Kungl. Maj:ts proposition nr 217 (Proposition 1948:217)

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen;
given Stockholms slott den 9 april 1948.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj :t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
härvid fogade förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 217.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Förslag

till

ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen.1

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§ 17.

l:o. Konungens domsrätt skall
uppdragas minst tolv av Honom utnämnda
lagkunniga män, vilka fullgjort
vad författningarna föreskriva
dem, som uti domareämbeten må
nyttjas, samt i sådana värv ådagalagt
insikt, erfarenhet och redlighet. De
kallas justitieråd och utgöra Konungens
högsta domstol.

§ 17.

Konungens domsrätt skall uppdragas
minst tolv av Honom utnämnda
lagkunniga män, vilka fullgjort vad
författningarna föreskriva dem, som
uti domareämbeten må nyttjas, samt
i sådana värv ådagalagt insikt, erfarenhet
och redlighet. De kallas justitieråd
och utgöra Konungens högsta
domstol.

Närmare bestämmelser om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring
meddelas i särskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen samfällt
i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

2:o. Konungens rätt att pröva och
avgöra besvär, som jämlikt författningarna
må hos Konungen fullföljas
i statsdepartementen, skall i den omfattning,
som bestämmes i särskild
lag, stiftad av Konungen och riksdagen
samfällt enligt den i 87 § 1 mom.
stadgade ordning, uppdragas minst
sju av Konungen utnämnda män, som
förvaltat civil beställning samt däruti
ådagalagt insikt, erfarenhet och
redlighet. De kallas regeringsråd
och utgöra Konungens regeringsrätt.
Minst två tredjedelar av hela antalet
regeringsråd skola hava fullgjort vad
författningarna föreskriva dem, som
uti domareämbeten må nyttjas. 1

§ 18-

Konungens rätt att pröva och avgöra
besvär, som jämlikt författningarna
må hos Konungen fullföljas i
statsdepartementen, skall i den omfattning,
som bestämmes i särskild
lag, stiftad av Konungen och riksdagen
samfällt enligt den i 87 § 1 mom.
stadgade ordning, uppdragas minst
sju av Konungen utnämnda män, som
förvaltat civil beställning samt däruti
ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet.
De kallas regeringsråd och utgöra
Konungens regeringsrätt. Minst
två tredjedelar av hela antalet regeringsråd
skola hava fullgjort vad författningarna
föreskriva dem, som uti
domareämbeten må nyttjas.

1 Beträffande 17 § finnas ytterligare två ändringsförslag, se dels proposition 1945 : 4 och
riksdagens skrivelse 1945: 363, dels ock proposition 1948: 44.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Närmare bestämmelser om regeringsrättens sammansättning och tjänstgöring
meddelas i omförmälda lag.

§ 18. § 19.

Regeringsrätten tillkommer det även att, i mål av beskaffenhet att kunna
tillhöra dess eller kammarrättens slutliga prövning, upptaga och avgöra alla
ansökningar, att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft, eller
återställa laga tid, som försuten är. Alla övriga sådana ansökningar skola
av högsta domstolen avgöras.

§ 19. § 20.

Inkomma till Konungen ifrån domstolar och ämbetsmän förfrågningar om
lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra, äge högsta
domstolen att de sålunda sökta förklaringar giva.

§ 20.

De mål, som från krigsdomstolarna
dragas under Konungens prövning,
skola uti högsta domstolen företagas
och avgöras. Konungen utser och förordnar
tre militärpersoner av högre
grad att med domare jäv och ansvar,
efter ty i 22 § 1 mom. stadgas, sådana
mål i högsta domstolen övervara och
däröver rösta.

§ 22.

1 :o. Uti högsta domstolen kunna
mål prövas och avgöras av fem justitieråd.
Då i högsta domstolen till
prövning och avgörande förekommer
mål, varom i 20 § stadgas, böra tilllika
två av de militärpersoner, dem
Konungen härtill utsett, hava säte i
domstolen. Ej må flera än sju domare
på en gång i prövningen av något mål
deltaga, där ej för vissa fall annorledes
förordnas i den ordning 87 §

1 mom. stadgar. I samma ordning bestämmes
domarnas antal vid behandling
av fråga, huruvida talan i mål,
som fullföljes till högsta domstolen,
må komma under dess prövning, där
enligt lag särskilt tillstånd därtill er -

§ 22.

l:o. Uti högsta domstolen kunna
mål prövas och avgöras av fem justitieråd.
Ej må flera än sju domare på
en gång i prövningen av något mål
deltaga, där ej för vissa fall annorledes
förordnas i den ordning 87 § 1
mom. stadgar. I samma ordning bestämmes
domarnas antal vid behandling
av fråga, huruvida talan i mål,
som fullföljes till högsta domstolen,
må komma under dess prövning, där
enligt lag särskilt tillstånd därtill erfordras,
så ock av ansökan, varmed
högsta domstolen enligt 26 § har att
taga befattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fordras, så ock av ansökan, varmed
högsta domstolen enligt 26 § har att
taga befattning.

2:o. I regeringsrätten kunna mål prövas och avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där tre av dem äro om
§ 96.

Riksdagen skall förordna två för
lagkunskap och utmärkt redlighet
kända medborgare, den ene såsom
justitieombudsman och den andre såsom
militieombudsman, att i egenskap
av riksdagens ombud, efter den
instruktion riksdagen för vardera utfärdat,
hava tillsyn över lagars och
författningars efterlevnad, militieombudsmannen
i vad de skola tillämpas
vid krig sdomstolarna samt av ämbetsoch
tjänstemän med avlöning från de
till försvarsväsendet anslagna medel
och justitieombudsmannen i vad de
eljest skola vid domstolarna samt av
ämbets- och tjänstemän tillämpas,
ävensom att enligt den fördelning nu
är sagd vid vederbörliga domstolar i
laga ordning tilltala dem, som uti
sina ämbetens utövning av våld, mannamån
eller annan orsak någon olaglighet
begått eller underlåtit att sina
ämbetsplikter behörigen fullgöra.
Ombudsmännen vare i all måtto underkastade
samma ansvar och plikt,
som allmän lag och rättegångsordning
för aktörer utstaka.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter
en eller flere funnes hava av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så
orätt dömt, att därigenom någon,

slutet ense.

§ 96.

Riksdagen skall förordna två för
lagkunskap och utmärkt redlighet
kända medborgare, den ene såsom
justitieombudsman och den andre såsom
militieombudsman, att i egenskap
av riksdagens ombud, efter den
instruktion riksdagen för vardera utfärdat,
hava tillsyn över lagars och
författningars efterlevnad, militieombudsmannen
i vad de skola tillämpas
i mål, som i den ordning 87 § 1 mom.
stadgar förklarats vara att hänföra
till militära mål, samt i övrigt av ämbets-
och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna
medel och justitieombudsmannen i
vad de eljest skola vid domstolarna
samt av ämbets- och tjänstemän tilllämpas,
ävensom att enligt den fördelning
nu är sagd vid vederbörliga
domstolar i laga ordning tilltala dem,
som uti sina ämbetens utövning av
våld, mannamån eller annan orsak
någon olaglighet begått eller underlåtit
att sina ämbetsplikter behörigen
fullgöra. Ombudsmännen vare i all
måtto underkastade samma ansvar
och plikt, som allmän lag och rättegångsordning
för aktörer utstaka.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse inträffa,
att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter
en eller flere funnes hava av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så
orätt dömt, att därigenom någon,

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse)

emot tydlig lag och sakens utredda
cch behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista liv, personlig
frihet, ära och egendom, eller regeringsrätten
eller en eller flere av
dess ledamöter funnes hava vid prövning
av besvärsmål låtit sådant förhållande
komma sig till last, vare justitieombudsmannen
eller, om målet
från krigsdomstol kommit under
högsta domstolens prövning, militiecmbudsmannen
pliktig, ävensom Konungens
justitiekansler berättigad,
att vid den rikets domstol, som här
nedanföre bestämmes, den felaktige
under tilltal ställa, samt till ansvar
efter rikets lag befordra.

(Föreslagen lydelse)

emot tydlig lag och sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista liv, personlig
frihet, ära och egendom, eller regeringsrätten
eller en eller flere av
dess ledamöter funnes hava vid prövning
av besvärsmål låtit sådant förhållande
komma sig till last, vare
justitieombudsmannen eller, om målet
utgjort sådant militärt mål som
i 96 § avses, militieombudsmannen
pliktig, ävensom Konungens justitiekansler
berättigad, att vid den rikets
domstol, som här nedanföre bestämmes,
den felaktige under tilltal ställa,
samt till ansvar efter rikets lag befordra.

Ö vergångsstadgan de.

Mål som avses i 20 § i dess äldre
lydelse skola fortfarande uti högsta
domstolen företagas och avgöras.

Bestämmelserna i 96 och 101 §§
skola i deras äldre lydelse gälla såvitt
angår fall där i stället för militära
rättegångslagen äldre lag äger
tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grundlagsändringar
i anledning av revisionen av det militära rättegångsväsendet samt
anför därvid följande.

Den 17 december 1946 avgav en särskilt tillsatt utredning betänkande
angående revision av det militära rättegångsväsendet (SOU 1946: 91). På
grundval av betänkandet och med ledning av vad som framkommit i däröver
avgivna yttranden upprättades inom justitiedepartementet en den
16 juli 1947 dagtecknad P. M. med utkast till militär rättegångslag. Sedan
promemorian varit föremål för remissbehandling, anmälde jag i statsrådet
den 23 januari 1948 fråga om ny militär rättegångslag. Förslag i ämnet
har genom en denna dag avlåten proposition nr 216 förelagts riksdagen.

I mitt anförande i statsrådet den 23 januari 1948 erinrade jag, att enligt
såväl utredningens betänkande som förutnämnda promemoria vissa
grundlagsändringar ifrågasatts, men förklarade mig vilja återkomma därtill
vid ett senare tillfälle. Jag anhåller nu att få upptaga de frågor om
grundlagsändringar som kunna befinnas önskvärda med hänsyn till revisionen
av det militära rättegångsväsendet. I den mån icke redogörelse för
innehållet i nyss omförmälda proposition lämnas i det följande, torde jag
därvid få hänvisa till propositionen.

I 1 § gällande lag om krigsdomstolar och rättegången därstädes stadgas,
att underdomstol vid krigsmakten är krigsrätt. Krigsöverdomstol är enligt
2 § krigshovrätten eller, i vissa fall, överkrigsrätt.

Jämlikt 20 § regeringsformen skola de mål, som från krigsdomstolarna
dragas under Konungens prövning, uti högsta domstolen företagas och avgöras.
Konungen utser och förordnar tre militärpersoner av högre grad
att med domare jäv och ansvar, efter ty i 22 § 1 mom. stadgas, sådana mål
i högsta domstolen övervara och däröver rösta. Sistnämnda stadgande innehåller
bestämmelser om högsta domstolens sammansättning i olika fall.

Kungi. Maj ds proposition nr 217.

Bland annat föreskrives därvid att då i högsta domstolen till prövning och
avgörande förekommer mål, varom i 20 § stadgas, böra, förutom fem justitieråd,
även två av de militärpersoner, som Konungen härtill utsett, ha säte
i domstolen.

Vidare stadgas i 96 § regeringsformen att riksdagen skall förordna justitieombudsman
och militieombudsman att i egenskap av riksdagens ombud
ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad, militieombudsmannen
i vad de skola tillämpas vid krigsdomstolarna samt av ämbets- och tjänstemän
med avlöning från de till för svar sväsendet anslagna medel och justitieombudsmannen
i vad de eljest skola vid domstolarna samt av ämbetsoch
tjänstemän tillämpas. I 101 § upptagas bestämmelser för vissa fall då
högsta domstolen eller någon av dess ledamöter dömt orätt, och stadgas
därvid att justitieombudsmannen eller, om målet från krigsdomstol kommit
under högsta domstolens prövning, militieombudsmannen är pliktig
att ställa den felaktige under tilltal vid riksrätt.

Slutligen må anmärkas att enligt 5 § 2 mom. tryckfrihetsförordningen
vid åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon som lyder under strafflagen för
krigsmakten skall tillämpas vad om laga domstol i mål rörande åtal jämlikt
nämnda lag må vara föreskrivet.

Enligt det förslag till militär rättegångslag, som genom nyssnämnda proposition
förelagts riksdagen, skola militära mål handläggas vid allmän
domstol, där de ej enligt lagen handläggas av befattningshavare vid krigsmakten
såsom disciplinmål eller ersättningsmål. I vissa fall under krig, beredskapstillstånd
och beredskapsövning är dock krigsrätt första domstol i
militära mål (1 §). Särskilda bestämmelser äro upptagna angående vilka
mål som skola anses såsom militära mål (3—5 §§). Med avseende å rättegången
i militära mål gäller i tillämpliga delar, där ej i militära rättegångslagen
eller eljest är särskilt stadgat, vad om rättegång är i allmänhet föreskrivet
(6 §). Enligt särskilt förslag till lag om införande av militära rättegångslagen
skall sistnämnda lag lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1949. Äldre lag skall dock med vissa avvikelser tillämpas i fråga om
mål, som före militära rättegångslagens ikraftträdande varit föremål för
handläggning vid domstol eller hos befälhavare vid krigsmakten, vilken ägt
avgöra målet eller föranstalta om krigsrätts sammankallande för dess behandling,
så ock beträffande ärende om nåd i sådant mål.

Utredningen har anfört att ett avskaffande av krigsdomstolarna helt
eller delvis utan åtföljande ändringar i förevarande grundlagsbud skulle
vara ägnat att medföra en betänklig osäkerhet i rättstillämpningen. Enligt
förslaget skulle handläggningen i andra instans av militära mål såväl i
fredstid som under beredskapstillstånd och krig ankomma på de allmänna
hovrätterna. Fullföljd av talan i militärt mål komme således icke heller under
tid då krigsrätt vore i verksamhet såsom första domstol att i något fall
ske från krigsdomstol till högsta domstolen. Då någon anledning icke skulle
finnas att i grundlag omnämna att högsta domstolen upptoge från allmän
hovrätt fullföljda militära mål, i vilket hänseende skulle gälla för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

allmänna rättegången givna regler, syntes stadgandet i första punkten av
20 g regeringsformen böra helt utgå. Enligt förslaget skulle vidare medverkan
av militära ledamöter i högsta domstolen icke ifrågakomma vare
sig i fredstid eller i krigstid. Vad i andra punkten av nämnda paragraf
stadgades borde följaktligen jämväl utgå. I enlighet med vad nu föreslagits
skulle 20 § regeringsformen icke till någon del bibehållas. Det lediga rum
i paragrafföljden som sålunda skulle uppkomma kunde utan olägenhet utfyllas
genom uppdelning å två särskilda paragrafer av de under skilda
moment i 17 § upptagna stadgandena. Av det nu anförda följde att jämväl
den i 22 § 1 mom. regeringsformen upptagna bestämmelsen om militära ledamöters
deltagande i högsta domstolen borde utgå.

Stadgandet i 96 § regeringsformen, enligt vilket inilitieombudsmannens
tillsyn över lagars och författningars efterlevnad såvitt nu är i fråga begränsats
till fall där det gäller deras tillämpande vid krigsdomstolarna, har
utredningen funnit lämpligen böra givas den avfattningen att militieombudsmannen
angåves skola ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad
i mål, som enligt bestämmande på sätt i 87 § 1 mom. regeringsformen
stadgades vore att hänföra till militära mål. Det förutsattes härvid, att
enligt blivande processlagstiftning för krigsmakten begreppet militära mål
komme att i sig inrymma även disciplinmål. Omredigeringen av bestämmelsen
i 101 § regeringsformen angående militieombudsmannens åliggande att

1 vissa mål anställa åtal vid riksrätt borde givetvis ske i anslutning till vad
nu föreslagits beträffande 96 §.

Slutligen har utredningen framhållit, att av enahanda skäl som angivits
beträffande 96 och 101 §§ regeringsformen även omredigering borde ske
av forumbestämmelsen i 5 § 2 mom. tryckfrihetsförordningen" Det kunde
emellertid förutsättas, att denna fråga komme att upptagas av 1944 års
tryckfrihetssakkunniga.

I promemorian har beträffande 20 och 22 §§ regeringsformen samt 5 §

2 mom. tryckfrihetsförordningen icke intagits någon från utredningens förslag
avvikande ståndpunkt. Däremot har förklarats att det i olikhet mot
vad utredningen föreslagit icke avsåges någon ändring i 96 § regeringsformen.
Enligt detta lagrum droges gränsen mellan militieombudsmannens och
justitieombudsmannens ämbetsområden så, att den förre hade tillsyn över
lagars och författningars efterlevnad i vad de skulle tillämpas vid krigsdomstolarna
samt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till
försvarsväsendet anslagna medel samt den senare hade sådan tillsyn i övrigt.
Denna arbetsfördelning syntes kunna bibehållas även efter krigsdomstolarnas
itragasatta avskatlande i fred. Auditörerna, som därvid skulle
erhålla en väsentligt annan ställning i organisationen, komme att lyda under
försvarsdepartementet och fölle därmed under militieombudsmannens
tillsyn. Vad anginge tillämpning av den militära rättegångslagen skulle således
under militieombudsmannens tillsyn falla alla åtgärder av militära
befälhavare samt av auditörer, bland annat deras handläggning av disciplinmål
och ersättningsmål, ävensom verksamheten vid krigsrätterna, då sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

funnes inrättade. Däremot skulle justitieombudsmannen vid sin granskning
av de allmänna domstolarnas och åklagarnas verksamhet öva tillsyn även
över den del därav, som avsåge militära mål.

Dessutom har i promemorian ansetts kunna ifrågasättas, huruvida det
vore anledning att bibehålla stadgandet i 101 § regeringsformen om att
militieombudsmannen hade att väcka åtal inför riksrätt såvitt anginge handläggning
av mål, som från krigsdomstol kommit under högsta domstolens
prövning. Om 20 § ändrades såsom utredningen föreslagit, komme i övrigt
icke några särbestämmelser att gälla för dessa mål, och det syntes då icke
finnas skäl att bibehålla en specialregel i detta sammanhang.

Över promemorian såvitt nu är i fråga ha remissyttranden avgivits av
justitiekansler sämbetet, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne
och Blekinge, krigshovrätten, riksdagens justitieombudsman, riksdagens
militieombudsman, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges
krigsdomare och auditörer samt Sveriges advokatsamfund. I samtliga
yttranden har gränsdragningen mellan justitieombudsmannens och militieombudsmannens
ämbetsområden ansetts böra ske på sätt utredningen föreslagit,
medan i övrigt någon erinran icke framställts mot ifrågavarande
förslag till grundlagsändringar.

Justitiekanslersämbetet har förklarat sig icke kunna biträda den i promemorian
framförda meningen, enligt vilken militieombudsmannens nuvarande
tillsyn över domstolarnas verksamhet i militära mål skulle överflyttas
å justitieombudsmannen. Den militära rättsskipningen stode i så nära
samband med den verksamhet som alltjämt skulle stå under militieombudsmannens
tillsyn, att den icke lämpligen borde utövas av en annan ämbetsman.
Justitiekanslersämbetet hölle före, att den i promemorian föreslagna
ordningen skulle leda till olägenheter för såväl justitieombudsmannen
som militieombudsmannen i deras ämbetsverksamhet. Det mest naturliga
syntes vara att bibehålla den nuvarande arbetsfördelningen. I enlighet
med vad sålunda anförts borde den i promemorian antydda ändringen i
101 § regeringsformen ej vidtagas. Då i förevarande sammanhang i promemorian
förutsattes, att auditörerna skulle komma att lyda under försvarsdepartementet,
ansåge sig justitiekanslersämbetet böra framhålla angelägenheten
av att dessa för den militära rättsvården och förtroendet till densamma
viktiga poster måtte såsom hittills sortera under justitiedepartementet.
Såsom i promemorian framhållits erhölle auditörerna en väsentligt annan
ställning i organisationen och deras inflytande å de rättsliga avgörandena
stärktes betydligt. Det vore då så mycket viktigare att nuvarande ordning,
enligt vilken auditörerna tillsattes på föredragning av chefen för justitiedepartementet
efter beredning inom detta departement, lämnades orubbad.
Svea hovrätt har ansett det vara naturligt att tillsynen över de allmänna
domstolarnas och åklagarnas verksamhet i vad avsåge militära mål utövades
av militieombudsmannen, som på grund av sina övriga arbetsuppgifter i
eminent grad ägde den för sådan tillsyn erforderliga sakkunskapen. För

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

justitieombudsmannen däremot skulle ifrågavarande uppgift för sitt rätta
fullgörande kräva vida större arbetsinsats och det måste befaras, att han
ej vore i stånd att däråt ägna erforderlig tid och i varje fall skulle bli alltför
beroende av specialutbildad arbetskraft. Dessutom skulle genom uppgiftens
överflyttande på justitieombudsmannen något av det centrala i militieombudsmannens
verksamhet försvinna och detta ämbete komme att avsevärt
förlora i effektivitet och betydelse. Några praktiska svårigheter behövde
ett bibehållande av den nuvarande ordningen ej medföra. Gränsdragningen
mellan de båda ämbetenas verksamhetsfält syntes kunna underlättas
genom föreskrift att sådan dagbok, som omförmäldes i 6 kap. It § nya
rättegångsbalken, skulle föras särskilt över militära mål. Göta hovrätt har
anfört att den i promemorian föreslagna lösningen kunde förefalla enkel
och naturlig. Den skulle emellertid leda till ej önskvärda konsekvenser och
vore därför enligt hovrättens uppfattning mindre lämplig än den av utredningen
föreslagna lösningen. Om gränsdragningen gjordes på sätt i
promemorian föresloges, skulle detta leda till att tillsynen över tillämpningen
av den för de militära förhållandena avsedda strafflagstiftningen
skulle komma på olika händer, beroende på vilken myndighet som tillämpat
denna lagstiftning. Detta kunde på grund av reglerna i den militära rättegångslagen
till och med komma att gälla åtgärder i samma mål. En sådan
ordning skulle lätt komma att leda till kompetenskonflikter samt divergenser
i uttalanden och åtgärder. Även hovrätten över Skåne och Blekinge
har framhållit att samma lagbud gällde då en militär förseelse bestraffades
i disciplinär ordning som då handläggningen skedde inför domstol. Och
det borde härvidlag betonas, att de omständigheter, som i det särskilda
fallet avgjorde, vilketdera förfarandet, som skulle komma till användning,
(exempelvis, att annan målsägande än kronan funnes) sakligt sett måste
anses vara för bestämmande av tillsynsmyndighet helt ovidkommande. Det
syntes också oegentligt, att en befälhavare, som felaktigt ålagt disciplinstraff,
vilket beslut efter klagan fastställts av domstol, för sitt förfarande
skulle svara inför militieombudsmannen, medan domstolens ledamöter
lydde under justitieombudsmannen. Om justitieombudsmannen i militära
mål finge tillsyn över domstolarna, som i disciplinmål bleve överinstans till
militär befälhavare, måste detta leda till att militieombudsmannen bleve i
hög grad beroende av den ståndpunkt justitieombudsmannen intoge i rättsliga
frågor och vara ägnat att minska militieombudsmannens auktoritet. I
och för sig onödiga kompetenskonflikter skulle helt visst icke kunna undvikas.
Ej heller syntes det sakligt betingat, att i fråga om tillsynsmyndighet
olika regler skulle gälla för fred och för krig eller krigsmässiga förhållanden.
Vid sitt ståndpunkttagande i denna del hade hovrätten icke bortsett
från att den föreslagna vaga gränsdragningen mellan militära och andra
mål måste leda till vissa kompetenskonflikter, om tillsynen ordnades på
sätt hovrätten förordade; olägenheterna härvidlag vore dock avsevärt
mindre än de, som promemorians förslag måste anses medföra. Enligt
krigshovrättens mening hade det just varit kontrollen av den militära lag -

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

stiftningens tillämpning vid domstolarna som hittills ansetts vara det
centrala i militieombudsmannens verksamhet.

Militieombudsmannen har bland annat anfört att olägenheterna av den
i promemorian föreslagna uppdelningen framträdde skarpast när man beaktade
förhållandet mellan befälhavaren jämte auditören å ena sidan samt
de allmänna domstolarna resp. åklagaren å andra sidan. I disciplinmål och
ersättningsmål skulle militära befälhavare med biträde av auditör utöva
en domsrätt som åtminstone till arten vore helt jämställd med den som
eljest ankomme å domstol, och befälhavarens beslut skulle genom fullföljd
kunna dragas under prövning av allmän underrätt. Befälhavaren intoge
således i dessa avseenden en ställning av första instans. Det förefölle
onaturligt att, därest i ett sådant fullföljt mål fel begåtts såväl av befälhavaren
som av domstolen, ingripande mot den förre i regel skulle ankomma
å militieombudsmannen men i vad gällde domstolen å justitieombudsmannen;
endast undantagsvis skulle militieombudsmannen jämlikt stadgandet
i 1 § andra stycket i instruktionen äga vända sig mot domstolen.
Det syntes jämväl vara olämpligt att militieombudsmannen, därest han eljest
funne ett av befälhavare meddelat beslut oriktigt, icke skulle äga påtala
enahanda felaktighet som förelupit i en domstols dom i ett annat militärt
mål utan att detta skulle bero på justitieombudsmannen. Bortsett från
de komplikationer som i dylika fall kunde uppstå därest ombudsmännen
hyste olika åsikter, vore det självfallet att denna fördelning vore ägnad
att betänkligt försvaga militieombudsmannens möjligheter att få en av
honom hävdad uppfattning genomförd i praktiken. Lika onaturlig syntes
fördelningen bliva i vad avsåge förhållandet mellan befälhavaren och åklagaren.
Även här kunde förekomma att båda i samma sak eller i enahanda
avseende förfore felaktigt eller att de eljest tillämpade lagstadganden olika
t. ex. med avseende å utredningen i militära mål, beträffande måls hänskjutande
från den ene till den andre eller i fråga om användandet av
tvångsåtgärd i form av förvarsarrest resp. anhållande. Militieombudsmannen
hade enligt 14 § i instruktionen bland annat att granska fånglistor för
militärhäkten och militärarrester, d. v. s. förteckningar över dem som under
viss tid varit intagna i dessa anstalter. Jämte annat uppmärksammades
vid denna granskning, i den mån så vore möjligt, huruvida gällande bestämmelser
om förvarsarrest, häktning, tid för rannsakning med häktade, nöjdförklaring
och straffverkställighet blivit rätteligen iakttagna av befälhavare
och domstolar. Granskningen gåve tillika ej sällan anledning till att närmare
undersöka innehållet i dessa myndigheters beslut och utslag. Därest
förslaget genomfördes, måste tydligen den tidskrävande granskningen av
dessa arrestantförteckningar i vissa avseenden utföras även av justitieombudsmannen,
eftersom militieombudsmannen skulle sakna behörighet att
ingripa mot de allmänna åklagarna och domstolarna. Liknande konsekvenser
skulle förslaget få beträffande den granskning som nu utfördes hos
militieombudsmannen av de utdrag ur de allmänna fångförteckningarna
vilka upptoge häktade och fångar vilka skulle rannsakas eller hade dömts

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

av krigsdomstol. Slutligen kunde ock påpekas att den granskning, som vid
militieombudsmannens inspektioner brukade äga rum av de militära straffregistren,
tämligen ofta föranledde att militieombudsmannen toge närmare
del av innehållet i befälhavarens beslut och krigsdomstolarnas utslag; såvitt
gällde domstolarna skulle även i dessa fall militieombudsmannen genom
förslaget bliva obehörig att infordra förklaring. Ett genomförande
av utredningens förslag medförde icke några sådana olägenheter som de
förut omförmälda och syntes ej heller i övrigt giva anledning till erinringar.
Att enligt förslaget samma myndighet skulle stå under tillsyn i vissa
avseenden av militieombudsmannen och i övrigt av justitieombudsmannen
vore, såsom framginge av 101 § regeringsformen, icke exempellöst och
behövde i praktiken icke skapa några vanskligheter. Genom de i förslaget
till militär rättegångslag upptagna bestämmelserna vore omfattningen av
begreppet militära mål med tydlighet fastställd. Då de militära målen i
huvudsak skulle handläggas vid vissa underrätter som hade säte i närheten
av de olika militära förbanden uppstode ej några svårigheter för militieombudsmannen
att vid inspektion av förbanden även granska domstolarnas
och aklagarnas verksamhet. Önskvärt vore dock för granskningens
underlättande att dessa domstolar ålades att sammanföra domarna i militära
mål till en särskild avdelning av domboken. Om 96 och 101 §§ regeringsformen
ändrades i enlighet med vad som föreslagits av utredningen
bortfölle behovet av att överföra auditörerna till att lyda under försvarsdepartementet.
Med hänsyn till arten av dessa befattningar och till att de
avsåges skola innehavas av befattningshavare vid domstolarna vore det
lämpligast att de liksom hittills lydde under justitiedepartementet. Justitieombudsmannen,
som upplyst att militieombudsmannens yttrande tillkommit
efter samråd med honom, har instämt i detsamma.

Föreningen Sveriges häradshövdingar har funnit uppenbart, att gränsen
mellan militieombudsmannens och justitieombudsmannens verksamhet borde
dragas såsom av utredningen föreslagits. Föreningen Sveriges krigsdomare
och auditörer har erinrat att då militieombudsmannainstitutionen år
1915 infördes vid sidan av justitieombudsmannainstitutionen hade syftet
med då bestämd arbetsfördelning dem emellan varit, att ärenden av viss
art, nämligen de till försvarsväsendet i alla former hörande, skulle falla under
militieombudsmannen och övriga ärenden under justitieombudsmannen.
Rationellast syntes vara att liksom hittills ett ärendes beskaffenhet bleve
avgörande för frågan under vilkenderas ämbetsområde ärendet skulle falla.
De militära målen syntes alltså, enligt föreningens uppfattning, städse böra
höra under militieombudsmannen, och därför borde sådan ändring i 96 §
regeringsformen ske som av utredningen förordats. I anslutning härtill borde
då också 101 § regeringsformen ändras såsom utredningen tänkt sig.
Sveriges advokatsamfund har uttalat att det vore opraktiskt och även ur
andra synpunkter olämpligt att efter genomförande av det föreliggande förslaget
till rättegångslag bibehålla de nuvarande bestämmelserna om gränsen
mellan militieombudsmannens och justitieombudsmannens ämbetsom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

råden. Det borde sålunda ankomma på militieombudsmannen att öva tillsyn
över rättsskipningen i alla militära mål, jämväl till den del dessa omhänderhades
av de allmänna domstolarna och åklagarna.

Departementschefen.

Den i särskild proposition föreslagna revisionen av det militära rättegångsväsendet
innebär främst att krigsdomstolarna avskaffas för fredstid;
militära mål skola i stället handläggas vid allmän domstol. Under
krig, beredskapstillstånd och beredskapsövning avses visserligen krigsrätt
kunna inrättas såsom första domstol, men även av krigsrätt handlagt mål
skall i andra instans upptagas av hovrätt med vanlig sammansättning.
Under dessa förhållanden synes det uppenbart att särskild föreskrift, att
militära mål som dragas under Konungens prövning skola företagas och
avgöras uti högsta domstolen, icke erfordras samt att högsta domstolen
vid handläggning av sådana mål icke bör bestå av andra ledamöter än i
vanliga mål. Till följd härav bör 20 § regeringsformen upphävas liksom
ock det stadgande i 22 § som ansluter sig därtill. På sätt utredningen förordat
torde det vara lämpligt att utfylla den lucka i paragraf följ den, som
härvid skulle uppkomma, genom att uppdela nuvarande 17 § på två paragrafer
och låta envar av de hittillsvarande 18 och 19 §§ erhålla närmast
högre paragrafnummer. I ett övergångsstadgande synes allenast böra föreskrivas
att mål som avses i 20 § i dess äldre lydelse fortfarande skola uti
högsta domstolen företagas och avgöras.

Ehuru militära mål i princip skola handläggas vid allmän domstol, ha
vissa särregler beträffande sådana mål funnits nödvändiga. Dessa ha upptagits
i förslaget till militär rättegångslag, vari jämväl angivits vilka mål
som skola anses såsom militära mål. Vad i sistnämnda hänseende föreskrivits
överensstämmer i stora drag med de hittillsvarande ltrigsdomstolarnas
kompetensområde. Då utredningen i fråga om arbetsfördelningen
mellan justitieombudsmannen och militieombudsmannen allenast föreslagit
sådan ändring av 96 § regeringsformen, att under militieombudsmannens
tillsyn skall falla — i stället för rättstillämpningen vid krigsdomstolarna
— rättstillämpningen i militära mål, samt motsvarande jämkning
av 101 §, kan detta sålunda sägas innebära att gällande gränsdragning
i sak bibehålies. I promemorian har emellertid förordats att 96 §
icke skall ändras, vilket skulle medföra att domstolarnas och åklagarnas
befattning med militära mål under fredsförhållanden i allmänhet fölle utom
militieombudsmannens ämbetsområde och i stället hänfördes under justitieombudsmannens.
I anslutning därtill har i promemorian ifrågasatts att
den i 101 § stadgade skyldigheten för militieombudsmannen alt i vissa
fall anställa åtal vid riksrätt skulle borttagas.

I och för sig synas vissa skäl tala för den i promemorian intagna ståndpunkten.
Då man genom överflyttningen av de militära målen från krigsdomstolarna
till de vanliga domstolarna söker ernå att dessa mål så
långt möjligt behandlas i samma ordning som andra mål, skulle det kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

tyckas vara en naturlig konsekvens att handläggningen av de militära
målen också övervakades av samme riksdagens ombudsman som eljest har
att hålla uppsikt över ämbetsutövning i rättegångsmål. Att märka är emellertid
att bestraffningsrätt och annan rättsskipning vid krigsmakten även
i fortsättningen till mycket stor del kommer att utövas av militära befattningshavare.
Möjligheten för militieombudsmannen att verkställa den på
honom ankommande tillsynen över lagars och författningars efterlevnad
skulle uppenbarligen avsevärt minskas, därest hans övervakning endast
omfattade militära myndigheter men ej de domstolar som, icke sällan såsom
överordnad instans över dessa myndigheter, ha att handlägga militära mål.
över huvud torde böra framhållas att, med hänsyn till den betydelse tillvaron
av en särskild militieombudsman har för de enskilda krigsmännens
känsla av rättssäkerhet, varje åtgärd som kan vara ägnad att försvaga ställningen
för denne ombudsman bör undvikas. Härtill kommer att, om man
ser saken mera ur arbetsbördesynpunkt, justitieombudsmannens verksamhetsfält
redan för närvarande är avsevärt mera omfattande än militieombudsmannens.
Visst dubbelarbete, t. ex. vid granskning av arrestantförteckningar,
skulle för övrigt svårligen kunna undvikas med den i promemorian
förordade gränsdragningen.

På grund av det anförda anser jag i likhet med samtliga remissinstanser,
som uttalat sig i frågan, att den nuvarande arbetsfördelningen mellan justitieombudsmannen
och militieombudsmannen bör i sakligt hänseende i stort
sett bibehållas. I 96 § bör alltså föreskrivas att på militieombudsmannen
ankommer att ha tillsyn över lagars och författningars efterlevnad i vad
de skola tillämpas i mål, som i den ordning 87 § 1 mom. stadgar förklarats
vara att hänföra till militära mål, samt i övrigt av ämbets- och tjänstemän
med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel, varjämte 101 §
bör så ändras att militieombudsmannens skyldighet att anställa åtal vid
riksrätt blir beroende av om det mål, vari felaktighet begåtts, utgjort sådant
militärt mål som i 96 § avses. Dessutom torde i övergångshänseende böra
stadgas att bestämmelserna i 96 och 101 §§ i deras äldre lydelse skola gälla
såvitt angår fall där i stället för militära rättegångslagen äldre lag äger tilllämpning.

Även den av mig sålunda förordade lösningen är förenad med vissa olägenheter.
En sådan följer av att åtskilliga domstolar och åklagare endast
i sällsynta undantagsfall komma att handha militära mål. Att göra denna
deras befattning med något enstaka militärt mål till föremål för särskild
inspektion av militieombudsmannen måste givetvis vara opraktiskt. På
motsvarande sätt är det också mindre lämpligt att inspektion i fråga om
sådana icke militära mål, som kunna upptagas av krigsrätt, skall ankomma
på justitieombudsmannen. I båda fallen kan emellertid förutsättas att saken
i praktiken blir tillfredsställande ordnad genom att ombudsmännen lämna
varandra biträde eller annorledes samverka. I detta sammanhang torde böra
påpekas, att den i ett remissyttrande väckta frågan om särskild dagbok för
militära mål synes kunna regleras i administrativ ordning. En annan olä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

genhet består däri att, medan den militära rättegångslagen bör träda i kraft
den 1 januari 1949, den erforderliga ändringen av 96 § regeringsformen
icke kan vinna tillämpning förrän tidigast i början av 1949 års riksdag.
Tillsynen över domstolars och åklagares handhavande av militära mål kommer
som en följd därav att åtminstone under någon kortare tid åvila justitieombudsmannen,
i den mån handläggningen icke sker vid de krigsdomstolar
som övergångsvis avses skola bibehållas. Nämnda förhållande är emellertid
av mycket ringa praktisk betydelse, eftersom såväl justitieombudsmannens
som militieombudsmannens kontroll väsentligen utövas flera månader
i efterhand.

Vad slutligen angår den i ett par remissyttranden berörda frågan om
auditörerna böra sortera under justitie- eller försvarsdepartementet har jag
såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 23 januari 1948 funnit att
auditörerna, med hänsyn till den ändrade ställning som de efter krigsdomstolarnas
avskaffande komma att få, böra hänföras under sistnämnda departement.

De förordade ändringarna i regeringsformen torde föranleda vissa ändringar
av instruktionerna för justitieombudsmannen och militieombudsmannen,
vilka lämpligen synas kunna beröras i detta sammanhang. Enligt
1 § instruktionen för justitieombudsmannen undantagas från dennes tillsyn
bland andra krigsdomstolarnas personal samt ämbets- och tjänstemän med
avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel. Detta undantag bör
i stället gälla dem som ha att taga befattning med militära mål, såvitt angår
denna ämbetsutövning, samt ämbets- och tjänstemän med avlöning som
nyss sagts jämväl i övrigt. Det i 4 § använda uttrycket »mål, som från
annan domstol än krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning»
bör utbytas mot »mål, som icke utgjort militärt mål». Slutligen bör 17 §
undergå ändring såväl med hänsyn till att begreppet kvarhållande icke överensstämmer
med nya rättegångsbalkens terminologi som på grund av omnämnandet
av personer vilka skola åtalas vid annan domstol än krigsdomstol.
Härvid torde justitieombudsmannens skyldighet med avseende å frihetsberövanden
kunna sammanfattas att avse tillämpningen av lagar och
författningar angående häktning och annat frihetsberövande inom området
för hans verksamhet.

I instruktionen för militieombudsmannen synes 1 § böra ändras så att
dennes tillsyn kommer att avse lagars, författningars och instruktioners
efterlevnad i militära mål samt eljest av ämbets- och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna medel i stället för lagars, författningars
och instruktioners efterlevnad vid krigsdomstolarna samt av
ämbets- och tjänstemän med avlöning som nyss sagts. Därjämte hör militieombudsmannens
åtalsplikt hänföra sig till begånget fel i ämbetes utövning
i militärt mål i stället för vid krigsdomstol. I 2 § bör »lagstiftningen om
krigsdomstolar och om rättegången därstädes samt andra författningar, i
den mån de skola tillämpas av sådan domstol» utbytas mot »militära rättegångslagen
och därmed sammanhängande författningar». Den i 5 § intagna

Kimgl. Maj.ts proposition nr 217.

bestämningen »mål som från krigsdomstol kommit under högsta domstolens
prövning» kan ersättas av »militärt mål». På motsvarande sätt som förut
nämnts beträffande 17 § i instruktionen för justitieombudsmannen bör
militieombudsmannens i 14 § omförmälda skyldighet med avseende å frihetsberövanden
angivas avse häktning och annat frihetsberövande inom området
för hans verksamhet. Något skäl att bibehålla stadgandet i samma
paragraf, att militieombudsmannen skall besöka fängelser för att göra sig
underrättad om vissa där förvarade personers skötsel och underhåll, synes
icke föreligga, och detsamma torde därför kunna uteslutas.

''till ändringarna i 1 och 4 §§ instruktionen för justitieombudsmannen
och il ,2 och 5 §§ instruktionen för militieombudsmannen böra anslutas
övergångsstadganden, motsvarande de beträffande 96 och 101 §§ regeringsformen
föreslagna.

Vad slutligen beträffar den ändring av tryckfrihetsförordningen, som
ifrågasatts av utredningen, synes frågan därom lämpligen böra beaktas vid
utarbetandet av det förslag till ny tryckfrihetslagstiftning, som avses skola
föreläggas innevarande års riksdag.

I enlighet med det anförda har jag inom justitiedepartementet låtit utarbeta
förslag till ändrad lydelse av 17—20, 22, 96 och 101 §§ regeringsformen.
Samtidigt därmed upprättade förslag till ändringar i instruktionerna
för justitieombudsmannen och militieombudsmannen torde få fogas vid
protokollet såsom bilaga A.

Föredraganden hemställer, att nyssnämnda förslag rörande ändringar i
regeringsformen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till prövning
i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlålas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Kungi. Maj.ts proposition nr 217.

Bil. A.

Förslag

till

ändrad lydelse av 1, 4 och 17 §§ instruktionen för riksdagens justitieombudsman.

(Gällande lydelse)

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över
lagars, författningars och instruktioners
efterlevnad av domare, ämbetsoch
tjänstemän samt, om de i sina
ämbetens utövning av våld, mannamån
eller annan orsak begått någon
olaglighet eller underlåtit att behörigen
fullgöra sina ämbetsplikter,
dem vid vederbörliga domstolar i laga
ordning därför tilltala eller låta tilltala;
dock vare krigsdomstolarnas
personal samt ämbets- och tjänstemän
med avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel så ock
Konungens justitiekansler och riksdagens
militieombudsman undantagna
från justitieombudsmannens tillsyn.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Riksdagens justitieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över
iagars, författningars och instruktioners
efterlevnad av domare, ämbetsoch
tjänstemän samt, om de i sina
ämbetens utövning av våld, mannamån
eller annan orsak begått någon
olaglighet eller underlåtit att behörigen
fullgöra sina ämbetsplikter,
dem vid vederbörliga domstolar i laga
ordning därför tilltala eller låta tilltala;
dock vare de som hava att taga
befattning med militära mål, såvitt
angår denna ämbetsutövning, samt
ämbets- och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna
medel jämväl i övrigt, så ock
Konungens justitiekansler och riksdagens
militieombudsman undantagna
från justitieombudsmannens tillsyn.

vars ämbetsutövning står under justi -

Har jämte ämbets- eller tjänsteman,
tieombudsmannens tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under militieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som
justitieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan
åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänste -

man.

4 §•

Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess le -

4 §.

Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess le -

2 Bihang till riksdagen» protokoll 1948. 1 samt. Nr 217■

Kungl. Maj ds proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

damöter en eller flera funnes hava i
mål, som från annan domstol än
krigsdomstol kommit under högsta
domstolens prövning, av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så orätt
dömt, att därigenom någon, emot tydlig
lag samt sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande, mistat
eller kunnat mista liv, personlig frihet,
ära eller egendom, eller regeringsrätten
eller en eller flera av dess
ledamöter funnes hava vid prövning
av besvärsmål låtit sådant förhållande
komma sig till last, vare justitieombudsmannen
pliktig att vid riksrätt
den eller de felande under tilltal
ställa samt till ansvar efter lag
befordra; och före justitieombudsmannen
då alltid själv talan.

17 §.

Justitieombudsmannen bör noggrant
övervaka tillämpningen av lagar
och författningar angående kvarhållande
och häktande av personer,
vilka skola åtalas vid annan domstol
än krigsdomstol. Även i fråga om
andra frihetsberövanden har justitieombudsmannen
att med avseende ä
området för sin ämbetsverksamhet
öva vaksam tillsyn. Det åligge honom
ock att besöka fångvårds- och liknande
anstalter för att göra sig underrättad
om de där intagnas skötsel och
underhåll. De fånglistor, som enligt
särskilda författningar inkomma till
justitieombudsmannen, skola av honom
granskas.

damöter en eller flera funnes hava i
mål, som icke utgjort militärt mål, av
egennytta, vrångvisa eller försumlighet
så orätt dömt, att därigenom någon,
emot tydlig lag samt sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista
liv, personlig frihet, ära eller egendom,
eller regeringsrätten eller en eller
flera av dess ledamöter funnes hava
vid prövning av besvärsmål låtit
sådant förhållande komma sig till
last, vare justitieombudsmannen pliktig
att vid riksrätt den eller de felande
under tilltal ställa samt till ansvar
efter lag befordra; och före justitieombudsmannen
då alltid själv
talan.

17 §.

Justitieombudsmannen bör noggrant
övervaka tillämpningen av lagar
och författningar angående häktning
och annat frihetsberövande inom
området för hans verksamhet.
Det åligge honom ock att besöka
fångvårds- och liknande anstalter för
att göra sig underrättad om de där
intagnas skötsel och underhåll. De
fånglistor, som enligt särskilda författningar
inkomma till justitieombudsmannen,
skola av honom granskas.

Övergångsstadgande.

Bestämmelserna i 1 och 4 §§ skola
i deras äldre lydelse gälla såvitt angår
fall dår i stället för militära rättegångslagen
äldre lag äger tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Förslag

till

ändrad lydelse av 1, 2, 5 och 14 §§ instruktionen för riksdagens

militieoni budsman.

(Gällande lydelse)

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över
lagars, författningars och instruktioners
efterlevnad vid krigsdomstolarna
samt av ämbets- och tjänstemän
med avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel ävensom att,
om ämbets- eller tjänsteman i sitt
ämbetes utövning vid krigsdomstol
eller i annan ämbetsutövning, för vilken
åtnjutes avlöning från nämnda
medel, av våld, mannamån eller annan
orsak begått någon olaglighet eller
underlåtit att behörigen fullgöra
sina ämbetsplikter, honom därför i
laga ordning tilltala eller låta tilltala
vid vederbörlig domstol; dock vare
Konungens justitiekansler undantagen
från militieombudsmannens tillsyn.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Riksdagens militieombudsman åligge
att utöva en allmän tillsyn över
lagars, författningars och instruktioners
efterlevnad i militära mål samt
eljest av ämbets- och tjänstemän med
avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel ävensom att, om ämbets-
eller tjänsteman i sitt ämbetes
utövning i militärt mål eller i annan
ämbetsutövning, för vilken åtnjutes
avlöning från nämnda medel, av våld,
mannamån eller annan orsak begått
någon olaglighet eller underlåtit att
behörigen fullgöra sina ämbetsplikter,
honom därför i laga ordning tilltala
eller låta tilltala vid vederbörlig
domstol; dock vare Konungens justitiekansler
undantagen från militieombudsmannens
tillsyn.

Har jämte ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning står under militieombudsmannens
tillsyn, annan ämbets- eller tjänsteman, vars ämbetsutövning
står under justitieombudsmannens tillsyn, deltagit i åtgärd, som
militieombudsmannen finner böra föranleda åtal, äge denne att för sådan
åtgärd anställa och utföra talan även mot sist nämnde ämbets- eller tjänsteman.

2 §•

Vid fullgörande av vad enligt 1 §
åligger militieombudsmannen skall
han särskilt övervaka efterlevnaden
av

strafflagstiftningen för krigsmakten,
lagstiftningen om krigsdomstolar
och om rättegången därstädes samt
andra författningar, i den mån de
skola tillämpas av sådan domstol;

2 §•

Vid fullgörande av vad enligt 1 §
åligger militieombudsmannen skall
han särskilt övervaka efterlevnaden
av

strafflagstiftningen för krigsmakten,
militära rättegångslagen och därmed
sammanhängande författningar;

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

(Gällande lydelse)

värnpliktslagen samt på grund därav
utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och
entledigande av den vid krigsmakten
fast anställda personal samt om deltagande
i de för krigsmakten anordnade
utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling
och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av
de till försvarsväsendet anslagna medel
samt av försvarsväsendet tillhörande
fastigheter;

bestämmelser om statens upphandlings-
och entreprenadväsende, i vad
de äga tillämpning inom försvarsväsendet,
om anskaffande, underhåll
och vård av materiel, anskaffande
och användande av andra förnödenheter
samt utförande av arbete för
försvarsväsendets behov;

bestämmelser om förråd, utrustning
och annat, som avser krigsberedskap;
samt

bestämmelser om expedierande av
beslut och om förvarande och tillhandahållande
såväl av koncept till utgående
expeditioner som av andra
handlingar.

5 §.

Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter
en eller flera funnes hava i mål,
som från krigsdomstol kommit under
högsta domstolens prövning, av egennytta,
vrångvisa eller försumlighet så
orätt dömt, att därigenom någon,
emot tydlig lag samt sakens utredda
och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista liv, personlig
frihet, ära eller egendom, vare mi -

(Föreslagen lydelse)

värnpliktslagen samt på grund därav
utfärdade författningar;

bestämmelser om antagande och
entledigande av den vid krigsmakten
fast anställda personal samt om deltagande
i de för krigsmakten anordnade
utbildningskurser;

bestämmelser om krigsmäns behandling
och omvårdnad;

bestämmelser om förvaltningen av
de till försvarsväsendet anslagna medel
samt av försvarsväsendet tillhörande
fastigheter;

bestämmelser om förråd, utrustning
och annat, som avser krigsberedskap;
samt

bestämmelser om expedierande av
beslut och om förvarande och tillhandahållande
såväl av koncept till utgående
expeditioner som av andra
handlingar.

5 §•

Skulle den oförmodade händelse
inträffa, att antingen hela Konungens
högsta domstol eller av dess ledamöter
en eller flera funnes hava i militärt
mål av egennytta, vrångvisa eller
försumlighet så orätt dömt, att därigenom
någon, emot tydlig lag samt
sakens utredda och behörigen styrkta
förhållande, mistat eller kunnat mista
liv, personlig frihet, ära eller egendom,
vare militieombudsmannen pliktig
att vid riksrätt den eller de felan -

Kungl. Maj ds proposition nr 217.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

litieombudsmannen pliktig att vid de under tilltal ställa samt till ansvar
riksrätt den eller de felande under efter lag befordra; och före militietilltal
ställa samt till ansvar efter lag ombudsmannen då alltid själv talan,
befordra; och före militieombudsmannen
då alltid själv talan.

14 §.

Militieombudsmannen bör noggrant
övervaka tillämpningen av lagar och
författningar angående kvarhållande
och häktande av personer, vilka
skola åtalas vid krigsdomstol,
samt om hållande i förvar av sådana
personer, som vid krigsdomstol dömts
till frihetsstraff. Det åligge honom
ock att besöka militärhäkten, arrester
och fängelser för att göra sig underrättad
om nämnda personers skötsel
och underhåll. De fånglistor för
militärhäkten och arrester samt de
andra fånglistor, som enligt särskilda
författningar inkomma till militieombudsmannen,
skola av honom
granskas.

14 §.

Militieombudsmannen bör noggrant
övervaka tillämpningen av lagar och
författningar angående häktning och
annat frihetsberövande inom området
för hans verksamhet. Det åligge
honom ock att besöka militärhäkten
och arrester för att göra sig underrättad
om där förvarade personers
skötsel och underhåll. De fånglistor
för militärhäkten och arrester samt
de andra fånglistor, som enligt särskilda
författningar inkomma till militieombudsmannen,
skola av honom
granskas.

Övergångsstadgande.

Bestämmelserna i 1, 2 och 5 §§
skola i deras äldre lydelse gälla såvitt
angår fall där i stället för militära
rättegångslagen äldre lag äger
tillämpning.