Kungl. Maj:ts proposition nr 229 (Proposition 1948:229)

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Jfr 229.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms
stad angående mark inom Kaknäsområdet och
å Långholmen i Stockholm; given Stockholms slott
den 23 april t9h8.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt ett av 1945 års markkommission framlagt förslag till avtal mellan
Kungl. Maj :t och kronan samt Stockholms stad skall kronan till staden
överlåta ett markområde om cirka 835 000 kvm vid Kaknäs i Stockholm att
tillträdas den 1 ''juli 1948. Markens nuvärde har av kronans representanter
uppskattats till IG miljoner kronor. Köpeskillingen för området har bestämts
till 8 miljoner kronor med hänsyn till att staden förbinder sig att
använda nämnda område samt viss staden tillhörig, angränsande mark
uteslutande såsom en för allmänheten utan avgift tillgänglig naturlig park.
Träffas överenskommelse mellan parterna om ändrad användning av den
till överlåtelse föreslagna marken, skall kronan för sådan mark, som erhåller
ändrad användning, erhålla ersättning efter vissa angivna grunder.

liihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand Nr 229.

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Markkommissionen har därjämte föreslagit, att tomten nr 2, 3, 4, 5 i
kvarteret Långholmen i Stockholm överlåtes till staden för en köpeskilling
av 3 150 000 kronor. Tomten skall tillträdas så snart fångvårdsanstalten
å Långholmen flyttats till annan plats.

För att avtalsförslaget skall bliva bindande för parterna, skola dessa ha
antagit detsamma före den 1 juli 1948. Stockholms stadsfullmäktige ha
den 22 mars 1948 godkänt förslaget för stadens del.

Kungl. Maj :t begär riksdagens bemyndigande att godkänna avtalet för
statens del.

Utdrag av protokollet över kommunikaiionsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för kommunikationsdepartementet,
statsrådet Nilsson, fråga om avtal mellan kronan och Stockholms stad angående
mark inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm samt
anför därvid följande.

Genom beslut den 26 januari 1945 förklarade Kungl. Maj :t Sig vilja medverka
vid tillsättande av en för staten och Stockholms stad gemensam kommission
med uppgift att i enlighet med angivna riktlinjer utföra undersökningar
och föra förhandlingar rörande mellan staten och staden föreliggande
markfrågor samt att inkomma med de förslag, till vilka undersökningarna
och förhandlingarna kunde föranleda. Till kommissionens ordförande
förordnade Kungl. Maj :t överståthållaren T. Nothin. Enligt Kungl.
Maj :ts bemyndigande utsåg departementschefen till representanter för staten
generaldirektörerna H. Malmberg och H. Leo, ledamoten av riksdagens
första kammare, godsägaren A. Heiding samt ledamoten av riksdagens
andra kammare, redaktören K. Ward. Stockholms stad representeras numera
av borgarråden H. Berglund, H. Göransson, Z. Höglund och S. Persson
samt f. d. borgarrådet Y. Larsson.

Kommissionen har antagit namnet 1945 års markkommission. Av de förslag,
kommissionen hitintills framlagt, ha tidigare avtalsförslag angående
upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Stockholms stad (propositionen 1946: 378), angående vissa markfrågor i
Stockholm (propositionen 1947:62) samt angående vissa för järnvägsändamål
avsedda markområden i Stockholm in. in. (propositionen 1948:90)
underställts riksdagens prövning.

Markkommissionens förslag till avtal m. in.

Med skrivelse den 17 juni 1947 har 19h5 års markkommission överlämnat
ett förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad angående mark
inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm. Förslaget är åtföljt
av en promemoria till belysande av dess innebörd ävensom av vissa tillhörande
kartor.

Avlalsförslaget jämte därvid fogade kartor, Pl. I och Bilaga A, torde såsom
bilaga (Bilaga 1) få fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Markkommissionens förslag är enhälligt. Emellertid har ledamoten av
kommissionen, borgarrådet IT. Göransson uttalat, att staden icke bort på
sätt som skett, avhända sig rätten att fritt förfoga över de delar av Kaknäsområdet,
som staden tidigare förvärvat av kronan, samt att en varsam
exploatering för bostadsbebyggelse av de inre delarna av Kaknäsområdet
är önskvärd.

I nämnda skrivelse anför markkommissionen, att kommissionen redan i
september 1946 inriktat sitt arbete väsentligen på lösandet av de mellan
kronan och staden föreliggande markfrågorna på Norra Djurgården, Långholmen
samt Mariebergs- och Konradsbergsområdena. Vad Mariebergs- och
Konradsbergsområdena beträffar ha de förberedande undersökningarna och
utredningarna i huvudsak slutförts, varjämte förhandlingar påbörjats men
ännu icke slutförts. I fråga om marken på Norra Djurgården har — jämte
det åtskilliga utredningar pågått huvudsakligen rörande ny eller ändrad
stadsplan för vissa områden m. m. — särskild uppmärksamhet ägnats dispositionen
av det s. k. Kaknäsområdet, utgörande marken sydost om Ladugårdsgärde
och stadens hamnanläggningar vid Värtan. I denna del har
kommissionen efter företagna utredningar kunnat upptaga förhandlingar,
vilka resulterat i att kommissionens ledamöter blivit ense om ett förslag
till uppgörelse. Även i fråga om kronans mark å Långholmen ha utredningar
företagits och förhandlingar förts med resultat att enighet uppnåtts.

Markkommissionen har ansett angeläget, att den slutliga lösningen av de
frågor, i vilka kommissionen således är beredd att framlägga förslag till
uppgörelse, icke skall fördröjas därav att kommissionens arbete i övrigt
ännu icke kunnat slutföras. Det framlagda avtalsförslaget har tillkommit
efter ömsesidiga eftergifter i skilda hänseenden och måste därför betraktas
såsom en helhet. Det är enligt kommissionens mening icke möjligt att däri
företaga mera betydande jämkningar utan att ändra förutsättningarna för
överenskommelsen i övriga delar.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

Det framlagda förslaget innebär, i vad det rör Kaknäsom rådet, i
huvudsak följande:

Kronan överlåter till staden med äganderätt ett kronan tillhörigt markområde
av cirka 835 000 kvm vid Kaknäs i Stockholm, utgörande del av
stadsägoområdet nr 24 samt stadsägoområdet nr 25 av stadsägan nr 22-j23+24-f25.
Området, som å den vid avtalsförslaget fogade kartbilagan,
Pl. I, avgränsats med heldragen svart linje, skall av staden tillträdas den
1 juli 1948. Staden förbinder sig att, där kronan ej annat medgiver, använda
såväl förenämnda mark soin ock viss staden tillhörig, å kartan Pl.
I med svart skuggstreckning inramad mark uteslutande såsom en för allmänheten
utan avgift tillgänglig naturlig park. Beträffande denna må icke
utan Kungl. Maj :ts medgivande vidtagas åtgärder, som äro oförenliga med
nämnda användningssätt.

Sedan kronan genom sina representanter vid avtalsförhandlingarna uppskattat
nuvarande värdet av den överlåtna marken till 16 000 000 kronor,
ha kontrahenterna överenskommit, att staden i anseende till dess förenämnda
åtaganden skall i köpeskilling för marken erlägga hälften av detta värde
eller 8 000 000 kronor. Köpeskillingen skall gäldas den 1 juli 1948.

Skulle staden framdeles vilja använda den till staden enligt § 1 i avtalsförslaget
överlåtna marken för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande,
må detta ske allenast efter medgivande av kronan. Träffas överenskommelse
om ändrad användning av marken, skall kronan för enligt avtalsförslaget
överlåten mark, som sålunda erhåller ändrad användning, bekomma
ersättning med ett belopp, motsvarande vad som av samma marks
nuvarande värde icke blivit ersatt genom den i § 1 bestämda köpeskillingen.
Anses marken skäligen hava högre värde, skall kronan därutöver gottgöras
hälften av skillnaden mellan å ena sidan markens värde vid tiden
för den ändrade användningen samt å andra sidan markens av kronans
representanter beräknade, i § 1 angivna nuvärde.

Har mellan parterna avtalats, att det enligt § 1 överlåtna markområdet
eller del därav skall användas för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande,
skall staden vara berättigad att enligt riktlinjer, varom överenskommelse
träffas med kronan, exploatera motsvarande kvotdel av det staden
tillhöriga, i § 1 i avtalsförslaget angivna området.

Kronan avstår å tillträdesdagen den 1 juli 1948 från alla rättigheter till
det enligt § 1 försålda markområdet, dock med undantag

att kronan förbehålles rätt att utan ersättning begagna ett vid Stora Hundudden
beläget, inhägnat område med därå befintliga, för förrådsändamål
använda byggnader jämte tillfartsväg så länge det erfordras för sagda ändamål,
dock längst till den 1 juli 1950, varefter kronan skyndsamt skall
på sin bekostnad borttaga inhägnaden och byggnaderna, de sistnämnda i
den mån de icke böra bevaras såsom kulturminnesmärken eller staden
önskar inlösa dem,

att kronan förbehåller sig rätt att tillsvidare bibehålla en vid Stora Hund -

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

udden befintlig, av sjöförsvaret anordnad avraagnetiseringsanläggning jämte
tillfartsväg med skyldighet för kronan att, då behov av anläggningen
upphör, skyndsamt på egen bekostnad bortföra densamma,

att de fasta anläggningar av permanent karaktär, som till rikets försvar
finnas anordnade å det försålda området, skola förbliva orubbade,

samt att staden övertager från och med den 1 juli 1948 de rättigheter
och skyldigheter, som nämnda dag åvila kronan på grund av nu gällande
avtal om upplåtelser till tredje man av mark, byggnader eller anläggningar
inom det enligt § 1 försålda området.

I vad avtalsförslaget avser mark å Långholmen har följande
överenskommits:

Kronan överlåter till staden med äganderätt tomten nr 2, 3, 4, 5 i kvarteret
Långholmen i Högalids församling i Stockholm. Markens belägenhet
framgår av den vid avtalsförslaget fogade kartbilagan, Bilaga A.

Tomten skall av staden tillträdas så snart den därå befintliga fångvårdsanstalten
flyttats till annan plats och senast den 1 januari 1955, dock att,
där till följd av rådande förhållanden å byggnadsmarknaden eller av orsaker,
som nu icke kunna förutses, kronan icke kan till nämnda dag färdigställa
erforderliga nybyggnader för anstalten, härav betingat uppskov med
tillträdet skall äga rum.

Köpeskillingen för tomten utgör 3 150 000 kronor och skall erläggas å
tillträdesdagen. Tomten säljes i det skick, vari densamma å tillträdesdagen
befinner sig.

Avtalsförslaget upptager i §§ 5—7 vissa allmänna stadganden av innehåll,
som är vanligt vid avtal av ifrågavarande slag.

Förslaget upptager slutligen en bestämmelse av innebörd, att detsamma
för att vara bindande skall vara godkänt av båda kontrahenterna före den
1 juli 1948.

Stockholms stadsfullmäktige ha den 22 mars 1948 godkänt avtalsförslaget.
Beslutet har vunnit laga kraft.

Motivering till avtalsförslaget.

.Tåg övergår nu till att i anslutning till den vid avtalsförslaget fogade
promemorian närmare belysa förslaget.

Allmän motivering.

Markkommissionen framhåller till en början, att del föreliggande avtalsförslaget
syftar till att tillgodose från stadens sida framförda önskemål
om beredande av ytterligare fritidsutrymmen för huvudstadens befolkning.
Enligt förslaget skall kronans mark vid Kaknäs överlåtas å staden för att

Kung!. Mcij.ts proposition ni 229.

tillsammans med den mark, som staden redan där äger, för framtiden
utgöra en naturlig park, fritt tillgänglig för allmänheten. Denna park kommer
att få en areal av omkring 140 hektar. Vidare är det avsett att — sedan
fångvårdsanstalten å Långholmen flyttats därifrån — kronans och
stadens mark på denna holme skola sammanslås till en särskilt för de
södra stadsdelarnas befolkning avsedd park, eventuellt med olika förströelseinslag.
Kommissionen meddelar i detta sammanhang, att Långholmen har
ett ytinnehåll av omkring 35 hektar.

Kaknäsområdet.

Kommissionen anför därom i sin promemoria.

Kaknäsområdet utgör den sydöstligaste delen av Norra Djurgården och
begränsas i huvudsak av stadens hamnanläggningar vid Värtan i norr och
nordväst, av Värtan i nordost och sydost, av Djurgårdsbrunnsviken och
Djurgårdsbrunnskanalen i söder och sydväst samt av Ladugårdsgärde i
väster. Området utgöres huvudsakligen av kuperad skogsmark med blandad
löv- och barrskog i väsentligen orört skick. Området är icke lagt under
stadsplan.

Vissa delar av Kaknäsområdet tillhöra staden med äganderätt, sedan staden
genom ett antal köpe- eller bytesavtal under åren 1879, 1916—18 och
1924 av kronan förvärvat, utom bl. a. de nuvarande hamnområdena vid
Värtan, därjämte strandpartierna sydost därom fram till Stora Hundudden.
Dessa strandpartier äro f. n. i likhet med de kronan alltjämt tillhöriga delarna
av Kaknäsområdet icke nyttjade för något särskilt ändamål, bortsett
från att därå finnas vissa skjutbaneanläggningar m. m. ävensom ett fåtal
mindre bostadshus. Det må erinras, att enligt ett mellan kronan och staden
år 1946 träffat avtal Ladugårdsgärde omedelbart väster om Kaknäsområdet
har upplåtits till staden under nyttjanderätt på 50 år för användning
såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt friområde.

Inom 1945 års markkommission ha upptagits förhandlingar om dispositionen
av den kronan alltjämt tillhöriga marken inom Kaknäsområdet.
Stadens representanter ha därvid framhållit såsom ett önskemål, att staden
skulle få förvärva äganderätten till denna mark i syfte att densamma skulle,
tillika med stadens ännu odisponerade del av Kaknäsområdet, för framtiden
bevaras i nuvarande skick såsom naturlig park. Härigenom skulle hela
Kaknäsområdet komma att bilda ett stort, sammanhängande friområde.

Kronans representanter i kommissionen ha förklarat sig vilja förorda
kronans medverkan till förverkligande av nämnda önskemål. Man har å
kronans sida ansett, att det skulle vara av betydelse icke endast för huvudstaden
att Kaknäsområdet med dess karakteristiska och säregna natur
kunde förbliva väsentligen orubbat. Området skulle därigenom komma att
utgöra en naturlig fortsättning på Södra Djurgårdens parkområden och
giva dessa ett ökat värde såsom naturtillgång. Kronans representanter ha
förmenat, att kronan hade ökad anledning att lämna sin medverkan eftersom
staden bidrager till skapandet av detta stora och värdefulla natur- och
fritidsområde genom att avsätta sin mark för ändamålet.

Avgränsningen av det föreslagna parkområdet m. m. Den närmare omfattningen
av och gränserna för det område som föreslås överlåtet till staden
för parkändamål, framgår av den vid avtalsförslaget fogade kartbilagan
Pl. I, där området inramats med heldragen svart linje. Områdets grän -

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

ser mot Ladugårdsgärde och mot staden redan nu tillhörig mark ha varit
givna. Kronans representanter ha funnit angeläget för kronan att behålla
strandområdena vid Djurgårdsbrunnsviken ävensom marken närmast sydost
därom fram till bebyggelsen vid och omkring Djurgårdsbrunns värdshus.
Dessa områden, i areal tillhopa omkring 20 hektar, vilka delvis nyttjas
för museibyggnader, ha ansetts böra reserveras för framtida behov av huvudsakligen
museal eller liknande art, varjämte därå finnas vissa äldre
byggnader, vilka torde böra förbliva i kronans hand. Under överläggningarna
har varit ifrågasatt, att från överlåtelse skulle undantagas även strandområdena
utmed Djurgårdsbrunnskanalen sydost om bebyggelsen vid Djurgårdsbrunns
värdshus eller att i varje fall särskilda bestämmelser skulle
meddelas om dispositionen av denna mark för att säkerställa dess bibehållande
i oförändrat skick. Sedan stadens representanter förklarat, att staden
komrne att ägna särskild uppmärksamhet åt bevarandet av sistnämnda
strandområden, har överenskommits att jämväl dessa skola ingå i överlåtelsen,
varför gränsen föreslås följa Djurgårdsbrunnskanalen från en punkt
ca 140 meter sydost om bron vid Djurgårdsbrunns värdshus och fram till
Värtan. Arealen av det område, som enligt förslaget skall överlåtas å staden,
uppgår till omkring 835 000 kvm.

Den stadens mark, som skall ingå i det blivande parkområdet, har å kartbilagan
Pl. I inramats med svart skuggstreckning och innehåller i areal
omkring 560 000 kvm. Den stadens mark, som sålunda skall ingå i parken,
är belägen sydost om stadens oljehamn vid Loudden. I närheten av hamnen
och intill parkområdet finnes å stadens mark ett under uppförande varande
reningsverk, avsett för de östra stadsdelarnas behov. Den blivande parken
föreslås ansluta sig till de områden, som nu disponeras för hamnen
och som erfordras för reningsverkets färdigställande, varvid emellertid gränsen
mot hamnområdet gjorts rak och förskjutits några tiotal meter åt sydost.
Av orsaker, som framgå av det närmast följande, kan emellertid den
föreslagna gränsen mot hamnen och reningsverket icke betraktas såsom
under alla förhållanden slutgiltig.

Stadens representanter i kommissionen ha framhållit, alt man icke för
närvarande kunde förutse huru hamnen komme att utveckla sig och att
det icke vore uteslutet att det i en framtid kunde ur stadens synpunkt bliva
oundgängligen nödvändigt att taga i anspråk någon del av staden nu tillhörig
mark sydost om Louddshamnen för hamnens utvidgning. Staden hade
dock för närvarande icke några planer på utvidgning av oljehamnen eller
hamnen i övrigt åt detta håll. Vidare hade staden reserverat visst område
intill reningsverket för eventuell framtida utvidgning av detta, varjämte
staden planerade att i anslutning till reningsverket uppföra en slamförbränningsanläggning,
vilken vore avsedd att förläggas å kronan tillhörig
mark, som staden enligt det föreliggande förslaget skulle förvärva. Stadens
representanter ville framhålla, att staden visserligen komme att låta sig
angeläget vara att allenast i nödfall ifrågasätta minskning av det föreslagna
parkområdet men alt staden med hänsyn iill det anförda likväl icke
kunde för all framtid villkorslöst binda sig för alt stadens mark utan varje
undantag komme till användning såsom park.

Kronans representanter ha med anledning härav uttalat, alt eu begränsning
av det föreslagna parkområdet icke borde vara utesluten om så oundgängligen
erfordrades för tillgodoseende av de utav stadens representanter
nu omförmälda behoven. I samband härmed ha kronans representanter dock
erinrat, att man numera, i motsats till vad tidigare varit fallet, icke hade
anledning räkna med någon mera avsevärd ökning av bebyggelsen inom
de östra stadsdelarna och all eu eventuell framtida sanering inom stads -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 229

delen Östermalm syntes komma att medföra minskat antal bostäder därstädes,
varför det icke syntes sannolikt, att någon utvidgning av reningsverket
komme att bliva påkallad.

Med anledning av vad kronans representanter sålunda uttalat ha stadens
representanter ansett sig kunna påräkna förståelse för stadens synpunkter,
varför de sett sig i stånd att förorda en förbindelse från staden att icke
utan kronans medgivande nyttja den å kartan Pl. I med svart skuggstreckning
inramade marken annorledes än till naturlig park.

Efter övervägande av olika utvägar att på ett varaktigt sätt bestämma
parkområdets framtida gräns mot hamnen vid Loudden och reningsverket
har kommissionen funnit det vara lämpligast, att ändring av gränsen icke
må ske med mindre i stadsplan fastslås ändrad användning av mark inom
parken. Härigenom vinnes dels att stadskollegiet och stadsfullmäktige för
stadens del skola taga ståndpunkt till fråga härom och dels att Kungl. Maj :t
vid prövning av fastställelse av stadsplanen beredes tillfälle att överväga
nödvändigheten av markens ändrade användning. Kommissionen förutsätter,
att underhandsöverläggningar ske mellan stadens vederbörande myndigheter
och byggnadsstyrelsen innan förslag till stadsplan framlägges/

Såsom av det redan tidigare anförda framgår har för kronans del en
förutsättning för den föreliggande uppgörelsen rörande Kaknäsområdet
varit att staden avsätter sin mark till park. Kronans representanter ha i
anslutning härtill erinrat, att kronan icke kunde utan vidare godkänna
mera betydande ändringar i fråga om markens disposition. Därest staden
eu gång skulle påyrka så väsentliga förändringar i fråga om markdispositionen
att själva förutsättningarna för det nu ifrågasatta avtalet rubbades,
måste också ersättningsfrågan i dess helhet tagas upp till förnyat övervägande.
Kronans representanter ville redan nu ha fastslaget, att ett i anspråktagande
för hamnändamål av mark, som från gränsen för nuvarande Louddshamnen
sträckte sig längre åt sydost än till punkten a på kartan Pl. I,
under inga omständigheter finge ske utan all grunderna för hela avtalet
omprövades.

Eftersom avtalet innehåller, att marken icke utan kronans medgivande
får användas annorledes än till park, har det icke ansetts erforderligt att
däri intaga särskild bestämmelse om den nu berörda möjligheten till utvidgning
av hamnen in. in. Anmärkas må, att då det föreliggande avtalsförslaget
skall godkännas av Kungl. Maj :t och riksdagen för att bliva för
kronan bindande, så bör, om annat ej uttryckligen sägs, jämkning av avtalet
icke kunna ske utan sammanstämmande beslut av Kungl. Maj :t ocli
riksdagen. I det nyss berörda fallet, där fråga är blott om viss jämkning av
gränserna för parkområdet, vilken skall ske efter den offentliga prövning,
som föregår beslut i stadsplanefrågor, bör enligt kommissionens mening
kronans medgivande anses vara givet i behörig ordning genom alt Kungl.
Maj :t fastställt stadsplanen. Skulle däremot stadsplanen innebära sådan utvidgning
av hamnen att förutsättningarna för avtalet anses rubbade, lärer
frågan i dess helhet höra lösas genom avtal, som underställes riksdagens
prövning och godkännande.

Kaknäsområdets användning såsom park. Hela Kaknäsområdet skall för
framtiden bevaras i sitt nuvarande skick såsom en naturlig park, fritt tillgänglig
för allmänheten. Med beaktande av naturskyddets krav bör parken
ägnas erforderlig omvårdnad och det karakteristiska växt- och djurlivet
underhållas. Vägar få icke så anläggas att de verka störande på parknaturen.
Andra byggnader eller anläggningar få icke komma till utförande än sådana,
som främja parkens användning för det avsedda ändamålet. Sålunda
bör det icke vara uteslutet att uppföra en eller annan mindre, till den om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

givande naturen väl avpassad anläggning, som kan öka allmänhetens trevnad,
såsom någon mindre uteservering eller dylikt. Under förhandlingarna
har förutsatts, att vederbörande kommunala myndighet skall vid uppförandet
av dvlika anläggningar handla efter samråd med byggnadsstyrelsen.
Ingrepp i terrängen eller växtligheten, som ändra karaktären på parken
eller delar därav, böra givetvis icke få förekomma.

Värdet av kronans mark. För att finna en grund för bestämmande av
priset för kronans mark ha parterna å ömse sidor företagit vissa utredningar
i syfte att undersöka den sannolika nettoinkomsten av markens exploatering
för bostadsändamål. Parterna ha därvid utgått hl. a. från antagandet
att å området skola rymmas omkring 9 GOD normaleldstäder om 30 kvm,
därav omkring 600 eldstäder för allmänna byggnader, erforderliga för områdets
behov. Kronans representanter ha kommit till att vid denna enligt
deras menning varsamma exploatering av marken skulle utvinnas omkring
16 000 000 kronor, medan stadens beräkningar lett till ett väsentligt lägre
värde. Olikheterna ha sin grund främst i att staden räknat med längre exploateringstid
och högre exploateringskostnader. Vid överläggningarna i
denna fråga ha kronans representanter förklarat sig icke kunna förorda
ett lägre värde än 16 000 000 kronor. Från kronans sida har härvid särskilt
framhållits, att staden vid förvärv från kronan åren 1917 och 1918 av de
markområden om tillhopa närmare 600 000 kvm utmed Värtan nordost om
kronans nu ifrågavarande mark, vilka skola ingå i den nu planerade parken,
erlagt i köpeskilling ett belopp, motsvarande ett genomsnittligt råmarksvärde
av 12 kronor per kvm. Denna mark hade emellertid sålts för
tillträde först 20 år efter köpeskillingens erläggande, varför det av kronans
representanter nu beräknade exploateringsvärdet, vilket motsvarade icke
fullt 20 kronor pr kvm råmark, måste anses synnerligen skäligt.

Någon enighet om markens värde har icke slätt att vinna på grundval
av de nyss nämnda värderingarna. Partsrepresentanterna ha emellertid ansett
sig kunna biträda ett av kommissionens ordförande förlikningsvis framställt
förslag, innebärande att staden skulle få förvärva kronans mark för
ett pris av 8 000 000 kronor, motsvarande hälften av det värde vartill man
å kronans sida kommit. Kronans representanter ha, då de förordat denna
prisnedsättning, ansett att södra Djurgårdens och Ladugårdsgärdes naturvärden
skulle väsentligt ökas om även det mellanliggande Kaknäsområdet
lämnades orubbat. Härigenom skulle nämligen skapas och vidmakthållas
ett ur hl. a. skönhets- och naturskyddssynpunkt värdefullt, sammanhängande
park- och friområde av betydande storlek, vilket finge anses vara ett
allmänt intresse. Ett huvudvillkor för godtagande av det nedsatta värdet
vore enligt kronans representanter att jämväl stadens ifrågavarande mark
finge användas endast såsom naturlig park. Stadens representanter å sin
sida ha, ehuru de icke kunnat godkänna del av kronan åberopade värdet
å marken, dock ansett sig böra acceptera ett pris av 8 000 000 kronor för
att därmed möjliggöra bildandet av det ifrågasatta park- och friluftsområdet.

Eventuellt framtida bebyggande av Kaknäsområdet. Kronans representanter
ha påpekat att, om Kaknäsområdet eller del därav i framtiden behövdes
för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande, kronan saknade
anledning att sälja marken till nedsatt pris. Kronans representanter ha
därför påyrkat, att i händelse exploatering komme att ske inom kronans
nuvarande område, kronan skulle erhålla ä exploateringsområdet belöpande
del av den oguldna hälften — 8 000 000 kronor — av nuvärdet på kronans
mark, varjämte, om marken fått högre värde, kronan skulle erhålla
goltgörelse för det ökade värdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Stadens representanter ha tillmötesgått dessa önskemål, varvid emellertid
förutsatts att, om exploatering skedde inom kronans nuvarande område,
staden skulle äga rätt att i motsvarande utsträckning exploatera den mark,
som staden nu äger.

Kommissionens ledamöter ha härefter enats därom att, för den händelse
exploatering helt eller delvis sker av den del av Kaknäsområdet, som nu
överlåtes å staden, å ena sidan kronan skall erhålla ersättning, motsvarande
vad som nu lämnas oguldet av den exploaterade markens nuvärde samt därutöver,
för det fall marken skäligen bör antagas hava högre värde, gottgörelse
för hälften av det ökade värdet, samt å andra sidan staden skall äga
rätt att i motsvarande utsträckning exploatera staden nu tillhörig, icke
utnyttjad mark å Kaknäsområdet.

Långholmen.

Kommissionen anför härom följande.

Kronan äger sedan lång tid tillbaka tomten nr 2, 3, 4, 5 i kvarteret
Långholmen inom Högalids församling med en areal av ca 88 000 kvm, utgörande
den mellersta delen av holmen. Återstoden därav tillhör staden.
Stadens representanter i kommissionen ha hemställt, att staden måtte få
tillfälle att förvärva nämnda tomt, och med anledning härav ha förhandlingar
upptagits härom.

Kronans ifrågavarande mark är bebyggd med ett stort antal byggnader,
vilka användas för en fångvårdsanstalt. En del av byggnaderna härstamma
från 1700-talet. I den förteckning över byggnadsminnesmärken, som avses
i § 20 kungl. kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande
det offentliga byggnadsväsendet, äro av anstaltens byggnader upptagna den
s. k. Gamla direktörsbostaden, dess trapphus och en nu igenmurad bågställning
mellan trapphuset och den s. k. hallen. Möjligen äro ytterligare
ett par mindre bostadsbyggnader vid entrén till anstalten förtjänta av att
bevaras. I övrigt anses bebyggelsen sakna värde annat än för fängelseändamål.

Kronans fastighet är (1945) åsatt ett taxeringsvärde av 4 890 000 kronor,
varav markvärde 4 333 000 kronor och byggnadsvärde 557 000 kronor.

Långholmens användning. Stadens representanter ha uttalat, att staden,
om den finge förvärva tomten, ämnade efter rivning av de byggnader, som
icke vore förtjänta att bevaras, utlägga såväl ifrågavarande tomtmark som
den staden redan tillhöriga marken till en park, eventuellt med olika förströelseinslag,
samt att avsikten vore att i stadsplan fastslå denna användning
av holmen.

Värdet å kronans mark m. m. Partsrepresentanterna ha enats om att
eventuell försäljning skall ske till pris, motsvarande markens värde, och
således utan nedsättning. Stadens avsikt att låta Långholmen komma till
användning såsom park har ansetts tillgodose ett lokalt intresse, vartill
kronan icke bär anledning att ekonomiskt medverka.

För att erhålla underlag för bedömande av värdet å kronans tomtmark
ha å ömse sidor företagits vissa värderingar med utgångspunkt från markens
användning för bostadsbebyggelse. Företrädesvis på grund av olika
åsikter om det antal normaleldstäder, som vid eventuell exploatering borde
beräknas för marken, men även i anledning av delade meningar om den
erforderliga exploateringstiden samt exploateringskostnaderna, ha emellertid
partsrepresentanterna kommit till så vitt skilda värden på marken att de

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

ansett dessa värderingar icke kunna läggas till grund för en överenskommelse
om priset. Man har därför måst söka andra vägar för att komma till
enighet. Kommissionen har undersökt möjligheten att till utgångspunkt för
prisets bestämmande taga taxeringsvärdet, varvid emellertid blott markvärdet
varit av intresse, eftersom bebyggelsen i det väsentliga är avsedd att
rivas. Vid bedömandet av markens taxeringsvärde såsom grundval för priset
bar emellertid måst tagas hänsyn till vissa förhållanden, som verka minskande
på värdet. Särskilt har gjorts gällande, att expolateringskostnaderna
vid en bebyggelse å Långholmen måste ställa sig jämförelsevis höga såväl
på grund av naturförhållandena på ön som av den orsaken att marken är
skild från fastlandet. Kronans representanter ha härutöver framhållit, att
markens värde påverkades därav att man å stadens sida ansett, att ur allmän
stadsplanesynpunkt en eventuell bebyggelse å Långholmen borde ske
allenast med hus i tre våningar.

Partsrepresentanterna ha slutligen enats om att markens värde bör beräknas
till 3 500 000 kronor, varifrån dock skall avräknas den beräknade
kostnaden för rivning och bortforsling av fångvårdsanstaltens murverk
och byggnader, 350 000 kronor, varför priset föreslås till 3 150 000 kronor.

Tidpunkten för stadens tillträde av tomten på Långholmen är en fråga,
som måst ägnas särskild uppmärksamhet. Denna tidpunkt är nämligen
beroende av när byggnader för fångvårdsanstalten kunna uppföras på annan
plats. När så kan komma att ske är ännu ovisst, och det har därför
icke varit möjligt att nu föreslå en bestämd dag för tillträdet. En snar
förflyttning av anstalten borde av olika skäl vara angelägen för kronan,
och ur stadens synpunkt är det givetvis av stort intresse att tillträde kan
ske utan för långt uppskov. Med hänsyn härtill har kommissionen velat
fixera åtminstone eu senaste dag för tillträde och i sådant hänseende föreslagit
den 1 januari 1955. Emellertid har kronan icke ansett sig kunna
åtaga sig att under alla förhållanden avstå från tomten vid denna tid. De
rådande förhållandena på byggnadsmarknaden göra det ovisst när erforderliga
nybyggnadsarbeten kunna igångsättas. Vidare kunna oförutsedda
omständigheter inträffa, som lägga hinder i vägen för byggnadernas färdigställande
inom beräknad tid. Kommissionen föreslår på grund härav en
bestämmelse, som möjliggör att uppskov med tillträdet till senare dag än
den 1 januari 1955 skall kunna äga rum.

Avsikten är att klientelet på den nuvarande fångvårdsanstalten i samband
med förflyttningen skall fördelas på ett flertal anstalter, av vilka en
skall uppföras nära Stockholms centrum och upptaga bl. a. rannsakningsfångar
från Stockholms stad och län. Från kronans sida har ifrågasatts,
huruvida icke staden kunde medverka till att kronan finge förvärva ett
lämpligt markområde för sistnämnda anstalt. Stadens representanter ha
med anledning härav meddelat, att staden vore villig söka lämna sådan
medverkan.

Speciell motivering.

Kommissionen har till §§ 1—4 i avtalsförslaget fogat följande särskilda
uttalanden.

§ 1.

Stadens tillträde av kronans mark vid Kaknäs föreslås skola ske den
1 juli 1948. Tidpunkten har valts med hänsyn till att båda parterna då böra
ha tagit ställning till frågan om avtalets godkännande. Såsom av det följande
(under § 3) kommer att framgå, skall staden övertaga kronans rättig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

heter och skyldigheter till följd av upplåtelser å området, varjämte kronan
förbehålles vissa rättigheter å området. Något hinder för tillträde den 1 juli
1948 torde därför icke föreligga.

I andra stycket av denna paragraf meddelas bestämmelser om Kaknäsområdets
användning såsom naturlig park. Denna fråga har berörts redan
i den allmänna motiveringen. Utöver vad där anförts må erinras, att kronan
enligt ett år 1946 träffat avtal till staden upplåtit Ladugårdsgärde
såsom friområde, varvid detaljerade bestämmelser meddelats om Gärdets
användning för detta ändamål. Bland annat har förutsatts, att större
byggnadsföretag skulle kunna ifrågakomma efter medgivande av Kungl.
Maj :t, varjämte möjlighet lämnats öppen att använda Gärdet såsom samlingsplats
m. m. Motsvarighet härtill saknas i det nu föreliggande förslaget.
Inom Kaknäsområdet bör, om ej överenskommelse träffas med statsmakterna,
nybebyggelse i princip vara utesluten. Såsom förut nämnts bör möjlighet
dock finnas att uppföra en eller annan mindre uteservering eller dvlikt.
Vidare kan det visa sig lämpligt att inom området finnas bostäder för
erforderlig bevakningspersonal. Att beträffande sådana mindre byggnader
samråd bör ske med byggnadsstyrelsen har redan uttalats i den allmänna
motiveringen. De personer, som nu ha sin bostad inom området, böra givetvis
visas skälig hänsyn, särskilt så länge den nu rådande bostadsbristen
består.

§ 2.

I denna paragraf föreslås vissa bestämmelser att tillämpas för det fall att
framdeles fråga skulle uppkomma om användande av Kaknäsområdet eller
del därav för bebyggelse eller annat därmed jämförligt utnyttjande. Redan
i den allmänna motiveringen har kommissionen angivit de grundprinciper,
som vid exploatering av kronans mark skola följas, nämligen att å
ena sidan kronan skall gottgöras den återstående, nu oguldna hälften av
den exploaterade markens nuvärde samt för den händelse marken skäligen
bör antagas hava högre värde, därutöver gottgörelse, för hälften av det ökade
värdet, och å andra sidan staden erhålla rätt att i motsvarande utsträckning
exploatera staden redan nu tillhörig mark. Det är att märka att, i fall
allenast en del av marken skall exploateras, såsom exploaterad skall anses
icke enbart de tomtområden som bebyggas utan jämväl så mycket mark
därutöver som enligt vid tiden för exploateringen gällande stadsplaneregler
anses böra avsättas till gemensamt bruk för befolkningen inom exploateringsområdet.
För bestämmande av den ersättning, som skall tillkomma
kronan, synes därför i detta fall vara lämpligt att upprätta dubbla stadsplaneförslag,
båda för hela Kaknäsområdet och avseende det ena den överenskomna
exploateringen med allmänna platser in. in. ävensom vad som
skall återstå av den naturliga parken till nytta för hela staden, och det
andra utvisande bebyggelse och allmänna platser in. in. vid en tänkt fullständig
exploatering av hela Kaknäsområdet. Sistnämnda förslag är alltså
fingerat och icke avsett att genomföras. Med ledning av dessa stadsplaner
kan sedan genom beräkning av eldstadsantalet eller på annat motsvarande
sätt fastslås huru stor kvotdel av det nu till staden försålda området som
skall anses vara exploaterad och för vilket tilläggsersättning alltså skall
utgå till kronan. Samtidigt bör staden erhålla rättighet att exploatera
motsvarande kvotdel av sin nuvarande mark vid Kaknäs. Därvid kan staden
vilja exploatera för annat ändamål än bostäder, exempelvis för hamnändamål.
Har redan förut mark tagits i anspråk för hamnändamål, — vilket
på sätt i den allmänna motiveringen framhållits, i vissa fall förutsättes

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

kunna ske efter medgivande av kronan — bör sådan mark inräknas i vad
staden är berättigad exploatera.* 1 2 3

Ersättning eller gottgörelse, som staden skall betala, bör förfalla till betalning
viss tid, exempelvis ett år, efter det avtal om exploatering blivit mellan
parterna bindande.

Då en exploatering av Kaknäsområdet förutsätter överenskommelse mellan
kronan och staden, har det ej ansetts erforderligt att lämna närmare
detaljbestämmelser i saken. Det har synts lämpligare att, om exploatering
visar sig ofrånkomlig, förhandlingar få föras och avtal träffas med utgångspunkt
från dåtida uppfattning om stadsplanering och andra på frågans bedömande
inverkande förhållanden.

§ 3.

Det område, som enligt det föreliggande förslaget skall överlåtas å staden,
disponeras delvis för särskilda ändamål. Sålunda användas delar av marken
såsom övningsområde för vissa till huvudstaden förlagda truppförband. Vidare
finnas inom Kaknäsområdet vissa av militära förband nyttjade skjutbanor,
vilka äro belägna delvis å kronans mark och delvis å stadens. Dessa
skjutbanor ha, i den mån så varit möjligt, mot avgift upplåtits till enskilda
skytteföreningar och andra sammanslutningar. Sådana upplåtelser ha skett
enligt en månatligen upprättad plan och utan att skriftligt avtal träffats.
Ytterligare disponerar kronan vid Stora Hundudden ett inhägnat område om
ca 2,6 hektar med åtskilliga byggnader, vilka användas för förvaring av ammunition
m. m. för vissa till Stockholm förlagda truppförbands räkning.
Inom samma inhägnade område är dessutom belägen en mindre byggnad
med en av sjöförsvaret anordnad avmagnetiseringsanläggning. Än vidare finnas
å kronans mark till rikets försvar anordnade ett antal fasta försvarsanläggningar
av permanent karaktär. Slutligen har riksmarskalksämbetet till
enskilda personer upplåtit vissa tomter och andra utrymmen, huvudsakligen
för bostadsändamål.

Markens användning såsom militärt övningsområde och för skjutbanor är
enligt kommissionens mening oförenlig med Kaknäsområdets disposition

1 Givet är att överenskommelsen kan avse en exploatering av hela det försålda området.
I dylikt fall erfordas naturligtvis blott en stadsplan och den ekonomiska uppgörelsen
mellan parterna sker då sålunda:

1. staden skall betala kronan resterande 8 miljoner kronor;

2. om marken, använd enligt nämnda stadsplan och med hänsyn till förhållandena vid
tiden för exploateringen har högre värde än 16 miljoner kronor, skall staden betala kronan
hälften av värdestegringen;

3. staden får rätt att utan ersättning till kronan exploatera all sin nuvarande mark
inom Kaknäsområdet enligt stadsplanen.

Om däremot parterna enas om exploatering av blott en del av det område, kronan
nu säljer, skulle den ekonomiska uppgörelsen ske enligt grunder, som belysas av följande
exempel:

1. Den fingerade stadsplanen antages för all kronans mark upptaga 9 000 eldstäder.
Den exploateringsplan, varom överenskommelse träffats, upptager emellertid blott en del
av området med 3 000 eldstäder. Staden skall då, oavsett huruvida jordvärdestegring eller
värdeminskning skett, ersätta kronan oguldna nuvärdet av exploateringsområdet med
Va av 8 milj. kr.;

2. Kronan skall vidare gottgöras hälften av Vs eller således V» av eventuell värdestegring
å nu försålda området, varvid värdestegringen beräknas med ledning av den
fingerade planen och i övrigt med hänsyn till dåtida förhållanden;

3. Den fingerade planen antages för stadens mark upptaga 6 000 eldstäder. Staden får
rätt att efter närmare överenskommelse med Kungl. Maj:t om exploateringsplanen
exploatera ett så stort område av sin egen mark att detsamma jämte vad som förut använts
för hamn eller därmed likartat ändamål tillsammans motsvarar mark för Va av
6 000 eldstäder.

Kungi. Maj.ts proposition nr 229.

såsom naturlig park och bör för den skull upphöra så snart som möjligt efter
det staden övertagit kronans mark. Vad angår förrådsanläggningarna vid
Stora Hundudden har kommissionen under hand inhämtat," att dessa icke
kunna av kronan avstås förrän nya förrådsutrymmen färdigställts. Så bör
emellertid ske snarast möjligt. Under hand har meddelats, att regeringen
lämnat byggnadstillstånd för utförande av nya förrådsutrymmen, dock utan
att tiden för arbetenas påbörjande fastställts", samt att förrådens belägenhet
vid Stora Hundudden ur militär synpunkt är mindre lämplig. Kommissionen
har beräknat, att kronan icke skall behöva disponera dessa anläggningar vid
Stora Hundudden under längre tid än två år efter det att förevarande avtal
blivit mellan parterna bindande. Kommissionen föreslår därför, att kronan
förbehålles rätt att begagna anläggningarna med tilhörande markområde och
tillfartsväg längst till den 1 juli 1950, varefter kronan skyndsamt skall på sin
bekostnad borttaga inhägnaden och byggnaderna, varvid dock undantag bör
göras för de byggnader, som eventuellt äro förtjänta av att bevaras såsom
kulturhistoriskt märkliga eller som staden önskar inlösa. I fråga om den
förut nämnda avmagnetiseringsanläggningen har från kronans sida framhållits,
att denna, som utgör en detalj i ett system av anläggningar, icke för närvarande
kan borttagas utan bör fa bibehållas så länge behov därav föreligger.
Då anläggningen tager ringa utrymme i anspråk och synes vara till allenast
obetydligt men för Kaknäsområdets användning såsom park, har önskemålet
om dess bibehållande ansetts böra tillmötesgås, varvid även nödig tillfartsväg
bör finnas. Vad beträffar de anläggningar av permanent karaktär, som till
rikets försvar anordnats å det till överlåtelse föreslagna området, sä böra
dessa anläggningar, vilka äro föga märkbara, lämnas orubbade. De rättigheter
och skyldigheter, som på grund av nu gällande avtal om upplåtelser
till enskilda av bostadstomter in. in. kunna åvila kronan å den föreslagna
tillträdesdagen den 1 juli 1948, föreslås skola övertagas av staden.

§ 4.

Innehållet i denna paragraf, som rör överlåtelse av kronans tomt å Långholmen,
har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen. Här må erinras,
att tidpunkten för stadens tillträde av marken på Långholmen för närvarande
är oviss och måste antagas ligga flera år framåt i tiden. Med hänsyn
härtill har ansetts lämpligast att köpeskillingen förfaller till betalning först å
tillträdesdagen.

Tomten försäljes i det skick, vari den å tillträdesdagen befinner sig. Det
ankommer således på staden att ombesörja rivning av den bebyggelse, som
icke är förtjänt av att bevaras. Härvid förutsättes från kronans sida att
staden skall finna angeläget att visa särskild omvårdnad beträffande de
byggnader, som äro upptagna i förteckning över byggnadsminnesmärken
enligt kungörelsen den 26 november 1920.

Yttranden.

Över 1945 års markkommissions nu anmälda förslag till avtal ha efter
remiss yttranden avgivits av riksmarskalksämbetet, fångvårdsstyrelsen,
överbefälhavaren för landets försvarskrafter, arméns fortifikationsförvaltning,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, byggnadsstyrelsen, djurgårdsnämnden,
statskontoret och riksräkenskapsverket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 229. 15

I vad avtalsförslaget avser Kaknäsom rådet har i huvudsak anförts
följande.

Riksmarskalksämbetet, som inhämtat yttrande av intendenten för Djurgården,
finner markkommissionens ståndpunkt, att Kaknäsområdet är avsett
att utgöra en naturlig fortsättning på södra Djurgårdens parkområden
och giva dessa ett ökat värde såsom naturtillgång, synnerligen tillfredsställande
och uttalar en förhoppning om att denna uppfattning skall vinna
allmän anslutning och bli bestående för framtiden. Förslaget innebär, anför
ämbetet, i jämförelse med nuvarande förhållanden ur angivna synpunkt
ett framsteg därutinnan, att även den del av Kaknäsområdet, som redan är
i stadens ägo, skall reserveras som naturlig park. Med hänsyn härtill och till
de uppställda garantierna för Kaknäsområdets bevarande som park finner
sig ämbetet icke böra framställa någon principiell erinran mot den föreslagna
marköverlåtelsen.

Ämbetet har vidare funnit önskvärt att stadens åtagande i vad avser bevarandet
av de till överlåtelse föreslagna strandområdena utmed Djurgårdsbrunnskanalen
får en mera auktoritativ och för framtiden bindande
form och hemställer därför, att det genom överflyttande till själva avtalet
av stadens i motiven omförmälda utfästelse måtte sörjas för att fullt bindande
garanti skapas mot framtida bebyggelse av de delar av Norra Djurgården,
som genom avtalet övergå i Stockholms stads ägo och ligga i sådan
närhet av Djurgårdsbrunnskanalen och Södra Djurgårdslandet, att bebyggelsen
skulle bliva synlig från Södra Djurgårdens parkområden eller eljest
på något sätt störa eller menligt påverka Södra Djurgårdslandets karaktär
av orörd naturlig park.

Ämbetet anser vidare en jämkning av avtalet önskvärd, enär uttrycket
»kronan» i avtalsförslaget användes i alltför vidsträckt bemärkelse, samt
framhåller önskvärdheten av att förhandlingar i god tid upptagas angående
tidpunkten för upphörandet av de nvttjanderätter, som avse militär övningsmark.
Överenskommelse härom synes enligt ämbetet böra komma till
stånd i samband med att kronan avhänder sig äganderätten till marken.

Djurgårdsnämnden har icke haft något att erinra mot de föreslagna marköverlåtelserna.
Nämnden framhåller, att enligt g 2 första stycket andra
punkten i avtalsförslaget kronan i händelse överenskommelse skulle träffas
om ändrad användning av överlåten mark skall erhålla ersättning för
denna mark med ett belopp, motsvarande vad som av samma marks nuvarande
värde icke blivit ersatt genom den i § 1 bestämda köpeskillingen. Rörande
markens nuvarande värde ha emellertid kronans och stadens representanter
haft olika uppfattning. 1 förevarande sammanhang avses, enligt
vad som framgår av motiven, det värde, vartill kronans representanter vid
avtalsförhandlingarna uppskattat marken. För att detta skall komma till
tydligt uttryck i avtalstexten, anser nämnden viss omarbetning av § 2 första
stycket andra och tredje punkterna böra vidtagas.

Byggnadsstyrelsen meddelar, att riksantikvarieämbetet i ett till styrelsen
inkommet yttrande tillstyrkt bifall till avtalsförslaget; ämbetet har emel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

lertid därvid fäst uppmärksamheten på att inom de områden, som beröras
i avtalsförslaget, finnas fornlämningar från förhistorisk tid samt vissa
byggnader av kulturhistoriskt värde. Förteckning över de kulturhistoriskt
märkliga byggnaderna ha inkommit till styrelsen med skrivelse från ämbetet
den 24 september 1947.

1 anledning av vad riksantikvarieämbetet i ärendet anfört framhåller
byggnadsstyrelsen angelägenheten av att ifrågavarande fornlämningar och
kulturhistoriskt värdefulla byggnader vederbörligen skyddas. Det finnes
emellertid enligt styrelsen anledning antaga att Stockholms stads myndigheter
komma att väl tillgodose de önskemål och synpunkter, som riksantikvarieämbetet
i ärendet framfört.

Byggnadsstyrelsen, som utgår från att riksantikvarieämbetets synpunkter
beaktas genom överenskommelse i anslutning till avtalet, tillstyrker godkännande
av avtalsförslaget.

Statskontoret har icke något att erinra mot att avtalsförslaget vinner
statsmakternas godkännande. Statskommissarien Lindbergson har emellertid
anmält skiljaktig mening och därvid anfört följande.

Ett godkännande av avtalsförslaget innebär enligt min uppfattning i sak,
att staten indirekt skulle lämna Stockholms stad ett bidrag på lägst 8 miljoner
kronor för anskaffning av friluftsområden för stadens befolkning.
Konsekvenserna av ett bifall borde bli, att staten i proportionsvis samma
omfattning lämnade övriga kommuner inom landet motsvarande bidrag,
vilket lärer vara uteslutet. Enligt min uppfattning är avtalet oförmånligt
för staten och bör därför icke av statsmakterna godtagas.

Arméns fortifikationsförvaltning framhåller, att behovet att för framtiden
taga Kaknäsområdet i anspråk för militära övningar beror, i fråga om Livregementet
till häst, på utformningen av arméns framtida organisation samt
beträffande Stockholms luftvärnsregemente på färdigställandet av regementets
etablissement i Norrtälje. För närvarande torde någon tidpunkt för luftvärnsregementets
förflyttning icke kunna fixeras. Under alla förhållanden
torde Kaknäsområdet erfordras för båda förbandens övningar även efter
den 1 juli 1948. Vad åter angår det för skjutbanorna ianspråktagna området,
synes detta tills vidare vara erforderligt för större delen av Stockholms
garnison. Fortifikationsförvaltningen framhåller i detta sammanhang, att
förvaltningen hos 1945 års försvarskommitté föreslagit dels nyanläggning av
skjutbanor å Järvafältet dels ock utvidgning av därstädes befintliga skjutbanor.
Därest anläggningar komma till stånd i föreslagen omfattning, torde
lantförsvaret kunna avstå från disposition av skjutbanorna vid Kaknäs från
tiden för de nya skjutbanornas iordningställande.

I fråga om förrådsområdet vid Stora Hundudden framhåller fortifikationsförvaltningen,
att avsikten är att ersätta förrådsbyggnaderna därstädes med
i berg insprängda lokaler. Såvitt nu kan överblickas, torde bergförråd kunna
färdigställas till den i avtalsförslaget angivna tidpunkten den 1 juli 1950.
Med hänsyn till att förskjutningar i byggnadsprogrammets genomförande

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

emellertid icke äro uteslutna, hör vid överlåtelse av området föreskrivas, att
kronans disposition av området skall upphöra först då nya förrådslokaler
i berg kunna tagas i anspråk. Förvaltningen har intet att erinra mot avtalsförslaget
men förutsätter, att Kaknäsområdet må disponeras för militära
övningar av Livregementet till häst tills vidare samt av Stockholms luftvärnsregemente
intill dess regementet avflyttar till sin nya förläggningsort, att
skjutbanorna vid Kaknäs må bibehållas och nyttjas i nuvarande omfattning
till dess skjutbanorna kunna ersättas med banor å annan plats, att kronan
medgives disponera förrådsoinrådet vid Stora Hundudden till dess förrådsbyggnaderna
därstädes kunna ersättas av förrådslokaler i berg, samt att
kronan förbehålles rätt bibehålla befintliga permanenta försvarsanläggningar
å området.

Överbefälhavaren har intet att erinra mot avtalsförslaget men yrkar,
efter hörande av försvarsgrenscheferna, att övningsterrängen vid Kaknäs
får användas av Livregementet till häst och Stockholms luftvärnsregemente
så länge dessa förband kvarligga i nuvarande kaserner, samt att skjutbanorna
vid Kaknäs få disponeras, intill dess banorna på Järvafältet utbyggts,
och förrådsbygnaderna vid Stora Hundudden, tills motsvarande
nya förrådsutrymmen färdigställts.

Marinförvaltningen har ingen erinran men förutsätter, att stadgandet under
§ 3 inom. 1 punkt B i förslaget icke innebär, att kronan skall vara
skyldig att bortföra den vid Stora Hundudden belägna mätstationen, vilken
utgör en del av avmagnetiseringsstationen på Fjäderholmarna, så snart
det aktuella behovet av densamma upphört, utan att mätstationen får bibehållas,
så länge densamma av beredskapsskäl anses böra kvarligga i materialreserv.

Flygförvaltningen gör ingen erinran mot förslaget.

Beträffande avtalets följder för förvaltningen av Djurgården och i samband
därmed uppkomna ersättningsfrågor har riksmarskalksämbetet anfört
i huvudsak följande.

Avståendet från H. M. Konungens dispositionsrätt till Kaknäsområdet
medför emellertid konsekvenser, som påverka förvaltningen av Kungl. Djurgården
och bör tagas i beräkning bl. a. vid uppgörandet av det förslag till
stat för Djurgårdskassan, som årligen av Ämbetet underställes Kungl. Maj :t
för fastställelse. Djurgårdsintendenten har upplyst, att de årliga arrendeinkomsterna
från området efter nu gällande beräkningsgrund uppgå till
sammanlagt 7 525 kronor. Dessutom lämnar området avkastning till Djurgårdskassan
därutinnan, att intäkterna vid skötseln och utnyttjandet av
Djurgårdens skogar och ängsmarker till en icke ringa del härflyta därifrån.

Avtalets genomförande skulle vidare Iroligen medföra, att åt viss äldre
personal, som av Djurgårdsförvaltningen anställts för områdets bevakning
och skötsel, måste beredas annat arbete inom förvaltningen, därest icke
personalen i fråga övergår i stadens tjänst.

En närmare undersökning i nu nämnda hänseenden bär verkställas. I
samband därmed bör undersökas, i vilken utsträckning Kaknäsområdets
bortfallande skulle medföra utgiftsbesparingar för förvaltningen, som uppväga
den till beloppet nu icke kända inkomstminskningen.

2 llihanij till riksdagens protokoll 1''J''iS. 1 sand. Nr 221).

Kungl. Maj:ts proposition nr 229-

I detta sammanhang vill riksmarskalksämbetet framhålla, att en minskning
i Djurgårdens inkomster i samma mån föranleder minskning av Djurgårdens
förmåga att lämna tillskott till slottsbyggnadernas delfond av statens
allmänna fastighetsfond samt att en reducering av detta tillskott medför
behov av en motsvarande ökning av det anslag, som måste äskas av
riksdagen för de kungl. slottsbyggnadernas underhåll.

I anslutning till vad Djurgårdsintendenten anfört finner riksmarskalksämbetet
det vara mest tilltalande, att Djurgårdskassan av den köpeskilling,
staden skall erlägga, erhåller ersättning för inkomstminskningen på det
sätt, att kapitaliserade värdet därav, förslagsvis beräknat efter en räntefot
av 3 %, tillföres Djurgårdsfonden. Det kan ej vara riktigt, att kronan för
ändamål, som falla utanför första huvudtiteln och sjätte huvudtitelns anslag
till kungl. slottens underhåll, tillgodogör sig jämväl den del av köpeskillingen
för Kaknäsområdet, som motsvarar värdet av de bortfallande
inkomsterna.

Riksmarskalksämbetet anhåller därför att få senare, då fråga uppstår om
köpeskillingens disposition, göra särskild hemställan angående nyssnämnda
inbetalning till Djurgårdsfonden.

Riksmarskalksämbetet förutsätter slutligen liksom Djurgårdsintendenten
att Djurgårdskassan av den till kronan inflytande köpeskillingen beredes
ersättning för värdet av en med kassans medel jämlikt riksmarskalksämbetets
skrivelse den 24 september 1864 från tullverket inköpt byggnad,
benämnd Lilla Sjötullen.

Såsom bokföringsföreskrifter i anledning av avtalets genomförande har
riksräkenskapsverket föreslagit följande.

Det i avtalet berörda Kaknäsområdet ingår som del i Kungl. Djurgården,
vars markvärde redovisas å statens allmänna fastighetsfond: slottsbyggnadernas
delfond med 50 miljoner kronor. Den inflytande köpeskillingen
bör i enlighet med Kungl. brev den 29 juni 1946 angående disposition
av köpeskillingar, som inflyta vid försäljning av viss staten tillhörig
egendom m. m., tillgodoföras den å investeringsstaten för fonden uppförda
titeln övriga kapitalmedel. Samtidigt därmed skall motsvarande nedskrivning
av egendomens bokförda värde äga rum. Det Kungl. Djurgården åsatta
värdet, 50 miljoner kronor, är emellertid, såsom framgår av 1945 års
statsverksproposition, att betrakta som provisoriskt och bör enligt riksräkenskapsverkets
mening icke rubbas på grund av nu ifrågavarande försäljning.
Riksräkenskapsverket får därför föreslå, att en uppvärdering samtidigt kommer
till stånd, så att Kungl. Djurgården alltjämt i fastighetsredovisningen
upptages till 50 miljoner kronor.

I detta sammanhang har arméns fortifikationsförvaltning framhållit, att
markområdet vid Stora Hundudden i arméns delfond av försvarets fastighetsfond
redovisas med ett värde av 213 250 kronor, därav 200 000 kronor
markvärde och 13 250 kronor byggnadsvärde. Därest överlåtelse kommer
till stånd på föreslaget sätt, torde därför del av köpeskillingen böra tillgodoföras
försvarets fastighetsfond, armens delfond.

I vad avtalsförslaget berör mark å Långholmen har följande anförts.

Fångvårdsstyrelsen anser sig, enär förslaget måste betraktas som en helhet,
tillkommet efter ömsesidiga eftergifter, sakna anledning ingå på frågan
om de värden, som åsatts marken, eller den omständigheten att något som

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

helst värde å byggnaderna icke upptagits. Beträffande rivningen av nuvarande
byggnader föreslår styrelsen, att fångvården förbehålles rätt att i
den utsträckning så lämpligen kan ske utföra ifrågavarande arbete med
anlitande av fångarbetskraft och förutsätter i varje fall, att styrelsen äger
att före rivningen utan särskild ersättning bortföra icke blott maskiner och
dylikt utan även sådan fast material, som kan användas vid styrelsens
byggnadsarbeten.

Mot själva överlåtandet av den till fångvårdsanstalten å Långholmen hörande
marken har styrelsen intet att erinra. Styrelsen uttalar, att en snar
förflyttning av nämnda anstalt icke torde vara att förutse, enär det med
hänsyn till nuvarande läge på byggnadsmarknaden är mer än ovisst, när
de byggnader kunna komma till stånd, som erfordras för den nya anstalten.

Beträffande frågan om mark för den nya anstalten, vilken skall förläggas
till Stockholms närhet och varom markkommissionen fört förhandlingar
med staden, räknar styrelsen med att Stockholms stad är villig medverka
till förvärv av lämpligt tomtområde. Vissa förberedande underhandlingar
härom ha också inletts mellan fångvårdsstyrelsen och staden. Om
kronan skall förbinda sig att överlåta märket å Långholmen till staden
synes det emellertid önskvärt att staden i någon form ålägges att tillhandahålla
mark för ny fångvårdsanstalt. Även frågan om köpeskillingen för
denna mark synes på något sätt böra regleras. Styrelsen föreslår, att avtalet
kompletteras med en klausul av nu angiven innebörd.

Byggnadsstyrelsen har hemställt, att riksantikvarieämbetets synpunkter
beträffande kulturhistoriskt märkliga byggnader måtte beaktas genom
överenskommelse i anslutning till avtalet.

Beträffande bokföringsföreskrifter i anledning av markens överlåtande
har riksräkenskapsverket anfört följande.

Centralfängelset å Långholmen redovisas å statens allmänna fastighetsfond:
fångvårdsstyrelsens delfond. Markvärdet är upptaget till 4 333 000
kronor och byggnadsvärdet till 2 056 000 kronor. Byggnadsvärdet är helt
avskrivet, varför vid försäljningen bortskrivning av detta kan ske med
anlitande av till värdeminskningskonto avsatt belopp. Det belopp Stockholms
stad skall erlägga för Långholmen, 3 150 000 kronor, understiger
emellertid det å fastighetsfonden redovisade markvärdet med 1 183 000
kronor. Detta skillnadsbelopp bör täckas från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster
enligt därom gällande bestämmelser.

Departementschefen.

Det föreliggande mellan staten och Stockholms stad träffade avtalet
innebär, att staten till staden överlåter dels ett markområde vid Kaknäs
om cirka 835 000 kvm mot en köpeskilling av 8 000 000 kronor, vilken
bestämts under hänsynstagande till att staden förbundit sig att använda
området jämte viss angränsande staden tillhörig mark om cirka 560 000
kvm uteslutande såsom en för allmänheten utan avgift tillgänglig naturlig

Kungi. Maj.ts proposition nr 229.

park, dels centralfängelsets å Långholmen nuvarande tomt om cirka
88 000 kvm mot en köpeskilling av 3 lä0 000 kronor. Markområdet vid
Kaknäs skall tillträdas av staden den t juli 1948, medan marken å
Långholmen skall tillträdas, så snart fångvårdsanstalten flyttats titt annan
plats och senast den 1 januari 1955, dock att visst uppskov med tillträdet
av sistnämnda mark skall kunna äga rum. I avtalet har intagits
eu bestämmelse om möjlighet för staden att, efter medgivande av kronan,
använda marken vid Kaknäs för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande.
Ersättning för överlåten mark, som får ändrad användning,
skall därvid utgå till kronan efter vissa grunder.

Stockholms stadsfullmäktige ha genom lagakraftvunnet beslut den 22
mars 1948 godkänt avtalet.

För egen del finner jag avtalets huvudgrunder för staten godtagbara
och tillstyrker att avtalet godkännes. Härvid har jag tagit hänsyn till de
i detta fall föreliggande särskilda förhållandena. Mitt ståndpunktstagande
till frågan är alltså icke prejudicerande för bedömningen av andra i
framtiden uppkommande frågor av här avsedd art. I det följande kommer
jag att upptaga till behandling vissa särskilda frågor, vilka uppkommit
i samband med remissbehandlingen.

Härvid vill jag till en början understryka betydelsen av vad riksmarskalksämbetet
anfört angående bevarandet av de till överlåtelse föreslagna
strandområdena utmed Djurgårdsbrunnskanalen. Stadens förpliktelse
att beträffande dessa områdens bevarande iakttaga särskild omsorg
har fastslagits i motiven till avtalsförslaget. På grund härav anser jag
någon jämkning av avtalstexten i nämnda avseende ej erforderlig. Av
samma skäl synes djurgårdsnämndens hemställan om ändring av § 2
första stycket andra och tredje punkterna i avtalet icke behöva föranleda
någon åtgärd.

Riksmarskalksämbetet har vidare påpekat, att uttrycket »kronan» i avtalet
använts i alltför vidsträckt bemärkelse, samt hemställt om en jämkning
i avtalstexten härutinnan. Då missförstånd knappast torde uppkomma
i denna fråga, synes någon formell omarbetning av avtalet ej vara
erforderlig.

Byggnadsstyrelsen har hemställt om åtgärder för att tillgodose riksantikvarieämbetets
synpunkter beträffande bevarandet av fornminneslämningar
och kulturhistoriskt märkliga byggnader inom Kaknäsområdet. Jag
förutsätter, att byggnadsstyrelsen snarast möjligt upptager överläggningar
med staden i denna fråga.

Markkommissionen har ansett Kaknäsområdets användning såsom militärt
övningsområde och för skjutbanor oförenlig med områdets disposition
såsom naturlig park och funnit denna användning böra upphöra så
snart som möjligt efter det staden övertagit kronans mark, d. v. s. efter
den 1 juli 1948. Mot detta uttalande har jag ej funnit mig böra rikta någon
erinran. Jag utgår dock från att den militära användningen av området
och skjutbanorna icke skall upphöra, förrän tillfredsställande övnings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.

möjligheter för de militära förbanden hunnit ordnas på annat håll. Vad
angår förrådsområdet vid Stora Hundudden, vilket enligt avtalet må nyttjas
av staden längst till den 1 juli 1950, ha överbefälhavaren och arméns fortifikationsförvaltning
hemställt, att detta skulle användas, till dess andra
förrådslokaler färdigställts. Med hänsyn till förhållandena på byggnadsmarknaden
är det icke möjligt att nu bedöma, huruvida nya lokalei kunna
vara färdigställda till den i avtalet angivna tiden. Skulle så icke bli fallet,
torde de svårigheter, som kunna uppstå, icke vara större än att en lösning
skall kunna uppnås efter överläggningar mellan parterna. Jag anser
mig därför ej böra påfordra någon ändring av avtalet på denna punkt.

Mot marinförvaltningens tolkning av § 3 mom. 1 punkt B, enligt vilken
mätstationen vid Stora Hundudden skall få bibehållas även då den av beredskapsskäl
erfordras i materialreserv, synes icke vara något att erinra.

Jag övergår härefter till frågan om den ersättning som riksmarskalksämbetet
ansett böra beredas djurgårdskassan för minskade inkomster till
följd av den ifrågasatta överlåtelsen av marken inom Kaknäsområdet till
staden. Ämbetet har meddelat, att de årliga arrendeinkomsterna från området
uppgå till 7 525 kronor jämte viss till beloppet icke närmare angiven
avkastning. Efter samråd med chefen för finansdepartementet förordar jag,
att ersättning, i likhet med vad som tillämpades vid upplåtelsen av Ladugårdsgärde,
utgår till kassan i form av vederbörliga avdrag vid den årliga
avsättningen från kassan till statens allmänna fastighetsfond. Ersättning
för värdet av en med kassans medel inköpt byggnad, den s. k. Lilla Sjötullen,
bör utgå med belopp, som fastställes av Kungl. Maj :t efter förhandlingar
mellan djurgårdsnämnden och riksmarskalksämbetet. I likhet med
riksmarskalksämbetet utgår jag från att närmare undersökning skall verkställas
beträffande den ytterligare årliga ersättning som kan befinnas böra
tillgodoföras djurgårdskassan i anledning av förevarande överlåtelse. Sistnämnda
ersättningar torde jämväl få regleras genom avdrag å förenämnda
avsättning från kassan. Med hänsyn till alt staten för statens allmänna fastighetsfond
redan fastställts för nästa budgetår, torde erforderliga ändringar
i denna med anledning av vad jag nu förordat kunna beaktas först vid
framläggande av förslaget till stat för budgetåret 1949/50.

Mot riksräkenskapsverkets förslag till bokföringsföreskrifter i anledning
av ifrågavarande marks överlåtande till staden har jag icke något att erinra
annat än att viss ändring däri påkallas med hänsyn till vad arméns fortifikationsförvaltning
anmärkt angående redovisningen av markområdet vid
Stora Hundudden. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de
ytterligare föreskrifter i bokföringshänseende som därav föranledas.

Vid remissbehandlingen har beträffande dispositionen av mark å Långholmen
uppkommit vissa spörsmål, vilka här torde böra upptagas. Sålunda
har fångvårdsstyrelsen föreslagit, att fångvården förbehålles rätt att utföra
rivningen av byggnaderna med anlitande av fångarbetskraft, och i
varje fall förutsatt, att styrelsen äger före rivningen bortföra maskiner
och dylikt samt visst fast material. Förstnämnda fråga är icke av beskaf -

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

fenhet att böra lösas i detta sammanhang. Beträffande styrelsens rätt att
före rivningen bortföra maskiner m. m. vill jag erinra, att tomtmarken
skall överlåtas i det skick vari densamma på tillträdesdagen befinner sig,
och att det ankommer på staden att ombesörja rivningen av den bebyggelse,
som icke är förtjänt av att bevaras. Den egendom som styrelsen
önskar bortföra skall sålunda ha avlägsnats, innan staden tillträder tomten
på Långholmen.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt, att avtalet kompletteras med en klausul
angående skyldighet för staden att tillhandahålla mark för en ny fångvårdsanstalt
i Stockholms närhet. Denna fråga har berörts vid förhandlingarna
inom markkommissionen, och stadens representanter ha därvid
förklarat, att staden är villig söka lämna medverkan till att kronan får
förvärva ett lämpligt markområde för nämnda anstalt. Med hänsyn till
detta uttalande anser jag mig ej ha anledning att här närmare beröra detta
spörsmål.

Byggnadsstyrelsens hemställan om åtgärder för bevarandet av kulturhistoriskt
märkliga byggnader å Långholmen torde böra tillgodoses på sätt
som förordats beträffande sådana å marken vid Kaknäs befintliga byggnader.

Mot riksräkenskapsverkets förslag till bokföringsföreskrifter har jag icke
något att erinra. Fångvårdstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond
bör således i sinom tid tillföras ett belopp av 1 183 000 kronor
från fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster enligt därom gällande
bestämmelser.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna föreliggande
förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan samt
Stockholms stad angående överlåtelse till staden av mark
inom Kaknäsområdet och å Långholmen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Fredric Hawerman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.

Bilaga.

Förslag till

avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående
mark inom Kaknäsområdet och å Långholmen i Stockholm.

Kaknäsområdet.

§ 1.

Kronan överlåter till staden med äganderätt ett kronan tillhörigt markområde
vid Kaknäs i Stockholm, utgörande del av stadsägoområdet nr 24
samt stadsägoområdet nr 25 av stadsägan nr 22 -f- 23 -f- 24 + 25. Området,
som å bifogade kartbilaga, märkt Pl. I, avgränsats med heldragen svart linje
och i areal innehåller omkring 835 000 kvm, skall av staden tillträdas den
1 juli 1948.

Staden förbinder sig att, där kronan ej annat medgiver, använda såväl
förenämnda mark som ock den staden tillhöriga, å kartan Pl. I med svart
skuggstreckning inramade marken uteslutande såsom en för allmänheten
utan avgift tillgänglig naturlig park, och må beträffande denna icke utan
Kungl. Maj :ts medgivande vidtagas åtgärder, som äro oförenliga med
nämnda användningssätt.

Sedan kronan genom sina representanter vid avtalsförhandlingarna uppskattat
nuvarande värdet av den enligt denna paragraf överlåtna marken
till 16 000 000 kronor, överenskomma kontrahenterna, att staden i anseende
till dess ovan i andra stycket gjorda åtaganden skall i köpeskilling för
marken erlägga hälften av nämnda värde eller således 8 000 000 kronor.

Den sålunda bestämda köpeskillingen skall gäldas den 1 juli 1948.

§ 2.

Skulle staden framdeles vilja använda den till staden enligt § 1 överlåtna
marken för bebyggelse eller därmed jämförligt utnyttjande, må detta
ske allenast efter medgivande av kronan. Träffas överenskommelse om
ändrad användning av marken, skall kronan för enligt detta avtal överlåten
mark, som sålunda erhåller ändrad användning, bekomma ersättning
med ett belopp, motsvarande vad som av samma marks nuvarande värde
icke blivit ersatt genom den i § 1 bestämda köpeskillingen. Anses marken
skäligen hava högre värde, skall kronan därutöver gottgöras hälften av
skillnaden mellan å ena sidan markens värde vid tiden för den ändrade
användningen samt å andra sidan markens av kronans representanter beräknade,
i § 1 angivna nuvärde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
§ 3.

Mom. 1. Kronan avstår å tillträdesdagen den 1 juli 1948 från alla rättigheter
till det enligt § 1 försålda området, dock med de undantag, som
nedan i detta moment sägs.

A. Kronan förbehålles rätt att utan ersättning begagna ett vid Stora Hundudden
beläget, inhägnat område med därå befintliga, för förrådsändamål
använda byggnader jämte tillfartsväg så länge det erfordras för sagda ändamål,
dock längst till den 1 juli 1950, varefter kronan skyndsamt skall på
sin bekostnad borttaga inhägnaden och byggnaderna, de sistnämnda i den
mån de icke böra bevaras såsom kulturminnesmärken eller staden önskar
inlösa dem.

B. Kronan förbehåller sig rätt att tillsvidare bibehålla en vid Stora Hundudden
befintlig, av sjöförsvaret anordnad avmagnetiseringsanläggning jämte
tillfartsväg med skyldighet för kronan att, då behov av anläggningen
upphör, skyndsamt på egen bekostnad bortföra densamma.

C. De fasta anläggningar av permanent karaktär, som till rikets försvar
finnas anordnade å det försålda området, skola förbliva orubbade.

Mom. 2. Staden övertager från och med den 1 juli 1948 de rättigheter
och skyldigheter, som nämnda dag åvila kronan på grund av nu gällande
avtal om upplåtelser till tredje man av mark, byggnader eller anläggningar
inom det enligt g 1 försålda området.

Långholmen.

§ 4.

Kronan överlåter till staden med äganderätt tomten nr 2, 3, 4, 5 i kvarteret
Långholmen i Högalids församling i Stockholm.

Köpeskillingen för tomten utgör 3 150 000 kronor och skall erläggas å
tillträdesdagen.

Tomten säljes i det skick, vari densamma å tillträdesdagen befinner sig.

Gemensamma bestämmelser.

§ 5.

Kronan garanterar, att överlåten egendom icke besväras av inteckning
och ej heller av annan nyttjanderätt till förmån för tredje man än sådan,
beträffande vilken staden enligt § 3, andra momentet, övertagit kronans
rättigheter och skyldigheter.

§ 6.

Onera och utskylder för överlåten egendom gäldas, i den mån de belöpa
på tiden före tillträdesdag av kronan och i den mån de belöpa på tiden
därefter av staden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
S 7.

Staden skall, så snart avtalet blivit mellan kontrahenterna bindande,
äga att med stöd enbart av detta avtal och således utan att någon ytterligare
handling av kronan utfärdas, söka och erhålla lagfart å den egendom,
som staden enligt detta avtal förvärvat.

Vid samma tidpunkt skall kronan till staden överlämna den närmare
specifikation å överlåten egendom, som för lagfarts vinnande må vara erforderlig,
ävensom lagfarts- eller äganderättsbevis, gravationsbevis samt
gällande mätningshandlingar rörande sådan egendom, allt i den mån dylika
bevis eller handlingar innehavas av kronan.

Efter det avtalet blivit mellan kontrahenterna bindande skola snarast
möjligt till vederbörande myndighet ingivas ansökningar om sådana mätningsförrättningar
rörande överlåten egendom, som erfordras för erhållande
av lagfart å densamma.

Staden skall själv vidkännas alla kostnader för lagfart å av staden förvärvad
egendom samt för erforderliga mätningsförrättningar.

§ 8.

Har, sedan endera parten för sin del godkänt detta avtal, den andre icke
före den 1 juli 1948 antagit detsamma, skall den förstnämndes godkännande
icke vidare vara för honom bindande.

it Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 229.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481388

lAXXo. "VåoA.o.tv.

Dema kar fa fif/hår av fa/ md/an Kinqi.
Mar t och kronan samt Stockholms stad
angående mark /ram Kaknåsområdct
och ä Lönqho/men i 5fock ho fm.

Nnrdvnsfnrönsen av c/e/ område
vid Kaknås, som s/crc/en förvärvat
\ffcnom

Loudden

amn

JK scmavses i avtalet.

t'' »■{,;.SSQOOQ/vffM.

Bilaga A.

Denna kor/o /i//hörpromemoria mec/ mo/n/ /i// fåro.
/by /i// ov/o/ me//on //un// A/o/:/ ocA Aronon
oom/ D/ocAho/mo oM on/åenc/e mor A inom
//oAnöeomrods/ och 6 /jon/Ao/men i D/ocAho/m.

LÅNGHOLMEN

SUa/o /tOOO