Kungl. Maj:ts proposition nr 220 (Proposition 1953:220)

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändring i värnpliktslagen; given Stockholms
slott den 27 mars 1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i värnpliktslagen den 30
december 1941 (nr 967).

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt gällande bestämmelser äger Konungen beträffande kustartilleriet
tilldelade värnpliktiga förordna om minskning av tjänstgöringstidens längd
med högst fjorton dagar. Det föreslås, att sådant förordnande skall kunna
meddelas även i fråga om värnpliktiga tilldelade armén.

Underlåtenhet att behörigen förvara krigstjänstgöringsorder föreslås
skola straffbeläggas.

Mål angående förseelser mot vissa bestämmelser i värnpliktslagen föreslås
skola handläggas i judiciell ordning. Länsstyrelsernas befattning med
ärenden angående värnpliktsböter skall alltså upphöra.

I övrigt föreslås endast mindre ändringar, som äger samband med tidigare
fattade beslut i värnpliktsfrågor eller föranledes av ändrad lagstiftning
på andra områden.

1—675 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 saml. Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Förslag

till

Lag

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Härigenom förordnas, att i värnpliktslagen den 30 december 1941 skola
vidtagas följande ändringar, nämligen dels att 43, 44 och 45 §§ skola upphöra
att gälla, dels att 14 § 1 mom., 15, 16 och 19 §§, 27 § 1 mom. A. och
3 mom. B., 29 § 1 inom., 36, 38 och 39 §§, 41 § 1 mom. och 48 §* skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 46—49 §§ skola
erhålla beteckningarna 43—46 §§.

(Nuvarande lydelse.)

14 §.

1. Värnpliktig är skyldig att personligen
inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år han fyller
nitton år. Den som förvärvar
svenskt medborgarskap först sedan
han inträtt i värnpliktsåldern är
skyldig inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år som infaller
näst efter det han förvärvat medborgarskapet.

Från skyldighet att iakttaga personlig
inställelse vid inskrivningsförrättning
undantagas:

a) värnpliktig, som är inskriven
å sjömanshus, i de fall Konungen
bestämmer;

b) värnpliktig, som innehar anställning
utomlands eller uppehåller
sig därstädes för idkande av studier
eller för utbildning i sitt yrke och
som i den ordning Konungen föreskriver
styrker, att han är duglig
till krigstjänst; samt

1 Senaste lydelse, se beträffande 14 § 1 mom., 15 § och 29 § 1 mom. SFS 1950:225
samt beträffande 19 § och 27 § 1 mom. A. SFS 1952: 173.

(Föreslagen lydelse.)

14 §.

1. Värnpliktig är, där ej Konungen
för särskilda fall annorlunda förordnar,
skyldig att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning
det år han fyller nitton år. Den som
förvärvar svenskt medborgarskap
först sedan han inträtt i värnpliktsåldern
är skyldig inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år som infaller
näst efter det han förvärvat
medborgarskapet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

(Nuvarande lydelse.)

c) värnpliktig, för vilken vid inskrivningsförrättningen
företes intyg
om kroppslig eller andlig brist,
varav till fullo framgår, att han är
oduglig till krigstjänst.

Värnpliktig, som visar laga förfall
för utevaro, må inskrivas, därest
han på sätt Konungen föreskriver
styrker, att han är duglig till krigstjänst.

Rörande skyldighet---för ordnar

Konungen.

15 §.

Under förutsättningar, som bestämmas
av Konungen, må yngling
på egen begäran inskrivas redan
innan det år då han fyller nitton år,
dock ej före det år då han fyller
sjutton år med mindre han varit anställd
över stat vid krigsmakten och
godkänts i undervisning och utbildning,
som meddelats under anställningstiden.

Den som —--omedelbart in skrivas.

16 §.

Inställelse till inskrivning skall
ske vid inskrivningsförrättningen för
den ort, där den värnpliktige är
kyrkobokförd. Värnpliktig må dock
undergå inskrivning å annan ort, i
vilket fall det åligger honom att
utan kallelse anmäla sig hos vederbörande
inskrivningsnämnd och därvid
avlämna sin kallelseorder eller,
därest han icke erhållit sådan eller
ordern förkommit, prästbetyg. Inställer
sig värnpliktig, som är inskriven
åt sjömanshus, vid inskrivnings -

(F öre slag en lydelse.)

Rörande skyldighet---för ordnar

Konungen.

15 §.

Under förutsättningar, som bestämmas
av Konungen, må yngling
på egen begäran inskrivas redan
innan det år då han fyller nitton år,
dock ej före det år då han fyller
sexton år.

Den som — — — omedelbart inskrivas.

16 §.

Inställelse till inskrivning skall
ske vid inskrivningsförrättningen för
den ort, där den värnpliktige är
kyrkobokförd, eller vid annan inskrivningsförrättning,
till vilken den
värnpliktige kallats. Värnpliktig må
dock inställa sig vid annan inskrivningsförrättning
än nu sagts,
i vilket fall det åligger honom att
utan kallelse anmäla sig hos vederbörande
inskrivningsnämnd och därvid
avlämna sin order om inställelse
vid inskrivningsförrättning eller, om

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

(K uv ar ande lydelse.)
förrättning för annan ort än den
varest han är kyrkobokförd, skall
han därjämte uppvisa sjöfärtsbok.

Värnpliktig, som — —- — han
vistas.

Vad i---i värnpliktsåldern.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning
ej hålles, må inskrivningschefen,
i den omfattning och i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, utöva inskrivningsnämnd
tillkommande åligganden;
dock att sådan uttagning av
värnpliktig till underofficers- eller
underbefälsutbildning, vartill den
värnpliktige icke lämnat medgivande,
alltid skall verkställas av inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen--

-— — nämndens prövning.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

I fråga om de värnpliktigas utbildningstid
skola gälla följande bestämmelser.

A. I den mån ej nedan under
punkterna B.—E. annorlunda föreskrives,
är värnpliktig skyldig tjänstgöra
följande antal dagar, nämligen;

a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet trehundranittiofyra
dagar, vilken tjänstgöring skall
fullgöras med en första tjänstgöring
om trehundrafyra dagar och tre
repetitionsövningar, envar om trettio
dagar; dock att Konungen, vad
angår värnpliktiga tilldelade kustartilleriet,
äger förordna om minsk -

(F öreslag en lydelse.)
han icke erhållit sådan eller ordern
förkommit, prästbetyg.

Värnpliktig, som — — — han
vistas.

Vad i---i värnpliktsåldern.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning
ej hålles, må inskrivningschefen,
i den omfattning och i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, utöva inskrivningsnämnd
tillkommande åligganden;
dock må inskrivningschef ej
utan den värnpliktiges medgivande
uttaga värnpliktig för underofficerseller
underbefälsutbildning i andra
fall än då inskrivningsnämnd fattat
preliminärt beslut om eller avgivit
förslag till sådan uttagning.

Finner inskrivningschefen--

--nämndens prövning.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

I fråga om de värnpliktigas utbildningstid
skola gälla följande bestämmelser.

A. I den mån ej nedan under
punkterna B.—E. annorlunda föreskrives,
är värnpliktig skyldig tjänstgöra
följande antal dagar, nämligen:

a) värnpliktig tilldelad armén
eller kustartilleriet trehundranittiofyra
dagar, vilken tjänstgöring skall
fullgöras med en första tjänstgöring
om trehundrafyra dagar och tre
repetitionsövningar, envar om trettio
dagar; dock att Konungen
äger förordna om minskning av
tiden för första tjänstgöringen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

(X liv ar an de lydelse.)
ning av tiden för första tjänstgöringen
och därmed av sammanlagda
tjänstgöringstiden med högst fjorton
dagar;

b) värnpliktig tilldelad---

femton dagar.

3. Särskilda bestämmelser.

B. Där sådant med hänsyn till
utbruten farsot eller andra utomordentliga
förhållanden prövas vara
av nöden, äger Konungen förordna,
att tjänstgöring skall taga sin början
eller återstående del därav fullgöras
å senare tid än i 1 mom. föreskrives.

Likaledes äger--— smittas

spridande.

29 §.

1. Anstånd till---bestäm mer

medgivas:

a) å sjömanshus -— — — inställa
sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig,
som gör sannolikt, att han
under den tid närmast förestående
tjänstgöring skulle omfatta kommer
att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-,
övermaskinst- eller andre
maskinistklass vid navigationsskola;

c) värnpliktig, som---— från varande;

samt

d) värnpliktig, som — ---eller

olägenheter.

Fortfar anledning--—- längre

anstånd.

36 §.

Värnpliktig, som — -— — tio
kronor.

Inställer sig den värnpliktige vid
förrättning för annan ort än den

(Föreslagen lydelse.)
därmed av sammanlagda tjänstgöringstiden
med högst fjorton dagar;

b) värnpliktig tilldelad — -— —
femton dagar.

3. Särskilda bestämmelser.

B. Där sådant med hänsyn till
utbruten farsot eller andra utomordentliga
förhållanden prövas vara
av nöden, äger Konungen förordna,
att tjänstgöring skall taga sin början
å senare tid än i 1 mom. föreskrives.

Likaledes äger--— smittas

spridande.

29 §.

1. Anstånd till---bestäm mer

medgivas:

a) å sjömanshus — — — inställa
sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig,
som gör sannolikt, att han
under den tid närmast förestående
tjänstgöring skulle omfatta kommer
att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-,
sjöingenjörs- eller andre maskinistklass
vid sjöbefälsskola;

c) värnpliktig, som —- — — frånvarande;
samt

d) värnpliktig, som---eller

olägenheter.

Fortfar anledning ---längre

anstånd.

36 §.

Värnpliktig, som — —- ■—-tio
kronor.

Inställer sig den värnpliktige vid
inskrivningsför rättning för annan

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

(Nuvarande lydelse.)
varest han är kyrkobokförd men
försummar han att därvid avlämna
kallelseorder eller prästbetyg, böte,
där han till följd härav icke kan
under förrättningen emottagas, första
gången tio kronor och varje följande
gång femtio kronor.

38 §.

Har värnpliktig om rekommenderad
postförsändelse mottagit avi, av
vilken framgår, att försändelsen avsänts
av militär myndighet, och underlåter
han utan laga förfall att
avhämta försändelsen eller vägrar
värnpliktig, då försändelse från militär
myndighet tillhandahålles honom,
att utkvittera eller mottaga
densamma, dömes till dagsböter.

39 §.

Den som---sin skyldighet.

41 §.

1. Såsom laga förfall för uteblivande
från inskrivning eller tjänstgöring
eller för annan uraktlåtenhet
att fullgöra åligganden enligt denna
lag anses, om man är sjuk, om man
är i Konungens och rikets tjänst
uppbådad eller faren, om man sitter
i häkte eller om man är intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller

(Föreslagen lydelse.)
ort än den varest han är kyrkobokförd
eller vid annan förrättning än
den till vilken han eljest kallats men
försummar han att därvid avlämna
sin order om inställelse vid inskrivningsförrättning
eller prästbetyg, böte,
där han till följd härav icke kan
under förrättningen emottagas, första
gången tio kronor och varje
följande gång femtio kronor.

38 §.

39 §.

Den som---sin skyldighet.

Mål om utdömande av försuttet
vite anhängiggöres vid allmän domstol.

41 §.

1. Såsom laga förfall för uteblivande
från inskrivning eller tjänstgöring
eller för annan uraktlåtenhet
att fullgöra åligganden enligt denna
lag anses, om man är sjuk, om man
sitter i häkte, om man är intagen
i fångvårdsanstalt, tvångsarbetsanstalt
eller alkoholinstanstalt eller om
man är omhändertagen för skydds -

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

(Åruvarande lydelse.)
skyddshem eller annan dylik anstalt.
Vederbörande äge dock att, då andra
än nu sagda förfall förebäras,
pröva, huruvida de äro av den vikt,
att de må gälla såsom laga förfall.

*8 §.

Konungen bestämmer, om och i
vad mån samt under vilka villkor
befrielse från de i denna lag föreskrivna
skyldigheter må kunna tills
vidare medgivas den nomadiserande
lappbefolkningen.

(Föreslagen lydelse.)
uppfostran. Vederbörande äge dock
att, då andra än nu sagda förfall
förebäras, pröva huruvida de
äro av den vikt, att de må gälla såsom
laga förfall.

45 §.

Konungen bestämmer, om och i
vad mån samt under vilka villkor
befrielse från de i denna lag föreskrivna
skyldigheter må kunna tills
vidare medgivas såsom renskötare
sysselsatta värnpliktiga tillhörande
lappbefolkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1953. Har ärende rörande förseelse,
som avses i 36, 37 eller 39 §, före nämnda dag anhängiggjorts hos länsstyrelse
enligt 43 § i dess äldre lydelse, skall dock vad i sistnämnda lagrum
stadgas äga tillämpning å ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

JJtdrag av protokoll över för svar särenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 mars 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, anmäler
efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet och t. f.
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Nordenstam, fråga om vissa
ändringar i värnpliktslagen och anför därvid följande.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 september 1950 tillkallade
chefen för försvarsdepartementet samma dag två sakkunniga1 för att verkställa
översyn av inskrivningsförordningen och därmed sammanhängande
bestämmelser. De sakkunniga, som räknar med att kunna framlägga förslag
till ny inskrivningsförordning i sådan tid att den, om förslaget antages,
kan komma i tillämpning vid inskrivningsförrättningarna i höst, har
i skrivelse den 24 mars 1953 inkommit med förslag till vissa ändringar i
värnpliktslagen. De föreslagna ändringarna är till en del avsedda att ge
grundval för utformningen av bestämmelserna i en ny inskrivningsförordning.
Till största delen föranledes dock ändringsförslagen enbart av tidigare
beslut i värnpliktsfrågor eller av ändrad lagstiftning på andra områden.
Därjämte har de sakkunniga även till behandling upptagit frågor
om ändringar som framlagts av chefen för armén, riksdagens militieombudsman
samt statens organisationsnämnd och decentraliseringsutredningen.

Statens organisationsnämnd och decentraliseringsutredningen har behandlat
frågan om vissa värnpliktsböter. Av de sakkunnigas redogörelse
för denna fråga inhämtas följande.

36—39 §§ värnpliktslagen stadgar påföljder för vissa förseelser mot bestämmelser
i lagen. Förseelse, som anges i 38 §, bestraffas med dagsböter.
I det följande föreslås en utvidgning av bestämmelserna i denna paragraf
till att omfatta jämväl underlåtenhet att behörigen förvara krigstjänstgöringsorder.
Härför föreslås likaledes dagsböter som straff. Enligt 44 §
skall åtal för förseelse, varom förmäles i 38 § anhängiggöras vid allmän
domstol. Samma regel gäller enligt 44 § mål om utdömande av sådant
vite som enligt 39 § efter framställning av militär myndighet kan av länsstyrelse
åläggas värnpliktig för fullgörande av viss skyldighet.

1 Chefen för centrala värnpliktsbyrån, översten G. af Klintberg och numera expeditionschefen
i försvarsdepartementet K. G. Linden.

Kungl. \laj:ts proposition nr 220.

För förseelser som anges i 36, 37 och 39 §§ kan ådömas böter. Dessa
böter är angivna till fixa belopp, 15 eller 10 kronor, vid upprepad förseelse
i vissa fall 50 kronor.

43 § värnpliktslagen innehåller föreskrifter om det processuella förfarandet
vid påföring av böter enligt 36, 37 och 39 §§ samt om indrivning
av dylika böter. Militär myndighet tillställer länsstyrelse förteckning över
förseelser och länsstyrelsen avgör, huruvida böter skall påföras eller icke.
Utdrag ur förteckningen med länsstyrelsens resolution sändes till den som
ombesörjer indrivning och redovisning av böter, i förekommande fall till
magistrat. Böterna må omedelbart uttagas, om icke den värnpliktige visar
laga förfall eller gör invändning mot att böterna uttagas. I sådana fall
skall de bevis som åberopas till styrkande av invändningen inom viss tid
ingivas till vederbörande utmätningsman, som ofördröjligen skall vidarebefordra
bevisen till länsstyrelsen. Länsstyrelsen prövar förekommande
omständigheter och meddelar beslut i saken. Åtnöjer sig den värnpliktige
icke med länsstyrelsens beslut, äger han att besvära sig däröver hos
Konungen. Dylika besvär prövas av regeringsrätten.

Bestämmelserna i 43 § värnpliktslagen härrör från 1885 års värnpliktslag,
vari de infördes av riksdagen. Förebild till bestämmelserna var de
föreskrifter, som då fanns i 1861 års förordning angående mantals- och
skattskrivningars förrättande om böter för utevaro från eller för sen ankomst
till mantalsskrivningsförättning m. m. Dessa bötesföreskrifter har
icke medtagits i den nu gällande folkbokföringsförordningen.

Det har gjorts gällande, att ordningen för utdömande och uttagande av
här avsedda böter enligt värnpliktslagen medför större besvär och kräver
mer arbete än vad som kan anses motiverat med hänsyn till ärendenas
vikt. Statens organisationsnamnet och decentraliseringsutredningen har
också avgivit förslag till förenklingar av proceduren. Organisationsnämnden
har sålunda i promemoria den 12 juli 1949 ifrågasatt huruvida icke
dessa ärenden borde överföras från länsstyrelserna till vederbörande landsfiskal
(motsvarande). Landsfiskalen skulle, efter utredning i förekommande
fall, meddela beslut om bötespåföring och redovisa böterna i princip
på samma sätt som övriga böter samt underrätta de militära myndigheterna
om resultatet av bötesärendena. Decentraliseringsutredningen
(PM nr 28 den 7 september 1949 angående vissa decentraliseringsfrågor
inom länsstyrelsernas verksamhetsområden) har funnit det tekniskt möjligt
att anförtro utmätningsmannen ifrågavarande bötesfrågor. Utredningen
har emellertid ansett det tveksamt, om en sådan ordning skulle vara tillfredsställande
ur principiell synpunkt och med hänsyn till den enskildes
rättssäkerhet, men i det sammanhanget dock erinrat om åklagarnas befogenhet
att utfärda strafförelägganden. Utredningen har förordat en medelväg,
som skulle medföra en minskad arbetsbelastning för länsstyrelserna,
samtidigt som kravet på en kvalificerad prövning i vissa fall skulle
tillgodoses. Utredningens förslag innebär att utmätningsmannen skulle äga
besluta om bötespåföring, om icke invändning göres mot densamma, men
att, om så sker, avgörandet skulle ligga hos länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I en promemoria den 12 december 1949 angående organisationsundersökningar
vid länsstyrelsen och vissa landsfiskalskontor i Östergötlands
län har organisationsnämnden återkommit till frågan om värnpliktsböterna.
Nämnden har vid fortsatta överväganden av frågan kommit till
att ifrågavarande ärenden skulle kunna behandlas på i huvudsak samma
sätt som anmälningar och rapporter till åklagare, vilka resulterar i straffförelägganden.

Nämnden föreslår, att militär myndighet direkt underrättar åklagare
om förseelserna. Denne utfärdar strafföreläggande, som tillsammans med
inbetalningskort med post delgives den värnpliktige. Sker inbetalning,
redovisas böterna till länsstyrelsen. Erkännes förseelsen men sker icke
inbetalning av bötesbeloppet, redovisas ärendet till länsstyrelsen, som efter
utsatt tidsfrist för inbetalning vidtar åtgärder för indrivning. Göres invändning
mot strafföreläggandet, översändes, efter utredning, ärendet till
länsstyrelsen för avgörande.

Organisationsnämnden har dock vidhållit tanken, att ärenden av detta
slag, med hänsyn till deras föga komplicerade natur, borde kunna avgöras
av åklagare även i de fall att invändning göres mot bötespåföringen.

Decentraliseringsutredningens förslag har varit föremål för remissbehandling.
Förslaget har tillstyrkts eller i stort sett lämnats utan erinran
av överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Kalmar, Malmöhus och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anser, att förslaget icke medför all den lättnad i länsstyrelsens
arbete som vore önskvärd. Länsstyrelsen förordar, att bötespåföringen
verkställes av utmätningsmannen i analogi med vad som sker vid
strafföreläggande, dock att vid invändning beslut skulle fattas av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Örebro län förordar, att utmätningsmannen skall
äga besluta, med rätt för den värnpliktige att hos länsstyrelsen anföra besvär
över utmätningsmannens beslut. Länsstyrelsen i Norrbottens län
föreslår, att länsstyrelsen helt befrias från handläggningen av ärenden angående
värnpliktsböter. Dessa ärenden borde handläggas i vanlig judiciell
ordning med den möjlighet för åklagare att utfärda strafföreläggande som
där finns; dock borde för dessa fall förfarandet med strafföreläggande
något förenklas.

Chefen för centrala värnpliktsbyrån har tillstyrkt förslaget samt framhållit,
att det ur militär synpunkt icke är erforderligt att, som nu sker,
underrätta militär myndighet om utgången av bötesärendena.

Föreningen Sveriges landsfiskaler och Föreningen Sveriges stadsfogdar
anser att frågor om påföring av värnpliktsböter bör kunna helt handläggas
av utmätningsman.

De sakkunniga har för egen del i denna fråga anfört i huvudsak följande.

Något egentligt skäl, varför bötesärenden av denna art skulle handläggas
i administrativ väg och icke i vanlig judiciell ordning, torde icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

finnas. I vart fall motiveras detta icke av förseelsernas art eller straffets
beskaffenhet. Anledningen till att det nu gällande förfarandet valts torde
ha varit, att det vid den tid, då det tillkom, erbjöd en smidigare anordning
än domstolsvägen. Sedan numera systemet med strafföreläggande införts
i det judiciella förfarandet, föreligger icke längre dessa skäl att i administrativ
ordning handlägga dessa frågor. Förfarandet med strafföreläggande
enligt 48 kap. RB ger erforderliga möjligheter till förenklad handläggning
av förevarande bötesfrågor. Genom att ärendena i sista hand kan
komma under domstols avgörande är rättssäkerheten fullt säkerställd. Att
flytta över dessa bestraffningsfrågor från administrativ myndighet till
domstol torde också ligga i linje med strävandena att göra straffprocessen
enhetlig.

De sakkunniga har därför, i likhet med länsstyrelsen i Norrbottens
län, föreslagit, att länsstyrelsernas befattning med ärenden angående
värnpliktsböter upphör och att handläggningen av dessa ärenden
sker i vanlig judiciell ordning. De åtgärder som, vad beträffar
värnpliktslagen, är erforderliga härför, är att upphäva 43 § i lagen. Någon
särskild bestämmelse om att dessa mål i fortsättningen skall handläggas
vid domstol erfordras icke. Bestämmelsen i 44 § värnpliktslagen om åtal
för förseelse kan likaledes utgå. Vad i nämnda paragraf stadgas därom,
att mål om utdömande av försuttet vite skall anhängiggöras vid allmän
domstol, kan lämpligen överföras till 39 § andra stycket, där frågan om
åläggandet av vite behandlas. Sådant tillägg till 39 § har upptagits i förslaget
till lagtext.

Övergången till ändrad handläggning av mål om värnpliktsböter föreslås
skola ske den 1 juli 1953, från och med vilken dag bestämmelserna i
43 § värnpliktslagen således skulle upphöra att gälla, övergångsbestämmelser
är erforderliga för att reglera slutförandet av de ärenden om värnpliktsböter
som redan är anhängiggjorda hos länsstyrelserna.

45 § värnpliktslagen kan med anledning av de generella bestämmelser
i ämnet som är meddelade i lag den 20 april 1951 utgå.

På grund av de mångfald ändringar, som värnpliktslagen undergått,
har de sakkunniga ansett det vara ur praktisk synpunkt nödvändigt att
den i sin helhet omtryckes. För att därvid inte skall förekomma vakanta
paragraf nummer föreslås att paragraferna 46—49 omnumreras till 43—46.

För motiven till övriga föreslagna lagändringar lämnas här en
redogörelse i anslutning till paragrafindelningen.

14 § 1 inom.

Värnpliktslagen stadgar i denna paragraf ovillkorlig skyldighet för
värnpliktig att inställa sig vid inskrivningsförrättning. Emellertid medger
inskrivningsförordningen (25 §) två undantag från denna skyldighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Dessa undantag gäller värnpliktig, som uttagit flyttningsbetyg (numera
utvandringscertifikat) för utflyttning ur riket och avrest till utrikes ort,
och svensk medborgare, som är född i utlandet och alltjämt där bosatt.
I båda fallen gäller befrielsen från skyldighet att inställa sig vid inskrivningsförrättning
endast så länge vederbörande vistas utomlands. Det har
synts de sakkunniga lämpligt, att i värnpliktslagen uttryckligen regleras
Konungens rätt att medge undantag från där föreskriven skyldighet.

De här angivna undantagen avser skyldighet att över huvud iakttaga
inställelse vid inskrivningsförrättning. Från skyldighet att personligen inställa
sig vid inskrivningsförrättning stadgar lagen vissa undantag, varjämte
bestämmelse meddelats, att värnpliktig, som har laga förfall, kan
inskrivas utan att han inställer sig. Enligt de sakkunnigas mening bör
dessa undantagsfall, som endast innebär att fråga om inskrivning kan
handläggas utan den värnpliktiges närvaro, kunna av Konungen regleras
i inskrivningsförordningen. Andra och tredje styckena i detta mom. föreslås
därför skola utgå.

15 §.

Enligt det nya system för rekrytering av underbefäl, som beträffande
armén genomfördes vid 1952 års riksdag och enligt proposition till årets
riksdag föreslås skola i viss utsträckning komma till användning även
inom marinen, skall underbefälet rekryteras, bland annat, från förtidsinskrivna
värnpliktiga. Det kan visa sig lämpligt att inskriva dylika
ynglingar vid de ordinarie inskrivningsförrättningarna på hösten. Om
så blir fallet, kan med nuvarande lägsta åldersgräns för förtidsinskrivning,
sjutton år, tjänstgöringen för det största flertalet av ifrågakommande
värnpliktiga börja först det år, varunder de fyller aderton år.
Nämnda åldersgräns bör därför, föreslår de sakkunniga, sänkas till sexton
år. Med denna åldersbestämning kan den situation som avses med stadgandet
i sista delen av första stycket i detta lagrum icke uppkomma. Bestämmelsen
i denna del kan därför utgå.

16 §.

Enligt huvudregeln om inställelse till inskrivning skall inställelse ske
vid inskrivningsförrättningen för den ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd.
16 § värnpliktslagen i dess nuvarande lydelse ger dock värnpliktig
rätt att undergå inskrivning på annan ort. Han skall i sådant fall
utan kallelse anmäla sig hos vederbörande inskrivningsnämnd och kunna
förete sådana i lagen närmare angivna handlingar som möjliggör för denna
nämnd att pröva honom för inskrivning.

Det har emellertid, anför de sakkunniga, visat sig lämpligt att i vissa
fall tillämpa ett förfarande, som icke täckes av ordalagen i nyssnämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

bestämmelse. Om det vid förberedelserna till inskrivning visar sig, att inskrivningsskyldig
vistas på plats utom det inskrivningsområde inom vilket
hans kyrkobokföringsort är belägen, t. ex. för studier, arbete eller dylikt,
brukar inskrivningschefen för det område, inom vilket den värnpliktige
är kyrkobokförd, överlämna handlingarna rörande den inskrivningsskyldige
till inskrivningschefen för det område inom vilket den värnpliktige
vistas och anmoda denne att kalla den inskrivningsskyldige till inskrivningsförrättningen
för sistnämnda ort. Det är givetvis till fördel för den
värnpliktige att på detta sätt få meddelande om det förrättningsställe som
ligger bäst till för honom. För inskrivningscheferna innebär anordningen
den fördelen, att de i möjligaste män på förhand får kännedom om huru
många och vilka värnpliktiga från »främmande» inskrivningsområden, som
kan förväntas komma att inställa sig vid inskrivningsförrättningarna inom
deras områden så att de kan fördela dessa värnpliktiga på förrättningsdagar
på ett lämpligt sätt.

Första stycket av förevarande paragraf föreslås ändrat så att skyldighet
stadgas för värnpliktig att efter kallelse inställa sig vid inskrivningsförrättning
för annan ort än den, där den värnpliktige är kyrkobokförd. Givetvis
bör alltjämt bibehållas rätten för den värnpliktige att själv välja annan för
honom lämplig inskrivningsförrättning.

Om värnpliktig utan kallelse inställer sig vid inskrivningsförrättning för
annan ort än den där han är kyrkobokförd, skall han enligt gällande bestämmelser
avlämna kallelseorder eller prästbetyg och därjämte i förekommande
fall uppvisa sjöfartsbok. Försummar han att avlämna kallelseorder
eller prästbetyg, kan han komma att påföras böter enligt 36 § värnpliktslagen.
Underlåtenhet att uppvisa sjöfartsbok är icke straffbelagd.
Föreskriften angående sjöfartsbok i första stycket av förevarande paragraf
i dess nuvarande lydelse kan därför enligt de sakkunnigas mening lämpligen
överföras till inskrivningsförordningen.

Den föreslagna utformningen av förevarande paragraf avviker därjämte
i vissa avseenden formellt från nuvarande bestämmelser. Bland annat har
uttrycket »kallelseorder», som är språkligt mindre tillfredsställande, ersatts
av uttrycket »order om inställelse vid inskrivningsförrättning».

19 §•

Denna paragraf reglerar inskrivningschefens befogenheter beträffande
handläggning av inskrivningsärenden. Uttryckligen undantagen från inskrivningschefens
befogenhet är enligt detta lagrum sådan uttagning av
värnpliktig till underofficers- eller underbefälsutbildning, vartill den värnpliktige
icke lämnat medgivande. Tvångsuttagning skall verkställas av inskrivningsnämnd.

Enligt det nya systemet för uttagning till ifrågavarande utbildning kan,

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

med ett undantag, tvångsvis uttagning endast förekomma i samband med
inskrivning. Undantaget avser vissa sjömanshusinskrivna värnpliktiga. Vid
tillämpningen av den nu gällande ordningen vållar bestämmelsen i 19 §
praktiska olägenheter i vissa fall. Sådana fall kan uppkomma, då värnpliktig
inskrives vid inskrivningsförrättning för annat inskrivningsområde än
det, inom vilket hans kyrkobokföringsort är belägen, samt vid inskrivning
av värnpliktig med dubbelt medborgarskap. I båda dessa fall prövas den
värnpliktige i vederbörlig ordning inför inskrivningsnämnd, men slutligt
beslut om hans uttagning kan ibland icke fattas, förrän efter det att inskrivningsförrättningen
avslutats med s. k. avslutande sammanträde.

Beträffande värnpliktig, som inställt sig vid inskrivningsförrättning
inom ett »främmande» inskrivningsområde, skall nämnden i detta område
i fråga om, bland annat, uttagning avgiva förslag till inskrivningsmyndigheten
för det »rätta» inskrivningsområdet, vilken verkställer uttagningen.
Fråga huruvida värnplikt skall åligga den, som har dubbelt medborgarskap,
skall snarast underställas Konungens prövning. Kommer beslut i värnpliktsfrågan
icke ordföranden i inskrivningsnämnden till handa, förrän inskrivningsförrättningen
avslutats, må inskrivningschefen inskriva vederbörande.

I båda dessa fall har således prövning i vanlig ordning skett inför inskrivningsnämnd.
Inskrivningschefen bör därför enligt de sakkunnigas mening
kunna meddela det slutliga beslutet om uttagning. Skulle anledning uppkomma
till frångående av nämndens preliminära beslut rörande uttagning,
bör jämlikt 19 § andra stycket värnpliktslagen frågan hänskjutas till prövning
av inskrivningsnämnd. Den nu föreslagna bestämmelsen i 19 § första
stycket värnpliktslagen har utformats så, att inskrivningschef kan verkställa
uttagning till underofficers- och underbefälsutbildning i de fall, då
inskrivningsnämnd fattat preliminärt beslut om eller avgivit förslag till uttagningen.

27 § 1 mom. A., 3 mom. B.

Enligt de bestämmelser om tjänstgöringstidens längd, som tillkom genom
1952 års ändringar i värnpliktslagen, äger Konungen, vad angår värnpliktiga
tilldelade kustartilleriet, förordna om minskning av tiden för första tjänstgöringen
och därmed av sammanlagda tjänstgöringstiden med högst 14 dagar.
Anledningen till denna föreskrift har, såsom framgår av propositionen
1952: 177, s. 54, varit den, att den föreskrivna tjänstgöringstiden av 304
dagar med hänsyn till tjänstgöringstidens förläggning under året i vissa fall
icke kan effektivt utnyttjas, enär inryckningen kan komma att ske omedelbart
före eller under julhelgen. Samma skäl, att tjänstgöringstiden icke kan
effektivt utnyttjas, kan, anför de sakkunniga, enligt vad erfarenheterna
visar anföras för en motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden för vissa
värnpliktiga vid armén. Chefen för armén har i skrivelse den 17 mars 1953
gjort framställning i ämnet och därvid anfört följande fall, där en avkortning
enligt hans mening vore motiverad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

För underofficersutbildning uttagna värnpliktiga inrycker till första
tjänstgöring i regel omkring 14 dagar senare än de värnpliktiga, som icke
uttagits för befälsutbildning. Sistnämnda värnpliktiga har, i motsats till de
för underofficersutbildning uttagna, ett övningsuppehåll om 14 dagar under
sommaren inlagt under sin första tjänstgöring, som, inberäknat detta uppehåll,
omfattar 304 dagar. Om en för underofficersutbildning uttagen värnpliktig
av någon anledning får sin uttagning hävd och han överföres till att
fortsätta sin värnpliktstjänstgöring tillsammans med icke befälsuttagna
värnpliktiga, är han skyldig att i likhet med dessa fullgöra 304 dagars första
tjänstgöring, men han kommer då att ha 14 dagars tjänstgöring kvar att
fullgöra, när hans kamrater rycker ut. Hur lång tids effektiv tjänstgöring —
här bortses då från andra uppehåll i tjänstgöringen än övningsuppehållet
under sommaren — han gjort vid nämnda tidpunkt, är beroende på om han
kommer i åtnjutande av sommaruppehåll eller icke. Hans effektiva tjänstgöringstid
blir i det senare fallet 290 dagar, d. v. s. detsamma som för ickebefälsuttagna
värnpliktiga, i det förra 276 dagar. Arméchefen har ansett,
att enskilt övningsuppehåll icke borde komma i fråga. Med hänsyftning på
dem som kommer att efter hävandet av underofficersuttagning ha fullgjort
290 dagars effektiv första tjänstgöring vid den tidpunkt, då deras kamrater
rycker ut men som enligt vad nyss angivits ändock skulle ha 14 dagar
kvar att fullgöra, har arinéchefen hemställt om sådana bestämmelser, att
vissa värnpliktiga tillhörande armén, vilka inte lämpligen kan åtnjuta
övningsuppehåll om 14 dagar under sommarhalvåret, måtte kunna åläggas
en tjänstgöring som med 14 dagar understiger den i 27 § 1 inom., A. a)
värnpliktslagen angivna.

Det kan, anför de sakkunniga, även i andra fall än det av arméchefen
särskilt behandlade av enahanda skäl visa sig lämpligt att avkorta tjänstgöringstiden
för värnpliktiga vid armén, t. ex. för sådana som har sin
första tjänstgöring uppdelad i omgångar. I de sakkunnigas förslag till ändring
av förevarande lagrum har den nuvarande bestämmelsen beträffande
kustartilleriets värnpliktiga utvidgats att avse även armén tilldelade värnpliktiga.

Enligt 27 § 3 mom. B. värnpliktslagen i dess nuvarande lydelse äger Konungen
förordna, att värnpliktstjänstgöring under vissa förhållanden »skall
taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare tid än i 1 mom.
föreskrives». Med återstående del av tjänstgöring torde ha åsyftats repetitionsövningar,
vilka enligt tidigare gällande ordning skulle fullgöras före
utgången av vissa tidsperioder. I samband med den övergång till repetitionsövningar
i krigsförband, som beslöts av 1950 års riksdag, borttogs ur värnpliktslagen
tidsspärrarna för fullgörande av repetitionsövningar. Som en
följd härav föreslår de sakkunniga, att orden »eller återstående del därav
fullgöras» utgår ur förevarande lagrum.

Knngl. Maj:ts proposition nr 220.

29 § 1 mom.

Genom kungörelsen den 10 november 1950 (nr 569) angående vissa ändringar
i stadgan för navigationsskolorna in. m. har benämningarna navigationsskola
och övermaskinistexamen ändrats till sjöbefälsskola respektive
sjöingenjörsexamen. Härav betingade ändringar föreslås nu i förevarande
paragraf.

36 §.

Genom den i det föregående föreslagna ändringen av 16 § värnpliktslagen
skapas möjlighet att beordra värnpliktig att inställa sig vid inskrivningsförrättning
för annan ort än den, där han är kyrkobokförd. De sakkunniga
föreslår i anslutning härtill, att straffbestämmelsen i tredje stycket
av förevarande paragraf icke skall avse annan värnpliktig än den som
»utan att vara därtill beordrad» inställer sig vid inskrivningsförrättning
för annan ort än den varest han är kyrkobokförd. Tredje stycket i denna
paragraf föreslås ändrat i enlighet med vad nu sagts.

38 §.

I skrivelse den 29 april 1950 har tjänsteförrättande militieombndsmannen
upptagit fråga angående straffbeläggande av värnpliktigs underlåtenhet att
behörigen förvara mottagen order om tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen
(se MO:s ämbetsberättelse 1951 s. 218—221). I skrivelsen har redogjorts
för en utredning som på förekommen anledning verkställts i denna
fråga. Utredningen visar, att värnpliktiga i stor utsträckning icke är straffbara
för underlåtenhet att förvara av dem mottagna order beträffande krigstjänstgöring.
Något skäl varför ett sådant fall i ansvarshänseende icke skall
vara likställt med det att den värnpliktige underlåtit att utkvittera ordern
torde, framhålles i skrivelsen, icke kunna andragas. På grund härav föreslår
tjänsteförrättande militieombudsmannen att 38 § värnpliktslagen erhåller
ett tillägg, innebärande att värnpliktig, som underlåter att behörigen
förvara mottagen order med avseende å tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen,
skall dömas till samma straff som gäller för övriga i 38 § värnpliktslagen
angivna förseelser. Chefen för armén har tillstyrkt förslaget. Med instämmande
i vad tjänsteförrättande militieombudsmannen i ämnet anfört
föreslås, att förevarande paragraf erhåller det tillägg, som framgår av lagförslaget.

41 § 1 mom.

Enligt nu gällande lydelse av förevarande paragraf har värnpliktig som är
i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller faren eller är intagen i allmän
uppfostringsanstalt eller skyddshem eller annan dylik anstalt laga förfall
för uteblivande från inskrivning eller tjänstgöring m. m.

Genom bestämmelse i lag den 30 juni 1947 (SFS 299, jfr kung. den 16
juni 1950, SFS 409) har begreppet allmän uppfostringsanstalt försvunnit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Även benämningen skyddshem är numera avskaffad (lag om ändring i
barnavårdslagen, SFS 1946: 335). I stället för dessa benämningar kan i
exemplifikationen i denna paragraf lämpligen upptagas vissa nu befintliga
korrektionsinrättningar och vårdformer.

Uttrycket »i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller faren» har förekommit
i värnpliktsförfattningar alltsedan år 1860 och tillkom då, därför
att man ville ha överensstämmelse med rättegångsbalkens bestämmelser om
laga förfall. Uttrycket är svårtolkat och till sitt innehåll obestämt. I den
nya rättegångsbalken förekommer det inte. Då det torde sakna väsentlig
betydelse såsom exempel på laga förfall, föreslås att det utgår ur
värnpliktslagen.

45 §.

Motsvarar nuvarande 48 §. Angående omnumreringen hänvisas till det
föregående.

Chefen för armén har i skrivelse den 7 november 1950 föreslagit ändrade
föreskrifter rörande den nomadiserande lappbefolkningens värnpliktstjänstgöring.
Förslaget innebär, att lapparna skall åläggas dels personlig inställelse
vid inskrivningsförrättning, dels i princip samma tjänstgöringsskyldighet
som övriga medborgare. Vid bestämmandet av tjänstgöringsskyldigheten
borde dock stor hänsyn tagas till de med renskötseln förenade förhållandena.

Enligt 48 § värnpliktslagen bestämmer Konungen om den befrielse från
i lagen föreskrivna skyldigheter som må medgivas den nomadiserande lappbefolkningen.
Ifrågavarande bestämmelser har meddelats i inskrivningsförordningen.
Arméchefens ändringsförslag berör således huvudsakligen stadgandena
i inskrivningsförordningen. I yttrande över förslaget har emellertid
militieombudsmannen (MO:s äinbetsberättelse 1952 s. 290) ifrågasatt,
huruvida ändringar av hithörande bestämmelser i inskrivningsförordningen
bör vidtagas utan att jämväl det i 48 § värnpliktslagen givna bemyndigandet
för Konungen att bestämma angående den nomadiserande lappbefolkningens
värnpliktsförhållanden begränsas till att avse endast lappbefolkningen
tillhörande såsom renskötare sysselsatta värnpliktiga. Militieombudsmannen
framhåller, att uttrycket »den nomadiserande lappbefolkningen»
under nuvarande förhållanden icke klart avgränsar den kategori av lappbefolkningen,
varom i lagrummet är fråga. Även om i enlighet med vad nu
gäller viss kategori av lappbefolkningen alltjämt bör tillförsäkras fullständig
befrielse från tjänstgöring i fredstid, kan, anför militieombudsmannen,
anledning likväl föreligga att genom otvetydiga bestämmelser avgränsa den
krets, som härvid avses.

b rågan om ändringar i värnpliktsförliållandena för lappbefolkningen
avses skola upptagas i annat sammanhang. Oberoende av vad därom kan
komma att beslutas finns del enligt de sakkunnigas mening skäl att genom
2—C75 53 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sand. Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ändring av förevarande paragraf närmare precisera den personkrets, som i
värnpliktshänseende bör få intaga en särställning.

Uttrycket »den nomadiserande lappbefolkningen» i 48 § värnpliktslagen
föreslås därför i förslagets 45 § utbytt mot »såsom renskötare sysselsatta
värnpliktiga tillhörande lappbefolkningen.».

Departementschefen.

Under de elva år som den nu gällande värnpliktslagen varit i kraft har
den varit föremål för ett flertal partiella ändringar. Det har givetvis varit
svårt att vid sådana ändringar, där sakligt viktiga frågor fått sin lösning,
beakta alla praktiska konsekvenser av desamma och således i detalj anpassa
de olika bestämmelserna till att även formellt stämma överens inbördes.

I samband med en allmän översyn av värnpliktsbestämmelserna har nu
framlagts ett förslag, som avser att utgöra eu anpassning av bestämmelserna
i nämnda hänseende och till vad som erfarenhetsmässigt visat sig vara den
praktiska tillämpningens krav. Jag föreslår, att ändringar vidtages i värnpliktslagen
i anslutning till de sakkunnigas förslag.

Som ett led i rationaliseringen av länsstyrelsernas arbete bör frågan om
en förenkling av handläggningen av ärenden angående vissa värnpliktsböter
lösas. Efter samråd med cheferna för justitie- och inrikesdepartementen tillstyrker
jag de sakkunnigas förslag, att länsstyrelserna befrias från att
handa dessa ärenden, vilka i stället bör i vanlig ordning handläggas av
judiciell myndighet, med utnyttjande i den omfattning så kan ske av institutet
strafföreläggande. Jag tillstyrker därför förslaget, att 43 § värnpliktslagen
upphäves. På det sätt och av de skäl de sakkunniga angivit bör
även 44 och 45 §§ i lagen upphävas. Jag delar de sakkunnigas mening att
värnpliktslagen bör i sin helhet tryckas om och tillstyrker därför förslaget
att numrera om de fyra sista paragraferna i lagen.

Det har visat sig även för armén medföra vissa praktiska olägenheter att
sommaruppehållet under de värnpliktigas första tjänstgöring inräknats i
tjänstgöringstiden. Jag tillstyrker därför den föreslagna ändringen av 27 §
1 mom. A. i värnpliktslagen, som avser att möjliggöra för Konungen att
även för arméns värnpliktiga avkorta första tjänstgöringen och därmed hela
utbildningstiden med 14 dagar i de fall där så finnes påkallat.

Såsom tjänsteförrättande militieombudsmannen anfört i sin i det föregående
återgivna skrivelse kan skada vållas av att order om krigstjänstgöring
icke förvaras på ett sådant sätt, att obehöriga hindras ta del av dess innehåll.
Jag biträder förslaget, att försumlighet i fråga om förvaring av dylik
order straffbelägges och härutinnan anknytes till den redan befintliga straffbestämmelsen
i 38 § värnpliktslagen för underlåtenhet att avhämta försändelse
från militär myndighet eller vägran att mottaga dylik försändelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Utan att ställning nu tages till arméchefens förslag beträffande tjänstgöringsförhållandena
för vissa värnpliktiga, tillhörande lappbefolkningen,
kan definitionen på denna grupp värnpliktiga i nuvarande 48 § värnpliktslagen
lämpligen ändras till att närmare precisera, vilka värnpliktiga som
det här gäller. Jag tillstyrker därför den föreslagna utformningen av den
nya 45 § i lagen.

Betänkligheter synes icke behöva möta mot att godtaga de föreslagna
ändringarna i 14 §, som innebär, att åt Konungen överlämnas att bestämma
i vilka fall undantag från skyldighet att iakttaga inställelse vid inskrivningsförrättning
må medgivas, i 16 § om skyldighet för dem som skall
inskrivas att på order inställa sig vid annan inskrivningsförrättning än den
som avser deras kyrkobokföringsort, utan att dock därigenom rätten att
själva välja inskrivningsförrättning betages dem, samt i 19 § om rätt för
inskrivningschef att formellt besluta om tvångsuttagning för befälsutbildning
i angivna fall. Jag tillstyrker därför dessa förslag.

Övriga föreslagna ändringar avser i stort sett endast att anpassa lagstiftningen
till överensstämmelse med ändringar som av mig i det föregående tillstyrkts
eller till redan vidtagna författningsändringar på andra områden och
föranleder ingen erinran från min sida.

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i värnpliktslagen.

Åberopande vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan S ver ne.