Kungl. Maj:ts proposition nr 21fl (Proposition 1928:247)

Kungl. Maj:ts proposition nr 21fl.

Nr 247.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande dels
vissa markbyten inom staden mellan broarna och å
Kungsholmen m. m., dels ock grunder för exploateringen
av viss del av Norra Djurgården m. m.; given
Stockholms slott den 20 april 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

TJtdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyeén, Kibbing, Medrling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför efter gemensam beredning
med cheferna för samtliga övriga departement:

I skrivelse den 81 maj 1925, nr 264, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder dels för att få nu svävande frågor rörande äganderätten
till och användningen av kronans inom Stockholms stads område be Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 212 häft. (Nr 2hl.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 8b7.

lägna markområden definitivt lösta, dels ock för att åstadkomma en revision
av nu gällande avtal och uppgörelser mellan kronan och staden, i den mån
en sådan revision efter närmare utredning befunnes ur kronans intressesynpunkt
vara önskvärd.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 åt en särskild
kommission att i överensstämmelse med vissa i statsrådsprotokollet över
finansärenden nämnda dag angivna riktlinjer ombesörja de utredningar och
underhandlingar mellan staten och Stockholms stad, som avsåges i riksdagens
berörda skrivelse.

Sedan nämnda kommission, som antog benämningen kronans fastighetskommission
av år 1925, i skrivelse den 10 juli 1926 med redogörelse för sin dittillsvarande
verksamhet framlagt förslag rörande sitt fortsatta arbete, bemyndigade
Kungl. Maj :t den 23 september 1926 kommissionen att

dels förhandla med delegerade för Stockholms stad om åvägabringandet ej
mindre av lämplig stadsplanereglering å Kungsholmen beträffande Norr Mälarstrand,
Hantverkaregatan och mellanliggande mark än även om stadsplan i
lämplig utsträckning för Norra Djurgården, så ock underhandla om erforderliga
markdispositioner m. m. för stadsplaneregleringens respektive stadsplanens
genomförande,

dels ock i avseende å övriga frågor, som tillhörde kommissionens uppdrag,
fullfölja utredningsarbetet och i den omfattning, som chefen för finansdepartementet
skulle äga att närmare bestämma, upptaga underhandlingar med staden,
kommissionen dock obetaget att i underhandlingarna angående Kungsholmen
och Norra Djurgården berörande frågor upptaga jämväl andra mellanhavanden,
som ansåges lämpligen böra lösas i nämnda sammanhang.

Efter det kronans delegerade för underhandlingar med Stockholms stad angående
vissa spörsmål i samband med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj ds
kansli den 28 augusti 1926 avgivit förslag angående reglering av vissa tomtfrågor
rörande nämnda nybyggnad ävensom ett på grundval av förda underhandlingar
uppgjort kontrakt mellan kronan och Stockholms stad, uppdrog
Kungl. Maj :t den 15 oktober 1926 åt kronans fastighetskommission av år 1925
att i enlighet med vad i ämnet anförts i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för nämnda dag skyndsamt upptaga fortsatta underhandlingar
med representanter för Stockholms stad rörande de i samband med frågan
om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmålen.

Fastighetskommissionen, vilken utgjorts av ledamoten av riksdagens första
kammare, landshövdingen S. H. Kvamzelius, ordförande, samt f. d. byggnadsrådet
I. G. Clason, ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d. generalkrigskommissarien
K. V. Rydén och ledamoten av riksdagens första kammare,
grosshandlaren S. Stendahl, har med skrivelse den 17 mars 1928 överlämnat
två mellan kommissionen för Kungl. Maj :t och kronan, å ena sidan, samt
borgarråden Y. Larsson och H. Sandberg samt f. d. borgarrådet, direktören
C. Juhlin Dannfelt såsom delegerade för Stockholms stad, å andra sidan, upprättade
förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad med tillhörande
kartor, stadsplaneförslag och beskrivningar. Det ena avtalet, dagtecknat den

Kungl. May.ts proposition nr 247.

22 februari 1928 och i det följande benämnt »Kanslihus-Kungsholmsavtalet»,
innefattar en reglering av dels vissa frågor, som sammanhänga med det nya
kanslihusets åvägabringande, dels vissa stadsplane- och markregleringsfrågor,
berörande kronans fastigheter å Kungsholmen, dels ock vissa kronans och
Stockholms stads mellanhavanden rörande de av generaltullstyrelsen nu disponerade
fastigheterna i kvarteret Argus vid Skeppsbron. Det andra avtalet,
daterat den 17 mars 1928 och i det följande benämnt »Ladugårdsgärdesavtalet»,
avser en principiell uppgörelse mellan kronan och staden rörande grunderna
för Ladugårdsgärdets intagande i stadsplanen i och för exploatering.

över de upprättade avtalen hava utlåtanden avgivits av riksmarskalksämbetet,
justitiekanslersämbetet, arméförvaltningen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
kammarkollegium, statskontoret, generaltullstyrelsen, mynt- och
justeringsverket samt djurgårdskommissionen, den sistnämnda endast beträffande
Ladugårdsgärdesavtalet.

Eastighetskommissionens ifrågavarande skrivelse av den 17 mars 1928 med
bilagor och kartor torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet.

Beträffande uppkomsten och utvecklingen av de frågor, som äro avsedda
att vinna sin lösning genom de föreslagna avtalen, torde kunna hänvisas till
den redogörelse därför, som av fastighetskommissionen lämnats (sid. 6—30,
32—43 och 48—54). Jag anser mig därför kunna vid behandlingen av avtalen
inskränka mig till en kortfattad översikt över de omständigheter, som slutligen
lett till avtalens upprättande.

Kanslihus-Kungsliolmsavtalet.

Beträffande kanslihusfrågans behandling före år 1918 må här i korthet erinras
om följande:

Det nuvarande kanslihuset, som är uppfört å tomten nr 1 i kvarteret Vulcanus
vid Mynttorget, disponerades ursprungligen av myntverket men uppläts
år 1840 i samband med då vidtagen förändring av statsrådets organisation till
lokal för flertalet av statsdepartementens expeditioner. Byggnaden, som således
från början icke varit avsedd till ämbetslokal för Kungl. Maj:ts kansli,
visade sig ganska snart vara såsom sådan mindre lämplig och otillräcklig. En
av sakkunniga år 1893 verkställd besiktning rörande kanslihusets beskaffenhet
utvisade jämväl, att byggnaden ägde väsentliga brister med hänsyn såväl
till hållfasthet som trygghet mot eldfara och att dessa brister endast delvis
kunde avhjälpas.

De sålunda förefintliga olägenheterna föranledde inom kort åtgärder i syfte
att åstadkomma ny lokal för kansliet. Sedan det därvid emellertid visat sig
omöjligt att erhålla tillräckligt utrymme i en byggnad å den nuvarande kanslihustomten
och då varken de Stockholms stad tillhöriga fastigheterna i det intilliggande
kvarteret Mars kunde förvärvas eller förhandlingar rörande inköp
av andra fastigheter ledde till något resultat, framlade på anmodan av Kungl.
Maj:t dåvarande överintendents ämbetet år 1899 ett förslag till uppförande i
norra delen av Kungsträdgården av en monumental kanslibyggnad för en kostnad
av 3,950,000 kronor. År 1900 uppgjordes förslag till kanslihus å de av
Stockholms stads auktionsverk respektive generalstaben då disponerade tomterna
nr 7 och 8 i kvarteret Riddarholmen, men huvudsakligen med hänsyn

Kanslihus frågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

till de avsevärda kostnaderna — enligt ett alternativ mer än 5,200,000 kronor
—■ för förslagets genomförande ansågs tanken på kanslihusets förläggande till
nämnda tomter böra övergivas.

År 1901 utarbetades ett förslag till uppförande av ett kanslihus å det område
av Riddarholmen, som då upptogs av kammarrättens och marinförvaltningens
hus samt de Stockholms stad tillhöriga eller av staden disponerade
tomterna nr 4 och 15 i kvarteret Riddarholmen. Kostnaderna för denna kanslibyggnad
samt för en i samband därmed föreslagen byggnad å förenämnda tomt
nr 7 i kvarteret Riddarholmen för kammarrätten, domänstyrelsen och kammararkivet
beräknades till respektive 2,700,000 och 1,000,000 kronor.

Då det emellertid ansågs önskvärt att så vitt möjligt åt den nya kanslibyggnaden
bevara dess nuvarande läge, verkställdes samtidigt utredning angående
möjligheten att uppföra ett nytt kanslihus å den nuvarande tomten,
tillökad med de delar av kvarteret Mars, som upptogos av överståthållarämbetets
hus och Stockholms stads rannsakningsfängelse, ävensom Myntgränden.
Byggnad smarkens omfattning beräknades därvid bliva omkring 4,000 kvadratmeter
och byggnadskostnaderna 2,700,000 kronor, vartill komme kostnaden för
förvärvet av den staden tillhöriga byggnadsmarken. Ehuru på så sätt kunde
ernås ett ändamålsenligt och fullt tillräckligt kanslihus, ansågs denna plan ej
böra^komma till utförande, främst av den anledning, att en kanslibyggnad
å ifrågavarande område för att erhålla tillräcklig storlek ansågs behöva uppföras
i fem våningar, vilket med hänsyn till läget befanns olämpligt.

För 1902 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till lösande av kanslihusfrågan
i enlighet med det år 1901 utarbetade förslaget till kanslihus å Riddarholmen.
Förslaget bifölls ej av riksdagen, som anhöll om ny utredning i
ämnet.

Efter ytterligare utredning framlade Kungl. Maj :t för 1905 års riksdag förslag
till uppförande av ett kanslihus i Kungsträdgården, huvudsakligen utmed
Hamngatan. Kostnaderna härför beräknades till 4,000,000 kronor, vartill skulle
komma kostnader för inlösen av ateljébyggnadsaktiebolagets dåvarande hus
samt vissa i enskild ägo varande tomter vid Västra Trädgårdsgatan. Ej heller
detta förslag vann riksdagens bifall. Riksdagen anhöll i stället om'' fullständig
utredning såväl angående behovet under den närmaste framtiden av
lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden som ock beträffande statens därinom
belägna fastigheter, som kunde för beredande av plats för eller medel
till ämbetslokalers inrättande tagas i anspråk, samt om framläggande för riksdagen
eiv förslag till de byggnadsföretag för statens räkning, vartill en sådan
utredning kunde giva anledning.

Något förslag till nybyggnad för Kungl. Maj ds kansli förelädes ej sedermera
riksdagen. Frågan var dock alltjämt föremål för särskilda utredningar,
och upptogs därvid ånyo tanken på en förläggning av det nya kanslihuset till
nuvarande tomt, utökad med vissa delar av angränsande mark. Sålunda anbefallde
Kungl. Maj :t år 1911 överintendentsämbetet att uppgöra alternativa
skisser jämte approximativa kostnadsförslag till nybyggnad för kansliet dels
å de tomter, som upptagas av nuvarande kanslihuset, gamla polishuset och
rannsaknmgsfängelset, eventuellt med användande även av den mellanliggande
Myntgränden, och dels å nyssnämnda område med tillägg av kvarteret Aglaurus
(Stockholms stads brandförsäkringskontors fastighet). Utredning igångsattes
jämväl av överintendentsämbetet, men med hänsyn till tidsförhållandena
överlämnades icke utredningens resultat till Kungl. Maj:ts prövning.

Med anledning av en av styrelsen för statsförvaltningens tjänstemannaförening
gjord framställning om utredning rörande ett av nämnda styrelse avgivet
förslag till kanslibyggnad uppdrog Kungl. Maj:t den 4 oktober 1918 åt

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-t7,

byggnadsstyrelsen att utarbeta förslag till program för en tävlan mellan svenska
arkitekter i fråga om nybyggnad för Kungl. Maj ds kansli.

Byggnadsstyrelsen framlade därefter år 1920 förslag till tävlingsprogram.

Enligt detta program var det blivande kanslihuset avsett att uppföras å
kvarteret Vulcanus (nuvarande kanslihustomten), den del av kvarteret Mars,
som upptages av f. d. polishuset och f. d. cellfängelset (d. v. s. tomterna nr 2
och 4 samt 3 och 5), kvarteret Aglaurus samt något eller några av kvarteren
Cephalus, Lychaon, Nessus och Minotaurus (sistnämnda fem kvarter begränsade
av Myntgatan, Mynttorget, Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och Riddarhustorget)
eller de delar av samma kvarter, som förslagsställaren kunde
finna nödvändiga för byggnadsprogrammets lösande. Såsom eventuell byggnadsplats
hade även angivits det tomtkomplex, som utgöres av kvarteren Vulcanus,
Mars (tomterna nr 2 och 4, 3 och 5), Aglaurus ävensom vissa tomter
utmed Västerlånggatan och Storkyrkobrinken, nämligen Neptunus större (tomterna
nr 4—10) och Neptunus mindre (tomterna nr 1 och 2) samt delar av
tomterna nr 3 och 4 (Oxenstiernska huset). Likaledes hade antytts möjligheten
att låta f. d. rådhuset (kvarteret Mars, numera Nemesis, tomt nr 1)
ingå i det blivande kanslihuskomplexet. Några nämnvärda förändringar av
denna byggnad finge dock ej vidtagas.

Det nya kanslihuset skulle enligt förslaget inrymma lokaler för statsministern,
konsultativa statsråd och statsrådsberedningen samt för samtliga statsdepartement
med undantag av utrikesdepartementet, ävensom en del gemensamma
lokaler, bostäder för vaktmästare, reservutrymmen m. m., allt i enlighet
med i förslaget angivna önskemål. Vidare angåvos vissa riktlinjer för ordnandet
av de trafikleder, som skulle komma att beröras av kanslihusbygget,
samt för förfarandet med de nuvarande byggnaderna å ifrågavarande områden.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anvisade 1921 års riksdag för
anordnande i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen föreslagna
programmet av tävlan mellan svenska arkitekter i fråga om nybyggnad
för Kungl. Maj:ts kansli ett anslag å 65,000 kronor.

Sedan tävlingen ägt rum och byggnadsstyrelsen till Kungl. Maj:t överlämnat
prisdomamas utlåtande ävensom de prisbelönta och inköpta tävlingsförslagen,
anförde vid ärendets föredragning den 16 november 1923 dåvarande
chefen för kommunikationsdepartementet bland annat följande:

Tävlingen finge anses hava visat, att för eventuellt uppförande av en nybyggnad
för Kungl. Maj:ts kansli i första hand borde komma i fråga det område,
som omfattade dels kvarteret Vulcanus, där den nuvarande kanslihusbyggnaden
vore belägen, och dels de delar av kvarteret Mars, som upptoges av
förutvarande polishuset och rannsakningsfängelset. För ett närmare bedömande
av spörsmålet, i vilken omfattning nämnda markområde kunde tagas i anspråk
i händelse av behov, vore det emellertid nödvändigt, att klarhet vunnes
beträffande vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande
den mellan staten och Stockholms stad oavgjorda frågan om äganderätten
till nu ifrågavarande delar av kvarteret Mars m. m. Utredning i dessa
hänseenden syntes lämpligast kunna ernås genom förhandlingar mellan utsedda
delegerade för staten, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan.

I enlighet med därom gjord hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t departementschefen
att utse högst tre delegerade för att i enlighet med vad sålunda
angivits med representanter för Stockholms stad förhandla i vissa i samband
med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål.

Kungl. Mai:ts proposition nr 247.

Sedan härefter förhandlingar upptagits mellan representanter för kronan och
Stockholms stad, de s. k. kanslihusdelegerade, överlämnade dessa med skrivelse
den 28 augusti 1926 det i inledningen omförmälda förslaget angående reglerandet
av vissa tomtfrågor berörande ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli
jämte preliminärt kontrakt mellan kronan och Stockholms stad.

Enligt det framlagda förslaget skulle staden med äganderätt överlämna
gamla rådhuset med tillhörande tomtdelar av fastigheten nr 1 i kvarteret
Nemesis ävensom samtliga de i stadens hand nu befintliga fastighetsområden,
vilka vore belägna inom vissa av staden medgivna gränser för det nya kanslihuset,
eller gamla polishuset (fastigheten nr 2 och 4 i kvarteret Mars och vidliggande
ga tumark), gamla rannsakningsf ängelset (delar av fastigheten nr 3
och 5 i kvarteret Mars och vidliggande gatumark), ett mindre område av kansli -kajen utanför kvarteret Mars, ungefärligen motsvarande den del av rannsakningsfängelsets
torn, som skjuter över tomtgränsen, ett mindre område av
kanslikajen nedanför kvarteret Vulcanus jämte en obetydlig del av Mynttorget
utanför den nuvarande yttertrappan till kanslihuset, den del av den i tomten
nr 3 och 5 i kvarteret Mars numera ingående s. k. Lilla Mynthustomten, som
erfordras för det nya kanslihuset, jämte å sagda tomtdel befintlig byggnad
och slutligen den behövliga delen av Myntgränden.

Kronan skulle till staden med äganderätt överlåta följande för breddning av
Hantverkaregatan erforderliga markområden å Kungsholmen, nämligen ett
område av Kungl. Myntets tomt utmed Hantverkaregatan (de! av fastigheten
nr 1 i kvarteret Munklägret), ett stycke av Eirasjukhusets tomt, likaledes utmed
Hantverkaregatan (del av fastigheten nr 4 i kvarteret Munklägret), en
invid Hantverkaregatan belägen del av garnisonssjukhusets tomt (delar av
fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet) och fastigheten nr 3 i
kvarteret Päronträdet (Hantverkaregatan 27), vidare dels fastigheten nr 2 i
kvarteret Päronträdet (Kungl. Fatburen) jämte den rätt till strand, vatten
och utfyllningar i sjön Mälaren, som kunde tillkomma fastigheten, dels ock
ett för breddning av Myntgatan erforderligt område av kvarteret Vulcanus
(nuvarande kanslihustomten), ävensom slutligen fastigheten nr 1 i kvarteret
Brandklipparen vid Tegelbacken (ecklesiastikdepartementets byggnad).

Rörande anledningen till att även gamla rådhuset ansetts erforderligt för
tillgodoseende av lokalbehovet för Kungl. Maj:ts kansli framhöllo kanslihusdelegerade,
att inom det i enlighet med stadens krav begränsade området i
kvarteret Vulcanus och Mars kunde beredas plats för en kanslihusbyggnad inrymmande
statsrådsberedningen och samtliga i tävlingsprogrammet angivna
departement med undantag av ett större departement, exempelvis försvarsdepartementet,
därvid dock allmän lokalreserv komme att saknas. Därest
alla de begärda lokalerna skulle samlas inom ett och samma byggnadskomplex,
vore den naturliga och praktiskt taget enda utvägen att förvärva
kvarteret Nemesis (gamla rådhuset), varest utrymme dock ej kunde beredas
för mer än ett större departement. Det kunde därvid ifrågasättas, huruvida
icke med uppoffrande av önskemålet om departementens samlande i ett byggnadskomplex
den allmänna lokalreserven först borde komma i åtanke vid
utnyttjandet av den föreslagna utvidgningen.

I utlåtanden över kanslihusdelegerades förslag förebragte såväl kronans
fastighetskommission av år 1925 som byggnadsstyrelsen utredning om att erforderlig
lokalreserv kunde i skälig omfattning påräknas inom ett å kvarteren
Vulcanus och Mars uppfört kanslihus utan att gamla rådhusets utrymmen
därför behövde tagas i anspråk, och framhölls på grund härav, att förvärv
av sistnämnda byggnad för detta ändamål icke syntes påkallat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h. 7

Vid anmälan i statsrådet den 15 oktober 1926 av denna fråga anförde jag
bland annat, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga för fullföljande av förslaget,
att kronan skulle förvärva gamla rådhuset jämte därtill hörande tomt.
Ilå vid sådant förhållande vissa jämkningar erfordrades i avtalsförslaget, lämnade
Kungl. Maj :t på min hemställan åt kronans fastighetskommission av ar
1925 det i inledningen omförmälda uppdrag att upptaga fortsatta underhandlingar
i denna fråga med Stockholms stad.

Kimgholmsfrågorna åsyfta i första hand fastställandet av stadsplan eller
stadsplaner, varigenom dels Hantverkaregatan skulle vidgas även utmed vissa
kronan tillhöriga tomter vid nämnda gata, dels oek Norr Mälarstrand skulle
framdragas från Kungsholmstorg västerut förbi eller genom kronans tomter
inom kvarteren Asplunden (Garnisonssjukhuset) och Göken (Svea ingenjörskårs
gamla tomt) till Rålambstorg.

Den 10 december 1880 fastställdes den första egentliga stadsplanen för
Kungsholmen, därvid från fastställelse undantogos de gator och gatudelar, som
blivit ifrågasatta att dragas över eller eljest beröra kronan tillhörig mark.
Detta innebar, dels att Norr Mälarstrand ej fick framdragas utmed de kronan
tillhöriga fastigheterna i kvarteren Glasbruket (Karolinska institutet), Bryggaren,
numera Munklägret (Kungl. Myntet och sjukhuset Eira), Asplunden
(Garnisonssjukhuset) och Göken (ingenjörskårens tomt), dels att ifrågasatt
vidgning av Hantverkaregatan ej tilläts vid de delar av kvarteren Glasbruket
och Bryggaren samt kvarteren Bergamotträdet och Körsbärsträdet (Garnisonssjukhuset),
som tillhörde kronan, dels att ifrågasatt vidgning av Parmmätaregatan
och Pilgatan ej fick ske vid de delar av kvarteren Bryggaren
(Eira) samt Bergamotträdet och Asplunden (Garnisonssjukhuset), som tillhörde
kronan, dels slutligen att den i kvarteret Körsbärsträdet belägna gamla
Fabriksgränden och den i kvarteret Göken belägna Jaktvarvsgränden ej skulle
få igenläggas.

Den 25 maj 1885 och den 26 mars 1887 medgav Kungl. Maj :t utläggning av
Norr Mälarstrand förbi kvarteren Glasbruket och Bryggaren, varigenom staden
fick möjlighet att framdraga denna gata till Garnisonssjukhusets tomt
i kvarteret Asplunden, alltså till Kungsholmstorg.

Sedermera antogo stadsfullmäktige den 30 juni 1911 förslag till ändring av
stadsplanen för de delar av Kungsholmen, som äro belägna mellan Kungsholmstorg,
Norr Mälarstrand samt Eridhems- och Hantverkaregatorna, men
blev detta förslag av Kungl. Maj:t den 29 september 1911 avslaget.

Den 23 maj 1921 antogo stadsfullmäktige ett nytt stadsplaneförslag, omfattande
västra delen av Norr Mälarstrand mellan Kungsholmstorg och Rålambstorg
samt delar av S:t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden och Polhemsgatan.
Förslaget avsåg utläggande av ett 78 meter brett hamnplan från Kungsholmstorg
till Rålambstorg. Den i förhållande till tidigare förslag större bredden
motiverades av ökade krav för hamnrörelsen. Den yttre delen av detta hamnplan
var avsedd att användas för sagda hamnrörelse och den inre delen dels
för införande av en spårvägslinje från Bromma till Tegelbacken och dels för
en trafikgata, avsedd att från Hantverkaregatan avlasta genomgående och
tyngre trafik. Trafikgatan, vars bredd var föreslagen till 18 meter, var delvis
belägen i ett högre plan, vilket förlagts så, att blivande uppfartsgator till
kvarteret Göken kunde erhalla tillfredsställande profiler. Med denna höjning
av profilen för trafikgatan följde även. att profilerna för norra delen av Rålambstorget
samt S :t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden och Polhemsgatan ändrades
i sina angränsande delar.

Kungs holnisfrii gorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Förslaget tillstyrktes med tvekan av byggnadsstyrelsen. Kammaradvokatfiskalsämbetet
åter bestred å kronans vägnar, att förslaget vunne fastställelse,
då förslaget syntes innebära dels direkta skador för kronan, för vilka ersättning
ej kunde utkrävas enligt gällande fastighetsbildnings- eller annan lag,
dels icke löste hela det föreliggande regleringsproblemet, varigenom kronan
skulle avhändas alla garantier att få sina fullt ut lika rättmätiga intressen som
stadens tillgodosedda.

Den 29 februari 1924 meddelade Kungl. Maj:t följande beslut:

Det av stadsfullmäktige den 23 maj 1921 antagna stadsplaneförslaget innefattade
icke någon lösning av spörsmålet om utformningen av de byggnadskvarter,
som komme att bliva belägna intill den ifrågasatta strandgatan. Vad
särskilt anginge den ifrågasatta terrassgatan, kunde lämpligheten av denna
anordning i dess föreslagna skick icke nöjaktigt bedömas, förrän förslag till
stadsplan för kvarteret Göken förelåge. Även om anordnandet av nämnda
terrassgata ej skulle komma att äga rum förrän i samband med exploateringen
av kvarteret Göken, skulle dock dess fastställande enligt det nu föreliggande
förslaget kunna tänkas medföra olägenhet. Ifrågavarande terrassgata
med därtill hörande ramp skulle enligt förslaget taga sin början framför
kvarteret Körsbärsträdet för att därifrån fortsätta utmed kvarteret Göken.
Om inom kvarteret Körsbärsträdet byggnader uppfördes i anslutning till terrassgatans
profil, komme detta att hindra eller i allt fall väsentligt försvåra
ett borttagande eller en ändring av terrassgatan utanför kvarteret Göken, därest
sadan åtgärd skulle vid utarbetandet av stadsplan för detta kvarter visa
sig vara av behovet påkallad. Jämväl de uttalade betänkligheterna däremot,
att regleringen av Norr Mälarstrand särskildes från ordnandet av de inre delarna
av angränsande kvarter, syntes vid prövningen av det föreliggande stadsplaneförslagets^
lämplighet vara förtjänta av beaktande. Även den i ärendet
omförmälda frågan om regleringen av vissa delar av Hantverkaregatan syntes
äga sådant samband med förevarande regleringsfråga, att dessa båda frågor
lämpligen borde i ett sammanhang upptagas till lösning. Med hänsyn till nu
anförda förhållanden funne Kungl. Maj :t frågan om det nu föreliggande stadsplaneförslagets
lämplighet ur stadsplanesynpunkt icke kunna i ärendets dåvarande
skick till fullo bedömas och förty fastställelse icke kunna meddelas
a berörda förslag. Då det emellertid syntes vara av vikt att snarast möjligt
finna en lösning, som på tillfredsställande sätt tillgodosåge samtliga i ärendet
berörda allmänna intressen, ville Kungl. Maj :t taga under omprövning frågan
om lämpliga åtgärder för vinnande av detta syfte, i första hand genom upptagande
av förhandlingar mellan representanter för å ena sidan kronan och å
andra sidan Stockholms stad.

Den 3 oktober 1924 bemyndigade därefter Kungl. Maj:t chefen för kommunikationsdepartementet
att utse högst tre delegerade för att med representanter
för Stockholms stad förhandla i de i beslutet den 29 februari 1924 omförmälda
frågor.

De jämlikt detta bemyndigande utsedda delegerade för kronan avgåvo den
14 januari 1926 betänkande i ämnet. I detta betänkande gjorde kronans och
stadens delegerade följande uttalande:

»Delegerade å ömse sidor äro ense om att det av arkitekterna Dahl och Hedqvist
på uppdrag av kronans delegerade och under byggnadsstyrelsens medverkan
utarbetade utkastet till stadsplan för Norr Mälarstrand samt kvarteren
Asplunden, Körsbärsträdet och Göken är i huvudsak lämpligt att läggas till
grund för dylik stadsplan.

Kungl. May.ts proposition nr 247.

Sedan kronans delegerade förklarat sig icke vilja tillstyrka, att kronan för
erhållande av dylik ändrad stadsplan å sina områden i nämnda kvarter skulle,
i enlighet med av staden i allmänhet följd praxis, med staden träffa s. k.
stadsplaneavtal, varigenom kronan såsom tomtägare iklädde sig särskild kostnad
för stadsplanens genomförande, hava vid förhandlingarna till behandling
upptagits frågan om fastställande av stadsplan för Norr Mälarstrand utan
samband med stadsplan för kronans ifrågavarande områden.

Kronans delegerade hava därvid förklarat sig finna stadsplaneutkastet och i
samband därmed verkställd utredning giva vid handen, dels att med strandgata
enligt detta förslag han förenas en för de intilliggande områdena lämplig
stadsplan, dels att de av kammarkollegii advokatfiskal framställda betänkligheterna
mot det förra förslaget till strandgata med ramp icke kunna anföras
mot det nu upprättade utkastet. Sålunda torde, om en stadsplan å strandgatan
enligt detta förslag antoges, sådan stadsplan kunna ensamt för sig fastställas
utan att angränsande områdens ägares intressen ur stadsplanesynpunkt trädas
för nära. De skäl, som åberopats vid avslaget å stadsfullmäktiges senaste förslag
till Norr Mälarstrands framdragande västerut, kunna, enligt kronans delegerades
mening, därför icke andragas mot ett förslag till strandgata enligt
det av delegerade å ömse sidor gillade stadsplaneutkastet.

Under förhandlingarna har vidare, efter uppdrag av delegerade å ömse sidor,
utarbetats förslag till byte av fastigheter mellan kronan och staden, innefattande,
bland annat, överlåtelse till staden av kronans områden i kvarteret
Göken.

Härvid hava vid värderingen av kronans mark i kvarteret Göken jämte den
rätt till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra densamma, vissa
principiella skiljaktigheter yppats mellan de av delegerade tillkallade sakkunniga.

Med hänsyn härtill och då kronans delegerade av här ovan anförda skäl icke
ansågo erforderligt att för vinnande av det syfte, som föranlett ifrågavarande
förhandlingars upptagande, träffa något köpeavtal angående kronans egendom
i kvarteret Göken, hava kronans delegerade förklarat sig icke önska ingå
å förhandlingar angående ett dylikt köpeavtal. Därefter hava stadens delegerade
anhållit om meddelande, huruvida och till vilket pris — oberoende av
nyss antydda principiella skiljaktigheter — kronans delegerade vore villiga att
tillstyrka försäljning till staden av kronans mark i kvarteret Göken jämte den
rätt till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra tomten nr 7 i samma
kvarter. Med anledning härav hava kronans delegerade, under framhållande
att förhandlingar i sålunda ifrågasatt syfte numera fölle utanför ramen av det
dem lämnade uppdraget, förklarat sig komma att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet överlämna bytesförslaget med tillhörande
handlingar.»

Berörda betänkande med tillhörande handlingar överlämnades den 15 januari
1926 till kronans fastighetskommission av år 1925 för att tagas i övervägande
vid fullgörande av det kommissionen meddelade uppdraget. Sedermera överlämnades
till kommissionen jämväl ett av Stockholms stadsfullmäktige den
31 maj 1926 antaget förslag till stadsplan för Norr Mälarstrand mellan Kungsholmstorg
och Rålambstorg, vilket förslag icke innefattade någon reglering av
områdena mellan Norr Mälarstrand och Hantverkaregatan.

Fastigheterna nr 3 och 7 i kvarteret Argus med adressnummer 38 vid FastigheterSkeppsbron
och 49 vid österlånggatan disponeras för närvarande av general- H^i^yarte-1
tullstyrelsen. Rörande äganderätten till dessa fastigheter och vad därmed ret Argus.

äger sammanhang må här erinras om följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr .

För anskaffande för kronans räkning av ett nytt tullhus inköptes genom
köpebrev den 19 maj 1686 den greve N. Brahe tillhöriga fastighet, genom
vars delning sedermera tomterna nr 3 och 7 i kvarteret Argus uppkommit. Dessförinnan
hade Kungl. Maj:t genom resolution den 25 mars 1686 medgivit, att
Stockholms stad finge bibehålla viss tolagsförmån, därest staden i enlighet med
gjord utfästelse bekostade såväl ett tullhus som ett därtill anslutet packhus.

Berörda köpebrevs innehåll utmynnar i en förklaring, att säljaren avhände
sig fasligheten, utan att därvid angives, till vem äganderätten skulle övergå.
Att Stockholms stad erlagt köpeskillingen, är ostridigt; omtvistat är däremot
huruvida staden skall anses härvid hava handlat för egen räkning i egenskap av
köpare eller allenast fullgjort betalningen för kronans räkning. A ena sidan
göres sålunda gällande, att staden förvärvat fastigheten för att därå upplåta
för tullverket erforderliga lokaler, å andra sidan, att kronan förvärvat fastigheten
för en köpeskilling, som staden enligt Kungl. Maj:ts åberopade resolution
haft att erlägga.

Något särskilt fastebrev antages icke vara utfärdat i anledning av köpet,
men köpebrevet har påträffats bland stadens handlingar.

De nuvarande byggnaderna, »stora tullhuset» Skeppsbron nr 38 och »accishuset»
Österlånggatan nr 49, hava tillkommit, den förra under åren 1783—
1788 och den senare under åren 1805—1808. Då kostnaderna för uppförandet
av dessa byggnader bestritts med tre fjärdedelar av kronan och en fjärdedel
av staden, har äganderätten till byggnaderna ansetts tillkomma kronan och
staden till motsvarande andelar. Byggnaderna hava under gångna tider tagits
i anspråk av såväl den centrala som den lokala tullförvaltningen. Sedan
sistnämnda tullförvaltning till största delen överflyttats till av staden på annat
håll anskaffade lokaler, är endast en mindre bevakningsavdelning inrymd i
huset Skeppsbron 38. För övriga utrymmen inom ifrågavarande fastigheter
erlägger generaltullstyrelsen jämlikt Kungl. Maj :ts brev den 8 augusti 1924
och den ''20 mars 1925 till staden en fjärdedel av det enligt särskild värdering
uppskattade hyresvärdet av utrymmena. Härutöver förhyr styrelsen lokaler i
huset Skeppsbron nr 36 och i tullpackhuset i Stadsgården.

1 syfte att erhålla utvidgade och i övrigt förbättrade lokaler inom fastigheten
i kvarteret Argus gjorde generaltullstyrelsen år 1922 framställning om
uppdrag för byggnadsstyrelsen att upprätta förslag till ombyggnad av sagda
fastigheter. I utlåtande häröver framhöll statskontoret, att innan en dylik
utredning igångsattes underhandlingar borde inledas med Stockholms stad
rörande kronans övertagande av all den rätt, staden kunde äga till ifrågavarande
fastigheter.

Den 31 december 1925 överlämnades generaltullstyrelsens berörda framställning
till kronans fastighetskommission av år 1925 för att tagas i övervägande
vid fullgörande av det kommissionen givna1 uppdraget.

Föreliggan- Det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade träfde
avtal. fa(je Kanslihus-Kungsholmsavtalet innebär beträffande området för det nya
kanslihuskomplexet i huvudsak ingen annan ändring i förhållande till kanslihusdelegerades
förslag än att Stockholms stad icke överlåter gamla rådhuset
samt att av det nuvarande kvarteret Mars en smal remsa om 80 kvadratmeter
utmed Rådhusgränden utlägges till nämnda gränd, varemot kvarteret utmed
Kanslikajen ökas med en smal kil om 95 kvadratmeter.

Kronan skall till staden överlåta — förutom de i kanslihusdelegerades förslag
avsedda områdena, nämligen dels den del av nuvarande kanslihustomten,
som skall utläggas till Myntgatan, dels de för Hantverkaregatans breddning

Kungl. Maj:ta proposition nr 247.

erforderliga delarna av fastigheten nr 1 och 4 i kvarteret Munklägret samt
av fastigheterna nr 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet ävensom fastigheterna
nr 2 och 3 i kvarteret Päronträdet, den förra jämte densamma tillkommande
rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, dels ock
fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen — ej mindre fastigheterna nr 5,
(1, 7 och fl i kvarteret Göken samt en i samma kvarter invid Hantverkaregatan
och tomten nr 7 belägen tomtdel om 297.9 kvadratmeter, allt jämte dessa fastigheter
tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren, än
även viss del av fastigheten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren (Konradsberg).

Härutöver innefattar avtalet biläggande av tvistigheter mellan kronan och
staden rörande vissa markområden, till vilka bägge parterna gjort anspråk
på äganderätten, nämligen ett område av kvarteret Bergamotträdet och Asplunden
utmed Pilgatan, vissa områden vid västra och södra gränserna av tomten
nr 4 i kvarteret Munklägret, fastigheten nr 3 och 7 kvarteret Argus samt
vissa markområden inom och invid området för det nya kanslihuset.

Beträffande nu nämnda marköverlåtelser och tvistigheter anför kronans fastighetskommission
av år 1925 i huvudsak följande:

De föreliggande stadsplanefrågorna å Kungsholmen hade — under förutsättning
att staden komme att förvärva kronans tomter nr 2 och 3 i kvarteret Päronträdet
— för kronans del i huvudsak berört kronans fastigheter inom kvarteret
Göken (de senast av Svea ingenjörskår disponerade fastigheterna) samt
kvarteren Asplunden och Bergamotträdet (Garnisonssjukhusets tomter).

Beträffande kvarteret Göken hade den av kronans representanter hävdade
ståndpunkten varit att härleda ur kronans önskan att kunna snarast möjligt
och på ett ekonomiskt gynnsamt sätt exploatera detta kronans fastighetskomplex.
Enligt riksdagens beslut 1915 skulle dessa fastigheter, eventuellt med
vissa undantag, försäljas, varjämte 1918 års riksdag beslutat, att av inflytande
köpeskillingsmedel ett belopp av 4,000,000 kronor skulle användas till
täckande av kostnader för uppförande av kasernetablissement för vissa infanteriregementen
(riksdagens skrivelse nr 252), vilka kostnader tillsvidare bestritts
av tillfälliga lånemedel (jfr 1925 års riksdagsrevisionsberättelse del I,
sid 192 o. ff.). I sitt den 18 mars 1925 framlagda betänkande angående ordnandet
av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (Statens offentliga
utredningar 1925: 15) hade statens byggnadssakkunniga också (sid. 94—95
samt sid. 308—311) framlagt förslag rörande exploateringen av kronans fastigheter
inom kvarteret Göken. Förutsättningen för en exploatering av fastigheterna
hade då ansetts vara, att för desamma bleve uppgjord och fastställd
en fullständig stadsplan. Från kronans sida hade därvid hävdats den meningen,
att en stadsplan avseende Norr Mälarstrands sträckning utanför kvarteret
Göken icke borde få komma till stånd, utan att samtidigt skedde en fullständig
stadsplanereglering av hela kvarteret Göken mellan Norr Mälarstrand och
Hantverkaregatan, samt att kostnaderna för iordningställandet av de därvid
fastställda gatorna icke borde, i den utsträckning stadens myndigheter förfäktat,
bestridas av kronan.

Beträffande kvarteren Asplnnden-Bergamotträdet hade kronans intressen
vid den ifrågasatta stadsplaneregleringen i huvudsak varit en reglering i det
sammanhanget av kronans tomter därhän, att kronan av staden finge förvärva
marken mellan kronans nuvarande tomter inom dessa kvarter samt Norr Mälarstrand
och Pilgatan, sådana dessa gator komme att fastställas. Därjämte
hade det för kronan varit angeläget att få förvärva stadens rätt till den del

Kungl. May.ts proposition nr S-17.

av Garvaregatan, som inginge i det av Gamisonssjukhuset nu disponerade området,
samt att få denna del av Garvaregatan i stadsplan utlagd som tomtmark.

Kommissionen hade vidare haft att beakta, att kronans och stadens representanter,
var för sin respektive huvudman, gjort anspråk på äganderätten till
utfyllningar, strand och vatten utanför tomten nr 7 i kvarteret Göken, dels
ock vissa utmed Pilgatan belägna delar av de utav Garnisonssjukhuset disponerade
fastigheterna inom kvarteren Asplunden-Bergamotträdet.

En överenskommelse mellan parterna borde alltså taga sikte på huvudsakligen
följande. Å ena sidan borde överenskommelsen bereda staden möjlighet
att genom utläggandet av Norr Mälarstrand och övriga gator lösa de för staden
viktiga trafikproblemen rörande ifrågavarande delar av Kungsholmen. Å
andra sidan borde överenskommelsen för kronan möjliggöra exploateringen av
kronans fastigheter inom kvarteret Göken samt vara förbunden med den erforderliga
regleringen av kronans fastigheter inom kvarteren Asplunden-Bergamotträdet.
Tillika borde genom överenskommelsen såvitt möjligt biläggas de
tvister om bättre rätt till mark, strand och vatten, som förefunnes mellan
kronan och staden rörande omförmälda fastigheter.

I det nu ingångna avtalet hade parterna sökt beakta samtliga angivna synpunkter.

Vad då först anginge spörsmålen rörande kvarteret Göken, så innebure avtalet,
att staden förvärvade samtliga kronans fastigheter inom detta kvarter,
nämligen tomterna nr 5, 6, 7 och 11 jämte en invid tomten nr 7 belägen tomtdel
om 297.9 kvadratmeter, som staden utan ersättning år 1867 överlåtit å
kronan. Sammanlagda arealen utgjorde 46,138 kvadratmeter.

Härtill komme den omtvistade rätten till utfyllningar, strand och vatten
utanför tomten nr 7. Av dessa utfyllningar och vattenområden hade i de senast
uppgjorda stadsplaneförslagen omkring 16,660 kvadratmeter intagits i
stadsplan, 2,800 kvadratmeter som kvartersmark och resten såsom gata och
hamnplan.

Värdet av dessa fastigheter hade de av kronan och staden utsedda särskilda
värderingsmännen, kaptenen G. Ernst Eggert och arkitekten Arvid Sjöqvist,
år 1925 uppskattat till 3,500,000 kronor, därvid emellertid värderingsmännen
varit av olika mening angående vad som innefattades i detta värde.

Vid träffandet av det nu ingångna avtalet hade parterna enats om ett försäljningspris
å samtliga kronan tillhöriga fastigheter inom kvarteret Göken,
jämte dessa fastigheter tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar
i sjön Mälaren, av 4,200,000 kronor, att likvideras med Vs vid tillträdet samt
därefter Vs årligen tills full betalning skett, allt dock under förutsättning av en
överenskommelse i övrigt i enlighet med vad avtalet innehölle.

Bland dessa avtalets bestämmelser kunde i detta sammanhang, såsom direkt
sammanhörande med bland annat Norr Mälarstrandsfrågan, beröras överlåtandet
å staden av viss del av den kronan tillhöriga tomten nr 5 och 17 i kvarteret
Mälaren (Konradsberg). Från stadens sida hade framhållits, att den
ifrågavarande tomtdelen — som vore avskild från det av Konradsberg i övrigt
disponerade området genom den till viss bredd redan utlagda Lindhagensgatan
— vore för staden erforderlig för lösningen av vissa trafikproblem, bland annat
framdragandet av en förbindelseled från Norr Mälarstrand till Drottningholmsvägen,
samt för en blivande godsbangård å Kungsholmen. Enligt det år 1923
träffade s. k. bangårdsavtalet mellan kronan och Stockholms stad hade kronan
beträffande större delen av denna tomtdel förbundit sig att icke vidtaga sådana
åtgärder, att användandet av någon del därav för järnvägsändamål därigenom
försvårades eller fördyrades, utan att underhandlingar dessförinnan upptoges i
frågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2hl.

På anmodan av kommissionen hade kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist
värderat jämväl ifrågavarande markområde samt därefter meddelat, att enligt
deras mening området, som innehöllc en areal av cirka 12,000 kvadratmeter,
.skäligen borde åsättas ett värde av 600,000 kronor, under förutsättning tillika,
att kronan befriades från utgivande av gatumarksersättning för den mark, vilken
av området komme att utläggas till gata, som angränsade kronans behållna
del av tomten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren.

Kommissionen hade för sin del funnit det nu överlåtna området på grund
av sin belägenhet icke kunna anses erforderligt för något kronans eget ändamål
samt att kronan därför lämpligen borde försälja detsamma. Då vidare
staden hade behov av området för lösningen av angivna trafikfrågor, hade kommissionen
ansett kronan böra tillmötesgå stadens önskan att i förevarande sammanhang
få förvärva området till ovanangivna pris och på de villkor i övrigt,
som avtalet innehölle.

Beträffande de av Garnisonssjukhuset disponerade tomterna i kvarteren Bergamotträdet
och Asplunden innebure avtalet i huvudsak följande:

Kronan förvärvade till en början den del av Garvaregatan, som ehuru staden
tillhörig inhägnats till kronans ifrågavarande tomter och varå också själva
huvudbyggnaden vore uppförd, allt till den del Garvaregatan icke skulle enligt
den med avtalet förbundna stadsplanen bibehållas som gata. Den förvärvade
marken hade, i enlighet med den av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist
verkställda ovanberörda värderingen, i avtalet ingått med ett värde av 105,000
kronor.

Vid den södra och sydvästra gränsen förvärvade kronan all den mark, som
vore belägen mellan kronans nuvarande tomter samt Norr Mälarstrand och Pilgatan
enligt den sträckning, dessa skulle erhålla enligt de till avtalet knutna
stadsplaneförslagen. Enligt det av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist
upprättade värderingsinstrumentet kunde nu ifrågavarande markområde, utgörande
omkring 3,195 kvadratmeter, åsättas ett värde av 165 kronor kvadratmetern.

Överenskommelsen innebure, att kronan förvärvade en del om cirka 2,286
kvadratmeter av området till ett pris av 165 kronor per kvadratmeter eller tillhopa
378,000 kronor, varemot likviden för återstående cirka 909 kvadratmeter
utgjordes av dels att desamma tagits i beräkning vid biläggande av äganderättstvisterna,
varom härnedan vidare förmäldes, dels ock att kronan lämnat
vissa medgivanden om särskilda stadsplanebestämmelser för delar av Garnisonssjukhusets
tomter.

Mellan kronan och staden hade nämligen yppat sig olika meningar om rätten
till en smal remsa om cirka 185 kvadratmeter utmed tomternas nuvarande
västra gräns, vilken markremsa hävdades av kronan, men staden ansåge utgöra
en olaga inkräktning från den staden tillhöriga Pilgatan. Enligt den av kaptenen
Eggert och arkitekten Sjöqvist gjorda värderingen kunde denna markremsa
anses äga ett värde av 23,500 kronor. Denna tvist hade nu bilagts förlikningsvis
i samband med ovanberörda överenskommelse rörande övriga marktvister.

Vidare hade emellertid från stadens sida tidigare framställts förslag om vidgning
av Pilgatan, enligt vilket en del av kronans ifrågavarande tomter skulle
utläggas som gata. Detta förslag hade rönt motstånd från särskilt byggnadsstyrelsens
och statens hyggnadssakkunnigas sida, enär förslaget skulle medföra
spolierandet av den vackra allé, som funnes utmed tomternas västra gräns, och
som utgjorde en motsvarighet till allén utmed tomternas östra gräns. För att
å ena sidan bevara västra trädallén och å andra sidan bereda staden möjlighet
till medgivande av högre byggnadshöjd å tomterna utmed Pilgatans västra sida
hade i det föreliggande avtalet, med biläggande jämväl av ovanberörda ägande -

Kungl. Maj:ts proposition nr %hl.

rättstvist, överenskommits följande. Staden hade å kronan överlåtit den rätt,
staden kunde äga till den av kronan nu hävdade marken vid Pilgatan, och
denna mark hade i den med avtalet förbundna stadsplanen utlagts till kvartersmark.
Staden överläte därjämte, på sätt ovan nämnts, å kronan all den mark,
vilken vore belägen mellan kronans nuvarande tomter och södra delen av Pilgatan,
och vilken i sagda stadsplan alltså intoges som kvartersmark. Kronan å sin
sida medgåve, att utmed hela den sålunda fastställda, nya kvarterslinjen vid
Pilgatan av kronans tomter en remsa om 8 meter belädes med byggnadsförbud.

Tillika innebure uppgörelsen, att mellan Hantverkaregatan och Garvaregatan
utmed kronans tomtmark men utan kostnad för kronan upptoges en ny gata om
8 meters bredd, varjämte av kronans tomtmark utmed den nya gatan i hela
dess längd en remsa om 4 meter belädes med byggnadsförbud.

Såsom förut angivits hade vidare genom avtalet staden av kronan förvärvat
den mark, som erfordrades för Hantverkaregatans breddning.

Genom vad sålunda överenskommits hade kronan ernått, att de ifrågavarande
tomterna erhållit lämpligare gränser. Genom den nya gatan mellan Garvaregatan
och Hantverkaregatan hade trafiken till och från den nuvarande entrén
till sjukhuset i hög grad underlättats, varjämte uppförandet av brandgavlar i
ifrågavarande del av Garnisonssjukhusets östra tomtgräns förhindrats. Allén
utmed västra gränsen komme att kunna bibehållas och i en framtid även utsträckas
ända ned till Norr Mälarstrand.

Vidkommande den av sjukhuset Eira disponerade tomten nr 4 i kvarteret
Munklägret hade staden förmenat, att av denna tomt en remsa utmed Parmmätaregatan
och Kungsholms hamnplan om ungefär 205 kvadratmeter ävensom
visst område vid fastighetens södra gräns vore en olaga inkräktning från gatan,
respektive stadens tomt söder om Eirafastigheten, och rätteligen tillhörde
staden. Av förstnämnda område om 205 kvadratmeter skulle ungefär 180
kvadratmeter enligt den i avtalet förutsatta stadsplanen utläggas till Parmmätaregatan,
medan återstoden skulle tilläggas sjukhusets tomt. Den del,
som skulle utläggas till Parmmätaregatan och vartill kronans rätt genom
avtalet förvärvades av staden, hade parterna, med ledning av kaptenen Eggerts
och arkitekten Sjöqvists värdering ansett jämte den kronan ostridigt tillhöriga
mark, ungefär 140 kvadratmeter, som ytterligare skulle utläggas till Parmmätaregatan,
kunna åsättas ett värde av 49,000 kronor, varav på det tvistiga
området aliså belöpte omkring 27,600 kronor. Den del av den tvistiga marken,
som enligt avtalet skulle tilläggas sagda tomt nr 4 i kvarteret Munklägret,
kunde enligt värderingsmännens utlåtande anses äga ett värde av omkring
3,100 kronor.

Vidare hade mellan kronan och stadens representanter yppats olika meningar,
huruvida Eirafastigheten numera — efter fastställandet av Norr Mälarstrands
framdragande utmed kvarteret Munklägret — alltjämt ägde kvar fönster- och
takfallsrätt mot stadens söder om fastigheten belägna tomtmark.

Den nu ingångna överenskommelsen innebure i huvudsak, att beträffande
fastighetens västra gräns kronan avstode den till Parmmätaregatans—Kungsholms
hamnplans breddning erforderliga marken, varemot staden avstode alla
anspråk å den omtvistade marken i övrigt, som härvid tillädes kronans ifrågavarande
tomt. Beträffande Eirafastighetens södra gräns innebure avtalet,
att kronan till staden avstode ett område om ungefär 45 kvadratmeter, varemot
staden till kronan avstode ett område om ungefär 235 kvadratmeter. Tillika
fastställdes sådana byggnadsbestämmelser för marken utmed denna nya södra
gräns, att ett visst område — beläget till ungefär Vé å kronans område och
3/4 å stadens område, allt enligt den nya gränsen — belädes med byggnadsförbud
samt Eirafastigheten därigenom erhölle fasadrätt utmed hela det med byggnadsförbud
sålunda belagda området.

Kungl. Maj ds proposition nr 2h7.

I fråga om fastigheterna nr 3 och 7 i kvarteret År hus hade kaptenen Eggert
och arkitekten Sjöqvist värderat tomterna till 972,000 kronor och byggnaderna
till 700,000 kronor eller tillhopa 1.072,000 kronor. Enligt en av byggnadsstyrelsens
utredningsbyrå verkställd utredning skulle genom ändringsarbeten
i byggnaderna generaltullstyrelsens hela nuvarande lokalbehov kunna tillgodoses
i samma byggnader, och beräknades hyran efter 6 procent å summan av nuvarande
fastighetsvärdet, 1,672,000 kronor, och kostnaden för ändringsarbetena,

128,000 kronor, eller 1,800,000 kronor till 108,000 kronor. Därest ny byggnad
för generaltullstyrelsen skulle uppföras, syntes böra beräknas tomtkostnad förslagsvis
400,000 kronor och byggnadskostnad 663,300 kronor eller tillhopa
1,063,300 kronor, motsvarande en hyra efter 7 procent av 74,500 kronor.

Vid den nu föreliggande överenskommelsens träffande hade kommissionen,
med hänsyn ej minst till att fastigheten i kvarteret Argus ostridigt inköpts av
staden och därefter överlämnats till kronan för att användas till tullförvaltningen
och att staden numera kostnadsfritt upplåtit utrymmen för den lokala
tullförvaltningen i andra fastigheter samt under förutsättning att övriga i avtalet
berörda tvistiglieter och markbyten reglerades i enlighet med bestämmelserna
i avtalet, ansett sig kunna tillstyrka ett biläggande av tvisten rörande
nu ifrågavarande fastigheter efter de — jämväl av stadens delegerade godkända
—- grunder, att kronan avstode från all rätt till tomtmarken, men ansåges äga
s/4 av de därå uppförda byggnaderna.

På grund av vad byggnadsstyrelsens utredningsbyrå anfört rörande generaltullstyrelsens
lokalfråga hade kommissionen — med utgående från att kronans
och stadens sålunda antagna samäganderätt beträffande tomterna och byggnaderna
borde upplösas genom att endera parten utlöste den andra — för sin del
ansett sig kunna tillstyrka, att staden i enlighet med den nu träffade överenskommelsen
finge övertaga kronans andel i byggnaderna efter det av parternas
värderingsmän åsatta värdet. Staden skulle alltså för kronans andel i byggnaderna
erlägga ett belopp av 525,000 kronor.

Beträffande slutligen de i området för det nya kanslihuset ingående omtvistade
områdena vore i enlighet med verkställda utredningar dessa områdens
areal och deras av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist uppskattade värden
följande:

Areal Värde

kvm. kronor.

a. Mark, som ostridigt ingått i den s. k. Lilla Mynthustomten .... 740 484,700

b. Områden, vilka antingen tillhöra Lilla Mynthustomten eller ock stadens

tomt n:r 2 och 4 i kvarteret Mars eller ock Kanslikajen .... 74 48,500

c. Område utgörande del av Kanslikajen.............. 9 5,900

d. Myntgränden................■........ 452 226,000

e. Mynttorget.........................__._._18__15,300

Summa 1,293 780,400

Vid dessa såväl som efterföljande beräkningar rörande områden för det nya
kanslihuset, om vilka rått tvist, hade man av praktiska skäl utgått från de
arealer och värden, som skulle gällt, därest den förut omförmälda jämkningen
av det av kanslihusdelegerade föreslagna området för kanslihuset icke ägt rum.

De omtvistade olika områdena inom kvarteren Asplunden—Bergamotträdet
och Mnnklägret samt inom kanslihusområdet vore alltså följande:

Areal
kvm.

a. Områden inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet, som staden
avstode till kronan................... 185

Områden inom kvarteret Munklägret, tomten n:r 4, utmed Parmmätaregatan,
som

Beräknat

värde

kronor

23,500

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Areal

kvm.

b. kronan avstode till staden.................. 180

c. staden avstode till kronan.................. 25

d. Områden, som sknlle ingå i nya kanslihusets komplex och staden

avstode till kronan ....................1,293

Summa

Beräknat

värde

kronor.

27,600

3,100

780,400

834,600

Det nu träffade avtalet innebure, att staden till kronan avstode de ovan under
a), c) och d) angivna områdena, att kronan till staden avstode det under
b) angivna området, samt att kronan till staden utgåve ett belopp av 404,200
kronor.

Kommissionen finge emellertid understryka, att överenskommelsen beträffande
samtliga tvistigheter rörande omförmälda fastigheter vore att anse som
en enda enhet, vari ma partens medgivande på en punkt motsvarades av motpartens
medgivande å en annan punkt, dels ock att de av parterna sålunda gjorda
medgivandena lämnats, endast under förutsättning av bifall till avtalets övriga
bestämmelser och villkor.

I enlighet med det ovanstående hava följande av kronan till staden överlåtna
fastigheter m. m. i bytet ingått med följande värden:

del av kv. Vulcanus..................

Brandklipparen n:r 1.................

del av tomten n:r 1 kv. Munklägret:

mark.......................

byggnader.....................

delar av tomten n:r 4 i kv. Munklägret, mark till vidgning

d:o d:o till vidgning av Parmmätaregatan........

del av kv. Bergamotträdet...............

Päronträdet n:r 2...................

> >3...................

Göken n:ris 5, 6, 7, 11, samt tomtdel invid n:r 7 . . . .

del av kv. Mälaren n:r 5 och 17............

kronans rätt till byggnader å kv. Argus n:ris 3 och 7 . .

kr. 108,000
> 2 600,000

............ > 145,500

............ > 183,000

av Hantverkaregatan . . » 102,600

............ » 21,400

............ » 117,200

............ » 285,000

............ » 200,000

............ » 4 200,000

............ > 600,000

............ > 525,000

Summa kronor 9,087,700

Följande av staden till kronan överlåtna fastigheter hava i bytet ingått med
följande värden:

kv. Mars n:r 2 och 4, mark......

byggnader.............

del av kv. Mars n:r 3 och 5......

del av kanslikajen...........

del av Garvaregatan..........

mark söder och sydväst om kv. Asplunden

.....kr. 489,000

..... > 252,000

..... > 499,700

..... » 97,800

..... > 105,000

..... > 378,000

Summa kronor 1,821,500

Då staden för biläggandet av vissa tvister rörande mark inom och invid
området för det nya kanslihuset samt kronans fastigheter inom kvarteren
Munklägret, Asplunden och Bergamotträdet därjämte skall vid uppgörelsen
tillgodoräknas ett kontant belopp av 404,200 kronor, uppgår den mellangift,
som staden skulle utgiva till kronan, till 6,862,000 kronor.

Tillträdet av de överlåtna fastigheterna skall ske den 1 oktober 1928. Dock
skall staden tillträda fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen och fastigheterna
nr 3 och 7 i kvarteret Argus den 1 oktober 1932 respektive den 1 ok -

Kungl. Maj ds proposition nr 247.

tober 1934, eller, om kronan senast den 1 oktober 1931 respektive den 1 oktober
1933 tillsäger staden därom, den 1 oktober 1933 respektive den 1 oktober
1937. Området i kvarteret Mälaren skall tillträdas den 1 oktober 1933, med
rätt för staden att tidigare, sex månader efter tillsägelse tillträda detsamma,
och det för Myntgatans breddning erforderliga området av kvarteret Vulcanus
första dagen i andra månaden efter det den därå nu befintliga byggnaden blivit
av kronan borttagen.

Byggnad, plank och staket å sistnämnda område samt å de för Hantverkaregatans
breddning upplåtna områdena av fastigheterna nr 1 och 4 i kvarteret
Munklägret (Kungl. Myntet och sjukhuset Eira) samt fastigheterna nr 1 och
2 i kvarteret Bergamotträdet (Garnisonssjukhuset) medfölja ej i överlåtelsen.
Kronan skall på egen bekostnad borttaga byggnaden å området i kvarteret Vulcanus
(nuvarande kanslihuset) i samband med kanslihusets förestående ombyggnad
och byggnaden, det s. k. Owenska huset, å Myntets tomt senast ett
år efter tillsägelse, vilken ej får ske tidigare än å omförmälda tillträdesdag,
den 1 oktober 1928.

Stadens mellangift å 6,862,000 kronor skall erläggas med 509,000 kronor
den 1 oktober 1929, med 840,000 kronor den 1 oktober vart och ett av åren 1930
—1932 samt med respektive 2,600,000, 108,000, 600,000 och 525,000 kronor å
tillträdesdagarna för de med motsvarande belopp i bytet ingående fastigheterna
nr 1 i kvarteret Brandklipparen, områdena i kvarteren Vulcanus och Mälaren
samt fastigheterna i kvarteret Argus.

För arkadanordning i det nya kanslihuset utmed Myntgatan mellan Mynttorget
och Myntgränden samt för underhåll av denna anordning utom golv
skall staden till kronan utbetala 100,000 kronor.

Kronan skall för utläggande av mark från nuvarande kanslihustomten till
breddning av Myntgatan erlägga gatumarksersättning med 27,000 kronor.

Ersättning för mark till vidgning av Myntgatan i övrigt och Hantverkaregatan
samt Parmmätaregatan och Kungsholms hamnplan framför kronan nu
tillhöriga eller genom detta avtal av kronan förvärvade fastigheter skall utgå
i den ordning, som lag bestämmer.

Däremot skall gatumarksersättning icke utgå från de kronan nu tillhöriga
eller genom detta avtal av kronan förvärvade områdena för mark, som enligt
de i detta avtal förutsatta båda stadsplaner rörande Kungsholmen skall utläggas
dels till Norr Mälarstrand, Pilgatan samt den nya gatan mellan Garvaregatan
och Hantverkaregatan, dels ock till Lindhagensgatan, Drottningholms
vägen och Mariebergsgatan.

Beträffande dispositionen av medel, som av staden skola gäldas till kronan,
må erinras, att 1907 års riksdag (skrivelse nr 64) medgav, ej mindre att den
för kungl. hovhållningens räkning disponerade tomten nr 1 i numera kvarteret
Brandklipparen med å tomten varande stall och andra byggnader finge i den
ordning, Kungl. Maj :t prövade skäligt bestämma, för kronans räkning försäljas,
(in även, i sammanhang därmed, att av de medel, som inflöte vid försäljning av
nämnda egendom, dels finge utgå högst 522,200 kronor, varav 28,000 kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 212 häft. (Nr 247.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 847.

för inrymmande av Hans Kungl. Höghet Kronprinsens stall i kungl. hovstallet,

470.000 kronor för uppförande å egendomen nr 3 i kvarteret Europa i Stockholm
av nybyggnad till kungl. hovhållningens disposition i stället för det därstädes
befintliga f. d. Indebetouska huset- och 24,200 kronor till beredande av
hyresersättning åt de i sistnämnda hus då boende personer för den tid, de på
grund av byggnadsarbetet vore förhindrade disponera för dem avsedda lägenheter
i samma hus, dels ock 550,000 kronor finge ställas till Hans Kungl.
Höghet Kronprinsens disposition, och skulle dessa belopp förskjutas av tillgängliga
medel. Vidare medgav 1911 års riksdag (skrivelse nr 130), att den för
hovhållningens räkning disponerade tomten nr 2 i kvarteret Päronträdet med
å tomten varande byggnader finge i den ordning, Kungl. Maj :t prövade
skäligt bestämma, för kronans räkning försäljas samt att av de
medel, som beräknades inflyta vid försäljningen av nämnda egendom,
finge utgå högst 143,000 kronor, varav 137,000 kronor till inrättande av
ny tvättinrättning för hovhållningens räkning genom påbyggnad å det å tomten
nr 4 i kvarteret Neptunus mindre belägna s. k. Oxenstiemska huset och

6.000 kronor till beredande av hyresersättning åt de i nämnda hus då boende
personer tillhörande slottsbetjäningen för den tid, de på grund av tillbyggnaden
av detsamma vore förhindrade att disponera för dem avsedda lägenheter i
samma hus. Beträffande bägge dessa fastighetsförsäljningar beslöt riksdagen,
att i den mån utgifterna för de sålunda angivna arbetena understege de
därför beräknade kostnaderna överskottet skulle besparas statsverket samt att
återstoden av de medel, som inflöte vid nämnda fastighetsförsäljningar, skulle
överföras till fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.

Sedermera medgav 1915 års riksdag (skrivelse nr 4 punkt 36), att det å
Kungsholmen belägna, kronan tillhöriga området om 45,839 kvadratmeter, som
då disponerades av Svea ingenjörkår, finge i den ordning och med de undantag,
som framdeles kunde varda av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda, försäljas;
att av de genom försäljningen inflytande medel ett belopp av högst 4,000,000
kronor finge tagas i anspråk för fortsatt arbete å utav 1906 års riksdag beslutade
kasernetablissement för femton infanteriregementen; att möjligen återstående
försäljningsmedel finge ingå till lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål; samt att, i mån av behov, de medel, som erfordrades
till bestridande av omförmälda byggnadskostnader, högst 4,000,000 kronor,
finge efter Kungl. Maj:ts beprövande av arméförvaltningen eller statskontoret
förskjutas av tillgängliga medel. Därefter har 1918 års riksdag (skrivelse
nr 252 punkt 5) för täckande av det sålunda förskjutna beloppet, 4,000,000
kronor, å tilläggsstat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst, 4,000,000
kronor att utgå av tillfälliga lånemedel.

Fastighetskommissionen anför nu följande:

Enligt från statskontoret och riksgäldskontoret till kanslihusdelegerade
lämnade uppgifter hade sålunda på grund av särskilda kungl. brev den 4 oktober
1907, den 30 oktober 1908, den 8 maj 1908, den 22 oktober 1909, den 9
augusti 1912 och den 11 oktober 1912 av statsmedel utanordnats

Kungl. Maj:ts proposition nr %hl. 19

1) hyreseraättningar åt boställshavare i det så kallade Indebetouska huset . . kronor 28,489: 51

2) kostnader tor ändringsarbeten i hovstallet å gamla artilleriplanen..... » 28,OM: —

3) till täckande av brist i Svarande kronprinsens hovhållning....... » 550,OM: —

4) kostnad för uppförande av nybyggnad ä egendomen n:r 3 i kv. Europa . . > 470,OM: —

5) kostnad för eu ny tvättinrättning för hovhållningens räkning...... » 137,OM: —

6) hyresersättning åt boställshavare i det s. k. Oxenstiernska huset..... » 4,350: —

Summa kronor 1,217,839: 51

Av dessa belopp skulle de fyra förstnämnda täckas av försäljningsmedel för
fastigheten i kvarteret Brandklipparen och de två sistnämnda av dylika medel
för fastigheten i kvarteret Päronträdet.

Vidare finge kommissionen erinra om innehållet i det föreliggande avtalets
mom. 8:o stycket 1, enligt vilket kronan skulle till staden utgiva viss gatumarksersättning
med 27 000 kronor.

Kommissionen anmärkte tillika, att för de under arméförvaltningens vård
och inseende ställda, i avtalet avsedda fastigheterna inom kvarteren Göken och
Bergamotträdet komme att inflyta 4 200 000 + 117 200 kronor eller sammanlagt
4 317 200 kronor. Av dessa medel torde 4 000 000 kronor böra disponeras
för täckandet av nämnda förskott för vissa försvarskostnader, medan återstående
317 200 kronor torde böra anses disponerade för förvärvet av de områden,
vilka genom avtalet av kronan förvärvades för att tilläggas de under arméförvaltningens
disposition stående, för Garnisonssjukhuset anvisade fastigheterna
inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet. Dessa sistberörda områden
hade nämligen ingått i avtalet med ett värde av kronor 378 000 +105 000
eller tillhopa kronor 483 000.

Av de enligt avtalet inflytande penninglikviderna torde förty enligt kommissionens
mening böra täckas samtliga här ovan angivna förskott samt gatumarksersättning,
och därvid av först inflytande medel det sagda förskottet å
4 000 000 kronor för vissa försvarskostnader. Återstående likvidmedel syntes
lämpligen böra avsättas såsom bidrag till täckande av de utgifter för ämbetslokalers
anskaffande, vilket torde uppkomma, därest det föreliggande avtalet
godkändes av parterna.

De över avtalet hörda myndigheterna hava tillstyrkt godkännande av det- Yttranden.
samma, därvid dock några myndigheter framställt vissa detaljanmärkningar.

Beträffande detaljerna har sålunda kammarkollegium förklarat sig icke
vilja lämna oanmärkt, att utredning icke syntes hava förebragts om riktigheten
av det av fastighetskommissionen godtagna påståendet om stadens bättre rätt
till den del av Garvaregatan, varå garnisonssjukhuset vore uppbyggt och som
tydligen sedan gammalt besuttes av kronan och vilket markområde enligt avtalet
skulle av kronan förvärvas efter ett beräknat värde av 105,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har anfört, att upplåtelsen till staden av området i kvarteret
Mälaren medförde en minskning av Stockholms hospitals parkområde samt
skyldighet för hospitalet att vid Lindhagensgatans utläggning till full bredd
uppsätta nytt stängsel längs samma gata men att dessa olägenheter vore så
ringa, att de icke borde utgöra hinder för avtalets godkännande.

Mynt- och justering sverket har anfört, att enligt avtalet kronan kunde bliva
skyldig att redan den 1 oktober 1929 borttaga Owenska huset, vari inrymdes
dels lokaler för verkets kontrollavdelning, dels ock bostadslägenheter för myntdirektören
och en förste ingenjör. Då erforderliga nya lokaler för verkets behov
näppeligen kunde färdigställas i så god tid, att de gamla kunde hinna utrymmas
och Owenska huset bliva borttaget inom den nämnda tiden, syntes det
erforderligt, att medgivande utverkades för kronan att exempelvis först den 1
april 1930 hava borttagit sagda hus. Denna tidpunkt hade beräknats under

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h7.

den bestämda förutsättning, att redan vid 1928 års riksdag beviljades medel
för nybyggnad för verket.

Arméförvaltningen har framhållit, att ett genomförande av det föreslagna
markbytet komme att för lantförsvarets del medföra vissa kostnader, i det att
dels andra expeditionslokaler måste beredas för de ämbetsverkets avdelningar,
som nu hade sådana lokaler sig tilldelade inom fastigheten nr 1 i kvarteret
Brandklipparen, dels ock andra utrymmen måste anskaffas för uppläggande
av den materiel, som nu funnes förvarad i vissa byggnader å kronans tomter å
kvarteret Göken.

Statskontoret har i fråga om de belopp, som i anledning av avtalet skola inflyta
till kronan, anfört, att dessa medel syntes böra förvaltas av statskontoret
samt, i den mån de icke toges i anspråk för täckande av de av fastighetskommissionen
omförmälda förskotten, innestå å statsverkets giroräkning i avvaktan på
deras tagande i anspråk för anordnande av ämbetslokaler i Stockholm.

Sedan lång tid tillbaka förefinnas mellan kronan och Stockholms stad
åtskilliga ekonomiska mellanhavanden, beträffande vilka på senare tid behovet
av en definitiv reglering alltmer framträtt. Särskilt är detta förhållandet
beträffande ett flertal svävande frågor rörande inom Stockholms stad
belägna markområden. Bland dessa spörsmål äro vissa markfrågor å Kungsholmen,
vilka nära sammanhänga med viktiga stadsplanespörsmål av trängande
natur. Ett ändamålsenligt ordnande av de kronans fastigheter berörande
huvudtrafiklederna å södra Kungsholmen — Hantverkaregatan och
Norr Mälarstrand — vilka på grund av bebyggelsens utveckling åt väster blivit
otillräckliga, anses nämligen ofrånkomligt, och frågan härom har redan
länge varit föremål för myndigheternas handläggning, utan att slutligt resultat
ernåtts. Starka betänkligheter hava därvid gjorts gällande mot att upprättade
stadsplaneförslag, avseende breddning av Hantverkaregatan och Norr
Mälarstrands framdragande från Kungsholmstorg västerut till Hålambstorg,
skulle fastställas, utan att dessförinnan klarhet vunnits angående stadsplanereglering
i erforderlig utsträckning av de mellan dessa gator belägna, delvis
kronan tillhöriga områdena. En definitiv reglering av dessa frågor är sålunda
av stor betydelse för staden, som därigenom skulle beredas möjlighet att lösa
de trängande trafikproblemen i dessa delar av Kungsholmen. Men även för
kronan är ett ordnande av markfrågan i denna stadsdel av vikt. Kronan äger
här betydande marktillgångar, vilka äro avsedda att i en eller annan form
exploateras i enlighet med särskilda, av riksdagen tidigare därom fattade beslut,
och de påräknade försäljningsmedlen hava delvis redan i förväg disponerats
för särskilda ändamål. För att kronan skall kunna draga nytta av dessa
i huvudsak räntelösa markområden, är det emellertid nödvändigt, att sådana
åtgärder träffas, att den av riksdagen beslutade användningen av desamma
möjliggöres och underlättas. En dylik exploatering påkallas även av det skälet,
att statsverket, som till största delen av tillfälliga lånemedel bestritt kostnaderna
för ovanberörda särskilda ändamål, årligen nödgas gälda ränta å dessa
medel med ej obetydliga belopp.

Men även andra såväl kronan som staden berörande markfrågor äro i behov
av en lösning inom den närmaste tiden. Främst är därvid att märka den mark -

Kungl. Maj:ts proposition nr Si7.

fråga, som uppkommit i samband med strävandena att bereda nya lokaler för
Kungl. Maj:ts kansli. Behovet av större och ändamålsenligare lokaler för
kansliet är uppenbart; detta behov, som förefunnits sedan årtionden tillbaka,
har med åren blivit alltmera trängande. Av alla de utredningar, som verkställts
i denna fråga, har framgått, att det enda tillfredsställande sättet att lösa
frågan är att uppföra en nybyggnad. Beträffande läget för en dylik nybyggnad
torde tvivel ej råda om att platsen för det nuvarande kanslihuset är den
för en regeringsbyggnad lämpligaste. I fråga om möjligheten att därstädes
åstadkomma en i avseende å utrymme tillräcklig nybyggnad har den anordnade
tävlingen givit vid handen, att inom området mellan Mynttorget, Myntgatan,
Rådhusgränden och Kanslikajen, d. v. s. inom kvarteren Vulcanus och Mars
kan åstadkommas en byggnad, tillräcklig för Kungl. Maj :ts kansli — med
undantag av utrikesdepartementet, vilket icke avsetts skola förläggas dit, och
ett större departement — samt med erforderlig lokalreserv för de i byggnaden
inrymda departementen. Då lokaler för ett dylikt större departement, försvarsdepartementet,
redan nu finnas i närheten av kanslihuset, torde den omständigheten,
att icke, såsom ursprungligen varit avsett, alla departementen utom
utrikesdepartementet kunna förläggas till den nya kanslihusbyggnaden, icke
behöva innebära någon olägenhet av avgörande betydelse. Jag anser mig därför
böra förorda, att ny byggnad för Kungl. Maj :ts kansli uppföres samt att
denna byggnad förlägges till kvarteren Vulcanus och Mars. För att sistnämnda
kvarter må kunna tagas i anspråk för dylikt ändamål, erfordras emellertid
klarhet i vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande
den mellan kronan och staden oavgjorda frågan om äganderätten till vissa
delar av kvarteret Mars m. m.

Genom det nu framlagda Kanslihus-Kungsholmsavtalet och de i samband
därmed upprättade stadsplaneförslagen vinnes en definitiv reglering av alla
dessa frågor. Staden erhåller sålunda möjlighet att genom Norr Mälarstrands
framdragande västerut och Hantverkaregatans breddning lösa de aktuella trafikfrågorna
å södra Kungsholmen, varjämte lättnad i trafiksvårigheterna vid
Tegelbacken kan beredas genom stadens förvärvande av fastigheten nr 1 i
kvarteret Brandklipparen. För kronan möjliggöras exploateringen av dess betydande
fastigheter inom kvarteret Göken samt erforderlig reglering av dess
fastigheter inom kvarteren Bergamotträdet och Asplunden. Vidare kan för
kronan ernås en ändamålsenlig lösning av frågan om nybyggnad för Kungl.
Maj :ts kansli samtidigt som en välbehövlig breddning av Myntgatan kan åvägabringas.
Slutligen vinnes en uppgörelse i rådande tvister mellan kronan och
staden rörande åtskilliga markområden å Kungsholmen och inom staden mellan
broarna. Även om de i avtalet innefattade marköverlåtelserna från kronan till
staden medföra kostnader för anskaffande helt eller delvis av nya ämbetslokaler
för vissa av nämnda marköverlåtelser berörda ämbetsverk, synas mig fördelarna
av att på sätt i avtalet överenskommits erhålla en uppgörelse i stort
beträffande så många, delvis tvistiga mellanhavanden mellan kronan och
Stockholms stad vara så stora, att jag anser mig kunna tillstyrka ett godkännande
för kronans del av avtalet i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

Såsom nyss omförmälts tarvas, därest avtalet blir slutligen godkänt, åtgärder
för anskaffande helt eller delvis av nya lokaler för vissa statens ämbetsverk,
nämligen för ecklesiastikdepartementet, mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen
och vissa avdelningar av arméförvaltningen, ävensom för
viss lantförsvaret tillhörig materiel. För ecklesiastikdepartementet skulle lokaler
beredas i det av mig här ovan förordade nya kanslihuset. Vad beträffar
mynt- och justeringsverket, skulle nya lokaler i stället för de av verket i det
Owenska huset disponerade behöva vara iordningställda redan före den 1 oktober
1929. Emellertid torde det bliva nödvändigt att underkasta verkets lokalfråga
i dess helhet en ingående utredning, vilken synes böra verkställas av
byggnadsstyrelsen i samråd med nämnda verk samt bedrivas så, att därav föranledda
förslag kunna föreläggas 1929 års riksdag. I avvaktan på ett definitivt
ordnande av denna lokalfråga lärer verkets lokalbehov provisoriskt kunna
tillgodoses antingen så, att staden lämnar kronan medgivande att erforderlig
tid efter den 1 oktober 1929 fortfarande få nyttja det Owenska huset, eller
ock genom tillfällig flyttning av verkets kontrollavdelning till annan fastighet.
Vidkommande övriga ovan omförmälda lokalfrågor synas särskilt med hänsyn
till att god tid för deras ordnande förefinnes svårigheter därutinnan icke behöva
uppstå; i fråga om tillgodoseendet av generaltullstyrelsens lokalbehov
torde byggnadsstyrelsen böra anbefallas att efter samråd med nämnda, ämbetsverk
verkställa utredning och inkomma med förslag.

Vad slutligen beträffar dispositionen av de till följd av avtalet till kronan
inflytande penningmedlen, vilka av staden skola erläggas successivt i olika
poster, torde dessa medel i enlighet med vad riksdagen förutsatt böra användas
i första hand till återbetalning av det anslag av tillfälliga lånemedel å 4,000,000
kronor, som på sätt förut nämnts anvisats på tilläggstat för år 1918, samt därefter
till täckande av de av fastighetskommissionen omförmälda förskotten å
sammanlagt 1,217,839 kronor Öl öre och vidare till bestridande av den gatumarksersättning
å 27,000 kronor, som kronan enligt avtalet skall utgiva till staden
för breddning av Myntgatan utmed kvarteret Vulcanus. Återstående belopp,
1,617,160 kronor 49 öre, synes lämpligen böra i sinom tid tillföras statsverkets
fond för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden för att på
sådant sätt komma till användning för de byggnadsföretag, som på grund av
ifrågavarande avtal bliva erforderliga.

ar rörande Beträffan(Je frågan om nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli får jag erinra.
nybyggnad*5 a''K Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln,
föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde
kansli, komma att avlatas i ämnet, för utredningar rörande en dylik nybyggnad för
budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag av 60,000 kronor.

Genom beslut den 22 oktober 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen
att efter samrad med vederbörande statsdepartement på grundval av utav
förste pristagarna i tävlingen om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli, arkitekterna
G. Clason och W. Gahn upprättade skissförslag till sådan nybyggnad
samt efter överarbetning av tidigare uppgjort förslag till plandisposition av

Kungl. Mai:ts proposition nr #47.

utrymmena inom byggnaden utarbeta och till Kungl. Ma,j:t inkomma med ett
av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ifrågavarande nybyggnad.

Med skrivelse den 19 januari 1928 bär byggnadsstyrelsen överlämnat ett
av arkitekterna Clason och Galm upprättat, å 17 ritningar med tillhörande
kortfattad beskrivning framställt förslag till nytt kanslihus ävensom en mom
styrelsens byggnadsbyrå verkställd beräkning av kostnaderna för förslagets
genomförande.

Enligt det sålunda framlagda förslaget, som upprättats i samråd med vederbörande
statsdepartement, skall byggnaden förläggas inom kvarteren Vulcanus
och Mars med de ändringar av kvartersgränserna, som överenskommits i det
av mig här ovan förordade Kanslihus-Kungsholmsavtalet. Beträffande byggnaden
inhämtas av berörda beskrivning vidare följande:

Byggnadskomplexet har enligt förslaget uppdelats i tre byggnadskroppar,
en huvudbyggnad, ungefär motsvarande nuvarande kanslihuset, samt tvenne
med huvudbyggnaden förbundna flygelpartier. Motivet för denna gruppering
har varit dels att kunna utföra nybyggnadsarbetena i två perioder, varigenom
nuvarande kanslihuset skulle kunna kvarligga medan flyglarna byggdes, dels
ock att åt stadsbilden bevara något av dess nuvarande utseende.

Genom denna uppdelning kommer byggnadskomplexet att gruppera sig kring
tvenne gårdar, en övre inom huvudbyggnaden belägen, till formen rund gard,
och en nedre i kajgatans nivå liggande, av de båda flyglarna inramad gard,
vilken öppnar sig mot gamla rådhusets östra fasad. „ 0

Byggnadens huvudingång är liksom nu genom portiken mot Mynttorget, x rån
denna yttre entréport leder sedan en portgång fram till den runda garden, i
vars fond en dubbelarmad fritrappa för upp till själva huvudentrén. Gardama
stå genom eu övervälvd trappgång i förbindelse med varandra.

Byggnadernas yttre karaktär är med hänsyn till det omgivande stadspartiet
hållen enkel. Den arkitektoniska utformningen har dikterats av de i densamma
ingående äldre byggnadspartierna, framför allt Mynttorgskolonnaden.
Byggnadernas höjd kommer att med omkring 1h meter överskjuta det nuvarande
kanslihusets höjd, d. v. s. taklisten kommer att ligga på samma mva
som f. d. polishuset, vilken byggnad enligt förslaget är bibehållen och ingår
som en del av södra flygeln. För fasaden mot Mynttorget innebär denna
ökning av byggnadshöjden, att kolonnaden måste ställas på en nagot högre
trappunderbyggnad än den nuvarande, ett förhållande, vilket knappast kan sägas
vara en försämring av denna fasads proportioner, snarare tvärt om.

Är byggnadskomplexet utåt hållet enkelt och utan mera framträdande utsmyckning,
har det däremot inåt kring gårdarna erhållit en rikare arkitektonisk
utformning, å den övre genom en kolonnad för att markera gardens
karaktär av förplats till huvudentrén, å den nedre genom en till gamla radhuset
ansluten pilasterarkitektur.

Byggnadens plandisposition är i huvudsak följande: „

Genom huvudentrén kommer man direkt in i ett genom hela huset gående
ljust och rymligt trapphus, vid vilket samtliga entréer till de olika departementen,
statsrådsberedningen, bibliotek, arkiv och frukostlokaler äro förlagda.

Utom huvudentrén finnes i byggnadskomplexet ytterligare en del entreer,
vilka huvudsakligen äro avsedda för tjänstemännen.

Sålunda finnes i södra flygeln en entré från Myntgatan samt i norra flygeln
en entré från Rådhusgränd. Båda dessa ingångar bevakas av vaktmästarbostäder,
av vilka den i södra flygeln belägna även bevakar en mitt emot dess
fönster liggande entré till huvudbyggnadens trapphus.

Eungl. Maj:ts proposition nr #47.

Vaningarnas antal är sex, souterrain och vindsvåning medräknade. Då souferrainvanmgen
mot kajen och den nedre gården kommer att ligga omkring
U.60 meter över marken, har denna våning delvis kunnat utnyttjas för inrymmande
av arbetslokaler Övriga i byggnadens inre eller mot Myntgatan belägna
lokaler ha utnyttjats till arkiv, bokmagasin samt värmecentral.

De lokaler, vilka komma att ligga bakom den mot Myntgatan anordnade
portiken, äro utnyttjade till gemensamt bibliotek.

Vindsvåningen har helt utnyttjats till arbetslokaler samt i norra flygeln till
gemensamma frukostlokaler.

I fråga om dispositionen av byggnaden m. m. anför byggnadsstyrelsen följande: »I

den föreslagna huvudbyggnaden skulle beredas plats för justitie-, finansoeb
jordbruksdepartementen samt statsrådsberedningen, i den södra flygelbyggnaden
för kommunikations- och handelsdepartementen samt i den norra flygelbyggnaden
för social- och ecklesiastikdepartementen. Utöver de tjänstelokaler
som skulle tilldelas statsrådsberedningen och de olika departementen, skulle
varje departement erhalla två större kommittérum ävensom i de flesta fall ett
antal reservrum, varjämte skulle anordnas frukostlokaler samt två vaktmästarlagenheter.

. a1vscer1u]e a reservutrymmena får byggnadsstyrelsen erinra därom, att

i det av kanslihusdelegerade år 1926 framlagda omarbetade förslaget i frågan
varover byggnadsstyrelsen den 15 oktober 1926 avgav infordrat utlåtande!
reservutrymmena beräknades uppgå till 42 ä 48 rum med en golvyta av sammanlagt
760 kvadratmeter, vartill emellertid skulle komma ett till följd av
tjansteindragningar inom departementen uppkommet reservutrymme, som av

ygl? na d s s ty r e Is en beräknades till 30 rum. Med de jämkningar beträffande
de olika departementens lokalutrymmen, som gjorts i det nu framlagda förslaget,
skulle det sammanlagda antalet reservrum uppgå till omkring 30. Genom
minskning’ av kommittérummens antal, så att varje departement endast
linge ett sadant rum, samt genom slopande av frukostlokalema skulle emellertid^
kunna erhallas en ytterligare reserv av omkring 18 rum.

I detta sammanhang får byggnadsstyrelsen meddela, att regeringsrätten i
skrivelse till byggnadsstyrelsen den 17 november 1927 framhållit, att då uppförandet
av nybyggnad för Kungl. Maj :ts kansli vid Mynttorget vore nära förestående
och det pa grund av regeringsrättens med statsdepartementen delvis
gemensamma kansli maste anses önskvärt, att regeringsrättens ämbetslokaler
torlades sa^nara Kungl. Maj ds kansli som möjligt, i samband med nämnda
byggnadslraga syntes böra komma under övervägande, huruvida icke viss
särskild del av det tilltänkta nya byggnadskomplexet lämpligen borde reserveras
or regeringsrättens räkning. Med anledning härav får byggnadsstyrelsen,
man att vilja nu uttala sig rörande en definitiv lösning av regeringsrättens lokaliraga,
framhalla att regeringsrättens lokalbehov tillsvidare skulle kunna tillgodoses
mom omformälda reservutrymmen, men att en sådan anordning dock
förutsätter vissa jämkningar beträffande de i det föreliggande förslaget angivna
lokaldispositionema, varför särskild utredning härom torde bliva erforderlig.

Sasom av ovannämnda kostnadsberäkning inhämtas, hava kostnaderna för
det bär framlagda forslagets genomförande av byggnadsstyrelsen beräknats
uppgå till sammanlagt 4,500,000 kronor.

Slutligen tillåter sig byggnadsstyrelsen erinra därom, att, innan den föreslagna
nybyggnaden kan komma till utförande, vissa ytterligare, i en av styrelsen
till kommunikationsdepartementet tidigare ingiven promemoria angivna
utredningar maste verkställas, nämligen dels noggranna undersökningar ro -

Eungl. Maj:ts proposition nr m -

rande grundförhållandena å tomtmarken och utarbetande av konstruktionsritningar
m. m. till erforderliga grundläggnings- och grundförstärkningsarbeten,
dels ock upprättande av huvudritningar jämte kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar
rörande den nya kanslihusbyggnaden. Det för dessa utredningars
verkställande erforderliga beloppet har av byggnadsstyrelsen beräknats uppgå
till 60,000 kronor eller samma belopp, som för ändamålet i fråga beräknats i
statsverkspropositionen för 1928.»

Jag''anser mig böra tillstyrka, att den av mig förut förordade nya kansli- Departebyggnaden
utföres i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnads- mentsc,ieJen
styrelsen nu framlagda förslaget. Rörande den föreslagna dispositionen av
byggnaden lära måhända vissa jämkningar visa sig önskvärda; vid den utredning,
som i sådant syfte torde bliva erforderlig, synes därjämte böra undersökas,
huruvida åt regeringsrätten skulle kunna beredas lokaler inom det nya
kanslihuset.

Med hänsyn härtill och till de övriga utredningar och undersökningar, som
i enlighet med vad byggnadsstyrelsen anfört måste verkställas, innan uppförandet
av byggnaden kan påbörjas, erfordras för budgetåret 1928—1929 intet
byggnadsanslag, utan torde för samma budgetår böra anvisas allenast det för
nämnda utredningar m. m. erforderliga beloppet, 60,000 kronor.

Ladugård sgärdesavtalet.

Rörande dispositionen av Norra Djurgården från och med 1800-talets senare Historik,
hälft Samt de olika strävandena å ena sidan att möjliggöra för kronan ett ekonomiskt
exploaterande av delar av Norra Djurgården och å andra sidan att
bibehålla vissa delar av Djurgården såsom naturpark i egentlig mening eller
ock såsom parkområde må här i korthet erinras följande:

Konungens dispositionsrätt över Djurgården grundar sig numera på rikets
ständers skrivelse den 1 december 1809, varigenom ständerna erbjödo Karl
XIII att till bestridande av samtliga utgifter för hovhållning m. m. emottaga
en viss årlig summa mot det att till ständerna överlämnades »såsom en i
evärdeliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvaltningen och användandet
av de kungs- och kungsladugårdar m. m., som förut stått under Konungens
omedelbara styrelse, med iakttagande dock, att »den här vid huvudstaden belägna
Djurgården bör förbliva under Kungl. Maj:ts enskilda disposition». I
sammanhang härmed anhöllo emellertid ständerna, »att den s. k. Djurgårdskassan
måtte endast få användas till Djurgårdens förbättring och förskönande
samt därvarande broars och vägars underhåll, och icke graveras med
särskilda avlöningar eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt
statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t ständernas erbjudande
på sätt och med villkor ovannämnda skrivelse innehöll.

Emellertid hava beträffande Norra Djurgården olika delar såväl upplåtits
för särskilda, allmänna eller enskilda ändamål som ock, under medverkan av
riksdagen, med äganderätt överlåtits till Stockholms stad eller enskilda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b7.

Djurgårdens odisponerade område. I samma mån som delar av Norra Djurgården
sedermera blevo upplåtna för andra ändamål — hamnanläggningen vid
Värtan, järnvägsanläggningar, Sturevägen, kasern tomterna m. m. — inskränktes
Stockholmstruppernas övningsterräng i någon mån och består numera av
området från Laduviken till Stora Hundudden. I Kaknässkogen är upplåten
plats för skjutbanor. Vidare hava utöver dessa områden, för vilkas begagnande
särskild årlig ersättning utgår till Djurgårdskassan, tid efter annan tagits i
anspråk vissa delar av Norra Djurgården för andra militära behov, såsom för
kasernområden, generalstabens stall, förrådsbyggnader, begravningsplatser och
ammunitionslaboratorium. På sätt nyss nämnts hava åtskilliga områden med
nyttjanderätt upplåtits eller med äganderätt överlåtits å särskilda allmänna
institutioner eller ock andra.

De första stegen till Norra Djurgårdens exploatering i egentlig mening
torde de bägge avtal få anses vara, som jämlikt riksdagens beslut åren 1879
och 1888 träffades mellan kronan och Stockholms stad rörande Värtahamnen
respektive Hjorthagen. Därefter kom frågan om fortsatt exploatering av
Norra Djurgåden att i allt högre grad utgöra föremål för särskilt riksdagens
intresse, i regel i samband med fråga om finansiering av utgifter i följd av de
tid efter annan beslutade nya arméorganisationerna. Sedan under 1890-talet
väckta förslag om upplåtelse av Ladugårdsgärdet eller vissa delar därav förfallit,
anförde 1901 års riksdag i skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
om ny härordning, bland annat, att i och för bestridande av de med
den nya härordningen förenade extra utgifter vissa delar av det kronan tillhöriga,
norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen belägna
området borde kunna med fördel för staten försäljas. Med anledning härav
uppdrog Kungl. Maj:t den 8 april 1902 åt en kommitté bland annat att, efter
föregången utredning, avgiva yttrande, huruvida några och, i sådant fall, vilka
av de kronan tillhöriga områdena inom den s. k. Norra Djurgården med
Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade till tomter, försäljas,
samt angiva, vilka av dessa områden borde till försäljning i första rummet
ifrågakomma, ävensom verkställa beräkningar av den inkomst, som genom en
dylik försäljning kunde för statsverket uppstå, samt att tillika avgiva förslag
å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som, under förutsättning att Ladugårdsgärdet
i framtiden icke komme att användas såsom övningsområde för
de i Stockhlom förlagda truppförband, kunde anses lämplig såsom övningsfält
för dessa trupper.

Berörda kommitté, den s. k. Ladugårdsgärdeskommittén, föreslog i sitt betänkande
den 19 maj 1903 Ladugårdsgärdets ersättande såsom övningsfält med
det s. k. Järvafältet. Beträffande Norra Djurgården ansåg kommittén, att
densamma, så snart ske kunde, borde upplåtas till bebyggande samt att försäljningen
borde så ordnas, att de områden först avyttrades, vilka kunde undvaras
för truppernas övningar, och föreslog kommittén i sådant hänseende försäljning
av trakterna närmast norr och öster om Östra stationen ävensom mellan
Valhallavägens förlängning samt Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen
fram till Lilla Värtan. I utlåtande häröver föreslog riksmarskalksämbetet,
som ansåg det huvudsakliga av Norra Djurgården böra bibehållas
såsom park- och skogsområde, att därav omedelbart måtte intagas i stadsplanen
och upplåtas till bebyggande endast vissa mindre delar, nämligen dels
det sedermera s. k. Karlaplansområdet, dels ock det område vid Djurgårdsbrunnsviken,
som skogsinstitutet då disponerade, jämte den närmast öster därom
belägna marken fram utöver Källhagens område ungefär till gränsen av
kavalleriotablissementets tomt.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1905 års riksdag därefter bland
annat dels upplåtandet av det s. k. Järvafältet till övningsplats för Stock -

Kungl. Maj:ts proposition nr £Jf7.

holinstrupperna, dels försäljning'' av omförmälda två områden av Norra Djurgården,
dels ock att av därvid inflytande försäljningsmedel finge täckas vissa
kostnader för Järvafältet och nytt skogsinstitut, varefter återstoden skulle
tilläggas lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Därefter medgav 1906 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag försäljning av veterinärinstitutets dåvarande område vid
Karlaplan.

1 anledning av väckt motion anhöll 1913 års riksdag, under uttalande av den
önskan, att Djurgården i så stor utsträckning som möjligt bibehölles som
naturlig park, att utredning måtte verkställas, så att snarast möjligt en lämplig
gräns kunde fastslås för de områden, som borde för all framtid bevaras
såsom park.

De med anledning härav tillkallade s. k. Djurgårdssakkunniga hemställde i
sitt betänkande den 15 maj 1917 beträffande Norra Djurgården, bland annat,
att vissa angivna områden, däribland Smedsbacken och Kampementsbacken
samt området omkring skjutbanorna vid Kaknäs fram till Lilla Yärtan måtte
för framtiden bevaras såsom naturlig park, att andra angivna områden, däribland
ett område från Göta livgardes kasern utmed Djurgårdsbrunnsviken och
— med ett mindre avbrott — Djurgårdsbrunnskanalen fram till Lilla Värtan,
måtte i den mån de erfordrades för byggnadsändamål, bebyggas så glest och till
så ringa höjd, att byggnaderna kunde sägas underordna sig trädvegetationen,
att för bebyggande med slutet byggnadssättt måtte, i mån så erfordrades, endast
tagas i anspråk det nuvarande Ladugårdsgärdet från Sturevägen till Lilla
Värtan med undantag av nyss angivna områden samt att upplåtelse för bebyggande
eller varje annat ändamål icke vidare måtte äga rum, förrän stadsplan
för den trakt, som av upplåtelsen berördes, blivit vederbörligen fastställd.

Frågan om exploateringen av Norra Djurgården har alltsedan år 1914 varit
i icke ringa grad sammankopplad med frågan om landets försvarsorganisation
på så sätt, att vissa engångskostnader m. m. för försvaret täckts eller avsetts
skola täckas genom exploatering av Norra Djurgården.

I proposition nr 230 till 1914 års senare riksdag utvecklades sålunda, på vad
sätt anvisandet av medel till vissa byggnader vid armén tänktes skola täckas
medelst försäljning av vissa, för militära ändamål då disponerade kronans fastigheter,
till övervägande del genom försäljning av de områden å Norra Djurgården,
som dels den s. k. Ladugårdsgärdeskommittén ansett böra försäljas,
dels disponerades som kasernområden.

I propositionen framhölls, att det icke syntes oavvisligen nödvändigt att
beslut redan vid ifrågavarande riksdag fattades om den försäljning av vissa
områden, som sålunda vore avsedd att bereda medel för byggnadskostnadernas
definitiva bestridande. Fast hellre syntes det vara tillräckligt att för det dåvarande
fastslå den principen, att dessa kostnader, vilka under de därpå närmast
följande åren kunde förskottsvis utgå av värnskattemedel, skulle framdeles
täckas av inkomsten genom försäljning av ifrågavarande, för lantförsvaret
då disponerade fastigheter.

Därefter föreslogs bland annat, att riksdagen skulle dels avsätta eller anvisa
för år 1915 vissa belopp för särskilda försvarsändamål, dels ock förklara,
att samtliga ifrågavarande belopp skulle förskottsvis utgå av värnskattemedel
och sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
eller annan fond, dit köpeskillingarna för då till lantförsvaret
anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke bleve försålda, kunde
komma att inflyta.

Såväl den sålunda angivna allmänna principen beträffande ifrågavarande
försvarskostnaders täckande som ock vad föreslagits rörande täckande av de
för år 1915 beviljade medlen godkändes av riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-47.

Utöver vad som i följd därav kom att anvisas att förskottsvis utgå av värnskattefonden
och sedermera täckas i ovan angiven ordning hava från och med
år 1917 avsevärda belopp anvisats att utgå för försvarsändamål och därvid
förskjutas av tillgängliga medel eller tillfälliga lånemedel för att sedan ersättas
på omförmälda sätt.

Rörande dessa sistnämnda anslag må hänvisas till den i fastighetskommissionens
skrivelse å sid. 72 och 73 intagna tablån.

1918 års riksdag biföll ett av Kungl. Maj:t i proposition angående anläggning
av ny docka vid flottans station i Stockholm framlagt förslag till godkännande
av vissa mellan delegerade för kronan och Stockholms stad träffade
avtal om markbyten. Enligt dessa skall kronan av staden för avsedd flottstation
och docka m. m. förvärva vissa delar av den s. k. Djurgårdsstaden
samt Beckholmen och Fjäderholmarna, varemot kronan till staden skall överlåta
vissa områden å Djurgården, avsedda för blivande hamnanläggningar m. m.
I _ dessa områden ingå en betydande del av de områden vid Kaknäs och
Lindarängen, som Djurgårdssakkunniga föreslagit skola bibehållas såsom park;
i övrigt utgöras de överlåtna områdena av mark, som Djurgårdssakkunniga
ansett kunna upplåtas för huvudsakligen slutet byggnadssätt.

I syfte att förbereda den vidare exploateringen av vissa delar av Ladugårdsgärdet
anbefallde Kungl. Maj:t den 23 januari 1920 Djurgårdskommissionen
att i samråd med byggnadsstyrelsen samt, beträffande här nedan under punkterna
2), 3) och 4) lämnade uppdrag, jämväl med riksmarskalksämbetet,

1) inleda underhandlingar med Stockholms stad beträffande ekonomiska
frågor, som stode i samband med införlivande med stadens planlagda område av
nya delar utav Norra Djurgården, samt avgiva de förslag, som härav kunde
föranledas, eventuellt innefattande ändring i gällande lag om fastighetsbildning
i stad,

2) uppgöra förslag till sådana oundgängligen nödvändiga trafikleder å Norra
Djurgården, av vilka trängande behov förelåge,

3) uppgöra program till pristävlan om upprättande av en skelettplan för de
genomgående trafiklederna över Norra Djurgården,

4) på grundval av nämnda pristävlans resultat uppgöra ett förslag till dylik
skelettplan, samt

5) därefter träffa preliminära överenskommelser med kommuner eller enskilda,
som kunde hava intresse av kommunikationsfrågans lösning, om utförandet,
såväl över Norra Djurgården som i fortsättningen intill anknytningspunkterna
med befintliga trafikleder, av de trafikleder, vilka inginge i det under
4) nämnda förslag till skelettplan och ansåges böra inom en närmare framtid
komma till utförande.

I anledning därav överlämnade Djurgårdskommissionen med utlåtande av
den 27 januari 1925 förslag till program för en allmän pristävlan rörande skelettstadsplan
för Norra Djurgården. I

I sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande hava även statens byggnadssakkunniga
berört frågan om Norra Djurgårdens vidare exploatering och därvid
anfört bland annat, att ett viktigt moment vid ordnandet av statens byggnadsverksamhet
å Ladugårdsgärdet vore, att valet av institutioner och tomtplats
skedde med hänsyn även till institutionens förmåga att stimulera bostadsbyggande
och till den omgivande terrängens lämplighet härför samt att en
absolut nödvändig förutsättning för tillämpandet av denna metod emellertid
vore, att Ladugårdsgärdet i sin helhet definitivt upphörde att vara övningsfält.
I och med det åt Djurgårdskommissionen lämnade uppdraget att upprätta förslag
till program för en allmän pristävlan rörande skelettstadsplan för Norra
Djurgården syntes hela frågan om dessa områdens ordnande delvis som park

Kungl. Maj:ts proposition nr 7. 29

och delvis enligt fastställd stadsplan sålunda sent omsider vara förd in på
rätta spår.

Såväl Djurgårdssakkunnigas betänkande den 15 maj 1917 som Djurgårdskommissionens
förslag till program för pristävlan rörande skelettstadsplan
hava remitterats till kronans fastighetskommission av år 1925.

Beträffande det mellan fastighetskommissionen och Stockholms stads delegerade
träffade Ladugårdsgärdesavtalet anför fastighetskommissionen till en
början följande:

Med hänsyn till gällande offentligrättsliga såväl som privaträttsliga bestämmelser
hade Ladugårdsgärdesavtalet befunnits böra givas den form, det nu
erhållit. Det utstakade vissa allmänna grunder rörande kronan-markägarens
samt stadens förpliktelser beträffande antagandet samt genomförandet av stadsplan
för det ifrågavarande området, men förutsatte träffandet av särskilda, i
anslutning till det nu slutna avtalet utformade bestämmelser rörande de olika
delområdenas intagande i stadsplan.

Avtalet förbunde på grund av nyss angivna offentligrättsliga lagbestämmelser
icke formligen staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplan.
Men genom att i avtalet reglerats mellan kronan-markexploatören och
staden de ekonomiska konsekvenserna av det nu ifrågavarande områdets intagande
i stadsplan, undanröjdes för staden skälig anledning att motsätta sig områdets
intagande i stadsplan. Vidare kunde framhållas betydelsen av att Kungl.
Maj:t, som ju å ena sidan utgjorde högsta stadsplanemyndighet och å andra
sidan företrädde kronan, vid en såsom högsta stadsplanemyndighet företagen
prövning av blivande stadsplanefrågor rörande den del av Djurgården, avtalet
avsåge, kunde såsom företrädare för kronan hänföra sig till vad avtalet innehölle.

Avtalet avser den del av Norra Djurgården, vilken å den vid statsrådsprotokollet
fogade kartan avgränsats med grön linje, eller i huvudsak den sydost
om Sturevägen belägna delen av Norra Djurgården. Denna del omfattar 1) de
åt Livregementet till häst, Svea artilleriregemente, Svea livgarde, Göta livgarde,
f. d. Livregementets dragoner upplåtna områdena, 2) hela Ladugårdsgärdet,
Smeds- och Kampementsbackarna, Borgen, Drottningberget, Lindarängsknösen
samt Kaknäs skjutbaneområde, vilka områden enligt kontrakt äro
upplåtna till de militära myndigheterna, 3) utarrenderade Djurgårdslägenheterna
Lido, Bergshyddan, Djurgårdsbrunn, Djurgårdsbrunns värdshus, Rosenhill,
Johansdal och Fridhem, 4) norr och väster härom mot Stockholms stads
blivande gläns belägna skogsområden, 5) Djurgårdsarbetareboställena Grindstugan,
Bergstugan och Lilla Sjötullen samt 6) Valhallavägens alléområde, som
för närvarande är upplåtet till staden mot årlig avgift till Djurgårdskassan,
delar av de till Tekniska högskolan, Sophiahemmet och Stadion upplåtna områdena
samt det å nämnda karta med röd färg betecknade området norr om
Karlavägen, det s. k. Karlaplansområdet.

Härom anför fastighetskommissionen:

Vid övervägande av frågan, vilka delar av Djurgården, som borde intagas i
stadsplan, hade kommissionen stannat för en lösning, enligt vilken stadsplaneavtalet
skulle omfatta i huvudsak den del av Norra Djurgården, som vore belägen
sydost om Sturevägen. Kommissionen hade därmed åsyftat att möjliggöra
en av ekonomiska skäl för kronan nödvändig successiv exploatering av

Före liggande artal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

vissa Djurgårdsområden, Samtidigt som en väl även ur Stockholms stads synpunkt
önskvärd utvidgning skedde av stadsplaneområdet över ifrågavarande
område. Men kommissionen hade vidare föreställt sig, att just genom detta områdes
öppnande för exploatering och stadsbebyggelse såväl övriga delar av
Norra Djurgården som ock Södra Djurgården skulle kunna i möjligaste mån
skyddas mot vidare exploatering och sålunda huvudsakligen bevaras som naturparks-
och folkparksområden.

Enligt avtalet skall kronan vid exploatering av ifrågavarande område, innan
fråga om stadsplan av kronan väckes, låta i samråd med stadens myndigheter
utarbeta förslag till stadsplan för delområde efter delområde, vilket, där icke
särskilda förhallanden annat påkalla, bör omfatta en areal av omkring sjuttiofem
hektar.

\ ida re stadgas, att kronan skall till staden utan ersättning överlåta för gator,
allmänna platser och stadens offentliga byggnader enligt fastställd stadsplan
erforderlig mark, motsvarande högst en tredjedel av hela områdets areal. Skulle
enligt fastställd stadsplan för angivna ändamål erfordras ytterligare mark,
avstår kronan denna till staden mot ersättning med belopp, som i brist på
åsämjande bestämmes i den ordning, som då gällande stadsplanelagstiftning
föreskriver i fråga om värdering av gatumark, som till staden skall avstås.

Beträffande dessa bestämmelser anför fastighetskommissionen följande:

Avtalet innebure i vad avsåge avståendet av mark för gator, parker och andra
allmänna platser, att de ekonomiska konsekvenserna av vissa områdens inom
ifrågavarande avsnitt av Djurgården utläggande till park och dylikt icke komme
att utöver en viss gräns falla på kronan utan fördelas mellan kronan och
Stockholms stad. I den mån parkreservationerna inom det i avtalet angivna
området befunnes icke kunna jämte gator och övriga allmänna platser samt
tomter för stadens offentliga byggnader hållas inom den överenskomna gränsen
av 337a procent av områdets totala areal, skulle staden enligt avtalet ersätta
kronan den överskjutande arealen.

Då kronans skyldighet att inom det nu ifrågavarande området utan ersättning
tillhandahålla mark för parker, gator och stadens offentliga byggnader
begränsats på angivet sätt, hade detta skett under beaktande av att kronan
omedelbart invid exploateringsområdet utan ersättning för parkändamål uppläte
synnerligen avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å
Södra Djurgården. Erinras borde också, att kronan tillgodosett Stockholms
stads parkbehov genom upplåtandet av högst avsevärda och dyrbara områden
även på åtskilliga andra håll inom och omedelbart invid Stockholm än å Djurgården.
Inom ingen av rikets städer torde kronan i sådan utsträckning som
just inom Stockholm, utan någon avsevärdare kostnad för kommunen, tillhandahålla
för kommunen erforderliga parkområden.

Såsom av avtalet jämte tillhörande karta framginge, innebure detsamma en
revidering av de grunder, vilka vid 1905 och 1906 års riksdagar godkändes
rörande stadsplaneläggandet av det s. k. Karlaplansområdet, däri inberäknat
gamla veterinärinstitutets område. Vid genomförandet av stadsplan för sagda
område hade nämligen av detsamma till gator och allmänna platser utlagts så
stor andel, att från riksdagens och dess revisorers sida med styrka gjorts gällande,
att denna andel icke varit rimlig.

Det nu träffade avtalet innebure i punkt 2 det medgivandet från stadens sida,
att i den mån kronan inom Karlaplansområdet till gator och allmänna platser
avstått mer än en tredjedel av området, detta skulle tillgodoräknas kronan, så

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-i-7.

snart av det till exploatering i avtalet nu avsedda området minst sjuttiofem
hektar av den väster om den å kartan angivna linjen d—e, d. v. s. Banérgatans
förlängning norrut, belägna marken intagits i stadsplan.

Av bestämmelserna i sagda punkt 2 framginge, att vid den avsedda exploateringen
kronans och stadens mellanhavanden beträffande jämväl det s. k. Valhallavägens
alléområde skulle slutligt regleras. Alléområdet vore för närvarande
upplåtet till staden mot en årlig avgäld av allenast 2,660 kronor, samt finge av
kronan återtagas endast för så vitt och i den mån detsamma erfordrades för
statligt ändamål. Enligt den nu träffade överenskommelsen skulle sagda avgäld
upphöra att utgå från och med det överenskommelsen blivit av Kungl.
Maj :t och kronan samt Stockholms stad slutligt godkänd (punkt 2 sista stycket)
. Däremot svarade, att alléområdet — till den del det vore beläget väster om
Sturevägen tillsammans med viss intilliggande, av Stadion, Sofiahemmet och
Tekniska högskolan disponerad mark — skulle inräknas i exploateringsområdet
och alltså, i den mån detsamma i stadsplan utlades till gata (allé eller plantering),
gå i avräkning på den tredjedel av exploateringsområdet, som staden
för dylikt ändamål ägde att utan ersättning erhålla av kronan.

Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas, att vid uträknandet av
den areal, som staden ägde utan ersättning erhålla för gator, allmänna platser
samt stadens offentliga byggnader, skulle inräknas halva bredden av de gator
i övrigt, vilka, å kartan belagda med gul färg, låge i gränsen av det nu föreslagna
exploateringsområdet.

Beträffande dettas gränser kunde tillika framhållas, att därest^gränsen framginge
i viss för allmän trafik upplåten, men i stadsplan ej ingående väg, till
expolateringsområdet räknades hälften av sådan väg.

I syfte att för staden underlätta likvideringen av den mark, som för gator
och dylikt erfordras utöver en tredjedel av hela områdets areal, innehåller avtalet
vissa bestämmelser om rättighet för staden att ersätta sådan mark med
viss staden tillhörig fast egendom. I sådant hänseende stadgas nämligen, att
staden skall äga helt eller delvis ersätta den avstådda marken antingen, efter
värdering i den ordning i fråga om bestämmandet av kontant ersättning stadgats,
med sådan kvartersmark inom det å kartan med brun färg betecknade området
vid Kaknäs, vilken enligt fastställd stadsplan äger anslutning till kronans
mark, eller ock med annan sådan fastighet inom stadens planlagda område,
vilken skäligen kan såsom vederlag godtagas, eller, om den avstådda marken
är belägen öster om linjen a—b—e, d. v. s. öster om f. d. Livregementets dragoners
kasemetablissement och Drottningberget, kvadratmeter mot kvadratmeter
med så belägen kvartersmark efter kronans val inom det å kartan med
brun färg betecknade området, som nyss är sagt; och skall kronan äga tillträda
marken så snart efter fastställandet av stadsplan för delområde den av kronan
avstådda markens areal kunnat till sin storlek bestämmas.

Beträffande bestämmelsen om ersättning för mark »öster om linjen a—b—c»
anför fastighetskommissionen:

Denna bestämmelse åsyftade att underlätta för staden att till park i stadsplan
avsätta och därefter till kronan likvidera en markremsa utmed Djurgårdsbrunnskanalen
och Djurgårdsbrunnsviken från Värtan och fram till f. d. Livregementets
dragoners kasern. Bestämmelsen hade synts kommissionen godtagbar,
enär i förevarande fall den av kronan avstådda och den av staden i ersättning
lämnade marken kunde rimligen åsättas ungefär enahanda värde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2^7.

Från stadens sida hade ifrågasatts, att staden skulle med mark inom det å
kartan med brun färg betecknade området få likvidera »överskottsmark» jämväl
inom det område utmed Djurgårdsbrunnsviken, som omfattade sagda kasernområde
jämte området väster därom utmed Djurgårdsbrunnsviken fram till den
s. k. diplomatstaden. Detta förslag hade tydligtvis utgått från den förutsättningen,
att jämväl ifrågavarande strandremsa skulle i stadsplanen intagas
som park.

Då kommissionen för sin del funnit sig icke kunna tillmötesgå detta förslag,
hade detta berott bland annat därpå, att kommissionen icke ansett det lämpligt
att genom godtagandet av sagda förslag redan nu så att säga giva på
hand, att ifrågavarande område skulle i blivande stadsplan utläggas till park.
Kommissionen hade nämligen icke kunnat undgå att fästa sig vid att kasernområdet
jämte övriga delar av strandremsan i fråga rätt väl kunde lämpa sig
för offentlig byggnad samt utställnings- och demonstrationsområde, vartill
det såväl inom den närmaste framtiden komme att användas som ock i det
av Djurgårdskommissionen utarbetade förslaget till skelettstadsplan ifrågasatts.

Det syntes då vara för både kronan och Stockholms stad föga önskvärt att
nu, innan utredning i ämnet förelåge, träffa en överenskommelse, som i sig
innebure ett ståndpunktstagande emot de framkomna planerna på ifrågavarande
områdes reserverande för angivna ändamål.

Avräkning av det ersättningsbelopp, som staden skall till kronan utgiva,
skall äga rum första gången tjugufem år efter den första härefter skeende fastställelsen
av stadsplan för delområde och därefter vart tjugufemte år. Den
första avräkningen skall omfatta samtliga de stadsplaner, vilka härefter och
intill sagda dag komma att fastställas, och en var senare avräkning de stadsplaner,
vilka blivit fastställda efter tidpunkten för närmast föregående avräkning.

Fastighetskommissionen anför i denna del, att bestämmelserna om såväl avräkningsperiodens
längd — 25 år — som ock normalarealen för stadsplanedelområde
— omkring 75 hektar — tillkommit huvudsakligen ur utjämningssynpunkt.
Inom olika parceller av exploateringsområdet torde nämligen behovet
av mark för gator, allmänna platser och stadens offentliga byggnader komma
att växla högst väsentligt. Genom nyssnämnda bestämmelser komme staden
emellertid att ernå en ur avräkningssynpunkt önskvärd utjämning mellan olika
stadsplaneområden.

Kostnaderna för iordningställande av gator och andra allmänna platser inom
område, för vilket stadsplan fastställes, skola fördelas så, att staden bekostar
iordningställande av parker och likartade planteringar samt kronan bekostar
iordningställande av gator, av andra allmänna platser än parker ävensom av
alléområde, enstaka träd, gräsmattor och dylikt, tillhörande gator, dock i fråga
om beläggning och plantering endast intill halva gatubredden, eller högst nio,
i visst fall tolv meter, utmed tomt i kronans hand.

Kostnaderna för kloakledningar skola inom område, för vilket stadsplan härefter
fastställes, bestridas av kronan med iakttagande av att ersättningsskyldighet
endast må avse kloakledning, som anlagts efter fastställandet av stadsplan
för området i fråga, och att kronan icke må belastas med större andel av
kostnaderna än som kan anses belöpa å avloppet från området, jämfört med

Kungl. itaj:ts proposition nr 2h7. 33

avloppet, från andra områden, för vilka kloakledningen tilläventyrs jämväl är
avsedd.

Därest kronan så önskar, må nu nämnda arbeten för gator och dylikt, vilka
i viss utsträckning skola bekostas av kronan, utföras genom kronan och under
sedvanligt entreprenörsansvar.

Skulle förutsättningarna för denna överenskommelse genom ny lagstiftning
angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund av
andra nytillkommande omständigheter så väsentligt förändras, att överenskommelsen
icke längre kan anses skälig, skola mellan kronan och staden upptagas
förhandlingar om jämkning av överenskommelsen med hänsyn härtill.

Slutligen framhåller fastighetskommissionen, att därest avtalet vunne slutligt
godkännande, åtgärder snarast möjligt torde böra vidtagas i syfte att
bringa den avsedda exploateringen i verkställighet. Sålunda syntes böra upprättas
en exploateringsplan och i det sammanhanget avgöras bland annat, i vad
mån och i vilken ordning dels militärens dispositionsrätt över de ifrågavarande
områdena borde upphöra, dels Djurgårdsförvaltningens vård och inseende över
området borde upphöra samt Djurgårdskassan eventuellt beredas ersättning
för mistade inkomster, dels av vilken myndighet exploateringen borde handhavas,
dels ock huru de med exploateringen förenade kostnaderna skulle bestridas
samt huru de vid exploateringen inflytande medlen skulle disponeras.

I avgiven reservation har en av stadens delegerade, direktören C. .Tuhlin Reservation.
Dannfelt anfört:

Då en tillfredsställande stadsplan över det i avtalet avsedda området måste
antagas komma att innefatta betydande parkområden, torde hela arealen gatuoch
parkmark inom exploateringsområdet komma att väsentligt överstiga den
tredjedel därav, som enligt de föreslagna avtalsgrunderna utan ersättning skulle
överlämnas till staden. Med hänsyn till tomtpriserna inom de hittills exploaterade
delarna av norra Djurgården kunde befaras, att de ersättningsbelopp, som
komme att fastställas för antydda överskjutande parkareal, kunde bliva mycket
stora. Enligt reservantens mening borde den i avtalet beträffande viss del
av exploateringsområdet stadgade principen, att staden lämnade en kvadratmeter
mark av sitt område vid Kaknäs för varje kvadratmeter den nödgades
lösa, tillämpas inom de delar av exploateringsområdet, varest större avsättningar
till park kunde förväntas bliva nödvändiga, såsom särskilt området vid
Djurgardsbrunnsvikens norra strand mellan dragonkasernen och den s. k. Diplomatstaden,
där köpeskillingen för erforderlig parkareal redan med nu kända
och beräkneliga tomtpriser skulle röra sig om ett stort antal miljoner kronor.

Då sålunda i ett, såvitt nu kunde förutses, synnerligen betydelsefullt hänseende
omfattningen av stadens ekonomiska förpliktelser enligt avtalet icke
blivit något sätt fixerad och följaktligen konsekvenserna av avtalet icke läte
sig överskådas, hade reservanten för sin del icke kunnat ansluta sig till avtalet.

Justitiekansler sämbetet, kammarkollegium och armé förvaltning en hava ej Yttranden.
funnit anledning till erinran mot avtalet. Arméförvaltningen har därvid framhålllit,
att ett fortsatt bebyggande av Ladugårdsgärdet komme dels att nödvändiggöra,
att nya kasernetablissement uppfördes å Järvafältet för de till
Stockholm förlagda truppförband, vilkas nuvarande kasernetablissement vore
belägna intill Ladugårdsgärdet och vilka därför hade oundgängligt behov av

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. SIS höft. (Nr 2-47,)

Kungl. Maj:t,s proposition nr 847.

detta såsom övningsfält, dels ock att utgöra en ytterligare anledning till att
Stockholms ammunitionsförråd snarast möjligt förflyttades från sin nuvarande
plats.

Byggnadsstyrelsen och Djurgårdskommissionen hava tillstyrkt godkännande
av avtalet. Djurgårdskommissionen har därvid anfört, att den första, en exploatering
av ifrågavarande område föregående åtgärden vore att uppgöra en generalplan
över de viktigare trafikleder, som skulle i ett eller annan avseende
beröra sagda område, samt att det vore kommissionens avsikt att efter avtalets
godkännande inkomma med förslag, huru dylik generalplan lämpligen borde
komma till stånd.

Byggnadsstyrelsen har anfört:

Enligt byggnadsstyrelsens mening hade det varit önskligt, att detta avtal
kunnat träffas under bindande förutsättning, att Kungl. Maj:t skulle äga
fastställa de förslag till stadsplan, som kronan efter samråd med stadens myndigheter
framlade, även om staden skulle vägra antaga planen i fråga. Byggnadsstyrelsen
förutsatte därvid givetvis, att staten skulle tillmötesgå stadens
önskemål beträffande trafikleder, öppna platser och parker inom den ram, som
överenskommits, eller i den större omfattning, staden mot skälig ersättning
därutöver kunde önska, samt att beträffande stadsplanens bedömande givetvis
skulle iakttagas det tillvägagångssätt och de föreskrifter, som i allmän lag och
författning vore eller bleve stadgade.

Med hänsyn till gällande såväl offentlig-rättsliga som privat-rättsliga förhållanden
hade emellertid avtalet, såsom fastighetskommissionen framhölle,
befunnits böra givas den form, det fått, även om detsamma icke formligen förbunde
staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplanen. Genom
antagandet av avtalet komme dock de ekonomiska konsekvenserna av områdets
intagande i stadsplan att regleras, varigenom enligt fastighetskommissionens
mening anledning icke förelåge för staden att motsätta sig områdets intagande
i stadsplanen. Enligt bs^ggnadsstyrelsens mening kunde dock härvid andra
intressen än de med områdets exploatering samhörande ekonomiska mellanliavandena
komma att göra sig gällande, förhållanden som emellertid den blivande
lagstiftningen torde uppreda.

Ehuru sålunda svårigheter mött att åstadkomma en för staden mer bindande
överenskommelse om områdets intagande i stadsplan, måste avtalet dock
i detta avseende innebära en viss säkerhet härför, då stadens biträdande av
stadsplaneläggningen vore avtalets huvudändamål.

Avtalet hade även värde genom att det angåve riktlinjerna för kronansmarkexploatörens
åtagande beträffande avstående av gatumark och mark för
allmänna platser och parker samt för ersättning rörande avlopp m. m. Vad
avtalet härom stipulerade syntes byggnadsstyrelsen i detta fall vara väl grundat
på den praxis, som, oberoende av att lagbestämmelser härom ej förelåge,
vunnit en viss hävd, och som även kommit till uttryck i de senast framkomna
förslagen till revidering av fastighetsbildningslagen. Avtalet syntes enligt
byggnadsstyrelsens mening vara för staden förmånligt, särskilt med hänsyn
till att, såsom ock av fastighetskommissionen påpekats, kronan omedelbart invid
exploateringsområdet, utan ersättning, för parkändamål uppläte synnerligen
avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å Södra
Djurgården, förhållanden, som icke torde bliva ändrade. Med hänsyn till dessa
fakta, syntes styrelsen den avgivna reservationen mindre motiverad.

Fastighetskommissionen hade i nyssberörda yttrande även berört liknande
markupplåtelser inom själva stadsområdet. Enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat
avsåges härvid Bellevueparken men icke kronan tillhörig kvartersmark,

Kungl. Maj ds proposition nr %Jf 7

.tf

såsom Kungsträdgården och Humlegården, vilka tillsvidare upplåtits lill allmänna
parker; dessa områden hade icke på något sätt berörts vid avtalet om
Djurgårdsområdenas inläggande i stadsplanen. Byggnadsstyrelsen ansåge
detta förhållande böra vid avtalets antagande särskilt framhållas.

Värdet av det gjorda avtalet beträffande kronans skyldigheter i egenskap av
markexploatör syntes byggnadsstyrelsen i viss mån förringas genom den bestämmelsen
i avtalet, att om förutsättningarna för avtalet genom ny lagstift
ning angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund
av andra nytillkomna omständigheter så väsentligt förändrades, att överenskommelsen
icke längre kunde anses skälig, förhandlingar om jämkning av
överenskommelserna med hänsyn härtill skulle upptagas mellan kronan och
staden. Även om genom ny lagstiftning i vissa fall kunde komma att föreskrivas,
att vid högt bebyggande mer än en tredjedel av området — exempelvis
hälften ■— skulle avstås till gator, allmänna platser och parker, torde dock
denna högre siffra knappast komma i tillämpning som genomsnittsnorm och i
varje fall ej böra tillämpas här, detta med hänsyn till de omkringliggande
parkområdena, som ställdes till disposition. Utan att göra någon hemställan om
ändring ville byggnadsstyrelsen dock hava påpekat, att sagda bestämmelse
här syntes mindre behövlig.

Beträffande det område, som avtalet gällde, hade byggnadsstyrelsen ej något
att erinra.

Beträffande föreskrifterna om utarbetande av stadsplan för delområde efter
delområde samt bestämmelsen, att dessa delområdens omfattning skulle utgöra
omkring 75 har, ville byggnadsstyrelsen framhålla följande. T sin skrivelse
den 18 december 1918 med tillstyrkan till pristävlan rörande stadsplan för
vissa delar av Norra Djurgården hade byggnadsstyrelsen framhållit, att det
icke vore tillrådligt att stadsplanelägga någon del av Norra Djurgården utan
att studera konsekvenserna härav för övriga delar av området; härför erfordrades
först, att en skelettplan för trafikleder m. m. för hela området närmare
utreddes. I skrivelse den 14 maj 1924 till Djurgårdskommissionen översände
byggnadsstyrelsen ett omarbetat förslag till program för tävlan för stadsplan
för viss del av Norra Djurgården, i vilket förslag styrelsen påpekade, att styrelsen
funne stadsplaneläggning av områden å Norra Djurgården ej kunna ske
annat än i samband med utredning rörande huvudtrafikleder å Norra Djurgården
i dess helhet, varför styrelsen i konsekvens härmed fann, att en tävlan rörande
ett lämpligt anordnande av huvudtrafikleder m. m. borde ingå i tävlan
rörande en stadsplaneläggning av Ladugårdsgärdet.

I anslutning till vad styrelsen sålunda tidigare erinrat ansåge styrelsen sig
höra framhålla, att, även om det ansåges obehövligt, att överenskommelse om
dylikt förfarande intoges i avtalet, det vore ofrånkomligt, att, innan stadsplan
för delområde framlades, en dylik skelettplan upprättades, helst efter föregående
tävlan. Det syntes styrelsen även påtagligt, att plan för delområde ej
kunde framläggas, förrän en utredning rörande dispositionen av hela det område
avtalet nu gällde (generalplan) komme till stånd. Först därefter kunde
plan för delområde uppgöras och dess definitiva storlek bestämmas. Byggnadsstyrelsen
hade velat framhålla behovet av denna skelett- och dispositionsplan
såsom, ett första led i stadsplaneläggningen och såsom ett förtydligande av
kommissionens uttalande, att »en exploateringsplan lär böra upprättas».

Riksmarskalks ämbetet har åberopat ett yttrande av intendenten för Djurgården,
däri denne förklarat sig icke kunna tillstyrka exploatering och stadsplans
uppgörande för den del av Norra Djurgården, som avsåges i avtalet. Intendenten
har hemställt, att vissa områden inom ifrågavarande del av Djur -

Kungl. Maj:ts proposition nr 2h7.

gården måtte i sin helhet undantagas från exploatering och stadsplan, nämligen
bland annat området öster om f. d. Livregementets dragoners kasern och söder
om Kaknäs skjutbaneområde samt att från exploatering vid stadsplans uppgörande
måtte undantagas bergåsen Smedsbacken—Kampementsbacken samt större
delen av skogsbältet Borgen, Drottningberget och Lindarängsknösen.

För egen del har riksmarkskalksämbetet särskilt med hänsyn till möjligheten
att för framtiden fullgöra den Djurgårdskassan numera enligt statsmakternas
beslut åliggande skyldigheten att med avsevärda belopp årligen bidraga
till de kungl. slottens underhåll kraftigt betonat nödvändigheten, att nämnda
kassa erhölle ersättning för genom eventuell exploatering av ifrågavarande område
minskade inkomster.

Liksom å Kungsholmen äger kronan å Norra Djurgården betydande marktillgångar,
vilka äro avsedda att i en eller annan form exploateras i enlighet
med särskilda, närmast av riksdagen därom fattade beslut. Emellertid
har exploaterandet av dessa marktillgångar hittills kunnat ske i jämförelsevis
ringa omfattning. Sålunda hava jämlikt medgivande av 1905 års riksdag
och överenskommelse samma år med Stockholms stad exploaterats endast några
mindre områden av Norra Djurgården, nämligen de s. k. Karlaplans-, Fredrikshovs-
och Skogsinstitutsområdena. Till följd av bestämmelserna i nyssberörda
överenskommelse med Stockholms stad haT kronan av den dyrbara marken
inom dessa områden nödgats för gator och allmänna platser utan ersättning
avstå icke mindre än 54 procent av hela markarealen ävensom för iordningställande
av gator och allmänna platser måst nedlägga högst betydande belopp. Det
har därför framstått såsom angeläget att vid exploatering av ytterligare markområden
å Norra Djurgården söka erhålla sådan överenskommelse med staden,
som tillförsäkrar kronan möjlighet att på ett mera effektivt och ekonomiskt
fördelaktigt sätt utnyttja markområdena i fråga.

Det nu framlagda förslaget till avtal med staden avser exploaterandet av
de delar av Norra Djurgården, som äro belägna norr om östra delen av Östermalm,
Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen. Genom avtalet
möjliggöres sålunda en för kronan behövlig exploatering av ytterligare mark å
Norra Djurgården samtidigt som större utsikt vinnes att bevara övriga delar
av Djurgården såsom natur- och folkpark. För Stockholms stad tillgodoses
det nu föreliggande behovet av ytterligare mark för stadsbebyggelsens utveckling
över Ladugårdsgärdet, vilket omedelbart ansluter till den nordöstra delen
av Östermalm. Därjämte möjliggöres för staden att få frågorna om tillfartsvägar
över Norra Djurgården till frihamnen och de genom särskild överenskommelse
år 1918 förvärvade områdena vid Kaknäs på ett definitivt sätt
ordnade.

Från riksmarkskalksämbetets sida har ifrågasatts, att de skogbevuxna delarna
av exploateringsområdet måtte undantagas från exploatering och bibehållas
såsom naturlig park. Med anledning häTav torde böra framhållas, att
vid en blivande exploatering naturligen i första hand synes böra tagas i anspråk
de närmast staden belägna delarna av området eller det icke trädbevuxna
Ladugårdsgärdet samt att vid de övriga delarnas intagande i stadsplan och ex -

Kungl. Maj:ts proposition nr 247.

ploatering givetvis all skälig hänsyn bör tagas till deras egenskap av naturlig
park. Ett godkännande av det nu föreliggande avtalet utgör i varje fall icke
hinder för tillgodoseende av de utav ämbetet uttalade önskemålen.

Såsom av det föregående framgår, har avtalet icke erhållit formen av en
detaljerad överenskommelse rörande ifrågavarande områdes exploatering, utan
liar det befunnits lämpligt att låta avtalet endast innefatta vissa allmänna
grunder, som skola lända till efterrättelse vid uppgörandet av de särskilda
överenskommelser, som sedermera måste träffas mellan kronan och staden rörande
områdets stadsplaneläggning och exploatering. Med hänsyn till behovet
och fördelen för staden att för sin ytterligare utveckling kunna taga i
anspråk ett område sådant som det nu ifrågavarande lärer staden komma att
inom ej alltför avlägsen tid i enlighet med de i avtalet stadgade grunder medverka
till områdets successiva intagande i stadsplanen och sålunda den med
avtalet avsedda exploateringen kunna genomföras.

Vad som är ägnat att för kronans vidkommande betraktas med tillfredsställelse
är, att i detta avtal kunnat erhållas för kronan godtagbara villkor
beträffande avstående av mark till samt iordningställande av gator och allmänna
platser samt anordnande av kloakledningar m. in. De stridigheter i
förevarande avseende, som tidigare förekommit, torde vid bifall till avtalet icke
komina att upprepas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då avtalet jämväl i övrigt synes
vara av beskaffenhet att kunna godtagas, anser jag mig böra förorda godkännande
för kronans del av detsamma; och torde, därest avtalet av riksdagen biträdes,
ärendet därefter få underställas Hans Maj:t Konungens prövning.

Därest avtalet vinner slutligt godkännande, torde, såsom fastighetskommissionen
framhållit, åtgärder böra vidtagas för genomförande av den avsedda
exploateringen. Den första åtgärden torde därvid bliva att uppgöra en skelettplan
för trafikleder m. m. samt en generalplan för dispositionen av hela området,
varefter skulle följa upprättande av stadsplan för delområde efter delområde.
Bland de spörsmål, som i samband därmed torde böra efter utredning
prövas, äro frågorna när Djurgårdsförvaltningens befattning med området
bör upphöra samt i vilken utsträckning och på vad sätt Djurgårdskassan
bör beredas ersättning för genom områdets exploatering minskade inkomster.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts och under
framhållande, att ärendet synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan
hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått till ända, föreläggas riksdagen, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna här ovan omförmälda avtal av den 22 februari
1928 mellan kronans fastighetskommission av år 1925, å kronans
vägnar, och delegerade för Stockholms stad. å stadens

Kungl. Maj:ts proposition nr 84.7.

vägnar, angående vissa markbyten i staden mellan broarna
och å Kungsholmen m. m. samt av den 17 mars 1928 mellan
samma parter angående grunder för exploateringen av viss del
av Norra Djurgården;

dels ock, vid bifall härtill, under sjätte huvudtiteln, avdelningen
E. Byggnadsväsendet, för utredningar rörande nybyggnad
för Kungl. Maj :ts kansli för budgetåret 1928—1929
anvisa ett extra reservationsanslag av ......kronor 60,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet!
Fredric Hawerman.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

281978

Bilaga

Till KONUNGEN. I

I skrivelse den 31 maj 1925, nr 264, anhöll riksdagen, att Eders Kungl.
Maj:t måtte vidtaga åtgärder dels för att få nu svävande frågor rörande
äganderätten till och användningen av kronans inom Stockholms stads om Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 212 häft. (Nr 247.)

Tillsättandet
av kronans
fastighetskommission
av år
1925.

råde belägna markområden definitivt lösta, dels och för att åstadkomma en
revision av nu gällande avtal och uppgörelser av ekonomisk innebörd mellan
kronan och staden, i den mån en sådan revision efter närmare utredning befunnes
ur kronans intressesynpunkt vara önskvärd. Beträffande sättet för
utredningens anordnande uttalade riksdagen därvid bland annat, att ledningen
av utredningen och de underhandlingar, som därav bleve en följd, borde anförtros
åt ett särskilt för ändamålet sammansatt organ.

Vid anmälan i statsrådet den 12 juni 1925 av riksdagens nämnda skrivelse
anförde chefen för finansdepartementet, efter gemensam beredning med chefen
för kommunikationsdepartementet, bland annat följande.

Den utredning rörande olika frågor, som riksdagen med sin förberörda framställning
avsett, samt de underhandlingar, vilka erfordrades för åstadkommande
av en uppgörelse med Stockholms stad i dessa ämnen, syntes böra
anförtros åt en särskild kommission. Till en början borde ''kommissionens arbete
inriktas på att vinna en fullständig överblick över samtliga de spörsmål,
vilka här kunde komma i fråga. Utredningar påginge redan i syfte att
erhålla en reglering av vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten och
Stockholms stad, avseende, bland annat, vissa i samband med frågan om nybyggnad
för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål ävensom vissa frågor
rörande Norr Mälarstrand m. m. Vid lösningen av karolinska medikokirurgiska
institutets och serafimerlasarettets nybyggnad sfrågor, vilka vore
överlämnade till särskilt tillkallade sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet,
krävdes jämväl vissa uppgörelser med staden. Berörda utredningar borde,
åtminstone tillsvidare, fortgå såsom dittills, men förutsattes, att den kommission,
om vars tillsättande föredragande departementschefen ämnade hemställa,
i erforderliga avseenden samrådde med de sålunda redan existerande utredningsorganen.
Likaledes borde ett samarbete komma till stånd mellan kommissionen
och de organ, vilka särskilt hade sig anförtrodda frågor rörande
Djurgården, nämligen Djurgårdsförvaltningen och Djurgårdskommissionen.
När kommissionen kommit så långt i sina utredningar, att en klar överblick
vunnits över samtliga föreliggande frågor, skulle det få bero på närmare beslut
av Eders Kungl. Maj:t, efter vilka linjer underhandlingarna skulle bedrivas.

I enlighet med hemställan av statsrådet beslöt Eders Kungl. Maj:t därefter
att uppdraga åt en särskild kommission att, i överensstämmelse med vad
av vederbörande departementschef sålunda angivits, ombesörja de utredningar
och underhandlingar rörande vissa ekonomiska mellanhavanden mellan staten
och Stockholms stad, som avsåges i riksdagens nämnda skrivelse, samt att
till ledamöter i denna kommission förordna undertecknade Kvamzelius. Kydén
och Stendahl, ävensom att uppdraga åt undertecknad Kvamzelius att vara
kommissionens ordförande.

Kommissionen har sedermera antagit benämningen kronans fastighetskommission
av år 1925.

Såsom sekreterare hos kommissionen har tjänstgjort tillförordnade andre advokatfiskalen.
sekreteraren i kammarkollegium Sten Grönvall.

Genom särskilda nådiga remisser hava till kommissionens bedömande hänskjutits dels

det av kronans delegerade för förhandlingar med Stockholms stad i
vissa frågor rörande Norr Mälarstrand m. m. den 14 januari 1926 avgivna betänkandet
angående stadsplan för samt instrument över värdering av vissa
kronans tomter å Kungsholmen m. m.,

dels en av Stockholms stadsfullmäktige hos Eders Kungl. Maj:t gjord fram -

ställning oni fastställande av ett utav stadsfullmäktige den 31 maj 1926 antaget
förslag till stadsplan för Norr Mälarstrand mellan Kungsholmstorg och
Rålambstorg ävensom en av kammaradvokatfiskalsämbetet avlåten skrivelse
med erinringar mot samma stadsplaneförslag,

dels en av kammaradvokatfiskalsämbetet den 10 augusti 1926 till Eders
Kungl. Maj:t ingiven skrivelse, vari ämbetet med föranledande av ett utav
Stockholms stadsplanenämnd uppgjort, av stadens byggnadsnämnd till allmänhetens
granskning framlagt förslag till ändring av stadsplanen för Kungsholmen,
avseende breddning av Hantverkare- och Parmmätaregatorna, underställt
Eders Kungl. Maj:ts prövning, huruvida icke med den föreslagna stadsplaneändringen
sammanhängande frågor, som kvarstode olösta, borde göras till
föremål för ytterligare underhandlingar med staden,

dels ock en av kammarkollegium i skrivelse den 11 augusti 1926 med eget
yttrande till Eders Kungl. Maj:t överlämnad framställning från Stockholms
stads fastighetsnämnd om rätt för staden att på vissa villkor — i avvaktan
på genomförandet av ett utav delegerade för kronan och staden i samband
med underhandlingar rörande nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli (kanslihusdelegerade)
uppgjort förslag till markbytesavtal mellan kronan och staden —
disponera visst för Hantverkaregatans breddning erforderligt område.

I skrivelse den 10 juli 1926 till statsrådet och chefen för finansdepartementet
framlade kommissionen, med redogörelse för sin dittillsvarande verksamhet,
förslag rörande sitt fortsatta arbete och hemställde därvid, att Eders
Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt kommissionen dels att fullfölja de påbörjade
utredningarna om en definitiv reglering av svävande markfrågor, berörande
kronan och staden, samt en omreglering i erforderlig omfattning av sådana
avtal, bestämmelser och statliga dispositioner, varigenom staden från kronans
sida åtnjöte vissa förmåner och inkomster, ävensom med staden inleda de
underhandlingar, vartill utredningarna gåve anledning, dels ock att inleda
underhandlingar med staden angående erhållande av stadsplan för vissa delar
av Djurgården och kronan tillhöriga fastigheter å Kungsholmen, därvid kommissionen
tillika skulle hava att taga i övervägande, huruvida underhandlingarna
om stadsplan för angivna delar av Kungsholmen borde omfatta även förslag
till markbyten mellan kronan och staden rörande bland annat dessa, kronan
tillhöriga fastigheter å Kungsholmen.

Vid anmälan i statsrådet den 23 september 1926 av kommissionens nämnda
skrivelse erinrade statsrådet och chefen för finansdepartementet, efter gemensam
beredning med statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet, till
en början om här ovan omförmälda särskilda nådiga remisser å ärenden rörande
Kungsholmen samt anförde vidare bland annat följande:

»Kommissionens fortsatta arbete synes mig i första hand böra nu inriktas
på de frågor angående Kungsholmen och Norra Djurgården, vilka äro för såväl
staten som staden av största aktualitet och vilka dessutom nära sammanhänga
med stadsplane- eller andra ärenden, som redan föreligga till Kungl.
Maj:ts avgörande.

Dessa frågor gälla samtliga ett snabbt och ändamålsenligt ordnande av de
huvudtrafikleder genom Kungsholmen, som på grund av bebyggelsens utveckling
åt väster blivit otillräckliga, och hava delvis länge varit föremål för
myndigheternas handläggning utan att slutligt resultat ernåtts. Starka betänkligheter
hava emellertid gjorts gällande mot att förutnämnda stadsplaneförslag
beträffande Norr Mälarstrand och Hantverkaregatan fastställas utan
att dessförinnan klarhet vunnits angående stadsplanereglering i erforderlig utsträckning
av mellan dessa gator belägen mark. Skäl hava därvid anförts

för att i den mån viss lättnad av trafikförhållandena kan vinnas genom preliminär
upplåtelse av för de nödvändigaste gatuvidgningarna erforderlig mark,
överenskommelse härom, i avvaktan å utredningens fullföljande, skall kunna
träffas.

Ett slutligt ordnande i ett sammanhang av dessa för såväl kronan som
staden viktiga frågor rörande Kungsholmen lärer vara i hög grad önskvärt,
så mycket mer som, i enlighet med riksdagens uttalande, i samband med stadsplans
fastställande överenskommelse lämpligen torde böra träffas mellan kronan
och staden om erforderliga markdispositioner. Underhandlingar i ämnet
torde fördenskull böra omedelbart upptagas och allvarliga ansträngningar göras
i syfte att de svävande tvistefrågorna nu må erhålla ep skyndsam och för
båda parterna tillfredsställande lösning.

Beträffande vidare Norra Djurgården lärer en överenskommelse med staden
böra avse dels vilka delar av ifrågavarande område skola intagas i stadsplan,
dels ock efter vilka grunder stadsplanen skall närmare utformas och genomföras.
Av vikt är därvid, att de allmänna grunderna för stadsplaneläggningen
snarast bliva fastslagna, så att hinder icke må upnstå för ett ändamålsenligt
framdragande av trafikleder eller för vissa områdens utnyttjande för
bebyggande i den mån behov härav kan föreligga.

I avseende å övriga frågor, som tillhöra kommissionens uppdrag, torde utredningsarbetet
böra fullföljas och närmast inriktas på att en fullständig överblick
över samtliga återstående spörsmål vinnes. På chefen för finansdepartementet
torde böra bero att i sista hand avgöra, i vilken utsträckning de utredningar,
som verkställas, därefter böra föranleda underhandlingar med staden.
Det torde dock böra stå kommissionen fritt att i underhandlingarna med
staden angående Kungsholmen och Norra Djurgården berörande frågor upptaga
jämväl andra mellanhavanden, som anses lämpligen böra i nämnda sammanhang
göras till föremål för överväganden och eventuellt vinna sin lösning.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter av stadsplaneteknisk natur, särskilt beträffande
Kungsholmen och Norra Djurgården, som förestå, torde kommissionen
för fullgörandet av sitt uppdrag böra förstärkas med en på detta område
sakkunnig ledamot.»

På hemställan av statsrådet fann Eders Kungl. Maj:t därefter gott bemyndiga
kronans fastighetskommission av år 1925 att

dels förhandla med delegerade för Stockholms stad om åvägabringandet ej
mindre av lämplig stadsplanereglering å Kungsholmen beträffande Norr Mälarstrand,
Hantverkaregatan och mellanliggande mark än även av stadsplan i
lämplig utsträckning för Norra Djurgården, så ock underhandla om erforderliga
markdispositioner m. m. för stadsplaneregleringens respektive stadsplanens
genomförande,

dels ock i avseende å övriga frågor, som tillhörde kommissionens uppdrag,
fullfölja utredningsarbetet och i den omfattning, som chefen för finansdepartementet
skulle äga att närmare bestämma, upptaga underhandlingar med staden,
kommissionen dock obetaget att i underhandlingarna angående Kungsholmen
och Norra Djurgården berörande frågor upptaga jämväl andra mellanhavanden.
som ansåges lämpligen böra lösas i nämnda sammanhang.

Tillika förordnade Eders Kungl. Maj :t undertecknad Clason att såsom ledamot
deltaga i kommissionens arbeten.

Sedermera överlämnade kronans delegerade för underhandlingar med Stockholms
stad angående vissa spörsmål i samband med frågan om nybyggnad
för Kungl. Maj :ts kansli den 28 augusti 1926 sitt förslag angående reglering
av vissa tomtfrågor rörande nämnda nybyggnad ävensom ett på grund -

val av de förda underhandlingarna uppgjort preliminärt kontrakt mellan kronan
och Stockholms stad. Efter det utlåtanden däröver avgivits av kronans
fastighetskommission av år 1925 samt byggnadsstyrelsen, uppdrog Eders
Kungl. Maj:t den 15 oktober 1926 åt kronans fastighetskommission av år
1925 att, i enlighet med vad i ämnet anförts till det i den delen offentliggjorda
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sistnämnda dag,
skyndsamt upptaga fortsatta underhandlingar med representanter för Stockholms
stad rörande de i samband med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj:ts
kansli stående spörsmålen.

Till kommissionens bedömande hava sedermera genom särskilda nådiga remisser
ytterligare hänskjutits

dels en av arméförvaltningens fortifikationsdepartement med underdånig
skrivelse den 5 januari 1927 överlämnad framställning från Stockholms stads
fastighetskontor rörande stadens anspråk å andel i hyresbeloppet för ett av kronan
till enskild med nyttjanderätt upplåtet område vid Mälaren utanför kvarteret
Göken å Kungsholmen,

dels en av Stockholms stads fastighetsnämnd gjord, den 1 juli 1927 dagtecknad
framställning om upplåtelse med nyttjanderätt till staden av vissa för
Hantverkaregatans breddning och utläggning till Katarina bangata erforderliga,
kronan tillhöriga områden, ävensom en av Kungsholmens kommunalförening
ingiven underdånig skrift rörande upplåtandet av förstnämnda områden,
dels ett av t. f. förste ingenjören vid mynt- och justeringsverket K. Segerlind
till Eders Kungl. Maj:t ingivet förslag rörande omändringar av de till
sagda ämbetsverk upplåtna byggnaderna inom kvarteret Munklägret å Kungsholmen,

dels det av särskilda sakkunniga den 15 maj 1917 avlämnade, tryckta, »Betänkande
angående Djurgårdens bevarande såsom park»,

dels ock det av djurgårdskommissionen på Eders Kungl. Majrts uppdrag
utarbetade förslaget till program för en allmän pristävlan i fråga om skelettstadsplan
för Ladugårdsgärdet.

Kronans fastighetskommission av år 1925 överlämnar härmed tvenne
avtal med tillhörande kartor samt stadsplaneförslag jämte beskrivningar.
Det ena avtalet — här nedan benämnt »Kanslihus-Kungholmsavtalet» — utgör
en uppreglering av dels vissa frågor, som sammanhänga med det nya
kanslihusets åvägabringande, dels vissa stadsplane- och markregleringsfrågor
berörande kronans fastigheter å Kungsholmen, dels ock vissa kronans och
Stockholms stads mellanhavanden rörande de av generaltullstyrelsen nu disponerade
fastigheterna i kvarteret Argus vid Skeppsbron. Det andra avtalet avser
en principiell uppgörelse mellan kronan och staden rörande grunderna för
Ladugårdsgärdets intagande i stadsplan i och för exploatering — avtalet benämnes
här nedan Ladugårdsgärdesavtalet.

Det nuvarande
kanslihusets

historik.

Första förslaget
till
kanslihusbyggnad
i
Kungsträdgården.

Kanslihus—Kungsholmsavtalet.

I. Kanslihusfrågan.

Kanslihus-Kungsholmsa vtalet avser, på sätt nyss nämnts, åvägabringandet
av en överenskommelse mellan kronan och Stockholms stad, varigenom kronan
förvärvar ostridig äganderätt till all den mark, som behöver tagas i anspråk
för ett nytt kanslihus å ett område, i huvudsak begränsat av Mynttorget—
Myntgatan—Rådhusgränden—Kanslikajen. Vidare omfattar avtalet i denna
del erforderlig stadsplanereglering av berörda område samt överlåtelse å Stockholms
stad av all kronan tillhörig mark, som enligt den nya stadsplanen skall
utläggas till gata, ävensom överenskommelse i vissa andra, med stadsplaneregleringen
samhörande frågor.

Härvid må lämnas följande redogörelse för kanslihusfrågans hittillsvarande
behandling.

Det nuvarande kanslihuset med den därtill hörande tomten nr 1 i kvarteret
Vulcanus vid Mynttorget disponerades ursprungligen av myntverket. Byggnaden
uppläts emellertid, i sammanhang med att år 1840 fattades beslut om
statsrådets förändrade organisation samt fråga väckts om beredande av en
gemensam ämbetslokal för samtliga statsdepartements expeditioner, till lokal
för flertalet av dessa expeditioner. Från början således icke avsedd till ämbetslokal
för Kungl. Maj :ts kansli, visade sig byggnaden snart vara som kanslilokal
mindre lämplig och otillräcklig. En år 1893 av sakkunniga verkställd
besiktning rörande kanslihusets beskaffenhet utvisade jämväl, att byggnaden
ägde väsentliga brister med hänsyn till såväl hållfasthet som trygghet mot
eldfara och att dessa brister allenast delvis kunde avhjälpas.

De sålunda förefintliga olägenheterna föranledde inom kort åtgärder i syfte
att åstadkomma ny lokal för kansliet. Såsom en förberedande åtgärd i detta
hänseende anmodades dåvarande överintendentsämbetet år 1893 att inkomma
med yttrande huruvida, med iakttagande av att den oundgängligen erforderliga
ökningen i utrymme bleve tillgodosedd, önskemålet kunde vinnas genom ombyggnad
av kanslihuset på dess nuvarande plats. Den sålunda ifrågasatta utvägen
för frågans lösning avstyrktes emellertid av de särskilda sakkunniga,
som av ämbetet utsetts att avgiva yttrande i ärendet — främst emedan kanslihustomten
icke lämnade tillräckligt med utrymme samt ett förvärv av stadens
intilliggande fastigheter i kvarteret Mars icke av staden medgavs.

Förhandlingar inleddes därefter i syfte att för beredande av plats för ny
kanslihusbyggnad för kronans räkning förvärva åtskilliga fastigheter, såsom
det s. k. Brunkebergs hotell i kvarteret Fyrmörsaren (numera telegrafstyrelsens
fastighet), finska kyrkans tomter i kvarteret Europa m. fl. tomter vid
Slottsbacken, ävensom den s. k. Bondeska egendomen i kvarteret Rosenbad
(numera inköpt av kronan). Men de då förda förhandlingarna ledde icke till
något resultat. Det återstod att utreda, huruvida någon kronan tillhörig obebyggd
tomt med lämplig belägenhet kunde användas för ändamålet.

I första hand föll därvid tanken på norra delen av Kungsträdgården, och
överintendentsämbetet anmodades att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till ny kanslihusbyggnad, förlagd till nämnda plats. Enligt det då utarbetade
förslaget skulle en monumental byggnad uppföras med fasad åt Kungsträdgården
och upptagande en tomtyta av 5,470 kvadratmeter, varav två gårdar
om tillhopa 700 kvadratmeter. Därvid förutsattes, att ateljébyggnadsaktiebo -

lagets dåvarande hus i nordvästra hörnet av Kungträdgården samt vissa därintill
belägna byggnader och anordningar skulle rivas. Kostnaden för uppförande
av nytt kanslihus enligt ifrågavarande förslag beräknades uppgå till

3.050.000 kronor, oberäknat kostnader för inlösen av förenämnda byggnader
och vissa tomter, som i anledning av förslagets genomförande måste bibehållas
obebyggda.

För vinnande av ytterligare utredning angående föreliggande byggnadsfråga
lät överintendentsämbetet emellertid uppgöra skisser och approximativa kostnadsberäkningar
till nytt kanslihus, förlagt till det område av Riddarholmen,
som upptogs av den statsverket tillhöriga, av generalstaben då disponerade
tomten nr 8 i kvarteret Riddarholmen samt den Stockholms stad tillhöriga, för
stadens auktionsverk använda tomten nr 7 i samma kvarter. Under år 1900
överlämnade överintendentsämbetet till Kungl. Maj :t ifrågavarande förslag avseende
bebyggande av en tomtareal av c:a 4,000 kvadratmeter. Detta förslag
beräknades draga en byypnadskostncid för det nya kanslihuset av 2,880,000''
kronor men förutsatte därjämte dels förvärv åt kronan av auktionsverkets förenämnda
tomt, varom villkorligt avtal träffades med staden, dels ock att nya
lokaler skulle beredas åt de institutioner, som för det dåvarande inrymdes i
generalstabens hus, och vartill jämväl uppgjordes alternativa förslag. Samtliga
dessa alternativ beräknades emellertid draga avsevärda byggnadskostnader
— ett sålunda ej mindre än 2,360,000 kronor — och såväl med hänsyn härtill
som av vissa andra skäl ansågs tanken på en förläggning av kanslihuset till
sist angiven plats böra övergivas.

Sedan detta förslag alltså förfallit, igångsattes utredning angående en förläggning
av kanslihuset å det område av Riddarholmen, som då upptogs av
kammarrättens och marinförvaltningens hus samt de Stockholms sta.d tillhöriga
eller av staden disponerade tomterna nris 4 och 15 i kvarteret Riddarholmen.
Ett förslag till nytt kanslihus å nämnda plats och omfattande c:a 5,000 kvadratmeters
tomtyta utarbetades år 1901. I samband därmed uppgjordes förslag
bland annat till en för kammarrätten, domänstyrelsen och kammararkivet
avsedd byggnad å den förut omförmälda, staden tillhöriga tomten nr 7 i kvarteret
Riddarholmen. Kanslihusbygget beräknades då draga en kostnad av

2.700.000 kronor samt byggnaden för angivna ämbetsverk 1,000,000 kronor.
För realiserandet av detta förslag erfordrades därjämte, att kronan förvärvade
vissa staden tillhöriga fastigheter, varom villkorligt avtal jämväl träffades med
staden.

Då det emellertid ansågs önskvärt att så vitt möjligt åt den nya kanslibyggnaden
bevara dess nuvarande läge, verkställdes samtidigt utredning angående
möjligheten att uppföra ett nytt kanslihus å den nuvarande tomten,
tillökad med de delar av kvarteret Mars, som upptogs av överståthållarämbetets
hus och Stockholms stads rannsakningsfängelse, iivensom Myntgränden.
Byggnadsmarkens omfattning beräknades därvid bliva c:a 4,000 kvadratmeter,
och byggnadskostnaderna 2,700,000 kronor, vartill komme kostnaden för förvärvet
av den staden tillhöriga byggnadsmarken. Ehuru på så sätt kunde ernås
ett ändamålsenligt och fullt tillräckligt kanslihus, ansågs denna plan ej
böra komma till utförande, främst av den anledning, att eu kanslihusbyggnad
å ifrågavarande område för att erhålla tillräcklig storlek ansågs behöva uppföras
i fem våningar — en med hänsyn till läget såsom olämplig ansedd höjd.

I proposition till 1902 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t därefter, att kanslihusets
byggnadsfråga skulle lösas i enlighet med det här ovan senast omförmälda
förslaget till kanslihusbyggnad å Riddarholmen — alltså byggande av
ett kanslihus å de av kammarrätten och marinförvaltningen disponerade kronans
fastigheter ävensom vissa Stockholms stad tillhöriga eller av staden disponerade
fastigheter.

Förslag till
kanslihusbyggnad
ä
generalstabens
och auktion
sverkets
tomter.

Förslag till
kanslihusbyggnad
å de
åt kammarrätten
och
marin förvaltningen

upplåtna m.
fl. fastigheter.

Utredning
angående
nuvarande
kanslihustomten,
tillökad
med
angränsande
mark.

Framställning
till 1902
års riksdag.

1902 års Kungl. Maj :ts förslag vann emellertid ej riksdagens bifall. Riksdagen anriksdag.
höll i stället om ny utredning i ämnet, därvid riksdagen angav följande riktlinjer
:

Riksdagen delade visserligen den av föredragande departementschefen till
statsrådsprotokollet uttalade uppfattningen om behovet av nya och tidsenligare
lokaler för inånga av de centrala ämbetsverken i huvudstaden och särskilt för
Kungl. Maj:ts kansli. Det sätt, på vilket denna fråga skulle enligt Kungl.
Maj:ts då föreliggande förslag komma att i huvudsakliga delar lösas, ansåge
sig riksdagen emellertid icke kunna, godkänna. Vid fråga om uppförande av
en monumental byggnad å Riddarholmen syntes, enligt riksdagens mening,
uppmärksamheten böra fästas å den plats, som. höjande sig på klippgrund,
lör det dåvarande upptoges av det åt generalstaben och krigshögskolan upplåtna
hus med närliggande byggnader. Dess läge skulle otvivelaktigt bliva ett av
de vackraste, som huvudstaden kunde erbjuda, och även om ett utsträckt fastighetsförvärv
skulle föranledas av byggnadens förläggande å denna del av
Riddarholmen, torde detta icke böra utgöra hinder för arbetets utförande. Såsom
ett önskemål hade ofta framställts, att statsverket måtte bliva ägare av
alla byggnader å Riddarholmen.

Då riksdagen sålunda i högst väsentliga delar icke kunde bifalla Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag, saknade riksdagen anledning att ingå i närmare
granskning av dess detaljer. Riksdagen hade dock velat framhålla, att riksdagen
funne ändamålsenligt, att stadens samtliga byggnader å Riddarholmen
förvärvades för statsverkets räkning och att postverkets hus vid Rödbodtorget
påbyggdes för beredande av ökat utrymme för ämbetslokaler. I sammanhang
därmed hade riksdagen velat uttala den mening, att avsevärda olägenheter icke
borde uppstå, därest för utrikesdepartementet eller något av försvarsdepartementen
eller dem båda bereddes lokaler inom annan byggnad än det nya
kanslihuset.

På grund av vad som anförts ansåge riksdagen en förnyad utredning i ämnet
böra åvägabringas; och därest med anledning av väckt förslag Arvfurstens
palats komme att för statsverkets räkning inköpas, syntes vid behandling av då
föreliggande frågor böra tagas i omprövning, i vad mån nämnda byggnad kunde
användas för inrymmande av ämbetslokaler.

Vid handläggningen av förevarande ärende hade riksdagen även till behandling
förehaft ett inom riksdagen väckt förslag om att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t behagade verkställa en utredning om.
huruvida plats för Kungl. Maj:ts kansli kunde beredas genom ombyggnad å
nuvarande kanslihustomten med möjlig utvidgning av densamma. Då emellertid
riksdagen antoge. att, därest förnyad utredning angående förevarande ämne
komme att föranstaltas, det tillfälle till anordnande av ämbetslokaler, som
den nuvarande kanslihusbyggnaden och tomten för densamma erbjöde, icke
komme att lämnas obeaktat, hade riksdagen icke funnit sistnämnda framställning
föranleda särskild åtgärd i denna fråga.

Ny utred- ^ Vid den nya utredning, som med anledning därav igångsattes, undersöktes
ning. ånyo dels möjligheten att förlägga kanslihuset å den plats, som upptogs av generalstabens
hus med närliggande byggnader, alltså i huvudsak 1900 års
ovan omförmälda förslag, dels ock möjligheten att bygga å nuvarande tomt,
tillökad med angränsande mark. Sedan de tidigare förslagen upprättats, förmenades
emellertid behov av ökat utrymme för departementen hava uppkommit,
varför kanslihuset måste planeras icke oväsentligt större än förut. Enär
det då mötte svårigheter, bland annat, att för skäligt pris av staden förvärva
de markområden för ett kanslihus, som erfordrades vid ett förläggande av
kanslihuset till ettdera av förenämnda områden, ansågos båda alternativen böra
lämnas åsido. I stället inriktades utredningen på en förläggning av kansli -

huset i Kungsträdgården, vilket ledde till alt Kungl. Ma.j:t framlade förslag
härom till 1905 års riksdag.

Detta förslag avsåg en huvudbyggnad utmed Hamngatan jämte tvä mindre
byggnader utefter samma gata, varjämte en länga av byggnader skulle uppföras
i Kungsträdgårdens västra del utmed Västra Trädgårdsgatan. Kostnaderna
för samtliga byggnader hade beräknats till 4 000 000 kronor. Därutöver
förutsatte förslaget emellertid vissa kostnader för inlösen av ateljébyggnads -aktiebolagets dåvarande hus samt vissa i enskild ägo varande tomter vid Västra
Trädgårdsgatan. Utrikesdepartementet föreslogs förlagt till f. d. Arvfurstens
palats.

Ej heller detta förslag till kanslihus vann riksdagens bifall. Riksdagen anförde
därvid följande:

»Vad först beträffar Eders Kungl. Maj:ts förslag om inredande i fastigheten
nr 1 i kvarteret Lejonet här i staden av lokaler för utrikesdepartementet och
ämbetsbostad för ministern för utrikes ärendena, finner riksdagen giltig anledning
icke föreligga, varför utrikesministerns ämbetsbostad skulle från den
byggnad, däri den nu är inrymd, förflyttas till ifrågavarande dyrbara fastighet,
vilken på grund av dess synnerligen fördelaktiga belägenhet synes vara
ägnad att uteslutande användas till beredande av lokaler för ämbetsverk. Huruvida
utrikesdepartementet samt ett eller möjligen två andra statsdepartement
skulle kunna där finna tillräckligt utrymme, är riksdagen icke i tillfälle
att bedöma, liksom riksdagen ej heller kan med bestämdhet uttala sig, om eller
i vad mån ett i en inom riksdagen väckt motion framställt förslag i fråga om
fastighetens användande för högsta domstolen och nedre justitierevisionen bör
vinna avseende. En fullständig utredning härom synes riksdagen böra oförtövat
åvägabringas; och har riksdagen i sammanhang härmed velat framhålla,
dels att ett fördelaktigare utnyttjande av bottenvåningen än det i det nu framlagda
förslaget angivna torde böra kunna påräknas och dels att gårdsutrymmet
synes lämna tillfälle till uppförande av byggnad för vaktmästarebostäder
och andra lägenheter, vilka icke med nödvändighet böra anordnas inom huvudbyggnaden.

Då riksdagen sålunda ifrågasätter, att förenämnda fastighet skulle kunna
tillgodose, förutom utrikesdepartementets, även andra departementets behov av
ämbetslokaler, följer härav, att riksdagen, som visserligen anser kanslihusets
förläggande vid Kungsträdgården från flera synpunkter icke olämpligt, icke
kan i allo biträda det föreliggande förslaget till kanslihus med lokaler för alla
departementen utom det nämnda. Men även i andra avseenden har detta förslag
givit riksdagen anledning till erinringar. Sålunda har riksdagen ansett,
att förhållandena icke påkalla, att statsministern beredes ämbetsbostad inom
kanslibyggnaden. Ej heller bär inredandet av en frukostrestaurant i den nuvarande
ateljébyggnaden synts riksdagen vara av behovet påkallat, då utan
tvivel de för sådant ändamål erforderliga lokaler komme att genom den enskilda
företagsamheten anordnas.

Huruvida genom att lokaler icke skulle behöva inredas för de av riksdagen
nu angivna ändamål den föreslagna byggnadskomplexens dimensioner skulle
kunna minskas eller även andra ämbetsverk skulle kunna därinom beredas utrymme
eller möjligen annan kronans tomt i huvudstaden skulle kunna befinnas
för byggnadens anläggande tillräcklig, kan riksdagen icke avgöra. För
denna frågas lösning erfordras en fullständig utredning såväl angående behovet
i sin helhet av nybyggnader för ämbetsverken i Stockholm som ock beträffande
samtliga kronans fastigheter, såsom byggnader samt tomtplatser och
annan mark, vilka kunna för sådant ändamål disponeras.

Utan tvivel torde det vara lämpligt, att före avgörande av en så omfattande
byggnadsfråga som den nu föreliggande full visshet må vinnas om, i huru stor

Framställning
till 1905
urs riksdag.

1905 års
riksdags beslut.

Åtgärder i
anledning åt
riksdagens
år 1905 med
delade allmänna

direktiv.

Senare utredning
ang
nytt kanslihus.

utsträckning behovet även för andra ämbetsverk av nybyggnader kommer att
under^den närmaste framtiden göra sig gällande. Härtill kommer, att, då ofta
uppstått svårlösta frågor om markutbyte emellan kronan, å ena sidan, och
Stockholms stad, å den andra, även häri synes finnas en anledning till att
bringa klarhet angående statens ägande- och dispositionsrätt till mark och
tomter inom huvudstaden, varigenom till bägge parternas fördel skulle kunna
möjliggöras utbyten och fullständig uppgörelse i förevarande avseende.

Riksdagen är visserligen övertygad om, att behovet av rymligare och tidsenligare
lokaler för departementen är trängande; men den ifrågasatta utredningen
synes ej böra medföra alltför stor tidsutdräkt. Särskilt föreställer sig
riksdagen, att Eders Kungl. Maj:t må kunna redan till nästa riksdag inkomma
med förslag om inrymmande av ämbetslokaler i det forna arvfurstens palats;
och i den mån utrikesdepartementet och eventuellt även annat departement
kommer att dit förläggas, kan ju i det gamla kanslihuset provisoriskt
beredas ökat utrymme för de departement, som komma att ännu någon tid där
kvarstanna.

På grund av vad sålunda blivit anfört får riksdagen dels anmäla, att Eders
Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av medel till betäckande av kostnaderna
för inredande av ämbets- och bostadslokaler i fastigheten nr 1 i kvarteret Lejonet
i Stockholm icke av riksdagen bifallits; samt

att Eders Kungl. Maj :ts förslag om uppförande av ny byggnad för Kungl.
Maj:ts kansli å norra delen av Kungsträdgården och å väster därom belägna
tomter ej heller vunnit riksdagens bifall:

dels ock anhålla att Eders Kungl. Ma.j:t täcktes, så snart sig göra låter, ej
mindre till riksdagen inkomma med förslag till inredande i fastigheten nr 1 i
kvarteret Lejonet av lokaler för ämbetsverk, än även föranstalta om en fullständig
utredning såväl angående behovet under den närmaste framtiden av
lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden som ock beträffande statens därinom
belägna fastigheter, som kunna för beredande av plats för eller medel till
ämbetslokalers inrättande tagas i anspråk, samt därefter för riksdagen framlägga
förslag till de byggnadsföretag för statens räkning, vartill en sådan utredning
må giva anledning.»

Här må erinras dels att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1906
genom riksarkivet verkställdes den utredning angående vissa kronans tomter
inom Stockholm, som till större delen föreligger tryckt, dels ock att enligt nådigt
beslut den 29 juni 1912 Eders Kungl. Maj:t tillkallade de s. k. statens
byggnadssakkunniga, vilka (undertecknad Clason och vice häradshövdingen
Emil Kinander) den 18 mars 1925 framlade sitt tryckta betänkande angående
ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (statens offentliga
utredningar 1925:15).

Något förslag till nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli har efter år 1905 ej
förelagts riksdagen. Frågan har dock alltjämt varit föremål för särskilda utredningar,
och därvid har tanken på en förläggning av det nya kanslihuset
till nuvarande tomt, utökad med vissa delar av angränsande mark, ånyo upptagits.
Sålunda anbefallde Eders Kungl. Maj:t under år 1911 överintendentsämbetet
att uppgöra alternativa skisser jämte approximativa kostnadsförslag
till nybyggnad för kansliet dels å de tomter, som upptagas av nuvarande
kanslihuset, gamla polishuset och rannsakningsfängelset, eventuellt med användande
även av den mellanliggande Myntgränden, och dels å nyssnämnda
område med tillägg av kvarteret Aglaurus (Stockholms stads brandförsäkringsbolags
fastighet).

Den anbefallda utredningen igångsattes jämväl av överintendentsämbetet.
Då tidsförhållandena emellertid icke ansetts lämpliga för utförande av ett så
betydande byggnadsföretag, hade utredningens resultat icke blivit överlämnat
till Eders Kungl. Maj:ts prövning, när i en till Eders Kungl. Maj:t ingiven
skrift år 1918 styrelsen för statsförvaltningens tjänstemannaförening, under
betonande av det trängande behovet av ny kanslibyggnad, hemställde om utredning
rörande visst i nämnda skrift angivet förslag.

I anledning av berörda framställning anförde byggnadsstyrelsen i skrivelse
den 9 juli 1918 i huvudsak följande:

Av den utredning, som jämlikt Eders Kungl. Maj :ts befallning den 29 september
1911 igångsatts, hade framgått, att de då ifrågasatta kanslihustomterna, med tanke
på det ökade lokalbehov inom kansliet, som dåmera gjorde sig gällande, icke vore
tillräckliga, för såvitt man icke ville låta byggnaden stiga för mycket i höjden, varför
man måste beräkna att jämväl begagna sig av gamla rådhuset.

Byggnadsstyrelsen ville för sin del på det livligaste tillstyrka en förnyad utredning
i denna byggnadsfråga. Då såsom resultatet av de många utredningar, som
företagits beträffande förläggningen av det ifrågasatta nya kanslihuset, med tydlighet
framgått, att det nuvarande läget vore för en dylik byggnad det lämpligaste, ansåge
sig styrelsen jämväl böra förorda, att man vid utredningen utginge ifrån de
ifrågasatta tomterna såsom byggnadsplats, naturligen under förutsättning att de
icke i statsverkets ägo befintliga fastigheterna kunde förvärvas.

Av de båda sätt, på vilka en dylik utredning kunde tänkas utförd — antingen genom
en fortsatt utredning genom byggnadsstyrelsens försorg eller genom anordnande
av en allmän arkitekttävlan — ville styrelsen obetingat förorda det senare. Genom
tävlan funnes nämligen utsikt att erhålla största möjliga antal uppslag för
lösandet av byggnadsproblemet samt att överhuvud taget vinna en allsidigare utredning
av detsamma.

En dylik tävlan hade byggnadsstyrelsen tänkt sig böra anordnas huvudsakligen
såsom en så kallad idétävlan, varmed avsåges, att vid förslagens bedömande huvudvikten
borde fästas vid det sätt, på vilket problemet lösts i stora drag, under det att
detaljerna skulle göras till föremål för en sedermera skeende slutlig bearbetning.

Åt de tävlande borde lämnas fria händer ej blott att använda endast de norr om
Myntgatan liggande tomterna eller begagna sig jämväl av kvarteret Aglaurus utan
även att föreslå ändringar i stadsplanen, som av arkitektoniska eller trafiktekniska
hänsyn kunde påfordras.

Vid föredragning den 4 oktober 1918 av ärendet uppdrog Eders Kungl.
Maj:t åt byggnadsstyrelsen att, efter samråd med chefen för vederbörande
statsdepartement rörande de lokalbehov, för vilka ett nytt kanslihus borde
avses, låta, i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen i sin skrivelse
den 9 juli 1918 i sådant syfte angivit, utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till program för en tävlan mellan svenska arkitekter i fråga om
nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli.

Byggnadsstyrelsen överlämnade därefter år 1920 till Eders Kungl. Maj:ts
prövning det infordrade förslaget till tävlingsprogram.

Enligt detta programförslag var det blivande kanslihuset avsett att uppföras
å kvarteret Vulcanus (nuvarande kanslihustomten), den del av kvarteret
Mars, som upptages av f. d. polishuset och f. d. cellfängelset (d. v. s. tomterna
nr 2 och 4 samt 3 och 5) kvarteret Aglaurus samt något eller några av kvarteren
Cephalus, Lychaon, Nessus och Minotaurus (sistnämnda fem kvarter begränsade
av Myntgatan, Mynttorget, Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och
Riddarhustorget) eller de delar av samma kvarter, som förslagsställaren kunde
finna nödvändiga för byggnad sprogrammets lösande. Såsom eventuell

Framställningar
från
styrelsen för
statsförvaltningens

tjänstemannaförening.

Byggnadsstyrelsen

den °;7 HUS.

Kungl.
Maj:ts beslut
den 4 io
1918.

Förslag till
tävlingsprogram
utarbetas.

Frågan underställes

1921 års
riksdag.

Dåvarande
lokalförhållanden
för
kansliet.

byggnadsplats hade även angivits det tomtkomplex, som utgöres av kvarteren
Vulcanus, Mars (tomterna nr 2 och 4, 3 och 5), Aglaurus ävensom vissa tomter
utmed Västerlånggatan och Storkyrkobrinken, nämligen Neptunus större
(tomterna nr 4—10) och Neptunus mindre (tomterna nr 1 och 2 samt delar
av tomterna nr 3 och 4 — Oxenstiernska huset). Likaledes hade antytts möjligheten
att låta f. d. rådhuset (kvarteret Mars, numera Nemesis, tomt nr 1)
ingå i det blivande kanslihuskomplexet. Några nämnvärda förändringar av
denna byggnad finge dock ej vidtagas.

I proposition (nr 2) till 1921 års riksdag underställdes frågan riksdagens
provning, varvid statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet anförde
följande:

I avvaktan på den slutliga lösningen av kanslihusfrågan hade provisoriska åtgärder
tid efter annan måst vidtagas för beredande av ökat utrymme för statsdepartementen,
och hade i sadant syfte ett flertal av dessa departement måst inrymmas i
särskilda byggnader. Enligt då föreliggande beslut skulle departementen, efter genomförandet
av vissa arbeten, vartill medel av riksdagen anvisats, förläggas på följande
sätt:

justitie-, jordbruks-, kommunikations- och socialdepartementen i gamla kanslihuset
vid Mynttorget, varest jämväl lokaler för statsrådsberedningen inrymdes;

finansdepartementet i husen Storkyrkobrinken nr 2 och 4;

försvarsdepartementet i husen nr 7 och 9 vid samma gata;

handelsdepartementet i huset Birgerjarlstorg nr 11;

utrikesdepartementet i f. d. Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg; samt

ecklesiastikdepartementet i huset Jakobsgatan nr 32.

Olägenheterna av denna splittring av Kungl. Maj :t.s kansli på icke mindre än sex
olika platser syntes vara uppenbara. Härtill komme, att utrymmen inom de för respektive
departement anvisade byggnaderna i många fall vore eller kunde förväntas
inom rätt snar framtid bliva otillräckliga. Redan med hänsyn därtill vore således
en nybyggnad inom den närmaste tiden för kansliet starkt av behov påkallat.

Ett vägande skäl för frågans påskyndande låge emellertid även i den föreliggande
bristen på ämbetslokaler överhuvud taget i huvudstaden.

För belysande av denna fråga återgav departementschefen följande uppgifter ur
en av undertecknad Clason i egenskap av ordförande hos byggnadssakkunniga till
departementschefen i november 1920 på anmodan överlämnad, sedermera kompletterad
promemoria.

Av verkställd utredning rörande de för statsverket uppförda byggnaderna i Stockholm
efter år 1850 framginge, att under de förflutna 70 åren icke uppförts mer än
tre nya byggnader — arméförvaltningens hus, centralposthuset. och patent- och registreringsverkets
nya hus — för de i Stockholm förlagda ämbetsverken. Härtill
komme, att under samma tid gamla riksdagshuset om- och tillbyggts till ämbetsbyggnad
samt att för telegrafverket och statens järnvägar uppförts flera nya byggnader.

Under samma tid hade nya byggnader uppförts: för hovstall och hovförvaltning,
för riksdag och riksbank, för de flesta högskolor, för nationalmuseum, kungl. biblio -

teket, riksarkivet, naturhistoriska riksmuseet, för operan, dramatiska teatern och
stadion, för sju av de i Stockholm förlagda regementena o. s. v.

Ämbetsverken hade inrymts så långt utrymmet räckt i gamla adelspalatser, i inköpta
hyreshus, i de av riksdagen, riksbanken och generalpoststyrelsen evakuerade
byggnaderna. Vad som icke kunnat rymmas i dessa byggnader, hade måst inrymmas
i förhyrda lokaler. För det dåvarande förhyrdes för de centrala ämbetsverkens
behov omkring 1 055 tjänsterum, varav omkring 295 för de affärsdrivande verkens
styrelser.

Statens byggnadsverksamhet i Stockholm under de 6enast förflutna 70 åren hade
sålunda huvudsakligen vnrit inriktad på uppförandet av byggnader för riksdag och
riksbank, för undervisningsändamål, för museer, bibliotek och arkiv eller för militära
ändamål.

Under de senare åren hade emellertid omfattande förberedande åtgärder för ordnandet
av ämbetsverkens lokaler av statsmakterna vidtagits, såsom framginge av följande
uppgift å de sedan år 1916 inköpta fastigheterna och därför erlagda köpeskillingar
samt över de summor, vilka vore beräknade att åtgå för de å dessa fastigheter
samt å vissa kronan förut tillhörande fastigheter behövliga om- och nybyggnader,
ävensom å de summor, som av riksdagen redan anvisats för dessa byggnadsföretag.

Fastighet.	In- köps- år	Inköps- summa	Beräknad byggnads- kostnad	Anvisade byggnads- mcdel
Grönlandet norra..............	1916	650 000	5 300 000	4 900 000
Pensionsstyrelsens hus (Engelbrektsgatan) . . .	1917	1 000 000	456 000	456 000
Björnen 1, 2, 3 o. 9 (Vattenfallsstyrelsen) . .	1918	1 554 575	4100 000	—
1 Storkyrkobrinken 4 (Finansdepartementet) . .	1918	300 000	25 000	25 000
Ateljébyggnadsbolagets hus.........	1918	100 857	1200 000	—
Storkyrkobrinken 7 o. 9 (Försvarsdepartementet)	1919	2 020 000	542 500	542 500
Rosenbad 6 (Riksgäldskontoret m. fl.).....	1919	4 030 000	150 000	—
Birgerjarlsgatan 7 (f. d. Patentverkets hus) . .	1920	1 000 000	65 000	65 000
i Mnrmästaren 3...............	1920	867 000	4 720 000	1 3 137 640
Kandidaten (tillhör kronan).........	—	—	6 100 000
Gamla riksdagshuset............	—	—	390 000	210 000
Nobelinstitutets tomt (Skogsinstitutets f. d. park)	1920	294 000	—	—
Preisiska huset (Drottninggatan 36).....	—	—	440 000	420 000
Summa kronor	—	11816 432	23 488 500	9 756140

Man hade beräknat att efter nämnda om- och nybyggnader kunna erhålla omkring
1 630 rum. Därav hade dittills endast omkring 270 kunnat tagas i bruk. På grund
av rådande förhållanden på husbyggnadsområdet hade staten hindrats från att iordningställa
omkring 400 rum, och hyresstegringslagen syntes ännu en tid framåt lägga
hinder i vägen för utnyttjande för statsverkets räkning av likaledes omkring 400 av
dessa rum. Återstående 560 rum kunde förväntas bliva tillgängliga först sedan nybyggnaderna
i kvarteren Kandidaten och Murmästaren blivit färdiga.

Mot denna tillgång på lokaler svarade enligt framlagda krav ett behov, vilket kunde
beräknas uppgå till omkring 1 115 tjänsterum utöver de då av staten ägda eller
förhyrda. Denna siffra vore icke förvånansvärd i betraktande därav, att antalet i
ämbetsverken i Stockholm anställda personer under tiden oktober 1915—oktober
1920 ökats med omkring 1 810 tjänstemän, varav omkring 670 komme på de affärsdrivande
verken.

Om till nämnda 1115 rum lades de ovan angivna 1 055 förhyrda rummen, skulle
alltså behöva anskaffas i kronans egna hus omkring 2 170 tjänsterum eller, om de
affärsdrivande verkstyrelsernas rumsbehov frånräknades, 1 730 rum.

Av de anförda siffrorna syntes framgå, att en tvingande nödvändighet förelåge
att genom fortsatta åtgärder i möjligaste mån tillgodose behovet av ytterligare äm -

betelokaler i Stockholm. Angelägenheten härav framstode i eå mycket klarare dager,
om man betänkte, att efter hyreslagens bortfallande i fråga om kontorslägenheter
och dylikt mycket stora svårigheter kunde uppkomma vid att över huvud tillhandahålla
behövliga hyrda lokaler. Ur dessa synpunkter vore det givetvis av vikt,
att i första hand de av statsmakterna beslutade byggnadsarbetena i kvarteren Grönlandet
norra, Kandidaten och Ifurmästaren komme till utförande, varigenom omkring
870 nya rum i kronans hus skulle ytterligare bliva tillgängliga. Genom uppförande
av ett nytt kanslihus skulle vidare ett värdefullt tillskott härtill erhållas.
Sålunda beräknades, att vid departementens inflyttning i ett nytt kanslihus omkring
210 för ämbetslokaler lämpliga rum skulle frigöras i fyra centralt belägna byggnader.

Föredragande departementschefen yttrade vidare:

Det år 1921 Rörande den lämpligaste förläggningen av det blivande kanslihuset hade,

‘‘flrshuget.£ sasom av det föregående framginge, tidigare olika uppfattningar gjort sig
gällande. Emellertid syntes dåmera planerna på en nybyggnad för kanslihuset
å Riddarholmen eller i Kungsträdgården kunna lämnas å sido. Redan det
avsevärt ökade utrymme, för vilket kanslibyggnaden numera måste planeras,
skulle i hög grad försvåra frågans lösning enligt dessa alternativ. Säkerligen
skulle också en kraftig opinion, såsom det syntes icke utan fog, uppresas mot
den förryckning av stadsbilden å dessa platser, som skulle bliva en följd av
kanslihusets uppförande därstädes. Då kanslihusets nuvarande läge utan all
fråga vore det för en regeringsbyggnad lämpligaste, talade enligt departementschefens
mening övervägande skäl för att låta kansliet kvarbliva å nuvarande
plats, därest en i avseende å utrymme tillräcklig nybyggnad därstädes
kunde på ett arkitektoniskt tillfredsställande sätt och utan alltför betungande
kostnader för statsverket komma till stånd. Av verkställd utredning framginge
även, att å den nuvarande tomten, utökad med vissa angränsande områden,
skulle kunna uppföras en byggnad, tillräcklig för de nuvarande departementen,
utrikesdepartementet undantaget, samt innehållande reservutrymme för
ytterligare ett departement. En dylik byggnad skulle, enligt uppgjorda, givetvis
helt approximativa beräkningar, draga en byggnadskostnad av omkring
8 500 000 kronor, vartill komme kostnader för förvärv av staten ej tillhörig,
för ändamålet erforderlig tomtmark. Emellertid vore det uppenbart, att denna
synnerligen omfattande byggnadsfråga måste underkastas en vidare ingående
utredning — även angående möjligheten av och kostnaderna för förvärvande
av erforderliga i statens ägo icke befintliga markområden — innan slutligt
förslag i ämnet förelädes riksdagen. För att vinna ett allsidigt material,
ägnat att läggas till grund för denna vidare utredning, syntes det vara lämpligt
att anordna den av byggnadsstyrelsen föreslagna tävlingen, för vilken det
av styrelsen förordade programmet i huvudsak kunde komma till användning.
Då emellertid medel till bestridande av de med tävlingen förenade kostnaderna
icke stode till förfogande, och frågan därjämte vore av stor allmän betydelse,
borde anslag för ändamålet äskas av riksdagen. Beträffande det av byggnadsstyrelsen
begärda beloppet, 65 000 kronor, hade departementschefen ingen erinran
att framställa. Då det med hänsyn till vad sålunda anförts syntes angeläget,
att den ifrågasatta tävlingen snarast möjligt kunde utlysas, borde beloppet
utgå å tilläggsstat för år 1921.

Under åberopande av vad sålunda förekommit hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anordnande av tävlan
mellan svenska arkitekter i fråga om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli på
tilläggsstat för år 1921 anvisa ett förslagsanslag, högst 65 000 kronor.

Riksdagens Tillstyrkt av statsutskottet, bifölls förslaget av riksdagen, varefter tävbeslut
är Ungen kom till stånd.

Sedan prisdomarna efter fullgjort uppdrag till byggnadsstyrelsen överlämnat Pristävlinvissa
prisbelönade och inköpta förslag, anmodade styrelsen Stockholms stads gens resulstadsplanenämnd
att avgiva yttrande, huruvida ur stadsplanesynpunkt, enligt
nämndens mening, något vore att erinra mot de stadsplaneändringar beträffande
områdena mellan Strömmen, Västerlånggatan och Storkyrkobrinken,
som avsåges i de vid tävlingen prisbelönade förslagen. I sitt i anledning härav
den 17 april 1923 avgivna yttrande anförde stadsplanenämnden bland annat:

Ett bebyggande av Strandgatan utöver den nuvarande byggnadslinjen kunde
icke i huvudsak medgivas, emedan vyerna mot och från slottet mellan riksbanks-
och riksdagshusen å ena sidan och kanslihuset å den andra därigenom
ytterligare skulle inskränkas och avsevärt försämras.

Ett utbyggande i vattnet kunde under inga förhållanden från stadens sida
godtagas.

Bebyggande av kvarteren närmast intill Strömmen borde inskränkas till det
minsta möjliga.

Vid utnyttjande av här ifrågavarande, ur stadsplanesynpunkt ytterligt känsliga
område borde de ekonomiska synpunkterna icke få dominera.

Det vore önskvärt, att Myntgatan vid en ofrånkomlig vidgning gåves en
bredd av 14 meter genom anordnande av arkader såväl i Stockholms stads
brandkontors byggnad som i kanslihuset.

Resultatet av tävlingen underställdes Eders Kungl. Maj:t av byggnadsstyrelsen,
som med skrivelse den 31 maj 1923 överlämnade prisdomarnas till
styrelsen ställda utlåtande ävensom de prisbelönade och inköpta tävlingsförslagen.
Styrelsen anförde därvid bland annat, att genom tävlingen kunde,
företrädesvis på grund av förste pristagarnas förslag, sägas hava visats, att
med bibehållande i huvudsak av de nuvarande kvartersgränsema kunde i kvarteret
Yulcanus och östra delen av gamla kvarteret Mars, d. v. s. den del, som
upptoges av polisens och fängelsets före detta byggnader, uppföras ett kanslihus
inrymmande lokaler för statsrådsberedningen och samtliga departement
med undantag för utrikesdepartementet och möjligen ännu ett departement.

Enligt styrelsens mening kunde och borde kanslihusbyggnaden inskränkas till
området norr om Myntgatan. Om emellertid även gamla rådhuset kunde förvärvas,
skulle även det sistnämnda departementet kunna beredas plats i kanslihusets
omedelbara närhet. En utvidgning av kanslihusets område på sådant
sätt syntes styrelsen både naturligare och av många anledningar önskvärdare,
än en utvidgning genom förvärv av fastigheter på Myntgatans södra sida.

Vid ärendets föredragning i konselj den 16 november 1923 anförde statsrå- Kanslihusdet
och chefen för kommunikationsdepartementet till protokollet följande: frågans vi Tävlingen

finge anses hava visat, att för eventuellt uppförande av en ny- ninqWöverbyggnad
för Kungl. Maj:ts kansli i första hand borde komma i fråga det om- lämnas till
råde, som omfattade dels kvarteret Vulcanus, där den nuvarande kanslihus- kanslihus•
byggnaden vore belägen, och dels de delar av kvarteret Mars, som upptoges av delegerade.
förutvarande polishuset och rannsakningsfängelset. För ett närmare bedömande
av spörsmålet, i vilken omfattning nämnda markområde kunde tagas i anspråk
i händelse av behov, vore det emellertid nödvändigt, att klarhet vunnes
beträffande vissa i samband därmed stående stadsplanefrågor ävensom beträffande
den mellan staten och Stockholms stad oavgjorda frågan om äganderätten
till nu ifrågavarande delar av kvarteret Mars m. m. Utredning i dessa
hänseenden syntes lämpligast kunna ernås genom förhandlingar mellan utsedda
delegerade för staten, å ena, och Stockholms stad, å andra sidan. Den eller
de personer, som i enlighet härmed kunde komma att utses till statens ombud,
syntes böra till Kungl. Maj:ts prövning framlägga förslag till avtal med

1924 års
kanslihusdelegerade.

Kanslihus delegerades förslag.

Utredning
angående erforderligt

och disponibelt
utrymme.

Stockholms stad i angivna avseenden. Först sedan resultatet av dessa förhandlingar
förelåge, borde det tagas under övervägande, om och när ytterligare
åtgärder borde vidtagas för byggnadsfrågans slutliga lösning.

På hemställan av statsrådet fann Eders Kungl. Maj :t därefter gott dels bemyndiga
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet att utse högst
tre delegerade för att, i enlighet med vad ovan av departementschefen angivits,
med representanter för Stockholms stad förhandla i vissa i samband med frågan
om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål, dels ock anbefalla
överståthållarämbetet att anmoda Stockholms stadsfullmäktige att för
motsvarande ändamål utse representanter för staden.

Genom beslut den 6 februari 1924 uppdrog därefter statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet åt dåvarande generaldirektören C. O. Möller,
professorn M. N. Fehr och kammarrådet T. H. Wohlin att vid de anbefallda
underhandlingarna vara statens delegerade.

Staden utsåg till delegerade i saken byrådirektören C. A. V. Hemlund, dåvarande
borgarrådet, numera statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
C. Meurling och borgarrådet Harry Sandberg samt, efter det statsrådet
Meurling i anledning av mellankommen utnämning till överdirektör och
chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under år 1924 avsagt sig sitt uppdrag,
borgarrådet fil. d:r Yngve Larsson.

Kronans representanter anförde efter fullgjort uppdrag i skrivelse den 28
augusti 1926 bland annat följande.

Delegerades uppgift har, såsom framgår av de givna direktiven, varit att klargöra,
i vilken omfattning markområdet inom kvarteren Vulcanus och Mars kan tagas
i anspråk för en eventuell nybyggnad för Kungl. Maj:te kansli. Delegerades arbete
har därför inriktats dels på en närmare undersökning, i vad mån inom området i
fråga kan — med ett samtidigt beaktande av de av stadsplanenämnden framförda,
ovan relaterade kraven och önskemålen — beredas plats för byggnader med det utrymme,
som enligt programmet för ovanberörda tävlan skulle vara erforderligt för
Kungl. Maj :ts kansli, dels på åvägabringandet av en så vitt möjligt fullständig utredning
angående äganderättsförhållandena inom nyssnämnda kvarter med angränsande
gatumark, dels och på åstadkommande av förslag till en överenskommelse mellan
kronan och staden beträffande ej mindre överlåtelse till kronan av den mark,
som erfordras för nämnda byggnader, men ej ostridigt redan är i kronans ägo, än
även sådana förändringar i stadsplanen, som bliva behövliga för områdets i fråga utnyttjande
för det avsedda ändamålet eller bliva en följd av från stadens sida framställt
krav på Myntgatans breddning.

Delegerade anföra därefter följande rörande frågan, i vad mån inom kvarteren
Vulcanus och Mars kan beredas plats för byggnader med det utrymme
och den beskaffenhet i övrigt, som erfordras för Kungl. Maj:ts kansli:

De krav, som måste ställas å dessa byggnader, framgå av den här ovan lämnade
redogörelsen för det program, som lämnats för kanslihustävlingen. Förhandlingarna
inriktades då på att av stadens delegerade vinna besked angående de krav beträffande
det ifrågavarande områdets reglering ur stadsplanesynpunkt, vilka staden
definitivt ville göra gällande. Det visade sig därvid, att stadens representanter på
det bestämdaste motoatte sig varje avsevärdare förflyttning ned emjot vattnet, en
ståndpunkt, som kronans delegerade även för sin del måste behjärta. Vidare framställdes
från stadens sida anspråk på breddning av Myntgatan mellan kvarteren Vulcanus
och Aglaurus med minst 2.5 meter, varjämte såsom ytterligare villkor uppställdes
krav på anordnandet av en arkad för gångtrafiken längs kanslihusets södra sida,
genom en täckt passage utmynnande å Mynttorget.

Geuom de av staden påfordrade inskränkningarna kommo det redan förut knappt
tillmätta områdets areal att ytterligare minskas och det vore alltså att befara, att
de begärda lokalerna ej längre skulle kunna sammanträngas å det sålunda begränsade
utrymmet.

För utredandet av donna sak uppdrogo därför delegerade, sedan kommunikationsministerns
medgivande därtill under hand inhämtats, åt företa pristagarna i kanslihustävlingen
arkitekterna G. Clason och W. Gahn att närmare utreda, huru stor
del av de för kanslihuset enligt deras tävlingsförslag avsedda utrymmena, som skulle
bortgå för den händelse de av stadens myndigheter föreslagna tomtgränserna skulle
lända till efterrättelse.

Enligt ovannämnda tävlingsförslag voro i kvarteren Yulcanus och Mars inrymda
samtliga begärda lokaler med undantag av flertalet vaktmästarbostäder, vilka tänkts
förlagda i annan del av staden, samt den allmänna lokalreeerven, som förlagts till
kvarteret Nemesis (gamla rådhuset). I tävlingsprogrammet angivna rumsarealer
voro i detta förslag reducerade med cirka 10 procent.

Av arkitekternas efter samma grunder gjorda utredning, vilken med departementschefens
i februari 1926 lämnade medgivande kompletterats med inritning av de begärda
lokalerna, framgick, att inom det på ovan angivet sätt begränsade området i
kvarteren Vulcanus och Mars kunde beredas plats för byggnader inrymmande samma
lokaler som i tävlingsförslaget med undantag av ett större departement (t. ex.
försvarsdepartementet).

Den genom de av staden påfordrade inskränkningarna av kvarteren Yulcanus och
Mars gjorda lokalförlusten visade sig alltså vara så pass avsevärd, att man även med
en större reducering av tävlingsprogrammets fordringar på utrymme knappast kunde
tänka sig möjligheten av att enbart i dessa kvarter sammantränga statsrådsberedningen
och samtliga i tävlingsprogrammet angivna departement. Dessutom tillkomme
kravet på en allmän lokalreserv. Någon väsentligt ökad höjd ansågo sig
delegerade med hänsyn till gamla rådhuset och stadsbilden i allmänhet förhindrade
att förutsätta. Faethölles önskemålet att inom ett och samma byggnadskomplex samla
alla de begärda lokalerna, måste alltså ytterligare markområde disponeras i omedelbart
grannskap till kvarteren Vulcanus och Mars. Delegerade voro för sin del
ense med byggnadsstyrelsen, att den naturliga och enligt delegerades mening praktiskt
taget enda utvägen för vidgning av området vore ett förvärv av kvarteret Nemesis
(gamla rådhuset). Detta kvarter utgjorde nämligen tillsammans med kvarteren
Mars och Vulcanus en naturlig enhet, väl lämpad för ifrågavarande ändamål.
Genom överbyggande av Rådhusgränden kunde här även förbindelsegångar skapas
mellan gamla rådhuset och det övriga kanslihuskomplexet, en anordning, som knappast
läte sig göra över den i framtiden kanske starkt trafikerade och dessutom väsentligt
breddade Myntgatan.

Då emellertid i gamla rådhuset ej utrymme kunde beredas för mer än ett större
departement, kvarstode fortfarande kravet på möjligheter till framtida utvidgningar,
d. v. s. den i tävlingsprogrammet begärda allmänna lokalreserven.

Det kunde härvid ifrågasättas, huruvida icke denna lokalreserv med uppoffrande
av önskemålet om departementens samlande i ett byggnadskomplex först borde komma
i åtanke vid utnyttjandet av den föreslagna utvidgningen. De i det övriga
byggnadskomplexet förlagda departementen skulle härigenom erhålla möjligheter till
framtida utvidgningar eller omgrupperingar genom att denna lokalreserv i större
eller mindre utsträckning toges i bruk.

Oavsett de sålunda genom kanslihusets lokalbehov väckta kraven på statens förvärvande
av gamla rådhuset kunde även framhållas, hurusom denna byggnad genom
sitt läge i en trakt, där större delen av statens ämbetsverk i Stockholm redan låge
koncentrerade, vore synnerligen väl ägnad för inrymmande av även andra statsinstitutioner
än Kungl. Maj :ts kansli.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 212 häft. (Nr 2i7.) 2

Underhandlingar
angående
ömsesidiga

markförvärv.

Då det därför under förhandlingarnas gång visade sig, att stadens delegerade
under vissa villkor vore sinnade att tillstyrka kronans förvärv av gamla rådhuset,
höllo delegerade före, att detta tillfälle icke borde lämnas obegagnat av kronan. Det
syntes sannolikt att, om staden vidtoge sina redan nu planerade omdispositioner
beträffande denna byggnads användning, någon möjlighet för kronan att på frivillig
överenskommelses väg inom en överskådlig framtid komma i besittning därav
icke skulle föreligga.

Sedan sålunda visshet vunnits angående områdets i fråga lämplighet och tillräcklighet
för det avsedda ändamålet, återstod att fixera de villkor, under vilka
den i kronans ägo ännu ej befintliga marken inom området kunde av kronan förvärvas.
Då det av underhandlingarna med stadens delegerade framgick, att även
staden vore i behov av mark för olika ändamål, däribland särskilt för gaturegleringar
—- bland annat utmed Hantverkaregatan —, funno sig delegaterna å ömse
sidor i första hand böra inrikta sina strävanden på ett byte mellan stadens tomter
inom det föreslagna kanslihusområdet och några kronans markområden, vilka å ena
sidan syntes kunna av kronan utan olägenheter undvaras men vilkas förvärvande
å andra sidan för staden vore ett önskemål. Genom en sådan anordning komme
kontanta penningutlägg att i möjlig mån undvikas, ett förhållande, som enligt såväl
krono- som stadsdelegaternas mening vore ägnat att avsevärt underlätta en
uppgörelse.

Med nu angivna utgångspunkter enades därefter kronans och stadens delegerade
om följande grunder för markbyten.

Kronan borde av staden förvärva dels gamla rådhuset, dels ock stadens rätt till
de fastighetsområden, vilka, belägna inom de av staden medgivna gränserna för det
nya kanslihuset, för närvarande vore i stadens hand, med andra ord

gamla polishuset (fastigheten nr 2 och 4 i kvarteret Mars och vidliggande gatumark); gamla

rannsakningsfängelset (delar av fastigheten nr 3 och 5 i kvarteret Mars
och vidliggande gatumark);

ett mindre område av Kanslikajen utanför kvarteret Mars, ungefärligen motsvarande
den del av rannsakningsfängelsets torn, som skjuter över tomtgränsen;

ett mindre område av kanslikajen nedanför kvarteret Vulcanus jämte en obetydlig
del av Mynttorget utanför den nuvarande yttertrappan till kanslihuset;

den del av den i tomten nr 3 och 5 i kvarteret Mars numera ingående så kallade
Lilla Mynthustomten, som erfordras för det nya kanslihuset, jämte å sagda tomtdel
befintlig byggnad; och slutligen

den behövliga delen av Myntgränden.

Staden skulle å sin sida av kronan förvärva i första hand de kronan tillhöriga
områden, som erfordras för breddning av Hantverkaregatan. I sådant syfte skulle
staden förvärva följande markområden:

ett område av Kungl. Myntets tomt utmed Hantverkaregatan (del av fastigheten
nr 1 i kvarteret Munklägret);

ett stycke av Eirasjukhusets tomt, likaledes utmed Hantverkaregatan (del av fastigheten
nr 4 i kvarteret Munklägret);

en invid Hantverkaregatan belägen remsa av Garnisonssjukhusets tomt (delar av
fastigheterna n:ris 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet) ; samt
fastigheten nr 3 i kvarteret Päronträdet (Hantverkaregatan 27).

Vidare skulle staden förvärva dels fastigheten nr 2 i kvarteret Päronträdet
(Kungl. Fatburen) jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren,
som kunde tillkomma fastigheten, dels ock såsom en självfallen följd av överenskommelsen
rörande förändringen av tomtgränserna vid Myntgatan ett för breddningen
av sistnämnda gata erforderligt område av kvarteret Vulcanus. Då vidare
stadsplane- och trafikförhållandena vid Tegelbacken vore synnerligen brydsamma,
och då redan 1907 års riksdag fattat beslut om försäljning av kronans därintill be -

lägna fastighet kvarteret Brandklipparen nr 1, f. d. Kronprinsens stall, borde staden
förvärva jämväl denna fastighet.

Sedan kanslihusdelegerade tillsattes, hade tillkommit två nya organ, i vilkas uppgift
inginge reglerandet av vissa rättsförhållanden mellan kronan och Stockholms
stad, nämligen Mälarstrandsdelegationen och Kronans fastighetskommission av år
1925.

Då även Mälarstrandsdelegationens förhandlingar avsåge reglerandet av vissa Värderiny
kronans och 6tadens mellanhavanden å Kungsholmen beslöto sistnämnda delegation avbytesoch
kanslihusdelegerade att gemensamt åvägabringa en värdering av de tomter, som 0 e''''
kunde komma i betraktande vid dessa delegationers förhandlingar, och överenskommo
delegationerna därför att i samråd utse värderingsmän för nämnda ändamål.

Till värderingsmän utsågos från stadens sida förste ingenjören å stadens fastighetsavdelning
kaptenen G. Ernst Eggert och från kronans sida, efter samråd med
byggnadsstyrelsen, arkitekten hos styrelsen A. Sjöqvist.

Resultatet av värderingen framgår av följande värderingsinstrument, vars å-priser
kronans delegerade befunnit skäliga. De ligga därför i det följande till grund
för värderingen av de markområden och byggnader, beträffande vilkas överlåtande
till kronan och staden överenskommelse träffats.

Fastigheter, vilka föreslås att av staten överlåtas till Stockholms stad med full

äganderätt.

	Fastigheter.	Areal i kvm.	Beräknat värde i kronor	Anmärkningar.
per kvm.	av hela
1	Munklägret n:r 1 (till Hantver-
	karegatan) ........	om kr. 490	300: —	147 000:-	Kungl. Myntet.
2	byggnader m. m. å . . . .	—	—	183 000: —
3	Mnnklägret n:r 4 (till Hantver-
	karegatan) .........	omkr. 300	275:-	82 000: —	Eirasjukhuset.
4	byggnader m. m. å . . . .	—	—	11 000: —
5	Mnnklägret n:r 4 (till Parmmä-
	taregatan) .........	omkr. 100	175:-	18 000: —	d:o
6	Bergamotträdet n:r 1 o. 2 . . .	omkr. 600	200: —	120000: —	Garni sonssj ukhuset.
7	Päronträdet n:r 2......	3 086,8	omkr. 92:33	285 000: —	»Kungl. Fatburen».
8	byggnader m. m. å . . . .	—	—	—	Ingår i tomtvärdet.
9	Päronträdet n:r 3......	1 144,4	omkr. 174: 76	200 000: —	Hantverkaregatan
					n:r 27.
10	byggnader m. m. å . . . .	—	—	—	Ingår i tomtvärdet.
11	Göken n:ris 5, 6, 7 och 11 samt
	en f. d. stadens plats invid
	n:r 7...........	45 840,5	omkr. 76:35	3 500 000:-	Förut kungl. Svea
					ingenjörkårs ka
					sern.
12	byggnader in. m. å ...	—	—	—	Ingår i tomtvärdet.
13	Brandklipparen n:r 1.....	2 262,6	1150: —	2600 000: —	Förut kronprinsens
					stall.
14	byggnader m. m. å . . . •	—	—	—	Ingår i tomtvärdet.
15	Kungl. Trädgården n:r 4 . . .	550,0	omkr. 863: 63	475000:-	Blanchs Café m. m.
16	byggnader m. m. å . . . .	—	—	250000:-
17	Kungsträdgården (till Hamn-
	gatan) ..........	omkr. 605	—	—
	Summa	omkr. 54 979,3		7 871000:-

Fastigheter, vilka föreslås att av Stockholms stad överlåtas till staten med full

äganderätt.

	Fastigheter.	Areal i kvm.	Beräknat värde i kronor
per kvm.	av hela
1	Mnnklägret (invid n:r 4) . . .	omkr.	210	225.- —	47 000: —
2	O ''Ö o	om kr.	360	125: —	45 000: —
3	Bergamotträdet n:r 5.....	omkr.	210	200:-	42 000: —
4	byggnader m. m. å . , , . .
5	Pilgatan, del av, att tilläggas
	ntris 1 o. 2 tv. Bergamotträ-
	det............	omkr.	200	125: —	25 000: —
6	Garvaregatan, del av, att till-
	läggas kv. Bergamotträdet och
	Asplunden ........	omkr.	1050	100: —	105 000: —
7	Asplunden (invid n:ris 2 o. 3) .	omkr.	2 500	165: —	412 000: —
8	Nemesis n:r 1, del av ....	omkr.	2 474,0	600:-	1484000:-
9	byggnader m. m. å.....		—	—	628 000: —
10	Mars n:r 3, 5, del av.....	omkr.	1525	omkr. 655:73	1000000: —
11	byggnader m. m. å.....		—	—	—
12	Rådhusgränden, del av ... .	omkr.	400	500: —	200 000: —
13	d:o d:o ....	omkr.	225	500: —	112 000: —
14	Mars n:r 2, 4........		805,1	600: —	483 000: —
15	byggnader m. m.å . . . . .		—	—	252 000: —
16	Myntgränden........	omkr.	460	500: —	230 000: —
17	Strandgatan, del av.....	omkr.	250	850: —	213 000: -
	Summa	omkr. 10 669, l		5 278 000: —

Anmärkningar.

Utmed Parmmätaregatan.

Utmed Eirasjukhusets
södra gräns.

Utmed Garnisonssjnkhnsets
östra
gräns vid Hantverkaregatan.

Ingår i tomtvärdet.

Ingår för närvarande
i Garnisons
sjukhusets tomt.

Utmed Norr Mälarstrand
och Pilgatan.

Gamla rådhuset.

Förra rannsakningsfängelset.

Ingår i tomtvärdet

Gamla polishuset
m. m.

Rörande denna värdering anförde den från kronans sida utsedde värderingsmannen
arkitekten Sjöqvist vidare:

»1. Med hänsyn till att tomtytorna i vissa fall endast angivits approximativt
samt att, särskilt beträffande kvarteret Göken, tomtområdena äro av så osedvanligt
stor omfattning, torde vid en uppgörelse mellan parterna lämpligen alla områden
böra kontrollmätas, nya designationer upprättas samt slutliga värdet fastställas
med användande av de respektive å-pris, som framgå ur tablåerna.

2. Beträffande värdet av de byggnader, som måste nedrivas på Kungl. Myntets
område, meddelas, att värdet framkommit på så sätt, att kronor 17,200: — upptagits
för flyttning av entrépartiet med tillhörande staket samt återstoden, kronor
165,800:—, beräknats utgöra det nuvarande värdet å »Owenska huset» mot Hantverkaregatan.
Givetvis skulle en nybyggnad, innehållande motsvarande antal rum,
betinga avsevärt högre kostnad.

3. I undertecknads värdering av kvarteret Göken till 3,500,000 kronor ingår icke
den mark, som ligger utanför de designerade områdena, ej heller den triangelformiga
tomtyta om c:a 1,690 kvm., som är belägen å områdets sydöstliga del och vilken
är avsedd att ingå i Norr Mälarstrands gatumark. I värderingen ingår ej heller
strand- och vattenrätt. Tomtområdet är beräknat att utnyttjas enligt det av

arkitekterna D. Dahl och P. Hedqvist i februari 1925 uppgjorda stadsplaneförslaget.
Som förutsättning för en försäljning till det åsatta priset gäller vidare, att
staden själv övertager ordnandet av gator och allmänna platser med beläggning och
ledningar, varemot kronan överlåter all inom kvarteret befintlig gatumark utan
ersättning. Ränteförluster under exploateringstiden drabba även staden.

Däremot har stadens sakkunnige vid värdesättningen till 3 500 000: — kronor
utgått därifrån, att hela tomtområdet jämte utfyllningar utöver de designerade
ytorna inbegripes i priset, att strand- och vattenrätt tillfaller staden samt att kronan
dels överlåter all gatumark utan ersättning, dels bidrager med kostnaderna för
ordnande av gatubeläggning och ledningar samt dels att skälig reduktion å priset
göres för ränteförluster under exploateringstiden.

4. Beträffande värdet av den från Kungsträdgården till Hamngatans vidgning
angivna remsan (c:a 605 kvm.) har undertecknad för sin del uppskattat densamma
efter ett å-pris av c:a 1 000: — kronor per kvadratmeter, om denna mark skulle försäljas
för bebyggande.

Frågan, om detta värde skall läggas till grund för beräknande av den årliga arrendeavgiftens
storlek, då marken avses enbart för gatuutvidning, har jag icke ingått
på.»

Angående vissa tvistigheter mellan kronan och staden rörande rätten till särskilda
delar av det föreslagna kanslihusområdet anföra delegerade vidare,

De från stadens och kronans sida nu åvägabragta utredningarna,1 jämförda med
riksarkivets tidigare »Utredning rörande statens mark och tomter i Stockholm»,
der II, samt de i »Bihang nr 144 till stadsfullmäktiges beredningsutskotts utlåtande
och memorial för år 1917» intagna handlingar, ge i kortaste sammanfattning vid
handen följande.

Ä äganderätten till Mynttorget, i varje fall till de delar därav, som äro belägna
närmast kanslihuset, göra såväl kronan som staden anspråk.

Kronans äganderätt till kvarteret Vulcanus bestrides ej av staden.

Kanslikajen norr om kvarteret Vulcanus (fig. x, y, u, v och X å karta VI i Sundbergs
utredning) tillhör staden.

Båda parterna göra anspråk på äganderätten till Myntgränden.

Inom kvarteret Mars äger staden den s. k. Olivebladska tomten (fig. q, r, h, 1 och
q å samma karta VI), Guldsmedshuset (fig. h, i, p, o, n, m och h å samma karta
VI) samt återstoden av den forna Falkenbergska tomten (fig. n, k, 1, m och n å
samma karta VI).

Till Lilla Mynthustomten (jämför fig. q, r, s, t och q eller eventuellt fig. a1, b1,
c1, d1 och a1 å karta V i Sundbergs utredning) göra såväl kronan som staden anspråk
på äganderätten.

Till den norr om kvarteret Mars belägna delen av Kanslikajen göra båda parterna
likaledes anspråk på äganderätten.

Rådhustomten (fig. a, b, c, d och a å kartan VI i Sundbergs utredning) äges ostridigt
av staden.

Rådhusgränden ingår till större delen i Rådhustomtens, staden tillhöriga område.
I fråga om återstoden av gränden (fig. d, g, f, e och d samt ett område ungefärligen
motsvarande utrymmet inom bokstäverna k, i, e, f å karta VI) äro äganderättsförhållandena
av den beskaffenhet, att något anspråk från kronans sida icke
synes böra resas.

De åberopade gränslinjerna äro ej att betrakta såsom kronans, respektive stadens
definitiva pretentionslinjer, utan avse endast att giva en överblick av äganderättsutredningens
ungefärliga resultat.

1 Utredningarna äro utförda från stadens sida av numera docenten Halvar G. F. Sundberg
och från kronans sida av advokatfiskalen Sten Grönval).

Ägande rättsutred ning.

T vin tfområden.

Tvisten
häns k jutes
till
domstol.

Av en jämförelse med de verkställda äganderättsutredningarna framgår, att äganderätten
till de av staden erbjudna områdena å Lilla Mynthustomten, Myntgränden,
Mynttorget och den norr om Mynthustomten belägna delen av Kanslikajen är
omstridd. Mellan kronans och stadens representanter hava ingående dryftats förutsättningarna
för en uppgörelse, varigenom dessa tvistiga äganderättsfrågor efter
ömsesidiga eftergifter skulle kunna bringas ur världen. Med hänsyn likväl till
styrkan av de skäl, vardera parten ansett tala för rättmätigheten av kronans respektive
stadens anspråk, hava delegerade å ömse sidor nödgats konstatera, att förutsättningar
för en förlikning på denna punkt icke förelåg. Parterna hava följaktligen
enat sig om att hänskjuta frågan om äganderätten till dessa områden till domstols
prövning, dock att den sålunda tillämnade rättegången icke skulle lägga hinder
för eller fördröja genomförandet av den plan för kanslihustomtfrågans lösning, varom
parterna eljest enat sig. I detta syfte överenskoms, att, därest staden genom
lagakraftägande beslut förklarades för ägare till markområdena i fråga eller del
därav, skulle kronan förvärva ifrågavarande mark och därvid till staden utgiva ett
köpeskillingbelopp av, vad Lilla Mynthustomten beträffade 655 kronor, vad Myntgränden
beträffade 500 kronor, vad delen av Mynttorget beträffade 850 kronor och
vad Kanslikajområdet norr om Mynthustomten beträffade 655 kronor, allt för varje
kvadratmeter av markområdena i fråga, vartill staden förklarades framför kronan
vara ägare, jämte ränta från tillträdesdagen till betalningsdagen.

Frånsett värdet av de omtvistade områdena representera — enligt ovan omförmälda
av arkitekten Sjöqvist och kaptenen Eggert verkställda, av delegaterna å
ömse sidor godtagna värdering — de av staden till kronan hembjudna fastigheterna
och fastighetsdelarna ett sammanlagt värde av 3 527 400 kronor, under det att kronans
till staden erbjudna områden betinga ett värde av 3 752 300 kronor.

Skillnaden mellan dessa belopp, kronor 224 900, förklarade stadsrepresentanterna
att staden vore villig kontant till kronan utbetala.

Beträffande de omstridda områdena ha, enär dessas utsträckning jämväl är föremål
för olika meningar, endast å-prisen kunnat fixeras. Detta har med stöd av
herrar Sjöqvists och Eggerts värdering för varje kvadratmeter, till vilken staden
framför kronan må befinnas vara ägare, bestämts till här ovan angivna å-pris.

Genom stadens delegerades försorg utarbetades härefter stadsplaneförslag i överensstämmelse
med de under förhandlingarna överenskomna tomtgränser inom det
tilltänkta kanslihusområdet ävensom beträffande den tillämnade breddningen av
Hantverkaregatan.

I fråga om tiden för tillträdet av de å ömse sidor förvärvade fastigheterna hava
bada delegationerna enat sig om den 1 oktober 1928 såsom lämplig dag, dock att
undantag härifrån borde göras beträffande gamla rådhuset och kronprinsens stall,
vilka fastigheter lämpligen borde tillträdas två år efter från någondera sidan ekedd
tillsägelse, dock icke tidigare än den 1 januari 1932.

Delegerade hava från byggnadsstyrelsen införskaffat beräkningar angående de
kostnader, som komma att tillfogas statsverket genom överlåtelsen till staden av
den för Hantverkaregatans breddning erforderliga delen av Kungl. Myntets tomt.
Å den överlåtna tomtremsan är som bekant det så kallade Owenska huset beläget.
Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning skulle i händelse av husets
rivning erforderlig ny byggnad kunna å den återstående delen av tomten uppföras
för en kostnad av cirka 300 000 kronor, vartill kommer hyresersättning för lokaler
åt myntverket under byggnadstiden, enligt samma utredning beräknad till 21 000
kronor. Möjlighet syntes emellertid förefinnas att genom flyttning av huset utan
nedrivning bevara den nuvarande byggnaden med dess kulturhistoriska värde och
samtidigt avsevärt nedbringa kostnaderna. Enligt ett till byggnadsstyrelsen av
Aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet utan förbindelse avgivet anbud beräknas
en sådan förflyttning kunna äga rum för en kostnad av cirka 150 000 kronor.

Den ekonomiska innebörden av det utav kanslihusdelegerade överlämnade
förslaget till avtal belyses av följande tablå, som uppgjorts med stöd av de
verkställda värderingarna men med iakttagande av de ändringar i arealuppgifterna,
som föranledas av utredningar, verkställda efter den skedda värderingen
:

Fastigheter, vilka föreslås att av Kungl. Maj:t och kronan överlåtas till Stockholms
stad med full äganderätt.

l:o)

2:o)

3:o)

4:o)

5:o)

6:o)

7:o)

8:o)

Brandklipparen n:r 1, 2 262,C m2 a 1150: — kr............

Munklägret n:r 1, omkr. 485 m! ä 300: — kr.............

> > >, ersättning för byggnader å............

> > 4, omkr. 373 m2 ä 275: — kr.............

> > >, ersättning för byggnader å............

Päronträdet n:r 3, 1144,4 m2 ä omkr. 174,76 kr............

> » 2, 3 086,8 > » > 92,33 >...........

Bergamotträdet n:r 1 o. 2, omkr. 586 m2 ä 200: — kr.........

Vulcanus n:r 1, omkr. 127 m* ä 850:— kr...............

Av lilla Mynthustomten, att utläggas till gata, 47 m2, eventuellt 123 m2

2 600000:— kr.

145 500:— >
183 000:— »
102 600:— »
11000:— >
200000:— ,
285 000: - >
117 200:— »
108 000:- »

Summa 3 752300:— kr.

Av det under 7 :o upptagna beloppet skulle staden, så snart kanslihuset
uppförts, återfå 1/i eller 27 000 kronor.

Fastigheter, vilka föreslås att av Stockholms stad överlåtas till Kungl. Maj:t
och kronan med full äganderätt.

l:o) Mars n:r 2 o. 4, omkr. 815 m2 ä 600 kr................. 489 000: — kr.

> > > > , ersättning fBr Byggnader å .............. 252 000: — >

2:o) » > 3 o. 5, delar av, omkr. 800 m2 ä 655: — kr........... 524 600: — »

3:o) Nemesis n:r 1, delar av, omkr. 2 560 m2 ä 600: — kr........... 1 536 000: — »

> > » >, ersättning för byggnader å............... 628 000:— >

4:o) Strandremsan vid Kanslihuset, omkr. 115 m2 ä 850 kr.......... 97 800:— >

5:o) Staden betalar kontant........................ 224 900: — >

Snmma 3 752 300: — kr.

Därjämte skulle staden till arkadanordningen i kanslihuset bidraga med
95 000 kronor.

Av den under 2:o) upptagna marken skulle beträffande 38 m2, med ett
värde av 24 900 kronor, genom rättegång avgöras, huruvida marken tillhörde
staden eller kronan.

Det ungefärliga värdet av de markområden, vilka enligt kanslihusdelegerades
förslag till kontrakt beträffande markbyte vid kanslihuset m. m. äro föremål
för tvist rörande äganderätten, framgår av följande tablå, vari tillämpats de
i kontraktet fastställda å-prisen per kvadratmeter. Då kronan och staden äro
av olika mening beträffande omfattningen av Lilla Mynthustomten, hänföra
sig siffrorna till höger till kronans och siffrorna till vänster till stadens beräkningar
av Lilla Mynthustomtens areal.

Enligt stadens beräkning.

Summa

Kronan avstår enligt
avtalet till gatumark
av Lilla Mynthustomten
......

780 400 kr.

123 m2 ä 655: — 80 600

Summa

861 000 kr.

Enligt kronans beräkning.

Lilla Mynthustomten .	omkr. 740	m2	ä 655: —	484 700 kr.	omkr. 776	m2	508 300 kr.
Myntgränden, del av .	> 452	>	» 500: —	226 000 >	» 452	>	226 000 »
Mynttorget, del av . .	» 18		» 850: —	15 300 >	> 18	>	15 300 »
Kanslikajen, del av . . Område som hör an-	» 45	>	> 655: —	29 500 >	» 9	>	5 900 »
tingen till Lilla Mynt-hustomten eller till tomten n:r 3 i kv. Mars.......	> 38	>	» 655: —	24 900 »	> 38	>	24 900 >

780400 kr.

47 m2 30 800 »

811200 kr.

Kronans o Över kanslihusdelegerades förslag avgav kronans fastighetskommission av
fastighets- år 1925 yttrande den 11 oktober 1926, varvid kommissionen anförde:
kommission

ieber\926°" Kronans fastighetskommission är ense med kanslihusdelegerade därom, att
det ur alla synpunkter lämpligaste läget för en ny kanslihusbyggnad är det
av delegerade förordade området mellan Mynttorget—Myntgatan—Rådhusgränd—Kanslihuskajen.
Delegerades utredning har också visat, att med den
utformning av sagda områdes gränser, som förslagsavtalet med staden innebär,
å området kan uppföras ett byggnadskomplex, inrymmande samtliga departement
med undantag av utrikes- och försvarsdepartementen. Kommissionen
anser vidare i likhet med delegerade och vad riksdagen år 1902 uttalat,
att sistnämnda två departement icke behöva inrymmas i samma komplex som
övriga departement, samt förty kunna, utan större olägenhet, förbliva i de åt
dem nu upplåtna lokalerna.

Kommissionen har däremot icke kunnat stanna i samma mening som delegerade
i vad angår lämpligheten av, att kronan skulle från staden förvärva och
till allmän lokalreserv för de i det egentliga kanslihuskomplexet inrymda departementen
avsätta fastigheten i kvarteret Nemesis, stadens gamla rådhus.

Kommissionen har haft att utgå från, att stadens erbjudande till kronan att
förvärva ifrågavarande fastighet vilar på den förutsättningen, att fastigheten
oundgängligen erfordrades för lösningen av kanslihusproblemet samt att staden,
ehuru densamma själv livligt önskade behålla fastigheten, likväl, för att
tillmötesgå kronan, icke velat vägra att överlåta fastigheten å kronan. Om
man därför, i likhet med vad kommissionen här nedan vill närmare utveckla,
anser ett förvärv av rådhusfastigheten icke vara nödvändigt för en tillfredsställande
lösning av kanslihusfrågan, håller kommissionen för sin del före,
att kronan icke heller bör använda sig av stadens, från en annan utgångspunkt
gjorda erbjudande att å kronan överlåta rådhusfastigheten.

Beträffande behovet av rådhusfastigheten för en tillfredsställande lösning
av kanslihusfrågan har kommissionen ovan uttalat sin anslutning till kansli -

husdelegerades förslag, att utrikes- och försvarsdepartementen icke skulle inrymmas
i det tilltänkta kanslihuskomplexet utan fortfarande vara förlagda till
de dem nu anvisade lokalerna. Förvärvet av rådhusfastigheten skulle då
vara motiverat av att densamma, i enlighet med vad kanslihusdelegerade förmenat,
erfordrades som lokalreserv för de till det egentliga kanslihuskomplexet
förlagda departementen. Kommissionen har vid bedömandet av detta spörsmål
till en början uppmärksammat, att i det utarbetade förslaget till ny
kanslihusbyggnad för de däri inrymda departementen redan avsatts reservrum
till ett sammanlagt antal av 42 ä 48 stycken med en golvareal av sammanlagt
c:a 7G0 kvadratmeter. Vidare har i förslaget för sådana byråer och
tjänster inom Kungl. Maj:ts kansli, som enligt innevarande års riksdagsbeslut
skola indragas, samt sådana byråer eller tjänster, vilka vid det grundläggande
förslagets utarbetande varit ifrågasatta men aldrig blivit beslutade,
avsatts rum till ett antal av c:a 50 stycken med en golvareal av sammanlagt
c:a 1 050 kvadratmeter. Tillsammans förefinnes alltså enligt nuvarande förhållanden
en lokalreserv inom det föreslagna komplexet av c:a 92 ä 98 rum.
med en golvareal av sammanlagt c:a 1 800 kvadratmeter, motsvarande lokalbehovet
för två medelstora departement. Då hela den för departementen avsedda
golvarealen utgör 10 355 kvadratmeter, och härav blott c:a 8 550 kvadratmeter
erfordras för kansliets nuvarande personal, skulle alltså reservlokalerna
motsvara mer än 20 procent av den för närvarande erforderliga golvarealen.

Kommissionen anser med hänsyn härtill utredningen hava visat, att de i det
egentliga kanslihuskomplexet inrymda departementens behov av lokalreserv
för överskådlig framtid kan fullt tillfredsställande tillgodoses inom sagda komplex,
och att det sålunda ej är påkallat att nu försäkra sig om ytterligare lokalreserv
för dessa departement. Kommissionen anser också, att, även om man ej
delar kommissionens sistangivna ståndpunkt, tillräcklig utredning likväl icke
förebringats därom, att denna eventuellt behövliga ytterligare lokalreserv ej
med större fördel kunde ernås genom kanslihuskomplexets utvidgning söderut
än, som rådhusförslaget innebär, västerut.

Kommissionen anser sig på grund av det ovan anförda icke kunna tillstyrka
ett antagande från kronans sida av det föreliggande förslagsavtalet i oförändrad
form. Ytterligare skäl för detta avstyrkande har kommissionen funnit
däri, att å ena sidan statsverkets kostnader för dessa tjänstelokaler inom
den nuvarande gamla rådhusbyggnaden skulle ställa sig avsevärt högre, än
en nybyggnad med motsvarande rumsantal och tillhörande tomt inom ifrågavarande
del av staden kan antagas betinga, samt å andra sidan ett utvinnande
av ytterligare lokaler å denna fastighet ej kan ifrågakomma, enär nuvarande
byggnader enligt avtalet icke skulle få undergå någon väsentlig ändring.

Kommissionen delar till fullo åsikten därom, att Stockholms gamla rådhus
bör bevaras såsom ett kulturhistoriskt monument, men finner det naturligt,
om Stockholms stad bibehålies vid sin rätt och möjlighet att själv taga en
pietetsfull omvårdnad om denna märkliga och med stadens historia så intimt
förbundna byggnad.

Då kommissionen i enlighet med det ovan anförda anser sig icke kunna
tillstyrka ett antagande i oförändrad form av det föreliggande förslagsavtalet,
får kommissionen tillika hemställa, att, därest Eders Kungl. Maj :t finner vad
kommissionen ovan anfört vara värt beaktande, Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta
om upptagandet av fortsatta underhandlingar mellan kronan och staden
om förvärv av den staden tillhörande mark, som skulle erfordras för uppförandet
av nytt kanslihus å ovan antydda område mellan Mynttorget—Myntgatan—Rådhusgränd—Kanslihuskajen.
Kommissionen vill därvid framhålla, att

enligt kommissionens åsikt några betänkligheter mot överlåtande å staden i förevarande
sammanhang av den kronan tillhöriga mark, som kronan enligt det
föreliggande förslagsavtalet skulle avstå till staden, icke kunna anses möta.
Givetvis måste emellertid, om kronan finnes ej böra förvärva gamla rådhusfastigheten
samt några större kontanta belopp anses ej böra av någondera
parten utgivas vid dessa ömsesidiga markförvärv, antingen staden avstå från
förvärvet av någon eller några av de fastigheter, staden enligt det föreliggande
avtalet skulle erhålla, eller ock staden till kronan avstå annan eller
andra fastigheter till ett väTde, ungefärligen svarande mot det i nyssnämnda
avtal för rådhusfastigheten beräknade. Vilkendera utväg, som bör väljas,
kan tydligtvis bliva klarlagd endast genom sådana fortsatta underhandlingar
mellan kronan och staden, som kommissionen i enlighet med vad ovan anförts
finner sig böra förorda.

Kommissionen håller också före, att vid dessa underhandlingar allvarliga
ansträngningar ånyo böra göras i syfte att de tvistefrågor mellan kronan och
staden, som enligt det uppgjorda förslagsavtalet skulle hänvisas till domstolsavgörande,
skulle kunna i stället lösas genom en godvillig överenskommelse.
Byggnads- I yttrande den 15 oktober 1926 anförde därefter byggnadsstyrelsen följande:
styrelsen den Med anledning av fastighetskommissionens ovan återgivna uttalande, att
15 1936 11 departementens behov av lokalreserv kunde fullt tillfredsställanle tillgodoses
inom det egentliga kanslihuskomplexet utan att rådhuset förvärvades, vill styrelsen
endast framhålla, att den av kommissionen angivna lokalreservens storlek,
92 ä 98 rum, torde vara något högt beräknad. Enligt vad från kommunikationsdepartementet
uppgivits, synes man nämligen vid beräkningen av antalet
indragna tjänster inom departementen icke kunna räkna med motsvarande
minskning av antalet tjänsterum. Medan kommissionen beräknar en av
tjänstindragningar uppkommen reserv till omkring 50 rum, lärer sålunda, att
döma av de uppgifter, som lämnats byggnadsstyrelsen, försiktigheten bjuda
att räkna med en dylik reserv av allenast omkring 30 rum. Styrelsen vill
emellertid härvid betona, att den särdeles korta tid. styrelsen haft till sitt
förfogande för avgivande av detta utlåtande, icke gjort det möjligt för styrelsen
att, såsom styrelsen önskat, härom förebringa en mera noggrann utredning.

Även efter någon inskränkning i den av fastighetskommissionen angivna lokalreserven
torde denna dock vara så pass omfattande, att ett behov av förvärv
för kronans räkning av rådhuset för vinnande av erforderliga reservutrymmen
för Eders Kungl. Maj ds kansli näppeligen kan sägas för närvarande
föreligga.

Utan att frångå bj^ggnadsstyrelsens tidigare uttalade uppfattning att vid
framtida behov den naturliga utvidgningen av byggnaden för Eders Kungl.
Maj:ts kansli måste anses böra ske västerut genom anlitande av det gamla rådhuset,
allra helst därigenom med fördel kan vinnas kommunikation mellan i
komplexet i sin helhet förlagda avdelningar av kansliet, anser byggnadsstyrelsen
dock. med hänsyn såväl till den, efter vad styrelsen för närvarande kan
bedöma, fullt betryggande lokalreserv, som står att vinna inom en å kvarteren
Mars och Vulcanus uppförd kanslibyggnad, som ock till den höga kostnad,
som ett förvärv av rådhuset otvivelaktigt skulle betinga, ett dylikt förvärv
för statsverkets räkning för närvarande och i detta sammanhang icke vara av
behovet påkallat.

Kungl. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 15 oktober 1926 redogjorde statsmakt
i5 rådet och chefen för kommunikationsdepartementet, efter gemensam beredning
oktober 1926. med statsrådet och chefen för finandepartementet, till en början för vad som
dittills förekommit i ärendet samt anförde därefter för egen del följande:

2!»

»Någon meningsskiljaktighet därom, att ett nytt kanslihus bör förläggas å
området mellan Mynttorget—Myntgatan—Rådhusgränd—Kanslikajen har icke
i de i ärendet föreliggande utlåtandena framkommit. Det förslag till detta områdes
gestaltning i stadsplanetekniskt avseende, som kanslihusdelegerade framlagt,
torde även, sett i samband med förhandlingarnas resultat i övrigt, vara
från kronans sida godtagbart.

I fråga om förvärv av gamla rådhuset föreligger däremot en bestämd meningsskiljaktighet,
grundad på olika uppfattningar angående det lokalbehov,
som genom det nya kanslihuset bör tillgodoses. I detta avseende synes mig
uppenbart, att ett förvärv för statens räkning av denna byggnad endast bör
ske, för såvitt ett trängande behov därav föreligger. Gamla rådhuset har under
avsevärd tid utgjort en av huvudstadens centrala kommunala byggnader
och ideella skäl torde starkt tala för att detta betydande kulturminnesmärke
allt fortfarande förblir i stadens ägo. Uppenbarligen kan ej heller en byggnad
av den kulturhistoriska betydelse, som rådhuset äger, i statens hand underkastas
några mera betydande förändringar, vilket även i avtalsförslaget
förutsatts. Dess omdaning till lämpliga ämbetslokaler för statsverket torde
därför bliva en svårlöst och kostsam uppgift. Vad slutligen angår kravet på
lokalutrymme inom det nya kanslihuset, så synes en avvikelse från det ursprungliga
programmet därutinnan, att ett större departement, exempelvis försvarsdepartementet,
icke finge sina lokaler förlagda i omedelbart sammanhang
med övriga departement icke behöva innebära någon olägenhet av avgörande
betydelse, då lokaler för ett dylikt departement redan nu finnas i närheten av
kanslihuset. Beträffande åter den erforderliga lokalreserven, så framgår det
av den av kronans fastighetskommission och byggnadsstyrelsen verkställda utredningen,
att sådan reserv i skälig omfattning kan påräknas inom det ifrågasatta
nya kanslihuset, utan att gamla rådhusets utrymmen härför behöva tagas
i anspråk.

Vid nu anförda förhållanden synas tillräckliga skäl icke föreligga för fullföljande
av förslaget, att kronan skulle förvärva gamla rådhuset jämte därtill
hörande tomt. Då emellertid förevarande förslag till överenskommelse med
staden är byggt på denna förutsättning, erfordras uppenbarligen vidtagande
av sådana jämkningar i avtalsförslaget, som kunna föranledas av rådhusets
kvarblivande i stadens ägo. I likhet med fastighetskommissionen finner jag
däremot hinder icke föreligga, att de fastigheter, som i förslaget förutsättas,
övergå från kronan till staden, därest sådant från stadens sida anses önskvärt.
Angående det vederlag, som i sådant fall bör av staden lämnas i stället för
gamla rådhuset, kan jag nu icke yttra mig i annan mån än att av en blivande
undersökning får bero, huruvida detta vederlag bör lämnas i annan, för kronan
lämplig fastighet eller i penningar.

Ovan omförmälda jämkning i avtalet förutsätter givetvis upptagande av
fortsatta förhandlingar med representanter för Stockholms stad. Dessa underhandlingar,
vilka torde böra med all skyndsamhet igångsättas och bedrivas, synas
för kronans räkning böra föras av kronans fastighetskommission av år
1925.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
uppdraga åt kronans fastighetskommission av år 1925 att i enlighet med vad
ovan angivits skyndsamt upptaga fortsatta underhandlingar med representanter
för Stockholms stad rörande vissa i samband med frågan om nybyggnad
för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål.»

Med bifall härtill uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt kronans fastighetskommission
att i enlighet med vad i ämnet anförts till statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för samma dag, skyndsamt upptaga fortsatta under -

handlingar med representanter för Stockholms stad rörande vissa i samband
med frågan om nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli stående spörsmål.

De av kom- Med anledning av de sålunda lämnade direktiven har kronans fastighetskommissionen
nrission upptagit underhandlingar i ämnet med särskilda, av stadskollegiet i
underhand- Stockholm utsedda delegerade för Stockholms stad. Dessa delegerade hava utlingama
gjorts av borgarråden H. Sandberg och Yngve Larsson samt direktören, f.
och deras borgarrådet C. Juhlin Dannfelt.
resultat.

Området för Det mellan kommissionen och stadens delegerade därvid träffade och till
det blivande Eders Kungl. Maj:t nu överlämnade avtalet innebär beträffande fixerandet av
ans i mse . området fgr det blivande kanslihuskomplexet i huvudsak ingen annan ändring
i förhållande till vad kanslihusdelegerade på sin tid föreslogo än att, i enlighet
med de av Eders Kungl. Maj :t meddelade direktiven, stadens gamla rådhus
icke skall ingå i komplexet. Därutöver har endast skett en mindre jämkning,
föranledd av stadens önskan att något vidga Rådhusgränden. Jämkningen
innebär, att av det nuvarande kvarteret Mars en smal remsa om 80
kvadratmeter, sträckande sig utmed hela kvarterets längd, utlägges till Rådhusgränden,
varemot kvarteret utmed Kanslikajen ökas med en smal kil om
95 kvadratmeter.

Överlåtelse
av all stadens
rätt till
kanslihusområdet.

Lik elden
för de förvärvade
områdena.

Kronans bytesobjekt.

Avtalet innebär vidare beträffande det sålunda bestämda området för nya
kanslihuset, att staden åt kronan avstår all den rätt, som staden äger till mark
inom området. Då såväl kronan som staden gjort anspråk å rätten till vissa
delar av området, innebär alltså avtalet i denna del, att parterna förlikningsvis
bilagt dessa tvistigheter. Den därvid träffade förlikningen omfattar emellertid
biläggande av ett komplex tvister mellan kronan och staden, avseende dels denna
mark inom området för det blivande kanslihuset, dels viss sagda område
angränsande mark, dels kvarteret Argus tomterna nr 3 och 7, dels ock slutligen
vissa områden å Kungsholmen. En närmare redogörelse för dessa tvistigheter
och det biläggande av desamma, detta avtal innebär, lämnas här nedan;
och får kommissionen alltså i detta sammanhang endast hänvisa till denna redogörelse.

Vid bestämmandet av likvidbeloppet för den mark, vartill staden å kronan
sålunda avstått sin rätt, hava parterna enat sig om att godtaga de värden, vilka
ligga till grund för det av kanslihusdelegerade upprättade avtalet, med de
modifikationer beträffande omtvistad mark, som den därom träffade förlikningen
innebär. Jämväl beträffande ifrågavarande värden kommer här nedan
att lämnas en redogörelse, vartill kommissionen i detta sammanhang får hänvisa.

Sättet för likviden av det sålunda bestämda likvidbeloppet har i det nu föreliggande
liksom kanslihusavtalet ansetts böra anordnas så, att likviden för den
mark kronan föivärvade utginge icke i penningar utan i sådan mark, som staden
önskade förvärva och som kronan lämpligen kunde överlåta. I den mån
staden därvid erhölle mark till ett värde, överstigande vad kronan hade att erlägga,
borde staden erlägga skillnaden i penningar.

Vid underhandlingarna hava parterna varit ense om, att kronan först och
främst skulle å staden överlåta de fastigheter och fastigbetsdelar, vilka kronan
enligt det av kanslihusdelegerade uppgjorda avtalet skulle överlåta å staden,
samt att dessa fastigheter och fastighetsdelar därvid skulle i detta avtal ingå
med de i det av kanslihusdelegerade uppgjorda avtalet beräknade värdena.
Ifrågavarande fastigheter utgöras av:

dels den mark av kvarteret Vulcanus, som skulle utläggas till Myntgatan,
dels fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen (Kronprinsens stall),
dels tomterna nris 2 och 3 i, kvarteret Päronträdet å Kungsholmen,

dels ock slutligen de delar av fastigheterna nris 1 och 4 i kvarteret Munklägret
(Myntet respektive Eira) samt nris 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet (del
av Garnisonssjukhusfastigheten), vilka staden önskade förvärva för breddning
av Hantverkaregatan.

Vid underhandlingarnas fortsatta bedrivande funno emellertid parterna skäl
att i förevarande sammanhang söka ernå dels en lösning av frågan om framdragandet
av Norr Mälarstrand med flera stadsplanefrågor rörande kronans tomter
å Kungsholmen, dels ock en reglering av de kronans tomter, vilka äro belägna
mellan Hantverkaregatan och Norr Mälarstrand, sådan denna sistnämnda
redan utlagts eller tänkts utdragen, ävensom ett biläggande av vissa tvister
mellan staden och kronan rörande dessa tomter.

Kommissionen övergår därför nu till en redogörelse för de tvistigheter mellan
kronan och staden beträffande vissa stadsplanefrågor rörande kronans fastigheter
å Kungsholmen, vilka sålunda ansetts kunna ifrågakomma till lösning
i förevarande sammanhang.

II. Kungsholmsfrågorna.

Dessa frågor åsyfta i första hand fastställandet av stadsplan eller stadsplaner,
varigenom dels Hantverkaregatan skulle vidgas även utmed vissa kronan
tillhöriga tomter invid denna gata, dels oek Norr Mälarstrand skulle framdragas
förbi eller genom kronans tomter inom kvarteren Asplunden (Garnisonssjukhuset)
och Göken (Svea ingenjörkårs gamla tomt). Ovan har redogjorts
för, hurusom det nu träffade avtalet innefattar överlåtelse å staden av den kronans
mark, som skulle erfordras för Hantverkaregatans breddning. Vad därefter
angår övriga nu ifrågavarande stadsplanefrågor rörande kronans tomter å
Kungsholmen må erinras följande.

Genom nådigt brev den 10 december 1880 fastställdes den första egentliga
stadsplanen för Kungsholmen. Från fastställelse undantog Kungl. Maj:t emellertid
»---— de gator och gatudelar, vilka blivit ifrågasatta att dragas

över eller eljest beröra Oss och kronan tillhörig mark---». Detta inne bar,

dels att Norr Mälarstrand ej fick framdragas utmed de kronan tillhöriga
fastigheterna i kvarteren Glasbruket (Karolinska institutet), Bryggaren
(Myntet och Eira), Asplunden (Garnisonssjukhuset) och Göken (ingenjörskårens
tomt), dels att ifrågasatt vidgning av Hantverkaregatan ej tilläts vid
de delar av kvarteren Glasbruket och Bryggaren samt kvarteren Bergamottträdet
och Körsbärsträdet (Garnisonssjukhuset), som tillhörde kronan, dels
att ifrågasatt vidgning av Parmmätaregatan och Pilgatan ej fick ske vid de
delar av kvarteren Bryggaren (Eira) samt Bergamotträdet och Asplunden
(Garnisonssjukhuset), som tillhörde kronan, dels slutligen att den i kvarteret
Körsbärsträdet belägna gamla Fabriksgränden och den i kvarteret Göken belägna
Jaktvarvsgränden ej skulle få igenläggas.

På grund av särskilda framställningar från dåvarande överintendentsämbetet
och från stadsfullmäktige medgav emellertid Kungl. Maj:t genom
nådiga brev den 25 maj 1885 och den 26 mars 1887 under vissa villkor utläggning
av den av stadsfullmäktige år 1880 beslutade strandgatan utanför
kvarteren Glasbruket och Bryggaren, varigenom staden alltså fick möjlighet
att utlägga Norr Mälarstrand, från öster räknat, fram till gamisonss.jukhusets
tomt i kvarteret Asplunden. Villkoren voro bland annat att den fastställda
stadsplanen skulle få »träda i verket» endast »i den mån sådant utan förnärmande
av kronans eller enskild rätt kan ske».

Åren 1892 och 1905 fastställdes viss förflyttning och vidgning av Norr
Mälarstrand söderut, varvid dock gjordes samma förbehåll beträffande kronans
mark, som vid fastställelsen den 10 december 1880 av stadsplanen för
Kungsholmen.

Sedermera antogo stadsfullmäktige den 30 juni ''1911 förslag till ändring
av stadsplanen för de delar av Kungsholmen, som äro belägna mellan Kungsholmstorg,
Norr Mälarstrand, Fridhems- och Hantverkaregatorna. Fullmäktige
hemställde, att Eders Kungl. Maj :t, därest ej fastställelse av planen i oförändrat
skick kunde erhållas, ville fastställa densamma med undantag för kronans
mark inom området. Eders Kungl. Maj:t avslog emellertid genom beslut
av den 29 september samma år på grund av överintendentsämbetets erinringar
framställningen i dess helhet.

Sedan sålunda detta stadsplaneförslag tillsvidare förfallit, fann staden det
angeläget att få framdraga Norr Mälarstrand å delen förbi kvarteret Asplunden
—- Garnisonssjukhusets tomt — för att därmed kunna förbinda de redan
ordnade delarna av sagda gata på vardera sidan av sistnämnda kvarter, vari -

genom strandgatan kunde utföras västerut till Polhemsgatan. Genom beslut
den 18 oktober 1915 antogo stadsfullmäktige uppgjort förslag till stadsplan
för Norr Mälarstrand framför kvarteret Asplunden.

Innan yttranden från vederbörande myndigheter hunnit avgivas över denna
framställning, beslöto stadsfullmäktige vid sammanträde den 15 november 1920
antaga ett nytt stadsplaneförslag, avseende hela västra delen av Norr Mälarstrand
mellan Kungsholmstorg och Rålambstorg samt delar av S:t Eriksgatan
och Polhemsgatan.

Med anledning av vissa utav byggnadsstyrelsen framställda erinringar mot
förslaget beslöto stadsfullmäktige vid sammanträde den 23 maj 1921 antaga
ett nytt stadsplaneförslag, omfattande västra delen av Norr Mälarstrand mellan
Kungsholmstorg och Rålambstorg samt delar av S:t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden
och Polhemsgatan, vilket förslag angivits å en av stadsplanenämnden
år 1921 upprättad med Pl. 192 betecknad karta med därtill hörande, den 25
april 1921 dagtecknad beskrivning av följande innehåll: Förslaget avsåge

utläggande av ett 78 meter brett hamnplan från Kungsholmstorg till Rålambstorg.
Den i förhållande till tidigare förslag större bredden motiverades av
ökade krav för hamnrörelsen. Den yttre delen av detta hamnplan vore avsedd
att användas för sagda hamnrörelse och den inre delen dels för införande
av en spårvägslinje från Bromma till Tegelbacken och dels för en trafikgata,
avsedd att från Hantverkaregatan avlasta genomgående och tyngre trafik.
Trafikgatan, vars bredd vore föreslagen till 18 meter, vore delvis belägen
i ett högre plan, vilket förlagts så, att blivande uppfartsgator till kvarteret
Göken kunde erhålla tillfredsställande profiler. Med denna höjning av profilen
för trafikgatan följde även att profilerna för norra delen av Rålambstorget
samt S:t Eriksgatan, Jaktvarvsgränden och Polhemsgatan ändrades i
sina angränsande delar.

I yttrande den 14 juni 1922 anförde byggnadsstyrelsen:

Då det föreliggande stadsplaneförslaget endast omfattar den utfyllda strandgatan
men icke medtager eller ens utredningsvis angiver, huru intill liggande byggnadskvarter
skola utformas, har byggnadsstyrelsen visserligen känt sig tveksam inför
ett tillstyrkande av dess fastställande, men, då i stadsfullmäktiges skrivelse stadens
beredvillighet att senare tillmötesgå de fordringar, eom från statens sida kunde
göras, särskilt betonats, då vidare numera ett påtagligt skäl för Norr Mälarstrands
utläggande i hela dess längd kan anses hava från stadens sida förebragts i form
av ett förslag till Brommaspårvägens förläggande till nämnda strandgata, och då
lämpligaste lösningen av denna trafikfråga, såsom ovan angivits, synes vara en
angelägenhet av vital betydelse för Stockholm, anser sig byggnadsstyrelsen dock
på grund av berörda förhållanden böra i underdånighet tillstyrka nådig fastställelse
av stadsplaneförslaget.

Kammaradvokatfiskalsämbetet anförde emellertid i utlåtande den 6 decem- Invändber
1923 i huvudsak följande. kronans *

Den utformning den ifrågavarande stadsplaneregleringen nu fått är icke sådan, sida.
att densamma kan av kronan -— såsom ägare av visea fastighetskomplex inom nämnda
kvarter — godtagas. Till en början måste en anmärkning riktas mot den föreslagna
s. k. rampen utanför kvarteren Körsbärsträdet och Göken. Även om ur
stadsplanesynpunkter rampen för stadens myndigheter synes önskvärd, måste dess
tillvaro, särskilt i planens nuvarande utformning utan direkta genomgångar från
det lägre hamnplanet genom rampen och till bakomliggande kvartersmark, för denna
mark medföra ekonomiska skador. Denna mark torde icke kunna ekonomiskt tillgodogöras
annat än om blivande husbyggnader därstädes förses med, givetvis relativt
dyrbara, källar- och lagerlokaler av samma höjd som rampen. Tomternas an Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 212 häft. (Nr 247.)

vändbarhet för olika bebyggande inskränkes sålunda i yttersta grad och byggnadssättet
därstädes måste förutsätta osedvanligt stora kostnader för grunden och souterrainen,
samtidigt som räntabiliteten å nedlagt kapital torde bliva rätt osäker.

För den skada, som sålunda och eljest genom rampen uppkommer för kronan
såsom ägare till bakom densamma liggande tomtmark, synes kronan icke kunna
utfå ersättning med stöd av 1 kap. 30 § fastighetsbildningslagen.

En annan anmärkning av ännu mycket mer avgörande art måste riktas mot det
föreliggande förslaget. En mobilisering av områdena mellan S :t Eriksgatan-Hantverkaregatan-Kungsholmstorg-Mälaren
för sådana ändamål, som en stadsplan avser
att tillgodose, kräver uppenbarligen en betydligt grundligare omreglering av området
än som skulle ernås med det nu föreliggande förslaget. Samtliga berörda
nuvarande kvarter med däri insprängda gränder måste undergå en rätt så betydande
omreglering, innan tomtmarken kan av ägarna exploateras och tillgodoföras
stadens behov av byggnadsmark. Därest en stadsplaneändring rörande området i
fråga inskränktes i enlighet med det föreliggande förslaget, skulle, i stort sett,
av de föreliggande problemen endast lösas de, vilkas lösande för stadens del skulle
medföra vinst, medan alla de, vilkas lösning fordras ur fastighetsägarnas intressen,
lämnas alldeles obeaktade. Någon möjlighet för fastighetsägarna att därefter,
annat än om och på villkor staden finner gott föreskriva, få fram den omreglering,
som obestridligen utgör en förutsättning för kvartersmarkens exploatering, finnes
ej med nuvarande lagstiftning. Kronan skulle med all säkerhet se eig här försatt
i samma tvångsläge som det, vari staden på sin tid försatte kronan vid den
av årets statsrevisorer omnämnda exploateringen av vissa Djurgårdsområden. De
missförhållanden, vilka statsrevisorerna vänt sig mot, kunna befaras uppkomma i
minst lika hög grad beträffande förevarande område, därest detsaminas reglering
ej sker i ett enda sammanhang. Erfarenheten har givit vid handen, att, om så
ej sker, utan regleringen av de efter hamnplanens utläggande återstående delarna
av nu ifrågavarande kvarter blir helt beroende av staden, staden såsom villkor för
ett medgivande av stadsplan kan befaras komma att uppställa villkor, som icke kunna
anses rimliga.

En dylik stadsplaneuppgörelse kan dock icke i ett fall som det föreliggande,
omreglering av ett äldre stadsplaneområde, anses rimlig. Enligt stadsplanelagen är
tomtägare endast skyldig ersätta gatumarken (respektive tillsläppa densamma) i
viss omfattning. Jämlikt äldre bestämmelser för Stockholms stad skulle fastighetsägarna
svara för bland annat gatuläggning. Men genom Kungl. Maj :ts fastställelse
av s. k. likställighetsöverenskommelse befriades fastighetsägarna från de dem särskilt
åliggande avgifterna emot erläggande av visst vederlag, den s. k. fastighetsskatten,
varefter det åligger staden att bestrida kostnaderna för gatuanläggning
och gatuunderhåll med i vanlig ordning utdebiterade medel. Då sålunda de offentligrättsliga
bestämmelserna i ämnet icke medgiva, att detta besvär lägges å tomtägarna,
synes det föga rimligt, om stadens ovillkorliga veto i avseende å stadsplans
antagande skulle få utnyttjas till att framtvinga ett övervältrande, genom ett s. k.
stadsplaneavtal, av detta besvär å tomtägarna, som en gång fått friköpa sig därifrån
— särskilt då man betänker, att övriga tomter inom1 stadens äldre delar därigenom
skulle komma i ett så väsentligt och oförtjänt bättre läge.

Att, för att bereda Stockholms stad möjlighet att å kronan övervältra kostnaderna
för regleringen av ifrågavarande områden, nu inskränka stadsplaneregleringen att
omfatta endast den för staden åtrådda delen av regleringen, synes ämbetet sålunda
icke rimligt. Det skulle också vara i strid med städse iakttagen praxis om, på
sätt förslaget innebär, endast en del av regleringsproblemet löses, men däremot
den obestridligen nödvändiga omregleringen av det stora, bakomliggande området
uppskjutes att lösas för sig.

Slutligen måste framhållas, att, om förberörda ramp fastställes, byggnaderna utmed
Norr Mälarstrand och tillgränsande gator ju givetvis måste uppföras så, att

utgången ifrån husen liigges i rampens, respektive de tillgränsande gatornas nivå.
Men nu förefinnes intet beslut från stadens sida om, när rampen skall komma till
utförande.

Då i enlighet med det förestående ämbetet funnit det föreliggande förelaget innebära
dels direkta ekador för kronan, för vilka ersättning ej kan utkrävas enligt
gällande fastighetsbildnings- eller annan lag, dels icke löser hela det föreliggande
regleringespörsmålet, varigenom kronan skullo avhändas alla garantier att få sina
fullt ut lika rättmätiga intressen som stadens tillgodosedda, bestrider ämbetet å
kronans vägnar, att det föreliggande förslaget må vinna nådig fastställelse.

Av det förestående torde framgå, i vilken riktning enligt advokatfiskalsämbetets
mening lösningen av de föreliggande omregleringsfrågorna bör sökas. Staden bör
framlägga ett förslag till sådan fullständig omreglering av hela ifrågavarande område,
som förslaget av år 1911 i princip åsyftade. I den mån rampen å Norr
Mälarstrand bibehålies eller det nya förslaget eljest giver därtill anledning, bör
vidare staden träffa överenskommelse med vederbörande tomtägare angående reglering
av sådana genom rampen eller liknande anordningar uppkommande skador,
för vilka fastighetsägarna ej med stöd av gällande fastighetsbildnings- eller annan
lag kunna utfå ersättning.

Den 29 februari 1924 meddelade Eders Kungl. Maj:t följande beslut:

Det av stadsfullmäktige den 23 maj 1921 antagna stadsplaneförslaget
innefattade icke någon lösning av spörsmålet om utformningen av de
byggnadskvarter. som komme att bliva belägna intill den ifrågasatta strandgatan.
Vad särskilt anginge den ifrågasatta terrassgatan kunde lämpligheten
av denna anordning i dess föreslagna skick icke nöjaktigt bedömas, förrän
förslag till stadsplan för kv. Göken förelåge. Även om anordnandet av nämnda
terrassgata ej skulle komma att äga rum förrän i samband med exploateringen
av kvarteret Göken, skulle doek dess fastställande enligt det nu föreliggande
förslaget kunna tänkas medföra olägenhet. Ifrågavarande terrrassgata
med därtill hörande ramp skulle enligt förslaget taga sin början framför
kvarteret Körsbärsträdet för att därifrån fortsätta utmed kvarteret Göken.
Om inom kvarteret Körsbärsträdet byggnader uppfördes i anslutning till terrasgatans
profil, komme detta att hindra eller i allt fall väsentligt försvåra
ett borttagande eller en ändring av terrassgatan utanför kvarteret Göken, därest
sådan åtgärd skulle vid utarbetandet av stadsplan för detta kvarter visa
sig vara av behovet påkallad. Jämväl de uttalade betänkligheterna däremot,
att regleringen av Norr Mälarstrand särskildes från ordnandet av de inre delarna
av angränsande kvarter, syntes vid prövningen av det.föreliggande stadsplaneförslagets
lämplighet vara förtjänta av beaktande. Även den i ärendet
omförmälda frågan om regleringen av vissa delar av Hantverkaregatan syntes
äga sådant samband med förevarande regleringsfråga, att dessa båda frågor
lämpligen borde i ett sammanhang upptagas till lösning. Med hänsyn till nu
anförda förhållanden funne Kungl. Maj :t frågan om det nu föreliggande stadsplaneförslagets
lämplighet ur stadsplanesynpunkt icke kunna i ärendets dåvarande
skick till fullo bedömas och förty fastställelse icke kunna meddelas
å berörda förslag. Då det emellertid syntes vara av vikt att snarast möjligt
finna en lösning, som på tillfredsställande sätt tillgodosåge samtliga i ärendet
berörda allmänna intressen, ville Kungl. Maj:t taga under omprövning
frågan om lämpliga åtgärder för vinnande av detta syfte, i första hand genom
upptagande av förhandlingar mellan representanter för å ena sidan kronan och
å andra sidan Stockholms stad.

Den 3 oktober 1924 bemyndigade därefter Eders Kungl. Maj:t statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet att utse högst tre delegerade för
att med representanter för Stockholms stad förhandla i de i beslutet den 29

Kungl.
Maj:ts beslut.
1924.

Mälar strands delegerade.

februari 1924 omförmälda frågor, varefter den 14 november 1924 till kronans
delegerade utsagos numera regeringsrådet Bror C. Hasselrot, undertecknad
Clason och kammarrådet Tom Wohlin.

Till underhandlingsdelegerade för Stockholms stad utsåg stadskollegiet
borgarråden Harry Sandberg och doktor Yngve Larsson samt byrådirektören
C. A. V. Hernlund.

Med skrivelse den 14 januari 1926 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
redovisade kronans representanter i denna s. k. mälarstrandsdelegation
resultatet av underhandlingarna och anförde därvid huvudsakligen
följande.

Huvudsyn- Vid fullgörande av uppdraget hava ''kronans delegerade utgått från följande syn punkter.

punkter; Kungl. Maj:t har i beslutet den 29 februari 1924 funnit lämpligheten ur
stadsplanesynpunkt av förslaget till strandgatans framdragande icke kunna i ärendets
dåvarande skick till fullo bedömas. Detta har berott därpå att innanför strandgatan
liggande stora områden icke haft ens kvartersgränser fastställda samt uppenbart
varit av den storlek, att uppdelning i mindre kvarter vore erforderlig. Med
hänsyn till terrängförhållandena vore det nödvändigt, att vid fastställandet av stadsplan
för strandgatan hava klarhet i, hur nämnda därtill sig anslutande områden
lämpligen borde med hänsyn till saväl tomtmarkens ägares som stadens berättigade
intressen stadsplanetekniskt anslutas till strandgatan. Nödvändigheten härav
hade visat sig icke minst genom den i det framlagda förslaget ingående rampen i
strandgatan. Genom dess fastställande skulle utnyttjandet av angränsande kvartersområden
bliva bundet, måhända till onödig skada för markägarna. Det gällde alltså
att få till stånd förslag till stadsplan å åsyftade, strandgatan angränsande områden
för prövning i samband med förslag till stadsplan för strandgatan eller, om detta
icke kunde ske, att åtminstone få fram ett förslag till stadsplan för strandgatan av
beskaffenhet att ett fastställande enbart därav icke åsidosatte angränsande marks
ägares berättigade intressen i stadsplaneavseenden. För att, i den mån på kronan
såsom ägare av dylik mark ankomme, påskynda åtgärder som erfordrades för uppfyllandet
av de krav, Kungl. Maj :t såsom högsta administrativa myndighet således
ansett sig böra uppställa för bevakande av markägares — kronans såväl som enskildas
— nämnda intresse, hade Kungl. Maj :t tagit initiativet till förhandlingar i
ärendet med Stockholms stad.

I anslutning till dessa synpunkter inriktades de delegerades arbete på åstadkommandet
av ny stadsplan för det område av Kungsholmen, som begränsas av Kungsliolmstorg,
Hantverkaregatan, S :t Eriksgatan och Mälaren. Vid gemensamt sammanträde
med stadens delegerade visade det sig, att staden icke vidhölle kravet på
strandgatans anläggning med ramp utan vore villig att i detta avseende rätta sig
efter det stadsplaneförslag för kronan tillhöriga kvarteret Göken, som kronan ansåge
med sina intressen bäst förenligt.

Med anledning härav hava kronans delegerade i denna fråga samrått med byggnadsstyrelsen
samt jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 22 december 1924 fått till biträde
anlita två sakkunniga, vilka varit arkitekterna David Dahl och Paul Hedqvist.
Av salunda företagen undersökning om det för kronan ekonomiskt bästa utnyttjandet
av tomtmarken i kvarteret Göken, har såsom resultat framgått bifogade
utkast till stadsplan.

Angående stadsplaneutkastet har vederbörande i byggnadsstyrelsen förklarat, att
detsamma uppfyllde de krav, som byggnadsstyrelsen i stadsplanetekniskt avseende
plägade uppställa, samtidigt som det väl tillgodosåge kronans, såsom tomtägare, intresse
att erhålla största möjliga byggnadsmark.

Kammarkollegii advokatfiskal har uttalat, att han efter preliminär granskning av
förslaget icke funnit något vara att från kronans sida erinra däremot.

Stadens delegerade hava, sedan stadsplanedirektören och förste ingenjören å fa -

•stighctskontorets gaturegleringsavdelning granskat utkastet, förklarat, att de för
sin del vore beredda att tillstyrka en efter utkastet utarbetad stadsplan. Från stadens
sistnämnde tjänsteman liava kronans delegerade fått emottaga en tabell, utvisande
hur enligt av staden tillämpade principer kostnaden fiir nya gator med däri
nödiga avloppsledningar borde fördelas mellan staden och tomtägarna. Enligt sagda
tabell skulle staden ensamt bekosta strandgatan och parkvägar medan kostnaden
för alla övriga nya gator i kvarteret skulle åvila tomtägarna och fördelas dem emellan
i proportion till antalet eldstäder i hus utmed samma gator.

Med anledning av den sålunda upptagna frågan om gatuanläggningskostnad få Gatuanläggkronans
delegerade erinra om följande: ningskost Enligt

lagen om fastighetsbildning i stad 1 kap. 35 § är stad ansvarig för att naden.
gata, som är upptagen å fastställd stadsplan, upplåtes till allmänt begagnande inom
på visst sätt bestämd tid. Detta stadgande är emellertid förbundet med följande
förbehåll: »Genom detta stadgande göres ej rubbning i vad för stad må vara gällande
i avseende å tomtägares skyldighet att bekosta gatas anläggande---».

Vad Stockholm angår så hade fastighetsägarna före 1868 att erlägga eu särskild
gatuläggningsavgift. Genom Kungl. Maj :ts fastställelse den 24 april 1868 av s. k.
likställighetsöverenskommelse för Stockholm befriades fastighetsägarna från bland
annat denna avgift, mot erläggande av s. k. fastighetsskatt utgående med 2 rdr per
1 000 kronor av taxeringsvärdet. Denna skulle utgå till dess genom viss avsättning
uppkommit en fond, som efter 5 % lämnade i avkastning visst angivet belopp,
motsvarande samtliga fastigheternas vid överenskommelsens ingående verkliga årsutgift
för de skyldigheter, som skulle avlösas. Detta inträffade redan 1888. I anslutning
till 1868 års överenskommelse förordnade Kungl. Maj :t efter förhandlingar
med Stockholms stad i brev den 5 november 1875 att under samma tid som enskilda
fastighetsägare erlade fastighetsskatt, skulle jämväl från kronans fastigheter
i Stockholm, med vissa angivna undantag, utgå dylik skatt med 2 kronor för varje

1,000 kronor av taxeringsvärdet under villkor att denna skatt skulle anses inbegripa
samtliga de avgifter eller prestationer, vilka dittills utgått till staden av kronans
fastigheter, däribland gatuläggningsavgift. Vid detta brev fanns fogat en förteckning
över de med fastighetsskatt sålunda belagda kronan tillhöriga fastigheterna i
Stockholm, däribland Garnisonssjukhuset i kvarteret Asplunden, Kungl. fatburen i
kvarteret Päronträdet och Pontonierkasernen i kvarteret Göken. Den 18 december
1801 förklarade Kungl. Maj:t sig på det sätt bifalla av Stockholms stad gjord framställning
att från och med 1889 och tillsvidare skulle för kronans fastigheter i Stockholm
till staden utgå fastighetsskatt till det i brevet den 5 november 1875 stadgade
belopp, minskat med vad därav beräknats såsom fattighusavgift, eller således utgå
''med 1 krona 27 öre för varje 1 000 kronor av taxeringsvärdet. Enligt uppgift av
kammarkollegii advokatfiskal i förenämnda, av Kungl. Maj :t den 29 februari 1924
avgjorda stadsplaneärende utgick då fastighetsskatten för kronans fastigheter i
Stockholm med 11 434 kronor 64 öre för år.

Anläggning av gata, som ingår i för Stockholm fastställd stadsplan, åligger alltså
jämlikt förenämnda stadgande i stadsplanelagen Stockholms stad.

Emellertid skall enligt 2 § i 1 kap. av lag om fastighetsbildning i stad, såväl ny
stadsplan som ändring av bestående stadsplan antagas av stadsfullmäktige. Mot
stadsfullmäktiges beslut att vägra antaga av enskild markägare väckt förslag till
ändring av stadsplan kan enligt stadsplanelagen talan ej fullföljas. Denna vetorätt
för stad i fråga om ändring av stadsplan har av Stockholms stad så begagnats,
att staden icke antagit av enskild markägare väckt förslag till ny stadsplan med
mindre markägare förbundit sig att erlägga kostnaden för nya gators anläggning.

I nyssnämnda ärende anförde kammarkollegii advokatfiskal i denna fråga följande.
De särskilda fastighetsonera, som ålegat såväl enskilda som kronan tillhöriga
fastigheter i Stockholm, hade genom likställighetsöverenskommelsen blivit avlösta
mot visst vederlag. I stället för sålunda avlösta onera må enligt kommunalla -

garna varken enskildas eller kronans fastigheter påläggas nya särskilda avgifter för
ett eller annat kommunalt ändamål. Det strede mot gällande lag att pålägga de av
likställighetsöverenskommelsen omfattade fastigheterna skyldighet att, utöver vad
fastighetsbildningslagen medgåve, bidraga till kostnaderna för gatas anläggning.
Ett framtvingande från stadens sida av ett s. k. stadsplaneavtal, varigenom de staden
enligt fastighetsbildningslagen och likställighetsöverenskommelsen åliggande
skyldigheterna att ensamt ansvara för gatas anläggning och underhåll inom gammalt
stadsområde övervältrades å fastigheternas ägare vore i högsta grad oberättigat
och stridande mot gällande rättsgrundsatser. Dylik belastning av vissa fastigheter
inom det äldre stadsområdet vore synnerligen betänklig. Denna komme nämligen att
medföra högre hyror inom dylika fastigheter än eljest vore erforderligt, vilket i sin
tur lätt medförde eu höjning av den allmänna hyresnivån. Ägare till angränsande
fastigheter, som sålunda bereddes möjlighet till högre hyror, begåvades med en oförtjänt
värdestegring.

Staden åberopade angående denna fråga följande uttalande av stadens ombudsman:
Enligt gällande lagstiftning kunde fastighetsägare icke genomföra omreglering av
fastställd stadsplan utan stadens medverkan, varför staden lagligen kunde uppställa
de villkor härför, staden funne för gott. Staden ägde följaktligen även att såsom
villkor för sin medverkan uppställa fordran på att vederbörande markägare icke blott
överläte den mark, som erfordrades till de genom omregleringen uppkomna nya gatorna,
utan även bekostade dessa gators ordnande på för staden tillfredsställande
sätt. Likställighetsöverenskommelsen kunde icke anses lägga hinder häremot.

Staden erinrade vidare, att den slutit många s. k. stadsplaneavtal och ej blott med
enskilda utan även med kronan, nämligen 1894 angående dåvarande Livgardets till
häst tomtkomplex vid Linnégatan och 1905 angående områden vid Karlaplan och
Skogsinstitutet.

Mot denna erinran framhöll advokatfiskalen, att den omständighet att enskilda
fastighetsägare och i vissa fall även kronan tvingats av staden att ingå stadsplaneavtal
beträffande äldre stadeområden, på intet sätt visade det berättigade i dylika
avtal.

Frågan om s. k. stadsplaneavtal har numera kommit i ett i viss mån ändrat läge
genom pågående lagarbete inom justitiedepartementet. I en den 24 oktober 1925
dagtecknad, till chefen för justitiedepartementet avlämnad skrivelse, över vilken
sedermera utlåtanden infordrats från åtskilliga myndigheter, hava nämligen sakkunniga
för revision av stadsplanelagstiftningen framlagt ett förslag till särskild lag
om gatuhållningsskyldighet i stad, avsett att i viss mån tillgodose från städerna
framställt krav om skyldighet för tomtägare att bidraga till kostnad för anläggning
av gata. Därest i den ordning, lagförslaget föreskriver, stadsfullmäktige fattat beslut,
varigenom å tomtägare lägges skyldighet, som dem tidigare icke ålegat, skall
detsamma underställas Konungens prövning. Prövar Konungen beslutet vara för
stadens förhållanden lämpligt samt motsvara skäliga krav på rättvisa och billighet,
äger Konungen fastställa beslutet till efterrättelse. Det må framhållas, att i motiveringen
till förslaget de sakkunniga förklarat sig i detta sammanhang icke kunna
framlägga förslag till mera klargörande regler exempelvis om giltigheten av gamla
likställighetsavtal och dylikt.

Kronans delegerade få såsom sin mening angående frågan om stadsplaneavtal i
föreliggande fall anföra följande:

Genom den för Stockholms stad 1868 fastställda likställighetsöverenskommelsen
hava tomtägare i Stockholm mot stadgat och till fullo erlagt vederlag befriats från
skyldigheten att särskilt bidraga till kostnaden för anläggningen av gator. På grund
av Kungl. Maj :ts beslut den 5 november 1875 gäller detsamma för kronans fastigheter
i staden, därvid särskilt nu ifrågavarande i kvarteret Göken angivits.

Till kostnad för gator, som vid uppgörandet av 1880 års stadsplan funnits erforderliga
och därå upptagits, hava alltså tomtägarna icke haft skyldighet att särskilt

bidraga. .Don omständigheten, att vid stadsplanens prövning från fastställelsc undantoges
vissa för statsändamål då använda områden, kan icke föranleda till, att
kronans tomter inom dessa områden skola, när omradena ej längre erfoidras för
nämnda ändamål, bliva i fråga om gator sämre tillgodosedda än andra tomter å
Kungsholmen. Så skulle givetvis bliva fallet, om kronan tvingades att själv bekosta
anläggning av gator för det stora tomtområde, som innefattas i kvarteret Göken.
Kronan måste i varje fall vara för sina tomter i detta kvarter berättigad att erhalla
sådan stadsplan, att tomterna få gator i samma utsträckning, som andra tomter å
Kungsholmen enligt 1880 års stadsplan.

Då en gatas utläggande i ett redan förut från stadsplanesynpunkt lämpligen avvägt
kvarter blir till uteslutande gagn för tomtägarna, kan det visserligen, därest ej
särskilda avtal eller bestämmelser föranleda till annat, anses med billighet överensstämmande
att tomtägarna ensamma draga kostnaden för gatan. Men så snart och
i den mån ny gata i gammalt kvarter kan anses vara erforderlig eller åtminstone till
avsevärd nytta såsom trafikled eller allmän plats, bör staden ej befrias från kostnaden
för gatans anläggning eller bidraga därtill i förhallande till det allmännas
nytta.

Granskar man från dessa synpunkter det nu uppgjorda utkastet till stadsplan
för kvarteret Göken, ger en första blick på kartan vid handen, att, därest kronan,
såsom från stadens sida ifrågasatts, skulle bekosta samtliga gator berörande kronans
tomter, staden skulle befrias från kostnader, som med fog borde åligga staden.

Av det anförda torde framgå, att det skulle vara stridande mot såväl formell som
materiell rätt, om kronan nödgades att för erhållande av ny stadsplan å sina tomter
biträda stadens praxis. Det kan icke vara med lagens mening överensstämmande
att den stadsfullmäktige givna administrativa befogenheten att besluta om stadsplan,
begagnas till att framtvinga en uppgörelse, som ger staden ekonomiska fördelar
utöver vad staden enligt såväl rätt som billighet tillkommer.

Kronans delegerade kunna icke underlåta att i samma sammanhang erinra om, att
kronan på sin tid skänkt staden hela Kungsholmen med undantag av vissa tomter.
De kronans tomter, varom nu är fråga, hava av staden sålts till enskilda och från dem
återförvärvats av kronan.

Även för den händelse att Kungl. Maj :t av någon anledning skulle anse, att kronan
borde helt eller delvis eftergiva sin å likställighetsöverenskommelsen grundade
rätt till befrielse från gatuläggningskostnad, torde det dock vara mindre lämpligt
att upptaga förhandlingar härom med Stockholms stad i detta speciella fall. Såsom
framgår av det anförda äro nämligen spörsmålen om tomtägares skyldighet att
deltaga i gatuläggningskostnad ävensom verkan och betydelsen av likställighetsöverenskommelser
föremål för slutlig prövning i lagstiftningsväg inom den närmaste tiden.
Kronans yrkanden och åtgärder i en viss, kronan sasom jordägare berörande
stadsplanefråga skulle vid sådant förhållande få betydelse och prejudicerande verkan
utöver det enstaka fallet.

Av sålunda anförda skäl anse kronans delegerade sig icke böra tillstyrka några
förhandlingar med Stockholms stad angående s. k. stadsplaneavtal för erhållande av
ändrad stadsplan å kronans ifrågavarande områden.

Stadens delegerade hava å sin sida icke velat frånfalla kravet på stadsplaneavtal.
Samma delegerade hava nämligen icke ansett sig kunna ådraga staden de skyldigheter
i fråga om anläggning av gator, som enligt stadsplanelag och likställighetsöverenskommelse
skulle åvila staden, sedan stadsplan fastställts.

Förhandlingarna hava sålunda icke lett till att stadsplan för kronans ifrågavarande
områden kan nu föreläggas till fastställelse i samband med sådan för strandgatan.
Emellertid torde det stadsplaneutkast, som kronans delegerade låtit utarbeta,
och uttalanden av myndigheter, som satts i tillfälle att taga del därav, giva vid handen,
dels att med en strandgata enligt detta förslag han förenas en för de intill -

Förhandlingarna

leda icke till
slutgiltigt
resultat.

lif?Sande omradena lämplig stadsplan, dels att de av kammarkollegii advokatfiskal
framställda betänkligheterna mot det förra förslaget till strandgata med ramp icke
kunna anföras mot det nu upprättade utkastet. Sålunda lärer, om en stadsplan å
strandgatan enligt detta förslag antoges, sådan stadsplan kunna ensamt för sig fastställas,
utan att angränsande omradens ägares intressen ur stadsplanesynpunkt trädas
för nära.

I sitt ovan relaterade beslut den 29 februari 1924 rörande stadsfullmäktiges den
23 maj 1921 antagna förslag till framdragande av Norr Mälarstrand från Kungsholmstorg
till Rålambstorg framhåller Kungl. Maj :t vikten av att snarast möjligt
finna en lösning, som på tillfredsställande sätt tillgodosåge i ärendet berörda allmänna
intressen, i vilket syfte de nu förda förhandlingarna mellan ombud för kronan
och Stockholms stad ägt rum. Kronans delegerade hava härvid visserligen icke
uppnått det mål, som de i första hand för sig uppställt, nämligen en överenskommelse
med^ delegerade för Stockholms stad rörande antagande av en stadsplan omfattande
saväl strandgata som angränsande områden, men kronans delegerade hava
dock, såsom ovan visats, genom bilagda stadsplaneutkast, funnit en lösning, som på
tillfredsställande sätt tillgodoser de allmänna intressen, som härav beröras.

De skäl, som åberopats vid avslaget å stadsfullmäktiges senaste förslag till Norr
Mälarstrands framdragande västerut, kunna enligt vår mening icke numera andragas
mot ett förslag till strandgata enligt det bilagda, av stadens delegerade godtagna
stadsplaneutkastet.

Värdering Redan den 17 mars 1925 lämnade kronans delegerade stadens delegerade meddelanIketernai
d? °m att kronans delegerade icke kunde tillstyrka något s. k. stadsplaneavtal för erkvarteret
^a^arlde av ny stadsplan för kvarteret Göken. Med anledning därav begärdes från
Göken m. m. stadens delegerades sida att tillfälle måtte beredas till framläggande av förslag, varigenom
staden skulle i samband med andra fastighetsaffärer inköpa eller tillbyta
sig kronans tomter i kvarteret Göken.

_ Dylikt förslag överlämnades till kronans delegerade den 12 september 1925, därvid
föreslogs, att innan vidare förhandlingar mellan delegerade ägde rum, särskilda
experter måtte få i uppdrag att gemensamt värdesätta den mark och de byggnader,
som inginge i förslaget. Stadens delegerade hade för sin del härtill föreslagit
förste ingenjören å fastighetskontorets gaturegleringsavdelning G. Ernst Egger
t.

Med anledning härav och då förslaget även berörde fastigheter, som fölle under
det kanslihusdelegerade lämnade uppdrag, gjordes efter sammanträde med dessa en
gemensam framställning till byggnadsstyrelsen om utseende av värderingssakkunnig
för kronan. Byggnadsstyrelsen förordnade härtill den 18 september 1925 arkitekten
hos styrelsen Arvid Sjöqvist.

Den 4 november 1925 avlämnade Eggert och Sjöqvist två tabeller upptagande av
dem satta värden å av staden till byte ifrågasatta fastigheter med visst undantag.
Kronans tomter i kvarteret Göken hade åsatts ett värde av 3 500 000 kronor. Angående
vad i detta värde innefattades voro emellertid värderingsmännen av olika
mening. I Sjöqvists värdering ingår sålunda icke den mark, som ligger utanför de
designerade tomtområdena ej heller en till tomten nr 6 hörande triangelformig tomtyta
om c :a 1 690 kvm., som är belägen å områdets sydöstliga del och vilken är avsedd
att ingå i Norr Mälarstrands gatumark. I värderingen ingår ej heller strandoch
vattenrätt. Tomtområdet är beräknat att utnyttjas enligt det av arkitekterna
Dahl och Hedqvist uppgjorda stadsplaneutkastet. Som förutsättning för en försäljning
till det asatta priset gäller vidare, att staden själv övertager ordnandet av gator
och allmänna platser med beläggning och ledningar, varemot kronan överlåter
all inom kvarteret befintlig gatumark utan ersättning. Ränteförluster under exploateringstiden
drabba även staden. Eggert har däremot vid värdesättningen till
3 500 000 kronor utgått därifrån att hela tomtområdet jämte utfyllningar utöver de
designerade ytorna inbegripes i priset, att strand- och vattenrätt tillfaller staden

samt att kronan dels överlåter all gatumark utan ersättning, dels bidrager med kostnaderna
för ordnande av gatubeläggning och ledningar samt dels att skälig reduktion
å priset göres för ränteförluster under exploateringstiden.

Angående den sålunda berörda frågan om kronans rätt till vatten utanför tomterna
vid Mälaren må anföras följande.

Av kronans tomter i kvarteret Göken ligga två vid stranden bredvid varandra, nr
6 åt öster och nr 7 åt väster.

Kronans äganderätt till tomten nr 7 grundar sig å ett köpebrev 1684, varigenom
säljes visst å marken intill dåvarande strandlinjen med uppmätta gränser angivet
område jämte »i sjön så mycket behageligt är att intaga».

Å den karta, som använts vid värderingen för det ifrågasatta bytet, äro gränserna
för tomten nr 7 så angivna, att mellan designerade tomtgränsen i söder och den blivande
strandgatans norra gatulinje faller ett triangulärt numera utfyllt område, avsett
att ingå i det blivande tomtområdet.

Genom försäljning av tomten nr 7, sådan den å nämnda karta angivits, skulle följaktligen
enligt stadens värderingsmans mening utan ersättning tillfalla staden ej
mindre nyssbeskrivna triangulära område utan även strandgatan och hamnplanen till
hela dess vidd jämte vatten och grund därutanför.

Yad angår tomten nr 6 så äro dess gränser å förenämnda karta så angivna, att
utanför kvartersgränsen faller ett triangulärt område. Enligt stadens värderingsman
skulle detta område, ingående i den blivande strandgatan, lämnas staden utan
ersättning.

Vid sammanträde den 29 december 1926 meddelades stadens delegerade, att kronans
delegerade av härovan redan anförda skäl icke ansåge det erforderligt, att för
vinnande av det syfte, som föranlett ifrågavarande förhandlingars upptagande, träffa
något köpeavtal angående kronans egendom i kvarteret Göken.

Stadens delegerade framhöllo emellertid, att det för staden vore av synnerlig vikt
att, innan staden begärde fastställande av ny stadsplan för Norr Mälarstrand, få
kännedom om kostnaden för lösen av därför erforderlig mark, tillhörande kronan.
Sedermera hava stadens delegerade anhållit om meddelande, huruvida och till vilket
pris — oberoende av de principiella skiljaktigheter, som yppat sig mellan de sakkunniga
vid värderingen av kronans mark i kvarteret Göken jämte den rätt till
strand, vatten och utfyllningar, som kunde tillhöra densamma — kronans delegerade
vore villiga att tillstyrka försäljning till staden av kronans mark i kvarteret
Göken jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra tomten
nr 7 i samma kvarter.

Med anledning härav få kronans delegerade erinra, att, på sätt även för stadens
delegerade framhållits, staden icke före eller i samband med begäran om fastställelse
å tidigare stadsplaneförslag till Norr Mälarstrand ifrågasatt, att kronan skulle
precisera sitt anspråk för jordlösen. Frågan härom är ny. Såsom framgår av
den lämnade utförliga redogörelsen för de förhållanden, som föranledde till ifrågavarande
förhandlingars upptagande, torde Kungl. Maj :t icke med beslutet därom
hava åsyftat, att förhandlingarna skulle avse annat än stadsplanens lämpligaste anordning.
Då nu, såsom kronans delegerade anfört, den förebragta utredningen visar,
att förut bestående hinder ej längre föreligga för fastställelse av stadsplan enbart
å Norr Mälarstrand i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda utkast,
torde kronans delegerade redan med hänsyn till syftet med och omfattningen av
det dem lämnade uppdraget icke hava befogenhet att inlåta sig på några vidare
förhandlingar med staden i det nu ifrågasatta syftet.

Härtill kommer, att den sålunda väckta frågan om rätt till vatten och grund
utanför kvarteret Göken sammanhänger med andra liknande tvistefrågor, som det
torde ankomma på den under sommaren 1925 tillsatta kronans fastighetskommission
att i första hand taga befattning med.

Gemensamt
uttalande
av kronans
och stadens
Mälarstrandsdelegcrade.

Mälarstrandsfrågan
liänskju
tes till kronans
fastig
hetskommission.

Vid sin skrivelse hade kronans delegerade fogat följande av kronans och
stadens delegerade gemensamt undertecknade promemoria:

Vid avslutandet av Mälarstrandsdelegationernas förhandlingar har konstaterats
följande:

Delegerade å ömse sidor äro ense om att det av arkitekterna Dahl och Hedqvist
på uppdrag av kronans delegerade och under byggnadsstyrelsens medverkan utarbetade
utkastet till stadsplan för Norr Mälarstrand samt kvarteren Asplunden, Körsbärsträdet
och Göken är i huvudsak lämpligt att läggas till grund för dylik stadsplan.

Sedan kronans delegerade förklarat sig icke vilja tillstyrka, att kronan för erhållande
av dylik ändrad stadsplan å sina områden i nämnda kvarter skulle, i enlighet
med av staden i allmänhet följd praxis, med staden träffa s. k. stadsplaneavtal, varigenom
kronan eåsom tomtägare iklädde sig särskild kostnad för stadsplanens genomförande,
hava vid förhandlingarna till behandling upptagits frågan om fastställande
av stadsplan för Norr Mälarstrand utan samband med stadsplan för kronans
ifrågavarande områden.

Kronans delegerade hava därvid förklarat sig finna stadsplaneutkastet och i samband
därmed verkställd utredning giva vid handen, dels att med strandgata enligt
detta förslag kan förenas en för de intilliggande områdena lämplig stadsplan, dels
att de av kammarkollegii advokatfiskal framställda betänkligheterna mot det förra
förslaget till strandgata med ramp icke kunna anföras mot det nu upprättade utkastet.
Sålunda torde, om en stadsplan å strandgatan enligt detta förslag antoges,
sådan stadsplan kunna ensamt för sig fastställas utan att angränsande områdens
ägares intressen ur stadsplanesynpunkt trädas för nära. De skäl, som åberopats vid
avslaget å stadsfullmäktiges senaste förelag till Norr Mälarstrands framdragande
västerut, kunna, enligt kronans delegerades mening, därför icke andragas mot ett
förslag till strandgata enligt det av delegerade å ömse sidor gillade stadsplaneutkastet.

Under förhandlingarna har vidare, efter uppdrag av delegerade å ömse sidor, utarbetats
förslag till byte av fastigheter mellan kronan och staden, innefattande,
bland annat, överlåtelse till staden av kronans områden i kvarteret Göken.

Härvid hava, vid värderingen av kronans mark i kvarteret Göken jämte den rätt
till strand, vatten och utfyllningar, som kan tillhöra densamma, vissa principiella
skiljaktigheter yppats mellan de av delegerade tillkallade sakkunniga.

Med hänsyn härtill och då kronans delegerade av här ovan anförda skäl icke
ansågo erforderligt att för vinnande av det syfte, som föranlett ifrågavarande förhandlingars
upptagande, träffa något köpeavtal angående kronans egendom i kvarteret
Göken, hava kronans delegerade förklarat sig icke önska ingå å förhandlingar
angående ett dylikt köpeavtal. Därefter hava stadens delegerade anhållit om meddelande,
huruvida och till vilket pris — oberoende av nyss antydda principiella skiljaktigheter
— kronans delegerade vore villiga att tillstyrka försäljning till staden
av kronans mark i kvarteret Göken jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar,
som kan tillhöra tomten nr 7 i samma kvarter. Med anledning härav hava kronans
delegerade, under framhållande att förhandlingar i sålunda ifrågasatt syfte
numera fölle utanför ramen av det dem lämnade uppdraget, förklarat sig komma
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet överlämna bytesförslaget
med tillhörande handlingar.

Enligt nådiga beslutet den 15 januari 1926 överlämnades därefter det av
kronans Mälarstrandsdelegerade sålunda avgivna utlåtandet med tillhörande
handlingar till kronans fastighetskommission för att tagas i övervägande vid
fullgörandet av det kommissionen meddelade uppdraget.

Stockholms stadsfullmäktige hava därefter den 31 maj 1926 antagit och staden nnunderställt
Eders Kungl. Majds prövning förslag till stadsplan för Norr tager 31 h
Mälarstrand på sträckan mellan Kungsholmstorg och Itålambstorg. Stadsplaneförslagct
omfattar icke någon reglering av områdena mellan Hantverkaregatan
och Norr Mälarstrand. Jämväl detta ärende har, på sätt ovan anförts, Xorr Mälarhänskjutits
till kommissionen. strand.

I enlighet med ovanberörda nådiga beslut samt de kommissionen den 23 Kronans
september 1926 meddelade arbetsdirektiven, har det alltså ålegat kommissionen
att söka åvägabringa en överenskommelse innefattande en för båda parterna comml -n
godtagbar lösning av de föreliggande Kungsholmsfrågorna.

Därvid har kommissionen haft att utgå från bland annat följande.

De föreliggande stadsplanefrågorna hava — under förutsättning att staden.

1 enlighet med vad här ovan anförts, komme att förvärva kronans tomter nris

2 och 3 i kvarteret Päronträdet — för kronans del i huvudsak berört kronans
fastigheter inom kvarteret Göken (de senast av Svea ingenjörskår disponerade
fastigheterna) samt kvarteren Asplunden och Bergamotträdet (Garnisonssjukhusets
tomter).

Beträffande kvarteret Göken har den av kronans representanter hävdade
ståndpunkten varit att härleda ur kronans önskan att kunna snarast möjligt
och på ett ekonomiskt gynnsamt sätt exploatera detta kronans fastighetskomplex.
Enligt riksdagens beslut 1915 skulle dessa fastigheter, eventuellt med
vissa undantag, försäljas, varjämte 1918 års riksdag beslutat att av inflytande
köpeskillingsmedel ett belopp av 4,000,000 kronor skulle användas till täckande
av kostnader för uppförande av kasernetablissement för vissa infanteriregementen
(riksdagens skrivelse nr 252), vilka kostnader tillsvidare bestritts av
tillfälliga lånemedel (jfr 1925 års riksdagsrevisionsberättelse del I, sid. 192
o. ff.). I sitt den 18 mars 1925 framlagda betänkande angående ordnandet av
statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (Statens offentliga utredningar
1925:15) hava statens byggnadssakkunniga också (sid. 94—95 samt sid. 308
—311) framlagt förslag rörande exploateringen av kronans fastigheter inom
kvarteret Göken. Eörutsättningen för en exploatering av fastigheterna har då
ansetts vara, att för desamma bleve uppgjord och fastställd eu fullständig
stadsplan. Från kronans sida har därvid, i enlighet med det ovanstående, hävdats
den meningen, att en stadsplan avseende Norr Mälarstrands sträckning
utanför kvarteret Göken icke borde få komma till stånd utan att samtidigt
skedde en fullständig stadsplanereglering av hela kvarteret Göken mellan Norr
Mälarstrand och Hantverkaregatan, samt att kostnaderna för iordningställandet
av de därvid fastställda gatorna icke borde, i den utsträckning stadens
myndigheter förfäktat, bestridas av kronan.

Beträffande kvarteren Asplunden-Bergamotträdet hava kronans intressen
vid den ifrågasatta stadsplaneregleringen i huvudsak varit en reglering i det
sammanhanget av kronans tomter därhän, att kronan av staden finge förvärva
marken mellan kronans nuvarande tomter inom dessa kvarter samt Norr Mälarstrand
och Pilgatan, sådana dessa gator komme att fastställas. Därjämte
har det för kronan varit angeläget att få förvärva stadens rätt till den del av
Garvaregatan, som. enligt vad här nedan närmare omtalas, ingår i det av
Gamisonssjukhuset nu disponerade området, samt att få denna del av Garvaregatan
i stadsplan utlagd som tomtmark.

Kommissionen har vidare haft att beakta, att kronans och stadens representanter,
var för sin respektive huvudman, gjort anspråk på äganderätten till
utfyllningar, strand och vatten utanför tomten nr 7 i kvarteret Göken,1 dels

1 Se härom riksarkivets utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm, del III, sid.

96 o. ff.

Överens kommelsen rörande kvarteret Göken.

ock vissa utmed Pilgatan belägna delar av de utav Garnisonssjukhuset disponerade
fastigheterna inom kvarteren Asplunden-Bergamotträdet.

En överenskommelse mellan parterna borde alltså taga sikte på huvudsakligen
följande. Å ena sidan borde överenskommelsen bereda staden möjlighet
att genom utläggandet av Norr Mälarstrand och övriga gator lösa de för staden
viktiga trafikproblemen rörande ifrågavarande delar av Kungsholmen. A
andra sidan borde överenskommelsen för kronan möjliggöra exploateringen av
kronans fastigheter inom kvarteret Göken samt vara förbunden med den erforderliga
regleringen av kronans fastigheter inom kvarteret Asplunden-Bergamotträdet.
Tillika borde genom överenskommelsen såvitt möjligt biläggas de
tvister om bättre rätt till mark, strand och vatten, som förefunnes mellan
kronan och staden rörande omförmälda fastigheter.

I det nu ingångna avtalet hava parterna sökt beakta samtliga angivna synpunkter.

Vad då först angår spörsmålen rörande kvarteret Göken, så innebär avtalet,
att staden förvärvar samtliga kronans fastigheter inom detta kvarter.

Kronan äger inom kvarteret tomterna nris 5, 6, 7 och 11 jämte en invid
nr 7 belägen tomtdel, om 297.9 kvadratmeter, som staden utan ersättning år
1867 överlåtit å kronan. Enligt utfärdade designationer hava sagda tomter och
tomtdel följande arealer:

tomten nr 5 ........... 535 kvm.

» » 6 13 297 >

» » 7 29 185 »

1 » 11 2 823 »

tomtdelen vid » 7 ........... 298 »

Summa 46 138 kvm.

Härtill kommer den omtvistade rätten till utfyllningar, strand och vatten
utanför tomten nr 7/ Av dessa utfyllningar och vattenområden hava i de senast
uppgjorda stadsplaneförslagen omkring 16 660 kvadratmeter intagits i
stadsplan, 2.800 kvadratmeter som kvartersmark och resten såsom gata och
hamnplan.

Värdet av dessa fastigheter hava de av kronan och staden utsedda särskilda
värderingsmännen, kaptenen G. Ernst Eggert och arkitekten Arvid Sjöqvist,
såsom ovan nämnts år 1925 uppskattat till 3 500 000 kronor. Därvid hava
emellertid värderingsmännen varit av olika mening angående vad som innefattas
i detta värde. I Sjöqvists värdering ingår sålunda icke den mark. som
ligger utanför de designerade tomtområdena, ej heller en till tomten nr 6 hörande
triangelformig tomtyta om c:a 1.690 kvadratmeter, som är belägen å
områdets sydöstliga del och vilken är avsedd att ingå i Norr Mälarstrands
gatumark. I värderingen ingår ej heller strand- och vattenrätt. Tomtområdet
är beräknat att utnyttjas enligt det av arkitekterna Dahl och Hedqvist uppgjorda
stadsplaneutkastet. Som förutsättning för en försäljning till det åsatta
priset gäller vidare, att staden själv övertager ordnandet av gator och allmänna
platser med beläggning och ledningar, varemot kronan överlåter all inom
kvarteret befintlig gatumark utan ersättning. Ränteförluster under exploateringstiden
drabba även staden. Eggert har däremot vid värdesättningen till
3 500 000 kronor utgått därifrån att hela tomtområdet jämte utfyllningar utöver
de designerade ytorna inbegripes i priset, att strand- och vattenrätt tillfaller
staden samt att kronan dels överlåter afl gatumark utan ersättning, 1

1 Anmärkas må, att kronan ostridigt saknar strand- och vattenrätt utanför tomten nr 6, som
däremot måste anses hava fönster- och takfallsrätt ntmed den södra tomtlinjen (emot sjön).

dels bidrag''!'' med kostnaderna för ordnande av gatubeläggning o(di ledningar
samt dels alt skiilig reduktion å priset göres för ränteförluster under exploateringstalen.

Det av Sjöqvist åsatta värdet motsvarar ett råmarksvärde av e:a kronor
76.35.

Vid träffandet av det nu ingångna avtalet hava parterna enats om ett försäljningspris
å samtliga kronan tillhöriga fastigheter inom kvarteret Göken,
jämte dessa fastigheter tillkommande rätt till strand, vatten och utfyllningar
i sjön Mälaren, av 4 200 000 kronor, att likvideras med Va vid tillträdet samt
därefter V5 årligen tills full betalning skett, allt dock under förutsättning av en
överenskommelse i övrigt i enlighet med vad avtalet innehåller.

Bland dessa avtalets bestämmelser må i detta sammanhang, såsom direkt
sammanhörande med bland annat Norr Mälarstrandsfrågan, beröras överlåtandet
å staden av viss del av den kronan tillhöriga tomten nr 5 och 17 i kvarteret
Mälaren (Konradsberg). Från stadens sida har framhållits, att den
ifrågavarande tomtdelen — som på sätt framgår av den avtalet bifogade Pl. C
är avskild från det av Konradsberg i övrigt disponerade området genom den
till viss bredd redan utlagda Lindhagensgatan — vore för staden erforderlig
för lösningen av vissa trafikproblem, bland annat framdragandet av en förbindelseled
från Norr Mälarstrand till Drottningholmsvägen, samt för en blivande
godsbangård å Kungsholmen. Enligt det år 1923 träffade s. k. bangårdsavtalet
mellan kronan och Stockholms stad har kronan beträffande större
delen av denna tomtdel förbundit sig att icke vidtaga sådana åtgärder, att användandet
av någon del därav för järnvägsändamål därigenom försvåras eller
fördyras, utan att underhandlingar dessförinnan upptagas i frågan.

På anmodan av kommissionen hava kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist
värderat jämväl ifrågavarande markområde. Värderingsmännen hava därefter
i skrivelse den 6 april 1927 meddelat kommissionen, att enligt deras
mening området, som innehåller en areal av c:a 12 000 kvadratmeter, skäligen
borde åsättas ett värde av 600 000 kronor, under förutsättning tillika, att kronan
befriades från utgivande av gatumarksersättning för den mark, vilken
av området komme att utläggas till gata, som angränsade kronans behållna
del av tomten nris 5 och 17 i kvarteret Mälaren.

Kommissionen har för sin del funnit det nu överlåtna området på grund
av sin belägenhet icke kunna anses erforderligt för något kronans eget ändamål
samt att kronan därför lämpligen bör försälja detsamma. Då vidare staden
har behov av området för lösningen av angivna trafikfrågor, har kommissionen
ansett kronan böra tillmötesgå stadens önskan att i förevarande sammanhang
få förvärva området till ovanangivna pris och på de villkor i övrigt, som
avtalet innehåller.

överenskommelsen rörande de av Garnisonssjukhuset disponerade tomterna
innebär i huvudsak följande. (Jfr statens byggnadssakkunnigas betänkande,
sid. 88 o ff. med tillhörande planscher).

Kronan förvärvar till en början den del av Garvaregatan, som ehuru staden
tillhörig inhägnats till kronans ifrågavarande tomter och varå också själva
huvudbyggnaden är uppförd, allt till den del Garvaregatan icke skall enligt
den med avtalet förbundna stadsplanen bibehållas som gata. Den förvärvade
marken har, i enlighet med den av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist
verkställda ovanberörda värderingen, i avtalet ingått med ett värde av 105,000
kronor.

Vid den södra och sydvästra gränsen förvärvar kronan all den mark, som är
belägen mellan kronans nuvarande tomter samt Norr Mälarstrand och Pilgatan
enligt den sträckning dessa skulle erhålla enligt de till avtalet knutna
stadsplaneförslagen. Enligt det av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist

Stadens förvärv
av viss
del utav
kvarteret
Mälaren
(Konradsberg).

Överenskommelsen
rörande
de av
Garnisonssjukhuset

disponerade
fastigheterna.

4 G

upprättade, ovan intagna värderingsinstrumentet kunde nu ifrågavarande markområde,
utgörande omkring 3,195 kvadratmeter, åsättas ett värde av 165 kronor
kvadratmetern.

överenskommelsen innebär, att kronan förvärvar en del om c:a 2,286 kvadratmeter
av området till ett pris av 165 kronor per kvadratmeter eller tillhopa
378 000 kronor, varemot likviden för återstående c:a 909 kvadratmeter
utgöres av dels att desamma tagits i beräkning vid biläggande av äganderättstvisterna,
varom härnedan vidare förmäles, dels ock att kronan lämnat vissa
medgivanden om särskilda stadsplanebestämmelser för delar av Garnisonssjukhusets
tomter.

Mellan kronan och staden har nämligen yppat sig olika meningar om rätten
till en smal remsa om c:a 185 kvadratmeter utmed tomternas nuvarande västra
gräns, vilken markremsa hävdas av kronan, men staden anser utgöra en olaga
inkräktning från den staden tillhöriga Pilgatan. Denna tvist har nu bilagts
förlikningsvis i samband med ovanberörda överenskommelse rörande övriga
marktvister.

Vidare har emellertid från stadens sida tidigare framställts förslag om vidgning
av Pilgatan, enligt vilket en del av kronans ifrågavarande tomter skulle
utläggas som gata. Detta förslag har rönt motstånd från särskilt byggnadsstyrelsens
och statens byggnadssakkunnigas1 sida, enär förslaget skulle medföra
spolierandet av den vackra allé, som finnes utmed tomternas västra
gräns, och som utgör en motsvarighet till allén utmed tomternas östra gräns.
För att å ena sidan bevara västra trädallén, och å andra sidan bereda staden
möjlighet till medgivande av högre byggnadshöjd å tomterna utmed Pilgatans
västra sida, har i det föreliggande avtalet, med biläggande jämväl av ovanberörda
äganderättstvist, överenskommits följande. Staden har å kronan överlåtit
den rätt staden kan äga till den av kronan nu hävdade marken vid Pilgatan
och denna mark har i den med avtalet förbundna stadsplanen utlagts till
kvartersmark. Staden överlåter därjämte, på sätt ovan nämnts, å kronan all
den mark, vilken är belägen mellan kronans nuvarande tomter och södra delen
av Pilgatan, och vilken i sagda stadsplan alltså intages som kvartersmark.
Kronan å sin sida medgiver, att utmed hela den sålunda fastställda nya kvarterslinjen
vid Pilgatan av kronans tomter en remsa om 8 meter belägges med
byggnadsförbud.

Tillika innebär uppgörelsen, att mellan Hantverkaregatan och Garvaregatan
utmed kronans tomtmark men utan kostnad för kronan upptages en ny gata om
8 meters bredd, varjämte av kronans tomtmark utmed den nya gatan i hela
dess längd en remsa om 4 meter belägges med byggnadsförbud.

Såsom förut angivits har vidare genom avtalet staden av kronan förvärvat
den mark, som erfordras för Hantverkaregatans breddning.

Genom vad sålunda överenskommits har kronan ernått, att de ifrågavarande
tomterna erhållit lämpligare gränser. Genom den nya gatan mellan Garvaregatan
och Hantverkaregatan har trafiken till och från den nuvarande entrén
till sjukhuset i hög grad underlättats, varjämte uppförandet av brandgavlar i
ifrågavarande del av Garnisonssjukhusets östra tomtgräns förhindrats. Allén
utmed västra gränsen kommer att kunna bibehållas och i en framtid även utsträckas
ända ned till Norr Mälarstrand.

Reglering av Av kronans, till sjukhuset Eira samt Mynt- och justeringsverket upplåtna fater^kvar-
sti&heter inom kvarteret Munklägret -— tomterna nr 1, respektive nr 4 —-ter et Munk- hava enligt avtalet och i överensstämmelse med samt på samma villkor som
lägret (Eira i det av kanslihusdelegerade uppgjorda avtalet, å staden överlåtits de delar,
och Myntet)._

1 Se byggnadssakkunnigas betänkande, särskilt sid. 91.

vilka skola utläggas till Hantverkaregatan enligt det med det nu föreliggande
avtalet förbundna stadsplaneförslaget.

Genom avtalet har emellertid ytterligare den till sjukhuset Eira upplåtna fastighetens
gränser mot väster och söder reglerats, ävensom, i sammanhang med
juppgörelsen i övriga äganderättstvister, bilagts vissa tvister mellan kronan och
staden om äganderätten till särskilda delar av denna fastighet.

Av den mark, som för närvarande av kronan hävdas till Eirafastigheten har
nämligen staden förmenat, att en remsa utmed Parmmätaregatan—Kungsholms
hamnplan om ungefär 205 kvadratmeter ävensom visst område vid fastighetens
södra gräns vore en olaga inkräktning från gatan, respektive stadens tomt söder
om Eirafastigheten, och rätteligen tillhörde staden. Därjämte har mellan
kronans och stadens representanter yppats olika meningar, huruvida Eirafastigheterna
numera — efter fastställandet av Norr Mälarstrands framdragande
utmed kvarteret Munklägret — alltjämt ägde kvar fönster- och takfallsrätt mot
stadens söder om Eirafastigheten belägna tomtmark.

Tillika har staden önskat vidga Parmmätaregatan—Kungsholms hamnplan å
ifrågavarande sträckning; och omfattar denna vidgning dels mark, varom tvistas,
dels mark, som ostridigt tillhör kronan. En del av den omtvistade marken
vid västra gränsen skulle i det sambandet i stadsplanen intagas till kvartersmark
och tilläggas Eirafastigheten.

Den nu ingångna överenskommelsen innebär i huvudsak, att beträffande fastighetens
västra gräns kronan avstår den till Parmmätaregatans—Kungsholms
hamnplans breddning erforderliga marken, varemot staden avstår alla anspråk
å den omtvistade marken i övrigt, som härvid tillägges kronans ifrågavarande
tomt. Beträffande Eirafastighetens södra gräns innebär avtalet att kronan till
staden avstår ett område om ungefär 45 kvadratmeter, varemot staden till kronan
avstår ett område om ungefär 235 kvadratmeter. Tillika fastställas sådana
byggnadsbestämmelser för marken utmed denna nya södra gräns, att ett
visst område — beläget till ungefär 1/4 å kronans område och s/4 å stadens område,
allt enligt den nya gränsen — beläggas med byggnadsförbud samt Eirafastigheten
därigenom erhåller fasadrätt utmed hela det med byggnadsförbud
sålunda belagda området.

Rörande biläggandet av nu ifrågavarande tvistigheter får kommissionen i övrigt
hänvisa till den närmare redogörelse för samtliga bilagda tvister, som lämnas
i det följande.

Regleringen
av tvistigheterna
rörande
de av
generaltullstyrelsen

disponerade
fastigheterna
inom
kvarteret
Argus.

III. Jiilagda tvistigheter.

På sätt ovan angivits har genom det nu träffade avtalet förlikningsvis bilagts
vissa tvistigheter mellan kronan och staden rörande rätten till dels vissa
områden inom och invid området för det nya kanslihuset, dels ock vissa kronans
fastigheter å Kungsholmen.

Ytterligare har genom avtalet bilagts tvisten om den rätt kronan och staden
var för sig äger till de tomter med därå uppförda byggnader, som av generaltullstyrelsen
nu disponeras inom kvarteret Argus vid Skeppsbron.

Beträffande rätten till dessa fastigheter tillåter sig kommissionen hänvisa till
de tryckta utredningar i frågan, som finnas utgivna och utarbetats dels för
kronans räkning av riksarkivet genom numera förste arkivarien L. M. Bååth
— »Utredningar rörande statens mark och tomter i Stockholm», del II, sid. 139

o. ff. —, dels för stadens räkning av registratorn Vilh. Gyllensvärd — »Om
tolagen samt packhus- och tullhusbyggandet i Stockholm» — samt numera docenten
Halvar G. F. Sundberg -— »Om äganderätten till tullhusen i kvarteret
Argus», ävensom »Bolagsrätt och tullhusbyggnadsskyldighet» (tryckt i Stockholms
stadsfullmäktiges handlingar för år 1921).

Rörande kronans och stadens rätt till fastigheterna och vad därmed äger sammanhang,
har generaltullstyrelsen i skrivelse den 21 december 1925 till kommissionen
anfört bland annat följande.

Under styrelsens vård och inseende stå för närvarande två i Stockholm belägna fastigheter,
n:ris 3 och 7 i kvarteret Argus med adressnummer 38 vid Skeppsbron och
49 vid österlånggatan. Frågan om äganderätten till dessa fastigheter är emellertid
svävande. Tidigare har gjorts gällande, att kronan vore ägare till själva tomterna
men att äganderätten till därå uppförda byggnader borde anses tillkomma kroiian
till tre fjärdedelar och Stockholms stad till en fjärdedel. I sistnämnda hänseende
lärer fortfarande icke någon större meningsskiljaktighet råda. Vad åter angår
äganderätten till tomterna, har på senare tid hävdats uppfattningen, att desamma
borde anses vara''i stadens ägo. Angående det huvudsakligaste av vad i dithörande
frågor förekommit får styrelsen i det följande lämna en kortfattad utredning,
men nödgas styrelsen med hänsyn till ämnets vidlyftighet för närmare kännedom
hänvisa till innehållet i de tidigare verkställda, synnerligen ingående utredningarna.

Såväl Gyllensvärd som Bååth hava beträffande äganderätten till tomterna kommit
till det resultat, att desamma tillhörde kronan. Båda författarna konstatera därjämte,
att äganderätten till å tomterna befintliga byggnader »utan vidare förklaring»
ansetts tillkomma kronan till tre fjärdedelar och staden till en fjärdedel eller
i förhållande till deltagandet i byggnadernas uppförande; Bååth har emellertid
uttryckt tvivelsmål angående riktigheten av den sålunda härskande uppfattningen.

I motsats till Gyllensvärd och Bååth gör Sundberg gällande, att äganderätten till
tomterna borde anses tillkomma Stockholms stad. Beträffande äganderätten till
byggnaderna biträder Sundberg den gängse uppfattningen om delad äganderätt.

Diskussionen om äganderätten till marken har förts tillbaka till händelseförloppet
vid det tillfälle i slutet av 1600-talet, då den fastighet genom vars sedermera
inträffade delning tomterna n:ris 3 och 7 i kvarteret Argus uppkommit, övergick
från enskild i allmän ägo.. Ifrågavarande fastighet utgjorde en mellan österlånggatan
och Skeppsbron belägen tomt med därå uppförd byggnad, tillhörig kungl. rådet
greve Nils Brahe.

På 1680-talet förelåg till avgörande en fråga om anskaffande för kronans räkning
av ett nytt tullhus. Denna fråga kom att sammankopplas dels med en vid samma

tid aktuell fråga om anskaffande genom stadens försorg av ett — samtidigt för tulloch
handelsändainål avsett — s. k. packhus, dels ock med frågan om bibehållande av
viss tolagsförmån, som tidigare varit staden tillförsäkrad. Såsom lämpligt till tullhus
hado föreslagits den greve Brahe tillhöriga fastigheten, varjämte även hade framhållits
angelägenheten av att »packhuset» bleve anlagt invid tullhuset.

Förhållandena utvecklade sig därhän, att staden, för att komma i fortsatt åtnjutande
av den ifrågakomna tolagsförmånen, genom sina representanter förklarade sig
beredd att åtaga sig såväl tull- som packhusbyggnad. Härefter medgav Kungl. Maj :t
genom resolution den 25 mars 1680 (avtryckt i Sundbergs utredning sid. 13, not. 7),
att tolagsförmånen finge i viss utsträckning bibehållas, »allenast tullhuset utav de
därigenom fallande medel av staden inlöst och packhuset ihopa med detsamma uppbyggt
varder».

Köpet avslutades den 19 maj 1686. Originalet till det av greve Brahe utfärdade
köpebrevet har förgäves efterforskats och förmodas icke vara i behåll. Köpebrevet
är emellertid intaget i Stockholms stads registratur för samma dag och finnes,
sådant detsamma lyder enligt registraturet, avtryckt i Sundbergs utredning,
sid. 18.

Köpebrevets innehåll utmynnar i en förklaring, att säljaren avhände sig fastigheten,
utan att därvid angives, till vem äganderätten skulle övergå. Att Stockholms
stad erlagt köpeskillingen, är ostridigt; omtvistat är däremot, huruvida staden
skall anses härvid hava handlat för egen räkning i egenskap av köpare eller
allenast fullgjort betalningen för kronans räkning. Å ena sidan göres sålunda gällande,
att staden förvärvat fastigheten för att därå upplåta för tullverket erforderliga
lokaler, å andra sidan, att kronan förvärvat fastigheten för en köpeskilling,
som staden enligt Kungl. Maj :ts åberopade resolution haft att erlägga. Såvitt hittills
förefintlig utredning giver vid handen, är lösningen av frågan om markäganderätten
beroende på lösningen av denna tvistefråga.

Något särskilt fastebrev antages icke vara utfärdat i anledning av köpet. Ett
angående greve Brahes fång till fastigheten utfärdat fastebrev av den 16 mars 1681,
vilket åberopas i köpebrevet, finnes avtryckt i Sundbergs utredning, sid. 27, not. 2.

De nuvarande byggnaderna, »stora tullhuset» Skeppsbron 38 och »accishuset»
österlånggatan 49, hava tillkommit, den förra under åren 1783—1788 och den senare
under åren 1805-—1808. Såsom ovan antytts, har kronan till tre fjärdedelar
och staden till en fjärdedel bestritt kostnaderna för uppförandet. Bestämmelser om
kostnadsfördelningen återfinnas i särskilda kungl. brev den 16 september 1783, den
31 januari 1787 och den 29 mars 1805. Fördelningen, som torde hava sin grund i
en analogi med vissa bestämmelser om tullhusbyggnad i 1776 års landstulls- och
accisstadga, har medfört, att äganderätten till byggnaderna ansetts tillkomma kronan
och staden till motsvarande andelar. Huruvida denna slutsats i och för sig är
berättigad, kan möjligen vara tvivel underkastat. Det har emellertid icke förebragts
någon omständighet, ägnad att jäva den uppfattning angående äganderätten,
som alltsedan byggnadernas tillkomst varit den förhärskande och som vid flera tillfällen
tagit sig uttryck i praxis. Icke heller har från någondera sidan framställts
anspråk på odelad äganderätt.

Byggnaderna hava under gångna tider tagits i anspråk av såväl centralverket som
den lokala tullförvaltningen. Då skyldighet att tillhandahålla lokaler åt den senare
sedan gammalt åvilar Stockholms stad, hava alltså kronan och staden i förening
disponerat fastigheterna. Detta förhållande i förening med samäganderätten till
byggnaderna har givit upphov till invecklade frågor om fastigheternas förvaltning,
särskilt beträffande fördelningen av kostnaderna för underhåll m. m. (jämför t. ex.
proposition nr 1 år 1914 A). Hithörande frågor hava emellertid undergått reglering
i samband med nyligen inträffade förändringar i fastigheternas användning.

Under åren 1924 och 1925 hava de i fastigheterna tidigare inrymda avdelningarna
av lokaltullförvaltningen till största delen överflyttats till av staden på annat håll

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. £12 käft. (Nr 047.)

anskaffade lokaler. För närvarande är endast en mindre bevakningsavdelning förlagd
till en lokal i gårdshuset Skeppsbron 38.

Dessa förändringar hava till en början medfört, att äganderättsfrågan fått en
särskild aktualitet. Genom flyttningen har möjlighet yppats att åtminstone i
viss omfattning tillgodose det behov av ökat lokalutrymme för generaltullstyrelsen,
som sedan flera år tillbaka varit förhanden. Innan definitiva anordningar
härutinnan träffas, vore det givetvis önskvärt, att odelad äganderätt till fastigheterna
tillförsäkrades statsverket. Eu förutsättning för att underhandlingarna härom
skola kunna taga fastare form är emellertid, att frågan om äganderätten blir slutgiltigt
avgjord. På grund härav har generaltullstyrelsen i skrivelse till kungl.
kammarkollegium den 4 juli 1924 anhållit om verkställande av ytterligare utredning
i denna fråga. Enligt vad styrelsen numera under hand inhämtat, lärer emellertid
kollegiet icke vara i tillfälle att under den närmaste tiden verkställa den begärda
utredningen.

För reglering tills vidare av rättsförhållandet mellan kronan och staden hava åtgärder
vidtagits i nedan angivna hänseenden.

I skrivelse till generaltullstyrelsen den 18 juni 1924 anförde hamnstyrelsen beträffande
hyresavkastningen för de lokaler, som genom överflyttandet av vissa tullförvaltningsavdelningar
bleve lediga, att då staden och staten dittills ansetts äga
en fjärdedel respektive tre fjärdedelar av åtminstone själva byggnaderna, avkastningen
lämpligen kunde delas i samma proportion mellan staden och staten. Hamnstyrelsen
föreslog vidare, att för bestämmande av den hyra, som skulle erläggas för
lokalerna, vare sig desamma disponerades av staten eller staden eller uthyrdes till
enskilda, hyresvärdering måtte verkställas genom stadens fastighetsnämnd och kungl.
byggnadsstyrelsen.

På generaltullstyrelsens i anledning härav gjorda framställning förklarade Kungl.
Maj :t i brev till styrelsen den 8 augusti 1924, dels att inflytande hyresavkastning
för berörda lokaler skulle tills vidare fördelas med tre fjärdedelar till statsverket
och en fjärdedel till Stockholms stad, dock att, därest omändrings- eller reparationsarbeten
måste på tullverkets bekostnad vidtagas beträffande lokalerna, stadens
andel i hyresavkastningen skulle minskas med ett belopp, motsvarande en
fjärdedel av kostnadssumman, dels och att för bestämmiande av hyresbeloppen hyresvärdering
skulle äga rum, därvid statsverket skulle företrädas av byggnadsstyrelsen.

Sedermera gjorde hamnstyrelsen i skrivelse den 15 oktober 1924 framställning i
syfte att vad sålunda bestämts måtte utsträckas att gälla samtliga i tullhuset vid
Skeppsbron och det s. k. accishuset inrymda lokaler. Förklaring av denna innebörd
meddelades av Kungl. Maj:t i brev till generaltullstyrelsen den 20 mars 1925.

Med skrivelse den 7 juli 1925 har byggnadsstyrelsen överlämnat en av arkitekten
Arvid Sjöqvist såsom ombud för byggnadsstyrelsen och hyresintendenten O. Starck
såsom ombud för hamnstyrelsen upprättad hyresvärdering av samtliga ifrågavarande
lokaler.

De nya bestämmelserna tillämpas enligt överenskommelse med hamnstyrelsen från
och med den 1 juli 1925, dock att tidigare fastställda hyresbelopp för vissa lägenheter
kvarstått oförändrade intill den 1 oktober samma år.

I huset Skeppsbron 38 är för närvarande en lägenhet om 2 rum och kök i våningen
3 trappor upp anvisad såsom tjänstebostad för den hos generaltullstyrelsen
anställde förste expeditionsvakten. Vidare äro till enskilda uthyrda i huset österlånggatan
49 en verkstadslokal å nedre botten, en lägenhet om 5 rum och kök i våningen
1 trappa upp och fem enkelrum i våningen 4 trappor upp. Härjämte disponeras,
såsom förut nämnts, för lokaltullförvaltningens behov en lokal i gårdshuset
Skeppsbron 38, för vilken sålunda Stockholms stad har att till generaltullstyrelsen
erlägga tre fjärdedelar av beräknade hyresavkastningen. Med undantag beträffande
vissa lokaler i bottenvåningen av huset Skeppsbron 38, vilka efter utrymmandet ännu

icke tagits i bruk, disponeras fastigheterna i övrigt av generaltullstyrelsen mot erläggande
till staden av en fjärdedel av belöpande hyresvärde.

Angående spörsmålet, i vad mån generaltullstyrelsens lokalbehov kan för framtiden
tillgodoses inom nu ifrågavarande fastigheter, är styrelsen i förhållandenas
nuvarande läge icke i tillfälle att göra några bestämda uttalanden. Såsom förmäles i
det av särskilt tillkallade sakkunniga den 18 mars 192B avgivna betänkandet angående
ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm (sid. 257), har inom
byggnadsstyrelsen uppgjorts förslag till vissa omändringar inom fastigheterna. Med
hänvisning härtill anföra de sakkunniga, att efter verkställda omändringar plats
kunde beredas inom fastigheterna för generaltullstyrelsen och dess byråer men knappast
för den till styrelsen hörande undervisningsanstalten, vilken hittills — i likhet
med vissa andra styrelsens avdelningar — varit inrymd i förhyrda lokaler. Sakkunniga
ifrågasätta (sid. 399) förvärv för berörda ändamål av de i kvarteret Argus belägna
fastigheterna nris 1 och 2, av vilka den senare är i stadens ägo. Huruvida
genom åtgärder i denna riktning må kunna ernås en slutgiltig läsning av generaltullstyrelsens
lokalfråga, är emellertid givetvis i första hand beroende på avgörandet
beträffande fastigheterna nris 3 och 7.

För generaltullstyrelsen ställer det sig som en angelägen sak, att nu berörda spörsmål
må kunna bringas till sin lösning utan alltför stor tidsutdräkt; dels äro nämligen
vissa av de lokaler, som nu av styrelsen disponeras i fastigheterna Skeppsbron
38 och österlånggatan 49, i fråga om utrymmet otillräckliga och i övrigt av långt
ifrån tillfredsställande beskaffenhet, dels är det givetvis ur skilda synpunkter önskvärt,
att förhyrande för styrelsens räkning av lokaler i andra, staden eller enskilda
tillhöriga byggnader ■— för vilket ändamål för närvarande kräves en årlig hyressumma
av 25,370 kronor — för framtiden må kunna i görligaste män inskränkas.

Vid skrivelsen fanns fogad avskrift av berörda hyresvärdering, som är av
följande innehåll:

»Hyresvärdering av samtliga lokaler inom fastigheterna nr 38 vid Skeppsbron och
nr 49 vid österlånggatan.

Skeppsbron n:r 38.
Jfedre botten.

Gatuhuset. Arlig hyra

ex kl. värme.

T. v. i porten: tullkammaravdelning....................... 5 000: —

T. h. i porten: tullbehandlingsexpedition...................... 5 000: —

Mittpartiet: d:o ...................... 10 000: —

Bakom d:o: tnllpackhnskarlarne.......................... 800: —

Tullverkets laboratorium............................. 1 200: —

Gårdshuset.

Tullbevakningen................................. 1 000: —

Entresolvåningen.

Gatuhuset.

Frukostrum................................... 300: —

Gårdshuset.

Frukostrum................................... 200: —

Tullbevakningen..........•......................1100: —

1 tr. upp.

Gatuhuset.

Personalbyrån.................................. 7 000: —

Revisionsbyråns stat. avdelning.......................... 4 000: —

Gårdshuset.

Revisionsbyråns stat. avdelning.......................... 6 000: —

2 tr. upp.

Gatuhuset.

K. generaltullstyrelsen.............................. 8 000: —

Kameralbyrån.................................. 5 000: —

Gårdshuset.

Revisionsbyrån i................................ 6 000: —

B tr. upp.

2 rum och kök åt södra sidan .......................... 900: —

2 rum och kök åt norra sidan.......................... 700: —

Arkivlokaler................................... 3 000: —

Österlånggatan n:r 49.

Gården.

Magasin..................................... 500: —

Nedre botten.

Kameralbyråns förråd.............................. 1200: —

Verkstadslokal.................................. 1 500: —■

1 tr. upp.

1 rum (bevakningschefen)............................. 400: —

5 rum och kök.................................2 100: —

2 tr. upp.

3 rum (inspektören)............................... 1 300: —

2 rum (museum)................................. 1 200: —

2 rum (stat. avdelningen)............................. 400: —

B tr. upp.

Kameralbyråns förråd.............................. 2 600: —

4 tr. upp.

1 rum (tullmannaförbundet)............................ 400: —-

1 rum (åt gården)................................ 325: —

1 rum (> » )................................ 350: —

1 rum (åt gatan) ................................ 375: —

1 rum (> » ) 350: —

Summa kronor 78 200: —

O. Starck. Arvid Sjöqvist.

23 juni 1925.>

Till denna redogörelse av generaltullstyrelsen får kommissionen för egen del
tillägga, att omförmälda, av N. Brahe år 1686 utfärdade köpebrev numera återfunnits
bland stadens äganderättshandlingar och är av samma lydelse som det
av Sundberg avtryckta konceptet.

På hemställan av kommissionen hava kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist
verkställt värdering av ifrågavarande fastigheter och därvid kommit till
följande resultat:

a. kvarteret Argus n:r 3 vid Skeppsbron (tullhusen).

Areal = 1450,0 kvm.

Tomten värderas till (e:a 600: — kr. per kvm.)................ 870 000 kr.

Byggnaderna värderas till.......................... 550 000 »

b. kvarteret Argus n:r 7 vid Österlånggatau.

Areal = 470,0 kvm.

Tomten värderas till (c:a 215: — kr. per kvm.)................ 102 000 »

Byggnaderna värderas till .......................... 150 000 >

Då byggnaderna till 3A ägas av staten och till 1/i av staden, komma på respektive
kontrahenter 525 000: — och 175 000: -— kronor.

Slutligen har byggnadsstyrelsens utredningsbyrå på kommissionens hemställan
verkställt följande utredning, avseende att utvisa, huruvida kronan
lämpligen borde förvärva stadens andel i fastigheterna:

Generaltullstyrelsen disponerar för närvarande lokaler
i Skeppsbron nr 38
i Skeppsbron nr 36 och

i tullpackhuset i Stadsgården för undervisningsanstalter
med en effektiv golvyta av sammanlagt 1,969 kvadratmeter (enligt byggnadssakkunnigas
betänkande 1925).

Förslag till ordnande av lokalfrågan.

Alt. I. Bibehållande av lokaler i nuvarande tullhuset.

Genom förändringar i den nuvarande dispositionen skulle nuvarande tullhuset
kunna utnyttjas mer effektivt, så att generaltullstyrelsens hela nuvarande lokalbehov
skulle kunna inrymmas där.

Ett sådant förändringsförslag skulle i huvudsak omfatta rivning av nuvarande
gårdsöverbyggnad, varigenom belysta lokaler skulle erhållas i bottenvåningen, där
exempelvis de i Skeppsbron nr 36 hyrda lokalerna för tullbehandlingsbyrån skulle
kunna inrymmas. Vidare avser förändringsförslaget inredning såväl av gatuhusets
som gårdsflyglamas vindsutrymme, som skulle disponeras dels för undervisningsanstalten
och dels för arkiv.

Hyresberäkning:

Nuvarande fastighetsvärde............................ 1 672 000

(Enligt värdering 6. 4. 27 av kapten Eggert och arkitekt Sjöqvist.)

Byggnadskostnad för omändringsarbeten...................... 128 000

1800 000

Hyra efter 6 %.................................. 108000

Alt. II. Förslag till nybyggnad.

Lokalbehov c:a 2,000 kvm. effektiv golvyta fördelat på 5 våningar (därav en jordvåning)
erhålles pr våning 400 kvm., vilket motsvarar en byggnadsyta av 670 kvm.
beräknat med utgångspunkt från, att den bebyggda ytan kan utnyttjas effektivt upp

till 60 %. Byggnadshöjden beräknas till 18 meter, givande en kubik av 12,060 kbm.,
som efter en byggnadskostnad av 55 kr. pr kbm. ger en

total byggnadskostnad av................. 663 300

tomtkostnad (förslagsvis)................. 400 000

Summa kronor 1063300
Hyra beräknad efter 7 % utgör............... 74 500

Såsom lämplig tomt må förslagsvis nämnas tomt nr 1 i kvarteret Björnen i hörnet
av Klara Södra Kyrkogata och Karduansmakaregatan, vilken tomt är beräknad
kunna utökas med utefter Klara Södra Kyrkogata intilliggande fastighet.

Kommissionen får erinra, att enligt nådigt beslut den 31 december 1925 har,
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommissionen meddelade
uppdraget, till kommissionen överlämnats en av generaltullstyrelsen i underdånig
skrivelse den 31 oktober 1922 gjord framställning om nådigt uppdrag till
byggnadsstyrelsen att uppgöra förslag till ombyggnad av ifrågavarande fastigheter
inom kvarteret Årgus, jämte i ärendet avgivna underdåniga utlåtanden
av byggnadsstyrelsen och statskontoret. I sitt utlåtande har statskontoret
därvid framhållit, att innan den av generaltullstyrelsen föreslagna utredningen
igångsattes, underhandlingar borde, på sätt jämväl generaltullstyrelsen i sin
framställning ifrågasatt, inledas med Stockholms stad rörande kronans övertagande
av all den rätt, staden kunde äga till ifrågavarande tomter med därå
uppförda byggnader.

Kommissionen tillåter sig beträffande frågan om äganderätten till dessa fastigheter
erinra om, att i stadens arkiv numera påträffats det av greve Nicolaus
Brahe år 1G86 utfärdade köpebrevet rörande fastigheterna. Kommissionen
erinrar vidare därom, att fastigheterna ostridigt, till åtlydnad av Karl XI :s
därom utfärdade föreskrift, av staden inköpts och därefter överlämnats till
kronan för att användas till tullförvaltningen. De av den lokala tullförvaltningen
dittills disponerade lokalerna hava numera utrymts i följd av att Stockholms
stad för denna förvaltning ■— utan kostnad för statsverket -— upplåtit
lokaler i andra fastigheter.

Vid den nu föreliggande överenskommelsens träffande har kommissionen,
med hänsyn ej minst till sist angivna förhållanden, samt under förutsättning
att övriga i avtalet berörda tvistighcter och markbyten regleras i enlighet med
bestämmelserna i avtalet, ansett sig kunna tillstyrka ett biläggande av tvisten
rörande nu ifrågavarande fastigheter efter de -— jämväl av stadens delegerade
godkända — grunder, att kronan avstår från all rätt till tomtmarken, men anses
äga 3A av de därå uppförda byggnaderna.

På grund av vad byggnadsstyrelsens utredningsbyrå anfört i sin ovan intagna
promemoria rörande generaltullstyrelsens lokalfråga, har kommissionen —
med utgående från att kronans och stadens sålunda antagna samäganderätt beträffande
tomterna och byggnaderna borde upplösas genom att endera parten
utlöste den andra — för sin del ansett sig kunna tillstyrka, att staden i enlighet
med den nu träffade överenskommelsen får övertaga kronans andel i byggnaderna
efter det av parternas värderingsmän åsatta värdet. Staden skulle
alltså för kronans andel i byggnaderna erlägga ett belopp av 525,000 kronor.

Tvisten ro- Enligt det nu träffade avtalet skulle jämväl biläggas tvisten mellan kronan
''och^atten* oc^ s^a<^en om rätten till utfyllningar. strand och vatten utanför kronans tomt
utanför tom-nT ^ * kvarteret Göken. Härutinnan tillåter sig kommissionen hänvisa till vad
ten nr 7 i ovan anförts.
kvarteret
Göken.

Beträffande övriga, genom det nu träffade avtalet förlikningsvis bilagda Tvister u>-tvistigheterna rörande kronans tomter ,å Kungsholmen inom dels kvarteren Ber- fflt, Qar_
gamotträdet—Asplunden (Garnisonss,jukhuset), dels ock kvarteret Munklägiet, n{sons. orh

tomten nr 4 (Eirasjukhuset), får kommissionen anföra följande. Eirasjuk husen

dispn Av

de fastigheter, vilka disponeras av Garnisonss jukhuset, har staden gjort
anspråk på samt avstår genom det föreliggande avtalet till kronan dessa anspråk
å en markremsa utmed Pilgatan, omfattande ungefär 185 kvadratmeter niSOVH8juhDärav
hävdas omkring 100 kvadratmeter till tomten nr 1 i Bergamotträdet jiusei disposamt
omkring 85 kvadratmeter till tomten nr 3 i kvarteret Asplunden. Enligt «erade tomten
av kaptenen Eggert och arkitekten Sjöqvist, gjorda värderingen kunde des- tema.
sa markområden anses äga ett värde av respektive 15 000 och, 8 500 kronor.

Stadens anspråk å dessa områden grundas dära, att omradena enligt de i
tidigare utfärdade designationer rörande tomterna angivna måtten icke skulle
falla inom tomternas gränser. Kronans representanter åter hava gjort gällande,
att nu ifrågakomna divergenser mellan det faktiska innehavet och äldre
designationer vore beroende pa dessa senares bristande noggrannhet, kartornas
krympning m. m., samt att den sedan gammalt iakttagna hävden beträfiande
tvisteområdena borde vara avgörande för, äganderättsf rågan.

Vid biläggandet av nu ifrågavarande tvistepunkter har jämväl staden a kronan,
såsom ovan nämnts, överlåtit en areal av omkring^ 909 kvadratmeter vid
Garnisonssjukhustomternas sydvästra hörn. I den, mån området ej belagts
med det överenskomna byggnadsförbudet hava värderingsmännen ansett detsamma
kunna åsättas ett värde av 165 kronor per kvadratmeter, varemot det med
byggnadsförbud belagda området måste anses äga ett mindre värde.

Tvisterna rörande Eiratomten hava i vad avser den västra gränsen, mot
Parmmätaregatan, varit av ungefär enahanda art som den nyssnämnda tvisten.
Kommissionen får beträffande tvisten rörande Eirafastighetens västra gräns
hänvisa till riksarkivets tryckta utredning. Det omtvistade området innehaller
en areal av ungefär 205 kvadratmeter, varav ungefär 180 kvadratmeter enligt
den i avtalet förutsatta stadsplanen skall utläggas, till Parmmätaregatan,
medan återstoden skulle tilläggas den av sjukhuset Eira disponerade tomten
nr 4 i kvarteret Munklägret (förr Bryggaren). Den del, som skulle utläggas
till Parmmätaregatan och vartill kronans rätt genom avtalet förvärvas av staden,
hava parterna, med ledning av kaptenen Eggerts och arkitekten Sjöqvists
värdering ansett jämte den kronan ostridigt tillhöriga mark. ungefär 140 kvadratmeter,
som ytterligare skulle utläggas till Parmmätaregatan^ kunna asättas
ett värde av 49 000 kronor, varav på det tvistiga området alltså belöper omkring
27 600 kronor. Den del av den tvistiga marken, som enligt avtalet skulle
tilläggas sagda tomt nr 4 i kvarteret Munklägret, kunde enligt värderingsmännens
utlåtande anses äga ett värde av omkring 3 100 kronor.

Jämväl utmed södra gränsen har funnits ett mindre område, vartill äganderätten
varit omstridd, men vartill kronan genom avtalet erhåller obestridd ägan Körande

frågan, om fönster- och takfallsrätten utmed Eiratomtens ^ södra
gräns genom kvartersgränsens förändring skall anses hava försvunnit, må erinras
följande. Vid fastställandet den 20 december 1880 av stadsplanen över
Kungsholmen, innefattande bland annat Norr Mälarstrand, undantogos från
fastställelsen de delar, som ifrågasattes att dragas över eller eljest beröra kronan
tillhörig mark. Enahanda förbehåll beträffande kronans mark intogs i de
Kungl. Maj :ts beslut den 22 juni 1892 och den 17 mars 1905, varigenom Norr
Mälarstrands läge försköts söderut och dess bredd ökades till 40, respektive 67
meter.

Tvisterna

rörande

kanslihus området.

Enligt den genom nådigt beslut den 26 mars 1887 meddelade fastställelsen
å stadsplan rörande Norr Mälarstrands framdragande utanför kvarteret
Bryggaren — se närmare riksarkivets tryckta utredning om Kungsholmstomterna,
sid. 51 o. f. — fastställdes planen »att träda i verket i den mån sådant
utan förnärmande av kronans eller enskild rätt kan ske». På grund av detta
salunda meddelade förbehåll förvärvade staden efter riksdagens medgivande de
delar av Myntets tomt, som erfordrades för Norr Mälarstrands utläggande.
Men om uppreglering av kronans och stadens ömsesidiga intressen och rätt vid
Eiratomten fördes icke ens några underhandlingar.

Med stöd av angivna lörbehall vid stadsplanefastställelserna hava kronans
representanter förmenat, att kronan alltjämt äger fönster- och takfallsrätt utmed
Eiratomtens hela södra gräns, vilket åter bestritts av stadens representanter.

„ Een mark vid Eirafastighetens södra gräns, som genom detta avtal överlåtes
a staden, omkring 45 kvadratmeter, såväl som den mark, omkring 235 kvadratmeter,
vilken genom avtalet överlates å kronan, skulle enligt värderingsmännens
utlåtande äga ett värde av omkring 125 kronor kvadratmetern, under förutsättning
att marken ej belädes med byggnadsförbud. Det i avtalet för vissa
delar av om radena förutsatta byggnadsförbudet minskar givetvis i viss mån
desammas värde.. Å andra sidan medför sagda byggnadsförbud för kronans
tomtmark vid Eiratomtens södra gräns i huvudsak samma förmån, som den
omstridda fönster- och takfallsrätten därstädes må hava inneburit.

Beträffande slutligen tvisten rörande vissa områden inom och invid området
för det blivande kanslihusomradet, må hänvisas till dels riksarkivets »Utredningar
rörande statens mark och tomter» del II, dels den för stadens räkning
av numera docenten Halvar G. F. Sundberg verkställda utredningen »Om äganderätten
till kvarteren Nemesis, Mars och Vulcanus samt angränsande mark»
(tryckt i Stockholms stadskollegii utlåtanden och memorial 1925), dels ock
den av advokatfiskalen Sten Grönvall för kronan verkställda, härvid fogade
»Utredning angående kronans rätt till viss mark inom staden mellan broarna
jämte vattenområdet utanför stadsdelen».

I enlighet med de verkställda utredningarna äro de i området för det nya
kanslihuset ingående omtvistade områdenas areal och deras av kaptenen Eggert
och arkitekten Sjöqvist uppskattade värden följande:

Areal Värde

kvm. kronor.

a. Mark, som ostridigt ingått i den s. k. Lilla Mynthnstomten . . 740 484 700

b. Områden, vilka antingen tillhöra Lilla Mynthnstomten eller ock

stadens tomt n:r 2 och 4 i kvarteret Mars eller ock Kanslikajen 74 48 500

c. Område ntgörande del av Kanslikajen ............ 9 5 900

d. Myntgränden........................ 459 226 000

e. Mynttorget.................. , ...... 18 15 300

Snmma 1293 780400

Ovan har omförmälts, att i förhållande till det av kanslihusdelegerade på
sm tid uppgjorda avtalet i det förevarande gjorts den förändringen, att av kvarteret
Mars tomterna nr 2 och 4 samt 3 och 5 en areal av omkring 80 kvadratmeter
skulle utläggas till Rådhusgränden, medan i stället till området för det
nya kanslihuset skulle läggas ett område av Kanslikajen om ungefär 95
kvadratmeter. Därvid har emellertid överenskommits mellan kommissionen
och stadens delegerade, att ifrågavarande områden skulle gå i utbyte mot varandra
pa sa sätt, att desamma beräknades äga lika värde. Ovanstående såväl
som efterföljande beräkningar rörande områden för det nya kanslihuset, om

vilka rått tvist, hava därför av» praktiska skäl utgått från de arealer och värden,
som skulle gällt, därest nu omförmälda jämkning icke ägt rum.

De omtvistade olika områdena inom kvarteren Asplunden—Bergamotträdet
och Munklägret samt inom kanslihusområdet äro alltså följande:

Areal
kvm.

a. Områden inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet, som sta den

avstår till kronan................... 185

Områden inom kvarteret Munklägret, tomten n:r 4, utmed Parmmätaregatan,
som

b. kronan avstår till staden................... 180

c. staden avstår till kronan.....•............. 25

d. Områden, som skola ingå i nya kanslihusets komplex och staden

avstår till kronan.....................1 293

Summa 834 300

Det nu träffade avtalet innebär, att staden till kronan avstår de ovan under

a), c) och d) angivna områdena, att kronan till staden avstår det under b) angivna
området, samt att kronan till staden utgiver ett belopp av 404 200 kronor.

Därjämte skall enligt överenskommelsen:

kronan till staden avstå alla anspråk å viss invid Lilla Mynthustomten belägen
mark, avsedd att utläggas till gata,

kronan till staden avstå viss mark utmed Eirasjukhusfastighetens södra
gräns, samt

kronan medgiva byggnadsförbud beträffande vissa delar av Garnisonssjukhusets
och Eirasjukhusets tomter;

ävensom staden till kronan utan särskild ersättning avstå omkring 909
kvadratmeter för att tilläggas Garnisonssjukhusfastigheten,

staden mellan Hantverkaregatan och Garvaregatan utmed Garnisonssjukhusfastighetens
östra gräns framdraga en ny gata

samt staden dels till kronan avstå viss mark vid Eirasjukhusfastighetens
södra gräns dels ock medgiva byggnadsförbud för viss stadens intill sagda
gräns belägna mark.

Kommissionen får emellertid understryka, att överenskommelsen beträffande
samtliga tvistigheter rörande omförmälda fastigheter är att anse som en enda
enhet, vari ena partens medgivande på en punkt motsvaras av motpartens medgivande
å en annan punkt, dels ock att de av parterna sålunda gjorda medgivandena
lämnats endast under förutsättning av bifall till avtalets övriga bestämmelser
och villkor.

Beräknat

värde

kronor

23 500

27 300
3100

780 400

IT. Fastigheternas i bytet ingående värden m. m.

Fastigheternas
bytesvärden
samt
likvidering
och tillträde
av resp. fastigheter.

I enlighet med det ovanstående hava följande av kronan till staden överlåtna
fastigheter m. in. i bytet ingått med följande värden:

del av kv. Vulcanus.....................

Brandklipparen n:r 1.....................

del av tomten n:r 1 kv. Munklägret:

mark...........................

byggnader .........................

delar av tomten n:r 4 i kv. Munklägret, mark till vidgning av Ha

d:o d:o till vidgning av Parmmätaregatan...........

del av kv. Bergamotträdet...................

Päronträdet n:r 2.......................

» »3.......................

Göken n:ris 5, 6, 7, 11 samt tomtdel invid n:r 7........

del av kv. Mälaren n:r 5 och 17................

kronans rätt till byggnader å kv. Argus n:ris 3 och 7......

......kr.	108 000
...... >	2 000 000
	145 500
	183 000
•karegatan . »	102 600
...... »	21 400
. . . »	117 200
	285 000
. . . »	200 000
. . »	4 200 000
»	600 000
...... >	525000
Summa kronor	9087 700

Följande av staden till kronan överlåtna fastigheter hava i bytet ingått med
följande värden:

kv. Mars n:r 2 och 4, mark.......

byggnader ..............

del av kv. Mars n:r 3 och 5.......

del av Kanslikajen...........

del av Garvaregatan..........

mark söder och sydväst om kv. Asplunden

kr. 489 000

> 252 000

» 499 700

» 97 800

> 105000

» 378 000

Summa kronor 1 821 500

Jämlikt den ovan lämnade redogörelsen för biläggandet av vissa tvister rörande
mark inom och invid området för det nya kanslihuset samt kronans fastigheter
inom kvarteren Munklägret, Asplunden och Bergamotträdet skall staden
därjämte vid uppgörelsen tillgodoräknas ett kontant belopp av 404 200
kronor.

I enlighet härmed skall staden till kronan utgiva i mellangift 6 862 000 kronor,
att erläggas på sätt avtalets mom. 6:o angiver. Likviden har alltså avsetts
böra erläggas å respektive tillträdesdag utom i vad avser likviden för
fastigheterna inom kvarteret Göken, som fördelats med 1/5 vid tillträdet den
1 oktober 1928, samt Vs vardera den 1 oktober 1929, den 1 oktober
1930, den 1 oktober 1931 och den 1 oktober 1932. Då kronan den 1 oktober
1928 skulle tillträda fastigheter med ett sammanlagt värde överstigande det
belopp, staden har att samma dag likvidera, innebär bestämmelserna i mom.
6:o, att skillnaden avräknas å det belopp, som staden den 1 oktober 1929 eljest
skulle hava erlagt till kronan.

Genom bestämmelserna i mom. 5:o om tillträdesdagarna har kommissionen
avsett att tillgodose behovet för kronan att äga rådrum för anskaffande av
nya ämbetslokaler i stället för dem, vilka för närvarande äro inrymda i byggnader
å de till staden överlåtna fastigheterna samt i kvarteret Argus.

Beträffande avtalets detaljer i övrigt tillåter sig kommissionen allenast hänvisa
till avtalet.

V. Åtgärder i anledning av avtalet.

Därest det föreliggande avtalet varder slutligt godkänt, tarvas i följd därav, Vinna erforsåsom
ovan antytts, vissa åtgärder för anskaffande av nya ämbetslokaler för “[M.

mynt- och justeringsverket, för generadtullstyrelsen samt för ecklesiastikdepar- gi^ing av
tementet ävensom åtgärder för dispositionen av de av kronan från staden för- avtalet.
värvade fastigheterna och fastighetsdelarna.

Anskaffandet av nya lokaler för ecklesiastikdepartementet samt dispositionen
av den mark jämte byggnader, som kronan förvärvar inom staden mellan broarna,
lär ingå som ett led i frågan om nytt kanslihus och torde förty hava beaktats
i de utredningar i ämnet, som Eders Kungl. Maj :t redan anbefallt byggnadsstyrelsen
verkställa.

Vad åter angår anskaffandet av nya lokaler för generaltullstyrelsen samt
erforderliga byggnadsåtgärder till följd av att den mark, varå det av myntoch
justeringsverket disponerade s. k. Owenska huset är beläget, genom avtalet
skulle överlåtas å staden för Hantverkaregatans vidgning, så torde byggnadsstyrelsen
böra anbefallas att efter samråd med angivna respektive ämbetsverk
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med erforderliga förslag.

Den mark som kronan förvärvar vid Garnisonssjukhusets och Eirasjukhusets
tomter lär böra jämväl i förvaltningshänseende tilläggas dessa tomter.

Beträffande dispositionen av inflytande penninglikvid får kommissionen erin- Disposition
ra följande. av infiytrm

I enlighet med särskilda beslut vid 1907 och 1911 års riksdagar har Eders
Kungl. Maj:t föreskrivit, att vid framtida försäljning av fastigheterna Brandklipparen
nr 1 (f. d. Sjöhästen nr 1) och Päronträdet nr 2 vissa belopp skola
slutligt gäldas ur de för nyssnämnda fastigheter erhållna köpeskillingarna.

Enligt från statskontoret och riksgäldskontoret till kanslihusdelegerade lämnade
uppgifter hava sålunda under nämnda förutsättningar på grund av särskilda
nådiga brev den 4 oktober 1907, den BO oktober 1908, den 8 maj 1908,
den 22 oktober 1909, den 9 augusti 1912 och den 11 oktober 1912 av statsmedel
utanordnats

hyresersätfningar åt boställshavare i det så kallade Indebetouska huset . kronor
kostnader för ändringsarbeten i hovstallet å gamla artilleriplanen .... »

till täckande av brist i dåvarande kronprinsens hovhållning...... »

kostnad för uppförande av nybyggnad å egendomen n:r 3 i kv. Europa . »

kostnad för en ny tvättinrättning för hovhållningens räkning..... »

hyresersättning åt boställshavare i det s. k. Oxenstiernska huset . . . ■_*

Summa kronor

28 489
28000
550 000
470 000
137 000
4 350

1217 839

Av dessa belopp skola de fyra förstnämnda täckas av försäljningsmedel för
fastigheten i kvarteret Brandklipparen och de två sistnämnda av dylika medel
för fastigheten i kvarteret Päronträdet.

På sätt ovan erinrats har jämlikt beslut vid 1918 års riksdag för täckandet
av vissa engångskostnader för försvaret anvisats ett belopp av 4 000 000 kronor
att förskottsvis bestridas av tillfälliga lånemedel men ersättas av medel,
som komme att inflyta vid försäljning av Svea ingenjörskårs kasernområde
inom kvarteret Göken. Därvid beslöts tillika, att möjligen återstående försäljningsmedel
för nämnda kasernområde skulle ingå till lantförsvarets fond
för byggnader och andra försvarsändamål.

Slutligen får kommissionen erinra om innehållet i det föreliggande avtalets
mom. 8:o stycket 1, enligt vilket kronan skall till staden utgiva viss gatumarksersättning
med 27 000 kronor.

Kommissionen anmärker tillika, att för de under arméförvaltningens vård
ock inseende ställda, i avtalet avsedda fastigheterna inom kvarteren Göken och
Bergamotträdet komma att inflyta 4 200 000 kronor + 117 200 eller sammanlagt
4 317 200 kronor. Av dessa medel lära 4 000 000 kronor böra disponeras
för täckandet av nämnda förskott för vissa försvarskostnader, medan återstående
317 200 kronor torde böra anses disponerade för förvärvet av de områden,
vilka genom avtalet av kronan förvärvas för att tilläggas de under arméförvaltningens
disposition stående, för Garnisonssjukhuset anvisade fastigheterna
inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet. Dessa sistberörda områden
hava nämligen ingått i avtalet med ett värde av kronor 378 000 + 105 000
eller tillhopa kronor 483 000.

Av de enligt avtalet inflytande penninglikviderna torde förty enligt kommissionens
mening böra täckas samtliga här ovan angivna förskott samt gatumarksersättning,
och därvid av först inflytande medel det sagda förskottet å
4 000 000 kronor för vissa försvarskostnader. Återstående likvidmedel synas
lämpligen böra avsättas såsom bidrag till täckande av de utgifter för ämbetslokalers
anskaffande, vilka lära uppkomma, därest det föreliggande avtalet
godkännes av parterna.

Med hänsyn till innehållet i det nu ifrågavarande avtalet samt vad här ovan
anförts, torde kommissionen härmed få anses hava besvarat samtliga ovan angivna
remisser med undantag av dels de, vilka avse Djurgården och dess reglering,
och rörande vilka kommissionen hänvisar till det med staden träffade särskilda
avtalet rörande stadsplan för och exploatering av viss del av Norra
Djurgården med tillhörande, här efter följande motivering, dels och remisserna
rörande provisoriskt upplåtande till Stockholms stad av vissa för utläggande
till Hantverkaregatan och Katarina Bangata avsedda markarealer, varom
kommissionen avgiver särskilt utlåtande.

Samtliga handlingar och kartor till de sålunda besvarade remisserna återställas
härjämte.

til

Ladugårdsgär desavtalet.

Rörande dispositionen av Norra Djurgården från och med 1800-talets senare
hälft, samt de olika strävandena å ena sidan att möjliggöra för kronan ett ekonomiskt
exploaterande av delar av Norra Djurgården och å andra sidan att bibehålla
vissa delar av Djurgården såsom naturpark i egentlig mening eller ock
såsom parkområde må erinras följande.

Konungens dispositionsrätt över Djurgården grundar sig numera på riksens
ständers underdåniga skrivelse den 1 december 1809, varigenom ständerna erbjödo
Karl XIII att till bestridande av samtliga utgifter för hovhållning m. m.
emottaga en viss årlig summa mot det att till riksens ständer överlämnades »såsom
en i evärdeliga tider åt dem förbehållen rättighet» förvaltningen och användandet
av de kungs- och kungsladugårdar m. m., som förut stått under
Konungens omedelbara styrelse, med iakttagande dock, att »den här vid huvudstaden
belägna Djurgården bör förbliva under Kungl. Maj:ts enskilda disposition»,
i sammanhang varmed ständerna emellertid anhöllo, »att den s. k.
Djurgårdskassan måtte endast få användas till Djurgårdens förbättring och
förskönande samt därvarande broars och vägars underhåll, och icke graveras
med särskilda avlöningar eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt
statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t riksens ständers
erbjudande på sätt och med villkor ovannämnda skrivelse innehöll.

Emellertid hava, vad nu beträffar Norra Djurgården, olika delar såväl upplåtits
för särskilda, allmänna eller enskilda ändamål som ock, under medverkan
av riksdagen, med äganderätt överlåtits till Stockholms stad eller enskilda.

Sålunda har alltsedan den tid, då trupper först började förläggas i garnison
till huvudstaden, Ladugårdsgärdet utgjort exercis- och manöverplats för dessa,
och så småningom togs för detta ändamål i anspråk större delen av Norra
Djurgårdens odisponerade område. I samma mån som delar av Norra Djurgården
sedermera blevo upplåtna för andra ändamål — hamnanläggningen vid
Värtan, järnvägsanläggningar, Sturevägen, kaserntomterna m. m. — inskränktes
Stockholmstruppernas övningsterräng i någon mån och består numera av
området från Laduviken till Stora Hundudden. I Kaknässkogen är upplåten
plats för skjutbanor. Vidare hava utöver dessa områden, för vilkas begagnande
särskild årlig ersättning utgår till Djurgårdskassan, tid efter annan tagits i
anspråk vissa delar av Norra Djurgården för andra militära behov, såsom för
kasernområden, generalstabens stall, förrådsbyggnader, begravningsplatser och
ammunitionslaboratorium. På sätt nyss nämnts hava åtskilliga områden med
nyttjanderätt upplåtits eller med äganderätt överlåtits å särskilda allmänna
institutioner eller ock andra. Härutinnan liksom beträffande upplåtelserna
för militära ändamål må hänvisas till, förutom vad här nedan vidare anföres,
den närmare redogörelse i ämnet, som lämnats i det av de s. k. Djurgårdssak -

Äldre
disposition
av Djurgården.

kunniga år 1917 avgivna tryckta »Betänkande angående Djurgårdens bevarande
såsom park» med tillhörande kartor.

Exploa- I förevarande sammanhang må emellertid särskilt erinras om den exploatering
tering i av mark å Norra Djurgården, som de jämlikt riksdagens beslut 1879 och 1888
SCav''viss me^an tronan och Stockholms stad träffade avtalen rörande respektive VärtaDjurgårds-
hamnen och Hjorthagen innebära — se sagda betänkande sid. 83—86 samt 69—
mark. 72. Dessa båda avtal torde få anses utgöra de första stegen beträffande Norra
Djurgårdens exploatering i egentlig mening, och frågan om fortsatt exploatering
kom därefter att i allt högre grad utgöra föremål för särskilt riksdagens
intresse, i regel i samband med fråga om finansiering av utgifter i följd av de
tid efter annan beslutade nya arméorganisationerna.

I en vid 1892 års urtima riksdag inom första kammaren väckt motion föreslogs
sålunda, att Ladugårdsgärdet med angränsande, staten tillhöriga parker
m. m. skulle upplåtas till bebj^ggande på samma sätt, som tillgått vid försäljningen
av de gamla gardestomterna, samt att de av en sådan försäljning inflytande
inkomster skulle användas dels till anskaffande av ett nytt exercisfält
å lämplig plats och dels till beredande av medel till grundskatternas avskrivande.
Då emellertid ett tillika i motionen framställt förslag om skrivelse till
Kung. Maj:t med begäran om framläggande för riksdagen av ny plan för
nämnda skatters avskrivning icke vann riksdagens bifall, förföll därmed för
den gången frågan om Ladugårdsgärdets försäljande.

I slutet av 1890-talet väcktes åter förslag rörande avyttrande till byggnadstomter
av vissa delar av Norra Djurgården, nämligen områdena norr om Karlaplanen
och östra delen av Karlavägen. På grund av att staden och riksmarskalksämbetet
ej kunde enas om villkoren för avyttringen, ledde dock icke
förslaget till något resultat.

Vid 1901 års riksdag väcktes en motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om utredning angående avyttrande för byggnadsändamål av vissa
delar av Ladugårdsgärdet m. m. Motionen avstyrktes av statsutskottet, som
emellertid i motiveringen anförde, att det var förvissat om, att Kungl. Maj :t
skulle hava sin uppmärksamhet fäst på saken.

Riksdagens beslut i denna fråga utföll visserligen i enlighet med statsutskottets
hemställan, men i sin till Konungen den 2 juni 1901 avlåtna skrivelse
i fråga om Kungl. Maj:ts proposition om ny härordning anförde riksdagen —
i enlighet med av statsutskottet framlagt förslag — bland annat, att i och för
bestridande av de med den nya härordningen förenade extra utgifter borde vissa
delar av det kronan tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen
belägna området kunna med fördel för staten försäljas.

Med anledning av vad sålunda förekommit anförde chefen för lantförsvarsdepartementet
till statsrådsprotokollet den 8 april 1902, under åberopande av
nämnda riksdagsskrivelse, att i betraktande av i Stockholm då gällande tomtpris
torde kunna med full visshet förväntas, att, om vissa delar av Ladugårdsgärdet
upplätes till tomtplatser, endast jämförelsevis små områden skulle behöva
försäljas för erhållande av en avsevärd köpesumma. Kungl. Maj:t uppdrog
därför åt en kommitté — den s. k. ladugårdsgärdeskommittén — bland
annat

att, efter föregången utredning, avgiva yttrande, huruvida några och, i sådant
fall. vilka av de kronan tillhöriga, områden inom den s. k. Norra Djurgården
med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade till tomter,
försäljas, samt angiva, vilka av dessa områden borde till försäljning i första
rummet ifrågakomma, ävensom verkställa beräkningar av den inkomst, som
genom en dylik försäljning kunde för statsverket uppstå; och

att tillika avgiva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som,
under förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att användas

såsom övningsområde för de i Stockholm förlagda truppförband, kunde anses
lämplig såsom övningsfält för dessa trupper.

I sitt den 19 maj 1903 avgivna betänkande anförde kommittén, att av den Ladugårds
verkställda utredningen i första hand framgått, att Ladugårdsgärdet dåmera flärrlrsvore
otillräckligt och även i övrigt olämpligt såsom övningsfält för de i Stock- omm% n
holm förlagda trupperna och att det därför måste, oavsett andra på frågan om
Norra Djurgårdens försäljning inverkande omständigheter, ersättas med ett
nytt övningsfält. Såsom sådant föreslog kommittén det s. k. Järvafältet.

I avgivna yttranden instämde vederbörande militära myndigheter i vad kommittén
sålunda anfört i fråga om övningsfält för Stockholmstrupperna.

I sitt utlåtande behandlade kommittén vidare frågan om Norra Djurgårdens
exploatering.

Kommittén anförde därvid, att Norra Djurgården med avseende å därstädes
befintliga, i allmänhet goda terrängförhållanden samt möjligheter till fördelaktiga
avlopps- och dräneringsledningar vore ett ur sanitär synpunkt synnerligen
gynnsamt område för bebyggande. Markens beskaffenhet vore ock sådan,
att utmärkt byggnadgrund å de flesta ställen förefunnes. Omväxlingar
mellan höjder och dalgångar samt de långa strandlinjerna utmed vackra vattendrag
utgjorde naturliga förutsättningar för att en här uppstående stadsdel
borde bliva estetiskt tilltalande. Alla omständigheter tydde alltså därpå, att,
om Norra Djurgården upplätes till bebyggande, därstädes inom en jämförelsevis
ej alltför långt avlägsen framtid komme att växa upp en ny, modern stadsdel,
i fråga om naturliga betingelser för sundhet, omväxling och trevnad fullt
jämförlig med, om icke överträffande, de bästa Stockholm dittills ägde.

I sitt utlåtande påpekade kommittén vidare, att till tomter för industriell
verksamhet vore särskilt ägnade dels trakterna omkring en ifrågasatt kanalanläggning
från Lilla Yärtan till Brunnsviken genom Husar- och Laduvikarna
och vidare områden norr därom ävensom det s. k. Kräftriket, vilket, vare sig
kanalen komme till stånd eller icke, synnerligen väl lämpade sig för industritomter.
Till nu omförmälda trakter kunde utan svårighet järnvägsspår framdragas
från Albano station, varjämte tillfälle till vattenkommunikationer redan
funnes, och, såsom antytts, än ytterligare kunde beredas. För industriella
anläggningar vore jämväl området utmed Lilla Värtan från Loudden till Djurgårdsbrunnskanalens
mynning synnerligen lämpligt och torde därtill böra användas,
för såvitt icke ett föreliggande förslag att dit förflytta flottans härvarande
station bleve förverkligat. Även dit kunde järnvägsspår med lätthet
framdragas från det närbelägna spårsystemet från Värtahamnen.

I närheten av dessa områden torde företrädesvis arbetarbostäder och andra
enklare boningshus komma att uppföras.

Kommittén hyste den uppfattningen, att Norra Djurgården, så snart ske
kunde, borde upplåtas till bebyggande ävensom att försäljningen borde så ordnas,
att de områden först avyttrades, vilka kunde för truppernas övningar
undvaras, eller alltså trakterna i närheten av Östra stationen samt emellan
Valhalla vägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken.

Kommittéförslaget innehar försäljning av:

1 :o) ett område om 303,350 kvadratmeter närmast norr och öster om Stockholms
östra station,

2:o) trakten mellan Valhallavägens förlängning samt Djurgårdsbrunnsviken
från stadens östra gräns till Hässlingeberg om 295,550 kvadratmeter byggnadstomter,

3:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken
från Hässlingeberg till Djurgårdsbrunns värdshus om 180,050 kvadratmeter
byggnadstomter, samt

1905 och

1906 års
riksdagar
besluta exploatering av

vissa
Djurgårdsområden.

Frågan om
bevarandet
av vissa
delar av
Djurgården
som naturpark
aktualiseras.

1906 års
riksdag.

4:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnskanalen
från Djurgårdsbrunns värdshus till Lilla Värtan om 198,625 kvadratmeter
byggnadstomter.

I utlåtande över ovannämnda kommittébetänkande anförde riksmarskalksämbetet
bland annat, att Djurgården, som av ålder varit upplåten till den regerande
Konungens disposition, hade såsom folkpark och förlustelseort för huvudstadens
invånare, i synnerhet av de obemedlade klasserna, en mycket viktig
uppgift att fylla både ur sanitär och estetisk synpunkt. Riksmarskalksämbetet
kunde icke för sin del instämma i kommitténs uppfattning om lämpligheten
och önskvärdheten av hela Norra Djurgårdens intagande i stadsplanen och upplåtelse
till bebyggande, utan måste tvärtom såsom sin åsikt uttala, att det huvudsakliga
av ifrågavarande vidsträckta område helst borde bibehållas för sitt
nuvarande ändamål att vara ett park- och skogsområde, ordnat för utflykter
och besök av stadens lustvandrande invånare. Då det emellertid vore av vikt
för statsverket att redan nu kunna försälja någon del av den värderika marken
närmast staden för att därigenom bereda erforderliga medel till inköp av nytt
övningsfält, och då det ur Stockholms stads synpunkt torde vara önskligt, att
staden mot denna del av Djurgården bleve reglerad, ansåge sig riksmarskalksämbetet
böra framlägga förslag om, att vissa mindre delar av den ifrågavarande
marken omedelbart måtte intagas i stadsplanen och upplåtas till bebyggande.

De områden, som riksmarskalksämbetet därvid avsåg, utgjordes av dels det
sedermera s. k. Karlaplansområdet, dels ock det område vid Djurgårdsbrunnsviken,
som skogsinstitutet då disponerade, jämte den närmast öster därom belägna
marken fram utöver Källhagens område ungefär till gränsen av kavallerietablissementets
tomt.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (prop. 114) beslöt 1905 års riksdag
därefter bland annat dels upplåtandet av det s. k. Järvafältet till övningsplats
för Stockholmstrupperna, dels försäljning av omförmälda två områden av
Norra Djurgården, dels ock att av därvid inflytande försäljningsmedel finge
täckas vissa kostnader för Järvafältet och nytt skogsinstitut, varefter återstoden
skulle tilläggas lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Vid påföljande, 1906, års riksdag medgavs därefter i enlighet med Kungl.
Maj:ts i proposition nr 111 därom framställda förslag försäljningen av veterinärinstitutets
dåvarande område vid Karlaplan.

Vid sistnämnda års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr S. Palme
en motion, vari hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Konungen framhålla
önskvärdheten av att, om ytterligare tomter till bebyggande upplätes å
Djurgårdens södra del, detta icke måtte ske i sådan utsträckning, att Djurgårdens
egenskap av öppen park komme att lida därav.

Det tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, inhämtade yttrande i
ämnet från riksmarskalksämbetet samt anförde för egen del bland annat följande.

Det vore tämligen tydligt, att, då Stockholms stad utvidgats ända till Djurgårdens
gränser, det ej kunnat undvikas, att en del byggnader, med den allmänna meningens
gillande, uppstått på den närmast staden liggande delen av Djurgården.
Detta hade så mycket mera varit nödigt, som staden hade ont om tomtplatser för
en del offentliga byggnader och tomtpriserna inom stadsområdet vore så uppdrivna,
att det skulle vara snart sagt omöjligt att få sådana offentliga byggnader till stånd.
om tomten för desamma skulle till gällande priser inköpas.

6f>

Det syfte motionären genom sin framställning velat tillgodose, syntes utskottet
synnerligen behjärtansvärt. Utan tvivel måste det framsta sasom en fosterländsk
angelägenhet, att Djurgårdens bebyggande icke finge ske på ett sådant sätt eller i
en sådan utsträckning, att Djurgårdens egenskap av öppen park därav komme att
lida. Men enligt utskottets mening hade motionen främjat detta syfte redan därigenom,
att den i tid riktat den allmänna uppmärksamheten på ifrågavarande förhållanden.
Att riksdagen skulle, såsom motionären ifrågasatt, i skrivelse till Konungen
frambära sina önskningar härutinnan, syntes utskottet ej vara av behovet
påkallat. Av utredningen framginge nämligen, att tomtupplåtelser å ifrågavarande
område under de senare åren icke ägt rum i oroväckande utsträckning, samt att nödig
pietet och omtanke ådagalagts i fråga om användningen och underhållandet av
Djurgårdsområdet. Då därtill komme, att någon bättre anordning än den dåvarande
i syfte att bevara Djurgårdens karaktär av en öppen och obebyggd park näppeligen
torde kunna träffas, hemställde utskottet, att motionen icke måtte till någon andra
kammarens utgärd föranleda.

Detta blev också kammarens beslut.

Även vid 1908 års riksdag fördes Djurgårdsfrågan på tal i vissa motioner
rörande omreglering av Konungens dispositionsrätt över Djurgården samt den
s. k. Djurgårdskassans förvaltning och användning.

Med anledning av dessa motioner hemställde statsutskottet, att riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t anhålla om verkställandet av utredning, huruvida och
i vad mån de till Djurgårdskassan inflytande inkomster kunde, förutom till det
med kassan för det dåvarande avsedda ändamål, användas jämväl till de kungliga
lustslottens underhåll, och att Kungl. Maj:t därefter ville till riksdagen
inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I motiveringen framhöll utskottet »önskvärdheten därav, att, till dess den nu
väckta frågan om dispositionen av Djurgården och Djurgårdskassan blivit avgjord,
ytterligare tomter å Djurgården icke må till enskilda upplåtas». Vidare
uttalade utskottet, att »tomtupplåtelser å ifrågavarande område under de senare
åren icke ägt rum i oroväckande utsträckning samt att nödig pietet och
omtanke ådagalagts i fråga om användningen och underhållet av Djurgårdsområdet».
''

Kamrarna beslöto i enlighet med statsutskottets ovannämnda hemställan och
avläto den 17 mars 1908 till Eders Kungl. Maj:t en skrivelse i överensstämmelse
härmed. Den begärda utredningen verkställdes därefter.

Vid 1913 års riksdag väckte herr Karl Starbäck i andra kammaren en motion
(nr 229), vari han, efter erinran om den av herr Palme år 1906 väckta motionen
i ämnet, vidare anförde bland annat följande.

»Den motion, som här avhandlats, rörde uteslutande den s. k. södra Djurgården.

Då jag nu dristar mig att ånyo rikta riksdagens uppmärksamhet på Djurgården,
har detta också huvudsakligen berott på förhållandena, sådana de utvecklat sig å
den norra delen. Men innan jag söker att något närmare redogöra för dessa, torde
det vara lämpligt att erinra därom, att riksdagen under åren 1911—1912 medgivit,
att av Djurgårdskassans behållning finge för reparationer och andra arbeten å
Ulriksdals och Drottningholms slott användas högst betydande summor till ett belopp
av omkring 200,000 kronor.

Av den vid denna motion fogade kartan jämte den bilaga, som upptager förteckning
å de områden, som för bebyggande och andra ändamål så att säga undantagits
Djurgården, framgår, att parkområdet redan nu i högst betydande grad inkräktats.
Till dessa områden kunna yttermera läggas den för regementenas skjutövningar
avsedda halvö, som begränsas av en linje, dragen mellan Djurgårdsbrunn och Lidingö
värdshus, och det för exercisövningar använda egentliga gärdet. Huru med dessa

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 212 käft. (Nr 2h7.) 5

1908 års
riksdag.

1913 års
riksdag.

senast nämnda områden i framtiden kan komma att förfaras, är visserligen ej alldeles
klart; men efter all sannolikhet komma de i största utsträckning att efter
särskild plan bebyggas och endast smärre delar att apteras till parker, troligtvis med
mer eller mindre artificiell prägel, om det också är att hoppas, att vid den blivande
stadsplanens fastställande all möjlig hänsyn till de naturliga omgivningarna liksom
till terrängen komma att tagas. Vad området mellan Sturevägen, Norra Brunnsviken
och Lilla Värtan beträffar, finnas där ännu stora sammanhängande parkområden
av, glädjande att säga, ännu ganska jungfrulig art. Men storstaden tränger
även här på och planer ha nyligen varit uppe att å en av de naturskönaste platserna
bereda mark för den statsmedicinska anstalten.

Mot strävandet att bibehålla Djurgården såsom naturlig park ställa sig sålunda
högst avsevärda ekonomiska statsintressen. Användandet av Djurgårdskassans medel
till andra ändamål än de ursprungligen avsedda kan fresta till påtryckning om
ytterligare tomtupplåtelser. Det saknades ingalunda antydningar om dylikt i den
debatt, som förekom inom andra kammaren, då frågan om dispositionsrätten till
Djurgården 1908 var före. Behovet för tomter till statens ändamål kan skapa ständigt
nya krav för ny mark härför. Det synes mig fördenskull lämpligt att se till,
huruvida det icke å andra sidan finnes andra statsintressen, motsatta de rent ekonomiska,
som tala för att en undersökning snarast åvägabringas för att ett lyckligt
avvägande mellan dessa stridande intressen ej ma av händelsernas gång omöjliggöras.

Utan tvivel måste det framstå såsom en fosterländsk angelägenhet, att Djurgårdens
bebyggande icke ma ske på ett sadant sätt eller i en sådan utsträckning, att
Djurgårdens egenskap av öppen park därav kan komma att lida’, säger 1906 års
utskott; och måhända får man beteckna såsom ett utslag av samma syn på saken,
då statsutskottet 1908 velat framhålla önskvärdheten därav, att, till dess den nu
väckta frågan om dispositionen av Djurgården och Djurgårdskassan blivit avgjord,
ytterligare tomter å Djurgården icke må till enskilda upplåtas’.

_ Det kan naturligtvis icke falla mig in att klaga över, att denna natursköna omgivning
i sa stor skala som skett nödgats maka åt sig för ekonomiska behov. Det
har varit nödvändigt. Nej, det är frågan om att avgöra, var gränsen mellan de
praktiska och de ideella fordringarna bör sättas; och jag tror, att tiden nu är inne
att i allt fall noga överväga detta spörsmål. Mycket av forna dagars Djurgård har
försvunnitmycket finnes dock ännu kvar; men naturen kämpar en allt för ojämn
kamp mot kulturen ; i denna sin sista strid skall den förr eller senare utan hjälp
duka under; jag tror, att vi äro skyldiga att lämna denna hjälp.

Ett par naturvetenskapsmän ha av intresse för saken visat mig den stora vänligheten
att uttala sig om djur- och växtlivet å de hotade markerna.»

Efter refererande av vad dessa naturvetenskapsmän uttalat samt med vissa
därtill knutna egna reflexioner, hemställde motionären, att riksdagen ville, för
sin del uttalande den önskan, att Djurgården vid Stockholm i så stor utsträckning
som möjligt bibehölles såsom naturlig park, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att ^utredning verkställdes för att snarast möjligt en lämplig gräns
kunde fastslås för de områden, som borde såsom park för all framtid bevaras.

På begäran av andra, kammarens tredje tillfälliga utskott, dit motionen hänvisats,
införskaffades i anledning av motionen yttranden från riksmarskalks -ämbetet, som jämväl hörde Djurgårdsförvaltningen.

I underdånig skrivelse, nr 69, den 3 maj 1913 yttrade härefter riksdagen
följande:

»En storstads behov av öppna parker till motvikt mot den sammanpackade befolkningens
mer eller mindre ohygieniska liv är numera allmänt erkänt. I Djurgården
äger Stockholms befolkning tillgång till en naturpark av säregen skönhet och

enastående behag. För denna befolkning ur det därför av utomordentligt intresse,
att dessa skatter åt densamma bevaras. Men det är givetvis därjämte även av stort
intresse för hela vårt land, att Sveriges huvudstad i all framtid omgives av en väl
bevarad ursprunglig natur av utpräglad svensk typ.

Riksdagen vill emellertid i samband härmed framhålla, att det speciella intresset
för Djurgårdens bevarande i orubbat skick enligt riksdagens mening ej lär få mer
än nödvändigt är inkräkta på Djurgårdens egenskap av att vara Stockholms befolknings
främsta tillflykts- och rekreationsort. I denna sin egenskap är nämligen
Djurgården så intimt förenad med vår huvudstads historia, att ingen svensk önskar,
att den traditionen skall brytas, utan att Djurgårdens minnesrika platser i sitt ursprungliga
skick skola bevaras till glädje och nytta även för kommande generationer
av vår huvudstads och vårt lands befolkning.

Vid övervägande av, i vad mån ett förverkligande av de i motionen uttalade önskemålen
kan låta sig göra, synes, vad södra Djurgården beträffar, grundad anledning
finnas att hoppas, att den fara, som här en tid tycktes hota i form av tomtupplåtelser
till villabyggnader, nu är förbi. Enskild besittningsrätt till delar av en offentlig
parks område är naturligen synnerligen olämplig och bör så mycket som möjligt
undvikas, då en folkparks alla vackra platser böra vara för den stora allmänheten
tillgängliga, och synes detta krav å södra Djurgården bliva alltmer beaktat, vilket
framgår jämväl därav att nya vägar anläggas och strandpromenader framdragas på
förut avstängda områden.

Vidkommande härefter norra Djurgården, så uppträda här starka och å sin sida
berättigade intressen hotande mot detta områdes bevarande som öppen park. Såväl
statsverkets ekonomiska intresse av tomtförsäljningar som expansionsbehovet hos
statens till huvudstaden förlagda institutioner hava givit anledning till inkräktningar
på parkområdet, som, i och för sig förklarliga, dock giva full aktualitet åt
det av motionären framförda spörsmålet. Då enligt riksdagens förmenande visserligen
betydliga delar av norra Djurgården, men dock på långt när icke hela dess
område, böra ekonomiskt exploateras, synes riksdagen därför starka skäl föreligga
att överväga, vad som lämpligen bör bibehållas som park och vad som kan upplåtas
till andra ändamål.

Om således Djurgårdens bibehållande i största möjliga grad såsom park i sin
nuvarande utsträckning framstår såsom önskvärt för riksdagen, må å andra sidan
framhållas, att då, såsom också av vad ovan anförts framgår, detta önskemåls förverkligande
skulle i främsta rummet komma att innebära ett tillgodoseende av
Stockholms stads befolknings intressen, staten till gengäld för sin underlåtenhet
att exploatera ifrågavarande markområden med fog kan göra anspråk på att vid
kommande eventuella mellanhavanden med Stockholms stad röna största tillmötesgående
från stadens sida.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde slutligen riksdagen, under uttalande
av den önskan, att Djurgården vid Stockholm i så stor utsträckning
som möjligt bibehölles såsom naturlig park, att utredning måtte verkställas,
så att snarast möjligt en lämplig gräns kunde fastslås för de områden, som
borde såsom park för all framtid bevaras.

Sedan yttranden i ämnet inhämtats av riksmarskalksämbetet, dåva- Djurgårdsrande
överintendentsämbetet samt överståthållarämbetet,. bemyndigade Eders sakkunniga.
Kungl. Maj:t den 31 oktober 1913 chefen för finansdepartementet dels att uppdraga
åt de sakkunniga, som, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts den 29 juni 1912
givna bemyndigande, tillkallats för att inom departementet, i samråd med överintendentsämbetet,
efter verkställd utredning utarbeta förslag till en allmän
plan för statens byggnadsverksamhet i Stockholm ävensom för användandet och
tillgodogörandet i övrigt av staten tillhöriga fastigheter därstädes, att jämte

eu för ändamålet särskilt tillkallad sakkunnig verkställa den sålunda av 1913
års riksdag begärda utredningen, dels ock att efter samråd med riksmarskalksämbetet
tillkalla en sakkunnig person att jämte nyssnämnda, förut tillkallade
sakkunniga utföra nu ifrågavarande utredningsarbete.

På grund härav överlämnades detta arbete genom chefens för finansdepartementet
ämbetsskrivelse den 8 november 1913 åt undertecknad Clason och
vice häradshövdingen Emil Kinander samt arkitekten Ferdinand Boberg. Sedan
den senare emellertid på egen begäran befriats från uppdraget, anförtroddes
detsamma i hans ställe den 18 mars 1914 åt professorn Einar Lönnberg.

Efter fullgjort arbete avlämnade dessa, de s. k. Djurgårdssakkunniga, sitt
den 15 maj 1917 dagtecknade betänkande.

Vid detta finnas fogade tre särskilda kartor.

Beträffande kartan nr 1 må ur de sakkunnigas betänkande anföras följande:

»I riksdagens ovan anförda skrivelse till Konungen av den 3 maj 1913, vari framställning
gjorts om verkställande av det åt oss sedermera anförtrodda utredningsarbetet
rörande Djurgården, framhålles det stora intresset för hela vårt land, att
Sveriges huvudstad i all framtid omgåves av en väl bevarad, ursprunglig natur av
utpräglad svensk typ. Huru därmed för närvarande förhåller sig i fråga om terrängen
närmast norr och öster om Stockholm, hava vi sökt åskådliggöra å här
bilagda karta nr 1. Å denna har med svart och grått markerats stadens bebyggda
och planlagda områden samt Hjorthags-, Ropstens- och Yärtahamnsområdena och
med grönt betecknats den därutomkring befintliga, obebyggda eller glest bebyggda
mer eller mindre parkartade terrängen, tillhörande, i stort sett, Södra och Norra
Djurgården, Bergshamra, Ulriksdals kungsgård, Järvafältet, Haga kungsgård,
Bellevue och Karlbergs kungsgård. Gränserna för de olika områdena finnas även
angivna å kartan nr 1. Med undantag av Bergshamra, vilken egendom är upplåten
med besittningsrätt till familjen Barck, samt de från Norra Djurgården till Bergianska
stiftelsen, Vetenskapsakademien, Nobelstiftelsen, Rimbobanan och Stockholms
stad frånskilda områdena tillhör all den sålunda med grön färg å kartan nr 1 betecknade
marken staten. Statsmakterna hava alltså ännu i sin hand att beträffande
den terräng, som omsluter den nordliga delen av huvudstaden, realisera det i riksdagens
nyssberörda uttalande innefattade önskemålet. I vilken utsträckning detta
lämpligen skall kunna ske, hava vi att söka utreda.»

Med kartan nr 2 avsågo de sakkunniga att belysa den dåvarande dispositionen
av Djurgården, och anförde rörande densamma följande:

»På vår här bilagda karta nr 2 hava de olika områdenas läge och form angivits
och med färger betecknats deras egenskap av att vara upplåtna under äganderätt
eller till försäljning (enligt Kungl. Maj :ts och riksdags beslut), intagna i stadsplanen,
tagna i anspråk för statsverkets räkning eller stående under Djurgårdsförvaltningen.
I senare fallet hava vi gjort följande åtskillnad: områden upplåtna
till medlemmar av kungl. huset, till myndigheter, institutioner och stiftelser, till
enskilda personer dels med dispositionsrätt för längre tid, dels ock under Konungens
regeringstid, dock ej längre än till den 1 april 1929, mot årligt arrende upplåtna
områden, park-, inägo- och skogsområden, övningsfält för militären samt
vatten.»

Å kartan nr 3 slutligen hade de sakkunniga åskådliggjort sitt förslag rörande
den framtida dispositionen av Djurgården.

Djurgårdssakkunniga — till vilkas utredning med åtföljande kartor kronans
fastighetskommission tillåter sig i Övrigt hänvisa npptogo i sitt betänkande

följande sammanfattning såsom resultat av sin utredning:

»Med anledning av vår verkställda utredning tillata vi oss, under hänvisning till ,

de av oss här ovan närmare angivna önskemålen, hemställa:

A. Beträffande Norra Djurgården.

1) att de å kartan nr 3 med ljusgrön färg betecknade områdena måtte, med de
ungefärliga gränser, som å kartan angivits, för framtiden bevaras sasom naturlig

P&2) ’att de å kartan nr 3 med mörkgrön färg betecknade områdena måtte, i den
mån de erfordras för byggnadsändamal, bebyggas sa glest och till sa ringa böjd,
att byggnaderna kunna sägas underordna sig trädvegetationen;

3) att för bebyggande med slutet byggnadssätt måtte, i mån så erfordras, endast
tagas i anspråk det å kartan nr 3 med röd färg betecknade området;

4) att vid exploatering av det inom sistberörda område belägna terrängpartiet
Borgen—Drottningberget—Lindarängsknösen dettas mera värdefulla skogspartier
i möjligaste mån måtte skonas;

5) att upplåtelser för bebyggande eller varje annat ändamål icke vidare måtte

äga rum_vare sig inom de å kartan nr 3 med mörkgrön eller röd färg betecknade

områdena — förrän stadsplan för den trakt, som av upplåtelsen beröres, blivit vederbörligen
fastställd;

6) att snarast möjligt en stadsplan måtte uppgöras över de områden, som av oss
föreslagits till framtida upplåtande till stad eller trädgårdsstad;

7) att snarast möjligt elektrisk drift måtte komma till användning å bandelen
Albano—Värtahamnen;

8) att kraftledningen Ålkistan—Hjorthagen måtte, så snart möjlighet härför föreligger,
utbytas mot jordledning;

B. Beträffande Södra Djurgården.

9) att det å kartan nr 3 med ljusgrön färg betecknade området måtte för fram- '',

tiden bevaras såsom naturlig park;

10) att inom de å kartan nr 3 med mörkgrön färg betecknade områdena ytterligare .•> \

upplåtelser för bebyggande i möjligaste mån måtte undvikas, samt att inom dessa ;

områden befintliga trädbestånd och planteringar fortfarande hållas vid makt och
utvecklas; , •

C. Beträffande sjöarna Brunnsviken och Djurgårdsbrunnsviken.

11) att vid sjösträndernas eventuella bebyggande måtte iakttagas, att sjöarnas
karaktär av parksjöar icke förloras; samt

12) att för detta ändamål vid varje upplåtelse inom sjöarnas strandområden tomter
måtte givas sådan storlek och form samt sadana bestämmelser rörande byggnads
läge och storlek fastställas, att ett strandområde av tillräckligt djup kan bevaras
och underhållas som park.»

Frågan om exploateringen av Norra Djurgården har alltsedan år 1914 varit
i icke ringa grad sammankopplad med frågan om landets försvarsorganisation ^försvars_
på så sätt, att vissa engångskostnader m. m. för^ försvaret täckts eller avsetts y, agan vid

skola täckas genom exploatering av Norra Djurgården. 1914 och föl jande

arens
riksdagar.

Armén. I proposition nr 230 till 1914 års B-riksdag utvecklades sålunda, på vad
1914 och föl- sätt anvisandet av medel till vissa byggnader vid armén tänktes skola täckas
jande års be- medelst försäljning av vissa, för militära ändamål då disponerade kronans fassmrsutgi/ter
^F^ter, till övervägande del genom försäljning av de områden å Norra Djur<itt
täckas av Sarden, som dels den s. k. Ladugardsgärdeskommittén ansett böra försäljas,
framdeles dels disponerades som kasernområden.

\ Pr°P°sitio?en. framhölls, att det icke syntes oavvisligen nödvändigt att
medel för beslut re(faii vid ifrågavarande riksdag fattades om den försäljning av vissa
delar av jnUa^®n’ som salunda vore avsedd att bereda medel för byggnadskostnadernas
Norra Djur- definitiva bestridande, Fast hellre syntes det vara tillräckligt att för det dågarden
m. m. varande fastslå den principen, att dessa kostnader, vilka under de därpå närmast
följande åren kunde förskottsvis utgå av värnskattemedel, skulle framdeles
täckas av inkomsten genom försäljning av ifrågavarande, för lantförsvaret
då disponerade fastigheter.

. Därefter föreslogs bland annat, att riksdagen skulle dels avsätta eller anvisa
för år 1915^ vissa belopp för särskilda försvarsändamål, dels och förklara,
att samtliga ifragavarande belopp skulle förskottsvis utgå av värnskattemedel
och sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
eller annan fond, dit köpeskillingarna för då till lantförsvaret
anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke bleve försålda, kunde
komma att inflyta.

Såväl den sålunda angivna allmänna principen beträffande ifrågavarande
försyarskostnaders täckande som ock vad föreslagits rörande täckande av de
för år 1915 beviljade medlen, godkändes av riksdagen.

Utöver vad som i följd därav kom att anvisas att förskottsvis utgå av värnskattelonden
och sedermera täckas i ovan angiven ordning, hava från och med
år 1917 avsevärda belopp anvisats att utgå för försvarsändamål och därvid
förskjutas av tillgängliga medel eller tillfälliga lånemedel för att sedan ersättas
på omförmälda sätt.

Rörande dessa sistnämnda anslag må hänvisas till den sid. 72—73 införda
tablån, vilken upprättats med ledning av 1925 års riksdagsrevisorers berättelse
samt uppgifter från arméförvaltningen.

Flottan. I proposition nr 102 till 1918 års riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t, i
1918 års sammanhang med förslag om anläggning av ny docka vid flottans station i
riksdags be- Stockholm, godkännande av vissa mellan delegerade för kronan och Stockholms
händand1'' stacl träffacle a7tal om markbyten. Enligt dessa skulle kronan av staden för
till1 Stoclt avsedd flottstation och docka m. m. förvärva vi^sa delar av den s. k. Djurgårdsholms
stad staden samt Beckholmen och Fjäcferholmarna, varemot kronan till staden skulle
av vissa överlåta vissa områden å Djurgården, avsedda för blivande hamnanläggningar
Norra Di! r m'' m’. 1 dessa områden ingingo en betydande del av de områden vid Kaknäs
gården'' " och Dmdarängen, som Djurgårdssakkunniga föreslagit skola bibehållas såsom
park; i övrigt utgjordes de överlåtna områdena av mark, som Djurgårdssakkunniga
ansett kunna upplåtas för huvudsakligen slutet byggnadssätt.

Rörande överlåtandet av ifrågavarande, av Djurgårdssakkunniga såsom
parkområden föreslagna områden, uttalade föredragande departementschefen
bland annat följande:

»Riksmarskalksämbetet har huvudsakligen ur naturskyddssynpunkt avstyrkt upplåtande
till Stockholms stad av ifrågavarande områden vid Lindarängen och Kaknäs.
Jag vill i sådant hänseende till en början erinra, att staden enligt ett tidigare (år
1889) upprättat bytesavtal tillförsäkrats rätt till ett av dessa områden — det s. k.
Lindarängsområdet — ehuru området jämlikt nämnda avtal icke skulle få av staden
tillträdas förrän år 1929. De övriga områdena sträcka sig onekligen över natursköna
trakter av Djurgården vid Lilla Värtan fram till Stora Hundudden, vilka därigenom

skulle förlora sin karaktär av fritt tillgänglig naturpark. Om det också måste anses
beklagligt, att dessa områden sålunda undandragas sin nuvarande användning, bör
å andra sidan få anses givet, att det måste vara allenast en tidsfråga, när denna
mark, vars förvärvande av Stockholms stad utgör en naturlig betingelse för Värtahamnens
fortgående utveckling, i allt fall komme att till staden för hamnens behov
upplåtas.»

Vad Eders Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, godkändes av riksdagen.

I syfte att förbereda den vidare exploateringen av vissa delar av Ladugårds- ProgramJor
gärdet anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 23 januari 1920 a Jj^lanröDjurgårdskommissionen
att i samråd med byggnadsstyrelsen samt, beträffande rande förhär
nedan under punkterna 2), 3) och 4) lämnade uppdrag, jämväl med riks- slag till
marskalksämbetet, n

1) inleda underhandlingar med Stockholms stad beträffande ekonomiska Djurgården
frågor, som stå i samband med införlivande med stadens planlagda område av utarbetas.
nya delar utav Norra Djurgården samt avgiva de förslag, som härav kunde
föranledas, eventuellt innefattande ändring i gällande lag om fastighetsbild -

2) uppgöra förslag till sådana oundgängligen nödvändiga trafikleder å Norra
Djurgården, av vilka trängande behov förelåge,

3) uppgöra program till pristävlan om upprättande av en skelettplan för de
genomgående trafiklederna över Norra Djurgården,

4) på grundval av nämnda pristävlans resultat uppgöra ett förslag till dylik
skelettplan, samt

5) därefter träffa preliminära överenskommelser med kommuner eller en skilda,

som kunde hava intresse av kommunikationsfrågans lösning, om utförandet,
såväl över Norra Djurgarden som i fortsättningen intill anknytningspunkterna
med befintliga trafikleder, av de trafikleder, vilka inginge i det under
4) nämnda förslag till skelettplan och ansåges böra inom en närmare framtid
komma till utförande. .

I anledning därav överlämnade Djurgårdskommissionen med utlåtande av
den 27 januari 1925 förslag till program för en allmän pristävlan rörande skelettstadsplan
för Norra Djurgården. I

I sitt den 18 mars 1925 avgivna betänkande hava även statens byggnadssakkunniga
berört frågan om Norra Djurgårdens vidare exploatering och därvid
anfört bland annat följande.

Det förnämsta hindret för Norra Djurgårdens ordnande har varit och vore alltjämt,
att så stor del därav användes till övningsfält för militären. Härigenom hade
man, för tillfredsställandet av expansionsbehovet hos statens till huvudstaden förlagda
institutioner nödgats inkräkta på mark, som bort tillhöra parkområdet, och
gått miste om fördelen av att kunna förlägga sadana institutioner, som stimulerade
bostadsbyggande i sin närhet, till Ladugårdsgärdet, där icke blott möjligheter till
exploatering av mark för bostadsändamål förefunnes, utan det ock från statsverkets
sida vore högeligen önskvärt, att sådan exploatering kunde äga rum sa hastigt som

Statens
byggnadssakkunniga

och exploateringen
av
Norra Djurgården.

Förnämsta
hindret för
exploateringen
är
militären.

möjligt.

Djurgårdssakkunniga hade i sitt betänkande framhållit även denna sistnämnda
synpunkt, och byggnadssakkunniga ville här ytterligare betona såsom ett viktigt
moment vid ordnandet av statens byggnadsverksamhet a Ladugårdsgärdet, att valet
av institutioner och tomtplats skedde med hänsyn även till institutionens förmaga
att stimulera bostadsbyggande och till den omgivande terrängens lämplighet därför.

En absolut nödvändig förutsättning för tillämpandet av denna metod vore emel- Förutsättlertid,
att Ladugårdsgärdet i sin helhet definitivt upphörde att vara övningsfält.

exploatering.

Anslag'', som skola gäldas ar vissa bestämda

Anslaget anvisat å riksstaten	Anslagets beteckning i riksstaten.	Andamål och anvisat belopp	Ä a n s 1 a -
Verkliga utgifter	utbetalt	återbetalt
T. 1918	IV. G. 1	Merkostnader för vissa i samband mec 1914 års härordning beslutade bygg-nadsföretag vid armén. Kr. 1.000 000: —	1.055.685:89
T. 1918	IV. G. 2	Täckande av förskjutna kostnader för vissa i samband med 1914 års härord-ning beslutade byggnadsföretag vid ar-mén. Kr. 15.801.832: —.......	15.801.832: —	—:50
T. 1918	IV. G. 4	Täckande av förskjntna kostnader för upp-förande av intendenturetablissemang å Karlsborg och i Boden. Kr. 1.217.150: —	1.217.150: -	880.000: —
T. 1918	IV. G. 18	Täckande av förskjutna kostnader för nytt kasernetablissemang för Livgardet till häst. Kr. 1.586.730: —.......	1.586.729:36
T. 1918	IV. G. 19	Täckande av förskjutna kostnader för mark m. m. vid Järvafåltet. Kr. 4.000.000: —	4.000.000: —	4.000 000: —
It. 1919	IV. I. 18	Byggnader för Norrlands ingenjörkår. Kr. 484.000: —..........	484.000: —
It. 1919	IV. I. 19	Nytt etablissemang å Järvafältet för fält-telegrafkåren. Kr. 598.000: — . . . .	598.000: —
R. 1919	IV. I. 20	Merkostnad för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföre-tag vid armén. Kr. 1.000.000: — . . .	1.350.850: —	1.350.850: —
R. 1920	IV. G. 4	Merkostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföre-tag vid armén. Kr. 1.000.000: — ...	1.678.065:12	1.678.065:12
R. 1920	IV. G. 9	Inköp av vissa fastigheter att tilläggas Järvafåltet. Kr. 13.669: —......	13.669: -	13.669: —
R. 1921	IV. G. 4	Merkostnader för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade bygg-nadsföretag vid armén. Kr. 1.255.300: —	1.255.300: —	(45.431: 42 \ 625: —
R. 1922	IV. G. 4	Merkostnader för ett i samband med 1914 års härordning beslutat byggnadsföre-tag vid armén. Kr. 7.000:”— . . . .	7.000:—\|	7.000: —
		Summa	29.048.281:37\|	7.975.641: 04

influtna eller senare inflytande medel.

get	Redovisande myndighet	Knngl. resolutioner	Bestämmelser rörande anslagets återgäldande
n te-stående	m. in.
1.055.685:89	Arméförvalt- ningen	1918 års prop. 22. ätatsntsk. uti. 60 R. skr. 177.	Lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
15.801.831:50	>	1918 års prop. 118. Statsutsk. uti. 109 R. skr. 252	D:o D:o.
337.150: —	Djurgårds- kommissionen	Knngl. brev M/e 1912, ie/» 1913.	Gäldas av köpeskillingen för de s. k. Fre-drikshovstomterna å Östermalm i Stock-holm. Influtna försäljningsmedel 30/« 1924 kr. 850.509: 24.
1.586.729: 36	Arméförvalt- ningen	R. skr. 18/e 1918. Knngl. prop. 4/s 1892 nr 31. R. skr. 1892 d. »•/» nr 78.	Gäldas av köpeskillingen för hästgardeska-sernerna och angränsande tomter.
—	Arméförvalt- ningen Djnrgårds- kommissionen	R. skr. 1918 28A nr 252. Knngl. brev so/n 1911, >7» 1912.	Täckes genom försäljning av tvenne områden å Norra Djurgården.
484.000: —	Arméforvalt- ningen	Dep. skriv. d. s0/is 1922.	Beloppet deponerat i riksgäldskontoret. Er-sättes av lantförsvarets fond för byggna-der och andra försvarsändamål.
598.000: —	>	>	Beloppet deponerat i riksgäldskontoret. Er-sättes som ovanstående.
	> »		Gäldas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
—	Djnrgårds- kommissionen		Täckes genom försäljning av tvenne områden å Norra Djurgården.
1.209.243: 58	Arméförvalt* ningen		Gäldas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
	>		Gäldas av lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
21.072.640: 33

Det föreliggande
avtalets
principiella
innebörd.

Sättet för
stadsplans
•uppgörande.

Upplåtande till försäljning av smala markremsor i gärdets kanter, såsom dittills
ägt rum, vore ur denna synpunkt mindre tillfredsställande, bebyggandet måste kunna
förläggas till vilken del av gärdet som helst.

Medel till inköp och ordnande av ett enligt moderna begrepp lämpligare övningsfält
än Ladugårdsgärdet beviljades av 1905 års riksdag, i samband varmed man
tänkte sig, att nya kaserner skulle uppföras invid detta fält för samtliga till huvudstaden
förlagda regementen utom Livgardet till häst. Sedan många år vore det
nya övningsfältet vid Järva i användning men kasernerna alltjämt kvar i Stockholm.
Att döma av förhållandena i andra huvudstäder, torde det knappast vara
nödvändigt att invid i själva staden belägna kaserner hava ett stort övningsfält.
Om så vore fallet, skulle frågan om Ladugårdsgärdets exploatering vara oberoende
av frågan om kasernernas förflyttning och frågor rörande gärdets bebyggande kunde
avgöras utan hänsyn till de militära intressen, som stode i samband med dess användning
till övningsfält.

Att denna tankegång icke vore främmande för Kungl. Maj:t, torde man måhända
vara berättigad att antaga på grund därav, att ett betydelsefullt steg tagits i antydd
riktning i och med det åt Djurgardskommissionen lämnade nådiga uppdraget att
upprätta förslag till program för en allmän pristävlan i fråga om förslag till skelettstadsplan
för Ladugårdsgärdet. Hela denna fråga om Norra Djurgårdens ordnande
delvis som park och delvis enligt fa,stställd stadsplan syntes sålunda sent omsider
vara förd in pa rätta spar. De för dess rätta bedömande nödiga förberedande utredningarna
vore dels redan utförda (Djurgårdssakkunnigas betänkande), dels under
arbete (pristävlingen).

Byggnadssakkunniga tilläte sig emellertid ännu en gång framhålla vikten utav
att, då man, sedan stadsplan för gärdet fastställts, ginge att exploatera detsamma,
det till bebyggande avsedda området eller områdena måtte ställas till förfogande för
det nya ändamålet under den myndighets förvaltning, som finge i upprag att ombesörja
områdets exploatering. Detta behövde icke innebära, att militären omedelbart
skulle utrymma hela fältet, utan endast att statens ekonomiska intressen och
dess allmänna behov av mark för byggnadsändamål måtte få göra sig gällande framför
de militära.

Med hänsyn till gällande offentligrättsliga såväl som privaträttsliga bestämmelser
har det med Stockholms stads ovanbemälda underhandlingsdelegerade
träffade Ladugårdsgärdesavtalet befunnits böra givas den form, det nu erhållit.
Det utstakar vissa allmänna grunder rörande kronan-markägarens samt stadens
förpliktelser beträffande antagandet samt genomförandet av stadsplan för det
ifrågavarande området, men förutsätter träffandet av särskilda, i anslutning
till det nu avslutna avtalet utformade bestämmelser rörande de olika delområdenas
intagande i stadsplan.

Avtalet förbinder på grund av nyss angivna offentligrättsliga lagbestämmelser
icke formligen staden att intaga någon del av Norra Djurgården i stadsplan.
Men genom att i avtalet reglerats mellan kronan-markexploatören och
staden de ekonomiska konsekvenserna av det nu ifrågavarande områdets intagande
i stadsplan, undanröjes för staden skälig anledning att motsätta sig områdets
intagande i stadsplan. Vidare må framhållas betydelsen av, att Kungl.
Maj :t, som ju å ena sidan utgör högsta stadsplanemyndighet och å andra sidan
företräder kronan, vid en såsom högsta stadsplanemyndighet företagen prövning
av blivande stadsplanefrågor rörande den del av Djurgården, avtalet
avser, kan såsom företrädare för kronan hänföra sig till vad avtalet innehåller.

Beträffande sättet för stadsplans uppgörande och vad därmed sammanhänger
må hänvisas till avtalets punkt 1.

Vid övervägande av frågan, vilka delar av Djurgården, som borde intagas i
stadsplan, har kommissionen stannat för en lösning, enligt vilken stadsplaneavtalet
skulle omfatta i huvudsak den del av Norra Djurgården, som är belägen
sydost om Sturevägen.

Kommissionen har därmed åsyftat att möjliggöra en av ekonomiska skäl
för kronan nödvändig successiv exploatering av vissa Djurgårdsområden, samtidigt
som en väl även ur Stockholms stads synpunkt önskvärd utvidgning sker
av stadsplaneområdet över ifrågavarande område.

Men kommissionen har vidare föreställt sig, att just genom detta områdes
öppnande för exploatering och stadsbebyggelse såväl övriga delar av Norra
Djurgården som ock Södra Djurgården skulle kunna i möjligaste mån skyddas
mot vidare exploatering och sålunda huvudsakligen bevaras som naturparksoch
folkparksområden.

Avtalet innebär i vad avser avståendet av mark för gator, parker och andra
allmänna platser, att de ekonomiska konsekvenserna av vissa områdens inom
ifrågavarande avsnitt av Djurgården utläggande till park och dylikt icke
kommer att utöver en viss gräns falla på kronan utan fördelas mellan kronan
och Stockholms stad. I den mån parkreservationerna inom det i avtalet angivna
området befinnas icke kunna jämte gator och övriga allmänna platser samt
tomter för stadens offentliga byggnader hållas inom den överenskomna gränsen
av 33 1/s procent av områdets totala areal, skall staden enligt avtalet ersätta
kronan den överskjutande arealen.

Då kronans skyldighet att inom det nu ifrågavarande området utan ersättning
tillhandahålla mark för parker, gator och stadens offentliga byggnader
begränsats på angivet sätt, har detta skett under beaktande av, att kronan omedelbart
invid exploateringsområdet utan ersättning för parkändamål upplåter
synnerligen avsevärda arealer såväl på Norra Djurgården i övrigt som å Södra
Djurgården. Erinras bör också, att kronan tillgodosett Stockholms stads parkbehov
genom upplåtandet av högst avsevärda och dyrbara områden även på åtskilliga
andra håll inom och omedelbart invid Stockholm än å Djurgården. Inom
ingen av rikets städer torde kronan i sådan utsträckning som just inom Stockholm,
utan någon avsevärdare kostnad för kommunen, tillhandahålla för kommunen
erforderliga parkområden.

Såsom av avtalet jämte tillhörande karta framgår, innebär detsamma en
revidering av de grunder, vilka vid 1905 och 1906 års riksdagar godkändes rörande
stadsplaneläggandet av det s. k. Karlaplansområdet, däri inberäknat
gamla veterinärinstitutets område. Vid genomförandet av stadsplan för sagda
område har nämligen av detsamma till gator och allmänna platser utlagts så
stor andel, att från riksdagens och dess revisorers sida med styrka gjorts gällande,
att denna andel icke varit rimlig.

Det nu träffade avtalet innebär i punkt 2 det medgivandet från stadens sida,
att i den mån kronan inom Karlaplansområdet till gator och allmänna platser
avstått mer än en tredjedel av området, detta skall tillgodoräknas kronan, så
snart av det till exploatering i avtalet nu avsedda området minst sjuttiofem
hektar av den väster om den å kartan angivna linjen d—e belägna marken
intagits i stadsplan.

Av bestämmelserna i sagda punkt 2 framgår, att vid den avsedda exploateringen
kronans och stadens mellanhavanden beträffande jämväl det s. k. Valhallavägens
alléområde1 skola slutligt regleras. Alléområdet är för närvaran 1

Se härom närmare Djurgårdssnkkunnigas betänkande sid. 81.

Avtaletx omfattning
A
marken.

Avståendet
av mark för
gator,parker
och offentliga
byggnader.

Revidering
a v stadsplaneöverenskommelsen

rörande
Karlajilansområdet

m. rn.

Valhallavägens
alléområde.

Till staden
överlåten
mark, som
av staden
ersättes.

Likvidering
i mark.

de upplåtet till staden mot en årlig avgäld av allenast 2,660 kronor, samt må
av kronan återtagas endast för såvitt och i den mån detsamma erfordras för
statligt ändamål. Enligt den nu träffade överenskommelsen skulle sagda avgäld
upphöra att utgå från och med det överenskommelsen blivit av Kungl.
Maj:t och kronan samt Stockholms stad slutligt godkänd (punkt 2 sista stycket)
. Däremot svarar, att alléområdet — till den del det är beläget väster om
Sturevägen tillsammans med viss intilliggande, av Stadion, Sofiahemmet och
Tekniska högskolan disponerad mark — skall inräknas i exploateringsområdet
och alltså, i den mån detsamma i stadsplan utlägges till gata (allé eller plantering),
gå i avräkning på den tredjedel av exploateringsområdet, som staden
för dylikt ändamål äger att utan ersättning erhålla av kronan.

Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas, att vid uträknandet av
den areal, som staden äger utan ersättning erhålla för gator, allmänna platser
samt stadens offentliga byggnader, skall inräknas halva bredden av de gator
i övrigt, vilka, å kartan belagda med gul färg, ligga i gränsen av det nu föreslagna
exploateringsområdet.

Beträffande dettas gränser må tillika framhållas, att därest gränsen framgår
i viss för allmän trafik upplåten, men i stadsplan ej ingående väg, till
exploateringsområdet räknas hälften av sådan väg.

I den mån enligt fastställd stadsplan skall för gator, allmänna platser eller
stadens offentliga byggnader utläggas mark utöver en tredjedel av området,
skall staden för denna överskjutande del till kronan erlägga ersättning enligt
vissa i punkt 2 närmare angivna regler.

I syfte att för staden underlätta likvideringen av dylik »överskottsmark»
innehåller avtalet vissa bestämmelser om, att staden må ersätta sådan, av kronan
till staden avstådd mark, ej med penningar utan med viss staden tillhörig fast
egendom. I avtalets punkt 2 stycke 2 stadgas nämligen följande: »Om staden
det hellre vill, skall staden äga att helt eller delvis ersätta den avstådda marken,

antingen, efter värdering i den ordning ovan stadgats, med sådan kvartersmark
inom det å kartan med brun färg betecknade området, vilken enligt fastställd
stadsplan äger anslutning till kronans mark, eller ock med annan sådan
fastighet inom stadens planlagda område, vilken skäligen kan såsom vederlag
godtagas,

eller, om den avstådda marken är belägen öster om linjen a—b—c, kvadratmeter
mot kvadratmeter med så belägen kvartersmark efter kronans val inom
det å kartan med brun färg betecknade området, som nyss är sagt.»

Beträffande sådan mark, som därvid skall efter värdering ingå i likvid, har
med avtalets bestämmelse »---sådan fastighet inom stadens planlagda om råde,

vilken skäligen kan såsom vederlag godtagas» åsyftats att tillförsäkra
kronan skälig prövningsrätt beträffande sådana fastigheter, vilka av staden
härvidlag erbjudas såsom likvidobjekt.

Börande betämmelsen om att staden må ersätta den avstådda marken, därest
den »är belägen öster om linjen a—b—c, kvadratmeter mot kvadratmeter, med
så belägen kvartersmark efter kronans val inom det å kartan med brun färg betecknade
området, som nyss är sagt», får kommissionen anföra följande. Denna
bestämmelse har åsyftat att underlätta för staden att till park i stadsplan avsätta
och därefter till kronan likvidare en markremsa utmed Djurgårdsbrunnskanalen
och Djurgårdsbrunnsviken från Värtan och fram till f. d. Livregementets
dragoners kasern. Bestämmelsen har synts kommissionen godtagbar, enär
i förevarande fall den av kronan avstådda och den av staden i ersättning lämnade
marken kunde rimligen åsättas ungefär enahanda värde. Från stadens
sida har ifrågasatts, att staden skulle med mark inom det å kartan med brun
färg betecknade området få likvidera »överskottsmark» jämväl inom det om -

råde utmed Djurgårdsbrunnsviken, som omfattar sagda kasernområde jämte
området väster därom utmed Djurgårdsbrunnsviken fram till den s. k. diplomatstaden.
Detta förslag har tydligtvis utgått från den förutsättningen, att
jämväl ifrågavarande strandremsa skulle i stadsplanen intagas som park.

Då kommissionen för sin del funnit sig icke kunna tillmötesgå detta förslag,
har detta berott bland annat därpå, att kommissionen^ icke ansett det lämpligt,
att genom godtagandet av sagda förslag redan nu så att säga- giva på hand,
att ifrågavarande område skulle i blivande stadsplan utläggas till park. Kommissionen
har nämligen icke kunnat undgå att fästa sig vid, att kasernområdet
jämte övriga delar av strandremsan i fråga rätt väl kan lämpa sig för offentlig
byggnad samt utställnings- och demonstrationsområdc, vartill det såväl inom
den närmaste framtiden kommer att användas som ock i det av djurgårdskommission
utarbetade förslaget till program för skelettstadsplan ifrågasatts.

Det synes då vara för både kronan och Stockholms stad föga önskvärt, att
nu, innan utredning i ämnet föreligger, träffa en överenskommelse, som i sig
innebär ett ståndpunktstagande emot de framkomna planerna på ifrågavarande
områdes reserverande för angivna ändamål.

Avräkning av de ersättningsbelopp, som det åligger staden att till kronan
utgiva, skall ske vart tjugufemte år. I fråga om avräkningsbestämmelserna
må i övrigt hänvisas till avtalets bestämmelser i punkt 2. I detta sammanhang
må endast framhållas, att bestämmelserna om såväl avräkningsperiodens längd
— 25 år — som ock normalarealen för stadsplanedelområde — omkring 75
hektar — tillkommit huvudsakligen ur utjämningssynpunkt. Inom olika parceller
av exploateringsområdet torde nämligen behovet av mark för gator, allmänna
platser och stadens offentliga byggnader komma att växla, högst väsentligt.
Genom nyssnämnda bestämmelser kommer staden emellertid att ernå en
ur avräkningssynpunkt önskvärd utjämning mellan olika stadsplaneområden.

Tredje punkten av avtalet innehåller bestämmelserna om fördelningen mellan
kronan och staden av kostnaderna för gatas iordningställande. Ehuru genom
dessa bestämmelser kronans skyldigheter i förevarande avseende i viss mån inskränkts
i förhållande till vad fallet varit, då kronan tidigare exploaterat särskilda
områden inom Stockholms stad, har kommissionen endast med tvekan
funnit sig kunna godtaga de här upptagna fördelningsprinciperna.. Skäl synas
nämligen kunna anföras till stöd för att Stockholms stad skulle i icke oväsentligt
högre grad, än detta avtal förutsätter, bidraga till ifrågavarande kostnader,
liksom de i punkt 4 angivna kostnaderna för kloakledning.

Då kommissionen emellertid ansett sig kunna tillstyrka godtagandet i förevarande
fall av de fördelningsgrunder, som punkterna 3 och 4 innehålla, har. en
starkt bidragande orsak härtill varit innehållet i avtalets punkt 8. De i sistnämnda
punkt intagna bestämmelserna torde nämligen medgiva kronan möjligheter
att hålla kostnaderna för gatuläggningen inom sådana rimliga gränser,
att kronan sättes i en väsentligt bättre ställning än fallet varit, vid de från
kronans sida påtalade arbetena för iordningställandet av gatorna inom Karlaplansområdet.

Punkt 5 i avtalet innehåller vissa modifierade bestämmelser, rörande delar av
Valhallavägens alléområde; och hava dessa modifikationer betingats av att kronan
vid viss del av området i fråga icke äger någon intilliggande mark samt
vid viss annan del äger mark endast å ena sidan av området.

Avräk ningens verk ställande.

Kostnader
för iordningställandet
av gator
o. dyl.

Utförandet
av gatuarbetena

genom kro''
nans försorg.

Inverkan
ny lagstiftning
och
andra nytillkommande
omständigheter.

Bestämmelserna i punkt 12 avse att bereda vardera parten möjlighet att, därest
väsentligt förändrade förhållanden inträffa, påkalla underhandlingar rörande
härav betingade jämkningar i avtalets bestämmelser.

Beträffande övriga bestämmelser i avtalet torde kommissionen kunna inskränka
sig till en hänvisning till själva avtalet.

För det föreliggande avtalets bringande till verkställighet erfordras tydligtvis,
att Eders Maj:t avstår från dispositionen av Djurgårdens mark, allt
eftersom densamma skulle komma att antingen överlåtas till Stockholms stad
eller ock exploateras genom försäljning till enskilda eller för kronans egna behov.

Därest avtalet vinner slutligt godkännande, lära åtgärder snarast möjligt
böra vidtagas i syfte att bringa den avsedda exploateringen till verkställighet.

En exploateringsplan lär böra upprättas, och i det sammanhanget avgöras
bland annat, i vad mån och i vilken ordning

dels militärens dispositionsrätt över de ifrågavarande områdena bör upphöra,
dels djurgårdsförvaltningens vård och inseende över området bör upphöra,
samt djurgårdskassan eventuellt beredas ersättning för mistade inkomster,
dels av vilken myndighet exploateringen bör handhavas,
dels huru de med exploateringen förenade kostnaderna skola bestridas samt
huru de vid exploateringen inflytande medlen skola disponeras.

Med utlåtandet i förevarande del torde kommissionen få anses hava besvarat
ovannämnda nådiga remisser rörande dels djurgårdssakkunnigas betänkande,
dels ock det av djurgårdskommissionen uppgjorda förslaget till program för
skelett-stadsplan rörande Norra Djurgården. De till berörda remisser hörande
handlingarna återställas härjämte.

Den av stadens delegerade direktören C. Juhlin Dannfelt vid Ladugårdsgärdesavtalet
bifogade reservationen följer härvid.

Stockholm den 17 mars 1928.

Underdånigst
S. H. KVARNZELIUS.

I. GUST. CLASON. VÄRNER RYDÉN. STEN STENDAHL.

Sten Grönvall.

Bilaga J.

Under förutsättning att dels för kvarteren Vulcanus, Mars och Nemesis med
flera i staden mellan broarna, dels för kvarteren Munklägret, Bergamotträdet,
Asplunden och Körsbärsträdet (Päronträdet), dels ock för del av kvarteret Mälaren
(Snöflingan) å Kungsholmen, samtliga här i Stockholm, stadsplan och
byggnadsbestämmelser fastställas i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag,
som finnas närmare angivna, beträffande kvarteren i staden mellan broarna
å en stadsplanenämndens skrivelse till fastighetsnämnden den 8 februari 1928
bifogad, med Pl. 498 betecknad stadsplanekarta jämte tillhörande beskrivning,
beträffande kvarteren Munklägret, Bergamotträdet, Asplunden och Körsbärsträdet
(Päronträdet) å Kungsholmen å en stadsplanenämndens skrivelse till fastighetnämnden
den 8 februari 1928 bifogad, med Pl. 496 betecknad stadsplanekarta
jämte tillhörande beskrivning samt beträffande del av kvarteret Mälaren
(Snöflingan) å Kungsholmen å en stadsplanenämndens skrivelse till fastighetsnämnden
den 10 januari 1928 bifogad, med Pl. 475 betecknad stadsplanekarta
jämte tillhörande beskrivning, har mellan Kungl. Maj :t och kronan,
å ena, samt Stockholms stad, å andra sidan, träffats följande

Avtal.

1 :o.

Stockholms stad överlåter till Kungl. Maj:t och kronan att av Kungl. Maj:t
och kronan med full och oinskränkt äganderätt besittas följande:

a) det å den härvid fogade kartan Pl. A. med röd kantfärg och bokstäverna
a, b, c, d, e, f, g, h, i, k, 1 och a betecknade område, vilket, innehållande i areal
omkring 3,000 kvadratmeter, utgöres av de delar av fastigheterna nr 2 och 4
samt nr 3 och 5 i kvarteret Mars samt av Mynttorget, Kanslikajen och Myntgränden,
som enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan skola ingå i byggnadskvarter,

allt jämte de staden tillhöriga byggnader och plank, som helt eller delvis äro
belägna å området;

b) den del av stadens söder om kronans tomt nr 4 i kvarteret Munklägret belägna
tomtmark, som å bifogade, med Pl. B. utmärkta karta är betecknad med
röd kantfärg och bokstäverna a, b, c och a samt, innehållande i areal omkring
235 kvadratmeter, är avsedd att tilläggas kronans tomt nr 4 i samma kvarter;

c) det område, vilket å bifogade, med Pl. B. utmärkta karta är betecknat
med röd kantfärg och bokstäverna d, e, f, g, h, i, k, 1, m, n, o, p och d, samt,
innehållande i areal omkring 4,340 kvadratmeter, utgör dels den del av Garvaregatan,
som enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan skall ingå i byggnadskvarter,
dels ock all den staden tillhöriga, mellan kronans nuvarande tomter
i kvarteren Asplunden och Bergamotträdet samt de i förenämnda stadsplan
upptagna delarna av Norr Mälarstrand och Pilgatan belägna mark, som enligt
samma stadsplan skall ingå i byggnadskvarter.

2 :o.

Kungl. Maj:t och kronan överlåter till Stockholms stad att av staden med
full och oinskränkt äganderätt besittas följande:

a) den del av fastigheten nr 1 i kvarteret Vulcanus, vilken å bifogade, med
Pl. A utmärkta karta är betecknad med blå kantfärg och bokstäverna f, m, n,
i och f, i areal innehållande omkring 127 kvadratmeter;

b) fastigheten nr 1 kvarteret Brandklipparen;

c) den del av fastigheten nr 1 i kvarteret Munklägret, som å bifogade, med
Pl. B utmärkta karta är betecknad med blå kantfärg och bokstäverna r, s, t,
u och r, i areal innehållande omkring 485 kvadratmeter;

d) de delar a,v fastigheten nr 4 i kvarteret Munklägret, vilka å sistnämnda
karta äro betecknade med blå kantfärg och bokstäverna v, x, y, z, a1, b1, a, c1,
d1, e1, fl och v, i areal innehållande omkring 738 kvadratmeter;

e) de delar av fastigheterna nris 1 och 2 i kvarteret Bergamotträdet, vilka
å sistnämnda karta äro betecknade med blå kantfärg och bokstäverna d, g1,
h1, i1, e och d, i areal innehållande omkring 596 kvadratmeter;

f) fastigheten nr 2 i kvarteret Päronträdet jämte den rätt till strand, vatten
och utfyllningar i sjön Mälaren, som kan tillkomma fastigheten;

g) fastigheten nr 3 i kvarteret Päronträdet;

h) fastigheterna nris 5, 6, 7 och 11 i kvarteret Göken samt den i samma
kvarter invid Hantverkaregatan och tomten nr 7 belägna tomtdel med en areal
av 297.9 kvadratmeter, varå Kungl. Maj:t och kronan den 7 oktober 1867 erhållit
fasta, allt jämte den rätt till strand, vatten och utfyllningar i sjön Mälaren,
som kan tillkomma dessa fastigheter;

i) den del av fastigheten nr 5 och 17 i kvarteret Mälaren, som å bifogade,
med Pl. C utmärkta karta är betecknad med blå kantfärg och bokstäverna a,
b, c, d och a, i areal innehållande omkring 12,000 kvadratmeter.

överlåtelserna under c), d) och e) avses skola omfatta all den mark, som
av där nämnda fastigheter skall utläggas till Hantverkaregatan, Parmmätaregatan
och Kungsholms hamnplan enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan.

Byggnad, plank och staket å de under a), c), d) och e) överlåtna områdena
medfölja icke överlåtelsen. Kungl. Maj:t och kronan skall på sin bekostnad
borttaga dels byggnaden å det under a) överlåtna området i samband med
kanslihusets förestående ombyggnad, dels ock byggnad och staket å det under
c) överlåtna området senast ett år efter tillsägelse, vilken dock ej får ske
tidigare än å den för detta område bestämda tillträdesdagen. Byggnad och
plank å det under d) överlåtna området skall staden på sin bekostnad i samband
med Hantverkaregatans, Parmmätaregatans och Kungsholms hamnplans
vidgning å ifrågavarande sträckning förflytta till respektive nya gatulinjer,
staden dock obetaget att i stället på sätt och villkor, som kunna av staden med
direktionen över sjukhuset Eira, Stockholms stads och läns sjukhus, överenskommas,
uppföra ny byggnad och nytt plank. Det vid Kungsholms hamnplan
belägna stenhuset å sistnämnda område må kvarstå så länge det användes till
sitt nuvarande ändamål, dock må till nybyggnad hänförlig förändring av detsamma
ej verkställas. Staketet å det under e) överlåtna området skall staden
på sin bekostnad i samband med Hantverkaregatans vidgning framför
kvarteret Bergamotträdet inflytta till den nya gatulinjen. Däremot skall kronan,
i samband med utläggande av den i förenämnda, i avtalet förutsatta
stadsplan rörande vissa kvarter å Kungsholmen upptagna nya gatan mellan
Garvaregatan och Hantverkaregatan, på sin bekostnad borttaga kronan tillhöriga
plank och staket å den mark, som enligt samma stadsplan skall utläggas
till Garvaregatan och sagda nya gata.

3 :o.

Kungl. Maj:t och kronan medgiver, att det av greve Nicolaus Brahe den 10
maj 1686 utfärdade köpebrevet å nuvarande tomterna nris 3 och 7 i kvarteret
Argus innebär överlåtelse å Stockholms stad av full och oinskränkt äganderätt
till dessa tomter, varför kronan icke har något att erinra mot att staden
på grund av sagda fångeshandling beviljas lagfart å samma tomter.

Kronan avstår till staden all den rätt, kronan kan äga till dessa tomter eller
byggnaderna å desamma.

4:o.

Kontrahenterna förbinda sig, var emot annan, till hemul gentemot tredje
mans anspråk å de överlåtna fastigheterna.

Kungl Maj :t och kronan förbinder sig att beträffande område eller byggnad,
vartill staden genom detta avtal överlåtit sin rätt å kronan, icke mot staden
å annan grund än detta avtal göra gällande några anspråk å eller i följd
av ägande- eller dispositionsrätt. Därjämte avsäger sig Kungl. Maj :t och kronan
till Stockholms stads förmån dels all den rätt kronan kan äga till den
mark, som enligt den i detta avtal förutsatta stadsplan skall utläggas till
Rådhusgränden, dels all den rätt kronan kan äga till den del av Kanslikajen,
som begränsas i öster av Myntgrändens och i väster av Riddarhusgrändens mot
norr utdragna östra gränslinjer, dels ock den rätt till strand, vatten och utfyllningar
i sjön Mälaren, som kan tillkomma kronans fastigheter nr 4 inom
kvarteret Munklägret och nris 2 och 3 i kvarteret Asplunden utanför fastigheternas
gränser enligt detta avtal. Den dispositionsrätt, som kronan enligt
kontrakt av den 2 maj och den 28 juni 1866 innehar till vissa staden tillhöriga
områden inom kvarteret Göken, skall upphöra samma dag, som staden enligt
mom. 5:o här nedan tillträder de av kronan genom detta avtal å staden överlåtna
delarna av nyssnämnda kvarter.

Stockholms stad förbinder sig å sin sida att beträffande område och byggnad,
vartill kronan genom detta avtal överlåtit sin rätt å Stockholms stad, icke
mot kronan å annan grund än detta avtal göra gällande några anspråk å eller
i följd av ägande- eller dispositionsrätt i annan mån, än som följer av bestämmelserna
i mom. 3 :o här ovan; och skall staden såsom full ersättning för kronans
nyttjande av stadens andel i fastigheterna nris 3 och 7 i kvarteret Argus
under såväl redan förfluten tid som tiden intill dess staden skall enligt
mom. 5:o nedan tillträda fastigheterna äga uppbära och åtnöja sig med ersättning
enligt de grunder, som finnas angivna i nådiga breven den 8 augusti
1924 och den 20 mars 1925. Därjämte avsäger sig Stockholms stad till
Kungl. Maj:ts och kronans förmån alla anspråk å dels den mark inom kvarteret
Munklägret, som, belägen inom de med bokstäverna a—b1—a1—z—y—
c—a betecknade linjerna, utgöres av all tomtmark, enligt den i detta avtal förutsatta
stadsplan, mellan i öster tomterna nris 3 och 5 i samma kvarter, i norr
Hantverkaregatan, i väster Parmmätaregatan och Kungsholms hamnplan samt
i söder stadens tomtmark i samma kvarter med den gräns mot sistnämnda tomtmark,
som framgår av den härvid fogade kartan Pl. B, dels ock den mark
inom kvarteren Asplunden och Bergamotträdet, som, jämte de av staden till
kronan nu överlåtna delarna av dessa kvarter samt av Pilgatan och Garvaregatan,
är belägen inom de med bokstäverna d—e—i1—g—h—k1—n—ce—p—d
betecknade linjerna, och som utgöres av all den tomtmark, vilken enligt den
i detta avtal förutsatta stadsplan skall ingå i kvarteren Asplunden och Bergamotträdet,
med undantag av tomten nr 1 och 4 i kvarteret Asplunden samt
tomterna nris 4, 5, 6 och 7, 8, 9, 10 samt 11 i kvarteret Bergamotträdet.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 212 käft (Nr 247.)

^ ld de tomtmätningar, som härefter verkställas, skola parterna såsom gränser
för kronans nu nämnda fastigheter inom kvarteren Munklägret, Bergamottträdet
och Asplunden godkänna nyss angivna linjer.

5:o.

Tillträdet av de genom detta avtal överlåtna fastigheterna skall ske den 1
oktober 1928, dock med följande undantag:

den enligt mom. 2 :o punkt a) till staden överlåtna marken inom kvarteret
Vulcanus skall staden tillträda första dagen i andra månaden efter det, att den
därå nu befintliga byggnaden blivit av kronan borttagen;

den enligt mom. 2 :o punkt b) till staden överlåtna fastigheten nr 1 i kvarteret
Brandklipparen skall staden tillträda den 1 oktober 1932; dock skall tillträdesdagen;
därest Kungl. Maj:t och kronan senast den 1 oktober 1931 tillsäger
staden därom, framflyttas till den 1 oktober 1933;

den enligt mom. 2:o punkt i) till staden överlåtna marken inom kvarteret
Mälaren skall staden tillträda den 1 oktober 1933, dock med rätt för staden att
tidigare sex manader efter tillsägelse tillträda densamma, med skyldighet för
staden att i så fall å denna tidigare tillträdesdag erlägga det belopp om 600 000
kronor, som enligt mom. 6:o här nedan skall av staden erläggas vid tillträdet
av marken i kvarteret Mälaren;

de i inom. 3:o omförmälda fastigheterna i kvarteret Argus skall kronan
disponera intill samt staden tillträda den 1 oktober 1934, eller, om kronan senast
den 1 oktober 1933 tillsäger staden därom, den 1 oktober 1937.

C ro.

I mellangift skall Stockholms stad för de av Kungl. Maj :t och kronan å staden
överlåtna omradena m. m. erlägga ett belopp av sex miljoner åttahundrasextiotvåtusen
(6 862 000) kronor, att betalas sålunda:

den 1 oktober 1929 erlägges femhundraniotusen (509 000) kronor;

vardera den 1 oktober 1930, den 1 oktober 1931 och den 1 oktober 1932 erlägges
åttahundrafyrtiotusen (840 000) kronor;

den dag, då staden tillträder fastigheten nr 1 i kvarteret Brandklipparen,
erlägges två miljoner sexhundratusen (2 600 000) kronor;
o den dag, då staden tillträder den enligt mom. 2:o punkt a) till staden överlåtna
marken inom kvarteret Vulcanus, erlägges etthundraåttatusen (108 000)
kronor;

den dag, då staden tillträder den enligt mom. 2:o punkt i) till staden överlåtna
marken i kvarteret Mälaren, erlägges sexhundratusen (600 000) kronor;
samt

den dag, då staden tillträder de i mom. 3:o omförmälda fastigheterna i kvarteret
Argus, erlägges femhundratjugufemtusen (525 000) kronor.

7:o.

Staden förbinder sig att sasom bidrag till kostnaden för avsedd arkadanordning
i det nya kanslihuset utmed Myntgatan mellan Mynttorget och Myntgränden,
ävensom för underhåll av denna arkadanordning med undantag av
golv, till Kungl. Maj :t och kronan utbetala ett belopp av etthundratusen
(100 000) kronor, skolande detta belopp erläggas vid anfordran, så snart arbetet
med nämnda arkadanordning blivit igångsatt. Staden bekostar underhåll
och renhållning av golv ävensom belysnings anordnande och drift i arkadanordningen.

8:o.

Så snart det nya kanslihuset, i vad det blir beläget å kronans behållna del
av kvarteret Vulcanus utmed Myntgatan, blivit färdigt att tagas i bruk och
den till staden överlåtna delen av nämnda kvarter blivit utlagd till Myntgatan
och upplåten för allmänt begagnande, skall Kungl. Maj:t och kronan till staden
utgiva tjugusjutusen (27 000) kronor och skall kronan därmed hava fullgjort
den skyldighet att utgiva ersättning för nämnda marks utläggande till
Myntgatan i och för denna gatas vidgning i enlighet med den i detta avtal
förutsatta stadsplan, som enligt gällande lag om fastighetsbildning i stad åligger
ägaren av den kronan behållna delen av kvarteret Vulcanus.

Däremot skall gatumarksersättning icke utgå från de kronan nu tillhöriga
eller genom detta avtal av kronan förvärvade områdena för mark, som enligt
de i detta avtal förutsatta båda stadsplaner rörande Kungsholmen skall utläggas
dels till Norr Mälarstrand, Pilgatan samt den nya gatan mellan Gjarvaregatan
och Hantverkaregatan, dels ock till Lindhagensgatan, Drottningholmsvägen
och Mariebergsgatan.

9 :o.

Omedelbart efter det att de i detta avtal avsedda stadsplaneförslagen blivit
fastställda av Kungl. Maj:t, skola kontrahenterna till vederbörande myndighet
ingiva av nödiga handlingar åtföljda ansökningar dels om sådana ändringar
i tomtindelningen för kvarteren Vulcanus, Mars, Nemesis, Munklägret,
Asplunden, Bergamotträdet och Mälaren (Snöflingan), som påkallas av den
ändrade stadsplanen och detta avtal, dels och om sådana tomt- och arealavmätningar,
som finnas erforderliga för erhållande av lagfart å de överlåtna områdena.

De enligt gällande taxa beräknade kostnaderna för dessa ändringar i tomtindelningen,
samt tomt- och areala vmätningar skola betalas av kronan och staden
till hälften vardera.

10 :o.

Vardera kontrahenten skall äga att enbart med stöd av detta avtal och sålunda
utan att något särskilt köpebrev eller annan ytterligare handling av medkontrahenten
utfärdas söka och erhålla lagfart å den fasta egendom, som
kontrahenten genom detta avtal förvärvat, så snart avtalet blivit, i enlighet
med vad i mom. 14 :o här nedan sägs, godkänt ej mindre för stadens del av
stadsfullmäktige genom beslut, som blivit i vederbörlig ordning fastställt, än
även för kronans del av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Vid samma ^ tidp unkt skall vardera kontrahenten beträffande de av honom
överlåtna områdena till medkontrahenten avlämna kartor över dessa områden,
i den mån sådana icke tidigare kommit medkontrahenten till handa, samt lagfarts-
eller äganderättsbevis å dessa områden ävensom brandförsäkringshandlingar
rörande byggnad å samma områden, allt i den mån sådana kartor, bevis
och handlingar kunna av överlåtaren innehavas.

Vardera kontrahenten vidkännes kostnaderna för lagfart å de av honom
förvärvade fastigheterna. #

11 :o.

Kronan och staden garantera ömsesidigt, att de av dem överlåtna fastigheterna
äro gravationsfria.

12 :o.

Vardera kontrahenten uppbär den avkastning, däri inräknat utdelning från
brandförsäkringsverk, av de utav honom förvärvade fastigheterna, som belöper
på tiden från och med respektive tillträdesdag, samt ansvarar för fastigheternas
på samma tid belöpande onera och utskylder.

Beträffande de i avtalet avsedda fastigheterna inom kvarteret Argus skola
såväl avkastning som skatter och onera, vilka belöpa på tiden före tillträdesdagen,
fördelas mellan kronan och staden efter den fördelningsgrund, som angives
i förberörda nådiga brev den 8 augusti 1924 och den 20 mars 1925.

13 :o.

Detta avtal skall icke anses innebära något medgivande i fråga om kronans
eller stadens äganderättsanspråk rörande områden, vilka icke omfattas av detta
avtal.

14 :o.

Har detta avtal icke blivit godkänt av stadsfullmäktige före den 10 maj 1928
genom beslut, som varder vederbörligen fastställt, och av Kungl. Maj :t och
riksdagen före den 1 juli 1928, eller hava förutnämnda stadsplaneförslag icke
blivit av stadsfullmäktige antagna före den 10 maj 1928 och före den 1 juni
1928 underställda Kungl. Maj:ts prövning, eller hava dessa förslag icke blivit
av Kungl. Maj:t fastställda före den 1 juli 1928, skall detta avtal anses hava
till alla delar förfallit.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 22 februari 1928.

För Kungl. Maj:t och kronan: För Stockholms stad:

S. H. KVARNZELIUS. I. GUST. CLASON. YNGVE LARSSON.
VÄRNER RYDÉN. STEN STENDAHL. HARRY SANDBERG.

C. JUHLIN DANNFELT.

Bevittnas:

G. Ernst Eggert.

Sten Grönvall.

Bilaga 2.

Avskrift.

Beskrivning

till förslag till ändring av stadsplanen för kv. Nemesis, Mars och Vulcanus
m. m. inom stadsdelen Staden mellan Broarna i Stockholm.

Ändringsförslaget, märkt Pl. 498, innebär följande avvikelser från befintliga
förhållanden: Myntgatans bredd mellan kvarteret Aglaurus och kvarteret
Vulcanus är ökad till 10.6 meter, genom att kvartersgränsen norr om Myntgatan
förskjutits cirka 2.5 meter mot norr. Väster om Salvii gränd har Myntgatan
breddats till 16 meter.

Kvarteret Vulcanus gräns mot Kanslikajen har parallellförskjutits norrut
2.5 meter.

Myntgränden har igenlagts.

Kvarteret Mars västra gräns har förskjutits så, att Rådhusgrändens bredd
ökats till minst 9.25 meter.

Kanslikajen har sänkts med 1/2 meter.

Då svårighet uppstått att avgöra, huruvida nuvarande byggnadslinjer sammanfalla
med fastställda eller av ålder bestående kvarterslinjer, begäres fastställelse
å kvarterets samtliga gränser.

I samband med stadsplaneändringen föreslås till fastställelse följande särskilda
bestämmelser i avseende å sättet för byggnadskvarterens användande:

Å med A betecknat område må endast uppföras byggnad för allmänt ändamål.

Å med A Z betecknat område får icke bebyggas med mindre än att där anordnas
gångbana tillgänglig för allmän trafik till en fri bredd av 3.5 meter,
vilken dock å enstaka ställen må kunna minskas till 3.25 meter.

Å med korsprickning betecknat område må endast uppföras trappor och
trapplan.

Stockholm den 3 februari 1928.

ALBERT LILIENBERG.

Rätt avskrivet betyga:

7. Elfving. G. Söderdahl.

Olof Holmberg.

Bilaga 3.

Avskrift.

Beskrivning

till förslag till ändring av stadsplanen för stadsdelen Kungsholmen

i Stockholm.

Ändringsförslaget, åskådliggjort å karta märkt Pl. 496, avser dels en vidgning
av Hantverkaregatan till 16 meters bredd på de sträckor där sådan vidgning
ännu ej kunnat företagas, dels en vidgning av Parmmätaregatan till en
linje i rak fortsättning av Kungsholms kyrkogårds västra begränsningslinje.
Dessutom föreslås en förskjutning västerut av Pilgatan samt gatans minskning
till tio (10) meters bredd. En ny gata mellan Hantverkare- och Garvaregatorna
öster om Garnisonssjukhusets område föreslås framdragen genom kvarteret
Bergamotträdet.

I samband med stadsplaneändringen föreslås till fastställelse följande särskilda
bestämmelser i avseende å sättet för kvarterens Munklägret, Bergamottträdet
och Asplunden användande.

Område, som icke får bebyggas.

Med prickning betecknat område får icke för något ändamål bebyggas vare
sig på eller under markens plan.

Stockholm den 3 februari 1928.

ALBERT LILTENBERG.

Olof Holmberg.

Rätt avskrivet betyga:

I. Elfving. G. Söderdahl.

Avskrift.

Beskrivning

till förslag till stadsplan för kv. Snöflingan inom stadsdelen Kungsholmen

i Stockholm.

Stadsplaneförslaget, åskådliggjort å karta, märkt Pl. 475 avser intagandet
i stadsplanen för Kungsholmen av den del av stadens egendom Konradsberg,
som betecknats med kv. Snöflingan samt de därintill belägna delarna av Lindhagens-
och Mariebergsgatorna. Dessa områden hade intagits i 1880 års stadsplaneförslag
för Kungsholmen, men undantogos från fastställelse i kungl. brevet
av den 10 december samma år. I samband med stadsplanen föreslås till
fastställelse följande särskilda bestämmelse i avseende å sättet för kvarterets
utnyttjande.

Område, som icke får bebyggas.

Med prickning betecknat område får icke för något ändamål bebyggas vare
sig på eller under markens plan.

Stockholm den 5 januari 1928.

ALBERT LILIENBERG.

Olof Holmberg.

Rätt avskrivet betyga:

I. Elfving.

G. Söderdahl.

Bilaga 5.

Enligt denna dag mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Stockholms
stad, a andra sidan, träffad överenskommelse skola följande allmänna grunder
tillämpas vid uppgörelser mellan kronan och staden avseende exploateringen av
den del av Norra Djurgården, vilken å härvid fogade karta avgränsats med
grön linje.

1. I den man kronan önskar exploatera ytterligare delar av angivna område,
skall kronan, innan fråga om stadsplan av kronan väckes, låta i samråd med
stadens myndigheter utarbeta förslag till stadsplan för delområde efter delområde.

Delområde bör, där icke särskilda förhållanden annat påkalla, omfatta en
areal av omkring sjuttiofem hektar.

o Yicl stadsplaneförslags utarbetande bör tillses, att gatunätet kommer att,
såvitt ske kan, ansluta sig till terrängen.

2. Kronan överlåter till staden utan ersättning för gator, allmänna platser
och stadens offentliga byggnader enligt fastställd stadsplan erforderlig mark,
motsvarande högst en tredjedel av hela områdets areal.

Skulle enligt fastställd stadsplan för angivna ändamål erfordras ytterligare
m0a*k> avstår kronan denna till staden mot ersättning med belopp, som i brist
på åsämjande bestämmes i den ordning, som då gällande stadsplanelagstiftning
föreskriver i fråga om värdering av gatumark, som till staden skall avstås.
Om staden det hellre vill, skall staden äga att helt eller delvis ersätta den avstådda
marken,

och skall kronan äga tillträda marken så snart efter fastställandet av stadsplan.
för delområde den av kronan avstådda markens areal kunnat till sin storlek
bestämmas.

Avräkning av det ersättningsbelopp, som staden skall till kronan utgiva,
skall äga rum första gången tjugufem år efter den första härefter skeende fastställelsen
av stadsplan för delområde och därefter vart tjugufemte år. Den
första avräkningen skall omfatta samtliga de stadsplaner, vilka härefter och
intill sagda dag komma att fastställas och en var senare avräkning de stadsplaner,
vilka blivit fastställda efter tidpunkten för närmast föregående avräkning.

o I fråga om de å kartan med röd, blå, gredelin och gul färg betecknade områdena
skall gälla följande:

Det å kartan med blå färg betecknade området skall i sin helhet intagas i
sladsplan senast vid den tidpunkt, då i stadsplan intagits tillsammans minst
sjuttiofem hektar av den mark, vilken är belägen väster om den å kartan med
bokstäverna d—e betecknade linjen samt antingen betecknats med gredelin färg
eller saknar särskild färgbeteckning. Den avräkning, som sker närmast efter
nyssnämnda tidpunkt, skall omfatta, förutom i stadsplan härefter intagna delområden,
jämväl de å kartan med röd, blå och gredelin färg betecknade områdena,
varvid sistnämnda område skall, i den mån detsamma ej intagits i stadsplan,
i sin helhet betraktas som kvartersmark. Den å kartan med gul färg betecknade
marken skall inbegripas i avräkning alltefter som avräkning sker
beträffande intilliggande mark.

Vid avräkning fastställt ersättningsbelopp skall av staden utgivas inom ett
år; verkställes likviden senare, skall för överskjutande tid erläggas ränta efter
fem procent om året.

Har vid viss avräkning visat sig, att inom de delområden, avräkningen omfattar,
enligt fastställd stadsplan för gator, allmänna platser eller stadens offentliga
byggnader icke tagits i anspråk en tredjedel av områdenas areal, skall
staden äga att tillgodoräkna sig detta underskott vid senare skeende avräkning.
Uppkommer vid sista avräkningen underskott staden till godo, skall
detta, i den mån staden vid föregående avräkningar utgivit ersättning till kronan
för mark, som här avses, gottgöras staden efter värdering på sätt i andra
stycket av denna punkt sägs.

Så snart efter stadsplans fastställande kan ske, överlämnar kronan till staden
nödiga handlingar för överförande till staden av äganderätten till den avstådda
marken. Därest sådan mark vid stadsplanefrågas väckande disponeras
av statlig institution för byggnad, gård eller park, skall kronan äga nyttja
marken, så länge den ej erfordras för gatas upplåtande och vidliggande kvartersmark
disponeras av statlig institution.

Sedan denna överenskommelse blivit på sätt i punkten 13 sägs godkänd, överlämnar
kronan till staden nödiga handlingar för överförande till staden av
äganderätten till gatumarken inom de med blå, röd och gul färg betecknade områdena,
i den mån dessa redan intagits i stadsplan, varjämte staden från samma
tidpunkt helt befrias från vidare erläggande av nu stadgad avgäld för Valhallavägens
alléområde.

3. Kostnaderna för iordningställande av gator och allmänna platser inom
område, för vilket stadsplan härefter fastställes, skola fördelas mellan kronan
och staden i följande ordning:

A. Iordningställande av parker och likartade planteringar (såsom t. ex. i
Karlavägen) bekostas av staden.

B. Iordningställande av gator, av andra allmänna platser än parker och likartade
planteringar ävensom av alléområde (såsom t. ex. i Valhallavägen), enstaka
träd, gräsmatta och dylikt, tillhörande gata, bekostas av kronan, i fråga
om beläggning och plantering dock endast i följande omfattning:

Kronan skall bekosta gatans beläggning intill halva gatubredden, dock högst
nio meter, utmed byggnadstomt, som vid stadsplanefrågas väckande är i kronans
hand.

År gata bredare än aderton meter, och får i tomtens byggnadslinje mot gatan
uppföras byggnad med flera våningar än som i allmänhet medgives vid en
aderton meter bred gata, skall kronans nyss angivna skyldighet att bekosta
gatans beläggning och plantering utsträckas intill tolv meter utmed tomten.

Skall beläggning av vissa gata enligt här stadgade grunder bekostas både av
kronan och av staden, så skall fördelningen mellan parterna ske i förhållande

till deras andelar av gatubredden samt avse sammanlagda beläggningskostnaden.

Beläggningen skall utföras kvarter efter kvarter samt, där ej tekniska binder
möta, för varje särskild gatudel av ett kvarters längd vara utförd, därest gatudelen
å ömse sidor angränsas av tomtmark, senast då tomter med en sammanlagd
längd utmed gatudelen av minst två tredjedelar av vid gatudelen befintliga
tomtlinjer blivit bebyggda, men då gatudelen angränsas av tomtmark endast
å ena sidan, senast då tomter med en sammanlagd längd utmed gatudelen av
minst en tredjedel av vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda.

Erfordras på grund av genomgående trafik från och till platser utanför kronans
områden särskild förstärkning av beläggningen, skall denna förstärkning
bekostas av staden.

Kronan är icke skyldig att bekosta eller deltaga i kostnaderna för gatas iordningställande
för spårtrafik eller för ordnandet av gatutrafik i annat höjdläge
än gatuplanets utmed tomtgränsen eller för utförandet av broar, viadukter och
trafiktunnlar.

4. Kostnaderna för kloakledningar skola inom område, för vilket stadsplan
härefter fastställes, bestridas av kronan med iakttagande av

att ersättningsskyldighet endast må avse kloakledning, som anlagts efter
fastställandet av stadsplan för området i fråga; och

att kronan icke må belastas med större andel av kostnaderna än som kan anses
belöpa å avloppet från området, jämfört med avloppet från andra områden,
för vilka kloakledningen tilläventyrs jämväl är avsedd.

5. Vad i punkterna 3 och 4 är stadgat skall, i fråga om det å kartan med
blå färg betecknade området, gälla dels den del, som redan intagits i stadsplan,
dels ock halva bredden av den del, som ligger mellan de med bokstäverna f—g
och h—i utmärkta linjerna; i övrigt skall kronan icke vidkännas några kostnader
för gatas iordningställande inom detta område.

6. Ledningar för gas, vatten och elektricitet inom området skola av staden
utan kostnad för kronan utdragas till och inom stadsplanelagt område, allt eftersom
bebyggandet där fortskrider och gator skola upplåtas för allmänt begagnande.

7. Påfordrar kronan stadsplan för mark. som ej har anslutning vare sig till
redan planlagt område, där ledningar för gas, vatten, elektricitet, avlopp och
dylikt redan förefinnas, eller till annat område, där dylika ledningar med erforderlig
kapacitet förefinnas, bekostar kronan ensam nödiga gatuförbindelser
och ledningar till dylik mark.

8. De arbeten, vilka enligt det ovanstående skola i viss utsträckning bekostas
av kronan, må — med nedan angivet undantag i fråga om kloakledning
— därest kronan så önskar, utföras genom kronans försorg och under sedvanligt
entreprenöransvar. Härvid skall kronan av staden njuta skälig ersättning
för arbetet till den del detsamma enligt bestämmelserna härovan ej skall bekostas
av kronan. Där arbetet utföres av kronan, skall staden utöva nödig
teknisk kontroll över arbetets planläggning och utförande.

I fråga om kloakledning tillhandahållas rör jämte tillbehör samt ombesörjes
rörläggning av staden; och skall staden härför av kronan njuta skälig ersättning,
till den del anläggningen enligt bestämmelserna i föregående punkter
skall bekostas av kronan.

9. Beträffande underhåll samt renhållning av gator och allmänna platser
skall gälla enahanda som inom stadens redan planlagda områden.

10. I fråga om område, som, innan stadsplan blivit fastställd, kommit ur
kronans hand, äger denna överenskommelse ej tillämpning.

11. Denna överenskommelse avser ej att medföra inskränkning i de rättigheter
och skyldigheter i fråga om stadsplaneförslags prövning, vilka i allmän
lag eller författning äro eller varda stadgade.

12. Skulle förutsättningarna för denna överenskommelse genom ny lagstiftning
angående förhållandet mellan kommun och markexploatör eller på grund av
andra nytillkommande omständigheter så väsentligt förändras, att överenskommelsen
icke längre kan anses skälig, skola mellan kronan och staden upptagas
förhandlingar om jämkning av överenskommelsen med hänsyn härtill.

13. Har denna överenskommelse icke blivit godkänd av Stockholms stadsfullmäktige
före den 10 maj 1928 och av Kungl. Maj:t och riksdagen före den
1 juli 1928, anses överenskommelsen hava till alla delar förfallit.

Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och växlade.

Stockholm den 17 mars 1928.

För Kungl. Maj:t och kronan:

S. H. KVARNZELIUS. I. GUST. CLASON.
VÄRNER RYDÉN. STEN STENDAHL.

För Stockholms stad:

YNGVE LARSSON.

HARRY SANDBERG.

C. JUHLIN DANNFELT
med åberopande av
bifogad reservation.

Bevittnas:

G. Ernst Eggert. Sten Grönvall.

Bilaga 6.

Reservation.

Från början har jag funnit allvarliga betänkligheter möta mot att Stockholms
stad utan samband med stadsplans eller ens generalplans upprättande
över Ladugårdsgärde skall utfästa sig till stora ekonomiska uppoffringar i
och för gärdets exploatering. Ingåendet av ett formligt avtal härutinnan, avsett
att tillämpas under ett, kanske flera sekler, måste uppenbarligen vara
förenat icke blott med svårigheter utan med rena äventyrligheter.

Med hänsyn till den stora betydelsen för staden av den uppgörelse, som
tidigare träffats rörande markförvärv från kronan för trafikleder å Kungsholmen
m. m., och då fullföljandet från kronans sida av denna uppgörelse oförtydbart
ställdes i beroende av stadens medgivanden beträffande Ladugårdsgärdes
exploatering, ansåg jag mig i detta tvångsläge dock böra söka medverka till
ett avtal om sistnämnda angelägenhet. En oeftergivlig förutsättning för ett
dylikt avtal har emellertid synts mig vara att de ekonomiska konsekvenserna av
stadens åtaganden kunna tillnärmelsevis överblickas.

En tillfredsställande stadsplan över gärdet måste antagas komma att innefatta
betydande parkområden. Hela arealen gatu- och parkmark inom exploateringsområdet
torde därför komma att väsentligt överstiga den tredjedel därav,
som enligt de föreslagna avtalsgrundema utan ersättning skall överlämnas
till staden. Med hänsyn till tomtpriserna inom de hittills exploaterade delarna
av norra Djurgården kan befaras att de ersättningsbelopp, som komma att
fastställas för antydda överskjutande parkareal, kunna bliva mycket stora. En
begränsning av stadens vittutseende risker härutinnan måste därför enligt mitt
förmenande på något sätt ske. En acceptabel form härför är den i avtalet införda
principen om att staden skall äga tillbyta sig parkmark mot tomtmark
av sitt ägande område ute vid Kaknäs på det sätt, att staden lämnar en
kvadratmeter mot varje kvadratmeter den nödgas lösa. Det borde från kronans
synpunkt icke te sig orimligt att såsom vederlag för mark, som skall utläggas
till park och alltså saknar ekonomiskt värde, mottaga samma areal mark.
som får bebyggas och kan säljas. Denna markbytesprincip borde därför enligt
min mening tillämpas inom de delar av exploateringsområdet, där det är att
förvänta att större avsättningar till park bliva nödvändiga.

I sistnämnda avseende torde särskilt kunna förutses att krav på bibehållande
av Djurgårdsbrunnsvikens karaktär av parksjö komma att framställas, så
att den norra stranden måste ordnas såsom park. Den areal, som härför erfordras,
måste antagas bliva mycket betydande. Redan med nu kända och beräkneliga
tomtpriser skulle köpeskillingen för denna areal röra sig om ett stort
antal miljoner kronor.

Enligt den avfattning, avtalet nu erhållit, är emellertid den stora del av antydda
framtida parkområde, som ligger emellan dragonkasemen och diplomatstaden,
utesluten från tillämpning av ovan omförmälda markbytesprincip.

Då sålunda i ett, såvitt nu kan förutses, synnerligen betydelsefullt hänseende
omfattningen av de ekonomiska förpliktelser, som staden enligt föreliggande
överenskommelse skall ikläda sig, icke blivit på något sätt fixerad och
följaktligen konsekvenserna av överenskommelsen icke låta sig överskådas, hava
de betänkligheter mot hela avtalet, som ovan antytts, för mig så vunnit i styrka,
att jag för min del icke kunnat ansluta mig till överenskommelsen.

C. Juhlin Dannfelt.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Tillsättandet av samt direktiv för kronans fastighetskommission .... 1

A. Kungsholms-Knnslilnisavtalet..................... 6

I. Kanslihusfrågan ........................ 6

Kanslihusfrågans behandling intill år 1902 sid. 6. — Kanslihusfrågan vid
1902 års riksdag sid. 7. — Kanslihusfrågan vid 1905 års riksdag sid. 9. —
Kanslihustävlingen sid. 11. — Kanslihusdelegerades tillsättande och arbete
sid. 15. — Värdering av bytesobjekten sid. 19. — Yttranden över kanslihusdelegerades
förslag sid. 26. — Frågan hänskjutes till fastighetskommissionen
sid. 28.

II. Kungsholmsfrågorna......................32

Äldre stadsplaneförslag rörande Norr Mälarstrand sid. 32. — År 1921
väckt förslag sid. 33. — Kungl. Maj:ts beslut 1924 sid. 35. — Mälarstrandsdelegerades
handläggning av frågan sid. 36. — Frågan hänskjutes
till fastighetskommissionen sid. 42.

III. Bilagda tvistigheter.......................48

Körande kv. Argus sid. 48. — Rörande kv. Göken sid. 54, jfr sid. 44.

— Rörande Garnisons- och Eirasjukhusens fastigheter sid. 55. — Rörande
kanslihusområdet sid. 56. — Sättet för tvistigheternas biläggande sid. 57.

IV. Fastigheternas i bytet ingående värden .............58

V. Åtgärder i anledning av avtalet.................59

B. Ladugårdsgärdesavtalct.......................61

Tidigare disposition och exploatering av Djurgården..........61

1879 och 1888 års avtal om Värtahamnen och Hjorthagsområdet sid. 62.

_ Exploateringsförslag i samband med 1892 och 1901 års härordningar

sid. 62. — Ladugårdsgärdeskommitténs förslag sid. 63. — 1905 och 1906
års riksdags beslut om försäljning av Karlaplans m. fl. områden sid. 64.

Strävanden att bevara vissa delar av Djurgården som naturpark .... 64

Palmes motion vid 1906 års riksdag sid. 64. — Frågor om Djurgårdens
disposition vid 1908 års riksdag sid. 65. — Starbäcks motion vid 1913
års riksdag sid. 65. — Djurgårdssakkunnigas betänkande sid. 67.

c . Sid.

Djurgårdens exploatering för finansiering av 1914 års härordningsförslag

m. in.......................... 69, 72—73

Beslut rörande armén sid. 70. — Beslut rörande flottan sid. 70. — Tablå
över förskott m. m. sid. 72—73.

Program för skelettstadsplan uppgöres................71

Statens byggnadssakkunnigas yttrande 1925 .............. 71

Kronans fastighetskommissions yttrande...............74

Bilagor:

Kanslihus-Kungsholmsavtalet ....................79

Beskrivningar till nya stadsplaner

för kanslihuskomplexet.....................85

för Hantverkaregatan och Norr Mälarstrand m. m.........86

för kv. Mälaren (Snöflingan) ..................87

Ladugårdsgärdesavtalet .......................89

Jnhlin Dannfelts reservation.....................92

Kartor:

Tillhörande Kanslihus-Mälarstrandsavtalet — Pl. A, Pl. B och Pl. C.
Tillhörande de i sistnämnda avtal förutsatta stadsplanerna — Pl. 498, Pl.
496 och Pl. 475.

Tillhörande Ladugårdsgärdesavtalet — 1 karta.

tockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

280871

PL A

Karta

Mars Vu/canus och Nemesis

Sko lo

Kansli

Omkr. 3

k!a rs.

Gamla Råd h usef.

V u / c a n u s.

Kungt. Ka n s! i hu set.

omkr. 127 m.

gatan

Mynt

Ri ddarhusto eget

<12. 9"/ 9Z, 8

DUNS TRYCKERI A.B.STHLM 1928

-----Föreslagen ny kvartersgråns.

-----Lagligt gällande tomtgrans.

till gata. Ktf/k

dd att fc

för ut!åg g n in g

sta den

Pl. B

Kv. Kulsprutan.

^ - AV Kartagos backe.
0 0 ''

6 Öl
<

Kv. Bergsfa 11 ef

Mo re// trädet -

Kv. Fi kort rådet -

Kv. Va ! n oten

Kv. Vindruvan.

Kv. Bananen

Kv. P / /1 rådet.

Kv. Ulrika.

A/f-eS-.

omkr.k-85 m2

om kr. 738 m 2 .

omkr. 59Bm*.

Kv. ma ro nr ra det)

NU6

NfS-,

M ur mastaren

Kv. Karls vi k.

Kv. \ Berg -

Ko ngt. Myr t
N-d

N? 17.

'',K *

‘.a. Q re t.
N?Z

arm a o n s - sjukhus.

ATS.3

IV? 30.

wjsirr

kr.235m''2

JY!^ AVjvjj^SJ tf u d^yrt d

NiaJ.

L ^ J

. ’\n;37. tjt3& i.•.

:| .''O

1''s 3—V

•1 Ö>

M36 i •'' I-''.! N?391.;-

■‘.i "5 K-;

ns3s c m*ö-\

äj—Ir I—w

Kv\ A s p / u rfdarr.
A/? 2.

NfiZ

Kv. Vapen
smeden.

N?ZO

omkr

A/?22

l\l?/S

NVJsg

M ä /

.''C ~fl

Delar av fastigheter, avsedda att överlåtas till staten

«■■ för varvas av staden

IDUNS TRYCKERI A B.STHLM 1920

PLC.

ZD r o f / ry / r? fi o /

/~T7 -5

IDUN5 TRYCKERI A.B.STHLM 1928

A onra do 6ery.

// a / o re n
S. /7

^ c? e. n.

De/ ois ef, aryj ec/d crff oiser/crf&J //// sfcjc/er?.

—5/? 6f//nj?ctn.

om kr. !2''000 kvm.

77a /a m 6>o/i oo.

v /GoijZ^sO-JL

/^•18 mwl&ou-yv tJA ''^rr^yi^^.

s<$ yOt^utZB s&ÅkAL .

Fl. 498.

FÖRSLAG

TILL ÄNDRING AV STÄDSFLANEN

FÖR

Ktf NEMESIS,"MARS OCH VULCANUS M.M.

INOM

STADSDELEN STADEN MELLAN BROARNA

STOCKHOLM

R i ks banks huset

fSisjJMs.

jamla radhusk/

Mars

V u teori u s
1

ngt. nanshhiMe

O-GES

, 9. to t

q q r a n dto + f

< '':t6d i — j Mynttorget

6.70 .

M y n r -

I_____

Riddarhustorget

IQ.so

Skala. 1:10 00

»0 5 0

=b=

=±=

=t=

IOO i

Föres lagen sladsplan.

Öefintiigo byggnader.

Linje be lagen tre (ö). meler ulan för gräns

Beteckningar:

■ ■ ■''■■■''■■ Beteckningar vi/ka hanföra sig till sär -

^ skilda bestäm me/ser i avseende ä sättet

för by ggnadskvor terens användande.

-----an för det område inom vilket ändring *- «™ VAL. fastställda höjd -och lutninqssiffror

av stadsplan sökes. +8,so l:36fy Föreslagna nyo höjd-och futninqssiffrar

Btockholms stodsplanekantar den J februari 1J28.

Råt kopiera!fn*, originalet /

Stockhoipn den 22pbr. 192.8 / ^

• FaJl^ArJLfzJLrAy.

ID UN 5TRYCKERI A 3.STHLM 1926

Tillhör Stodsp/anenämndens skrivelse av den
<3 febr. }J28 till fastighets nämnden.

5. rWond.

P1.496.

FÖRSLAG TILL ÄNDRING ÅR STADSPLANEN FÖR STADSDELEN KUNGSHOLMEN

SAMT STADSFTiÄNEBESTAMMELSER FÖR DELAR

AV ER MUNKLÄGRET, BERGAMOTTRÄDET OCH ASPLUNDEN I

STOCKHOLM

Skala 1-2000

Ulrika

/i 2.4

bananen

I2.i

+ /V.50 !6.o/2.+ + + + //.9S

13 p —--7-■> Ife.. +/5.20

Han/verka rega/an

L o

. - tuts: 1

tuott

A urmcksiaren

dengarYtoth

ÄI

Kungi

/J.5+ +/3.? gotan wj.w

LAr-,

''•••h/o j Garvore - jo.ss +

Körs b c
b rå a s b

Va lid

Asplunden

Beteckningar:

FasisiåUd siadspian.

Fa s is ial id siadspian, vara ändring sökes.
Föreslagen ny siadspian.

Beteckningar, vi/ka hänFära sig iiII särskilda
-j besiårnme/ser i avseende a söHei för byggnadsi
kvar!erens användande.

+ 6. so Fa sb sb ålIda höjdsjFiror.

+13.20 J ^ Föreslagna nya höjd- och lulmngssiFfror.

Rott köp/ er åt från oncgmo/et be.tyya •

Stockholm c/cn 9.,2.j''cbr I93.Ö

D/ockho/ms sbadsplanekon/or den B februar/ 1J23.

IDUNS TRYCKERI A.B.STHLM 1928

Ti//hör 5 /a dsp /an en öm ndens skrivelse av dan
3 februari 1j28 /i/i Fos/ig/re/snåmnden

S Ff//onc/

Pl. 475.

FÖRSLAG TILL STADSPLAN FOR DEL AV
3TADSDELEN KUNöSHOLMSN (KV SNÖFLINGAN M.M)

I STOCKHOLM

Stal» 1TOOO

_ fbsisfdi/ds/adsp/on.

_ fÖredojen ny stadsplan.

Linje b dop en ire (3) meter u/anför gränsen
— för de t område inom vi/Act faststai/eise cv
stadsplanen so fe.s.

_ 3etecAn/npor vi/Aa hänföra sia ti//sorsAi/da

-i bes Aömme iscr i avseende ä u----

J nadsAvarierets an vän don de

ÖiocAho/ms stadsp/oneAon/ar ckn 3jan./92d.

Stockholm den

Ti/ihör 3todsp/oner?6mndens sArive/se av den
/O iernuar/'' /32.Ö Af/ fast/ghe/s nämnden.

3. fl Iland.

Ugglebatken

VÄRTAN ST

□ a

Loudderv

GrmRsbigan L__^)

Frathusbai

vallan

J liäbujobro

Ugglm iksbäHan

KattrumpsbackéiL,

Frihamnen.

Kanjpenwnis backan

jeiik^iadan

St.fijärrrjzhset

VtUcvHEusten

Krni^ 1 Jivgprde t till häst

*f\Hoyj(igafbost

JdrotLspl.

låt i clfu vi i >gskrit\ei

Älhn.B

JO a d

g å:\l‘ d

gärdet

FpularängerL

o^isKol.ait

"Statens Te

L. Jhaichultlen

Jfakn fishng en

Drntiirhig h erget

ftrumisslälien

W&gelba ekon

1 Bttry/Jt

anor

fcntiuJLftät it h vet i

Kun^l. &ea ArUfterire^era.

\Hiuuhuldai

TTaMtergei

Skansberget

.^Masebory

plHosénhill

rrumi

t Ilen

71//hor o\/erens komm e/se c/er? /~7mars /PSS me/Zan
Kung/ Maj:/- och kronan sam/ 5/och ho/ms s/ac7.

K a r l

v§|M SST

''psslrnge

GötaLivj*.

Sr«abv^.

i——IM—

100 so 0

100

200

300

400

500

600
"1—

700

800

900

1000 meter

1:8000