Kungl. Maj:ts proposition nr 210 (Proposition 1948:210)

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ombyggnad
av Säffle kanal m. m.; given Stockholms slott den
9 april 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionen behandlar ett av f. d. generaldirektören G. Malm såsom
tillkallad sakkunnig framlagt betänkande med förslag beträffande ombyggnad
och förbättring av Säffle kanal samt formerna för kanalens framtida
förvaltning och drift. Enligt förslaget skulle kanalen under åren 1949—52
för en kostnad av 2 910 000 kronor utbyggas till ett minsta farledsdjup av
3,6 m, medgivande trafik med 3,3 m djupgående fartyg av 700 tons lastdryghet,
lämpade för direkttrafik på utländska nord- och östersjöhamnar.
Kanalens förvaltning och drift skulle enligt förslaget även i framtiden omhänderhas
av ett fristående företag i aktiebolagsform, och kanalombyggnaden
skulle, sedan staten först övertagit den nuvarande aktiemajoriteten
i kanalbolaget, finansieras dels genom en nyemission av aktier för 1 500 000
kronor, varav staten skulle teckna två tredjedelar och Billeruds aktiebolag
en tredjedel, och dels genom en statlig subvention, beräknad till 1 200 000
kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1048. 1 sand. Nr 210.

Kungl Maj.ts proposition nr 210.

Sedan förslaget remissbehandlats, har det på grundval av vissa därunder
framställda erinringar överarbetats inom kommunikationsdepartementet,
varvid jämväl nya förhandlingar förts med för kanalombyggnadens tillkomst
intresserade parter. På grundval härav framläggas i propositionen
förslag av följande innebörd:

1. Riksdagen föreslås fatta principbeslut om att kanalombyggnaden skall
komma till stånd enligt ett utvidgat program, innebärande att farledsdjupet
i varje fall å kanalsträckan Vänern—Säffle — och eventuellt även
å den återstående sträckan, varom viss ytterligare utredning föreslås —
skall ökas till 3,9 m. Denna ytterligare fördjupning har motiverats bl. a.
av att lågvattenståndet i Vänern vissa tider visat sig understiga den nivå,
varifrån kanalombyggnadsförslaget utgått. Därest den begränsas till nyssnämnda
delsträcka beräknas den medföra en kostnadsökning av omkring
500 000 kronor.

2. Beträffande kanalombyggnadens genomförande och finansieringen av
de merkostnader, som nämnda utvidgning av ombyggnadsprogrammet medför,
har med för kanalombyggnaden intresserade parter träffats vissa preliminära
avtal, som riksdagen föreslås bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna
och som innebära, dels att staten som bidrag till kanalombyggnadens
genomförande erhåller, av Billeruds aktiebolag 500 000 kronor jämte äganderätten
till 23 aktier i kanalbolaget, av Säffle köping 100 000 kronor, samt
av Arvika stad äganderätten till 1 aktie i kanalbolaget, dels att staten förvärvar
aktiemajoriteten i kanalbolaget, 73 aktier, till ett pris av 281 050
kronor. För nyssnämnda aktieförvärv föreslås riksdagen samtidigt för budgetåret
1948/49 anvisa ett investeringsanslag av 281 100 kronor.

3. Beträffande kanalens framtida förvaltning och drift föreslås, att kanalen
sammanslås med Trollhätte kanal och liksom denna ställes under
vattenfallsstyrelsens förvaltning, varigenom vissa icke oväsentliga driftkostnadsbesparingar
synas möjliga att uppnå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Qcjensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga angående
ombyggnad av Säffle kanal samt anför därvid följande.

Genom beslut den 29 juni 1945 uppdrog dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande åt förre generaldirektören
G. Malm att verkställa utredning och med vederbörande föra
förhandlingar beträffande dels ombyggnad och förbättring av Säffle kanal,
dels kanalens framtida förvaltning och drift, ävensom att till Kungl. Maj :t
inkomma med det utlåtande och förslag, vartill utredningen och förhandlingarna
kunde föranleda. Med anledning av nämnda uppdrag har den sakkunnige
den 28 augusti 1946 avlämnat betänkande med förslag rörande
viss ombyggnad och förbättring av kanalen samt dess framtida förvaltning
och drift (ej tryckt).

Inledning.

1. Den nuvarande kanalen.

Säffle kanal följer Byälven från sjön Glafsfjorden ned till Vänern. Höjdskillnaden
mellan dessa sjöar är vid medelvattenmängd i Byälven och medelvattenstånd
i Vänern endast cirka 7 dm med det egentliga fallet koncentrerat
till en kortare sträcka vid Säffle. Kanalen följer älven och de
sjöar, som den genomlöper, ända ned till Säffle, där en provisorisk dammbyggnad,
som medger en viss reglering av vattenståndet i det ovanförliggande
sjösystemet, anordnats. Nedanför denna dammbyggnad framgår kanalleden
på sidan om den naturliga strömfåran, huvudsakligen i en utsprängd
bergskärning. I denna bergskärning är kanalens enda sluss anordnad
och ovanför denna en ca 400 meter lång i berget utsprängd kanal; vid
nedre slussutloppet har anlagts en ca 130 m lång ledarm av stenfyllda kis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tor till skydd för de inlöpande fartygen. Nedanför slussen och ledarmen
följer kanalen åter det naturliga vattendraget ned till Vänern, där den mynnar
i den s. k. Byviken.

Farleden, som från Sulvik vid Glafsfjordens norra ände ned till Vänern
är ca 80 km lång, varav ovanför Säffle 74 km och nedanför 6 km, har kunnat
anläggas under gynnsamma naturliga betingelser. Sträckor till en sammanlagd
längd av cirka 15,5 km ha visserligen erfordrat vissa konstarbeten,
i huvudsak dock endast muddringar, men den helt konstanlagda sträckan
begränsas till den förutnämnda bergkanalen vid slussen i Säffle.

Nederbördsområdet är vid Säffle cirka 4 700 km2, varför vattenföringen
där är relativt stor. Medelvattenmängden uppgår till ca 60 m3 per sekund.

I kanalen kan f. n. framföras fartyg med en längd av 32 in, en bredd av
cirka 7 m och ett djupgående av 3 in, motsvarande en största lastdryghet
av något över 300 ton.

Säffle kanal äges och förvaltas av Seffle kanalbolag, vars aktiekapital
uppgår till 150 000 kronor fördelat på 100 aktier å 1 500 kronor. De nuvarande
innehavarna av aktierna äro

Lilliehööks-gruppen, representerad av ordföranden i kanalbolagets
direktion, kommendörkapten Gustaf W :son Lilliehöök och
verkställande direktören i kanalbolaget, civilingenjör John

W :son Lilliehöök ..................................... . 73 aktier

Billerudsgruppen (Billeruds A.-B. och f. disponenten Chr. Stor johann)

......................................... ....... 23 »

Arvika stad................................................ 1 »

varjämte kanalbolaget självt innehar ........................ 3 »

Summa 100 aktier

Bolagets angelägenheter förvaltas av en direktion, bestående av tre ledamöter,
varav bolagsmännen välja två; den tredje utses såsom statens ombud
av vattenfallsstyrelsen.

2. Yissa historiska uppgifter m. in.

Redan i äldre tider har Byälven använts som farled och en livlig båttrafik
har förekommit. Förbindelsen var emellertid ganska besvärlig bl. a. till
följd av de många grund, som funnos såväl i älven som i de talrika sjöarna.
År 1826 beviljade Kungl. Maj :t ett statsbidrag av 82 500 kronor för anordnande
av en kanalled, innefattande bl. a. en sluss vid Säffle. Kostnaderna
voro beräknade till 90 000 kronor. Samtidigt bildades ett bolag, Seffle kanalbolag,
för drivande av kanalen. Aktiekapitalet, som i huvudsak tillsköts av
representanter för ortens näringsliv, utgjorde 9 900 kronor.

Kanalen invigdes den 21 maj 1837. Kostnaderna uppgingo till 278 000 kronor,
vartill 136 500 kronor erhållits i statsbidrag. Slussen hade erhållit samma
mått, som tillämpats för den år 1800 fullbordade Trollhätte kanal.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

För att kanalen skulle bli en god farled återstodo emellertid många arbeten
att utföra. Sedan år 1851 och 1866 ytterligare statsbidrag anvisats med
tillhopa 50 700 kronor, ombyggdes ledarmen, förstorades slussen och uppmuddrades
vattendjupet på ett flertal ställen. Farledens minsta djup blev
då 10 fot.

Kanalen fick efterhand allt större betydelse, genom att näringslivet inom
dess uppland starkt utvecklades. Redan i början av 1900-talet började det
emellertid bli tydligt, att kanalen hade för små dimensioner. Staten hade
då (1909—16) låtit bygga om Trollhätte kanal på sådant sätt, att den tillät
trafik av båtar på upp till 2 400 ton. d.w. Större båtar än de tidigare begagnade
blevo därmed användbara i Vänern-trafiken. Säffle kanal, som bibehölls
vid sina dimensioner, kunde emellertid ej trafikeras av dessa större
båtar.

Tillkomsten av Trollhätte kanal medförde visserligen ett förbilligande av
även sjöfrakterna för gods från eller till Säffle kanals trafikområde, genom
att större fartyg kunde gå upp till Byälvens utlopp i Vänern och godset där
omlastas, men omlastningarna medförde omkostnader och inneburo risker.
De små kanalfartygen på upp till 300 tons lastdryghet ha till följd av utvecklingen
även blivit mer och mer oekonomiska, vilket då inga nybyggen
kommit till stånd medfört, att det i kanalen användbara tonnaget minskats,
allt eftersom äldre båtar utrangerats och tagits ur trafik.

Allt detta har, särskilt som Byälvens dalgång saknar längsgående järnvägar,
varit en bidragande orsak till att på senare tid en del industri inom
området nedlagts.

3. Tidigare förslag rörande kanalens ombyggnad.

Såsom redan framgått av det föregående har den allmänna utvecklingen
inom kommunikationernas område och särskilt ombyggnaden av Trollhätte
kanal efter hand lett till att Säffle kanal kommit att framstå som omodern
och otillräcklig. Därtill kommer, att vissa anläggningar vid kanalen med tiden
blivit bristfälliga och behöva byggas om. Sålunda äro numera den nedanför
slussen vid Säffle befintliga ledarmen, vilken redan 1929 utdömdes
av vattendomstolen men sedan vid flera tillfällen reparerats, såväl som den
ovanför slusskanalen anlagda regleringsdammen, vilken från början var anordnad
enbart som ett provisorium, i ett sådant skick, att de snarast behöva
ombyggas, om en katastrof för sjöfarten på kanalen icke skall riskeras. Vidare
är som nämnt den pågående avvecklingen av det i kanalen användbara
tonnaget en omständighet, som i och för sig försämrar betingelserna för kanalens
fortsatta drift i nuvarande skick. Om ingenting åtgöres utan kanalen
lämnas i sitt nuvarande tillstånd, synes man ha alt räkna med som en aktuell
möjlighet, att ett totalstopp i trafiken snart nog kan inträffa, t. ex. på
grund av skador på ledarmen vid slussen. Men sett på längre sikt te sig icke
heller sådana underhålls- och reparationsarbeten —■ ombyggnad av ledarmen

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

och regleringsdammen — som kunna avvärja dylika omedelbara risker för
kanaltrafikens bestånd, som tillräckliga, eftersom även därefter den pågående
avvecklingen av tonnaget måste befaras leda till en låt vara långsamt
fortgående minskning av trafiken. Detta har aktualiserat frågan om en ombyggnad
av kanalen. Olika planer med avseende på kanalens utförande och
kanaltrafikens framtida ordnande ha därvid tid efter annan prövats. Sålunda
har övervägts att genomföra en omläggning av kanaltrafiken till pråmtransporter
med omlastning till sjögående båtar vid en härför anlagd hamn
vid kanalens utlopp i Vänern. Vidare har förslag väckts om en utbyggnad
av farleden i syfte att möjliggöra användande av sådant större maskindrivet
tonnage, som kunde utnyttjas för direkt trafik på utländska nord- och
östersj öhamnar.

Sedan olika förslag till ombyggnad och modernisering av Säffle kanal varit
uppe till diskussion men ej lett till åsyftat resultat, överenskommo vattenfallsstyrelsen,
Seffle kanalbolag och Billeruds aktiebolag år 1938 att föranstalta
om en utredning rörande Säffle kanals modernisering. Nämnda utredning
skulle genomföras enligt vissa i avtalet intagna närmare bestämmelser.
Dessa inneburo i huvudsak att utredningen skulle avse en undersökning
av tre olika alternativ för kanalens ombyggnad, svarande mot följande
fartygstyper, nämligen

Alternativ 1 pråmar för i huvudsak kanalens nuvarande mått;

Alternativ II en för en ombyggd kanal ekonomisk pråmtyp för 500 å 600
tons lastkapacitet vid 3,o m djupgående;

Alternativ III ett maskindrivet fartyg för 500 å 600 tons lastkapacitet och
med ett djupgående, krävande ett så litet farledsdjup som möjligt utöver
3,o m.

Beträffande vattenförhållandena i farleden fastställdes, att utredningen
skulle utgå ifrån ett normalt lågvattenstånd ovan Säffle sluss av + 44,75 m
och nedanför Säffle sluss av + 43,75 m.

Utredningen avsåg enligt de fastställda riktlinjerna mark- och terrängundersökningar,
fullständiga ombyggnadsförslag jämte kostnadsberäkningar
för farledens utförande enligt de tre alternativen, förslag till hamn och
angöringsanordningar för omlastning mellan pråmar och fartyg vid kanalens
utlopp i Vänern, preliminära undersökningar rörande anläggande av
vågbrytare i Spesshultviken samt årskostnadskalkyler för kanalen och driftkalkyler
för fartygen enligt de olika alternativen. Årskostnadskalkylerna
grundades dels på 1937 års trafik på kanalen och dels på den trafik, som
kunde påräknas för en ombyggd kanal. Driftkalkylerna för olika fartyg avsågo
en beräkning av självkostnaden för frakt från Glafsfjorden till tyska
och engelska nordsjöhamnar eller omvänt vid följande alternativa transportsätt: a)

direkt transport med maskindrivet fartyg;

b) trafik med omlastning vid Säffle kanals mynning från kanalfartyg till
sjögående fartyg;

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

c) trafik med omlastning i Göteborg från kanalfartyg till sjögående fartyg Då

det under utredningens gång konstaterades, att den för alternativ III
avsedda fartygstypen med 500 å 600 tons lastförmåga var mindre än det
framväxande nya utländska tonnaget för Nord- och östersjöfart, som vanligen
byggdes i storlekar om cirka 700 ton eller mera, ändrades utredningen
till att avse en fartygstyp av sistnämnda storlek. Förutsättningarna för utredningen
i alternativ II modifierades vidare så, att två underalternativ
framlades, nämligen ett för en längre och smalare och ett för en kortare och
bredare fartygstyp.

De beräknade kostnaderna enligt 1939 års prisnivå för de sålunda medtagna
alternativa utförandena av kanalen uppgingo — exklusive kostnader
för ombyggnad av regleringsdammen — till

Till den angivna kostnaden för alternativen II a och II b, båda avseende
pråmtonnage, måste vid jämförelsen med alternativ III, tillägg göras, motsvarande
de kostnader, som föranledas av att en omlastningshamn måste anordnas
vid kanalens utlopp i Vänern. Enligt preliminära beräkningar av
denna kostnad, avseende olika alternativa hamnförslag, skulle den i gynnsammaste
fall stanna vid 170 000 kronor efter 1939 års priser. De totala
kostnaderna, exklusive kostnader för regleringsdammens ombyggnad, för
alternativ II a respektive alternativ II b bliva sålunda 1 092 000 kronor och
1 349 000 kronor.

Den genomförda särskilda utredningen rörande de olika fartygstypernas
driftkostnader visade, att självkostnaderna för skeppning av kol från Hull
till Jössefors med omlastning i Göteborg eller vid kanalens utlopp i Vänern
vid genomförande av alternativen I respektive II a och II b endast obetydligt
skulle understiga kostnaderna 1938 vid transport på den nuvarande kanalen.
Beräkningarna visade emellertid, att genom transport med 700 tons
fartyg fraktkostnadsbesparingar skulle uppnås med vid halv återfrakt 2: 00
å 2: 50 kronor per ton och vid återfart i ballast med cirka 1: 60 kronor per
ton, allt jämfört med kostnaderna för transport på större fartyg till Göteborg
eller Vänern och därifrån på båtar som kunna trafikera den nuvarande
kanalen. Med hänsyn till att även det större Värnern-tonnaget i viss
utsträckning kan räkna med returfrakter, ansågs det dock ej tillrådligt att
räkna med en större genomsnittlig fraktvinst än 1: 50 kronor per ton.

Utredningen hade sålunda visat, att en ombyggnad av kanalen enligt alternativen
I, II a och II b skulle komma att medföra en alltför ringa fraktkostnadsvinst
i förhållande till byggnadskostnaderna, för att något av dessa
alternativ borde komma i fråga. Endast en ombyggnad av kanalen enligt
alternativ III syntes erbjuda mera väsentliga fördelar.

Alt. I. Alt. II a Alt. II b

210 000 922 000 1 179 000

Alt. III
1 682 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utredningsmannens ntredning och förslag.

1. Kanalens utförande.

Utredningsmannen har icke ansett det ingå i sitt uppdrag att företaga någon
ny fullständig teknisk utredning av frågan om kanalens ombyggnad utan
har i detta avseende utgått från den 1938/39 verkställda i det föregående
berörda utredningen. I likhet med denna har utredningsmannen kommit
till det resultatet, att en ombyggnad av kanalen bör komma till stånd i enlighet
med det i nämnda utredning angivna alternativet III. Utredningsmannen
har emellertid funnit det nödvändigt dels att verkställa en granskning av
den föregående kostnadsberäkningen och dels att undersöka, huruvida de
synpunkter, som vid 1938/39 års utredning lades till grund för bedömningen
av frågan om det lämpliga fartygstonnaget, undergått någon deciderad
förändring.

Vad först beträffar kostnadsberäkningen för kanalombyggnaden, har utredningsmannen
i samråd med verkställande direktören i kanalbolaget funnit
det erforderligt att verkställa vissa korrigeringar, dels innebärande en
omräkning av kostnaderna för det tidigare föreslagna utförandet av kanalbygget
och dels föranledda av vissa mindre justeringar i kanalens utförande.
Kostnaden för det sålunda justerade alternativ III — i utredningsmannens
betänkande betecknat som alternativ III a justerat men i det följande
för korthetens skull benämnt »alternativ III» — har vid 1939 års prisnivå

beräknats komma att uppgå till 1 939 000 kronor enligt följande specifikation.

Kronor.

Muddring ................................................ 461 530

Bergsprängning under vatten ............................... 255 300

Bergsprängning i torrhet................................... 132 000

Schaktning, glacisrivning, sponter och fångdammar .......... 104 380

Ledverk ........... 38 600

Nya murar, slussportar, spel, avstängningssättar, broar........ 215 500

Diverse och oförutsett...................................... 207 690

S:ma kr. 1 415 000

Härtill kommer för ledarmens ombyggnad.................... 225 000

Transport 1 640 000

Tillkommer:

för vid revidering konstaterat, för lågt beräknade poster...... 91 000

för 3,6 m djup sluss, slussinlopp och slusskanal, enligt 1938—

1939 års utredning .................................... 42 000

för ändrat slussläge ........................................ 16 000

Summa kronor 1 789 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Avgår:

För arbeten, som redan utförts av Seffle kanabolag

Vid Nysäterbron ..........................

För arbeten vid Arvikasundet (som böra bekos -

kronor 20 900

tas av Arvika stad)

16 940 37 840

Rest kronor 1 751 160

Tillägg för centraladministration och utarbetande av definitiv
plan ca 5 % ..........................................

87 840

Summa kronor 1 839 000

Regleringsdamm enligt 1946 års förslag och 1939 års prisnivå . . 100 000

Det angivna beloppet avser som nämnt kostnaden vid 1939 års prisnivå.
Sedan dess har som bekant en betydande stegring i prisnivån inträtt, vilken
fram till den tidpunkt, då betänkandet avlämnades, för arbeten av här ifrågavarande
slag uppskattades till 60 å 70 %. Då utredningsmannen utgick
ifrån, att farledsarbetena enligt hans förslag skulle utföras under åren 1949
—52, och han ansett sig kunna räkna med en viss nedgång i prisnivån
dessförinnan eller under denna period, har han antagit, att arbetena skulle
kunna utföras för en kostnad, som med endast 50 % översteg den för 1939
beräknade kostnaden, eller för 2 910 000 kronor.

Vid sin utredning av frågan om den lämpligaste båttypen för en ombyggd
kanal har utredningsmannen från representanter för rederirörelsen inhämtat,
att det för alternativ III förutsatta normalfartyget hade ett väl litet
djupgående i förhållande till sin längd och bredd för att konstruktivt bliva
ett för Nordsjöfart fullt lämpligt fartyg. Fn ökning av farledsdjupet i kanalen
till 3,9 m framstod därför som önskvärt. Med anledning härav har
utredningsmannen låtit föranstalta om en preliminär beräkning av den
kostnadsstegring, jämförd med kostnaden för alternativ III, som en sådan
ytterligare fördjupning av kanalen skulle föranleda. Enligt denna kostnadsberäkning
skulle merkostnaden för detta utförande av kanalen —• i det följande
betecknat som alternativ IV — vid 1939 års prisnivå komma att uppgå
till 918 000 kronor, varav 221 000 kronor belöpte sig på sträckan från
Vänern upp till Säffle norra kaj ovanför regleringsdammen vid Säffle.
Med 5 % tillägg för centraladministration skulle dessa merkostnader bliva
resp. 964 000 kronor och 232 000 kronor. För sträckan ovanför Säffle skulle
den ifrågavarande ytterligare fördjupningen av farledsdjupet från 3,6 till
3,9 in kunna åstadkommas alternativt genom en ytterligare nedskärning i
farledsbotlen eller genom en uppdämning av hela sjösystemet ovanför Säffle.
För sträckan ovanför Säffle skulle merkostnaden för det förstnämnda utförandet
enligt den anförda beräkningen uppgå till 697 000 kronor vid 1939
års prisnivå, medan ingen beräkning verkställts rörande de av en uppdäm -

Summa kronor 1 939 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

ning föranledda kostnaderna, alltså för ersättning till markägare för markskador
o. s. v. Enligt vissa av utredningsmannen lämnade uppgifter, som
stödja sig på en tidigare utredning, synes emellertid denna kostnad kunna
uppskattas till storleksordningen 300 000 kronor, varför alltså ett utförande
av alternativ IV med uppdämning ovanför Säffle synes bliva väsentligt billigare
än ett utförande med nedskärning i farledsbotten.

Utredningsmannen har ansett, att den angivna kostnadsökningen för alternativ
IV är så betydande, att han ej övertygats om att en ombyggnad av
kanalen nu bör ske enligt detta alternativ. Han har emellertid funnit det
lämpligt, att, för att underlätta ett genomförande framdeles av en motsvarande
fördjupning av hela kanalen, farledsdjupet i slussen redan från början
göres 0,3 m större än vad alternativ III i och för sig kräver. Det skulle
därmed vara möjligt att, om så befinnes önskvärt, i en andra etapp av
kanalutbyggnaden genomföra alternativ IV för sträckan Vänern—Säffle
samt i en tredje utbyggnadsetapp, sedan vederbörlig behandling av frågan
ägt rum inför vattendomstol, genomföra den även för den återstående sträckan,
men därvid genom en uppdämning av sjösystemet ovanför Säffle.

2. Kanalens uppland. Förutsättningarna för dess framtida trafik.

För bedömande av frågan om den framtida trafiken på Säffle kanal och
de ekonomiska förutsättningarna för en ombyggnad av kanalen har utredningsmannen
verkställt en utredning rörande kanalens uppland och den industriella
verksamheten inom detta m. in.

Kanalens uppland kan anses i stort sett sammanfalla med den svenska
delen av Byälvens nederbördsområde, vilket omfattar 4 740 kvkm, varav
cirka 1 300 kvkm inom Norge. Även den norska delen av vattenområdet
tillför emellertid kanalen produkter från där belägna skogar, vilka till en
del äro i svensk ägo. De mest betydande orterna inom området äro i söder
Säffle köping och i norr staden Arvika. Av övriga utlastningsplatser och
bryggor efter farleden äro vidare att nämna utom kanalbolagets kaj och
Billeruds aktiebolags lastbrygga i Säffle norr om Säffle Älvängen (tegelbruk),
Kila (virkesplats), Knösta (virkesplats), ökne, Nysäter, Hult, Odenstad,
Högsäter, Björnö (sågverk), Hällsbäck (sågverk), Stömne, Skasås,
Stavsnäs, Sölje, Klässbol (textilfabrik), Hillringsberg (sågverk), BergsvikenGlava,
Grinsbol (sågverk), Älgå, Jössefors (sulfit- och sulfitspritfabrik) och
Sulvik (in- och utskeppningsort för Åmotfors bruk samt eventuellt även
för Koppoms bruk).

Enligt riksskogstaxeringsnämndens uppskattning av Sveriges skogstillgångar
1923—1929 (SOU 1932: 26) ingår i Byälvens vattenområde på den
svenska sidan om gränsen cirka 2 100 kvkm skogsproduktiv mark. Enligt
samma källa funnos inom området följande virkestillgångar, nämligen
4 320 000 fm3 tall, 8 630 000 fms gran och 1 570 000 fm3 björk. Den årliga
tillväxten inom bark beräknades till 170 500 fm3 tall, 443 100 fm3 gran och

Kungi. Maj:ts proposition nr 210.

103 100 fm3 björk. Under 1938 uppskattades den kända virkesavverkningen
inom Byälvsområdet inklusive avverkning för husbehovsved och husbehovsvirke
till cirka 400 000 fm3, varav cirka 280 000 fm3 utgjorde barrträdsvirke
för industriens behov. Efter vissa nu planerade utvidgningar av den
träförädlande industrien antages industriens totala virkesbehov av barrträdsvirke
komma att växa ut till drygt 500 000 fm3, varav cirka V* tall och
y, gran. Den årliga tillväxten överstiger sålunda icke blott den nuvarande
virkesförbrukningen inom området utan även den förbrukning, som nu planerade
industriella utvidgningar kunna väntas komma att medföra. Därtill
kommer att man beträffande detta område, som hör till vårt lands mest
produktiva skogsområden, synes kunna räkna med en framtida ökning av
den årliga skogstillväxten. Skogsindustriens råvarutillgång synes sålunda
vara väl tryggad.

På grundval av de nämnda virkestillgångarna har uppbyggts en träförädlande
industri, som numera, sedan de gamla järnbruken nedlagts, är den
dominerande industrien inom området. Den största träförädlande industrien
äges av Billeruds aktiebolag, som har sulfitfabriker, pappersbruk och sulfitspritfabriker
vid Billerud, i Säffle och i Jössefors samt ett sågverk i Hillringsberg.
Bolaget äger inom Byälvsområdet fastigheter omfattande förutom
4 000 hektar odlad jord cirka 72 000 hektar skogsmark, därav 16 000
hektar i Norge. Billeruds aktiebolags sågverk vid Hillringsberg är numera
omodernt, och bolaget har övervägt att nedlägga sågverket och flytta dess
produktion till de av bolaget ägda anläggningarna vid Gruvön. Därest en
ombyggnad av kanalen kommer till stånd, har bolaget emellertid för avsikt
att modernisera och utvidga driften vid Hillringsberg.

Av övriga industrier, som bygga på träet som råvara kunna nämnas Åmotfors
bruk, som tidigare skeppat en del av sin papperstillverkning genom
Säffle kanal från lastningsplatsen vid Sulvik och dit fraktat vissa för fabrikationen
behövliga råvaror som kol m. in. Vidare har Koppoms bruk ett
pappersbruk och ett träsliperi, som skulle kunna betjänas av en ombyggd
kanal, ehuru produktionen såväl som råvarorna tidigare i huvudsak fraktats
med järnväg. Uddeholms aktiebolag äger betydande skogar inom Byälvsområdet,
men virket härifrån liksom det övriga virke, som detta företag
hämtar från området, förädlas vid industrierna i Skoghall. Slutligen utskeppas
även virke av Vargöns aktiebolag och Sulfitaktiebolaget Göta till
dessas anläggningar vid Göta älv. Det förstnämnda bolaget driver emellertid
även ett sågverk inom området vid Helgebol ovanför Jössefors. Andra
mindre sågverk finnas inom området vid Hällsbäck, Björnö och Grinsbol.

övrig industriell verksamhet inom området är i huvudsak koncentrerad
till Arvika stad och Säffle köping. I Arvika finnes en betydande metallindustri,
vars viktigaste företag äro A.-B. Arvikaverken, A.-B. Thermiaverken,
A.-B. Arvika redskapsfabrik och A.-B. Arvika karosserifabrik. Övriga betydande
industrier inom Arvika äro A.-B. östlind & Almquist, piano- och orgelfabrik,
Tobaksmonopolet, A.-B. Nordiska tapetfabriken, Arvika ullspinneri-
och väveriaktiebolag in. fl. Omfattningen av den industriella verk -

Kungl. Maj.ts proposition nr 211.

samheten inom Arvika framgår av att 1939 cirka 8 OOO ton kol infördes till
staden.

Inom Säffle köping finnas förutom A.-B. Billeruds industrier, vilka svara
för inemot hälften av den industriella sysselsättningen på orten, bl. a.
A.-B. Säffle motorverkstad, A.-B. Säffle gjuteri och mekaniska verkstad,
tirman Källeregulatorer, andra metallindustrier, ett par möbelfabriker, en
karosserifabrik o. s. v.

Bygden har tidigare — vilket åtminstone delvis satts i samband med de
otillfredsställande kommunikationerna men därjämte torde sammanhänga
med normala rationaliseringssträvanden — rätt kännbart drabbats av avvecklingen
av industrier. Sålunda ha Glava glasbruk, Stömne sulfatfabrik,
Brättne bruks massafabrik samt ett par träsliperier och sågverk nedlagts
av sådana anledningar.

Förutom skogsbruket, träförädlingsindustrien och den övriga nämnda industrien
har Byälvsområdet ett betydande jordbruk, vars sammanlagda areal
inägojord uppgår till cirka 57 000 hektar. En ombyggnad av kanalen och
den intensifiering av jordbruket, som denna kan antagas medföra, kan väntas
leda till en trafikökning av jordbrukets råvaror och produkter, främst
spannmål, fodermedel, gödselämnen och mjöl.

Inom bygden finnas slutligen vissa naturtillgångar, som i en framtid kunna
tänkas få betydelse för trafiken på kanalen, ehuru de f. n. knappast spela
någon större roll i detta avseende; däribland kunna nämnas en del kvartsfyndigheter,
som tidigare utnyttjats av det numera nedlagda Glava glasbruk,
ett mindre skifferbrott samt ett antal av Bolidens gruvaktiebolag gjorda
inmutningar av kopparfyndigheter.

Bygdens näringsliv har trots avvecklingen av vissa industrier givit underlag
för en fram till det andra världskrigets utbrott i stort sett oavbrutet
stigande trafik på kanalen. Den totala godstrafiken på kanalen utgjorde
1913 omkring 170 000 ton, och den steg, efter en nedgång åren under och
efter första världskriget samt under den ekonomiska krisen i början av 30-talet, till närmare 290 000 ton 1938. Under det andra världskriget har trafiken
ånyo nedgått, och framförallt på grund av att kolimporten ännu icke
kommit i gång i full omfattning har den fraktade godsmängden ännu icke
uppnått förkrigsnivån.

Under år 1938 fördelade sig trafiken på olika kanalsträckor och godsbefraktare
på följande sätt:

Sträckan Säffle—Vänern Sträckan Glafsfjorden—Vänern

Godsmängd Kanalavgift Godsmängd Kanalavgift

UtriJcesgods on r'' tou kr Billeruds.

..... 21 145 2 980 60 812 25 255

I övrigt...... 4 071 943 23 344 6 854

Inrikesgods

Billeruds...... 100 60 87 772 14 436

I övrigt . . . . . . 9 650_2 469 83 050 24 946

S:ma 34 972 6 452 254 978 71491* 1

1 Härtill komma fartvgsavgifter med 6 727 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Utrikesgodset representerade 37,7 % av den totala godsmängden och 40,2 %
av erlagda kanalavgifter. Billeruds aktiebolags trafik svarade för 58,6 %
av hela godsmängden och cirka 75 % av utrikesgodset.

Utredningsmannen har på grundval av från industriföretagen inom området
in. fl. inhämtade uppgifter sökt bilda sig en uppfattning om omfattningen
av den trafik på kanalen, som kan väntas komma till stånd sedan
denna ombyggts för större tonnage. Efter huvudsakligen vissa nu planerade
utvidgningar av Billeruds A.-B:s industrier har han sålunda beräknat,
att godsmängden efter kanalens ombyggnad skall komma att stiga till omkring
350 000 ton, vilket med nuvarande kanalavgifter, räknade på grundtaxan
utan tillägg, skulle motsvara en inkomst av 108 000 kronor. Utredningsmannen
framhåller, att kanalombyggnadens genomförande säkerligen
skulle komma att verka stimulerande för hela det berörda området och befordra
utvecklingen av såväl Byälvsdalens jordbruk som redan befintliga
industriföretag samt även verksamt bidraga till uppkomsten av nya sådana.
Den ökade bebyggelse och växande folkmängd som en sådan utveckling
skulle medföra, torde i sin tur leda till att kanalen kommer att tagas i anspråk
för transporter av ökade godsmängder, främst kol och andra bränslen,
livsmedel, fodermedel o. s. v. Den dominerande faktorn för trafikbehovet
kommer dock säkerligen skogsbruket och den därpå grundade industrien
att förbliva under överskådlig tid. Den nuvarande återväxten i skogarna
säkrar tillgången på råvaror för den existerande industrien liksom för nu
planerade utvidgningar av denna. Vad beträffar den betydelsefullaste råvaran
för cellulosafabrikerna, granvirket, beräknas den årliga tillväxten
sålunda enligt riksskogstaxeringens siffror uppgå till 443 100 fm3 på den
svenska sidan av gränsen, vartill torde komma minst 30 000 fm3 från till
vattenområdet hörande delar av Norge, varför hela den årligen tillgängliga
virkeskvantiteten skulle uppgå till 475 000 fm3, under det att den motsedda
förbrukningen enligt vad i det föregående anförts uppskattas till 382 000 fm3.

Som utredningsmannen framhåller synas dessa siffror ge en ganska gynnsam
bild av råvaruläget inom kanalens vattenområde. För närvarande finnes
en ganska god marginal mellan tillväxten och den nuvarande industriella
konsumtionen, medgivande en fortsatt utveckling av industrien, även om
— såsom för närvarande är fallet — mindre kvantiteter råvara transporteras
till förbrukning på annat håll. Därtill komma de möjligheter, som
kunna knytas till ökad skogsproduktion på den i allmänhet mycket goda
skogsmarken.

Det är naturligtvis vanskligt att göra prognoser rörande den framtida årstillväxten,
men utredningsmannen anser det ej innebära någon överskattning
att räkna med eu med 20 % ökad råvarutillgång eller ca 25 år. Den
på kanalen transporterade godsmängden kan som nämnts efter kanalens
ombygggnad och efter nu planerade utbyggnader av Billeruds fabriker beräknas
stiga till omkring 350 000 ton, och utredningsmannen finner det icke
vara för optimistiskt att därefter räkna med en fortlöpande ökning av kanal -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

trafiken i dess helhet uppgående till 20 % på 25 år, vilket blir en ökning av
ej fullt en procent per år i medeltal.

Beträffande frågan om den föreslagna kanalombyggnadens inverkan på
fraktkostnadernas förbilligande har utredningsmannen, som i första hand
åberopar den ingående undersökning rörande denna fråga, som verkställdes
i samband med den 1938/39 genomförda kanalutredningen, företagit en ny
undersökning i syfte att få klarlagt i vad mån förhållandena i detta avseende
kunna ha förändrats under de senaste åren. Resultatet av denna nya undersökning
har givit utredningsmannen anledning uttala att det inte torde få
anses för optimistiskt att räkna med att den fraktvinst av i medeltal 1: 50
kronor per ton, som 1938/39 års utredning ansåg skola uppkomma, fortfarande
kan betraktas såsom försiktigt beräknad.

3. Den lämpligaste organisationsformen efter kanalombyggnaden.

Utredningsmannen har därefter upptagit frågan om de lämpligaste organisatoriska
formerna för kanalens förvaltning och drift efter en genomförd
ombyggnad av farleden. Det nuvarande kanalbolagets styrelse har anmält,
att bolaget ej är mäktigt att självt finansiera en ombyggnad av kanalen enligt
föreslagna linjer och ej heller att i övrigt taga ansvar för utförande av ett
företag av denna omfattning. Bolagets styrelse har i samband därmed förklarat
sig villig att tillstyrka att hela aktiestocken (100 aktier å nominellt
tillsammans 150 000 kronor) skulle överlåtas till staten. Bolaget har emellertid
icke velat erbjuda försäljning av själva kanalen. Då utredningsmannen
vidare funnit, att det icke torde vara möjligt att åstadkomma någon kombination
mellan den nuvarande majoriteten i kanalbolaget och andra lokala intressen
av betydelse som tillsammans vore beredda att taga ansvaret för kanalens
ombyggnad, har han ansett, att ett första steg i syfte att skapa förutsättningar
för ombyggnadens genomförande bör vara, att staten skaffar sig
ett dominerande inflytande inom Seffle kanalbolag genom förvärv av aktier
i detta bolag. Då utredningsmannen vidare funnit, att staten efter ett förvärv
av den av Lilliehöök-gruppen innehavda aktiemajoriteten i bolaget har alla
erforderliga möjligheter att följa trafiken och dess utveckling samt att öva
inflytande inom företaget, och han dessutom ansett det vara ett intresse, att
innehavaren av flertalet övriga aktier i bolaget, vilken tillika är kanalens
största trafikant, Billeruds A.-B., alltjämt är ekonomiskt knuten till företaget,
har han icke ifrågasatt, att staten hör söka förvärva hela aktiestocken. Det
har icke synts utredningsmannen fördelaktigt att införa en helt statlig drift
med sedvanlig statlig organisationsform, utan han har ansett att den självständiga
bolagsformen utmärkt passar för ett sådant litet företag som Säffle
kanal. Om kanalen organiserades som ett sedvanligt statligt verk skulle den
statliga stelheten i lönesättningen, enligt utredningsmannens mening medföra
en omedelbar fördyring av arbetskraften, och företaget skulle förlora
möjligheten att smidigt utnyttja sådan arbetskraft som efter pensionering

Kunpl. Maj:ts proposition nr 210

på annat håll är väl användbar vid Säffle kanal med den föga intensiva drift,
Som där förekommer. Även övriga utgiftsposter skulle bliva sparsamt samt
noggrant nagelfarna vid ett litet självständigt bolag, såsom erfarenheten från
det nuvarande kanalbolaget visar.

Utredningsmannen har sålunda stannat för att föreslå, att staten förvärvar
aktiemajoriteten i Seffle kanalbolag och att driften av kanalen även efter en
kommande ombyggnad fortsättes i bolagsform.

Vid bedömande av det skäliga priset för aktierna i och för ett kommande
förvärv av aktiemajoriteten har utredningsmannen verkställt en undersökning
dels av bolagets tillgångar och dels av den hittillsvarande rörelsens
driftsresultat, varvid han vad beträffar de löpande inkomsterna, utgått från
de trafikförhållanden, som rådde åren närmast före det sista världskriget.

Vid 1945 års utgång utgjorde kanalbolagets värdehandlingar och kontanter
sammanlagt 240 000 kronor. Därtill kommer, att kanalbolaget förfogar
över ett till den nuvarande administrationsbyggnaden hörande stort parkområde,
söm Säffle köping önskar förvärva för utläggning till allmän park
och som ej är behövligt för kanalens fortsatta drift. Enligt av köpingen ingivet
anbud skulle av detta markområde cirka 20 000 nr kunna försäljas till
ett pris av 4 kronor per m2 och sålunda inbringa SO 000 kronor. Om denna
post medräknas uppgår kanalbolagets likvida medel, värdehandlingar och
realiserbara tillgångar till sammanlagt 320 000 kronor, varav dock cirka
60 000 kronor måste reserveras för den pensionsstiftelse, som bolaget inrättat.
Utredningsmannen har vidare ansett sig böra räkna med att ytterligare
50 000 kronor av nämnda belopp bör reserveras för genomförande av vissa
provisoriska reparationer och mindre förnyelsearbeten intill dess att kanalombyggnaden
beslutas. Av bolagets disponibla tillgångar skulle sålunda återstoden,
210 000 kronor, kunna ställas till förfogande för själva kanalombyggnaden.

Utredningsmannen har jämväl föranstaltat om en värdering av kanalbolaget
tillhöriga byggnader, vilka ehuru de icke i någon nämnvärd grad representera
tillgångar, som kunna göras disponibla för finansiering av kanalombyggnaden,
böra beaktas vid värderingen av bolagets aktier. Enligt ett
värderingsinstrument över bolaget tillhöriga byggnader i Säffle, vilket upprättats
på kanalbolagets uppdrag den 29 oktober 1945 av byggmästarna Karl
Kilberg och C. E. Andersson, uppgår ifrågavarande byggnadsvärde till 291 000
kronor.

I och för sin bedömning av resultatet av den löpande driften av kanalen
har utredningsmannen konstruerat en drittbudget för den nuvarande kanalen,
avseende ett normalår med hittillsvarande förutsättningar för trafiken.
Vid uppgörandet av nämnda budget har — förutom att hänsyn tagits till
sådana förändringar av vissa utgiftsposter, som ett statligt övertagande av
aktiemajoriteten skulle medföra — kanalrörelsens inkomster beräknats så,
att utredningsmannen beträffande kanal- och slussrörelsen utgått från det
medeltal av kanalinkomster, som uppnåddes under åren 1929—1938, men
till de enligt för kanalen gällande grundtaxa beräknade avgifterna lagt ett

Kungt. Maj:ts proposition nr 210.

av kostnadsstegringen betingat tillägg av 30 %. Beträffande förfarandet i
sistnämnda punkt bör anmärkas, att kanalbolaget hittills ej medgivits uttaga
tillägg till de enligt grundtaxan utgående kanalavgifterna med mera
än 20 %; utredningsmannen har emellertid ansett att kanalbolaget både
med hänsyn till den inträffade kostnadsstegringens storlek och med hänsyn
till de avgiftsförhöjningar, som medgivits andra kanalföretag, borde
beviljas en 30-procentig förhöjning av avgifterna och för den skull utgått
ifrån en sådan förhöjning vid uppgörandet av den nämnda årsbudgeten.
Den sålunda upprättade driftbudgeten synes ge vid handen, att den hittills
i regel lämnade utdelningen på aktiekapitalet av 9 % nätt och jämnt skulle
kunna upprätthållas.

På grundval av nämnda undersökningar rörande bolagets ställning har
utredningsmannen upptagit förhandlingar med innehavarna av aktiemajoriteten
i bolaget om överlåtelse till staten av denna. Underhandlingarna har
lett till att en preliminär överenskommelse, träffad under förbehåll att den
godkändes av Ivungl. Maj :t före utgången av 1947, uppnåtts enligt vilken
aktiemajoriteten, 73 aktier, skall överlåtas på staten för ett pris av 3 850
kronor per aktie. Med uppgörelsen äro förknippade vissa åtaganden från statens
sida rörande bl. a. pensionering av kanalbolagets nuvarande verkställande
direktör enligt samma grunder, som gällde för pensionering av en
statens befattningshavare i lönegrad A 27 i då gällande civila avlöningsreglemente,
samt en däremot svarande änkepensionering av verkställande direktörens
hustru. Ifrågavarande pensioner skulle enligt uppgörelsen bestridas
av kanalbolagets löpande inkomster men, för det fall dessa icke skulle förslå
härför, garanteras av staten. I uppgörelsen ingick vidare, att kanalbolagets
verkställande direktör under viss tid efter sin avgång skulle ställa
sin arbetskraft till kanalbolagets förfogande för utförande av arbete rörande
kanalen och dess ombyggnad och att han härför skulle åtnjuta ett arvode,
som tillsammans med nämnda pension tillförsäkrade honom samma inkomst
som lönen för direktörsbefattningen.

4. De ekonomiska förutsättningarna för kanalens drift efter oinbyggnaden.

I samband med sin utredning rörande de ekonomiska förutsättningarna
för kanaldriften efter ett genomförande av den föreslagna ombyggnaden har
utredningsmannen upptagit till behandling såväl frågan angående de avgifter,
varmed trafiken efter kanalombyggnaden synes kunna belastas, som de
kostnader som den framtida driften av den ombyggda kanalen kan antagas
medföra.

Vad beträffar kanalavgifterna, fastställdes den nu gällande taxan för
Säffle kanal 1916. Från och med 1943 har som nämnts medgivits ett av
kostnadsstegringen under kriget betingat 20-procentigt tillägg på de i denna
taxa angivna grundavgifterna. Utredningsmannen har funnit att en över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210. 17

arbetning av Säffle kanals taxa är av behovet påkallad redan med hänsyn
till önskvärdheten av att åstadkomma vissa förenklingar i debiteringen.
Oberoende därav anser utredningsmannen, att om den föreslagna kanalombyggnaden
kommer till stånd och före dennas slutförande bör utfärdas
en ny taxa, fastställd med beaktande av de ökade kostnaderna för kanalens
drift, som föranletts av ombyggnaden, såväl som av de därigenom vunna
fördelarna med avseende på fraktkostnaderna för det i farleden användbara
tonnaget. Då det nästan uteslutande torde bli transporter av gods till och
från utlandet, som kunna väntas bli förbilligade genom kanalens modernisering,
finner utredningsmannen det riktigast, att de avgiftshöjningar, som
befinnas erforderliga, påläggas just dessa transporter, vilket då lämpligast
bör ske på sådant sätt att för den större utlandstrafiken såväl fartygs- som
varuavgifter höjas. En företagen undersökning har visat, att ifrågavarande
utlandstransporter 1938 inbringade i erlagda varuavgifter 57 620 kronor och
i fartygsavgifter 3 800 kronor eller tillhopa 61 420 kronor. Med nu utgående
generella tillägg av 20 % till grundavgifterna skulle ifrågavarande inkomst
uppgå till 73 704 kronor och med det 30-procentiga generella tillägg, som utredningsmannen
för sin del funnit böra medgivas, skulle inkomsten uppgå
till 79 846 kronor. Räknat per lastton motsvara de nuvarande avgifterna för
hela kanalsträckan i genomsnitt på olika varuslag omkring 30 öre. Redan
i samband med de kalkyler rörande kanalombyggnadens bärighet, som
verkställdes vid 1938/39 års utredning, betecknades även från industrihåll
ett genomsnittligt tillägg till kanalavgifterna av storleksordningen 30 öre per
lastton för utlandsgods såsom icke orimligt. Den möjliga fraktkostnadsbesparingen
genom övergång till större tonnage har som nämnts beräknats
komma att uppgå till avsevärt mera. Vid sina kalkyler rörande den ombyggda
kanalens driftekonomi har utredningsmannen förutsatt att en ökning av
avgifterna å utlandsgodset å det större tonnaget skall medgivas med i genomsnitt
åtminstone 75 % av 1938 års avgifter för samma gods. Vid nämnda
års transportmängd skulle denna ökning sålunda komma att uppgå till
(0,75 X 61 420 kronor) cirka 46 000 kronor. Under dessa förutsättningar och
med utgångspunkt från tidigare redovisade beräkningar rörande omfattningen
av trafiken efter kanalombyggnaden har utredningsmannen beräknat,
att de årliga inkomsterna för den för fartyg med 700 tons lastkapacitet
ombyggda kanalen skola komma att uppgå till följande belopp.

Inkomster.

Kronor

Kanalavgifter enligt nuvarande grundtaxa vid en efter kanal -

ombyggnaden till ca 350 000 ton ökad godsmängd .......... 108 000

30 % generellt tillägg till grundtaxans avgifter .............. 32 000

Särskilt tillägg för export- och importgods och för större fartyg . . 46 000

Hyror ................................................... 8 000

Summa kronor 194 000.

2 Uihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 210.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Vid inkomstberäkningen ha inga ränteinkomster medtagits då nu tillgängliga
medel, bortsett från pensionsstiftelsens tillgångar, förutsatts vara förbrukade
vid kanalombyggnaden. Däremot har inkomstposten hyror ökats
något med hänsyn till att lönerna för personalen beräknats med tanke på
att hyra skall erläggas för tjänstebostäder.

En motsvarande beräkning av de årliga utgifterna — bortsett från kapitalutgifter
och avsättning till reservfond — för den ombyggda kanalens drift
framgår av följande sammanställning:

Utgifter.

Kronor.

Kanalinspektor .................................... 9 500

Kontorsskrivare .................................... 6 600 16 100

1 slussmästare............................................ 5 000

2 sluss- och brovakter vid Säffle ............................ 7 800

1 brovakt vid Nysäter .................................... 3 900

Verkst. direktör, styrelse och revisorer ...................... 6 000

Pension till nuv. verkst. direktören.......................... 8 880

Avsättning till pensionsfond .............................. 2 000

Underhåll, driftkostnader och skatter........................ 61 000

Avsättning till förnyelsefond .............................. 18 000

Avskrivning av inventarier och materialier .................. 4 000

Summa kronor 132 680.

Utgifterna äro kalkylerade efter 1945 års penningvärde. Den fasta personalen
har ansetts kunna begränsas till en kanalinspektor och en kontorsskrivare
samt en slussmästare och tre vakter, varav två skifta vid Säffle
(bro och sluss) och en tjänstgör vid Nysäterbron. Lönerna för den ledande
personalen ha räknats något höjda, då ansvaret får anses något större vid
den ombyggda kanalen.

Verkställande direktör (bisyssla), direktion och revisorer beräknas tillsammans
kräva en kostnad av 6 000 kr.

Underhåll, driftskostnader och skatter ha efter granskning av i denna
post ingående detalj utgifter upptagits till 61 000 kronor. Det bör bemärkas
att de konstarbeten, som skola underhållas efter ombyggnaden, ej äro mycket
mera omfattande, än de nuvarande. Avskrivningen för inventarier och
materialier har ökats med en tredjedel.

Vad slutligen gäller avsättning till förnyelsefond har den beräknats 50 %
större än i 1938/1939 års utredning angivna, eller till 18 000 kronor.

De angivna beräknade driftsutgifterna, 132 680 kronor understiga de beräknade
inkomsterna, 194 000 kronor, med omkring 61 000 kronor, som
alltså motsvarar det belopp, vilket efter kanalombyggnaden kan antagas årligen
stå till förfogande för, förutom nödiga avsättningar till reservfond,
förräntning av investerat kapital. Om avsättning till reservfond göres med
20 % skulle omkring 50 000 kronor återstå till förräntning av investerat

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

kapital. Avdrages kalkylationsmässigt 12 000 kronor för förräntning av det
gamla aktiekapitalet (motsvarande ca 3 % på det pris per aktie, som staten
skulle betala för aktiemajoriteten), komme att återstå ca 38 000 kronor
för förräntning av nytt kapital, som insättes i företaget. Med viss marginal
skulle detta svara mot en investering av 600 000 kronor efter 5 %
ränta.

Med stigande utveckling komme kanalintäkterna att växa, varigenom
möjligheterna att förränta ett större investerat kapital skulle öka.

Såsom tidigare anförts, är dock en gräns given därigenom att huvudråvaran
kommer från skogen, vars tillväxt är begränsad. Det har på grund
härav ansetts rimligt att räkna med en till 20 % begränsad ökning av kanalinkomsterna,
nådd inom en period av 25 år. Den övre gränsen för investeringar,
som skulle ha utsikt att bli räntabla, skulle då ligga vid ca
1,5 miljon kronor. Kapital, som tillskjutes därutöver, torde ej bli affärsmässigt
räntabelt inom överskådlig tid, såvida det ej är möjligt att höja
taxorna, utöver vad som i det föregående förutsatts. För sin del har utredningsmannen
emellertid ej velat ifrågasätta en sådan höjning.

5. Kanalombyggnadens finansiering. Erforderligt nytt kapital.

Enligt i det föregående redovisade kostnadsberäkningar kan kanalombyggnaden,
utförd enligt alt. III i 1938/39 års förslag men med de smärre
justeringar, som utredningsmannen föreslagit, vid en prisnivå, som ligger
50 % över 1939 års prisläge, beräknas komma att draga en kostnad
av 2 910 000 kronor. Till täckande av nämnda byggnadskostnad kan av
det nuvarande kanalbolagets likvida eller realiserbara tillgångar som nämnts
disponeras 210 000 kronor, varför det erforderliga tillskottet av nytt kapital
vid angivet prisläge uppgår till 2 700 000 kronor. Därest kanalombyggnaden
för sträckan Vänern—Säffle norra kaj utföres för ett farledsdjup av
3,9 m enligt alt. IV, ökas den sammanlagda byggnadskostnaden respektive
det erforderliga nya kapitaltillskottet för ombyggnaden med 350 000 kronor
till 3 260 000 respektive 3 050 000 kronor.

Enligt den i det föregående anförda räntabilitetskalkylen för den ombyggda
kanalen, synes denna tämligen omedelbart efter ombyggnaden kunna,
utöver hittillsvarande normala förräntning av det nuvarande aktiekapitalet,
bära förräntning av ett nytt kapital av omkring 600 000 kronor och
därefter inom en period av 25 år kunna väntas uppnå en sådan utveckling
av trafiken och kanalinkomsterna, att ett nytt kapital av ytterligare 900 000
kronor eller inalles 1 500 000 kronor kan förräntas jämte det nuvarande
aktiekapitalet. Utgående från denna beräkning och i enlighet med sin uppfattning,
att kanalen även efter ombyggnaden bör drivas som ett fristående
företag i aktiebolagsform, har utredningsmannen föreslagit, att det erforderliga
nya kapitalet för kanalens ombyggnad anskaffas på så sätt, att
kanalbolagets aktiekapital ökas med 1 500 000 kronor och att staten såsom

Kungi. Maj:ts proposition nr 210.

en direkt subvention för ombyggnadens genomförande utan anspråk på
återbetalning eller förräntning tillskjuter ett belopp, motsvarande det därutöver
erforderliga nya kapitalet eller, vid en total byggnadskostnad vid
ombyggnadens utförande enligt alt. III av 2 910 000 kronor, 1 200 000 kronor.
Det ifrågavarande nya aktiekapitalet har utredningsmannen föreslagit
skola fördelas på två serier svarande mot de förutsedda successivt ökande
förräntningsmöjligheterna i framtiden, nämligen en B-serie å 600 000
kronor och en C-serie å 900 000 kronor, vilka skola vara berättigade till utdelning
först sedan det nuvarande aktiekapitalet, A-serien, förräntats med
5 % och i övrigt i den ordningen, att B-serien skall vara förtursberättigad
till utdelning med 5 %, innan utdelning lämnas å C-serien.

Utredningsmannen har funnit det nödvändigt, att staten påtager sig huvudparten
av ansvaret för kanalombyggnaden och erhåller ett dominerande
inflytande i kanalbolaget, men han har likväl ansett det vara av väsentligt
värde, att jämväl lokala trafikintressen ekonomiskt engageras i företaget.
Förhandlingar ha därför upptagits med Billeruds AB, som är aktieägare
i det nuvarande kanalbolaget och som samtidigt är kanalens största
trafikant, om dess medverkan i den ifrågasatta nya aktieteckningen i samband
med kanalens ombyggnad. På grundval härav har en preliminär överenskommelse
träffats, enligt vilken Billeruds AB under förutsättning, att
statsmakterna senast under 1947 fattade beslut om att kanalombyggnaden
skulle komma till stånd i enlighet med utredningsmannens förslag, förband
sig att deltaga i den föreslagna nya aktieteckningen med en tredjedel av vardera
B- och C-serien eller med tillhopa 500 000 kronor mot att staten förband
sig att dels teckna återstoden av det nya aktiekapitalet och dels därutöver
lämna kanalbolaget förutnämnda subvention för ombyggnadens genomförande.
Överenskommelsen med Billeruds AB avsåg, att kanalombyggnaden
åren 1949—52 skulle genomföras enligt det av utredningsmannen förordade
alt. III. Några förhandlingar beträffande storleken av Billeruds AB:s ekonomiska
medverkan vid ett eventuellt genomförande av ombyggnaden enligt
alt. IV ha icke förts mellan bolaget och utredningsmannen, som därom
blott uttalat, att det vid ett sådant fall torde få ankomma på Säffle köping,
Billeruds AB och staten att sinsemellan fördela den därvid uppkommande
merkostnaden.

Något annat bidrag från de berörda kommunernas sida till genomförande
enligt alternativ III av kanalombyggnaden har utredningsmannen
icke ansett sig böra ifrågasätta, än att han förutsatt, att Säffle köping och
Arvika stad skola förbinda sig att färdigställa kajer och, för Arvika stads
vidkommande, bekosta utvidgning av inseglingsled till dessa.

Utredningsmannens förslag beträffande kanalombyggnadens finansiering
innebär som nämnt, att staten — utöver det kapitaltillskott, som den föreslagna
nyteckningen av aktier medför och som i varje fall anses efter hand
komma att förräntas — skall bidraga med en direkt subvention av 1 200 000.
kronor. Utöver skälet, att det gäller en betydelsefull allmän farled, som staten
har anledning att stödja, föreligger enligt utredningsmannens mening ett pri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vatekonomiskt motiv för staten, såsom ägare av Trollhätte kanal, att lämna
denna subvention för att därmed skapa möjligheter att hålla trafiken
på Säffle kanal vid liv och utveckla den. Ränta på 1,2 miljoner kronor efter
statens upplåningsränta 3 % uppgår till 36 000 kronor. Redan före det
senaste världskriget utgjorde Trollhätte kanals årliga inkomster av trafik
från eller till Säffle kanal omkring 100 000 kronor. Ett bortfall av en väsentlig
del av denna trafik, vilket skulle kunna befaras därest en ombyggnad
och modernisering av Säffle kanal ej komme till stånd, skulle å ena
sidan sålunda kunna medföra en beaktansvärd minskning även av inkomsterna
från Trollhätte kanal. Å andra sidan kan en ombyggnad av Säffle
kanal om några år förväntas leda till en trafikökning för Trollhätte kanal,
som även komme att medföra en inkomstökning för denna med betydande
belopp. Utredningsmannen finner det vanskligt att i siffror uppskatta den
inkomstökning för Trollhätte kanal, som kan väntas uppkomma, därest
en ombyggnad av Säffle kanal kommer till stånd, eller den inkomstminskning,
som kan väntas, om kanalombyggnaden uteblir, men framhåller, att
efter förkrigsnivå nämnda inkomstökning efter några år torde kunna uppgå
till 30 000 kronor årligen och att den senare kan komma att växa ytterligare.
Den vid en utebliven kanalombyggnad inträffande inkomstminskningen
torde så småningom bli av minst samma storleksordning. Härav
drager utredningsmannen den slutsatsen, att en investering av 1 200 000
kronor, utöver den ifrågasatta nyteckningen av aktier i Seffle kanalbolag,
väl skulle löna sig för staten såsom ägare av Trollhätte kanal.

6. Sammanfattning av utredningsmannens yrkanden.

Under åberopande av sin utredning har utredningsmannen föreslagit att
Kungl. Maj :f avlåter propositon till riksdagen med hemställan,

att riksdagen måtte godkänna ett av utredningsmannen upprättat förslag
till avtal mellan Kungl. Maj :t och Kronan samt direktören J. W. Lilliehöök
angående förvärv av 73 st aktier i Seffle kanalbolag till ett pris av
3 850 kronor per aktie och i övrigt på i avtalet angivna villkor;

att riksdagen måtte för ändamålet bevilja ett anslag av 281 050 kronor
att utgå av lånemedel; samt

samt att riksdagen måtte godkänna ett likaledes av utredningsmannen
upprättat förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och Kronan samt Rilleruds
aktiebolag, varigenom staten förbinder sig att bidraga till ombyggnad av
Säffle kanal enligt föreliggande förslag alternativ III a justerat dels genom
teckning av aktier till ett belopp av 1 000 000 kronor på i avtalet specificerade
villkor, dels genom tillskott utan förräntning och återbetalningsskyldighet
av ett belopp av 1 200 000 kronor, vilket dock kan komma att
ökas om fördyring inträder.

Enligt avtalet förutsättes, att det till aktieteckning erforderliga beloppet,
1 000 000 kronor, anvisas av 194!) års riksdag samt det återstående beloppet
successivt av 1950—1952 års riksdagar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Remissyttranden.

över utredningsmannens förslag ha yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, kommerskollegium, lotsstyrelsen,
statskontoret, länsstyrelsen i Värmlands län, Seffle kanalbolag. Billeruds
A.-B., chefen för marinen och järnvägsstyrelsen. Kommerskollegium har i
sin tur hört handelskammaren i Karlstad, Vänerns seglationsstyrelse, Sveriges
redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Kanalflottans redareförening
och Föreningen för inre vattenvägar, varjämte även Billeruds A.-B.
avgivit yttrande till kollegium. Länsstyrelsen i Värmlands län har inhämtat
yttranden från vägförvaltningen i länet, landsfiskalerna i Arvika, Näs och
Gillbergs distrikt, kommunalborgmästaren i Arvika och handelskammaren
i Karlstad ävensom kommunalfullmäktige i Älgå, Kila, Glava, Stavnäs och
Gillberga socknar samt Säffle köping, kommunalstämman i Högeruds socken
och stadsfullmäktige i Arvika samt ett antal företag inom Säffle kanals
trafikområde.

De hörda remissinstanserna ha allmänt tillstyrkt den föreslagna ombyggnaden
av Säffle kanal, men det övervägande flertalet av dem har ansett, att
ombyggnaden bör komma till utförande icke i enlighet med det av utredningsmannen
förordade, som »alternativ III a justerat» betecknade förslaget
utan i enlighet med det i utredningsmannens betänkande angivna utförande,
som betecknats som »alternativ IV» och som innebär, att farledsdjupet å
sträckan Vänern-Säffle ökas till 3,9 m vid ett normalt lågvattenstånd i
Vänern av + 43,75 m.

Beträffande innehållet i de avgivna remissyttrandena torde jag i övrigt få
anföra följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har granskat utredningsmannens kostnadsberäkning
för »alternativ III a justerat» och efter omräkning enligt nuvarande
prisläge uppskattat totalkostnaden till 3 140 000 kronor. Detta
belopp är 62 procent högre än den av utredningsmannen på grundval av
1939 års prisläge beräknade kostnaden. Härvid bör dock beaktas, att styrelsen
för centraladministration och oförutsedda kostnader räknat med ett
pålägg av ca 20 procent, medan det motsvarande av utredningsmannen gjorda
pålägget utgör ca 17 procent. Den till 1946 års prisläge hänförda kostnaden
är sålunda 230 000 kronor eller 8 procent högre än den av utredningsmannen
beräknade kostnaden Relativt sett är skillnaden alltså icke betydande.
Den av utredningsmannen angivna kostnaden — som givetvis är att
betrakta såsom approximativ — synes utan risk för en felbedömning av
större mått kunna läggas till grund för statsmakternas ställningstagande i
förevarande fråga.

Styrelsen har funnit frågan om en uppdämning av Byälven för närvarande
böra lämnas åsido.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Beträffande frågan om en fördjupning av farledens nedre del till 3,9 m
djup har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Farledens nedre del till Säffle har en relativt större trafikekonomisk betydelse
jämfört med den övre delen, och den ifrågavarande fördjupningen
kommer att ställa sig väsentligt dyrare, om den utföres framdeles såsom en
fristående byggnadsetapp, i jämförelse med vad fallet'' blir, om den utföres
samtidigt med den nu föreslagna ombyggnaden. Vidare bör beaktas, att vattenståndet
i Vänern under vissa torrperioder kan komma att sjunka under
den lågvattenyta, som vid vederbörande utredning räknats såsom normerande;
detta förhållande utgör ännu en anledning, som talar för det större
farledsdjupet.

Enligt styrelsens mening torde utförandet av en ytterligare fördjupning
av farledens nedre del komma att medföra ett väsentligt tillskott i värdet av
ombyggnaden i fråga, vilket sannolikt kommer att fullt uppväga motsvarande
merkostnad. Med hänsyn till nuvarande osäkerhet beträffande kostnadsökningens
storlek, synes emellertid avgörandet rörande farledsdjupet utan
större olägenhet kunna uppskjutas, intill dess säkrare underlag finnes för
en avvägning mellan kostnad och båtnad. Under alla förhållanden bör dock
djupet i slussen redan i samband med den nu planerade ombyggnaden göras
3,9 m liksom slussportsbredden bör ökas från 10,2 till 10,6 m. Merkostnaden
härför uppskattas till 50 000 kronor.

Mot i betänkandet lämnade driftskalkyler och i samband därmed gjorda
förutsättningar har styrelsen intet att erinra. Ej heller har styrelsen någon
erinran mot utredningsmannens förslag angående kanalombyggnadens finansiering
och kanalens framtida förvaltning och drift.

Styrelsen har tillstyrkt av utredningsmannen föreslagen plan för statens
medverkan till en ombyggnad av Säffle kanal i huvudsak på grundval av det
byggnadsförslag, som betecknats alt. III a justerat, dock med förutnämnda
ändringar i vad avser tröskeldjup i slussen samt slussportsbredd.

Vattenfallsstyrelsen framhåller efter därom förebragt utredning att det
förefinnes risk för att vattenståndet i Vänern under vissa år under långa
perioder kan bliva så lågt, att fartyg med 3,3 m djupgående icke kunna
framföras å sträckan Vänern—Säffle vid ett utförande av kanalen enligt
alternativ III med 3,6 m vattendjup vid ett vattenstånd av + 43,75 in.

Med hänsyn härtill ifrågasätter styrelsen, huruvida icke farledssträckan
Vänern — bassängen ovanför slussen bör fördjupas till 3,9 m under + 43,75,
vilket innebär, att 3,3 m djupgående fartyg kunna passera denna sträcka
vid ett lägsta vattenstånd av + 43,45 och 3,6 m djupgående fartyg vid ett
lägsta vatten av + 43,75.

I fortsättningen framhåller styrelsen, att eu ombyggnad av Säffle kanal
kommer att möjliggöra en avsevärt förbättrad och vidgad trafik till gagn för
näringslivet i de orter, som äro hänvisade till kanalen för sina transporter.
Enligt de framlagda kalkylerna torde inom 25 år efter ombyggnaden ca 3 %
avkastning kunna ernås på det föreslagna till 1,65 miljoner kronor uppgående
aktiekapitalet, medan däremot icke någon ränta skulle kunna tills vi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

dare påräknas beträffande resten av kapitalet, vilket dock anses svara mot
statens allmänna intresse av att tillgodose bygdens trafikbehov samt av Trollhätte
kanalverks inkomster av trafiken genom Säffle kanal. Då varken det
nuvarande kanalbolaget eller de industrier och kommuner, som i första hand
skulle komma att tillgodogöra sig fördelarna av förbättrade trafikförhållanden
å kanalen, kunna genomföra kanalombyggnaden, bör staten ingripa, ifall
ombyggnad skall komma till stånd. Såsom utredningsmannen framhållit har
staten i detta fall som ägare av Trollhätte kanal visst direkt intresse av frågan.

Styrelsen tillstyrker att det av utredningsmannen framlagda förslaget till
ombyggnad av kanalen utföres, dock att styrelsen med hänsyn till förekommande
lågvattenstånd i Vänern anser sig böra förorda en fördjupning av
farledssträckan Vänern—bassängen ovanför slussen enligt det i utredningen
angivna alternativet IV, samt att de upprättade avtalen godkännas.

Kommerskollegium säger sig tidigare ha funnit det tveksamt, huruvida
en utbyggnad av kanalen, som ej skulle tillåta större fartyg än sådana med
en lastdryghet om ca 700 tons dödvikt att passera farleden, verkligen skulle
komma att medföra någon mera väsentlig förbättring av sjötrafiken i kanalen,
detta särskilt som den svenska handelsflottan icke omfattar många fartyg
av nämnda storleksordning och tillika av sådan beskaffenhet, att de
kunna nyttjas i nordsjöfart. Vid närmare undersökningar och genom de yttranden
i ärendet, som kollegium inhämtat från rederihåll, har kollegium
emellertid funnit, att ett visst för kanalen lämpligt tonnage redan står till
förfogande och att därtill intresse för anskaffande av ytterligare sådant
tonnage förefinnes på flera håll inom sjöfartsnäringen.

Om hänsyn finge tagas till allenast vad som vore ur sjöfartssynpunkt
mest ändamålsenligt, skulle kollegium vara benäget att förorda alternativ IV.
Därest detta förslag skulle anses för dyrt för att nu komma i fråga, finner
kollegium det välbetänkt att vid en blivande ombyggnad enligt alternativ III
i varje fall taga sådan hänsyn till kommande behov och möjligheter, att
själva slussen redan nu utbygges till ett djup av 3,9 in och med en sådan
bredd i slussporten, som tillåter en senare fördjupning av kanalen utan förnyad
ombyggnad av slussen.

Kollegium, som finner det önskvärt, att ombyggnadsarbetet kommer till
utförande snarast möjligt, erinrar om att Billeruds A.-B. umgåtts med planer
att nedlägga driften vid Hillringsbergs sågverk men är berett att rationalisera
driften därstädes, under förutsättning att utbyggnaden av kanalen
kommer till stånd, så att mera ekonomiska transportförhållanden kunna påräknas.
Kollegium erinrar vidare om att flera industriföretag inom området
redan nedlagts till följd av de otillfredsställande transportförhållandena.

Kollegium anser sig icke för närvarande kunna taga ställning till storleken
av en ifrågasatt förhöjning av kanalavgifterna efter ombyggnaden.
Även om en höjning av avgifterna enligt utredningsmannens förslag skulle
befinnas icke böra vidtagas och den beräknade räntabiliteten icke skulle
kunna förverkligas, synes enligt kollegium detta förhållande icke böra hind -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

ra, att utredningsmannens förslag angående kanalens ombyggnad och förvaltning
genomföres, då det icke är den direkta förräntningen, som bör vara
avgörande för om företaget skall komma till stånd eller icke, utan den
effekt företaget kan väntas få på den ekonomiska utvecklingen i bygden.

Lotsstyrelsen utttalar, att avsikten med den ifrågasatta ombyggnaden av
Säffle kanal bland annat synes vara att möjliggöra direkt fartygstrafik
mellan å ena sidan Arvika med flera vid Byälvens övre del belägna platser
och å andra sidan nordsjöhamnar. Det torde dock kunna ifrågasättas,
huruvida något av de olika alternativen I—IV kan anses innefatta förutsättningar
för en dylik trafik av mera betydande omfattning med för
närvarande befintligt, för nordsjöfart lämpat tonnage. Styrelsen räknar
med att en särskilt konstruerad typ av fartyg kommer att bli erforderlig
för att lämpa sig för trafik såväl i den ombyggda kanalen som i nord- och
östersjöfart.

Av de olika ombyggnadsalternativen anser sig styrelsen även under denna
förutsättning böra i första hand förorda alternativ IV såsom bäst tillgodoseende
sjöfartens behov. Därest emellertid sagda alternativ med hänsyn
till de avsevärda kostnader, som ett genomförande av detsamma beräknas
medföra, icke skulle anses böra komma till utförande, torde enligt
styrelsens uppfattning endast »alternativ III a justerat» böra komma i
fråga. Styrelsen framhåller dock i likhet med utredningsmannen, att även
vid detta alternativ slussen vid Säffle bör byggas för 3,9 meters djup i enlighet
med alternativ IV för att därigenom ett eventuellt framtida genomförande
av sistnämnda alternativ skall kunna underlättas. I detta syfte
bör jämväl slussportsbredden ökas från 10,2 till förslagsvis 10,6 meter.

Statskontoret framhåller till en början, att man icke torde kunna säga
någonting med bestämdhet om de närmaste årens prisutveckling. En ytterligare
prisstegring med därav följande krav på ytterligare kapitaltillskott
från statens sida för ombyggnadens genomförande ter sig dock enligt
statskontorets mening icke osannolik.

I fortsättningen anför statskontoret, att frågan om den gräns till vilken
kanalavgifterna efter kanalens ombyggnad skulle kunna höjas utan men
för företagets konkurrenskraft, icke tillfredsställande utretts. Ämbetsverket
kan icke föreställa sig, att Säffle kanal efter den föreslagna ombyggnaden
skall kunna drivas som ett efter affärsmässiga principer skött företag,
och kan därför heller icke tillstyrka förslaget om bildande av ett halvstatligt
aktiebolag för sådant ändamål. Då det förefinnes ett nära ekonomiskt
samband mellan Trollhätte och Säffle kanaler, framstår det som naturligt
att söka få till stånd eu sammanslagning av de båda kanalföretagen
till en ekonomisk enhet. Statskontoret föreslår därför, att denna
fråga göres till föremål för ingående undersökning.

Utredningsmannens beräkningar rörande det pris, 3 850 kronor per aktie,
som staten skulle ha att erlägga vid förvärv av aktierna i Seffle kanalbolag,
finner ämbetsverket icke kunna läggas till grund för ett bedömande
av kanalens affärsvärde. Om man beräknar kanalens nettoavkastning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

13 000 kronor, vilket ur säljarens synpunkt får anses fördelaktigt, skulle
med en kapitalisering efter 4 procent kanalens affärsvärde för de nuvarande
ägarna av bolaget utgöra 325 000 kronor eller 3 250 kronor per
aktie, vilket enligt statskontorets mening torde vara det högsta pris, som
bör ifrågakomma vid inlösen av aktierna.

Länsstyrelsen i Värmlands län erinrar om att kanalens uppland, området
kring Byälven och dess vattensystem, som sedan mer än 100 år haft Säffle
kanal till huvudtrafikled, utgör en betydelsefull bygd med goda förutsättningar
för ett livskraftigt näringsliv. En viss tillbakagång hade under senare
tid drabbat vissa grenar av den industriella verksamheten i bygden,
helt visst delvis såsom följd av bristande anpassning av kommunikationsväsendet
efter utvecklingens krav. Icke minst de goda skogstillgångarna
omkring Glafsfjorden torde emellertid kunna utgöra underlag för
en ny utveckling, om kommunikationsväsendet förbättras. Jämväl i övrigt
borde efter en sådan förbättring förhoppningar kunna hysas om en
expansion och en ökad differentiering av produktionen inom bygden. Det
är därför en fråga av stor och allmän betydelse, att kanalen bringas i tidsenligt
skick samt erhåller sådan trafikkapacitet, att trafikbehovet kan tillgodoses.
Därvid möter med styrka kravet på direkta sjöfartsförbindelser
med utländska nord- och öster sjöhamnar för förbilligande av frakterna.
Utan att staten lämnar sitt stöd, mäktar bygden ej realisera sina önskemål
på en ombyggnad av kanalen. Såsom ägare av Trollhätte kanal synes
staten även äga ett direkt, affärsbetonat intresse att medverka till en lösning
av frågan om en lämplig ombyggnad av kanalen.

Enligt länsstyrelsens mening föreligga bärande skäl för att staten genom
förvärv av aktiemajoriteten skaffar sig ett dominerande inflytande
inom kanalbolaget samt därigenom skapar framtida trygghet för kanalbolaget
och förutsättningar för kanalens modernisering. De villkor, på
vilka aktieförvärvet enligt den preliminära uppgörelsen skulle ske, synes
länsstyrelsen med hänsyn till de allmänna intressenas betydelse vara godtagbara.

Angående önskemålen om en fördjupning av viss sträcka av kanalen
till 3,9 m och en breddning av slussporten till 10,6 m uttalar länsstyrelsen,
att det vore lyckligt om dessa önskemål kunde vinna beaktande, dock under
förutsättning att dröjsmål med frågans avgörande ej förorsakades
därav.

Arvika stad tillstyrker utredningsmannens förslag och förbinder sig att
till den tidpunkt, då kanalen beräknas kunna tagas i anspråk för större
tonnage, ha färdigställt kajer med tillfarter ävensom att bekosta utvidgningen
av rännan genom sundet mellan Glafsfjorden och Kyrkviken i enlighet
med i betänkandet givna förutsättningar.

Säffle köping tillstyrker utredningsmannens förslag och förbinder sig,
att vid av utredningsmannen förutsatt tid ha färdigställt kajplatser och tillfarter
till dessa, användbara för det fartygsdjup, som ombyggnaden avser.

Handelskammaren i Karlstad tillstyrker ett genomförande av »alterna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210

tiv III a justerat» men ifrågasätter om ej samtidigt möjlighet borde beredas
för en framtida eventuell fördjupning av kanalen till 3,9 in på sträckan
Vänern—Säffle sluss och i själva slussen. På samma gång borde slussportsbredden
ökas i relation härtill, förslagsvis 10,6 m.

Billeruds aktiebolag tillstyrker utredningsmannens förslag men framhåller
samtidigt betydelsen av att även djupet i farleden nedanför Säff le
sluss ökas till 3,9 m samt att slussporten breddas till 10,6 in.

Seffle kanalbolag anser sig ej kunna finansiera ombyggnadsprogrammet
och hemställer att avtalen om statsförvärv skola godkännas, att ombyggnad
av kanalen skall ske i enlighet med utredningens förslag alternativ IV
samt att ombyggnad av en ledarm skall påbörjas snarast möjligt.

Chefen för marinen har efter samråd med chefen för försvarsstaben förklarat
sig icke ha något att erinra mot de i betänkandet avgivna förslagen.

Järnvägsstyrelsen har uttalat, att ur statens järnvägars synpunkt intet
är att erinra mot att frågan om Säffle kanals ombyggnad löses i enlighet
med de av utredningsmannen tillstyrkta riktlinjerna.

Ärendets fortsatta beredning inom kommunikations departementet.

Sedan utredningsmannens förslag angående Säffle kanals ombyggnad varit
föremål för remissbehandling, har ärendet huvudsakligen på grund av
vissa därunder framförda erinringar och förslag varit föremål för fortsatt
beredning inom kommunikationsdepartementet. Sålunda har frågan om
den av flertalet hörda remissinstanser tillstyrkta förändringen av planen
för kanalens ombyggnad, enligt vilken denna för kanalsträckan Vänern—
Säffle borde komma till utförande i överensstämmelse med det i utredningsmannens
betänkande angivna ehuru ej förordade alternativ IV, synts
böra underkastas förnyad prövning. I samband därmed har jämväl även
frågan om finansieringen av den med en dylik utvidgning av programmet
för kanalombyggnaden förenade merkostnaden upptagits till övervägande,
varvid, såsom redan i utredningsmannens betänkande förutsatts, skäligheten
av och förutsättningarna för en särskild medverkan från Billeruds A.-B.
och Säffle köping särskilt undersökts. — Vidare har den i remissyttrandet
från statskontoret upptagna frågan om de organisatoriska formerna för
kanalens förvaltning och drift efter en kommande ombyggnad ytterligare
prövats och vissa därmed sammanhängande frågor, bl. a. rörande Billeruds
A.-B:s ekonomiska medverkan i kanalombyggnaden, upptagits till ny behandling.

Slutligen bar i samband med de nämnda förhandlingarna jämväl upptagits
frågan om förnyelse av det med innehavarna av aktiemajoriteten i
Seffle kanalbolag tidigare träffade men med 1947 års utgång utlöpta avtalet
angående överlåtelse till staten av nämnda aktiemajoritet in. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1. Kanalombyggnadens utförande.

Såsom framgått av bl. a. vattenfallsstyrelsens remissyttrande motiveras
ett genomförande av kanalombyggnaden enligt alternativ IV för sträckan
Vänern—Sättle av det förhållandet att vattenståndet i Vänern under långa
perioder vissa år visat sig kunna bli så lågt att fartyg med 3,3 in djupgående
icke kunna framföras å nämnda sträcka, därest farleden utföres enligt
alternativ III, innebärande ett minsta vattendjup i farleden av 3,6 in vid ett
vattenstånd av -j- 13,75 m, med andra ord det »normala lågvattenstånd» nedanför
Sättle sluss, som varit utgångspunkten för ombyggnadsförslagens
djupdimensionering av kanalen. Enligt vattenfallsstyrelsen har sålunda vattenståndet
i Vänern åren 1939—1947 under icke mindre än i medeltal 62
dagar per seglationssäsong underskridit nivån + 43,75 m. Under vissa år
har ifrågavarande vattenstånd underskridits under en väsentligt längre tid,
under seglationssäsongerna åren 1941, 1942 och 1947 sålunda respektive
143, 259 och 131 dagar. En ytterligare fördjupning av leden enligt alternativ
IV till ett minsta vattendjup av 3,9 in vid nämnda normala lågvattenstånd
skulle medgiva, att båtar med 3,3 m djupgående obehindrat skulle
kunna passera kanalen även under sådana perioder, då Vänerns vattenstånd
sjunkit under den angivna normala lågvattennivån ned till lägst + 43,« m,
och den skulle samtidigt innebära, att fartyg med upp till 3,6 in djupgående
skulle kunna trafikera kanalen å den ifrågavarande sträckan under tider,
då vattenståndet ej understeg den normala lågvattennivån.

Såsom lramgått av utredningsmannens betänkande skulle merkostnaden
för ett genomförande i samband med den övriga kanalombyggnaden av den
ytterligare fördjupningen av farleden från 3,6 till 3,9 m enligt alternativ IV
uppgå till 350 000 kronor, beräknat med 50 % tillägg till 1939 års kostnad.
Nämnda kostnad avser sträckan från Vänern och upp till Säffle norra kaj
vid bassängen ovanför slussen och regleringsdammen i Säffle. Det är emellertid
uppenbart, att därest den ifrågavarande ytterligare fördjupningen av
nämnda sträcka skall komma till utförande det bör övervägas, huruvida
icke samma ytterligare fördjupning av farleden bör genomföras även för
sträckan ovanför Säffle norra kaj upp till Billeruds A.-B:s lastkaj i Säffle,
där huvudparten av det i kanalen fraktade godset till och från Säffle
lastas. Det kan visserligen sägas, att därest fördjupningen från 3,6 till 3,9
av sträckan nedanför regleringsdammen i Säffle ses såsom huvudsakligen
motiverad av önskvärdheten att trygga kanalens användbarhet för ett 3,3 in
djupgående tonnage även under tider, då vattenståndet i Vänern understiger
-|- 43,75 in, det framstår såsom mindre nödvändigt att genomföra en
motsvarande fördjupning ovanför regleringsdammen, där även under exceptionella
lågvattenperioder det torde vara möjligt att hålla ett för det nämnda
tonnaget erforderligt farledsdjup genom reglering av dämningen. Om
emellertid hänsyn tages jämväl till möjligheten att vid ett vattenstånd, som
ej understiger 43,75 in, trafikera en till 3,9 m fördjupad kanal med större

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tonnage än det nyssnämnda, kommer frågan i ett annat läge. En farledsfördjupning,
som stannade vid Säffle norra kaj, skulle i detta avseende
innebära, att det större tonnaget väl kunde gå upp till den med hänsyn till
lastmängderna mindre betydelsefulla kajen i Säffle, medan det icke kunde
gå fram till den några hundra meter ovanför belägna, ur godssynpunkt betydelsefullare
kajen vid Billeruds A.-B:s fabriker. Ur denna synpunkt ter
sig jämväl en fortsatt fördjupning av sträckan mellan Säffle köpings och
Billeruds A.-B:s kajer motiverad, därest över huvud taget en sådan fördjupning
av den nedanför belägna sträckan skall genomföras.

Därest jämväl sistnämnda delsträcka fördjupas till 3,9 m genom uppmuddring
och sprängning i farledens botten kan på grundval av kostnadsberäkningar,
som verkställts av kanalbolagets verkställande direktör, den
angivna merkostnaden för alternativ IV väntas stiga med, om även i detta
fall räknas med 50 % tillägg till 1939 års kostnader, 165 000 kronor till
(350 000 -f- 165 000) 515 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för hela
kanalombyggnaden med sistnämnda utvidgning av byggnadsprogrammet
skulle sålunda stiga till (2 910 000 -j- 515 000) 3 425 000 kronor.

Eftersom den ifrågavarande ytterligare farledsfördjupningen till hela den
del, den avser den sistnämnda sträckan — som ju är belägen ovanför regleringsdammen
i Säffle — i stället för genom en nedskärning i farledens
botten alternativt kan åstadkommas genom en uppdämning av hela vattensystemet
ovanför nämnda damm —- i vilket fall den samtidigt skulle komma
hela den ovanför liggande farleden till godo, ej blott sträckan upp till
Billeruds kaj — synes frågan om den nyssnämnda kostnadsökningen på
165 000 kronor få bedömas med hänsyn tagen till kostnaderna för det alternativa
utförandet med uppdämning av farleden ovanför Säffle. Såsom i
det föregående redovisats, föreligger ingen egentlig kostnadsberäkning för
uppdämningsalternativet, och en sådan kan, eftersom den förutsätter en
komplicerad och tidsödande utredning av frågan om uppkommande markskador
etc. för närvarande över huvud taget icke åstadkommas. På grundval
av uppgifter från en äldre utredning har som nämnts utredningsmannen
angivit en kostnad för uppdämningen av storleksordningen 300 000
kronor. Även om denna uppgift ej kan läggas till grund för en definitiv bedömning
av frågan om vilka kostnader en uppdämning nu skulle medföra,
synes den tyda på att skillnaden mellan å ena sidan merkostnaden, 165 000
kronor, för en farledsfördjupning genom nedgrävning i botten på sträckan
Säffle norra kaj—Billeruds A.-B:s lastkaj i Säffle och å andra sidan kostnaden
för en uppdämning, som skulle ge kanalen i hela dess längd ett
farledsdjup av 3,9 m, icke behöver vara så betydande, att det senare utförandet
bör betraktas såsom helt uteslutet. Det förefaller t. ex. icke otänkbart,
att efter farleden ovanför Säffle belägna kommuner och företag, vilka skulle
draga fördel av alt hela kanalen utfördes för det större farledsdjupet, kunde
vara beredda att bidraga till kostnaderna för uppdämningsföretagets genomförande
och att detta därmed ur statens synpunkt icke skulle komma
att ställa sig alltför mycket kostsammare än den begränsade fördjupningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

(genom nedgrävning i farledens botten) mellan regleringsdammen och Billeruds
A.-B:s kaj i Säffle, som bara skulle komma Säffle-trafiken till godo.

Därtill kommer, att man vid ställningstagandet till frågan om valet mellan
de båda alternativa tillvägagångssätten för åstadkommande av den
ifrågavarande ytterligare farledsfördjupningen ovanför regleringsdammen
i Säffle har att ta hänsyn till ännu en omständighet. Även om en fördjupning
av farleden ovanför Säffle till 3,9 m i dagens läge måhända icke ter
sig som oundgängligen nödvändig, kan, såsom också utredningsmannen uttalat,
behovet därav i framtiden komma att te sig större. Om man, efter att
för närvarande ha stannat för att genomföra fördjupningen av farleden endast
upp till Billeruds A.-B:s kaj genom en nedskärning i farledens botten,
efter någon tid ändock finner, att det större farledsdjupet bör förverkligas
för hela kanalen och då naturligen genom en uppdämning av vattensystemet
ovanför Säffle, komma de arbeten, som i första etappen gjorts för nedskärningen
i farledsbotten från 3,6 till 3,9 m å sträckan mellan regleringsdammen
och Billeruds A.-B:s kaj liksom de kostnader dessa arbeten betingat,
att te sig »bortkastade». De kompenseras icke av någon minskning
av kostnaderna för den efterföljande uppdämningen, och det därigenom
uppnådda, med 0,3 m ökade farledsdjupet på en begränsad sträcka i leden
medtör icke någon särskild fördel för den framtida trafiken i kanalen. -—-Det synes sålunda ofrånkomligt att redan vid det nu aktuella valet mellan
uppdämnings- och nedskärningsalternativen för farledens fördjupning ovanför
Säffle — liksom vid jämförelsen mellan kostnaderna för respektive alternativ
— en viss hänsyn tages även till denna omständighet.

I främsta rummet får emellertid ställningstagandet till den ifrågasatta
ytterligare fördjupningen av farleden -— såväl nedanför som ovanför dammen
i Säffle — givetvis avgöras av en bedömning av det behov, den skulle
tillgodose och den nytta för trafiken den skulle medföra. Då det, såsom
frågan föreligger, i första hand är Säffle köping och Billeruds AB:s industrier
i Säffle, som kunna väntas komma att draga fördel av den ifrågavarande
fördjupningen och vara intresserade av att den kommer till stånd,
har det närmast synts angeläget att utröna dessa parters bedömning av
frågan och, vilket i viss mån är samma sak, villighet att ekonomiskt bidraga
till täckande av de kostnader, som äro förenade med den extra fördjupningens
genomförande.

Från kommunikationsdepartementets sida ha för den skull upptagits
förhandlingar med Säffle köping och Billeruds AB angående frågan om den
föreslagna utvidgningen i ombyggnadsprogrammet för Säffle kanal och
angående ekonomisk medverkan från deras sida för dess genomförande.
Under dessa förhandlingar ha från båda de nämnda parterna gjorts enstämmiga
uttalanden om värdet av den ifrågavarande fördjupningen av
farleden. Båda parterna ha likaledes varit beredda att i betydande omfattning
ekonomiskt engagera sig för dess genomförande.

Vad först beträffar ställningstagandet till frågan från Säffle köpings sida,
torde detta i avsevärd grad ha haft samband med och bestämts av köpingens
planer på att vid Karlsborg nedanför slussen i kanalen anlägga en

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

hamn, vilken skulle komma att draga nytta av en fördjupning av den
där nedanför liggande delen av kanalen. Det är självfallet ett intresse för
köpingen, att denna hamn blir trafikabel med ett större tonnage än den nuvarande
leden medger — och även än en enligt alternativ III till 3,6 in vattendjup
ombyggd led skulle medgiva — och en av köpingen själv med tanke
på den blivande hamnens behov utförd fördjupning av farleden skulle, även
om den utfördes med statsbidrag, komma att åsamka kommunen betydande
kostnader. Vid förhandlingarna med köpingens representanter om storleken
av ett bidrag från köpingen till den föreslagna fördjupningen från 3,6
till 3,9 m av ifrågavarande sträcka av kanalen ha underhandlingarna väsentligen
förts med utgångspunkt från detta förhållande. Det har från kommunikationsdepartementets
sida ansetts skäligt, att köpingen bidrager med
en så stor del av den på sträckan nedanför den blivande hamnen belöpande
kostnaden för den ifrågavarande farledsfördjupningen, som motsvarar
den egna kostnad, som köpingen skulle få vidkännas, därest den själv för
hamnens behov skulle genomföra fördjupningen ifråga och därvid dels åtnjuta
statsbidrag för ändamålet med maximalt belopp, två tredjedelar av
verkliga kostnaden, och dels vara i tillfälle att tillgodogöra sig de fördelar
ur kostnadssynpunkt, som ligga däri, att arbetet kunde utföras i samband
med övriga för kanalombyggnaden (för genomförande av alternativ III)
erforderliga arbeten. Utifrån dessa utgångspunkter och utifrån den tidigare
verkställda kostnadsberäkningen för ifrågavarande arbeten och farledssträcka,
enligt vilken totala merkostnaden för fördjupningen, omräknad till dagens
prisläge, torde komma att uppgå till ca 300 000 kronor, har det nämnda
bidraget från köpingens sida ansetts böra utgöra 100 000 kronor, vilket
köpingens representanter vid förhandlingarna godtagit. Vid sammantrade
den 16 mars 1948 har jämväl Säffle köpings kommunalfullmäktige beslutat,
att därest kanalombyggnaden kommer till stånd och den ifrågavarande farledsfördjupningen
därvid genomföres, bevilja ett bidrag till kostnaderna
härför med 100 000 kronor.

Vid de motsvarande förhandlingar, som förts med Billeruds AB angående
frågan om dess medverkan till genomförande av den ifrågasatta ytterligare
fördjupningen av kanalen och i det preliminära avtal, vartill dessa
förhandlingar lett, har jämväl samtidigt upptagits frågan om den ändrade
form för företagets tidigare förutsatta ekonomiska medverkan till kanalens
ombyggnad, som aktualiserats av en ifrågasatt förändring av den ombyggda
kanalens organisation och förvaltning. Jag torde under sådana förhållanden
böra först redogöra för denna sistnämnda fråga och därefter i ett sammanhang
redovisa de båda frågorna berörande förhandlingarnas resultat.

2. Kanalens organisation efter ombyggnaden.

Såsom framgått av det i det föregående redovisade remissyttrandet från
statskontoret, har nämnda ämbetsverk ifrågasatt huruvida icke Säffle kanal
i stället för att drivas som ett halvstatligt företag i aktiebolagsform hor

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

sammanslås med Trollhätte kanal, med vilken den har huvudparten av sin
trafik gemensam och med vars förvaltning och drift den därför borde samordnas.

Då inom kommunikationsdepartementet denna fråga upptagits till prövning,
har det skett, förutom av skäl som statskontoret påpekat, med hänsyn
främst till att vissa kostnader för den som ett aktiebolag organiserade kanalens
förvaltning och drift synts vara, om icke för ett fristående företag i och
för sig höga, så dock av den natur, att det förefallit möjligt, att de skulle
kunna icke oväsentligt nedbringas, därest den självständiga företagsformen
övergåves och driften och förvaltningen inordnades under Trollhätte kanals
ledning. Härför har synts tala, att Trollhätte kanal dels bedriver en alldeles
likartad verksamhet och dels även torde ha resurser att —- bortsett från
kostnaden för den nödvändiga lokala personalen för Säffle kanals rent tekniska
drift, sluss- och brobevakning etc. — utan nämnvärda kostnadsstegringar
och utvidgning av sin egen organisation påtaga sig skötseln av Säffle
kanal. De besparingar, som på detta sätt synts möjliga att uppnå, avse kostnader
för det föreslagna fristående kanalbolagets administrativa och tekniska
ledning samt för debitering och uppbörd av avgifter för trafiken.

En företagen närmare undersökning av dessa frågor, grundad väsentligen
på uppgifter, som ledningen för Trollhätte kanalverk tillhandahållit, har sålunda
givit vid handen, att en sammanslagning av de båda kanalerna skulle
göra det möjligt att inbespara kostnaderna för — förutom givetvis själva
bolagsledningen, styrelse, verkställande direktör och revisorer — den i utredningsmannens
förslag förutsatta kanalinspektoren, vars arbetsuppgifter
väsentligen skulle kunna övertagas av motsvarande personal vid Trollhätte
kanal och utan utökning av denna. Även till den del kanalinspektorens uppgifter
skulle komma att hänföra sig till arbete med debitering och uppbörd
av kanalavgifter — för vilka uppgifter därjämte i utredningsmannens förslag
en ltontorsskrivare ansetts behövlig — skulle den kunna övertagas av
Trollhätte kanals nuvarande organisation. Det har tillfredsställande visats,
att all debitering och upphörd av kanalavgifter även för Säffle kanal skulle
kunna centraliseras till Trollhättan på samma sätt som en motsvarande centralisering
av Trollhätte kanals egen, tidigare decentraliserade debitering och
upphörd nyligen genomförts. För all trafik, som passerar båda kanalerna,
kunde i och för sig, och om en annan ordning icke ur redovisningssynpunkt
befunnes önskvärd, t. o. in. en sammanläggning av avgifterna för de båda
kanalerna till en enda avgift genomföras, varigenom det erforderliga arbetet
med debitering och uppbörd bleve exakt detsamma, som det motsvarande
arbetet f. n. är för enbart Trollhätte kanals vidkommande. Även, därest av
redovisningsskäl en dylik sammanläggning av avgifterna icke anses böra
genomföras, och även för de fall, då Säffle kanals trafik icke berör Trollhätte
kanal, blir enligt lämnade uppgifter det på grund av övertagandet av Säffle
kanals debitering och uppbörd orsakade merarbetet så föga betungande, att
det icke ansetts nödvändiggöra någon utökning av den med ifrågavarande
arbetsuppgifter sysselsatta personalen i Trollhättan. Ej heller kräver över -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

tagandet någon förändring av den vid Trollhätte kanal f. n. tillämpade
ordningen för arbetet: för sådan trafik, som berör båda kanalerna och som
passerar Trollhättan, kan samma ordning för debiteringen följas, som nu
tillämpas för all trafik på Trollhätte kanal, som passerar Trollhättan; för
trafik som endast berör Säffle kanal, kan tillämpas samma modifierade
system, som redan nu finnes infört för sådan trafik på den förra kanalen,
som ej passerar Trollhättan. I båda fallen krävs en viss enkel medverkan
från sluss- och brovaktpersonalen, som enligt vad det visat sig, utan svårighet
har kunnat lämnas av denna personal vid Trollhätte kanal och som
förutsättes lika lätt kunna lämnas av motsvarande personal vid Säffle kanal.

Under dessa förutsättningar synes, förutom kanalinspektorstjänsten, även
den i utredningsmannens förslag upptagna kontorsskrivartjänsten kunna inbesparas,
därest Säffle kanals drift sammanslås med Trollhätte kanal.

De besparingar, som synas möjliga vid en sammanslagning av kanalerna,
äro sålunda, redovisade med utgångspunkt från de löner och arvoden, som

utredningsmannen upptagit: Kronor

Kanalinspektor ........................................... 9 500

Kontorsskrivare ........................................... 6 600

Verkställande direktör, styrelse och revisorer .................. 6 000

22 100

De löner, varmed utredningsmannen räknat, motsvara med hänsyn tagen
till viss löneklassuppflyttning och efter avrundning ungefär lönerna för
motsvarande personal i statlig tjänst före den 1 juli 1947 genomförda löneregleringen.
Tages hänsyn till denna, skulle lönerna för kanalinspektoren
och kontorsskrivaren stiga med tillsammans drygt 4 000 kronor per år. Även
om arvodena till verkställande direktör, styrelse och revisorer förutsättas icke
ha undergått någon stegring, skulle sålunda i allt omkring 26 000 kronor i
löner och arvoden kunna inbesparas, därest kanalen sammansloges med
Trollhätte kanal i stället för att drivas som ett fristående företag i aktiebolagsform.
Mot denna besparing torde få räknas vissa mindre kostnadsökningar,
nämligen för resor och traktamenten för personal från Trollhättan,
som skall handha inspektion och översyn av Säffle kanal, samt måhända
för någon högre lönesättning, än vad som eljest kommit i fråga, för slussmästaren
i Säffle, som torde böra vara kvalificerad att utöva viss lokal
översyn över farleden. Även om hänsyn tages till dessa kostnadsökningar,
synes det icke vara för optimistiskt att räkna med att den sammanlagda
möjliga besparingen genom en sammanslagning med Trollhätte kanal skall
uppgå till omkring 20 000 kronor per år. Denna besparing ger med nuvarande
ränteläge förräntning av omkring 650 000 kronor av det kapital, som
staten måste investera i kanalombyggnaden, och ter sig sålunda icke oväsentlig
för företagets ekonomi.

Vid de förutnämnda förhandlingar, som från kommunikationsdepartementets
sida förts med Billeruds aktiebolag, har underhandlingar ägt rum

3 Rihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition nr 210

dels om den i det föregående berörda frågan om en ökad finansiell medverkan
från bolagets sida, för den händelse statsmakterna skulle besluta
att genomföra kanalombyggnaden å sträckan Vänern—Säffle för det större
farledsdjupet 3,9 m, och dels om formen för denna medverkan, därest kanalen
i stället för att drivas som ett fristående företag i aktiebolagsform sammansloges
med Trollhätte kanal, i vilket fall Billeruds aktiebolags tidigare
åtagande att tillskjuta kapital till kanalombyggnaden genom aktieteckning
i kanalbolaget ej längre vore aktuellt. Billeruds aktiebolag har vid de
förda förhandlingarna uttalat sig för, att kanalombyggnaden bör komma till
utförande för det större farledsdjupet å sträckan Vänern—Säffle samt även,
därest den ifrågavarande ytterligare fördjupningen av farleden å denna
sträcka från 3,6 till 3,9 in vattendjup utfördes upp till bolagets lastkaj i
Säffle, förklarat sig berett att lämna ett kontant bidrag till kanalombyggnadens
genomförande, utmätt med hänsyn till den kostnadsökning, som nyssnämnda
utvidgning av byggnadsprogrammet kommer att medföra. Förhandlingarna
om storleken av och formen för dessa bidrag ha lett till att
ett preliminärt avtal, giltigt under förbehåll att det godkännes av Kungl.
Maj :t före den 31 december 1948, träffats av innehåll, som framgår av en
till statsrådsprotokollet fogad särskild bilaga (Bil. 1). Under förutsättning
att ombyggnaden av Säffle kanal genom statens försorg kommer till stånd
och utföres i enlighet med utredningsmannens som alternativ III a justerat
betecknade förslag men med ett farledsdjup av 3,9 m å sträckan Vänern—
Billeruds aktiebolags lastkaj i Säffle, förbinder sig Billeruds aktiebolag, att
dels utan vederlag till staten överlämna den s. k. Billerudsgruppens 23 aktier
i Seffle kanalbolag och dels lämna ett kontant bidrag till kostnaderna
för kanalombyggnadens genomförande av 500 000 kronor.

Överenskommelsen med Billeruds aktiebolag innebär sålunda, att bolaget
utan anspråk på återbetalning och förräntning skall tillskjuta ett lika
stort kontant belopp för kanalombyggnadens genomförande, som bolaget vid
den tidigare uppgörelsen hade åtagit sig att tillskjuta genom aktieteckning,
samt att bolaget därutöver skall avstå från äganderätten till sina nuvarande
aktier i kanalbolaget, vilket räknat med samma pris per aktie, 3 850 kronor,
vartill staten erbjudits förvärva aktiemajoriteten i kanalbolaget, motsvarar
ett ytterligare bidrag av 88 550 kronor.

De i avtalet intagna bestämmelserna rörande kanalombyggnadens utförande
äro — med hänsyn till de i det föregående anförda övervägandena
angående de båda alternativa möjligheterna för genomförande, ovanför regleringsdammen
i Säffle, av den förutsatta ytterligare fördjupningen av farleden
från 3,6 till 3,9 m — avfattade så, att staten förbinder sig att vid kanalens
ombyggnad åstadkomma ett farledsdjup av 3,9 m från Vänern och upp
till i varje fall Billeruds aktiebolags lastkaj i Säffle, men att staten, vad
gäller sträckan ovanför regleringsdammen i Säffle, förbehåller sig rätten
att utföra den ifrågavarande fördjupningen från 3,6 till 3,9 in antingen genom
nedskärning i farledens botten eller genom uppdämning.

I avtalet har slutligen — likalydande med en motsvarande klausul i det

Kungi. Maj:ts proposition ni 210.

tidigare av utredningsmannen träffade avtalet — intagits en bestämmelse,
enligt vilken det vid behandling av de framtida taxorna för kanalen bör
beaktas, att det framför allt är exportgods, som har gagn av kanalombyggnaden,
men att kanalavgifterna dock icke böra sättas högre, än att sjötrafiken
genom kanalleden i möjligaste mån kan bli konkurrenskraftig och
medföra fördel för den bygd och det näringsliv, som kanalen är avsedd att
tjäna.

3. Förnyad preliminär uppgörelse angående förvärv av aktiemajoriteten
i Seffle kanalbolag in. in.

Sedan förutnämnda nya uppgörelser träffats med Billeruds aktiebolag och
Säffle köping har jämväl frågan om förnyelse av det tidigare av utredningsmannen
träffade men med 1947 års utgång utlöpta avtalet med innehavarna
av aktiemajoriteten i Seffle kanalbolag angående förvärv av denna m. m.
upptagits till prövning. De förda förhandlingarna med befullmäktigad representant
för aktieinnehavarna ha lett till att ett nytt preliminärt avtal
ingåtts, vilket därest det bekräftas av Kungl. Maj :t före utgången av 1948,
innebär att staten den 31 december 1948 skall övertaga aktiemajoriteten,
73 aktier, i kanalbolaget på i stort sett samma villkor, som det tidigare
avtalet stipulerade. Enligt avtalet, som torde få fogas som särskild bilaga
till statsrådsprotokollet (Bil. 2), skall staten sålunda erlägga 3 850 kronor
per aktie eller tillhopa 281 050 kronor att gäldas på överlåtelsedagen. Utöver
sedvanliga föreskrifter rörande bolagets skötsel och dispositionen av
dess tillgångar och löpande inkomster för tiden intill överlåtelsen har staten
dels betingat sig rätt att utse representanter att vara närvarande vid
sammanträden med kanalbolagets styrelse och dels meddelat föreskrifter
rörande utseende av ny styrelse för bolaget efter den nuvarande styrelsens
avgång. Bolagets verkställande direktör skall avgå från sin befattning den
31 december 1948 och därefter under sin återstående livstid tillförsäkras
en pension, motsvarande vad såsom full pension utgår till en statens befattningshavare
i lönegrad Ca 30; därest han avlider före sin hustru skall
hon tillförsäkras änkepension såsom änka efter en befattningshavare i angivna
lönegrad. Bestämmelsen i avtalet angående nyssnämnda pensioner
har, jämfört med motsvarande bestämmelse i det tidigare avtalet och med
innebörd som däri förutsattes, ändrats i överensstämmelse med den reglering
av statstjänstemännens löner och pensioner, som trädde i kraft den
1 juli 1947; den förhöjning av pensionsförmånerna som det nya avtalet
föreskriver motsvarar alltså endast den förhöjning som i och med nyssnämnda
löne- och pensionsreglering automatiskt skulle ha inträtt, därest
det tidigare avtalet hade trätt i kraft. I avtalet stipuleras vidare, att verkställande
direktören intill den 1 oktober 1949 skall äga rätt att disponera
sin nuvarande, kanalbolaget tillhöriga bostad samt att ban under samma
tid skall stå till förfogande för utförande, om staten så påkallar, av arbete

Kungi Maj:ts proposition nr 210.

rörande kanalen och dess ombyggnad; under denna tid skall han åtnjuta
ett arvode, som tillsammans med den till honom utgående pensionen bereder
honom samma inkomst som den nuvarande lönen.

Genom ett förvärv av nyssnämnda aktiemajoritet samt genom den avtalade
överlåtelsen av Billerudsgruppens 23 aktier i kanalbolaget skulle staten,
då bolaget självt innehar 3 aktier, komma att förfoga över 99 av bolagets
100 aktier. För en kommande likvidation av bolaget och för kanalens
överförande i statlig drift är det önskvärt, att staten kan förfoga jämväl
över den återstående, av Arvika stad ägda aktien i bolaget. På framställning
därom har Arvika stads drätselkammare den 24 mars beslutat utan
vederlag överlåta ifrågavarande aktie till staten, därest denna övertager kanalens
drift.

Departementschefen.

Den genomförda utredningen har övertygat mig om att de sedan länge
aktuella planerna på en ombyggnad av Säffle kanal böra komma till utförande
och att staten därvid icke kan undandraga sig sin medverkan. Fn
stor industri-, skogs- och jordbruksbygd med otillräckliga övriga kommunikationer
är i väsentlig grad beroende av trafiken på kanalen. Bygden
har under senare tid drabbats av en kännbar industridöd, som åtminstone
delvis torde kunna sättas i samband med transportsvårigheterna, och för
närvarande hotas en industri, Hillringsbergs sågverk, av vilket ett litet
samhälle helt är beroende, av nedläggning, därest transportförhållandena
icke genom en ombyggnad av kanalen förbättras. Det är emellertid i övrigt,
bortsett från kommunikationerna, i intet avseende fråga om en bygd, som
saknar betingelser för sitt näringslivs fortbestånd och utveckling. Det torde
icke kunna sägas, att stöd från statsmakterna för kommunikationernas upphjälpande
skulle kunna ses som medel till enbart ett artificiellt vidmakthållande
av en ur ekonomiska synpunkter svagt berättigad näringsverksamhet.
Såväl bygdens industri som dess skogsbruk och jordbruk torde
tvärtom ha goda betingelser för sin verksamhet och för en fortsatt gynnsam
utveckling av denna. Tillgängliga uppgifter ge vid handen att virkestillgångarna
och den årliga tillväxten inom det skogsbruk, som utgör råvaruindustrin,
icke endast äro tillräckliga för den nu utbyggda industriella
kapaciteten utan även medge en fortsatt utbyggnad av denna. Industrins
lokalisering med den till inlandet och i nära samband med råvaruproduktionen
förlagda förädlingsverksamheten förefaller ur många synpunkter
sett, bl. a. med hänsyn till arbetskraftsförsörjningen, att vara lycklig; dess
nackdelar ur kommunikationssynpunkt äro under nuvarande förhållanden
påtagliga men icke omöjliga att avhjälpa. Jämförd med förhållandena på
många andra håll för vår träförädlande industri och för dess råvaruproducerande
skogsbruk företer denna bygd den gynnsamma bilden av ett
skogsbruk med i varje fall förhållandevis goda förutsättningar för sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

framtida arbetskraftsför sörj ning och en skogsindustri, som har en tillräcklig
råvarubas och sålunda icke hotas av inskränkningar och svårigheter på
grund av råvaruknapphet. Det kan mot bakgrunden härav och jämväl
med hänsyn till den lovande utveckling, som även andra näringar inom
området uppvisa, icke vara oförenligt med en sund ekonomi, att staten
lämnar sin medverkan till en lösning av den kommunikationsfråga, som
på ett avgörande sätt inverkar på möjligheterna att utnyttja bygdens och
dess näringslivs i övrigt goda förutsättningar.

Den nuvarande kanalen har på grund av utvecklingen blivit otillräcklig
för sitt ändamål, och därtill kommer, att vissa anläggningar vid farleden,
framför allt ledarmen vid slussen och regleringsdammen i Säffle, numera
äro så bristfälliga, att ett totalstopp i trafiken är en aktuell möjlighet. Med
hänsyn till betingelserna på längre sikt för trafiken på kanalen äro emellertid
enbart sådana reparationsarbeten, som kunde avvärja denna risk icke
tillräckliga, eftersom nytt tonnage av den ringa storlek, som kanalens nuvarande
dimensioner medger, icke längre bygges och en avveckling av det
gamla, i kanalen användbara tonnaget är i full gång. En utbyggnad av
kanalen för större tonnage är en förutsättning för att dess drift på längre
sikt skall kunna upprätthållas, och därest en sådan utbyggnad kommer
till stånd och blir tillräcklig för att möjliggöra direktgående trafik på utländska
nord- och öster sjöhamnar, skapas samtidigt förutsättningar för
väsentliga fraktkostnadsbesparingar och fördelar i andra avseenden, minskade
godsskador och tidsförluster vid omlastningar etc., för trafiken på
kanalen.

Till de skäl för kanalombyggnadens genomförande, som hänföra sig till
behoven och fördelarna för den bygd och det näringsliv, kanalen närmast
skall betjäna, kommer ytterligare ett skäl, som jag icke kunnat underlåta
att taga viss hänsyn till. Ett upphörande eller i varje fall ett långsamt avtynande
av trafiken på Säffle kanal, som vid utebliven ombyggnad av farleden
vore att befara, skulle, såsom påpekats av utredningsmannen, även
föra med sig en minskning av inkomsterna för den av staten ägda Trollhätte
kanal, genom vilken huvudparten av Säffle kanals trafik passerar.
En ombyggnad av den sistnämnda kanalen kan omvänt väntas leda till
en ökning av trafiken och av trafikinkomsterna även för Trollhätte kanal.
Eftersom i intetdera fallet, varken vid minskning eller ökning av trafiken,
drifts- och kapitalkostnaderna för Trollhätte kanal kunna antagas komma
att i någon nämnvärd grad påverkas av trafikens variationer inom de
marginaler, det här bleve fråga om, synes det vara berättigat att betrakta
en sådan inkomstminskning respektive -ökning för denna kanals vidkommande
som rena förlust- respektive vinstposter, till vilka hänsyn bör tagas,
när de ekonomiska förutsättningarna för Säffle kanals ombyggnad bedömas.
Även om det är ogörligt att bestämt ange storleken av de återverkningar
på Trollhätte kanals trafik, som det här, i det ena fallet som i det
andra, kunde bli fråga om, visa de enkla överslagsberäkningar, som äro
möjliga att verkställa, att de kunde bli mycket betydande. I själva verket

Kungi. Maj:ts proposition nr 210

torde inkomstförändringarna för Trollhätte kanals vidkommande, sannolikt
kunna bliva så avsevärda, att enbart dessa skulle komma att motsvara
förräntningskostnaderna för en mycket väsentlig del av det kapital, som
Säffle kanals ombyggnad kräver.

De skäl, som kunnat inge en viss tveksamhet inför frågan om ombyggnaden
bör komma till stånd, ha anförts av lotsstyrelsen, som ifrågasatt,
huruvida —■ ens efter en ombyggnad av farleden enligt något av de i utredningsmannens
betänkande angivna alternativa utförandena — ett för
direktgående trafik på utländska nord- och öster sjöhamnar lämpat tonnage
kommer alt stå till buds. Även kommerskollegium har tidigare, före avgivandet
av kollegii remissyttrande i ärendet, under hand givit uttryck åt
samma tveksamhet, och detta var ett av skälen till att ärendet icke redan
1947 anmäldes för riksdagen. Sedan kommerskollegium numera efter sin
undersökning av frågan funnit sig kunna frångå sin tidigare tveksamhet
rörande tonnagetillgången och jag även från annat håll inhämtat uppgifter
härom, som synas mig betryggande, anser jag mig icke längre ha anledning
att på denna grund avstå från att förorda ombyggnadens genomförande.

Jag är sålunda beredd att tillstyrka, att statsmakterna nu besluta, att
kanalombyggnaden skall komma till stånd. Vad beträffar det närmare utförandet
av ombyggnaden, har utredningsmannen, som framgått av det
föregående, förordat, att ombyggnaden skall utföras i enlighet med det som
alternativ III a justerat betecknade förslaget, innebärande ett minsta farledsdjup
i kanalen, lika för hela farleden, av 3,6 in vid ett normalt lågvattenstånd
av + 43,75 m nedanför slussen i Säffle (Vänern) och -f- 44,75
m ovanför slussen i Glafsfjordens sjösystem. Efter prövning av frågan om
det erforderliga farledsdjupet, ansluter jag mig till den mening, som redan
flertalet hörda remissinstanser givit uttryck åt och som under ärendets senare
fortsatta beredning inom kommunikationsdepartementet ytterligare bestyrkts,
enligt vilken i varje fall den nedre, av vattenståndet i Vänern direkt
beroende sträckan av farleden bör utföras för ett minsta farledsdjup av
3,9 m vid ett normalt lågvattenstånd i Vänern av -j- 43,75 in. Av skäl, som
närmare redovisats i den föregående redogörelsen för nyssnämnda departementsberedning
av ärendet, finner jag dock — i synnerhet sedan Billeruds
aktiebolag visat sig berett att i samband med en sådan utvidgning av
programmet för kanalombyggnaden öka sin ekonomiska medverkan till dess
genomförande — att ifrågavarande ytterligare fördjupning av farleden, till
skillnad från vad som förutsatts i utredningsmannens alternativ IV, bör
avse icke endast sträckan Vänern—Säffle norra kaj i Säffle utan i varje
fall hela sträckan från Vänern och upp till Billeruds aktiebolags lastkaj i
Säffle. Jag har emellertid, sedan jag tagit del av skäl, som likaledes närmare
utvecklats i den nämnda föregående redogörelsen, därutöver funnit,
att frågan om en motsvarande ytterligare fördjupning av farleden i hela
dess längd bör upptagas till ny prövning, för att under vissa förutsättningar
en sådan skall kunna komma till stånd i omedelbart samband med den

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

av mig förordade kanalombyggnaden i övrigt. Såsom redovisats i det föregående
föreligga vissa uppgifter, som tyda på att kostnadsskillnaden mellan
å ena sidan en fördjupning från 3,6 till 3,9 in av farleden på den korta,
enbart några hundra meter långa sträckan, mellan regleringsdammen och
Billeruds aktiebolags lastkaj i Säffle, åstadkommen genom en nedskärning
i farledens botten, och å andra sidan samma fördjupning på hela den
7,4 mil långa farleden ovanför nyssnämnda regleringsdainm, åstadkommen
genom en uppdämning av hela sjösystemet ovanför Säffle, kan befinnas
vara så förhållandevis föga betydande, att en fördjupning i enlighet med
det sistnämnda alternativet hör komma till stånd. Eftersom vidare i en
framtid behovet av ett större farledsdjup också för den del av kanalen, som
är belägen ovanför Säffle, kan komma att aktualisera frågan om en uppdämning,
även om dessförinnan, t. ex. i samband med den nu aktuella kanalombyggnaden,
den korta delsträckan regleringsdammen—Billeruds aktiebolags
lastkaj fördjupats genom nedskärning i farledsbotten, synes det
mig vara anledning att redan nu söka komma till en mera bestämd uppfattning
om förutsättningarna och kostnaderna för uppdämningsföretagets
genomförande. De nedlagda kostnaderna för en föregående nedskärning i
farledsbotten på en del av sträckan skulle i ett sådant fall komma att te
sig som bortkastade och varken leda till någon minskning av kostnaderna
för den efterföljande uppdämningen eller medföra någon fördel för den efter
dennas genomförande möjliga trafiken å kanalen. Då därtill kommer,
att en uppdämning, genomförd i omedelbar anslutning till den nu förordade
kanalombyggnaden i övrigt, redan nu skulle innebära väsentliga fördelar
för trafiken till och från de övre delarna av kanalens fraktområde
jämfört med det alternativa utförande av kanalombyggnaden, som förverkligade
det större farledsdjupet, 3,9 in, endast för kanaldelen upp till Billeruds
aktiebolags kaj i Säffle, har jag övertygats om att frågan omedelbart
bör upptagas till ny prövning och att valet mellan de båda alternativa
utförandena av farleden, vad gäller dels sträckan ovanför regleringsdammen
i Säffle och dels farledsdjupet mellan 3,6 och 3,9 in, bör bli beroende
av denna prövning.

Det med Billeruds aktiebolag träffade preliminära avtalet rörande kanalombyggnaden
och bolagets ekonomiska medverkan till denna medger en sådan
ordning. Avtalet innebär, att staten förbinder sig att i samband med
kanalens ombyggnad förverkliga ett farledsdjup av 3,9 in från Vänern och
upp till i varje fall Billeruds aktiebolags kaj i Säffle, men samtidigt att staten,
vad gäller sträckan ovanför regleringsdammen i Säffle, förbehåller sig
rätten att genomföra den ifrågavarande fördjupningen från 3,6 till 3,9 m
antingen genom en nedskärning i farledsbotten, vilken i så fall endast skall
avse sträckan upp till bolagets nyssnämnda kaj i Säffle, eller genom en
uppdämning, som skulle komma hela den ovanför Siiffle liggande farleden
till godo. Därest riksdagen beslutar, att Säffle kanals ombyggnad skall
komma till stånd och — i enlighet med vad jag i det följande förordar beträffande
kanalens framtida förvaltning — att den skall övertagas och för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

valtas av vattenfallsstyrelsen, synes det böra ankomma på nämnda ämbetsverk
att föranstalta om en sådan utredning rörande förutsättningarna och
kostnaderna för det ifrågavarande dämningsföretagets genomförande samt
rörande dettas betydelse för trafiken i kanalen etc., som kan vara ägnad att
läggas till grund för ett definitivt ställningstagande i frågan.

Utredningsmannens förslag beträffande ombyggnadens utförande föranleder
i övrigt ingen erinran från min sida.

Vad beträffar formerna för Säffle kanals framtida organisation, förvaltning
och drift, kan jag icke ansluta mig till utredningsmannens förslag,
att kanalen även i fortsättningen, och även efter det staten på föreslaget
sätt övertagit huvudansvaret för kanalens ekonomi, skall drivas som ett
fristående företag i aktiebolagsform. De skäl för en sådan organisation,
som anförts — nämligen den ur ackvisitionssynpunkt sedda önskvärdheten
att ekonomiskt knyta vissa lokala trafikantintressen till kanalföretaget,
möjligheterna till ökad smidighet och sparsamhet i organisationen,
mindre stelhet i lönesättningen etc. — kunna i och för sig vara beaktansvärda,
ehuru det enligt min mening i varje fall på en väsentlig punkt,
nämligen i fråga om lönesättningen, knappast kan antagas komma att uppkomma
några mera betydande skillnader mellan å ena sidan en verksamhet
i på sedvanligt sätt organiserad statsdrift och å andra sidan ett bolag med
staten som dominerande ägare och med en verksamhet som är helt likartad
med verksamhet, som på andra håll bedrives i vanlig statsdrift. Avgörande
för mitt ställningstagande till frågan har emellertid den omständigheten
varit, att Säffle kanal ur olika synpunkter, med hänsyn till den
gemensamma trafiken och till den geografiska belägenheten, naturligen
hör samman med den av staten redan ägda och i vanlig statsdrift förvaltade
Trollhätte kanal. Det synes därtill förhålla sig så, att den senare kanalen,
efter vad en företagen undersökning visat, har resurser att övertaga
Säffle kanals förvaltning och drift utan egentlig utvidgning av sin
organisation och utan andra kostnadsökningar än sådana, som sammanhänga
med den nytillkommande farledens lokala, tekniska skötsel, brooch
slussbevakning etc. Under sådana förhållanden och med hänsyn till
att en sammanslagning av de båda kanalerna, jämfört med den föreslagna
bolagsdriften av Säffle kanal, kan möjliggöra årliga driftkostnadsbesparingar,
som med hänsyn till den sistnämnda kanalens väntade omsättning
ingalunda kunna betraktas som oväsentliga, finner jag, att en sådan sammanslagning
bör komma till stånd. Jag anser mig så mycket mera kunna
förorda en sådan lösning av organisationsfrågan, som de från kommunikationsdepartementets
sida på mitt uppdrag förda förhandlingarna med
Billeruds aktiebolag givit till resultat, att den ekonomiska medverkan till
kanalombyggnadens genomförande, som nämnda företag tidigare förklarat
sig berett att lämna till ett som aktiebolag organiserat kanalföretag, icke
behöver gå förlorad vid den av mig nu förordade formen för kanalens
framtida förvaltning och drift. Från vattenfallsstyrelsens sida har under
hand framhållits, att styrelsen principiellt icke borde handha kanalfrågor.

Kungl Maj:ts proposition nr 210.

Då styrelsen emellertid önskar behålla förvaltningen av Trollhätte kanal på
grund av dess intima sammanhang med driften av kraftverken vid Göta
älv och då styrelsen vidare funnit det ändamålsenligt, att debitering och
uppbörd för Säffle kanal ombesörjas av Trollhätte kanalverk, anser jag
ifrågavarande betänkligheter icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Den preliminära uppgörelse, som uppnåtts med Billeruds aktiebolag om
storleken och formen för dess nyssnämnda ekonomiska medverkan till
Säffle kanals ombyggnad innebär, att bolaget nu som bidrag utan anspråk
på återbetalning och förräntning förbinder sig att tillskjuta samma belopp,
500 000 kronor, som bolaget enligt det tidigare med utredningsmannen
upprättade avtalet skulle ha tillskjutit genom aktieteckning i kanalbolaget,
samt att bolaget därjämte utan vederlag skall till staten överlåta Billerudsgruppens
23 nuvarande aktier i kanalbolaget. Jämfört med det tidigare avtalet,
innebär den nya uppgörelsen sålunda, om hänsyn tages till att det i
ena fallet gällde aktieteckning och i det andra fallet ett direkt bidrag, en
avsevärd utvidgning av Billeruds aktiebolags åtagande, varemot emellertid
får ställas den likaledes utvidgade prestation från statens sida, som ligger
i villkoret, att kanalombyggnaden skall utföras för farledsdjupet 3,9 m å
hela sträckan nedanför bolagets lastkaj i Säffle. Jag finner uppgörelsen
vara för staten godtagbar och förordar, att den godkännes.

Den gjorda utfästelsen från Säffle köping om ett bidrag till kanalombyggnaden
av 100 000 kronor finner jag motsvara ett skäligt bidrag från
köpingens sida för den fördel för den blivande hamnanläggningen, som
köpingen kommer i åtnjutande av genom den av mig förordade fördjupningen
av farleden å den sträcka, som berör nämnda hamnanläggning.

Jag anser mig likaledes böra förorda ett godtagande av den förnyade
preliminära uppgörelsen med innehavarna av aktiemajoriteten i Seffle kanalbolag
angående förvärv av denna, ehuru från statskontorets sida anmärkts,
att värdet av aktierna är högt beräknat. De tillgångar, varöver
kanalbolaget förfogar, uppgå även om man bortser från själva kanalanläggningen
till värden — enligt balansräkningen den 31 december 1947
ca 220 000 kronor i likvida medel, vartill kommer omedelbart realiserbar
tomtmark för, enligt ingivet anbud, 80 000 kronor och byggnader för, enligt
värdering 1945, 291 000 kronor — vilka väl täcka ett pris för aktierna
av den storlek, som avtalats och som skulle innebära ett pris för hela aktiekapitalet,
samtliga 100 aktier, av 385 000 kronor. Tages hänsyn till de pensionsförmåner,
som skola beredas verkställande direktören i kanalbolaget,
liksom över huvud taget om aktiernas värde bedömes med hänsyn till den
nuvarande kanalens sannolika driftsresultat och möjligheten att i framtiden
utan ombyggnad av farleden förränta aktiekapitalet, ter sig den träffade
uppgörelsen utan tvivel mindre gynnsam. Den representerar emellertid
det bästa resultat, som under givna förhållanden stått att uppnå, och
med hänsyn till vikten av att frågan om Säffle kanals ombyggnad nu kommer
ur det dödläge, vari den länge befunnit sig, är jag för min del beredd
att förorda, att uppgörelsen godkännes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

De sammanlagda kostnaderna för Säffle kanals ombyggnad enligt det
utförande jag i det föregående förordat skulle —- beräknade med 50 % tilllägg
till 1939 års priser — enligt de föreliggande kostnadsberäkningarna
komma att uppgå till 3 425 000 (2 910 000 + 350 000 -f 165 000) kronor,
därest den föreslagna fördjupningen av farleden till 3,9 m, vad gäller sträckan
ovanför regleringsdammen i Säffle, inskränktes till att avse endast leden
upp till Billerudsbolagets lastkaj i Säffle. Ehuru man torde ha anledning
att antaga, att den sedan 1939 inträffade kostnadsstegringen för byggnadsarbeten
av det slag, varom här är fråga, i dagens läge överstiger
50 %, har jag icke ansett det erforderligt att föranstalta om utarbetande
av nya kostnadsberäkningar eller ansett mig förhindrad att bygga mitt ställningstagande
till förslaget på de uppgifter, som nu föreligga. Ovissheten
om kostnadsutvecklingen under den tid, som kommer att förflyta, innan
arbetena genomförts, innebär under alla förhållanden en viss, ofrånkomlig
osäkerhet om de kommande faktiska byggnadskostnadernas storlek. Utifrån
vad nu kan överblickas kan jag emellertid icke finna, att kostnaderna bliva
av den storleksordningen, att förslaget för den skull icke bör förverkligas.

Av de totala kostnaderna för kanalombyggnaden komma inalles 600 000
kronor att bestridas genom kontanta bidrag från Billeruds aktiebolag och
Säffle köping. Återstoden — 2 825 000 kronor vid en sammanlagd kostnad
av 3 425 000 kronor — kommer att ungefärligen motsvara det kapital, som
staten måste tillskjuta för ombyggnadens genomförande, nämligen om man
räknar med att det nuvarande kanalbolagets likvida och realiserbara tillgångar
ungefär motsvara det belopp, som staten får erlägga för förvärvet
av aktiemajoriteten i bolaget, men ej förslå för något motsvarande »frigörande»
av värdet av de 24 aktier i bolaget, som Billeruds aktiebolag och Arvika
stad utan vederlag överlåta till staten. Det utöver bidragen erforderliga
kapitaltillskottet skulle sålunda utifrån dessa förutsättningar, trots den
avsevärda utvidgning av byggnadsprogrammet som förordats, bli närmare
100 000 kronor lägre än den för det av utredningsmannen förordade alternativ
III beräknade totala byggnadskostnaden, till vars bestridande inga
motsvarande, icke-statliga bidrag förutsattes utgå. Bedömes den ombyggda
kanalens räntabilitetsförutsättningar i enlighet med utredningsmannens
utredning — vilket med hänsyn till den förbättrade kapacitet, kanalen med
det nu förordade utförandet får, i varje fall bör vara lika befogat som för
en enligt alternativ III ombyggd kanal — skiljer sig det nu förordade förslaget
från utredningsmannens däri, att dels genom den föreslagna organisationen
av farledens framtida förvaltning och drift de årliga driftutgifterna
synas kunna minskas med omkring 20 000 kronor och dels förräntningsanspråk
bortfaller för det kapital, som motsvaras av de 24 aktier i kanalbolaget,
vilka komma att överlämnas till staten. Räknat med nuvarande
räntenivå och med 3 % förräntning av ett värde för de ifrågavarande aktierna,
motsvarande aktiepriset vid förvärv av aktiemajoriteten, motsvara
enbart dessa poster förräntning av 700 000 å 750 000 kronor av det kapital,
som måste investeras i kanalombyggnaden. Om man utgår från utredningsmannens
antagande, att en som aktiebolag förvaltad, ombyggd kanal

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vid den maximala trafik, som betingas av trafikområdets råvarutillgångar
in. in. och som förutsatts uppnådd efter 25 år, skulle kunna förränta, förutom
Seffle kanalbolags nuvarande till 150 000 kronor uppgående aktiekapital,
ett nytt kapital av 1 500 000 kronor, skulle sålunda av statens kapitalinsats
för ombyggnaden endast omkring en halv miljon kronor (2 825 000
— 700 000 — 1 500 000 — 150 000 = 475 000) helt och för all framtid sakna
möjlighet till förräntning. Det är givet, att en över slagskalkyl som den
här angivna liksom i utredningsmannens utredning måste bygga på rätt
bräckliga grunder; det torde över huvud taget icke vara möjligt att mera
bestämt göra förutsägelser rörande den framtida utvecklingen av trafikmängden
å kanalen, som blir avgörande för räntabilitetsutsikterna. Även om
man försiktigtvis räknar med en mindre optimistisk utveckling än den,
varifrån utredningsmannen utgått, synes mig dock den icke förräntningshara
kapitalinsats från statens sida, som det kan bli fråga om icke bli större,
än att den — med hänsyn såväl till det allmänna trafikintresse staten har
att vårda som till de fördelar den skulle medföra för den berörda bygden
och slutligen icke minst med hänsyn till statens affärsintresse i Trollliätte
kanal — är väl försvarlig.

Utredningsmannens förslag rörande Säffle kanals ombyggnad avsåg, såsom
framgått av det föregående, att arbetena med ombyggnaden skulle äga
rum under åren 1949—52, och den uppgörelse med Billeruds aktiebolag angående
dess medverkan i företaget, som utredningsmannen träffat, utgick
ifrån att tiden för ombyggnadens genomförande på föreslaget sätt skulle
fixeras i samband med statsmakternas beslut om alt ombyggnaden skulle
äga rum. Vid de nya förhandlingar, som från kommunikationsdepartementets
sida förts med Billeruds aktiebolag och för vilka redogjorts i det föregående,
har bolaget hävdat sin gamla ståndpunkt att en bestämd tid för
ombyggnadens genomförande borde fastställas. Bolaget har motiverat denna
ståndpunkt med en hänvisning till behovet att vid planering och genomförande
av egna investeringar i den industriella verksamheten ha bestämda
utgångspunkter för en bedömning av transportförhållandenas utveckling.
Från kommunikationsdepartementets sida har vid de förda förhandlingarna
hävdats den meningen, att statsmakterna för närvarande, med hänsyn till
den såväl penningpolitiskt som på grund av knappheten på material och
arbetskraft motiverade stränga återhållsamheten med alla för dagen icke
oundgängligen nödvändiga investeringar, icke kunde antagas vara beredda
att binda sig för en bestämd tid för kanalombyggnadens genomförande. Den
sistnämnda ståndpunkten överensstämmer med min uppfattning. Ehuru
jag finner det i hög grad angeläget, icke endast att en ombyggnad av Säffle
kanal kommer till stånd, utan även att den kommer till utförande utan onödigt
uppskov, har jag under nu rådande förhållanden icke ansett mig kunna
medverka till att statsmakterna ikläda sig åtaganden, innebärande att
kanalombyggnaden skall utföras under eu viss, nu fixerad tid. Det är emellertid
min uppfattning, som jag även delgivit Billeruds aktiebolag, att kanalombyggnaden
bör komma till stånd, så snart förhållanden, som ha avse -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

ende på den nuvarande nödvändigheten att hålla tillbaka investeringsverksamheten,
över huvud taget medgiva det.

Ett ställningstagande i frågan från riksdagens och Kungl. Maj :ts sida
synes sålunda nu böra avse endast ett principbeslut om att kanalombyggnaden
skall komma till utförande, ett beslut om formen för kanalens framtida
förvaltning samt ett godkännande av de träffade, preliminära avtalen
angående dels Billeruds aktiebolags medverkan till ombyggnadens genomförande
och dels förvärv av aktiemajoriteten i Seffle kanalbolag, i och för
vilket riksdagen samtidigt torde böra anvisa medel.

Frågan om Säffle kanals redovisning i statsbokföringen torde icke nu
böra upptagas till slutligt avgörande. Jag vill här erinra om, att 1945 års
riksdag behandlat spörsmålet om redovisningen av statens kanaler och därvid
beslutat om inrättande av en ny kapitalfond, benämnd Fonden för Södertälje
kanalverk. Frågan om redovisningen av vissa andra under vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning stående kanaler, i första hand
Falsterbokanalen, Väddö kanal och Åkers kanal förutsattes framdeles skola
upptagas till förnyat övervägande, därest anledning därtill skulle förekomma.
Någon ändring beträffande redovisningen av under vattenfallsstyrelsens
förvaltning stående kanaler med undantag av Södertälje kanal var
då icke ifrågasatt. Säffle kanal torde tills vidare i avvaktan på den utredning,
som framdeles kan komma till stånd beträffande redovisningen av
statens kanalrörelser, böra redovisas å statens vattenfallsverks fond. Kapitalvärdena
samt inkomster och utgifter böra därvid redovisas särskilt
för kanalen, så att möjlighet finnes att i fortsättningen följa kanalrörelsens
ekonomi och de för taxesättningen betydelsefulla kostnadselementen.

Det för genomförande av nu ifrågavarande aktieförvärv erforderliga beloppet,
281 050 kronor, bör i enlighet med vad jag nyss anfört anvisas å
statens vattenfallsverks fond. Då bolaget är praktiskt taget skuldfritt erfordras
icke något ytterligare anslag för övertagande av bolagets egendom i
samband med den förutsatta upplösningen av bolaget och kanalens överförande
å statens vattenfallsverks fond. Vid bolagets likvidation eventuellt
uppkommande utskiftningsskatt bör gäldas av statens vattenfallsverks driftmedel.
Enligt avtalet mellan svenska staten och direktören Lilliehöök utgående
pensionsförmåner skola gäldas å kanalrörelsens utgiftsstat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att besluta, att Säffle kanal och segelleden genom Glafsfjorden
genom statens försorg skall ombyggas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat;

att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det inom kommunikationsdepartementet
upprättade förslaget till avtal
med Billeruds aktiebolag rörande nämnda kanalombyggnad,
enligt vilket Billeruds aktiebolag som bidrag till ombygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

nådens genomförande skall till staten dels erlägga ett belopp
av kontant 500 000 kronor och dels utan vederlag överlämna
23 aktier i Seffle kanalbolag;

att bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det inom kommunikationsdepartementet
upprättade förslaget till avtal
med direktören, civilingenjören John W:son Lilliehöök angående
förvärv av 73 aktier i Seffle kanalbolag på i avtalet
angivna villkor;

att till Förvärv av aktier i Seffle kanalbolag under statens
affärsverksfonder, statens vattenfallsverk, för budgetåret
1948/49 anvisa ett investeringsanslag av 281 100 kronor;

samt att godkänna av mig förordade grunder för Säffle
kanals framtida förvaltning och drift.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hård af Segerstad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 210.

Bil. i.

Avtal.

Mellan Svenska staten samt Billeruds aktiebolag har överenskommits följande
angående ombyggnad av Säffle kanal.

1 §■

Säffle kanal och segelleden genom Glafsfjorden skall genom statens försorg
ombyggas i huvudsaklig överensstämmelse med det byggnadsförslag,
som i f. d. generaldirektör G. Malms betänkande av augusti i946 rörande
»ombyggnad och förbättring av Säffle kanal samt dess framtida förvaltning
och drift» betecknats såsom alternativ Ill:a, justerat, dock med den ändringen,
att sträckan Vänern—regleringsdammen i Säffle skall utföras enligt
i nämnda betänkande angivna alternativ IV med ett minsta farledsdjup
av 3,9 m vid ett lågvattenstånd i Vänern av -(- 43,75 m samt att därutöver,
vad avser sträckan ovanför regleringsdammen i Säffle, skall utföras antingen
en motsvarande ytterligare fördjupning från 3,6 till 3,9 in av farleden
upp till Billeruds aktiebolags lastkaj i Säffle, åstadkommen genom en nedskärning
i botten, eller en uppdämning, som medger samma farledsdjup,
3,9 m, å hela kanalsträckan upp till Glafsfjorden.

2 §•

Billeruds aktiebolag skall såsom bidrag till ombyggnaden erlägga 500 000
kronor. Detta belopp skall utbetalas successivt i mån av arbetets utförande
på sådant sätt att — sedan för varje halvår efter byggnadsarbetenas igångsättande
uppgift delgivits Billeruds aktiebolag om de kostnader, som under
halvåret nedlagts på arbetena — bolaget har att omedelbart till kronan
inbetala så stor andel av det kontanta bidraget, som svarar mot kronans
under samma tid nedlagda kostnader i förhållande till den för hela
arbetet beräknade kostnaden.

Billeruds aktiebolag skall utan ersättning till kronan överlämna 23 aktier
i Seffle kanalbolag. Överlämnandet skall äga rum i riksbankens avdelningskontor
i Karlstad senast den 31 december 1948. Aktierna skola vara
försedda med vederbörlig transport in blanco från senast i aktieboken inregistrerade
ägare.

3 §.

Vid fastställande av de framtida taxorna för kanalen skall beaktas, att det
framförallt är exportgods, som har gagn av kanalombyggnaden. Kanalavgifterna
böra dock icke sättas högre än att sjötrafiken genom kanalleden
kan i möjligaste mån bliva konkurrenskraftig och medföra fördel för den
bygd och det näringsliv, som kanalen är avsedd att tjäna.

4 §■

För att bliva gällande skall detta avtal vara godkänt av Kungl. Maj:t före
den 31 december 1948. Om sadant godkännande ej lämnats inom angiven
tid, har avtalet förfallit utan anspråk från någondera sidan.

Stockholm den 23 mars 1948. Säffle den 7 april 1948.

För svenska staten:
Per Äsbrink

Billeruds aktiebolag
Y. Simonsson

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Bil. 2.

Avtal.

Mellan svenska staten, nedan kallad köparen, samt direktören John W :son
Lilliehöök, nedan kallad säljaren, den sistnämnde såsom representant för
innehavarna av aktiemajoriteten i Seffle kanalbolag, nedan kallat kanalbolaget,
och såsom verkställande direktör för bolaget, har överenskommits
följande angående förvärv för svenska staten av aktiemajoriteten i kanalbolaget
m. m.

1 §•

Med likvid och leverans den 31 december 1948 (tillträdesdagen) överlåter
säljaren till köparen sjuttiotre (73) aktier i kanalbolaget för en köpeskilling
av tretusenåttahundrafemtio (3 850) kronor per aktie eller tillhopa
tvåhundraåttioettusenfemtio (281 050) kronor.

2 §•

Genom säljarens försorg skall upprättas avräkningsnotä, som kl. 11.oo på
tillträdesdagen skall likvideras i Riksbankens huvudkontor i Stockholm,
varvid samtidigt de försålda aktierna, försedda med vederbörlig transport
in blanco från senast i aktieboken registrerade ägare överlämnas till köparen.

3 §•

Säljaren garanterar

att kanalbolagets balansräkning per den 31 december 1947 riktigt återgiver
bolagets ekonomiska ställning,

att bolagets ledning intill tillträdesdagen ej disponerar bolagets tillgångar
eller ikläder bolaget förpliktelser för andra ändamål än sådana, som avse
bolagets normala rörelse, därest ej köparen lämnar sitt medgivande till
andra åtgärder,

samt att till samtliga under tiden intill tillträdesdagen utlysta styrelsesammanträden
i bolaget kallas de representanter köparen utser.

Av under 1948 intjänad rörelsevinst må säljaren disponera högst 13 500
kronor för utdelning till aktieägarna.

4 §•

De av bolagsstämman valda ledamöterna av bolagets styrelse och revisorerna
ävensom suppleanter för dem böra ställa sina platser till förfogande
efter den 31 december 1948.

Säljaren förbinder sig att föranstalta om extra bolagsstämma för val av
styrelseledamöter och revisorer samt suppleanter för dem för tiden efter
den 31 december 1948 samt att vid sådan stämma rösta i enlighet med de
anvisningar köparen kommer att lämna.

5 §•

Verkställande direktören är skyldig avgå den 31 december 1948. Från
sistnämnda dag tillförsäkras han under sin återstående livstid pension med
belopp motsvarande vad såsom full pension utgår till statens befattnings -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 210.

havare i lönegrad Ca 30 i statens allmänna avlöningsreglemente. Pension
utbetalas månadsvis i efterskott. Om verkställande direktören avlider före
sin hustru, tillerkännes hon pension till samma belopp per år som änka till
tjänsteman i ovannämnda lönegrad under sin återstående livstid, så länge
hon lever ogift.

Verkställande direktören äger på oförändrade villkor disponera den av
honom innehavda bostaden till den 1 oktober 1949. De rum, som för närvarande
nyttjas för kanalbolagets räkning, skola avskiljas från bostaden i
övrigt och disponeras av köparen.

Verkställande direktören skall efter sin avgång intill den 1 oktober 1949,
om köparen så påkallar, stå till köparens förfogande för utförande av arbete
rörande kanalen och dess ombyggnad. För denna tid äger direktören
åtnjuta arvode, som tillsammans med den till honom utgående pensionen
bereder honom samma månatliga inkomst som den för närvarande utgående
avlöningen såsom verkställande direktör.

För att bliva gällande skall detta avtal godkännas av Kungl. Maj :t före
den 31 december 1948. Om sådant godkännande ej lämnats inom angiven
tid, har avtalet förfallit utan anspråk från någondera sidan.

6 §•

Stockholm den 23 mars 1948.

Säffle den 27 mars 1948.

För köparen:
Per Åsbrink

För säljaren:

J. W:son Lilliehöök

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481204