Kungl. Maj:ts proposition nr 218 (Proposition 1948:218)

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den
allmänna bostadspolitikens organisation m. m.; given
Stockholms slott den 2 april 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Sammanfattning.

I propositionen äskas anslag för det bostadspolitiska centralorgan med
därtill hörande länsorgan, som enligt principbeslut av 1947 års riksdag fr. o. m.
den 1 juli 1948 skall handhava den statliga verksamheten till främjande av
bostadsförsörjningen. Anslag äskas jämväl för statens nämnd för samlingslokaler
samt för bidrag till vissa riksorganisationer för samlingslokaler.

Det bostadspolitiska centralorganet föreslås tillkomma genom omorganisation
av statens byggnadslånebyrå till ett centralt ämbetsverk, bostadsstyrelsen,
uppdelat på fyra byråer — en kanslibyrå, en planeringsbyrå, en lånebyrå
och en teknisk byrå — jämte en fristående social sektion. Ämbetsverket
skall såsom chef ha en generaldirektör. Bostadsstyrelsen skall utom av generaldirektören
och dennes ställföreträdare bestå av fem ledamötei utsedda a\
Kungl. Maj:t.

I varje län inrättas ett nytt bostadspolitiskt organ, länsbostadsnämnd, vars
chefstjänsteman, länsbostadsdirektören, är självskriven ledamot av nämnden.

1_559 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Denna skall därjämte bestå av fyra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Länsbostadsnämndernas
arbetsuppgifter förutsättas under budgetåret 1948/49
väsentligen begränsade till övertagande, i samband med egnahemsorganisationens
upphörande den 1 juli 1948, av egnahemsnämndernas bostadspolitiska
arbetsuppgifter. Länsbostadsnämnderna skola därefter successivt utbyggas i
organisatoriskt hänseende för att kunna handhava lån- och bidragsgivningen
till en- och tvåfamiljshus på landsbygden och i stadssamhällen med högst
10 000 invånare. De skola jämväl beträffande nämnda kommuner handhava
familjebostadsbidragsgivningen och förvaltningen av beviljade lån och bidrag
till en- och tvåfamiljshus. Frågan om ytterligare decentralisering av den statliga
bostadspolitiken förutsättes senare komma att upptagas till övervägande.

Beträffande kommunernas organ för handläggning av löpande bostadspolitiska
arbetsuppgifter föreslås, att förmedlingen av statliga lån och bidrag för
bostadsändamål i princip skall åvila ett enda organ i kommunen, förmedlingsorganet.
Förmedlingsorgan bör vara i stad drätselkammare och på landet
kommunalnämnd, såvida kommunen icke finner skäl föreligga att antingen
till förmedlingsorgan utse organ, som handlägger fastighets- och byggnadsfrågor,
eller för ändamålet inrätta ett särskilt organ.

Kungl. Maj. ts proposition nr 218.

Utdrag av protokollet övei'' socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 2 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkterna 53—55, 61 och 62 föreslagit riksdagen att, i av -

bidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 beräkna följande
anslag:

Till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar, förslagsanslag ... kronor 1 784 000

» » » Omkostnader, förslagsanslag » 300 000

» Länsorgan för den allmänna bostadspolitiken, förslagsanslag
.................................................................. » 1000 000

» Statens nämnd för samlingslokaler, förslagsanslag ...... » 29 700

» Bidrag till vissa riksorganisationer för samlingslokaler » 15 000

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

I sitt den 28 april 1947 överlämnade slutbetänkande, del II, (SOU 1947: 26)
har bostadssociala utredningen1 framlagt förslag rörande bl. a. organisationen
av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Utredningen bär härvid
i huvudsak begränsat sig till att föreslå allmänna riktlinjer för utbyggandet
av den bostadspolitiska organisationen. Med hänsyn härtill tillkallades,
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juli 1947, fyra sakkunniga2 3
att inom socialdepartementet biträda med utredning rörande den allmänna
bostadspolitikens organisation. De sakkunniga — i det följande kallade organisationssakkunniga
— ha den 22 januari 1948 överlämnat betänkande om den
allmänna bostadspolitikens organisation fstencilerat).

1 Bostadssociala utredningen, som tillsattes 1933 och med nämnda delbetänkande slutfört
sitt uppdrag, bestod av följande ledamöter, nämligen byråchefen Bertil Nyström (ordförande),
byggmästaren Olle Engkvist, arkitekten Sven Wallander, f. d. stadsarkitekten

Sigurd Westholm samt professorn Uno Ahrén. Professorn G. Myrdal var intill den 9
november 1946 ledamot av utredningen. Som dess huvudsekreterare fungerade byråchefen
Alf Johansson.

3 Kommunaldirektören M. Andersson (ordförande), expeditionschefen E. Montell, ledamoten
av riksdagens andra kammare Hj. R. Nilsson och direktören E. Törngren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Över bostadssociala utredningens slutbetänkande, del II, i vad detta behandlar
organisationen av låne- och bidragsverksainheten för bostadsändamål,
samt över organisationssakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits av följande
myndigheter m. fl.

A. Statliga myndigheter, kommittéer in. fl.

Socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens byggnadslånebyrå, statens
hyresråd, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, bankoch
fondinspektionen, sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket, konjunkturinstitutet,
startens lö/nenämnd, lantbruksstyjrelsen, egnahemsstyrelsen,
fullmäktige i riksbanken, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i
samtliga län, länsarkitekterna i Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs,
Skaraborgs och Örebro län, Älvsborgs läns norra hushållningssällskap,
egnahemsnämnderna i Södermanlands och Jönköpings län, Kalmar
läns norra och Kalmar läns södra område, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands och Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs
läns norra och Älvsborgs läns södra område, Skaraborgs, Värmlands, Västernorrlands
och Norrbottens län, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, svenska bostadskreditkassan, svenska jordbrukskreditkassan,
decentraliseringsutredningen, 1947 års utredning för byggnadsfrågor,
1946 års vatten- och avloppssakkunniga, kommittén för stadsplaneväsendets
omorganisation, 1947 års byggnadsstyrelseutredning och 1945 års
bankkommitté.

B. Enskilda organisationer och företag.

Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund, svenska försäkringsbolags
riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund (dessa organisationer
ha åberopat yttrande av en gemensamt tillsatt delegation, näringslivets bostadsbyggnadsdelegation;
härutöver har fastighetsägareförbundet avgivit särskilt
yttrande), svenska sparbanksföreningen, svenska byggnadsindustriförbundet,
landsorganisationen i Sverige (L.O.), tjänstemännens centralorganisation
(T.C.O.), Sveriges juristförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund u. p. a. (H.S.B.), hyresgästernas riksförbund, Sveriges
lantbruksföcbund, riksförbundet landsbygdens folk (R.L.F.j, lantbruksförbundets
byggnadsförening (L.B.F.), svenska arkitekters riksförbund (S.A.R.),
Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund (S.V.R.), avdelningen
för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenska teknologföreningen.

C. Svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt följande
kommuner.

1. Städer med mera än 10 000 invånare: Stockholm, Uppsala, Eskilstuna,
Linköping, Norrköping, Växjö, Karlskrona, Hälsingborg, Malmö, Halmstad,
Göteborg, Borås, Skövde, Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Sundsvall, Umeå.

2. Ett antal av övriga s. k. kvotorter, d. v. s. kommuner för vilka i samband
med regleringen av byggnadsverksamheten fastställts bostadsbyggnadskvoter:
Finspång, Åtvidaberg, Ljungby, Kävlinge, Degerfors, Ludvika, Hudiksvall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

3. Följande landskommuner, som icke äro kvotorter: Skånela, Värmdö,

Nikolai, Algutsboda, Urshult, Asarum, Mjällby, Ronneby, Tvååker, Yästra
Tunhem, Norra Råda, Stora Mellösa, Norberg, Orsa, Hofors, Själevad, Torp
(Västernorrlands län), Arjeplog.

Över byggnadslånebyråns remissvar ha statskontoret och statens lönenämnd
avgivit utlåtanden.

I det följande kommer vidare att behandlas dels en skrivelse från byggnadslånebyrån
den 8 mars 1948, i den mån denna innefattar framställning om anslag
till de statliga bostadspolitiska organens verksamhet under budgetåret 1948/49
dels ock en skrivelse från statens nämnd för samlingslokaler den 29 augusti
1947 med förslag till anslagsäskanden med avseende på nämndens verksamhetsområde.
Över framställningarna har statskontoret avgivit utlåtanden.

I det följande kommer jag först att redogöra för de nuvarande bostadspolitiska
organen och dessas arbetsuppgifter samt för vissa av statsmakterna
redan fattade beslut ävensom bostadssociala utredningens och organisationssakkunnigas
förslag rörande ny organisation. Därefter behandlas mera allmänt
och på grundval av organisationssakkunnigas förslag frågan om fördelning
av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan central-, läns- och kommunala
organ, varefter jag ämnar gå närmare in på organisationsfrågorna.
Slutligen tagas anslagsfrågorna upp till behandling.

I. Den nuvarande organisationen.
Centrala organ.

Statens byggnadslånebyrå.

Byggnadslånebyrån tillkom 1933 men hade fram till de första krigsåren en
förhållandevis ringa verksamhet. Sålunda var antalet befattningshavare så
sent som den 1 januari 1942 blott 16. Sedan därefter större delen av bostadsbyggandet
börjat att finansieras genom statliga stödåtgärder, har byrån
successivt utvecklats kraftigt och omhänderhar numera en dominerande del
av den offentliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. För
byrån gäller instruktion den 4 december 1942 (nr 931; ändrad 717/1943 och
406/1944), enligt vilken byrån har att handlägga ärenden rörande främjandet
av sådan bostadsförsörjning, som äger åtnjuta statligt stöd enligt kungörelserna
om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder åt mindre
bemedlade, barnrika familjer, om statsbidrag till anordnande av pensionärshem
samt om tertiärlån och tilläggslån. Byrån har härjämte att fullgöra de
övriga uppgifter, som Kungl. Maj:t överlämnar till byrån.

Byggnadslånebyrån består av en ordförande och chef samt högst sex av
Kungl. Maj:t på viss tid förordnade ledamöter. Enligt instruktionen fördelas
byråns arbete på tre avdelningar, nämligen kansliavdelningen, tertiärlåneavdelningen
och sociala avdelningen. Byråns mångskiftande arbetsuppgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ha nödvändiggjort en uppdelning av kansliavdelningens arbete på fem förhållandevis
självständiga underavdelningar: utredningsavdelningen, tekniska
avdelningen, arkitektavdelningen, ombudsmannaexpeditionen och egentliga
kansliavdelningen. Även tertiärlåneavdelningen är i viss utsträckning uppdelad;
sålunda ombesörjes den ekonomiska granskningen av bostadshus på eu
särskild värderingsavdelning och frågor rörande tomtpriser samt revisionsärenden
behandlas på olika, relativt fristående underavdelningar.

Arbetsuppgifterna å byggnadslånebyråns olika avdelningar och underavdelningar
äro i huvudsak följande.

Egentliga kansliavdelningen handlägger framställningar till Kungl. Maj:t,
remisser i allmänhet, lokalfrågor, personalärenden m. m.

Utredningsavdelningens uppgifter omfatta dels löpande statistiska utredningar
såsom sammanställande av periodiska översikter av tertiärlåneverksamheten,
insamlande och bearbetande av uppgifter om bostadsbyggandets
omfattning i alla tätorter av betydenhet samt upprättande, med stöd av införskaffade
uppgifter om befolkningsutveckling in. in., av förslag till årliga
bostadsbyggnadskvoter (vilka utgöra en grundval för beviljandet av byggnadstillstånd
för bostadshus), dels övrigt statistiskt utredningsarbete. Av det
sistnämnda må nämnas inventeringar av tillgången på exploateringsfärdig
tomtmark, undersökningar rörande bostadsbehovets framtida utveckling på
olika orter, uppdragande av grundlinjer till bostadsförsörjningsplaner för ett
antal kommuner samt bearbetning av på intervjumetod byggda bostadsmarknadsundersökningar.

Tekniska avdelningen handlägger ärenden avseende byggnadstekniska frågor,
bedriver utrednings- och upplysningsverksamhet rörande konstruktioner
m. m. särskilt med sikte på besparing av knappa materialslag, ombesörjer
byggnadsteknisk granskning av projekt, för vilka lån sökas, bereder remissärenden
rörande byggnadstillstånd och förtursrätt till inköp av vissa byggnadsmaterial
samt utövar genom resande kontrollanter fortlöpande teknisk
kontroll av byggnadsföretag, för vilka statslån sökts eller beviljats.

Arkitektavdelningen ombesörjer granskning av planlösningar, utarbetar normer
för lägenhetsstorlekar och bedriver upplysningsverksamhet rörande ändamålsenliga
planlösningar.

Ombudsmannaexpeditionen granskar säkerhetshandlingar, anmäler beviljade
lån till statskontoret i och för utbetalning, vidtager erforderliga åtgärder
i händelse av betalningsförsummelser, handlägger ärenden rörande omplacering
av underliggande krediter och övertagande av lån vid försäljning av i
byrån belånade fastigheter, kontrollerar att hyrorna icke överstiga de som
villkor för lån fastställda beloppen samt verkställer tillsammans med tekniska
avdelningen s. k. femårsbesiktning av belånade fastigheter.

Tertiärlåneavdelningen handlägger preliminära och slutliga ansökningar om
tertiärlån och tilläggslån till såväl ''flerfamiljshus som enfamiljshus.

Arbetet å avdelningen torde bäst belysas av en redogörelse för gången av
ärendenas behandling. Sedan teknisk granskning av en preliminär ansökning

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

om tertiärlån verkställts å arkitektavdelningen ock tekniska avdelningen, överlämnas
den till tertiärlåneavdelningen, där granskningen består i uppmätning
av ritningar, granskning av tomtkostnad och driftkostnad, beräkning av byggnadskostnad,
uppgörande av finansieringskalkyl samt hyressättning. Beslut
meddelas sedan siffergranskning m. m. verkställts. Sedan företaget färdigställts,
ingives slutlig låneansökning, som i princip behandlas på samma sätt. Befinnes
det erforderligt med en mera ingående granskning av räkenskaperna för företaget,
sker denna å revisionsavdelningen.

Sociala avdelningens uppgifter hänföra sig till den bostadssocialt motiverade
låne- och bidragsverksamheten till förmån för barnrika familjer samt
pensionärer. Vissa av arkitektavdelningens, tekniska avdelningens och ombudsmannaexpeditionens
arbetsuppgifter beträffande tertiärlåneärenden äro i
fråga om de sociala låne- och bidragsformerna sammanförda inom sociala avdelningen.

Antalet befattningshavare var vid senaste åraskiftet å kansliavdelningen 123,
å tertiärlåneavdelningen 107 och å sociala avdelningen 40 eller inalles i hela
byggnadslånebyrån 270. I denna siffra ingå endast de befattningshavare,
vilka avlönas enligt den för byrån fastställda löneplanen. Härutöver finnes
bl. a. ett antal sakkunniga anställda dels för att fortlöpande biträda byrån,
dels för att verkställa särskilda uppdrag.

Antalet beslut i låneärenden, såväl preliminära som slutliga, har under de
senaste åren utgjort ca 21 000 per år, varav ca 18 000 avsett enfamiljshus och
ca 3 000 flerfamiljshus.

Egnahemsstyrelsen.

För egnahemsstyrelsen, som sorterar under jordbruksdepartementet, gäller
instruktionen den 7 juni 1940 (nr 593; ändrad 785/1941), enligt vilken styrelsen
har att utöva ledningen av och kontrollen över statens utlåning för egnahemsändamål
och övrig därmed jämförlig låne- och bidrags verksamhet samt över
den statliga jordförmedlingsverksamheten för egnahemsändamål ävensom att
själv omhänderhava sådan verksamhet jämte jordanskaffnings verksamhet
samt upplåtelse av arrendeegnahem. Styrelsen skall medverka till ekonomiskt
och socialt ändamålsenliga jordförhållanden samt verka för en förbättring
av byggnadsbeståndet på landsbygden.

Egnahemsstyrelsen utgöres av en överdirektör och chef, de två byråcheferna
samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter. Styrelsen är indelad
på två byråer, allmänna byrån och jordanskaffningsbyrån, vartill komma
ett byggnads- och ett kamrerarkontor.

På allmänna bifrån handläggas ärenden rörande låne- och bidragsverksamhet,
egnahemsorganisationens kassa- och redovisningsväsende, personalfrågor
m. m.

J ordanskaffningsbyrån handlägger ärenden angående den statliga jordanskaffnings-,
jordförmedlings- och arrendeegnahemsverksamheten, angående bebyggande
och iordningställande av fastigheter, som av staten i denna verk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

samhet försäljas eller upplåtas, frågor rörande storlek, ägosammansättning
och värdering av egnahemsfastigheter samt angående förutsättningar för fastighetens
användning för avsedda ändamål.

Byggnadskontoret, som är förhållandevis fristående, upprättar och granskar
ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, utarbetar normalplaner,
ritningar och byggnadstekniska föreskrifter, handhar övervakningen av
den byggnadsverksamhet, vartill lån eller bidrag beviljats, samt viss verksamhet
avseende kollektiva tvätterier m. m.

Kamrerarkontoret svarar utom för kassarörelse, bokföring o. d. även för
det statistiska arbetet.

Egnahemsstyrelsen har, som i fortsättningen närmare utvecklats, en lokalförvaltning
bestående av egnahemsnämnderna och egnahemsombuden. Av
egnahemsnämnderna handläggas och avgöras flertalet låne- och bidragsärenden
avseende bostäder, varför dessa ärenden i regel komma under egnahemsstyrelsens
prövning endast när besvär anföras. Styrelsens väsentliga
arbetsuppgifter beträffande lån och bidrag till bostäder bestå därför i att fördela
anvisade medel, att genom anvisningar, inspektionsresor o. s. v. ge direktiv,
att verka för en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser samt att
öva tillsyn över egnahemsnämndernas verksamhet.

Styrelsen hade den 31 december 1947 inalles 56 befattningshavare, av vilka
ungefärligen hälften var sysselsatt med bostadspolitiska arbetsuppgifter.

Övriga myndigheter.

Även andra myndigheter handlägga ärenden, som beröra bostadsförsörjningen.
Statskontoret utbetalar av byggnadslånebyrån beviljade lån samt uppbär
räntor och amorteringar. Ett tiotal personer äro sysselsatta med härav föranledda
arbetsuppgifter. Socialstyrelsen handhar fortlöpande byggnads- och
byggnadskostnadsstatistik samt verkställer och bearbetar allmänna bostadsräkningar
och s. k. bostadsmarknadsenkäter. Stadsplanefrågor handläggas
av byggnadsstyrelsen och frågor rörande bostadsinspektion och hälsovårdsstadgans
tillämpning av medicinalstyrelsen. Ansökningar om byggnadstillstånd
för bostadsbyggnadsföretag avgöras av Kungl. Maj:t eller av arbetsmarknadsstyrelsen
efter föredragning av tjänstemän i byggnadslånebyrån.
Teknisk utrednings- och forskningsverksamhet av betydelse för främjandet
av förbättrade bostadsförhållanden bedrives av ett flertal organ.

Lokala organ.

Kommunala förmedlingsorgan.

Byggnadslånebyrån saknar länsorgan. Enligt lagen den 10 juli 1947 om
kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande (nr 523) jämte tilllämpningsbestämmelser
(nr 1011) är emellertid kommun skyldig att genom
lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag som beviljas av statens
byggnadslånebyrå. Såsom särskild kommun räknas härvid municipalsamhälle

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

eller köping, som ej utgör egen kommun. Sagda förmedlingsskyldighet åvilar
dock icke kommun, som vid ingången av år 1947 hade under 1 000 invånare,
förutsatt att kommunen icke före nämnda års utgång förmedlat eller åtagit sig
att förmedla lån och bidrag som beviljas av byggnadslånebyrån. Denna har
alltså i flertalet kommuner ett förmedlingsorgan, i regel drätselkammaren
resp. kommunalnämnden eller municipalnämnden. Det förekommer dock, att
kommun uppdragit förmedlingsskyldigheten åt annat organ, t. ex. hälsovårdsnämnd,
byggnadsnämnd eller en särskilt tillsatt bostadsnämnd.

Förmedlingsorganet företräder byggnadslånebyrån gentemot allmänheten;
det mottager ansökningar om lån och bidrag, ger sökandena råd och anvisningar,
biträder vid utbetalning av lån och bidrag samt uppbär räntor och
amorteringar, vilka därefter inlevereras till statskontoret. Över alla ansökningar
avger förmedlingsorganet yttrande. I flertalet fall bestå yttrandena av
mera rutinmässiga uppgifter, men understundom erfordras ganska omfattande
utredningar, t, ex. rörande tomtpriser eller hyresnivån på ett visst område. Förmedlingsorganet
svarar vidare för de beviljade medlens rätta användning och
har i enlighet härmed att ombesörja teknisk kontroll under byggnadstiden och
att under lånetiden öva tillsyn över byggnaden, samt att, om hyreskontroll
föreskrivits som lånevillkor, kontrollera hyrornas storlek.

De kommunala förmedlingsorganen ha under senare år i samband med byggnadsregleringen
fått uppgifter vid sidan av de nämnda. Sålunda lämna de
månatliga uppgifter, som ligga till grund för byggnadslånebyråns statistik
över bostadsbyggandet i tätorterna. I kvotorterna äro de direkt inkopplade på
handläggningen av byggnadstillståndsärenden rörande bostadshus, beträffande
vilka de bl. a. yttra sig rörande angelägenhetsgraden. De lämna vidare uppgifter,
som ligga till grund för beräkningen av de årliga bostadsbyggnadskvoterna.
Härigenom har förmedlingsorganens verksamhet utvecklats i riktning
mot en planering år för år av bostadsbyggandet och i viss utsträckning
även mot en planering på längre sikt.

Egnahemsnämnderna och egnahemsombuden.

Enligt instruktionen för egnahemsstyrelsen med underlydande lokalförvaltningar
skall för varje län i residensstaden finnas en egnahemsnämnd. I
Skaraborgs län skall dock nämndens säte vara Skara samt i Göteborgs och
Bohus län Uddevalla. Kalmar och Älvsborgs län äro uppdelade på två områden,
sammanfallande med hushållningssällskapens verksamhetsområden och
med egnahemsnämnder, utom i länens residensstäder, i Västervik och Boras.
Egnahemsnämnds huvuduppgifter äro att handha utlåning för egnahemsändainål
och övrig därmed jämförlig låne- och bidragsverksamhet samt att medverka
i den jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet, som åligger
egnahemsorganisationen, och över huvud taget biträda egnahemsstyrelsen
med de arbetsuppgifter, som av styrelsen anförtros nämnden.

Egnahemsnämnd utgöres av fem ledamöter, av vilka fyra, däribland ordföranden,
utses av Kungl. Maj:t; egnahemsdirektören är självskriven ledamot.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Förutom egnahemsdirektören finnes hos varje nämnd en egnahemskassör men
i övrigt ha nämnderna ganska varierande personalsammansättning. I de fyra
nordligaste länen ha nämnderna en egnahemskonsulent och i dessa län jämte
Värmlands län särskilda byggnadskontor. I fråga om verksamhetens omfattning
visa nämnderna betydande skillnader, vilket bl. a. framgår därav, att
nära hälften av deras sammanlagda personal är knuten till nämnderna i de
fyra nordligaste länen. Antalet befattningshavare hos egnahemsnämnderna
var vid senaste årsskiftet 252. Av egnahemsnämndernas totala arbetsuppgifter
torde ungefär hälften avse bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden.
Nämnderna utgöra det viktigaste ledet inom organisationen, medan de kommunala
organen spela en förhållandevis underordnad roll.

För varje kommun finnes ett av egnahemsnämnden utsett egnahemsombud,
vars arbetsområde dock kan omfatta mer än en kommun eller endast del av
kommun. Ombudets uppgift är att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar,
mottaga och granska inkommande ansökningar, med eget yttrande
insända dessa till nämnden, verkställa besiktningar m. m.

Kommun må antingen välja två representanter att jämte egnahemsombudet
bilda en egnahemskommitté med uppgift att biträda egnahemsnämnden och
verka för egnahemsverksamheten inom kommunen eller ock uppdraga åt
kommunalnämnden eller motsvarande organ att jämte egnahemsombudet
handha dessa uppgifter.

Beträffande bostadsförbättringsbidragen och de därmed förbundna lånen,
vilka tillkommo i och för en sanering av hygieniskt undermåliga bostäder på
landsbygden, fungerar hälsovårdsnämnden som kommunalt förmedlingsorgan.
Nämnden har sålunda att mottaga och granska ansökningar om lån och
bidrag, att övervaka och inspektera ifrågakommande byggnadsarbeten m. m.

Kommuner, aktiebolag och ekonomiska föreningar kunna på vissa villkor
antagas till förmedlare av bostadsegnahemslån. Denna verksamhet är av
ganska ringa omfattning.

En närmare redogörelse för de nuvarande bostadspolitiska organen lämnas
i bostadssociala utredningens slutbetänkande, del II, s. 346—388.

Låne- och bidragsverksamhetens fördelning mellan byggnadslånebyrän
och egnahemsorganisationen.

Jag har icke ansett det påkallat att i detta sammanhang redogöra för bestämmelserna
rörande låne- och bidrags verksamheten till bostadsförsörjningens
främjande utan inskränker mig till att angiva, i vilka fall byggnadslånebyrån
resp. egnahemsorganisationen har hand om verksamheten ifråga.

A. Byggnadslånebyrän.

1. Tertiärlån jämte tilläggslån till flerfamiljshus.

2. Tertiärlån till enfamiljshus jämte kapitalsubvention i form av ränteoch
amorteringsfri del av lånet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

3. Bostadsanskaffningslån jämte tilläggslån till a) hyresbostäder och b)
egnahem för mindre bemedlade, barnrika familjer.

4. Familjebidrag till mindre bemedlade, barnrika familjer.

5. Särskilda bostadsrabatter, s. k. trekronorsbidrag.

6. Bidrag till anordnande av pensionärshem.

B. Egnahemsorganisationen.

1. Bostadsegnahemslån jämte tilläggslån samt jordbruksegnahemslån, i vad
det avser nybyggnad av bostadshus å jordbruksfastighet.

2. Arbetarsmåbrukslån jämte särskilt statsbidrag.

3. Förbättringsbidrag, nybyggnadslån och förbättringslån till bostadsförbättringsverksamhet
på landsbygden.

4. Bidrag till fiskarbostäder.

5. Lantarbetarbostadslån och -bidrag.

De under A 2 och 3 a samt under B 1, 2 och 3 (viss del) nämnda lånen och bidragen
ersättas fr. o. m. den 1 juli 1948 av ett nytt egnahemslån jämte kapitalsubvention
i form av en räntefri stående del av lånet. Nya bestämmelser om familjebostadsbidrag
till hushåll i lägenheter uppförda efter den 1 juli 1948
träda i kraft samma dag. Beträffande de nya bestämmelserna torde få hänvisas
till propositionen nr 235/1947 (en sammanfattning finnes intagen å s.
130—135) och riksdagens skrivelse nr 493/1947. Vidare kommer jag senare
denna dag att framlägga ytterligare förslag rörande låne- och bidragsverksamhetens
utformning, vilka bestämmelser jämväl torde böra träda i kraft den 1
juli 1948.

II. Allmänna synpunkter på frågan om handhavandet
av bostadspolitiken.

Vissa redan fattade beslut.

Den 28 december 1945 avgav bostadssociala utredningen första delen av
sitt slutbetänkande (SOU 1945:63), innefattande bl. a. allmänna riktlinjer
för den framtida bostadspolitiken. Utredningens uppfattning i fråga om den
bostadspolitiska målsättningen har föranlett uttalanden i propositionen nr
279 till 1946 års riksdag, vilka närmare utvecklats i propositionen nr 235 till
1947 års riksdag; riksdagen har anslutit sig till huvuddragen i det uppställda
programmet.

I nämnda betänkande och propositioner ha även metoderna för programmets
genomförande behandlats. I betänkandet framhålles, att de åtgärder
som erfordras för att uppnå en avsevärd förbättring av bostadsförhållandena
nödvändiggöra dels att hyrorna hållas på en sådan nivå att hushållen anse sig
ha ekonomiska möjligheter att efterfråga de nyproducerade, rymliga och fullgott
utrustade bostadslägenheterna, dels att produktionsinitiativ tagas i tillräcklig
omfattning, dels att uppförandet av bostadshusen liksom förvaltandet
av dessa blir ändamålsenligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

För tillgodoseende av förstnämnda syfte har riksdagen åren 1946 och 1947
fattat beslut rörande nya former för den statliga låne- och bidragsverksamheten,
varjämte, som redan antytts, ytterligare förslag torde komma att föreläggas
innevarande års riksdag. Dessa låne- och bidragsformer innebära, att
den ekonomiska bördan av subventioner och risktagande i huvudsak bäres av
staten medan den för kommunernas del är begränsad till det minimum, som
är nödvändigt för att säkra en god förvaltning av husen, samt till frivillig
komplettering av det statliga stödet.

Enligt bostadssociala utredningen borde däremot de insatser från det allmännas
sida, som erfordras för att de två sistnämnda syftena, skola kunna
uppnås, i huvudsak ankomma på kommunerna, vilka alltså skulle handha de
organisatoriska, planläggande och initiativtagande uppgifterna. Denna uppfattning
ligger till grund för förslaget i proposition nr 259/1947 till lagstiftning
rörande kommunernas bostadspolitiska uppgifter (riksdagens skrivelse
nr 480/1947). Den i ämnet utfärdade lagen den 10 juli 1947 (nr 523)
om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande innebär i
huvudsak följande.

1. Kommun äger ställa medel till förfogande att användas till åtgärder i
syfte att nedbringa inom kommunen bosatta personers kostnader för anskaffande
eller innehav av en fullvärdig bostad.

2. Kommun är skyldig att förmedla lån och bidrag, som utgå av statsmedel
i syfte att främja bostadsförsörjningen, samt även i övrigt att biträda
vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål
i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Från denna
skyldighet kan Kungl. Maj: t helt eller delvis befria mindre kommun.

3. Kommun med mera än 10 000 invånare samt kommun, beträffande vilken
Kungl. Maj :t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra
särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kommunens
framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen uppgöra bostadsförsörjningsplan
efter samråd med vederbörande statliga myndighet. Planen
skall i huvudsak ligga till grund för bostadsproduktionen inom kommunen
och ny plan upprättas, om mera väsentliga avvikelser erfordras.

Beträffande kommunernas under 2. nämnda skyldighet att biträda vid den
statliga lån- och hidragsgivningen anföres i propositionen nr 259, att den
närmare omfattningen därav torde böra fastställas av Kungl. Maj:t sedan
ståndpunkt tagits till organisationsfrågorna. I andra lagutskottets över
propositionen avgivna utlåtande, nr 53, som av riksdagen godkänts, framhålles
i denna fråga, att kommunerna icke böra belastas med alltför kostnadskrävande
och betungande uppgifter, vilket dock icke borde utesluta, att avgörandet
av ett stort antal detaljspörsmål skulle kunna avlastas från den centrala
myndigheten å kommunerna.

I förutnämnda proposition nr 235/1947 (s. 22—29) ha principiella synpunkter
anförts på frågan om den allmänna bostadspolitikens organisation.
Dessa torde kunna sammanfattas på följande sätt. Samtliga arbetsuppgifter i

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

fråga om bostadsförsörjningen som ankomma på egnahemsorganisationen —
alltså även i vad de avse bostäder på jordbruksfastighet — böra överflyttas till
den bostadspolitiska organisationen. Byggnadslånebyrån bör omorganiseras
och givas formen av ett permanent statligt verk. Handhavandet av de bostadspolitiska
arbetsuppgifterna bör i största möjliga utsträckning decentraliseras.
Statliga länsorgan böra sålunda inrättas med uppgift att stå kommunerna
till tjänst med råd och anvisningar i skilda avseenden, att handha vissa kontrollerande
uppgifter samt att i viss omfattning besluta i låne- och bidragsärenden.
Det föreligger ett uppenbart behov av bostadspolitiska organ i kommuninstansen,
vilka böra ingå i den kommunala administrationen. Det kom
munala ansvaret för bostadsförsörjningen bör åligga ett enda organ. Då
omläggningen av den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för
bostadsförsörjningen är avsedd att genomföras den 1 juli 1948. bör den nya
bostadspolitiska organisationen byggas upp snarast möjligt.

Vid behandlingen av propositionen uttalade statsutskottet (uti. nr 244),
att handläggningen i länen av ärenden rörande lån och bidrag till jordbrukets
bostäder borde ankomma på lantbruksnämnderna. Första kammaren biföll
vad utskottet hemställt medan andra kammaren följde förslaget i propositionen.
Efter sammanjämkning enade sig kamrarna om yttrande av innebörd,
att det vid förberedande av detaljerade förslag rörande såväl den bostadspolitiska
som den jordbrukspolitiska organisationen ytterligare borde övervägas
vilka organ som lämpligen skulle omhänderhava jordbrukets bostäder.
Oavsett hur frågan komme att lösas, borde behovet av och möjligheterna till
effektivt samarbete mellan de blivande lantbruksnämnderna och länsbostadsnämnderna
beaktas. Tillräckliga skäl syntes knappast föreligga att skilja
bebyggelsen i landsbygdens tätorter från länsbostadsnämnderna (statsutskottets
memorial nr 254). I övrigt godkände riksdagen (skrivelse nr 493) nyss
refererade riktlinjer för de bostadspolitiska organens uppbyggnad.

I propositionen nr 75 till 1947 års riksdag angående riktlinjerna för den
framtida jordbrukspolitiken m. m. har föreslagits, att egnahemsstyrelsen skall
sammanslås med lantbruksstyrelsen samt att den lokala egnahemsorganisationen
skall slopas och nyinrättade lantbruksnämnder övertaga egnahemsnämndernas
arbetsuppgifter. Vad nu sagts skulle dock icke avse den av
egnahemsorganisationen bedrivna bostadsförbättringsverksamheten, som
förutsattes bli övertagen av de bostadspolitiska organen. Förslaget har godtagits
av riksdagen.

Bostadssociala utredningens organisationsförslag.

Som nämnts i det föregående har bostadssociala utredningen i huvudsak
begränsat sig till att föreslå allmänna riktlinjer för utbyggandet av den bostadspolitiska
organisationen. I det följande lämnas en översikt av förslaget
(slutbetänkandet, del II, s. 389—471).

Utredningen föreslår inrättande av ett permanent centralt organ för bostads

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

politiken kallat bostadsstyrelsen. På detta organ anför utredningen vissa allmänna
synpunkter, vilka kunna sammanfattas på följande sätt.

1. I bostadsstyrelsen bör inordnas dels hela den verksamhet byggnadslånebyrån
f. n. bedriver med de förändringar, som betingas av statsmakternas
beslut rörande ändrade former för lån och bidrag eller bostadspolitiska åtgärder
i övrigt, dels den låne- och bidragsverksamhet för bostadsändamål,
som f. n. handhas av egnahemsstyrelsen. Frågan om i vilken ordning ärenden
rörande lån och bidrag till bostäder på jordbruksfastighet skola handläggas
lämnas dock öppen.

2. Bostadsstyrelsen bör utrustas med stadsplaneteknisk sakkunskap för
att tillgodose ett redan kännbart och i framtiden med säkerhet växande behov
av sakkunnig granskning och rådgivning i främsta rummet i sammanhang
med större bostadsbyggnadsprojekt under kommunal ledning samt med
sanerings företag. Härvid förutsättes, att samarbete sker med byggnadsstyrelsen
eller det organ, som i framtiden kan komma att handlägga frågor rörande
den allmänna samhällsplaneringen.

3. I frågor rörande tillämpningen av hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer
samt bostadsinspektionens organisation och verksamhet förutsättes samarbete
med medicinalstyrelsen.

4. Särskild vikt anses böra läggas vid samverkan mellan bostadsstyrelsen
och det organ för tekniskt-ekonomiska utredningar i husbyggnadsfrågor,
statens byggnadsinstitut, vars inrättande föreslagits av en särskild kommitté.

5. Inom bostadsstyrelsen bör organiseras en särskild avdelning för frågor
rörande gemensamhetsanläggningar, till vilken även bör överföras den verksamhet
för gemensamma tvättinrättningar, som bedrives inom egnahemsstyrelsens
byggnadskontor. Den tekniska och ekonomiska granskningen av
byggnadsprojekt, för vilka lån och bidrag sökas hos statens nämnd för samlingslokaler,
anses även lämpligen böra utföras inom bostadsstyrelsen.

6. Det omfattande utredningsarbete, som nu utföres av byggnadslånebyråns
utredningsavdelning, delvis i samarbete med kommunerna, förutsättes komma
att fortsätta. Socialstyrelsens och byggnadslånebyråns löpande byggnadsstatistik
föreslås bli samordnad och förlagd till bostadsstyrelsen, som jämväl
bör handha arbetet med byggnadskostnadsindex.

7. Bostadsstyrelsen bör utrustas med egen kameralförvaltning och dragningsrätt
å statsverkets checkräkning.

8. Bostadsstyrelsen bör vara tillsynsorgan beträffande kommunernas
bostadsförsörjningsplaner samt leda den verksamhet, som de av utredningen
föreslagna statliga länsorganen för bostadspolitiken skola bedriva.

Vad härefter angår bostadsstyrelsens organisation, anser utredningen, att
denna till väsentlig del bör grundas på byggnadslånebyråns nuvarande organisation.
Härvid borde den differentiering av arbetsuppgifterna på underavdelningar
som ägt rum inom byrån kunna vara vägledande för bostadsstyrelsens
byråorganisation. Betydande modifikationer finge dock vidtagas. Dessa
'' ore främst betingade dels av överföringen av vissa av den nuvarande egna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

hemsorganisationens arbetsuppgifter till de bostadspolitiska organen, dels
av det därmed sammanhängande uppbyggandet av en länsorganisation för
bostadspolitiken. Omorganisationen av byggnadslånebyrån och överförandet
av vissa delar av egnahemsstyrelsens arbetsuppgifter till det bostadspolitiska
centralorganet borde verkställas samtidigt med att den nya centrala organisationen
för jordbrukets rationalisering genomfördes.

Beträffande den utsträckning, i vilken beslut av styrelsen skola kunna överklagas
hos Kungl. Maj :t, föreslår utredningen följande. Alla ärenden rörande
beviljande av lån för bostadsbyggnadsändamål samt sådana bidrag, som
kunna i eller utan kombination med lån utgå till enskilda för ny- och ombyggnad
eller förbättringsarbete, böra slutligt avgöras av bostadsstyrelsen. När
det däremot gäller frågor av den karaktär, att de kunna sägas angå förhållandet
mellan bostadsstyrelsen och kommunerna, bör rätt att överklaga bostadsstyrelsens
beslut föreligga. Såsom exempel anföras frågor rörande den allmänna
hyresbestämningen, tomtpriser och frågor sammanhängande med kommunernas
ansvarsåtaganden beträffande statliga lån. Ärenden rörande sådana
bidrag, som ha karaktär av statsbidrag till kommunerna att av dessa förvaltas
för bostadssociala ändamål (pensionärshemsbidrag samt de årliga beloppen
för familjebostadsbidrag och trekronorsbidrag), böra avgöras av Kungl. Maj:t
liksom också frågor, som angå en kommuns allmänna ställning i låne- och
bidragshänseende, såsom i fråga om tilläggslån enligt 1946 års tertiärlånekungörelse.

Bostadsstyrelsen bör såsom chef ha en på viss tid förordnad generaldirektör.
Ärenden av principiell räckvidd eller i övrigt av större vikt böra avgöras
av styrelsen, som bör utgöras av ledamöter, vilka av Kungl. Maj:t särskilt
utsetts för uppdraget. Utredningen understryker betydelsen av att inom
styrelsen beredes rum för personer, som äro väl förtrogna med landsbygdens
förhållanden samt med kommunal verksamhet. Detta borde emellertid icke
utesluta, att befattningshavare i chefsställning inom verket av Kungl. Maj:t
förordnades till ledamöter av styrelsen.

I fråga om bostadsstyrelsens byråorganisation är utredningen av den uppfattningen,
att antalet byråer icke lämpligen kan vara mindre än sex, nämligen
en kanslibyrå, en utrednings- och planeringsbyrå, en teknisk byrå, en värderingsbyrå,
en egnahems- och bidragsbyrå samt en kameral eller lånebyrå.
Byråcheferna föreslås placerade i lönegrad A 30 (=Ca 33) utom cheferna för
tekniska byrån och värderingsbyrån, vilka anses böra vara högkvalificerade
tekniker med placering i lägst lönegrad C 8 (=Cp 14).

Med hänsyn till de bestående uppgifter, som komma att åvila det centrala
bostadspolitiska organet, är det enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt
att för bostadsstyrelsens del de tryggare anställningsformer och de med
tjänsten förenade allmänna förmåner, som gälla inom reglerade verk, komma
till användning. Bostadsstyrelsen borde därför, såvitt angår dess permanenta
arbetsuppgifter, organiseras som övriga statliga verk med bestående uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Utredningen föreslår inrättandet av länsbostadsnämnder med uppgift att
under bostadsstyrelsen handlägga ärenden rörande lån och bidrag för bostadsändamål
samt därmed förbundna frågor på den egentliga landsbygden och i
mindre samhällen. För detta förslag anföras två skäl. För det första förutsätter,
när det gäller landsbygdens bostadsbyggande, ett tillgodoseende av
lokaliseringssynpunkten dels lokalkännedom utöver det mått, som rimligen
kan samlas i ett centralorgan, dels ett nära samarbete med andra till länen
eller jämförliga administrativa områden knutna organ med planerande funktioner.
För det andra föreligger, när det gäller bostadsbyggandet på landsbygden
och i mindre samhällen, behov av ett närmare till hands varande organ
för rådgivning och kontroll än centralorganet. Länsbostadsnämnderna kunna
ur denna synpunkt uppfattas såsom gemensamma förmedlingsorgan för smärre
kommuner, vilka enligt sakens natur ha mindre utvecklad administrativ kapacitet,
när det gäller planerande, rådgivande och kontrollerande funktioner,
och vilkas planering av bebyggelsen måste ses i ett sammanhang, som går
utöver den egna kommunens gränser.

Utredningen har funnit den lämpligaste ordningen vara, att kommuner med
mer än 10 000 invånare, som skola vara skyldiga att uppgöra plan för bostadsförsörjningen,
i förmedlingsverksamheten stå i direkt förbindelse med centralorganet,
medan de övriga kommunernas förmedlingsverksamhet inordnas
under länsorganen.

Vad beträffar den ordning i vilken beslut om lån och bidrag för bostadsändamål
böra fattas, föreslår utredningen att samtliga ärenden från de kommuner
som skola stå i direkt förbindelse med centralorganet avgöras centralt.
Beträffande övriga, d. v. s. det stora flertalet kommuner, där bebyggelsen övervägande
sker i form av en- och tvåfamiljshus och där saneringsproblemet
väsentligen är en fråga om förbättring eller ersättning av sådana mindre hus,
föreslår utredningen för framtiden den ordningen, att länsorganet fattar beslut
i alla ärenden utom sådana som gälla flerfamiljshus, vilka senare med länsorganets
yttrande vidarebefordras till centralorganet för granskning och beslut.

Med hänsyn till att effektiva länsorgan icke kunna inrättas omedelbart,
föreslår utredningen i vad det gäller sistnämnda kommuner, att tills vidare
under en övergångstid länsbostadsnämnderna skola slutligt avgöra endast
ärenden rörande lån och bidrag till byggnadsföretag, vilkas kostnader beräknas
icke överstiga 10 000 kronor, medan nämndernas beslut i ärenden, som
avse byggnadsföretag med högre kostnader, skola underställas centralorganet.

Beträffande de kamerala uppgifterna har utredningen funnit det ändamålsenligt
med en arbetsfördelning mellan centralorgan och länsorgan, som motsvarar
uppdelningen av kommunerna i två huvudgrupper i fråga om behandlingen
av låne- och bidragsärenden. Utredningen föreslår därför, att kassarörelsen,
förvaringen av säkerhetshandlingar och övriga kamerala uppgifter
handläggas centralt inom bostadsstyrelsen, när det gäller låne- och bidragsverksamhet
inom sådana kommuner, vilkas förmedlingsorgan stå i direkt för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

bindelse med centralorganet, medan nämnda uppgifter i övrigt decentraliseras
och ombesörjas av länsbostadsnämnderna i huvudsaklig överensstämmelse
med den ordning, som f. n. gäller inom egnahemsorganisationen, och i enlighet
med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare anvisningar. Av praktiska skäl
borde den kamerala förvaltningen ombesörjas av länsorganen även beträffande
sådana ärenden, som föreslagits skola gå vidare från länsorganen till
centralorganet för granskning och beslut (låne- och bidragsärenden rörande
flerfamiljshus) resp. under en övergångstid för underställande av beslut.

Efter övergångstiden skulle länsbostadsnämnderna i huvudsak ha följande
uppgifter:

att stå kommunerna och allmänheten till tjänst med upplysningar och anvisningar
rörande den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål
och överhuvud söka främja en planmässig förbättring av bostadsförhållandena,

att från kommunala förmedlingsorgan, som icke stå i direkt förbindelse
med centralorganet, d. v. s. flertalet landskommuner och mindre stadssamhällen,
mottaga ansökningar om lån och bidrag för ny- eller ombyggnad samt
förbättring av bostäder,

att — med undantag för ansökningar rörande flerfamiljshus, vilka vidarebefordras
till centralorganet — låta verkställa granskning ur tekniska, ekonomiska
och lokaliseringssynpunkter av de byggnadsföretag, för vilka lån och
bidrag sökas, samt av de sökandes personliga och ekonomiska förhållanden,
som kunna vara förutsättningar för erhållande av lån och bidrag,
att fatta beslut om sådana lån och bidrag,
att tillse, att erforderlig kontroll av byggnadsföretaget sker,
att efter kontroll av säkerhetshandlingar o. s. v. till förmedlingsorganet
utbetala beviljade låne- och bidragsbelopp,

att förvara säkerhetshandlingar, tillse att säkerheten ej genom vanvård

o. d. förlorar i värde samt handlägga ärenden rörande övertagande av lån,
omläggning av amorteringsplan och liknande frågor, som kunna uppstå under
lånets löptid, samt

att från förmedlingsorganet mottaga inbetalade räntor och amorteringar
samt verkställa erforderliga indrivningsåtgärder.

Utredningen förutsätter vidare, att länsbostadsnämnderna skola utöva tillsyn
över familjebostadsbidragsverksamheten i de kommuner, som i sin förmedlingsverksamhet
icke ha direkt förbindelse med centralorganet.

Efter att ha understrukit betydelsen av samarbete mellan länsbostadsnämnderna
och de föreslagna länsorganen för jordbrukspolitiken, lantbruksnämnderna,
upptar utredningen till diskussion frågan om behovet av byggnadsteknisk
sakkunskap inom den bostadspolitiska länsorganisationen och finner,
att en betydande del av behovet av dylik sakkunskap skulle kunna tillgodoses
genom samarbete mellan länsbostadsnämnderna och lantbruksförbundets byggnadsförening
men att därutöver byggnadsteknisk och byggnadsekonomisk
expertis måste stå till förfogande inom nämnderna, i synnerhet med tanke

2—559 48 Bikang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 218.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

på uppgiften att granska kostnadsberäkningar. Denna expertis borde utgöras
av för lantbruksnämnder och länsbostadsnämnder gemensamma tjänstemän,
vilka, oberoende av huruvida ärenden rörande bostäder på jordbruksfastighet
komme att förläggas till länsbostadsnämnderna eller till lantbruksnämnderna,
i första rummet borde knytas till länsbostadsnämnderna.

Mellan länsbostadsnämnderna och andra organ med uppgifter av betydelse
för samhällsplaneringen och för bostadsbyggandets utveckling borde samverkan
äga rum i den formen, att representanter för dessa andra organ deltoge
i länsbostadsnämndernas behandling av frågor av större vikt, som rörde
deras verksamhetsområden. De borde därvid äga rätt att deltaga i nämndernas
överläggningar men ej i deras beslut.

Dylik ställning såsom sakkunnig i länsbostadsnämnden borde beredas länsarkitekten,
överlantmätaren, de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen arbetande
distriktsingenjörerna, en representant för länsarbetsnämnden samt
förste provinsialläkaren. Den av utredningen i samband med behandlingen
av frågan om saneringen av stadssamhällenas bebyggelse föreslagna länsbostadsinspektören,
som skulle knytas till länsstyrelsen och arbeta med förste
provinsialläkaren som förman, borde vara föredragande inom länsbostadsnämnden
i frågor, som berörde både inspektionens och nämndens verksamhet.

Utredningen förutsätter, att frågorna om länsbostadsnämndernas sammansättning,
personalorganisation o. s, v. skola hänskjutas till fortsatt utredning,
och begränsar sig i denna del till följande allmänna synpunkter. Det
synes utredningen icke finnas skäl att — på sätt som gäller beträffande
exempelvis länsarbetsnämnderna — inom länsbostadsnämnderna bereda rum
för partsrepresentation. Nämnderna föreslås bestå av fem ledamöter, nämligen
nämndens chefstjänsteman — direktören -—- såsom självskriven och
fyra, däribland ordföranden, av Kungl. Maj:t på viss tid förordnade. Vikten
av att förtrogenhet med kommunernas arbete blir företrädd inom nämnden
jämte allsidiga insikter i de bostadssociala problemen understrykes. Direktören
bör ha samma ställning och löneförmåner som direktörerna i andra statliga
länsnämnder. Därest direktören icke besitter tekniska kvalifikationer,
bör en assistent med sådana kvalifikationer finnas knuten till nämnden för
att ombesörja den byggnadstekniska och byggnadsekonomiska granskningen.
Länsbostadsnämndernas personalorganisation bör icke bindas vid ett för alla
nämnder lika fastställt antal befattningshavare utan anpassas efter erfarenhetsmässigt
givna, från län till län varierande behov.

Utredningen diskuterar ingående innebörden av de bostadspolitiska arbetsuppgifter
för kommunerna, som följa av lagstiftningen om skyldighet för
samtliga kommuner, med möjlighet till undantag för små kommuner i avvaktan
på genomförandet av förestående kommunsammanslagning, att förmedla
statliga lån och bidrag för bostadsändamål samt för vissa kommuner
att upprätta långsiktiga bostadsförsörjningsplaner.

Utredningen upptager vidare till behandling frågan om behovet av kommunal
bostadsförmedling men anser sig icke böra föreslå vare sig obliga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

toriskt inrättande av dylik förmedling eller en lagstiftning rörande förmedlingstvång
på hyresmarknaden. Utredningen understryker emellertid starkt
betydelsen av att kommunerna upprätta bostadsförmedlingskontor, vilkas
verksamhet förutsättes kunna utgöra ett viktigt led i kommunernas allmänna
bostadspolitik.

Utredningen upptager slutligen frågan om behovet av speciella bostadspolitiska
organ i kommunerna. Utredningen finner behovet av större tillgång
på tekniskt och administrativt kompetent arbetskraft för handhavandet av
de växande uppgifterna uppenbart och finner det angeläget, att de bostadspolitiska
verksamhetsgrenarna sammanföras inom ett och samma kommunala
organ. Enligt utredningens uppfattning skulle inrättandet av speciella organ,
bostadsnämnder, i kommunerna kunna innebära en viss garanti för en effektivare
kommunal organisation.

Dessa nämnder skulle ha till huvudsaklig uppgift:

att ombesörja planeringen på kortare och längre sikt av bostadsförsörjningsverksamheten
på orten,

att sköta förmedlingsverksamheten beträffande statliga lån och bidrag med
allt vad därtill hör i förhållande till såväl den låne- och bidragssökande allmänheten
som de statliga organen,

att handhava av kommunerna anvisade medel för bostadssociala ändamål,

att själva eller genom för ändamålet bildade bolag eller stiftelser ombesörja
projektering, byggande och förvaltning av bostäder i allmännyttig regi
samt eventuellt

att tjänstgöra som styrelse för kommunal bostadsförmedling.

Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen att det icke är
lämpligt föreskriva obligatoriskt inrättande av särskilda bostadsnämnder i
kommunerna, utan finner den för byggnadslånebyråns verksamhet gällande
regeln, att förmedlingsorgan, där kommun ej annorlunda beslutar, är drätselkammare
eller kommunalnämnd, lämplig även för framtiden.

Organisationssakkunnigas förslag.

Med utgångspunkt från av statsmakterna redan fattade principbeslut om
inrättande av dels ett centralt organ för bostadspolitiken, av de sakkunniga
kallat bostadsstyrelsen, dels statliga organ i länsinstansen, kallade länsbostadsnämnder,
dels kommunala organ, kallade förmedlingsorgan, ha de sakkunniga
till en mera principiell diskussion upptagit frågan, hur de bostadspolitiska
arbetsuppgifterna böra fördelas dessa organ emellan. Härvid ha de
sakkunniga var för sig behandlat de olika huvudgrupper, i vilka arbetsuppgifterna
kunna indelas, nämligen planering av bostadsförsörjningen, beviljande
av lån och bidrag samt förvaltning av lån och bidrag, innefattande även viss
byggnadsteknisk kontroll. Såsom ett särskilt problem ha de sakkunniga behandlat
frågan om organ för handläggning av ärenden rörande lån och bidrag
till bostadshus å jordbruksfastighet. I det följande lämnar jag först en redo -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

görelse för de sakkunnigas förslag i sistnämnda fråga ock därefter för övriga
förslag i nyss angiven ordning.

Ärenden rörande bostadshus å jordbruksfastighet.

De sakkunniga ka kaft samråd med 1947 års centrala lantbrukskommitté angående
lämpliga organ för kandläggning av ärenden rörande bostäder å jordbruksfastigket,
varmed kär avses fastigket med en åkerareal överstigande en
kektar. De sakkunniga föreslå, att dylika ärenden böra åvila länsbostadsnämnderna
medan lantbrukskommittén förordat, att uppgiften bör åläggas
lantbruksnämnderna utom så vitt angår lån och bidrag till tillfällig förbättring
av bostadshus samt bostadsrabatter.

De båda kommittéerna ha även samrått om formerna för samarbetet mellan
länsbostads- ock lantbruksnämnder ock ka härvid utformat följande alternativa
förslag.

A. Organisationssakkunnigas förslag.

1. Vid upprättande av regionplaner för jordbruket böra representanter för
de bostadspolitiska organen regelmässigt medverka. Vid behandlingen av mera
allmänna frågor rörande regionalplaneringen böra lantbruksnämnderna samråda
med länsbostadsdirektören eller ledamöter av länsbostadsnämnden. Planeringskommittéerna
torde böra söka kontakt med representanter för förmedlingsorganet
i de kommuner, som beröras av planeringen. Kommittéerna böra
vidare kunna fortlöpande påkalla hjälp av expertis från länsbostadsnämnden
vid bedömning av frågor som beröra bostäder.

2. Vid utarbetande av individualplaner för jordbruket bör vederbörande förrättningsman,
då behov därav föreligger, samråda med såväl länsbostadsnämnden
som vederbörande förmedlingsorgan.

3. Ansökningar om lån och bidrag, som avse antingen enbart förbättring av
jordbruket eller enbart förbättring av bostaden skola insändas i det förra fallet
till lantbruksnämnden, i senare fallet till förmedlingsorganet. I dylika ansökningar
skall alltid angivas, huruvida sökanden kar begärt eller har för avsikt
att inom en nära framtid begära lån eller bidrag för förbättring jämväl av bostaden,
resp. jordbruket. Ansökningar, som avse förbättring av såväl jordbruket
som bostaden, böra kunna insändas antingen till lantbruksnämnden eller
förmedlingsorganet. Man torde böra räkna med ett visst samarbete mellan förmedlingsorganen
och lantbruksnämndernas ortsombud i vad det gäller råd
och anvisningar till allmänheten beträffande upprättande av ansökan om lån
och bidrag till förbättring av jordbruk och bostäder.

4. Vid behandlingen av ansökningar om lån och bidrag, som avse nybyggnad
eller förbättring av bostad å jordbruksfastighet, skall länsbostadsnämnden
samråda med lantbruksnämnden, vilken har att yttra sig om

a) lämpligheten ur jordbrukspolitiska synpunkter av att ifrågavarande förbättring
av bostaden kommer till stånd,

b) huruvida omfattningen av bostadsförbättringen svarar mot jordbruksfastighetens
framtida bärkraft, samt

c) huruvida den tekniska och arkitektoniska utformningen svarar mot den
lånesökandes behov.

Även andra fall kunna förekomma, i vilka jordbrukspolitiska synpunkter böra
beaktas, t. ex. icke-jordbruksfastighet, som omfattas av omregleringsplaner,
eller skogsjordbruk och liknande. Uppgifter om förekomsten av dylika fastig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

heter böra lämnas av lantbruksnämnden till länsbostadsnämnden, vilken, då
fråga om förbättring av bostad å dylik fastighet uppkommer, bör samråda med
lantbruksnämnden.

Då det förutsättes, att bostadsstyrelsen kommer att medverka vid projekteringen
av bostadshus, bl. a. genom utarbetande av typritningar, torde i
vissa fall kontakt böra upprättas mellan lantbruksnämnderna och styrelsen. Då
lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd hävda skiljaktiga meningar, skall ärendet
underställas bostadsstyrelsen, om så yrkas av lantbruksnämnden.

Frågan om samarbete mellan de två nämnderna i fråga om mera genomgripande
omregleringar av jordbruk, större omskiften o. d. torde icke kunna
lösas förrän i samband med pågående överarbetning av jorddelningslagstiftningen.

5. Då till en och samma fastighet lämnats såväl ett lån till förbättring av
jordbruket som ett lån till förbättring av bostaden, bör placeringen av lånen
ur säkerhetssynpunkt kunna ske på följande sätt. Lånet för förbättring av bostaden
bör regelmässigt placeras i förmånsställning omedelbart efter lån för
jordbrukets yttre och inre rationalisering. Såsom säkerhet för sistnämnda lån
skall godtagas inteckning, liggande inom 100 % av det av lantbruksnämnden
uppskattade marknadsvärdet för fastigheten efter vidtagna förbättringar med
undantag för förbättringen av bostaden.

6. Det synes lämpligt att förvaltningen av lån och bidrag till jordbruksfastighet
i det fall som angivits under 5. handhaves av lantbruksnämnderna.

7. Vid verkställande av byggnadsteknisk kontroll av hus (bostadshus, ekonomibyggnader
o. s. v.) böra lantbruksnämnderna och länsbostadsnämnderna
samarbeta, varvid det torde komma att visa sig ändamålsenligt att lantbruksnämnderna
få utnyttja länsbostadsnämndernas byggnadskontrollanter.

B. Lantbrukskommitténs förslag.

Samarbetet vid regionalplanering och individualplanerin" synes böra utformas
på samma sätt som enligt alternativ A. Även förfarandet vid ingivande
av ansökningar bör bli detsamma.

Vid behandlingen av ansökningar avseende lån och bidrag till förbättring
eller nybyggnad av bostadshus å jordbruksfastighet bör lantbruksnämnden
pröva förekommande ärenden ur såväl jordbrukspolitiska som bostadssociala
synpunkter. I vissa fall bör dock samråd äga rum med länsbostadsnämnden.
Detta bör exempelvis ske, då ifrågasatt bostadsförbättringsåtgärd saknar betydelse
ur jordbrukspolitik synpunkt och sålunda främst bör bedömas ur bostadssociala
synpunkter eller då väsentliga avvikelser ifrågasatts från föreskrivna
normer för jordbrukets bostäder ur standardsynpunkt. Då dylika
fall icke kunna avgränsas genom schematiska regler, torde det böra ankomma
på lantbruksnämnden att själv bedöma, när samråd bör komma till stånd.

Då lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd stanna i olika mening vid gemensamma
överläggningar i bostadsförbättringsfrågor, bör ärendet på yrkande av
länsbostadsnämnden underställas lantbruksstyrelsen.

Yad beträffar placeringen och förvaltningen av lån och bidrag behövas inga
särskilda bestämmelser. Bostadsärenden böra sålunda i detta fall behandlas
efter enahanda principer som övriga förbättringsåtgärder, vilka handhavas av
lantbruksnämnderna.

Den byggnadstckniska kontrollen kan handhavas på samma sätt som enligt
alternativ A.

Som motivering för det av dem förordade alternativet anföra organisationssakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Det framstår som angelaget att förutsättningar skapas för en enhetlig bedömning
av bostadsfrågan for alla befolkningsgrupper, alltså även jordbru-arna.
En dylik bedömning ur tekniska, ekonomiska och bostadssociala synpunkter
av ärenden rörande lån och bidrag till förmån för bostadsförsörjningen
synes kunna åvagabnngas endast om samtliga bostadsärenden handläggas av
de bostadspolitiska organen. Numera finnas ej några skäl, varför man icke
s uile kunna bedöma^ jordbrukets bostäder efter samma grunder som övriga
entannljshus Det måste vidare för de kommunala bostadspolitiska organen,
vilka i framtiden forutsättas komma att göra betydande insatser för främjande
av bostadsiorsorjmngen, te sig irrationellt att i bostadspolitiska frågor nödgas
bitrada tvenne statliga länsorgan.

Lan och bidrag för nybyggnad eller genomgripande ombyggnad av bostadshus
aro avsedda att beviljas inom 90 % av den godtagbara produktionskostnaden
(med visst undantag). Bl. a. med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett
det vara av utomordentlig vikt att provningen av kostnaderna för de företag
, ,Y]. sökas blir tillförlitlig. De sakkunniga räkna fördenskull med att

kvalificerade kostnadsgranskare skola knytas till länsbostadsnämnderna, att
dessa skola utbildas inom bostadsstyrelsen, hålla ständig kontakt med denna
och fortlöpande bil föremål för inspektion från dess sida. Kostnadsgranskningen
i nämnderna skall ske på grundval av detaljerade anvisningar från styrelsen,
vilken skall ha att lämna nämnderna fortlöpande uppgifter om kostnadsutvecklingen
i olika delar av landet. Därest — såsom lantbrukskommittén förordar
yjssa låneärenden skola kostnadsgranskas av lantbruksnämnderna,
komma möjligheterna till översyn av kostnadsgranskningen i länen att avsevart
forsvåras, varigenom risk uppstår för ojämnheter och felaktigheter. En
tillfredsställande kontroll av hur lantbruksnämnderna tillämpa kostnadsgransknmgsmetoderna
skulle kräva en utvidgning av organisationsapparaten, vilken
med hänsyn till det jämförelsevis ringa antalet bostadsärenden inom lantbruksnämnderna
torde komma att bli oproportionerligt dyr. Över huvud taget synes
det tveksamt, huruvida tillräcklig erfarenhet rörande kostnadsgranskning av
bostadshus skulle kunna samlas inom lantbruksnämnderna. Antalet låneärenden
avseende bostadshus torde nämligen bli synnerligen litet i flertalet lantbruksnämnder.

i. förordar, att ärenden rörande bostadsrabatter till olika

hushall med bostäder å jordbruksfastighet skola handläggas av länsbostadsnämnderna.
De sakkunniga, som dela denna uppfattning, ha funnit att behandlingen
av dylika ärenden, i vad det gäller jordbruksfastigheter, skulle kompliceras,
därest lantbruksnämnderna skulle fatta beslut i frågor rörande lån och
bidrag till bostadshus. I ett stort antal fall torde nämligen frågan om lån och
bidrag till ny- eller ombyggnad av bostadshus få lov att avgöras samtidigt
med frågan om bostadsrabatt till hushållet.

Då lantbruksnämnderna komma att erhålla omfattande arbetsuppgifter av
jordbrukspolitik natur, torde risk uppstå för att de bostadspolitiska synpunkterna
icke skulle komma att vederbörligen beaktas inom lantbruksnämnderna.

Organisationssakkunniga redogöra härefter för lantbrukskommitténs motivering
för alternativ B, som är följande.

Jordbrukets bostäder måste betraktas som en integrerande del av det ekonomiska
företag, som jord och byggnader tillsammans bilda. Eftersom byggnadskostnaderna
utgöra den ojämförligt största kapitalinvesteringen i företaget,
är det av stor vikt, att dessa anpassas med hänsyn till jordbrukets bärkraft
och sannolika utveckling. Den yttre rationaliseringen syftar till att med
statens stöd kraftigt främja tillkomsten av bärkraftiga brukningsenheter

Kungl. May.ts proposition nr 218.

genom komplettering av ofullständiga jordbruk eller omarronderingsåtgärder.
Dylika ingrepp inverka icke blott på fastigheternas behov av byggnader utan
även på lokaliseringen av brukningscentrum. Om lantbruksnämnderna icke
skulle ha rätt att besluta om lån och bidrag för uppförande av bostadshus å
jordbruksfastighet, skulle deras möjligheter att befrämja sådan omarrondering,
som blir beroende av flyttning av byggnader, betydligt försvåras. Sådana
nybyggnads- eller genomgripande förbättringsarbeten, som företagas utan
beaktande av planerna för den yttre rationaliseringen, skulle mången gång
kunna komma att hindra dessa för avsevärda tider framåt. Det kan darior
anses motiverat att rationaliseringsorganen, som under alla omständigheter
skola omhänderhava en väsentlig del av jordbrukets byggnadsfrågor '' . °~

nomibyggnaderna —• även handhava statens stöd åt jordbrukets bostader. Aven
många praktiska skäl tala för en dylik anordning. Härigenom skulle nämligen
rationaliseringsorganen vid en omfattande upprustning av en jordbruksfastighet
lättare kunna tillämpa en riktig angelägenhetsordning vid planläggningen
av olika slags förbättringsåtgärder och smidigare anpassa investeringarna etter
jordägarens ekonomiska möjligheter. Även ur allmänhetens synpunkt maste
det te sig mest rationellt, att alla förbättringsåtgärder beträffande en och
samma fastighet kunna prövas och avgöras av ett och samma organ.

Antalet ärenden, vid vilkas prövning enligt alternativ B samarbete mellan
lantbruks- och länsbostadsnämnderna skulle erfordras, kan uppskattas till en
femtedel av motsvarande antal enligt alternativ A. Med hansyn härtill skulle
ärendenas handläggning enligt alternativ B bli smidigare.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna
och förmedlingsorganen.

De sakkunniga uttala, att vid en allmän bedömning av frågan om fördelning
av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna hänsyn måste tagas till ett flertal
omständigheter. Av betydelse vore sålunda dels de olika arbetsuppgifternas
svårighetsgrad, dels möjligheterna att centralt resp. lokalt förfoga över
erforderlig personal, dels behovet av direkt kontakt mellan allmänheten samt
de kommunala och statliga bostadspolitiska organen, dels kostnaderna för en
centraliserad resp. decentraliserad verksamhet.

En centraliserad handläggning av låne- och bidragsärenden vore förbunden
med vissa fördelar. Den möjliggjorde sålunda en likartad behandling av ärenden
från hela landet. Vid prövningen av ärenden kunde expertis av olika slag
lätt anlitas. Ett betydande erfarenhetsmaterial rörande byggnads- och bostadsfrågor
kunde samlas och bearbetas, varvid bl. a. värdefulla jämförelser
mellan förhållandena i olika delar av landet kunde göras. Mot dessa fördelar
kunde dock uppenbarligen vissa olägenheter ställas. Den önskvärda kontakten
mellan det lånebeviljande organet, de kommunala organen och lånesökanden
kunde knappast ordnas på ett tillfredsställande sätt. Upprätthållandet av en
dylik kontakt måste bli tids- och kostnadskrävande. Centralorganet skulle
ha svårt att i önskvärd utsträckning beakta lokala förhållanden. En nödvändig
förutsättning för en decentraliserad verksamhet vore, att erforderlig sakkunskap
stode till de lokala organens förfogande. I den mån verksamheten i ett
lokalorgan hade ringa omfattning, bleve det å andra sidan svårt att effektivt
utnyttja dylik sakkunskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

De sakkunniga understryka, att de i sitt förslag lagt stor vikt vid samarbetet
mellan de bostadspolitiska organen inbördes och med andra organ i
de olika instanserna. I sistnämnda hänseende framhålles särskilt behovet av
samarbete mellan länsbostadsnämnder samt lantbruksnämnder och organen för
handläggning av ärenden rörande vattenförsörjning och avlopp ävensom mellan
föi medlingsorganen samt byggnads- och hälsovårdsnämnder.

Planeringen av bostadsförsörjningen.

Beträffande planeringen av bostadsförsörjningen i hela landet
anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Det bostadspolitiska programmet på längre sikt kan karakteriseras som
en rörlig långtidsplan. Såväl målsättningen för bostadspolitiken som metoderna
för dess genomförande vila sålunda på vissa osäkra bedömningar; dessa
avse den framtida utvecklingen av bostadsmarknaden, förhållandet mellan
dyror och inkomster samt verkningarna på bostadsefterfrågan av skilda stödåtgärder.
Med hansyn härtill framstår det som nödvändigt att närmast bostadsstyrelsen
fortlöpande följer utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna
samt klarlägger förskjutningar i de framtida förutsättningarna för en
ailman förbättring av bostadsförsörjningen. Styrelsen bör fördenskull dels
nandhava löpande statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och
byggnadsmarknaderna, dels verkställa de särskilda undersökningar beträffande
denna utveckling som kunna betingas av läget, dels utföra beräkningar rörande
det framtida bostadsbehovet och den framtida utvecklingen på bostadsmarknaden.

Av särskild betydelse synes vara att en tidsenlig, hela landet omfattande
bostadsbyggnadsstatistik upplägges; i vad det gäller landsbygden torde man
dock kunna begränsa statistiken till att avse ett representativt urval av landskommuner.
F. n upprättas bostadsbyggnadsstatistik inom såväl byggnadslånebyrån
som socialstyrelsen. Det torde vara ett otillfredsställande förhållande,
att två statliga organ insamla statistiskt material av samma eller likartad
karaktar, aven om materialets innehåll och syftet med dess införskaffande äro
i vissa hänseenden olika. Utredningen finner för sin del en sammanslagning
av socialstyrelsens och byggnadslånebyråns löpande byggnadsstatistik motiverad
och föreslår, att en enhetlig löpande statistik rörande bostadsbyggandet
med hänsyn till sin betydelse som instrument för vissa sidor av bostadspolitiken
förlägges till bostadsstyrelsen. Den föreslagna omläggningen synes
lämpligen böra genomföras fr. o. m. den 1 januari 1949. Insamlingen av de
statistiska primäruppgifterna bör åvila förmedlingsorganen.

Under senare år har socialstyrelsen vid vissa tidpunkter för ett antal kommuner
verkställt bostadsmarknadsenkäter. Dessa synas böra ersättas av en
löpande bostadsmarknadsstatistik, förlagd till bostadsstyrelsen och omfattande
bl. a. uppgifter rörande lägenhetsreserven.

yidåre synes inom bostadsstyrelsen böra sammanställas uppgifter rörande
befolkningsrörelsen, hyresutvecklingen samt bidragsverksamheten för förbättring
av särskilda hushållsgruppers bostadsförhållanden.

Sedan några ar tillbaka inhämtar socialstyrelsen kvartalsvis uppgifter
rörande byggnadsmaterialpriser och byggnadsarbetarlöner m. m., vilka laggas
till grund för beräkning av byggnadskostnadernas förändringar. Dessa avse
närmast ett flerfamiljshus i Stockholm och ett enfamiljshus på landsbygden
samt redovisas i form av indextal. Byggnadslånebyrån har under den senaste
tiden vidtagit förberedelser för att genom indexberäkningar fortlöpande kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

följa byggnadskostnadsutvecklingen för bostadshus i ett femtontal städer i
olika delar av landet. Byrån avser dels att ytterligare utvidga byggnadskostnadsstatistiken,
dels att fortlöpande införskaffa och bearbeta uppgifter, belysande
förändringarna även i driftkostnaderna för bostadshus. Byggnadslånebyrån
samarbetar i denna fråga med vederbörande förmedlingsorgan. Kostnadsstatistiken,
som är av stor betydelse bl. a. för den med lån- och bidragsgivningen
sammanhängande kostnadsgranskningen, bör förläggas till bostadsstyrelsen.

I fråga om planeringen i de olika länen framhålla de sakkunniga,
att ett ökat behov kommer att uppstå av uppgifter rörande bostadsförsörjningens
utveckling, vilket betingas av att anvisade medel måste fördelas
mellan länen. Yissa av de undersökningar varom här kunde bli fråga borde
med fördel kunna utföras av vederbörande länsbostadsnämnd.

Vid en bedömning av frågan om arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,
som sammanhänga med planeringen i enskilda kommuner,
anse de sakkunniga det naturligt att till utgångspunkt ta skyldigheten för
större kommuner att upprätta bostadsförsörjningsplaner. Vissa av de undersökningar,
som erfordrades för upprättande av dylika planer, borde med fördel
kunna utföras av vederbörande kommun med biträde av särskild expertis
inom bostadsstyrelsen. Styrelsen borde vidare biträda sådana mindre kommuner,
vilka icke vore skyldiga att upprätta bostadsförsörjningsplaner, då
behov komme att föreligga av särskilda undersökningar rörande bostadsförsörjningsläget
och förutsättningarna för förbättring av detsamma.

Vad slutligen beträffar planeringen av enskilda bostadsbyggnadsföretag
framhålla de sakkunniga, att det är av synnerlig vikt att garantier
skapas för att strävandena att förbättra bostadsstandarden — och därvid även
den byggnadstekniska standarden — vederbörligen främjas i samband med lånoch
bidragsgivningen till förmån för bostadsförsörjningen. Två betydelsefulla
skäl härför kunde åberopas, nämligen för det första att ett av syftena med
stödet till bostadsbyggandet vore att höja bostadsstandarden, för det andra,
att placeringen av de statliga lånen ur säkerhetssynpunkt vore sådan, att
kravet på byggnadstekniskt fullgoda bostäder finge särskild betydelse. Beträffande
bostadshus för vilka statliga lån och bidrag sökas borde därför granskning
ur arkitektonisk och teknisk synpunkt verkställas av statligt organ. Bet
syntes praktiskt taget omöjligt att tillgodose samtliga länsbostadsnämnders
behov av kvalificerade arkitekter och civilingenjörer för utförande av detta
granskningsarbete. Uppenbart vore vidare att det vore oriktigt att för en
uppgift, som kunde fullgöras av så jämförelsevis få personer som här vore
fallet, anställa personal i varje länsbostadsnämnd. Ifrågavarande granskning
borde därför handhavas av bostadsstyrelsen. Då emellertid en central granskning
vore förbunden med vissa olägenheter — svårigheter i vissa fall att beakta
lokala synpunkter, understundom tidsutdräkt vid den erforderliga kontakten
med lånesökanden — borde åtgärder vidtagas för att, särskilt i vad
det gäller enfamiljshus, begränsa omfattningen av granskningsarbetet.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 218.

Åtgärder för att främja tillkomsten av byggnadstekniskt fullgoda bostäder
måste utformas på sådant sätt att granskning från lånebeviljande organs sida
kunde successivt minskas och ersättas av råd, upplysningar och anvisningar
till lånesökanden redan i ett tidigt skede av planeringen av byggnadsföretaget.
Härigenom ökades förutsättningarna för att krav beträffande den byggnadstekniska
standarden skulle kunna tillgodoses; vidare kunde anledningar till
irritation från sökandens sida i samband med prövning av låneansökan begränsas
och ansökan behandlas snabbare. Det borde sålunda ankomma på
bostadsstyrelsen att biträda förmedlingsorganen med råd, upplysningar och
anvisningar i byggnadstekniska frågor.

Centi al förhandsgranskning av ritningar och tekniska beskrivningar till
enfamiljshus borde icke ske beträffande hus, som vore avsedda att uppföras
antingen enligt typritningar, godtagna av bostadsstyrelsen eller i nära anslutning
till dylika ritningar. Under de senaste åren hade mer än hälften av enfamiljshusproduktionen
varit grundad på typritningar. Bostadsstyrelsen borde
framja tillkomsten av goda typritningar genom samarbete med kommuner
som utarbetade typritningar, genom granskning av typritningar som framkommit
från annat håll och slutligen genom att styrelsen själv utarbetade
ritningar. Styrelsen borde också genom ständig kontakt med förmedlingsorganen
kunna underlätta dessas rådgivningsverksamhet beträffande planeringen
av byggnadsföretag. Konferenser i olika delar av landet rörande planeringsfrågor
borde vid lämpliga tidpunkter anordnas av bostadsstyrelsen.

Byggnadsteknisk granskning av planerade ombyggnader av enfamiljshus
borde i regel och frågor rörande tillfälliga förbättringar undantagslöst handhavas
av länsbostadsnämnderna. I vissa ombyggnadsfall — t. ex. då mera
genomgripande ändring av planlösning åsyftas — borde styrelsen verkställa
granskningen.

De sakkunniga framhålla angelägenheten av att bostadspolitik och samhällsplanering
samordnas. Då full klarhet icke vunnits rörande omfattningen
av kommunernas planeringsuppgifter och frågan borde lösas i samband med
att förslag till organ för den allmänna samhällsplaneringen framläggas av
kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation, ha de sakkunniga endast
anfört vissa allmänna synpunkter på problemets lösning. De sakkunniga anse
det önskvärt att ledningen av såväl samhällsplaneringen som bostadsplaneringen
och förmedlingsverksamheten inom en kommun anförtros åt ett enda
organ, som lämpligen borde uppdelas på två avdelningar. Därest detta icke
vore möjligt, borde en fortlöpande kontakt upprätthållas mellan de organ som
svara för de två formerna av planering.

Beviljande av lån och bidrag.

De sakkunniga förorda en avsevärt längre driven decentralisering av handläggningen
av ärenden rörande lån och bidrag till bostadshus än den
av bostadssociala utredningen föreslagna. Förslaget innebär i princip, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

alla dylika ärenden skola avgöras av länsbostadsnämnderna. En så långt gående
decentralisering är enligt de sakkunniga möjlig endast under följande fyra
förutsättningar:

Den förberedande granskningen av planlösningar, konstruktioner och
tekniska beskrivningar, inbegripande även en allmän bedömning av den ekonomiska
sidan av projekten, förlägges till bostadsstyrelsen.

En normalisering av produktions- och driftkostnadsberäkningarna genomföres,
så att bostadsstyrelsen kan lämna länsbostadsnämnderna konkreta
anvisningar rörande dessa beräkningar.

Yarje länsbostadsnämnd utrustas med minst en kvalificerad kostnadgranskare
och erhåller tillgång till erforderlig juridisk sakkunskap.

Länsbostadsnämnderna beredas möjlighet att beträffande svårbedömbara
ärenden antingen inhämta råd och anvisningar från bostadsstyrelsen eller till
denna överlämna dylika ärenden för prövning och avgörande.

De sakkunniga förutsätta, att ärenden avseende mycket stora projekt och
ärenden, som ur belåningssynpunkt äro svårbedömbara, skulle komma att överlämnas
till bostadsstyrelsen. Någon indelningsgrund för gränsdragningen
mellan ärenden, som böra avgöras centralt resp. lokalt, bör icke uppställas
enligt de sakkunniga, som i denna fråga anföra följande.

Gränsdragningen bör göras beroende av länsbostadsnämndernas bedömning
i varje enskilt fall. Härigenom vinnas två fördelar, dels kommer bostadsstyrelsen
icke att i onödan belastas med ärenden, som mycket väl kunna avgöras
av länsbostadsnämnderna, dels kan ett ärende från vilken kommuntyp
som helst och oberoende av företagets storlek bli prövat och avgjort av bostadsstyrelsen,
om föreliggande omständigheter göra detta motiverat. De
sakkunniga äro väl medvetna om den ansvarsfulla uppgift, som ålägges länsbostadsnämnderna
genom att dessa erhålla frihet att själva bedöma, vilka
ärenden som böra överlämnas till bostadsstyrelsen. Med hänsyn till den sakkunskap
varmed nämnderna föreslås bli utrustade anse sig de sakkunniga
emellertid kunna utgå från såväl att nämnderna icke onödigtvis komma att
överlämna ärenden till bostadsstyrelsen som att de skola bli skickade att bedöma,
när detta blir motiverat på grund av svårighetsgraden i fråga om vissa
ärendens handläggning.

De sakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnds beslut om överlämnande
av ett ärende till bostadsstyrelsen icke skall fattas, förrän ärendet hos nämnden
underkastats .den ekonomiska granskning, som skall föregå nämndens
egna lånebeslut. Styrelsen skulle alltså i regel kunna begränsa sin prövning
till en bedömning ur belåningssynpunkt av den rutinmässiga granskningens
resultat. Vidare föreslås, att bostadsstyrelsen skall slutligt avgöra ärenden,
i vilka den meddelat preliminärt lånebeslut.

Beträffande prövningen av ärenden rörande familjebostadsbidrag
konstatera de sakkunniga, att behov icke föreligger av mera kvalificerad byggnadsteknisk
sakkunskap, samt förutsätta, att länsbostadsnämnderna i samråd
med vederbörande kommun kunna avgöra hithörande frågor. I det troligtvis
icke obetydliga antal fall, då redan i samband med förhandsgranskningen
ställning måste tagas till frågan, huruvida en lägenhet uppfyller de för erhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

lande av familjebostadsbidrag uppställda villkoren, borde dock avgörandet
ligga hos bostadsstyrelsen.

Utbetalningen av familjebostadsbidrag och de därmed sammanhängande
arbetsuppgifterna (kontroll av familjens sammansättning) borde åvila förmedlingsorganen.
Den prövning av inkomsterna som skall ske vart femte år
borde utföras av förmedlingsorganen, vilkas beslut i dylika frågor dock borde
underställas länsbostadsnämnderna.

Frågan om formen för utbetalning av familjebostadsbidrag innesluter åtskilliga
administrativa problem; de förslag som föranledas härav kommer jag
senare denna dag att framlägga i samband med ytterligare förslag rörande
låne- och bidragsverksamhetens utformning.

Yad slutligen angår prövningen av ärenden rörande trekronorsbidrag,
ha de sakkunniga, med hänsyn till att ifrågavarande bidragsverksamhet under
budgetåret 1947/48 har en i viss mån försöksbetonad karaktär, icke ansett sig
kunna närmare bedöma, hur denna bör ske i framtiden. De sakkunniga anse,
att förslag till fördelning mellan kommunerna av anvisade medel för verksamheten
tills vidare böra uppgöras av bostadsstyrelsen och beslut i frågan
meddelas av Kungl Maj:t.

I vad det gäller frågan om rätten att anföra besvär över beslut i låneoch
bidragsärenden må nämnas, att de sakkunniga föreslå, att besvär skola
kunna anföras hos bostadsstyrelsen över länsbostadsnämndernas beslut i låneoch
bidragsärenden samt att bostadsstyrelsens beslut icke få överklagas utom
i två särskilda fall, det ena avseende vissa kommunala bidrag, det andra avseende
fördelningen mellan stat och kommun av vissa förluster. De sakkunniga
anse, att om nämnderna utrustas med kvalificerad personal och samarbetet
mellan styrelsen och nämnderna bedrives på sätt de sakkunniga förordat
— risk icke torde föreligga för att besvärsrätten skall mera allmänt utnyttjas
och göra decentraliseringen illusorisk.

Förvaltningen av lån och bidrag.

Arbetsuppgifter rörande förvaltningen av lån och bidrag samt därmed
sammanhängande verksamhet anse de sakkunniga i allt väsentligt böra åvila
länsbostadsnämnderna och förmedlingsorganen även i sådana fall där bostadsstyrelsen
meddelat beslut i ärendet.

De sakkunniga uppehålla sig särskilt vid den byggnadstekniska kontrollen,
som borde åläggas förmedlingsorganen i fråga om såväl inspektion av pågående
arbeten och slutbesiktning som kontroll under de statliga lånens löptid.
Därest förmedlingsorganet saknade möjlighet att själv svara för kontrollen,
borde densamma verkställas av länsbostadsnämnden. Bostadsstyrelsen borde
utfärda anvisningar rörande bl. a. omfattningen av erforderlig kontroll och inspektion;
därvid borde tillses, att kommunerna icke åsamkades oskäliga kostnader
genom alltför stränga krav på kontrollen. I anvisningar från styrelsen
borde angivas lämpliga former för samordning av olika kommunala organs
(byggnadsnämnds, hälsovårdsnämnds o. s. v.) inspektion av bostadsbyggande

Kungl. May.ts proposition nr 218.

och bostäder ävensom anvisas lämpliga vägar för ett samarbete beträffande
kontrollen mellan olika mindre kommuner. Utöver förmedlingsorganens kontroll
syntes bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna behöva verkställa viss
kontroll i form av stickprovsundersökningar, inspektion av enstaka hus, då
särskilda omständigheter så påkallade, samt fortlöpande mera ingående inspektion
av ett begränsat antal hus i syfte att ge underlag för en bedömning
ur byggnadsteknisk synpunkt av olika byggnadsmaterials egenskaper.

Enligt gällande lånekungörelser skall slutbesiktning av byggnadsföretag,
som finansierats med hjälp av lån och bidrag beviljade av statens byggnadslånebyrå,
verkställas av särskilda förrättningsmän. De sakkunniga föreslå, att
förmedlingsorganens beslut rörande förrättningsmän skola fastställas av länsbostadsnämnderna.

De sakkunnigas förslag i övrigt beträffande förvaltningsfrågor kan sammanfattas
på följande sätt.

På bostadsstyrelsen skulle ankomma:

att lämna länsbostadsnämnderna råd och anvisningar beträffande förvaltningen
av beviljade lån;

att granska säkerhetshandlingar hos länsbostadsnämnderna och revidera
dessas räkenskaper.

På länsbostadsnämnderna skulle ankomma:

att till förmedlingsorganen utbetala lån;

att uträkna ränte-, amorterings- och annuitetsbelopp;

att från förmedlingsorganen mottaga inbetalade ränte-, amorterings- och
annuitetsbelopp;

att svara för pantvård m. m.;

att biträda förmedlingsorganen i frågor rörande familj ebostadsbidrag.

På förmedlingsorganen skulle ankomma:

att till låntagare utbetala lån;

att avisera ränte-, amorterings- och annuitetsbelopp;

att till länsbostadsnämnderna förmedla inbetalade ränte-, amorterings- och
annuitetsbelopp;

att inkassera förfallen fordran;

att utbetala familjebostadsbidrag och trekronorsbidrag.

Arbetsuppgifternas fördelning under de närmaste åren.

Organisationssakkunniga understryka, att om en ökad decentralisering av
den bostadspolitiska verksamheten skulle framstå som motiverad, följer icke
därav att en dylik organisatorisk omläggning kan genomföras omedelbart.
De sakkunniga uttala, att det icke synes möjligt att redan nu närmare bedöma
hur lång övergångstiden kommer att bli men räkna med att decentraliseringen
bör genomföras stegvis, dels därigenom att ärenden rörande enfamiljshus
flyttas ut i länen innan förutsättningar härför föreligga även beträffande flerfamiljshus,
dels därigenom att ärendena flyttas ut länsvis allteftersom vederbörande
länsbostadsnämnd kunnat utrustas med erforderlig sakkunskap.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 218.

Ärenden rörande mindre förbättring av bostadshus torde, säga de sakkunniga,
böra prövas av länsbostadsnämnderna redan fr. o. m. den 1 juli 1948. Förvaltningen
av intill den 1 juli 1948 och därefter, tills decentraliseringen genomförts,
av bostadsstyrelsen beviljade lån och bidrag bör enligt de sakkunniga
fördelas mellan länsbostadsnämnderna. Detta kunde dock icke ske omedelbart
utan finge beräknas ta viss tid i anspråk. De sakkunniga uppskatta den
tid, som skulle åtgå för den successiva avvecklingen av vissa delar av byggnadslånebyrån
och det motsvarande uppbyggandet av länsbostadsnämnderna,
till 3—5 år. Därvid förutsättes, att särskilda åtgärder vidtagas för att underlätta
och påskynda decentraliseringens genomförande.

De sakkunniga anse, att statskontorets medverkan vid förvaltning av lån,
beviljade av byggnadslånebyrån, bör upphöra. Det borde emellertid av praktiska
skäl ifrågasättas, om icke statskontorets medverkan borde tas i anspråk
under ytterligare någon tid.

I detta sammanhang torde jag slutligen få redogöra för de sakkunnigas
uppfattning angående de frågor som sammanhänga med egnahemsorganisationens
upphörande den 1 juli 1948. De sakkunniga uttala följande.

Egnahemsnämndernas förvaltning av beviljade lån synes böra övertagas av
lansbostadsnämnderna. Därest lån och bidrag till bostäder å jordbruksfastighet
efter den 1 juli 1948 skola beviljas av lantbruksnämnderna, böra emellertid
aessa övertaga förvaltningen av beviljade lån till dylika bostäder. Beträfmnde
en del av de redan beviljade lånen och bidragen gäller, att de icke komma
att vara utbetalda den 1 juli 1948, emedan vederbörande företag då ännu icke
aro färdigställda, delvis kanske icke ens påbörjade. De sakkunniga vilja ifrågasatta,
om icke förvaltningen av sistnämnda lån och bidrag under en kortare
övergångstid kunde ombesörjas av lantbruksnämnderna samt om icke dessa
likaledes under en kortare övergångstid kunde svara för pantvården och förvaltningen
i övrigt i fråga om redan beviljade lån. De sakkunniga förutsätta
iiarvia, att lantbruksnämnderna bli förlagda till samma orter som egnahemsnämnderna
och i regel komma att övertaga dessas valv för förvaring''av säkerhetshandhngar
samt en del av egnahemsnämndernas nuvarande personal. Hos
egnahemsnämnderna inneliggande, ännu icke avgjorda ansökningar om lån
och bidrag till bostadsförbättring torde däremot den 1 juli 1948 böra övertagas
av länsbostadsnämnderna. Lantarbetarbostadslån (jämte bidra") äro
avsedda att tills vidare beviljas enligt nu gällande grunder. Förvaltningen av
de redan beviljade lånen till lantarbetarbostäder torde fr. o. m. den 1 juli 1948
oora sammanslås med förvaltningen av de lån, som intill sagda tidpunkt bevrljats
av byggnadslånebyrån. Vad beträffar det fortsatta beviljandet av lån
och bidrag till lantarbetarbostäder, vilja de sakkunniga föreslå, att verksamneten
decentraliseras, varvid hälsovårdsnämndernas och egnahemsnämndernas
iiittillsyarande medverkan vid handläggningen av dessa ärenden skulle komma
att ersattas med formedlingsorganens medverkan och länsbostadsnämndernas
provning och beslut (med därav betingad ändring i nu gällande författning
1 den man en omedelbar decentralisering av denna verksamhet icke befinnés
lämplig, torde den till en början få övertagas av bostadsstyrelsens lånebyrå.

I detta sammanhang uppstår frågan om eventuell överflyttning av viss personal
som handlagt ärenden rörande lantarbetarbostäder, från egnahemsstyrelsen
till bostadsstyrelsen. Skulle ärenden rörande bostäder å jordbruksasugfiet
komma att avgöras av de jordbrukspolitiska organen, kommer beviljandet
av lantarbetarbostadslån jämte bidrag att övertagas av dessa organ.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

Inom egnahemsstyrelsens byggnadskontor handhaves f. n. viss verksamhet,
avseende kollektiva tvätterier. De sakkunniga föreslå, att denna verksamhet
fr. o. m. den 1 juli 1948 överföres till bostadsstyrelsens tekniska byrå ävensom
att den personal, som f. n. anlitas i verksamheten, tills vidare anställes
å sagda byrå mot arvode, där icke extra ordinarie anställning lämpligen befinnes
kunna ifrågakomma.

Yttrandena.

Den förutsatta omorganisationen av de bostadspolitiska organen
fr. o. m. den 1 juli 1948 har i det övervägande antalet remissyttranden
lämnats utan erinran. I vissa yttranden förordas emellertid under olika
motiveringar att ställningstagandet till organisationssakkunnigas förslag
uppskjutes.

Fullmäktige i riksbanken anföra sålunda följande.

Fullmäktige äro icke beredda att nu taga ställning till frågan om den framtida
organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål.
Därest statsmakterna icke skulle finna det möjligt att helt uppskjuta den
organisatoriska omläggningen av bostadspolitiken — för vilket dock enligt
fullmäktiges mening starka skäl tala i rådande läge — anse fullmäktige, att
åtminstone låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål bör bibehållas
vid den nuvarande organisationen och alltså tills vidare handhas av de myndigheter
som f. n. handlägga dessa ärenden.

Statskontoret anser, att förutsättningar för genomförande av det i princip
beslutade bostadsprogrammet f. n. knappast torde föreligga. Enligt statskontorets
uppfattning finns det all anledning att upptaga frågan om den bostadspolitiska
målsättningen till förnyad allvarlig prövning. Skulle nämnda
prövning resultera i ett uppskov med programmets genomförande, förefaller
det statskontoret följdriktigt, att även frågan om bostadspolitikens organisation
ställes på framtiden.

När ingslivets bostadsbyggnadsdelegation håller före, att man icke bör
utgå från att det skall vara erforderligt, lämpligt eller möjligt att för framtiden
upprätthålla de bostadspolitiska stödåtgärderna i deras nuvarande eller
i princip beslutade utsträckning. Goda skäl kunde därför anföras för att
statsmakterna icke nu på detta område borde binda sig för en fast och permanent
organisation, vars arbetsuppgifter icke ens i nuvarande läge kunde fullständigt
överblickas och vars framtida verksamhet endast vore vagt och ofullständigt
antydd.

Hyresrådet anser, att det varit lyckligt, om den slutliga utformningen av
den bostadspolitiska organisationen kunnat anstå till dess mera normala förhållanden
på bostadsbyggnadsmarknaden inträtt men anser en organisation
av icke krisbetonad karaktär erforderlig för genomförande av det bostadspolitiska
programmet.

Även överstäthållarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands
län, svenska byggnadsindustriförbundet samt en ledamot i egnahemsstyrelsen
mena, att ställningstagandet till en omorganisation bör uppskjutas, tills normala
förhållanden inträtt i förenämnda hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och drätselkammaren i Halmstad
ifrågasätta, huruvida det bostadspolitiska centralorganet måste givas karaktären
av ett nytt centralt ämbetsverk.

X ett antal yttranden framhalles att utformningen av organisationen bör
anstå, tills resultaten föreligga av andra pågående utredningar, som nära
beröra byggnadsväsendet och samhällsplaneringen. Sålunda erinras om de
betänkande^ som äro att förvänta från 1946 års markutredning, 1946 års
vatten- och avloppssakkunniga, 1947 års utredning för byggnadsfrågor, 1947
års byggnadsstyrelseutredning, kommittén rörande näringslivets lokalisering
och kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation. De remissinstanser,
som på anförda skäl föreslå uppskov, äro, förutom några kommuner, länsstyrelserna
i Östergötlands, Kristianstads, Hallands samt Göteborgs och Bohus
län, byggnadsstyrelsen, kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation,
näringslivets bostadsbyggnadsdelegation, byggnadsindustriförbundet,
Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges högskoleutbildade
väg- och vattenbyggares riksförbund, avdelningen för vägoch
vattenby g gnadsfrågor inom svenska teknologföreningen samt ett antal
länsarkitekter. Även svenska arkitekters riksförbund företräder samma uppfattning
och uttalar, att en samtidig översyn över samtliga hithörande utredningar
bör företagas för undvikande av att uppgifter av i huvudsak samma
karaktär läggas under olika organ och för att möjliggöra en klar avgränsning
av de olika organens verksamhetsområden, innan definitiva förslag föreläggas
riksdagen beträffande de organ, som under en eller annan form skola handhava
planerings- och byggnadsfrågor.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att man i första hand bör avvakta kommunindelningsreformens
genomförande, enär man först därefter skulle kunna
räkna med att landskommunerna i större utsträckning skola aktivt medverka
i bostadspolitiken.

Förslaget att särskilda länsbostadsnämnder skola inrättas
avstyrkes i några yttranden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sålunda, att önskemålet om
decentralisering av bostadspolitiken skulle kunna realiseras utan att några
länsbostadsnämnder inrättades, om nämligen lantbruksnämnderna erhölle länsbostadsnämndernas
befogenheter beträffande landsbygden och de mindre tätorterna
medan i de större tätorterna kommunala organ ålades avsevärt vidgade
bostadspolitiska uppgifter. Egnahemsnämnden i Västernorrlands län
anser, att länsorganen böra utgöra särskilda avdelningar under lantbruksnämnderna.

Lantbruksförbundet håller före, att lantbruksnämnderna böra övertaga
egnahemsnämndernas bostadspolitiska uppgifter under en övergångstid, tills
organisationen utformas definitivt.

Statskontoret säger sig allvarligt ifrågasätta, huruvida länsnämnder över
huvud taget böra inrättas. Ämbetsverket förordar, att samtliga förmedlingsorgan
anknytas direkt till bostadsstyrelsen och att inom varje län anställes

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

ett antal bostadsstyrelsen underställda personer — förslagsvis benämnda
byggnadskonsulenter — såsom kontaktmän, rådgivare och kontrollanter i
byggnadslånefrågor för de mindre kommunerna. — Samma uppfattning kommer
till uttryck i yttrandet från drätselkammaren i Hälsingborg.

Byggnadsstyrelsen uttalar, med hänsyn till att så många myndigheter i
länsinstansen direkt eller indirekt äro verksamma på byggnadsväsendets område,
att det icke minst ur allmänhetens synpunkt är i hög grad önskvärt, att
antalet länsorgan icke utan synnerliga skäl ökas. Länsbostadsnämndernas
personal komme icke att få den storleksordningen, att den icke skulle kunna
utan svårigheter infogas i något befintligt organ. Enligt styrelsens mening
ligger det närmast till hands, att beslutande organet i länsinstansen bleve
länsstyrelsen icke minst på grund av de allmänna uppgifter på husbyggnadsväsendets
område, som redan åvila länsstyrelserna. Ett tillräckligt lekmannainflytande
är enligt styrelsen garanterat därigenom, att förmedlingsorganens
ledamöter äro lekmän, vilka borde äga de bästa förutsättningar för
att tillse, att de lokala synpunkterna bliva vederbörligen beaktade.

Även länsstyrelsen i Uppsala län och avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst
inom svenska teknolo g föreningen uttala sig för förläggande av länsnämndernas
arbetsuppgifter till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Hallamds län ifrågasätter, med hänsyn till den långt drivna
uppdelningen av den hithörande statliga verksamheten på skilda länsorgan,
om icke, för undvikande av en alltför stor splittring, frågan om en allmän
översyn av länsorganisationen borde upptas till prövning i ett större sammanhang.
Även detta vore ett motiv för uppskov. Liknande synpunkter anföras
även i andra yttranden.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att det förtjänar att övervägas, om icke
den bostadspolitiska verksamheten skulle kunna handhas av arbetsmarknadsstyrelsen
och länsarbetsnämnderna. I varje fall borde undersökas, huruvida
ej länsarbetsnämndernas kamerala apparat kunde utnyttjas även för länsbostadsnämnderna.

Ett betydande antal remissinstanser har yttrat sig i frågan, huruvida länsbostads-
eller lantbruksnämnderna böra besluta i ärenden avseende lån och
bidrag till bostadshus å jordbruksfastighet. Frågan har också
tagits upp till behandling i yttrandena över centrala lantbrukskommitténs betänkande
rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets inre och
yttre rationalisering (SOU 1948:2). Då förslag till lösning av spörsmålet
kommer att framläggas i härvarande sammanhang, har jag, efter samråd med
chefen för jordbruksdepartementet, funnit lämpligt att här redogöra även för
vad i denna del förekommit i sistnämnda yttranden.

I flertalet yttranden, som behandla nu ifrågavarande spörsmål, har lantbrukskommitténs
förslag förordats. Härvid ha bl. a. följande synpunkter an
förts.

3—55» 4» Biliang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. AV 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Egnahemsstyrelsen uttalar tvekan, huruvida det är praktiskt genomförbart
att ärenden rörande tillfälliga förbättringar av bostäder å jordbruksfastighet
handläggas av länsbostadsnämnderna.

Egnahemsnämnden i Värmlands län påpekar, att lantbruksnämnderna torde
få byggnadsteknisk sakkunskap till sitt förfogande och i flertalet fall komma
att besitta en betydande erfarenhet angående jordbrukets byggnader genom
övertagande av tjänstemän i egnahemsnämnderna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att samråd mellan centralorganen
bör anbefallas, särskilt vad avser ärenden som på grund av skiljaktighet mellan
länsorganens uppfattningar underställas högre instans.

Sparbanksinspektionen anför, att det möjligen är mest följdriktigt att lägga
beslutanderätten hos lantbruksnämnderna men att yttrande bör infordras
från vederbörande länsbostadsnämnd i varje ärende.

Även svenska sparbanksföreningen anser, att länsbostadsnämnderna böra
yttra sig i samtliga ärenden.

Sveriges allmänna hypoteksbank anser, att den kreditbörda, som genom
åtgärder för bostadsbyggande och bostadsförbättring kommer att belasta
jordbruken, säkerligen ofta nog kommer att ställa den enskilde jordbrukaren
inför oöverstigliga svårigheter samt att jordbruket i många fall icke utan särskilda
subventioner förmår bära en skuldbelastning av sådan omfattning, som
skulle krävas för tillgodoseende av den givna målsättningen på bostadsområdet.
Den tryggaste och säkraste bedömningen av vad som i varje särskilt
fall ur bostadssociala, ekonomiska och andra synpunkter kunde anses ändamålsenligt
och försvarligt vore utan tvekan att finna hos lantbruksnämnderna.

Lantbruks styreis en framhåller, att enahanda grunder visserligen böra gälla
i fråga om bedömningen av bostäderna inom jordbruket och tätorternas bostäder,
men att jordbrukarhushållets speciella karaktär av producenthushåll
ställer särskilda krav i fråga om jordbrukarbostadens planläggning och inredning.
Den senare kräver sålunda i regel större förvaringsutrymmen, större
utrymmen för olika slag av inomhusarbeten samt rymligare kök än bostäder
inom tätorterna. Därjämte måste, anser styrelsen, jordbrukets bostäder planläggas
och utformas under nära hänsynstagande till övriga byggnadsfrågor,
vilket endast synes kunna ske om frågor rörande såväl bostäder som ekonomibyggnader
handläggas av ett och samma organ.

Lantbruksförbundet anser, att länsbostadsnämndernas omfattande bostadspolitiska
uppgifter medföra risk för att de jordbrukspolitiska synpunkterna
icke komma att bli tillräckligt beaktade vid deras handläggning av ärenden
avseende bostäder på jordbruksfastighet. Då länsbostads- och lantbruksnämnderna
för ett visst område i flera fall icke komma att ligga i samma stad,
bör enligt förbundets mening antalet fall, där behov av samråd föreligger,
begränsas till det minsta möjliga.

Lantbrukskommitténs förslag tillstyrkes vidare helt eller i huvudsak av
statskontoret, riksräkenskapsverket, sjutton länsstyrelser, aderton egnahems -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218. 35

nämnder, femton hushållningssällskap, svenska jordbrukskreditkassan, R. L. F.
och lantbruksförbundets byggnadsförening.

Organisationssakkunnigas förslag förordas av länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus samt Kopparbergs län, länsarkitekten i Malmöhus län, egnahemsnämnderna
i Gotlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län (i sistnämnda
fall under förutsättning att länsbostadsnämnden förläggas till Uddevalla)
, näringslivets bostadsbyggnadsdelegation, byggnadsindustriförbundet,
L. 0. och H. S. B., svenska landskommunernas förbund samt Åtvidabergs,
Korbergs, Algutsboda, Värmdö och Arjeplogs kommuner.

Statens byggnadslånebyrå ansluter sig närmast till lantbrukskommitténs
förslag, men byråns uppfattning skiljer sig i vissa hänseenden från kommitténs.
Byråns förslag torde därför kunna betecknas som ett tredje alternativ.
Det utvecklas av byrån på i huvudsak följande sätt.

Ansökningar om lån och bidrag, som avse antingen enbart nybyggnad eller
förbättring -— härmed avses även tillfällig förbättring — eller förbättring av
såväl jordbruket som bostaden, skola ingivas till kommunens bostadspolitiska
förmedlingsorgan, som skall vidarebefordra ansökningen till länsbostadsnämnden
med eget yttrande över ansökningen, försåvitt den har avseende å
bostaden.

Länsbostadsnämnden skall underkasta ärendet en teknisk, ekonomisk och
bostadssocial bedömning på sätt förutsättes ske beträffande ansökningar om
lån och bidrag för bostäder i allmänhet, vilket bl. a. innebär, att s. k. förhandsgranskning
av byggnadsritningar och teknisk beskrivning skall ske.

Länsbostadsnämnden uträknar låne- och bidragsbelopp och översänder
därefter ärendet till lantbruksnämnden, som efter prövning ur de synpunkter,
den har att anlägga, fattar beslut i ärendet. Därest lantbruksnämnden i fråga
rörande lånets storlek eller bostadens standard och utformning har en från
länsbostadsnämnden avvikande mening, skall samråd mellan nämnderna äga
rum. Hävda nämnderna skiljaktiga meningar, bör ärendet efter yrkande av
länsbostadsnämnden underställas lantbruksstyrelsen, som efter bostadsstyrelsens
hörande bör äga slutligt avgöra frågan.

Till förhindrande av att realsäkerheten blir illusorisk är det av synnerlig
vikt, särskilt då fråga är om kombinerade lån, att det marknadsvärde (belåningsvärde),
som åsättes fastigheten, blir i möjligaste mån tillförlitligt.

Förvaltningen av lån och bidrag för jordbrukets bostäder bör, därest byggnadslånebyråns
här framlagda förslag accepteras, åligga lantbruksnämnderna.

Det synes byrån konsekvent och lämpligt, att ärenden rörande lån och
bidrag för tillfällig förbättring av bostadshus å jordbruksfastighet samt lån
och bidrag till lantarbetarbostäder, vilka investeringar böra bedömas ur såväl
jordbrukspolitiska som bostadssoeiala synpunkter, behandlas på samma
sätt som ärenden rörande egnahemslån till bostäder å jordbruksfastighet.

På länsbostadsnämnderna och förmedlingsorganen torde däremot böra
ankomma att besluta om bostadsrabatter till jordbrukarfamiljer.

Härefter torde jag få behandla yttrandena i vad de angå /ördelningen
av arbetsuppgifterna mellan bos tadsstyr elsen, länsbostadsn
ä m nd e r o ch f ö rm e dl in g s or g an.

I vissa yttranden förekomma mera allmänna uttalanden i nämnda fråga.
Det helt övervägande antalet remissinstanser finner sålunda en decentralisering
av den bostadspolitiska organisationen önskvärd; i ett icke obetydligt

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

antal yttranden uttalas, att det hade varit till fördel om decentraliseringen
drivits än längre.

Svenska stadsförbundet uttalar allmänt, att kommunerna själva böra få
ta ansvaret för den egna bostadspolitiken, vilket icke skulle bli fallet enligt
organisationssakkunnigas förslag. Statsmakterna böra enligt förbundet endast
ingripa i sådana fall där de kommunala resurserna visat sig otillräckliga.
Förbundet påpekar, att förslaget innebär en utökning av förmedlingsorganens
arbetsbörda, men anser, att några invändningar icke böra göras häremot. Ej
heller från enskilda kommuner ha erinringar gjorts på denna punkt.

Stadskollegiet i Stockholm anser bl. a., att de större städerna böra anförtros
de gransknings- och kontrolluppgifter, som sammanhänga med den statliga
låne- och bidragsverksamheten.

Byggnadsindustriförbundet anser, att förslaget ger belägg för förbundets
uppfattning att statsmakterna på ett olyckligt sätt sträva mot en utbyggnad
av olika kontrollerande myndigheter, varigenom bostadsproduktionen berövas
värdefull arbetskraft.

Yad härefter angår handhavandet av vissa planeringsfrågor har
byggnadslånebyrån anslutit sig till vad organisationssakkunniga anfört
rörande planeringen av bostadsförsörjningen i hela landet, i de olika länen
och i de enskilda kommunerna. Byrån anser det angeläget, att den statistik
rörande bostadsbyggandet m. m., som är förlagd till både byrån och socialstyrelsen,
sammanföres och förlägges till bostadsstyrelsen; detta förslag tillstyrkes
även av bl. a. socialstyrelsen medan erinringar mot detsamma icke
förekommit.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, att det varit tilltalande om även
länsnämnderna kunnat anförtros direkta arbetsuppgifter i fråga om planering
av bostadsförsörjningen i enskilda kommuner. Egnahemsnämnden i Malmöhus
län anser, att en tjänsteman hos nämnden bör vara kompetent att lämna
förmedlingsorganen å den egentliga landsbygden råd och anvisningar i enklare
sådana planeringsfrågor, bl. a. emedan det kunde ifrågasättas, om bostadsstyrelsen
kunde få möjlighet att över huvud taget syssla med mindre planeringsobjekt.
Liknande åsikt har egnahemsnämnden i Hallands län.

Byggnadsstyrelsen understryker, att, för att enhetligheten icke skall äventyras,
styrelsen även i fortsättningen bör vara det organ, å vilket det skall
ankomma att — givetvis där så erfordras i samråd med bostadsstyrelsen —
utfärda bestämmelser i byggnadstekniska frågor av allmän betydelse. Samma
påpekande göres av länsstyrelsen i Östergötlands län och 1947 års byggnadsstyrelseutredning.

Egnahemsnämnden i Västernorrlands län menar, att länsnämnderna böra
handha uppgiften att biträda förmedlingsorganen med råd och anvisningar i
byggnadstekniska frågor.

De sakkunnigas förslag, att den s. k. förhandsgranskningen i huvudsak
skall ske centralt, har mött kritik i många yttranden. Skiftande förslag
till lösning av frågan ha framkommit; i några yttranden föreslås att gransk -

Kungl. May.ts proposition nr 218.

ningen helt eller delvis decentraliseras till länsbostadsnämnderna, i andra att
länsarkitektkontoren tagas i anspråk för detta arbete och i återigen andra
yttranden att kommuner, som ha egen sakkunskap på området, själva böra
svara för granskningen.

Decentraliseringsutredningen anför i denna fråga följande.

Den föreslagna centraliseringen av ritningsgranskningen måste medföra
risker för att granskningen blir standardiserad och schablonmässig sa att
tillbörlig hänsyn icke tages till föreliggande, av lokala förhållanden och klimatologiska
skäl betingade olikheter i förutsättningarna. Centraliseringen medför
även ökad skriftlighet och över huvud taget ett omständligare förtal ande.
Utredningen är medveten om att ritningsgranskningen förutsätter tillgång till
allsidigt kvalificerad teknisk expertis, som svårligen kan vara tillgänglig för
länsorganen. Emellertid vill utredningen ifrågasätta, om icke sådan expertis
skulle kunna i erforderlig utsträckning utnyttjas för utarbetande inom centralorganet
av råd och anvisningar samt föreskrifter av allmän natur vilka
skulle” kunna tjäna lokalorganen till sådan vägledning, att den individuel a
iitningsgranskningen i regel skulle kunna verkställas av där tillgänglig, sakkunskap.
Mera komplicerade frågor borde givetvis, såsom de sakkunniga i
annat avseende förordat, kunna av länsorganet underställas centraloiganet.

Skulle den av utredningen förordade decentraliseringen jämväl av ritningsgranskningen
icke genomföras, vill utredningen framhålla vikten av att frågan
härom upptages till förnyad prövning sedan länsorganen efter någon tid
skaffat sig ökade praktiska erfarenheter och därmed större kompetens tor
individuell ritningsgranskning efter riktlinjer från centralorganet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i huvudsak följande synpunkter
i samma fråga.

Genom kravet på förberedande granskning har den av de sakkunniga föreslagna
decentraliseringen i fråga om alla de ärenden, som skola undergå nämnda
granskning — och dessa ärenden äro de mest betydelsefulla blivit mera
skenbar än verklig. Det reella avgörandet av ärendena kommei att ligga hos
bostadsstyrelsen, och länsbostadsnämndernas befattning med desamma kommer
att bliva av mera rutinmässig natur. Någon verklig decentralisering innebär
icke en sådan ordning. . ... , ,

De byggande kunna ha rimliga ansprak pa att pa närmare håli än i huvudstaden
erhålla kontakt med dem, som ha det verkliga inflytandet över
ärendenas behandling. Detta framstår enligt länsstyrelsens mening an mera
klart, om man betänker, att upprepade kontakter kunna bli nödvändiga, innan
ett ärende förts fram till bästa möjliga lösning.

Vidkommande själva granskningen av olika projekt så kan det belmnas
nödvändigt eller i varje fall högst önskvärt med en samverkan mellan det
"ranskande organet och andra organ pa samhällsplaneringens omiade. Dessa
organ äro som regel ej att finna i huvudstaden utan ute i orterna, i kommunerna
eller i länet. För att granskningen skall kunna ske så smidigt som möjligt
är det av vikt att de berörda myndigheterna kunna komma i kontakt med
varandra med största lätthet.

Skulle granskningen decentraliseras till länsbostadsnämnderna torde vara
att förutse en väsentligt ökad kontakt mellan det granskande organet och allmänheten.
.

De olika företagen böra som regel slutgranskas inom vederbörande lansorgan
och dessa böra utrustas med härför nödig expertis.

Även flera kommuner förorda, att all förhandsgranskning, skall ske lios

länsorganen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Lantbruks förbundet hävdar, att den av organisatlonssakkunniga föreslagna
centraliseringen av granskningen av ombyggnadsprojekt, som innebära en mera
genomgripande förändring av planlösningen, skulle vara synnerligen oprak
tisk, tyngande och kostsam, då i regel besök på platsen erfordras. Även ny^ySR^adspiojekt
borde granskas av länsorganen, då en godkänd tvpritning
omarbetas för att tillgodose den sökandes särskilda önskemål och behov.
Samma uppfattning har R.L.F.

Byggnadslånebyrån ansluter sig till organisationssakkunnigas uppfattning,
att den tekniska granskningen icke f. n. bör decentraliseras till länsorganen
men framhåller, att en decentralisering även i fråga om detta granskningsarbete
i varje fall bör sättas som mål. Beträffande den tekniska granskningen
av enfamiljshus vore det angeläget med en snabb utflyttning i länsinstansen.
Då det vore ogörligt att tillgodose samtliga länsbostadsnämnders behov
av kvalificerade arkitekter och civilingenjörer för granskningsarbetet, vore det
önskvärt, att granskningsuppgifter kunde överföras till utbyggda länsarkitektkontor.
— Enligt byggnadslånebyrån torde det bli nödvändigt att kräva central
granskning även av ombyggnadsföretag, där planlösningen visserligen i
stort sett bibehålies men ombyggnadskostnaden dock är hög i förhållande till
fastighetsvärdet. För sådana projekt kunde nämligen ett sämre resultat i förhållande
till den ekonomiska insatsen från det allmänna befaras, än då det
gällde mer genomgripande ändringar till lägre kostnad. Det borde ankomma
på bostadsstyrelsen att fastställa hur gränsen borde dragas.

Enligt 1917 års utredning för byggnadsfrågor finnes risk för att väsentliga
olägenheter uppstå, om hela granskningen i princip skall handhas av länsorganen.
För granskningen av större projekt skulle komma att fordras en mångsidig
teknisk sakkunskap hos varje länsorgan eller sammanlagt i en knappast
realiserbar omfattning. Utredningen framhåller som sin bestämda mening,
att alla större projekt — förslagsvis dock till en början hus med mera än fyra
lägenheter böra granskas centralt medan mindre hus böra granskas lokalt.

Byggnadsstyrelsen anför, att det vore mindre rationellt att skilja mellan den
ekonomiska och den arkitektonisk-tekniska granskningen på så sätt, att den
förra sker hos länsorganen och den senare hos centralorganet. Styrelsen ifrågasätter,
huruvida icke länsnämndernås behov av arkitektutbildad personal skulle
kunna tillgodoses genom ett samarbete med länsarkitektkontoren eller eventuellt
med någon privatpraktiserande arkitekt å platsen. Därigenom skulle förhandsgranskningen
i sin helhet i regel kunna ske hos länsorganen. I de större städerna
skulle byggnadsnämnderna kunna handha granskningen.

Egnahemsstyrelsen anför rörande förhandsgranskningen i huvudsak
följande.

Anordningen med central granskning motiveras med att arkitekter och högskolebildade
ingenjörer i allmänhet icke kunna knytas till länsbostadsnämnderna.
Enligt egnahemsstyrelsens mening får dock detta förhållande icke
undanskymma en fråga av större betydelse, nämligen att nu ifrågavarande
granskningsarbete bör handhavas av personer som stå i nära kontakt med
lånesökandena och äga praktisk kännedom om de företag de skola bedöma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Styrelsen är av den uppfattningen, att icke med nödvändighet högskoleexamen
behöver uppställas som kompetenskrav för de befattningshavare, som skola
omhänderhava den tekniska och arkitektoniska granskningen av forslagen.
Styrelsen får i detta sammanhang erinra om att inom följande grenar av
styrelsens verksamhet, nämligen bostadsförbättringsverksamheten enligt
kungörelsen nr 464/1939 och den egentliga egnahemsverksamheten enligt
kungörelsen nr 589/1940 byggnadshandlingarna nastan undantagslöst granska^hos
egnahemsnämnderna. Den nu nämnda ordningen har, såvitt styrelsen
kan bedöma, fungerat mycket tillfredsställande i de län, där byggnadskontoi
finnas inrättade vid egnahemsnämnderna, vilka kontor dock icke aro utrustade

med kvalificerade arkitekter. . „ , ,, t

Egnahemsstyrelsen vill i detta sammanhang icke heller underlata att tiarnhålla
att den regel som de sakkunniga föreslagit för bedömande av om ritningarna
skulle behöva granskas centralt eller icke, nämligen om projekten
avse mera genomgripande ändringar i planlösningen, förefaller mindre välbetänkt.
En sådan bedömningsgrund skulle ju medföra, att pa lokalorganen
överlätes att avgöra, huruvida icke en genomgripande ändring i planlösningen
vore den ur bostadssociala synpunkter mest förmånliga lösningen av eu
aktuellt ombyggnadsprojekt. Enligt styrelsens uppfattning utgör ett bedömande
härav en mera kvalificerad uppgift än att granska ett förslag till
ändrad planlösning.

Vidare torde förslaget om att underlätta gransknmgsarbetet genom att
skänka prioritet åt vissa centralt utarbetade eller godkända typritningar ga
vid sidan om själva huvudfrågan, som ju gäller ett bedömande av hur den
lånesökandes bostadsbehov bör tillgodoses med hänsyn till dennes speciella
förhållanden och önskemål. Ett avgörande härvidlag fordrar, som ovan
nämnts, direkt kontakt med den sökande, varvid det givetvis kan visa sig, att
denne är betjänt med någon av de förefintliga typritningarna eller också att
så icke är förhållandet. Saknas denna kontakt och sökanden pa forhand tillförsäkras
godkännande av det förslag han kan komma att utvälja inom typntningsseriens
ram, måste detta ofta komina att leda till icke önskvarda konsekvenser
ur såväl boende- som miljösynpunkt. Det framstår clarfor såsom angeläget,
att typritningarna icke undandragas de statliga organens provning med
avseende på lämplighet i det enskilda fallet.

Även egnahemsnämnderna i Malmöhus och Hallands län, flera kommuner
samt länsstyrelsen i Kristianstads län hålla före, att granskningen beträffande
enfamiljshus bör uppdragas åt länsbostadsnämnderna medan egnahemsnämnden
i Västernorrlands län uttalar sig för förläggande av all byggnadsteknisk

granskning till länsnämnderna.

Svenska arkitekters riksförbund säger sig ingalunda vara främmande
för att det kan vara förenat med betydande svårigheter och även innebära
cn misshushållning med arbetskraft, om länsnämnderna skulle utrustas
med kvalificerad sakkunskaji för verkställande av den arkitektoniska och
tekniska granskningen. Enligt förbundets mening bör den hos länsnämnderna
föreslagna tekniska expertisen anknytas till länsarkitektkontoren, vilka böra
fungera som tekniskt organ åt såväl länsbostads- som lantbruksnämnderna.
Hur omfattande den erforderliga utbyggnaden av kontoren behövde bil, synes
förbundet i väsentlig mån bli beroende av, hur de kommunala förmedlings
organen uppbyggas. Om icke starka motiv kunde anses föreligga för inrättandet
av ett särskilt bostadspolitiskt organ, syntes det mest effektivt, att de

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 21S.

bostadspolitiska frågorna handlades av byggnadsnämnderna. Med utnyttjande
av länsarkitektinstitutionen och byggnadsnämnderna vunnes bl. a. den betydelsefulla
fördelen, att bostadsbyggandet automatiskt samordnades med den
allmänna samhällsplaneringen. Härtill komme att flertalet företag komrne att
underkastas teknisk och arkitektonisk granskning av de organ, som enligt
byggnadsförfattningarna ha ujupsikt över planläggning och byggnadsväsende.
För den byggande allmänheten, framhåller förbundet, måste det verka irrationellt
och irriterande att ha granskningen och rådgivningen förlagda till olika
organ.

Åtskilliga andra remissinstanser, såsom flera länsstyrelser, länsarkitekter
och kommuner, kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation, byggnadsstyrelseutredningen,
byggnadsindustriförbundet och Sveriges högskoleutbildade
väg- och vattenbyggares riksförbund, ge uttryck åt liknande tankegångar.
I dessa yttranden förordas, att granskningen överlämnas till länsarkitektkontoren
eller till kommunala organ, närmast byggnadsnämnderna, eller att den
uppdelas så, att större städer eller kommuner med egen expertis på området
själva få ha hand om granskningen, medan för övriga kommuner arbetsuppgiften
anförtros länsarkitektkontoren.

Stadskollegiet i Stockholm, som anser att granskningen bör omhänderhas
av de kommunala organen, åberopar bl. a. följande uttalande av stadens fastighetskontor.

Den granskningsverksamhet, som förutsättes skola ske genom det statliga
centralorganet, kan icke utan vidare anses tillfyllest. En granskning av projekten
kan nämligen icke inskränkas till ett bedömande av företagen enbart
ur tekniska och ekonomiska synpunkter utan måste även taga sikte på bostädernas
ändamålsenliga planlösning, dagerbelysning, genomluftbarhet och
trevnadsvärde. En granskning ur dessa vidare synpunkter kan svårligen på tillfredsställande
sätt utföras av ett statligt centralorgan utan måste åvila de med
de lokala förhållandena förtrogna kommunala organen.

Det förhållandet, att även kommunerna torde komma att vid sidan av den
statliga kontrollen över nybyggnadsverksamheten utöva liknande kontroll
över nybebyggelsen inom sina områden kommer att i vissa fall innebära ett
onödigt dubbelarbete och kan — vilket synes vara det mest allvarliga —
komma, att leda till kompetenstvister samt på ett olyckligt sätt binda kommunerna
i deras verksamhet på detta viktiga område. Detta gäller särskilt den
s. k. förhandsgranskningen för sådana projekt, som avses skola finansieras
med statliga lån eller bidrag. Fall kunna här tänkas uppstå, då det statliga
organet ur sina synpunkter anser sig kunna godkänna projektet men där förmedlingsorganet,
som skall äga yttra sig i dylika ärenden, finner skäl att med
hänsyn till de speciella, lokala förhållandena, ställa strängare krav i något
hänseende. Då kommunen är skyldig att förmedla de statliga lånen, skulle
härvid den situationen kunna uppstå, att kommunen icke kunde förhindra att
ett ur dess synpunkt i något hänseende olämpligt företag kommer till genomförande.
Vidare skulle den av de sakkunniga föreslagna ordningen för granskningen
av nybyggnadsprojekten kunna tänkas medföra att en kommun exempelvis
förhindrades tillämpa en hustyp, som kommunen i fråga ansåge ur
bostadssociala synpunkter önskvärd.

Ett dylikt beroende av det statliga centralorganet skulle även kunna få till
följd ett slappnande intresse och bristande ansvar hos kommunerna, varigenom

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

''iskerades att genomförandet av det bostadspolitiska program, som lagts till
grund för den statliga låne- och bidragsverksamheten, försvårades eller äventyrades.

Stadskollegiet framhåller, att kommunerna böra tillerkännas vetorätt i
fråga om bostäder, som ehuru de tillgodose uppställda minimikrav icke fylla
vissa kommuners vedertagna anspråk på social standard.

I stort sett liknande uppfattning har stadsförbundet.

Statskontoret uttalar farhågor för att en centraliserad granskning lätt
skulle kunna resultera i en centraldirigering av projekteringen av större delar
av landets hyreshus med risk för likriktning av fastigheternas arkitektoniska
utformning. Byggnadernas formgivning syntes därför böra överlämnas till
den projekterande arkitekten under frihet och ansvar medan kravet på teknisk
kontroll borde upprätthållas. Detta arbete syntes kunna begränsas, därest
närmare kontakt kunde knytas mellan de bostadspolitiska organen och vederbörande
arkitekter.

Kommunalnämnden i Västra Tunhems kommun anser, att de lokala
organen böra verkställa förhandsgranskningen, då företaget i huvudsak överensstämmer
med av centralorganet utarbetad typritning.

Yad angår beviljande av lån och bidrag har det övervägande antalet
remissinstanser tillstyrkt organisationssakkunnigas förslag, att besluten
i låne- och bidragsärenden i princip skola förläggas till länsinstansen. De
erinringar som framkommit gå i stort sett ut på, antingen att ärenden röiande
flerfamiljshus alltjämt böra prövas av centralorganet eller att större städer
böra stå i direkt förbindelse med detsamma och alla ärenden fiån dessa kommuner
sålunda prövas centralt.

H.S.B.s uttalande till förmån för central handläggning av ärenden rörande
flerfamiljshus torde kunna sammanfattas på följande sätt.

Man måste befara, att de olika länsbostadsnämnderna icke skola kunna
förvärva tillräckligt allsidig erfarenhet för att på ett tillfredsställande sätt
kunna handlägga sina ärenden och ha möjlighet att hålla sig med så pass
specialiserad personal som förutsättes. Man måste också ställa sig den frågan,
om nämndernas personal kan antagas komma att förvärva en auktoritet som
är tillräcklig för att hävda nämndens uppfattning, i den mån denna strider
mot de åsikter som framföras av förmedlingsorgan och företag, vilka var för
sig ha möjligheter att skaffa sig specialiserade biträden på olika områden och
med stor praktisk erfarenhet. Man löper den risken, att olika nämnder få
olika praxis och komma att tillämpa olika bedömningsgrunder och bör icke
överdriva värdet av den enhetlighet som kan vinnas genom anvisningar och
föreskrifter från centralorganet. Vissa ärenden komma på många gånger
helt godtyckliga grunder att prövas och avgöras centralt, andra åter länsvis.
Man kan befara, att ärenden rent principiellt komma att överklagas,
endast därför att de lånesökande vilja vara säkra på att de verkligen er -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

hållit de bästa möjliga villkor, varigenom man får ytterligare en instans.
Ärenden rörande flerfamiljshus böra icke passera länsorganet.

Hyresrådet finner, att en så långt gående decentralisering, som de sakkun
niga föreslagit, icke är tillrådlig. Det vore icke att förvänta, att de olika länsbostadsnämnderna
utan överblick över bostadsbyggandet och fastighetsförvaltningen
i dess helhet skulle kunna var för sig åstadkomma några verkliga
resultat. Hyresrådet framhåller, att bostadsstyrelsen, för att kunna lämna anvisningar
till länsnämndema beträffande den ekonomiska granskningen, själv
måste handlägga låneärenden rörande flerfamiljshus. Då den godkända anskaffningskostnaden
spelade en så dominerande roll för hyressättningen i nybyggda
hus, måste hyresregleringsmyndigheterna kräva, att denna kostnad
beräknades så tillförlitligt som möjligt. Enligt hyresrådets uppfattning finnas
f. n. icke så många experter på detta område, att varje länsnämnd kan tillföras
erforderlig sakkunskap. Sedan närmare erfarenhet vunnits beträffande läns
bostadsnämndernas funktionsduglighet kunde till förnyat övervägande upptagas
frågan, huruvida låne- och bidragsärenden rörande flerfamiljshus kunde
överlämnas till alla eller vissa länsbostadsnämnder. De större städerna ha,
framhåller hyresrådet, ofta hos sig anställda så framstående experter, att det
skulle vara olämpligt att underställa dem en länsbostadsnämnd.

Kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation ifrågasätter, om det är
rationellt att decentralisera alla lånebeslut, i synnerhet om den i realiteten
avgörande förhandsgranskningen i det stora flertalet ärenden komme att ske
centralt.

Byggnadslånebyrän förordar en successiv decentralisering av handläggningen
av lån- och bidragsgivningen till enfamiljshus, varmed byrån även
avser hus innehållande två lägenheter. Byrån utgår därvid från att länsbostadsnämnd
skall äga möjlighet att till bostadsstvrelsens avgörande överlämna
ärende. Enligt byråns mening bör en minoritet i nämnden om minst två ledamöter
kunna genomdriva, att ärende överlämnas till bostadsstyrelsen. Beträffande
större projekt och i synnerhet de i kommunal, allmännyttig eller
kooperativ regi uppförda, ofta mycket omfattande bostadsanläggningarna fin
ner byrån det tveksamt, huruvida en decentralisering, såvitt nu kan bedömas,
är praktiskt motiverad. Till samma kategori hänför byrån huvudmassan av
de saneringsföretag, som i en framtid med all sannolikhet komme att bilda
en växande del av de bostadspolitiska organens verksamhetsuppgifter. Bedan
ett flerfamiljshus innehållande 5—10 lägenheter utgör enligt byrån ett projekt,
som ställer krav på en teknisk kompetens, som länsnämndema först så små
ningom kunna antagas förvärva. Byrån anser det dock lämpligt, att man strä
var efter att så småningom kunna decentralisera — så långt praktisk erfaren
het visar sig motivera — även flerfamiljshusärenden av mindre komplicerad
art.

Åtskilliga av de större städerna anse, att de, i vissa fall endast beträffande
flerfamiljshus, böra vara oberoende av länsorganen.

Sålunda anser stadskollegiet i Stockholm, att det för Stockholms stads

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

vidkommande icke finnes någon anledning att inrätta en länsbostadsnämnd.
Inrättandet därav skulle icke ge förbättrade möjligheter till kontakt med
de lokala förhållandena men skulle komma att försvåra en smidig och snabb
ärendebehandling.

Drätselkammare/i i Norrköping håller före, att städer med mer än 10 000
invånare böra stå i direkt förbindelse med centralorganet beträffande flerfamiljshus.
Drätselkammaren i Västerås ger uttryck åt samma önskemål för
Västerås stads vidkommande.

Drätselkammaren i Örebro förordar, att länsorganens beslutanderätt iuskränkes
till att avse alla enfamiljshus.

Drätselkammaren i Malmö föreslår, att beslut om lån till flerfamiljshus
fattas av bostadsstyrelsen och beslut om lån till enfamiljshus av länsbostadsnämnderna,
dit även ärendena rörande flerfamiljshus borde ingivas. Åtminstone
de landstingsfria städernas ärenden borde icke läggas under länsnämnderna
utan dessas uppgifter påläggas vederbörande förmedlingsorgan.

Drätselkamrarna i Göteborg m. fl. städer anse, att större städer böra sortera
direkt under centralorganet. Stadsfullmäktige i Uppsala föreslå, att kommuner,
som ha kvalificerad personal anställd vid förmedlingsorganen, böra kunna
få medgivande av Kungl. Maj:t att stå i direkt förbindelse med bostadsstyrelsen.
Liknande uppfattning har länsstyrelsen i Norrbottens län.

Egnahemsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke, i vad rör de större städerna
med deras möjligheter att tillskapa lämpliga organ för uppgiften att besluta
i låne- och bidragsärenden, de sakkunnigas förslag innebär en större omgång
och belastning av statsapparaten än som oundgängligen kräves.

Stadsförbundet uttalar, att den obestämda gränsdragningen enligt förslaget
synes medföra risk för att länsorganet skall komma att i allt flera ärenden
överlåta avgörandet på bostadsstyrelsen eller å andra sidan att ärendena besvärsvägen
måste föras vidare dit. Styrelsen finner det uppenbart, att man
bör eftersträva så stark decentralisering som möjligt men att detta syfte då
icke nås utan endast innebär tillskapande av en ny remissinstans.

Statskontoret biträder icke förslaget, att länsnämnderna skola kunna överlämna
ärenden till bostadsstyrelsen för avgörande, då en dylik ordning vore
ägnad att medföra en icke motiverad centralisering. Nämnderna borde däremot
vid svårare avgöranden kunna konsultera styrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar sig för begränsning av besvärsrätten
beträffande länsnämndernas beslut till större frågor av principiell
räckvidd.

Vad angår prövningen av ärenden rörande familjebostadsbidrag uttalar byggnadslånebyrån,
att länsbostadsnämnd bör till centralorganet kunna hänskjuta
frågan, huruvida en lägenhet uppfyller de för erhållande av sådant bidrag uppställda
villkoren. Stadsförbundet säger sig icke kunna finna något skäl, varför
icke städer med mer än 10 000 invånare skulle kunna anförtros uppgiften
att inom ramen för allmänna anvisningar pröva och avgöra dylika ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218

Vad beträffar förvaltningen av lån och bidrag har i ett stort antal
yttranden behandlats frågan, huruvida den statliga bostadskreditgivningen
bör ordnas efter de riktlinjer som uppdragits i ett av 1945 års bankkommitté
avgivet betänkande (SOU 1947:86) och vilken inverkan en sådan
omläggning skulle få för den bostadspolitiska organisationens vidkommande.
Vid framläggande av förslag angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen
kommer jag senare denna dag att förorda att slutlig ställning
icke f. n. skall tagas till frågan om införande av ett kreditgarantisystem. Jag
anser det därför obehövligt att redogöra för yttrandenas innehåll i denna del.

Riksräkenskapsverket anför följande.

Den av sakkunniga föreslagna rutinen för de betalningstransaktioner in. m.,
soin bliva en följd av att lån beviljas, synes riksräkenskapsverket väl omständlig.
De sakkunniga ha heller icke närmare kunnat motivera, varför
samtliga utbetalningar från resp. inbetalningar till länsbostadsnämnderna
skola, i vad gäller låneärenden, behöva verkställas över vederbörande kommunala
förmedlingsorgan. Ett dylikt förfaringssätt medför emellertid icke endast
onödig omgång utan även ökade förskingringsrisker. Enligt riksräken
skapsverkets mening bör därför rutinen förenklas därhän, att beviljade lån
utbetalas av vederbörande länsbostadsnämnd direkt till resp. låntagare, medan
omvänt förfallande räntor m. in. inbetalas direkt till nämnden.

Liknande uppfattning hysa vidare två länsstyrelser och två egnahemsnämnder
ävensom egnahemsstyrelsen, som beträffande uppbörden anför, att
det synes nödvändigt att inkoppla förmedlingsorganen endast då förfallna belopp
icke erläggas utan att ytterligare krav framställas.

Statskontoret ifrågasätter, om icke låneförvaltningen åtminstone till en
början bör förläggas till bostadsstyrelsen och alla frågor om decentralisering
upptagas till övervägande först sedan erfarenheter vunnits av den centrala
kameralförvaltningen.

Flertalet remissinstaner tillstyrker, att den byggnadstekniska kontrollen i
första hand ålägges kommunerna.

Egnahemsstyrelsen anser, att den allmänna tillsynen över byggena och slutkontrollen
bör verkställas av länsorganen.

Drätselkammaren i Linköping ifrågasätter, om det är nödvändigt med någon
som helst central byggnadsteknisk kontroll. Länsarkitekten i Hallands län
uttalar, att kontroll av byggnadsnämnderna kommer att skapa olust hos de
kommunala organen, varför statlig kontroll endast borde förekomma i form
av stickprovsundersökningar.

Vad slutligen angår arbetsuppgifternas fördelning under de närmaste
åren har byggnadslånebyrån anfört, att länsbostadsnämnderna för
den närmaste framtiden i huvudsak böra uppbyggas för syftet att fungera
som organ för egnahemsbebyggelsen. Byrån utgår från att organiserandet avnämnderna
kommer att taga åtminstone tre år, därvid under första året kunna
tillkomma fem, under andra året tio och under tredje året nio fullt utrustade
nämnder. En viss försöksverksamhet anser byrån erforderlig under den första
tiden efter resp. nämnders tillkomst, så att misstag kunna rättas till och an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

passning ske efter erhållna anvisningar. Prövningen av ärenden avseende
flerfamiljshus bör enligt byrån i allmänhet under de första tre till fem aren
företagas i bostadsstyrelsen. Byrån föreslår, att bostadsstyrelsen erhåller bemyndigande
att bestämma, när och i vilken utsträckning handläggningen av
ärenden rörande flerfamiljshus skall flyttas ut till de olika nämnderna. Byrån
påpekar, att en för snabb utflyttning av arbetsuppgifterna kan medföra ett
dåligt resultat och samtidigt ge en felaktig bild av de faktiska möjligheterna
till decentralisering. Enligt byråns mening bör, så länge handläggningen av
ärenden rörande flerfamiljshus är förlagd till bostadsstyrelsen, provningen av
ansökningar om utanordning av lån för dylika företag ävensom pantvården
ske centralt medan utbetalningen borde ombesörjas av länsorganen.

Byggnadslånebyrån håller vidare före, att den gamla lånestocken i vad den
avser enfamiljshus kan flyttas ut under den första femårsperioden. Decentraliseringen
av denna lånestock borde kunna påbörjas under budgetåret 1949,50
samt vara avslutad under budgetåret 1952/53.

Egnahemsnämndernas nuvarande lånestock bör enligt lånebyråns uppfattning
till en början i sin helhet förvaltas av lantbruksnämnderna. Även ^de
av egnahemsstyrelsen förvaltade lånen borde, i varje fall tills vidare, förvaltas
av de jordbrukspolitiska organen.

Statskontoret tillstyrker, att dess medverkan i låneförvaltningen upphör,
men är berett att under budgetåret 1948/49 alltjämt ombesörja förvaltningen
av de lån, som beviljats eller komma att beviljas enligt gallande kungörelser
för bostadsanskaffnings- och tertiärlån. Däremot anser sig ämbetsverket icke
kunna åtaga sig det ytterligare arbete, som vore förenat med den nya låne- och
bidragsverksamheten för enfamiljshus. Statskontorets medverkan darvidlag
skulle nämligen kräva inrättandet av ännu en avdelning inom kammarkontoret,
vilket med hänsyn till lokalförhållandena knappast vore möjligt.

1947 års byggnadsstyrelseutredning ifrågasätter, om icke egnahemsstyrelsens
byggnadstekniska verksamhet beträffande kollektiva tvätterier bör övei föras

till byggnadsstyrelsen. „

Åtskilliga remissinstanser yrka, att decentraliseringen genomföres sa snabbi
som möjligt; andra återigen betona att det finnes anledning att gå varsamt
fram samt att decentraliseringsperioden med hänsyn till bristen på kvalificeiad
arbetskraft torde bli längre än vad man eljest behövt räkna med.

Departementschefen.

I det följande upptager jag till behandling frågan om organ för den allmänna
bostadspolitik på längre sikt, varom statsmakterna fattat beslut under
de två senaste åren. Då enligt min mening skäl saknas för att vidtaga mera
genomgripande förändringar beträffande den nuvarande organisationen
detta torde i varje fall gälla för de närmaste åren — tillåter jag mig att
inledningsvis anföra vissa synpunkter på de två organ egnahemsorganisationen
och statens byggnadslånebyrå — som f. n. handha lan- och bidragsgivningen
till förmån för bostadsförsörjningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Vad först angår egnahemsorganisationen må nämnas att denna utgöres avett
centralt verk, egnahemsstyrelsen, som till sitt förfogande har organ i lansinstansen,
egnahemsnämnder, vilka i sin tur biträdas av kommunala organ, i
första hand hälsovårdsnämnderna, och av egnahemsombud. Egnahemsorganisationen
handhar icke endast bostadspolitiska uppgifter utan även vissa
med jordbrukspolitiken sammanhängande frågor. I det följande bortses från
sistnämnda del av organisationens verksamhet.

Egnahemsorganisationens lån- och bidragsgivning till förmån för ''bostadsförsörjningen
avser i främsta rummet landsbygden och mindre tätorter; formella
hinder föreligga dock icke för utlämnande av lån och bidrag till bostäder
inom andra tätorter. Ännu i början av 1940-talet svarade organisationen
för praktiskt taget hela den statliga stödverksamheten med avseende å
bostadsbyggandet och bostadsförbättringen på landsbygden. Under senare år
har emellertid en växande del av nybyggnadsverksamheten på landsbygden
kommit att finansieras med hjälp av lån och bidrag utlämnade genom byggnadslånebjmån.
Egnahemsorganisationens lån- och bidragsgi vning har till
följd härav alltmer inriktats på ombyggnad och tillfällig förbättring av bostadshus.

Den egnahemsorganisationen åvilande verksamheten är starkt decentraliserad.
Egnahemsnämnderna fatta sålunda beslut i flertalet låne- och bidragsärenden.

^ySS^^dsläflebyiån, som saknar länsorgan men biträdes av kommunala
föimedlingsorgan i regel drätselkammare resp. kommunalnämnd — handhar
såväl lån- och bidragsgivningen till en- och flerfamiljshus i allmänhet
som de särskilda stödåtgärderna till förmån för mindre bemedlade, barnrika
familjers samt pensionärers bostadsförsörjning. Den förra delen av verksamheten
fick större omfattning först år 1942, då det allmänna stödet åt
bostadsbyggandet kraftigt utvidgades. Fr. o. m. nämnda år har byggnadslånebyråns
långivning avsett huvudparten av bostadsbyggandet i tätorterna
och en allt större del av egnahemsbyggandet på landsbygden. Den senare
delen av verksamheten, vilken bedrivits sedan mitten av 1930-talet, har under
de senaste åren fått eu jämförelsevis stor omfattning.

Bestämmelserna angående den av byggnadslånebyrån handhavda låne- och
bidragsverksamheten ha vid 1946 och 1947 års riksdagar blivit föremål fölen
grundlig översyn. Denna har verkställts med utgångspunkt från en närmare
angiven målsättning för bostadspolitiken på längre sikt och på grundval
av allmänna riktlinjer beträffande metoderna för genomförande av det
bostadspolitiska programmet. Enligt dessa riktlinjer förutsättas statliga lån
till huvudparten av bostadsbyggandet komma att utgöra ett permanent inslag
i bostadspolitiken. Det förutsättes vidare, att bostadsrabatter skola utgå
till vissa kategorier av hushåll. Resultatet av översynen av låne- och
bidragsbestämmelserna torde kunna sammanfattas på följande sätt. Vad
angår flerfamiljshus ha de tidigare formerna för lån och bidrag i stort
sett bibehållits oförändrade, medan beträffande enfamiljshus stödet förenhet -

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

ligats och utformats i nära anslutning till det allmänna stöd åt enfamiljshus,
vilket hittills handhafts av byggnadslånebyrån. Vidare har området för
bostadsrabatter till olika hushållskategorier kraftigt utvidgats; någon mera
betydande ändring av formerna för denna bidragsgivning har dock icke företagits.
Slutligen innebär översynen, att flertalet av de former av stöd
åt bostadsbyggandet och bostadsförbättringen, som hittills handhafts av
egnahemsorganisationen, skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1948. Särskilda
former av stöd skola dock alltjämt finnas i vad det gäller dels mindre
genomgripande förbättring av bostadshus, dels lantarbetarbostäder.

De här i korthet angivna principbesluten angående den framtida bostadspolitiken
innebära sålunda, att den permanenta, till sin omfattning betydande
lån- och bidragsgivning till förmån för bostadsförsörjningen, sonr ansetts
nödvändig för att det uppställda målet beträffande bostadspolrtrken skall
kunna förverkligas, i väsentliga hänseenden får samma karaktär som den av
byggnadslånebyrån hittills bedrivna verksamheten. Å andra sidan skola enligt
besluten stora delar av den särskilda stödverksamhet, som handhafts av
egnahemsorganisationen, upphöra eller uppgå i den nya verksamheten.

I anslutning till förslag i propositionen nr 235 till förra årets riksdag an
gående bostadspolitiken på längre sikt anförde jag vissa principiella synpunkter
på den framtida bostadspolitiska organisationen. Sålunda framhöll
jag, att med hänsyn till den omfattning som den allmänna bostadspolitiska
verksamheten komme att få vid genomförandet av de i propositionen
framlagda förslagen torde behovet av ett fristående bostadspolitiskt centralorgan
vara oomtvistligt. Detta organ borde givas formen av ett permanent
statligt verk och skapas genom en omorganisation av statens byggnadslånebyrå.
Jag uttalade vidare, att — såsom bl. a. bostadssociala utredningen påpekat
_ det vore angeläget att största möjliga decentralisering av bostadspolitiken
genomfördes. Jag fann det uppenbart, att behov förelåg av bostadspolitiska
organ i kommunerna. Slutlig ställning till denna fråga borde dock
tagas först sedan bostadssociala utredningens organisationsförslag varit föremål
för remissbehandling. Jag framhöll slutligen, att jag hyste den uppfattningen
att länsorgan för bostadspolitiken kunde komma att få stor betydelse
för främjande av bostadsförsörjningen.

Riksdagen godkände nämnda principsynpunkter på den bostadspolitiska

organisationen.

I syfte att iförbereda framläggandet av förslag angående den bostadspolitiska
organisationen vid 1948 års riksdag har jag — sedan bostadssociala ut
redningen framlagt sitt principförslag beträffande den framtida organisationen
- med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juli 1947 låtit verkställa
närmare utredning av nämnda organisation genom särskilda sakkunniga.
Det av dessa framlagda betänkandet, liksom bostadssociala utredningens
nyssnämnda förslag, har numera remissbehandlats.

Innebörden av de sakkunnigas förslag torde kunna sammanfattas på följande
sätt. Med utgångspunkt från att egnahemsorganisationen i enlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

het med principbeslut vid 1947 års riksdag skall upphöra fr. o. m. den 1 j-uli
innevarande år ha de sakkunniga övervägt frågan om den lämpliga fördelningen
av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna på längre sikt mellan centralorgan,
länsorgan och kommunala organ. De sakkunniga ha därvid kommit
till den uppfattningen att den nuvarande fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan statliga och kommunala organ i stort sett är lämplig. Beträffande
arbetsfördelningen mellan statliga organ förorda däremot de sakkunniga väsentliga
förändringar. De sakkunniga föreslå sålunda, att den egentliga prövningen
av låne- och bidragsansökningar under vissa förutsättningar skall ske i
länsorganen. Förslaget i denna del innebär, att länsorganen efter en viss
övergångstid — av de sakkunniga uppskattad till 3 å 5 år — skola handlägga
icke endast de ärenden, som f. n. ankomma på egnahemsnämnderna, utan även
huvudparten av de låne- och bidragsärenden, som hittills prövats av byggnadslånebyrån.

På grundval av sagda uppfattning angående de bostadspolitiska arbetsuppgiftemas
fördelning mellan organ i olika instanser ha de sakkunniga utarbetat
förslag till organisation av dels ett centralt bostadspolitiskt organ,
dels särskilda bostadspolitiska länsorgan. Yad angår centralorganet föreslås
vissa ändringar i den nuvarande organisationen av byggnadslånebyrån, vilka
äro betingade såväl av den beslutade omläggningen av lån- och bidragsgivnmgen
till enfamiljshus som av den av de sakkunniga förordade decentraliseringen
av vissa ärendegrupper. Förslaget innebär en kraftig nedskärning av
centralorganet i förhållande till byggnadslånebyråns nuvarande organisation.
Sålunda föreslås, att den nuvarande sociala avdelningen, som bl. a. handlägger
ärenden angående lån och bidrag till mindre bemedlade, barnrika familjer,
successivt skall avvecklas, såsom en följd av att den särskilda långivningen till
förmån för dessa familjer skall upphöra. Vidare förutsättes, att den byrå som
föreslås ersätta den nuvarande tertiärlåneavdelningen, till följd av den förordade
decentraliseringen sa småningom kommer att få väsentligt mindre
arbetsuppgifter och därför mindre personalorganisation än tertiärlåneavdelningen.
De sakkunniga förorda jämväl, att de nuvarande två avdelningarna
för bostads- och byggnadsteknisk granskning av bostadshus — arkitektavdelningen
och tekniska avdelningen — sammanslås till en byrå.

Vad angår organisationen av länsorganen förorda de sakkunniga en icke
obetydlig utbyggnad i förhållande till omfattningen av den personal inom
egnahemsnämnderna, som handlägger bostadspolitiska (uppgifter. De sakkunniga
föreslå sålunda bl. a., att till varje länsorgan skall knytas såväl en chefstjänsteman
som en kvalificerad byggnadsingenjör för ekonomisk granskning
av låneärenden.

Organisationssakkunniga ha icke närmare behandlat de övergångsproblem,
som uppkomma till följd av att de förordade ändringarna i nuvarande organisation
förutsättas komma att genomföras successivt. Med hänsyn till att
en definitiv ståndpunkt i decentraliseringsfrågan icke nu kan tagas och under
beaktande av att vissa med bostadspolitiken sammanhängande organisations -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

frågor f. n. icke kunna slutligt avgöras, föreslå emellertid de sakkunniga, att
i vad det gäller centralorganet endast en mindre del av tjänsterna ordinariesättes
och att i fråga om länsorganen tills vidare inga ordinarie tjänster inrättas.

I anslutning till yttrande över organisationssakkunnigas betänkande har
byggnadslånebyrån framlagt förslag beträffande personalorganisation för
såväl det centrala organet som länsorganen under de närmaste åren. Byrån
utgår därvid från att de ändringar i nuvarande organisation, som äro betingade
av omläggningen den 1 juli 1948 av lån- och bidragsgivningen till förmån för
bostadsförsörjningen ävensom av egnahemsorganisationens upphörande vid
sagda tidpunkt och en decentralisering av vissa ärendegrupper, av praktiska
skäl icke kunna genomföras omedelbart. Sålunda måste avvecklingen av vissa
arbetsuppgifter, som f. n. åvila byggnadslånebyrån, bli tidskrävande. Yidare
borde försiktighet iakttagas vid utbyggandet av länsorganens personalorganisation.
Byggnadslånebyråns förslag, som i sina huvuddrag ansluter sig till
byråns nuvarande organisation, innebär, att under de närmaste åren endast
jämförelsevis små förändringar i organisationen skola vidtagas och att dessa
skola genomföras stegvis.

I flertalet yttranden över organisationssakkunnigas betänkande har den
förutsatta omorganisationen av de bostadspolitiska organen fr. o. m. den 1
juli 1948 lämnats utan erinran. I vissa yttranden har emellertid antingen
ifrågasatts lämpligheten av att vid sagda tidpunkt genomföra den av de sakkunniga
föreslagna omorganisationen eller hävdats att med en omorganisation
tills vidare bör anstå. Härvid har i vissa fall hänvisats till det rådande allmänna
ekonomiska läget; i andra fall har påpekats att olika utredningar
pågå, som nära beröra byggnadsväsendet och samhällsplaneringen.

Vid en bedömning av frågan om den lämpliga tidpunkten för en omorganisation
av de bostadspolitiska organen bör det enligt min mening särskilt beaktas,
att en mera slutgiltig, ny organisation icke kan skapas omedelbart.
Framför allt bör utbyggandet av länsorganen ske i så långsam takt att
den erfarenhet som vinnes genom denna utbyggnad kan beaktas vid den
slutliga utformningen av personalorganisation för ifrågavarande organ. Jag
delar alltså den av såväl organisationssakkunniga som byggnadslånebyrån
intagna ståndpunkten att de nya organen böra utformas steg för steg. Därvid
bör självfallet beaktas, såsom närmare utvecklats av organisationssakkunniga,
att vissa med den bostadspolitiska organisationen sammanhängande frågor
f. n. äro föremål för utredning.

Enligt min mening finnes icke anledning frångå 1947 års principbeslut, att
uppbyggandet av de nya bostadspolitiska organen påbörjas redan den 1 juli
1948. Sålunda talar mot ett uppskov den omständigheten att omorganisationen
måste förutsättas bli jämförelsevis tidskrävande. Yidare kunna flera särskilda
skäl anföras. Vissa ändringar i nuvarande organisation måste ofrånkomligen
genomföras under nästa budgetår såsom en följd av dels att egnahemsorganisationen
skall upphöra den 1 juli 1948, dels att vid sagda tidpunkt nya bestämmel4—559
48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ser om lån och. bidrag till enfamiljshus skola träda i kraft. Enligt min mening
är det önskvärt, att dessa ändringar vidtagas med utgångspunkt från allmänna
riktlinjer för uppbyggandet av den bostadspolitiska organisationen under de
närmaste åren. Jag har emellertid icke blivit övertygad om lämpligheten av
att — såsom organisationssakkunniga synas förorda — till grund för de
organisatoriska förändringarna under de närmaste åren lägga preciserade, i
princip slutgiltiga planer beträffande organisationen på längre sikt. Bl. a.
av skäl som anförts i vissa, nyss berörda remissyttranden torde nämligen f. n.
säkra hållpunkter icke kunna erhållas för en bedömning av frågan om den
lämpliga utformningen av organisationen på längre sikt. En försiktig bedömning
av denna fråga torde alltså i första hand vara motiverad av dels att
vissa med bostadspolitiken sammanhängande organisationsfrågor inom andra
områden av statsförvaltningen äro föremål för utredning, dels att tillräcklig erfarenhet
ännu icke vunnits angående den grad i vilken de bostadspolitiska
arbetsuppgifterna lämpligen kunna decentraliseras.

Jag övergår nu till att behandla frågan om riktlinjerna för den omformning
av den bostadspolitiska organisationen som bör eftersträvas under de närmaste
åren, varefter jag ämnar anföra vissa allmänna synpunkter på den
bostadspolitiska organisationen på längre sikt.

Vid min prövning i det följande av frågan om fördelningen av de bostadspolitiska
arbetsuppgifterna mellan olika organ förutsätter jag i anslutning till de
i det föregående nämnda av 1947 års riksdag godkända principiella synpunkterna
på den bostadspolitiska organisationen, att det skall finnas såväl statliga
som kommunala organ för bostadspolitiken och att de förra skola bestå
av ett centralt verk samt därunder sorterande särskilda länsorgan.

Den nuvarande fördelningen av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan
statliga och kommunala organ innebär, att de senare dels förmedla ansökningar
om statliga lån och bidrag till förmån för bostadsförsörjningen och
i anslutning därtill biträda såväl lånesökandena som de statliga organen, dels
handha vissa med förvaltningen av beviljade lån och bidrag sammanhängande
uppgifter. Övriga arbetsuppgifter utom vissa planeringsuppgifter åvila de statliga
organen. Organisationssakkunniga förutsätta, att ifrågavarande arbetsfördelning
skall i stort sett bibehållas; dock förordas att den byggnadstekniska
kontrollen i sin helhet skall överföras på de kommunala organen. I vissa yttranden
över organisationsförslaget ifrågasättes huruvida icke beslutanderätten i
ärenden rörande statliga lån och bidrag i viss utsträckning skulle kunna överföras
på de kommunala organen. Stadsförbundet, som allmänt uttalar att
kommunerna själva böra få taga ansvaret för sin egen bostadspolitik, finner
sålunda icke något skäl, varför icke städer med minst 10 000 invånare skulle
kunna anförtros uppgiften att inom ramen för allmänna anvisningar pröva och
avgöra ärenden rörande familj ebostadsbidrag. Förbundet anser vidare, att
granskningen av ritningar och tekniska beskrivningar bör omhänderhavas av
de kommunala organen. En liknande uppfattning hyser stadskollegiet i Stock -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

holm, som bl. a. anser, att de större städerna böra anförtros de granskningsoch
kontrolluppgifter som sammanhänga med den statliga låne- och bidragsverksamheten.

Enligt min mening tala åtskilliga skäl för att de bostadspolitiska uppgifterna
så långt möjligt anförtros de kommunala organen. Det vore utan tvivel
förenat med vissa fördelar om därvid även avgörandet av låne- och bidragsärenden
kunde anförtros dessa organ. Detta förutsätter emellertid bl. a. att
härför erforderlig sakkunskap står till kommunernas förfogande. Även om
det synes obestridligt, att flertalet större städer och jämväl vissa andra kommuner
under de senaste åren erhållit tillgång till betydande sakkunskap och
erfarenhet i bostadspolitiska frågor, är jag dock icke beredd att f. n. förorda
att beslutanderätt i låne- och bidragsärenden överföres på de kommunala
organen. Vad vidare den tekniska granskningen beträffar, är det, såsom
organisationssakkunniga påpekat, önskvärt att centralorganets befattning härmed
successivt begränsas och i ett tidigt skede av planeringen ersättes av råd,
upplysningar och anvisningar till lånesökanden. Dessa torde i första hand böra
lämnas av de kommunala organen, som därigenom skulle komma att i växande
grad medverka vid handläggningen av låne- och bidragsärenden, även om beslutanderätten
i framtiden förbehölles de statliga bostadspolitiska organen. Till
denna fråga återkommer jag i det följande.

Med hänsyn till det sist anförda kan jag i vad det gäller de bostadspolitiska
arbetsuppgifternas fördelning under de närmaste åren mellan statliga
och kommunala organ ansluta mig till organisationssakkunnigas förslag.

Vad härefter angår frågan om fördelning av de på statliga organ ankommande
uppgifterna mellan det centrala organet och länsorganen
må erinras om att organisationssakkunniga förordat, att den egentliga
lån- och bidragsgivningen successivt överföres till länsorganen. I vissa yttranden
har hävdats att även den s. k. förhandsgranskningen av planerade bostadsbyggnadsföretag
borde handhavas av länsorganen. I det föregående har jag i
anledning av nämnda förslag och yttranden som min mening anfört, att frågan
om de bostadspolitiska uppgifternas fördelning mellan organ i olika instanser
icke f. n. bör slutligt avgöras. Det förslag till fördelning av arbetsuppgifterna
under de närmaste åren mellan centralorganet och länsorganen som
framlägges i det följande avviker i väsentliga hänseenden från den av organisationssakkunniga
intagna ståndpunkten i decentraliseringsfrågan. Härmed
har jag emellertid icke tagit ställning till de olika organens arbetsuppgifter
på längre sikt. Den jämförelsevis begränsade decentralisering av lån- och
bidragsgivningen under de närmaste åren, som jag kommer att förorda, utgör
ett uttryck för min uppfattning att under en övergångstid rubbningarna
i den nuvarande organisationen böra i görlig mån begränsas och att decentraliseringen
bör ske med viss försiktighet under beaktande av de erfarenheter
som successivt vinnas.

Med hänsyn till sist angivna allmänna riktlinjer för utformningen av orga -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

nisationen under de närmaste åren finner jag det lämpligt att i den följande
redogörelsen för mitt förslag till arbetsfördelning mellan centralorganet och
länsorganen taga utgångspunkten i den nu gällande ordningen.

F. n. gäller att följande ärenden beträffande lån och bidrag till förmån
för bostadsförsörjningen handläggas centralt, nämligen av byggnadslån eby rån
huvudparten av ärenden angående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus,
ett mindre antal ärenden avseende ombyggnad av enfamiljshus, samtliga
flerfamiljshusärenden, ärenden avseende familjebidrag till förmån för mindre
bemedlade, bamrika familjers bostadsförsörjning samt av egnahemsstyrelsen
ärenden angående egnahemsstatslån och — efter preliminär behandling i vederbörande
egnahemsnämnd — ärenden avseende lantarbetarbostadslån och
-bidrag. Av länsorgan, egnahemsnämnderna, handläggas ärenden angående
mindre genomgripande förbättring av ibostadshus, huvudparten av ärenden angående
lån och bidrag till ombyggnad av bostadshus samt ett mindre antal
ärenden angående lån till nybyggnad av egnahem. Beslut i ärenden angående
statsbidrag till pensionärshem meddelas av Kungl. Maj:t. Enligt den
nuvarande ordningen handhaves alltså praktiskt taget hela lån- och bidragsgivningen
i vad det gäller nybyggnad av bostadshus centralt medan stödet till
mindre genomgripande förbättring och till ombyggnad av bostadshus i allt
väsentligt handhaves av egnahemsnämnderna. Vidare handläggas ärenden angående
bostadsrabatter till vissa hushållskategorier centralt.

Vid egnahemsorganisationens upphörande den 1 juli 1948 skulle, därest
arbetsfördelningen mellan centralorgan och länsorgan bleve oförändrad, det
centrala organets arbetsuppgifter komma att avse samtliga byggnadslånebyrån
åvilande uppgifter samt ärenden angående lån och bidrag till lantarbetarbostäder.
Länsorganen skulle komma att övertaga egnahemsnämndernas
bostadspolitiska uppgifter. Någon mera betydande ändring i här angivna
fördelning av arbetsuppgifterna mellan centralt organ och länsorgan torde
icke kunna genomföras redan den 1 juli innevarande år. Jag förutsätter därför,
att det centrala organet kommer att handlägga alla låne- och bidragsärenden
avseende flerfamiljshus samt nybyggnad av enfamiljshus ävensom bidragsgivningen
till förmån för barnfamiljerna. Länsorganens verksamhet skulle
till följd härav till en början begränsas till att avse lån till ombyggnad avbostadshus
samt det särskilda stödet till förbättring av bostadshus.

Enligt min mening är det särskilt angeläget att hela lån- och bidragsgivningen
beträffande enfamiljshus (egnahem och tvåfamiljshus) i landskommuner
och mindre tätorter så fort ske kan överflyttas på länsorganen. Antalet
dylika ärenden är betydande; det torde sålunda under de senaste åren ha i
genomsnitt uppgått till 15 000 för år räknat, varav huvudparten avsett nybyggnad.
Bedan under nästa budgetår böra därför länsorganen i den utsträckning
som befinnes möjlig förstärkas i personalhänseende på sådant sätt att de i en
nära framtid kunna övertaga låneärenden avseende nybyggnad av enfamiljshus.
Med hänsyn till önskvärdheten av att gå försiktigt fram vid genomförandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

av decentraliseringen synes personalförstärkningen böra ske under den förutsättningen,
att den del av ifrågavarande ärenden som gäller bostadsbyggnadsföretag
i städer med minst 10 000 invånare icke skall överföras till länsorganen.
Flera skäl synas utöver det nyss nämnda tala för sagda begränsning
av decentraliseringen. Det torde komma att visa sig svårt att under
den närmaste tiden till länsorganens förfogande ställa för den ekonomiska
granskningen av låneärenden erforderlig sakkunskap. Organens erfarenheter
rörande kostnadsgranskning av nybyggnadsärenden måste uppenbarligen bli
begränsade. Vidare måste beaktas, att olägenheterna med en central prövning
av nybyggnadsärenden avseende större städer torde vara jämförelsevis
små. Jag föreslår fördenskull, att, i varje fall till en början, lån- och bidragsgivningen
i avseende å städer med minst 10 000 invånare skall handhavas
av det centrala organet. Avvikelser från denna gränsdragning bör dock kunna
medgivas av Kungl. Maj:t.

Samtidigt med att länsorganen övertaga handläggningen av ärenden angående
lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus bör på dem överflyttas
uppgiften att granska ritningar och tekniska beskrivningar till planerade enfamiljshus
för vilka statliga lån och bidrag sökas eller äro avsedda att sökas.

Vad härefter angår lån- och bidragsgivningen med avseende å flerfamiljshus
anser jag, att denna i sin helhet tills vidare bör handhavas av det centrala
organet.

Ett visst samband kommer att råda mellan lån- och bidragsgivningen till
bostadshus och beviljandet av familjebostadsbidrag till barnfamiljer. Sambandet
är särskilt påtagligt i vad det gäller lån och bidrag till enfamiljshus.
Familjebostadsbidragen skola nämligen enligt principbeslut av förra årets
riksdag icke kunna utgå kontant, vilket beträffande familjer i enfamiljshus
innebär, att bidraget kommer att utgå i form av ränte- och amorteringseftergifter
i första hand å det statliga egnahemslånet. Med hänsyn till berörda
förhållande torde det vara uppenbart olämpligt att låta beslut om lån och
bidrag till bostadshus å ena sidan och beslut om familjebostadsbidrag å den
andra sidan fattas av skilda organ. Jag finner det vidare självfallet, att det
organ som beviljat lån och bidrag jämväl skall — med biträde av vederbörande
kommunala organ — handhava förvaltningen av de av organet beviljade lånen
och bidragen. Jag förutsätter därför, att såväl familjebostadsbidragsgivningen
som förvaltningen av beviljade lån och bidrag till bostadshus kommer att överföras
på länsorganen i den utsträckning som betingas av decentraliseringen
av lån- och bidragsgivningen till bostadshus. Jag får erinra om att jag vid
framläggande av förslag angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen
senare denna dag kommer att förorda, att slutlig ställning icke
f. n. skall tagas till frågan om införande av ett statligt kreditgarantisystem.

I detta sammanhang får jag till särskild behandling upptaga frågan, vilka
organ som böra handlägga ärenden angående lån och bidrag till bostadshus
A jordbruksfastighet. I anledning av propositionen nr 235/1947 uttalade riksdagen,
att denna fråga borde bli föremål för ytterligare överväganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Organisationssalikunniga ha ägnat berörda fråga särskild uppmärksamhet,
därvid de samrått med 1947 års centrala lantbrukskommitté beträffande såväl
frågan vilka organ som böra handlägga ifrågavarande ärenden som frågan
om formerna för samarbete mellan de bostadspolitiska och jordbrukspolitiska
organen i förevarande ärenden. Organisationssakkunniga föreslå, att dessa
ärenden skola handläggas av de bostadspolitiska organen medan lantbrukskommittén
förordar, att ärendena utom i vad det gäller förbättringsstödet.
skola prövas av de jordbrukspolitiska organen. I flertalet yttranden hävdas,
att lantbrukskommitténs förslag är att föredraga. Byggnadslånebyrån, som
förordar att de jordbrukspolitiska organen skola fatta beslut i alla ärenden
angående lån och bidrag till bostadshus å jordbruksfastighet, föreslår att de
bostadspolitiska organen skola pröva ärendena ur bostadspolitisk synpunkt
och verkställa erforderlig granskning av de planerade bostadsbyggnadsföretagen.

Det synes mig uppenbart, att ärenden rörande lån och bidrag till bostäder
å jordbruksfastighet böra prövas såväl ur bostadspolitisk som ur jordbrukspolitik
synpunkt. En tillfredsställande handläggning av dessa ärenden
torde fördenskull förutsätta, att de bostadspolitiska och jordbrukspolitiska
organen fortlöpande samarbeta. Jag finner vidare övervägande skäl tala
för att beslut i sagda ärenden fattas av de jordbrukspolitiska organen. Enligt
min uppfattning bör nämligen i fråga om jordbrukets bostäder arten och omfattningen
av planerade bostadsförbättringar i sista hand bedömas ur jordbrukspolitiska
synpunkter. De böra vidare i görligaste mån samordnas med
åtgärder för rationalisering av vederbörande jordbruk. Jag anser mig fördenskull
böra godtaga byggnadslånebyråns bär förevarande förslag, dock med
följande ändringar. Förutsatt att de jordbrukspolitiska organen i enlighet
med förslag i propositionen nr 149 till årets riksdag, att kreditstödet för jordbruksändamål
skall lämnas i form av statliga kreditgarantier, icke komma att
förvalta lån, synes förvaltningen av lån och bidrag till jordbrukets bostäder
böra åvila de bostadspolitiska organen. Vidare förordar jag, att ärenden angående
lån och bidrag till lantarbetarbostäder med hänsyn till denna stödverksamhets
rent bostadssociala karaktär i fortsättningen skola handläggas
av de bostadspolitiska organen. I anslutning till vad som f. n. gäller föreslår
jag därför, att ärenden angående lantarbetarbostadslån och -bidrag tills vidare
efter förberedande granskning av vederbörande länsorgan slutligt handläggas
av det centrala organet. Sedan ärenden angående lån och bidrag till nybyggnad
av enfamiljshus inom andra kommuner än städer med minst 10 000
invånare i allmänhet överförts till länsorganen, bör prövas huruvida icke även
lantarbetarbostadsärendena i sin helhet skulle kunna handläggas av sistnämnda
organ.

Vad härefter angår organisationssakkunnigas förslag att de med planeringen
av bostadsförsörjningen i hela landet och i de olika länen sammanhängande
uppgifterna skola åvila det centrala organet finner jag icke anledning
till erinran. Inom socialstyrelsen sammanställes f. n. viss löpande statistik
rörande bostadsmarknaden, byggnadsverksamheten och byggnadskostnaderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I likhet med de sakkunniga förordar jag, att sagda statistik överföres till det
bostadspolitiska centralorganet med ingången av år 1949. I samband härmed
bör emellertid — såsom de sakkunniga förutsatt — övervägas, huruvida socialstyrelsen
alltfort bör handhava statistiken rörande annan byggnadsverksamhet
än bostadsbyggandet.

Till vad organisationssakkunniga anfört beträffande centralorganets medverkan
vid upprättande av bostadsförsörjningsplaner för större kommuner kan
jag ansluta mig.

Jag får vidare erinra om att i proposition nr 130 till innevarande års riksdag
förslag framlagts om nya grunder för statens stöd till anordnande av
kollektiva tvätterier. I anslutning till förslaget framhölls, att nämnda
verksamhet den 1 juli 1948 borde överflyttas från egnahemsstyrelsen till det
bostadspolitiska centralorganet. Jag förordar alltså, att ifrågavarande stödverksamhet
fr. o. m. nästa budgetar handhaves av sistnämnda organ.

Jag finner vidare lämpligt att — liksom f. n. är fallet — Kungl. Maj:t
meddelar beslut dels i frågor rörande fördelning av trekronorsbidrag mellan
olika kommuner, dels i ärenden angående statsbidrag till anordnande av
pensionärshem.

Mot organisationssakkunnigas förslag att länsorganen skola kunna underställa
det centrala organet låne- och bidragsärenden samt att besvärsrätten
icke bör begränsas har jag ingen erinran. Jag kan icke dela byggnadslånebyråns
uppfattning att en minoritet av ett länsorgans ledamöter skall kunna
genomdriva, att ett ärende underställes centralorganet. Jag kan ej heller ansluta
mig till det förslag till begränsning av såväl underställnings- som besvärsrätten
som framförts i vissa yttranden.

Jag finner det slutligen självfallet, att — såsom närmare utvecklats av
organisationssakkunniga — centralorganet skall genom råd, anvisningar o. s. v.
öva tillsyn över länsorganens låne- och bidragsverksamhet.

Innebörden av de av mig förordade riktlinjerna för fördelningen av de bostadspolitiska
arbetsuppgifterna under de närmaste åren mellan centralt
organ, länsorgan och kommunala organ har angivits i följande tablå (s. 56).

I samband med övergången till en ny bostadspolitisk organisation den 1
juli 1948 uppkomma särskilda problem avseende bl. a. vissa av egnahemsstyrelsen
och statskontoret förvaltade fonder. Vid framläggande av förslag angående
vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen kommer jag att
senare denna dag till närmare behandling upptaga dessa frågor.

Mot bakgrunden av de i det föregående förordade riktlinjerna för den bostadspolitiska
organisationen under de närmaste åren får jag slutligen anföra
vissa allmänna synpunkter på frågan om utformningen av den bostadspolitiska
organisationen på längre sikt.

Såsom jag närmare utvecklat i det föregående har ännu icke tillräcklig erfarenhet
vunnits rörande central resp. lokal handläggning av olika ärendegrupper
för att säkra hållpunkter skola kunna erhållas för eu bedömning av
den lämpliga fördelningen av de bostadspolitiska uppgifterna mellan organ i

Förslag till fördelning under de närmaste åren ht de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan centralt organ, länsorgan och
_ kommunala organ.

Centralt

organ

Länsorgan

Kommunala

organ

Planering av bostadsförsörjningen

Förhandsgranskning av projekt för vilka
lån och bidrag äro avsedda att sökas

Beviljande och förvaltning av lån och bidrag

Följande av utvecklingen på bostads- och bygg-

nadsmarknaderna samt klarläggande av förskjut-ningar i de framtida förutsättningarna för en
allmän förbättring av bostadsförsörjningen.

Handhavando av löpande statistik avsedd att be-lysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmark-naderna, verkställande av särskilda undersök-ningar beträffande denna utveckling samt ut-förande av beräkningar rörande det framtida
bostadsbehovet och den framtida utvccklingon
på bostadsmarknaden.

Medverkan vid upprättande av bostadsförsörjnings-planer för kommuner med minst 10 000 inv.

Biträde åt mindre kommuner, där behov före-ligger av särskilda undersökningar för belysning
av bostadsförsörjningsläget och förutsättningarna
för en förbättring av detsamma i framtiden.

Förhandsgranskning av ritningar och tek-niska beskrivningar avseende

a) ny- eller ombyggnad av ilorfamiljshus

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbätt-ring av enfamiljshus i städer mec
minst 10 000 inv.

c) projekt som länsorganen icke anse sig
kunna bedöma.

Biträde åt länsorganen och de kommu-nala organen med råd, upplysningar och
anvisningar i tekniska frågor.

Biträde i form av konsultationer åt bygg-nadsföretagare vid planeringen av bo-stadsbyggnadsföretag.

Granskning och utarbetande av typrit-ningar till enfamiljshus.

Projektering av kollektiva tvätterier, för
vilka statliga lån och bidrag äro av-sedda att sökas.

Beslut i låne- och bidragsärenden avseende

a) ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus.

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljs-hus i städer med minst 10 000 inv.

c) lantarbetarbostäder

d) kollektiva tvätterier

e) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån
och bidrag kunna beviljas av centralorganet.

f) projekt som länsorganen icke anso sig kunna bo-döma

g) besvär över länsorganens beslut.

Förvaltning av lån och bidrag, beviljade av centralorganet.

Granskning av ansökningar angående statsbidrag till pen-sionärshem och yttrande till Kungl. Maj:t däröver.

Förslag till fördelning mellan kommunerna av trekronors-bidrag.

Råd och anvisningar till länsorganen rörande den eko-nomiska och juridiska granskningen.

Inspektion av länsorganens låne- och bidragsverksamhet.
Översyn över den byggnadstokniska kontrollen.

Verkställande i samråd med centralorganet av
undersökningar rörande bostadsförhållandena och
bostadsbehovet i de olika länen.

Förhandsgranskning av ritningar och tek-niska beskrivningar avseende nybyggnad,
ombyggnad eller förbättring av enfamiljs-hus i andra kommuner än städer med
minst 10 000 inv.

Beslut i låne- och bidragsärenden avseende

a) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljs-hus i andra kommuner än städer med minst
10 000 inv.

b) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån
och bidrag kunna beviljas av länsorganen.

Förberedande granskning av ärenden avseende lantar-betarbostäder.

Förvaltning av lån och bidrag, boviljade av länsorganen.

I fråga om kommuner mod minst 10 000 inv.,
upprättande av bostadsförsörjningsplancr i sam-råd med centralorganet.

Insamling av statistiska primäruppgifter, avsedda
att belysa utvecklingen på bostads- och bygg-nadsmarknaderna.

Biträde åt byggnadsföretagare vid planeringen av
bostadsbyggnadsföretag.

Tillhandahållande av typritningar till enfamiljshus.

Förmedling av ansökningar om förhands-granskning.

Förmedling av ansökningar om lån och bidrag.

Biträdo vid utbetalning av lån och bidrag.

Biträde vid förvaltningen av lån och bidrag, beviljade
av såväl centralorganet som länsorganen.

Verkställande av byggnadsteknisk kontroll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

olika instanser. Med hänsyn härtill har jag förordat, att decentraliseringen
under de närmaste åren får begränsad omfattning och genomföres successivt.

Sagda ståndpunkt beträffande decentraliseringen av arbetsuppgifterna
under de närmaste åren får dock enligt min mening icke innebära, att frågan
om en framtida mera genomgripande decentralisering skjutes åt sidan.
Sedan erfarenhet vunnits rörande länsorganens handläggning av ärenden
angående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus synes sålunda
böra upptagas till övervägande, huruvida icke hela långivningen beträffande
enfamiljshus — d. v. s. även ärenden beträffande enfamiljshus i städer
med minst 10 000 invånare — bör kunna överföras till dessa organ samt huruvida
icke förutsättningar finnas för överförande till länsorganen av viss del av
låneverksamheten i avseende å flerfamiljshus. Yad först angår enfamiljshus
må erinras om att i det föregående ifrågasatts huruvida icke bl. a.
större städer så småningom skulle kunna själva anförtros den dem
berörande långivningen. Därest vid en slutlig provning av sistnämnda fråga
betänkligheter alltfort komma att föreligga mot införandet av en dylik ordning
bör detta icke utgöra hinder för att granskningen av ritningar och
tekniska beskrivningar till planerade enfamiljshus verkställes av ifrågavarande
städer, varvid det måhända kan framstå som ändamålsenligt att
låta länsorganen slutligt pröva berörda låneärenden. Yad härefter angår frågan
om en framtida decentralisering av handläggningen av låneverksamheten
beträffande flerfamiljshus torde kunna förutsättas, att ärenden avseende större
bostadsbyggnadsprojekt icke med fördel kunna handläggas av länsorganen.
Enligt vad jag under hand erfarit av byggnadslånebyrån avser omkring hälften
av flerfamiljshusärendena hus med högst 10 lägenheter. Med hänsyn till att
vissa fördelar torde vara förbundna med en decentralisering av sistnämnda
ärenden, bör sedermera övervägas huruvida icke förutsättningar föreligga att
överföra handläggningen av dessa till länsorganen.

Organisationssakkunniga föreslå, att det centrala bostadspolitiska organet
kallas b os tadsstyr elsen, att de särskilda länsorganen för bostadspolitiken erhålla
benämningen länsbostadsnämnder och att de kommunala bostadspolitiska
organen kallas förmedlingsorgan. Detta förslag kan jag godtaga.. I det
följande kommer jag att framlägga förslag beträffande personalorganisation
under nästa budgetår för såväl bostadsstyrelsen som länsbostadsnämnderna.
Vidare upptager jag till behandling vissa frågor berörande förmedlingsorganen.

III. Bostadsstyrelsens organisation.

Organisationssakkunnigas förslag.

Sammansättning m. m.

Beträffande bostadsstyrelsens sammansättning samt beträffande lönegradsplacering
för styrelsens chef och arvoden till dess ledamöter anföra de sakkunniga
i huvudsak följande.

58 Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

Bostadsstyrelsen bör organiseras såsom ett kollegialt verk under cbefsskap
av en generaldirektör.

De sakkunniga ha i anslutning till förslag av bostadssociala utredningen
föreslagit, att verkets styrelse skall utgöras av generaldirektören och ett antal,
förslagsvis fem, av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Därjämte bör generaldirektörens
ställföreträdare vara ledamot och vid förfall för generaldirektören
ersätta denne såsom ordförande. Praktiska skäl tala mot att utöver de utsedda
personerna jämväl samtliga byråchefer skulle vara ledamöter av bostadsstyrelsen.
Byråcheferna ävensom andra tjänstemän eller sakkunniga
böra i fråga om ärenden, som av dem föredragas inför styrelsen in pleno,
vara skyldiga att till protokollet låta anteckna från styrelsens beslut avvikande
mening,

De sakkunniga ha icke funnit skäl föreslå, att de av Kungl. Maj:t utsedda
ledamöterna skola representera vare sig parterna på bostads-(hyres)marknaden
— fastighetsägare och hyresgäster — eller de övriga grupper, vilkas intressen
beröras av bostadspolitiken, såsom byggnadsföretagare, entreprenörer
och byggnadsarbetare. Ej heller ha de sakkunniga funnit lämpligt föreslå, att

1 bostadsstyrelsen skulle vara representerade andra statliga organ, som i
större eller mindre grad ha beröringspunkter med bostadspolitiken, såsom
byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen.
Det erforderliga samarbetet mellan bostadsstyrelsen samt sagda
och andra statliga myndigheter bör kunna åstadkommas på annat sätt. Bostadsstyrelsens
ledamöter böra icke formellt vara representanter för några
särskilda intressen, organisationer eller myndigheter. Däremot synes det angeläget,
att förtrogenhet med landsbygdens förhållanden och med kommunal
verksamhet blir företrädd inom styrelsen. Bostadsstyrelsen bör jämväl erhålla
en kvinnlig ledamot med förutsättningar att kunna bedöma bostadens
problem ur hemmets och husmoderns synpunkter.

För de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna torde ersättare böra utses.

Generaldirektören förutsattes förordnad på viss tid. Han synes liksom flertalet
övriga generaldirektörer böra placeras i lönegraden Cp 19. Till var och
en av de fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör utgå ett arvode av

2 400 kronor för år. Ersättare för ledamöterna böra erhålla ett dagarvode av
20 kronor för dag, då de deltaga i sammanträde eller eljest utföra arbete för
styrelsens räkning.

De sakkunniga anse. icke, att tillräckligt starka skäl finnas för att förorda
inrättandet av en särskild befattning som överdirektör och souschef i ett verk
av den storleksordning bostadsstyrelsen enligt förslaget skulle få. De sakkunniga
vilja därför föreslå, att frågan om ställföreträdare för generaldirektören
tills vidare löses så, att Kungl. Maj:t för viss tid därtill förordnar en
av byråcheferna. Såsom ställföreträdare och ledamot av styrelsen bör han
åtnjuta särskilt arvode, vilket skäligen synes böra sättas till samma belopp,
som föreslagits för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna, eller 2 400 kronor
för år.

Byråindelning.

Med utgångspunkt från sin uppfattning — i organisatoriskt betydelsefulla
hänseenden avvikande från bostadssociala utredningens — om den lämpliga
fördelningen av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan centralorgan,
länsorgan och kommunala organ anse de sakkunniga, att antalet permanenta
byråer kan begränsas till fyra, nämligen en kanslibyrå, en planeringsbyrå,
en teknisk byrå och en lånebyrå. Inom bostadsstyrelsen borde därjämte,

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

så länge nuvarande byggnadsreglering upprätthålles, förläggas en fristående
sektion för byggnadstillståndsärenden.

På de olika byråerna skulle efter genomförd decentralisering ankomma
följande huvudsakliga arbetsuppgifter.

Kanslibyrån skulle närmast komma att motsvara vad som inom byggnadslånebyrån
kallas den egentliga kansliavdelningen. Arbetsuppgifterna skulle i
stort sett bli desamma — framställningar till Kungl. Maj:t, remissutlåtanden
i allmänhet, organisationsfrågor, personalärenden m. m.

Beträffande de tre övriga byråerna påpeka de sakkunniga, att arbetsuppgifterna
betingas av den grad, i vilken de tre huvudgrupperna av uppgifter
— planering av bostadsförsörjningen samt beviljande och förvaltning av lån
och bidrag — uppdragas åt de lokala instanserna.

Planeringsbyrån skulle närmast komma att motsvara byggnadslånebyråns
utredningsavdelning, i vissa hänseenden utbyggd med nya arbetsuppgifter.
På byrån skulle sålunda ankomma att verkställa dels allmänna utredningar
rörande förutsättningarna för förverkligandet av den allmänna målsättningen
för bostadspolitiken, dels vissa av de undersökningar, som erfordras för upprättandet
av bostadsförsörjningsplaner för såväl kommuner som län. Byrån
skulle vidare handhava viss löpande statistik, avsedd att belysa utvecklingen
på bostads- och byggnadsmarknaderna. Till byrån skulle även förläggas indexberäkningarna
rörande byggnads- och driftkostnader för bostadshus.

Tekniska byrån skulle närmast motsvara byggnadslånebyråns tekniska avdelning
och arkitektavdelning. Byråns arbetsuppgifter skulle omfatta dels
konsulterande verksamhet ur såväl arkitektonisk som konstruktionssynpunkt
rörande planerade bostadshus, avsedda att finansieras med hjälp av statliga
lån och bidrag, dels granskning av ritningar, konstruktionsskisser och tekniska
beskrivningar till dylika hus (»förhandsgranskning»), dels utarbetande
resp. godkännande efter vederbörlig granskning av annorstädes utarbetade
typritningar, konstruktionsskisser och tekniska beskrivningar, dels utövande
av tillsyn över länsbostadsnämndernas byggnadstekniska kontrollverksamhet,
dels slutligen verkställande av byggnadstekniska utredningar, vilka framstå
som erforderliga för en kontinuerlig förbättring av metoderna i byråns
konsultations-, gransknings- och kontrollverksamhet.

Lånebyrån skulle lämna länsbostadsnämnderna närmare anvisningar beträffande
dels den ekonomiska granskningen, avseende bl. a. produktions- och
driftkostnader, dels den juridiska granskningen, dels förvaltningen av beviljade
lån. Byrån skulle vidare utöva en allmän tillsyn över länsbostadsnämndernas
lån- och bidragsgivning. Till byrån borde kunna anknytas särskilda
undersökningan i syfte att finna effektivare och ändamålsenligare
metoder för den ekonomiska granskningen. Lånebyrån skulle slutligen handlägga
dels ärenden avseende besvär över länsbostadsnämndernas beslut, dels
de ärenden som av länsbostadsnämnderna överlämnas till bostadsstyrelsen
för prövning och avgörande. Båda grupperna av ärenden kunna avse beviljande
av nya lån och bidrag, godkännande av att tidigare beviljade lån och

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

bidrag övertagas i samband med förvärv av statligt belånad fastighet samt
hyressättningsfrågor.

Allmänt rörande personalorganisationen.

De sakkunniga påpeka, att de föreslagna lönegradsplaceringarna äro ett
uttryck för de sakkunnigas värdering av de olika arbetsuppgifterna, varvid
i princip hänsyn icke tagits till byggnadslånebyråns värdering av motsvarande
tjänster. Speciella marknadsförhållanden beträffande kvalificerad teknisk
personal hade ansetts i viss utsträckning motivera anställning mot arvode. Då
bostadsstyrelsen varken i fråga om sina arbetsuppgifter eller med hänsyn till
verkets storlek kunde direkt jämföras med byggnadslånebyrån, hade anledning
icke funnits att i detalj jämföra förslagen med närmast motsvarande delar av
byggnadslånebyråns personalorganisation.

Uppskattningen av det erforderliga antalet befattningshavare hade grundats
på antaganden om den årliga omfattningen av bostadsproduktionen och
den relativa omfattning, i vilken produktionen komme att finansieras med
hjälp av statliga lån och bidrag. Vidare hade till grund för bedömningen legat
en uppskattning av lånestockens storlek efter 5 år. Då dessa antaganden och
föreställningarna över huvud taget om arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,
som komma att åvila bostadsstyrelsen, måste bli osäkra, hade en
betydande försiktighet iakttagits vid utarbetandet av förslagen till permanent
personalorganisation. Hela den bostadspolitiska organisationen borde underkastas
en grundlig översyn någon tid efter det att decentraliseringen genomförts.
Då, om icke dessförinnan, borde bättre förutsättningar föreligga beträffande
möjligheterna att bedöma vissa omständigheter, som utgjort en speciell
anledning till det begränsade antalet föreslagna lönegradstjänster. Här åsyftas
de konsekvenser de sakkunniga ansett sig böra draga av det förhållandet att
vissa frågor, som mer eller mindre direkt beröra den bostadspolitiska verksamheten,
f. n. äro föremål för utredning.

Vidare framhålla de sakkunniga följande.

Den föreslagna översynen inom en relativt nära framtid av den bostadspolitiska
organisationen utgör en grundläggande förutsättning för de nu framlagda
förslagen rörande såväl bostadsstyrelsens som länsbostadsnämndernas
personalorganisation. Dessa förslag måste med andra ord för att rätt uppfattas
betraktas endast såsom en första etapp i uppbyggandet på längre sikt
av en permanent statlig organisation för bostadspolitiken.

Med hänsyn till svårigheten att med säkerhet bedöma storleken av bostadsstyrelsens
personalbehov anse de sakkunniga, att icke-ordinarieposten
bör beräknas på sådant sätt, att möjlighet föreligger att anpassa personalorganisationen
till det av den bostadspolitiska verksamhetens faktiska utveckling
betingade behovet.

I fråga om övergångstiden tills decentraliseringen genomförts uttala de
sakkunniga, att bostadsstyrelsens kanslibyrå, planeringsbyrå och tekniska
byrå redan fr. o. m. den 1 juli 1948 böra ersätta motsvarande sektioner
inom byggnadslånebyråns kansliavdelning. Personalärendena å kanslibyrån

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

torde minska efter en övergångstid men till en början kunde de tillfälligt
öka på grund av behovet av en tids central utbildning av personal för länsbostadsnämnderna.
Däremot komme lånebyrån att erhålla sina arbetsuppgifter
successivt i och med att tertiärlåneavdelningens verksamhet flyttades
ut till länsbostadsnämnderna. Enligt de sakkunnigas åsikt bör den successiva
decentraliseringen icke lägga hinder i vägen för ett omedelbart besättande av
tjänsterna å lånebyrån, under förutsättning att motsvarande arvodesbefat.-ningar å tertiärlåneavdelningen hållas vakanta. För att underlätta och påskynda
decentraliseringsprocessen föreslå de sakkunniga, att för nämnderna
avsedd personal i mån av behov beredes tillfälle att å tertiärlåneavdelningen
resp. lånebyrån undergå en förberedande utbildning.

Arbetsuppgifterna å byggnadslånebyråns sociala avdelning komma att upphöra
fr. o. m. den 1 juli 1948, framhålla de sakkunniga, utom såvitt angår
beredandet av ärenden rörande statsbidrag till pensionärshem. Dessa ärenden
borde handläggas å en tills vidare kvarstående del av avdelningen. De sakkunniga
ha nämligen, då bidragsverksamheten med avseende å pensionärshem
är föremål för utredning, icke funnit anledning framlägga något förslag beträffande
det sätt på vilket verksamheten bör inordnas inom ramen av övrig
låne- och bidragsverksamhet för bostadsändamål. Även för vissa andra närmare
angivna arbetsuppgifter behövdes tills vidare en mindre del av avdelningens
därmed sysselsatta personal.

De sakkunniga ha icke utarbetat något förslag till den för avvecklingsperioden
och för sektionen för byggnadstillståndsärenden erforderliga personalorganisationen
i det centrala organet. De sakkunniga understryka önskvärdheten
av att bostadsstyrelsen beredes möjlighet att erbjuda den personal
hos byggnadslånebyrån, som icke anställes i den nya organisationen, extra
ordinarie anställning i största möjliga utsträckning. De sakkunniga finna
i varje fall angeläget, att sagda personal beredes pensionsrätt. Pensionsförmånerna
borde minst motsvara vad som kunde komma att fastställas för vissa
befattningshavare vid statens krisorgan, varom förslag vore under utarbetande.

Personalbehovet å byråerna.

Kanslibyrån. De sakkunniga framhålla, att även om en viss minskning av
kanslibyråns arbetsuppgifter torde inträda som en följd av att bostadsstyrelsen
får en avsevärt mindre personal än byggnadslånebyrån, tillkomma å andra
sidan nya personalärenden, då kanslibyrån bör ha en viss översyn över handläggningen
av personalärenden i länsbostadsnämnderna.

De sakkunniga föreslå följande personalorganisation inom kanslibyrån.

Med hänsyn till att de arbetsuppgifter, som skola åvila kanslibyrån, väsentligen
ha juridiskt administrativ karaktär, synes byråchefen lämpligen bora
ha juridisk utbildning. I enlighet med vad som i regel gäller beträffande
byråchefsbefattningar, bör tjänsten tillhöra 63 lönegraden. Den bor enligt
de sakkunnigas mening ordinariesättas (Ca 33). ,

Byråchefen bör närmast under sig ha en förste byråsekreterare. Då denne
lär vara den tjänsteman, som närmast kommer i fråga att vid förfall tor

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 218.

kanslibyråns chef bestrida dennes tjänst, är det önskvärt, att även han har
juridisk utbildning. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art föreslå de sakkunniga,
att tjänsten skall tillhöra 27 lönegraden och ordinariesättas (Ca 27).

Å kanslibyrån erfordras vidare en befattning som registrator och kassör!
De sakkunniga föreslå, att tjänsten skall tillhöra 18 lönegraden och ordinariesättas
(Ca 18).

De sakkunniga föreslå vidare en extra ordinarie befattning som materialförvaltare.
Denne bör handhava inköp av kontorsartiklar, inventarier, trycksaker
(cirkulär och blanketter) m. m. för såväl bostadsstyrelsen som länsbostadsnämnderna.
Han bör därjämte tillse, att nödvändiga reparationer utföras
samt ansvara för styrelsens förråd av blanketter och kontorsmateriel.
.tjänsten synes ej behöva tillhöra högre lönegrad än den 13:e (Ce 13).

Ett ordinarie kanslibiträde (Ca 11) föreslås skola direkt svara för och delvis
själv deltaga i postbehandling, diarieföring etc.

Förutsatt att bostadsstyrelsen erhåller sina lokaler samlade i en fastighet
torde behovet av vaktpersonal kunna begränsas till en förste och en andre
expeditionsvakt. Dessa tjänster synas böra ordinariesättas (Ca 11 och Ca 9)

Slutligen torde erfordras fyra kontors- och/eller skrivbiträden.

De av de sakkunniga för kanslibyrån föreslagna befattningarna äro alltså 4

följande.

1 byråchef ............................................. Ca 33

1 förste byråsekreterare ........................... Ca 27

1 registrator och kassör ........................... Ca 18

1 materialförvaltare ................................. Ce 13

1 kanslibiträde ....................................... Ca 11

1 förste expeditionsvakt ........................... Ca 11

1 andre expeditionsvakt ........................... Ca 9

4 kontors- och/eller skrivbiträden.

Plan er ing s byrån. De sakkunniga anse, att planeringsbyrån bör uppdelas
pa tre sektioner, en statistisk, en utrednings- och en planeringssektion.

Till den statistiska sektionen borde löpande statistik och tillfälliga statistiska
undersökningar förläggas (statistik över lån- och bidragsgivningen,

byggnadsverksamhets-, byggnadskostnads- och bostadsmarknadsstatistik
m. m.).

Utredningssektionens arbetsuppgift skulle avse kalkyler rörande dels den
.iramtida utvecklingen av förutsättningarna för produktion och sanering av
bostäder i tätorterna, på landsbygden och i hela landet, dels behovet av och
förutsättningarna för förbättring av bostäderna inom de olika länen.

Planeringssektionen skulle svara för centralorganets medverkan vid kommunernas
uppgörande av bostadsförsörjningsplaner. Sålunda skulle inom
denna sektion verkställas vissa av de undersökningar, som erfordras för upp]
ättande av dylika planer. I anslutning härtill borde överläggningar hållas
med vederbörande kommuner rörande bostadsförsörjningsplanernas utformning.

De sakkunnigas förslag till personalorganisation för byrån innebär huvudsakligen
följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218. 63

Byråchefen bör vara val förtrogen med såväl bostadsmarknadens problem
som syftet med och innebörden av den statliga bostadspolitiken. Det synes
vidare fördelaktigt om han har statistisk och ekonomisk sakkunskap. De sakkunniga
föreslå, att tjänsten skall tillhöra 33 lönegraden och ordinariesättas

;Ca 33). .

Statistiska sektionen bör förestås av en förste aktuane, som bor ha statistisk
högskoleutbildning. De sakkunniga föreslå, att tjänsten, som bör ordinariesättas,
skall tillhöra 27 lönegraden (Ca 27). Som närmaste man bör sektionschefen
ha en statistiskt utbildad amanuens. .

Insamlandet resp. granskningen av de prisuppgifter vilka erfordras för indexberäkningarna
rörande såväl byggnads- som driftkostnader för bostadshus,
bör på grund av primärmaterialets natur ledas av en kvalificerad byggnadsingenjör’med
praktisk erfarenhet på husbyggnadsområdet. Med hänsyn till
uppgiftens betydelse och beräknade omfattning bör för denne byggnadsingenjör
inrättas en extra ordinarie befattning såsom förste byråingenjör i 27_ lönegraden
(Ce 27). Han bör såsom medhjälpare ha dels en extra ordinarie
byråingenjör (Ce 24), dels två såsom extra ordinarie tjänstemän i 22 lönegraden
anställda ingenjörer (Ce 22). Innehavarna av de tre sistnämnda tjänsterna
böra vara byggnadsingenjörer. .....

Å sektionen erfordras sju biträden, vilka huvudsakligen skola utföra
statistiskt räknearbete. Såsom föreståndare för dessa föreslå de sakkunniga
ett kvalificerat biträde, som därjämte förutsättes i viss utsträckning .kunna
åläggas arbetsuppgifter av amanuenskaraktär och med hänsyn härtill föreslås
erhålla en befattning såsom ordinarie kansliskrivare (Ca 15).

I detta sammanhang må erinras om att de sakkunniga föreslagit, att viss
löpande statistik, som f. n. handhaves av socialstyrelsen, skall utvidgas^ och
förläggas till planeringsbyrån. Enligt vad de sakkunniga erfarit, sysselsättas
inom socialstyrelsen f. n. en aktuarie och tre biträden med byggnadsverksamhetsstatistiken.

Utredningssektionen bör med hänsyn till arten och betydelsen av sina arbetsuppgifter
förestås av en extra ordinarie förste aktuarie. Da det kan förutsättas,
att byråchefen kommer att ägna arbetsuppgifterna inom denna sektion
särskild uppmärksamhet, anse sig de sakkunniga icke böra förorda högre
placering för denne förste aktuarie än i 27 lönegraden (Ce 27). Sektionschefen
bör’såsom medhjälpare ha en extra ordinarie aktuarie (Ce 24) och en
amanuens. Alla tre böra ha statistisk högskoleutbildning.

Med hänsyn till arbetsuppgiftens omfattning å planerings sektionen torde
sektionschefen väsentligen komma att tagas i anspråk av uppgiften att svara
för samrådet med vederbörande kommuner beträffande såväl uppläggningen
av erforderliga undersökningar och statistiska kalkyler som utformningen av
bostadsförsörjningsplanerna. Han bör därför vid sin sida ha en befattningshavare,
som i första hand har att svara för ledningen av nyssnämnda undersökningar
och kalkyler. I varje fall den sistnämnde bör ha statistisk högskoleutbildning.
Vad beträffar sektionschefens tjänsteställning ha de sakkunniga
övervägt att förorda inrättandet av en byrådirektörsbefattning men
funnit sig böra föreslå att tills vidare inrättas -en extra ordinarie befattning
såsom förste aktuarie i 29 lönegraden (Ce 29). För sektionschefens närmaste
man föreslås en extra ordinarie befattning såsom förste aktuarie i 27 lönegraden
(Ce 27). Utöver de båda första aktuarierna erfordras 2 amanuenser.

För utrednings- och planeringssektionerna beräknas sammanlagt behövas
9 skriv- och kontorsbiträden med maskinräkning som huvudsaklig arbetsuppgift.
De föreslås sammanförda till en grupp under ledning av en ordinarie
kontorist (Ca 13).

Utöver biträdena på statistiska sektionen och maskinräkningsbiträdena på

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

de övriga sektionerna beräknas för samtliga sektioner föreligga behov av en
skrivcentral, bestående av ett ordinarie kanslibiträde (Ca 11) och 5 skriv- och
kontorsbiträden.

De av de sakkunniga för planeringsbyrån föreslagna befattningarna framgå
av följande sammanställning.

1 byråchef
Statistiska sektionen.

1 förste aktuarie................ Ca 27

1 förste byråingenjör.......... Ce 27

1 byråingenjör.................. Ce 24

1 amanuens

2 ingenjörer .................... Ce 22

1 kansliskrivare ................ Ca 15

7 kontors- och/eller skrivbiträden.

Gemensamma för samtliga
sektioner.

1 kanslibiträde.................. Ca 11

5 kontors- och/eller skrivbiträden
(maskinskrivning).

... Ca 33

Utredningssektionen.

1 förste aktuarie................ Ce 27

1 aktuarie ...................... Ce 24

1 amanuens.

Planer ing ssektionen.

1 förste aktuarie................ Ce 29

1 förste aktuarie................ Ce 27

2 amanuenser.

Gemensamma för utrednings- och
planeringssektionerna.

1 kontorist...................... Ca 13

9 kontors- och/eller skrivbiträden
(maskinräkning).

Tekniska byrån. Enligt de sakkunnigas mening bör byråchefen för tekniska
byrån vara högskoleutbildad tekniker, antingen arkitekt eller civilingenjör,
och placeras i lönegrad Cp 10.

Det erforderliga antalet arkitekter har — oavsett om till byråchef utses
en arkitekt eller ej — av de sakkunniga uppskattats till sju, därest samtliga
tjänstgöra på heltid. Det förutsättes emellertid, att tjänstgöring på deltid
och därmed en ökning av antalet skall kunna ifrågakomma, då detta borde
öka utsikterna att förvärva för arbetsuppgifterna lämpliga, tillräckligt kvalificerade
arkitekter. Av samma skäl förorda de sakkunniga anställning mot
arvode. För att i viss mån säkerställa kontinuiteten i arbetet föreslås att två
extra ordinarie heltidstjänster inrättas, den ena i 31 lönegraden och den
andra i 29 (Ce 31 och Ce 29). Därest till byråchef förordnas en arkitekt, förutsättes
denne samtidigt fungera som byråns chefsarkitekt. Om däremot byråchefen
är civilingenjör, borde chefsarkitekten vara anställd mot arvode till
högre belopp än lön enligt löneklass 31. Arvodena till övriga arkitekter förutsättas
i regel kunna fastställas till belopp liggande mellan löneklassema 29
och 31.

Vidare erfordras enligt de sakkunniga två civilingenjörer anställda mot
arvode liggande mellan 29 och 31 löneklassema, därest till byråchef förordnas
en civilingenjör; förordnas däremot till byråchef en arkitekt, borde den ene
civilingenjörens arvode kunna fastställas till högre belopp än lön enligt sistnämnda
löneklass.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

För granskning av enklare tekniska beskrivningar föreslås inrättandet av
två extra ordinarie byråingenjörsbefattningar (Ce 24). Befattningshavarna
förutsättas ha byggnadsteknisk utbildning.

För den byrån åvilande byggnadstekniska inspektionsverksamheten föreslå
de sakkunniga inrättandet av fyra förste byråingenjörsbefattningar, varav
eu ordinarie i 29 lönegraden (Ca 29) och tre extraordinarie i 27 lönegraden
(Ce 27). Innehavarna av dessa befattningar borde ha byggnadsteknisk utbildning
samt längi''e praktisk erfarenhet på bostadsbyggandets område. Den
föreslagna lönegradsplaceringen anses motiverad med hänsyn till de krav som
måste ställas på inspektörernas förmåga av självständighet och omdöme vid
samarbetet med de lokala instanserna och byggnadsföretagare.

Utarbetandet av typritningar anse de sakkunniga motivera anställande av
ett ritbiträde med arvode liggande mellan lön enligt löneklasserna lo och
15. Vidare erfordras enligt de sakkunniga 2 ordinarie kanslibiträden (Ca 11)
och 6 kontors- och/eller skrivbiträden.

De sakkunnigas förslag innebär alltså på denna punkt följande, under
förutsättning att byråchefen är arkitekt.

1 byråchef .................................................................................

1 civilingenjör, anställd mot arvode till högre belopp än lön enligt
löneklass 31

1 byrådirektör (arkitekt) ...............................................................

1 civilingenjör och

5 arkitekter, anställda mot arvode till belopp, liggande mellan lön enligt
löneklasserna 29 och 31

1 förste byråingenjör ..................................................................

1 förste byråingenjör (arkitekt) ......................................................

3 förste byråingenjörer ..................................................................

2 byråingenjörer ........................................................................

1 ritbiträde, anställt mot arvode till belopp, liggande mellan lön enligt

Cp 10

Ce 31

Ca 29
Ce 29
Ce 27
Ce 24

löneklasserna 13 och 15

2 kanslibiträden .......................

6 kontors- och/eller skrivbiträden.

År byråchefen civilingenjör, borde sammansättningen förändras i följande
hänseenden: Befattningshavaren med arvode högre än lön enligt löneklass 31
skall vara arkitekt. De mot arvoden mellan 29 och 31 löneklassen anställda
befattningshavarna skola utgöras av 2 civilingenjörer och 4 arkitekter.

Lånebyrån. De sakkunniga påpeka, att det antal låne- och bidragsärenden,
som komma att handläggas av lånebyrån, blir beroende av den frekvens, med
vilken olika slag av ärenden komma att överklagas eller överlämnas till bostadsstyrelsen
för avgörande. De sakkunniga räkna med att 20 % av ärendena
rörande flerfamiljshus och 5 % av ärendena avseende en- och tvåfamiljshus
komma att överklagas eller överlämnas.

5 —559 18 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 218.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

De sakkunniga anse, att byråchefen bör inneha ordinarie fullmaktstjänst i
33 lönegraden (Ca 33). Vidare anföres i detta sammanhang följande.

Den nuvarande chefen för byggnadslånebyråns tertiärlåneavdelning, som
närmast motsvarar lånebyrån, åtnjuter icke oväsentligt bättre avlöningsförmåner
än som äro förenade med en tjänst i lönegrad 33. Enligt de sakkunnigas
mening är det med hänsyn till förestående omorganisation önskvärt,
att ett personbyte beträffande ifrågavarande arbetsuppgifter såvitt möjligt
undvikes. Då detta förhållande likväl icke synes böra föranleda högre värdering
av själva tjänsten än ovan angivits, torde åtgärder böra vidtagas för att
tillförsäkra vederbörande tjänsteman personligen sådana avlöningsförmåner,
att han kan påräknas för denna byråchefstjänst.

De sakkunniga föreslå, att lånebyrån uppdelas på två sektioner, en för
juridisk och ep för ekonomisk granskning.

Å den juridiska sektionen, som skulle handha icke blott granskning av överklagade
och överlämnade ärenden utan även bl. a. granskning av länsbostadsnämndernas
säkerhetshandlingar och revision av deras räkenskaper,
föreslås inrättande av två extra ordinarie befattningar såsom förste byråsekreterare
i lönegrad Ce 27 och två amanuensbefattningar; samtliga befattningshavare
borde ha juridisk utbildning. Ett godtagande av 1945 års bankkommittés
förslag (SOU 1947: 86) om ersättande av den statliga långivningen
med statliga kreditgarantier skulle enligt de sakkunnigas uppfattning medföra
konsekvenser för bostadsstyrelsens personalorganisation endast beträffande den
ene av förste byråsekreterarna å lånebyrån.

Å sektionen för ekonomisk granskning föreslå de sakkunniga inrättande
av dels två extra ordinarie befattningar såsom förste byråingenjörer i 29
lönegraden (Ce 29), dels en ordinarie befattning såsom förste byråingenjör i
27 lönegraden (Ca 27), dels fyra extra ordinarie byråingenjör sbefattningar
(Ce 24). Samtliga dessa befattningshavare förutsättas ha byggnadsteknisk
utbildning och på praktisk erfarenhet grundade kvalifikationer som kostnadsgranskare.

Ytterligare föreslås anställande av ett kanslibiträde (Ca 11) samt fyra
kontors- och/eller skrivbiträden, vilka borde hänföras till juridiska sektionen.

De av de sakkunniga föreslagna befattningarna äro alltså följande. 1

1 byråchef...................... Ca 33

Juridiska sektionen.

2 förste byråsekreterare ...... Ce 27

2 amanuenser

1 kanslibiträde.................. Ca 11

4 kontors- och/eller skrivbiträden.

Sektionen för ekonomisk granskning.

2 förste byråingenjörer........ Ce 29

1 förste byråingenjör.......... Ca 27

4 byråingenjörer................ Ce 24

Sakkunniga.

I fråga om anlitandet av särskilda sakkunniga anföres bl. a.

För fullgörande av de bostadsstyrelsen åvilande arbetsuppgifterna komma
de i det föregående för de fyra byråerna föreslagna befattningarna icke att

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

vara till fyllest, utan dessa förutsättas kompletterade genom att bostadsstyrelsen
erhåller möjlighet att för olika uppgifter anlita sakkunniga. Härvid
torde en åtskillnad lämpligen göras mellan olika kategorier av sakkunniga.

Bostadsstyrelsen bör sålunda, i likhet med vad som nu gäller beträffande
bvggnadslånebyrån, erhålla bemyndigande att anlita sakkunniga dels i viss,
närmare angiven omfattning för fortlöpande arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande
inrättandet av ordinarie eller extra ordinarie tjänster icke framstår
som ändamålsenligt, dels inom viss kostnadsram för tillfälliga utredningsellei;
andra uppdrag.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att bostadsstyrelsen, liksom
byggnadslånebyrån, bör äga tillgång till särskild juridisk expertis.

I fråga om det särskilda behov av sakkunniga, som förelåge under den
närmaste framtiden, framhålles följande. Det vore angeläget, att kanslibyrån
åtminstone under de närmaste åren såsom sakkunnig kunde anlita en organisationsexpert.
Vidare utgjorde den omständigheten, att vissa den bostadspolitiska
verksamheten berörande frågor vore eller komme att bli föremål
för utredning, ett skäl för anlitande tills vidare av sakkunniga för vissa arbetsuppgifter.
Det är nämligen, säga de sakkunniga, innan ifrågavarande utredningsresultat
föreligga, icke möjligt att bedöma, huruvida och i så fall i
vilken omfattning fullgörandet av dessa arbetsuppgifter motiverar inrättande
av lönegradstjänster. Sålunda borde tekniska byrån få anlita sakkunniga för
verkställande av sådant byggnadstekniskt utredningsarbete, som sedermera
kunde komma att fullgöras av ett statligt institut för byggnadsteknisk forskning
och utredning. Innan frågan om stadsplaneväsendets omorganisation
blivit utredd, kunde det icke heller bedömas, huruvida behovet av stadsplaneexpertis
borde tillgodoses genom inrättande av särskilda tjänster eller
genom fortsatt anlitande av sakkunniga. Vidare borde frågan om inrättande
av tjänster för handläggning av vissa markpolitiska frågor icke upptagas till
prövning, förrän 1946 års markutredning avslutat sitt arbete. Slutligen borde
sakkunniga tills vidare handlägga ärenden rörande kollektiva anordningar, avsedda
att i olika hänseenden komplettera bostäderna.

Organisationssakkunniga ifrågasätta, huruvida icke den som av bostadsstyrelsen
anlitas såsom sakkunnig borde jämte arvode kunna komma i åtnjutande
av åtminsone samma sociala förmåner, som tillkomma extra tjänstemän
i närmaste jämförbara lönegrad.

Yttrandena.

I det följande redogör jag till en början för de över organisationssakkunnigas
betänkande avgivna yttrandena med undantag av byggnadslånebyråns
utlåtande, vilket redovisas för sig jämte de däröver avgivna yttrandena.

De sakkunnigas förslag beträffande b ostadsstyrelsens sammansättning
har i några remissyttranden blivit föremål för erinringar. Sålunda uttalar
egnahemsstyrelsen, att byråcheferna i vissa fall borde erhålla ställningen
av ledamöter. Statskontoret och avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst
inom svenska teknologföreningen hysa den uppfattningen, att styrelsen bör ut -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

göras av generaldirektören och samtliga byråchefer. Vidare framhåller statskontoret,
att vid behandling och avgörande av ärenden, som kräva speciell sakkunskap,
i styrelsen också böra ingå tillfälligt adjungerade ledamöter. Lantbruksstyrelsen
och länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätta, huruvida icke vederbörande
byråchefer böra ingå i styrelsen vid behandlingen av frågor, som falla
under vederbörandes område eller däri de äro föredragande.

Stadskollegiet i Stockholm ifrågasätter, om ej kommunerna borde bli direkt
representerade i bostadsstyrelsen. Som motivering därför anföres, att det i
verksamheten erfordras kännedom om den kommunala förvaltningens arbetsformer.
I anslutning härtill kan nämnas, att stadsförbundet uttryckt önskemål
om att få föreslå eu eller två av ledamöterna i styrelsen. Sveriges
högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund finner det önskvärt, att
i bostadsstyrelsen beredes plats för åtminstone en ledamot med teoretisk utbildning
och praktisk erfarenhet i byggnadstekniska frågor.

Beträffande arvode åt ledamöterna uttala egnahemsstyrelsen, statens lönenämnd
och lantbruksstyi''elsen, att detta bör sättas till 1 800 kronor.

Statskontoret framhåller i fråga om arvode till ersättare för av Kungl. Maj:t
utsedd ledamot, att detta bör utgå endast för dag, då ledamoten deltager i
sammanträde.

Vad beträffar generaldirektören och dennes ställföreträdare
har sakkunnigförslaget icke mött annan erinran än att nksräkenskapsverket,
statskontoret och statens lönenämnd föreslagit nedsättning av arvodet till
ställföreträdaren från 2 400 till 1 200 kronor.

I fråga om byråindelningen föreslår riksräkenskapsverket inrättande
inom lånebyrån av antingen en kameral sektion eller en särskild kameralbyrå.
Å denna borde ankomma att handha styrelsens kassarörelse, bokföring,
fondförvaltning och medelsredovisning i övrigt ävensom att utöva kameral
kontroll över länsbostadsnämndernas låneverksamhet, revidera nämndernas
räkenskaper och i anslutning härtill verkställa stickprovsmässiga inventeringar.
Även egnahemsstyrelsen föreslår inrättande av en särskild kameral avdelning.

Statskontoret anser det icke motiverat med en fristående kanslibyrå, I stället
borde inom lånebyrån inrättas en särskild kansliavdelning. En kameral avdelning
borde också underställas lånebyrån, vilken borde erhålla benämningen
kameralbyrån.

För en uppdelning av den tekniska byrån på två byråer, varav den ena skulle
handlägga arkitektoniska och därmed sammanhängande frågor och den andra
konstruktions- och materialfrågor samt över huvud frågor av teknisk-ekonomisk
art, uttalar sig Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund.
Av samma uppfattning är avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst
inom svenska teknologföreningen liksom även 1947 års utredning för byggnadsfrågor.
Att den arkitektoniska och byggnadstekniska verksamheten åtskiljas,
finner jämväl H.S.B. lämpligt.

Vissa av de remissorgan, som yttrat sig allmänt rörande personalorganisationen,
understryka vikten av att försiktighet iakttages vid ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

formandet av organisationen. Decentraliseringsutredningen, länsstyrelserna i
Jönköpings och Västmanlands län samt byggnadsindustriförbundet anse, att
personalorganisationen gjorts väl omfattande.

Länsstyrelsen i Stockholms län befarar, att det blir förenat med betydande
svårigheter att med kvalificerade personer fylla ett personalbehov av den
storleksordning, som de sakkunniga räknat med. Sveriges högskoleutbildade
väg- och vattenbyggares riksförbund framhåller, att med de löner som föreslagits
det säkerligen kommer att visa sig mycket svårt att tillgodose behovet
av kompetent arbetskraft för de tekniska och fastighetsekonomiska uppgifterna.

Drätselkammaren i Gävle förmodar, att organisationen fullt utbyggd
kommer att kräva flera tjänster. Enligt T.C.O:s uppfattning präglas förslaget
av en alltför långt gående försiktighet. Det vore angeläget, att samtliga tjänstemän
inplacerades i det allmänna avlöningsreglementet även i sådana fall, då
tjänsterna icke kunde bedömas bli permanent erforderliga. Den övergångsvis
erforderliga personalen borde i största möjliga utsträckning erhålla extra
ordinarie anställning. Därest den personal, som erfordrades under övergångstiden
och som erhölle extra ordinarie anställning, i framtiden bleve överflödig,
vore det angeläget, att sådana åtgärder vidtoges att placering i annan statstjänst
kunde ske. Juristförbundet anser det motiverat med en viss försiktighet,
när det gäller antalet befattningshavare. Den försiktighet, som toge sig
uttryck i att befattningshavarna placerades i alltför låga lönegrader, vore
dock helt av ondo. Den kunde leda till att man vid rekryteringen finge ett
mindre gott urval. Förbundet anser vidare, att lönesättningen ej får domineras
av tillfälliga marknadsförhållanden.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke tjänsterna tills vidare
genomgående böra placeras å extra ordinarie stat. Statens lönenämnd uttalar,
att den icke finner säkra hållpunkter för ett bedömande, huruvida de föreslagna
lönegraderna för vissa befattningar äro riktigt avvägda i förhållande till
arbetsuppgifternas art. Med utgångspunkt från de för tjänsterna föreslagna
tjänstebenämningarna syntes e mel lertid icke något vara att erinra mot att de
placerades i de av de sakkunniga angivna lönegraderna. Bostadsstyrelsen
borde erhålla en sådan personalorganisation, att styrelsens behov av arbetskraft
i största utsträckning kunde tillgodoses av vid styrelsen befintliga lönegradsplacerade
befattningar.

Härefter torde få behandlas yttrandena angående personalbehovet å
byråerna.

I vad det gäller förslaget till organisation av kansli byrån uttalar statens
lönenämnd, att materialförvaltaren bör placeras i 14 lönegraden. Statskontoret
anser, att denna tjänst bör utbytas mot en tjänst som förste expeditionsvakt
i lönegrad Ce 11 samt att förste expeditions vakttjänsten bör jämkas
till en expeditionsvakttjänst i lönegrad Ce 9. Beteckningen andre expeditionsvakt
borde ändras till expeditionsvakt. Riksräkenskapsverket framhåller,
att den föreslagna lönegradsplaceringen för materialförvaltaren icke överensstämmer
med de principer, som tillämpas inom statsförvaltningen, samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

någon förste expeditionsvakt ej torde erfordras, därest materialförvaltare erhålles.
Båda expeditionsvakttjänsterna ''borde placeras i 9 lönegraden.

Beträffande planeringsbyrån ifrågasätter socialstyrelsen, huruvida å
den statistiska sektionen föreslagen personal kommer att bli tillräcklig för att
kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Statens lönenämnd framhåller, att
aktuarietjänst i lönegrad Ce 24 icke bör inrättas i vidare mån än som påfordras
av en tillämpning av den fastställda befordringsgången för amanuenspersonal.
Yad angår ingenjörs tjänsterna i lönegrad Ce 22 utgår lönenämnden
från att, om dessa befattningar komma att besättas med rekryteringspersonal,
vederbörande erhåller extra ordinarie ''anställning först efter lämplig prövotid.
Statskontoret föreslår, att befattningen å planeringssektionen som förste
aktuarie i lönegrad Ce 27 utbytes mot en aktuarietjänst i 24 lönegraden.

Chefen för tekniska byrån bör vara arkitekt uttalar svenska arkitekters
riksförbund. Statskontoret anser däremot, att byråchefen bör vara civilingenjör.
Vidare förmenar statskontoret, att någon befattning som arkitekt
med arvode till högre belopp än lönegrad 31 icke bör finnas samt att de civilingenjörer
och arkitekter, vilka förutsatts erhålla arvoden till belopp liggande
mellan lön enligt löneklasserna 29 och 31, böra placeras i lönegrad Ca eller
Ce 29—24. Även ritbiträdet borde lönegradsplaceras. Statens lönenämnd gör
gällande, att samtliga arvodestjänster böra lönegradsplaceras. Bitbiträdesbefattningen
borde placeras i 12 lönegraden. 1947 års utredning för byggnadsfrågor
anser, att de sakkunniga icke tagit tillbörlig hänsyn till behovet av tekniker
för viss byggnadsteknisk verksamhet.

Beträffande organisationen av lånebyrån uttala 1945 års bankkommitté,
bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, att den förste byråsekreterare,
som enligt förslaget avses skola granska länsbostadsnämndernas
säkerhetshandlingar och revidera deras räkenskaper, icke kommer att medhinna
dessa göromål. Bank- och fondinspektionen anser, att förstärkning efter
hand kommer att erfordras med bl. a. ett antal heltidsanställda jurister. Egnahemsstyrelsen
anser, att en revisor med kameral utbildning erfordras för
granskningen av länsbostadsnämndernas räkenskaper.

Statskontoret yttrar, att några extra löneförmåner icke böra ifrågakomma
till chefen för byggnadslånebyråns tertiärlåneavdelning, därest denne placeras
som chef för bostadsstyrelsens lånebyrå. Vidare föreslås, att som chef för
den av statskontoret föreslagna kansliavdelningen inom lånebyrån skall placeras
en förste byråsekreterare i lönegrad Ca 29. Som chef för den av statskontoret
föreslagna kamerala avdelningen borde stå en kamrer i samma lönegrad
och med huvudsaklig uppgift att leda länsorganens kamerala förvaltning,
granska och sammanställa nämndernas kassarapporter, avgiva styrelsens rapporter
till riksräkenskapsverket, ombesörja anslagskontroll och upprätta styrelsens
huvudbok. Inrättandet av en sådan kamrersbefattning skulle medföra,
att eu av tjänsterna som förste byråsekreterare å den juridiska sektionen
kunde utgå.

Som chef för den av riksräkenskapsverket ifrågasatta kamerala sektionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

borde en kamrer i lönegrad 29 fungera. I den av verket alternativt ifrågasatta
kameralbyrån borde en kamrerstjänst i 27 lönegraden ingå. Förutom en kamrer
borde det kamerala organet vara försett med en förste revisor i 27 lönegraden
och två revisorer i lönegrad 24. Ytterligare erfordrades en kassör samt viss
amanuens- och biträdespersonal.

Statens lönenämnd och statskontoret avstyrka, att sakkunniga tillerkännas
samma sociala förmåner, som tillkomma extra tjänstemän i närmast
jämförliga lönegrad. Sistnämnda remissmyndighet uttalar vidare, att sakkunniga
endast böra anlitas i undantagsfall samt att, i den mån dylik personal bär
heltidssyssla, den bör inplaceras i lönegrad.

Byggnadslånebyråns utlåtande jämte däröver avgivna yttranden.

Byggnadslånebyrån tillstyrker de sakkunnigas förslag till byråindelning.
Utöver de fyra byråer, som förordats av de sakkunniga, föreslår byggnadslånebyrån
emellertid inrättande av en särskild social sektion, vars
huvudsakliga och viktigaste uppgift skulle vara att öva tillsyn över den statliga
bidragsverksamheten i avseende å bostadsförsörjningen. Vid sidan därav
borde den sociala sektionen ha följande uppgifter:

handläggning av ärenden rörande statsbidrag för anordnande av pensionärshem; fördelning

av bidragsmedel mellan länsbostadsnämnderna;
prövning av ansökningar om bostadsförbättrings bidrag och bostadsrabatter;
prövning av anförda besvär över länsbostadsnämnds beslut i ärende rörande
bidrag till bostadshus eller bostadsrabatter till vissa hushåll;

utfärdande av anvisningar för bidragsverksamhetens bedrivande;
allmän informationsverksamhet i bostadssociala frågor.

Den av de sakkunniga föreslagna sektionen för byggnadstillståndsärenden
bör enligt byggnadslånebyrån ingå i tekniska byrån.

Byggnadslånebyrån, som utgår från att huvudmassan av ärenden rörande
flerfamiljshus behandlas centralt, anser att personalorganisationen måste bli
av helt annan omfattning än de sakkunniga föreslagit. Byrån hade vid beräknandet
av personalbehovet ansett sig böra iakttaga en betydande försiktighet.
Med hänsyn till att den bostadspolitiska organisationen förutsattes bli
omprövad efter några år, hade byrån endast i ett mycket begränsat antal fall
föreslagit, att befattningarna skulle uppföras som ordinarie.

Byrån har framlagt dels ett förslag till permanent personalorganisation
för bostadsstyrelsen, dels redovisat det behov av personal, som därutöver förelåge
under budgetåren 1948/49—1950/51 (vilken period i det följande kallas
övergångstiden). Byrån föreslår, att den personal, som övergångsvis erfordras
under budgetåren 1948/49—1949/50, erhåller extra ordinarie anställning
samt att befattningshavare hos byrån, som tillträda befattning hos de
bostadspolitiska organen, må i den mån så prövas skäligt vid placering i löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

klass tillgodoräknas tjänstetid hos byrån. Tjänstetid hos byrån borde också
tillgodoräknas vid bestämmande av pension.

I fråga om kanslibyrån föreslår byggnadslånebyrån, att förste byråsekreteraren
placeras i lönegrad Ca 29. Tjänsten som registrator och kassör
borde uppdelas på två, en kontorsskrivare och eu kassör, placerade i lönegrad
Ce 19 resp. Ca 18. Den av de sakkunniga föreslagna kanslibiträdesbefattningen
skulle då ej bli erforderlig. Utökning av vaktpersonalen med ytterligare
en expeditionsvakt i 9 lönegraden vore vidare erforderlig liksom även
anställandet av ett kontorsbud.

Vad beträffar övergångstiden föreslår byggnadslånebyrån — med hänsyn
dels till att bostadsstyrelsen sannolikt komme att få sina lokaler spridda i
tre fastigheter, dels till att en viss ökning av arbetsuppgifterna till en början
komme att inträda — att kanslibyråns personal under denna tid utökas med
en förste expeditionsvakt i lönegrad Ce 11, fem expeditionsvakter i lönegrad
Ce 9, en amanuens, fyra kontors- och/eller skri vbiträden samt fyra telefonister.

Enligt byggnadslånebyrån bör den till lånebyrån egentligen hörande ombudsmannaexpeditionen
av praktiska skäl tills vidare inordnas under
kanslibyrån.

Å ombudsmannaexpeditionen borde ankomma — förutom kontroll över1 länsorganens
förvaltning av disponerade lånemedel m. m. och revision av deras
räkenskaper — utanordning av och pantvård beträffande lån till de större och
medelstora flerfamiljshusen, pantvård beträffande redan utbetalade lån till
flerfamiljshus samt mottagande av uppgifter från länsorganen angående utbetalade
lån, förfallna och guldna räntor och amorteringar samt restlängdsujjpgifter
i och för bokslut för låneverksamheten.

Ombudsmannaexpeditionen borde stå under ledning av en förste byråsekreterare
i lönegrad Ce 29, å vilken det bl. a. skulle ankomma att utarbeta anvisningar
till underinstanserna, öva tillsyn över utanordning och pantvård,
följa bokföringen, kontrollera indrivningsverksamheten samt bevaka statens
fordran vid exekutiva auktioner. Som närmaste medhjälpare borde denne ha
en förste byråsekreterare i lönegrad Ce 27, vilkens uppgift skulle vara att företaga
resor till länsbostadsnämnderna för att granska dessas säkerhetshandlingar
och revidera deras räkenskaper. Därjämte erfordrades en byråsekreterare i
lönegrad Ce 24, en amanuens samt en kontorist i lönegrad Ce 13. För skrivgöromål
behövdes två kontors- och/eller skrivbiträden.

Till följd av den alltfort växande lånestocken erfordrades härutöver under
budgetåret 1948/49 förstärkning av ombudsmannaexpeditionen med en amanuens,
en kansliskrivare i lönegrad Ce 15, ett kanslibiträde i lönegrad Ce 11 samt
tretton kontors- och/eller skrivbiträden.

\ad gäller planeringsbyrån föreslår byggnadslånebyrån, att indexberäkningama
förläggas till en särskild sektion, indexsektionen. Till densamma
borde överföras den i de sakkunnigas förslag till statistiska sektionen hänförda

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ingenjörspersonalen. Sektionschefen borde placeras i lönegrad Ca 29. Personalen
å statistiska sektionen borde förstärkas med en aktuarie i lönegrad Ce
24. Samtliga sektionsohefsbefattningar å byrån borde ordinariesättas.

För insamling och bearbetning av uppgifter för beräkning av byggnadsoch
driftkostnader m. m. erfordras under det kommande budgetåret enligt
byggnadslånebyrån utöver det permanenta personalbehovet en ingenjör i lönegrad
Cg 17, en assistent i samma lönegrad, en kontorist i lönegrad Ce 13 och
ett tekniskt biträde i lönegrad Cg 9.

Byggnadslånebyrån anser, att de sakkunniga icke i full utsträckning beaktat
arten och omfattningen av vissa av de arbetsuppgifter, som borde åvila
tekniska byrån. Detta gällde såväl den bostads- som den byggnadstekniska
sidan av verksamheten. Byrån anför, att viss byggnadsteknisk utredningsverksamhet
bör ankomma på bostadsstyrelsen, oavsett om ett byggnadsinstitut
kommer till stånd eller icke, nämligen dels utredningar att läggas till
grund för upprättande och omarbetande av de till typritningar hörande konstruktionsritningama
och tekniska beskrivningarna, dels undersökningai,
vilkas resultat skola utnyttjas vid den löpande byggnadstekniska granskningen
eller vid utarbetande av anvisningar för dylik granskning, dels utredningar,
som äro erforderliga för den byggnadstekniska kontrollverksamhetens
bedrivande.

Tekniska byrån borde organiseras på två sektioner, en arkitekt- och en byggnadsteknisk
sektion. Å den senare borde jämväl ärenden rörande byggnadstillstånd
handläggas.

Byggnadslånebyråns förslag till permanent personalorganisation å tekniska
byrån framgår av följande uppställning.

1 byråchef ..................................................................... •• ^p 10

1 arkitekt eller civilingenjör (sakkunnig), anställd mot arvode till
högre belopp än lön enligt löneklass 31.

Arkitektsektionen.

1 byrådirektör (arkitekt) ......................................................

5 arkitekter anställda mot arvode till belopp, liggande mellan lön
enligt löneklasserna 29 och 31.

1 förste byråingenjör (arkitekt) .............................................

1 ritbiträde, anställt mot arvode till belopp, liggande mellan lön
enligt löneklasserna 13 och 15.

Ce 31

Ca 29

Byggnadstekniska sektionen.

1 byrådirektör (civilingenjör) ................................................

Granskning, kontroll, konsultation:

2 civilingenjörer, anställda mot arvode till belopp, liggande mellan
lön enligt löneklasserna 29 och 31.

1 förste byråingenjör .........................................................

3 förste byråingenjörer ......................................................

1 byråingenjör .....................................................................

Ce 31

Ca 29
Ce 27
Ce 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.
Utredningar, upplysningsverksamhet:

1 förste byråingenjör ......................................................... Ce 29

2 förste byråingenjörer ........... Ce 27

1 byråingenjör ..................................................................... Ce 24

3 ingenjörer ........................................................................ Ce 21

Gemensam personal.

1 kontorist ........................................................................ Ce 13

1 kanslibiträde .................................................................. Ca 11

8 kontors- och/eller skrivbiträden.

Utöver nämnda personal borde för granskning av ritningar m. m. avseende
enfamiljshus under övergångstiden inrättas två ingenjörsbefattningar i
lönegrad Ce 21. Förstärkning av biträdespersonalen vore erforderlig tills
\ idare med ett kanslibiträde i lönegrad Ce 11 samt med fyra kontors- och/eller
skrivbiträden.

För behandling av ärenden rörande byggnadstillstånd föreslår byggnadslånebyrån
följande personaluppsättning: en byråsekreterare i lönegrad Ce 24,
en ingenjör i lönegrad Ce 22, en assistent i lönegrad Cg 18, ett kanslibiträde
i lönegrad Ce 11, en amanuens samt sex kontors- och/eller skrivbiträden.

Byggnadslånebyråns ordförande och chef har med hänvisning till yttrandet
från 1947 års utredning för byggnadsfrågor och med framhållande av att han
såsom ledamot i sagda utredning instämt i dess yttrande, förklarat sig icke
kunna i alla delar biträda förslaget rörande organisationen av tekniska byrån.

Lånebyrån bör enligt byggnadslånebyrån omfatta juridiska sektionen,
flerfamiljshussektionen, enfamiljshussektionen, sektionen för övertagandeärenden
och hyresfrågor, värderingssektionen, ombudsmannaexpeditionen
och markdetaljen. Av dessa borde, som redan nämnts, ombudsmannaexpeditionen
av praktiska skäl tills vidare inordnas i kanslibyrån.

Det syntes naturligt, att chefen för lånebyrån förordnades till ställföreträdare
för generaldirektören. Såsom närmaste medhjälpare borde byråchefen
erhålla en kvalificerad tekniker. Denna borde beredas ställningen av
byrådirektör och placeras i 31 lönegraden.

Ä juridiska sektionen borde i första hand ankomma granskning av ansökningar
om lån till flerfamiljshus.

Flerfamiljshussektionen borde övertaga den nuvarande flerfamiljshussektionens
arbetsuppgifter. De fem distrikt, i vilka sektionen f. n. vore uppdelad,
borde minskas till tre, vart och ett med sex ingenjörer. Varje distrikt
borde erhålla en biträdesgrupp, bestående av fyra kvinnliga biträden med
uppmätnings- och kalkyleringsuppgifter. För vinnande av likformighet vid
ärendebehandlingen syntes det nödvändigt, att åt en förste byråingenjör
med placering i lönegrad 29 uppdroges att utöva den rådgivande, ledande och
kontrollerande verksamheten med avseende på distriktens arbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I fråga om enfamiljshussektionen uttalar byggnadslånebyrån i huvudsak
följande.

Sektionens uppgifter fördela sig å två grupper: ärendebehandling och inspektionsverksamhet.
Under den första gruppen falla lämnande av råd och
upplysningar till förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder, behandling av
mera svårbedömbara ärenden, vilka länsbostadsnämnderna överlämnat till bostadsstyrelsen,
prövning av besvärsärenden samt utbildning. Under förutsättning
att ca 5 % av det totala antalet ärenden per år underställes samt att antalet
besvärsärenden beräknas till ca 3 %, skulle årligen ca 2 600 ärenden behöva
behandlas hos bostadsstyrelsen. Härför torde erfordras minst tre ingenjörer
och en jurist. _ _

Inspektionsverksamheten kommer att omfatta revision av länsbostadsnämndernas
ekonomiska granskning, lämnande av råd och upplysningar samt
tillrättaläggande av eventuella misstag i samband med verksamheten. För
verksamheten torde komma att erfordras tre inspektörer; under de första
åren torde emellertid två inspektörer vara till fyllest. Under övergångstiden
torde de båda inspektörerna väsentligen komma att biträda vid länsbostadsnämndernas
uppbyggande. Förutom inspektörerna erfordras en byråingenjör
med uppgift att planera inspektionsverksamheten samt utarbeta lånetekniska
anvisningar.

å övertagandesektionen borde ankomma att handlägga ansökningar om
övertagande av beviljade lån samt att pröva vissa hyresfrågor. För detta arbete
erfordrades en förste byråingenjör, en amanuens och ett kanslibiträde.

Yärderingssektionen borde ha till uppgift att utarbeta nya metoder för bestämmande
av byggnadskostnader. Förutom den av de sakkunniga föreslagna
ingenjörsbefattningen i lönegrad 29 erfordrades för hithörande arbetsuppgifter
ytterligare två ingenjörer och ett kanslibiträde. Enär hyreskostnaden
till ungefär hälften betingades av de årliga driftkostnaderna, vore det
vidare av synnerlig vikt, att dessa kostnader kontinuerligt följdes samt att utredningar
därom företoges. För angivna arbetsuppgift borde en byråingenjörsbefattning
inrättas.

Yad slutligen gäller markdetaljen, borde förutom sakkunniga anställas en
förste byråingenjör med uppgift att bl. a. pröva tomtkostnadernas skälighet i
de enskilda låneärendena.

Byggnadslånebyrån föreslår följande personaluppsättning å lånebyrån.

1 byråchef
1 byrådirektör

Ca 33
Ce 31

■Juridiska sektionen.

1 förste byråsekreterare
1 förste byråsekreterare

1 byråsekreterare ......

3 amanuenser

1 kansliskrivare .........

1 kontorist ...............

1 kanslibiträde .........

Ce 29
Ce 27
Ce 24

Ce 15
Ce 13
Cell

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Fl erfamiljshussektionen.

1 förste byråingenjör ......................................................... Ce 29

3 förste byråingenjörer ......................................................... Ce 27

3 byråingenjörer .................................................................. Ce 24

3 ingenjörer ........................................................................ Ce 22

9 ingenjörer ..................................................................... Ce 18

3 kanslibiträden .................................................................. Cell

Enfamiljshussektionen.

1 förste byråingenjör ......................................................... Ce 29

1 förste byråinspektör ......................................................... Ce 29

1 förste byråingenjör ......................................................... Ce 27

1 förste byråinspektör ......................................................... Ce 27

1 förste byråsekreterare ...................................................... Ce 27

2 byråingenjörer .................................................................. Ce 24

Sektionen för övertagandeärenden och hyresfrågor.

1 förste byråingenjör ......................................................... Ce 27

1 amanuens

1 kanslibiträde .................................................................. Cell

V ärderingssektionen.

1 förste byråingenjör ......................................................... Ce 29

2 byråingenjörer .................................................................. Ce 24

1 ingenjör ........................................................................... Ce 22

1 kanslibiträde .................................................................. Cell

Markdetaljen.

1 förste byråingenjör ......................................................... Ce 29

Gemensam personal.

21 kontors- och/eller skrivbiträden. I * 3

I fråga om personalbehovet å lånebyrån under övergångstiden uttalar ''byggnadslånebyrån
följande.

Antalet ärenden å lånebyrån torde under det kommande budgetåret komma
att öka kraftigt, vilket förklaras därav, att de ärenden avseende lån till egnahem,
som hittills handlagts inom byggnadslånebyråns sociala avdelning, till
följd av de nya bestämmelserna angående egnahemslån komma att efter den
1 juli 1948 överföras till lånebyrån. Antalet sådana ärenden uppgår f. n. till

3 000 per år. Härtill kommer ett mycket stort antal —- uppskattningsvis
3 000 — ärenden avseende i huvudsak genomgripande ombyggnad men jämväl
nybyggnad av enfamiljshus på den egentliga landsbygden.

F. n. kräver handläggningen inom sektionen för enfamiljshus av 5 300
ärenden avseende lån för enfamiljshus en personal av 12 ingenjörer, 2
jurister, 3 tekniska biträden samt 13 kontors- och skrivbiträden. En ökning
med ca 6 000 ärenden per år förutsätter en betydande förstärkning av angivna
personaluppsättning. Då arbetsuppgifterna inom övriga sektioner och

Kungl. Maj:ts proposition nr 218. 7''

avdelningar icke torde komma att nedgå, kommer följaktligen ''behovet av
personal att överstiga den nuvarande tertiärlåneavdelningens. Det bör emellertid
förutsättas, att viss del av personalen inom övergångsdelen efter hand
skall kunna utflyttas till länsbostadsnämnderna,

Utifrån här gjorda antaganden har byggnadslånebyrån beräknat det under
budgetåret 1948/49 erforderliga behovet av personal inom lånebyråns overgångsdel
till följande: 4 ingenjörer (Ce 21), 2 ingenjörer (Ce 19), 1 ingenjör
(Cg 19), 9 ingenjörer (Ce 15), 3 ingenjörer (Cg 15), 3 amanuenser, 4 kanslibiträden
(Cell), 1 kanslibiträde (Cg 11), 26 kontors- och/eller skrivbiträden.

Ledningen av den sociala sektionen bör enligt byggnadslånebyrån
handhavas av nuvarande chefen för byråns sociala avdelning, vilken därvid
svntes böra beredas anställning som sakkunnig. För att leda den allmänna informationsverksamheten
i bostadssociala spörsmål m. in. borde som sakkunnig
till sektionen knytas den nuvarande konsulenten inom sociala avdelningen.
Därjämte borde anställas en byråsekreterare i lönegrad Ce 24, två
amanuenser, en kansliskrivare i lönegrad Ce 15 samt tre kontors- och/eller
skrivbiträden.

Det vore erforderligt, att huvuddelen av byggnadslånebyråns sociala avdelnings
personal övergångsvis bibehölles för handläggning av ansökningar
om godkännande av egnahem, för vilka beviljats bostadsanskaffningslan, samt
för behandling av ärenden rörande familjebidrag och bränsletillägg till mindre
bemedlade, barnrika familjer. För dessa arbetsuppgifter behövdes en byråsekreterare
i lönegrad Ce 24, en inspektör i lönegrad Cg 23, en assistent i
lönegrad Ce 19, två amanuenser, två kanslibiträden i lönegrad Ce 11 samt
nitton kontors- och/eller skrivbiträden.

I yttrandena över byggnadslånebyråns förslag ha följande synpunkter
anlagts.

Statens lönenämnd anser, att spörsmålet om rätt för befattningshavare hos
byggnadslånebyrån att vid övergång till de bostadspolitiska organen få vid
placering i löneklass tillgodoräkna sig tjänstetid hos byrån bör upptagas till
prövning från fall till fall. Det ställde sig svårt att med ledning av de lämnade
uppgifterna bedöma riktigheten av de förordade lönegradsplaceringarna. Lönenämnden
kunde icke finna det lämpligt att differentiera den lägre ingenjörspersonalen
på två intill varandra liggande lönegrader. Beteckningen ingenjör
borde ej ifrågakomma för tjänster i 15, 17 och 19 lönegraderna. Byråsekreterartjänst
i lönegrad Ce 24 borde endast inrättas, i den mån så pafordrades av en
tillämpning av bestämmelserna angående befordringsgång för amanuenspersonal.

Statskontoret anser att, därest kanslibyrån inrättas som ett provisorium,
chefen för densamma bör placeras i lönegrad Cg 33. Befattningen som förste
byråsekreterare å byrån borde, som de sakkunniga föreslagit, placeras i lönegrad
Ca 27. Tjänsten som kontorsskrivare å byrån kunde statskontoret icke tillstyrka.
Därest registratorsavdelningens personal behövde förstärkas, borde
en kanslibiträdestjänst inrättas.

Förste byråingenjören på planeringsbyråns statistiska sektion borde bibe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

hållas i 27 lönegraden. Beträffande den övergångsvis erforderliga personalen
å planeringsbyrån anför statskontoret, att ingenjören i 17 lönegraden bör benämnas
ingenjörsbiträde och att det tekniska biträdet i lönegrad Cg 9 bör placeras
i lönegrad Cg 8.

Statskontoret avstyrker den föreslagna uppdelningen och utbyggnaden av
tekniska byrån. Besparingar skulle kunna ske genom att nedbringa antalet kontrollerande
arkitekter samt genom att begränsa den byggnadstekniska forskningsverksamheten.
Den föreslagna befattningen som kontorist å tekniska
byråns skrivcentral syntes böra utgå.

Därest chefen för lånebyrån vore byggnadstekniker, förelåge ej skäl att
såsom byråchefens närmaste medhjälpare anställa en kvalificerad tekniker i
lönegrad 31. Ifrågavarande befattningshavare borde placeras i 29 lönegraden.
Den föreslagna kontoristbefattningen å registrerings- och maskinskrivningscentralen
borde utgå. Värderingssektionens och mark detaljens verksamhet
borde falla utanför bostadsstyrelsens verksamhetsområde liksom även forskningsarbetet.
Ingenjörerna i lönegrad 19 borde benämnas biträdande ingenjörer
och ingenjörerna i lönegrad 15 tekniker.

De arbetsuppgifter, som avsåges skola åvila sociala sektionen, borde snarast
överföras till länsnämnderna, Assistenten i lönegrad 19 å sektionen borde
benämnas konto msk ri va re.

De ingenjörer, som placerats i lönegrad 21, borde hänföras till 22 lönegraden.

Sveriges juristförbund anser, att chefen för kanslibyrån bör placeras
i lönegrad Cp 10. Förste byi*åsekreteraren å denna byrå bör enligt förbundet
rätteligen hänföras till lönegrad 31. Förbundet yrkar emellertid endast, att
befattningshavaren i fråga placeras i lönegrad Ca 29. Chefen för ombudsmannaexpeditionen
borde erhålla byrådirektörs ställning. Byråsekreteraren å
expeditionen borde placeras i 27 lönegraden.

Förbundet ifrågasätter vidare, om icke ställföreträdarskapet för generaldirektören
med samma skäl kunde knytas till kanslibyråchefen som till lånebyråchefen.
Chefen för lånebyrån borde placeras i lägst lönegrad Cp 10 och
chefen för den juridiska sektionen i lägst 31 lönegraden. Byråsekreteraren
å sektionen borde inplaceras i lönegrad 27. Befattningen som förste byråsekreterare
å enfamiljshussektionen borde hänföras till 29 lönegraden.

Byråsekreteraren å den sociala sektionen borde placeras i lägst 27 lönegraden
liksom den byråsekreterare å sektionen, vilken vore erforderlig under
övergångstiden.

Departementschefen.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör bostadsstyrelsen som chef ha en
generaldirektör med placering i lönegrad Cp 19.

De sakkunniga ha föreslagit, att bostadsstyrelsens ledamöter skola utgöras
av generaldirektören, den av byråcheferna, som förordnats till general -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

direktörens ställföreträdare, samt fem andra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter.
Byråchef, som ej är ledamot, liksom andra tjänstemän borde såsom
föredragande i styrelsen vara skyldig att till protokollet låta anteckna från
styrelsens beslut avvikande mening.

Jag kan i stort sett ansluta mig till de sakkunnigas förslag. Jag kan alltså
icke godtaga det i några yttranden framlagda förslaget, att samtliga byråchefer
skola vara ledamöter i styrelsen åtminstone vid behandlingen av vissa
ärenden. Såsom de sakkunniga anfört, tala nämligen praktiska skäl häremot.
Byråcheferna böra emellertid regelmässigt vara närvarande vid styrelsens sammanträden.
Även om de icke äro föredragande böra de äga deltaga i överläggningarna
ävensom ha rätt att till protokollet låta anteckna från beslut avvikande
mening. Yad åter angår de fem ledamöter jämte ersättare som skola
utses av Kungl. Maj:t, finner jag angeläget, att — såsom nu är fallet i fråga
om byggnadslånebyrån — härtill kunna förvärvas personer, vilka företräda
allmän sakkunskap och erfarenhet beträffande olika bostadspolitiken berörande
områden, oberoende av huruvida vederbörande ha tjänstemannabefattning
hos verket eller icke. I likhet med de sakkunniga anser jag det önskvärt,
att förtrogenhet med landsbygdens förhållanden och med kommunal
verksamhet liksom erfarenhet av husligt arbete är representerad bland dessa
ledamöter. Valet av ledamöter bör dock icke bindas genom särskilda föreskrifter.
— Till ställföreträdare för generaldirektören bör kunna utses byråchef
eller chefen för den av mig i det följande förordade sociala sektionen.

Ledamöterna — bortsett från generaldirektören och dennes ställföreträdare
— torde böra förordnas för tre år i sänder.

De sakkunniga ha föreslagit, att till generaldirektörens ställföreträdare
skall utgå särskilt arvode å 2 400 kronor för år. I överensstämmelse med vad
som förordats i vissa yttranden föreslår jag, att arvodet bestämmes till 1 200
kronor för år. Arvodena till övriga ledamöter ha av de sakkunniga likaledes
föreslagits till 2 400 kronor för år. För egen del är jag icke beredd att tillstyrka
högre belopp än 1 800 kronor för år. Jag tillstyrker de sakkunnigas
förslag i vad det avser arvoden till ersättarna.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i instruktionen för bostadsstyrelsen
föreskriva vilka ärenden, som skola behandlas av styrelsen in pleno.

Enligt de sakkunnigas mening bör bostadsstyrelsen organiseras på fyra
byråer — kanslibyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån och lånebyrån —
vartill tills vidare skulle komma en fristående sektion för byggnadstillståndsärenden.
Byggnadslånebyrån anser, att utöver nyssnämnda byråer erfordras
en fristående social sektion samt att ärenden rörande byggnadstillstånd böra
behandlas å tekniska byrån. Biksräkenskapsverket har ifrågasatt, om icke en
särskild kameral byrå borde inrättas, medan statskontoret anser, att kanslibyrån
bör sammanföras med lånebyrån. Slutligen har i några yttranden föreslagits,
att tekniska byrån skall uppdelas på två byråer.

För egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas och byggnadslånebyråns

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

förslag att bostadsstyrelsen skall organiseras på fyra byråer, benämnda på sätt
de sakkunniga och byggnadslånebyrån föreslagit; därutöver bör åtminstone
tills vidare finnas en fristående social sektion. Såsom byggnadslånebyrån
föreslagit, torde ärendena rörande byggnadstillstånd böra handläggas inom
tekniska byrån.

Jag behandlar i det följande närmare fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan de olika byråerna m. m. samt sektionsindelningen inom byråerna.

Yad härvid till en början angår kanslibyrån torde dess arbetsuppgifter och
organisation böra utvidgas utöver vad de sakkunniga och byggnadslånebyrån
tänkt sig. Sålunda böra de s. k. ombudsmannaärendena handläggas å kanslibyrån
i stället för å lånebyrån. Denna ändring synes motiverad på grund
av önskemålet att erhålla en jämnare fördelning av arbetsuppgifter och per■
sonal mellan de olika byråerna. Yidare torde, såsom i flera remissyttranden
framhållits, bostadsstyrelsen för olika kamerala uppgifter ha behov
av en särskild kameral avdelning. Även om delar av ifrågavarande verksamhet,
såsom revision av länsorganens medelsförvaltning, till en början torde få
en förhållandevis obetydlig omfattning, synes det dock lämpligt att redan
fr. o. m. den 1 juli 1948 inrätta en särskild kameral sektion. Denna bör tillhöra
kanslibyrån. Kanslibyrån bör i enlighet härmed indelas i tre sektioner,
en allmän, en kameral och en ombudsmannasektion.

De sakkunniga ha föreslagit, att planeringsbyrån skall organiseras på tre
sektioner, en statistisk, en utrednings- och en planeringssektion. Byggnadslånebyrån
föreslår, att härutöver inrättas en indexsektion. Då de arbetsuppgifter,
som skulle ankomma på sistnämnda sektion, ha en speciell natur och
böra fullgöras av tekniskt utbildad personal, torde de böra särskiljas från det
löpande statistiska arbetet. Jag tillstyrker, att planeringsbyrån indelas på
sätt byggnadslånebyrån föreslagit.

Det i vissa yttranden framlagda förslaget att fördela tekniska byråns göromål
på två byråer, en byggnadsteknisk byrå och en arkitektbyrå, torde böra
hållas öppen till dess det är möjligt att närmare bedöma den lämpliga fördelningen
av vissa utrednings- och forskningsuppgifter mellan bostadsstyrelsen
och ett eventuellt byggnadstekniskt forskningsinstitut. Däremot böra, som
byggnadslånebyrån föreslagit, de bostads- och byggnadstekniska arbetsuppgifterna
handläggas på skilda sektioner inom byrån. Då byggnadstillståndsärendena
icke äga närmare samband med övrig verksamhet å byrån, böra de
behandlas å en särskild sektion. I det föregående har jag föreslagit, att den
verksamhet beträffande kollektiva tvätterier, som bedrives av egnahemsstyrelsens
byggnadskontor, skall överföras till bostadsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli
1948. Arbetsuppgifterna böra åvila en särskild sektion. Jag förordar sålunda,
att tekniska byrån organiseras på fyra sektioner, en arkitekt-, en byggnadsteknisk,
en byggnadstillstånds- och en tvätterisektion.

Byggnadslånebyrån har föreslagit, att bostadsstyrelsens lånebyrå — bortsett
från ombudsmannaexpeditionen — skall indelas i en juridisk sektion,

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

en flerfamiljshussektion, en enfamiljshussektion, en sektion för övertagandeärenden
och hyresfrågor, en värderingssektion och en markdetalj. Med hänsyn
till lånebyråns betydande storleksordning under den närmaste tiden finner jag
det ändamålsenligt, att byrån organiseras på ett förhållandevis stort antal
sektioner. Den föreslagna indelningen, som ansluter sig till den inom byggnadslånebyråns
tertiärlåneavdelning tillämpade, kan jag godtaga. Markdetaljen
torde böra benämnas marksektionen.

De arbetsuppgifter, som enligt byggnadslånebyrån skulle ankomma på den
sociala sektionen, torde åtminstone under den närmaste framtiden bli så omfattande,
att de icke böra hänföras till någon av byråerna. Härtill kommer att
tillsynen över bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen,
varom nya bestämmelser träda i kraft den 1 juli 1948, fordrar personal med
särskild sakkunskap och erfarenhet. Vid den översyn av den bostadspolitiska
organisationen, som jag förutsätter kommer att verkställas inom ganska snar
framtid, torde frågan om lämplig organisationsform för handläggningen av
nu avsedda ärenden böra upptagas till förnyad prövning.

Jag övergår nu till att behandla frågan om behovet av personal å de
fyra byråerna samt den sociala sektionen.

Vid en bedömning av personalbehovets storlek under nästa budgetår maste
beaktas, att såväl organisationssakkunnigas som byggnadslånebyråns förslag
till personalorganisation för bostadsstyrelsen bygga på andra förutsättningar
än dem som jag i det föregående ansett tills vidare böra läggas till grund för
arbetsuppgifternas fördelning mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Denna skillnad i fråga om förutsättningarna berör i första hand lånebyrån.

De sakkunnigas förslag avser den permanenta minimiorganisation, som beräknas
bli erforderlig sedan den av de sakkunniga förordade decentraliseringen
av lån- och bidragsgivningen genomförts. De sakkunniga förutsätta, att
bostadsstyrelsen därjämte under en övergångstid skall förfoga över personal
för handläggning av de ärendegrupper, som efter hand skola flyttas ut till
länsorganen. De sakkunniga ha emellertid icke verkställt någon närmare bedömning
av ifrågavarande personalbehov. Byggnadslånebyråns förslag avser
såväl den minimiorganisation som erfordras på längre sikt som den ytterligare
personal som erfordras under en övergångstid. Byggnadslånebyråns förslag
till minimiorganisation avviker från de sakkunnigas särskilt i vad det gäller
lånebyrån, vilket sammanhänger med att byggnadslånebyrån i sina beräkningar
rörande personalbehovet på längre sikt förutsätter att bostadsstyrelsen skall
pröva huvudmassan av ärenden angående lån och bidrag till flerfamiljshus.
Don av mig förordade arbetsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna
avviker i väsentliga hänseenden från den av de sakkunniga
förutsatta men endast obetydligt från byggnadslånebyråns på vissa antaganden
grundade förslag.

6—559 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Av skäl som jag i det föregående närmare utvecklat måste övergången till
den nya organisationen ske stegvis. Utgångspunkten för mitt förslag till
fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika organ har därför varit, att för
nästa budgetår i huvudsak endast sådana förändringar i nuvarande organisation
böra vidtagas, som bli en följd av egnahemsorganisationens upphörande
och omläggningen av lån- och bidragsgivningen i avseende å enfamiljshus
den 1 juli 1948. Vid utarbetandet av förslaget ha emellertid beaktats såväl
organisationssakkunnigas förslag till permanent minimiorganisation som byggnadslånebyråns
i yttrande över detta förslag framlagda beräkningar av personalbehovet
under de närmaste budgetåren. Det av byrån beräknade personalbehovet
avviker i vissa hänseenden från byggnadslåne byråns nuvarande
personalorganisation. Avvikelserna betingas i första hand av nyss berörda
omständigheter, nämligen dels av att de egnahemsorganisationen åvilande
bostadspolitiska uppgifterna förutsatts komma att den 1 juli 1948 överflyttas
på de nya bostadspolitiska organen, dels av att nya bestämmelser om lån och
bidrag till enfamiljshus skola träda i kraft vid sagda tidpunkt. De sammanhänga
emellertid icke — eller i vart fall icke i någon större utsträckning —
med att byrån förutsatt, att nämnda långivning så småningom skall helt decentraliseras.
Härav följer, att det vid en bedömning av byråns förevarande beräkningar
i stort sett icke är nödvändigt att taga hänsyn till den nyss angivna
skillnaden mellan den av mig förordade arbetsfördelningen mellan centralorganet
och länsorganen och den av byrån föreslagna fördelningen.

Vad härefter angår anställningsvillkoren för bostadsstyrelsens personal får
jag inledningsvis anföra vissa allmänna synpunkter.

Organisationssakkunniga ha, som nyss antytts, framlagt förslag till permanent
personalorganisation för bostadsstyrelsen men samtidigt förutsatt,
att organisationen efter viss tid skall överses. De ha ansett, att tills vidare
antalet ordinarie tjänster skall hållas lågt och de ha även visat utpräglad
försiktighet när det gäller lönegradsplaceringen av tjänsterna inom den föreslagna
organisationen. De sakkunniga ha emellertid framhållit önskvärdheten
av att bostadsstyrelsen beredes möjlighet att erbjuda extra ordinarie anställning
även åt personal, som endast beräknas bli erforderlig under en övergångstid.
Byggnadslånebyrån har starkt understrukit behovet av sådan möjlighet
och har föreslagit, att personal, som såvitt nu kan bedömas blir erforderlig
under både budgetåret 1948/49 och budgetåret 1949/50, skall anställas
som extra ordinarie. Även om anställningen icke kunde beräknas bli så långvarig
som nu sagts borde extra ordinarie anställning tillämpas i fall, då så
följde av den reglerade befordringsgången för biträdes- och amanuenspersonal.

För egen del får jag i förevarande hänseende anföra följande.

Ehuru organisationen givetvis bör utformas på sådant sätt att den kan beräknas
bli hållbar även på längre sikt, torde man med hänsyn till de ändringar
av organisationen, som följa med den förutsatta successiva decentraliseringen
av ärenden, böra räkna med att densamma ganska snart måste upp -

Kungl. May.ts proposition nr 218.

tagas till förnyad prövning. Härav följer att försiktighet bör iakttagas i vad
det gäller inrättande av ordinarie tjänster. Av samma skäl och med hänsyn till
rådande ekonomiska läge böra tjänster i högre löneställning än den nu tilllämpade
i princip inrättas endast där det synes tydligt, att organisationen på
längre sikt fordrar detta. Jag förutsätter emellertid att i samband med nyss
nämnda översyn av organisationen frågan om antalet tjänster i högre löneställning
kommer att upptagas till förnyat övervägande. Vidare anser jag, att den
extra ordinarie anställningsformen bör kunna tillämpas inom bostadsstyrelsen
i ganska vidsträckt omfattning. Personalens intressen torde böra föranleda till
att denna anställningsform utnyttjas även för befattningar, som visserligen
sannolikt icke erfordras på längre sikt men som dock torde komma att vara behövliga
åtminstone under de närmaste åren. I den mån ordinarie eller extra
ordinarie anställning icke ifrågakommer bör den extra anställningsformen i
princip användas. Vid framtida ändring av anställningsformen bör löneställningen
upptagas till förnyad prövning.

Beträffande amanuens- och biträdespersonalen böra särskilda regler tilllämpas.
Dessa personalgrupper böra sålunda anställas och avlönas enligt tilllämpade
regler om befordringsgång. Vad amanuenspersonalen beträffar böra,
i enlighet med vad statskontoret och statens lönenämnd anfört, befattningar
i lönegrad Ce 24 icke inrättas utanför befordringsgången. Detta torde dock
icke böra föranleda till att befattningshavare, som hos byggnadslånebyrån erhållit
arvodesbefattning motsvarande byråsekreterare- eller aktuarietjänst i
Ce 24, nedflyttas till lägre löneställning. Vad angår den lägre ingenjörspersonalen
är jag f. n. icke beredd att taga slutlig ställning till frågan om lönegradsplacering.
Bostadsstyrelsen bör tills vidare äga att inrätta extra ordinarie tjänster
för sagla personal i högst lönegrad 21. —• Frågan om tillgodoräknande av
tjänstetid hos byggnadslånebyrån vid inplacering i löneklass torde få prövas
av Kungl. Maj:t från fall till fall.

Vad härefter angår löneställningen för byråcheferna ha såväl organisationssakkunniga
som byggnadslånebyrån förordat, att dessa placeras i lönegrad
Ca 33, dock att chefen för tekniska byrån borde placeras i lönegrad Cp 10. Jag
kan ansluta mig till detta förslag. Det har vidare förutsatts att, om den nuvarande
chefen för tertiärlåneavdelningen bleve chef för lånebyrån, denne borde
tillerkännas ett personligt lönetillägg. I anslutning till de löneförmåner, som
tillerkänts chefen för tertiärlåneavdelningen, förordar jag, att denne under nyss
angivna förutsättning erhåller ett årligt lönetillägg å högst 4 500 kronor.

Beträffande personalbehovet å de olika byråerna och sociala sektionen samt
frågan om lönegradsplacering för personalen å varje byrå får jag hänvisa till i
härvid fogad bilaga redovisade sammanställningar över nuvarande organisation,
organisationssakkunnigas och byggnadslånebyråns förslag samt den av
mig förordade organisationen under nästa budgetår. I det följande angiver jag
den närmare innebörden av sistnämnda förslag, varvid jag till prövning upptager
varje byrå för sig med undantag för skriv- och kontorsbiträdes- samt
expeditionsvaktpersonal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I vad det gäller kanslibyråns allmänna sektion kan jag godtaga byggnadslånebyråns
förslag efter vissa jämkningar. Förste byråsekreterartjänsten, som
enligt organisationssakkunnigas förslag skulle placeras i Ca 27, bör sålunda
enligt min mening uppföras i Ca 29. Denna placering synes motiverad med
hänsyn till att kanslibyrån vid bifall till mitt förslag får avsevärt mera omfattande
arbetsuppgifter än de sakkunniga förutsatt och ifrågavarande förste
byråsekreterare därför kommer att få relativt självständigt handlägga på honom
ankommande ärenden. Befattningen såsom kontorsskrivare synes däremot böra
utgå och ersättas med en registrator i Ce 18. Det synes icke lämpligt att
registratorn, såsom de sakkunniga tänkt sig, skall fullgöra även kassörsgöromålen.
I enlighet med byggnadslånebyråns förslag bör inrättas en särskild
kassörstjänst. Denna bör emellertid tillhöra kamerala sektionen. I anslutning
till vad statens lönenämnd uttalat anser jag, att materialförvaltaren bör placeras
i Ce 14. Å den allmänna sektionen skulle alltså tills vidare finnas en
förste byråsekreterare i Ca 29, en amanuens, en registrator i Ce 18 och en
materialförvaltare i Ce 14.

Av skäl, som jag anfört i det föregående, har jag funnit det ändamålsenligt
att redan fr. o. m. den 1 juli 1948 inrättas såväl en ombudsmanna- som en
kameral sektion. För den förra sektionen har byggnadslånebyrån föreslagit två
befattningar som förste byråsekreterare, den ena i Ce 29 och den andra i
Ce 27. Jag kan f. n. endast tillstyrka, att den senare befattningen inrättas.
Jag förutsätter härvid, att centralorganet i likhet med vad som hittills varit
fallet tillförsäkras kvalificerad juridisk sakkunskap i annan ordning. Till
denna fråga återkommer jag. Jag vill även framhålla, att ombudsmannasektionens
arbetsuppgifter, såsom jag kommer att närmare utveckla i det följande,
komma att bli mindre komplicerade än byrån förutsatt till följd av att
en särskild kameral sektion inrättas. Jag förordar vidare, att å ombudsmannasektionen
inrättas en byråsekreterartjänst i Ca 24. Juristpersonalen torde i
övrigt böra utgöras av två amanuenser. Mot byråns förslag beträffande ombudsmannasektionen
finner jag härutöver icke anledning till annan erinran än
att den av byrån föreslagna kontoristen bör ersättas med ett kanslibiträde. Ombudsmannasektionen
skulle sålunda bestå av en förste byråsekreterare i Ce 27,
en byråsekreterare i Ca 24, två amanuenser, en kansliskrivare samt två kanslibiträden.

Vad angår kamerala sektionen finner jag statskontorets och riksräkenskapsverkets
förslag att som chef för denna bör stå en kamrer i lönegrad 29 böra
godtagas. Befattningen bör tills vidare vara extra ordinarie. De löpande
kamerala uppgifterna komma visserligen icke omedelbart att bli av mera betydande
omfattning. Ledningen av den kamerala förvaltningen i länsorganen
samt uppläggningen av det kamerala arbetet i bostadsstyrelsen torde emellertid
komma att omedelbart ställa så stora krav på sektionschefen, att ifrågavarande
tjänst bör inrättas redan med ingången av nästa budgetår. Däremot
torde personaluppsättningen i övrigt å sektionen kunna hållas låg under nästa

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

budgetår. Även om revisionsuppgifterna torde komma att snabbt växa synes
man sålunda tills vidare böra räkna med endast en amanuens för dessa uppgifter.
Vidare bör till denna sektion hänföras en kansliskrivare (kassör) i Ca 15.

Av det anförda framgår, att det f. n. föreligger stora svårigheter att bedöma
personalbehovet å ombudsmannasektionen och kamerala sektionen. Det synes
vidare uppenbart, att arbetsuppgifterna komma att successivt växa. Under
sådana förhållanden synes man böra räkna med att dessa sektioner i en nära
framtid kunna komma att bli i behov av ytterligare personal. Jag förutsätter,
att bostadsstyrelsen kommer att följa denna fråga med uppmärksamhet och
framlägga de förslag, som utvecklingen ger anledning till. I likhet med vad
som f. n. gäller beträffande byggnadslånebyrån och i enlighet med såväl de
sakkunnigas som byggnadslånebyråns förslag förordar jag, att tills vidare till
kanslibyrån knytes en organisationsexpert; dennes arvode bör fastställas av
Kungl. Maj:t.

Vad härefter angår personalbehovet å planeringsbyrån kan jag i stort sett
godtaga organisationssakkunnigas förslag, vilket i huvudsak tillstyrkts av
såväl byggnadslånebyrån som andra remissinstanser. Jag anser emellertid, att
den av byggnadslånebyrån föreslagna tjänsten som aktuarie å den statistiska
sektionen icke f. n. bör inrättas. Visserligen komma sektionens
arbetsuppgifter att efter en tid bli omfattande, men såsom angivits i det föregående
kan en överföring av bostadsbyggnadsstatistiken från socialstyrelsen
icke ske förrän den 1 januari 1949. Frågan om ytterligare tjänster synes böra
upptagas till prövning först sedan närmare erfarenhet vunnits rörande personalbehovet
å sektionen. Å denna bör alltså finnas en förste aktuarie i Ca 27
och en amanuens. I detta sammanhang får jag anmärka att i årets statsverksproposition
beträffande socialstyrelsen beräknats medel för personal, erforderlig
för nämnda statistik, under hela nästa budgetår. En överflyttning den
1 januari 1949 av denna statistik till bostadsstyrelsen torde emellertid, i vart
fall för nästa budgetår, icke böra föranleda någon ändring i socialstyrelsens
personalorganisation.

Beträffande indexsektionen kan jag icke godtaga byggnadslånebyråns förslag
att tjänsten som förste byråingenjör skall placeras i Ca 29. I anslutning
till organisationssakkunnigas förslag förordar jag, att tjänsten placeras i
Ce 27. Jag biträder förslaget att till sektionen knytes en byråingenjör i Ce 24
för utförande av undersökningar rörande driftkostnader för bostadshus. Jag
beräknar vidare, att behov kommer att föreligga av tre ingenjörer i högst
Ce(Cg) 21. I övrigt kan jag biträda byggnadslånebyråns förslag i denna del.
Indexsektionen skulle sålunda komma att erfordra en förste byråingenjör i
Ce 27, en byråingenjör i Ce 24, tre ingenjörer i högst Ce(Cg) 21, ett tekniskt
biträde i Cg 9 samt en kontorist.

Vad angår utredningssektionen förordar jag, i nära anslutning till organisationssakkunnigas
och byggnadslånebyråns förslag, följande personaluppsättning:
en förste aktuarie i Ca 27, en aktuarie i Ca 24, en amanuens samt tills
vidare en assistent i Cg 17.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 218.

De arbetsuppgifter som avses åvila planeringssektionen torde komma att
successivt växa och få betydande omfattning. Den av organisationssakkunniga
och byggnadslånebyrån förordade personalorganisationen synes därför
svara mot behovet på längre sikt. Jag är emellertid icke beredd att nu helt
biträda de framlagda förslagen. E. n. bör sålunda endast inrättas dels eu
tjänst som förste aktuarie i Ce 29 dels två amanuensbefattningar.

Beträffande den å planeringsbyrån erforderliga högre biträdespersonalen
kan jag i huvudsak ansluta mig till organisationssakkunnigas förslag. Å byrån
böra alltså finnas — utöver den redan nämnda befattningen som kontorist å
indexsektionen — en kansliskrivare, en kontorist och ett kanslibiträde.

Jag övergår nu till frågan, om personalorganisationen å tekniska byrån,
varvid jag först behandlar arkitektsektionen. Enligt min mening bör denna
sektion förestås av en byrådirektör i Ce 31. Organisationssakkunniga ha föreslagit,
att viss del av den erforderliga arkitektpersonalen skall, i likhet med
vad fallet f. n. är inom byggnadslånebyrån, kunna anställas på deltid. Enligt
min mening kunna i fall som detta väsentliga fördelar vinnas med en dylik
anställningsform. Ifrågavarande befattningshavare böra emellertid anställas
såsom extra tjänstemän. Med hänsyn till den begränsning av investeringsverksamheten
som genomförts och till följd av nu rådande ekonomiska läge
finner jag mig icke kunna biträda vare sig organisationssakkunnigas eller byggnadslånebyråns
förslag i vad det gäller antalet dylika tjänster. Jag finner mig
sålunda böra förorda, att utöver byrådirektören å denna sektion skola finnas
fem heltidsanställda eller däremot svarande antal deltidsanställda arkitekter
i högst Cg 31. Jag har intet att erinra mot att till sektionen knytes ett ritbiträde.
Tjänsten torde emellertid böra lönegradsplaceras i högst Cg 15.

Vad beträffar den byggnadstekniska sektionen har jag intet att erinra mot
förslaget att sektionens arbete skall ledas av en byrådirektör i Ce 31. På
skäl som jag angivit i det föregående kan jag icke nu biträda byggnadslånebyråns
förslag att en särskild avdelning inrättas för bedrivande av vissa utredningar
angående byggnadstekniska frågor m. m. En närmare bedömning
av ifrågavarande verksamhet torde böra anstå intill dess frågan om ett byggnadsforskningsinstitut
bringats närmare sin lösning. I likhet med vad som
hittills varit fallet bör emellertid enligt min mening centralorganet bedriva
utrednings- och upplysningsverksamhet i byggnadstekniska frågor. Med beaktande
av det anförda och med hänsyn till nu rådande förhållanden
finner jag mig böra förorda, att under nästa budgetår personalorganisationen
å den byggnadstekniska sektionen avsevärt begränsas i förhållande till byggnadslånebyråns
förslag. Å sektionen böra sålunda tills vidare finnas följande
tjänster utöver byrådirektören: en förste byråingenjör i Ce 29, tre förste byråingenjörer
i Ce 27, två byråingenjörer i Ce 24, sju ingenjörer i högst Ce (Cg) 21
samt två kanslibiträden. Med hänsyn till att i varje fall under en övergångstid
de med den byggnadstekniska kontrollen sammanhängande arbetsuppgifterna
förväntas växa anser jag, att möjlighet bör finnas att under nästa budget -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

år till sektionen knyta en erfaren byggnadstekniker. Denne torde bora anställas
mot arvode, fastställt av Kungl. Maj:t.

Vad härefter angår byggnadstillståndssektionen beräknar jag, i nära anslutning
till byggnadslånebyråns förslag, att behov kommer att föreligga av
följande tjänster: två amanuenser, en ingenjör i Cg 22, en assistent i Cg 18
samt ett kanslibiträde.

I detta sammanhang får jag slutligen beröra personalorganisationen å
tvätterisektionen, vilken är avsedd att överföras från egnahemsstyrelsen till
bostadsstyrelsens tekniska byrå. Som föreståndare bör finnas en förste byråingenjör
i Cg 29. Vidare bör finnas en förste byråingenjör i Cg 27. Härutöver
beräknar jag tills vidare fem ingenjörer i högst Cg 21.

Jag upptager härefter till prövning frågan om personalorganisationen å
lånebyrån. Med hänsyn till den omfattning arbetsuppgifterna å denna byrå
uppenbarligen komma att få, finner jag byggnadslånebyråns förslag att till
lånebyrån bör knytas en väl kvalificerad tekniker välmotiverat. Jag förordar
alltså, att en byrådirektörstjänst i Ce 31 inrättas.

Vad härefter angår den juridiska sektionen kan jag icke biträda byggnadslånebyråns
förslag att två förste byråsekreterarbefattningar skola inrättas, en
i Ce 29 och en i Ce 27. I närmare anslutning till den nuvarande organisationen
förordar jag, att endast sistnämnda befattning nu inrättas; denna bör ordinariesättas.
Vidare beräknar jag för den juridiska sektionen tills vidare en
byråsekreterare i Ca 24 och fyra amanuenser. Jag anser emellertid, att det
bör undersökas, huruvida icke så småningom vissa av de arbetsuppgifter, som
nu förutsättas komma att utföras av juridiskt utbildad personal, kunna anförtros
annan personal med lägre utbildning. I övrigt har jag intet att erinra mot
byggnadslånebyråns förslag till personalorganisation för denna sektion. Den
juridiska sektionen skulle sålunda bestå av nyss nämnda sex befattningshavare
med juridisk utbildning samt en kansliskrivare, en kontorist och ett kanslibiträde.

Vad beträffar flerfamiljshussektionen får jag erinra, att byggnadslånebyrån
förordat vissa ändringar i nuvarande organisation. De fem distrikt,
efter vilka handläggningen av ärenden rörande lån och bidrag för flerfamiljshus
nu uppdelas, förutsättas sålunda ersatta med tre distrikt. Härvid förutsättes,
att den för varje distrikt avsedda personalen skall förstärkas. Mot
detta förslag har jag intet att erinra. Jag finner mig fördenskull i stort sett
kunna godtaga byggnadslånebyråns förslag till personalorganisation för flerfamiljshussektionen.
Jag beräknar behovet av personal under nästa budgetår
å denna sektion på följande sätt. Arbetet å sektionen bör ledas av en förste
byråingenjör i Ce 29. Varje distrikt bör förestås av en förste byråingenjör i
Ce 27. För varje distrikt bör därutöver finnas dels en byråingenjör i Ce 24,
dels fyra ingenjörer i högst Ce (Cg) 21 och dels ett kanslibiträde.

Stora svårigheter föreligga f. n. att bedöma frågan om personalbehovet på
längre sikt å enfamiljshussektionen. Såsom angivits i det föregående komma

Kungl Maj:ts proposition nr 218.

den 1 juli 1948 dels egnahemsorganisationens uppgifter att överflyttas på de
nya bostadspolitiska organen och dels nya bestämmelser att träda i kraft
beträffande lån och bidrag till enfamiljshus. Härigenom bli arbetsuppgifterna
å enfamiljshussektionen intill dess decentraliseringen av ifrågavarande låneoch
bidragsärenden kommit igång väsentligt mer omfattande än de uppgifter,
som f. n. åvila motsvarande sektion inom byggnadslånebyråns tertiärlåneavdelning.
Byggnadslånebyrån har för sin del räknat med att antalet ärenden
under nästa budgetår kommer att mer än fördubblas. Det torde ligga i sakens
natur att dylika beräkningar äro mycket osäkra. Den takt i vilken ärenden
rörande lån och bidrag kunna komma att flyttas ut i länsinstansen kan således
icke exakt bedömas i förväg. Ifrågavarande långivnings totala omfattning kan
dessutom i nuvarande läge beträffande investeringsverksamheten icke
närmare angivas. För nästa budgetår anser jag mig böra räkna med
en något mindre utvidgning av arbetsuppgifterna än byrån förutsatt. De
arbetsuppgifter som skola åvila enfamiljshussektionen avse bl. a. ledning och
övervakning av länsbostadsnämndernas ekonomiska granskning av ärenden
rörande lån och bidrag till enfamiljshus. Dessa uppgifter torde till en början
i första hand böra handhavas av byrådirektören samt den förste byråingenjör,
som jag förutsätter skall finnas å sektionen. Ifrågavarande arbetsuppgifter
torde emellertid bli så omfattande, att de komma att föranleda viss nyanställning.
Möjlighet bör fördenskull föreligga att utöver vad som betingas av
de i det följande förordade tjänsterna till sektionen knyta befattningshavare
såsom extra tjänstemän. Till frågan om det härför erforderliga medelsbehovet
under nästa budgetår återkommer jag i det följande. Vad härefter angår
frågan om personal för handläggning å sektionen av ärenden angående lån och
bidrag till enfamiljshus får jag anföra följande. I anslutning till vad som
nyss framhållits beträffande långivningens omfattning under nästa budgetår
beräknar jag följande av angivna arbetsuppgift betingade personalbehov
under sagda budgetår: en förste byråingenjör i Ce 27, en förste byråsekreterare
i Ce 27, en byråingenjör i Ce 24, två amanuenser, 20 ingenjörer i högst
Ce (Cg) 21 samt tre kanslibiträden.

Beträffande övertagandesektionen finner jag icke anledning till erinran mot
byggnadslånebyråns förslag, vilket nära ansluter sig till nuvarande organisation.
Sektionen bör alltså bestå av en förste byråingenjör i Ce 27, en amanuens
och ett kanslibiträde. Däremot kan jag icke biträda byggnadslånebyråns
förslag beträffande personalorganisation för värderingssektionen. Jag får
erinra, att jag förordat att å indexsektionen inom planeringsbyrån skall finnas
ingenjörspersonal för undersökningar rörande såväl byggnads- som driftkostnaderna
för bostadshus. Enligt min mening bör värderingssektionens uppgift
i första hand bestå däri, att sektionen noggrant följer de undersökningar som
bedrivas beträffande byggnads- och driftkostnaderna samt svarar för att de
resultat som vinnas genom dylika undersökningar beaktas vid granskningen
av låneärenden såväl inom bostadsstyrelsen som inom länsbostadsnämnderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

En mera omfattande, permanent utredningsverksamhet inom berörda område
torde däremot icke böra bedrivas inom lånebyrån. Vid behov torde emellertid
bostadsstyrelsen kunna anlita särskilda sakkunniga för utredningar av här
förevarande slag. I anslutning till det anförda förordar jag, att värderingssektionen
skall bestå av dels en förste byråingenjör i Ce 27 och dels en ingenjör
i högst Ce (Cg) 21. I fråga om byggnadslånebyråns förslag med avseende å
marksektionen har jag ingen annan erinran än att jag finner förste byråingenjören
böra placeras i Ce 27. X likhet med vad som f. n. är fallet bör för de marksektionen
åvilande arbetsuppgifterna kunna anlitas lantmätare som äro tjänstlediga
från sina befattningar inom lantmäteristaten.

Vad slutligen angår den av byggnadslånebyrån föreslagna sociala sektionen
kan jag i stort sett ansluta mig till byggnadslånebyråns förslag till personalorganisation
för nästa budgetår. Såsom närmare utvecklats i det föregående
måste emellertid förutsättas, att de sektionen åvilande arbetsuppgifterna
komma att successivt förändras, beroende på att bl. a. handläggningen av
ärenden rörande bostadsanskaffningslån och familjebidrag efter hand upphör.
För nästa budgetår beräknar jag, att följande personalbehov kommer att föreligga
å sektionen: en sektionschef, en konsulent, båda anställda mot arvode,
fastställt av Kungl. Maj:t, sex amanuenser, en inspektör i Cg 23, eu kontorsskrivare
i Ce 19, en kansliskrivare och två kanslibiträden.

I det föregående har jag föreslagit inrättande av fem befattningar som
kansliskrivare. Av dessa torde endast den för bostadsstyrelsens kassör avsedda
befattningen tills vidare böra ordinariesättas. Övriga fyra befattningar
böra vara extra ordinarie. Vidare har jag föreslagit tre kontoristbefattningar
och sexton kanslibiträdesbefattningar. Dessa torde böra vara extra ordinarie
med undantag av tre kanslibiträdestjänster, vilka böra ordinariesättas.

Vad beträffar den skriv- och kontorsbiträdes- samt expeditionsvaktpersonal
som erfordras under nästa budgetår får jag anföra följande. Byggnadslånebyrån
har beräknat behovet av dylik personal för nästa budgetår till 138 skrivoch
kontorsbiträden, varav 16 ordinarie kontorsbiträden, samt 10 expeditionsvakter
och kontorsbud, varav en ordinarie och en extra ordinarie förste expeditionsvakt
och två ordinarie expeditionsvakter. Jag beräknar behovet av
skriv- och kontorsbiträden under nästa budgetår till 135. Av dessa torde 29
erfordras å kanslibyrån, 21 å planeringsbyrån, 20 å tekniska byrån, 43 å lånebyrån
samt 22 å sociala sektionen. Vidare förordar jag, att fr. o. m. den 1
juli 1948 17 ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättas. Därjämte böra inrättas
dels två tjänster såsom förste expeditionsvakt, varav en i Ca 11 och en i Cg 11,
och dels två tjänster såsom expeditionsvakt i Ca 9. I fråga om övrig expeditionsvaktpersonal
beräknar jag för nästa år behov av 6 tjänster i högst Ce (Cg) 9.

Såsom antytts i det föregående torde bostadsstyrelsen — liksom hittills
byggnadslånebyrån — böra äga att till sig knyta sakkunniga av skilda slag.
Vid bedömningen av frågan om behovet av juridisk sakkunskap såväl å kanslibyrån
som å lånebyrån har jag utgått från att bostadsstyrelsen vid prövning
av särskilda fastighetsjuridiska frågor skall kunna anlita juridisk expert. Arvo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

det till denne bör fastställas av Kungl. Maj:t. I det föregående har jag förutsatt
att bostadsstyrelsen skall bedriva viss utredningsverksamhet i avseende
å olika byggnadstekniska frågor. Jag har emellertid under hänvisning till
pågående utredning angående ett byggnadstekniskt forskningsinstitut icke
ansett mig böra taga slutlig ställning till frågan om inordnande av denna
verksamhet i den föreslagna byråorganisationen. Vid framläggande i det
föregående av förslag till personalorganisation för tekniska byrån har jag
utgått från att vissa av byråns befattningshavare skola handhava de utredningsuppgifter
varom här är fråga. Med hänsyn till arten och omfattningen av
de byggnadstekniska utredningarna bör — i likhet med vad fallet f. n. är beträffande
byggnadslånebyrån — arbetet ledas av en högt kvalificerad tekniker.
Denne torde böra anställas mot arvode, fastställt av Kungl. Maj:t. Slutligen
anser jag i likhet med organisationssakkunniga, att bostadsstyrelsen bör för
tillfälliga undersökningar rörande tekniska och ekonomiska frågor, som uppkomma
i anslutning till låneverksamheten, kunna anlita experter.

Vid bifall till det av mig i det föregående framlagda förslaget beträffande
personalorganisation för bostadsstyrelsen skola å personalförteckning
för bostadsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1948 uppföras följande

befattningar.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ........................................................ Cp 19

1 byråchef ................................................................ Cp 10

3 byråchefer .............................................................. Ca 33

1 förste byråsekreterare ................................................ Ca 29

1 förste byråsekreterare ................................................ Ca 27

2 förste aktuarier ........................................................ Ca 27

2 byråsekreterare ........................................................ Ca 24

1 aktuarie.................................................................. Ca 94

1 kansliskrivare (kassör) ................................................ Ca 15

1 förste expeditionsvakt ................................................ Ca 11

3 kanslibiträden.......................................................... Ca 11

2 expeditionsvakter ...................................................... Ca 9

17 kontorsbiträden........................................................ Ca 8

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 24.

3 byrådirektörer.......................................................... Ce 31

2 förste byråingenjörer.................................................. Ce 29

1 förste aktuarie.......................................................... Ce 29

1 kamrer .................................................................. Ce 29

2 förste byråsekreterare......................................•............ Ce 27

11 förste byråingenjörer.................................................. Ce 27

Härutöver beräknas behov komma att föreligga av följande lönegradsplacerade
personal:

1 förste byråingenjör (Cg 29), 1 förste byråingenjör (Cg 27), 7 byråingenjörer(Ce24),
1 inspektör (Cg 23), 1 ingenjör (Cg 22), 49 ingenjörer, biträ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

dande ingenjörer, ingenjörsbiträden m. m. (högst Ce eller Cg 21), 1 kontorsskrivare
(Ce 19), 1 registrator (Ce 18), 1 assistent (Cg 18), 1 assistent (Cg 17),
4 kansliskrivare (Ce 15), 1 materialförvaltare (Ce 14), 3 kontorister (Ce 13), 13
kanslibiträden (Cell), 1 förste expeditionsvakt (Cg 11), 6 expeditionsvakter
och kontorsbud högst Ce eller Cg 9), 1 tekniskt biträde (Cg 9), 23 amanuenser,
118 kontors- och skrivbiträden samt 5 heltidsanställda arkitekter (högst Cg 31)
eller däremot svarande antal deltidsanställda arkitekter. Härutöver beräknas
vissa arvodesbefattningar.

Slutligen har förutsatts att bostadsstyrelsen till sig skall kunna knyta
vissa experter och sakkunniga.

IV. Länsbostadsnämndernas organisation.

Organisationssakkunnigas förslag.

Förläggning.

De sakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnd inrättas i varje län.
För Stockholms stad och Stockholms län borde dock en gemensam nämnd
inrättas, bl. a. emedan väsentliga delar av bostadsproduktionen inom länet
borde ses i samband med produktionen inom staden. De sakkunniga ha utgått
från att länsbostadsnämnderna böra förläggas till vederbörande residensstad
såsom varande administrativt centrum i resp. län. De sakkunniga föreslå, att
undantag från denna regel endast göres beträffande Skaraborgs och Alvsborgs
län, där nämnderna borde förläggas till Skara resp. Borås. Anledningen till
dessa undantag vore bl. a. länsbostadsnämndernas behov av samarbete
med lantbruks- och länsarbetsnämnder. Vid genomförandet av de sakkunnigas
och 1947 års centrala lantbrukskommittés förslag skulle länsbostads-, iantbruksoch
länsarbetsnämnder komma att ligga i residensstaden i följande län.

Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs,
Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län.

I övriga län skulle förläggningen bli följande.

Län	Länsarbetsnämnd	Länsbostadsnämnd	Lantbruksnämnd
finnes i	föreslås upprättad i	föreslås upprättad
Stockholms stad ..........	Stockholm		{stockholm
Stockholms län............	Stockholm
Södermanlands............	Eskilstuna	Nyköping	Nyköping
Kalmar ....................	Kalmar	Kalmar	JKalmar (Västervik
Göteborgs o. Bohus......	Göteborg	Göteborg	Uddevalla
Älvsborgs .................	... . Borås	Borås	(Borås (Vänersborg
Skaraborgs ................	Skövde	Skara	Skara

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Sammansättning m. m.

Beträffande nämndernas sammansättning och ledamöternas avlöning anföra
de sakkunniga följande.

Till ledamöter i nämnderna böra utses personer med insikter i de allmänna
frågor som böra beaktas vid handhavandet av de bostadspolitiska åtgärderna.
Särskild vikt synes emellertid böra läggas vid att personer, som äro väl förtrogna
med såväl jordbrukets som landsbygdens förhållanden i övrigt, knytas
till nämnderna.

De sakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnderna skola bestå av sex ledamöter
med undantag för den för Stockholms stad och län gemensamma nämnden,
vilken med hänsyn till där rådande speciella förhållanden synes böra vara
något större och därför ha förslagsvis sju ledamöter. Direktören hos nämnden
bör vara självskriven ledamot, medan de övriga böra utses av Kungl. Maj:t,
som även bör förordna en av dessa att vara nämndens ordförande. Av de av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör en vara särskilt förtrogen med jordbrukets
förhållanden.

Till de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör utgå ersättning med ett
arvode av 20 kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. Därest omfattningen
av ordförandens arbetsuppgifter göra en särskild ersättning motiverad,
bör till denne utöver arvodet som ledamot av nämnden utgå ytterligare arvode,
lämpligen med visst belopp för år. Beloppets storlek synes böra fastställas av
Kungl. Maj:t eller bostadsstyrelsen. Arvode på enahanda grunder må jämväl
kunna utgå till annan av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, som erhåller särskilt
uppdrag för nämnden.

Personalorganisation.

För att kunna bedöma omfattningen av de arbetsuppgifter, som skola
åvila länsbostadsnämnderna, ha de sakkunniga gjort uppskattningar av bostadsproduktionens
omfattning i framtiden. Med utgångspunkt från att nyproduktionen
i rikets tätorter i framtiden kommer att omfatta i runt tal
45 000 lägenheter per ar samt att nyproduktionen och genomgripande ombyggnader
på landsbygden komma att avse ca 20 000 lägenheter per år,
ha de sakkunniga beräknat, att i framtiden statliga lån och bidrag komma att
årligen beviljas till dels ca 1 900 företag avseende nybyggnad och i obetydlig
omfattning jämväl ombyggnad av flerfamiljshus, dels ca 8 000 företag
avseende nybyggnad och i begränsad utsträckning även ombyggnad av enoch
tvåfamilj shus i tätorterna, dels ca 12 000 företag avseende i huvudsak
genomgripande ombyggnad men jämväl nybyggnad av en- och tvåfamiljshus på
den egentliga landsbygden. De sakkunniga uppskatta vidare antalet låne- och
bidragsärenden avseende tillfällig förbättring av enfamiljshus till ca 8 000
per år och årliga antalet ansökningar om familjebostadsbidrag avseende lägenheter
i ny- och ombyggda bostadshus till ca 15 000. De sakkunniga understryka,
att beräkningarna äro mindre tillförlitliga sammanhängande med dels
att de för beräkningarna erforderliga statistiska uppgifterna äro bristfälliga,
dels att ovisshet råder beträffande bostadsbyggandets framtida omfattning.

De sakkunniga påpeka, att en uppskattning av personalbehovet hos de olika
länsbostadsnämnderna blir synnerligen vansklig med hänsyn till den oklarhet
som föreligger beträffande omfattningen av nämndernas arbetsuppgifter. Där -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

emot vore det möjligt att klart angiva de kategorier av sakkunskap, varav
behov komme att föreligga. På grund av det anförda har, uttala de sakkunniga,
stor försiktighet iakttagits vid utformandet av förslaget till personalorganisation.
De allmänna synpunkter, som de sakkunniga lagt på personalorganisationen
i bostadsstyrelsen, borde beaktas även vid bedömningen av förslaget till
personalorganisation för länsbostadsnämnderna. Av angivna skäl borde samtliga
föreslagna tjänster tills vidare vara extra ordinarie. I detta sammanhang
understryka de sakkunniga dels att decentraliseringen förutsättes komma att
genomföras successivt, varför det omedelbara behovet av personal hos nämnderna
understiger det av de sakkunniga beräknade, dels att hänsyn icke kunnat
tagas till den ökning av personalbehovet, som kommer att äga rum under en
period av ca 25 år till följd av att lånestocken successivt växer.

De sakkunnigas förslag till personalorganisation innebär följande.

Chefstjänstemannen, vilken borde kallas länsbostadsdirektör, skulle ha till
uppgift dels att upprätthålla kontakt med såväl förmedlingsorganen som statliga
länsorgan, dels att bedriva viss upplysningsverksamhet, dels att leda
och övervaka kanslipersonalens arbete, besluta i frågor av mindre vikt, förbereda
vissa ärenden samt vara föredragande i nämnden. Länsbostadsdirektör
borde — i likhet med vad som torde bli fallet beträffande lantbruksdirektör
-—- placeras i 32 lönegraden. Direktörerna hos nämnderna i Stockholms stad
och län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län borde dock hänföras till
33 lönegraden, då dessa nämnder komma att handlägga ett betydande antal
ärenden avseende flerfamiljshus. Direktören i Gotlands län borde å andra
sidan placeras i 29 lönegraden.

Till nämnderna borde knytas minst en kvalificerad byggnadsingenjör med
uppgift dels att granska tomt-, byggnads- och driftkostnader samt verkställa
uppmätning och beräkna hyror, lån och bidrag, dels att biträda förmedlingsorganen
i vad det gäller inspektion av bostadshus finansierade med statligt
stöd ävensom verkställa dylik inspektion i form av stickprov, dels att beträffande
ombyggnad eller tillfällig förbättring av bostadshus vid behov verkställa
besiktning av den befintliga byggnaden för bedömning av bl. a. frågan
om förbättringsarbetets lämpliga omfattning. För varje nämnd med undantag
av den i Gotlands län föreslås därför inrättande av en förste byråingenjörs
tjänst i 27 lönegraden. Med hänsyn till den sannolika omfattningen av
flerfamiljshusproduktionen i Stockholms stad och län, Malmöhus län samt
Göteborgs och Bohus län borde hos nämnderna i dessa län även finnas
förste byråingenjörer i 29 lönegraden. Ytterligare anse de sakkunniga det
erforderligt med hos en nämnd tre, hos två nämnder två och hos övriga nämnder
en byråingenjör i lönegrad 24. En nämnd hade härutöver behov av
två ingenjörer i 22 lönegraden och sex nämnder av en ingenjör i denna
lönegrad.

Omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka böra ombesörjas av jurister,
anses under de närmaste åren i fråga om flertalet nämnder icke större än att
behovet borde kunna tillgodoses genom deltidsanställda ombudsmän. De sak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

kunniga förutsätta, att såsom ombudsmän i regel skola kunna förvärvas jurister
hos vederbörande länsstyrelser. Behovet av juridisk expertis komme att successivt
ökas till följd av lånestockens tillväxt. Skulle däremot ett statligt kreditgarantisystem
införas, komme behovet av juridisk expertis att avsevärt minska,
varför de sakkunniga föreslå endast två för jurister avsedda heltidstjänster,
nämligen en hos nämnden i Stockholms stad och län samt en hos nämnden i
Göteborgs och Bohus län, båda i lönegrad 27.

Hos varje nämnd utom hos den i Gotlands län föreslås vidare inrättande
av en kamrerstjänst. Kamrerarna hos de tre största nämnderna borde
inplaceras i 24 lönegraden och övriga kamrerare i 22 lönegraden.

Vad angår biträdestjänsterna föreslå de sakkunniga anställandet av
inalles 10 kanslibiträden i lönegrad 11 samt 47 kontors- och/eller skrivbiträden.
De sakkunniga påpeka, att lånestockens successiva ökning och bokföringsarbetets
tilltagande omfattning så småningom torde föranleda behov av dels ytterligare
kanslibiträdestjänster, dels vissa högre tjänster.

De sakkunnigas förslag till personalorganisation framgår närmare av följande
tablå.

Län	Direk-tör i löne-grad	Antal ingenjörer i lönegrad	Kamrer i lönegrad	Antal biträden i lönegrad	Summa befatt- nings- havare
	1 32	29	27	24	22	24	22	n	4—8
Stockholms stad och län............	1	1	1	3	2	1		i	3	214
Uppsala......................	1	—	1	1	_		1		2	6
Södermanlands ...............	1	—	1	1	_	_	1		2	6
Östergötlands ......................	1	—	1	1	1	_	1	i	2	8
Jönköpings .....................	1	—	1	1	_	_	1		2	6
Kronobergs ..................	1	—	1	1	—	_	1	_	2	6
Kalmar ..........................	1	—	1	1	__	_	1	i	2	7
Gotlands ....................	1	_	_	1	_	_		i		3
Blekinge ........................	1	_	1	1	_	_	1		2	6
Kristianstads ..................	1	_	1	1	_	_	1		2	6
Malmöhus........................	1	1	1	1	_	1		i	2	8
Hallands ..........................	1	_	1	1	_		1		2	6
Göteborgs o. Bohus ................	1	1	1	1	1	1		i	2	210
Älvsborgs ..........................	1	—	1	1	1	_	1	i	2	8
Skaraborgs ........................	1	—	1	1	—	_	1	_	2	6
V ärmlands..........................	1	—	1	1	—	_	1	_	2	6
Örebro ............................	1	—	1	1	_	_	1	_	2	6
Västmanlands ......................	1	—	1	1	_	__	1	_	2	6
Kopparbergs........................	1	—	1	1	—	_	1	_	2	6
Gävleborgs ........................	1	—	1	1	—	—	1	—	2	6
Västernorrlands ....................	1	—	1	2	1	_	1	i	2	9
Jämtlands..........................	i	—	1	1	_	_	1		2	6
Västerbottens ......................	1	—	1	2	1	_	1	i	2	9
Norrbottens........................	1	—	1	1	1	—	1	i	2	8
Summa	24	3	23	28	8	3	20	10	47	168
''Med följande undantag: Stockholms stad och län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län lönegrad 33; Gotlands län lönegrad 29. 2 I summan har inräknats en jurist med placering i lönegrad 27.

Kungl. ilaj:ts proposition nr 218.

Yttrandena.

Organisationssakkunnigas förslag till förläggning av länsbostadsnämnderna
har i det övervägande antalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats
utan erinran.

Egnahemsstyrelsen anser starka skäl tala för att länsbostadsnämnderna, för
det fall att de skola handlägga även ärenden rörande jordbrukets bostäder,
förläggas till samma orter som lantbruksnämnderna.

Egnahemsnämnderna i Kalmar läns norra och Kalmar läns södra områden
föreslå, att förutom i Kalmar en länsbostadsnämnd inrättas i Västervik.

Egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län uttalar sig till förmån för att
länsbostadsnämnden i sagda län placeras i Uddevalla.

Egnahemsnämnden och hushållningssällskapet i Älvsborgs norra område
föreslå inrättande av två länsbostadsnämnder, en i Vänersborg och en i Borås.
Därest den princip, som motiverat länets uppdelning i tva områden i andra
avseenden, icke komme att tillämpas, borde nämnden förläggas till Vänersborg.

För förläggning av länsbostadsnämnderna till resp. residensstäder uttala sig
länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs län. Samma uppfattning i fråga
om nämndernas placering i dessa län har svenska bostadskreditkassan.

Drätselkamrarna i Skövde och Sundsvall hålla före, att nämnderna i Skaraborgs
resp. Västernorrlands län böra ligga i dessa städer.

I den mån de sakkunnigas förslag beträffande länsbostadsnämndernas sammansättning
blivit föremål för erinringar, ha dessa främst tagit sikte på
att nämnderna bör tillförsäkras ökad sakkunskap beträffande jordbrukets
och landsbygdens förhållanden. Sålunda ha flera egnahemsnämnder framhållit
önskvärdheten av att minst två av länsbostadsnämndernas ledamöter
ha dylik förtrogenhet. Lantbruksstyrelsen anser, att landsbygden bör företrädas
av flera ledamöter än som föreslagits. Därest länsnämnderna skola
handhava frågor rörande jordbrukets bostäder, borde också jordbruket företrädas
av flera representanter. Fn ledamot i varje nämnd bör enligt styrelsens
mening vara kvinna. Lantbruhsförbundet föreslår, att en representant för
lantbruksnämnden skall ingå i länsbostadsnämnden.

Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenska teknologföreningen
anser, att det många gånger vore till nytta, om i nämnderna inginge
personer med sakkunskap inom byggnadsområdet.

Kommunalnämnden i Åtvidaberg anser, att kommunal sakkunskap bör tillförsäkras
länsbostadsnämnderna.

Beträffande formerna för ledamöternas tillsättande framhåller drätselkammaren
i Ljungby, att det icke kan anses lämpligt att samtliga ledamöter utses
av Kungl. Maj:t. Åtminstone flertalet borde utses av lokalorgan, exempelvis
landsting eller motsvarande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser,
att två av ledamöterna böra utses av vederbörande landsting.

Beträffande arvodena föreslår statskontoret, att en kombination av års- och
dagarvoden skall utgå till samtliga ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

På organisationssakkunnigas förslag till personalorganisation för
länsbostadsnämnderna ha i några remissyttranden anlagts vissa allmänna synpunkter.
Sålunda uttalar bank- och fondinspektionen, att de sakkunniga underskattat
behovet av personal för de kredittekniska arbetsuppgifterna. Efter ett
antal år komme nämnderna, med hänsyn till lånestockens successiva ökning,
att få en personaluppsättning vida större och av helt annan struktur än de
sakkunniga syntes ha föreställt sig. Samma uppfattning har 1945 års bankkommitté.
H.S.B. befarar, att nämnderna icke kunna tillföras erforderlig sakkunskap.
Drätselkammaren i Borås framhåller vikten av att länsorganen redan
från början utrustas med verkligt kvalificerad personal. De sakkunniga
hade vid uppläggningen av personalförslaget visat en så långt gående försiktighet,
att ett misslyckande i fråga om personalanskaffningen kunde vara
att befara.

Rörande lönesättningen framhåller lantbruksstyrelsen, att styrelsen i annat
sammanhang uttalat, att jämförliga befattningshavare hos lantbruksnämnd
och hushållningssällskap borde erhålla samma lönegradsplacering; olika löneställning
skulle endast skapa irritation och bristande trivsel. Dessa synpunkter
borde beaktas även vid bedömandet av löneställningen för länsbostadsnämndernas
befattningshavare.

Egnahemsstyrelsen och riksräkenskapsverket biträda icke förslaget, att
Länsbostadsdirektörernas löneställning bör differentieras. Statens lönenämnd
föreslår lönegrad Ce 32 åtminstone tills vidare även för de tre direktörerna,
som de sakkunniga placerat i lönegrad Ce 33. Länsstyrelsen och egnahemsnämnden
i Gotlands län yrka, att länsbostadsdirektören i länet placeras i
lönegrad Ce 32. Enligt länsstyrelsens i Örebro län uppfattning är det uteslutet
att placera direktörerna i högre lönegrad än länsarbetsdirektörerna.
Länsstyrelsen i Malmöhus län finner ej den skillnad i lönegradsplacering
motiverad, som beträffande vissa län föreslagits mellan å ena sidan länsbostadsdirektörerna
och å andra sidan lantbruksdirektörerna. Egnahemsstyrelsen
ifrågasätter om ej direktörerna böra hänföras till lägre lönegrad än lantbruksdirektörerna.
Egnahemsnämnden i Västernorrlands län förordar lönegrad
Ca 30. Statskontoret föreslår lönegrad 29, dock att de tre länsbostadsdirektörer,
som av de sakkunniga placerats i lönegrad 33, borde erhålla lön
enligt lönegrad 31.

Några remissinstanser anse, att länsbostadsdirektörerna böra ha tekniska
kvalifikationer. Landsorganisationen yttrar, att det är lämpligt om socialpolitisk
sakkunskap finnes representerad i länsorganen och önskvärt att
direktörerna ha en mer allsidig utbildning. Vid några av de större nämnderna
borde försöksvis inrättas konsulentbefattningar.

Beträffande ingenjör sbefattning ar na uttalar länsstyrelsen i Kronobergs län
farhågor för att den föreslagna lönegradsplaceringen är så låg, att svårigheter
uppstå att fa tillräckligt kvalificerat folk. Statens lönenämnd uttalar, att uppgifterna
om dessa tjänstemäns göromål icke äro tillräckligt vägledande för
bedömning av lönegradernas riktighet. Ingenjörsbefattningarna i lönegrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Ce 22 borde, därest de besattes med rekryteringspersonal, extraordinariesättas
först efter det befattningshavarna undergått lämplig prövotid. Drätselkammaren
i Borås anser, att ingenjörerna böra placeras i 29, 27 och 24 lönegraderna.

Åtskilliga länsstyrelser betona svårigheten för länsstyrelserna att tillhandahålla
jurister åt länsbostadsnämnderna. Länsstyrelsen i Malmö län anser, att
det är svårt att avgöra, i vilka län behov finnes av heltidsanställda jurister.

I fråga om de kamerala tjänsterna förordar riksräkenskapsverket, att samtliga
kamrerare hänföras till lönegrad 25. Statskontoret föreslår däremot inplacering
i lönegrad 22 och att benämningen ändras till kassör. Statens lönenämnd
förmenar, att de föreslagna kamrerstjänsterna i lönegrad Ce 24 icke
böra placeras i högre lönegrad än Ce 23. Egnahemsnämnden i Gotlands län
håller före, att en kamrerstjänst bör inrättas vid länsbostadsnämnden i länet.

Vad slutligen angår biträdespersonalen anser statens lönenämnd, att behovet
av kanslibiträdestjänster ej rätt kan bedömas på grundval av de uppgifter,
som finnas rörande beskaffenheten av arbetsuppgifterna. T.C.O. uttalar,
att minst en kvinnlig befattningshavare i varje nämnd bör beredas placering
såsom kanslibiträde. Erfarenheten hade visat, att kalkylarbete med
fördel kunde anförtros dylik befattningshavare. Organisationen ifrågasätter
vidare inrättande av kansliskri vart jänster vid de i Stockholm och Göteborg
belägna nämnderna. Länsstyrelsen och egnahemsnämnden i Gotlands län
anse, att länsbostadsnämnden i länet bör tillgodoses bättre med avseende å
biträdespersonal.

Beträffande Västernorrlands län anför egnahemsnämnden i länet.

Å bostadsförbättringsavdelningen hos nämnden äro fyra biträden placerade.
Då de arbetsuppgifter, som komina att överföras från egnahemsnämnderna
till de föreslagna länsorganen, enligt de sakkunniga endast äro av mindre
omfattning i jämförelse med dem, som skola överflyttas från byggnadslånebyrån,
synes det lämnade förslaget beträffande antalet skrivbiträden hos länsorganet
i Västernorrlands län vara lämnat utan beaktande av faktiska förhållanden.

Byggnadslånebyrån, som vid sin beräkning av personalbehovet utgått från
att huvudmassan av ärenden rörande flerfamiljshus behandlas centralt, anser
att vid länsbostadsnämnderna erfordras inalles 166 befattningshavare, fördelade
sålunda: 24 länsbostadsdirektörer i de av de sakkunniga föreslagna
lönegraderna, 23 ingenjörer i lönegrad 27, 5 ingenjörer i lönegrad 24 och 24
ingenjörer i lönegrad 22, 2 jurister i lönegrad 27 och 3 jurister i lönegrad 24,
3 kamrerare i lönegrad 25, 20 kamrerare i lönegrad 24 och 1 kamrer i lönegrad
22 samt 11 biträden i lönegrad 11 och 50 biträden i lönegraderna 4—8.

Byggnadslånebyråns yttrande har icke föranlett statskontoret och statens
lönenämnd att i sina utlåtanden däröver frångå den uppfattning, som sagda
myndigheter givit uttryck åt i sina yttranden över de sakkunnigas förslag.
Lönenämnden anser, att endast de tjänster som påfordras för nästkommande
budgetår böra göras till föremål för ställningstagande från statsmakternas
sida.

7—559 48 Bihan g till riksdagens protokoll 1948. I samt. Nr. 21.8.

Kungl. Majds proposition nr 218.

Sveriges juristförbund håller för otroligt, att jurister komma att kunna
erhållas vid en placering i 24 lönegraden. Det vore icke heller möjligt att
placera juristtjänsterna i 27 lönegraden, då de vore att betrakta som sluttjänster.

Beträffande tidpunkten för nämndernas organiserande har byggnadslånebyrån
föreslagit, att ledamöterna i de 24 länsbostadsnämnderna skola
utses under budgetåret 1948/49. Dessutom borde under detta budgetår samtliga
kamrerare och ett antal biträden kunna anställas ävensom fem kompletta
nämnder upprättas.

Den personalorganisation, som enligt byrån bör upprättas för länsbostadsnämnderna
under de tre närmaste budgetåren, framgår av följande sam -

manställning.

Budgetåret 1948/49.

5 länsbostadsdirektörer ................................. Ce 32

5 ingenjörer ................................................ Ce 27

5 ingenjörer ................................................ Ce 22

3 jurister ................................................... Ce 24

3 kamrerare ................................................ Ce 25

20 kamrerare ................................................ Ce 24

1 kamrer ................................................... Ce 22

50 biträden.

Budgetåret 1949/50.

10 länsbostadsdirektörer ................................. Ce 32

10 ingenjörer ................................................ Ce 27

3 ingenjörer ................................................ Ce 24

10 ingenjörer ................................................ Ce 22

11 biträden ................................................... Ce 11

Budgetåret 1950/51.

3 länsbostadsdirektörer ................................. Ce 33

5 länsbostadsdirektörer ................................. Ce 32

1 länsbostadsdirektör .................................... Ce 29

8 ingenjörer ................................................ Ce 27

2 jurister ................................................... Ce 27

2 ingenjörer ................................................ Ce 24

9 ingenjörer ................................................ Ce 22

Departementschefen.

I det följande upptar jag till behandling frågan om personalorganisation
för länsbostadsnämnderna, varvid jag tillåter mig att inledningsvis anföra
vissa allmänna synpunkter på nämndernas arbetsuppgifter.

I det föregående har jag förordat vissa riktlinjer för arbetsfördelningen
mellan de olika bostadspolitiska organen under de närmaste åren samt an -

Kungl. May.ts proposition nr 218.

fört synpunkter på frågan om organens uppgifter på längre sikt. Förslaget
innebär, att länsbostadsnämnderna skola handlägga låne- och bidragsärenden
med avseende på enfamiljshus i samtliga kommuner utom städer med minst
10 000 invånare. Slutlig ställning har dock icke tagits till frågan om handläggningen
av ärenden angående lån och bidrag till lantarbetarbostäder.
Vidare har förordats, att beslut i ärenden angående andra bostäder å jordbruksfastighet
skola — efter förberedande granskning hos länsbostadsnämnderna
— fattas av lantbruksnämnderna. Beträffande arbetsfördelningen på
längre sikt har jag förutsatt att sedermera skall undersökas huruvida icke vissa
ytterligare ärendegrupper böra överflyttas från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna.

De bostadspolitiska uppgifter som enligt mitt förslag i eu jämförelsevis
nära framtid skola handläggas av länsbostadsnämnderna avse dels de uppgifter
som f. n. handhavas av egnahemsnämnderna, dels ärenden angående lån
och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus i andra kommuner än städer med
minst 10 000 invånare, dels familjebostadsbidragsgivningen i avseende å enfamiljshus
i sagda kommuner. Länsbostadsnämndernas låne- och bidragsverksamhet
kommer till följd härav att efter en tid få väsentligt större omfattning
än egnahemsnämndernas. Om långivningen beträffande bostäder å jordbruksfastigheter
medräknas skulle antalet låne- och bidragsärenden i runt tal fördubblas.
Det måste emellertid beaktas, att en väsentlig del av ökningen betingas
av den nytillkommande uppgiften att handlägga ärenden angående
familjebostadsbidrag. Dessa ärenden torde komma att vara väsentligt mindre
arbetskrävande än ärenden angående lån och bidrag till bostadshus. Man torde
fördenskull icke behöva räkna med att personalbehovet under de närmaste
åren kommer att fördubblas; en viss mindre ökning synes dock oundviklig.

Vid en bedömning av frågan om personalorganisation för länsbostadsnämnderna
måste emellertid vidare beaktas, att arbetsuppgifternas art kommer att
undergå förändringar, innebärande att kraven på sakkunskap hos nämnderna
måste ställas icke oväsentligt högre än vad som hittills har gällt beträffande
egnahemsorganisationen. Detta sammanhänger till en del därmed att arbetsuppgifterna
beträffande planeringen av bostadsförsörjningen få större betydelse.
Nämnderna förutsättas nämligen på olika sätt biträda kommunerna i deras strävan
att planmässigt förbättra bostadsförhållandena. Vidare måste anspråken på
sakkunskap för den ekonomiska granskningen av låneärenden bli väsentligt
större till följd av de förmånligare lånevillkoren.

Jag övergår nu till att närmare behandla frågan om länsbostadsnämndernas
förläggning.

Organisationssakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnderna förläggas till
residensstäderna med undantag för nämnderna i Skaraborgs och Älvsborgs
län, vilka enligt de sakkunniga böra förläggas till Skara resp. Borås. Nämnderna
måste förutsättas komma att ha viss kontakt med länsstyrelserna såsom
länens högsta hälsovårds- och byggnadsmyndighet, med länsarkitektkontoren,
överlantmätaren, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp,

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

förste provinsialläkaren ävensom med länsarbetsnämnderna och lantbruksnämnderna.
Med hänsyn härtill synes det lämpligt att länsbostadsnämnden
i allmänhet förlägges till vederbörande residensstad. Skäl för att göra
undantag från denna regel torde dock kunna anföras. Det bör emellertid få
ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om länsbostadsnämnds förläggning.

Vad härefter angår frågan om länsbostadsnämndernas sammansättning
må erinras om att organisationssakkunniga föreslagit att nämnderna
böra bestå av sex ledamöter med undantag för den för Stockholms stad
och län gemensamma nämnden som bör ha sju ledamöter. Nämndens chefstjänsteman,
länsbostadsdirektören, borde vara självskriven ledamot av nämnden,
medan de övriga ledamöterna borde utses av Kungl. Maj:t. Med hänsyn
till den begränsning av länsbostadsnämndernas verksamhetsområde, som av
mig förordats, föreslår jag, att antalet ledamöter begränsas till fem. Vad de
sakkunniga i övrigt anfört beträffande nämndernas sammansättning samt ersättning
till ledamöterna kan jag godtaga. Årsarvode till nämndernas ordförande
bör icke överstiga 1 500 kronor.

Vad slutligen angår personalorganisationen för länsbostadsnämnderna
får jag inledningsvis erinra om organisationssakkunnigas beräkningar
av antalet ärenden som skulle komma att handläggas av länsbostadsnämnderna.
De sakkunniga ha — under framhållande av att de av dem verkställda
uppskattningarna äro mindre tillförlitliga — beräknat att i framtiden statliga
lån och bidrag årligen komma att beviljas bl. a. till ny- och ombyggnad av
inalles 1900 flerfamiljshus samt till ny- och ombyggnad av 8 000 huvudsakligen
i tätorterna belägna en- och tvåfamilj shus. Vid godtagande av mitt förslag
till arbetsfördelning mellan olika organ skulle endast 5 500 av sistnämnda
ärenden komma att handläggas av länsbostadsnämnderna. Av den förra gruppen
skulle så småningom måhända ca 400 ärenden komma att handläggas av
nämnderna. Det årliga antalet ansökningar om familjebostadsbidrag ha de
sakkunniga uppskattat till 15 000. Av dessa torde enligt mitt förslag icke
fullt 10 000 komma att prövas av länsbostadsnämnderna. Hela gruppen ärenden
avseende ny- och ombyggnad av en- och tvåfamiljshus huvudsakligen belägna
på landsbygden skulle enligt såväl de sakkunnigas som mitt förslag
komma att handhavas av nämnderna; antalet ifrågavarande ärenden har av de
sakkunniga beräknats till 12 000 per år. Detsamma gäller gruppen ärenden
angående bidrag eventuellt i kombination med lån till tillfällig förbättring av
enfamiljshus, vilken beräknats komma att omfatta närmare 8 000 ärenden per
år. Det må slutligen erinras om dels att jag förutsatt, att granskning av ritningar
och tekniska beskrivningar till bostadshus skall verkställas av länsbostadsnämnderna
i de fall nämnderna skola meddela beslut om lån och bidrag,
medan de sakkunniga förordat, att granskningen skall verkställas av bostadsstyrelsen,
dels att enligt mitt förslag lantbruksnämnderna skola fatta
beslut i ärenden angående lån och bidrag till bostadshus å jordbruksfastighet
och icke — såsom de sakkunniga förordat — länsbostadsnämnderna. Då
emellertid förutsatts, att sistnämnda ärenden alltid skola granskas av läns -

Kungl. Maj:ts proposition nr 218. 101

bostadsnämnderna torde den omständigheten, att dessa nämnder icke skola
fatta beslut i ärendena icke nämnvärt minska nämndernas personalbehov.

Organisationssakkunniga uttala, att det är svårt att uppskatta det erforderliga
antalet befattningshavare i framtiden hos de olika länsbostadsnämnderna.
Svårigheterna betingas av osäkerhet beträffande dels bostadsbyggandets och
bostadsförbättringens omfattning, dels den utsträckning i vilken byggnadsverksamheten
kommer att finansieras med hjälp av statliga lån och bidrag.
Däremot anse de sakkunniga, att det är möjligt att klart angiva de olika
kategorier av sakkunskap, varav länsbostadsnämnderna komma att ha behov.
De sakkunniga förorda sålunda, att vid varje länsbostadsnämnd skola finnas
en chefstjänsteman (länsbostadsdirektör), minst två ingenjörer, en kameral
tjänsteman, en deltidsanställd (i vissa fall heltidsanställd) jurist samt biträdespersonal.
Innan jag till närmare prövning upptager förslaget beträffande
olika kategorier av tjänster, får jag anföra vissa allmänna synpunkter på personalbehovet
hos länsbostadsnämnderna under de närmaste åren.

Såsom framgår av det föregående kommer vid godtagande av mitt förslag
till fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika organ länsbostadsnämndernas
personalbehov att bli mindre än enligt de sakkunnigas förslag. Säkra hållpunkter
saknas för uppskattningar av personalbehovet vid varje nämnd. Jag
anser därför, att försiktighet bör iakttagas vid beräkning av antalet tjänster i
länsorganisationen. Jag delar vidare statens lönenämnds uppfattning, att man
f. n. bör taga ställning endast till de tjänster, som erfordras under nästa budgetår.
Personalstat bör vidare icke fastställas för varje nämnd. I stället bör
angivas det för samtliga nämnder erforderliga antalet tjänster av olika slag.
Inom den sålunda bestämda ramen bör Kungl. Maj: t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, bostadsstyrelsen äga att fördela personalen mellan de olika
nämnderna. I likhet med organisationssakkunniga anser jag slutligen, att
ordinarie tjänster icke f. n. böra inrättas.

Yad härefter angår organisationssakkunnigas förslag, att hos varje länsbostadsnämnd
bör finnas en chefstjänsteman — länsbostadsdirektör — får
jag anföra följande. De sakkunniga förorda, att direktörerna placeras i lönegrad
Ce 32 utom i vad det gäller nämnderna i Stockholms stad och län,
Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län, för vilka föreslås Ce 33 samt i
fråga om Gotlands län, för vilket föreslås Ce 29. I vissa yttranden över förslaget
har förordats en något lägre lönegrad för direktörerna.

Beträffande direktörerna ha de sakkunniga bl. a. framhållit, att dessa böra
upprätthålla kontakt med såväl förmedlingsorganen som länsstyrelsen och
andra statliga länsorgan, bedriva viss upplysningsverksamhet, leda och övervaka
kanslipersonalens arbete, besluta i frågor av mindre vikt, förbereda vissa
ärenden samt vara föredragande i nämnden.

Jag finner det oomtvistligt, att vid godtagande av mitt förslag till arbetsfördelning
mellan olika organ direktörernas arbetsuppgifter komma att bli något
mindre komplicerade än enligt de sakkunnigas förslag. Jag anser därför,
att lönerna böra sättas något lägre än de sakkunniga föreslagit. Jag förordar

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

sålunda att beträffande det övervägande antalet nämnder befattningen placeras
i lönegrad 29, medan för vissa nämnder tjänsten bör placeras i lönegrad
31. Jag är emellertid icke f. n. beredd att taga ställning till frågan för vilka
nämnder den sistnämnda placeringen bör ifrågakomma. Bl. a. med hänsyn
härtill föreslår jag, att tills vidare direktörstjänsterna icke extra ordinariesättas.
Direktörerna böra alltså till en början anställas såsom extra tjänstemän
i lönegrad 29 eller 31. Sistnämnda lönegradsplacering räknar jag f. n. med
för högst fem tjänster.

Vad härefter angår frågan om personal för den tekniska och ekonomiska
granskningen av bostadshus, vilka äro avsedda att finansieras med hjälp av statliga
lån och bidrag, ha organisationssakkunniga förordat, att i varje nämnd
skall finnas minst en förste byråingenjör, dock med undantag för Gotlands
län. I fråga om tre nämnder har förutsatts en förste byråingenjör i lönegrad
29 och en i lönegrad 27. Beträffande övriga nämnder förordas att förste byråingenjören
placeras i lönegrad 27. Även vid den begränsade decentralisering
av arbetsuppgifterna som jag förordat komma lån till betydande belopp att
utlämnas av länsbostadsnämnderna. Man torde sålunda kunna förutsätta, att
inemot hälften av anslagen avseende lån och bidrag till bostadshus kommer
att disponeras för den av nämnderna bedrivna verksamheten. Vidare kommer,
såsom jag framhållit i det föregående, granskningen av ärenden angående lån
och bidrag till bostadshus att ställa större krav på sakkunskap än som gällt
beträffande egnahemsnämnderna. Jag förordar fördenskull, att till varje
nämnd knytes en förste byråingenjör i lönegrad 27. Jag kan alltså icke godtaga
de sakkunnigas förslag, att i vad det gäller Gotlands län sagda befattning
skall placeras i lönegrad 24. I vissa nämnder torde därutöver uppkomma
behov av ingenjörspersonal i högst lönegrad 24. Beträffande granskningen av
ritningar och tekniska beskrivningar till planerade bostadshus för vilka statliga
lån och bidrag äro avsedda att sökas förutsätter jag, att bostadsstyrelsen
i samband med decentralisering av långivningen i avseende å nybyggnad
av enfamiljshus ägnar särskild uppmärksamhet åt frågan på vilket sätt nämnderna
skola kunna tillförsäkras för sagda granskning erforderlig sakkunskap.
Därvid torde bl. a. böra undersökas huruvida icke behovet av arkitektutbildad
personal åtminstone i viss utsträckning kan tillgodoses genom samarbete
mellan nämnderna och länsarkitektkontoren.

De arbetsuppgifter, som böra ombesörjas av jurister, anse de sakkunniga
under de närmaste åren i fråga om flertalet nämnder icke bli större än att
behovet borde kunna tillgodoses genom deltidsanställda ombudsmän. De
•sakkunniga erinra vidare om att det framtida behovet av juridisk expertis blir
beroende av huruvida ett statligt kreditgarantisystem införes eller icke. Enligt
min mening bör ifrågavarande behov tills vidare tillgodoses genom att
länsbostadsnämnderna bemyndigas anlita jurister mot arvode.

I vad det gäller de kamerala uppgifterna ha organisationssakkunniga föreslagit
inrättandet av en kamrerstjänst i lönegrad 24 med undantag för de
tre största nämnderna, där tjänsten föreslås placerad i lönegrad 25. Enligt

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

min mening saknas f. n. hållpunkter för en slutlig prövning av arten och
omfattningen av de kamerala uppgifterna. Vid införandet av ett kreditgarantisystem
skulle således dessa uppgifter bli väsentligt mindre omfattande än
eljest. Frågan huruvida — förutsatt att statliga lån och bidrag skola beviljas
även i framtiden — in- och utbetalningstransaktionerna skola handhavas av
nämnderna eller bostadsstyrelsen måste vidare hållas öppen. Med hänsyn
såväl härtill som till den av mig föreslagna begränsningen av länsbostadsnämndernas
arbetsuppgifter anser jag, att de kamerala göromålen tills vidare
böra bestridas av extra tjänstemän, placerade i högst lönegrad 22. Möjlighet
synes dock böra finnas att extraordinariesätta dylik befattning; behov härav
torde bl., a. uppkomma, därest kassör hos egnahemsnämnd erhåller tjänsten.

Vid varje länsbostadsnämnd kommer behov att föreligga av heltidsanställd
biträdespersonal. Denna bör i regel avlönas enligt den reglerade befordrings gången.

Vad slutligen angår personalorganisationens omfattning under
budgetåret 1948/49 får jag till en början anföra vissa allmänna synpunkter Såsom

angivits i det föregående förutsätter jag, att länsbostadsnämnderna
komma att utbyggas successivt. De torde till en början endast komma att handlägga
de grupper av låne- och bidragsärenden, för vilka egnahemsnämnderna
f. n. svara. Redan under nästa budgetår torde emellertid vissa nämnder kunna
övertaga hela långivningen i avseende å enfamiljshus i andra kommuner än
städer med minst 10 000 invånare.

I vad det gäller det redan den 1 juli 1948 uppkommande behovet av personal
för handläggning av de arbetsuppgifter som skola överflyttas från egnahemsnämnderna
torde det av praktiska skäl visa sig lämpligt att länsbostadsnämnderna
i viss utsträckning under en övergångstid få utnyttja lantbruksnämndernas
organisation. Med hänsyn härtill har chefen för jordbruksdepartementet
i propositionen nr 149 till årets riksdag angående organisationen av
rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område bl. a. anfört, att det synes
lämpligt, att länsbostadsnämnderna till en början i mån av behov få utnyttja
lantbruksnämndernas kamerala organisation. Vidare anföres, att det torde
vara ändamålsenligt, att den relativt obetydliga personal som under den första
tiden kan finnas anställd hos länsbostadsnämnderna, i personalhänseende får
sortera under lantbruksdirektören, till dess motsvarande befattningshavare
hos länsbostadsnämnden tillsatts. Befattningshavare hos lantbruksnämnden
borde däremot åtminstone i stort sett icke utöver vad nu nämnts handlägga
på länsbostadsnämnden ankommande arbeten.

Med hänsyn till önskvärdheten av att länsbostadsnämnderna endast under
en kortare tid på angivet sätt utnyttja lantbruksnämndernas organisation bör
utbyggandet av länsbostadsnämndernas personalorganisation under nästa
budgetår ske i sådan utsträckning att samtliga nämnder vid budgetårets utgång
kunna självständigt handlägga de arbetsuppgifter som f. n. åvila egnahemsnämnderna.
I fråga om ett mindre antal nämnder bör redan under sagda
budgetår organisationen ytterligare utbyggas så att dessa nämnder kunna

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

handlägga jämväl ärenden angående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus.
Beträffande det personalbehov som under angivna förutsättningar
rörande nämndernas arbetsuppgifter uppkommer under nästa budgetår
får jag anföra följande.

Jag förutsätter, att samtliga länsbostadsnämnder tillsättas den 1 juli 1948.
\idare
tillsättas redan i början av nästa budgetår samt att senare under budgetåret
ytterligare ett antal dylika befattningar skall kunna tillsättas eller sammanlagt
under budgetåret ca 15 befattningar. Av särskild vikt synes vara att
länsbostadsnämnderna under nästa budgetår få tillgång till sakkunskap för
teknisk och ekonomisk granskning. Jag anser fördenskull, att under nästa
budgetår möjligheter böra skapas att tillsätta 24 förste byråingenjörer i Ce 27.
Behovet av juridisk sakkunskap bör kunna tillgodoses genom deltidsanställda
ombudsmän. Varje nämnd bör vidare kunna till sig knyta en kassör, anställd
i högst Ce (Cg) 22. Slutligen beräknar jag i detta sammanhang att behov
uppkommer av ca 50 biträden.

Vid godtagande av ifrågavarande beräkningar av länsbostadsnämndernas
personalbehov under nästa budgetår skola å personalförteckning för nämnderna
tills vidare uppföras 24 förste byråingenjörer i Ce 27.

V. De kommunala bostadspolitiska organen.
Organisation ssakkunnigas förslag.

Enligt de sakkunnigas uppfattning böra från statens sida krav icke resas
på inrättande av särskilda kommunala organ för bostadspolitiken. Av
väsentlig betydelse för handläggningen av bostadsfrågor i kommuninstansen
vore endast, att ansvaret för dessa frågor odelat åvilade ett enda organ. De
sakkunniga förorda därför dels att de varje kommun åvilande bostadspolitiska
uppgifterna skola handhavas av ett enda organ, dels att detta organ
skall vara antingen i stad drätselkammare och på landet kommunalnämnd
eller organ som handlägger fastighets- och byggnadsfrågor, eller ett för ändamålet
särskilt inrättat organ. De sakkunnigas förslag, som ansluter sig till
de principiella synpunkterna på frågan i propositionen nr 235/1947, innebär
bl. a. att hälsovårdsnämnderna fr. o. in. den 1 juli 1948 icke skola kunna
vara förmedlingsorgan.

De sakkunniga anse, att några skäl för att municipalsamhällen även i fortsättningen
skola kunna ha egna förmedlingsorgan, icke längre föreligga,
emedan kommun är skyldig att förmedla lån och bidrag för bostadsändamål
samt formerna för det statliga stödet till föremål för bostadsförsörjningen
fr. o. m. den 1 juli 1948 komma att vara desamma för stadssamhällen
och landsbygd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

105

Yttrandena.

Organisationssakkunnigas förslag i vad det gäller bostadspolitiska oigan i
kommuninstansen har föranlett särskilda uttalanden endast av ett mindre
antal remissinstanser.

Vad först angår förslaget att de bostadspolitiska uppgifterna i kommuninstansen
skola odelat åvila ett enda organ, har detta föranlett erinian fiån
stadskollegiet i Stockholm, som finner det omöjligt, att ett enda organ skall
kunna handlägga alla bostadspolitiska uppgifter i Stockholm.

Vad härefter angår frågan vilket organ som bör handha de bostadspolitiska
uppgifterna i kommuninstansen har i vissa yttranden ifrågasatts lämpligheten
av att inrätta särskilda bostadspolitiska organ. Sålunda framhåller
svenska landskommunernas förbund, att förbundet skulle kunna tänka sig en
obligatorisk bestämmelse om att kommunalnämnderna skola tjänstgöra som
förmedlingsorgan. Förbundet uttalar vidare, att det är förbundets förhoppning
att, därest möjlighet lämnas öppen att tillsätta särskilt förmedlingsorgan,
de statliga bostadspolitiska organen icke onödigtvis skola animera
landskommunerna till att utnyttja denna möjlighet. En liknande uppfattning
hyses av länsstyrelsen i Kristianstads län, länsarkitekten i Örebro län samt
byggnadsindustriförbundet, vilka uttala att den bostadspolitiska verksamheten
lämpligen böra anförtros kommunalnämnderna. Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst
inom svenska teknologföreningen förmenar, att särskilda bostadspolitiska
organ endast i undantagsfall böra inrättas. I de större och
medelstora samhällena borde fastighetskontoren eller motsvarande kunna fungera
som förmedlingsorgan.

Departementschefen.

Under senare år ha kommunernas insatser för främjande av bostadsförsörjningen
fått allt större betydelse. I växande grad ha sålunda kommunerna
agnat uppmärksamhet åt frågan om planering av bostadsb}rggandet. De större
och medelstora kommunerna ha i första hand sökt främja en planmässig flerfamiljshusbebyggelse
genom bildande av kommunala och allmännyttiga företag,
medan de mindre kommunerna i olika former sökt förbättra förutsättningarna
för egnahemsproduktionen. Väsentliga insatser ha vidaie gjorts i
samband med förmedlingen av statliga lån och bidrag till förman för bostadsförsörjningen.

De bostadspolitiska uppgifterna i kommuninstansen ha i regel åvilat drätselkammaren
resp. kommunalnämnden. Beträffande landskommunerna gäller
dock att hälsovårdsnämnderna handhaft vissa bostadspolitiska uppgifter. I
ett mindre antal kommuner ha andra organ — t. ex. byggnadsnämnden
eller för ändamålet särskilt inrättade organ svarat för ifrågavarande uppgifter.

Vid framläggandet av förslag i propositionen nr 235 till förra årets riksdag
angående en allmän bostadspolitik på längre sikt uttalade jag bl. a. följande
beträffande de bostadspolitiska organen i kommuninstansen. Ansvaret
för bostadsförsörjningen inom en kommun förutsattes skola odelat åligga ett

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

enda organ. Sagda ansvar kunde läggas på ett redan befintligt kommunalt
organ, antingen ett bestämt sådant eller det som kommunen utsåge. Tänkbart
vore även, att för ändamålet inrättades ett särskilt organ. Viss valfrihet
för kommunen mellan dessa organisationsformer förutsattes komma att befinnas
mest lämplig. Riksdagen anslöt sig till detta uttalande.

Enligt organisationssakkunniga böra från statens sida krav icke resas på
inrättande av särskilda kommunala organ för bostadspolitiken. De sakkunniga
förorda därför, dels att de varje kommun åvilande bostadspolitiska uppgifterna
skola handhavas av ett enda organ, dels att detta organ skall vara
antingen i stad drätselkammare eller på landet kommunalnämnd eller organ
som handlägger fastighets- och byggnadsfrågor eller ett för ändamålet särskilt
inrättat organ.

Vad först angår frågan, huruvida de bostadspolitiska uppgifterna odelat
böra åvila ett enda organ vill jag göra den anmärkningen, att man torde böra
hålla i sär den mera allmänna frågan om ansvaret för den bostadspolitiska
verksamheten i kommunerna och frågan om organ i kommunerna för handläggning
av de löpande bostadspolitiska uppgifterna. Förstnämnda fråga sammanhänger
nära med spörsmålet huruvida i lagen om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande (SFS 523/1947) skola inflyta bestämmelser
om kommuns skyldigheter med avseende på bostadsförsörjningen. Denna fråga
torde få upptagas till prövning i annat sammanhang. Vid bedömning av
den andra frågan bör enligt min mening beaktas, att kommunernas
bostadspolitiska uppgifter äro av mycket skiftande slag och beröra
många andra områden av kommunal verksamhet. Av intresse i detta
sammanhang är emellertid endast frågan om handläggningen av de
med förmedlingen av statliga lån och bidrag för bostadsändamål direkt sammanhängande
arbetsuppgifterna. Enligt min mening böra dessa uppgifter i
piincip odelat avila ett enda organ i kommunen. Några skäl synas sålunda
icke föreligga att bibehålla den nuvarande ordningen, vilken innebär att särskilt
i vad det gäller landskommuner vissa lån och bidrag förmedlas av kommunalnämnden
och andra av hälsovårdsnämnden. Ett godtagande av angivna
princip bör dock icke betyda, att hinder komma att föreligga för förmedlingsoiganet
att vid utförande av vissa med förmedlingsverksamheten sammanhängande
uppgifter anlita tjänstemän, anställda hos andra kommunala organ,
därest detta befinnes ändamålsenligt. Behov av dylikt samarbete mellan förmedlingsorganet
och andra kommunala organ torde i första hand uppkomma i
vad det gäller den kommunerna åvilande byggnadstekniska kontrollen. Formerna
för detta samarbete torde — såsom organisationssakkunniga framhållit — böra
bil föremål för prövning i samband med behandlingen av kommitténs för
stadsplaneväsendets omorganisation väntade förslag till organisation av den allmänna
samhällsplaneringen.

Jag övergår nu att behandla frågan, vilket kommunalt organ som bör handhava
de med förmedlingen av statliga lån och bidrag för bostadsändamål
direkt sammanhängande arbetsuppgifterna.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Organisationssakkunnigas förslag i här förevarande del har i de flesta yttrandena
lämnats utan erinran. I det fåtal fall då uttalanden gjorts beträffande
förslaget hävdas i regel att särskilt bostadspolitiskt organ icke alls
eller endast i undantagsfall borde inrättas. Svenska landskommunernas förbund
förordar i första hand, att det föreskrives att kommunalnämnderna skola
tjänstgöra som förmedlingsorgan.

Enligt min mening bör vid en bedömning av denna fråga beaktas att de
organisatoriska förutsättningarna äro vitt skilda inom olika typer av kommuner
samt att de bostadspolitiska problemen och de därmed sammanhängande
bostadspolitiska uppgifterna växla från kommun till kommun. De
större och medelstora städerna ha helt andra resurser än de mindre kommunerna;
de förra förfoga över särskild sakkunskap inom bostadsbyggandets
område, vilket de senare endast i undantagsfall göra. Inom de större städerna
gäller frågan i första hand planläggning, uppförande och förvaltning av större
flerfamiljshusprojekt. I de mindre kommunerna däremot utgör organiserandet
av egnahemsproduktionen en huvuduppgift. Här angivna förhållanden
torde utgöra en tillräcklig förklaring till att handläggningen av de bostadspolitiska
uppgifterna i kommunerna icke är i organisatoriskt hänseende
enhetlig. Det synes ej heller finnas anledning förmoda, att ett förenhetligande
av handläggningen skulle medföra några fördelar; man torde
tvärtom kunna antaga att det skulle leda till praktiska olägenheter. Det synes
därför icke böra föreskrivas, att ett visst organ skall handhava de bostadspolitiska
uppgifterna i kommunerna. Tanken att särskilda bostadspolitiska
organ borde inrättas i varje kommun måste sålunda avvisas. Ej heller bör
föreskrivas, att ett visst befintligt organ skall svara för de bostadspolitiska
uppgifterna, I anslutning till organisationssakkunnigas förslag till begränsning
av kommuns valmöjlighet i här förevarande hänseende synes som allmän
regel böra gälla att förmedlingsorgan bör vara i stad drätselkammare och
på landet kommunalnämnd, såvida kommunen icke finner skäl föreligga att
antingen till förmedlingsorgan utse organ som handlägger fastighets- och
byggnadsfrågor eller för ändamålet inrätta ett särskilt organ. I det stora flertalet
kommuner torde drätselkammaren resp. kommunalnämnden liksom hittills
komma att fungera som förmedlingsorgan. I vissa kommuner, i första
hand större och medelstora städer, torde fastighetskontor eller liknande organ
utses till förmedlingsorgan eller särskilt bostadspolitiskt organ inrättas.

Vad slutligen angår organisationssakkunnigas förslag att municipalsamhälle
icke bör ha eget förmedlingsorgan, synes detta endast utgöra en preciseiing
av det i det föregående behandlade, grundläggande förslaget att i varje kommun
de bostadspolitiska uppgifterna odelat skola åvila ett enda organ. Enligt
min mening bör undantag kunna göras från regeln att de bostadspolitiska
uppgifterna skola odelat åvila ett enda organ, därest särskilda skäl
därtill föranleda, De sakkunniga anse, att några skäl icke längre
föreligga för att ett municipalsamhälle bör ha eget förmedlingsorgan.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Jag delar i stort sett denna uppfattning. Med hänsyn till att särskilt
under en övergångstid i något enstaka fall särskilda omständigheter
kunna tala för ett bibehållande av förmedlingsorgan, avseende enbart municipalsamhälle
inom en kommun, anser jag icke att absolut hinder tills vidare
bör resas mot en dylik anordning.

VI. Anslagsberäkning-ar.

Anslag till bostad sstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

I det följande lämnas närmast en redogörelse dels för av organisationssakkunniga
beräknade lönekostnader för dén nya bostadspolitiska organisationen,
dels för byggnadslånebyråns beräkningar av avlöningar och omkostnader samt
förslag till anslagsäskanden i avseende å de bostadspolitiska organen för
nästa budgetår.

Organisationssakkunniga.

Organisationssakkunniga ha uppskattat de årliga lönekostnaderna för den
nuvarande bostadspolitiska organisationen till följande belopp.

Statens byggnadslånebyrå ............................................. kronor 2 004 800

Statskontoret (utbetalning av lån m. in.) ........................... » 75 000

Egnahemsstyrelsen (bostadsärenden) .............................. » 272 000

Egnahemsnämnderna (d:o) ............................................. » 730 000

Summa kronor 3 081 800

Ce sakkunniga ha beräknat de årliga lönekostnaderna för den av dem föreslagna
nya organisationen — efter genomförd decentralisering — till 2 935 400
kronor, varav för bostadsstyrelsen 1 053 300 kronor och för länsbostadsnämnderna
1882100 kronor. Någon beräkning av lönekostnaderna för de närmaste
åren har icke verkställts av de sakkunniga.

Byggnadslånebyrån.

I sitt yttrande över de sakkunnigas organisationsförslag har byggnadslånebyrån
beräknat lönekostnaderna för den nuvarande organisationen till 3 262 000
kronor, varav för byggnadslånebyrån 2 185 000 kronor. Skillnaden i förhållande
till de sakkunnigas motsvarande beräkning anser byggnadslånebyrån
bero bl. a. på att i det av de sakkunniga angivna beloppet icke ingå lönekost
naderna till personal å byggnadslånebyråns byggnadstillståndssektion. Byggnadslånebyrån
har vidare utfört beräkningar rörande lönekostnaderna dels
för den av byrån föreslagna permanenta organisationen och dels för den

109

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

organisation, som byrån anser erforderlig under budgetåren 1948/49 1950, ol.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av följande sammanställning.

Kostnader för

Centrala organ
Kr.

Länsorgan

Kr.

Samtliga organ
Kr.

1. den permanenta organisationen ..............

2. organisationen under budgetåret 1948/49 ......

3. organisationen under budgetåret 1949,50 ......

4. organisationen under budgetåret 1950/51 ......

1 799 000

2 755 000

2 614 000

2 449 000

1 821 000
883 000

1 409 000

1 821 000

3 620 000

3 638 000

4 023 000

4 270000

I de för centrala organ angivna beloppen ingå de för statskontorets medverkan
beräknade kostnaderna med 75 000 kronor för nästa budgetår samt med
60 000 kronor resp. 45 000 kronor för de två närmast följande budgetåren.

I sin skrivelse den 8 mars 1948 bär byggnadslånebyrån framlagt förslag till
anslagsäskanden beträffande de bostadspolitiska organen för nästa budgetår.
Byrån har därvid beräknat lönekostnaderna för de bostadspolitiska organen
under sagda budgetår till 3 632 000 kronor, av vilket belopp 2 716 000 kronor
avse bostadsstyrelsen och 916 000 kronor länsbostadsnämnderna. Skillnaden
i förhållande till förutnämnda beräkning (3 632 000 + 75 000 — 3 638 000)
69 000 kronor förklaras bero på dels att byrån i yttrandet över de sakkunnigas
förslag utgått från lönebelopp i lägsta löneklass i vederbörlig lönegrad medan
byrån vid utförandet av den andra beräkningen ansett sig böra företaga viss
mindre uppräkning av beloppen med hänsyn till att några befattningar kunna
komma att besättas med personal berättigad till placering i högre löneklass
än den lägsta, dels att i beräkningarna för förslag till anslagsäskanden byrån
ansett sig böra räkna med ett belopp av 35 000 kronor för avlöning till personal
som erfordras för att ersätta ledig personal samt för vikariats- och övertidsersättningar.

För innevarande budgetår har följande avlöningsstat fastställts för byggnadslånebyrån.

Avlöningsstat.

1. Arvoden åt ordförande och ledamöter, högst .................. kronor

2. Ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner

samt ersättningar till avdelningscheferna, förslagsvis ... »

3. Ersättningar till kanslipersonal, högst ........................ »

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, högst .........

5. Arvoden för granskning av byggnadslånebyråns räkenskaper
..................................................................... ”

12 000

67 000
1 550 000
150 000

5 000

Summa kronor 1 784 000

Byggnadslånebyrån har med utgångspunkt från byråns i det föregående berörda
förslag till personalorganisation för bostadsstyrelsen föreslagit, att för anslaget
till avlöningar för bostadsstyrelsen under nästa budgetår
skall fastställas följande stat.

Kungl. Maj ds proposition nr 218.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 311 000

-• Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ...................................................... » 15 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis... » 1809 000

4. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis ..................... » 332 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................... » 249 000

Summa kronor 2 716 000

I vad det gäller omkostnaderna för bostadss tyr elsen erinrar byrån,
att Kungl. Maj:t för innevarande budgetår fastställt följande omkostnadsstat
för byggnadslånebyrån.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .......................................... kronor 10 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... » 30 000

3. Expenser, förslagsvis ................................................... » 250 000

4. Publika!!onstryck, förslagsvis ....................................... » 10 000

Summa kronor 300 000

I anslutning härtill uppger byggnadslånebyrån, att belastningen å anslaget
under tiden 1 juli 1947—31 januari 1948 utgjort sammanlagt ca 153 280 kronor,
varav 5 681 kronor avse sjukvård, 20 820 kronor reseersättningar och
126 779 kronor expenser. Byrån anser, att anslagsposterna skola komma att
visa sig tillräckliga utom posten till reseersättningar, som torde komma att
överskridas med ca 14 000 kronor till följd av kostnader i samband med av
byrån anordnade egnahemskonferenser.

Beträffande bostadsstyrelsens omkostnader för budgetåret 1948/49 anför
byggnadslånebyrån tf oljande.

Vad först beträffar posten sjukvård m. m. kan antagas, att bostadsstyrelsens
personal kommer att bli berättigad till sjukvårdsförmåner i större omfattning
än byggnadslånebyråns personal. Med hänsyn härtill och då vidare
antalet befattningsliavare i bostadsstyrelsen under nästkommande budgetår
torde bli något större än byggnadslånebyråns nuvarande synes beloppet böra
uppräknas till 15 000 kronor.

Vidkommande härefter posten till reseersättningar torde för nästa budgetår
en icke oväsentlig belastningsökning vara att emotse, sammanhängande med
dels att antalet femårsbesiktningar då kommer att avsevärt öka i antal, dels
att ytterligare resor komma att föranledas av organisationen av de bostadspolitiska
länsorganen. Posten synes fördenskull — med beaktande jämväl av
de höjda biljettpriserna å järnvägarna — icke böra beräknas lägre än 45 000
kronor.

Expensposten torde under budgetåret 1948/49 komma att belastas hårdare
än innevarande budgetår med hänsyn särskilt till att åtskilligt blankettmatenal
torde komma att omarbetas sasom eu följd av de nya bestämmelserna
angående lån och bidrag till en- och tvåfamiljshus samt bostadsrabatter till
vissa hushåll. Låne- och bidragsverksamheten kommer vidare för sitt rätta
bedrivande att kräva, att anvisningar utgivas till länsorgan och förmedlingsorgan.
Anslagsposten synes med hänsyn härtill böra uppräknas till 275 000
kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

111

Vad slutligen angår posten till publikationstryck lärer densamma böra utökas.
Det torde nämligen bli erforderligt, att bostadsstyrelsen nästkommande
budgetår låter utarbeta och utgiva en skrift, innehållande författningar
rörande den statliga låne- och bidragsverksamheten jämte kommentar. Ävenså
kan det komma att visa sig erforderligt att för underlättande av länsbostadsnämndernas
och förmedlingsorganens verksamhet utgiva en periodisk skrift,
vari med låneverksamheten sammanhängande frågor kunna diskuteras. Posten
synes förslagsvis kunna upptagas till 15 000 kronor.

Byrån beräknar sålunda omkostnadsanslaget för bostadsstyrelsen till

(15 000 + 45 000 + 275 000 + 15 000) 350 000 kronor.

Vad härefter angår anslaget till avlöningar för länsbostadsnämnderna
under nästa budgetår föreslår byggnadslånebyrån att följande avlöningsstat
skall fastställas.

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, ''bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis .........................................................

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis ............

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis ........................

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..........................................

kronor 144 000

» 664 000

» 30 000

» 78 000

Summa kronor 916 000

Posten ersättningar till sakkunniga avser lönekostnaderna för deltidsanställda
ombudsmän.

Under framhållande av att alla beräkningar rörande omkostnaderna för länsbostadsnämnderna
under nästa budgetår måste bli tämligen osäkra föreslår
byrån vidare, att anslaget till omkostnader för länsbostadsnämnderna
under sagda budgetår beräknas på följande sätt.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. in., förslagsvis .....................

2. Reseersättningar, förslagsvis ..................

3. Expenser, förslagsvis .............................. I

.......... kronor 5 000

.......... » 60 000

.......... » 685 000

Summa kronor 750 000

I anslutning härtill framhåller byrån, att expensposten blir förhållandevis
stor till följd av de med uppsättningen av nämnderna förenade kostnaderna.
Byrån har beräknat följande uppsättningskostnader under nästa budgetår.

Inträdesavgifter för telefonapparater ...................

Valv för säkerhetshandlingar ...............................

Skriv- och räknemaskiner ..................................

Dupliceringsapparater (5 nämnder) ......................

Plåtskåp för akter ..............................................

Möbler, armatur, gardiner (delvis) ......................

Diverse (register, brevpärmar, viscardpärmar m. m.

kronor 10 000

» 240 000

» 35 000

» 15 000

» 100 000

» 10 000

Summa kronor 500 000

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Vad angår de löpande kostnaderna nnder expensposten redovisar byggnadslånebyrån
följande delposter, nämligen för hyror 100 000 kronor, för städning
30 000 kronor, för telefonabonnemang och samtalsavgifter likaledes 30 000
kronor samt för diverse (papper, kontorsutensilier, facklitteratur m. m.) 25 000
kronor, d. v. s. sammanlagt 185 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller byrån, att ifrågavarande kostnader beräknats
under den förutsättningen, att samtliga länsbostadsnämnder erhålla
egna lokaler redan under nästa budgetår.

Departementschefen.

Jag behandlar först medelsbehovet till avlöningar för bostadsstyr
e 1 s e n.

Lönekostnaderna för lönegradsplacerad personal ha beräknats enligt lägsta
löneklass inom vederbörlig lönegrad; amanuenserna ha antagits i genomsnitt
erhålla lön enligt löneklass 21, och de icke-ordinarie kontors- eller skrivbiträdena
ha förutsatts i genomsnitt uppbära lön enligt löneklass 7. De sålunda
erhållna beloppen ha varit föremål för mindre uppräkningar med hänsyn till
att vissa befattningshavare kunna beräknas erhålla lön enligt högre löneklass.

Med hänsynstagande bl. a. till att vissa ordinarie kontorsbiträden kunna
förutsättas komma att tjänstgöra i högre icke-ordinarie befattningar beräknar
jag kostnaderna för avlöningar till ordinarie tjänstemän till 245 000 kronor.
Härvid har hänsyn icke tagits till att endast en del av de ordinarie tjänsterna
kan tillsättas redan fr. o. m. den 1 juli 1948.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, beräknar jag för ersättningar till bostadsstyrelsens ledamöter,
till suppleanter för dessa samt till generaldirektörens ställföreträdare ett belopp
av 12 000 kronor. Vidare beräknar jag i detta sammanhang för
arvoden till en juridisk expert, en organisationsexpert, en byggnadstekniker
för tekniska byråns kontrollverksamhet under en övergångstid samt sektionschefen
och konsulenten å sociala sektionen 12 000, 14 400, 15 000, 13 200 resp.
8 400 kronor samt till den högt kvalificerade byggnadstekniker som förutsättes
knuten till bostadsstyrelsen för viss byggnadsteknisk utredningsverksamhet i
avvaktan på inrättandet av ett byggnadstekniskt forskningsinstitut ett belopp
av 21 000 kronor. Såsom jag tidigare anfört, bör det personliga lönetillägget till
tertiärlåneavdelningens nuvarande chef, därest denne förordnas som chef för
lånebyrån i bostadsstyrelsen, utgå med högst 4 500 kronor för år räknat. Slutligen
föreslår jag, att till revisorer för granskning av byggnadslånebyråns
verksamhet under budgetåret 1947/48 upptages ett, i jämförelse med vad som
utgår under innevarande budgetår, oförändrat belopp av 5 000 kronor. Revision
av det bostadspolitiska centralorganets verksamhet förutsättes i fortsättningen
komma att utföras av riksräkenskapsverket. Medelsbehovet under
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, beräknar jag alltså till (12 000 + 12 000 + 14 400 + 15 000 + 13 200 +

113

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

8 400 + 21 000 + 4 500 + 5 000) 105 500 kronor. Posten torde böra uppföras
med förslagsvis beräknat belopp.

För avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har jag, under beaktande
av bl. a. den tidigare nämnda omständigheten att viss ordinarie personal under
budgetåret kan beräknas komma att tjänstgöra i icke ordinarie befattning, beräknat
ett avrundat belopp av 1 800 000 kronor. Här inräknas dels ett belopp a\
35 000 kronor för löner till personal å tekniska byråns tvätterisektion,
jag förutsatt att lönekostnader till ett belopp av 40 000 kronor skola täckas
genom taxeinkomster, dels ett belopp av 30 000 kronor för löner till viss personal
å lånebyråns enfamiljshussektion, erforderlig för arbetsuppgifter som
sammanhänga med utbyggandet av länsbostadsnämnderna.

Då på grund av bl. a. ovissheten om byggnadsverksamhetens omfattning
och ändringarna i bestämmelserna för lån- och bidragsgivningen exakta beräkningar
av bostadsstyrelsens personalbehov icke kunna utföras och ej hellei
en säker bedömning av personalens inplacering i löneklass kan göras, bor
beloppet under nyss berörda anslagspost uppföras förslagsvis. Härfor talar
jämväl det förhållandet att de föreslagna ordinarie tjänsterna icke kunna be
räknas bli tillsatta redan fr. o. m. den 1 juli 1948. Intill dess såväl nämnda
tjänster som övriga föreslagna tjänster tillsatts, torde å den för verksamhetens
bedrivande erforderliga personalen få tillämpas f. n. för byggnadslånebyråns
personal gällande anställningsvillkor. Avlöningskostnaderna under övergångstiden
torde få bestridas från nu ifrågavarande post.

Under anslagsposten till ersättningar till experter och sakkunniga beräknar
jag endast ett belopp av förslagsvis 10 000 kronor till ersättningar åt experter
för tillfälliga undersökningar rörande tekniska och ekonomiska frågor, som
uppkomma i anslutning till låneverksamheten.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra uppföras med 239 500 kronor.

Enligt vad jag sålunda förordat böra anslagsposterna i bostadsstyrelsens
avlöningsstat för budgetåret 1948/49 beräknas till följande belopp.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .........

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ......................................................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis...

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ......

5. Förligt tillägg, förslagsvis ..........................................

Summa förslagsanslag

kronor 245 000

105 500
» 1 800 000
10 000
239 500
kronor 2 400 000

Vad härefter angår anslaget till avlöningar för länsbostadsnämnderna
får jag först erinra om att jag förordat, att samtliga nämnder
tillsättas fr. o. m. den 1 juli 1948. -lag har emellertid även framhållit, att utbyggandet
av nämndernas personalorganisation kommer att taga viss tid i
anspråk. Till grund för beräkningarna av medelsbehovet under nästa budget 8—559

lä Ilihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. År 218.

114

Kungl. Maj:is proposition nr 218.

år ha därför lagts vissa antaganden rörande den takt i vilken personal kan
förväntas komma att anställas hos nämnderna. Sålunda har förutsatts, att
direktör, ingenjör och kassör i fem nämnder ävensom de för samtliga namn
der beräknade 50 biträdena i genomsnitt komma att vara anställda under tre
fjärdedelar av nästa budgetår. Vidare har antagits att ytterligare 10 direktörer
samt 19 ingenjörer och 19 kassörer komma att vara anställda i genomsnitt
under halva budgetåret. I övrigt ha beräkningarna av lönekostnaderna
för länsbostadsnämnderna utförts efter samma principer som beträffande bostadsstyrelsen.
Jag övergår nu till att behandla de olika anslagsposterna.

Under arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t, torde
böra uppföras ett belopp avseende ersättningar till nämndledamöterna. Organisationssakkunniga
och byggnadslånebyrån ha beräknat, att dessa ersätt
ningai undei ett budgetar komma att uppgå till 144 000 kronor. JVled hänsyn
bl. a. till att jag i det föregående förordat, att nämnderna skola bestå av fem
ledamöter i stället för av sex enligt de sakkunnigas förslag, föreslår jag, att
under denna anslagspost beräknas ett avrundat belopp av 100 000 kronor.
Posten torde böra uppföras med förslagsvis beräknat belopj).

Behovet av medel för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har jag
med utgångspunkt från nyss redovisade antaganden beträffande den takt i
\ liken personal kommer att anställas uppskattat till 580 000 kronor. Av samma
skäl som anförts beträffande motsvarande anslagspost i bostadsstyrelsens avlöningsstat
och med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder nyss nämnda antaganden
bör posten beräknas förslagsvis.

Under anslagsposten till ersättningar till experter och sakkunniga torde
böra uppföras ett förslagsvis beräknat belopp av 30 000 kronor, avsett för ersättningar
till deltidsanställda ombudsmän.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra uppföras med 63 000 kronor.

Jag vill med hänvisning till det anförda föreslå följande avlöningsstat, att
gälla för länsbostadsnämnderna under budgetåret 1948/49.

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj-''t, förslagsvis ......................................................... kronor 100 000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis... » 530 000

3. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ...... » 30 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 63 000

Summa förslagsanslag kronor 723 000

Jag upptager härefter till prövning byggnadslånebyråns förslag till anslagsäskanden
i avseende å omkostnaderna för de bostadspolitiska organen.

Byggnadslånebyrån har hemställt, att o mkostnads ans laget för bo
stadsstyrelsen skall beräknas till 350 000 kronor, vilket innebär en uppräkning
med 50 000 kronor i förhållande till det för byrån för innevarande
budgetår fastställda anslaget. Belastningen å anslaget har under de sju första
månaderna av budgetåret uppgått till ca 153 000 kronor, vilket för helt år

115

Kungl. Majds proposition nr 218.

motsvarar ca 263 000 kronor. Med hänsyn bl. a. härtill förordar jag tiots
att omkostnaderna kunna komma att undergå en höjning — att anslaget bibehålles
vid 300 000 kronor.

Anslaget till omkostnader för länsbostadsnämnderna har byggnadsl&nebyrån
upptagit till 750 000 kronor. Byrån har bl. a. utgått från att
samtliga nämnder skola ha egna lokaler och kassavalv. Kostnaden för kassavalv
har beräknats till 240 000 kronor. Emellertid torde under nästa budgetår
endast ett fåtal nämnders kanslier kunna inrymmas i egna lokaler, varför anslaget
torde kunna beskäras avsevärt. Om möjligt böra lantbruks- och länsbostadsnämnderna
även i fortsättningen ha gemensamma valv för säkerhetshandlingar.
För egen del anser jag, att anslaget kan räknas ned till 335 000
kronor, varav 5 000 kronor för sjukvård m. m., 30 000 kronor för reseersättningar
och 300 000 kronor för expenser. Av sistnämnda delpost beräknar jag,
att 210 000 kronor komma att avse engångskostnader.

Anslag till statens nämnd för samlingslokaler m. in.
Föreliggande framställningar.

I. Statens nämnd för samlingslokaler, förslagsanslag.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1946/47 ................................. 20 000 22 620

1947/48 ................................. 26 000 —

1948/49 (förslag) ..................... 29 700 —

[Instruktion den 4 juni 1943 (nr 279; ändr. 355/1945) för statens nämnd för
samlingslokaler. ]

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget har
Kungl. Maj:t den 20 juni 1947 fastställt följande stat.

A. Avlöningar.

1. Arvoden till ordförande och ledamöter, förslagsvis ... kronor 2 000

2. Ersättning till ordförande och ledamöter för mistade

avlöningsförmåner, förslagsvis .............................. » 500

3. Arvode till sekreterare ....................................... » 2 400

4. Ersättningar till övrig kanslipersonal, högst ............ » 10 000

5. Ersättningar till sakkunniga, högst ........................ » 8 000 22 900

B. Omkostnader.

1. Reseersättningar, förslagsvis ................................. kronor 1 000

2. Expenser, förslagsvis .......................................... » 2 100 3 100

Summa kronor 26 000

Kungl. Maj:t har sistnämnda dag medgivit, att i den mån så erfordras för
genomförande av de arvodesförbättringar, vilka omförmälts i riksdagens skrivelse
nr 5/1947, p. 12, följande anslagsposter må överskridas, nämligen anslagsposten
till arvode till sekreterare med högst 600 kronor, anslagsposten

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

till ersättningar till övrig kanslipersonal med högst 1 600 kronor och anslagsposten
till ersättningar till sakkunniga med högst 1 200 kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1947 har statens nämnd för samlingslokaler föreslagit,
att ifrågavarande anslag skall för nästa budgetår höjas till 29 700 kronor
och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Posterna under A 1 och A 2 torde böra upptagas till oförändrade belöp]),
2 000 resp. 500 kronor.

Posterna under A 3 och A 5 böra med hänsyn till av Kungl. Maj:t för innevarande
budgetår lämnat medgivande att överskrida desamma böra upptagas
till (2 400 + 600) 3 000 kronor resp. (8 000 + 1 200) 9 200 kronor.

Yad angår posten under A 4 belastas denna av arvoden till ett kanslibiträde
och två deltidsanställda amanuenser med tillhopa 11 316 kronor för
år räknat. Till detta belopp bör läggas dels ersättning till semestervikarie för
kanslibiträdet, 300 kronor, och dels ersättning för erforderlig tillfällig skrivhjälp,
400 kronor. Posten bör således upptagas med (11 316 + 300 + 400)
12 016 kronor eller i runt tal 12 000 kronor.

Posten under B 1 synes med hänsyn till belastningen under de två sistförflutna
budgetåren .-— 576 resp. 491 kronor — kunna nedsättas till 700
kronor.

Posten under B 2, som under budgetåret 1946/47 belastats med 2 441 kronor,
torde böra höjas till 2 300 kronor.

I enlighet härmed uppskattar nämnden det för budgetåret 1948/49 erforderliga
beloppet till (2 000 + 500 + 3 000 + 9 200 + 12 000 + 700 + 2 300)
29 700 kronor.

II. Bidrag till vissa riksorganisationer för samlingslokaler.

Under förevarande rubrik är för innevarande budgetår under femte huvud
titeln anvisat ett anslag av 15 000 kronor, varav 5 000 kronor utgå till envar
av följande sammanslutningar, nämligen bygdegårdarnas riksförbund, folkets
husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens riksförening såsom bidrag
till vederbörande sammanslutningars verksamhet under budgetåret.

I till Kungl. Maj:t den 20 och den 28 augusti samt den 10 december 1947
inkomna skrivelser ha folkets husföreningarnas riksorganisation, ordenshusens
riksförening och bygdegårdarnas riksförbund hemställt om statsbidrag å 5 000
kronor var för budgetåret 1948/49.

Statens nämnd för samlingslokaler har i sin nyssnämnda skrivelse föreslagit,
att förevarande anslag för nästa budgetår upptages med oförändrat belopp,
15 000 kronor.

Utlåtande över framställningarna.

Statskontoret, som avgivit utlåtande över den av statens nämnd för samlingslokaler
avgivna framställningen i dess helhet, innefattande jämväl fråga
om anslag till lån till anordnande av allmänna samlingslokaler, har ifrågasatt,
huruvida icke ett tillfälligt uppehåll borde göras i den statliga verksamheten
på området och medel förty icke anvisas till annat än uppehållande av nämndens
verksamhet i den utsträckning, som eventuellt betingas av redan beviljade
lån och bidrag. För nästkommande budgetår syntes statsunderstöd
till riksorganisationerna icke böra förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

117

Departementschefen.

Jag upptager först till behandling frågan om medelsbehovet under
nästa budgetår för den av statens nämnd för samlingslokaler bedrivna
verksamheten.

I andra avdelningen av sitt slutbetänkande, del II, förordade bostadssociala
utredningen bl. a., att inom den av utredningen i samma betänkande föreslagna
bostadsstyrelsen skulle organiseras en särskild avdelning för frågor rörande
gemensamhetsanläggningar. Vid bifall till detta förslag skulle till styrelsen
i visst hänseende knytas jämväl den verksamhet, som nu bedrives av statens
nämnd för samlingslokaler. I anledning av vad utredningen sålunda anfört
fann jag skäl föreligga att i statsverkspropositionen upptaga förevarande båda
anslag med allenast preliminärt beräknade belopp.

De sakkunniga angående bostadspolitikens organisation ha emellertid föreslagit,
att frågan om den framtida organisationen av den statliga stödverksamheten
till förmån för allmänna samlingslokaler upptages till prövning i
samband med en planerad utredning rörande statligt stöd till kollektiva anordningar
såsom komplement till bostadsbebyggelsen. \ id sådant förhållande
har jag funnit skäl föreligga att icke för nästa budgetår föreslå några förändringar
i fråga om den organisation, som nu handhar ifrågavarande uppgifter.

Statens nämnd för samlingslokaler har i sin förenämnda skrivelse hemställt,
att till lån till anordnande av allmänna samlingslokaler skall anvisas ett
investeringsanslag av 1 000 000 kronor för nästa budgetår. Samtidigt har
nämnden upplyst, att vid tiden för skrivelsens avlåtande av tidigare beviljade
anslag i runt tal 4 670 000 kronor återstodo för den fortsatta låneverksamheten.
Såsom jag anmält i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 53,
avser jag icke att föreslå medelsanvisning för nästa budgetår till lån till
allmänna samlingslokaler. Med hänsyn till å nämnda investeringsanslag tillgängliga
medel finner jag emellertid icke anledning att, såsom statskontoret
avsett, nu räkna med någon begränsning av verksamheten hos statens nämnd
för samlingslokaler under nästa budgetår. Då de av nämnden gjorda beräkningarna
av medelsbehovet för nämndens verksamhet under nästa budgetår
ej heller i övrigt föranleda erinran från min sida, biträder jag förslaget, att
nämndens anslag höjes till 29 700 kronor.

Jämväl under nästa budgetår torde bidrag böra utgivas till vissa riksorganisationer
för samlingslokaler med tillhopa 15 000 kronor.

VII. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig i det föregående framlagda förslag i fråga
om inrättande fr. o. in. den 1 juli 1948 av en bostadsstyrelse och
därunder lydande länsbostadsnämnder ävensom vad jag i övrigt
anfört beträffande den bostadspolitiska organisationen;

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

II. bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckningar
för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna i enlighet
med i det föregående framlagda förslag;

III. godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att
tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1948/49:

ÅTlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................ kronor 245 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..................... » 105 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................................. » 1 800 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis ............................................. » 10 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ » 239 500

Summa förslagsanslag kronor 2 400 000;

IV. godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1948/49:

Arlöninggstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ..................... kronor 100 000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................................. » 530 000

3. Ersättningar till experter och sakkunniga,

förslagsvis ............................................. » 30 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ ». 63 000

Summa förslagsanslag kronor 723 000;

V. under femte huvudtiteln för budgetåret 1948/49 anvisa

1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av ....................................... kronor 2 400 000;

2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av .................................. » 300 000;

3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett

förslagsanslag av ................................. » 723 000

4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett

förslagsanslag av ................................. » 335 000

5) till Statens nämnd för samlingslokaler ett

förslagsanslag av ................................. » 29 700

6) samt till Bidrag till vissa riksorganisationer
för samlingslokaler ett anslag av...... » 15 000;

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

VI. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som må erfordras i anledning av inrättandet av bostadsstyrelsen
och länsbostadsnämnderna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Krom
prinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lars Lemne.

1 -20

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Bilaga.

Bostadsstyrelsens personalorganisation.

Befattning (enligt departementschefens förslag)	Nuvarande organisation (arvoden mot-svarande löneklass)	Organisations-sakkunnigas förslag till per-manent minimi-organisation	Byggnadslåne-byråns förslag till organisation under budget-året 1948/49	Departements-chefens förslag till organisation under budget-året 1948/49
l	2	3	4	5
Generaldirektör..............	1—Cp 17	1 Cp 19	1 Cp 19	1 Cp 19
Kanslibyrun.
Byråchef....................	1-33	1 Ca 38	1 Ca 33	1 Ca 33
Allmänna sektionen.
Förste byråsekreterare ......	1—27	1 Ca 27	1 Ca 29	1 Ca 29
Registrator..................	1-19	1 Ca 18 1	1 Ce 19	1 Ce 18
Materialförvaltare............	1-13	1 Ce 13	1 Ce 13	1 Ce 14
Förste expeditionsvakter ....	2-11	1 Ca 11	1 Ca 11 1 Ce 11	1 Ca 11 1. Cg 11
Expeditionsvakter m. m.....	7-9 1-4	1 Ca 9	2 Ca 9 5 Ce 9 1—4	2 Ca 9 6 liögst Ce (Cg) 9
Amanuens ..................	1		1	1
Kontors-/skrivbiträden ......	12	1 Ca 11 4	12	12
Omlmdsmannasektionen.
Förste byråsekreterare ......	1-24		1 Ce 29	1 Ce 27
Byråsekreterare..............	2-24		i Ce 27 1 Ce 24	1 Ca 24
Amanuenser ..............	2		2	2
Ivansliskrivare ..............	1-15		1 Ce 15	1—15
Kanslibiträden ..............	2-11		1 Ce 13 1 Ce 11	2-11
Kontors-/skrivbiträden ...... Kamerala sektionen. Kamrer ................	16		15	15 1 Ce 29
Kansliskrivare (kassör) ...... Amanuens .................. Kontors-/skrlvbiträden ......	1-15		1 Ca 18	1—15 1 2
Planenngsbjrån.
Byråchef....................	1—29	1 Ca 33	1 Ca 33	1 Ca 33
Statistiska sektionen.
Förste aktuarie . .		1 Ca 27	1 Ca 27	1 Ca 27
Amanuens .................. Indexsektionen.	1	1	1 Ce 24 1	1
Förste byråingenjör..........	1-27 2	1 Ce 27	1 Ca 29	1 Ce 27
Byråingenjör................	8	1 Ce 24	1 Ce 24	1 Ce 24
Övrig ingenjörspersonal......	1—21 1-19 1-17	2 Ce 22	2 Ce 22 1 Cg 17	3 högst Ce (Cg) 21
Tekniskt biträde ...........	1-9		1 Cg 9	1 Cg 9
Kontorist....................	1—13		1 Ce 13	1—13
1 Registrator och kassör. 2 Deltid. 3 Befattning liknande denna finnes f. n. å ningen.	tertiärlåneavdel-

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 218.

Bostadsstyrelsens personalorganisation (forts.).

121

Befattning
(enligt departementschefens förslag)

Nuvarande
organisation
(arvoden motsvarande

löneklass)

Organisationssakkunnigas

förslag till permanent
minimiorganisation -

Byggnadslånebyråns
förslag
till organisation
under budgetåret
1948/49

Departementschefens
förslag
till organisation
under budgetåret
1948/49

Utredningssektionen.
Förste aktuarie....

Aktuarie..........

Amanuens ........

Assistent..........

Planer ingssektionen.
Förste aktuarie

Amanuenser .............

Gemensam biträdespersonal.

Kansliskrivare ...........

Kontorist.................

Kanslibiträde.............

Kontors-/skrivbiträden . . .

Tekniska byrån.

Byråchef.............

Arkitektsektionen.
Byrådirektör
Arkitekter ......

Ritbiträde ...............

Byggnadsteknislca sektionen.

Byrådirektör .............

Förste byråingenjör.......

Förste byråingenjörer.

Byråingenjörer .........

Övrig ingenjörspersonal.

Gemensam biträdespersonal.
Kanslibiträden ...........

IContors-/skrivbiträden ...

Byggnadstillstdndssektionen.
Amanuenser .............

1—27	1 Ce 27	1 Ca 27	1 Ca 27
1-24	1 Ce 24	1 Ce 24	1 Ca 24
1	1	1	1
1-17		1 Cg 17	1 Cg 17
1—24	1 Ce 29	1 Ca 29	1 Ce 29
	1 Ce 27	1 Ce 27
2	2	2	2
1—15	1 Ca 15	1 Ca 15	1—15
1—11	1 Ca 13	1 Ca 13	1-13
1-11	1 Ca 11	1 Ca 11	1—11
20	21	21	21
sakkunniga	1 CplO	1 CplO	1 CplO
	1 arv. högre än 31	1 arv. högre än 31
	1 Ce 31	1 Ce 31	1 Ce 31
6 1	5 arv. 29—312	5 arv. 29—31	5 bögst Cg
	1 Ce 29	1 Ca 29
	1 arv. 13—15	1 arv. 13—15	1 bögst Cg
1—30		1 Ce 31	1 Ce 31
1—27	1 arv. 29—31 2	2 arv. 29 - 31	1 Ce 29
	1 Ca 29	1 Ca 29
1—28	3 Ce 27	1 Ce 29	3 Ce 27
1-27		5 Ce 27
1—26
1—24	2 Ce 24	2 Ce 24	2 Ce 24
1—22
1-21		5 Ce 21	7 högst Ce (Cg
1—15
3-13
1—11
2-11	2 Ca 11	1 Ce 13	2-11
		1 Ca 11
		1 Ce 11
12	6	12	13
1-24		1 Ce 24	2
1		1
1—22		1 Ce 22	1 Cg 22
1—18		1 Cg 18	1 Cg 18
1 — 11		1 Ce 11	1—11
6		6	6

Ingenjör .................

Assistent.................

Kanslibiträde.............

Kontors-/skrivbiträden . . .

1 Deltid. 2 Om byråchefsbefattningen inneliaves av civilingenjör skal! finnas två civilingenjörer och
4 arkitekter med arvode motsvarande löncklasserna 29—31.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Bostadsstyrelsens personalorganisation (forts.

Befattning
(enligt departementschefens förslag)

Nuvarande	Organisations-	Byggnadslåne-	Departements-
organisation	sakkunnigas	byråns förslag	chefens förslag
(arvoden mot-	förslag till per-	till organisation	till organisation
svarande	manent minimi	under budget-	under budget-
loneklass)	organisation	året 1948/49	året 1948/49
2	3	4	5
	i	l
1 Cg 26			1 Cg 29
1—22			1 Cg 27
1—21 1—19			5 högst Cg 21
2—15
1-13
1			1
1—Cp 14	1 Ca 33	1 Ca 33	1 Ca 33
		1 Ce 31	1 Ce 31
1—27	2 Ce 27	1 Ce 29	1 Ca 27
1—24		1 Ce 27	1 Ca 24
		1 Ce 24
3	2	3	4
1—15		1 Ce 15	1—15
1—13		1 Ce 13	1—13
2—11	1 Ca 11	1 Ce 11	1-11
10	4	12	12
1-29	2 2 Ce 29	1 Ce 29	1 Ce 29
1—26	1 Ca 27	3 Ce 27	3 Ce 27
1—25
1-24
2-24	4 Ce 24	3 Ce 24	3 Ce 24
1—23
1—23		3 Ce 22	12 högst Ce(Cg)21
1—22		9 Ce 18
4—21
1—17
6-15
1—13
1-11
2-9
1-11		3 Ce 11	3—11
12		9	9
1—27		2 Ce 29	1 Ce 27
1—24		1 Ce 27	1 Ce 27
1-24		2 Ce 27	1 Ce 24
1		3	2
3—21		2 Ce 24	JO högst Ce(Cg.)21
2—19		4 Ce 21
3—17		2 Ce 19
2-15		1 Cg 19
		9 Ce 15
		3 Cg 15

Tvätteriselctionen.

Förste byrå ingenjör.....

Förste byråingenjör.....

Övrig ingenjörspersonal.

Kontors-/skri vbiträde

Lånebyråu.

Byråchef............

Byrådirektör ........

Juridiska sektionen.
Förste byråsekreterare
Byråsekreterare........

Amanuenser ..........

Kansliskrivare ........

Kontorist..............

Kanslibiträde..........

Kon tors-/skri vb iträden

Flerfamiljshussektionen.
Förste byråingenjör
Förste byråingenjörer. .

Byråingenjörer.........

Övrig ingenjörspersonal.

Kanslibiträden .........

Kontors-/skrivbiträden .

Enfamiljshussektionen.

Förste byråingenjör.....

Förste byråsekreterare .

Byråingenjör...........

Amanuenser ...........

Övrig ingenjörspersonal.

- O ---r --''“*** v9m.nviuooiju,iocu OU11I nailUI g tU alt IHICII avse

tvåtterier.

3 Personal i den av de sakkunniga föreslagna sektionen för ekonomisk granskning

123

Kungl Maj. ts proposition nr 218.

Bostadsstyrelseus personalorganisation (forts.).

Befattning
(enligt departementschefens förslag)

Nuvarande
organisation
(arvoden motsvarande

löneklass)

Organisationssakkunnigas

förslag till permanent
minimiorganisation -

Byggnadslånebyråns
förslag
till organisation
under budgetåret
1948/49

Departementschefens
förslag
till organisation
under budgetåret
1948/49

Kanslibiträden

Kontors-/skrivbiträden

Övertagandesektionen.

Förste byråingenjör. ..

Amanuens

Kanslibiträde........

Kontors-/skrivbiträde

Värdering ssektionen.

Förste byråingenjör.....

Övrig ingenjörspersonal.

Kontors-/skrivbiträden

Marksektionen.

Förste byråingenjör.

Kontors-/skrivbiträden

Sociala sektionen.

Sektionschef ...........

Konsulent . .
Amanuenser

Inspektör.......

Kontorsskrivare.

Kansliskrivare .......

Kanslibiträden .......

Kontors-/skrivbiträden

1-11

1-27

1—17

1-24

1—11

1-27

1— 17

2- 13
2

1-27

1-11

Arvode

2-24

1-23

1-19

1— 17
1-16

2— 11

4 Ce 11
1 Cg 11
26

1 Ce 27
1

1 Ce 11

1 Ce 29

2 Ce 24
1 Ce 22
1 Ce 11

1 Ce 29

Arvode

2 Ce 24

1 Cg 23
1 Ce 19

1 Ce 15

2 Ce 11
22

3—11

1 Ce 27
1

1—11

1 Ce 27
1 högst Ce (Cg)21

1 Ce 27
3

Arvode fastställt
av Kungl. Maj:t
Arvode fastställt
av Kungl. Maj:t
6

1 Cg 23
1 Ce 19

1—15
2.—11
22

Antalet ordinarie, extra ordinarie och extra biträdesbefattningar i bostadsstjrrelsen
enligt departementschefens förslag till organisation under budgetåret 1948/49.

	A n	ställningsform
Befattning	Ordinarie (Ca)	Extra ordinarie (Ce)	Extra (Cg)	Summa
Kansliskrivare ............	l1	4	—	5 3 16 135
Kontorister................	—	3
Kanslibiträden ............	3	13
Kontors-/skrivbiträden ....	17	118 2
1 Kassör i Ca 15.
''l Anställningsform enligt bestämmelserna om reglerad befordringsgång.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sammanfattning. ld"

Inledning .................................. •>

I. Den nuvarande organisationen. .

Centrala organ.

Statens byggnadslånebyrå............................... 5

Egnahemsstyrelsen ..................... 7

Övriga myndigheter............................................... g

Lokala organ.

Kommunala förmedlingsorgan........................................ g

Egnahemsnämnderna och egnahemsombuden .......... ,9

Låne- och bidragsverksamhetens'' fördelning mellan byggnadslånebyrån
och egnahemsorganisationen ..............10

II. Allmänna synpunkter på frågan om handhavandet av bostadspolitiken.

Vissa redan fattade beslut ................................... U

Bostadssociala utredningens organisationsförslag .................... 13

Organisationssakkunnigas förslag....................... jg

Ärenden rörande bostadshus å jordbruksfastighet, s. 20—23. — Fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna
och förmedlingsorganen, s. 23—24. — Planeringen av bostadsförsörjningen,
s. 24—26. — Beviljande av lån och bidrag, s. 26—28. — Förvaltningen
av lån och bidrag, s. 28—29. — Arbetsuppgifternas fördelnin»- i
under de närmaste åren, s. 29—31.

; Yttrandena.............................;................... 37

Departementschefen.................. 45

III. Bostadsstyrelsens organisation. v : i

Organisationssakkunnigas förslag............................... 57

■ ■■:.'' Sammansättning, m. m., s. 57—58. — Byråindelning, s. 58—60. — Allmänt
'' ''rörande personalorganisationen, s. 60—61. — Personalbehovet å byråerna. ■

• S;-61—66. — Sakkunniga, s. 66 -07. v: - ;iu-j :• A ;r,r ''■> ; >

Yttrandena ....................................................... g7

Hyggna<Islånebyråns utlåtande jämte däröver avgivna yttranden.... 71
Departementschefen............................ 7g

IV. Länsbostadsnämndernas organisation.

Organisationssakkunnigas förslag.................................. 9]

Förläggning, s. 91—92. — Personalorganisation, s. 92-94.

Yttrandena ............................................... g Departementschefen

.......................................... gg

Kungl. Maj:ts proposition nr älS. 125

Sid.

V. De kommunala bostadspolitiska organen.

Organisationssakkunnigas förslag...................................... 104

Yttrandena ............................................................ 105

Departementschefen.................................................... 10>>

VI. Anslagsberäkningar.

Anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Organisationssakkunniga .............................................. 10&

Byggnadslånebyrån ............................................. 108

Departementschefen.................................................... Il Anslag

till statens nämnd för samlingslokaler m. m.

Föreliggande framställningar .......................................... H°

Utlåtande över framställningarna...................................... HO

Departementschefen.................................................... H~

VII. Hemställan.

Bilaga.