning, att den
för tid, som Kungl. Maj :t fastställer (tillverkningsperiod), uppgår till viss av
Kungl. Maj:t bestämd procent av all den havre, varav under perioden
nämnda produkter framställas vid kvarnen (tillverkningsprocent). 1

anslutning till denna förordning har genom kungörelsen den 14 juni 1933
(nr 343) angående reglering av införseln av havregryn
och havre mjöl, vilken kungörelse gäller tills vidare till och med den

30 juni 1939, meddelats förbud mot införsel till riket av sistnämnda varor
utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Tillverkningsprocenten, som under tiden 1
oktober 1937—30 juni 1938 utgjort 50, höjdes från och med den 1 juli
1938 till 75 samt från och med den 1 oktober 1938 till 85, vilken procentsats
fastställts att gälla till och med den 30 juni 1939.

I detta sammanhang må nämnas, att statens jordbruksnämnd enligt beslut
av Kungl. Majit den 23 augusti 1937 äger medgiva, att införsel av varor, som
avses i kungörelsen den 21 augusti 1935 angående reglering av införseln av
havre och majs samt vissa andra fodermedel, må ske utan iakttagande av
bestämmelserna i förutnämnda förordningar den 18 maj 1934 och den 29
maj 1933, under förutsättning att varorna införas för att användas för industriellt
ändamål eller för tillverkning av varor för export eller ock importören
utfört motsvarande myckenhet varor av samma slag.

Genom kungörelse den 30 juni 1937 (nr 652), vilken jämlikt kungörelsen
nr 444/1938 gäller till och med den 30 juni 1939, ha meddelats vissa bestämmelser
rörande statsbidrag för fraktlindring vid transport av inhemsk havre
till ort inom Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands län eller till ort inom
vissa områden av Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands
län. Statsbidrag utgår med skillnaden mellan å ena sidan den erlagda
frakten, inklusive vissa avgifter, och å andra sidan en frakt beräknad för
sändningens verkliga vikt efter en avgift av 50 öre för 100 kilogram. Bidraget
må dock i intet fall uppgå till högre belopp än 3 kronor för 100 kilogram
av sändningens verkliga vikt.

I syfte att för jordbrukare inom Västerbottens och Norrbottens län förbilliga
anskaffandet av oljekakor och sådant fodermjöl, varå skatt utgår, samt
av majs har den 30 juni 1937 kungörelse (nr 650) utfärdats angående statsbidrag
för sändningar till nämnda län av dylika fodermedel. Då varan sändes
från ort utom dessa län utgår bidraget med det belopp för kilogram,
varmed skatt eller införselavgift å varan utgår; dock att bidraget icke må
överstiga, då varan sändes till Västerbottens län 1 öre och då den sändes
till Norrbottens län 2 öre för kilogram av sändningens verkliga vikt. För
sändning från ort inom Västerbottens län till ort inom Norrbottens län utgår
bidrag med det belopp för kilogram, varmed för varan utgående skatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

eller avgift överstiger 1 öre, dock högst med 1 öre för kilogram av sändningens
verkliga vikt. Berörda kungörelse gäller till och med den 30 juni
1939 (se kungörelsen nr 443/1938).

Brödsädsregleringen. Enligt förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) örn
användande av svenskt vete och svensk råg vid framställning
av mjöl m. m. (inmalningsförordningen), vilken ändrats
genom förordningarna nr 396/1930 och 495/1935, skall vid framställning
inom riket av vetemjöl eller rågmjöl användas svenskt vete respektive svensk
råg till myckenhet motsvarande viss procent av allt det vete eller all den
råg, som under viss av Kungl. Majit bestämd förmalningsperiod förmales
vid vederbörande kvarn (inmalningsprocent). Vid framställning av vetemjöl
skall därjämte iakttagas, att det svenska vetet uppgår till viss procent av
varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent). Motsvarande inblandningsskyldighet
föreligger beträffande mjöl, som införes till riket. Nämnda bestämmelser
gälla ej vetemjöl eller rågmjöl, som av kvarninnehavare exporteras,
eller vetemjöl, som av honom användes för tillverkning av makaroner
eller för fullgörande av försäljningsavtal levereras till någon, som idkar sådan
tillverkning; ej heller beträffande vetemjöl, som användes för framställning
av vara, rörande vilken Kungl. Majit förordnat, att vad nyss sagts i avseende
å makaroner skall äga motsvarande tillämpning. Där förhållandena sådant
påkalla, äger Kungl. Majit medgiva ytterligare undantag från bestämmelserna
i fråga. Inmalningsprocenten för vete har sedan 1 juli 1937 varit
fastställd till 90. Inmalningsprocenten för råg, som under tiden 1 juli 1937
—31 augusti 1938 likaledes utgjort 90, höjdes från och med den 1 september
1938 till 95 och från och med den 1 mars 1939 till 98. Minimiprocenten
för vete har alltsedan hösten 1935 varit 80.

Föreskrifterna i inmalningsförordningen kompletteras genom bestämmelserna
i kungörelsen den 21 augusti 1935 (nr 493) angående reglering
av införseln av vete och råg samt därav beredda produkter.
Enligt denna kungörelse må vete och råg, spannmålsblandning,
vari vete eller råg ingår, mjöl av vete eller råg, gryn av vete, makaroner och
vermiceller ävensom bröd med undantag av dessertkäx, pepparkakor och
andra slag av finare bakverk samt hundbröd icke införas till riket utan tillstånd
av statens jordbruksnämnd. Vid införsel till riket av vissa av dessa
varor, nämligen vete, mjöl och gryn av vete samt makaroner och vermiceller,
skall jämlikt kungörelse den 25 november 1938 (nr 655), vilken trädde i kraft
den 1 december samma år, erläggas införselavgift med 5 öre för kilogram
vete och 12 öre för kilogram av övriga varor. Före sistnämnda dag utgick
å nämnda varor utom vete införselavgift med 4 öre per kilogram.

Till stödjande av brödsädsmarknaden hava vidare meddelats vissa bestämmelser
örn erhållande av utförselbevis för råg och veto. Nu
gällande stadganden i ämnet innehållas i förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete, vilken gäller till och med den
31 juli 1939, samt kungörelsen den 23 augusti 1937 (nr 770) med tillämp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

ningsföreskrifter till nämnda förordning. Bestämmelserna innebära i huvudsak,
att exportör av omalen råg eller omalet vete äger under vissa förutsättningar
och i den mån Kungl. Maj:t så förordnar erhålla bevis om utförseln
av varan eller viss del därav, med angivande tillika av det tullbelopp,
som skolat utgå vid införsel av sådan vara till samma myckenhet som beviset
avser. Innehavare av dylikt bevis är berättigad att, inom sex månader från
det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande antingen utan
tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg eller omalet eller rnalet
vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt tulltaxan skolat därå
belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna tullbeloppet, eller, i den mån
varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader, som förflutit närmast
före den månad, under vilken angivningen till utförsel ägt rum, införts till
myckenhet, att den därför influtna tullavgiften med avdrag av två procent
beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda
belopp med avdrag av två procent. För den tid, under vilken nyssnämnda
förordning gäller, har 1937 års riksdag medgivit Kungl. Majit att bestämma,
att restitution av tull enligt 4 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution (kvarnindustrirestitution) ej må åtnjutas eller må
åtnjutas allenast i mindre omfattning än i nämnda paragraf sågs.

Med stöd av förordningen örn utförselbevis för råg och vete föreskrev
Kungl. Majit genom kungörelse den 23 augusti 1937 (nr 768), att vid export
av inhemsk brödspannmål dylika bevis tillsvidare under tiden 1 september
1937—31 juli 1938 finge utfärdas för hälften av den utförda myckenheten.
Idkare av kvamrörelse, som återutförde spannmål av utländskt ursprung,
ägde enligt samma kungörelse på vissa villkor erhålla utförselbevis för hela
den utförda myckenheten. I samband härmed förordnades genom kungörelse
förstnämnda dag (nr 767), att vid utförsel under samma tid av mjöl
eller gryn av vete, för vars framställning svensk råvara kommit till användning,
restitution av tull enligt 4 § förordningen angående tullrestitution finge
åtnjutas allenast för halva utförselkvantiteten. Enligt kungörelse den 31
augusti 1938 (nr 550), vilken trädde i kraft den 1 september nämnda år, må
utförselbevis under innevarande skördeår utfärdas för hela den exporterade
kvantiteten, oavsett om denna är av utländskt eller inhemskt ursprung. Någon
bestämmelse om inskränkning i rätten att erhålla kvarnindustrirestitution
har för detta skördeår icke meddelats.

Vid sidan av nämnda åtgärder för reglering av import och export hava
särskilda anstalter vidtagits för skyddande av en lägsta prisnivå å inhemsk
brödspannmål. Det s. k. inlösningsförfarandet, som i sådant syfte tillämpats
under flera år, har från och med konsumtionsåret 1936/1937 ersatts med
s t ö d k ö p. Stödköpsverksamheten handhaves av svenska spannmålsaktiebolaget
enligt avtal med staten, gällande för ett år i sänder. Jämlikt beslut
vid 1936 års riksdag må under ett skördeår ej stödköpas större kvantitet än

125,000 ton. Kungl. Majit är dock oförhindrad alt, om så befinnes oundgängligen
erforderligt för att motverka ett starkare prisfall å brödspannmål,
höja denna kvantitet till 150,000 ton. Genom nu rådande avtal, vilket träd -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

de i kraft den 1 september 1938 och gäller till och nied den 31 augusti 1939,
har bolaget åtagit sig att, i syfte att stödja priset å den inhemska brödsädsmarknaden,
inköpa, lagra och vid lämpliga tillfällen försälja vete och råg
samt bedriva annan härmed sammanhängande rörelse. Bolaget har vidare
förbundit sig att på de villkor, som Kungl. Majit bestämmer, av fullgod,
kvarngill brödspannmål, som av bolaget vid utgången av augusti 1938 innehades
eller av bolaget därefter inköpes, för statens räkning tills vidare lagra
intill 100,000 ton. Ifrågavarande spannmål är avsedd att utgöra ett beredskapslager
att användas i den mån inom riket inträder knapphet å
vete eller råg. Beredskapslagret må icke utan medgivande av Kungl. Majit
nedbringas. Under iakttagande av de föreskrifter, som Kungl. Majit må
finna nödigt meddela, äger bolaget dock å den inhemska marknaden försälja
i lagret ingående spannmål, därest bolaget inköpt eller inköper en mot
den försålda kvantiteten svarande myckenhet brödsäd. I den mån Kungl.
Majit så förordnar, skall av bolaget stödköpt spannmål användas för utökning
av beredskapslagret utöver 100,000 ton. Vid inköp och försäljning skall
bolaget tillämpa av statens jordbruksnämnd fastställda kvalitetsfordringar
samt prisregleringsskalor för olika kvaliteter av spannmål. Enligt avtalet
gäller vidare, att bolagets försäljningar av svensk brödsäd icke utan medgivande
av Kungl. Majit må ske till priser understigande gällande marknadspris.
För bestridande av kostnaderna för spannmålsaktiebolagets verksamhet
äger bolaget av staten uppbära ersättning, som Kungl. Majit bestämmer.
Som säkerhet för bolagets upplåning av erforderligt rörelsekapital har staten
vidare förbundit sig att i mån av behov och på villkor, som Kungl. Majit bestämmer,
tillhandahålla bolaget statens 4 procent obligationer till nominellt
belopp av 50 miljoner kronor. Bolaget har å andra sidan förbundit sig att
i enlighet med föreskrifter, som Kungl. Majit meddelar, till statsverket inleverera
vad som inflyter genom bolagets försäljning av spannmål, i den
mån dessa medel icke åtgå för återköp av spannmål eller för täckande av
kostnaderna för bolagets verksamhet i övrigt eller kunna beräknas åtgå för
att uppbringa beredskapslagret till 100,000 ton eller den .större omfattning,
som Kungl. Majit kan hava föreskrivit.

Genom beslut den 31 augusti 1938 har Kungl. Majit anbefallt svenska
spannmålsaktiebolaget att i den utsträckning prisutvecklingen å den svenska
brödsädsmarknaden det påkallar verkställa stödköp av vete och råg till ett
pris för deciton av 16 kronor 50 öre för vete och 15 kronor 50 öre för råg
under höstmånaderna med en mot lagringskostnaden svarande successiv
stegring av priset under konsumtionsåret. Sedermera har Kungl. Majit genom
beslut den 20 januari^ 1939 förordnat, alt stödköpen icke få givas större
omfattning jin att myckenheten spannmål, som av bolaget stödköpes och
som icke försäljes å den inhemska marknaden, efter avdrag av den kvantitet
örn 100,000 ton, som det enligt omförmälda avtal åligger bolaget att
hålla i beredskapslager, uppgår till högst 150,000 ton.

Jämlikt förordningen den 7 juni 1935 (nr 280) örn velén vgi fl. ändrad
genom förordningarna nr 368/1937 och 446/1938, skall, där Kungl.
nilian!/ till riksdagens protokoll I1 sami. Nr 230-

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Majit så förordnar, dylik avgift upptagas å inom riket förmalt svenskt eller
utländskt vete som användes för tillverkning av mjöl eller gryn med det
belopp, högst 3 öre för kilogram av varans nettovikt, som Kungl. Majit bestämmer.
Fiån veteavgift undantages dock all förmälning mot tull eller lön
för tillgodoseende av odlares husbehov. Genom kungörelse den 21 augusti
1935 (nr 499) har Kungl. Majit utfärdat tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda
förordning, innefattande stadgande örn, bland annat, att uppbörden
av veteavgift skall omhänderhavas av statens jordbruksnämnd, som
jämväl har att utöva kontroll över avgiftens behöriga utgörande m. m. Jämlikt
förordnanden av Kungl. Majit har veteavgift utgått med 1.5 öre per kilogram
under tiden 1 september 1937—13 februari 1938, med 0.5 öre per
kilogram under tiden därefter till och med den 31 augusti 1938, med 2 öre
per kilogram under september 1938 samt med 2.5 öre per kilogram under
tiden från och med den 1 oktober 1938. Sistnämnda avgift är alltjämt gällande.
Idkare av kvarnrörelse, som ur riket utfört mjöl eller gryn av vete,
äger i den ordning och på de villkor, som angivas i kungörelsen nr 769/1937,
erhålla restitution av veteavgift. Där det med hänsyn till särskilda förhållanden
finnes påkallat, må Kungl. Majit jämväl under andra omständigheter
medgiva befrielse eller återbäring av sådan avgift. De medel, som inflyta
genom upptagande av veteavgift, skola i första hand tagas i anspråk för bestridande
av kostnaderna för spannmålsregleringen under det skördeår, då
avgiften upptages.

Slutligen må nämnas, att vissa särskilda anstalter vidtagits för att bereda
kompensation åt förbrukare av brödsäd för industriellt ändamål m. m. för
prisstegringar, som föranletts av de statliga stödåtgärderna på förevarande
område. Sålunda har Kungl. Majit genom brev den 21 augusti 1935 samt
den 9 januari och den 26 juni 1936 utfärdat vissa bestämmelser angående
pristillägg vid utförsel ur riket eller användning inom riket för vissa ändamål
av mjöl och gryn av vete eller råg m. m. Sedan statens jordbruksnämnd
gjort framställning om ändrade grunder för beredande av dylik kompensation,
har Kungl. Majit den 23 augusti 1937 bemyndigat nämnden dels
bestämma att pristillägg enligt förenämnda brev ej skall utgå efter den 31
augusti 1937 och dels medgiva att införsel av varor, som avses i kungörelsen
den 21 augusti 1935 angående reglering av införseln av vete och råg samt
därav beredda produkter, må ske utan erläggande av införselavgift respektive
utan iakttagande av stadgad inmalnings- eller inblandningsskyldighet, under
förutsättning antingen att varorna införas till riket för att användas för industriellt
ändamål eller ock att importören ur riket utfört motsvarande myckenhet
varor av samma slag.

Potatisregleringen. Enligt förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) örn
tillverkning av potatismjöl, vilken gäller till och med den 30 september 1940
må tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än till förbrukning
i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av Kungl. Majit eller den, å
vilken rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl. Majit överlåtes. Järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

likt kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 514) med tillämpningsföreskrifter
till nämnda förordning meddelas tillstånd att vid viss anläggning bedriva
sådan tillverkning av potatismjöl (tillverkningslicens) av statens potatismjölsnämnd.
Tillverkningslicens lämnas för tillverkningsår, som räknas från och
med den 1 oktober till och med den 30 september nästföljande år. Den, som
erhållit tillverkningslicens, är skyldig att under den tid licensen avser: a) vid
tillverkningen uteslutande använda svensk potatis; b) vid inköp av potatis
och försäljning av potatisstärkelse tillämpa den prissättning, som Kungl.
Majit efter förslag av statens potatismjölsnämnd fastställer; c) underkasta
sig de föreskrifter i avseende å leveranser och inköp av potatis samt tillverkning
och försäljning av potatisstärkelse, som nämnden må meddela;
samt d) därest nämnden så påfordrar, till av Kungl. Majit efter förslag av
nämnden fastställt pris helt eller delvis ställa årstillverkningen av potatisstärkelse,
inneliggande lager inbegripet, till förfogande för nämnden, med
undantag dock för vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes
potatisleverantörer; ägande nämnden därvid, såvitt angår ny tillverkning,
påkalla leverans av otorkad vara. För tillverkningsåren 1938/39 och
1939/40 har Kungl. Majit fastställt det pris, som innehavare av tillverkningslicens
har att erlägga till leverantör för potatis, som inköpes för
framställning av stärkelse och är av för fabriksändamål normal kvalitet, till
18 öre under tiden 1 oktober—14 november och 18.5 öre under tiden 15
november—30 september per hektoliter och stärkelseprocent.

Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Majit den
31 augusti 1938 under nedan nämnt förbehåll godkänt ett mellan nämnden
och Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. den 26 i samma månad
ingånget avtal, avseende inköp och försäljning av potatisstärkelse under innevarande
tillverkningsår. Den 30 december 1938 har Kungl. Majit godkänt
viss av nämnden föreslagen ändring i nämnda avtal. Avtalet innebär
härefter, bland annat, att föreningen inköper den mängd potatisstärkelse,
som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser å sammanlagt högst

250,000 deciton, med undantag för vad som erfordras till husbehov för tillverkare
och dennes leverantörer.

Vid godkännande av berörda avtal har Kungl. Maj :t gjort förbehåll om att
av potatismjölsnämnden i § 10 i avtalet gjord utfästelse vinner riksdagens
godkännande. Enligt denna paragraf åtager sig nämnden under förutsättning
av statsmakternas godkännande och om avtalet icke skulle förnyas att
vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens sida, vilka bereda förenyigen
möjlighet att erhålla minst 34 kronor 50 öre per deciton för den 1 oktober
1939 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag av 15,000 deciton.
Dessutom åtager sig nämnden under angivna förutsättning och örn avtalet
icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta örn åtgärder från statens
sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla ersättning för ränte- och
lagringskostnader enligt i avtalet angivna grunder i avseende å inneliggande
lager av potatisstärkelse, utom 15,000 deciton, under tre månader, räknat
från oell med den 1 oktober 1939.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Även avsättningen av potatis för bränneriändamål är föremål för reglering.
Med stöd av 13 § förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning
och beskattning av brännvin, sådant nämnda författningsrum lyder enligt
förordningen den 7 juni 1934 (nr 227), har Kungl. Maj:t bemyndigat potatismjölsnämnden
att ålägga brännvinstillverkare att för brännvinstillverkningen
under tillverkningsåret 1938/39 verkställa inköp av potatis från odlare,
som icke äro ägare av, delägare i eller eljest ekonomiskt intresserade i
potatisbränneri eller stärkelsefabrik. Enahanda bemyndigande har lämnats
nämnden för tillverkningsåret 1939/40. I samband med beslut härom har
Kungl. Majit föreskrivit, att brännvinstillverkare vid inköp av potatis skall
till leverantören erlägga samma pris, fritt fabrik, som innehavare av tillverkningslicens
för framställning av potatismjöl.

Slutligen må erinras, att genom förordningen den 2 mars 1934 (nr 34), vilken
gäller till och med den 30 september 1940, föreskrivits, att tilläggstull
skall utgå å druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap med 6 kronor 50
öre för 100 kilogram samt å dextrin och stärkelseklister m. m. med 5 kronor
för 100 kilogram.

Fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen och jordbrukets
prisregleringsfond. Av de avgifter, för vilka tidigare redogjorts, ingå veteavgiften
ävensom införselavgifter å vete och råg samt därav beredda produkter
till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen. Till denna
fond hörande medel skola användas till täckande av kostnader, som stå
i samband med spannmålsregleringens genomförande.

Övriga skatter och avgifter — med undantag av mjölkavgifter — ingå till
jordbrukets prisregleringsfond. Användningen av till denna fond hörande
medel regleras i huvudsak genom Kungl. Majits brev till statskontoret den 30
juni 1937. För vissa bestämmelser rörande användningen har tidigare redogörelse
lämnats i samband med att de olika avgifterna behandlats. För att
underlätta översikten över nu gällande föreskrifter i ämnet torde jag emellertid
här få sammanfattningsvis anföra följande.

De medel som inflyta genom uttagande av accis å margarin skola, sedan
därav dels bestritts kostnaderna för kontroll över accisens utgörande, dels
ock enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande guldits vissa kostnader för
kontroll över utgörande av mjölkavgift, överlämnas till svenska mejeriernas
riksförening u. p. a. för att användas vid mjölkregleringens genomförande.
Fös samma ändamål skall användas vad som inflyter i skatt å oljekakor och
vissa slag av fodermjöl eller å till riket infört kli, i den mån dessa medel
icke erfordras för bestridande av kostnaderna för kontroll över oljekaksskattens
utgörande eller för stödåtgärder på äggmarknadens område.

Vad som inflyter till fonden genom uttagande av särskilda avgifter vid införsel
eller utförsel av slaktdjur samt kött och fläsk ävensom genom uppbärande
av slaktdjursavgift skall användas för slaktdjursregleringens genomförande.

Medel som inflyta genom upptagande av införselavgift å havre och majs

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

jämte vissa andia fodermedel samt av särskilda avgifter vid införsel eller
utförsel av ägg, äggula och flytande äggvita skola användas dels för åstadkommande
av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och ägg,
dels för gäldande av kostnaderna för statsbidrag vid transport av havre samt
för sändningar av vissa fodermedel till Västerbottens eller Norrbottens län,
dels för gäldande av kostnaderna för statens jordbruksnämnds verksamhet i
den mån dessa kostnader icke enligt särskilda beslut av Kungl. Majit skola
bestridas av andra medel, dels ock för andra med jordbruksregleringen sammanhängande
syften.

I detta sammanhang må nämnas, att sedan budgetåret 1937/38 anslag utgått
ur prisregleringsfonden för produktions- och avsättningsbefrämjande åtgärder
på jordbrukets område i Norrland och vissa andra landsdelar. Anslaget
upptogs för budgetåret 1937/38 med 700,000 kronor och utgör för budgetåret
1938/39 800,000 kronor. Beträffande anslagets användning har riksdagen
uttalat, att efter bestämmande av Kungl. Majit högst 200,000 kronor
må användas för utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet för byggande
av andelsslakterier i Norrland ävensom i andra delar av landet, där
likartade produktions- och avsättningsförhållanden för kött och fläsk äro rådande.
I överensstämmelse härmed har Kungl. Majit den 30 juni 1937 utfärdat
kungörelse (nr 649) angående statsbidrag för anläggande eller inrättande
av andelsslakteri i vissa delar av riket. Enligt nämnda kungörelse må ekonomisk
förening, som har till ändamål att driva andelsslakteri och vars
flesta medlemmar äro jordbrukare, där så prövas lämpligt för främjande av en
ändamålsenlig avsättning av slaktdjur, komma i åtnjutande av dylikt bidrag
med högst 20 procent av den beräknade kostnaden för de med bidraget avsedda
åtgärderna. Återstoden av nyssnämnda anslag å 800,000 kronor borde
enligt riksdagens beslut användas till produktionsbefrämjande åtgärder i
Norrland och vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län samt finge för
sådant ändamål av Kungl. Majit fördelas mellan hushållningssällskapen i
.sagda landsdelar. För budgetåret 1938/39 har Kungl. Majit av sistberörda
anslagsmedel tilldelat sällskapet i Värmlands län 73,000 kronor, sällskapet
i Kopparbergs län 45,000 kronor, sällskapet i Gävleborgs län 48,000 kronor,
sällskapet i Västernorrlands län 105,000 kronor, sällskapet i Jämtlands län

106,000 kronor, sällskapet i Västerbottens län 116,000 kronor och sällskapet
i Norrbottens län 107,000 kronor.

Det bör vidare nämnas, att enligt tidigare riksdagsbeslut de margarinaccismedel,
som influtit före den 1 juli 1935, efter närmare bestämmande av
Kungl. Majit böra användas för utlämnande i särskilda fall till hjälpbehövande
av jordbruksprodukter, i främsta rummet mjöl och smör, eller av
andra inhemska förnödenheter, till exempel frukt och fisk, gratis eller till
nedsatt pris. Därest nämnda medel ej visa sig tillräckliga, har 1938 års riksdag
medgivit, att högst 500,000 kronor av de margarinaccismedel, som inflyta
under innevarande budgetår, må användas för samma ändamål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

2. Verkningarna av de vidtagna stödanordningarna m. m.

I sitt förut omförmälda utlåtande rörande fortsatta åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område under regleringsåret 1939/40 har 1938 års
jordbruksutredning lämnat en redogörelse för marknadsläget för vissa slag
av jordbruksprodukter samt verkningarna av stödåtgärderna under 1938.
Till närmare belysning av verkningarna lia vid utlåtandet fogats vissa
tabellsammanställningar. Dessa sammanställningar, vilka inom departementet
undergått komplettering för tiden intill utgången av januari 1938,
torde såsom särskild tabellbilaga få fogas till statsrådsprotokollet. Följande
uppgifter rörande jordbruksregleringens verkningar äro till huvudsaklig del
hämtade från utredningens utlåtande.

Prisutvecklingen i allmänhet. Inom de ledande industriländerna ha priserna
i genomsnitt varit vikande sedan slutet av år 1937 och intill årsskiftet
1938/39. I U. S. A., England, de nordiska länderna, Holland och Belgien
kunde man dock konstatera en återhämtning inom flera industrigrenar
under loppet av 1938. Priserna på jordbruksprodukter lågo under senare
delen av 1937 samt början av 1938 ganska högt. Å vetemarknaden inträffade
emellertid ett kraftigt omslag, sedan skörderapporterna från de stora
veteexporterande länderna började bliva kända. Redan tidigt på året framgick
det, att 1938 års veteskörd komme att bli av betydande omfattning. De
tid efter annan av internationella lantbruksinstitutet i Rom meddelade beräkningarna
över skördens väntade storlek gåvo allt högre och högre siffror.
Enligt senast föreliggande uppgifter kan veteskörden — med undantag för
Ryssland och en del andra länder — beräknas till 122 miljoner ton, medan
1928 års rekord uppgick till 110 miljoner ton och medelskörden 1926/37 var
101.5 miljoner ton. Den 1 augusti 1939 beräknas 16.3 miljoner ton vete av
äldre skörd kvarligga osålda i exportländerna. Motsvarande lagerbehållning
uppgick den 1 augusti 1937 till 2.7 miljoner ton och den 1 augusti 1938 till
5.2 miljoner ton.

Prisrörelserna på världsmarknaden hava haft sin motsvarighet i prisutvecklingen
inom vårt land. Sålunda nådde kommerskollegii partiprisindex
ett maximum under månaderna juli—september 1937 med 140 (1913 = 100),
sjönk därefter sakta till 127 i september 1938 och låg ännu i januari 1939
i stort sett stilla vid denna nivå. Priserna på jordbruksprodukter hava företett
en härifrån avvikande utveckling. (Jfr tab. I och II.) Priserna på spannmål
(såväl bröd- som fodersäd) lågo sålunda på en ganska hög nivå under
hela 1937 samt stego ytterligare under första halvåret 1938 för att nå ett
maximiläge i maj nämnda år. Sedan den nya stora skörden kommit i marknaden,
hava priserna på de vegetabiliska produkterna gått ned avsevärt. Producentpriset
på mjölk har under 1938 varit högre än under 1937. Det genomsnittliga
detaljhandelspriset på konsumtionsmjölk låg under tiden janu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

ari—november 1938 vid 24 öre per liter och steg därefter till 25 öre per liter.
Priset på ägg har under 1938 legat på i genomsnitt nästan samma nivå
som under motsvarande tid 1937. Fläskpriset har däremot legat betydligt
högre 1938 än under 1937. Även i fråga om nötkött hava priserna varit relativt
väl hävdade. Priserna inom landet på importerade fodermedel lågo under
1938 i genomsnitt på ungefär samma nivå som 1937. Som en sammanfattning
av prisrörelserna på livsmedel i jämförelse med prisutvecklingen för
samtliga varugrupper anföras här nedan kommerskollegii indextal.

	Samtliga varu-grupper	Vegetabiliska livs-medel	Animaliska livs-medel
1937	1938	1937	1938	1937	1938
Januari ................	129	135	112	115	128	137
Februari................	132	134	114	115	127	134
Mars ..................	136	132	115	114	127	133
April ..................	138	131	115	115	123	134
Maj....................	139	130	115	115	127	133
Juni ..................	139	130	115	115	126	137
Juli....................	140	130	115	115	129	136
Augusti ................	140	128	114	112	134	137
September..............	140	127	115	lil	136	138
Oktober................	139	128	117	110	137	139
November..............	137	127	116	110	138	142
December ..............	136	127	116	109	140	144
Hela året	137	130	113	113	131	137

Det bör anmärkas, att kommerskollegii indextal för livsmedel avse även
importerade produkter. Beträffande prisutvecklingen i stort för inhemska
jordbruksprodukter hänvisas till i tab. I upptagna indexserier.

Även detaljhandelspriserna på livsmedel ha ökat under år 1938. Sålunda
steg socialstyrelsens indextal för livsmedelsposten i hushållsbudgeten från
142 enheter i januari 1938 till 145 enheter i januari 1939. I detta sammanhang
må nämnas, att enligt beräkningar, som utredningen låtit verkställa
på grundval av socialstyrelsens hushållskostnadsundersökningar, kostnaderna
för i arbetare- och lägre tjänstemannahushåll ingående kvantiteter inhemska
jordbruksprodukter under år 1937 lågo 11 % lägre än under perioden
1925—1929. Motsvarande relativtal för 1938 utgjorde 7 %>.

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jjr tab. III—VII.) Invägningen
av mjölk vid mejerierna har under 1938 ökat med omkring 6.5 °/o
i förhållande till 1937. Till jämförelse kan nämnas att invägningen under
åren 1934—1937 steg med 13.9 °/o. Enligt en av svenska mejeriernas riksförening
verkställd representativ undersökning1 beror stegringen i mjölkpro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

duktionen för avsalu under senare år till väsentlig del på en ökad anslutning
till mejerierna. Sagda undersökning har bl. a. givit vid handen, att ökning
en i mejerileveranserna från de producenter, som anslutit sig till mejerierna
före år 1933, under åren 1934—1937 utgjort blott 4 å 5 %.

Under 1938 ökade tillverkningen av mejerismör med 9.4 % och försäljningen
av avgiftsbelagd konsumtionsmjölk med 2.7 °/o, allt jämfört med förhållandena
1937. Samtidigt torde tillverkningen av lantsmör hava minskat,
varom säkra uppgifter dock saknas. Den totala förbrukningen i Sverige av
mejel ismör har ökat något under 1938 jämfört med 1937, men denna ökning
beror endast till en mycket obetydlig del på ökad försäljning till icke jordbrukare
och huvudsakligen på ökad återtagning av smör från mejerileverantörernas
sida.

Jämväl tillverkningen och försäljningen av ost har stigit under 1938. Under
detta år försåldes sålunda inom landet 38,800 ton ost mot 36,600 ton
1937. Mejeriernas lager av svensk ost, vilka den 31 december 1937 utgjorde
5,532 ton, hade den 31 december 1938 nedgått till 3,240 ton. Importen av ost
uppgick 1938 till 1,219 ton mot 1,088 ton 1937.

Margarinförsäljningen har varit nästan exakt lika stor 1938 som under
1937.

Den sammanlagda smörexporten från Sverige uppgick under 1938 till
inemot 28,600 ton, vilket innebär en stegring med 5,000 ton i förhållande
till 1937. Medelnettoexportpriset har genomsnittligt legat något högre 1938
än 1937. Med avseende på de särskilda exportmarknaderna må framhållas,
att totala importen av smör till Storbritannien under år 1938 stigit med 1 %
i jämförelse med 1937. Införseln från Nya Zeeland, Irländska fristaten och
Nederländerna visar tillbakagång, medan en relativt sett mycket kraftig ökning
inträtt för Polen (89.1 %>), Sverige (46.3 %>), Finland (32.8 °/o), de baltiska
staterna (sammanlagt 29.2 %) samt Australien (20.6 %). Den största absoluta
ökningen företer Australien samt därnäst Lettland, Danmark och
Sverige. Till närmare belysande av prisutvecklingen å förevarande exportmarknad
hava uppgifter örn priserna i Manchester på smör från Sverige,
Danmark, Nya Zeeland och Finland sammanställts i tabell III, som bland
annat visar, att priset på svenskt smör i stort sett utvecklats på samma sätt
som priserna å smör från andra länder; dock har priset på svenskt smör
under 1938 icke förbättrats lika starkt som priserna å danskt och nyzeeländskt
smör. Sveriges smörexport till Tyskland under 1938 har varit något
mindre än motsvarande export 1937. Under 1938 exporterades sålunda
till Tyskland 11,865 ton svenskt smör mot 12,025 ton 1937. Även vid denna
export lia i genomsnitt erhållits bättre priser än under 1937.

I fråga om de medel, som tillföras mjölkregleringen genom upptagande 1

1 Ifrågavarande undersökning omfattar mejerier med sammanlagt 90,238 leverantörer och med
en invägning motsvarande 40.3% av invägningen vid samtliga mejerier. Antalet undersöka
leverantörer utgör 16,226. Invägningen från dessa sistnämnda motsvarade 12.4% av den totala
mejeriinvägningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

av mjölkavgift, margarinaccis samt skatt å oljekakor med flera fodermedel,
må följande framhållas. I mjölkavgiftsmedel inflöto under 1937 cirka 54
miljoner kronor samt under 1938 cirka 49 miljoner kronor. Mjölkregleringen
har vidare genom upptagande av margarinaccis tillförts under år

1937 cirka 19 miljoner kronor samt under 1938 cirka 25 miljoner kronor,
ökningen under 1938 beror huvudsakligen på att accisen under detta år
utgått med högre belopp än under 1937. Vad vidare beträffar de medel,
som tillförts mjölkregleringen genom skatten å oljekakor, uppgingo dessa
under 1938 till 11.8 miljoner kronor mot 10.1 miljoner kronor under 1937.
De totala inkomsterna för mjölkregleringen kunna således beräknas hava
uppgått till omkring 86 miljoner kronor 1938 mot 83 miljoner kronor 1937.

Då på grund av prisförhållandena för smör inom och utom landet pristilläggen
för export varit högre 1938 än 1937 och dessutom exportkvantiteten
varit större, hava kostnaderna för smörexporten stigit från cirka 17.2
miljoner kronor under 1937 till 24.1 miljoner kronor 1938. Prisutjämningsbidraget
å produktmjölken har 1938, som tabell VI utvisar, för riket som
helhet varit lägre än under 1937. Netto har bidraget dock varit något högre

1938 än 1937. På grund härav och enär ett högre inhemskt smörpris varit
rådande har priset på produktmjölk under 1938 kunnat hållas högre än
under 1937.

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tub. VIII—X.) Möjligheterna att vinna avsättning
för svenskt fläsk utomlands äro alltjämt jämförelsevis begränsade.
Under 1938 uppgick Englands totala import av bacon till cirka 3.5 miljoner
ton eller ungefär samma kvantitet som föregående år. Sveriges andel i importen
ökade från 12,702 ton under 1937 till 12,753 ton under 1938.1
Baconpriserna på den engelska marknaden ha legat högre 1938 än 1937. I
juli 1938 utgjorde medelnoteringen för svenskt bacon i England 196 öre kg
men sjönk sedan till 166 öre/kg i november för att i december stiga till 178
öre/kg. Då det inhemska fläskpriset stigit mera än exportpriset på bacon,
lia kostnaderna för baconexporten under 1938 varit högre än under 1937.
Ifrågavarande kostnader uppgingo för 1937 til! 717,407 kronor och för 1938
till 1,631,418 kronor.

Fläskexporten från Sverige till andra länder än Storbritannien har under
den gångna delen av år 1938 liksom tidigare varit obetydlig. Vad beträffar
exporten av levande svin till Tyskland har denna haft en något mindre omfattning
än under 1937. Sålunda utfördes under 1938 21,746 svin mot 30,220
år 1937. Kostnaderna härför hava uppgått till 502,549 kronor mot 538,288
kronor 1937.

Någon nämnvärd import av färskt fläsk har under 1938 icke förekommit.
Däremot bär importen av amerikanskt torrsaltat fläsk ökat obetydligt i för
hållande till 1937.

1 Uppgifterna angående baconexportens omfattning äro preliminära och hämtade ur engelska
källor. De avse nettoimporten lill Storbritannien.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

På fläskmarknadens område hava andra regleringsåtgärder än sådana,
som ha avseende å export eller import, under 1938 ej behövt tillgripas i samma
omfattning som under år 1937. 716 ton fläsk har infrusits 1938 mot
1,074 ton 1937. För renskärning (bortskärning av mindre värdefulla delar
av svinkropparna) hava under 1938 inga medel utgått. Sistnämnda verksamhet
drog under 1937 en kostnad av 154,458 kronor.

Antalet redovisade svinbetäckningar har under 1938 varit omkring 273,000
eller 5.3 % fler än under 1937. En ökning i svinproduktionen kan alltså
väntas under 1939.

Av tabell X framgår, att antalet besiktigade kroppar av slaktade nötkreatur
och kalvar varit större under 1938 än under 1937. Under förstnämnda
år besiktigades i det närmaste 30,000 flera kroppar av storboskap och omkring
64,000 flera kalvar än under 1937. Priserna på nötkreatur för slakt ha
under 1938 legat något högre än under 1937. Nötkreatursexporten har undergått
en mindre ökning. Denna export, vilken äger rum till Tyskland,
kunde såväl 1937 som 1938 försiggå till sådana priser, att pristillägg endast
undantagsvis behövt utbetalas. Statens kostnader för exporten avse därför
huvudsakligen fraktbidrag till exporthamn. I exportbidrag utbetalades
1938 41,887 kronor mot 73,091 kronor under 1937. Beloppen motsvara ett
genomsnittligt bidrag av kronor 6: 12 respektive kronor 10: 19 per djur. Till
infrysning av nötkött ha medel utgått med 190,507 kronor under 1938 mot
248,673 kronor under 1937.

Som framgår av tabell IX visar importen av kött inga större förändringar.
Införseln av konserver av nötboskap och får har däremot nedgått rätt avsevärt
under 1938 i jämförelse med 1937.

I pristillägg för export av kaninkött ha under 1938 utbetalats 18,791 kronor
mot 30,481 kronor under 1937.

De sammanlagda kostnaderna för slaktdjursregleringens genomförande
under 1938 uppgå till 2,937,375 kronor. För 1937 utgjorde kostnaderna
2,698,897 kronor.

Äggmarknaden. (Jfr tab. XI.) Det inhemska äggpriset har under 1938
i det närmaste motsvarat prisläget under 1937, men säsongvariationerna i
priset ha varit iner utpräglade 1938 än föregående år. Exporten av ägg,
vilken starkt ökade under år 1937, har fortsatt att stiga. Den sammanlagda
exporten under 1938 uppgick till 93.7 miljoner stycken mot 71.1 miljoner
stycken 1937. Beträffande exportens fördelning på respektive länder hänvisas
till tabell XI. Av denna framgår, att exportökningen huvudsakligen avsett
exporten till England. I fråga om den engelska marknaden förtjänar
uppmärksammas, att totalimporten av ägg till Storbritannien under år 1938
ökat med omkring 12 % jämfört med 1937. Motsvarande stegringstal för
importen från Sverige utgjorde 46 %. Av övriga länder, vilka ökat sin andel
i den brittiska importen, märkas Holland, Polen, Irland och Finland
med vardera en ökning av respektive 38, 16, 14 och 3 °/o. Däremot har importen
från Danmark nedgått med omkring 5 %>. Pristilläggen vid export

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

av ägg från Sverige lia genomsnittligt utgått med lägre belopp år 1938 än
under 1937. I slutet av 1938 inträffade ett starkt prisfall på ägg utomlands.

Import av ägg av någon betydelse har 1938 endast förekommit under
april månad. Då infördes en kvantitet örn 573,000 ägg. Licensavgiften för
import av ägg i skal har under 1938 varit 25 öre per kilogram utom under
tiden 1—9 april, då den var 5 öre. Vid import av torkad äggula och flytande
äggvita utgick en importavgift av 15 öre per kilogram t. o. m. maj månad
1938. Sistnämnda avgift har därefter varit 5 öre.

I pristillägg för export av ägg hava sammanlagt under 1938 utbetalats
2,103,981 kronor. Under 1937 utbetalades för samma ändamål 1,834,146
kronor.

Fodermedelsmarknaden. (Jfr tab. XII och XIII). Under 1937 och 1938 lia
priserna på jordnötskakor å världsmarknaden i stort sett legat fasta. Dock
sjönko priserna temporärt i början av 1938 och visade i slutet av detta
år en fallande tendens. Vad angår motsvarande priser å majs stego dessa
oavbrutet under 1937, uppnådde ett maximiläge i januari 1938 och sjönko
därefter successivt till och med november månad för att åter stiga i december.

De förut omförmälda skattehöjningarna å oljekaksfoder återspeglas i priserna
på oljekakor inom landet, vilka finnas upptagna i tab. XII. Det må
framhållas, att sistnämnda priser under de fem första månaderna 1938 lågo
lägre, under juni—juli något högre, under augusti—september åter något
lägre samt därefter högre än under motsvarande månader 1937. Endast i
januari 1937 nådde det inhemska priset på jordnötskakor upp till medelpriset
för åren 1925—29. Å sojamjöl har priset från och med oktober 1938
legat något över medelspriset åren 1925—29. Under 1938 importerades 202
miljoner kilogram oljekakor mot 162 miljoner kilogram under 1937. ökningen
beror i huvudsak på inköp för beredskapslagrets räkning. Försäljningen
av inom landet tillverkat oljekaksfoder utgjorde under 1938 75 miljoner
kilogram mot 76 miljoner kilogram 1937.

I anslutning till de tidigare omnämnda prisrörelserna för majs har införselavgiften
för denna vara ändrats vid flera tillfällen. Avgiftens storlek under
olika lider har i annat sammanhang angivits.

Importen av majs uppgick under 1938 till 172.7 miljoner kilogram mot
185.2 miljoner kilogram 1937.

Vad angår regleringen av grynkvarnarnas användning av utländsk havre
må framhållas, att tillverkningsprocenten till följd av knapphet på svensk
grynhavre under tiden 1 april—30 september 1937 hölls så låg som 10. Sistnämnda
dag höjdes procentsatsen till 50. Den låga tillverkningsprocenten
under förstnämnda tid förde med sig att havreimporten under år 1937 steg
till 34,941 ton. Tillverkningsprocenten bibehölls som förut nämnts vid 50
t. o. m. den 30 juni 1938. Från sistnämnda dag t. o. lii. den 30 september
har procentsatsen varit 75 och därefter 85. Som framgår av tabell XIV
har havreimporten varit betydligt mindre under år 1938 än under året dessförinnan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Statsverkets inkomster av skatten på oljekakor uppgick under budgetåret
1937/38 till 11.8 miljoner kronor. Inkomsterna av majsavgiften m. m. uppgingo
under samma budgetår till 4.5 miljoner kronor.

Brödsädsmarknadcn. (Jfr tab. XIV och XV.) Priserna på den internationella
brödsädsmarknaden voro under hela 1937 höga samt nådde maximum
under januari och februari 1938, varefter ett kraftigt prisfall ägde rum.

Beträffande de under senare år skördade brödsädsarealerna i Sverige hänvisas
till följande sammanställning ur den officiella skördestatistiken.

År	Höstvete	Vårvete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd j
1930	214,365	47,205	261,570	235,203	6,193	241,396	502,966
1931	215,191	61,135	276,326	200,411	6,835	207,246	483,572
1933	213,849	64,444	278,293	204,876	6,792	211,668	489,961
1933	220,567	82,187	302,754	218,751	7,284	226,035	528,789
\| 1934	224,444	66,002	290,446	229,006	6,794	234,800	525,246
1935	214,813	57,937	272,750	218,525	8,629	227,154	499,904
1936	211,788	69,263	281,051	202,220	12,741	214,961	406,(112
1937 1	231,627	65,502	297,129	202,148	9,802	211,950	509,079
1938 1	238,417	68,912	307,329	192,273	9,184	201,457	508,786

Av hittills publicerade skörderapporter framgår, att brödsädsskörden år
1938 varit avsevärt större än 1937. Följande tablå angiver statistiska centralbyråns
beräkningar angående brödsädsskörden under olika år.

År	\| Höstvete ton	Vårvete ton	Summa vete ton	Höstråg ton	Vårråg ton	Summa råg ton
1930	489,767	76,833	566,600	428,753	7,695	436,448
1931	367,558	96,015	463,573	275,485	7,641	283,126
1932	528,944	126,279	655,223	423,530	9,215	432,745
1933	566,970	149,826	716,796	452,361	10,326	462,687
1934	632,182	124,601	756,783	507,443	9,504	516,947
1935	533,586	108,976	642,562	417,735	11,609	429,344
1936	467,481	121,342	588,823	334,326	17,184	351.510
1937 1	578,593	121,397	609,990	399,253	13,517	412,770
1938 1	681,831	139,658	821,489	390,562	14,145	404,707

Enligt dessa uppgifter skulle från 1937 till 1938 skörden av vete lia ökat
med 121,500 ton samt skörden av råg ha minskat med 8,000 ton. Då redan
1937 ars skörd lämnade ett överskott av Vete, torde alltså för innevarande
konsumtionsår ett betydande överskott av denna vara komma att förefinnas.
Jämväl rågskörden torde enligt brödsädsinventeringen den 2 januari 1939
komma att lämna ett mindre överskott. *

Preliminära tal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Beträffande de statliga regleringsanordningarna på brödsädsodlingens område
må erinras, att inmalningsprocenten från och med den 1 juli 1937
höjdes för vete från förutvarande 80 till 90 och för råg från 70 till 90. Fr. o. m.
1 september 1938 höjdes inmalningsprocenten för råg ytterligare till 95 samt
från och med den 1 mars 1939 till 98. I enlighet med Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut skola utöver inmalningstvång i första hand utförselbevis användas
för stödjande av brödsädspriserna på den inhemska marknaden. Sistnämnda
anordning innebär, att de medel, som inflyta genom tull å importerad
brödspannmål, användas för utbetalande av pristillägg å exporterad
spannmål. Enligt av Kungl. Maj:t den 23 augusti 1937 utfärdade föreskrifter
ägde idkare av kvarnrörelse under tiden 1 september 1937—31 juli 1938 vid
utförsel av omalen råg eller omalet vete av utländskt ursprung erhålla utförselbevis
för hela den myckenhet som exporterades. Vid export av inhemsk
brödspannmål fick utförselbevis utlämnas för hälften av den exporterade
kvantiteten. Enligt kungörelsen den 31 augusti 1938, vilken trädde i kraft
den 1 september samma år, får utförselbevis under innevarande skördeår
utfärdas för hela den exporterade kvantiteten, oavsett om denna är av utländskt
eller inhemskt ursprung. De tidigare bestämmelserna inneburo, att
pristillägg vid export av inhemsk brödspannmål utgick med halva tullbeloppet
eller med cirka 1 krona 80 öre för deciton. Fr. o. m. 1 september
1938 motsvarar utförselbeviset däremot hela tullbeloppet.

Till följd av det gynnsamma prisläget på världsmarknaden under 1937 och
början av 1938 kunde en del av överskottet av 1937 års veteskörd med tillhjälp
av utförselbevis avlastas marknaden genom export. Sammanlagt utfördes
sålunda under tiden september 1937—april 1938 64,620 ton. I fråga örn
1938 års veteskörd har till följd av prisförhållandena utomlands en sådan utväg
ej varit möjlig.

Då det kan ha sitt intresse att jämföra priserna å brödsäd under olika år,
lia i följande tablå angivits medelpriserna å vete och råg för månaderna
september—februari från och med konsumtionsåret 1925/26.

Konsumtionsår	Kronor/deciton	I n d	e x
	Vete	Råg	Vete	Råg
1925/26—1929/30	20.98	18.60	100.0	100.0
1930/31	19.95	16.35	92.2	87.9
1931/32	16.89	15.71	80.5	84.5
1932/33	16.75	15.24	79.8	81.9
1933/34	16.18	14.54	77.1	78.2
1934/35	16.21	15.22	77.3	81.8
1935/36	15.98	14.BC	75.9	78.8
1936/37	18.65	17.44	88.9	93.8
1937/38	19.72	18.41	94.0	99.0
1938/39	17.12	16.18	81.C	87''0

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Beträffande svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet må nämnas, att
bolagets lager av spannmål den 31 augusti 1938 utgjorde 64,228 ton vete och
35,498 ton råg. Under innevarande konsumtionsår har bolaget hittills inköpt
i runda tal 140,000 ton vete och 10,000 ton råg. Obetydliga kvantiteter
råg såldes under september och oktober.

I fråga örn de finansiella resultaten av spannmålsregleringen må framhållas,
att spannmålsaktiebolaget för skördeåret 1937/38 redovisade ett underskott
av 1,962,945 kronor.

För finansiering av eventuell stödköpsverksamhet samt för täckande av
kostnaderna för beredskapslagret och svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
i övrigt under innevarande skördeår uttages veteavgift. Nämnda avgift
utgick under september 1938 med 2 öre/kg men höjdes, som förut meddelats,
den 1 oktober till 2.5 öre/kg. Till jämförelse kan nämnas, att avgiften under
tiden 1 september 1937—-14 februari 1938 utgick med 1.5 öre/kg och därefter
till den 1 september 1938 med 0.5 öre/kg. Sedan den 1 december 1938 utgår
införselavgift å importerat vete med 5 öre/kg.

Jordbrukets prisregleringsfond. Fondens användning för skilda ändamål
framgår av efterföljande sammanställning, angivande dels beloppen av
de olika till fonden inflytande medlen, dels ock de belopp, som utgått ur fonden
under tiden 1 juli 1938—31 januari 1939.

Jordbrukets prisregleringsfond.

Influtna och utbetalda medel */7 1938—31/i 1939.
Inkomster:

Behållning från budgetåret 1937/38.

Margarinaccis .....................

Kraftfoderskatt.....................

Äggavgifter m. m..................

Slaktdjursavgifter m. m............

Influtit under tiden 1/i 1938—31/i 1939.

Margarinaccis ..............................

Kraftfoderskatt..............................

Äggavgifter m. m.

Införselavgift för foder ...... 2,642,105: 70

Dito för ägg ................ 9,409: 10

Övriga...................... —

Slaktd jursregleringen.

Baconavgift ................ 29,505:88

Slaktdj ursavgift.............. —

Införselavgift för kött........ 151,726:76

Övriga...................... 2,000,000: —

1,154,971: 55
2,536,742: 28
5,203,094: 51
645,806: 90

13,183,745: 49
6,618,930: 23

2,651,514: 80

2,181,232: 64

9,540,615: 24

24,635,423: 16

Summa kronor 34,176,038: 40

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Utbetalt under tiden 1/i 1938—S1/i	Utgifter: 1939.	»
Margarinaccis.
Utdelning av mjöl ..........	65,901:02
Svenska mejeriernas riksf.....	13,043,186: 51
Andra utgifter ..............	194,618: 64	13,303,706: 17
Kraftfoderskatt.
Svenska mejeriernas riksf.....	6,854,779:11
Andra utgifter ..............	1,410: 37	6,856,189: 48
Äggavgifter m. m.
Fraktbidrag ................	351,078: 25
Statsbidrag för fodermedel ...	91,759: —
Statens jordbruksnämnd . ...	128,258: 64
Andra utgifter ..............	3,272,032: 40	3,843,128: 29
Slaktdjursavgifter m. m.
Nötkreatursexport ..........	112,293:78
Övriga åtgärder ............	103,342: 83
Fläskexport ................	300,352: 60
Infrysning av fläsk..........	176,269: 89
Baconbidrag ................	. 1,274,986: 15
Andra utgifter ..............	80,049: 90	2,047,295: 15
Behållning den 31/i 1939.
Margarinaccis ................		1,035,010: 87
Kraftfoderskatt................		2,299,483: 03
Äggavgifter m. m.............		4,011,481:02
Slaktdjursavgifter m. m.......		779,744: 39

Summa kronor

26,050,319: 09

8,125,719: 31
34,176,038: 40

Kostnaderna för jordbruksregleringarnas administration. Till belysande
av administrationskostnaderna m. m. för de olika regleringsanordningarna,
i den mån dessa kostnader bestridas av allmänna medel, har följande sammanställning
uppgjorts, avseende budgetåret 1937/38.

M jölkregieringen.

Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Löner .......................................... 252,601: 01

Postavgifter................. 19,700: 80

Hyror .......................................... 32,165:

Trycksaker...................................... 22,301: 79

Diverse omkostnader ............................ 39,148:91

Ortskontrollens omkostnader...................... 34,082: 49

Till mejeriförbunden........................... 100,000: —

Statens jordbruksnämnd.

Mjölkavgiftskontroll ..
Kontrollstyrelsen.

Kostnader vid uppbärande av margarinaccisen och skatten å
olj ekakor................................................

500,000: —
141,558: 17

14,391: 32

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Spannmålsregleringen.

Statens jordbruksnämnd.

Veteavgiftskontroll .............................. 61,297: 42

Kostnader för cerenia undersökningar............ 15,061: 50 76,358: 92

Gemensamma kostnader.

Statens jordbruksnämnd.

Administrationskostnader i allmänhet ........................ 217,029:98

3. Förslag rörande fortsatta stödåtgärder.

I sitt utlåtande den 29 december 1938 Ilar 1938 års jordbruksutredning
framlagt förslag till fortsatta åtgärder i prisreglerande syfte under regleringsåret
1939/40. Yttranden över utlåtandet hava avgivits av statskontoret,
lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, Sveriges
allmänna lantbrukssällskap, svenska mejeriernas riksförening u. p. a., Sveriges
slakteriförbund, förening u. p. a., Sveriges äggintressenters förening
u. p. a., svenska spannmålsaktiebolaget, svenska lantmännens riksförbund,
förening u. p. a., kooperativa förbundet, riksförbundet landsbygdens folk och
småbrukarnas riksförbund. Statens jordbruksnämnd har vid sitt yttrande
fogat en till nämnden inkommen skrivelse i ärendet från svenska ägghandelsförbundet,
förening u. p. a. Vidare har kommerskollegium överlämnat till
kollegiet inkomna yttranden från samtliga handelskamrar i riket utom handelskamrarna
i Borås och Sundsvall ävensom från föreningen Sveriges spannmålsintressenter
samt svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening.

Riksförbundet landsbygdens folk har till Kungl. Maj:t ingivit en särskild,
den 15 februari 1939 dagtecknad skrivelse med förslag rörande mjölkregleringen.
Med anledning av denna skrivelse har kooperativa förbundet i en
den 25 i samma månad dagtecknad skrift framfört vissa synpunkter på frågan
om landets försörjning med matfett.

Beträffande särskilda, spannmålsmarknaden berörande frågor har statens
jordbruksnämnd i skrivelser, som inkommit till jordbruksdepartementet den
18 och den 22 mars 1939, avgivit vissa förslag.

Vidare ha framställningar inkommit med förslag rörande särskilda åtgärder
till befrämjande av jordbruket i Norrland och andra delar av riket med
likartade produktionsbetingelser. Sålunda har lantbruksstyrelsen i nämnda
sylte dels i skrivelse den 8 februari 1939, varöver statens jordbruksnämnd
elter remiss avgivit yttrande, hemställt om anslag för inrättande av potatislagerhus
och dels i skrivelse den 28 i samma månad föreslagit vissa andra åtgärder
till förbättring av jordbrukets lönsamhet i de nordliga delarna av riket.
Sveriges slakteriförbund har ingivit en framställning örn fortsatta statsbidrag
för byggande av andelsslakterier, och Umeå mejeriaktiebolag samt

Kungl. Majlis proposition nr 230.

Skellefteortens mejeriförening ha i en gemensam skrivelse den 28 februari
1939 anhållit om utanordnande av bidrag för organiserande av mejerihanteringen
inom Västerbottens läns lappmark jämte närgränsande områden. Med
anledning av sistnämnda framställning har Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott till Kungl. Maj:t ingivit en skrift.

Allmänna synpunkter. Jordbruksutredningen erinrar i sitt utlåtande inledningsvis
om, att det åligger utredningen att verkställa en ingående utredning
angående jordbrukets produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden
jämte i samband därmed stående frågor samt att med ledning av de
härvid framkomna resultaten framlägga förslag om den statliga jordbrukspolitikens
utformande under den närmaste tiden. Till fullgörande av det
lämnade uppdraget har jordbruksutredningen med vederbörligt tillstånd
låtit igångsätta dels en allmän undersökning rörande det svenska jordbruket
samt den jordbrukande befolkningens ekonomiska och andra förhållanden
och dels ett flertal specialundersökningar på olika områden. Nämnda undersökningar,
vilka utredningen ansett böra göras både omfattande och
djupgående och vilka enligt utredningens mening torde komma att lämna
välbehövliga bidrag till lösandet av omförmälda spörsmål, hinna icke slutföras
förrän under år 1939. Med hänsyn härtill har jordbruksutredningen
ansett sig icke ännu kunna eller böra taga definitiv ställning till frågan,
huruvida och i vad mån en omläggning av huvudlinjerna för det hittillsvarande
jordbruksstödet kan anses påkallad. På grund av vad i utredningens
direktiv anförts därom att utredningen, för den händelse huvudbetänkande
icke kunde avlämnas till 1939 års riksdag, borde utbryta sådana delar av
problemet, beträffande vilka åtgärder vore mera trängande, samt framlägga
separata förslag i dessa hänseenden, har utredningen verkställt en förberedande
granskning av det nuvarande regleringssystemet. Enligt vad utredningen
anfört ha härvid från skilda håll framförts önskemål om att vissa
spörsmål skulle utbrytas och behandlas för sig. Bland dessa nämnas frågan
om effektivare åtgärder för stärkande av smörets konkurrenskraft gentemot
margarin samt frågan örn beredande av kompensation åt ekonomiskt
svagt ställda konsumentgrupper för genom jordbruksregleringarna åstadkommen
fördyring av livsmedelsförsörjningen, Jordbruksutredningen har
emellertid kommit till den uppfattningen, att svårigheter möta att till särskild
behandling upptaga delfrågor av någon större betydelse utan att samtidigt
taga ställning till de grundprinciper, på vilka regleringssystemet uppbyggts.
Då utredningen funnit övervägande skäl tala för att dessa principer
tagas under omprövning i ett sammanhang samt de av utredningen
igångsatta undersökningarna ännu icke äro färdiga, har utredningen stanna!
för alt icke på förevarande stadium av sitt arbete framföra några förslag,
som ha större principiell räckvidd eller alltför mycket avvika från det
nuvarande regleringssystemet. Utredningen förmenar, alt man ej har anledning
befara några större olägenheter av att nämnda system tillämpas i
huvudsak oförändrat ännu något år. Med hänsyn till att utredningens hu Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

vudbetänkande synes bliva avlämnat i sådan tid, att därav föranledda förslag
kunna föreläggas 1940 års riksdag, föreslår utredningen, att de grundläggande
av riksdagen antagna regleringsförfattningar, vilkas giltighetstid
utlöper under nästkommande år, givas ett års förlängd giltighet.

Den omständigheten att grunderna för den statliga jordbrukspolitiken
ligga under utredning synes jordbruksutredningen å andra sidan icke böra
utgöra hinder för att inom ramen för det nuvarande regleringssystemet vissa
jämkningar eller justeringar nu vidtagas. I anslutning härtill anför utredningen
beträffande de allmänna riktlinjerna för jordbruksstödet följande: Flertalet

av de nuvarande regleringsanordningarna lia tillkommit i syfte
att för vårt eget lands vidkommande förhindra eller mildra verkningarna
av den vid tiden omkring år 1930 begynnande internationella jordbrukskrisen.
Under krisens första år torde man ha räknat med att denna inom en
ej alltför avlägsen framtid skulle upphöra. Under inflytande härav inriktades
stödåtgärderna på att förebygga alltför stora avvikelser från de före
krisen rådande förhållandena. Sedan det visat sig, att läget utomlands med
all sannolikhet komme att bliva bestående en längre tid framåt, har åtgärdernas
karaktär av en tillfällig hjälp åt jordbruket alltmera utplanats. Jordbruksstödet
har utformats med utgångspunkt från de priser, som rådde under
femårsperioden 1925—29, närmast för att erhålla en användbar grundval
för bestämmandet av relationen mellan priserna inbördes. Vid 1934
års riksdag beslöts, att strävandena skulle inriktas på att uppnå en prisnivå
för jordbrukets produkter, som ungefärligen motsvarade 75 å 80 procent
av medelpriserna under nyssnämnda år. Denna prisnivå har sedermera
successivt höjts. Vid 1937 års riksdag uppställdes sagda medelpriser
såsom allmänt mål för jordbruksregleringen under påföljande budgetår.
I samband med stödfrågornas behandling vid 1938 års riksdag uttalade
statsmakterna, att regleringsanordningarna under regleringsåret 1938/39
borde utformas i nära anslutning till vad som tillämpats under föregående
år. _ .

Priserna å jordbrukets produkter ha ännu icke kommit upp i full paritet
med den genomsnittliga prisnivån under åren 1925—29. Enligt statens
jordbruksnämnds producentprisindex för viktigare jordbruksprodukter befunno
sig producentpriserna år 1937 7.4 procent under nämnda nivå. Motsvarande
procenttal för första halvåret 1938 respektive september och oktober
samma år utgjorde 3.5, 6.5 och 5.1. Enligt en under hösten 1938 av Sveriges
allmänna lantbrukssällskap för jordbrukets samtliga produkter beräknad
prisindex skulle producentpriserna vid nämnda tider lia legat ännu något lägre
Örn prisläget under 1925—29 sättes lika med 100, blir lantbrukssällskapets
index för år 1937 90.7, för första halvåret 1938 94.7 och för september
1938 90.9. Det bör anmärkas, att vid uppgörandet av förenämnda prisindices
något olika grunder kommit till användning. Vid uträknandet av
jordbruksnämndens index vägas priserna med jordbrukets genomsnittliga
salukvantiteter under senare år, medan lantbrukssällskapets vägningstal beräknats
på grundval av försålda och i jordbrukarnas hushåll förbrukade
kvantiteter av resp. varuslag.

Av enbart det faktum, att priserna å jordbrukets saluartiklar i genomsnitt
numera ligga 5 å 10 procent under motsvarande medelpriser för perioden

1925_29, kan man ej draga någon bestämd slutsats rörande jordbrukets

nuvarande lönsamhet i förhållande till förkrisaren. Nettoresultatet av jord -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

bruksdriften är beroende på ett flertal omständigheter såsom skördarnas
storlek och kvalitet, arbetslönernas höjd, ränteläget, kostnaderna för förnödenheter
etc. etc. Sedan 1925—29 lia förändringar inträtt i ett flertal av de
faktorer, som påverka räntabiliteten. En del utgiftsposter lia ökat, andra ha
minskat. Samtidigt har den tekniska utvecklingen på området fortskridit.
Rörande förändringarna i jordbrukets lönsamhet finnas för närvarande inga
andra officiella uppgifter tillgängliga än dem som grundas på professor L.
Nannesons bearbetningar av räkenskap smaterialet från de s. k. räkenskapskontrollerade
jordbruken. Detta material torde dock omfatta ett alltför ringa
antal brukningsdelar för att bearbetningsresultaten skola kunna anses representativa
för landet i dess helhet. Under senare år har nämnda antal hållit
sig omkring 500. Fördelningen av de undersökta jordbruken på olika produktionsområden
och storleksgrupper har också varit mycket ojämn. Våra
bördigaste jordbruksområden ha hitintills varit något överrepresenterade i
materialet, medan de mindre bördiga områdena varit svagare företrädda. I
fråga örn de mindre brukningsdelarna har en stark underrepresentation förelegat.
Som exempel härpå må nämnas, att antalet undersökta jordbruk med
2—10 hektar jordbruksjord under bokföringsåret 1935/36 uppgick till endast
0.065 procent av hela antalet jordbruk inom samma storleksgrupp. Motsvarande
procentsiffra för antalet undersökta jordbruk med över 100 hektar
jordbruksjord utgjorde 4.6. Utredningen har låtit göra en sammanställning1
av de vid förenämnda bearbetningar erhållna förräntningsresultaten för olika
storleksgrupper av jordbruk under bokföringsåren 1929—37. Såvitt material
förelegat har även medelförräntningen under femårsperioden 1924—29
angivits i sammanställningen. Nanneson har rörande de i tabellen återgivna
räntabilitetssiffrorna anfört att, även örn man saknar möjlighet att bedöma
i vad mån dessa avvika från medelförräntningen under resp. år vid
landets samtliga jordbruk, man dock synes lia anledning antaga, att förskjutningarna
är från år vid de kontrollerade jordbruken i stora drag motsvara de
samtidiga förändringarna i jordbrukets genomsnittliga lönsamhet.

Enligt omförmälda direktiv för utredningens arbete skall detta äga rum
med utgångspunkt från att den jordbrukande befolkningens utkomstmöjligheter
böra så avvägas, att denna befolkning kan upprätthålla en i förhållande
till andra befolkningsgrupper skälig levnadsstandard. För fastställande
av i vad mån detta önskemål flir närvarande kan anses tillgodosett har utredningen
låtit igångsätta flera ingående undersökningar rörande inkomstnivån
och levnadsstandarden inom jordbruket och andra näringar. Dessa
undersökningar kunna icke väntas bli färdiga förrän under år 1939.

Enär, såsom nyss nämnts, förenämnda undersökningar ännu icke äro färdiga
och tillräckligt material dessförinnan icke föreligger för bedömande av
vilken prisnivå å jordbruksprodukterna som ur förut berörda synpunkter kan
anses skälig, har utredningen ansett det lämpligast, att nuvarande regler för
prisstödets avvägning tillämpas i stort sett oförändrade även under regleringsaret
1939/40. Därest i det följande för viss produkt ej annat .särskilt angles,
böra regleringsanordningarna således inriktas på alt uppnå eller uppehålla
ett prisläge å jordbrukets produkter ungefärligen motsvarande den genomsnittliga
prisnivån under åren 1925—29. Det är under nuvarande förhållanden
för jordbruket angeläget, att denna prisnivå såvitt möjligt verkligen
uppnås. Med hänsyn lill önskvärdheten av alt produktpriserna icke fastlåsas
vid ett fixt prisläge, torde en viss rörelsefrihet för prisbildningen böra
medgivas. Örn produktionen av viss vara sväller ut eller om efterfrågan inom
landet sjunker lill följd av exempelvis en nedgång i de allmänna konjunktu 1

Denna sammanställning återfinnes i den vid propositionen fogade tabellbilagan, tale XV.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Terna, torde en nedgång i prisnivån ej kunna förhindras, likaväl som en uppåtgående
pristendens torde böra få göra sig gällande vid motsatt förhållande,
såsom vid förbättrade konjunkturer eller låg produktion av viss jordbruksprodukt.
Sedan regleringsanordningarna av mera varaktig natur inriktats på
att uppnå det eftersträvade resultatet, böra dessa i regel icke ändras med
mindre priserna tendera att annat än tillfälligtvis nedgå under 85 procent
respektive överstiga 115 procent av medelpriserna under åren 1925—29.
Skulle däremot en markerad förskjutning i penningvärdet komma till stånd
eller eljest någon mera betydande ändring i fråga om de ekonomiska förhållandena
inom näringslivet inträffa, bör Kungl. Majit äga befogenhet att vidtaga
sådana jämkningar i regleringen, som stå i överensstämmelse med dess
syfte.

Jordbruksutredningen övergår härefter till att behandla frågan om det
mindre jordbrukets ställning och möjligheterna att förbättra denna. Utredningen
anför härutinnan följande.

I den allmänna diskussionen bar gjorts gällande, att särskilt de mindre
jordbrukarna intaga en oförmånlig ställning i förhållande till med dem närmast
jämförliga befolkningsgrupper. Utredningen anser sig icke på förevarande
stadium av sitt arbete kunna med bestämdhet yttra sig härom. Vissa
omständigheter tala emellertid för att denna uppfattning är riktig. I nämnda
hänseende må omnämnas vissa uppgifter rörande de jordbruk med högst
20 hektar jordbruksjord i mellersta Sverige, vilkas bokföring för skördeåren
1931/35 bearbetats av professor L. Nanneson. Detta bokföringsmaterial omfattar
dock blott ett förhållandevis mycket ringa antal gårdar. Enligt Nannesons
beräkningar uppgick nettoinkomsten per dylik brukningsdel, efter
avdrag av gäldräntor, till i medeltal 1,426 kronor, då brukningsdelens areal
av jordbruksjord uppgick till högst 5 hektar, till 1,717 kronor, då samma
areal utgjorde 5—10 hektar samt till 2,151 respektive 2,156 kronor, då arealen
låg inom gränserna 10—15 respektive 15—20 hektar. I nämnda belopp
ingå värdet av de produkter och andra naturaförmåner, som jordbrukaren
och hans familj tillgodogjort sig från den egna fastigheten, ävensom arbetsinkomst,
som hämtats utanför nämnda fastighet. En av professor Nanneson
för utredningens räkning verkställd specialbearbetning av räkenskapsresultaten
från de jordbruk i mellersta Sverige och Norrland med upp till 10
hektar jordbruksjord per brukningsdel, vilka under femårsperioden 1932—
1937 oavbrutet varit underkastade bokföringskontroll, utvisar att dessa jordbruk
såsom ersättning för jordbrukarens och hans familjs arbete i det egna
jordbruket lämnat en nettoavkastning, naturaförmåner inräknade, motsvarande
i medeltal för sagda period 3.13 kronor per mansdagsverke i mellersta
Sverige och 2.77 kronor per mansdagsverke i Norrland. Nämnda arbetsinkomst
är väsentligt lägre än den avtalsbestämda lönen till lejda jordbruksarbetare.
Nanneson har till förenämnda undersökningar fogat den anmärkningen,
att det till grund för dessa liggande bokföringsmaterialet hänför sig
till gårdar, som i fråga om naturliga betingelser och driftens intensitet måste
anses överlägsna genomsnittet för samtliga jordbruk i landet inom samma
storleksgrupper.

Det bör i detta sammanhang framhållas, att de mindre jordbruken ej haft
samma möjligheter som de medelstora och större brukningsdelarna att tillgodogöra
sig resultaten av den tekniska utveckling som under senare år ägt
rum på jordbrukets område. Även härutinnan äro räkenskapsresultaten från
de bokföringskontrollerade jordbruken belysande. För skördeåret 1935/36
redovisade de kontrollerade jordbruken i mellersta Sverige med över 10 hekt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

ar jordbruksjord 20 procent lägre driftskostnader och 18 procent mindre
arbetsförbrukning än i genomsnitt för bokföringsåren 1924/29. Hos småbruk
med under 10 hektar jordbruksjord i samma landsdel och i Norrland
lågo däremot driftskostnaderna på samma höjd som under sistnämnda period
och antalet redovisade dagsverken per hektar hade t. o. m. ökat något.
Ökningen i antalet redovisade dagsverken torde sammanhänga med, att möjligheterna
till arbetsförtjänster utom jordbruket, vilka tidigare varit och
alltjämt äro av stor betydelse för de mindre jordbrukarnas försörjning, under
senare år märkbart minskats. Belysande för utvecklingen i nämnda hänseende
är, att åtskilliga arbeten på landsbygden, som tidigare utförts av
mindre jordbrukare, allt mer och mer övergått till specialarbetare.

Frågan örn beredande av ett bättre ekonomiskt underlag för innehavare
av mindre jordbruk är av synnerligen komplicerad natur. Enligt 1932 års
jordbruksräkning utgör hela antalet jordbruk, varå nötkreatur finnes, 398,000.
Av dessa ha omkring 100,000 en åkerareal, understigande 2 hektar, omkring
111,000 en åkerareal av 2—5 hektar och 94,000 en åkerareal av 5—10 hektar.
Å ett stort antal av de brukningsdelar, vilkas åkerareal understiger 5
hektar, torde icke produceras livsmedel till avsalu. För många innehavare
av dessa de minsta brukningsdelarna spelar jordbruket i inkomsthänseende
näppeligen huvudrollen, utan innehavarnas levnadsvillkor äro i hög grad beroende
av förekomsten eller ej av arbete utanför jordbruket. I vilken utsträckning
innehavarna av nyssberörda mindre jordbruk utan nämnvärd avsaluproduktion
äro i behov av hjälp från statens sida och vilka former denna
bör erhålla, kommer att bli föremål för särskild undersökning av jordbruksutredningen.
Så mycket torde redan nu vara klart, att de icke kunna
stödjas genom reglering av priserna på jordbruksprodukter. Även i fråga
om de mindre jordbruk, varå saluproduktion bedrives, torde vissa svårigheter
möta att bereda deras innehavare ett tillfredsställande stöd genom
prisreglerande åtgärder. Möjligt är därför att man jämväl beträffande denna
grupp får söka andra former för den hjälp, varav de kunna vara i behov.
Utredningen är ännu icke beredd att taga ställning till dessa frågor. På
grund härav och med hänsyn jämväl till pågående undersökningar rörande
det mindre jordbrukets nuvarande läge finner sig utredningen icke kunna
till 1939 års riksdag framlägga något förslag till lösning av det föreliggande
problemet. I syfte att inom det nuvarande jordbruksstödets ram under nästa
regleringsperiod bereda sistnämnda producenter en tillfällig hjälp kommer
utredningen i en följande avdelning att föreslå, att vissa jämkningar beträffande
mjölkregleringen vidtagas till förmån för dessa. Det bör understrykas,
att nämnda förslag endast har karaktären av ett provisorium för en
kortare tid och icke gör anspråk på att utgöra någon lösning av nyssnämnda
problem.

I de avgivna yttrandena lämnas jordbruksutredningcns förslag örn
förlängning på ett år av de nuvarande regleringsförfattningarna i avvaktan
på slutförandet av dc inom utredningen pågående undersökningarna i allmänhet
utan erinran. Kommerskollegium framhåller, alt något alternativ
lill förslaget knappast föreligger och att kollegiets understödjande av detsamma
icke innebär en deklaration till förmån för stödpolitikens fullföljande
jämväl i fortsättningen efter dc lii thils uppdragna riktlinjerna. Handclskamrarna
i Karlstad och Luleå intaga en avvisande hållning mot en prolongering.
Förstnämnda handelskammare påpekar, att ju längre det nu -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

varande systemet får kvarstå, desto svårare blir det att en gång avhjälpa dess
oförmånliga verkningar.

Jämväl beträffande prisstödets avvägning och de allmänna riktlinjerna
för regleringens liandhavande äro de hörda myndigheterna och organisationerna
i stort sett ense med jordbruksutredningen. Lantbruksstyrelsen
jämte flera av jordbrukets sammanslutningar understryka utredningens uttalande,
att det är angeläget att 1925/29 års prisnivå såvitt möjligt verkligen
uppnås. Å andra sidan göres gällande, att de av utredningen föreslagna
ändringarna i direktiven för de särskilda marknadsregleringarna endast under
gynnsamma omständigheter komma att ge den förbättring i den genomsnittliga
produktprisnivån, som åsyftas. Med anledning av nyssberörda uttalande
erinrar statens jordbruksnämnd om att man redan under de senaste
regleringsåren strävat efter att uppnå sagda prisnivå. Att man härutinnan
icke helt lyckats anser nämnden ha berott på vissa produktions- och
andra förhållanden, vilka även för framtiden kunna nödvändiggöra avsteg
från densamma. Kooperativa förbundets styrelse anför, bland annat, följande.

Styrelsen betraktar bibehållandet av 1925—29 års medelprisnivå som riktlinje
för jordbruksregleringen även under regleringsåret 1939/40 som en i
hög grad provisorisk grund för jordbrukspolitiken, vilken med det snaraste
bör avlösas av andra, mera ändamålsenliga principer, vilka också äro ägnade
att medföra en jämnare fördelning av de behövliga bördorna mellan
olika kategorier av producenter och mellan producenterna i deras helhet
och konsumenterna Att denna grovt uppdragna allmänna riktlinje överhuvud
taget varit användbar som ett praktiskt handlingsprogram för lijälpåtgärderna
synes i väsentlig grad bero på de medgivna toleranserna på 15
procent nedåt och uppåt, vilka möjliggöra en anpassning av stödpolitikens
skilda regleringsområden efter konjunkturutvecklingen och köpkraftens växlingar
å ena sidan och efter de inbördes förskjutningarna i jordbrukets produktionsförhållanden
å den andra. Den omständigheten, att den faktiska
medelprisnivån nu ligger något lägre än medelprisnivån 1925—29, dock
helt inom den medgivna toleransen, bör i och för sig icke utgöra
någon anledning att förändra riktprisnivån. Styrelsen kan icke uppfatta
jordbruksutredningens uttalande — »det är under nuvarande förhållanden
för jordbruket angeläget att denna prisnivå såvitt möjligt
verkligen uppnås» — såsom ett yrkande på att regleringarna skola undergå
sådan förändrad tillämpning, att oberoende av köpkraft och konjunkturläge
den hundraprocentiga riktprisnivån uppnås och under alla förhållanden
sedan upprätthålles. Detta skulle i praktiken betyda, att den förutnämnda
viktiga bestämmelsen örn 15 procents tolerans skulle försättas ur
giltighet. Det är enligt styrelsens uppfattning också alldeles uppenbart, att
jordbruksutredningen med sitt citerade uttalande icke alls avsett att möjliggöra
en sådan tolkning.

Vad utredningen anfört rörande det mindre jordbrukets ställning och
svårigheterna alt bereda småbruket hjälp med regleringsåtgärder beträffande
priserna å jordbruksprodukter har i flertalet yttranden understrukits
eller lämnats utan erinran. I fråga om det nuvarande jordbruksstödets verkningar
för olika kategorier av jordbruk anför småbrukarnas riksförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

I den mån klimat och jordmån så medgiva kunna de stora jordbruken utnyttja
prisförbättringen på samtliga varuslag: brödsäd, fodersäd, sockerbetor,
fabrikspotatis, mjölk, kött, fläsk och ägg. Då kunniga driftsledare i regel
finnas och familjens egen konsumtion ej betyder något för driftens inriktning
i fråga örn växtföljd och djurhållning, kunna dessa större jordbruk inom
jämförelsevis vida gränser anpassa sig efter förskjutningar i prisläget, så att
största möjliga sammanlagda prisstöd utvinnes. Småbrukarna sakna i stor
utsträckning möjlighet att förse den egna familjen med tillräckliga mängder
av olika slags lantbruksprodukter. Resultatet blir att de få betala tillbaka vid
inköp av den ena produkten vad de få i prisstöd på en annan. Så är t. ex.
stora grupper småbrukare köpare av brödsäd. Mångå andra kunna sälja
mindre mängder mjölk eller smör endast under förutsättning att de själva
äta margarin. Ett stegrat smörpris underbyggt med kraftfoderfördyring och
margarinaccis ger därför ingen vinst åt dessa småbrukare. Prisstödet får alltså
en mycket olika effekt för olika jordbruk. I många tall kan det icke alls
utnyttjas utan vändes i stället till en direkt belastning.

Genom produktionsreglering, huvudsakligen bestående i importavgifter på
foder, skall enligt den ursprungliga målsättningen den produktion begränsas,
som bygger på utländska fodermedel. Kravet att produktionen skall grundas
på egen växtodling borde ju därvid i främsta rummet riktas emot de företagare,
som ha större jordbruk och därmed möjlighet att själva odla större
mängder foder, under det att småbrukarna, som utan tillgång på inköpt foder
icke kunna använda familjens egen arbetskraft och uppehålla dess levnadsstandard,
först i andra hand borde träffas av restriktionerna. I verkligheten
har det blivit tvärtom. Den nominella rättvisa, som tagit sig uttryck i
generella foderavgifter, har därför i praktiken blivit en reell orättvisa. Orsakerna
härtill äro flera. De större jordbruken ha i allmänhet icke inriktat sin
växtodling så att den animaliska produktionen grundats på eget foder. 1
stället lia de odlat ett maximum av brödsäd och fodersäd samt inom de södra
områdena sockerbetor. Sedan man så tagit ut prisstödet på säd och betor
har man haft ett äggvitefattigt grundfoder i ladugården bestående till övervägande
del av halm, betmassa och rotfrukter. Med ett dylikt genom försäljning
av säd och betor till stor del betalt grundfoder lönar det sig att köpa
äggviterika oljekakor. På så sätt har en på utländskt foder grundad stor
mjölkproduktion uppehållits. Förbrukningen av oljekakor går i många fall
upp till 600 ä 800 kilogram pr ko och år. Den stora mjölkproduktionen har i
form av skummjölk givit tillgång till ett äggviterikt grundfoder för svinstallet.
Detta har i stor utsträckning kompletterats med importerad majs. Resultatet
har blivit, att många av de stora jordbruken på Sveriges bästa jord använda
ett maximum av utländskt kraftfoder i sin lanthushållning.

För småbruken ställer sig saken på grund av flera olika faktorer annorlunda.
Då familjens arbetskraft är given och likaså antalet dragare är oberoende
av de små förändringar, som kunna vidtagas i driften, bli de fasta
omkostnaderna tämligen oberoende av produktionsvolymen. Vidare blir
växtföljden, på grund av att familjens eget konsumtionsbehov är stort i förhållande
till produktionsvolymen, i hög grad bestämd härav.

Då småbrukaren ej har någon brödsäd att sälja, går han miste örn den
kompensation för höjda foderpriser, som storbruket åtnjuter och utnyttjar.

Alldeles oberoende av vilken uppfattning man har örn hurudant vårt jordbruk
borde vara, nödgas man därför konstatera, att, sådant det nu är och lör
lång lid framåt måste förbliva, en produktionsreglering grundad på generell
kraftfoderfördyring och kopplad med en brödsädsreglering kommer att trätta
småbruket hårdare än det större jordbruket. Resultatet blir, att småbruket
tränges ut ur jordbrukets marknad till förmån för det större jordbruket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

De av lantbruksstyrelsen publicerade räkenskapsresultaten från kontrollerade
jordbruk tyda på en uppenbar överkompensering av vissa gynnsamt
ställda större jordbruk. Samma räkenskapsresultat vittna emellertid återigen
om småbrukets prekära läge.

Jämväl kooperativa förbundet framhåller, under hänvisning till nyssnämnda
bokföringsresultat, att förbättringen i lönsamhet visat de högsta siffrorna
för de jordbruk, som äro belägna i de gynnsammast lottade delarna av vårt
land och i allmänhet för de större jordbruken.

Mjölkregleringen. Jordbruksutredningen framhåller inledningsvis, att
mjölken är den ojämförligt viktigaste av jordbrukets saluprodukter. Särskilt
stor betydelse anser utredningen mjölkproduktionen äga för det mindre jordbruket.
Enligt en av utredningen verkställd preliminär undersökning på grundval
av självdeklarationer, som för beskattningsändamål avlämnats av jordbrukare,
härrörde år 1937 40 procent av försäljningsinkomsten vid undersökta
jordbruk med 2—10 hektar åker från mjölkproduktionen. Motsvarande
procenttal utgjorde för undersökta jordbruk med 10—20 hektar åker 37
och för jordbruk med större åkerareal omkring 30. Med hänsyn till anförda
siffror finner utredningen det naturligt, att statsmakternas ansträngningar
under de gångna åren i särskilt hög grad inriktats på att tillförsäkra mjölkproducenterna
ett skäligt pris på varan. Det är också enligt jordbruksutredningens
åsikt av största vikt, att nettoinkomsten av mjölkproduktionen icke
försämras. Beträffande regleringsåtgärdernas utformning på förevarande område
under nästa regleringsår anför utredningen följande.

Mjölkproduktionen har under de senaste åren starkt ökat, huvudsakligen
som en följd av den rationalisering av produktionen, som ägt rum i samband
med mejeriorganisationernas utbredning. Då förbrukningen inom landet av
mjölk och mejeriprodukter icke stigit i samma tempo, har storleken av det
smöröverskott, som för uppehållande av en för producenterna skälig prisnivå
måst genom export undandragas den inhemska marknaden, jämväl
ökat. För innevarande kalenderår beräknas sagda export komma att uppgå
till omkring 29,000 ton, vilken kvantitet med omkring 2,300 ton överstiger
den högsta exportkvantitet som tidigare (år 1930) uppnåtts. Ifrågavarande
tendens till en fortgående ökning av smörexporten bör självfallet ägnas särskild
uppmärksamhet, då det gäller att taga ställning till frågan örn jordbruksstödets
utformande på längre sikt. Nämnda omständighet synes emellertid
icke böra utgöra anledning att för nästa regleringsperiod frångå de
hittillsvarande grunderna för mjölkregleringen. Utredningen anser sig i detta
sammanhang böra erinra om att läget å exportmarknaderna för smör sedan
regleringens början utvecklat sig i en för vårt land gynnsam riktning. Bland
annat har medelnettoexportpriset visat en stigande tendens. 1 medeltal för
år och kilogram utgjorde sagda pris 120 öre 1934, 156 öre 1935, 174 öre 1936
och 188 öre 1937. Under 1938 har medelnettoexportpriset hållit sig omkring
190 öre. I pristillägg för exporterade produkter utbetalades 1934 26.8 miljoner,
1935 15.1 miljoner, 1936 9.5 miljoner och 1937 17.4 miljoner kronor.
För 1938 kan det totala pristilläggsbeloppet uppskattas till 24.5 miljoner kronor.
Den stegring av kostnaderna för utbetalande av pristillägg, som sedan
1936 ägt rum, beror dels på att exporten, vilken sistnämnda år uppgick till
cirka 19,000 ton, ökat, dels ock därpå att producenterna å den inhemska

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

marknaden uttagit ett förhöjt smörpris. Riksnoteringen för runmärkt smör
har sedan augusti 1937 utgjort 265 eller 275 öre per kilogram mot 215 öre
per kilogram under de tre första kvartalen 1936. 1 detta sammanhang bör

framhållas, att konsumenternas utgifter för kilogram smör vid nuvarande
riksnotering, 275 öre per kilogram, äro ej oväsentligt lägre än under 1920-talet. Detaljpriset utgör för närvarande något över 3 kronor 10 öre mot 3
kronor 50 öre i medeltal för perioden 1925—1929.

På grund av vad sålunda anförts och i anslutning till av utredningen inledningsvis
framhållna synpunkter torde mjölkregleringen till sina huvudgrunder
böra bibehållas oförändrad. För uppehållande av exporten av
smör bör således pristillägg utgå med skillnaden mellan i Sverige gällande
riksnotering för runmärkt smör samt vid exporten erhållet genomsnittspris.
Importen av mjölk och mejeriprodukter bör till skydd mot utländsk konkurrens
regleras på i huvudsak samma sätt som för närvarande. Detta innebär,
att införsel i regel ej bör medgivas med mindre importören erlägger
en avgift, svarande mot vad som skulle utgå i pristillägg, därest varan utförts
ur riket. Likaså bör accis uttagas å margarin. Enligt gällande direktiv
bör accisens storlek avvägas så, att försäljningen av margarin hindras
att till följd av prisstödet åt smör svälla ut; dock må accisen ej överstiga
60 öre för kilogram. Utredningen finner sig för nästa regleringsperiod ej
böra föreslå någon ändring härutinnan. Flera skäl tala visserligen för att
margarinförsäljningen ytterligare hålles tillbaka men denna fråga torde böra
upptagas i ett större sammanhang. Utredningen har också för avsikt att upptaga
hela det komplicerade spörsmålet om konkurrensen på den inhemska
marknaden mellan smör och margarin till noggrant övervägande. Därvid
kommer även beaktande att skänkas önskemålet att vidga den inhemska
smörkonsumtionén.

För erhållande av medel till mjölkregleringen synes mjölkavgift även under
nästa regleringsår böra upptagas. Vidare böra oljekakor beläggas med
skatt. Vad som inflyter genom nämnda avgift och skatt ävensom genom
accisen å margarin torde i överensstämmelse med nuvarande grunder i
första hand böra användas för utlämnande av pristillägg å exporterade mejeriprodukter.
Återstoden bör liksom hittills användas för prisutjämning
mellan producenterna. Utredningen har dock intet att erinra emot att någon
del av denna återstod i enlighet med nuvarande regler må tagas i anspråk
för utlämnande i särskilda fall till hjälpbehövande av jordbruksprodukter
eller av andra inhemska förnödenheter gratis eller till nedsatt pris.
För sagda ändamål böra emellertid först användas de margarinaccismedel
som influtit före den 1 juli 1935 och av vilka för närvarande återstå cirka
850,000 kronor.

I syfte att bereda det mindre jordbruket ett tillfälligt stöd föreslår jordbruksutredningen
vidare, att nuvarande regler för verkställande av prisutjämning
mellan producenterna ändras därhän, att varje producent, som erlägger
mjölkavgift eller som levererar mjölk till avgiftspliktigt mejeri eller
mjölkhandel, av prisutjämningsmedlen tilldelas ett särskilt bidrag per kilogram
försåld mjölk intill en kvantitet av 450 kilogram i månaden. Storleken
av detta bidrag föreslås skola motsvara mjölkavgiften. Till motivering
och närmare utveckling av detta förslag anför utredningen:

Enligt nu gällande bestämmelser sker prisutjämningen mellan producenterna
medelst utbetalande av prisutjämningsbidrag för produktmjölk och
pristillägg för s. k. lantsmör. För prisutjämningens genomförande är riket

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

indelat i sex prisutjämningsdistrikt, nämligen Stockholms-Göteborgs, Skånes,
Värmlands-Dalarnas, Mellersta Norrlands, Västerbottens och Norrbottens
distrikt. Pristillägg för lantsmör utgår med ett fast belopp av 25 öre
per kilogram oell tillkommer endast producenter inom de fyra sistnämnda
distrikten. Vad som av prisutjämningsmedlen återstår, sedan kostnaden
för nyssnämnda tillägg guldris, fördelas på samtliga sex distrikt efter följande
grunder. Först tilldelas de tre nordligaste distrikten på dem efter
den avgiftspliktiga mjölkmängden belöpande andel av kostnaderna för exporten
av smör oell andra mejeriprodukter. Därefter erhåller mellersta
Norrlands distrikt 0.5 öre, Västerbottens distrikt 1.5 öre och Norrbottens
distrikt 2.5 öre jior kilogram av den produktmjölk inom distriktet, för vilken
mjölkavgift utgått. Resten delas mellan samtliga distrikt i förhållande till
mängden avgiftspliktig mjölk. Inom de särskilda distrikten slås medlen .slutligen
ut på produktmjölken. Därvid skall i fråga örn Stockholms-Göteborgs
prisutjämningsdistrikt iakttagas, att bidragen för mälarlänen och Örebro län
utgå med 15 samt för Östergötlands, norra Kalmar och Gotlands län med
5 procent högre belopp än för distriktet i övrigt.

Genom nämnda regler för prisutjämningsmedlens fördelning ha ett stort
antal jordbrukare, vilkas mjölkproduktion bedrives under mindre gynnsamma
betingelser, beretts ett verksamt stöd. Härvid har emellertid hänsyn
endast tagits till förefintliga olikheter i produktionsbetingelserna i olika delar
av landet.

I anslutning till av utredningen tidigare anförda synpunkter torde det
böra övervägas att gå ett steg längre på den redan inslagna vägen. Såsom
utredningen förut framhållit arbetar det mindre jordbruket i regel med ej
obetydligt högre kostnader än det medelstora och större jordbruket. Nämnda
omständighet och vad utredningen tidigare anfört rörande det mindre
jordbrukets ställning synes utredningen skäligen kunna motivera, att innehavare
av mindre jordbruk beredas en något förmånligare ställning i prisutjämningshänseende.
Detta synes kunna ske på det sätt att varje producent,
som erlägger mjölkavgift eller som levererar mjölk till avgiftspliktigt mejeri
eller mjölkhandlare, av prisutjämningsmedlen tilldelas ett särskilt bidrag
för en mindre kvantitet försåld mjölk, förslagsvis 450 kilogram per månad
eller den lägre kvantitet, för vilken avgift erlägges. Storleken av detta bidrag
synes emellertid ej böra överstiga mjölkavgiften. Sättes bidraget högre
än mjölkavgiften, komma de producenter, som nu äro befriade från att erlägga
sådan avgift på grund av att deras genomsnittliga försäljning per dag
understiger 5 kilogram, att intaga en ogynnsammare ställning än de, vilkas
saluproduktion överstiger nyssnämnda kvantitet, och detta kan näppeligen
anses riktigt. A andra sidan är det önskvärt, att anordningen medför
en märkbar förbättring för de mindre brukningsdelarna.

Utgår man ifrån att förenämnda bidrag bestämmes till mjölkavgiftens
nuvarande belopp, 2 öre för kilogram, och utbetalas för en kvantitet av 450
kilogram per månad, kommer utanordnandet av bidragen enligt gjorda beräkningar
att draga en kostnad av i runt tal 20 miljoner kronor. Detta innebär,
att de medel, som stå till förfogande för utbetalande av prisutjämningsbidrag
enligt nu gällande grunder, minskas nied motsvarande summa.
Vid nuvarande mängd produktmjölk betyder denna minskning en nedgång
i prisutjämningsbidi aget med i genomsnitt för hela landet nära 0.9 öre per
kilogram. Då 75 procent av den vid samtliga mejerier invägda mjölken
kommer till användning för produktberedning, minskas härigenom mejeriernas
genomsnittliga avräkningspris till producenterna med 0.67 öre per kilogram.
Under i övrigt oförändrade förhållanden skulle alltså förbättringen
i mjölkpriset för de mejerileverantörer, vilkas saluproduktion ej överstiger

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

den bidragsberättigade kvantiteten, i verkligheten endast bliva 1 V3 öre per
kilogram. För de producenter, som leverera 1,340 kilogram i månaden eller

1 genomsnitt 45 kilogram örn dagen, skulle den ifrågasatta bidragsanordningen
varken medföra förbättring eller försämring. Vid en mejerileverans,
överstigande 1,340 kilogram i månaden, komme det genomsnittliga mjölkpriset
successivt att nedgå med belopp intill 0.67 öre per kilogram. Ett dylikt
resultat synes icke önskvärt. Utredningen finner sig också böra förutsätta
att, om bidragsanordningen genomföres, hinder genom regleringsanordningar
icke skola förefinnas för mejerierna att bereda sig täckning för
minskningen av nu utgående prisutjämningsbidrag. Vid beräkningar rörande
storleken härav synes man lämpligen kunna utgå från det läge å
mjölkmarknaden, som var rådande före den i början av december 1938 vidtagna
höjningen av smörpriset. Mjölkavgiften utgjorde då 2 öre och smörpriset
2 kronor 65 öre för kilogram.

Enligt nuvarande regler för mjölkavgiftens utgörande, vilka antogos vid
1937 års riksdag, bör mjölkavgiften vid ett smörpris av 2 kronor 50 öre
för kilogram utgå med 2 öre för kilogram mjölk. Då smörpriset stiger över

2 kronor 50 öre bör avgiften successivt sänkas, så att den vid ett 25 öre
högre smörpris utgår med 1 öre. Rörande tillämpningen av sistnämnda regel
har 1938 års riksdag uttalat, att mjölkavgiften, om Kungl. Majit så
finner erforderligt, må utgå med 2 öre vid ett smörpris av 2 kronor 65
öre per kilogram. Därest den av utredningen ifrågasatta bidragsanordningen
genomföres, är det ur förut anförda synpunkter angeläget, att det smörpris,
vid vilket en sänkning av mjölkavgiften bör ske, något höjes. Under
angivna förutsättning torde därför beträffande mjölkavgiften följande regler
böra gälla. Avgiften bör vid ett smörpris av 2 kronor 70 öre per kilogram
utgå med 2 öre per kilogram mjölk. Vid stigande smörpris bör avgiften enligt
Kungl. Maj :ts närmare bestämmande successivt sänkas, så att den vid
eli smörpris av 3 kronor utgör 1 öre.

Till närmare belysning av verkningarna av den föreslagna bidragsanordningen
med avseende å mjölklikviderna m. m. samt beträffande formerna
för anordningen anför utredningen vidare:

För utbetalandet av de särskilda bidrag, som ovan diskuterats, skulle enligt
vad tidigare anförts åtgå sammanlagt nära 20 miljoner kronor. Enligt de
verkställda beräkningarna fördelar sig detta belopp på de olika prisutjämningsdistrikten
på följande sätt:

Stockholms—Göteborgs .................. 12,365,000

Skånes .................................................. 3,933,000

Värmlands—Dalarnas . . • ................................. 1,389,000

Mellersta Norrlands ...................................... 1,135,000

Västerbottens ....................• ....................... 613,000

Norrbottens ............................................ 462,000

Summa kronor 19,897,000.

Då bidragen förutsatts skola utgå av de medel, som stå till förfogande
för prisutjämning, uppstår frågan huru kostnaderna för bidragen skola fördelas
mellan de olika prisutjämningsdistrikten. Eldigt utredningens åsikt
bör härvid det systemet tillämpas, att varje distrikt före den nuvarande prisutjämningens
verkställande tillföres ett belopp, motsvarande vad som erfordras
för utbetalande av de föreslagna bidragen inom distriktet, varefter

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

återstående prisutjämningsmedel fördelas enligt nu gällande grunder. Härigenom
kommer visserligen en ytterligare överflyttning av prisutjämningsmedel
från södra och mellersta Sverige till Norrland att äga rum, men detta
utgör endast en konsekvens av att det mindre jordbruket är i betydligt starkare
grad företrätt i Norrland än i övriga Sverige.

För att i någon mån siffermässigt belysa verkningarna i praktiken av
den föreslagna bidragsanordningen samt möjligheten att genom ett förhöjt
smörpris uttaga omförmälda kompensation för kostnaderna har utredningen
låtit verkställa vissa beräkningar härutinnan. Härvid har utredningen utgått
från vissa antaganden örn de faktorer som påverka betalningen av produktmjölken.
Antagandena i fråga om de medel, som stå till förfogande för
prisutjämning, grunda sig huvudsakligen på förhållandena under regleringsåret
1937/1938. Då utredningen i samband med behandlingen av fodermedelsmarknaden
kommer att föreslå viss skärpning av oljekaksregleringen,
har emellertid genom oljekaksskatten inflytande medel ansetts böra upptagas
med ett högre belopp än det som kan beräknas inflyta vid nuvarande
skattesatser. I fråga om smörprisets storlek ha som exempel två olika antaganden
gjorts; det första (alternativ I) förutsätter att priset per kilogram
vid försäljning från producent hålles vid 2 kronor 75 öre, det andra (alternativ
II) att det höjes till 2 kronor 80 öre. Med tillämpning av de föreslagna
reglerna för mjölkavgiftens bestämmande ha mölkavgiften och de särskilda
bidragen vid båda alternativen antagits utgå med 2 öre för kilogram mjölk.
Beräkningarna vid förenämnda antaganden ha i första hand gått ut på
att visa verkningarna distriktsvis av anordningen med avseende på prisutjämningsbidraget
och produktmjölksutbytet, om de särskilda bidragen endast
betraktas som en kostnad och således ej inräknas i produktmjölksutbytet.
Till jämförelse ha beräkningar utförts rörande storleken av nyssnämnda
prisutjämmngsbidrag och produktmjölksutbyte, om ingen ändring
göres vare sig i nuvarande regler för mjölkregleringens handhavande eller beträffande
oljekaksskatten. Såsom utgångsläge för sistnämnda beräkningar
har valts en mjölkavgift å 2 öre och ett smörpris av 2 kronor 65 öre för kilogram
(alternativ A). Resultaten av samtliga dessa beräkningar ha sammanfattats
i följande tablå.

Prisutjämningsdistrikt Smörpris	Nettoprisutjämningsbidrag	Produktmjölksutbyte
A	I	II	A	I	11
2.65	2.75	2.80	2.65	2.75	2.80
Stockholms—Göteborgs, Mälarlänen,
Örebro ...........................	2.00	1.02	0.95	13.60	13.02	13.15
Östergötland, Gotland, N. Kalmar____	1.65	0.76	0.69	13.25	12.76	12.89
Småland, Blekinge, V. Sverige........	1.48	0.63	0.57	13.08	12.63	12.77
Skånes..............................	1.14	0.38	0.32	12.74 •	12.38	12.52
Värmlands.........................	2.32	1.27	1.19	13.92	13.27	13-39
Mellersta Norrlands..................	4.52	3.53	3.52	16.12	15.53	15.72
Västerbottens........................	3.77	3.07	3.07	15.37	15.07	15.27
Norrbottens...............	7.29	6.17	6.17	18.89	18.17	18.37
Hela riket....................	1.67	0.81	0.76	13.27	12.81	12.95

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Med ledning av de i tablån upptagna siffrorna kan man lätt räkna ut det
genomsnittspris, inklusive det föreslagna bidraget av 2 öre, som producenter
av olika storlek per kilogram försåld mjölk erhålla vid ett smörpris av
2 kronor 75 öre respektive 2 kronor 80 öre per kilogram. Utredningen har
låtit göra en dylik uträkning för producenter med en mejerileverans av 450
respektive 1,000 och 5,000 kilogram i månaden. Resultaten härav återfinnas
nedan.

Prisutjämningsdistrikt	I. Smörpris 3.75	II. Smörpris 2.80
450 kg	1,000 kg	5,000 kg	450 kg	1,000 kg	5,000 kg
Stockholms—Göteborgs, Mälarlänen, örebro...........................	15.02	13.92	13.20	15.15	14.05	13.33
Östergötland, Gotland, N. Kalmar....	14.76	13.66	12.94	14.89	13.7 9	13.07
Småland, Blekinge, V. Sverige........	14.63	13.53	12.81	14.77	13.67	12.95
Skånes..............................	14.38	13.28	12.56	14.52	13.42	12.70
Värmlands..........................	15.27	14.17	13.45	15.39	14.29	13.57
Mellersta Norrlands..................	17-53	16.43	15.71	17.72	16.62	15.90
Västerbottens........................	17.07	15 97	15.25	17.27	16.17	15.4 5
Norrbottens.........................	20.17	19.07	18.35	20.37	19.27	18.55
Hela riket..........................	14.81	13.71	12.99	14.95	13.83	13.13

Till jämförelse kan nämnas, att det genomsnittliga priset per kilogram
produktmjölk under femårsperioden 1925—1929 något understeg 13 öre.

Ett genomförande i praktiken av den ifrågasatta bidragsanordningen torde
kunna ske utan större tekniska svårigheter. Vid leverans till mejeri eller
mjölkhandel torde bidragen böra utbetalas av respektive företag. I fråga
örn producent, som endast försäljer mjölk direkt till konsumenter, bör
avräkning ske i samband med erläggandet av mjölkavgift. De jordbrukare,
som under en och samma månad försälja mjölk såväl till mejeri eller mjölkhandel
som till konsumenter, böra i första hand erhålla bidrag för den till mejeriet
eller till mjölkhandeln levererade myckenheten. Understiger denna 450
kilogram, bör återstoden av det producenten tillkommande bidraget avräknas
i samband med att producenten erlägger mjölkavgift. I anslutning till dessa
regler böra avgiftspliktiga mejerier och mjölkhandlare i sina deklarationer
till svenska mejeriernas riksförening särskilt redovisa de myckenheter mjölk
för månad, för vilka bidrag skola utgå. Detta förutsätter, att företagens
bokföring är så ordnad, att därav tydligt framgår, vilka kvantiteter som äro
berättigade till bidrag. Självfallet böra bidragen vid företagens avräkning
med leverantörerna föras för sig. Avgiftspliktig producent bör i sin deklaration
upptaga hela den under månaden försålda mjölkkvantiteten samt
fördela denna på försäljning till mejeri, mjölkhandel och direkt till konsumenter.

I fråga om den av utredningen föreslagna bidragsanordningen till förmån
för det mindre jordbruket gör sig en viss tveksamhet gällande i yttrandena.

Lantbruksstyrelsen finner det vara i viss mån betänkligt att utan slutgiltig
prövning av jordbruksstödet i hela dess vidd beträda en dylik väg. Enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

styrelsens åsikt skulle därigenom uppehållandet av driften vid de mindre
brukningsdelarna komma att framstå såsom mera lönande än vad den i
själva verket är, varigenom en mera rationell lösning av småbrukens problem
kunde fördröjas. Styrelsen förmenar, att åtgärder, som åsyfta ett
förbättrande av levnadsstandarden vid småbruken, böra vidtagas utanför
jordbruksregleringens ram. Om emellertid det understrykes, att den ifrågasatta
bidragsanordningen endast är att beteckna såsom ett provisorium, anser
sig styrelsen, trots de betänkligheter som anförts, dock kunna tillstyrka, att
denna vinner tillämpning under nästkommande regleringsår. Styrelsen har
härvid även tagit hänsyn till att anordningen synes kunna genomföras inom
ramen för nuvarande stödorganisation samt utan nämnvärda extra kostnader
i administrativt avseende.

Jämväl statskontoret, Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska
mejeriernas riksförening anföra principiella betänkligheter mot att mjölkregleringen
användes för tillgodoseende av ett ändamål, som är av .social
natur och ursprungligen icke åsyftats med regleringen. Statskontoret befarar
därjämte, att om bidragsanordningen genomföres, den tillfälliga karaktären
av de prisstödjande åtgärderna kommer att försvagas och återinförandet
av en fri prisbildning att försvåras. Lantbrukssällskapet vill i nu
rådande läge icke motsätta sig utredningens förslag men anser att anordningen
icke bör få vara prejudicerande för framtiden. Svenska mejeriernas
riksförening anser sig kunna vara med om att anordningen försöksvis genomföres
under förutsättning att andra utvägar icke stå till buds för ett
effektivt stödjande av småbruket samt att anordningen icke leder till förfång
för vissa kategorier av mjölkproducenter eller förhindrar en allmän
förbättring av utbytet av mjölkproduktionen. Vad angår anordningens
praktiska genomförande har riksföreningen anfört, bland annat.

Riksföreningen har bemärkt, att berättigad till det särskilda bidraget skulle
vara varje producent, som erlägger mjölkavgift eller levererar mjölk till
avgiftspliktigt mejeri eller mjölkhandlare. Denna bestämmelse torde emellertid
kunna leda till vissa svårigheter. Enligt nuvarande bestämmelser örn
mjölkregleringens genomförande åtnjutes befrielse från erläggande av mjölkavgift
bland annat för mjölk och grädde, som produceras å brukningsdel,
varå regelmässigt icke hålles mer än två kor, i den mån mjölken och grädden
saluföres annorledes än genom mejeri eller mjölkhandlare. Vid tilllämpande
av denna bestämmelse har riksföreningen beaktat hela koantalet
å brukningsdelen med bortseende från äganderättsförhållandena och härigenom
tillbakavisat det rätt stora antalet framställningar, som inkommit
om befrielse från erläggande av mjölkavgift på grund av att vederbörande
själv innehaft endast två kor och övriga kor genom gåva eller i vissa fall
genom köp tillhör annan men alltjämt finnas å brukningsdelen. Den tendens,
som kommit till uttryck i dessa framställningar, föranleder det antagandet,
att örn producenten som sådan skulle bliva bidragsberättigad, innehav
av kor på grund av sådana överlåtelser stundom skulle komma att åberopas
för rätt till bidrag. Ett eventuellt godtagande av bidragsanordningen
bör därför enligt riksföreningens uppfattning icke ske i annan form än att
bidraget utgår för intill 450 kg mjölk å varje brukningsdel. Jämväl med
denna utformning kan emellertid det praktiska genomförandet av anord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

ningen leda till svårigheter. Det torde nämligen kunna befaras, att producenter
i vissa fall komma att genom fullgörande av varandras leveranser
— sålunda genom mjölkens överlämnande till varandra — söka uppnå den
i varje fall gynnsammast möjliga leveranskvantiteten. En kontroll till förebyggande
härav torde ställa sig mycket svår. Ett godtagande av bidragsanordningen
torde vidare komma att leda till ett icke obetydligt utvidgat
kontorsarbete inom mejeriföretagen i samband med avräkningarna för levererad
mjölk. Vad kontrollen i samband med uppbördsverksamheten beträffar,
torde denna bliva särskilt svår i de fall då vederbörande levererar mjölk
till såväl konsumenter som mejeri eller mjölkhandlare. En samtidig eller
i tiden något så när samtidig granskning av vad vederbörande levererat till
mejeri eller mjölkhandlare samt till konsumenter torde knappast låta sig
göra. Enligt riksföreningens förmenande kan det alltså befaras, att det med
bidragsanordningens genomförande erforderliga kontrollarbetet kommer att
bliva mycket besvärligt och betungande. Då det emellertid torde tillkomma
statens jordbruksnämnd att fullgöra denna kontroll, anser sig riksföreningen
örn denna sida av bidragsanordningen icke hava anledning framhålla
annat än vad nu sagts.

Statens jordbruksnämnd är tveksam rörande lämpligheten av att med
anlitande av jordbruksregleringen företaga längre gående differentieringar
på olika kategorier av producenter än som hittills skett. Nämnden anser
sig dock icke böra avstyrka att provisoriska anstalter, på sätt jordbruksutredningen
föreslagit, träffas för beredande av ett särskilt stöd åt det mindre
jordbruket. Beträffande det tekniska genomförandet har nämnden ännu
icke kunnat fatta någon slutlig ståndpunkt. Nämnden har emellertid lunnit
förslaget genomförbart såväl ur uppbörds- som kontrollsynpunkt. Kommerskollegium
förklarar sig kunna biträda utredningens förslag endast såsom
ett provisorium i avvaktan på slutresultatet av de pågående undersökningarna.
Kollegiet anser, att en viss erfarenhet örn bidragsanordningens
verkningar under tiden kan vinnas och att denna erfarenhet kan vara av
värde att tillgå vid den allmänna omprövningen av regleringssystemet. Från
liandelskamrarnas sida har förslaget — i den mån de yttrat sig härom •
mötts av allmän kritik. Kooperativa förbundet tillstyrker detsamma.

För småbrukarnas riksförbund framstår förslaget örn prisdifferentiering
på mjölk i och för sig som en fördel för många mindre jordbruk. Emellertid
anser förbundet, att den hjälp förslaget innefattar är behäftad med brister
och många avbränningar. Förbundet anför härom följande.

För de små mjölkleverantörerna med 2—4 kor inträffar mycket ofta att
mjölk icke kan lämnas under hela året. I varje fall sjunker leveransen lätt
under 450 1. pr mån. på grund av kornas kalvställning och växlande tillgång
på såväl bete som vinterfoder. Då avräkningen skall ske per månad, kan ett
överskott på mjölk vid en tid på året inte uppväga ett underskott under en
annan tid. Därför blir vinsten under dylika förutsättningar beskuren. 1 den
mån kraftfoder användes för produktionen och priset härå höjes kommer
vinsten av prisförbättringen att ytterligare reduceras genom höjt kraftfoderpris.

Den största bristen i förslaget örn pristillägg pa mjölken är dock, trots
vad ovan framhållits, att det inte alls når fram till en stor del av dem, som häst
behöva hjälp. Det finnes nämligen bortåt 200,000 ägare av större eller mind -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

re jordbruk med nötkreatur, som icke kunna få de! av pristillägget på mjölken.
I denna grupp finnes en stor del av landets egnahemslåntagare, som
staten hjälpt till jordbruk. Där återfinnas praktiskt taget alla de omkring
50,000 arbetaresmåbruk, som under de sista åren ställts i ordning. Där äro
tiotusentals andra av landets barnrikaste och fattigaste familjer.

Beträffande de av jordbruksutredningen förordade jämkningarna med avseende
på mjölkregleringens handhavande i övrigt anföra lantbruksstyrelsen
och flertalet jordbruksorganisationer, att nuvarande direktiv med nämnda
jämkningar icke synas ge möjlighet att uttaga kompensation för den minskning
av de allmänna prisutjämningsbidragen för produktmjölk, som blir en
följd av hjälpen till det mindre jordbruket, och än mindre att uppnå den genomsnittliga
prisnivå på jordbrukets produkter, som utredningen funnit önskvärd.
Under åberopande härav framföras olika förslag till effektivisering av
det på förevarande område utgående stödet. Å andra sidan beklagas i andra
yttranden, att nyssnämnda hjälp för med sig en höjning av smörpriset. Statskontoret,
kommerskollegium och flertalet handelskamrar finna en sådan höjning
icke önskvärd. Kollegium skulle hava föredragit, att icke konsumenterna
utan det större och medelstora jordbruket fått bära kostnaden för stödet.
Kooperativa förbundet framhåller, att då enligt utredningens förslag
storleken av bidragen till småbrukarna gjorts beroende av mjölkavgiftens
höjd och således i sista hand av smörpriset, intressena av ett icke alltför högt
smörpris komma att bli gemensamma för det ojämförligt största antalet av
Sveriges jordbrukare och landets konsumenter. Mejeriorganisationerna böra
icke få utnyttja den föreslagna kompensationen åt de största mjölkproducenterna
så, att genom ett allt för högt smörpris hjälpen åt det mindre jordbruket
minskas.

Med hänsyftning på sin förut omnämnda åsikt, att de av utredningen för
mjölkregleringen föreslagna direktiven gjorts alltför snäva, anför lantbruksstyrelsen,
bland annat:

För sin del vill lantbruksstyrelsen föreslå, att en mjölkavgift av 2 öre uttages
oberoende av smörpriset. Garantier mot att smörpriset på den inhemska
marknaden höjes till en oskälig nivå, synas ligga däri, att regleringsorganen
måste tillse, att avsättning vinnes för hela smörproduktionen. Då
även en måttlig höjning av smörpriset på den inhemska marknaden måste
förutsättas förorsaka nedgång i konsumtionen inom landet och därmed ökad
export till avsevärt lägre priser, synes häri ligga ett incitament till förande
av en försiktig prispolitik. Mjölkavgiftens uttagande oberoende av smörprisets
höjd skulle jämväl för regleringsorganen medföra en smidigare anpassning
till det vid varje tid rådande marknadsläget.

Enligt nu för margarinregleringen gällande direktiv bör accisen avvägas
så, att försäljningen av margarin hindras att till följd av prisstödet åt smör
svälla ut, dock må accisen ej överstiga 60 öre per kilogram. Utredningen har
icke funnit sig böra föreslå någon förändring härutinnan för nästa regleringsår.
Emellertid har utredningen föreslagit, att direktiven böra ge möjlighet
att höja smörpriset till i varje fall 3 kronor per kilogram. Med avseende
härå vill lantbruksstyrelsen framhålla, att det måhända är tvivelaktigt,
huruvida vid ett sådant prisläge för smör den nuvarande maximigränsen för
margarinaccisen verkligen är tillräcklig för att hindra margarinförbrukning -

Kungl. Majlis proposition nr 230.

en att öka. Anledning synes därför kunna anses föreligga att överväga,
huruvida icke någon höjning av maximigränsen för margarinaccisen kan
vara påkallad.

Svenska mejeriernas riksförening finner det av flera skäl vara angeläget,
att ett allmänt förbättrat utbyte av mjölkproduktionen utöver det som kan
följa av jordbruksutredningens förslag erhålles. Riksföreningen diskuterar i
sitt yttrande olika möjligheter härtill och anför:

Ett ytterligare förhöjt smörpris så att det minutpris uppnås, som gällde i
genomsnitt för åren 1925—1929, synes kunna övervägas och skulle i och för
sig med hänsyn till den relativt allmänt goda konjunktur, som nu i det hela
råder i landet, kunna tänkas komma i fråga. För såvitt icke särskilda åtgärder
vidtagas för att reglera prisläget på och förbrukningen av margarin
och andra ersättningsmedel för smör och grädde, anser sig riksföreningen
emellertid icke kunna förorda ett dylikt förhöjt smörpris med hänsyn till den
tendens till minskad smörkonsumtion i vad gäller den beräknade totala kvantiteten
mejerismör och lantsmör, som dessvärre numera synes hava framträtt
hos den köpande allmänheten. En mera allmän förhöjning av konsumtionsmjölkpriset
skulle vidare kunna komma under övervägande. Det synes
riksföreningen antagligt, att ett något förbättrat sådant pris icke skulle behöva
leda till minskning i inköpen av sådan mjölk, och riksföreningen anser
sig därför hava anledning förutsätta, att hinder mot en måttlig dylik förhöjning
åtminstone inom vissa områden icke skall förefinnas. En sådan förhöjning
kan emellertid av olika skäl icke antagas leda till det önskvärda mera
allmänt förbättrade utbytet på den totala mjölkproduktionen.

Jordbruksutredningen har av olika skäl ansett sig för närvarande icke kunna
framlägga några förslag i syfte att försäljningen av margarin skall hållas
tillbaka. Riksföreningen finner detta synnerligen beklagligt. Ett slutligt reglerande
av margarinets förhållande till smöret är enligt riksföreningens uppfattning
en fråga av största betydelse för det svenska jordbruket och förtjänt
av att lösas utan tidsutdräkt. Även örn en slutlig lösning icke för närvarande
varit möjlig, synes det dock att förslag örn vissa åtgärder redan nu skulle
kunnat framföras och godtagas. I sådant avseende vill riksföreningen erinra
örn sina i olika samband antydda förslag till åtgärder, nämligen begränsning
av propagandan för margarin och vidare att margarin skulle få saluföras
allenast i sådan förpackning och i sådan färg, att förväxling med smör vore
helt utesluten, samt att den, som i samband med måltid eller eljest mot betalning
tillhandahölle margarin utan sådan förpackning, skulle vara skyldig
att lämna köparen uppgift om varan. Då all anledning till antagande finnes,
att dessa åtgärder skola utöva en viss verkan i förevarande avseende samtidigt
som mera vittomfattande beslut icke synas tarvas för åtgärdernas genomförande,
vill riksföreningen för sin del föreslå, att dessa eller därmed
jämställda åtgärder vidtagas åtminstone som en beredskapsåtgärd. Riksföreningen
vill dessutom framhålla angelägenheten av att hela frågan örn
förhållandet mellan smör och margarin snarast erhåller en definitiv lösning.

För erhållande av ett allmänt förbättrat utbyte av mjölkproduktionen utöver
vad som kan följa med jordbruksutredningens förslag synes under förevarande
förhållanden annan åtgärd icke kunna komma i fråga än att mjölkregleringen
tillföres särskilda medel till förhöjning av prisutjämningsbidragen.
Den möjlighet, som härutinnan i första hand synes tänkbar, torde vara
en förhöjning av de acciser, som utgå å ersättningsmedlen för smöret, och
accispliktens utsträckande till samtliga mera allmänt förekommande ersättningsmedel
för smör och grädde. Med hänsyn till den alltjämt allmänt goda

Bihang lill riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 230. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

konjunkturen inom landet synes en sådan förhöjning icke vara oskälig med
hänsyn till konsumenterna. För att mjölkregleringen skall tillföras ytterligare
medel och för att stimulera smöravsättningen inom landet får det därför
anses riktigt, att en förhöjning av samtliga nu utgående accisbelopp å ersättningsmedel
för smör överväges och att accis införes på ännu i sådant avseende
fria ersättningsmedel, främst fettemulsioner. Skulle på grund av förbättrade
exportpriser eller på annat sätt prisutjämningsbidragen kunna i erforderlig
omfattning ökas, förutsätter riksföreningen, att accisbeloppen justeras
till det då föreliggande läget.

Statens jordbruksnämnd finner sig icke kunna tillstyrka att, på sätt svenska
mejeriernas riksförening ifrågasatt, skärpta åtgärder redan nu vidtagas
i avsikt att försvåra användningen av margarin i annan utsträckning än
vad nu gällande direktiv beträffande margarinaccisens höjd i detta avseende
innebära. Nämnden har däremot intet att erinra emot den av utredningen
föreslagna jämkningen i reglerna för mjölkavgiftens utgörande. Härvid förutsätter
nämnden, att mjölkavgiftens belopp icke skall förändras med mindre
än 0.5 öre varje gång. Utgående härifrån anser nämnden nyssberörda
jämkning innebära att mjölkavgiften skall utgå med 2 öre, så länge smörpriset
understiger 2 kronor 85 öre för kilogram, för att sänkas till 1.5 öre
vid ett smörpris uppgående till sistnämnda belopp. Reservation mot jordbruksnämndens
yttrande i denna del har anförts av friherre S. Stiernstedt.
Reservanten befarar, att genom ett förhöjt smörpris mejeriproduktionen
kommer att bli över hövan stimulerad. Andra utvägar, vilka ej medföra
konsekvenser av denna art, böra enligt reservantens mening tillgripas i och
för finansieringen av den förmån, som jordbruksutredningen avser att bereda
småbruket.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap anför:

Såsom framgår av utredningens utlåtande överföres genom den särskilda
bidragsanordningen till förmån för de mindre jordbruken så mycket prisutjämningsmedel
till dessa, att mjölklikviderna till medelstora och särskilt
större jordbruk likväl komma att sänkas. Detta resultat är icke önskvärt.
Med tanke på att mjölken är den produkt, som har största betydelsen för
lantbrukarna i allmänhet, samt med hänsyn till svårigheterna att målmedvetet
reglera priserna för vissa andra produkter, är det enligt sällskapets mening
motiverat att åstadkomma en allmän höjning av mjölklikviderna. För
ernående av detta syfte torde det vara erforderligt, dels att konsumtionsmjölkprisen
tillåtas stiga något, dels att margarinaccis uttages med högre belopp
än för närvarande. En höjning av konsumtionsmjölkpriset med 1 öre
innebär säkerligen icke samma faror för minskning av konsumtionen som en
höjning av smörpriset med 25 öre. En höjning av margarinaccisen kan visa
sig erforderlig såväl för att motverka förskjutning av förbrukningen som
för att erhålla ökade medel till pristillägg å exportsmör.

överhuvud taget är frågan om beredande av effektiv hjälp åt jordbruket
intimt förknippad med frågan om margarinets ställning. Utredningen
har ej aliett sig kunna upptaga förslag i denna omfattande fråga innevarande
år. Det torde emellertid vara uppenbart, att man måste tillse att ökad
plats för smör på den inhemska marknaden beredes och att detta bör ske
successivt i den mån mjölkproduktionen i enlighet med rådande förutsättningar
ökas. Särskilt med hänsyn till det mindre jordbruket är det utan

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

tvivel av stor betydelse, att en sådan utökning av produktionen för närvarande
icke behöver hämmas med allt för hård hand. En stark hämsko
mot produktionsökningen medför ävenledes större krav på höjda produktpriser.
Sällskapet anser därför, liksom anförts i svenska mejeriernas riksförenings
yttrande, att vissa åtgärder av mindre ingripande art redan nu
borde vidtagas i syfte att motverka margarinets framträngande, nämligen
begränsning av propagandan för margarin samt föreskrifter om dess saluförande
i sådan förpackning och färg, att det distinkt skiljer sig från smör.
Då dylika åtgärder icke fördyra varan, kan ur livsmedelskostnadssynpunkt
icke rimligen hysas några betänkligheter häremot. Det vore också med
tanke på frågans framtida lösning av betydelse att få verkan av en sådan
åtgärd prövad.

Riksförbundet landsbygdens folk framför i sin skrivelse den 15 februari
1939 långt gående förslag till omläggning och effektivisering av den nuvarande
mjölkregleringen. Riksförbundet föreslår således, att smörpriset skall
regleras så, att producenterna tillförsäkras ett lägsta pris å produktmjölk
av 16 öre per kilogram, att smörexporten successivt skall minskas
genom begränsning av margarinförsäljningen, att margarin får saluföras
endast ofärgat, att allmänna inrättningar föreläggas att för mathållningen
endast använda smör, att användning av fettemulsioner m. m. förbjudes,
att mindre bemedlade familjer beredas tillfälle att inköpa smör till billigare
pris än det gängse, att handeln med smöröverskottet, margarin, isterfett och
dylikt koncentreras hos svenska mejeriernas riksförening, att extra pristilllägg
för 500 kilogram mjölk utgå till sådana mjölkleverantörer, som försälja
mindre kvantitet mjölk än 1,000 kilogram i månaden, samt att en
fast mjölkavgift uttages. Till motivering av dessa förslag anför riksförbundet,
bland annat:

Förutsättningen för beredande av ett effektivt och reglerbart skydd för
mjölkproduktionen är, att smörexporten successivt inskränkes och att margarinförsäljningen
inom landet begränsas till täckande av bristen på fettämnen,
sedan inom landet producerat naturligt fett vunnit avsättning till
skäliga priser. Margarinproduktionen skulle härigenom efter hand komma
att minskas till c.a 50 procent av den nu producerade kvantiteten, vilket
kräver ingripande från statsmakternas sida. Med ett bättre pris på mjölk
är det sannolikt, att jordbrukets produktion av sådan skulle stegras ytterligare,
kanske t. o. m. så att landet inom loppet av 10 å 15 år skulle kunna vara
självförsörjande även ifråga örn smör. Under dessa förutsättningar skulle
margarintillverkningen successivt minskas för att slutligen upphöra.

Det förefaller ofrånkomligt, att en prisreglering för mjölk och produkter
därav genomföres, så att produktionen åtminstone icke blir uppenbart förlustbringande,
och detta är knappast möjligt, så länge smörexporten fortsättes
till nuvarande pris och margarinhandeln är fri. Kravet på ett mjölkpris
av lägst 16 öre per kg vid bondens gård är från producentens synpunkt
sett lågt, men på grund av denna varas betydelse som skyddsnäringsmedel
bör priset icke hållas högre än som erfordras för att produktionen skall
kunna bedrivas utan förluster.

För upprätthållande av ett smörpris inom landet, motsvarande ett lägsta
pris å mjölk av 16 öre, bör margarinaccisen höjas så att priset på margarin
blir lägst 250 öre pr kg. Häremot kan anföras, att de minsta inkomsttagarna
skulle drabbas allt för hårt, men dessa, som dessutom i många fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

bestå av barnrika familjer, böra icke utestängas från möjligheten att använda
smör i hushållet. De böra tvärtom beredas möjlighet att få inköpa
smör för lägre pris än det gängse. Margarinaccismedlen kunna lämpligen
tagas i anspråk för prisutjämningen på det sålunda till lägre pris försålda
smöret. Om denna accis sättes tillräckligt högt kommer den, med här föreslagna
produktionsvolym, att inbringa minst 30 miljoner kronor årligen, vilken
summa, i händelse margarinaccisinkomsten minskar, kan utfyllas av
statsmedel. Användningen av dessa medel på angivet sätt skulle sålunda
möjliggöra, att 20 milj. kr. smör kunde tillhandahållas för t. ex. samma
pris som margarin skulle kosta.

Det har tidigare, den 30 juni 1934, utfärdats bestämmelser om alt smör i
stället för margarin skall företrädesvis användas vid statsinstitutioner, utom
fängelserna. Kravet på bestämda förordningar, att alla allmänna inrättningar
skola använda smör i stället för margarin i hushållet blir dock allt
starkare och detta krav kan betraktas såsom synnerligen berättigat såväl i
produktionens som i hushållsmedlemmarnas intresse.

Då smöret, som produceras, förbrukas inom landet, blir den nu utgående
mjölkavgiften obehövlig för prisutjämning på exportsmör. Under tiden för
mjölkprisregleringen har emellertid ett differentierat pristillägg ägt rum,
varigenom områden med dyrare produktionskostnader erhållit ett högre
pris för sin mjölk.

Genom av riksförbundet föreslagna åtgärder disponeras margarin- och
kraftfoderaccismedlen på annat sätt än för prisutjämning. Då starka skäl
tala för att mjölkproduktionen kommer i åtnjutande av särskilt stöd med
hänsyn till produktionsbetingelserna i olika trakter av landet, bör mjölkavgift
även i fortsättningen utgå. Inflytande avgiftsmedel böra användas för
prisutjämning mellan nuvarande regleringsdistrikt och till reglering av det
allmänna mjölkpriset, så att detta kan hållas högre under den tid av året,
då produktionen är lägst.

Fodermedelsaccisen, som nu utgår, bör bibehållas och efter behov ökas.
Accisen, som nu ingår i den gemensamma kassa, som användes för regleringsändamål,
bör under här skisserade förutsättningar användas till stöd
för de mindre jordbruken, vilka själva icke äro i stånd att producera hela
sitt behov av fodermedel. Det föreslås sålunda i fråga om foderaccismedlen,
beräknade till 20 miljoner kronor, att dessa skola användas till stödjande
av mindre jordbruk. Härigenom beredes småjordbruket t. o. m. större
ekonomiska fördelar än örn accisen å fodermedel avskaffas.

Det stöd, som härigenom beredes det mindre jordbruket, bör utgå i form
av särskilt pristillägg på mjölk. Av jordbruksutredningens förslag till provisoriskt
stöd för det mindre jordbruket att gälla under ett år framgår, att
c:a 20,000,000 kronor skulle erfordras för ett pristillägg på 450 kg pr månad
för varje leverantör. Då det synes önskvärt, att kraftfoderaccisen i dess
helhet kommer de mindre producenterna till godo, bör en uppdelning av
leverantörerna ske. Detta kan lämpligen göras på det sättet, att producenter,
som leverera sitt saluöverskott av mjölk till ett och samma företag och
som försälja intill 1,000 kg mjölk pr månad, erhålla tillägg för 500 kg.
Utav c:a 200,000 leverantörer skulle härigenom 65,000 å 66,000 bortfalla
och de återstående 134,000 erhålla tillägg på c:a 640,000,000 kg mjölk, vilket,
om beloppet kraftfoderaccismedel uppgår till 20,000,000 kronor, skulle betyda
ett pristillägg av c:a 3 öre pr kg. eller 180 kronor pr leverantör och år.

Svårigheterna att verkställa en sådan fördelning äro säkert icke oöverkomliga.
Av flera skäl är ett pristillägg på mjölk att föredraga framför en
rabattering å kraftfoder, vilken knappast kan genomföras utan samtidigt
införd ransonering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Kooperativa förbundet har i sin till Kungl. Majit ingivna skrivelse den 25
februari 1939 utförligt uppehållit sig vid frågan om landets försörjning med
matfett. Under åberopande av vissa utredningar framhåller förbundet i skrivelsen,
att margarinkonsumtionens vidmakthållande är ett intresse för folkhushållet
i dess helhet. Särskilt stor betydelse anser förbundet margarinkonsumtionen
äga för Norrlands befolkning, såväl för småbrukarna därstädes
som för industribefolkningen. Förbundet anför i detta sammanhang följande.

Enligt uppgifter, som finnas tillgängliga i kooperativa förbundets försäljningsstatistik
för margarin, utgjorde den genomsnittliga förbrukningen av
margarin i de kooperativt organiserade familjerna i Norrland (inklusive Kopparbergs
län) en 50 procent högre kvantitet per familj än i de kooperativt
organiserade familjerna i andra delar av landet. Då den kooperativt organiserade
produktionen och försäljningen av margarin i vårt land motsvarar
ungefär en fjärdedel av den totala margarinproduktionen och avsättningen
inom landet, torde denna undersökning kunna betraktas som tillräckligt representativ
för margarinkonsumtionen i dess helhet i Sverige.

Med tanke på särskilt hur den norrländska'' befolkningen stöder sin fettvarukonsumtion
på margarinet och på den vitaminbrist i näringsmedlen, vilken
råder i Norrland, har kooperativa förbundet vid sin fabrik, liksom de
övriga svenska margarintillverkarna, numera genomfört en vitaminisering av
margarinet. Detta arbete har av hänsyn till smörproducenterna slutförts på
de senaste åren ulan att propaganda därför gjorts.

Det är självklart, att med den stora omfattning, som den konsumentkooperativa
organisationen tagit, varje ingripande i prissättningen från konsumentkooperationens
sida måste inverka på prisnivån i landet. En prissättningsåtgärd
sträcker sig därför i allmänhet över hela det område i näringslivet, som
beröres därav. Kooperativa förbundets förvaltningsråd och styrelse ha under
en längre tid haft för avsikt att verkställa en sänkning av margarinpriset,
men i betraktande av den situation, som rått på matfettmarknaden i landet,
ställt sig betänksamma gentemot ett sådant steg. Inför den i vissa delar av
landet nu rådande sämre konjunkturen med minskad arbetstillgång och lägre
inkomster anse förvaltningsrådet och styrelsen frågan om prissättningen på
matfett vara särskilt aktuell, ty det är långt ifrån önskvärt, att den förbättring
av levnadsstandarden, som i detta fall tager sig uttryck i en år från år
ökad matfettförbrukning, skall avstanna.

Svenska mejeriernas riksförening framhåller i sitt yttrande över jordbruksutredningens
utlåtande, att den relativt måttliga ökning i mjölkproduktionen,
som ligger till grund för ökningen i smörexporten, under nuvarande utrikespolitiska
förhållanden och i avvaktan på utredningens förslag i margarinfrågan
icke synes behöva förorsaka övervägande i restriktiv riktning.

Den 8 juli 1938 uppdrog Kungl. Majit åt kommerskollegium att verkställa
utredning rörande lämpliga åtgärder i ändamål att bereda sådant skydd åt
tillverkningen av k a s e i n inom riket mot utländsk konkurrens,
att denna tillverkning må kunna bedrivas i ungefärligen den omfattning den
haft under de sist förflutna fyra åren. Med anledning härav har kollegium
den 21 januari 1939 till Kungl. Majit överlämnat ett utlåtande i ärendet. I
detta utlåtande anför kollegium, bland annat.

Den officiella industristatistiken upptager såväl mellanprodukten råkasein
som den färdiga handelsvaran torkat kasern, varigenom den totala tillverk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

ningen av torkad vara icke alltid exakt kan utläsas. Enligt vad kollegium
inhämtat har årliga tillverkningen av torkat kasern under perioden 1934—
1937 i medeltal uppgått till cirka 150,000 kilogram. Under samma tidsperiod
har importen i medeltal uppgått till cirka 800,000 kilogram och exporten till
cirka 148,000 kilogram. Exporten har sålunda till kvantiteten ungefärligen
motsvarat landets egen tillverkning. Den vida övervägande delen av importen
härrör från Argentina.

Importvärdena (eif svensk hamn) å kasein hava under de senaste tio åren
varit i hög grad växlande, nämligen mellan ett årsmedeltal för 1932 av 30
öre och för 1937 av 96 öre för kilogram. Under ett år kan världsmarknadspriset
variera högst avsevärt, vadan spänningen mellan högsta och lägsta priset
varit större än av en jämförelse mellan årsmedeltalen framgår. Prisförhållandena
åren 1937 och 1938 hava karakteriserats av ett i stort sett
ganska stadigt sjunkande av importpriset å argentinskt kasein från omkring
120 öre för kilogram i början av år 1937 till 35 öre för kilogram i september
1938. Sistnämnda pris har under de senaste tio åren underskridits endast år
1932, då priset tidvis lär hava varit 25 öre för kilogram eller ännu lägre.

Denna prisutveckling har, såsom framgår av de i det följande anförda uppgifterna
angående tillverkningskostnaderna, omöjliggjort för de svenska tillverkarna
att hävda sig i konkurrensen, så att tillverkningen numera lär vara
inställd. Lagerbehållningen av svenskt kasein vid 1938 års slut har beräknats
i det närmaste motsvara samma års hela tillverkningskvantitet.

Förbrukningen av kasein har under åren 1934—1937 stigit ganska jämnt
och hastigt från 600,000 kilogram 1934 till 1,027.000 kilogram 1937 och har
i medeltal under fyraårsperioden varit cirka 798,000 kilogram årligen.

Av förbrukningen hänför sig i stort sett något mera än en tredjedel till
papperstillverkningen, knappt en tredjedel till plywoodtillverkningen och en
tredjedel till andra ändamål.

Plywoodtillverkningen arbetar till ungefär 50 procent på export. Det
kaseinlimmade papperet går till någon del på export. Beträffande den övriga
förbrukningen torde viktigare exportintressen direkt beröras endast i
den mån kaseinlim förbrukas vid tillverkning av exporterade helfabrikat av
trä, t. ex. dörrar.

De angivna användningsområdena torde även framgent, liksom hittills,
medgiva en viss tillväxt av kaseinförbrukningen. Kollegium vill därjämte
erinra om att planer föreligga att inom landet börja tillverkning av spånadsfibern
lanital med utgående från kasein som råvara. Landal står till kemisk
sammansättning och fysikaliska egenskaper fårullen ganska nära. Örn en
eventuellt igångsatt lanitaltillverkning skulle visa sig lönande, torde den komma
att förbruka ej obetydliga mängder kasein. För förädling till lanital avsett
kasein måste tillverkas med tillämpning av en modifikation av den hittills
vanliga tillverkningsmetoden, som emellertid torde vara lätt att genomföra
i praktiken. Över huvud taget lär man knappast behöva räkna med
några egentliga tekniska svårigheter för den svenska kaseintillverkningen att
kvalitativt hävda sig i konkurrensen med utländsk vara, därest vid tillverkningen
erforderlig hänsyn tages till de olika användningsändamålen. För avsättningen
blir ju emellertid även priset avgörande.

För kasein utgår för närvarande icke införseltull. Detta är däremot fallet
med bland annat sådant lim, vari kasein ingår, för vilket gäller en tullsats
av 20 kronor för 100 kilogram.

För säkerställande av avsättningen av inom landet tillverkat kasein synes
erforderligt att åtgärd vidtages därhän, att tillverkarna tillförsäkras ett pris,
som åtminstone motsvarar skummjölkens värde de tider av året, då överskott
därå är i-ådande. Såvitt kollegium nu kan bedöma förhållandena synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

man sålunda böra utgå från ett värde å skummjölken av 1.8 å 2 öre per kilogram.
Det häremot svarande försäljningspriset å kasein kan beräknas på
följande sätt. Förbrukningen av skummjölk för tillverkning av ett kilogram
torrt kasein uppgår till omkring 34 kilogram, motsvarande med ovanstående
mjölkvärde 61.2 å 68 öre. Härtill bör läggas tillverkningskostnader med i
genomsnitt 15 öre för kilogram kasein, som sålunda skulle komma att stå i
ett totalt tillverkningspris av 76 å 83 öre för kilogram. För producenterna
torde sålunda en stabilisering av kaseinpriset vid omkring 80 öre för kilogram
vara tillfredsställande.

Importvärdet för de cirka 3,200,000 kg kasein, som importerats åren 1934
—-1937, har, örn man utgår från årsmedeltalen, växlat mellan lägst 65 öre år
1935 och högst 96 öre år 1937 samt har i medeltal varit något över 77 öre för
kilogram. Sistnämnda genomsnittliga prisnivå ligger sålunda vid eller åtminstone
rätt obetydligt under det prisläge, som en prisreglering närmast
skulle behöva avse.

Det uppstår då frågan, huruvida vidmakthållandet av ett dylikt prisläge
skulle vara till nackdel för förbrukarna av kasein.

Om man bortser från vissa särskilda förhållanden år 1934 befinnes tillverkningspriset
för kaseinlim (kallim) under perioden 1934—1937 hava stigit
från 1.30 till 1.50 kronor för kilogram lim och således ökats med endast
cirka 15 procent, samtidigt som skillnaden mellan lägsta och högsta årsmedeltalen
för importvärdet å kasein varit nära 48 procent. Tillverkningen
inom landet har under perioden visat en ganska jämn stegring med sammanlagt
i runt tal 120 procent, samtidigt som värdet per kilogram av den relativt
obetydliga importen närmast visat sjunkande tendens. Av° nyssnämnda
förhållanden torde kunna dragas den slutsatsen, att prisförhållandena för
kasein under perioden i fråga icke haft ofördelaktig inverkan på tillverkningen
och avsättningen av kaseinlim.

Det är emellertid klart, att beträffande industrier, för vilkas tillverkningar
kasein spelar någon mera avsevärd roll, vissa olägenheter skulle uppstå,
örn kaseinpriset inom landet genomgående skulle komma att ligga på
högre nivå än världsmarknadspriset. Detta gäller framförallt export-^ men
även inlandsmarknaderna. Kaseinprisets stabilisering vid högre nivå än
som är erforderligt bör därför undvikas, särskilt om en ökad användning av
svenskt kasein skulle eftersträvas. Det kan också tänkas bliva nödvändigt
att vidtaga vissa skyddsåtgärder för exporten och för svenska kaseinförbrukande
industrier.

För kaseinprisets stabilisering synes närmast vara att föredraga att helt
grunda denna på en importreglering, vilken med tillräcklig smidighet torde
kunna anpassas efter det vid varje tillfälle föreliggande prisläget.

Kollegium har redan beträffande de kaseinförbrukande exportindustrierna
framhållit, att för den händelse det inhemska priset å kasein genom importreglering
skulle komma att hållas avsevärt över världsmarknadspriset,
det torde bliva nödvändigt att för exportvarorna i form av exportbidrag
lämna kompensation för överpriset på motsvarande sätt som tullrestitution
kan erhållas i fråga örn i exportvaror ingående tullbelagda importvaror. Likaså
kan möjligen skydd för kaseinlimtillverkningen mot utländsk konkurrens
komma att visa sig erforderligt.

Det torde ej ankomma på kollegium att angiva, huru en importreglering
beträffande kasein och nyssnämnda kompensering av överpriset i detalj
böra genomföras.

Ej heller anser sig kollegium böra närmare ingå på frågan, huruvida och
i vilken utsträckning skyddsåtgärder för kaseintillverkningen kunna vara erforderliga
ur jordbruksnäringens synpunkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Kollegium vill emellertid framhålla följande. Årliga kaseintillverkningen
i Sverige under perioden 1934—1937 av cirka 150,000 kilogram motsvarar
i runt tal en skummjölkskvantitet av 5 miljoner kilogram. Det har i det
föregående räknats med att kaseinpriset borde hållas vid sådan nivå, att
motsvarande skummjölkspris bleve 1.8 å 2 öre för kilogram. Nämnda myckenhet
skummjölk får med detta å-pris värden av 90,000 å 100,000 kronor,
kör så vitt ej skummjölken utan prisstabilisering finge betraktas som värdelös,
skulle sålunda jordbruksnäringen genom stabiliseringen blott tillföras
en årlig inkomst, som understege nämnda belopp. Det förefaller kollegium
tvivelaktigt, om det vore befogat att genomföra en sådan anordning som
importreglering av kasein med dess i viss mån svåröverskådliga verkningar
på det industriella området för att tillföra mjölkproducenterna nyssnämnda,
relativt obetydliga ekonomiska förmån. Kollegium står ej främmande
för att genom befordrande av kaseintillverkning ur svensk skummjölk indirekt
ett visst stöd gives ost- och fläskmarknaderna. Även detta stöd synes
dock knappast bliva av större betydelse, om kaseintillverkningen får endast
nyssnämnda, ganska begränsade omfattning.

Med anledning av kommerskollegii utredning anmodade jag den 1 februari
1939 statens jordbruksnämnd att inkomma med förslag till åtgärder
för säkerställande av avsättningen — vid en produktion av intill 200 ton
per år vid nu förefintliga produktionsanläggningar — av inom landet tillverkad
kasein genom stabilisering av kaseinpriset vid i utredningen såsom
lämplig angiven nivå. Jag framhöll därvid, att det borde undersökas, huruvida
det av kommerskollegium angivna priset må kunna uppnås för inom
landet tillverkad vara utan att priset på importerad vara, därest detta skulle
vara lägre, i nämnvärd omfattning härigenom påverkas. Jordbruksnämnden
har härefter avgivit förslag i ärendet och i samband därmed anfört följande.

Av kommerskollegii utredning framgår, att förbrukningen inom landet
av kasein numera årligen uppgår till omkring 1,000 ton eller något därutöver.
Importpriset utgör vidare för närvarande cirka 35 öre per kilogram.
Skola de svenska tillverkarna tillförsäkras ett pris av 80 öre per kilogram,
böra de sålunda för tillfället erhålla ett stöd av cirka 45 öre pr kilogram.
Stödet synes lämpligen kunna lämnas genom att den importerade varan
pålägges en måttlig införselavgift samt de inflytande medlen användas för
utbetalande av pristillägg å en tillverkning av högst 200 ton. Om en dylik
anordning genomföres, torde under angivna förutsättningar en införselavgift
av 8 öre för kilogram vara tillräcklig. I varje fall bör avgiften icke
överstiga 10 öre.

Stödet till kaseintillverkarna inom landet synes sålunda enligt nämnden
kunna genomföras efter i huvudsak följande grunder:

1. Importerad kasein belägges med en införselavgift av högst 10 öre för
kilogram. Härigenom inflytande medel överföras till jordbrukets prisregleringsfond.

2. Ett vart av de företag, som under de senaste åren tillverkat kasein,
tilldelas en kvot motsvarande vad som kan anses utgöra vederbörande företags
andel av de 200 ton, för vilka avsättningen årligen skall tryggas.

3. Pristillägg utgår för månad intill en myckenhet svarande mot varje
förelags kvot med ett belopp per kilogram tillverkat kasein motsvarande
skillnaden mellan å ena sidan 80 öre och å andra sidan importpriset under
månaden för kasein med tillägg av införselavgiften.

Kungl. Majlis proposition nr 230.

4. Pristillägget utbetalas efter ansökan till statens jordbruksnämnd på
av nämnden fastställt formulär av statskonoret på rekvisition av nämnden.

5. Det bör ankomma på statens jordbruksnämnd att meddela erforderliga
närmare föreskrifter.

Enligt nämndens mening hade det måhända varit lämpligare att icke tilldela
de olika företagen någon tillverkningskvot utan att i stället träffa sådana
anstalter, att om tillverkningen av kasein överstege 200 ton under året,
pristillägget i motsvarande grad reducerades. På grund av den säsongbetonade
karaktär, som kaseintillverkningen enligt uppgift har, torde detta dock icke
låta sig göra.

Nämnden vill slutligen icke underlåta framhålla, att nämnden genom
framläggande av ovannämnda förslag icke förordat genomförande av detsamma.
Enligt nämndens mening tala nämligen starka principiella och
praktiska skäl mot att så sker. Fördelarna av anordningen torde hava mycket
begränsad räckvidd. Någon inverkan på jordbrukets lönsamhet lärer
densamma icke medföra.

Sedermera har svenska pilj wood fabrikanternas förening i en den 15 mars
1939 ingiven skrivelse hemställt, att den ifrågasatta prisregleringen å kasein
icke måtte införas. Till stöd för denna hemställan anför föreningen, jämte
annat, följande.

Tillverkningskostnaderna för plywood äro starkt påverkade av och synnerligen
känsliga för priset å kasein. Till belysande härav anföres, att
kostnaden för kasein vid ett prisläge av 33 öre för kg ingår i medeltillverkningsvärdet
för plywood med mellan 4 och 11 °/o samt vid ett pris av
80 öre för kg. med mellan 9 och 28 %. Variationen i de sålunda åberopade
procenttalen beror av tillsatsen av kasein i det lim, som kommer till användning.

Föreningen vill i detta sammanhang jämväl framhålla, att plywoodindustriens
intressen offrades till förmån för andra industrier och näringsgrenar
genom den till 30 % uppgående tullsänkning, som under år 1938 företogs för
björkplywood. Härigenom har på den svenska plywoodmarknaden uppstått
en för de svenska plywoodfabrikerna skärpt konkurrens med bland annat
finsk björkplywood.

Den svenska plywoodindustrien är emellertid för avsättning av sin produktion
icke endast hänvisad till hemmamarknaden utan i betydande grad,
eller till 45 å 50 °/o, beroende av export. Det är att befara, att svenska
plywoodfabrikers konkurrens på exportmarknaden skulle i hög grad försvåras
av en i Sverige företagen stabilisering av kaseinpriset vid 80 öre för
kg och den fördyring av limmedel i allmänhet, som härav skulle följa.

Till följd av nyssnämnda tullsänkning och därav ökad konkurrens på
den svenska plywoodmarknaden tvingas svensk plywoodindustri att i utlandet
söka ökad avsättning för sin produktion. Efter vad sålunda förekommit
synes plywoodindustrien med skäl kunna förvänta sig att statsmakterna
icke skola vidtaga åtgärder, som äro ägnade att än mera försvåra
industriens konkurrensförmåga vare sig på den inländska marknaden eller
å exportmarknaden.

Slaktd.jursregleringen. I fråga örn slaktdjursregleringen innebär jordbruksutredningens
förslag inga väsentliga nyheter. Utredningen anför följande.

Den nuvarande regleringen på slaktdjursmarknadens område bygger i huvudsak
på principen att den inhemska marknaden skall förbehållas vår

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

egen produktion. Då avsättningsmöjligheterna för kött och fläsk utomlands
äro strängt begränsade, har exporten endast i ringa omfattning kunnat utnyttjas
i marknadsreglerande syfte. De exportstödjande anordningarna på
förevarande område lia huvudsakligen till ändamål att möjliggöra ett utfyllande
av de kontingenter i fråga om fläsk, svin och levande nötkreatur,
som beviljats vårt land på Storbritannien och Tyskland. Export till andra
länder än de förut nämnda (s. k. sekundära marknader) har hittintills
endast kunnat ske mot mycket stora kostnader.

På grund av nyssberörda förhållanden är prisbildningen på kött och
fläsk i hög grad beroende på produktionens storlek. Erfarenheterna under
en lång följd av år visa, att slaktsvinproduktionens omfattning växlar med
en viss regelbundenhet. En hög produktion åtföljes i regel av en produktionsminskning,
vilken efter någon tid når ett bottenläge, varefter produktionen
åter ökas. Avståndet mellan två bottenlägen varierar men har i
allmänhet utgjort omkring tre år. De relativt tillfredsställande priser på
fläsk, som på senare tid uppnåtts, synas till väsentlig del bero på att produktionen
befunnit sig i ett dylikt bottenläge. Av tillgängliga uppgifter att
döma är produktionskurvan inom kort åter på uppåtgående.

Anledning har synts utredningen icke föreligga att för nästa regleringsperiod
frångå de grunder, som för närvarande tillämpas beträffande nu förevarande
marknadsreglering. Införseln av kött och fläsk bör således i
enlighet med härför meddelade bestämmelser vara underkastad reglering
från statens sida. Kungl. Maj:t bör vidare äga befogenhet att besluta om
utanordnande av pristillägg vid export. Denna befogenhet bör även avse
export för avlastning av mera tyngande överskott till s. k. sekundära marknader.
För att motverka de olägenheter, som en ojämn tillförsel innebär
i fråga örn såväl avsättning som priser, böra bidrag och förskott liksom hittills
få utlämnas vid infrysning av både kött och fläsk. I mån av behov
böra även andra förfaranden, som kunna medverka till en stabilisering av
marknaden, ekonomiskt understödjas. Givetvis utgår utredningen ifrån,
att kostnaderna för nyssnämnda åtgärder stå i rimligt förhållande till effekten
av desamma. Det synes böra ankomma på Kungl. Majit och statens
jordbruksnämnd att avgöra under vilka förhållanden och i vilken omfattning
åtgärderna skola ifrågakomma. Dock böra självfallet de i det föregående
angivna riktlinjerna för jordbruksstödets utformande i allmänhet såvitt
möjligt följas.

Med avseende på bestridandet av kostnaderna för slaktdjursregleringen
torde nuvarande regler böra bibehållas. I första hand böra således medel,
som inflyta genom upptagande av avgift vid export och import av kött och
fläsk, tågås i anspråk. Om nämnda avgifter ej förslå, böra för ändamålet
jämväl få användas vad som inflyter i form av införselavgifter å majs med
flera fodermedel i den mån dessa medel ej erfordras för tillgodoseende i
enlighet med hittillsvarande bestämmelser av vissa andra med jordbruksstödet
sammanhängande syften. Skulle ytterligare medel erfordras må efter
Kungl. Maj:ts bestämmande slaktdjursavgift uttagas.

Sveriges slakteriförbund har icke funnit anledning att föreslå ändrade bestämmelser
för slaktdjursregleringen i annan mån än att nuvarande stödåtgärder
i praktisk tillämpning böra anpassas så, att 1925—1929 års prisnivå så
långt möjligt kan hållas under regleringsåret. Huruvida detta mål kan nås
är enligt förbundets mening i hög grad beroende på det inhemska majsprisets
storlek. Statens jordbruksnämnd anför, att fläskpriset om möjligt icke bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

tillåtas variera så starkt sorn nu är fallet eller med 15 procent över och under
nyssnämnda prisnivå. Man bör i stället sträva efter, att sagda pris icke
över- eller understiger 1925—1929 års priser med mer än högst 10 procent.
Genom denna ändring i direktiven synes det av slakteriförbundet framförda
önskemålet i görligaste mån bättre kunna tillgodoses än för närvarande.
Kooperativa förbundet anser, att export av fläsk och kött till sekundära
marknader helt bör få karaktären av en undantagsåtgärd.

Äggregleringen. På äggmarknadens område ha statsmakterna hittills sökt
stödja den inhemska prisnivån genom att reglera införseln och stödja exporten
av ägg. Importregleringen sker genom licensgivning och uttagande av
licensavgift. För vinnande av en önskvärd avlastning av den inhemska
marknaden under årstider, då produktionen är stor, må pristillägg enligt av
Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser utlämnas vid export. Å andra sidan
åligger det vederbörande exportör att i fall då exportpriset med avdrag av
kostnaderna överstiger hemmamarknadspriset till statsverket inleverera skillnaden.
Regleringsåtgärderna handhavas av Sveriges äggintressenters förening
u. p. a.

Nu tillämpade grunder för ifrågavarande marknadsreglering synas jordbruksutredningen
lämpligen kunna bibehållas även under regleringsåret
1939/40. Kostnaderna för regleringen finner utredningen liksom hittills böra
bestridas i första hand av medel, som inflyta genom import- och exportavgifter
å ägg m. m. samt genom upptagande av införselavgift å havre och
majs med flera fodermedel, och i andra hand av medel, som inflyta genom
upptagande av skatt å oljekakor.

Med avseende å den prisnivå, som må anses önskvärd för ägg, anför Sveriges
äggintressenters förening bland annat.

Äggintressentföreningen vill erinra örn att föreningen redan i skrivelse till
statens jordbruksnämnd den 14 december 1937 ifrågasatt, huruvida det borde
eftersträvas, att den under 1937 uppnådda prisnivån för ägg ytterligare
uppdreves. Priserna lia under 1938 varit ungefär desamma som under 1937.
Föreningen anser sig böra ånyo framhålla vissa svårigheter, som skulle
uppstå vid en ytterligare höjning av nuvarande prisnivå för ägg, vilken i allt
fall ligger över den av utredningen angivna minimigränsen. Såväl under
1937 sorn 1938 har en ökning av äggproduktionen kunnat förmärkas. Denna
produktionsökning Ilar endast delvis motsvarats av en stegring av den
inhemska konsumtionen. Detta föranleder en större export, vilken i och för
sig kan komma alt ställa ökade krav på medel för pristillägg. Skulle härtill
en ytterligare prisstegring påkallas, lärer detta under nu föreliggande förhållanden
kunna ske endast därest ett högre pristillägg, än nuvarande maximum
medgiver, må vid särskilda tillfällen stå till förfogande. Men med all
sannolikhet skulle en förhöjd prisnivå bidraga till en ytterligare uppgång
av produktionen nied än större krav på pristilläggsmedel för avlastande trän
marknaden av överskottet. Redan de pris, som för närvarande av producenterna
uppnås, synas, av produktionsstegringen att döma, giva anledning
till den förmodan, att äggproduktionen ekonomiskt bär sig. Vidkommande
det till jämförelse angivna medelpriset för åren 1925—1929 har intressentföreningen
tidigare framhållit, att vissa enstaka månader under denna tid

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

utvisa äggpriser, vilka knappast kunna anses motsvara ett för samma tid
gällande normalt allmänt prisläge. Det synes äggintressentföreningen, att
man åtminstone för närvarande bör gå fram med varsamhet i fråga örn åtgärder,
som kunna antagas föranleda en utökad produktion av ägg. En
annan sak är att, om förhållandena skulle förändras, exempelvis genom en
stegring av omkostnaderna för äggproduktionen i följd av höjning av majspriset
eller dylikt, frågan örn en däremot svarande höjning av prisnivån på
ägg må tagas under övervägande.

Svenska ägghandelsförbundet anför häremot, att en höjning av äggpriserna
upp till 1925—1929 års nivå är erforderlig för att produktionskostnaderna skola
täckas. Förbundet anser det därför påkallat, att bestämmelserna om exportpristilläggens
maximering ändras. Vidare framhåller förbundet vikten av
att regleringen handhaves så att en jämn svensk äggexport kan uppehållas.
Liknande synpunkter anföras av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Fodermedelsregleringen. De stödåtgärder, som av statsmakterna vidtagits
på fodermedelsmarknadens område, ha huvudsakligen till ändamål att
förhindra en sådan ansvällning av den på utländskt foder grundade animalieproduktionen,
att resultaten av stödanordningarna för uppehållande av
animaliepriserna äventyras. Ett undantag härifrån utgör inmalningsförfarandet
beträffande grynhavre samt den i samband därmed stående importregleringen
av havregryn m. m., vilka anordningar ha till självständigt syfte
att utgöra ett stöd för den inhemska havreodlingen. Övriga stödåtgärder på
förevarande område avse som förut antytts en reglering av användningen av
utländskt foder eller av utländska råvaror tillverkat foder. Enligt för denna
reglering uppdragna riktlinjer skall vid densamma hänsyn även tagas till
att en skälig prisnivå å inhemskt foder uppehälles. Detta är av särskild betydelse
för den händelse foderskörden inom landet är riklig. Regleringen
sker dels genom licensgivning och dels genom uttagande av skatt och införselavgifter.
Jordbruksutredningen anför beträffande ifrågavarande marknadsreglering
följande.

I anslutning till av jordbruksutredningen inledningsvis anförda synpunkter
torde hittillsvarande huvudgrunder för regleringen böra bibehållas i stort
sett oförändrade även under nästa regleringsår. Utredningen anser sig dock
böra ifrågasätta, huruvida icke en viss skärpning av regleringen av importerat
foder kan anses påkallad. Den inhemska växtodlingen har under senare
år gått raskt framåt. Enligt den officiella jordbruksstatistiken motsvarade
den totala vegetabilieproduktionen under femårsperioden 1931—1935 i medeltal
för år 8,858 miljoner skördeenheter, medan samma medeltal för femårsperioden
1921—1925 utgjorde 7,782 och för femårsperioden 1926—1930
8,564. För åren 1936 och 1937 har totalproduktionen angivits till 8,775
respektive 9,601 miljoner skördeenheter och kan för år 1938 preliminärt uppskattas
till i runt tal 10,000 miljoner skördeenheter. Det bör anmärkas, att
vid de beräkningar, som ligga till grund för dessa uppgifter, hänsyn icke tagits
till under mellantiden skedda förändringar i fråga örn skördarnas kvalitet.
ökningen i skördeenheter torde därför vara större än vad som framgår
av uppgifterna. I den mån den ökade tillgången på vegetabilier icke kan
avsättas utom landet ■— för den närmaste framtiden ter sig situationen här -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

utinnan mörk — måste densamma komma till användning inom animalieproduktionen.
Utredningen anser sig nämligen icke böra räkna med en stegring
i den inhemska konsumtionen av brödsäd och andra för direkt konsumtion
avsedda vegetabilier. Därest icke samtidigt med skördeökningen användningen
av utländska fodermedel inskränkes, kommer denna uppenbarligen
att leda till en ytterligare ansvällning av sistnämnda produktionsgren.
Under nuvarande förhållanden synes det därför angeläget att åtgärder vidtagas
för en begränsning av importen av utländska fodermedel. Härvidlag
synes man emellertid av flera skäl böra gå fram med varsamhet. Framför
allt bör noga beaktas, vilka verkningar åtgärderna komma att medföra i
avseende å animalieproduktionens ekonomi samt för olika grupper av jordbrukare
och för jordbrukare i olika trakter av landet. Med hänsyn till pågående
undersökningar härom anser sig utredningen för närvarande icke
böra påyrka någon ändring i de för regleringen nu gällande författningsbestämmelserna.
Hinder synes dock icke böra möta att inom ramen för dessa
vidtaga viss skärpning av regleringen. Särskilt gäller detta oljekaksimporten.

Förbrukningen av oljekaksfoder har under de senaste decennierna befunnit
sig i stigande. Den utgjorde således, i medeltal för år räknat, 164 miljoner
kg under perioden 1910—1914, 228 miljoner kg under perioden 1925—
1929, 220 miljoner kg under perioden 1930—1933 och 257 miljoner kg under
perioden 1934—1937. År 1937 deklarerades en inhemsk försäljning av omkring
300 miljoner kg. Ökningen under regleringsåren 1934—1937 torde
delvis bero på att de ekonomiska betingelserna för användning av oljekakor
varit något gynnsammare under nämnda år än under perioden 1925—1929.
Relationen mellan de genomsnittliga priserna per kilogram å produktmjölk
och kraftfoderblandning var således under åren 1925—1929 0.61, år 1934
0.70, åren 1935—1937 0.65 och under tiden januari—oktober 1938 0.67. De
producenter, som i större utsträckning använda utländskt kraftfoder, ha alltså
under regleringens giltighetstid i förhållande till förkrisåren intagit en
något förmånligare ställning än övriga producenter. Ett dylikt sakläge stämmer
icke väl överens med de allmänna grunder, som enligt utredningens åsikt
böra gälla för den statliga jordbrukspolitiken. Utredningen anser sig med
anledning härav böra föreslå, att i avvaktan på slutförandet av utredningens
arbete oljekaksskatten, i den mån nuvarande bestämmelser det medgiva, normalt
avväges så, att priset på oljekaksfoder kommer att något överstiga motsvarande
medelpris under den för samtliga prisregleringar — och således
även för mjölkregleringen — nu gällande basperioden 1925—1929. I betraktande
av de framsteg, som under senare år gjorts på foderväxtodlingens och
utfodringslärans område, torde i många fall en åtstramning av oljekaksförbrukningen
kunna genomföras utan olägenheter för mjölkproduktionen.

Partipriset å majs och därmed jämförligt utländskt foder bör i fortsättningen,
liksom hittills i princip gällt, ligga till grund för den lägsta prisnivå
å brödsäd, som statsmakterna må finna erforderligt att skydda genom stödköp
eller eljest. Enligt nuvarande direktiv bör partipriset å majs vid en normal
foderskörd hållas vid 15 å 16 öre per kilogram enligt Sveriges allmänna
lantbrukssällskaps noteringar. Samtidigt har Kungl. Majit givits befogenhet
att verkställa stödköp av brödsäd till skyddande av en lägsta prisnivå av
16.5 öre lier kilogram vete och 15.5 öre per kilogram råg under höstmånaderna
med en mot lagringskostnaderna .svarande successiv stegring av prisnivån
under konsumtionsåret. Då det, enligt vad tidigare anförts, synes angeläget
att under nästkommande regleringsår såvitt möjligt uppnå eller uppehålla
ett prisläge å jordbrukets produkter ungefärligen motsvarande den genomsnittliga
prisnivån under åren 1925—1929, torde en jämkning av direktiven
för majspriset vara påkallad. I genomsnitt för sistnämnda år låg detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

pris något över 17 öre. Med hänsyn härtill synes det befogat att höja det
prisläge, som under normala förhållanden hör uppehållas för majs, till 16
å 17 öre per kilogram. Det bör framhållas, att majspriset enligt förenämnda
noteringar legat inom eller i närheten av sistnämnda gränser såväl under
regleringsåret 1937/38 som hittills under innevarande regleringsperiod. Enär
majspriset vanligen är av stor betydelse för prissättningen å inhemskt foder
och därmed även för produktionens inriktning å fodersäds- och brödsädsodling,
är det emellertid av vikt, att odlarna på förhand få kunskap örn de
riktlinjer, som vid regleringen komma att följas. I anslutning till förenämnda
jämkning av direktiven beträffande majspriset synes med bibehållande
av den förut uttalade principen att majspriset bör utgöra en grundval för
prisläget å brödsäd, de priser, vid vilka stödköp må företagas, kunna något
höjas. Utredningen återkommer härtill i samband med brödsädsregleringen.

I överensstämmelse med hittills tillämpade grunder synes den önskvärda
begränsningen av fodermedelsimporten i första hand böra åvägabringas genom
med hänsyn till marknadsläget inom och utom landet avvägda införselavgifter.
För att undgå spekulation torde ofta förekommande ändringar

1 avgifterna böra undvikas. Därmed komma visserligen fodermedelspriserna
inom landet att i viss utsträckning variera med priserna utomlands, men
detta torde ej medföra några större olägenheter. Det bör i detta sammanhang
framhållas, att då handeln med utländskt foder i regel sker på viss
tids leverans, ofta åtskilliga månader, verkningarna på kort sikt av en höjning
eller sänkning av införselavgiften äro mycket svårbedömliga.

Genom regleringen av tillförseln av utländskt foder erhåller den inhemska
fodermedelsmarknaden ett visst stöd. I regel torde detta stöd även vara tillräckligt
för att uppehålla en skälig prisnivå på inhemskt foder. Erfarenheterna
från särskilt innevarande skördeår lia emellertid givit vid handen,
att det vid en riklig foderskörd kan inträffa, att priserna på fodersäd, trots
en skärpt reglering av majsimporten, nedgå under vad som kan anses rimligt.
Statens jordbruksnämnd har, senast i skrivelse till Konungen den 23
november 1938, framhållit önskvärdheten av att Kungl. Majit i en dylik
situation och särskilt linder innevarande skördeår ägde befogenhet att stödja
en export av fodersäd genom utbetalande av pristillägg. Enligt nämndens
mening skulle redan en jämförelsevis ringa avlastning av den svenska marknaden
genom export kunna åstadkomma en ganska stor lättnad på denna.
Utredningen finner det lämpligt att Kungl. Majit erhåller en dylik befogenhet
och fäster speciellt avseende vid att denna gives giltighet redan för löpande
regleringsår. Exportstödet torde höra tillgripas vid sådana tillfällen, då
läget utomlands för en export är förhållandevis gynnsamt samt läget å den
inhemska marknaden dessutom är sådant att en mindre export skulle verksamt
stödja denna. Däremot bör befogenheten ej utnyttjas för att skapa en
garanti för ett visst prisläge å inhemskt foder, varför de medel, som under
ett regleringsår må för ändamålet tagas i anspråk, torde höra begränsas till

2 miljoner kronor. Kostnaderna för pristilläggen torde få bestridas av medel,
som inflyta genom upptagande av avgifter å majs och därmed jämförliga
fodermedel.

Den i förevarande avsnitt föreslagna skärpningen av regleringen av utländskt
eller av utländska råvaror tillverkat foder medför givetvis för de
producenter, som använda sig därav, en viss stegring i kostnaderna för animalieproduktionen.
I många fall synes dock en sådan stegring kunna motverkas
genom en omläggning av produktionen, vilken dock understundom
kan komma att draga viss tid. För producenter med avsaluproduktion kommer
en av regleringen föranledd kostnadsstegring i varje fall att — åtminstone
till en viss grad — uppvägas genom det stöd åt animaliepriserna, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

regleringen möjliggör och åsyftar. Emellertid finnes det en stor grupp småbrukare,
vilkas produktion av livsmedel huvudsakligen avser tillgodoseendet
av det egna behovet. I den mån dessa småbrukare använda utländskt foder
och icke utan svårighet kunna avstå därifrån innebär den föreslagna skärpningen
för dem en i och för sig icke önskvärd fördyring av deras livsmedelsförsörjning.
Som utredningen inledningsvis framhållit torde många av
nyssnämnda producenter redan nu befinna sig i ett bekymmersamt läge. Då
de icke producera livsmedel till avsalu, ha de icke haft någon fördel av det
hittillsvarande prisstödet för jordbruksprodukter. Ej heller komma de i
åtnjutande av det särskilda stöd, som utredningen i samband med behandlingen
av mjölkregleringen föreslagit skola under regleringsåret 1939/40 lämnas
det mindre jordbruket. Med hänsyn till det anförda har inom utredningen
den tanken framförts och diskuterats, att sistberörda producenter
skulle såsom ett provisorium under ett år medgivas rätt att inköpa en viss
kvantitet foder till nedsatt pris. Utredningen har emellertid kommit till den
uppfattningen, att en dylik anordning är mycket svår att genomföra och
därför kräver mycket ingående förarbeten och undersökningar, vilka ännu
icke medhunnits. Därtill kommer, att förevarande spörsmål äger nära sammanhang
med åtskilliga andra i utredningens uppdrag ingående frågor,
vilka utredningen har för avsikt att upptaga till behandling inom den närmaste
tiden, och att en lösning av spörsmålet kan tänkas ske efter flera olika
linjer. På grund härav har utredningen icke ansett sig böra till nästkommande
års riksdag framföra ett förslag i ämnet. Detta synes desto mera välgrundat
som framläggandet av ett icke i detalj genomtänkt och utarbetat
förslag skulle kunna bliva till förfång för den grundtanke, på vilket förslaget
bygger. Det bör även framhållas att den ifrågasatta provisoriska anordningen
ligger utanför ramen för det nuvarande regleringssystemet.

Mot jordbruksutredningens utlåtande, i vad fodermedelsregleringen angår,
har reservation avgivits av agronomen Waldemar Svensson och professorn
K. G. G. Törnqvist. Reservanterna hemställa att utredningens förslag,
därest det lägges till grund för proposition till riksdagen, kompletteras med
ett förslag, enligt vilket småbrukare med viss lägre inkomst skulle tilldelas
rabattkort, som berättigade dem att till lägre pris inköpa en viss kvantitet
oljekakor, majs eller hönsfodermjöl per varje större husdjur (hästar och
nötkreatur). Ifall detta skulle visa sig möta oöverstigliga hinder, reservera
sig nämnda ledamöter mot den av utredningen föreslagna skärpningen av
fodermedelsregleringen. Beträffande den närmare innebörden av berörda
förslag och till motivering av detsamma anföra reservanterna, bland annat.

Den av utredningen förordade kraftfoderfördyringen träffar en stor mängd
småbrukare, vilka icke alls kunna nås med det förslag örn pristillägg för en
viss mindre kvantitet mjölk, som varit motiveringen för produktionskostnadernas
stegring. Såsom utredningen framhållit, gäller detta en stor grupp
småbrukare. Knappast någon folkgrupp torde f. n. vara så hårt trängd som
denna. Flera utredningar ha vitsordat, att deras ställning på arbetsmarknaden
blir alltmera kringskuren. De stödanordningar, som vidtagits till jordbrukets
hjälp, har denna grupp icke kunnat utnyttja.

Enligt reservanternas mening är det icke möjligt att genom ett enda radikalt
ingripande på någon del av näringslivets område ge denna folkgrupp effektiv
hjälp. Det är därför nödvändigt att vid varje näringspolitiskt ingripande beakta
dess återverkningar på dessa småbrukares utkomstmöjligheter. Såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

utredningen framhåller föreligger här ett förslag, som ytterligare försämrar
deras ekonomiska villkor. Reservanterna ha vid ståndpunktstagandet till
detta förslag icke kunnat gå förbi detta förhållande. Trots de svårigheter, som
utredningstekniskt och principiellt kunna anmäla sig i förevarande sammanhang,
anses, att utvägar böra sökas att redan nu hjälpa denna stora och
ekonomiskt hårt trängda grupp. Detta torde inom den nuvarande jordbruksregleringens
ram icke kunna ske på något annat sätt än genom att man
bereder denna grupp tillgång på billigare kraftfoder. Med av jordbruksutredningen
föreslagen skärpning av foderregleringen torde en småbrukare
vid små inköp i många fall komma att få betala 25 ä 27 öre pr kg för oljekaksblandningar
och 22 å 23 öre pr kg för majsen. Dylika priser äro inte
bara ekonomiskt betungande. De få även en sådan psykologisk verkan, att
en småbrukare, som inte har kunskap nog att kalkylera affärsmässigt i utfodringsfrågor,
avskräckes från att använda kraftfoder även i de fall, dä
det trots priset kunde vara lönande. Resultatet blir, att djuren icke fodras
rationellt. Det finnes ingen åtgärd, som är så allmänt genomförbar, så
snabbt verkande och så effektiv som en förbättring av utfodringen vid
dylika småbruk. Men detta kan ej ske utan att ökade mängder kraftfoder
ingå i foderstaterna.

Från produktionsregleringens synpunkt torde detta inte behöva verka avskräckande.
Enligt en av t. f. överdirektör Ernst Höijer verkställd undersökning
svara samtliga de brukningsdelar, som ha högst 5 hektar åker, för
7.5 % av brödsädsproduktionen, 20.3 % av mjölkproduktionen, 19.6 °/o av
köttproduktionen, 22.1 °/o av fläskproduktionen och 41.7 °/o av äggpx-oduktionen.
Då antalet brukningsdelar i denna grupp är 238,000, vilket torde
motsvara nästan lika många familjer, kan man räkna med att c:a 15 %
av landets folkmängd är knuten till dessa jordbruk. Saluöverskottet är
följaktligen med undantag för äggen ganska litet och effekten av en förbättrad
utfodring kan därför ej med någon större kraft påverka jordbrukets
marknad. Å andra sidan är det klart, att en återverkan på marknadsproblemen
inte helt kan utebliva. Med hänsyn till den omprövning av dessa
problem i sin helhet, som förestår, torde det därför vara önskvärt, att provisoriska
åtgärder endast taga sikte på det mest trängande behovet.

Vill man avgränsa dem, som bäst behöva befrias från foderskatterna, torde
det icke finnas någon annan möjlighet än att knyta inköpsrätten till en
viss inkomstgräns. Åkerarealen och djurantalet säga ingenting om behovet
inom en grupp, där alla möjliga slags inkomstkombinationer förekomma.
Däremot kan den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade inkomsten
utgöra en någorlunda allmängiltig gränsdragning både gentemot tillfredsställande
arbetsinkomster å ena sidan och gentemot bärkraftiga jordbruk å
den andra. Härvid torde de helårsanställda lantarbetarnas årsinkomster
böra betraktas som normgivande. Som en lämplig inkomstgräns för erhållande
av rabatt å kraftfoder torde därför kunna föreslås 1,500 kr. till statsskatt
taxerad inkomst.

Den mängd foder, som får inköpas, bör på ett så enkelt och naturligt
sätt som möjligt ansluta sig till jordbrukets behov av kompletteringsfoder.
Visserligen växlar detta behov åtskilligt efter areal, djurhållning och produktionsinriktning.
Det torde dock icke vara möjligt att i detta fall möta alla
skiftande behov i deras olika nyanser, allra minst genom åtgärder av provisorisk
natur. Den i stort sett bästa mätaren på ett jordbruks egen växtodling
och därmed på tillgången av grovfoder är antalet vuxna, större husdjur,
d. v. s. hästar och nötkreatur. Vill man ha en garanti för att kraftfodret
icke användes för att grundlägga en från den egna växtodlingen fristående
produktion, torde alltså tilldelningen böra graderas med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

antalet dylika djur saint maximeras till en viss högsta mängd. Detta behöver
ju ej betyda, att fodret uteslutande skall användas till nämnda djurslag.
Med hänsyn till att småbrukarna i allmänhet ej äro inställda på förbrukning
av större mängder foder, torde man också kunna nöja sig med ganska måttliga
kvantiteter.

För de flesta småbrukare torde en foderkvantitet av 300 kg pr större
djur samt en maximering till sammanlagt 1,200 kg kunna tillgodose åtminstone
det mest trängande behovet av tillskottsfoder och i varje fall innebära,
att den egna familjens livsmedelsbehov kan bättre tillgodoses utan
att fördyras genom foderavgifterna.

Örn man såsom nämnts stannar för en inkomstgräns av 1,500 kr. till
statsskatt taxerad inkomst samt medger en fri kvantitet av 300 kg kraftloder
per varje större husdjur, dock maximerat till sammanlagt 1,200 kg, så
kan det inträffa, att en småbrukare med 1,500 kr. inkomst får utnyttja hela
denna förmån, under det att hans granne med t. ex. 1,505 kr. i taxerad inkomst
går helt miste örn densamma. Denna »tröskelsvårighet» kan mildras
genom att inkomstgränsen mjukas upp, så att en kraftfoderkvantitet motsvarande
ett djur d. v. s. 300 kg tages bort för varje påbörjat 100 kr i taxerad
inkomst utöver 1,500 kr. Resultatet härav skulle bli att 300 kg fritt
kraftfoder stå till förfogande vid en taxerad inkomst av högst 1,800 kr. Pa
samma gång som denna anordning åstadkommer mera rättvisa olika brukare
emellan, så skulle det något mjuka upp restriktionerna för de arbetaresmåbrukare,
som endast ha en eller två kor.

Den avgränsning, som härmed föreslagits, innebär, att både den hjälp som
lämnas enligt majoritetsförslaget och den som lämnas genom rabatt på
kraftfoder i vissa fall kan tillfalla samma person helt eller delvis. Detta
torde emellertid vara enbart en fördel.

I främsta rummet är det oljekakor och majs, som efterfrågas. Därnäst
i storleksordning följer inköpet av kli. Av olika skäl torde det dock ej vara
nödvändigt att medtaga kli i här ifrågavarande rabattsystem. För de småbrukare
bl. a. i Skåne och västra Sverige, vilka inköpa större mängder kraftloder
för svin- och hönsskötsel, är det likgiltigt å vilken sort rabatten lämnas,
då de kunna utnyttja sin frikvantitet vid inköp av vilket foder som helst
och ändå därutöver måste köpa foder. För de småbrukare återigen upp
igenom skogs- och mellanbygderna, vilkas hela kraftfoderinköp håller sig
inom frikvantitetens gränser, torde förbrukningen av inköpt kli i många
lall innebära en felanpassning. Man köper kli därför att man skenbart får
mera foder för pengarna. Däremot torde det vara viktigt, att med krafttoder
i övrigt jämställas kraftfoderblandningar för höns. Om så skei-, tordt
det ej innebära någon svårighet att på ett för utfodringen lämpligt sätt
utnyttja frikvantiteterna, även örn rabatten begränsas till att gälla majs och
oljekakor samt speciella mjölblandningar för höns.

Givetvis hade det varit önskvärt afl den eventuellt ökade efterfrågan på
s;id, som kan uppstå genom ett underlättande av småbrukets foderinköp,
bade kunnat riktas även emot svensk fodersäd lika väl som emot majsen.
Fmellertid torde detta möta ökade svårigheter från kontrollsynpunkt. I
den män komplettering av foderregleringen i nu antydd riktning genom1
ores, blir det ju också möjligt att upprätthålla en något stramare importreglering
än som eljest rimligen kan ske. Den .svenska säden möter då
okat intresse tran de köpares sida, som drabbas av foderavgifterna. Då
dessa komma att representera huvudparten av all efterfrågan på foder, behöver
det knappast ingiva några större betänkligheter att såsom nämnts
låta småbrukarnas foderrabatter gälla enbart majs och äggviterikt kraftlbder.

Bihang lill riksdagens protokoll Ulli''.). I sund. Nr 2''Mt. f,

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

För att ernå största möjliga enkelhet i systemet oell valfrihet för köparen
torde det vara bäst att lämna samma rabatt å samtliga dessa foderslag,
varigenom valet dem emellan göres fullständigt fritt. Då det vidare i detta
fall blir fråga örn tämligen begränsade fodermängder, om de jämföras med
hela vårt jordbruks efterfrågan, behöver det ej heller möta några svårigheter
att med hänsyn till gällande eller planerade foderavgifter fastställa en
rabatt som gäller för ett helt år framåt. Därmed skulle endast ett slags
rabattkort erfordras, och detta skulle gentemot säljaren kunna gälla som
kontant likvid intill fastställt belopp. Med de foderavgifter, som nu föreslås
av utredningen, kunde en rabatt å ovan angivna foderslag av 7 kr. pr 106
kg anses lämplig. För de småbrukare, som kunna utnyttja hela frikvantiteten
kraftfoder, skulle detta innebära en lättnad å utgiftskontot med 84 kr.
I den mån systemet kan stimulera till en rationell användning av kraftfoder
inom foderstater, som förut varit dåligt balanserade, kan det emellertid genom
sin återverkan på inkomstsidan betyda åtskilligt mera.

Jordbruksutredningens förslag i förevarande delar bar i yttrandena
mött såväl gillande som kritik. Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd
tillstyrka förslagen i stort. Två av jordbruksnämndens ledamöter lia
emellertid ansett, att stödjande av en fodersädsexport genom utbetalande av
pristillägg icke bör förekomma. Sveriges allmänna lantbrukssällskap tillstyrker
vissa skärpningar i nuvarande direktiv för fodermedelsregleringen. Beträffande
majs framhåller sällskapet, att det är av vikt, att införselavgiften avväges
med påpasslighet, och ifrågasätter, örn det är tillrådligt att binda majspriset
för en längre period framåt inom snäva gränser. En ganska vid variationsmarginal
synes sällskapet påkallad av olika skäl. Viss hänsyn bör således
tagas till fläskpriserna och fläskproduktionens utvecklingstendens, varjämte
majspriset bör regleras med aktgivande även på den inhemska spannmålstillgången.
Vad oljekakorna angår synes sällskapet en större varsamhet
med avseende på höjning av priserna för närvarande och i avvaktan på
jordbruksutredningens slutliga förslag motiverad. Svenska lantmännens riksförbund
ställer sig tveksamt till utredningens förslag rörande en ytterligare åtstramning
av oljekaksimporten. Förbundet anför, att en önskvärd utveckling
i riktning mot ett höjande av beteskulturen och ett bättre utnyttjande av
vallarnas avkastningsmöjligheter vid nuvarande prisrelation icke hindras avtillgången
på oljekakor. Lika litet synes detta foder utöva någon starkare
konkurrens beträffande den inhemska odlingen av vegetabilier, avsedda att
användas som kraftfoder. Oljekakorna spela däremot en stor roll för en rationellt
driven mjölkproduktion och ett rationellt tillvaratagande av inom
landet odlat stråfoder. Ftelt annorlunda ställer sig enligt riksförbundets mening
förhållandet beträffande majs. Riksförbundet framhåller vidare, att en
begränsning av oljekaksimporten försvårar beredskapslagringen av oljekakor.
— Då effekten på animalie- och särskilt fläskproduktionen vid ett visst majspris
är olika med hänsyn till andra växlande förhållanden, anser Sveriges
slakteriförbund, att det icke är möjligt att på förband angiva en viss prisnivå
på majs. Enligt slakteriförbundets mening är det riktigare att formulera direktiven
så, att majspriset skall hållas på en sådan nivå att det avsedda prisläget
för fläsk uppnås.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 230.

Kooperativa förbundets styrelse anför:

Beträffande den föreslagna prishöjningen på importerat foder vill styrelsen
påpeka, att partipriset på majs redan nu betydligt överstiger den av jordbruksutredningen
för nästa regleringsår föreslagna högre prisgränsen och att även
beträffande oljekaksfoder utredningens förslag omfattar ett nu redan fullbordat
faktum. Dessa förhållanden synas redan starkt återverka på konsumtionen
av importerade fodermedel, delvis på ett sätt, som icke torde kunna
betraktas som helt lyckligt ur jordbruksekonomisk synpunkt. Det finnes sålunda
tecken, som tyda på att importörerna här i landet i ökad utsträckning
gå över till import av prisbilligare men ur utfodringssynpunkt sämre produkter,
för att priserna på deras foderblandningar icke skola te sig allt för avskräckande
höga till följd av de höga importavgifterna. Med de priser på foderkakor,
som för närvarande råda, frestas särskilt de mindre jordbrukarna
att avvika från principerna för en rationell utfodring, inom vars ram djurens
äggvitebehov icke kan helt tillgodoses med inhemskt foder.

Då importörerna befara kraftig nedgång i sin försäljning av majs vid en
hög prisnivå framträder hos dem en viss tvekan att sörja för tillförseln, varigenom
prisnivån tenderar att ytterligare utveckla sig i för jordbrukarna ofördelaktig
riktning. Härigenom uppstår lätt ett vakuum i tillförseln till vissa
platser och ännu mer utpräglade oregelbundenheter i prisbildningen, såvida
icke avgiften i tid åter anpassas nedåt. Styrelsen kan därför icke uttala sin
anslutning till jordbruksutredningens uttalande till förmån för en mera varaktig
fixering av majsavgiften. Styrelsen vill i detta sammanhang hänvisa till
de uttalanden den tidigare gjort till förmån för införande av en rörlig majsavgift,
detta i syfte att möjliggöra så stabila majspriser som möjligt.

I nuvarande läge vill styrelsen slutligen bestämt framhålla önskvärdheten av
att den åtgärd av begränsad omfattning till stöd för fodersädsmarknaden genom
exporttillägg, som nu bifallits av riksdagen, icke må vara prejudicerande
för en fortsatt reglering av marknaden för inhemskt foder på den angivna
vägen.

Kommerskollegium är tveksamt beträffande lämpligheten av den föreslagna
höjningen av oljekaksskatten samt jämkningen av direktiven för majspriset.
Handelskamrarna i Malmö och Jönköping framhålla, att nied hänsyn
lill den nuvarande storleken å fodermedelsavgifterna den största försiktighet
är att tillråda i fråga om ytterligare skärpning av desamma, då
alltför höga avgifter måste komma icke blott att lamslå handeln med fodermedel
utan även att få menliga verkningar för jordbruket. Handelskammaren
i Visby ställer sig betänksam inför den ytterligare skärpning,
som utredningen föreslår. Redan genom de senaste accisförhöjningarna hade
fodermedelsacciserna nått en sådan höjd, att de lett till en väsentlig minskning
av förbrukningen. Ytterligare förhöjning av acciserna torde leda till
ett omöjliggörande av fortsatt import och komme att för fodcrmedelsliandeln
få synnerligen kännbara följder, varjämte den måste komma att menligt
återverka på jordbrukets animaliska produktion. Svenska foderämnes- och
spannmälsimportörernas förening anser, att en ytterligare höjning av fodermedelsaccisen
skulle komma att verka i det närmaste prohibitivt och bliva
signad alt omöjliggöra fortsatt import. Icke minst skulle en på denna väg
åstadkommen skärpt åtstramning av oljekaksförbrukningen enligt föreningens
uppfattning medföra olägenheter för mjölkproduktionen särskilt i lan -

Kungl. Majlis proposition nr 230.

dets sydliga delar. Föreningen Sveriges spannmålsintressenter finnér den
förordade prisförhöjningen å oljekakor ägnad att försvåra en ändamålsenlig
kraftfoderförsörjning inom vårt land.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att statens jordbruksnämnd i .skrivelse
den 10 mars 1939 hemställt, att med hänsyn till de många gånger
oförutsedda omständigheter, som kunna uppträda i samband med de omfattande
regleringsåtgärderna på jordbrukets område, i förordningen örn
skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl måtte intagas en bestämmelse
om att Kungl. Majit skall äga medgiva befrielse, helt eller delvis, från skatt
eller återbäring därav. Vidare har jordbruksnämnden i skrivelse samma
dag hemställt, att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens bemyndigande att
reglera importen av malt samt att i anslutning härtill uttaga införselavgift
å denna vara. Till motivering av detta förslag anför jordbruksnämnden,
bland annat.

Av kornskörden inom landet, som under de senaste fem åren genomsnittligt
uppgått till cirka 220,000 ton, användes en icke obetydlig del, eller för
närvarande inemot 40,000 ton årligen, till framställning av malt. Denna tillverkning
är sålunda av rätt stor betydelse för avsättningen av kornskörden.
Till stödjande av den inhemska kornordlingen uttages vid import av korn
dels tull med 3 kronor 70 öre per decilon, dels ock införselavgift, vars belopp
för närvarande utgör 5 kronor för deciton. Även malttillverkningen har
beretts skydd mot import genom uttagande av en tull örn 6 kronor 50 öre
per deciton.

Som regel torde den vid införsel av malt gällande tullen utgöra ett tillräckligt
skydd för den inhemska industrien. Dessutom synes bryggerinäringen
i allmänhet av kvalitetsskäl föredraga malt framställt av inom landet
odlat korn. Under den senaste tiden hava emellertid priserna å utländskt
malt varit särskilt låga. Till belysande av priserna å malt inom och utom
landet må följande uppgifter anföras.

1 Skåne uppgår priset å svenskt malt lill cirka 34 kronor per deciton. I
Mellansverige och Norrland äro priserna högre och torde alltefter fraktförhållanden
m. m. variera mellan 37 och 40 kronor för deciton. Danskt malt
torde emellertid kunna köpas till ett pris av 22 danska kronor per deciton
i Danmark. Detta innebär, att dylikt malt i Sverige, inklusive fraktkostnader
och tull, kan erhållas till ett pris av cirka 28 å 29 kronor per deciton.
Även å malt från Tjeckoslovakiet och Ungern hava priserna varit låga örn
än något högre än priset å danskt malt.

För närvarande torde dessa prisförhållanden icke spela någon roll för
avsättningen av maltkorn inom landet, enär handeln med malt för innevarande
säsong torde vara i stort sett avslutad. Skulle de nu rådande uttandspriserna
å malt bliva bestående, kan det dock befaras, att bryggerirna
kunna föranledas att i ökad utsträckning företaga inköp av utländskt malt,
varigenom avsättningsmöjligheterna för maltkorn skulle komma att försvåras,
vilket i sin tur kunde komma att oförmånligt inverka på fodermedelsregleringen.
Enligt nämndens mening kan det för dylikt fall befinnas lämpligt
att låta malt bliva föremål för importreglering och belagt med en efter
förhållandena avpassad införselavgift.

I sitt yttrande över jordbruksutredningens förslag anför jordbruksnämnden
angående inmalningsförfarandet beträffande grynhavre
följande.

Kungl. Maj:ts preposition nr 230-

Inmalningsförfarandet beträffande havre tiar i praktiken mångå gånger
visat sig förenat med ganska stora svårigheter. Sålunda plägar tillgången
inom landet på för grynberedning lämplig havre vara ganska ojämn och
dessutom är havrens kvalitet mycket växlande. Nämnden har därför vid
upprepade tillfällen uttalat som sin mening, att tillverkningsprocenten för
havre borde hållas jämförelsevis låg, men att införselavgiften för havre i
stället borde tillmätas relativt hög. Därigenom stimulerades kvarnarna att
i så stor utsträckning som möjligt använda inhemsk havre men vore icke
förhindrade att använda utländsk havre i viss utsträckning, örn kvaliteten
och tillgången på inhemsk havre vore mindre god. Enär havreskörden inom
landet i regel är så stor, att det icke torde erbjuda några svårigheter att uppbringa
den kvantitet havre om 40,000 å 50,000 ton, som årligen förmärs vid
havregrynskvarnarna, vill nämnden under hänvisning till nyss omförmälda
förhållanden ifrågasätta, huruvida icke det stöd åt den inhemska havreodlingen,
som inmalningsförordningen avser, skulle kunna göras mer effektivt,
därest förordningen ifråga slopades och kvarnarna i stället tillätes använda
utländsk havre, för vilken införselavgift icke skulle behöva erläggas,
i samma omfattning, som det kunde styrkas, att svensk havre utförts utan
tillgodonjutande av eventuellt pristillägg eller annat stöd för exporten. Avriksdagen
meddelade direktiv lägga icke hinder i vägen för en dylik anordning,
och jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 augusti 1937 har jordbruksnämnden
redan bemyndigande att bland annat medgiva införsel av havre
utan erläggande av införselavgift, under förutsättning att importören inriket
utfört motsvarande myckenhet havre. Likväl torde den av jordbruksnämnden
sålunda förordade anordningen, som skulle äga generell giltighet,
böra underställas riksdagen, enär densamma innebär ett frångående av
hittills träffade anstalter till havreodlingens stödjande. De detaljbestämmelser
i ämnet, som kunna befinnas erforderliga, torde böra meddelas av
Kungl. Majit.

Svenska lantmännens riksförbund har i sitt yttrande berört de nu utgående
fraktbidragen för havre till vissa delar av Norrland.
Riksförbundet framhåller, att dessa bidrag givetvis äro av betydelse för de
delar av landet, som komma i åtnjutande av desamma. Däremot kunna
verkningarna enligt riksförbundets mening bli rent av skadliga för de delar
av Gävleborgs och Västernorrlands län, där man särskilt vid rikliga fodersädsskördar
har överskott på havre. Riksförbundet upplyser, att det under
innevarande konsumtionsår i vissa fall ställt sig ekonomiskt fördelaktigare
för norrländska jordbrukare, resp. föreningar att sälja norrlandshavre till
Skåne än till de rätt närbelägna områdena i Norrland, dit havre fraktas
från mellersta Sverige med fraktbidrag. Riksförbundet anser dessa förhållanden
icke tillfredsställande.

Det av två ledamöter i jordbruksutredningen framförda förslaget örn
rabatte ring av utländskt kraftfoder för småbrukare avstyrkes
i det övervägande antalet yttranden. Endast svenska lantmännens
riksförbund, Sveriges småbrukares riksförbund och handelskammaren i
Gävle äro gynnsamt stämda till förslaget. Svenska lantmännens riksförbund
anför att, örn en skärpning av oljekaksskatten anses böra komma till stånd,
frågan örn prisrabatter med tanke på det mindre jordbruket icke utan ingående
omprövning bör avfärdas. Småbrukarnas riksförbund anför följande

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

i anslutning till förbundets i annat sammanhang refererade synpunkter på
frågan om jordbruksregleringens verkningar för det mindre jordbruket i allmänhet: Bristen

på kontanter tar sig i småbrukarnas hushållning ett tvåfaldigt uttryck.
Å ena sidan tvingas man att sälja även av de produkter, som familjen
i och för sig väl skulle behöva för eget behov. Den andra följden är, att
man av bitter erfarenhet undviker varje utgift, som icke är av tvingande
karaktär. De höga kraftfoderpriserna verka därför i många fall rent avskräckande.
Resultatet av det nämnda och åtskilligt annat blir att många
småbrukare med svaga, för torka och missväxt utsatta jordar samt mången
gång med ett dåligt eller medelmåttigt djurmaterial tidvis svältföda sina
djur. Det finnes därför många småbrukarekor i vårt iand, som inte lämna

1.000 kilogram mjölk per år.

Att peka på medelsiffrorna för kraftfoderinköp inom denna grupp och
därur draga den slutsatsen att inget kraftfoder behövs är därför alldeles
oriktigt. Många samverkande faktorer lia skapat ett psykologiskt och ekonomiskt
sakläge, som gör att småbrukarna i många fall varken kunna, vilja
eller våga föra in kraftfoder i foderstaterna. Och ändå är det ingenting, som
bättre behövs. Det finnes ingen annan åtgärd, som så snabbt och så allsidigt
kan gynnsamt påverka en dylik felinriktad lanthushållning som en väl balanserad
utfodring med hjälp av lämpliga mängder kraftfoder. Gent emot
en måttlig användning av kraftfoder inom småbruket bör därför icke finnas
några restriktioner. Tvärtom behövs det en vidgad upplysning inom denna
grupp örn möjligheten att genom en rationellare utfodring få ut en bättre
avkastning av djuren.

Med hänsyn till det sagda vill småbrukarnas riksförbund tillstyrka det reservationsvis
framlagda förslaget. På en punkt vill emellertid riksförbundet
föreslå en justering. Reservanterna ha beträffande inkomstgränsen anknutit
till lantarbetarnas lönenivå och därvid stannat för inkomstgränsen
1,500—1,800 kronor. Riksförbundet, som enligt sitt program jämväl vill
beakta de arbetaregruppers intressen, som i socialt och ekonomiskt avseende
kunna jämföras med småbrukarna, anser reservanternas principiella inställning
riktig. Emellertid bör det beaktas att 1,500 å 1,800 kronor f. n. närmast
motsvara familjeförsörjarens egen inkomst inom lantarbetarkåren. I
den mån lantarbetarens hustru och harn deltaga i lantarbetet blir den sammanlagda
inkomsten högre. Då småbrukarens deklarerade inkomst i de
flesta fall är att betrakta som en familjeinkomst, kräver enligt småbrukareförbundets
mening principen om paritet med lantarbetarna att inkomstgränsen
något höjes. Småbrukarnas riksförbund vill därför föreslå, att fritt
kraftfoder enligt reservanternas förslag erhålles vid en inkomst av 1,700 å

2.000 kronor.

De invändningar, som kunna göras emot kravet på en viss mängd fritt
kraftfoder åt småbrukarna, äro enligt småbrukareförbundets mening icke
av den art att de böra fälla utslaget. Det är här fråga örn ett socialt rättvisekrav
av sådan art att regleringstekniska och principiella svårigheter
måste övervinnas. Detta stämmer också bäst överens med vad som i övrigt
gjorts för jordbruket. Man har experimenterat, förlorat pengar, vunnit erfarenheter
och tagit nya tag, när det gällt att komma övriga grupper till
hjälp. Sveriges småbrukare böra därför kunna göra anspråk på att deras
nödläge nu föranleder omedelbara försök att bringa hjälp.

Brödsädsregleringen. Den primära stödanordningen på brödsädsmarknadens
område utgöres för närvarande av det s. k. inmalningstvånget. I an -

Kungl. Majlis proposition nr 230.

slutning lill denna regleras införseln av vete och råg samt därav framställda
produkter. Under förutsättning att prisläget för brödsäd å världsmarknaden
ej är alltför ogynnsamt beredes den inhemska marknaden ett ytterligare stöd
genom anordningen med utförselbevis. Slutligen må till skyddande av en
undre gräns för brödsädspriserna stödköp äga rum. Beträffande utformningen
av ifrågavarande reglering under nästa konsumtionsår anför jordbruksutredningen
följande.

De nuvarande grunderna för brödsädsregleringen torde böra bibehållas. Det
bar visserligen från olika båll ifrågasatts, huruvida anordningen med utförselbevis
och slödköpsförfarandet i sin nuvarande utformning fylla kraven på
ändamålsenlighet och effektivitet, men de anmärkningar, som härutinnan
framförts, synas av flera skäl icke nu böra upptagas till behandling. Med
avseende på stödköpsförfarandet vill utredningen särskilt framhålla, att detta
första gången tillämpas under innevarande konsumtionsår. Det torde med
hänsyn härtill vara lämpligt att uppskjuta ett ståndpunktstagande beträffande
denna anordning, till dess konsumtionsåret gått till ända och verkningarna
av stödköp säkrare kunna bedömas.

Vad angår det närmare bandhavandet av regleringsanordningarna synas
nuvarande bestämmelser och direktiv i fråga örn inmalningstvånget och importregleringen
böra gälla oförändrade.

Anordningen med utförselbevis, vilken i praktiken innebär att genom införseln
av brödsäd och vissa förmalningsprodukter inflytande tullmedel användas
för stödjande av exporten av inhemsk brödspannmål, får enligt nuvarande
direktiv komma till användning för stödjande av en prisnivå motsvarande
per deciton i fråga om vete ett höstpris av 20 kronor 50 öre och ett
sommarpris av 22 kronor samt beträffande råg 1 krona lägre priser. Förekommande
veteavgift skall härvid inräknas i vetepriset. Beträffande sistnämnda
avgift har förutsatts, att den skall avvägas i förhållande till prisläget
å vete och icke överstiga skillnaden mellan nyssnämnda vetepriser med inräknande
av avgiften och gällande producentpriser under motsvarande tider. Oavsett
prisläget får dock veteavgift till mindre belopp uttagas till täckande av
svenska spannmålsaktiebolagets kostnader i samband med regleringen. Utredningen
har intet att erinra emot att förenämnda regler följas även under
nästa konsumtionsår. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn
till marknadsförhållandena inom och utom landet bestämma utförselbevisens
värde.

Som förut nämnts skola stödköp äga rum till skyddande av en lägsta prisnivå
på brödsäd. 1 enlighet med vad tidigare i samband med behandlingen
av fodermedelsregleringen anförts bör denna prisnivå ansluta till priserna å
foderspannmål. För nästa konsumtionsår synes därför såsom dylik lägsta
prisnivå böra gälla ett producentpris av 1(1 kronor 50 öre för deciton vete och
15 kronor 50 öre för deciton råg under höstmånaderna med en mot lagringskostnaderna
svarande successiv stegring av prisnivån under konsumtionsåret.
Därest Kungl. Majit finner så av förhållandena påkallat, bör dock stödkö]»
liven kunna verkställas vid priser, som med 50 öre överstiga de ovan angivna.

För att förlustriskerna med stödköpen skola hållas inom rimliga gränser
få stödköpen enligt nuvarande direktiv under ett skördeår ej avse större kvän
litet än 125,000 toli. Kungl. Majit är dock oförhindrad att. örn så befinnes
oundgängligen erforderligt för att motverka ett starkare pristall å brödspannmål,
höja denna kvantitet lill 150,000 lon. Utredningen har ej funnit anledning
föreslå någon ändring i dessa bestämmelser.

Stödköpsverksamhetcn torde även under nästa konsumtionsår böra hand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

havas av svenska spannmålsaktiebolaget. Gällande avtal mellan bolaget och
staten torde således böra förlängas. I fråga om realisationen av stödköpl
brödsäd gäller för närvarande, att denna efter Kungl. Ma.j:ts bestämmande
antingen skall exporteras eller också upplagras. Någon ändring i direktiven
härutinnan synes ej påkallad. Statens beredskapslager bör bibehållas även
i fortsättningen. Förvaltningen därav torde liksom nu böra handhavas av
spannmålsaktiebolaget.

För täckande av förlust å förekommande stödköpsverksamhet samt för bestridande
av spannmålsbolagets kostnader för verksamheten bör veteavgift i
mån av behov kunna upptagas. På sätt tidigare angivits bör avgiften avvägas
i förhållande till prisläget å vete. Enligt förordningen om veteavgift får den
dock icke överstiga 3 kronor per deciton.

Vad angår kostnaderna för beredskapslagret av brödsäd synes det ur principiella
synpunkter riktigast, att dessa bestridas av medel, som utgå för statlig
beredskapslagring i allmänhet, och således icke belasta brödsädsregleringen.

I flertalet av de avgivna yttrandena har jordbruksutredningens förslag
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Kommerskollegium ställer sig tveksamt beträffande den föreslagna höjningen
av stödköp spri serna med 50 öre. Denna ändring kan, förmenar kollegium,
komma att leda till en fortsatt stegring av veteodlingen med risk
lör betydande utgifter för staten. Även handelskamrarnci i Stockholm och
Örebro uttala en varning mot höjning av stödköpspriserna för brödsäd. Föreningen
Sveriges spannmålsintressenter gör gällande, att stödköpsinstitutet
i förening med på förhand fixerade priser i flertalet odlares ögon uppfattats
som en produktionsgaranti av ungefär samma sakliga innehåll som inlösningsförpliktelsen.
Om de hittills gällande stödköpspriserna medfört en ökning
av produktionen genom en utvidgning av arealen och en stegring av
hektarskördarna, torde en förhöjning av prisnivån med stor sannolikhet resultera
i en ytterligare ökning av veteproduktionen.

Kooperativa förbundets styrelse anför i sammandrag följande.

Styrelsen vill, särskilt med sikte på det allvarliga världspolitiska läget,
förorda stödköpssystemets bibehållande trots de allvarliga statsfinansiella
risker som därav uppstå.

Då numera brödsädslagringen i sin helhet är att betrakta som huvudsakligen
en beredskapslagring, förelås slopande av veteavgiften samt att kostnaderna,
liksom vid övrig beredskapslagring, täckas över budgeten. Ett ytterligare
skäl till veteavgiftens slopande är enligt styrelsens mening, att
.systemet visat sig föranleda missbruk från vissa kvarnars sida, något som i
åtskilliga fall lett till rättsligt beivrande. Då den med beredskapslagringen
lörenade verksamheten är av principiellt artskild natur mot den verksamhet
i pnsreglerande syfte, som ursprungligen avsågs med stödköpen och som
uppdrogs åt svenska spannmålsaktiebolaget att praktiskt handha, kan styrelsen
ej instämma med jordbruksutredningen i att förvaltningen av bered>kapslagren
av brödsäd i fortsättningen bör handhas av spannmålsaktiebolaget.
Praktiska skäl därför föreligga ej, sedan en särskild organisation
skapats för beredskapslagringen i övrigt. Styrelsen får alltså föreslå, att
förvaltningen av beredskapslagringen av brödsäd överlämnas till statens
reservförrådsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Svenska lantmännens riksförbund uttalar rörande direktiven för stödköpsförfarandet
följande.

Stödköpsförfarandet, som tillämpats först under innevarande konsumtionsår,
har därvid visat sig mindre tillfredsställande av den anledningen
att direktiven för verksamheten knappast äro så avfattade, att jordbrukets
föreningar och spannmålshandeln i övrigt med någon känsla av trygghet
kunnat uppträda marknadsstödjande. Sålunda torde oklarhet råda rörande
det prisläge å spannmål, som statsmakterna ämna tolerera — sedan överskott
å marknaden avlastats genom stödköp av spannmålsbolaget —- innan
utförsäljningar från i bolagets ägo befintliga lager av brödsäd skola äga runi.
Givetvis böra, örn brödsädsskörden är riklig, priserna ej tillåtas stiga alltför
högt. Ä andra sidan bör förefintligheten av ett måttligt överskott ej förhindra
en prisstegring utöver stödköpsnivån. Vidare är det nödvändigt, att
bestämda riktlinjer uppdragas för brödsädsöverskottets avsättning.

Statens jordbruksnämnd anför i sitt yttrande väsentligen följande.

Med hänsyn till risken för en alltför stark produktionsökning anser sig
nämnden icke böra förorda att ett högre stödköpspris än det nu fastställda
på förhand och ovillkorligen tillförsäkras jordbrukarna. Däremot har nämnden
intet att erinra emot en sådan anordning, att Kungl. Majit erhåller riksdagens
bemydigande att, örn förhållandena så påkalla, höja detta stödköpspris
med intill 1 krona för deciton i stället för med av utredningen
föreslagna 50 öre för deciton, varigenom alltså högsta stödköpspriset skulle
bliva detsamma som enligt utredningens förslag. Producenterna böra nämligen
tillförsäkras något bättre brödsädspriser, örn brödsädsöverskottet är
jämförelsevis ringa, än om överskottet skulle bliva särskilt stort. Nämnden
anser i anslutning till vad nu sagts, att Kungl. Majit bör äga utvidgad
rörelsefrihet jämväl beträffande omfattningen av de myckenheter brödsäd,
som må inköpas i stödköpssyfte, så att dessa, om föi''hållandena det påkalla,
må överstiga de 150,000 ton, som riksdagen hittills ansett böra utgöra övre
gräns för desamma. Örn 1939 års brödsädsskörd icke kommer att lämna
något överskott eller örn priserna å världsmarknaden för brödsäd skulle väsentligt
stiga — en omständighet, som emellertid för den period varom nu
är fråga torde kunna lämnas ur räkningen — torde stödköpsinstitutet bliva
utan betydelse, enär producenterna, deras organisationer samt spannmålshandlarna
under nämnda förutsättningar torde kunna åstadkomma en högre
prisnivå för brödsäd, än den stödköpen avse att upprätthålla. I dylika fall
skola givetvis de nuvarande direktiven gälla, som bland annat innebära, att
utförselbevisen må komma till användning, så länge det pris, som kan utvinnas
vid export, ökat med veteavgiftens belopp, örn hösten icke överstiger
för vele 20 kronor 50 öre per deciton samt för råg en krona lägre pris.

I detta sammanhang vill nämnden med anledning av vad svenska lantmännens
riksförbund uttalat rörande direktiven för stödköpsförfarandet
framhålla, att avsikten med stödköpen måste anses vara att, om övriga åtgärder
till brödsädsodlingens stödjande icke visa sig tillräckliga härför,
stödja en viss prisnivå. Örn spannmålsbolaget genom stödköp lättat marknaden
från ett tyngande överskott eller lill och med framskapat knapphet
a marknaden, bör bolaget därför äga verkställa utförsäljningar vid starkare
prisstegring. Då viss oklarhet emellertid torde råda angående det prisläge,
vid vilket dylika försäljningar böra företagas, och förutsättningarna i övrigt
för desamma, får nämnden för sitt vidkommande i berörda hänseenden
framhålla följande. •

Kungl. Majlis proposition nr 230.

Enligt för brödsädsregleringen nu gällande direktiv, i vilka någon ändring
i här ifrågavarande avseenden nu icke ifrågasättes, må under ett konsumtionsår
inköpt brödsäd icke tillföras ett följande konsumtionsårs marknad
utan att motsvarande inköp företagas, förrän priserna tendera att överstiga
den såsom övre gräns angivna nivån, d. v. s. 1925—1929 års priser ökade
med 15 procent. Kvarliggande partier av äldre års skörd få således icke av
bolaget användas på ett sätt, som kan verka pristryckande på den nya skörden.
Därest bolaget emellertid på grund av riklig skörd eller andra på prisbildningen
inverkande faktorer måste genom nya stödköp lätta marknaden,
synes bolaget — som under alla förhållanden bör äga sörja för att dess omkostnader
för inköpta partier bliva täckta — böra då brödsädspriserna mera
varaktigt uppnå en nivå, som med mer än 1 krona per deciton överstiger
av Kungl. Majit fastställda stödköpspriser, verkställa utförsäljning av under
konsumtionsåret i stödköpssyfte inköpt brödsäd, i den mån så är förenligt
med bibehållande av sist avsedda nivå. Jordbruksnämnden anser sig vidare
böra i detta sammanhang framhålla vikten av att stödåtgärderna, i den mån
så är möjligt, definitivt utformas redan vid skördeårets början eller så snart
därefter, som påbörjade tröskningar m. m. kunna giva tillräcklig ledning för
bedömande av skördeutfallet.

Nämnden, som i likhet med jordbruksutredningen anser det riktigast, att
kostnaderna för beredskapslagret av brödsäd bestridas av andra medel än
dem, som äro avsedda för brödsädsregleringen, vill i detta sammanhang påpeka
önskvärdheten av att beredskapslagrets storlek fastställes och att på
lämpligt sätt fastslås, vilket belopp som skall anses motvärn kostnaderna
för detsamma.

Enligt nu gällande avtal mellan staten och svenska spannmålsaktiebolaget
skall bolaget enligt i avtalet meddelade bestämmelser samt i vissa fall efter
Kungl. Maj :ts särskilda föreskrifter lagra samt inköpa och försälja brödspannmål.
Med hänsyn till önskvärdheten av att ur ekonomisk försvarsberedskapssynpunkt
liava tillgång till ett organ, som kan åtaga sig bland annat
lagring och inköp av fodermedel m. m., vill nämnden ifrågasätta en sådan
ändring av bolagets avtal, att bolaget kan anlitas för ifrågavarande
ändamål. Vidare kan det måhända i vissa fall befinnas lämpligt att, därest
fodersäd genom export skall avlastas den inhemska marknaden, i en eller
annan form låta bolaget omhänderhava ifrågavarande verksamhet.

Mot jordbruksnämndens yttrande, i vad brödsädsregleringen angår, bär
reservation anförts av herrar greve Wachtmeister, Norup och Börjesson
med instämmande av herrar Ahlsten och Andersson. Reservanterna anse,
dels att nämnden bort tillstyrka jordbruksutredningens förslag i fråga örn
stödköpspriset för brödsäd dels ock att något uttalande örn definitivt utformande
av stödåtgärderna redan vid skördeårets början eller så snart därefter
som påbörjade tröskningar kunde giva tillräcklig anledning för bedo
mande av skördeutfallet icke bort göras av nämnden.

Beträffande den av svenska lantmännens riksförbund väckta frågan, vilket
prisläge g brödsäd som statsmakterna under ett konsumtionsår, då stödköpsförfarandet
tillämpas, ämna tolerera, innan utförsäljningar av under året
i stödköpssyfte inköpt spannmål skola äga rum, har 1938 urs jordbruksutredning
på min begäran yttrat sig. Utredningen anför:

Stödköpsförfarandet bar till ändamål att skydda en viss lägsta prisnivå å
brödsäd. Detta skydd bör givetvis lä ninas med minsta möjliga kostnader för

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

staten. Därest prisläget för brödsäd under ett år, då stödköp tillämpas, stiger
över stödköpsnivån, bör därför i princip gälla, att förut under konsumtionsåret
stödköpt brödsäd åter må tillföras marknaden, i den mån så är förenligt
med bibehållande av stödsköpsnivån. Av praktiska skäl torde emellertid en
viss stegring av brödsädspriserna utöver nämnda nivå böra tillåtas, innan utförsäljning
äger rum. Om prisstegringen är av tillfällig art, skulle statsverket
eljest åsamkas onödiga kostnader, varjämte försäljningen sannolikt skulle
åstadkomma stark irritation på marknaden. Med hänsyn härtill torde, såsom
jordbruksnämnden föreslagit, en viss marginal utöver stödköpsnivån böra bestämmas,
inom vilken priserna tillåtas fritt röra sig, innan stödköpt spannmål
utförsäljes. Då in- och uttagningskostnaderna jämte inköpsprovision enligt
uppgift normalt utgöra omkring 45 öre per deciton synes den av jordbruksnämnden
föreslagna marginalen, 1 kr. per deciton, vilken uteslutande är avsedd
att täcka kostnaderna, vara något för hög. Jordbruksutredningen vill
därför tillstyrka att, när brödsädspriset i marknaden överskridit stödköpspriset
med 50 å 75 öre, svenska spannmålsaktiebolaget bör företaga utförsäljning
av stödköpt spannmål.

Jordbruksutredningens ordförande jämte fyra ledamöter lia icke kunnat
ansluta sig till majoritetens yttrande beträffande marginalens storlek utan
hava härutinnan biträtt jordbruksnämndens förslag.

Med anledning av jordbruksutredningens förslag, att kostnaderna för beredskapslagret
av brödsäd böra bestridas av medel, som stå till förfogande
för statlig beredskapslagring i allmänhet, anför statskontoret följande.

Utredningen torde åsyfta de medel, som anvisas för den upphandling och
upplagring av varor, som jämlikt riksdagens bemyndigande i anledning av
Kungl. Maj:ts propositioner år 1937 nr 323 och år 1938 nr 311 må verkställas
för statens räkning. Såsom framgår av dessa propositioner, är avsikten med
denna statliga uppphandling att, såsom en beredskapsåtgärd i händelse av
avspärrning, från utlandet inköpa och här upplägga ett reservförråd av varor,
som erfordras för näringslivet men ej kunna frambringas i tillräcklig
mängd inom landet. För bestridande av vissa med denna upphandlingsverksamhet
förenade omkostnader såsom lagerhyror, kostnader för vård och omsättning
m. m. finnes sedan budgetåret 1937/38 å riksstaten under tionde huvudtiteln
uppfört ett förslagsanslag till statlig lagerhållning m. m. Såvitt statskontoret
kan finna, torde det för sagda upphandling uppställda villkoret, att
upphandlingen skall avse importerade varor, utesluta, att kostnaderna för
det av utredningen omförmälda beredskapslagret av brödsäd skola kunna bestridas
med anlitande av nämnda anslag.

Statskontoret vill härutöver erinra, att föredragande departementschefen
i statsrådsprotokollet till proposition nr 239 till 1936 års riksdag (sid. 98)
i samband med behandlingen av frågan örn uppläggande av berörda beredskapslager
av brödsäd uttalade, att kostnaderna för lagerhållningen vore att
anse som utgifter för realiserandet av då befintligt spannmålsöverskott och
följaktligen borde bestridas av de medel, som finge användas till täckande av
förluster å spannmålsregleringen.

Då ifrågavarande lagerhållning väsentligen torde vara alt anse sorn ett led
i de nuvarande regleringsåtgärderna på brödsädsodlingens område, böra kostnaderna
för densamma, enligt statskontorets mening, fortfarande bäras av de
medel, som avses för täckande av utgifterna för spannmålsregleringens genomförande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

I en särskild, den 10 mars 1939 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd
gjort framställning örn utökande för nästa konsumtionsår av
svenska spannmålsaktiebolagets rörelsekapital. Jordbruksnämnden anför,
bland annat:

Därest spannmålsaktiebolaget skulle komma att företaga inköp av bela
brödsädsöverskottet under innevarande konsumtionsår, kommer bolagets totala
innehav av brödsäd med sannolikhet att uppgå till något över 300,000
ton, varav 100,000 ton motsvarar det tidigare av statsmakterna beslutade
beredskapslagret. Enligt nämndens mening böra så stora myckenheter brödsäd
icke bibehållas i lager under någon längre tid. De utvägar som kunna anlitas
för överskottets nedbringande äro antingen export eller ock utfodring. Spannmålsbolaget
bar också för sitt vidkommande ifrågasatt, att anstalter med
det snaraste borde träffas för att minska brödsädslagren dels genom utförsäljning
av brödsäd till foder, dels ock genom export i viss utsträckning, i
annat fall behöva nämligen ytterligare lagringsutrymmen anskaffas, vilket
ej endast kan erbjuda vissa svårigheter utan även förorsaka bolaget extra
kostnader. Då bolaget ifrågasatt ett samtidigt anlitande av dessa båda utvägar
till brödsädsöverskottets nedbringande, bar detta sin förklaring riäruti.
att de priser, som kunde utvinnas vid export, för närvarande vöre så låga.
att en export vore förenad med mycket betydande kostnader. Dessa kunde
nämligen beräknas utgöra 10 å 11 kronor för deci ton. Därför syntes en utfodring
inom landet av brödsäd ställa sig för bolaget fördelaktigare. Enbart
utfodring har bolaget likväl icke ansett tillfyllest till vinnande av den erforderliga
avlastningen av marknaden. Enligt nämndens mening bör man vid
valet mellan export eller utfodring av brödsäd icke bortse från det förhållandet,
att utfodringen kommer att minska behovet av importerade fodermedel
och därigenom ock vissa inkomster för regleringsverksamheten. Det
synes dock icke välbetänkt att i nuvarande oroliga utrikespolitiska läge företaga
export av brödsäd, förrän utsikterna för årets brödsädsskörd kunna
bedömas. Ej heller vill nämnden förorda en omedelbar utförsäljning av
brödsäd till foderändamål, enär en dylik åtgärd skulle kunna oförmånligt
inverka på den redan tryckta fodersädsmarknaden. Nämnden anser sålunda,
att något avgörande icke för närvarande bör träffas rörande brödsädsöverskottets
avsättning, utan att oaktat ovannämnda svårigheter å brödsädsmarknaden
detsamma tillsvidare bör upplagras. Däremot finner nämnden
det nödvändigt, att här ifrågavarande spörsmål avgöres redan under
sommaren, så att brödsädslagren eventuellt kunna nedbringas, innan den
nya skörden börjar marknadsföras. Vilka utvägar, som då böra anlitas
lill vinnande av ifrågavarande syfte, torde böra bliva beroende av då föreliggande
förhållanden. Detta leder emellertid till att spannmålsbolagets behov
av rörelsemedel för nästa konsumtionsår kan komma att behöva utökas.
Ytterligare 25 miljoner kronor synas därför böra ställas lill Kungl.
Maj:ts förfogande för ifrågavarande ändamål.

Förslag till särskilda åtgärder till stöd för jordbruket i Norrland. 1

skrivelse den 28 februari 1939 har lantbruksstyrelsen upptagit frågan
om ytterligare stödjande av de norrländska hushållningssällskapens produktionsbefrämjande
verksamhet. I sådant hänseende har styrelsen hemställi.
att från jordbrukets prisregleringsfond måtte för budgetåret 1939/40 få utgå
ett belopp av högst 600,000 kronor att användas lill produktionsbefrämjande
åtgärder på jordbrukets område i Norrland och de delar av Koppar -

Kunni. Maj:ts proposition nr 2o0.

bergs och Värmlands län, där jordbrukets ställning är i stort sett likartad med
den i Norrland.

Lantbruksstyrelsen bar lill en början anfört vissa synpunkter på planläggningen
av den med anlitande av ifrågavarande medel bedrivna verksamheten.
Styrelsen yttrar härutinnan i huvudsak följande.

Animalieproduktionen är och bör vara den för Norrland viktigaste grenen
av jordbruksdriften. De i Norrland odlade fodermedlen lia i allmänhet, relativt
sett, en låg nettoenergikoncentration eller ett lågt näringsvärde per kilogram
torrsubstans. De lämpa sig följaktligen bäst för utfodring av nötkreatur,
får och getter. Av nämnda djurslag äro nötkreaturen otvivelaktigt de
för jordbruksdriften mest betydelsefulla, varför huvudvikten synes böra läggas
vid nötkreatursskötseln och därmed sammanhängande spörsmål.

Den brist på liögkoneentrerade fodermedel, som föreligger inom de delar
av riket, varom fråga är, kan givetvis avhjälpas genom införsel av sådana
fodermedel från annat håll. Jordbruket inom ifrågavarande landsdelar har
emellertid främst till uppgift att producera foderväxter, varför hela företagets
bärighet ytterst blir beroende av desammas förädlingsvärde. Sådana
åtgärder böra följaktligen i första hand ifrågakomma, som kunna medföra
en varaktig förbättring av de hemmaodlade fodermedlens kvalitet.

Ehuru styrelsen i frågans nuvarande läge icke anser sig kunna framlägga
ett slutgiltigt utformat förslag till hela anslagets användning, vill styrelsen
dock framhålla vikten av att verksamheten organiseras efter sådana riktlinjer,
att större planmässighet än hittills framdeles må kunna ernås. Då
erfarenheterna på området i allmänhet äro mycket begränsade, bör stor varsamhet
iakttagas och mera omfattande ingrepp i jordbruksdriften genomföras
först efter noggrann undersökning rörande det verkliga sakläget och på
basis därav genomförda försök, vars resultat blivit bekräftade vid praktisk
tillämpning under skilda yttre förhållanden. Det torde med hänsyn härtill
kunna ifrågasättas, huruvida styrelsens i förenämnda skrivelse den 31 augusti
1937 framlagda förslag till upplysningsverksamhet om ändamålsenlig utfodring
av nötkreatur i Dalarna och Norrland icke nu bör upptagas till förnyad
prövning. Viss del av beviljat anslag torde i anslutning härtill böra
reserveras för fodermedelsanalyser, demonstrationsjordbruk samt upplysnings-
och propagandaverksamhet på området. Härutöver vill styrelsen även
framlägga förslag till inventering av kreatursbeståndets beskaffenhet.

Fodermedelsanalyser samt inventering av kreatursbeståndets
beskaffenhet. I skrivelse den 31 augusti 1937 har styrelsen
närmare motiverat behovet av regelbunden kemisk analys av vissa inom
Norrland producerade fodermedel samt framlagt förslag till verksamhetens
allmänna planläggning. I syfte att utröna, i vad mån förutsättningar förefinnas
att ytterligare utveckla djurens förmåga att lämna stora mängder
mjölk på basis av i orten producerade fodermedel, bitr en liknande undersökning
även verkställas i avseende på kreatursbeståndets beskaffenhet med
särskild hänsyn till de individuella växlingar, som i nämnt hänseende möjligen
kunna föreligga. Dessa undersökningar torde i första hand böra omfatta
sådana företeelser som exempelvis djurens förmåga att upptaga stora
mängder torrsubstans, avkastningens fördelning under laktationsåret (laktalionskurvans
form) samt mjölkens kemiska .sammansättning. I anslutning
härtill skulle det bliva nödvändigt att verkställa regelbunden fodervägning.
provmjölkning och mjölkanalys för enskilda kor. Undersökningarna böra
såvitt möjligt begränsas till sådana djur. vilka redan stå under regelbunden
kontroll genom kontrollförening. 1 sådant fall skulle del endast bliva behövligt
att .skärpa foderkontrollen och komplettera resultaten med undersökningar
av mjölkens äggvitehalt. Det kan dock bliva nödvändigt att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

viss utsträckning även verkställa dylik undersökning inom icke kontrollerade
besättningar. Den försöksverksamhet, som kan befinnas erforderlig med
anledning av inventeringarnas resultat, bör utföras av de organ, som föivIräda
den statliga försöksverksamheten på foderväxtodlingens och husdjursskötselns
område.

Demonstrationsjordbruk. En speciell premiering av mindre
jordbruk för åstadkommande av mönsterjordbruk har under en följd av år
upprätthållits inom Norrland och Dalarna enligt bestämmelserna i 11 § av
det numera upphävda reglementet den 4 oktober 1929 (nr 350) för nied
statsmedel understödda åtgärder till höjande av det mindre jordbruket. Sedan
nämnda verksamhet omkring år 1935 nedlades, har den i vissa fall
med bidrag av donationsmedel fortsatts, ehuru i något förändrad form.

Enligt av styrelsen j skrivelsen den 31 augusti 1937 framlagt förslag till
bildande och upprätthållande av demonstrationsjordbruk inom de delar avriket,
varom här är fråga, skulle verksamheten lia till uppgift att genom
praktiska försök och demonstrationer klarlägga och åskådliggöra, huru jordbruksdriften
under skilda yttre förhållanden lämpligen borde planläggas
och genomföras vid bondejordbruk inom sagda områden. Den sålunda föreslagna
verksamheten avses således bliva till arten i viss mån en annan än
den förut berörda tidigare speciella premieringsverksamheten. Den sistnämnda
var i princip en tävlingsverksamhet, medan den förra avses bliva
uteslutande av undervisande karaktär.

Ifrågavarande demonstrationsjordbruk torde inom varje hushållningssällskaps
område böra till antalet bestämmas ungefärligen efter antalet brukningsdelar
inom området. Enligt styrelsens beräkning skulle för ändamålet
erfordras sammanlagt omkring 120 jordbruk, motsvarande ungefär ett jordbruk
per 1,000 brukningsdelar. Det bör ankomma på vederbörande hushållningssällskap
att utvälja de egendomar, som böra ifrågakomma för ändamålet,
samt träffa avtal med respektive innehavare, varigenom dessa
skulle förpliktas att under viss tid dels ställa sig av sällskapet meddelade
anvisningar röjande jordbrukets rätta bedrivande till noggrann efterrättelse,
dels ock upplåta respektive egendom för av sällskapet anordnade demonstrationer
och utbildningskurser på jordbrukets område. Innehavaren skulle
tillika vara skyldig att föra fullständiga räkenskaper över egendomens inkomster
och utgifter samt vara ansluten till i orten förefintliga ekonomiska
organisationer på jordbrukets område. Efter avtalstidens utgång skulle verksamheten
överflyttas till annan för ändamålet lämplig egendom. Avtalstiden
bör i regel vara sex år.

Då jordbruket i Norrland i allmänhet bedrives i samband med en meleher
mindre omfattande skogshantering, torde verksamheten sid sagda egendomar
i förekommande fall böra utsträckas att jämväl omfatta sistnämnda
näringsgren.

Upplysnings- och propagandaverksamhet. Med utgångspunkt
från sagda demonstrationsjordbruk bör viss upplysnings- och propagandaverksamhet
även bedrivas på jordbrukets område. I den mån värdefulla
resultat av mera allmängiltig natur framkomma böra dessa sammanställas
och spridas genom populärt avfattade föredrag och publikationer
samt tidningsartiklar ävensom filmförevisningar. Sagda verksamhet torde
av förut anförda skäl lämpligen böra utsträckas att jämväl omfatta skogshanteringen
vid ifrågavarande jordbruk. Den upplysnings- och propagandaverksamhet,
som i övrigt kan anses erforderlig på området, bör planläggas
och genomföras av respektive hushållningssällskap.

I fråga örn organisationen av hithörande verksamhet uttalar lantbruksstyrelsen,
att det liksom hittills bör ankomma på vederbörande hushållnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

sällskap att avgiva förslag till de åtgärder, som i varje särskilt fall böra vidtagas
i syfte att uppnå med medelsanvisningen avsett ändamål, samt att sällskapen
även böra ha till uppgift att utöva erforderlig ledning av samt kontroll
över verksamheten. Styrelsen yttrar vidare i detta sammanhang bland
annat följande.

Det närmaste ansvaret för ledningen av och kontrollen över ifrågavarande
verksamhet bör enligt styrelsens mening för varje särskilt hushållningssällskap
utövas av lokal jordbruksnämnd, bestående av tre för ändamålet särskilt
kvalificerade och av vederbörande sällskaps förvaltningsutskott utsedda
personer, därav en ordförande, som vid behov kan tjänstgöra såsom verkställande
ledamot av nämnden. Lokal jordbruksnämnd bör åligga bland annat,
att till vederbörande hushållningssällskap avgiva yttrande och förslag
i frågor, som beröra anslagets användning samt med biträde av hos sällskapet
anställda tjänstemän genomföra sällskapets av Kungl. Majit godkända
förslag.

Den omedelbara ledningen av verksamheten vid förut omförmälda demonstrations
jordbruk torde lämpligen böra utövas av hos sällskapen anställd
vandringsrättare eller annan likställd tjänsteman, som kan anses äga
tillräcklig praktisk erfarenhet och omdömesförmåga för att kunna tjänstgöra
såsom driftsledare vid egendomarna i fråga. Med hänsyn till arbetets
art och omfattning, torde sagda befattning som driftsledare i allmänhet icke
kunna förenas med annat mera arbetskrävande uppdrag.

Som förut nämnts bör verksamheten så vitt möjligt planläggas och genomföras
efter enhetliga riktlinjer. Förbindelse bör även upprätthållas med den
statliga försöksverksamheten på området. För sådant ändamål bör enligt
styrelsens mening inrättas en norrländsk jordbruksnämnd, bestående av ordförandena
i de lokala jordbruksnämnderna jämte tre av Kungl. Majit efter
förslag av lantbruksstyrelsen utsedda personer, representerande för Norrland
viktigare driftsgrenar, eller tillhopa tio personer. Sagda nämnd bör
planlägga och leda här ifrågasatt verksamhet, bearbeta och i förekommande
fall publicera resultaten samt förmedla försöksresultatens praktiska tillämpning
inom det norrländska jordbruket ävensom giva impulser till nya försök,
som kunna klarlägga för området särskilt betydelsefulla frågor på jordbrukets
och skogshanteringens områden. Styrelsen förutsätter, att nämnden
bemyndigas att med sig adjungera på skilda områden sakkunniga personer.
Tills vidare torde sagda nämnd allenast behöva sammanträda en gång årligen.

I detta sammanhang vill lantbruksstyrelsen även framhålla vikten av ali

mångå som möjligt av jordbrukets praktiska utövuie ellinda tillfälle att
medverka till här ifrågavarande omgestaltning av jordbruket. Här avsedd
medverkan torde lämpligast kunna äga rum genom att smärre, lokala jordbrukarsammanslutningar
bildas med uppgift att planlägga och genomföra
för vederbörande orter särskilt betydelsefulla åtgärder på jordbrukets, särskilt
foderproduktionens område.

Lantbruksstyrelsen har härefter övergått till att verkställa en beräkning
av medelsbehovet för vidtagande av de utav styrelsen föreslagna åtgärderna
samt av de övriga åtgärder, som hushållningssällskapen kunna komma alt
föreslå. Styrelsen anför härutinnan väsentligen följande.

Analyskostnaderna för <>00 å 700 foderprov per år kunna uppskattas till
cirka 10,000 kronor. Härtill kommer den för bearbetning och publicering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

analysresultaten erforderliga kostnaden, vilken torde kunna beräknas till
sammanlagt 5,000 kronor per år. För foderanalyser skulle sålunda årligen
erfordras 15,000 kronor.

För undersökning rörande kreatursbeståndets beskaffenhet med särskild
hänsyn till djurens förmåga att lämna stoi-a mängder mjölk på basis av inom
respektive orter odlade fodermedel torde tills vidare böra beräknas ett belopp
av 15,000 kronor att fördelas på sätt Kungl. Majit bestämmer.

För demonstrationsjordbrukens del synes det årliga anslagsbehovet kunna
beräknas till i medeltal 500 kronor per egendom eller för samtliga 120 egendomar
60,000 kronor. Det totala medelsbehovet för hel period (sex år) skulle
alltså komma att uppgå till 360,000 kronor.

Till täckande av kostnader för insamling och bearbetning av erforderligt
material för demonstration och undervisning samt för anordnande av studieresor,
demonstrationer, utbildningskurser och föredrag ävensom för utgivande
av lämpliga publikationer i ämnet bör efter därom gjord framställning
bidrag utgå till vederbörande hushållningssällskap med belopp, som
Kungl. Majit efter prövning i varje särskilt fall bestämmer. För ändamålet
torde böra beräknas ett sammanlagt belopp av 30,000 kronor.

Vidare bör till bestridande av med verksamhetens ledning och övervakning
förenade utgifter, omfattande kostnad för den norrländska jordbruksnämndens
samt de lokala jordbruksnämndernas sammanträden, beräknas

1.000 kronor för år till tio ledamöter i den norrländska jordbruksnämnden
samt 2,100 kronor för år till tre ledamöter inom ett vart av sju olika hushållningssällskaps
områden.

Slutligen torde böra beräknas dels 3,500 kronor till särskilda arvoden å
500 kronor (utöver eljest utgående avlöning) åt de av sällskapens tjänstemän,
som av lokal jordbruksnämnd anlitas såsom driftsledare vid demonstrationsjordbruken,
dels ock 400 kronor, vilket belopp årligen bör ställas till
den norrländska jordbruksnämndens förfogande till täckande av kostnad för
tillkallande av på speciellt område sakkunnig person.

Av lantbruksstyrelsen föreslagna åtgärder skulle sålunda för budgetåret
1939/40 draga en sammanlagd kostnad av omkring (15,000 + 15,000 +

60.000 + 30,000 + 1,000 + 2,100 + 3,500 + 400 =) 127,000 kronor.

Därjämte torde eventuellt erfordras medel till extra bidrag till kontroll föreningsverksamheten

samt till eventuellt anställande av särskilda tjänstemän
hos hushållningssällskapen. Sällskapen lia emellertid disponerat för
budgetåret 1938/39 beviljade medel för åtgärder, vilka i vissa fall torde böra
upprätthållas under en följd av år, innan bestående resultat därav kunna
förväntas. Härtill torde medel jämväl böra avsättas.

Lantbruksstyrelsen föreslår, att anslagsbehovet i dess helhet beräknas till
oförändrat belopp eller 600.000 kronor.

I skrivelse den 10 december 1938 har Sveriges slakteriförbmul anhållit, att
för utlämnande i enlighet med kungörelsen nr 649/1937 av statsbidrag till
byggande av andelsslakterier måtte för nästa budgetår upptagas ett belopp
av 250,000 kronor.

Med överlämnande av en inom mejeriföretagen verkställd utredning ha
vidare Umeå mejeriaktiebolag och Skellefteortens mejeriförening u. p. a. i
skrivelse den 28 februari 1939 hemställt, att Kungl. Majit måtte till årets
riksdag framlägga förslag till ordnande av mejerihanteringen inom Västerbottens
läns lappmark och därmed jämförliga närgränsande områden. I
skrivelsen har framhållits, att förevarande spörsmål ej blott vore en ange -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

lägenhet ur ren jordbrukssynpunkt utan att detsamma måhända måste tillmätas
än större betydelse ur social synpunkt. Befolkningen inom lappmarken
vore nämligen för sin utkomst under den närmaste framtiden, då skogsavverkningen
efter uttag av den gamla skogen temporärt måste högst avsevärt
nedgå, hänvisad till jordbruket såsom huvudsaklig förvärvskälla. I
förenämnda utredning har förutsatts, att erforderliga medel för genomförande
av förslaget skulle utgå i form av ett extra pristillägg å ’/* öre per
kilogram invägd mejerimjölk inom länet under 10 år.

1 en den 4 mars 1939 dagtecknad skrift har Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott — under framhållande av att utskottet i
ordnandet av lappmarkens mejerihantering såge den viktigaste förutsättningen
för lappmarkens fortskridande utveckling under den närmaste framtiden
— förklarat sig biträda den av omförmälda mejeriföretag gjorda framställningen.

I en den 24 mars 1938 till jordbruksdepartementet inkommen skrivelse
har Norrbottens läns producentförening, u. p. a., hemställt, att 200,000 kronor
av under regleringsåret 1939/40 inflytande mjölkavgiftsmedel måtte
ställas till föreningens förfogande dels för inlösen av gamla mejerier, som
till följd av pågående centralisering komma att nedläggas, och dels för nybyggnads-
och renoveringsarbeten.

Med skrivelse den 10 januari 1939 har lantbruksstyrelsen överlämnat en
framställning från Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
vari utskottet hemställt om anvisande från jordbrukets prisregleringsfond
av ett belopp å 50,000 kronor till uppförande av fyra centrallagerhus
för lagring av konsumtionspotatis inom Västernorrlands län.

Efter att ha konstaterat att det norrländska jordbruket ägde mycket stora
förutsättningar för en lönande potatisproduktion, framförallt i fråga om konsumtionspotatis,
samt att behovet av lämpliga lokaler för sortering och lagring
av potatis gjorde sig mer och mer gällande förordar lantbruksstyrelsen, att
åtgärder i nyssnämnda framställnings syfte stödjas av statsmakterna. Ett
dylikt stödjande har synts styrelsen önskvärt även i betraktande av att jordbruket
i Norrland trots redan vidtagna åtgärder dock fortfarande syntes arbeta
under tryckta förhållanden. Såsom ytterligare motivering för stödåtgärder
för anordnande genom jordbrukarsammanslutningars försorg av potatislagerhus
anföras de säregna förhållanden, varunder andelsrörelsen bland
jordbrukarna i Norrland arbetar. Rörande de närmare formerna för statens
bistånd har lantbruksstyrelsen yttrat i huvudsak följande.

Särskilda statsmedel för utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldigliet
för nu angivet ändamål torde icke finnas tillgiingliga. Med hänsyn
härtill och då, enligt vad lantbruksstyrelsen erfarit, vissa jordbrukarsammanslutningar
uti ifrågavarande landsända i förhoppning örn bidrag av
statsmedel för ändamålet planera uppförande av potatislagerhus till ett större
antal än som beräknats av Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
vill styrelsen ifrågasätta, huruvida icke möjlighet bör beredas
att ur jordbrukets prisregleringsfond för ifrågavarande ändamål anvisa
bidrag utan återbetalningsskyldighet till större belopp än det i fram llihang

till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 230. 6

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Departements chefen.

ställningen föreslagna. Det belopp, som torde vara erforderligt, uppskattas
av lantbruksstyrelsen till i runt tal 100,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen vill sålunda föreslå, att riksdagens medgivande må utverkas
att ur jordbrukets prisregleringsfond högst 100,000 kronor må användas
till utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet till ekonomisk
förening av jordbrukare för anläggning av potatislagerhus i Norrland
med viss andel — förslagsvis 20 procent — av anläggningskostnaden. Såsom
villkor för tillgodonjutande av dylikt bidrag torde böra gälla, att anläggningarna
skola avse ett rationellt ordnande av verksamheten. Bidrag synes
böra utgå även till redan utförda anläggningar, därest Kungl. Maj:t finner
skäl därtill föreligga och desamma fylla förenämnda anspråk. På Kungl.
Majit torde böra ankomma att besluta om utanordnande av bidragen samt
att utfärda föreskrifter angående de grunder, efter vilka bidragen skola utgå,
liksom även att taga under övervägande, huruvida nämnda bidragsverksamhet
lämpligen bör utsträckas att gälla även vissa andra delar av riket, där
avsättningsförhållandena äro likartade.

Statens jordbruksnämnd har i remissutlåtande den 8 februari 1939 över
lantbruksstyrelsens omförmälda förslag anfört följande.

Potatisodlingen är i Norrland av stor betydelse, och vid de överläggningar,
som jordbruksnämnden på sin tid förde med representanter för de norrländska
hushållningssällskapen, framfördes rätt allmänt den synpunkten att
norrlandspotatisen skulle kunna bliva en viktig saluprodukt, därest bl. a.
avsättningsförhållandena kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt. Även
i detta sammanhang framfördes önskemål örn bidrag för inrättande av potatislagerhus.
I detta liksom i andra avseenden ansåg nämnden emellertid,
att viss erfarenhet borde vinnas beträffande betydelsen av olika åtgärder till
stödjande av det norrländska jordbruket, innan mera omfattande anstalter
träffades för ifrågavarande ändamål. Någon dylik erfarenhet rörande centrala
potatislagerhus synes ej föreligga, såvitt tillgängliga handlingar utvisa.
Med hänsyn härtill ställer sig nämnden tveksam mot att redan nu för ifrågavarande
ändamål anvisa ett så stort belopp som 100,000 kronor. Däremot
har nämnden intet att erinra, därest bidrag lämnas från jordbrukets prisregleringsfond
enligt de grunder och i den utsträckning, som lantbruksstyrelsen
föreslagit, till det planerade eller under byggnad varande potatislagerhuset
i Sundsvall. Nämnden vill även tillstyrka, att Kungl. Majit medgives
befogenhet att örn behov därav skulle anses föreligga och efter prövning av
det särskilda fallet besluta om bidrag jämväl till ytterligare en liknande anläggning
i Norrland.

1938 års jordbruksutredning framhåller i sitt utlåtande, att den med hänsyn
till arbetets stora omfattning och tidskrävande karaktär ännu icke kunnat
taga definitiv ställning till frågan, huruvida och i vad mån en omläggning
av huvudlinjerna för det hittillsvarande jordbruksstödet kan anses påkallad.
Till fullgörande av sitt uppdrag har utredningen låtit igångsätta ett
flertal ingående undersökningar på olika områden, men dessa väntas icke bli
färdiga förrän under loppet av innevarande år. På grund av undersökningarnas
för närvarande ofullbordade läge och då övervägande skäl synas tala
för att de principer, på vilka det nuvarande regleringssystemet uppbyggts, tagas
under omprövning i ett sammanhang, anser utredningen det lämpligast,

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

att sagda system i avvaktan på slutförandet av undersökningarna bibehålies
i huvudsak oförändrat under nästa regleringsperiod.

Den omständigheten att jordbrukets produktionsbetingelser och avsättningsförhållanden
för närvarande äro föremål för en ingående undersökning
synes mig giva stöd för jordbruksutredningens åsikt att några mera väsentliga
ändringar i det nuvarande regleringssystemet för nästkommande regleringsår
icke böra företagas. Ehuru jag delar den i ett flertal yttranden tillkännagivna
uppfattningen, att det ur flera synpunkter varit önskvärt att vissa
av jordbrukets mest aktuella avsättningsproblem kunnat på längre sikt lösas
redan vid 1939 års riksdag, anser jag därför att med förslag i sådant hänseende
bör anstå, till dess en tillfredsställande utredning föreligger. Såsom jordbruksutredningen
framhållit torde man ej ha anledning befara några större
olägenheter av att nuvarande anordningar tillämpas i huvudsak oförändrade
ännu ett år. Enligt vad utredningen meddelat kommer utredningen att avlämna
huvudbetänkande i sådan tid, att därav föranledda förslag kunna föreläggas
1940 års riksdag. Med hänsyn härtill torde de grundläggande av
riksdagen antagna regleringsförfattningarna, vilkas giltighetstid utlöper i år,
höra givas ett års förlängd giltighet.

Såsom allmänt mål för jordbruksregleringen har under de senaste åren
eftersträvats att uppnå en prisnivå på jordbrukets produkter ungefärligen
motsvarande medelpriserna under åren 1925—29. Enligt de indexberäkningar,
för vilka redogörelse tidigare lämnats, ha de genomsnittliga produktpriserna
ännu icke kommit upp i full paritet med nämnda nivå. Såsom jordbruksutredningen
framhållit kan man icke med utgångspunkt enbart från
produktpriserna draga någon bestämd slutsats rörande jordbruksnäringens
lönsamhet. Det ingår också som en viktig del av jordbruksutredningens arbete
att undersöka, vilken prisnivå å produkterna som med hänsyn till samtliga
på jordbruksdriftens räntabilitet inverkande faktorer kan anses skälig.
Denna bedömning skall enligt de av mig meddelade direktiven äga rum med
utgångspunkt från att den jordbrukande befolkningens utkomstmöjligheter
böra så avvägas, att den kan upprätthålla en i förhållande till andra befolkningsgrupper
skälig levnadsstandard. Då de undersökningar som äro avsedda
att ligga till grund för ifrågavarande skälighetsprövning ännu icke hunnit
slutföras, anser jag i likhet med utredningen det lämpligast att nuvarande
regler för prisstödets avvägning tillämpas i stort sett oförändrade under regleringsåret
1939/40. Därest i det följande för viss produkt annat ej särskilt angives,
böra regleringsanordningarna således inriktas på att inom föreliggande
möjligheter uppnå eller uppehålla ett prisläge å jordbrukets produkter ungefärligen
motsvarande den genomsnittliga prisnivån under åren 1925—29.
1 detta sammanhang vill jag erinra örn statens jordbruksnämnds uttalande.
att orsakerna till att man under dc gångna åren ej helt lyckats komma upp
till nämnda nivå äro att söka i vissa produktions- och avsättningsförliållanden,
vilka även under nästa regleringsår kunna nödvändiggöra avsteg från
samma nivå. .Tåg anser mig kunna utgå ifrån att regleringsanordningarna i
fortsättningen liksom hittills inom ramen för givna direktiv handhavas på

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

ett sådant sätt, att det nied regleringen eftersträvade resultatet i möjligaste
mån uppnås.

I likhet med utredningen finner jag det önskvärt, att priserna icke fastlåsas
vid ett fixt prisläge utan tillåtas fritt röra sig inom vissa gränser. Vad utredningen
anfört härom har icke föranlett någon erinran från min sida. Sedan
regleringsanordningarna av mera varaktig natur inriktats på att uppnå
det eftersträvade resultatet, böra dessa således i regel icke ändras med mindre
priserna tendera att annat än tillfälligtvis nedgå under 85 procent respektive
överstiga 115 procent av medelpriserna under åren 1925—29. Såsom jag
vid behandlingen av slaktdjursregleringen närmare kommer att utveckla bör
visst undantag härifrån göras beträffande fläskpriset. Vad jag nu anfört får
dock icke hindra att stödanordningarna i största möjliga utsträckning göras
effektiva. Skulle en markerad förskjutning i penningvärdet komma till stånd
eller eljest någon mera betydande ändring i fråga örn de ekonomiska förhållandena
inom näringslivet inträffa, bör Kungl. Maj:t liksom för närvarande
äga befogenhet att vidtaga sådana jämkningar i regleringen, som stå i överensstämmelse
med dess syfte.

Jag övergår härefter till att behandla den närmare utformningen av regleringsåtgärderna
för de olika produktionsgrenarna.

Mjölkregleringen.

Såsom jordbruksutredningen framhållit är mjölken den ojämförligt viktigaste
av jordbrukets saluprodukter. Enligt en av utredningen verkställd
preliminär undersökning på grundval av självdeklarationer, som för beskattningsändamål
avlämnats av jordbrukare, härrörde år 1937 omkring 40 procent
av försäljningsinkomsten vid undersökta jordbruk med 2—20 hektar
åker från mjölkproduktionen. Motsvarande procenttal utgjorde för jordbruk
med större åkerareal omkring 30. Utredningen har under åberopande härav
anfört, att det är av största vikt att nettoinkomsten av mjölkproduktionen
icke försämras. Denna uppfattning delar jag helt. Med hänsyn till den särskilt
stora betydelse mjölken såsom saluprodukt har i vissa delar av landet
bör en förbättring av mjölkpriset eftersträvas.

Den statliga regleringen på mjölkproduktionens område består i främsta
rummet i anordningar för stödjande av exporten av smör samt begränsning av
importen av mjölk och mejeriprodukter. Som led i prisregleringen ingå vidare
upptagande av accis å margarin, särskild avgift å mjölk samt skatt å
oljekakor. Slutligen lämnas produktmjölken särskilda tillskott i form av
prisutjämningsbidrag.

Genom den fortgående ökningen av mjölkproduktionen har frågan örn
smörets avsättning alltmera trätt i förgrunden. Sedan lång tid tillbaka har
från Sverige pågått en ej obetydlig export av smör. Före världskriget valdemia
export tämligen konstant och höll sig mestadels omkring 20,000 ton.
Under tiden efter kriget har exportkvantiteten varierat. Den högsta siffran

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

löre jordbruksregleringarna uppnåddes år 1930 med cirka 27,000 ton. Utlandsmarknadens
betydelse i avsättningshänseende har spelat en avgörande
roll vid utformningen av de nuvarande stödåtgärderna på förevarande område,
Då till följd av den internationella jordbrukskrisen exportpriset på smör
i början av 1930-talet starkt nedgick, inriktades strävandena i första hand
på att vid bibehållen export höja prisläget för den del av smörproduktionen,
som försåldes inom landet. För att möjliggöra detta tillkom nuvarande anordning,
enligt vilken för exportsmöret utbetalas pristillägg, svarande mot
skillnaden mellan i Sverige gällande riksnotering för runmärkt smör samt
vid exporten erhållet genomsnittspris. Jämsides med prisstödet för smör
ha åtgärder även vidtagits för att befrämja avsättningen å den inhemska
marknaden. I sådant syfte uttages accis å margarin. Enligt gällande direktiv
bör accisens storlek avvägas så, att försäljningen av margarin hindras
att till följd av prisstödet åt smör svälla ut; dock må accisen ej överstiga 60
öre för kilogram. Med tillämpning av nämnda system har smör produktionen
i sin helhet kunnat finna avsättning till genomsnittspriser, väsentligt överstigande
prisläget för smör utomlands. Det bör framhållas, att detta resultat
vunnits samtidigt som landets totala fettkonsumtion ökat. I ökningen har
såväl smör som margarin deltagit.

På senare tid har från olika håll och från skilda utgångspunkter framhållits
angelägenheten av att en större andel av smörproduktionen beredes avsättning
inom landet. Som skäl härför har anförts, bland annat, att smörexporten
till följd av en ökad produktion på sista tiden visat en stark tendens
till ökning och numera överstiger den högsta kvantitet, som före regleringen
uppnåtts.

För egen del finner jag det uppenbart, att om produktionen av smör fortsätter
att öka i samma takt som hittills, det nuvarande regleringssystemet
kan komma att bliva utsatt för svåra påfrestningar. Det är därför angeläget,
att omförmälda avsättningsproblem nu ägnas en ingående undersökning.
Efter tillstånd av Kungl. Maj:t har 1938 års jordbruksutredning låtit
igångsätta ett flertal specialutredningar på området. Således pågå inom jordbruksutredningen
undersökningar rörande smörexporten och avsättningsförhåilandena
utomlands samt beträffande konsumtionen av smör och margarin
inom olika befolkningsgrupper. Jordbruksutredningen har vidare under
utredning hela det komplicerade spörsmålet örn konkurrensen på den inhemska
marknaden mellan sistnämnda båda varor. För att tillräckligt material
härvid skall stå till jordbruksutredningens förfogande har utredningen
begärt och erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att anordna en undersökning av
produktionen och företagen inom margarinindustrien. Jag har anledning förvänta
att de enskilda företagen skola vara villiga att medverka till denna
undersökning. Skulle så ej vara fallet, ämnar jag föreslå Kungl. Majit att förordna
att undersökningen skall verkställas med tillämpning av 1925 års lag
örn undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Innan förenämnda undersökningar slutförts, anser jag det å andra sidan
icke påkallat att frångå de hittillsvarande grunderna för mjölkregleringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Såväl 1938 års jordbruksutredning som svenska mejeriernas riksförening ha
framhållit att den produktionsökning, som ligger till grund för ökningen i
smörexporten, i nuvarande läge icke synes behöva förorsaka överväganden
i restriktiv riktning, i vad exporten angår. Vid sådant förhållande torde
även med övervägande av frågan om skärpta åtgärder — utöver dem som
gällande förordning örn accis å margarin och andra fettvaror medgiver — i
syfte att försvåra användningen av nämnda varor kunna anstå, till dess resultatet
av jordbruksutredningens arbete föreligger. Jag vill i detta sammanhang
erinra om att sagda förordning innefattar befogenhet för Kungl. Maj:t
att accisbelägga fettemulsioner och andra ersättningsmedel för smör än margarin.

I ändamål att öka avsättningen av smör inom landet har riksförbundet
landsbygdens folk i sin skrivelse den 15 februari 1939 framställt krav på
att bestämmelser skola utfärdas, som tvinga alla allmänna inrättningar att
använda smör i stället för margarin. Jag är ense med riksförbundet rörande
önskvärdheten av att margarin i största utsträckning utbytes mot smör
vid sådana inrättningar. I enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade cirkulär
har så även skett vid statliga institutioner. I den mån upphandling av
margarin fortfarande äger rum vid kommunala inrättningar, tillkommer det
ej Kungl. Majit att härutinnan träffa andra bestämmelser, men jag vill uttala
förhoppningen, att dessa inrättningar skola följa statsinstitutionernas exempel.

I anslutning till vad sålunda anförts torde mjölkregleringen böra bibehållas
i huvudsak oförändrad under nästa regleringsår. I överensstämmelse
härmed bör den Kungl. Majit nu tillkommande befogenheten att förordna
örn accis å margarin och vissa andra fettvaror utsträckas att gälla intill
utgången av juni månad 1940. Chefen för finansdepartementet framlägger
förslag i sistnämnda avseende. I beredskapssyfte torde Kungl. Majit vidare
böra lämnas fortsatt bemyndigande att, om så prövas nödigt för stödjande
av smörpriset, vidtaga åtgärder för reglering för tiden till och med den 30
juni 1940 av införseln av margarin, konstister och fettemulsioner samt råvaror
för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas. Detta
bemyndigande bör liksom hittills innefatta rätt för Kungl. Majit att föreskriva,
att införsel av berörda varor må ske endast efter tillstånd av särskild
myndighet ävensom att vid införseln eller vid lämnande av dylikt tillstånd
särskild avgift skall upptagas.

För uppehållande av exporten av smör och andra mejeriprodukter bör
pristillägg utgå efter samma grunder som för närvarande. Importen av dessa
varor och av mjölk bör vara underkastad reglering i huvudsaklig överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser. Dessa innebära, att införsel i
regel ej bör medgivas med mindre importören erlägger en avgift, svarande
mot vad som skulle utgå i pristillägg, därest varan utförts ur riket. Kungl.
Majit torde böra bemyndigas att vidtaga åtgärder i enlighet härmed för tiden
till och med den 30 juni 1940. I samband med avlåtandet till riksdagen
av fjolårets proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets

Kungl. Alaj:ts proposition nr 230.

område anförde jag, att det med hänsyn till önskvärdheten av att vinna
en ökad avsättning för skummjölken kunde ifrågasättas att bereda kaseintillverkningen
inom landet skydd mot utländsk konkurrens. Sedan utredning
härom verkställts av kommerskollegium, vill jag förorda, att nyssnämnda
bemyndigande även måtte omfatta åtgärder för reglering av importen
av kasein. Tills vidare torde dylika åtgärder böra begränsas till att importerat
kasein belägges med en importavgift av högst 10 öre för kilogram. Genom
denna avgift inflytande medel torde böra tillföras jordbrukets prisregleringsfond
och användas för utbetalande av pristillägg för en tillverkning
inom landet av intill 200 ton kasein per år. Pristilläggets storlek bör avvägas
så, att produktionskostnaderna täckas. Genom ifrågavarande anordning
avses att bereda tillverkningen vid nu förefintliga anläggningar sådant
stöd, att den kan bedrivas i ungefärligen samma omfattning som den haft
under de senaste åren. Ehuru en tillverkningskvantitet av 200 ton måste anses
äga endast ringa betydelse för jordbruksnäringen, anser jag det likväl
önskvärt att produktionen kan hållas i gång. Såsom kommerskollegium anfört
föreligga vissa planer på att inom landet börja tillverkning av spånadsfibern
lanital med användande av kasein såsom råvara. Därest dessa planer
komma till utförande eller nya användningsområden för kasein eljest yppa
sig, torde det böra övervägas att giva skyddet för den inhemska kaseinproduktionen
en annan utformning än den av mig förut angivna.

För erhållande av medel till mjölkregleringen bör mjölkavgift även under
nästa regleringsår upptagas. Förordningen den 26 juni 1933 (nr 391) angående
mjölkavgift torde således böra erhålla förlängd giltighet till och med
utgången av juni 1940. Jag förutsätter, att svenska mejeriernas riksförening
i sinom tid kommer att göra framställning örn upptagande av sådan avgift
under nästa regleringsår. Vidare böra oljekakor beläggas med skatt. Vad
som inflyter genom nämnda avgift och skatt ävensom genom accisen å margarin
bör, till den del dessa medel icke behöva tagas i anspråk för utlämnande
av pristillägg å exporterade mejeriprodukter eller för vissa andra av
mig i det följande angivna ändamål, användas för prisutjämning mellan
mjölkproducenterna.

1 syfte att under nästkommande regleringsår bereda det mindre jordbruket
ett tillfälligt stöd har jordbruksutredningen föreslagit, att nuvarande
regler för prisutjämningen skola ändras sålunda, att varje producent, som
erlägger mjölkavgift eller som levererar mjölk till avgiftspliktigt mejeri eller
mjölkhandel, före den nuvarande prisutjämningens verkställande mellan
distrikten av prisutjämningsmedlen tilldelas ett särskilt bidrag för 450 kilogram
försåld mjölk lier månad eller den lägre kvantitet, för vilken avgift
erlägges. Storleken av detta bidrag föreslås skola per kilogram mjölk motsvara
mjölkavgiften. Om denna utgår med 2 öre per kilogram skulle således
bidragsbeloppet för hela nämnda kvantitet komma att bli 108 kronor per
år. Till motivering av nämnda förslag har jordbruksutredningen anfört,
att utredningen haft under övervägande olika möjligheter att bereda innehavare
av mindre jordbruk ett bättre ekonomiskt underlag. På grund av

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

den komplicerade arten av denna fråga och med hänsyn jämväl till pågående
undersökningar rörande det mindre jordbrukets nuvarande läge funne
sig utredningen icke kunna till innevarande års riksdag framlägga något slutgiltigt
förslag därutinnan. Nyssnämnda bidragsanordning, vilken avsåge att
inom det nuvarande jordbruksstödets ram bereda en tillfällig hjälp åt innehavarna
av de mindre jordbruk, å vilka saluproduktion bedrives, hade endast
karaktären av ett provisorium under nästa regleringsperiod. I fortsättningen
av sitt arbete ämnade utredningen upptaga frågan i ett större sammanhang.

I likhet med flertalet hörda myndigheter och organisationer hyser jag betänkligheter
mot att inom jordbruksregleringens ram företaga längre gående
differentieringar på olika kategorier av producenter än som hittills
skett. Då emellertid en förbättring av det mindre jordbrukets ekonomiska
ställning måste anses vara av behovet påkallad, och den ifrågasatta bidragsanordningen
endast är avsedd att, i avvaktan på ett slutligt förslag från
jordbruksutredningens sida, utgöra ett provisorium under nästa regleringsår,
vill jag ej motsätta mig densamma.

I fråga om bidragsanordningens tekniska genomförande har jag icke funnit
anledning till erinran mot jordbruksutredningens förslag. Riksförbundet
landsbygdens folk har i sin framställning den 15 februari 1939 förordat
att endast producenter, som leverera högst 1,000 kilogram i månaden skulle
komma i åtnjutande av bidrag. Detta förslag kan jag av flera skäl icke tillstyrka.
Det måste i och för sig anses mindre tilltalande att en producent
helt skulle gå miste örn bidrag, därest han levererade ett eller annat kilogram
mera än sagda myckenhet. Denna omständighet skulle vidare utgöra en
stark lockelse för producenter, vilkas produktion överstege 1,000 kilogram i
månaden, att försälja den överskjutande kvantiteten vid sidan av regleringen.
Vad angår de invändningar av teknisk art, som av svenska mejeriernas
riksförening framställts mot utredningens förslag, vill jag erinra örn att statens
jordbruksnämnd, som närmast har att svara för den med anordningen
förenade kontrollen, funnit detta genomförbart såväl ur uppbörds- som kontrollsynpunkt.
Den närmare utformningen av förslaget torde böra ankomma
på Kungl. Majit. Därvid böra de av jordbruksutredningen uppdragna
riktlinjerna i huvudsak följas. Beaktande bör även skänkas det av riksföreningen
påpekade förhållandet, att i vissa fall brukningsdelen och icke
den enskilda producenten bör utgöra grundenhet vid beräkning av den bidragsberättigade
kvantiteten.

Enligt av jordbruksutredningen verkställda beräkningar kommer vid en
mjölkavgift av 2 öre per kilogram utanordnandet av förevarande bidrag att
draga en kostnad av i runt tal 20 miljoner kronor. Denna belastning av
prisutjämningsfonden medför, såsom utredningen framhållit, vid nuvarande
produktmjölkskvantitet en minskning av prisutjämningsbidraget av 0.9
öre per kilogram i genomsnitt för hela landet. I syfte att bereda kompensation
för denna minskning, vilken i annat fall skulle i motsvarande grad
minska hjälpen till det mindre jordbruket samt leda till sänkta mjölkpriser

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

för det medelstora och större jordbruket, har utredningen förordat ändring
av de nuvarande reglerna för mjölkavgiftens utgörande. Utredningen föreslår
sålunda, att avgiften vid ett smörpris av 2 kronor 70 öre bör utgå med
2 öre per kilogram mjölk. Vid stigande smörpris bör avgiften enligt Kungl.
Maj:ts närmare bestämmande successivt sänkas, så att den vid ett smörpris
av 3 kronor utgör 1 öre. Dessa direktiv ha av statens jordbruksnämnd tolkats
så, att mjölkavgiften skall utgå med 2 öre, så länge smörpriset understiger
2 kronor 85 öre per kilogram, för att sänkas till 1.5 öre vid ett smörpris,
uppgående till sistnämnda belopp. I de yttranden, som i denna fråga
avgivits av jordbrukets organisationer, har tveksamhet yppats beträffande
möjligheterna att vid angivna direktiv uttaga den av jordbruksutredningen
förutsatta kompensationen. Då prissättningen å produkterna är beroende
på marknadsförhållandena, är det svårt att med någon bestämdhet yttra sig
härom. I de av jordbruksutredningen verkställda beräkningarna angående
anordningens inverkan på mjölklikviderna synas i varje fall vissa justeringar
behöva företagas. Först må framhållas, att beräkningarna skett med utgångspunkt
från en mjölkavgift av 2 öre och ett genomsnittligt smörpris av
2 kronor 75 öre respektive 2 kronor 80 öre. I den mån smörpriset till följd
av växlingar i marknadsläget behöver hållas lägre under en årstid än under
en annan, uppnås ej de vid beräkningarna framkomna resultaten, med
mindre mjölkavgiften tillåtes kvarstå oförändrad vid högre smörpris än de
av utredningen angivna genomsnittsprisen. Vidare har utredningen räknat
med att ett belopp av omkring tre miljoner kronor skulle inflyta till mjölkregleringen
genom höjda skattesatser å oljekakor. Av skäl, som närmare
komma att utvecklas i samband med behandlingen av fodermedelsmarknaden,
kan jag icke förorda en så långt gående skärpning av oljekaksregleringen
som utredningen föreslagit. På grund härav och då intäkterna av
oljekaksskatten äro beroende på prisläget för oljekakor utomlands anser jag,
att nämnda intäkter i detta sammanhang böra lämnas ur räkningen. Med
hänsyn till det sagda måste, örn de av utredningen framräknade produktmjölkprisen
skola kunna erhållas, nyssnämnda belopp uttagas i annan ordning.
Jag vill i detta sammanhang påpeka, att den av jordbruksutredningen
föreslagna regeln örn mjölkavgiftens successiva sänkning i viss mån strider
mot bidragsanordningens ändamål, hjälp åt det mindre jordbruket. Då
bidragets storlek skall motsvara mjölkavgiften, medför nämnda regel att det
ökade stöd som avsetts för det mindre jordbruket minskas i mån som smörpriset
höjes. Detta resultat måste anses desto mera otillfredsställande som
en ökad inkomst av produktmjölken samtidigt kommer att tillgodoföras de
större producenterna. 1 betraktande av samtliga nu anförda omständigheter
finner jag mig böra föreslå, att mjölkavgiften under nästa regleringsår må
utgå med 2 öre upp till ett smörpris av 3 kronor. Vid högre smörpris än 3
kronor bör det ankomma på Kungl. Majit att bestämma huruvida och i så
fall med vilket belopp mjölkavgift bör utgå.

För att örn möjligt öka smörkonsumtionen och förhindra att margarinförsäljningen
vid ett förhöjt smörpris vinner marknad på smörets bekostnad

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

bör en höjning av nu utgående margarinaccis komma till stånd. Höjda
priser å såväl smör som margarin medföra å andra sidan risk för att fettkonsumtionen
nedgår inom familjer med höga livsmedelsutgifter i förhållande
till inkomstens storlek. Denna risk ökas självfallet, om ett omslag inträffar
i de nuvarande konjunkturerna. Då fettförbrukningen särskilt inom
barnrika sådana familjer redan nu torde vara låg, finner jag det angeläget
att åtgärder vidtagas till förhindrande av en sådan nedgång, vilken
skulle vara till skada för folkhälsan och därjämte menligt inverka på
jordbrukets avsättningsmöjligheter. Med hänsyn till önskvärdheten av att
vinna en ökad avsättning inom landet för smör synas nyssnämnda åtgärder
huvudsakligen böra inriktas på att bereda behövande familjer tillgång till
denna vara till ett nedsatt pris.

På grund av vad sålunda anförts torde Kungl. Maj:t bemyndigas att av
de margarinaccismedel, som inflyta genom höjning av accisen, använda
högst fem miljoner kronor för ändamål som nyss sagts. Såsom förut nämnts
bör detta belopp i främsta rummet tagas i anspråk för tillhandahållande av
smör till nedsatt pris till behövande familjer. Emellertid bör det stå Kungl.
Maj :t fritt att anslå viss del av medlen för tillhandahållande i begränsad omfattning
av smör eller mjölk för utspisning av barn, företrädesvis skolbarn.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma formerna
för sagda verksamhet. Då i jordbruksutredningens uppdrag ingår att undersöka
vilka möjligheter som finnas att genomföra ett system med prisdifferentiering
beträffande jordbruksprodukter, synes det lämpligt att utredningen
avgiver förslag rörande riktlinjerna för verksamheten. Genom
den av mig sålunda föreslagna anordningen erhåller man tillfälle att i praktiken
få prövat, huruvida tanken på en planmässig dylik differentiering i
syfte att samtidigt öka produkternas avsättning inom landet och för mindre
bemedlade underlätta tillgången på viktiga födoämnen är genomförbar.
Det är min förhoppning att erfarenheterna från verksamheten i fråga, vilken
tills vidare bör givas karaktären av försök, skola bliva till stor nytta, då det
gäller att taga slutlig ställning till jordbruksstödets utformande på längre
sikt.

Enligt nuvarande bestämmelser må de margarinaccismedel, som influtit
före den 1 juli 1935 och av vilka för närvarande återstå cirka 700,000 kronor,
användas för utdelning till hjälpbehövande av jordbruksprodukter, i
främsta rummet mjöl och smör, eller av andra inhemska förnödenheter, såsom
till exempel frukt och fisk, gratis eller lill nedsatt pris. Den omständigheten
att särskilt anslag ställes till förfogande för utdelning av smör till nedsatt
pris synes ej böra föranleda någon ändrad disposition av sagda medel.
Någon utökning av medlen i fråga torde däremot ej behöva ske.

På konsumtionsmjölksmarknadens område torde liksom under innevarande
år utrymme böra lämnas för en fri prisbildning med utgångspunkt från
vid varje tidpunkt gällande produktmjölkspris.

Kungl. Majlis proposition nr 230.

Regleringen av andra animaliska produkter än mjölk.

Den nuvarande regleringen på slaktdjursmarknadens område bygger i huvudsak
på principen att den inhemska marknaden skall förbehållas vår egen
produktion. I överensstämmelse härmed är importen av slaktdjur samt kött
och fläsk underkastad reglering genom licensgivning. Kungl. Maj :t äger föreskriva,
att vid införsel särskild avgift skall uttagas. I mån av behov må
åtgärder även vidtagas för stödjande av exporten samt för utjämning av tillförseln
å den inhemska marknaden. Såsom jordbruksutredningen framhållit
ha de exportstödjande anordningarna huvudsakligen haft till ändamål att
möjliggöra ett utfyllande av de kontingenter i fråga om fläsk, svin och levande
nötkreatur, som beviljats vårt land på Storbritannien och Tyskland.
Export till andra länder har kunnat ske endast mot mycket stora kostnader.

Priset på fläsk har i medeltal för år 1938 legat högre än under något år
tidigare under regleringen. För de olika månaderna har priset varierat mellan
82 och 101 procent av det genomsnittliga prisläget under åren 1925—1929.

Av tillgängliga uppgifter att döma råder det en bestämd växelverkan mellan
fläskprisets höjd och produktionens storlek. Det är därför önskvärt, att
fläskpriset kan hållas så stabilt som möjligt. Ehuru jag är väl medveten
om svårigheterna att uppehålla en på förhand fastställd prisnivå på fläsk,
anser jag mig därför böra biträda statens jordbruksnämnds förslag, att på
förevarande område om möjligt bör undvikas att priserna nedgå under respektive
stiga över 10 procent av den genomsnittliga prisnivån 1925 29.

I övrigt lärer, såsom jordbruksutredningen framhållit, anledning icke föreligga
att för nästa regleringsår frångå de riktlinjer, som för närvarande tilllämpas
beträffande slaktdjursregleringen. Kungl. Maj:t torde således böra
erhålla riksdagens bemyndigande att för tiden till och med den 30 juni 1940
vidtaga åtgärder för reglering av införseln till riket av slaktdjur samt kött och
fläsk i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande grunder. Liksom hittills
bör detta bemyndigande omfatta rätt för Kungl. Majit att under importregleringen
indraga jämväl kött av fjäderfä. Kungl. Maj :t bör vidare äga befogenhet
att besluta om utanordnande av pristillägg vid export. För avlastning
av mera tyngande överskott bör även export till s. k. sekundära marknader
kunna understödjas. För att motverka de olägenheter, som en ojämn tillförsel
innebär i fråga om såväl avsättning som priser, höra bidrag och förskott
utlämnas vid infrysning av både kött och fläsk. I mån av behov böra
även andra förfaranden, som kunna medverka till en stabilisering av marknaden,
ekonomiskt understödjas. Såsom jordbruksutredningen anfört höidet
ankomma på Kungl. Majit och statens jordbruksnämnd att avgöra under
vilka förhållanden och i vilken omfattning omförmälda regleringsåtgärder
skola ifrågakomma. Vid åtgärdernas genomförande är det önskvärt, att jordbrukarnas
organisationer medverka.

Jämväl med avseende på bestridandet av kostnaderna för regleringen torde
nuvarande regler höra bibehållas. I första hand böra således medel, som in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

flyta genom upptagande av avgift vid export och import av kött och fläsk,
tagas i anspråk. Örn nämnda avgifter ej förslå bör för ändamålet jämväl få
användas vad som inflyter i form av införselavgifter å majs med flera fodermedel
i den mån dessa medel ej erfordras för tillgodoseende i enlighet med
hittillsvarande bestämmelser av vissa andra nied jordbruksstödet sammanhängande
syften. Därest ytterligare medel skulle erfordras, bör slaktdjursavgift
få uttagas. Förordningen den 3 juni 1935 (nr 279) angående slaktdjursavgift
torde således böra erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni
1940.

På äggmarknadens område beredes den inhemska prisnivån för närvarande
stöd genom reglering av införseln och utlämnande av pristillägg vid export.
Importregleringen sker genom licensgivning och uttagande av införselavgift.
Regleringsåtgärderna handhavas av Sveriges äggintressenters förening
u. p. a.

Av den förut lämnade redogörelsen för jordbruksstödets verkningar framgår,
att beträffande ägg den såsom eftersträvansvärd angivna prisnivån hitintills
icke uppnåtts. Äggpriserna enligt statens jordbruksnämnds index lågo
i medeltal för år 1938 omkring 13 procent lägre än i genomsnitt för åren 1925
—29. Trots detta har äggproduktionen under regleringens giltighetstid visat
en stark tendens till ökning. Tidigare har denna ökning uppvägts av en
liknande stegring i den inhemska konsumtionen, men under de senaste åren
har produktionsökningen föranlett en relativt stor utökning av exporten. Under
nuvarande förhållanden kan endast en begränsad kvantitet ägg försäljas
till Tyskland. För avsättning av det växande exportöverskottet har man därför
huvudsakligen att räkna med Englandsmarknaden. Därest exporten fortsätter
att öka på samma sätt som under sista åren, föreligger det risk för att
exportpriserna på denna marknad nedgå. Nu berörda förhållanden mana
enligt min mening till försiktighet i fråga örn åtgärder, som kunna antagas
uppmuntra till en ökad äggproduktion. Det bör särskilt beaktas, att under
regleringens hägn industriellt betonade företag kunna uppkomma eller produktionen
vid äldre sådana utvidgas. Enligt vad jag erfarit förefinnes redan
nu en tendens i sådan riktning. Jag förväntar, att 1938 års jordbruksutredning
i sitt fortsatta arbete ägnar erforderlig uppmärksamhet åt ifrågavarande
spörsmål.

I avvaktan på resultaten av jordbruksutredningens undersökningar synas
nu tillämpade grunder för reglering av äggmarknaden böra i huvudsak följas
även under regleringsåret 1939/40. I den mån Kungl. Majit så finner
lämpligt torde emellertid även andra åtgärder till stabilisering av det inhemska
äggpriset än sådana som ha avseende å export och import kunna understödjas.
Regleringsåtgärderna böra liksom hittills handhavas av Sveriges
äggintressenters förening, u. p. a. I enlighet med det anförda torde Kungl.
Majit bemyndigas att för tiden till och med den 30 juni 1940 vidtaga åtgärder
för reglering av införseln av ägg m. m. i huvudsaklig överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser. Kostnaderna för erforderliga stödåtgärder
torde få bestridas i första hand av medel, som inflyta genom import -

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

och exportavgifter å ägg m. m. samt genom upptagande av införselavgifter
å havre och majs med flera fodermedel, och i andra hand av medel, som inflyta
genom upptagande av skatt å oljekakor.

Fodermedelsregleringen.

Stödåtgärderna på fodermedelsmarknadens område avse huvudsakligen att
begränsa användningen av utländskt foder eller av utländska råvaror tillverkat
foder. I detta syfte regleras importen genom licensgivning samt uttagande
av skatt och införselavgifter. Till stödjande av den inhemska odlingen
av kvalitetshavre ha därjämte bestämmelser utfärdats om skyldighet för
tillverkare av gryn och mjöl av havre att i viss av Kungl. Maj:t bestämd utsträckning
använda svensk vara.

I likhet med jordbruksutredningen anser jag, att hittillsvarande grunder
för importregleringen av utländska fodermedel böra bibehållas i stort sett
oförändrade under nästa regleringsår. Oljekakor böra sålunda beläggas med
skatt. För införsel av andra fodermedel bör särskilt tillstånd fordras, varjämte
importvaran, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, bör
beläggas med införselavgift. Import av sådana fodermedel, som normalt
produceras inom landet, bör som regel icke medgivas. Den önskvärda begränsningen
av importen i övrigt synes i första hand böra åvägabringas genom
en lämplig avvägning av införselavgiftens höjd. Då, såsom jordbruksutredningen
framhållit, verkningarna på kort sikt av en höjning eller sänkning
av avgifterna äro mycket svårbedömliga, böra nied hänsyn till handeln
och för att undgå spekulation ofta förekommande ändringar i avgifterna
undvikas.

I enlighet med hemställan av statens jordbruksnämnd torde Kungl. Majit
böra bemyndigas att medgiva befrielse, helt eller delvis, från skatt, som avses
i förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag
av fodermjöl. Förslag till förordning om härav betingad ändring av 11 § i
förstnämnda förordning bör föreläggas riksdagen.

För att underlätta anbringandet av ett verksamt stöd åt animalie- och
spannmålspriserna har jordbruksutredningen funnit en viss åtstramning i
fråga om importregleringen av oljekakor och majs av förhållandena påkallad.
Utredningen föreslår sålunda att oljekaksskatten, i den mån nuvarande
bestämmelser det medgiva, normalt avväges så, att priset på oljekaksfoder
kommer att något överstiga motsvarande medelpris under den för mjölkregleringen
gällande basperioden 1925—29. Beträffande majs anser utredningen,
att man vid en normal foderskörd bör eftersträva ett partipris av
16 å 17 öre per kilogram. Utredningens förslag i sistnämnda hänseende
anser jag mig böra biträda. I fråga om oljekakorna synes mig däremot en
större varsamhet motiverad. Oljekaksfodret konkurrerar icke på samma
sätt som majsen med de inhemska fodermedlen och är av stor betydelse fölen
rationell utfodring av nötkreaturen, icke minst på de mindre bruknings -

Kungl. Majlis proposition nr 230.

delarna. Med hänsyn härtill torde, i avvaktan på slutförandet av jordbruksutredningens
arbete, olj ekakor icke böra beläggas med högre skatt än som
erfordras för att priserna å mjölk och oljekaksfoder i förhållande till förenämnda
basperiod skola komma i ungefärlig paritet till varandra.

I syfte att den inhemska kornodlingen i fall av låga priser å malt i utlandet
skall kunna beredas tillräckligt skydd mot en import av denna vara
har statens jordbruksnämnd föreslagit Kungl. Maj:t att utverka riksdagens
bemyndigande att reglera importen samt i anslutning därtill förordna om
upptagande av införselavgift å malt. Då såsom jordbruksnämnden framhållit
ökade inköp av utländskt malt måste försvåra avsättningen av maltkom
och även kunna tänkas inverka oförmånligt på fodermedelsregleringen,
tillstyrker jag nämndens förslag i vad avser tiden intill utgången av nästa
skördeår eller till och med den 31 augusti 1940. Genom berörda avgift inflytande
medel torde böra tillföras prisregleringsfonden.

I proposition nr 31 till årets riksdag hemställde Kungl. Majit om bemyndigande
att av jordbrukets prisregleringsfond använda högst 2 miljoner
kronor för utbetalande av pristillägg vid export av fodersäd intill den 1
september 1939. Denna hemställan, vilken föranleddes av speciella förhållanden
på fodersädsmarknaden under innevarande skördeår, har av riksdagen
bifallits. I samband med avlåtandet av nämnda proposition anförde
jag, att dylikt exportstöd i regel icke bör förekomma. Principiellt har jag
nämligen den inställningen, att den inhemska foderskörden bör avsättas
inom landet och att ett exportstöd bör inskränkas till att avse de färdiga
animalieprodukterna. I mån som åtgärder vid en riklig foderskörd erfordras
för motverkande av ett starkare prisfall å inhemska fodermedel torde
därför i fortsättningen liksom hittills en skärpning av importregleringen avutländskt
foder i första hand böra tillgripas. Emellertid kunna, såsom erfarenheterna
under innevarande skördeår bestyrkt, priserna på fodersäd trots
en skärpt sådan reglering nedgå under vad som kan anses rimligt. Inträffar
en dylik situation samtidigt med att läget utomlands för en export är
relativt gynnsamt, synas betänkligheterna mot ett exportstöd för fodersäd
väsentligt mindre. Jag anser därför, att Kungl. Majit bör äga befogenhet
att, då särskilda förhållanden så påkalla, i begränsad omfattning
stödja en fodersädsexport. Då denna befogenhet, såsom jordbruksutredningen
anfört, icke bör ha till syfte att säkerställa ett visst prisläge å inhemskt
foder, torde de medel, som under ett skördeår må för ändamålet tagas i anspråk,
kunna begränsas till 2 miljoner kronor. Kostnaderna för exportstödet
böra lämpligen bestridas av medel, som inflyta genom upptagande av avgifter
å majs och därmed jämförliga fodermedel.

Gällande bestämmelser om användning av svensk havre vid tillverkning
av gryn torde böra bibehållas även under nästa regleringsår. Jag kan icke
bil räda statens jordbruksnämnds åsikt beträffande lämpligheten att nu utbyta
dessa bestämmelser mot en anordning, enligt vilken kvarnarna skulle
tillåtas att utan införselavgift införa utländsk havre i den omfattning det
kan styrkas, att svensk havre till motsvarande myckenhet utförts ur ri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

ket utan stöd från statens sida. Som skäl för min uppfattning i denna fråga
vill jag framhålla, att inmalningsförfarandet för närvarande är att betrakta
närmast såsom ett stöd åt avsättningen av för grynändamål lämpad havre.
För att den av joxdbruksnämnden ifrågasatta anordningen skulle bliva likvärdig
med den nu gällande, skulle man bli nödsakad kräva att större delen
av exporten avsett just sådan havre. Frånsett de svårigheter av praktisk
art, som uppställandet av ett sådant krav skulle vålla, kan det knappast
antagas att anordningen, så utformad, skulle bereda kvarnarna någon större
lättnad. Om den inhemska havreskörden skulle bli av mindre god
kvalitet och tillverkningsprocenten för havre av denna anledning behöver
hållas jämförelsevis låg, kan det möjligen övervägas att medgiva införsel
av utländsk grynhavre utan erläggande av införselavgift i den omfattning
det styrkes att motsvarande kvantitet svensk havre utförts ur riket. Därest
en sådan anordning befinnes lämplig, torde det få ankomma på Kungl.
Majit att utfärda härför erforderliga bestämmelser.

Två ledamöter av jordbruksutredningen ha i en till utredningens utlåtande
fogad reservation förordat, att småbrukare med viss lägre inkomst
skulle tilldelas rabattkort, som berättigade dem att till lägre pris inköpa en viss
kvantitet oljekakor, majs eller hönsfodermjöl per varje större husdjur (hästar
och nötkreatur). Syftet med detta förslag har angivits vara att bereda
hjälp åt de småbrukare, vilka endast producera livsmedel för eget behov
och således icke nås av den av mig i det föregående tillstyrkta anordningen
med pristillägg för en viss kvantitet saluförd mjölk. I det övervägande antalet
yttranden har reservanternas förenämnda förslag av skilda anledningar
blivit avstyrkt. Ej heller jag anser mig kunna biträda förslaget
i föreliggande skick. Jordbruksutredningen har funnit lösningen av denna
fråga kräva ingående förarbeten och undersökningar och uttryckligen förklarat
sig ämna i ett större sammanhang upptaga densamma till behandling
inom den närmaste tiden. Enligt min mening kunna också allvarliga erinringar
riktas mot förslagets utformning. Örn man bortser från den tekniska
apparaten, anser jag de mest framträdande bristerna i förslaget vara att det
uppmuntrar till användning av utländskt kraftfoder i fall, där fullgod svensk
vara finnes att tillgå, och därjämte medverkar till uppkomsten av en på utländskt
foder grundad animalieproduktion på brukningsdelar, vilkas innehavare
lia sin egentliga försörjning utanför jordbruket. Därest det visar
sig möjligt att i praktiken genomföra en prisdifferentiering av fodermedel,
bör denna enligt min mening i första hand sikta till att underlätta foderanskaffningen
för småbrukare, som för sin utkomst i väsentlig mån äro
hänvisade till jordbruksdriften. Vidare bör anordningen så utformas, att
avsättningen av inhemskt foder i möjligaste mån främjas.

Gällande anordningar i syfte att förbilliga vissa fodermedel i Norrland
och angränsande delar av landet torde böra bibehållas även under nästkommande
regleringsperiod. Dea av svenska lantmännens riksförbund väckta
frågan örn åtgärder till undanröjande av vissa för norrländska havreproducentcr
skadliga verkningar av anordningen med fraktbidrag för havre till

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

delar av Norrland torde böra upptagas till undersökning i samband med
den översyn av regleringsåtgärderna i allmänhet som jordbruksutredningen
har att verkställa. Jag vill i detta sammanhang erinra örn, att de påtalade
olägenheterna kunde förutses redan då förevarande bidragsanordning på begäran
av norrlandsrepresentanter i riksdagen infördes.

Brödsädsregleringen.

För stödåtgärderna på brödsädsmarknadens område äro bestämmelserna örn
inmalningstvång grundläggande. I anslutning till dessa regleras införseln av
vete och råg samt därav framställda produkter. Enligt gällande direktiv bör
vid tillämpning av nämnda anordningar en fri prisstegring intill 15 procent
över 1925—29 års prisnivå ej förhindras. Under förutsättning att prisläget för
brödsäd å världsmarknaden ej är alltför ogynnsamt, kan åt marknaden beredas
ett särskilt stöd genom anordningen med utförselbevis. Slutligen må till
skyddande av en viss lägsta prisnivå stödköp företagas. Stödköpsförfarandet
tillämpas i praktiken för första gången under innevarande konsumtionsår.

I anslutning till av mig inledningsvis anförda synpunkter torde några större
ändringar beträffande grunderna för brödsädsregleringen icke böra vidtagas
för nästkommande skördeår. Nuvarande bestämmelser och direktiv i fråga
om inmalningstvånget och importregleringen torde således böra gälla även i
fortsättningen. I överensstämmelse härmed bör Kungl. Maj :t erhålla riksdagens
bemyndigande att för tiden intill utgången av nästa konsumtionsår eller
till och med den 31 augusti 1940 träffa anstalter för reglering av importen
av vete och råg samt därav beredda produkter i huvudsaklig överensstämmelse
med vad nu gäller.

Anordningen med utförselbevis, vilken innebär att genom införseln av brödsäd
och vissa förmalningsprodukter inflytande tullmedel användas för stödjande
av exporten av inhemsk brödspannmål, har till följd av de exceptionellt
låga världsmarknadspriserna icke kunnat utnyttjas under innevarande konsumtionsår.
För den händelse priserna å världsmarknaden för brödsäd väsentligt
stiga, synas utförselbevisen åter kunna komma till användning i
marknadsstödjande syfte. Med hänsyn härtill vill jag förorda, att förordningen
angående utförselbcvis för råg och vete förlänas fortsatt giltighet till
och med den 31 augusti 1940. I samband med denna förlängning torde fortsatt
befogenhet böra tilläggas Kungl. Majit att, då särskilda skäl därtill föranleda,
för tiden till och med sagda dag bestämma, att restitution av tull enligt
4 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution ej
må åtnjutas eller må åtnjutas allenast i mindre omfattning än i nämnda paragraf
sägs. Enligt nuvarande direktiv må utförselbevis utfärdas, så länge
vetepriset inom landet med tillägg i förekommande fall av utgående veteavgift
icke per deciton överstiger 20 kronor 50 öre under höstmånaderna och
22 kronor under sommarmånaderna. För råg skola 1 krona per deciton lägre
priser tillämpas. Dessa regler torde böra följas även under nästa konsuln -

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

tionsår. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till marknadsförhållandena
inom och utom landet bestämma utförselbevisens värde.

Som förut nämnts tillämpas under innevarande konsumtionsår stödköp för
första gången. Ehuruväl erfarenheterna av årets verksamhet få anses ha givit
vid handen att stödköpsförfarandet vid en stor skörd är förenat med vissa
svårigheter, delar jag jordbruksutredningens åsikt beträffande lämpligheten
att uppskjuta ett slutligt ställningstagande till denna anordning, till dess konsumtionsåret
gått till ända och verkningarna av stödköp säkrare kunna bedömas.
Såsom spannmålsaktiebolaget anfört torde för övrigt vissa av nämnda
svårigheter bliva undanröjda vid en rikligare tillgång på lagerutrymmen,
varom utredning för närvarande pågår.

På grund av vad sålunda anförts torde även under nästa konsumtionsår
stödköp få verkställas till skyddande av en lägsta prisnivå å brödsäd. I likhet
med jordbruksutredningen anser jag, att såsom dylik prisnivå bör gälla
ett producentpris av 16 kronor 50 öre för deciton vete och 15 kronor 50 öre
för deciton råg under höstmånaderna med en mot lagringskostnaderna svarande
successiv stegring av prisnivån under konsumtionsåret. Då det måste
anses skäligt, att något bättre brödsädspriser tillförsäkras producenterna, om
brödsädsöverskottet är jämförelsevis ringa än om det är stort, bör i enlighet
med utredningens förslag stödköp, där Kungl. Majit finner så av förhållandena
påkallat, även kunna verkställas vid 50 öre högre priser än de nyss angivna.

För närvarande må stödköp under ett skördeår ej avse större kvantitet än

125,000 ton. Kungl. Majit är dock oförhindrad att, om så befinnes oundgängligen
erforderligt för att motverka ett starkare prisfall å brödspannmål,
höja denna kvantitet till 150,000 ton. I sitt förut omförmälda yttrande över
jordbruksutredningens utlåtande har statens jordbruksnämnd förordat, att
Kungl. Majit för nästa konsumtionsår skulle erhålla bemyndigande att, om förhållandena
det påkallade, utvidga stödköpsverksamheten till att omfatta en
större kvantitet än den sist nämnda. På föranledande av en särskild framställning
av nämnden har jag förut denna dag föreslagit Kungl. Maj :t att hos
riksdagen hemställa om dylikt bemyndigande för nu löpande konsumtionsår.
Till stöd för denna hemställan anförde jag, att syftet med regleringsåtgärderna
i år icke kunde tillgodoses, med mindre möjlighet funnes att stödköpa mera
brödsäd än den nu fastställda maximikvantiteten. Då intet hindrar att en
liknande situation inträffar jämväl under nästa konsumtionsår, torde jordbruksnämndens
nyssberörda förslag böra godtagas. Jag vill dock icke underlåta
att framhålla, att förevarande ändring i nu gällande regler för stödköpsverksamheten
ur vissa synpunkter kan vara ägnad att ingiva betänksamhet.
Vid jordbruksutredningens fortsatta arbete torde böra övervägas, huruvida
framdeles andra åtgärder böra ifrågakomma för ernående av det med
stödköpsförfarandet förbundna syftet.

1 detta sammanhang vill jag beröra den av svenska lantmännens riksförbund
väckta frågan, vilket prisläge å brödsäd, som bör tolereras, innan utförsäljning
av i stödköpssyfte inköpt spannmål må äga runi. Såsom jordbruks Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 230.

Kungl. Majlis proposition nr 230.

nämnden framhållit må enligt nu gällande direktiv under ett konsumtionsår
inköpt brödsäd icke tillföras ett följande konsumtionsårs marknad utan att
antingen motsvarande inköp företagas eller priserna tendera att överstiga den
såsom övre gräns angivna nivån, d. v. s. 1925/29 års priser ökade med 15 procent.
Om däremot prisläget för brödsäd under ett konsumtionsår, då stödköp
tillämpas, stiger över stödköpsnivån, anser jag principiellt i likhet med
jordbruksutredningen att hinder icke bör möta att, i den mån så är förenligt
med bibehållande av denna nivå, å den inhemska marknaden utförsälja tidigare
under konsumtionsåret stödköpt spannmål. Av skäl, som jordbruksutredningen
anfört, bör emellertid en viss marginal utöver stödköpsnivån
tolereras, innan sådan utförsäljning äger rum. Hur stor denna marginal bör
vara är till en viss grad beroende på marknadsförhållandena, vilka det närmast
ankommer på stödköpsorganet att bedöma. I regel torde en marginal
av 75 öre å 1 krona få anses tillräcklig.

Statens beredskapslager av brödsäd bör alltjämt bibehållas och förvaltas
av svenska spannmålsaktiebolaget. Innan pågående utredningar rörande förefintliga
lagringsmöjligheter, lagrets lämpliga placering ur beredskapssynpunkt
m. m. slutförts, är jag icke beredd att taga ställning till frågan om lagrets
storlek. Jag är icke heller beredd att nu fatta ståndpunkt till förslaget
att kostnaderna för lagringen skulle täckas av andra medel än dem som
äro avsedda för brödsädsregleringen och förordar alltså, att spannmålsbolagets
ifrågavarande kostnader även under nästa konsumtionsår täckas i
samma ordning som kostnaderna för bolagets verksamhet i övrigt.

Förut denna dag har jag föreslagit Kungl. Maj:t att träffa anstalter för
uppläggande av ett beredskapslager av fodersäd intill en myckenhet av 15,000
ton. Jag förordade därvid, att detta lager tills vidare skulle förvaltas av
svenska spannmålsaktiebolaget samt att bolaget skulle beredas särskild ersättning
för kostnaderna i samband med lagringen. Såvitt nu kan bedömas
komma dessa kostnader sannolikt icke att överstiga 2 kronor per deciton och
år. Med hänsyn härtill torde å riksstaten för budgetåret 1939/40 böra anvisas
ett förslagsanslag för ifrågavarande ändamål å 300,000 kronor. Eventuella
lagringskostnader under innevarande konsumtionsår torde jämväl få bestridas
av detta anslag. I den mån bolaget åsamkas förlust genom värdeminskning
av lagret bör bolaget givetvis utbekomma gottgörelse härför. I vilken ordning
detta bör ske, torde ej nu behöva avgöras.

I det föregående har förutsatts, att regleringsåtgärderna på brödsädsodlingens
område även under nästa konsumtionsår skola handhavas av svenska
spannmålsaktiebolaget. Kungl. Majit torde därför bemyndigas att träffa avtal
med bolaget härom för tiden från och med den 1 september 1939 till och
med den 31 augusti 1940. Då, såsom förut nämnts, bolaget under nämnda
år jämväl skall handhava vissa andra uppgifter för statens räkning, torde, på
sätt jordbruksnämnden förordat, i avtalet böra stadgas skyldighet för bolaget
att efter beslut av Kungl. Majit åtaga sig statliga uppgifter i allmänhet,
avseende spannmål och fodermedel. I övrigt synas vid avtalets uppgörande
bestämmelserna i nu gällande avtal i huvudsak kunna följas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Med stöd av nuvarande avtal mellan spannmålsaktiebolaget och staten
har bolaget efter beslut av Kungl. Maj:t utbekommit svenska statens fyra
procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 50 miljoner kronor för att användas som säkerhet för upplåning
av för bolagets verksamhet erforderligt rörelsekapital i riksbanken.
Av bolaget genom belåning av nämnda obligationer anskaffade medel ha
numera till större delen bundits därigenom att bolaget under innevarande
konsumtionsår inköpt brödsäd i stödköpssyfte. För att bolagets behov av
rörelsekapital under återstående delen av konsumtionsåret skall bliva tillgodosett
har jag förut denna dag hemställt om bemyndigande för fullmäktige
i riksgäldskontoret att efter beslut av Kungl. Maj:t tillhandahålla bolaget
ytterligare statsobligationer till ett nominellt belopp av 15 miljoner kronor.
Därest stödköp även under nästa konsumtionsår behöva företagas, måste, i
den mån i bolagets rörelse bundna medel icke dessförinnan lösgjorts genom
realisation av inköpt spannmål, nytt rörelsekapital tillföras bolaget.
Som jordbruksnämnden anfört är frågan om dylik realisation under nuvarande
utrikespolitiska förhållanden synnerligen oviss. Med hänsyn till vad
sålunda anförts tillstyrker jag, att fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas
att efter Kungl. Maj:ts beslut tillhandahålla bolaget statsobligationer av
förut nämnt slag intill ytterligare belopp av 25 miljoner kronor.

För täckande av förlust å brödsädsregleringen samt för bestridande av kostnaderna
för beredskapslagret och svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
i övrigt bör veteavgift i mån av behov kunna uttagas. I enlighet med de
grunder, som fastställts för innevarande konsumtionsår, bör avgiften i regel
icke överstiga skillnaden mellan å ena sidan 20 kronor 50 öre under höstmånaderna
och 22 kronor under sommarmånaderna samt å andra sidan gällande
producentpris å svenskt vete under motsvarande tider. Oavsett prisläget
bör dock veteavgift till mindre belopp få uttagas till täckande av
spannmålsaktiebolagets kostnader i samband med regleringen.

Potatisregleringen.

Till stödjande av potatismarknaden regleras tillverkningen av potatismjöl
samt avsättningen av potatis för bränneriändamål. För tillverkning av potatismjöl
fordras licens av statens potatismjölsnämnd. Innehavare, av dylik
licens ävensom brännvinstillverkare äro skyldiga att vid inköp av potatis
tillämpa den prissättning, som Kungl. Maj:t fastställer. Avsättningen av potatismjölet
ordnas genom avtal mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. För innebörden i nu gällande avtal, vilket avser
tillverkningsåret 1 oktober 1938—30 september 1939, har jag förut redogjort.
Vid godkännande av sagda avtal har Kungl. Majit gjort förbehåll örn
att den i § 10 av nämnden gjorda utfästelsen godkännes av riksdagen. Denna
utfästelse har föreningen erhållit till skydd mot de risker, som äro förbundna
med föreningens i avtalet gjorda åtagande att lill reglerade priser inköpa

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

den enligt meddelade tillverkningslicenser å sammanlagt högst 250,000 dehton
uppgående årstid verkningen. Framställning om utfästelsens godkännande
torde nu böra avlåtas till riksdagen. Jag förutsätter, att hittills tilllämpade
huvudgrunder för potatisregleringen skola gälla även under nästkommande
tillverkningsår.

Särskilda åtgärder till befrämjande av jordbruket i Norrland.

För åstadkommande av en mera varaktig förbättring av jordbrukets lönsamhet
i de nordliga delarna av riket har riksdagen, efter förslag av Kungl.
Maj:t, ur jordbrukets prisregleringsfond anvisat 700,000 kronor för budgetåret
1937/38 och 800,000 kronor för budgetåret 1938/39. Enligt för anslagen
meddelade bestämmelser har Kungl. Majit ägt att för vartdera året använda
högst 200,000 kronor för utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet
för byggande av andelsslakterier i Norrland ävensom i andra delar av
landet, där svårigheter förefinnas att på ett rationellt sätt ordna avsättningen
för kött och fläsk. Återstoden av medlen har tagits i anspråk för produktions-
och avsättningsbefrämjande åtgärder på jordbrukets område i Norrland
och vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län samt fördelats mellan
hushållningssällskapen i nämnda landsdelar.

Det synes mig uppenbart, att här ifrågavarande verksamhet, vilken hitintills,
örn man bortser från bidragen till slakterierna, i stor utsträckning
varit inriktad på upplysning, försök och propaganda, måste fortgå en längre
tid för att bestående resultat därav skola kunna förväntas. Jag hemställer
därför, att anslag för ändamålet må utgå jämväl under nästa budgetår. Anslagets
storlek torde liksom i fjol böra bestämmas till 800,000 kronor. Beträffande
användningen av detta anslag vill jag anföra följande.

Bidrag för byggande av andelsslakterier ha hittills utgått med sammanlagt

186.000 kronor. För beviljande av bidrag till slakterier, som äro under
byggnad eller vilka komma att byggas under den närmaste tiden, finnas

214.000 kronor reserverade. Enligt av Sveriges slakteriförbund gjorda beräkningar,
vilka skett med utgångspunkt från att bidrag liksom hittills böra
utgå med högst 20 procent i Norrland och högst 10 procent i övriga delar
av landet, som kunna komma i fråga, erfordras utöver nämnda medel ytterligare
250,000 kronor för att behovet av slakterier skall bliva på ett tillfredsställande
sätt tillgodosett. Ifrågavarande anslagsbehov synes kunna fördelas
på två år sålunda, att intill 100,000 kronor anvisas för nästa budgetår
och resten för det därpå följande.

Hos Kungl. Majit föreligga framställningar från Umeå mejeriaktiebolag
och Skellefteortens mejeriförening, u. p. a., samt från Norrbottens läns producentförening,
u. p. a., i vilka hemställan göres om hjälp till ordnandet av
mejerihanteringen inom Västerbottens läns lappmark och därmed jämförliga
delar av länet samt inom Norrbottens län. I likhet med de sökande organisationerna
finner jag syftet med dessa framställningar, för vilkas när -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 230.

101

mare innehåll redogörelse tidigare lämnats, behjärtansvärt. Av flera skäl
kan jag emellertid icke biträda de däri framställda förslagen, att hjälpen
skall ske på bekostnad av medel, som äro avsedda för prisutjämning för
produktmjölk. För min del anser jag det lämpligast, att bidrag för ändamålet
utgå ur nyssnämnda anslag å 800,000 kronor. Jag vill därför föreslå, att
i fortsättningen viss del av detta anslag får användas för utlämnande av bidrag
för anläggande eller ombyggnad av andelsmejerier i lappmarken och
därmed jämförliga trakter av landet. Bidragen torde i regel böra begränsas
till 20 procent av anläggningskostnaderna. Jag förutsätter härvid, att återstående
kostnader täckas genom andelsteckning och lån. Möjligheterna för
vederbörande mejeriföretag att avsätta erforderliga medel till förräntning
och amortering av behövligt lånekapital synas bliva avsevärt förbättrade,
därest det av mig i det föregående tillstyrkta förslaget örn särskilt pristillägg
för intill 450 kilogram mjölk i månaden bifalles. Denna anordning medför,
att det övervägande flertalet producenter inom förevarande områden från
de på hela landet belöpande prisutjämningsmedlen erhålla extra pristillägg
av sammanlagt 3.5 öre per kilogram mjölk i Västerbottens län och 4.5 öre
per kilogram mjölk i Norrbottens län. Därest vederbörande hushållningssällskap
på grund av särskilda förhållanden finner sig böra tillstyrka högre
bidrag än 20 procent, bör Kungl. Maj:t givetvis vara oförhindrad att besluta
i enlighet härmed. Såsom villkor för erhållande av bidrag för berörda ändamål
bör gälla, att anläggningarna utföras i samverkan med svenska mejeriernas
riksförening och tillgodose ett rationellt ordnande av driften. Ansökningar
om bidrag böra ingivas till hushållningssällskapet och bli föremål
för prövning i samband med fördelningen av det allmänna anslaget ur
prisregleringsfonden.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att högst 100,000 kronor av prisregleringsfonden
skola få användas till utlämnande av bidrag utan återbetalningsskyldighet
till ekonomisk förening av jordbrukare för anläggning av potatislagerhus
i Norrland och andra delar av riket, där likartade avsättningsförhållanden
för potatis äro rådande. Detta förslag, som föranletts av en framställning
från Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
med hemställan om anslag för uppförande av centrallagerhus för konsumtionspotatis
i nämnda län, finner jag värt beaktande. Då emellertid någon
erfarenhet av dylik verksamhet ännu icke föreligger, torde till att börja med
bidrag böra beviljas endast till uppförande av det planerade eller under
byggnad varande lagerhuset i Sundsvall och eventuellt till ytterligare en liknande
anläggning i Norrland. Bidragen synas böra utgå från förenämnda
allmänna anslag å 800,000 kronor. Beträffande bidragens storlek, villkor
för bidrags erhållande samt ingivande av ansökning därom torde i tillämpliga
delar böra gälla vad förut sagts örn bidrag för anläggning av mejerier
i lappmarken.

Som förut nämnts böra omförmälda bidrag till främjande av mejerihanteringen
och uppförande av potatislagerhus komma under omprövning i samband
med fördelningen mellan hushållningssällskapen av anslaget lill pro -

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

duktionsbefrämjande åtgärder i Norrland. Vad angår användningen i övrigt
av detta anslag delar jag lantbruksstyrelsens uppfattning att detsamma liksom
hittills huvudsakligen bör tagas i anspråk för åtgärder i syfte att förbilliga
och rationalisera produktionen samt anpassa denna till de naturliga
betingelser för en lönande jordbruksdrift, som i varje särskilt fall kunna
föreligga. De förslag, som lantbruksstyrelsen i sådant hänseende framlagt
och vilka avse fodermedelsanalyser, undersökningar rörande kreatursbeståndets
beskaffenhet, demonstrationsjordbruk samt upplysnings- och propagandaverksamhet,
finner jag motiverade. Jag förutsätter, att hushållningssällskapen
vid uppgörande av planer för anslagets användning taga förslagen
under övervägande och i samråd med lantbruksstyrelsen utforma de
närmare riktlinjerna för deras realiserande. I detta sammanhang vill jag
betona angelägenheten av att nu förevarande åtgärder så långt möjligt planläggas
och genomföras efter enhetliga grunder. Den av lantbruksstyrelsen
föreslagna organisationen med lokala nämnder, vilka skulle bära det närmaste
ansvaret för verksamheten, samt en samarbetsnämnd för hela det av
verksamheten berörda området synes mig utgöra ett beaktansvärt uppslag i
nämnda hänseende. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, efter hörande
av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, besluta i denna fråga.
Jag finner det också lämpligt, att lantbruksstyrelsen beredes tillfälle att taga
del av inkommande ansökningar och i förekommande fall framlägga de
förslag, som kunna anses påkallade i syfte att bringa olika åtgärder i samklang
med varandra.

Jordbrukets prisregleringsfond och fonden för mötande av förluster
å spannmålsregleringen.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle till jordbrukets prisregleringsfond
komma att ingå dels accis å margarin, dels skatt å oljekakor
och vissa slag av fodermjöl, dels slaktdjursavgift, dels införselavgift å havre
och majs jämte vissa andra fodermedel samt malt, dels ock slutligen särskilda
införsel- och utförselavgifter å slaktdjur, kött och fläsk samt ägg. I det genom
innevarande års statsverksproposition framlagda riksstatsförslaget hava
i avbidan på avlåtande av proposition i ämnet intäkterna av nämnda avgifter
beräknats till 47,000,000 kronor, därav 27,000,000 kronor avse margarinaccismedel
och återstoden övriga avgifter. Avkastningen av de avgifter, som enligt
vad jag tidigare anfört under nästa budgetår böra upptagas för täckande
av förluster å spannmålsregleringen m. m., har i statsverkspropositionen
beräknats till 8,000,000 kronor. Av skäl, som jag där (se IX H. T. sid.
223) anfört, böra sistnämnda avgifter endast till den del de överstiga
2,000,000 kronor avsättas till fonden för mötande av sådana förluster. I enlighet
härmed har avsättningsanslaget till sistberörda fond i riksstatsförslaget
beräknats till 6,000,000 kronor.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Enligt vad jag i samband med behandlingen av mjölkregleringen anfört
bör accisen å margarin och vissa andra fettvaror under nästa budgetår utgå
med ett högre belopp än för närvarande. Med hänsyn härtill torde inkomsterna
av denna accis böra beräknas till 35,000,000 kronor. I övrigt synes
anledning till ändring i de i statsverkspropositionen gjorda beräkningarna
icke föreligga. Å riksstatens utgiftssida torde alltså böra såsom förslagsanslag
under nionde huvudtiteln anvisas för avsättning till jordbrukets prisregleringsfond
55,000,000 kronor och för avsättning till fonden för mötande
av förluster å spannmålsregleringen 6,000,000 kronor. Chefen för finansdepartementet
torde senare i samband med förnyad inkomstberäkning få
anmäla frågan om det belopp, varmed intäkterna av accisen å margarin och
vissa andra fettvaror böra uppföras i riksstaten för nästa budgetår.

I anslutning till vad i det föregående anförts hava inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till

1) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni 1933 (nr
391) angående mjölkavgift;

2) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 7 juni 1935 (nr
279) angående slaktdjursavgift;

3) förordning angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den U juni
1933 (nr 329) örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl;

4) förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 11 juni 1937 (nr
369) angående utförselbevis för råg och vete.

Proposition i ärendet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda författningsförslag,

dels ock

1) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln
till riket av mjölk och mejeriprodukter samt kasein i enlighet
med av mig i det föregående angivna riktlinjer;

2) medgiva, att Kungl. Majit må, om så befinnes nödigt
för stödjande av priset å smör, vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln till
riket av margarin, konstister och fettemulsion samt av råvaror
för margarinindustrien och ämnen, varav dessa framställas,
i enlighet med av mig i det föregående angivna riktlinjer; 3)

medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln till

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

riket av slaktdjur samt kött och fläsk i enlighet med av mig
i det föregående angivna riktlinjer;

4) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 30 juni 1940 av införseln till
riket av ägg m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med nu
gällande bestämmelser;

5) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 31 augusti 1940 av införseln
till riket av malt i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig i det föregående angivna riktlinjer;

6) medgiva, att Kungl. Majit må vidtaga åtgärder för reglering
för tiden till och med den 31 augusti 1940 i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande bestämmelser av
införseln till riket av vete och råg samt därav framställda
produkter;

7) medgiva, att Kungl. Majit må, då särskilda skäl därtill
föranleda, för tiden till och med den 31 augusti 1940 bestämma,
att restitution av tull enligt 4 § förordningen den
4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution (kvarnindustrirestitution)
ej må åtnjutas eller må åtnjutas allenast
i mindre omfattning än i nämnda paragraf sägs;

8) bemyndiga Kungl. Majit att träffa avtal med svenska
spannmålsaktiebolaget för tiden från och med den 1 september
1939 till och med den 31 augusti 1940 i huvudsaklig
Överensstämmelse med av mig i det föregående iangivna
grunder;

9) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter beslut
av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla svenska
spannmålsaktiebolaget svenska statens fyra procent obligationer,
ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 25,000,000 kronor för att av bolaget pantförskrivas
såsom säkerhet för lån i riksbanken;

10) godkänna i § 10 av avtal den 26 augusti 1938 mellan
statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. av nämnden gjord utfästelse;

11) besluta, att av de avgifter för täckande av förluster
a spannmålsregleringen, vilka efter avdrag av restitutioner
inflyta under budgetåret 1939/40, skall till fonden för mötande
av sådana förluster överföras det belopp, som överstiger
2,000,000 kronor;

12) anvisa för budgetåret 1939/40:

a) till beredskapslagring av fodersäd ett förslagsanslag av

300,000 kronor;

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

105

b) till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond ett
förslagsanslag av 55,000,000 kronor;

c) till avsättning till fonden för mötande av förluster å
spannmålsregleringen ett förslagsanslag av 6,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall och förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Benno Gårdsten.

< / 1; •

TABELLBILAGA.

• ;

m i

i ■» .*

''i

Tall. I. Vissa jordbruksnäringen berörande prisindextal.

		Socialstyr:s index för livsm.p. i hush.-budgeten (1914 = 100)	Av jordbruksutr. beräknat index för nedan-stående i hushållsbudg. ingående livsmedel	Kommerskollegii index för (1913 = 100)	Jord-bruks-nämn-dens pro-ducent-prisindex1	Lantbrukssällskapets nya index för inhemska jordbruksprodukter
Inhei Meje- ripro- dukter	nska jc Mjöl och gryn	rdbruk Bröd	spröd. Kött och fläsk	Samtl. svenska jordbr.- prod.	Samtl. mat- varor	anima- liska livs- medel	vegeta- biliska livs- medel	foder- medel	Spann- mål	Meje- ripro- dukter	Slakt- djur	Samtl. anim. prod.	Samtl. jord- bruks- prod.
1925	-29 ......	155	100	100	100	100	100	100	148	143	146	100	100	100	100	100	100
1930		137	89	86	94	95	88	88	124	109	99	82.9	—	—	—	—	—
1931		128	86	83	92	79	82	82	109	104	96	74.1	—	—	—	—	—
1932		124	80	79	91	73	78	79	102	106	100	68.4	—	—	—	—	—
1933		121	80	77	89	69	75	76	99	103	92	66.1	—	—	—	—	—
1934		123	87	75	88	70	78	78	112	103	110	71.8	—	—	—	—	—
1935		130	86	81	87	84	82	83	122	104	121	81.6	75.1	81.8	80.9	80.6	80.0
1936		13o	88	83	88	92	86	86	125	106	128	86.0	77.1	88.6	85.4	86.6	85.0
1937		139	94	88	92	92	89	89	131	115	141	91.9	90.0	93.0	88.1	90.4	90.7
1938		144	98	92	94	99	93	92	137	113	135	95.9	86.3	99.2	93.9	96.0	94.2
1937	januari ...	—	—	~	—	—	—	—	128	112	142	88.3	—	—	_	—	—
	februari ..	—	—	—	—	—	—	—	127	114	144	88.8	—	—	—	—	—
	mars.....	137	—	—	—	—	—	—	127	115	141	90.2	—	—	—	—	—
	april .....	—	—	—	—	—	—	—	123	115	144	89.6	—	—	—	—	—
	maj......	138	—	—	—	—	—	—	127	115	142	89.1	—	—	—	—	—
	juni......	—	—	—	—	—	—	126	115	139	90.2	—	—	—	—	—
	juli.......	—	—	—	—	—	—	—	129	115	140	90-2	—	—	—	—	—
	augusti ...	—	—	—	—	—	—	—	134	114	143	91.8	—	—	—	—	—
	september	140	—	—	—	—	—	—	136	115	144	94.8	—	—	—	—	—
	oktober ...	—	—	—	—	—	—	—	137	117	139	96.0	—	—	—	—	—
	november.	—	—	—	—	—	—	—	138	116	139	96.3	—	—	—	—	—
	december .	142	—	—	—	—	—	—	140	116	139	99.9	. —	—	—	—	—
1938	januari ...	—	—	—	—	—	—	—	137	115	140	96.6	87.6	102.1	97.7	98.5	96.5
	februari...	—	—	—	—	—	—	—	134	115	140	95.2	88.2	97.3	95.5	95.7	94.0
	mars.....	141	—	—	—	—	—	—	133	114	138	95.2	87.8	99.8	95.1	97.8	94.7
	april.....	—	—	—	—	—	—	—	134	115	135	97.7	87.5	102.4	94.7	98.7	95.4
	maj......	—	—	—	—	—	—	—	133	115	137	95.6	86.6	102.4	89.9	96.6	94.1
	juni......	143	—	—	—	—	—	—	137	115	137	95.4	88.1	98.4	90.2	94.8	93.8
	juli.......	—	—	—	—	—	—	—	136	115	137	95.4	90.0	96.6	91.9	95.2	93.6
	augusti ...	—	—	—	—	—	—	—	137	112	136	91.5	85.4	93.7	89.6	92.0	89.9
	september	145	—	—	—	—	—	—	138	lil	134	92.9	84.9	91.4	92.6	92.1	90.9
	oktober ...	—	—	—	—	—	—	—	139	110	134	96.6	84.8	95.4	93.2	93.8	92.8
	november.	—	—	—	—	—	—	—	142	110	127	97.3	82.8	101.2	97.2	96.3	94.5
	december .	145	—	—	—	—	—	—	144	109	128	101.2	81.2	108.9	100.9	101.1	97.8
1939	januari ...		—	—	—	—	—	—	143	109	130	100.8	—	—	—	-	—

1 För viktigare jordbruksprodukter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

110 Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Tab. II a. Priser å öre/kg å nedanstående varuslag.1

År och månad	Kons.- mjölk2	Prod.- mjölk* * * 8	Kor kl. I	Kor kl. III	Tjurar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit- foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1925—29......	22	]0.9	64	40	68	110	158	22.66	10.10	15.47	17.14	20.80
1930..........	21	8.1	58	36	66	95	125	18.43	7.27	9.93	12.03	14.28
1931..........	21	6.8	48	29	50	59	106	19.11	8.55	10.67	8.65	13.34
1932..........	20	6.0	38	23	36	61	94	17.40	7.67	10.48	9.92	15.63
1933..........	20	6.9	35	21	35	59	90	17.28	6.03	9.52	9.09	14.41
1934..........	21	8.8	46	30	48	56	99	16.97	6.02	11.83	13.01	15.21
1935..........	21	9.0	57	38	61	83	114	16.69	8.28	12.15	15.51	17.44
1936..........	22	9.7	59	39	62	89	127	17.01	8.53	12.77	15.93	19.08
1937..........	23	10.4	56	38	62	91	138	19.60	9.02	15.68	16.33	19.69
1938..........	24	11.0	58	41	63	99	137	18.85	8.66	13.62	16.88	19.60
1937 januari ..	22	9.9	55	34	60	95	130	19.45	8.24	15.81	16.08	20.85
februari	22	10.3	53	33	59	88	133	19.95	9.20	15.76	15.80	20.46
mars ....	22	10. o	52	33	57	85	140	19.78	9.40	15.94	15.61	19.85
april____	22	10.o	53	35	59	79	103	19.94	9.33	16.46	16.27	19.15
maj ____	22	9.8	55	37	61	80	104	19.93	8.91	16.80	16.04	18.97
juni ....	23	10.1	55	39	62	80	110	—	8.85	16.76	15.87	18.88
juli......	23	9.9	59	43	65	86	125	—	13.17	—	15.97	19.13
augusti’..	23	10.4	60	44	65	91	129	18.97	10.01	—	16.31	19.79
september	24	10.8	60	44	65	103	148	19.49	7.63	14.82	16.63	19.85
oktober .	24	11.1	58	39	63	100	174	19.59	7.36	15.20	16.99	19.99
november	24	11.2	58	39	62	103	180	19.45	7.77	15.81	17.19	19.99
december	24	11.7	56	37	61	105	180	19.43	8.37	15.13	17.16	19.88
1938 januari ..	24	11.2	56	37	61	103	156	19.84	9.13	15.31	17.67	19.90
februari .	24	11.2	55	37	61	97	138	20.49	8.75	15.34	17.36	19.75
mars ....	24	10.9	54	38	60	93	109	20.47	8.65	14.99	16.99	19.15
april ....	24	10.9	56	39	62	97	100	20.82	8.46	14.74	16.84	18.53
maj.....	24	10.3	55	39	62	95	104	21.19	8.65	15.04	17.21	18.46
juni ....	24	10.0	55	41	63	101	110''	—	9.40	—	16.83	19.10
juli......	24	10.2	61	45	66	100	125	—	13.51	—	16.20	19.56
augusti ..	24	10.4	61	46	66	95	132	17.58	780	—	15.96	19.51
september	24	10.9	59	44	64	100	155	17.17	7.32	12.48	15.92	19.75
oktober..	24	11.8	59	42	63	99	174	17.03	7.30	12.54	17.00	20.60
november	24	12.1	59	41	63	105	180	17.00	7.35	11.31	16.60	20.50
december	25	12.3	61	41	65	108	155	16.95	7.60	10.85	17.42	20.49
1939 januari ..	25	12-3	63	44	67	110	142	17.20	8.41	11.51	18.04	20.49

1 Prisuppgifterna ha erhållits från statens jordbruksnämnds kansli. Det bör anmärkas, att

några av uppgifterna för närvarande undergå viss justering inom nämnda kansli.

2 Detaljhandelspris enligt Socialstyrelsen.

8 Beräknat pris till producenter. Mejerikostnader ha fråndragits. Skummjölksvärde ej inräknat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

lil

Tab. II b. Priserna & nedanstående varuslag i % av medelpriserna åren 1925—29.1

År och månad	Kons.- mjölk	Prod.- mjölk	Kor kl. I	Kor kl. III	Tjurar kl. I	Svin kl. I	Ägg	Svenskt vete	Pota- tis	Vit- foder- havre	Majs	Jord- nöts- kakor
1930..........	95	74	91	90	97	86	79	81	72	64	70	69
1931..........	95	62	75	73	74	54	67	84	85	69	50	64
1932..........	91	55	59	58	53	55	59	77	76	68	58	75
1933..........	91	63	55	53	51	54	57	76	60	62	53	69
1934..........	95	76	72	75	71	51	63	75	60	76	76	73
1935..........	95	83	89	95	90	75	72	74	82	79	90	84
1936..........	100	89	92	98	91	81	80	75	84	83	93	92
1937..........	105	95	88	95	91	83	87	86	89	101	95	95
1938..........	109	101	91	103	93	90	87	83	86	88	98	94
1937 januari ..	96	93	86	89	88	90	69	82	85	101	91	96
februari .	100	89	84	87	87	86	85	84	91	102	89	94
mars ....	100	90	84	85	85	83	117	84	87	102	88	92
april ....	100	97	83	88	87	75	97	84	86	102	93	93
maj ....	100	99	85	90	90	72	91	82	87	101	91	93
juni ____	105	99	85	95	90	68	96	—	90	101	91	94
juli......	105	97	89	102	92	74	108	—	83	—	92	95
augusti ..	105	95	90	105	92	78	93	87	91	—	95	96
september	109	92	91	107	94	90	92	95	90	97	101	96
oktober .	109	97	89	100	93	90	88	96	91	108	105	96
november	109	97	92	103	93	95	72	94	97	108	105	96
december	109	108	92	100	92	98	77	92	101	108	104	96
1938 januari ..	104	105	88	97	90	98	83	84	94	101	100	91
februari	109	97	87	97	90	95	88	86	86	99	97	91
mars ....	109	98	87	97	90	91	91	87	80	95	96	91
april____	109	106	88	98	91	92	94	88	78	92	96	90
maj ____	109	104	85	95	91	86	91	87	85	90	98	91
juni ----	109	98	85	100	91	86	96	—	95	—	97	95
juli......	109	100	92	107	93	86	108	—	85	—	94	97
augusti ..	109	95	91	110	93	82	95	81	71	—	93	95
september	109	93	89	107	93	88	96	83	86	85	96	96
oktober..	109	103	91	108	93	89	88	83	90	89	105	99
november	109	105	94	108	94	97	72	82	92	80	102	99
december	114	114	100	lil	98	101	66	80	92	78	106	99
1939 januari ..	109	115	98	116	99	105	75	73	87	76	102	94

1 Jämför noterna till tab. II a.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Tab. III. Manchesternoteringar å smör samt skillnaden mellan manchesternoteringarna
& svenskt smör samt danskt, finskt och nyzeeländskt smör (öre/kg).

År och månad	Manchesternoteringar å	smör	Skillnaden mellan man-chestemoteringarna å svenskt samt danskt, finskt och nyzeeländskt smör
Svenskt	Danskt	Finskt	Nyzee- ländskt	Svenskt- danskt	Svenskt- finskt	Svenskt- nyzee- ländskt
1929........................	314	328	316		- 14	- 2
1930........................	254	227	256		+ 27	- 2
1931........................	221	233	222	206	- 12	- 1	+ 15
1932........................	214	224	215	197	- 10	- 1	+ 17
1933........................	183	202	191	161	- 19	- 8	+ 22
1934........................	162	192	174	145	- 30	-12	+ 17
1935........................	201	218	206	181	— 17	- 5	+ 20
1936........................	215	232	214	198	- 17	+ 1	+ 17
1937........................	233	247	233	217	- 14	—	+ 16
1938........................	236	253	236	229	- 17	—	+ 7
1937 januari................	201	218	200	186	- 17	+ 1	+ 15
februari................	212	235	211	171	- 23	+ 1	+ 41
mars..................	220	242	219	191	- 22	+ 1	+ 29
april ..................	208	222	207	206	- 14	+ 1	+ 2
maj ..................	209	215	209	209	- 6	—	—
juni ..................	215	223	215	217	- 8	—	- 2
juli....................	222	235	222	223	- 13	—	- 1
augusti................	235	248	235	228	- 13	—	+ 7
september..............	252	264	252	232	- 12	—	+ 20
oktober................	267	279	267	267	- 12	—	—
november..............	279	289	279	252	- 10	—	+ 27
december..............	276	293	276	222	- 17	—	+ 54
1938 januari................	244	261	244	216	- 17	—	+ 28
februari ..............	225	247	225	221	- 22	—	+ 4
mars..................	225	238	225	228	- 13	—	- 3
april..................	234	240	234	240	- 6	—	- 6
maj ..................	243	251	243	251	- 8	—	- 8
juni ..................	231	242	231	237	- 11	—	- 6
juli....................	227	242	227	237	- 15	—	- 10
augusti................	233	251	232	236	- 18	+ 1	- 3
september..............	239	263	238	235	- 24	+ 1	+ 4
oktober................	231	253	231	224	- 22	—	+ 7
november..............	245	268	245	212	- 23	—	+ 33
december..............	255	279	255	215	- 24	—	+ 40
1939 januari................	259	275	259	239	- 16	—	+ 20

Kungl. Maj:ts proposition nr 230■

113

Tab. IV. Tillverkning och försäljning av mejerismör och ost samt försäljning av

mjölk och margarin, i ton.

År och månad	Avgifts- belagd mjölk	Därav konsum- tions- mjölk	Tillverkat mejeri- smör	Inom lan-det försålt mejeri-smör	Till- verkad ost	Inom lan-det försåld ost	Försålt margarin
1934 ................	2,651,804	797,135	62,510	39,431	31,103	30,823	52,831
1935 ................	2,692,728	817,356	63,452	43,680	31,669	32,384	55,202
1936 ................	2,853,631	845,047	67,168	48,152	37,758	34,498	56,126
1937 ................	2,974,366	858,907	73,248	• 49,099	35,444	36,613	58,810
1938 ................	3,159,752	881,934	80,103	51,537	36,525	38,816	58,401
1937 januari ........	232,657	67,423	5,637	3,709	3,153	2,749	4,539
februari ......	212,477	64,477	5,078	3,338	2,661	2,964	4,498
mars ..........	234,378	74,915	5,472	3,915	2,768	2,861	5,231
april ..........	235,173	70,914	5,530	3,967	2,907	3,165	5,205
maj............	263,025	75,850	6,188	4,411	3,483	2,460	4,435
juni............	283,588	67,610	7,160	4,345	4,180	2,905	5,208
juli ............	272,714	77,399	6,693	4,246	2,966	3,445	4,108
augusti ........	277,508	73,557	6,973	4,704	3,318	3,414	4,648
september ......	264,177	73,551	6,748	4,136	3,036	3,680	5,328
oktober ........	242,393	71,020	6,240	3,976	2,345	3,335	5,057
november ......	221,617	69,115	5,654	4,077	2,042	3,171	5,163
december ......	234,659	73,076	5,875	4,275	2,585	2,464	5,390
1938 januari ........	249,671	71,194	6,185	3,884	3,175	3,019	4,399
februari........	229,831	66,709	5,562	3,330	2,899	2,808	4,642
mars ..........	260,732	81,209	6,108	4,013	3,125	3,036	5,320
april ..........	264,970	76,809	6,336	4,141	3,393	2,868	4,921
maj............	283,166	74,547	7,084	4,440	3,557	3,115	4,820
juni............	307,334	69,519	8,174	4,710	4,175	3,357	4,782
juli ............	295,690	72,258	7,889	4,249	3,363	3,754	4,409
augusti ........	299,303	75,441	7,845	4,851	3,405	3,874	4,674
september ......	272,306	73,245	7,228	4,653	2,971	4,045	5,234
oktober ........	245,041	73,378	6,425	4,471	2,142	3,357	4,807
november ......	221,350	70,974	5,673	4,228	1,834	3,134	5,096
december ......	230,358	76,651	5,594	4,567	2,486	2,449	5,297
1939 januari ........	250,816	79,959	5,947	4,302	3,148	2,718	4,491

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 230. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Tab. V. Utförseln av smör (i ton) samt medelnettoexportpris (1 öre/kg).

År och månad		E x p	ort		Medelnetto- exportpris
Total	Därav till England	Därav till Tyskland
Kontingent	Reichsstelle
1929 ....................	25,196	12,988	10,729	.
1930 ....................	26,674	14,004	11,235	•
1931 ....................	19,525	11,657	6,545
1932 ....................	13,547	9,045	3,946
1933 ....................	17,127	11,810	4,768	152
1934 ....................	23,220	16,489	4,299	119
1935 ....................	20,262	10,310	4,356	5,172	152
1936 ....................	19,068	8,349	4,246	6,189	175
1937 ....................	23,535	10,782	3,990	8,035	188
1938 ....................	28,555	16,865	4,094	7,771	191
1937 januari ............	1,754	749	399	680	161
februari............	1,799	724	364	688	170
mars ..............	1,504	955	386	261	176
april ..............	1,770	1,034	311	254	163
maj................	1,509	1,031	374	272	159
juni................	2,458	1,192	151	1,235	166
juli ................	2,713	1,297	212	1,005	176
augusti ............	2,133	934	317	936	191
september ..........	2,677	813	381	1,388	207
oktober ............	2,193	1,261	390	620	225
november ..........	1,437	786	313	417	228
december ..........	1,588	794	392	279	229
1938 januari ............	2,361	1,020	321	1,386	195
februari............	2,428	1,581	343	406	178
mars ..............	2,171	1,638	380	—	175
april ..............	2,149	1,760	367	22	188
maj................	2,324	1,703	388	330	191
juni................	3,248	1,954	202	1,048	181
juli ................	3,498	1,807	213	1,459	181
augusti ............	2,906	1,328	381	1,299	192
september ..........	2,906	1,157	373	1,288	199
oktober ............	1,888	1,162	383	457	190
november ..........	1,412	1,003	370	—	202
december ..........	1,265	752	373	76	212
1939 januari.............	1,397	795	380	363	212

Tab. VI a. Prisutjämnlngsbidragen åren 1935—1938, öre/kg.

Prisutjämnings- distrikt	Januari	Februari	Mars	April	Maj	Juni
1935	1936	1937	1938	1939	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938
Stockholms ......	3.00	4.60	1	1	1	3.00	4.80	1	1	2.95	4.78	1	1	2.94	4.78	1	1	2.66	4.61	1	1	2.93	4.21	1	1
Smålands ........	2.29	3.78	2.59	1.94	3.09	2.27	3.54	2.76	1.98	2.26	3.51	2.41	1.76	2.30	3.49	2.92	1.78	2.01	3.24	2.67	1.98	2.34	3.09	2.33	1.64
V. Sveriges........	2.44	3.59	2.59	1.94	3.09	2.41	3.82	2.76	1.98	2.37	3.82	2.41	1.76	2.44	4.38	2.92	1.78	2.15	4.18	2.67	1.98	2.46	3.75	2.33	1.64
Skånes............	2.16	3.52	2.19	1.70	2.72	2.14	3.33	2.35	1.71	2.15	3.22	1.98	1.49	2.22	3.36	2.53	1.56	1.97	3.16	2.38	1.81	2.35	3.11	2.22	1.60
Värmlands och Da-
lämås..........	3.64	6.06	3.62	2.74	3.90	3.82	5.86	3.95	2.57	4.00	5.70	3.53	2.30	3.80	5.47	3.94	2.26	3.39	5.18	3.62	2.38	3.74	4.70	3.03	2.02
Mellersta Norrlands	3.90	5.77	3.99	5.25	5.34	4.03	6.93	4.00	4.49	4.10	5.60	3.89	4.28	4.22	5.63	3.98	4.00	3.92	5.14	4.20	4.39	5.57	5.17	4.13	4.24
Västerbottens 2____	—	—	—	4.69	4.77	—	—	—	4.62	—	—	—	3.87	—	—	—	3.93	—	—	—	4.47	—	—	—	4.44
Norrbottens ......	4.54	6.33	7.25	7.40	7.17	4.84	7.76	7.62	7.34	5.36	6.52	7.94	6.21	4.70	6.19	7.74	6.02	5.05	5.85	7.71	6.54	6.78	6.91	6.90	6.33
Hela riket........	2.58	4.05	2.67	2.15	3.30	2.58	4.12	2.84	2.16	2.56	4.01	2.49	1.91	2.61	4.18	3.oi	1.94	2.32	3.96	2.80	2.17	2.67	3.72	2.49	1.85

Prisutjämnings-		Juli			Augusti		September			Oktober		November	December
distrikt	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938	1935	1936	1937	1938
Stockholms ......	3.22	1	1	1	3.62	1	1	1	3.79	1	1	1	4.20	1	1	1	4.21	1	1	1	4.40	1	1	1
Smålands ........	2.62	3.75	2.59	2.34	2.84	3.81	2.66	2.61	3.05	3.40	3.03	3.07	3.48	3.69	3.37	3.97	3.68	2.57	2.95	4.31	3.88	2.55	3.01	4.08
V. Sveriges........ Skånes............	2.62	3.75	2.59	2.34	2 99	3.81	2.66	2.61	2.98	3.40	_75.03	3.07	3.28	3.69	3 37	3.97	3.29	2.57	2.95	4.31	3.59	2.55	3.01	4.08
2.64	3.41	2.40	2.24	2.81	3.55	2.62	2.4"	2.9»	3.08	2.80	2.93	3.28	3.19	3.00	3.54	3.19	2.16	2.62	3.74	3.59	2.16	2.61	3.68
Värmlands och Da-larnas ..........	4.38	5.46	3.72	2.92	4.86	5.36	3.50	3.19	4.61	4.41	3.95	3.74	6.07	5.20	4.48	4.84	6.14	3.86	4.10	5.46	6.78	371	4.07	5.22
Mellersta Norrlands	6.67	5.71	4.64	5.13	7.94	6.02	6.26	5.67	7.29	5.39	5.59	5.50	7.70	5.74	5.96	6.36	6.97	4.92	5.68	6.88	6.78	4.17	5.86	6.35
Västerbottens ____	—	—	5.24	5.04	—	—	5.72	5.15	—	—	5.68	5.34	—	—	5.67	5.97	—	—	4.89	5.83	—	—	5.02	5.35
Norrbottens ......	7.00	8.53	8.96	7.44	10.57	10.05	11.45	8.15	10.30	9.85	11.30	8.26	14.58	12.65	14.08	10.25	8.57	9.16	8.90	9.11	7.71	7.82	8.08	8.13
Hela riket........	2.91	3.90	2.76	2.56	3.26	3.98	2.86	2.83	3.38	3.54	3.21	3-31	3.75	3.78	3.51	4.15	3.73	2.67	3.08	4.48	4.07	2.64	3.18	4.31

1 För Mälarlänen och Örebro län utgå prisutjämningsbidrag med 15 % samt för Östergötland, norra Kalmar och Gotland med 5 % högre
belopp än för Småland, Blekinge och Västra Sverige. ^

■ Före 1 juli 1937 ingick Västerbotten i Mellersta Norrlands prisutjämningsdistrikt. o.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

116

Kungl. Maj.-ts proposition nr 230.

Tab. VI b. Nettoutjämningsbidrag.1 1 2 *

År och månad	Mälar- länen och Örebro län5	Öster- götland, norra Kalmar och Gotland	Små- land och Ble- kinge	Västra Sve- rige	Skåne	Värm- land och Dalar- na	Mell. Norr- land	Väster- bot- tens län	Norr- bot- tens län	Hela riket
1985 januari ....	1.00	0.29	0.44	0.16	1.64	1.90	2.54	0.58
februari____	1.00	0.27	0.41	0.14	1.82	2.03	2.84	0.58
mars ......	0.95	0.26	0.37	0.15	2.00	2.10	3.36	0.56
april ......	0.94	0.30	0 44	0.22	1.80	2.22	2.70	0.61
maj........	0.65	0.0:	0.15		1.39	1.92	3.05	0.32
juni........	0.93	0.34	0.46	0.35	_1.7 4	3.57	4.78	0.67
juli ........	1.22	0.52	0.62	0.64	2.38	4.67	5.oo	0.91
augusti ____	1.62	0.84	0.99	0.81	2.86	5.94	3.57	1.25
september ..	1.79	1.05	0.98	0.98	2.61	5.29	8.30	1.38
oktober ....	2.20	1.48	1.28	1.28	4.07	5.70	12.58	1.75
november ..	2.21	1.53	1.29	1.19	4.14	4.97	6.57	1.73
december ..	2.40	1.88	1.59	1.59	4.78	4.78	5.71	2.07
1986 januari ....	2.60	1.78	1.69	1.52	4.06	3.77	4.33	2.05
februari____	2.80	1.54	1.82	1.33	3.86	4.93	5.76	2.12
mars ......	2.78	1.51	1.82	1.22	3.70	3.60	4.62	2.01
april ......	2.78	1.49	2.38	1.36	3.47	3.63	4.19	2.18
maj........	2.61	1.24	2.18	1.16	3.18	3.14	3.85	1.96
juni........	2	21	1.09	1.75	1.11	2.70	3.17	4.91	1.72
juli ........	2.31	1.93	1.75	1.75	1.41	3.46	3.71	6.53	1.90
augusti ....	2.38	2.00	1.81	1.81	1.55	3.36	4.02	8.06	1.98
september ..	1.91	1.57	1.40	1,40	1.08	2.41	3.39	7.85	1.54
oktober ____	2.24	1.87	1.69	1.69	1.19	3.20	3.74	10.65	1.78
november ..	1.45	1.19	1.07	1.07	0.66	2.36	3.42	7.66	1.17
december ..	1.43	1.17	1.05	1.05	0.66	2.21	2.67	6.32	1.14
1937 januari ____	1.47	1.21	1.09	1.09	0.69	2.12	2.49	5.75	1.17
februari____	1.67	1.39	1 26	1.26	0.85	2.45	2.50	6.12	1.84
mars ......	1.27	1.03	0.91	0.91	0.48	2.03	2.39	6.44	0.99
april ......	1.35	1.06	0.92	0.92	0.53	1.94	1.98	5.74	1.01
maj........	1.07	0.80	0.67	0.67	0.38	1.62	2.20	5.71	0.80
juni........	0.67	0.44	0.33	0.33	0.22	1.03	2.13	4.90	0.49
juli ........	0.97	0.71	0.59	0.59	0.4 0	1.72	2.64	3.24	6.96	0.76
augusti ....	1.05	0.79	0.66	0.66	0.52	1.50	4.26	3.72	9.45	0.86
september ..	1.48	1.18	1.03	1.03	0.80	1.95	3.59	3.68	9.30	1.21
oktober ....	1.87	1.53	1.37	1.37	1.00	2.48	3.96	3.67	12.08	1.51
november ..	1.89	1.59	1.45	1.45	1.02	2.60	4.18	3.39	7.40	1.68
december ..	1.96	1.66	1.51	1.51	1.11	2.57	4.36	3.52	6.58	1.68
1938 januari ....	1.23	1.03	0.94	0.94	0.70	1.74	4.25	3.69	6.40	1.15
februari____	1.27	1.07	0.98	0.98	0.71	1.57	3.49	3.62	6.34	1.16
mars ......	1.02	0.84	0.7 6	0.76	0.49	1.30	3.28	2.87	5.21	0.91
april ......	1.04	0.86	0.78	0.78	0.56	1.25	3.00	2.93	5.02	0.94
maj........	0.77	0.57	0.48	0.48	0.31	0.88	2.89	2.97	5.04	0.67
juni........	0.38	0.22	0.14	0.14	0.10	0.52	2.74	2.94	4.83	0.35
juli ........	0.69	0.45	0.34	0.34	0.24	0.92	3.13	3.04	5.44	0.56
augusti ----	1.00	0.74	0.61	0.61	0.48	1.19	3.57	3.15	6.15	0.83
september ..	1.53	1.22	1.07	1.07	0.93	1.74	3.50	3.34	6.26	1.31
oktober ....	2.56	2.16	1.97	1.97	1.54	2.84	4.36	3.97	8.26	2.16
november ..	2.95	2.52	2.31	2.31	1.74	3.46	4.88	3.83	7.11	2.48
december ..	2.69	2.28	2.08	2.08	1.68	3.22	4.35	3.35	6.13	2.81
1939 januari ....	2.55	2.24	2.09	2.09	1.72	2.90	4.34	3.77	6.17	2.30

1 Mjölkavgiften har varit 2 öre 1935—oktober 1936, 1.5 öre november 1936—mars 1937, 2
öre april—oktober 1937, 1.6 öre november—december 1937, 1 öre januari—april 1938, 1.5 öre
maj—juni 1938, 2 öre juli—december 1938 samt 1 öre fr. o. m. 1 januari 1939.

2 Fr. o. m. juli 1936 t. o. m. juni 1937 tillhörde Örebro län gruppen Östergötland, norra

Kalmar och Gotland.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

117

Tab. VII. Import till Sverige av mjölk, grädde, smör och ost, i ton.

År och månad	Mjölk och grädde	Smör naturligt	Ost
kondense-rad mjölk	torr- mjölk	andre mjölk	slag grädde	dessert- ost	annan ost
1929 ..................		224	.	36	11	182	459
1930 ..................	207	177	36	27	8	183	485
1931 ..................	165	172	21	16	18	216	551
1932 ..................	65	253	59	1	15	141	333
1933 ..................	26	175	191	0.4	33	158	303
1934 ..................	4	24	12	1	2	195	370
1935 ..................	6	59	16	4	608	216	917
1936 ..................	15	173	13	4	188	248	1,352
1937 ..................	26	219	19	4	0.4	311	778
1938 ..................	9	392	20	4	0.8	335	884
1937 januari...........	0.6		1.0	0.3	—	20	55
februari..........	1.2	20	1.6	0.2	—	23	55
mars.............	0.2	34	4.3	0.4	—	37	63
april .............	1.8	24	3.8	0.6	—	30	60
maj..............	4.1	37	3.4	0.6	—	22	50
juni..............	1.8	27	1.1	0.3	—	22	41
juli...............	4.6	10	1.2	0.3	—	12	27
augusti...........	3.7	21	1.4	0.4	—	13	53
september ........	3.9	9	0.6	0.2	—	29	72
oktober ..........	3.6	10	0.1	0.4	—	35	CO
november ........	0.1	16	0.1	0.2	—	37	129
december.........	1.0	9	0.2	0.2	—	32	95
1938 januari...........	2.2	21	0.3	0.2	—	16	51
februari ..........	0.2	16	0.3	0.2	—	27	43
mars.............	1.2	10	3.7	0.8	—	30	54
april .............	1.8	10	4.6	0.5	—	23	68
maj..............	—	32	3.2	1.1	—	27	48
juni..............	0.4	10	1.5	0.4	—	14	47
juli ..............	—	9	2.4	0.4	—	17	38
augusti...........	1.0	33	2.7	0.5	—	21	50
september ........	1.0	17	0.7	0.8	—	35	82
oktober...........	—	118	0.3	—	—	37	84
november.........	1.1	68	0.2	0.2	—	44	174
december.........	0.2	49	0.3	—	—	44	145
193!) januari...........	—	56	0.2	0.2	—	24	56

Ilo Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Tab. VIII. Export av nötkreatur och fläsk (t ton) samt exportpriset (öre/kg) å bacon.

År och månad	nöt- kreatur st.	E x svin st.	port färskt nötkött	a v bacon och fläsk1	Notering i England på
totalt	därav till Storbrit.	svenskt bacon	danskt bacon	polskt bacon
1929 ..............	5,526	122,427	2,181	19,665	19,315
1930 ..............	3,575	78,869	2,101	27,851	27,769
1931 ..............	1,407	49,450	485	29,192	29,132
1932 ..............	639	897	91	21,408	21,342
1933 ..............	5,460	171	45	20,552	20,405
1934 ..............	6,932	2,534	38	19,097	15,655	2 156	2 164	2149
1935 ..............	5,936	43	36	13,214	12,932	156	165	148
1936 ..............	7,829	20,637	48	12,704	12,613	167	175	157
1937 ..............	7,919	30,230	999	13,609	13,122	170	178	163
1938 ..............	7,121	28,840	184	13,249	12,722	180	187	171
1937 januari.......	478	3,024	4	1,096	1,083	157	164	151
februari......	598	2,020	1	1,165	1,107	151	160	147
mars.........	431	2,256	8	1,212	1,164	160	170	155
april.........	510	3,176	2	1,373	1,339	168	178	160
maj;..........	495	1,980	8	1,145	1,133	168	178	158
juni..........	353	3,591	3	924	872	158	168	151
juli...........	383	2,787	4	1,213	1,133	178	183	170
augusti .;.....	570	2,683	19	1,126	1,017	191	195	183
: september____	760	4,087	312	1,184	1,140	195	197	185
oktober ......	947	1,121	124	1,180	1,157	170	178	164
november.....	932	1,284	279	934	931	166	176	160
december.....	1,450	1,299	236	1,126	1,114	178	185	168
1938 januari.......	420	583	12	1,001	963	175	182	159
februari ......	751	1,483	41	1,187	1,150	181	190	163
mars.........	654	8,634	44	1,099	1,074	184	193	170
april .........	380	3,236	20	1,179	1,145	191	198	178
: maj..........	611	2,847	6	1,144	1,108	174	181	170
uni..........	695	1,776	10	852	834	176	179	174
juli..... i.....	396	1,390	4	1,242	1,190	196	199	193
augusti.......	534	866	1	1,088	1,052	183	191	180
september ....	418	1,838	26	1,218	1,211	181	187	176
oktober.......	602	2,312	21	1,004	984	178	183	168
november.....	989	1,828	1	1,138	1,137	166	172	153
'' , i december.....	671	2,047	—	881	874	178	184	166
1939 januari.......	127	3,005		1,049	1,009	170	180	159

1 Årssiffrorna 1929—1937 ur handelsstatistiken (nr 24—26). Samtliga månadssiffror samt
årssiffran 1938 för export till Storbritannien avse bacon- och fläskexporten enligt lantbruksstyrelsen.

2 Mars—december.

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

119

Tab. IX. Import av får-, häst- och nötkött samt fläsk, i ton.

År och månad 1	Fårkött	Hästkött	Nötkött	Fläsk	Därav färskt fläsk	Därav andra slag
1929....................	432	753	177	2,578	164	2,414
1930....................	687	1,058	350	2,263	83	2,180
1931....................	833	932	410	1,386	124	1,262
1932....................	603	353	349	995	180	815
1933....................	650	163	234	1,611	115	1,496
1934....................	656	215	434	1,523	250	1,273
1935....................	934	505	1,356	3,724	2,026	1,698
1936....................	673	964	1,553	3,098	1,219	1,879
1937....................	606	841	1,272	1,717	68	1,649
1938....................	601	791	1,154	2,192	261	1,931
1937 januari............	35	29	154	148	8	140
februari ...........	75	37	145	239	6	233
mars..............	61	49	176	198	7	191
april..............	139	127	131	93	9	84
maj...............	40	87	115	120	6	114
juni...............	42	lil	77	93	4	89
juli................	26	105	138	33	3	30
augusti............	28	59	85	59	4	55
september .........	37	68	45	125	7	118
oktober............	34	93	55	187	5	182
november..........	42	36	69	215	8	207
december..........	46	40	85	211	3	208
1938 januari............	52	29	96	313	9	304
februari............	45	13	120	107	8	99
mars..............	125	lil	110	163	5	158
april ..............	93	124	145	128	5	123
maj...............	53	53	93	73	5	68
juni...............	45	132	74	125	3	122
juli................	25	81	145	85	3	82
augusti............	35	100	120	94	5	89
september..........	31	54	86	224	28	196
oktober............	28	49	44	220	57	163
november..........	38	28	40	315	53	262
december..........	31	17	82	343	80	263
1939 januari............	56	74	132	433	88	345

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

Tali. X. Vid besiktningsanstalterna i riket undersökta slaktdjur m. in.

År och månad	Besiktig Storboskap	ade hela krop Kalv	pär av Svin	Betäckta suggor	Tjänstbara galtar
1934.....................	250,324	651,638	1,389,748	255,886	4,681
1935.....................	269,168	696,623	1,240,455	264,271	4,240
1936.....................	296,633	789,550	1,287,687	284,044	4,156
1937.....................	341,580	872,720	1,441,676	258,967	3,931
1938.....................	371,014	936,404	1,434,096	272,789	3,778
1937 januari.............	27,825	62,842	104,749	22,080	4,075
februari............	26,477	58,571	108,169	19,537	3,995
mars...............	28,459	73,311	132,161	20,760	3,938
april...............	27,736	82,809	124,565	24,093	3,958
maj................	25,836	78,292	113,678	24,380	3,985
juni................	24,229	77,549	110,593	21,541	3,922
juli.................	26,034	80,904	114,654	19,079	3,904
augusti.............	27,788	70,423	114,132	17,799	3,895
september...........	33,590	72,119	130,915	18,621	3,886
oktober.............	30,003	68,908	116,068	21,306	3,858
november...........	34,544	71,481	131,435	25,622	3,890
	29,059	75,511	140,557	24,149	3,865
1938 januari.............	28,248	66,702	104,467	22,374	3,812
februari ............	27,405	62,377	112,647	19,806	3,768
mars...............	32,004	82,676	123,003	23,287	3,741
april ...............	29,503	82,692	118,903	25,818	3,829
maj................	31,255	89,090	109,628	27,548	3,801
juni................	27,588	84,622	112,610	22,903	3,782
juli.................	26,883	82,407	116,281	21,130	3,811
augusti.............	31,695	80,919	120,093	18,544	3,763
september..........	34,930	75,558	120,864	19,392	3,795
oktober.............	34,372	74,562	124,231	23,228	3,805
november...........	36,815	76,342	133,581	25,597	3,700
december...........	30,316	78,457	137,788	23,162	3,729
1939 januari.............	30,545	71,683	122,881	24,863	3,734

Kungl. Maj:ts proposition nr 230

121

Tab. XI. Översikt över utrikeshandeln med ägg (export och import i 1,000 st. samt

priser och pristillägg i öre/kg).

År och månad	Import av ägg	Export av ägg till	Pristillägg vid ex-port av ägg till	Notering i Eng-land på svenska ägg	Notering Då danska ägg
Tyskland	England	Tyskland	England
1935.................	1,313	19,366	33,459		.		93
1936.................	17,178	21,376	23,574	1 23	1 37	155	94
1937.................	20,184	31,386	39,629	1 42	1 46	148	96
1938.................	590	33,702	59,948	1 30	1 45.5	161	102
1937 januari.........	4	3,200	3,344	51	60	124	77
februari.........	239	2,651	3,414	51	55	141	77
mars...........	13,531	740	495	48	49	151	76
april ...........	4,136	2,053	3,331	51	58	118	62
maj............	151	1,013	711	45	50	112	64
juni............	2	6,173	4,157	56	60	107	60
juli.............	—	4,750	5,450	38	46	142	86
augusti.........	1	4,377	7,838	31	47	152	99
september ......	2	1,674	6,524	18	31	186	124
oktober.........	—	1,254	836	24	34	200	142
november ......	924	2,199	466	33	49	150	140
december.......	1,194	1,550	2,718	16	22	195	142
1938 januari.........	1	4,403	9,645	34	43	183	108
februari ........	2	1,497	10,535	33	47	171	99
mars...........	1	5,233	13,345	49	60	123	63
april ...........	573	777	2,906	31	40	124	68
maj............	5	85	604	12	19	140	87
juni............	2	2,148	2,666	22	25	142	90
juli ............	1	4,667	3,952	21	29	156	105
augusti.........	—	4,685	5,790	19	32	165	108
september ......	1	702	635	—	7	191	125
oktober.........	_	2,684	2,208	28	43	192	134
november.......	3	2,264	2,185	46	57	195	127
december.......	2	4,557	5,477	33	55	148	108
1939 januari.........	2	4,182	11,474	37	60	155	95

1 Vägda medeltal.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 230.

Tab. XII. Priser på spannmål) fodersäd och kraftfoder.

i	År och månad	Vete	Råg	Jordnötskakor	Sojamjöl	Majs	Vetekli	Havre
Svenskt vete	Manito-ba eif sv. hamn 1	La Plata eif sv. hamn 1	Svensk råg	Polsk3 råg eif sv. hamn1	I Sverige	Cif svensk hamn1	I Sverige	Gif svensk hamn1	I Sverige	Cif svensk hamn1	I Sverige	I Sverige
1	1925-29..........	22.66	28.18	25.15	20.42	19.83	20.80		20.26		17.14	15.05	14.41	15.47	1
	lyo4................	16.97	17.45	13.28	15.69	9.49	15.21	11.49	14.71	11.28	13.01	9.19	11.76	11.83	2
	lydo....................	16.69	18.59	15.07	15.69	—	17.44	12.01	16.90	11.63	15.61	8.06	12.85	12.15	3
	lydo.................	17.01	20.19	19.72	15.92	13.56	19.08	14.23	18.33	13.34	15.93	9.03	13.70	12.77	4
	iyd/................	19.60	26.97	23.89	18.29	6 19.30	19.69	15.00	19.24	14.82	16.33	12.39	14.38	15.68	5
	1938................	18.86	21.81	18.29	17.27	—	19.60	13.78	19.54	14.19	16.83	12.45	13.90	13.62	6
7	1937 januari..........	19.46	25.98	21.78	17.88	19.80	20.85	16.90	19.94	16.25	16.08	11.40	15.00	15.31	7
8	februari ..........	19.96	25.92	21.66	18.37	—	20.46	15.18	19.74	15.90	15.80	11.61	15.18	15.76	8
	mars..............	19.78	26.98	23.86	18.37	—	19.35	14.10	18.91	14.08	15.61	12.06	14.97	15.94	9
	april ..............	19.94	27.46	25.70	18.38	—	19.15	14.88	18.77	14.60	16.27	12.55	15.05	16.46	10
	maj ..............	19.98	26.08	25.40	18.20	—	18.97	14.45	18.59	14.17	16.04	12.20	14.76	16.80	11
	juni ..............	—	24.81	24.81	—	—	18.88	14.87	18.43	14.55	15.87	11.84	13.82	16.75	12
	juli................	—	27.83	25.91	--	—	19.18	14.68	18.71	__	15.97	12.14	13.64	_	13
14	augusti............	18.97	25.75	25.70	18.14	—	19.79	15.10	19.64	‘(14.83)	16.31	12.16	13.84	_	14
15	september..........	19.49	26.95	2(25.55)	18.49	—	19.85	15.15	19.64	‘(14.83)	16.63	12.52	14.07	14.32	15
16	oktober............	19.69	29.20	22.74	18.52	—	19.99	15.20	19.64	_	16.99	13.28	14.13	15.20	16
17	november..........	19.45	28.07	21.96	18.34	—	19.99	14.84	19.59	_	17.19	13.11	14.15	15.31	17
18	december..........	19.43	28.58	21.60	18.20	—	19.88	14.63	19.33	14.20	17.16	13.96	14.02	15.13	18
19	1938 januari............	19.84	30.71	22.64	18.38	_	19.90	14.75	19.25	14.56	17.57	15.73	14.08	15.31	19
20	februari ..........	20.49	30.43	22.36	18.51	—	19.75	13.60	19.22	14.43	17.35	13.43	14.34	15.34	20
	mars..............	20.47	29.50	21.43	18.21	—	19.15	13.28	18.97	13.96	16.99	12.64	14.39	14.99	21
22	april ..............	20.82	26.27	20.92	18.16	—	18.53	13.23	18.60	13.53	16.84	12.99	14.32	14.74	22
	maj ..............	21.19	23.60	19.97	18.60	—	18.46	14.28	18.51	14.42	17.21	13.13	14.52	15.04	23
	juni ..............	—	19.81	18.56	—	—	19.10	13.86	19.02	14.40	16.83	12.31	14.29	_	24
2 o	juli................	—	18.91	18.10	—	—	19.55	14.54	19.68	14.30	16.20	12.79	14.15	_	25
26	augusti............	17.68	17.37	16.65	16.41	_	19.51	14.40	19.62	14.30	15.95	11.69	13.67	_	26
27	september..........	17.17	16.33	15.51	16.20	—	19.75	_	19.94	14.25	15.92	11.11	13.67	12.48	27
28	oktober............	17.03	16.20	15.05	16.13	:—	20.60	13.55	20.73	13.74	17.00	10.86	13.96	12.54	28
29	november..........	17.00	16.21	14.49	16.08	—	20.50	13.07	20.63	13.85	16.60	10.66	12.64	11.31	29
30	december..........	16.95	16.89	13.89	16.02	—	20.49	13.08	20.56	14.60	17.42	12.24	12.75	10.85	30
31	1939 januari............i	17.20	16.32	13.61	16.25	12.85	20.49	13.07	20.58	13.90	18.04	12.30	12.79	11.51	31

1JaiJin’ inklusive tull, för majs tillkommer dessutom införselavgift, för jordnötskakor och sojamjöl särskild skatt. — 3 Endast en
ote ng under nela månaden. Polsk råg har under dessa år endast noterats tillfälligtvis. — 4 Endast två noteringar under augusti och
september. — 6 Noterad endast i januari. c ©

Kungl. Maj.ts proposition nr 230.

Kungl. Maj.ts proposition nr 230,

123

Tab. XIII. Inhemsk försäljning och import av vissa skattepliktiga fodermedel
m. m., i ton.

År och månad	Inhemsk försäljning av sv. olje-kaksfoder	Import av oljekakor	Summa in-hemsk för-säljning och import av oljekakor	Import av kreatursfoder (stat. nr 366—372)	Import av majs	Import av kli
1929..........		128,995	''	63,519	76,668	40,257
1930..........	•	138,070	—	50,040	134,634	40,782
1931..........	•	176,961	—	66,127	353,055	80,906
1932..........		109,099	—	44,838	243,949	33,026
1933..........		114,567	—	44,477	265,350	62,278
1934..........	52,780	148,908	201,688	49,454	107,186	38,158
1935..........	59,919	152,511	212,430	52,711	43,009	8,775
1936..........	65,111	120,517	185,628	43,557	76,043	10,199
1937..........	76,367	162,401	238,768	69,167	185,239	48,607
1938..........	75,054	202,001	277,055	57,130	172,662	49,043
1937 januari ..	6,743	15,789	22,532	5,703	15,911	683
februari	8,140	15,230	23,370	6,389	23,421	2,553
mars____	7,460	19,027	26,487	8,650	28,158	5,821
april ....	7,058	17,475	24,533	8,100	17,023	7,206
maj ____	3,643	9,395	13,038	3,710	18,282	5,461
juni ----	10,873	13,842	24,715	3,757	19,901	5,890
juli......	4,755	10,011	14,766	5,070	21,593	4,800
augusti ..	8,780	16,183	24,963	5,429	4,291	2,540
september	3,389	10,033	13,422	4,876	7,551	2,967
oktober..	4,932	13,762	18,694	6,126	9,253	5,100
november	7,133	11,260	18,393	6,000	7,968	2,759
december	3,461	11,323	14,784	5,652	14,669	2,734
1938 januari..	5,637	15,153	20,790	6,122	13,878	1,488
februari	6,672	18,277	24,949	6,007	22,449	1,633
mars____	9,077	27,486	36,563	6,509	16,579	3,657
april____	6,430	23,510	29,940	5,485	13,160	4,091
maj ....	6,463	15,212	21,675	3,539	10,011	3,637
juni ....	15,070	20,102	35,172	3,927	17,049	2,624
juli......	2,039	11,237	13,276	3,396	38,593	4,491
augusti ..	3,743	23,796	27,539	4,438	17,266	7,502
september	8,065	10,989	19,054	5,637	11,612	8,887
oktober..	4,705	11,591	16,296	5,535	5,738	4,147
november	3,677	9,776	13,453	3,072	3,662	4,561
december	3,476	14,873	18,349	3,464	2,667	2,324
1939 januari ..	5,808	18,906	24,714	2,566	3,462	2,607

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 230-

Tab. XIV. Export av brödsäd samt import av brödsäd och havre i ton.

År och månad	Expo	r t av	Import a	V
Vete	Råg	Vete	Råg	Havre
1929 ....................	72,593	4,520	273,240	97,402	56,164
1930 ....................	11,159	92	175,785	73,040	45,965
1931 ....................	299	188	122,326	29,653	69,225
1932 ....................	720	1,162	170,775	48,527	31,524
1933 ....................	266	655	53,036	2,230	43,174
1934 ....................	24,048	75,454	45,861	925	15,555
1935 ....................	122,346	31,035	42,602	1,152	6,200
1936 ....................	91,281	27,556	48,714	5,365	8,396
1937 ....................	29,384	27	50,349	2,728	34,941
1938 ....................	39,106	20	54,379	7,520	11,398
1937 januari ............	4	—	1,611	1,294	590
februari............	41	—	4,465	726	2,146
mars ..............	122	—	3,467	505	4,357
april................	105	—	6,098	—	2,431
maj................	—	—	4,344	—	7,076
juni................	415	—	4,114	—	5,889
juli ................	227	—	3,513	10	4,880
augusti ............	—	—	4,879	4	2,343
september ..........	778	25	4,295	5	2,038
oktober ............	60	—	4,716	70	1,425
november ..........	9,170	2	4,034	—	865
december ..........	16,008	—	4,825	213	601
1938 januari ............	21,297	—	4,496	223	219
februari............	13,244	—	1,990	—	521
mars ..............	3,282	1	3,771	119	1,787
april................	781	—	4,400	1,360	5,439
maj................	—	—	2,054	812	1,554
juni................	6	—	2,794	941	572
juli ................	—	—	2,922	1,132	132
augusti ............	—	—	7,211	1,190	502
september ..........	132	19	4,222	630	363
oktober ............	36	—	4,114	380	205
november ..........	58	—	12,052	559	104
december ..........	271	—	4,352	174	—
1989 januari ............	921	1	1,819	294	—

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

Tab. XV. Sammanställning av under senare år uppnådd förräntning av lantbrukskapitalet
vid olika storleksgrupper av bokföringskontrollerade Jordbruk.

Svs-området = Södra Sveriges vete- och sockerbetsområde.

MS-området = Mellersta Sverige.

SN -området = Södra och mellersta Norrland.

ÖN-området = Övre Norrland.

Vid storleksgrupperingen har följande indelning använts:

Jordbruksjord, hektar

Grupp	I ......................
II ...................	...................... 10.1— 25.0
»	III ......................	....................... 25.1— 50.0
>	IV .....................	....................... 50.1—100.0
»	V ......................

De i tabellen upptagna medeltalen äro vägda medeltal för resp. storleksgrupper, d. v. s.
medeltalen avse förräntningsresultaten för hela den kontrollerade arealen jordbruksjord inom
gruppen ifråga. Motsvarande medeltal per brukningsdel räknat (ovägda medeltal) kunna i
någon mån avvika från de vägda medeltalen.

Det är att märka, att antalet kontrollerade jordbruk är särskilt lågt i grupp I i Svs- och i
grupp IV i MS-området.

Svs-området:

1929— 1930

1930— 1931

1931— 1932

1932— 1933

1933— 1934

1934— 1935

1935— 1936

1936— 1937

1937— 1938

1924—1929

1931—1934

1934—1937

MS-området:

1929— 1930 .....

1930— 1931 .....

1931— 1932 .....

1932— 1933 .....

1933— 1934 .....

1934— 1935 .....

1935— 1936 .....

1936— 1937 .....

1937— 1938 .....

1924—1929 .....

1931—1934 .....

1934—1937 .....

1929— 1930

1930— 1931

1931— 1932

1932— 1933

1933— 1934

1934— 1935

1935— 1936

1936— 1937

1924—1929

1931—1934

1934—1937

Storleksgrupper:

I	II	III	IV	V
_	.—.	2.7	4.9	3.7
—	—	3.2	3.7	2.0
_	2.0	2.8	1.5	0.6
—	4.4	4.8	4.8	3.5
—	5.0	5.8	5.9	4.7
5.0	6.7	5.6	6.3	6.2
2.3	6.2	6.4	5.9	6.1
4.3	6.0	5.7	5.4	5.5
3.1	6.1	6.4	8.7	6.7
_	_	_	—	2.6
—	3.8	4.5	4.1	2.9
3.9	6.3	5.9	5.9	5.9

4.2	3.6	2.4	1.0	0.3
2.5	2.0	2.4	1.0	-0.1
-0.1	-0.9	1.6	-1.1	-1.4
0.2	1.1	2.1	1.7	1.3
1.1	2.0	3.6	1.7	1.7
2.2	5.1	6.8	5.0	5.4
2.6	4.2	4.6	3.1	3.2
2.8	4.2	5.2	2.1	3.1
2.6	3.9	6.4	4.3	4.5
3.7	3.5	—	2.8	1.5
0.4	0.7	2.4	0.8	0.5
2.5	4.5	5.4	3.4	3.9
SN-områdel:		ÖN-området:
I	II		I	II
2.8	2.5		2.6	1.8
1.1	3.5		0.7	1.3
-0.2	1.8		-0.6	1.2
0.8	0.0		-1.6	0.1
-2.6	0.6		-1.4	-0.2
0.9	3.9		0.5	1.3
2.9	4.0		1.0	2.5
1.6	2.9		2.2	3.6
_	_-		1.5	2.0
-0.8	1.2		-1.2	0.4
1.8	3.6		1.2	2.5

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 230.