Kungl. Maj:ts proposition nr 209 (Proposition 1947:209)

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

Nr 209.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
anslag till riksförsäkringsanstalten för budgetåret
1947148; given Stockholms slott den 14 mars 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres,
Danielson, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Weijne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
statsrådet Mossberg.

I. In lödning-.

I årets statsverksproposition bär Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för
socialdepartementet, statsrådet Möller, under femte huvudtiteln, punkterna
33 och 34, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1947/48 beräkna

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 209.

573 47

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

dels till Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 300 Öl 10
kronor;

dels och till Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader ett förslagsanslag av
340 000 kronor.

Aid tiden för statsverkspropositionens utarbetande beräknades förslag till
n}r arbetarskyddsorganisation kunna framläggas till 1947 års riksdag. Då ett
sådant förslag väsentligen skulle ha påverkat medelsbehovet för bland andra
myndigheter riksförsäkringsanstalten, upptogos de förut nämnda anslagen i
statsverkspropositionen med allenast preliminärt beräknade belopp. Betänkande
med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen
m. in. har avgivits av 1938 års arbetarskyddskommitté den 13 december 194(5.
Enligt förslaget skola olika på arbetarskyddets område nu verksamma organ
sammanföras till en enhetlig organisation, arbetsinspektionen, ställd under
ledning av en central myndighet, benämnd arbetsrådet. Riksförsäkringsanstaltens
arbetarskyddsbyrå, vilken närmast har att fullgöra anstaltens uppgifter
såsom yrkesinspektionens chefsmyndighet, föreslås överflyttad till den nya
centralmyndigheten. Remissbehandlingen av detta betänkande är numera a^ -slutad. Emellertid bör frågan om tillsynsorganisationen lösas i samband med
utformandet av tillämnad ny lagstiftning om skydd mot ohälsa och olycksfall
i arbete. Förslag härutinnan har ävenledes framlagts av arbetarskyddskommittén.
Proposition i lagstiftningsärendet, vilket är av betydande omfattning,
kan icke föreläggas innevarande riksdag. Vid sådant förhållande kan ej heller
på kommitténs organisationsbetänkande grundad proposition nu framläggas.

Riksförsäkringsanstalten har i skrivelse den 27 augusti 1946 gjort framställning
om anslag för budgetåret 1947/48. Yttranden häröver ha avgivits av statskontoret
och allmänna lönenänmden.

I avvaktan på prövningen av frågan om omorganisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen
har det ansetts böra undersökas, huruvida under budgetåret
1947/48 viss provisorisk förstärkning av den nuvarande organisationen
borde vidtagas. Utredning härutinnan har inom socialdepartementet verkställts
av yrkesinspektören Hilding Starland såsom tillkallad sakkunnig. Starland
har upprättat en den 14 februari 1947 dagtecknad promemoria i ämnet, i det följande
kallad departementspromemorian. Promemorian berör yrkesinspektionen
och riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. Yttranden över promemorian
ha avgivits av riksförsäkringsanstalten, statskontoret och allmänna
lönenämnden.

Jag anhåller att nu till fortsatt behandling få upptaga berörda anslagsfrågor.

Då definitivt förslag till nya bestämmelser i anledning av den av statsmakterna
i princip beslutade allmänna löneregleringen ännu icke föreligger,
torde, såsom skett i statsverkspropositionen, nuvarande lönegrads- och loneklassbeteckningar
få användas även i förevarande proposition. Likaså torde
vid beräkningen av anslagsposterna i statsverkspropositionen angivna provisoriska
grunder få tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

II. Avlöningsanslaget.

A. Personalfrågor.

1. Anstalten utom arbetarskyddsbyrån.

Anstaltens förslag.

I sin skrivelse den 27 augusti 1946 har riksförsäkringsanstalten till en
början lämnat vissa statistiska uppgifter till belysande av omfattningen av
anstaltens verksamhet. Efter under hand gjorda kompletteringar kunna
nämnda uppgifter sammanställas till följande tablå.

I anstaltens arbetsgivarförteckningar uppförda

arbetsgivare ........................ omkring

Inkomna anmälningar om olycksfall, som drabbat

i anstalten försäkrade arbetare................

Därav anmälningar om olycksfall, som drabbat

statsarbetare .....................

Ärenden jämlikt, lagen den 14 juni 1929 om försäkring
för vissa yrkessjukdomar ............

Inkomna framställningar jämlikt förordningen
den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
Ärenden jämlikt förordningen den 28 juni 1941
om ersättning i anledning av kroppsskada,

.. ådragen under hemvärnstjänstgöring..........

Ärenden jämlikt förordningen den 28 juni 1941
om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret____

1 Uppgift härom kan ännu icke lämnas.

Riksförsäkringsanstalten framhåller, att nedgången av antalet yrkessjukdomsfall
väsentligen torde hänföra sig till en minskning av antalet fall av
gengasförgiftning.

Anstalten anför vidare, att tillbakagången i antalet nytillkommande militäreisättningsärenden
gjort det möjligt att reducera personalbeståndet å tredje
skaderegleringsbyrån med ett 20-tal befattningshavare. Å andra sidan hade
den fortgående ökningen i verksamheten enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag
och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar nödvändiggjort
en utökning av personalen främst å första skaderegleringsbyrån och försäknngsbyrån.
Ett ökat personalbehov hade i viss mån föranletts jämväl av den
vid rådande läge å arbetsmarknaden starka omsättningen av personal, vilken
medfört att antalet befattningshavare med bristande rutin och till följd därav
otillräcklig effektivitet i arbetet numera vore betydligt större än tidigare. På
grund av dessa omständigheter hade trots nedskärningen av militärersättningsbyråns
personal och oaktat anstalten i görligaste mån sökt tillvarataga olika
möjligheter till rationalisering av arbetet en viss ökning av det totala personalbeståndet
icke kunnat undvikas under det gångna året.

Riksförsäkringsanstalten anser någon nämnvärd ytterligare minskning i an
talet nya militärersättningsärenden icke vara att vänta.

1944	1945	1946
780 000	790 000	_ 1
149 542	160 833	172128
22 470	25 253	23 931
1959	3 203	2 830
9 958	6 467	3165
367	198	97
148	69	21

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

Körande verksamheten enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag och 1929
års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar uttalas i skrivelsen, att omfattningen
av denna verksamhet givetvis vore beroende av det allmänna ekonomiska
läget. Därest en avmattning i den nuvarande högkonjunkturen skulle
inträda, kunde detta beräknas medföra, att stegringen i antalet skadeanmälningar
från enskilda arbetsgivare upphörde eller förbyttes i en nedgång. Eu
dylik nedgång kunde emellertid väntas komma att i stort sett motvägas av eu
under sådana förhållanden sannolik ökning av antalet anmälningar lörande
olycksfall bland statens arbetare. Anledning att räkna med en minskning av
arbetsbördan i nu ifrågavarande avseende syntes därför icke föreligga.

Riksförsäkringsanstalten har med hänsyn till det anförda funnit sig böia
utgå från att arbetsbördan under budgetåret 1947/48 icke kommer att bliva
mindre än under det gångna budgetåret.

Anstalten erinrar ytterligare, att ett omfattande förslag rörande ändiingai
i personalstaten framlades i anslagsframställningen för budgetåret 1945/46.
Chefen för socialdepartementet uttalade härom bland annat, att vid ställningstagande
till förslagen hänsyn borde tagas till de konsekvenser, som det av
soeialvårdskommittén framlagda förslaget om samordnande av den sociala
olycksfallsförsäkringen och sjukförsäkringen kunde komma att medföra med
avseende å anstaltens organisation och personalbehov. Kommittén hade diskussionsvis
förordat att, sedan den nya sjukförsäkringsorganisationen någon
tid varit i verksamhet, å sjukkassorna skulle överflyttas uppgiften att utbetala
sjukhjälp i anledning av olycksfall i arbete under viss kortare tid efter
olycksfallets inträffande. Vid genomförande av en sådan anordning skulle
— anförde departementschefen — riksförsäkringsanstalten befrias från ett
stort antal skadefall, vilket kunde antagas inverka minskande på personalbehovet
å anstaltens första skaderegleringsbyrå. Anstalten hade emellertid påpekat,
att å andra sidan ett realiserande av den förordade samordningen skulle
medföra ökat personalbehov för försäkringsbyrån. Ehuru relativt lång tnl
kunde beräknas förflyta, innan samordningen mellan olycksfalls- och sjukfölsäkringen
kunde bliva genomförd i praktiken, syntes enligt departementschefens
mening försiktigheten dock bjuda att första skaderegleringsbyrån lämnades
utanför de ifrågasatta löneregleringarna.

Anstalten fortsätter.

Några av de förslag, som nu framläggas, avse befattningar å första skaderegleringsbyrån.
Såsom anstalten framhållit i sitt utlåtande den 4 oktober
1944 över socialvårdskommitténs betänkande med utredning och fölslag angående
allmän sjukförsäkring hyser anstalten för sin del den uppfattningen,
att en samordning mellan sjukförsäkringen och den sociala olycksfallstol sakringen
bör komma i fråga allenast under förutsättning, att under den kaienstid,
som i dylikt fall sannolikt skulle komma att gälla för olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringens
tillämpning, ersättning vid olycksfall i arbete^ och
yrkessjukdom bestämmes skola i fråga om såväl sjukpenning som sjukvårdsersättning
utgå efter samma grunder som enligt sjukförsäkringen. Med den
utformning den sistnämnda skulle komma att erhålla enligt alternativ II i det
inom socialdepartementet utarbetade sjukförsäkringsförslaget, larer man icke
kunna räkna med att nämnda förutsättning skall vara för handen, bociah ardskommittén
har också i sitt i maj 1946 avgivna betänkande angående lolkpen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

sioneringens administrativa handhavande m. m. uttalat, att vid eu lösning i
enlighet med det förslag till proposition angående sjukförsäkring, som förelagts
lagrådet för granskning, möjligheter att i någon större omfattning åstadkomma
en närmare samordning mellan sjukförsäkringen och den sociala olycksfallsförsäkringen
icke torde förefinnas. På grund av vad här anförts anser
anstalten för sin del icke längre skäl föreligga att alltjämt låta första skaderegleringsbyrån
intaga en undantagsställning. Då emellertid frågan om den
förenämnda samordningen icke definitivt lösts, har anstalten dock ansett sig
i detta sammanhang böra inskränka sig till att föreslå inrättandet av tjänster
å byrån endast i de fall, där särskilda skäl tala för mera omedelbara åtgärder.

Härefter upptager anstalten frågan om personalorganisationen å de olika
byråerna.

Med avseende å administrativa byrån föreslår anstalten, att en förste byråsekreterare
i lönegrad Eo 24, vilken har till uppgift att handlägga bland annat
anstaltens organisationsfrågor, uppflyttas till lönegrad Eo 26. Efter att ha
erinrat om att befattningens inrättande föreslagits av anstalten i dess anslagsframställning
för budgetåret 1945/46 anför anstalten.

Anstaltens förslag vann Kungl. Maj:ts och riksdagens gillande. Under erinran
att besparingsberedningen framhållit, att anstalten vore av den storlek,
att en tjänsteman borde helt avdelas för de organisatoriska frågorna, uttalade
dock chefen för socialdepartementet, att han icke kunnat undgå att hysa en
viss tvekan om lämpligheten att förena behandlingen av frågorna rörande anstaltens
organisation och personal med den av anstalten föreslagna förste
byråsekreterarebefattningen i lönegraden Eo 24.

Till innehavare av befattningen har utsetts en för handläggning av organisationsfrågor
och därmed sammanhängande spörsmål speciellt utbildad
tjänsteman hos anstalten, vilken befattningshavare under längre tid bland
annat deltagit i de av besparingsberedningen anordnade undersökningarna.

Erfarenheten under den tid, som förflutit sedan befattningen tillkom, har
visat den stora betydelsen av densamma. Innehavaren av befattningen har
under nämnda tid till övervägande delen varit sysselsatt med handläggning
av ärenden rörande anstaltens organisation och personalbehov samt endast
i begränsad omfattning tagits i anspråk för andra administrativa uppgifter.
Det kan förutses att hans tid i fortsättningen i än högre grad kommer att
upptagas av förstnämnda slag av ärenden.

Till följd av arten och omfattningen av riksförsäkringsanstaltens verksamhet
uppkommer inom anstalten en mängd organisatoriska spörsmål av skiftande
och ofta mycket komplicerad natur. Med hänsyn härtill räknade anstalten
redan från början med att den nya befattningen skulle bliva av mycket
kvalificerad och krävande beskaffenhet och fann starka skäl tala för att befattningen
omedelbart placerades i 26 lönegraden. När anstalten det oaktat
nöjde sig med att föreslå tjänstens placering i 24 lönegraden, skedde detta
emedan anstalten ansåg sig böra avvakta någon tids erfarenhet. Numera har
erfarenheten bestyrkt, att de med befattningen förenade uppgifterna —
såväl de organisatoriska och därmed sammanhängande som de övriga — äro
av sådan beskaffenhet, att en placering av befattningen i 26 lönegraden bör
äga rum. Även med hänsyn till vikten av att vid befattningen mera varaktigt
kunna binda en väl kvalificerad kraft är det angeläget, att befattningen hänföres
till nämnda högre lönegrad.

Anstalten framhåller slutligen, att motsvarande befattningar hos statens
organisationsnämnd och postverket från och med budgetåret 1946/47 placerats
i 26 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

I personalförteckningen för riksförsäkringsanstalten har upptagits bland
annat en ordinarie befattning såsom materialförvaltare. Genom beslut av 193b
års riksdag flyttades befattningen, som då var placerad i 12 lönegraden, till
14 lönegraden. I betänkande angående revision av tjänsteförteckningen, avgivet
den 21 maj 1941 av inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga, anförde
dessa, att de funnit arbetsuppgifterna för materialförvaltaren hos riksförsäkringsanstalten,
sedda i förhållande till åliggandena för befattningshavare
med jämförlig ställning hos andra verk — och då även affärsverken — icke
vara av den kvalificerade art, att befattningens placering i lönegraden A 14
borde bibehållas. Inplacering i 12 lönegraden syntes utgöra en riktigare avvägning.
De sakkunniga föreslogo, att befattningen nedflyttades till sistnämnda
lönegrad.

På förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 225/1942 beslöt därefter
riksdagen, att tjänsten skulle hänföras till lönegrad A 12. I samband härmed
överfördes materialförvaltartjänsten i lönegrad A 14 på övergångsstat, Sedan
innehavaren av den på övergångsstat upptagna befattningen numera avgått
med pension, hemställer anstalten, att tjänsten uppflyttas till 14 lönegraden.

I skrivelsen framhålles, att förvaltarens uppgifter väsentligen avsåge tillsyn
över anstaltens lokaler och dessas uppvärmning m. m., vård av anstaltens
inventarier och materiel, tillsyn över adressmaskin ävensom över arkiven
och telefonväxeln in. in. samt föredragning för byråchefen på administrativa
byrån. Antalet personer, som vore underställda förvaltaren, utgjorde: å förvaltarexpeditionen
och i förrådet 6, i arkivet 2, i telefonväxeln 4 och i hissen
1, vartill komme 1 maskinist och portvakt samt 26 städerskor. Sedan år 1936
hade arbetet avsevärt ökats genom utvidgning av anstaltens personal och
lokaler. Arbetsuppgifterna syntes anstalten väl tåla en jämförelse med åliggandena
för materialförvaltaren och övervaktmästaren vid riksdagens hus, vilken
vore placerad i 16 lönegraden.

Slutligen föreslår anstalten ändrad löneställning för den befattningshavare,
som förestår anstaltens postexpedition. Härom anföres.

På grund av den stora omfattningen av riksförsäkringsanstaltens korrespon
dens — under år 1945 icke mindre än 474 565 inkommande och 637 676 utgå
ende postförsändelser — har det sedan länge varit erforderligt med en särskild
postexpedition. Å denna öppnas och ankomststämplas den inkommande posten
samt kuverteras den avgående. I samband med ankomststämplingen av den
inkommande posten uppsorteras större delen av densamma byråvis för att
därefter direkt tillställas de olika byråerna. Endast en mindre del överlämnas
till anstaltens registrator för sortering. Expeditionens personal ombesörjer
bland annat även de dagligen förekommande transporterna av remissärenden
till och från försäkringsrådet samt antecknar i anslutning därtill till rådet
översända skadeärenden.

Såsom chef för expeditionen fungerar en expeditionsvakt i lönegraden A t
och som dennes närmaste man en expeditionsvakt i 5 lönegraden. Den övriga
fasta personalen utgöres normalt av 3 å 4 yngre expeditionsvakter i lägre lönegrad.
Under någon timmes tid på morgonen efter den första postens ankomst
samt under ungefär lika lång tid på eftermiddagen före avsändandet av den
avgående posten sysselsättes å expeditionen därjämte flertalet av de expeditionsvakter,
som eljest ha till huvuduppgift att ombesörja transport av hand -

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 7

lingar inom anstaltens lokaler. Härvid uppgår personalen till omkring 15
personer.

Ledningen av arbetet å expeditionen utgör en ansvarsfull uppgift. På grund
av det stora antalet postförsändelser — en stor procent av dessa innehålla ett
flertal handlingar — måste, om felexpedieringar skola kunna undvikas, eu
detaljerad arbetsfördelning iakttagas, vilken förutsätter noggrann övervakning
från föreståndarens sida. En dylik övervakning nödvändiggöres också av att
kontanta medel, postremissväxlar och checker i icke obetydlig omfattning inkomma
i vanliga brevförsändelser. Jämväl uppsorteringen av den inkommande
posten ställer stora krav på föreståndaren.

Befattningen såsom föreståndare för expeditionen var intill den 1 juli 1945
placerad i lönegraden Eo 7. På därom av anstalten gjord framställning överfördes
befattningen från och med nämnda dag på ordinarie stat med placering
i lönegraden A 7.

Anstalten hemställer, att ifrågavarande befattning hänföres till lönegrad
A 9 med benämning postexpeditionsföreståndare.

Å försäkringsmatematiska och statistiska byrån tjänstgöra — förutom byråchefen
— 1 förste aktuarie (A 26), 2 aktuarier (A 21), 1 förste kontorsskrivaro
(A 17) samt ett antal befattningshavare i biträdesgrad. Anstalten föreslår, att
en av aktuariebefattningarna ändras till förste aktuarietjänst i lönegrad A 24.
Härvid framhålles, att den i samband med den allmänna ökningen i anstaltens
verksamhet inträdda stegringen av arbetsbördan på ifrågavarande byrå medfört,
att den ene av de två aktuarierna måst anförtros vissa arbetsuppgifter av betycdigt
mer kvalificerad natur än som svarade mot dennes tjänsteställning.
Arbetsuppgifterna angivas vara följande:

1) Utförande av grundläggande beräkningar för den årligen återkommande
allmänna revisionen av premiesatser för försäkringar enligt olycksfallsförsäkringslagen,
vilket arbete innebär att på grundval av tillgänglig olycksfalls
statistik, bokföringen, iakttagelser beträffande olycksfallsriskens och ersättningskostnadernas
utveckling även under den tid, för vilken någon statistik
ännu ej finnes, samt med hänsynstagande till ränteutveckling, konjunkturer,
eventuella lagändringar och överhuvudtaget alla förhållanden, som kunna antagas
inverka på försäkringens ekonomi, uppgöra förslag till premietariffer för
nästföljande år för försäkring av såväl större som mindre arbetsgivares arbetare.

2) Handläggande av sådana ärenden, avseende premiesatser samt i övrigt
grunder för avgiftsberäkning, vilka föranledas av från försäkringstagare inkomna
framställningar om premiesänkning, eller om utförligare motivering till
vidtagen premieförhöjning eller om premielindring på grund av åtaganden att
bekosta vissa ersättningar etc.

3) Förberedande arbete för den årliga granskningen av premiesatser för
större företag.

4) Meddelande på begäran av uppgifter ur den allmänna olycksfallsstatistiken
eller ur specialutredningar.

5) Behandling av från ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag inkomna an
mälningar om delägares inträde i eller utträde ur bolagen samt ombesörjande
av sådana därmed sammanhängande undersökningar och åtgärder som med
hänsyn till av riksförsäkringsanstalten meddelade föreskrifter kunna erfordras.

6) Verkställande av olika slags utredningar, nämligen dels sådana, som
— utöver de till den förutberörda tariffrevisionen hörande — erfordras tid
efter annan till ledning för premieberäkningen, exempelvis för uppskattningar
av löner och naturaförmåner i vissa yrken, dels sådana av skiftande art, vilka
kunna föranledas av olika omständigheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

Anstalten uttalar i anslutning härtill, att de angivna arbetsuppgifterna i så
stor omfattning hade karaktären av självständigt, högt kvalificerat utredningsarbete
och jämväl i övrigt erfordrade en så mångsidig kunnighet och sådan
omdömesförmåga, att de måste anses ligga på ett väsentligt högre plan än
sådana göromål, som normalt åvilade befattningshavare i 21 lönegraden.

För statistiken erforderliga uppgifter rörande av anstalten reglerade olycksoch
yrkessjukdomsfall införas efter hand som ärendena slutreglerats i särskilda
liggare, anordnade på sätt som erfordras för fortsatt maskinell bearbetning.
Med detta arbete sysselsättas i regel 9 befattningshavare, av vilka 1 kanslibiträde
i A 7, 3 kontorsbiträden i A 4 och 5 kontorsbiträden i Eo 4. Kanslibiträdet
och ett kontorsbiträde i A 4 äro avdelade för handhavande av liggarna
över invaliditets- och dödsfall på grund av olycksfall in. m. Ett kontorsbiträde
i A 4 fungerar som arbetsledare för de övriga med övergående skador sysselsatta
befattningshavarna. Sistnämnda biträde föreslås nu till erhållande av
kanslibiträdestjänst i lönegrad A 7. Anstalten framhåller, att befattningshavaren
utöver sin uppgift såsom arbetsledare, även hade att bland annat personligen
syssla med yrkessjukdomsfallen, vilken uppgift ställde särskilt stora
krav på noggrannhet och omdöme. Antalet sådana fall hade på grund av lagändringar
starkt ökats. Innehavaren av ifrågavarande befattning hade av anstalten
förordnats att från och med den 1 februari 1946 tills vidare bestrida
göromål, som eljest åvilade befattningshavare i 7 lönegraden.

Med avseende å första skaderegleringsbyrån föreslås uppflyttning av följande
befattningshavare, nämligen 1 byråsekreterare (Eo 21) till förete byråsekreterare
(Eo 24), 2 kontorsskrivare (A 15) till förste kontorsskrivare (Eo 17),
1 kanslibiträde (A 7) till kansliskrivare (Eoll), 2 kontorsbiträden (A 4) för
aktsortering, 1 kontorsbiträde (A 4) å sjukpenningcentralen och 1 kontorsbiträde
(A 4) å läkarvårdscentralen till kanslibiträden (Eo 7) samt 1 kanslibiträde
(Eo 7) och 4 kontorsbiträden (A 4) å granskningscentralen till kontorist
(Eo 9) respektive kanslibiträden (Eo7).

Vad angår förslaget om anställande av ytterligare en förste byråsekreterare
erinrar anstalten, att för budgetåret 1944/45 önskemål framfördes om ökning
av antalet förste byråsekreterare, vilket då uppgick till 3, med 2 nya befattningshavare.
Anstalten hade avsett att därigenom möjliggöra effektivare utbildning,
ledning och kontroll av byråns personal. Byrån skulle i samband
med personalökningen indelas i 1 kansli och 4 skadeavdelningar, var och en
under ledning av en förste byråsekreterare. Den å kansliet placerade förste
byråsekreteraren skulle under byråchefen bland annat handlägga å byrån ankommande
personalärenden för byråns personal, omkring 140 personer, samt
vara chef för den för byrån gemensamma kontorspersonalen, handhava den
mera allmänna och grundläggande utbildningen av personalen och därvid från
tid till annan anordna kurser för olika grupper av byråns personal, utarbeta
arbetsinstruktioner, handlägga organisatoriska frågor, tillse att erforderliga
åtgärder vidtoges, då nya författningar berörande byråns verksamhet komrne
till, verkställa erforderliga utredningar i principiella frågor rörande skaderegleringen
m. in. Skadeavdelningarnas personal skulle som regel komma att
genomsnittligt utgöras av 1 sekreterare, 2 notarier, 2 amanuenser samt erfor -

Iiungl. Maj:ts proposition nr 209.

derligt antal tjänstemän i lägre grad. Ärendena å varje avdelning skulle i
första hand prövas av notarierna med biträde av amanuenser och lägre tjänstemän.
I den mån ett ärende visat sig vara av svårbedömd beskaffenhet, skulle
detsamma hänskjutas till sekreteraren. Ärenden av principiell natur, särskilt
tveksamma fall m. in. skulle av denne föredragas för byråchefen. I egenskap
av arbetsledare skulle det åligga sekreteraren att tillse, att arbetet fördelades på
lämpligaste sätt, att hålla ständig kontakt med avdelningens samtliga tjänstemän
och följa deras arbete genom granskning av utgående post samt — i viss
omfattning — deras beslut i skadeärendena.

I anledning av vad sålunda föreslagits uttalade föredragande departementschefen,
att personalen i sekreterare- och notariegraderna icke syntes vara tillräcklig
för att på tillfredsställande sätt fullgöra densamma åvilande göromål.
En utökning av densamma borde därför äga rum. Med hänsyn till ett av statens
organisationsnämnd gjort uttalande rörande behovet av en organisatorisk
undersökning i fråga om de mer krävande uppgifterna borde emellertid enligt
departementschefens mening personalökningen för def dåvarande begränsas
till en befattningshavare i lönegrad Eo 24. Yad departementschefen förordat
godkändes av riksdagen.

Härefter anför anstalten.

Genom att anstalten erhöll endast en av de två förste byråsekreterarebefattningar,
varom anstalten hemställde, ha möjligheterna att på ett effektivt
sätt genomföra föreslagen organisation av byrån försvårats. Provisoriskt har
den anordningen vidtagits att åt en byråsekreterare uppdragits att bestrida
göromål, som eljest ankomma på förste byråsekreterare. Uppenbarligen kan
emellertid denna anordning icke fungera tillfredsställande, då ju sistnämnda
befattningshavare enligt sakens natur icke kan erhålla samma auktoritet som
en innehavare av egen befattning såsom förste byråsekreterare. Det är av
synnerlig vikt, att det år 1944 framförda förslaget genomföres i sin helhet och
detta så mycket mera som antalet anmälda olycksfall därefter ökats.

Rörande arbetsbördans ökning meddelas, att under åren 1942—45 antalet
inkomna anmälningar om olycksfall utgjort respektive 116 860, 130 163, 127 072
och 135 580 samt antalet inkomna anmälningar om yrkessjukdomar respektive
517, 647, 1 635 och 2 664. I skrivelsen framhålles, att någon tendens till nedgång
i antalet olycksfallsanmälningar hittills icke förmärkts. Under månaderna
januari—juli 1946 hade sålunda antalet olycksfallsanmälningar uppgått till
82 920 mot 72 200 under motsvarande tid år 1945. Antalet under de sju första
månaderna år 1946 anmälda fall av yrkessjukdom uppvisade någon minskning
i det att detsamma utgjorde 1 440 mot 1 514 under motsvarande tid föregående
år. Anledningen härtill syntes väsentligen vara en minskning i antalet anmälda
fall av gengasförgiftning.

Beträffande förslaget om uppflyttning av två kontorsskrivare (A 15) till
förste kontorsskrivare (Eo 17) erinrar anstalten till en början, att i 1944 års
statskrivelse hemställdes om uppflyttning av 10 kontorsskrivare (A 15) till
förste kontorsskrivare (A 17), av vilka 2 å första skaderegleringsbyrån. Departementschefen,
som fann anstaltens förslag alltför vittgående, förklarade sig
vid genomgång av de till uppflyttning föreslagna kontorsskrivarnas arbets -

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

uppgifter ha funnit, att tre av dem — en å administrativa byrån, en å försäkringsmatematiska
och statistiska byrån samt en å försäkringsbyråns försäkringsavdelning
— hade uppgifter av den kvalitativa art, att de borde — med
tillämpning av vissa angivna allmänna principer för anslagsframställningens
bedömande — framför de övriga ifrågakomma till uppflyttning.

Rörande de göromål, som åvila nu ifrågavarande befattningshavare, anföres.

Den ene av befattningshavarna tjänstgör såsom närmaste man till byråsekreterare
å skaderegleringsgrupp och fullgör därvid göromål motsvarande
dem som eljest i regel åvila förste amanuens å byrån. Man biträder sålunda i
viss omfattning vid prövningen av inkommande anmälningar om olycksfall i
arbete samt beslutar därvid självständigt i fullt klara fall om utgivande av ersättning.
Han fastställer vidare ifråga om flertalet av de på vederbörande
grupp ankommande skadeärendena den årliga arbetsförtjänst, som skall
läggas till grund för sjukpenningen, samt verkställer i förekommande fall
enligt byråsekreterares bestämmande utredning, huruvida olycksfall inträffat
i arbete," om olycksfallsskada föreligger m. in. Det åligger även denne tjänsteman
att — eventuellt efter utredning — för anstaltens läkare föredraga medicinskt
tveksamma fall. Nu anförda göromål förutsätta bland annat god kännedom
om den synnerligen invecklade olycksfallsersättningspraxis, som under
årens lopp utbildats genom försäkringsrådets utslag och anstaltens egna
beslut.

Jämväl den andre kontorsskrivaren har tidigare tjänstgjort såsom biträde
åt byråsekreterare å skaderegleringsgrupp samt därvid utfört enahanda göro
mål som den förstnämnde kontorsskrivaren. Numera är han tills vidare till
tjänstgöring placerad å Stockholmsgruppens expedition för allmänheten. Han
har därvid att bland annat mottaga besök av allmänheten, besvara förfrågningar
och verkställa utredningar i olycksfallsärenden genom muntliga förhör.
Han äger befogenhet att i klara fall själv besluta om utgivande av ersättning
till skadad person, som infinner sig å expeditionen för att uppbära ersättning,
samt att bestämma den skadades årliga arbetsförtjänst.

I fråga om förslaget om inrättande av en kansliskrivartjänst (Eo 11) anför
anstalten.

Expeditionsgöromålen å första skaderegleringsbyrån utföras av ett hundratal
kvinnliga befattningshavare i biträdesgrad. Göromålen äro numera till
övervägande delen organiserade i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag,
som på sin tid framlades av besparingsberedningen. För att organisationen
skall fungera så effektivt som möjligt kräves ett ständigt och intresserat
övervakande av expeditionsarbetet. Enär förste byråsekreteraren å
kansliet, vilken närmast under byråchefen har ansvaret för bland annat detta
arbetes behöriga gång, icke ensam kan medhinna övervakningen i sin helhet,
är det nödvändigt att denne erhåller biträde av en med expeditionsarbetet väl
förtrogen befattningshavare. För närvarande har uppdragits åt ett kanslibiträde,
som tillika är föreståndarinna för byråns aktcentral, att mot uppbärande
av vikariatsersättning såsom vid förordnande i 11 lönegraden biträda
nämnde förste byråsekreterare vid planering och tillsyn av expeditionsarbetet.
Hon har därvid bland annat att biträda vid den fördelning av viss biträdespersonal
de olika avdelningarna emellan som i regel dagligen föranledes av
inträffade sjukdomsfall och ledigheter av andra orsaker, att i samverkan med
avdelningsföreståndarinnorna noga följa arbetsmängdens växlingar å de olika
avdelningarna samt till personalsekreteraren avgiva de förslag, vartill dessa
växlingar kunna föranleda, att uppmärksamma huruvida förenklingar i arbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

kunna vidtagas samt avgiva förslag härom samt att på uppdrag av personalsekreteraren
verkställa smärre utredningar om arbetet.

Anstalten uttalar, att ifrågavarande arbetsuppgifter — göromålen såsom
föreståndarinna för aktcentralen däri inbegripna — kunde motivera högre
löneställning än 11 lönegraden. Anstalten ville dock för närvarande endast
föreslå inrättande av en tjänst i nämnda lönegrad.

Förslaget om uppflyttning av två kontorsbiträdesbefattningar, avsedda för
aktsortering, till kanslibiträdestjänster motiveras på följande sätt.

För inkomna olycksfallsanmälningar uppläggas särskilda akter, som efter
vissa grunder fördelas på åtta olika skaderegleringsgrupper. I dessa akter
samlas allt — läkarintyg, korrespondens in. m. — som angår det särskilda
olycksfallet. För varje grupp finnes en befattningshavare för aktsortering.
Denna innefattar genomgång av varje till gruppen hörande skadeakt, som varit
under behandling i något avseende, för bedömande huruvida alla vederbörliga
åtgärder vidtagits eller om ärendet skall överlämnas till annan befattningshavare
för ytterligare åtgärd. I sistnämnda fall åligger det befattningshavaren
att ombesörja, att ärendet blir handlagt. Denna anordning avser främst att
förebygga, att skadeakt lämnas till förvaring å byråns akteentral utan att allt
är i sin ordning ur skaderegleringssynpunkt. För expeditionsarbetets behöriga
gång är dessa befattningshavares arbete av grundläggande betydelse. Sorteringen
utföres av kanslibiträden (ett för varje grupp). För två av grupperna
saknas dock kanslibiträdesbefattning, varför aktsortererskorna å dessa
.grupper — två kontorsbiträden (A 4) — förordnats att bestrida göromål, som
eljest tillkomma befattningshavare i 7 lönegraden. Två extra ordinarie kanslibiträdesbefattningar
böra avses för nu nämnda arbetsuppgifter.

Ä första skaderegleringsbyrån finnes en central för uträkning av sjukpenningbelopp
och en central för uträkning av läkarvårdsersättningar. Såsom
ledare för centralerna tjänstgöra två kontorsbiträden (A 4) vilka förordnats
att bestrida göromål, som eljest ankomma på befattningshavare i 7 lönegraden.
För dessa biträden anser anstalten, att befattningar i lönegrad Eo 7 böra inrättas.
Anstalten framhåller, att på befattningshavarna särskilda krav måste
ställas i avseende på allmän duglighet samt förmåga att övervaka och leda
arbetet.

Till stöd för förslaget om inrättande av 1 kontoristbefattning (Eo 9) och
4 kanslibiträdesbefattningar (Eo 7) å granskningscentralen anföres.

Som ett led i strävandena att medelst, bland annat, organisatoriska åtgärder
nedbringa kostnaderna för skaderegleringsarbetet, överfördes från
och med den 19 november 1945 arbetet med granskning av utanordningar, avseende
sjukpenning och ersättningar för läkarvård, från befattningshavare i
korutorsskrivar- och amanuensställning till biträdespersonal. Uppgifterna
sammanfördes till en granskningscentral. Antalet befattningshavare å centralen
är 5, varav 1 såsom ansvarig ledare för centralen förordnats att bestrida
göromål, som eljest ankomma på befattningshavare i 9 lönegraden. De 4 övriga
ha erhållit motsvarande förordnande i 7 lönegraden. Granskningsarbetet är
synnerligen ansvarsfullt och krävande samt fordrar väl dokumenterad erfarenhet
och arbetsförmåga. Den genomförda organisationen, varigenom en icke oväsentlig
besparing i administrationskostnaderna kunnat åvägabringas, har befunnits
ändamålsenlig och effektiv. Befattningshavarnas löneställning bör
därför få en fastare utformning och de nämnda vikariatsförordnandena utbytas
mot extra ordinarie tjänster i motsvarande lönegrader.

Kungl. May.ts proposition nr 209.

Vidkommande andra skaderegleringsbyrån begär anstalten allenast, att för
en från annan byrå provisoriskt överförd befattningshavare i lönegrad Eo 20
skall inrättas en stadigvarande tjänst i lönegrad Eo 21. Överflyttningen medgavs
av Kungl. Maj:t genom beslut den 14 december 1945. Befattningshavaren
avsågs att tjänstgöra å avdelningen för statens arbetare. Anstalten framhåller,
att erfarenheten under den tid, som förflutit efter överflyttandet, bestyrkt behovet
av befattningen å avdelningen. Det kunde med säkerhet beräknas, att
behovet komme att kvarstå även i fortsättningen. Då de göromål, som ankomme
på innehavaren av befattningen, i kvalitativt hänseende på intet sätt skilde
sig från göromål, som åvilade befattningshavare i 21 lönegraden, hemställde
anstalten, att befattningen måtte placeras i lönegrad Eo21.

Försäkringsbyrån har till uppgift bland annat att förskaffa riksförsäkringsanstalten
kännedom om landets samtliga arbetsgivare och att registrera dessa.
Vidare åligger det byrån att fastställa och påföra försäkringsavgifter för
arbetsgivare med försäkring i anstalten samt att ombesörja övriga härmed
förenade försäkringsgöromål ävensom att bedriva olycksfallsförebyggande
verksamhet bland sistnämnda arbetsgivare. Å byrån verkställes även granskning
ur vissa formella och tekniska synpunkter av inkommande anmälningar
om olycksfall i arbete och yrkessjukdom.

Byrån har en personal av omkring 240 befattningshavare. Den är i organisatoriskt
avseende uppdelad i fyra huvudavdelningar, nämligen försäkringsavdelningen,
registeravdelningen, tekniska avdelningen och premiesättningsavdelningen.
Förstnämnda tre avdelningar äro i sin tur uppdelade i underavdelningar.
Enligt vad anstalten i anslagsframställningen uttalar har den allmänna
ökningen av anstaltens verksamhet berört icke blott skaderegleringsbyråerna
utan i hög grad även försäkringsbyrån. Till belysande av arbetsbördans
utveckling anföras följande siffror.

Ärendets art	År 1927	År 1935	År 1940	År 1945 I
1. Antal i arbetsgivarförteckningarna upptagna arbetsgivare ..........	403 000	607 000	726 000	780 ooo ;
2. Påförda försäkringsavgifter, inkl. tilläggsavgifter, för mindre arbets-givare, omkring kronor..........	2 500 000	4 480 000	5 534 000	6 086 000
3. Influtna försäkringsavgifter, inkl. tilläggsavgifter, påförda större ar-betsgivare, omkring kronor......	6 330 000	10 540 000	17 287 000	21 084 000
4. Antal inkomna dagsverks-och löne-uppgifter för större arbetsgivare	31 303	46 278	49 864	53 036 t
o. Antal inkomna övriga diarieförda handlingar......................	69 408	97 826	119 207	127 497 i
6. Antal debiteringsärenden avse-ende för betalning i samband med kronouppbörd påförda försäkrings-avgifter ........................	848 000	548 000	645 000	692 000
7. Antal debiteringsärenden avseende i annan ordning påförda försäk-ringsavgifter ....................	37 000	50 040	61 829	60 504
8. Antal formellt ock tekniskt grans-kade anmälningar om olycksfall och yrkessjukdom ..............	34112	83 045	102 153	138 244

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

I anslutning till dessa siffror yttrar anstalten, att en mot arbetsbördans
stegring svarande förstärkning i personalutrustningen icke erhållits. Visser
ligen hade utökning av personalbeståndet företagits, men denna hade huvudsakligen
avsett amanuenspersonal samt skriv- och kontorsbiträden. Till följd av
denna utveckling hade, såsom anstalten vid skilda tillfällen framhållit, en
kännbar brist på befattningar i 21 och högre lönegrader samt i de högre biträdesgraderna
uppstått.

Eörsäkringsavdelningen är indelad på två sektioner: debiteringssektionen
och korrespondenssektionen.

Anstalten föreslår följande ändringar å debiteringssektionen, nämligen
uppflyttning av 1 aktuarie (A 21) till förste aktuarie (A 24), inrättande
av 1 aktuarietjänst (Eo21), uppflyttning av 2 kanslibiträden (Eo 7) till kontorister
(Eo9), av 1 kontorsbiträde (A 4) till kanslibiträde (A 7) samt av
2 kontorsbiträden (Eo 4) till kanslibiträden (Eo 7).

Den aktuarie, vilken enligt anstaltens hemställan skulle bli förste aktuarie.
förestår debiteringssektionen. Ställningen av aktuarie tillkommer även föreståndaren
för korrespondenssektionen. Framställning om uppflyttning av
förstnämnda tjänst hade gjorts redan tidigare — senast i statskrivelsen för
budgetåret 1945/46 -— men hade då icke vunnit bifall. Till stöd för det nu
ånyo framförda förslaget härom hänvisar anstalten till arten av de på sektionen
ankommande arbetsuppgifterna. Till dessa hörde att granska dagsverksoch
löneuppgifter, att fastställa den lönesumma, efter vilken försäkringsavgift
skall utgå, att med ledning av lönesumman och förut bestämd premiesats
uträkna försäkringsavgift ävensom bestämma förvaltningsbidrag, att övervaka,
att föreskrivna avgiftsbetalningar fullgöras samt att handlägga ärenden avseende
klagomål över påförda avgifter m. m. Anstalten upplyser, att personalen
å sektionen omfattade ett 50-tal befattningshavare, av vilka 4 aktuarier
och 1 amanuens. På den aktuarie, vilken fungerade såsom föreståndare, ankomme
bland annat — förutom ledningen av arbetet å sektionen — att besluta
i ett stort antal ärenden, som tjänstemännen å sektionen föredroge för honom,
och att för avdelningschefen respektive byråchefen själv föredraga vissa ärenden.
Av anstaltens beslut och försäkringsrådets utslag samt av rådets direktiv
i övrigt föranledda ändringar i praxis hade, enligt vad anstalten påpekar,
medfört, att ärenden inom sektionen under senare år blivit alltmera svårbehandlade.

Den av anstalten föreslagna nya aktuariebefattningen i lönegrad Eo 21
motiveras under hänvisning till den stegrade arbetsbördan å sektionen.

Ett av de två kanslibiträden (Eo 7), som föreslås uppflyttade till kontorister
(Eo 9), förestår ett diarium för debitering av försäkringsavgifter. Befattningshavaren
har bland annat — med hjälp av ett annat biträde — att verkställa
erforderliga anteckningar i diariet, att genomgå till diariet inkommande dagsverks-
och löneuppgifter och avgöra, huruvida de kunna behandlas i vanlig
ordning eller böra bliva föremål för särskild åtgärd, samt att genom anteckningar
i diariet om försäkringsavgifternas redovisning kontrollera att av
gifterna erläggas och — i förekommande fall — återbetalas, förskjutas eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

annulleras. Anstalten betonar, att uppgifterna ställa stora krav på omdöme
samt fordra stor vaksamhet och noggrannhet.

Det andra av de kanslibiträden, som avses skola erhålla kontoristtjänst,
samt två av de kontorsbiträden (A 4, Eo 4), för vilka föreslås kanslibiträdesbefattningar
(A7, Eo7), syssla med granskning av infordrade dagsverks- och
iöneuppgifter från större arbetsgivare. I denna granskning deltaga sammanlagt
5 befattningshavare i 7 lönegraden och 3 befattningshavare i 4 lönegraden.
Tidvis är personalen större. Rörande arten av granskningsuppgifterna
anför anstalten.

Vid granskningen skall fastställas den lönesumma — såväl definitiv för
gånget år som provisorisk för löpande år — efter vilken försäkringsavgift
skall utgå ävensom antalet årsarbetare för varje yrkesgrupp och arbetsgivare.
Härvid måste tillgängliga uppgifter noga granskas och så långt möjligt kontrolleras,
gällande praxis om försäkringsplikt beaktas, hänsyn tagas till försäkringsvillkor
nr. in., erforderliga undersökningar göras beträffande diarieföring,
registrering, avgiftsuppbörd, förskjutning av avgifter enligt 19 § olycksfallsförsäkringslagen
in. in. och debitering i arbetsgivareförteckningarna. I
ett stort antal fall måste värdering och skälighetsprövning företagas beträffande
avlöning, såväl kontant som in natura. Även i övrigt uppstå talrika orndömesfrågor.
Under senare år har arbetet på grund av ständigt nytillkommande
direktiv, föranledda av anstaltens beslut och försäkringsrådets utslag i försäkringspliktsfrågor,
ökningen av antalet fall, för vilka frivillig försäkring av
olika slag är gällande, samt tillkomsten av nya kategorier försäkringspliktiga
blivit mer och mer krävande. Arbetet fordrar för ett fullgott utförande en
sådan ingående förtrogenhet med arbetsuppgifterna, som kan vinnas först
efter flera års erfarenhet. Endast särskilt kvalificerad personal lämpar sig för
detsamma.

De svåraste granskningsfallen handhas av en därtill särskilt kvalificerad
granskerska, som även har att leda utbildningen av ny granskningspersonal.
Med hänsyn till den särskilda ställning denna granskerska sålunda intager
anser anstalten, att hon bör uppflyttas till kontorist. I betraktande av arbetsuppgifternas
art böra enligt anstaltens mening övriga befattningshavare, som
stadigvarande syssla med ifrågavarande granskningsarbete, inneha kanslibiträdes
ställning. Då anstalten finner det kunna med säkerhet antagas, att åtminstone
två av de nuvarande tre kontorsbiträdena komma att i fortsättningen
erfordras för arbetet, föreslår anstalten, att dessa två befattningar uppflyttas
till kanslibiträdestjänster.

För kontroll av de större arbetsgivarnas dagsverks- och Iöneuppgifter
granskar debiteringssektionen arbetsgivarnas avlöningslistor och bokföring i
övrigt. Vid detta arbete biträder bland annat ett kontorsbiträde i lönegrad
Eo 4. Detta biträde åligger att verkställa utdrag ur de avlöningshandlingar,
som inkommit för granskning. Då utdraget skall ligga till grund för den be
dömning, som vederbörande aktuarier företaga i fråga om fullständigheten av
motsvarande dagsverks- och Iöneuppgifter, fordras, att nämnda biträde är väl
insatt i granskarnas arbete. Anstalten anser, att det på befattningshavaren
ankommande arbetet ur svårighetssynpunkt kan jämföras med de förstnämnda

Kungl. Maj.-ts proposition nr 209. 15

granskerskornas. Även för detta arbete bör därför inrättas en kanslibiträdes
tjänst (Eo7).

Å f örsäkringsavdelningens korrespondenssektion tjänstgör
bland annat ett kanslibiträde (A 7) med huvudsaklig uppgift att upprätta förteckning
över arbetsgivare, vilka i slutet av året ännu icke blivit påförda försäkringsavgift,
och i samband därmed tillse att debitering snarast blir verk
ställd, att upprätta förteckning över arbetsgivare med försäkringsavgift av
minst 500 kronor per år för kontroll att dessa arbetsgivare utan onödig tidsutdräkt
bliva påförda försäkringsavgift och därvid införskaffa eventuellt
felande uppgifter från arbetsgivarna samt att upprätta förteckning över arbetsgivare,
vilka i sina dagsverks- och löneuppgifter icke redovisat arbete, vari
olycksfall enligt av dem gjorda anmälningar inträffat, och därefter, sedan dagsverks-
och löneuppgifter rörande sådant arbete införskaffats, tillse att försäkringsavgift
snarast påföres. Under framhållande av att befattningshavaren
i stort sett självständigt måste avgöra vilka åtgärder som borde vidtagas samt
ofta själv måste verkställa utredningar och kompletteringar, hemställer an
stalten, att tjänsten ändras till kontoristbefattning (A 9).

Därjämte föreslås beträffande berörda sektion uppflyttning till kanslibiträdestjänst
(A 7) av en kontorsbiträdesbefattning (A 4), på vars innehavare
ankommer bland annat att föra diarium över registrerade tillfälliga större
arbetsgivare, att ombesörja viss korrespondens i samband med infordrandet av
dagsverks- och löneuppgifter från dessa arbetsgivare, att genomgå de infordrade
uppgifterna samt kontrollera, att arbetsgivarna i fråga påföras försäkringsavgift.

Register avdelningen har till uppgift att handha anstaltens arbetsgivarregister,
omfattande alla för anstalten kända arbetsgivare som äro för
säkringspliktiga enligt olycksfallsförsäkringslagen, att bearbeta de årligen
inkommande i samband med mantalsskrivningen upprättade arbetsgivarförteckningarna
samt att uträkna och debitera försäkringsavgifter för mindre arbetsgivare.
Registret avser omkring 790 000 aktuella arbetsgivare. Antalet mindre
arbetsgivare med försäkring i anstalten utgör för närvarande omkring 700 000.
Avdelningen arbetar på tre sektioner, nämligen registreringssektionen, som
bland annat handhar arbetsgivarregistret, identifieringssektionen, som bearbetar
arbetsgivarförteckningarna och jämför dem med arbetsgivarregistret,
samt debiteringssektionen för debiteringsarbetet. Personalen omfattar cirka
125 befattningshavare. Såsom chef fungerar en förste aktuarie i lönegrad A 26.

Anstalten hemställer, att avdelningens föreståndare beredes byrådirektörs
löneställning (A 28). Härvid framhålles, att försäkringsbyråns chef
icke kunde medhinna att i detalj följa samt effektivt leda och övervaka det
omfattande arbetet å registeravdelningen. Rörande avdelningschefens ålig
ganden anföres bland annat.

Arbetsgivarregistret är grundval för en väsentlig del av ämbetsverkets
arbete. Registret måste ständigt hållas aktuellt beträffande arbetsgivarnas
verksamhetsgrenar, försäkring, arbetsgivarförhållande in. m. Brister härut
innan kunna ha menliga följder, bland annat i fråga om behandlingen av skade -

liungl. Maj:ts proposition nr 209.

ärenden. En oavlåtlig övervakning från avdelningschefens sida är därför
ofrånkomlig. Arbetsgivarförteckningarna äro anstaltens förnämsta upplysningskälla
för erhållande av kännedom om arbetsgivarna i riket och böra
göras allt mera tillförlitliga. Registeravdelningens chef måste därför nära
samarbeta med de lokala myndigheter, som ha upprättandet av förteckningarna
sig anförtrott. Även påföringen av försäkringsavgifter beträffande
mindre arbetsgivare är en omfattande uppgift och fordrar för att kunna genomföras
för en rimlig kostnad aktgivande från avdelningschefens sida på förefintliga
möjligheter till förenklingar, besparingar och effektivisering. Förutom
sina uppgifter såsom avdelningschef har ifrågavarande befattningshavare
dessutom att jämlikt ämbetsverkets instruktion och arbetsordning taga befattning
med de ärenden, som föredragas för honom, eller eljest böra av honom
handläggas.

Anstalten erinrar slutligen, att befattningen tidigare varit placerad i 24
lönegraden. Anstalten hade hos tjänsteförteckningssakkunniga hemställt om
tjänstens uppflyttning till 28 lönegraden. De sakkunniga hade emellertid
stannat vid att föreslå befattningens inplacering i 26 lönegraden. Till sistnämnda
lönegrad uppflyttades befattningen den 1 juli 1942.

R e gis tr e r i ngs s e k t i o n e n har, såsom anförts, att handha arbetsgivarregistret.
Ur registret lämnas till ämbetsverkets olika avdelningar uppgifter,
som erfordras för premiedebitering och skadereglering nr. m. Inom sektionen
granskas inkomna skadeanmälningar ur formell synpunkt, varvid skall bedömas
huruvida den skadade är att anse såsom arbetare enligt olycksfallsföisäkringslagen,
vem som är att anse såsom hans arbetsgivare enligt nämnda lag
och om försäkring gäller i anstalten. Sektionen handhar även bland annat
frågor om mindre arbetsgivares försäkringsvillkor. Vid fullgörandet av dessa
uppgifter har sektionen att i många fall bedöma, huruvida försäkringsplikt
föreligger, eller, där så erfordras, hänskjuta frågor härom till försäkiingspliktsbyrån
för avgörande. Sektionen arbetar pa fyra underavdelningai.
arbetsgivarregistret, korrespondensgruppen, skadegruppen och överlåtelsegruppen.
Dess personal utgöres av — förutom föreståndaren — 1 aktuarie,
1 amanuens, 3 kontorsskrivare, 2 kansliskrivare samt ett 30-tal biträden i
lägre lönegrader.

Beträffande personalen föreslås, att följande befattningshavare uppflyttas i
lönegrad, nämligen: föreståndaren (aktuarie i A 21) till förste aktuarie (A 24),
1 amanuens å korrespondensgruppen till aktuarie (Eo21), 2 kanslibiträden
(ÅT) och 1 kontorsbiträde (A 4) å arbetsgivarregistret till kontorister (A 9),
1 kontorsbiträde (A 4) och 2 kontorsbiträden (Eo 4) å samma register till
kanslibiträden (A 7 respektive Eo 7) och 1 kanslibiträde (Eo 7) å skadegruppen
till kontorist (Eo 9).

Vidkommande förslaget om förbättrad löneställning för sektionschefen -vilket förslag innebär en upprepning av ett senast i 1944 års anslagsskrivelse
framfört önskemål — hänvisas bland annat till betydelsen av sektionens
arbete och de stora anspråk, som måste ställas på sektionschefens kunnighet
i fråga om olycksfallsförsäkringslagstiftningen samt näringslivets och samhällets
olika förhållanden och organisation. Sektionschefen borde även vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

eu god arbetsledare. Utöver arbetsledningen hade sektionschefen att handlägga
mera krävande ärenden.

Den föreslagna aktuariebefattningen i lönegrad Eo 21 är avsedd att ersätta
en amanuensbefattning å korrespondensgruppen. Anstalten upplyser, att
amanuensen jämsides med en å korrespondensgruppen placerad aktuarie hade
att verkställa utredningar och i samband därmed fatta beslut i olika frågor
ävensom i förekommande fall lämna anvisningar till personalen inom gruppen
och på arbetsgivarregistret, varest tjänsteman i högre lönegrad än 11 :e icke
vore placerad. Han skulle därjämte i likhet med aktuarien ständigt verka
för registrets utveckling och förbättring.

Till stöd för framställningen om uppflyttning av vissa biträden å arbetsgivarregistret
till kontorister anföres.

Arbetsgivarregistret är uppdelat i tre varandra sidoordnade länsgrupper
med var sin föreståndarinna. Tidigare har en av dessa gruppföreståndarinnor
samtidigt tjänstgjort såsom föreståndarinna för registret i dess helhet. I
denna egenskap innehade hon befattning i 11 lönegraden, medan de övriga
två föreståndarinnorna utgjordes av kanslibiträden. Det har emellertid med
hänsyn till arbetets ökning visat sig omöjligt, att förena dessa båda uppgifter.
Registrets föreståndarinna ägnar således numera sin tid helt åt
registret i stort. Såsom föreståndarinna för nyssnämnda länsgrupp tjänstgör
för närvarande ett kontorsbiträde, som förordnats att bestrida göromål vilka
eljest åvila befattningshavare i I lönegraden. De två övriga länsgrupperna
förestås alltjämt av var sitt kanslibiträde.

Gruppföreståndarinna har att mottaga inkommande ärenden och att bland
personalen fördela arbetsuppgifterna samt själv behandla viktigare ärenden.
Hon har därvid att liksom vid direkta förfrågningar och andra tillfällen i viss
utsträckning självständigt avgöra frågor rörande den uppgivna arbetsgivarens
identitet. Det åligger henne ytterligare att förete arbetsledningen sådana fall,
där tveksamhet råder, samt att i samband med nu anförda arbeten ävensom
vid registerarbetet i övrigt bedöma, huruvida redan förefintliga noteringar
i kortregistret motsvara de aktuella förhållandena eller om åtgärder äro erforderliga
för komplettering av registret. Hon måste med hänsyn härtill äga god
kännedom icke blott om sin egen länsgrupps arbetsuppgifter, vilka hon skall
behärska i alla detaljer, utan även om registeravdelningen i dess helhet.
Arbetet är synnerligen mångsidigt samt kräver förmåga av självständigt bedömande
och handlande. De tre föreståndarinnorna böra därför uppflyttas
till kontorister.

De tre kontorsbiträden å arbetsgivarregistret, vilka skulle uppflyttas till
kanslibiträden, tjänstgöra såsom närmaste medhjälpare åt gruppföreståndarinnorna,
Anstalten framhåller, att vad som anförts angående föreståndarinnorna
i så stor utsträckning vore tillämpligt även å nämnda medhjälpare, att fullgoda
skäl finge anses föreligga för uppflyttning av dessa till 7 lönegraden.

På skadegruppen har ett kanslibiträde att verkställa interna utredningar,
som erfordras vid den formella granskningen av skadeanmälningar. Utredningen
sker med hjälp av inom anstalten tillgängliga handlingar, såsom försäkringsakter,
arbetsgivarförteckningar m. m., och avser bland annat att bedöma,
huruvida den skadade skall anses såsom arbetare och om den uppgivna,
arbetsgivaren är självständig företagare. Befattningshavaren måste, fram Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 209.

573 47 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

håller anstalten, vara väl insatt i gruppens och sektionens arbetsuppgifter
samt behärska registerarbetet även i detalj. Kunskap om olycksfallsförsäkringslagen
och praxis vid dess tillämpning erfordrades jämväl i viss omfattning.
På grund härav och med hänsyn till arbetets självständiga art ansåge
anstalten en uppflyttning av befattningen till 9 lönegraden motiverad.

Identifieringssektionen har bland annat att behandla de åiligen inkommande
arbetsgivarförteckningarna på sätt som erfordras för att möjliggöra
den behöriga gången av debiteringen i förteckningarna av olycksfallsforsäkringsavgifterna
för de mindre arbetsgivare, av vilka dylik avgift skall uttagas
i samband med skatteuppbörden, samt att på grundval av uppgifter, som
hämtats ur förteckningarna, eller i annan ordning inkomna handlingar komplettera
och justera arbetsgivarregistret.

Identifieringsarbetet innefattar i första hand en jämförelse mellan förteckningarna
och registret i syfte att avgöra, huruvida arbetsgivaren har försäkring
i anstalten samt huruvida den för honom redovisade arbetskraften omfattas
av försäkringen. Arbetet avser dels en första genomgång av förteckningarna
gentemot registret, innefattande ett bedömande av vilka fall, som
kunna anses såsom klara för påförande av försäkringsavgift, dels en särskild
bearbetning av de icke klara fallen, vilka lämnas å sido vid den första genomgången.
Dessa två nämnda moment i arbetet betecknas såsom »massidentifiering»
respektive »specialidentifiering».

Personalen å sektionen utgöres av 1 aktuarie (sektionschef) i lönegraden
A 21, 1 amanuens, 1 kansliskrivare samt ett trettiotal biträden i lägre lönegrader.

Anstalten hemställer, att 2 kontorsbiträdesbefattningar (A 4) ombildas till
kontoristtjänster (A 9) och att 6 kontorsbiträdesbefattningar (A 4) ändias
till kanslibiträdestjänster (A 7). Till motivering för detta förslag anföres.

Då anstalten avlät 1944 års statskrivelse var identifieringsarbetet, med vilket
då sysselsattes 30 biträden, organiserat på sådant sätt, att en och samma
befattningshavare utförde såväl massidentifiering som specialidentifiering av
vissa henne anförtrodda arbetsgivarförteckningar. I skrivelsen uttalades, att
en placering för samtliga biträden i 7 lönegraden vore motiverad. Vid liragavarande
tidpunkt var så fallet med endast fyra av dem. Anstalten begi ansade
sig emellertid tills vidare till att föreslå uppflyttning för allenast sex biträden.

Förslaget bifölls icke. _ . .

Anstalten har nu vidtagit en omorganisation, innebarande att tva grupper
.— en för massidentifiering och eu för specialidentifiering - inrättas, valvid
två biträden, som fungera såsom föreståndarinnor för var sin av dessa
grupper, förordnats att förrätta göromål, som eljest avila befattningshavare
i 9 lönegraden. Erfarenheten har givit vid handen, att en sådan uppdelning
är ändamålsenlig. Behovet av ytterligare biträdesbefattningar i högre lönegrad
kan därvid beräknas till 2 kontorister (A 9) samt 6 kanslibiträden (A 7).
De båda kontoristerna avses vara föreståndarinnor för var sin av de nu
nämnda grupperna, under det att kanslibiträdena skulle ha att verkställa
specialidentifiering. Enär kontoristernas arbetstid ej helt kommer att tagas
i anspråk för arbetsledning, är avsikten, att de även skola utföra specialidentifiering.
Huruvida en minskning i totala antalet med identifienngsarbete
sysselsatta biträden skall kunna vinnas genom denna organisation har

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 19

ännu icke kunnat med säkerhet avgöras. Anstalten har emellertid för avsikt
att ägna denna fråga fortsatt uppmärksamhet och kommer givetvis att tillvarataga
alla möjligheter till besparingar.

På debiteringssektionen ankommer att beräkna och i arbetsgivarförteckningarna
införa försäkringsavgifter för samtliga mindre arbetsgivare
med försäkring i riksförsäkringsanstalten samt att behandla klagomål över
dylika avgifter. Sektionen är uppdelad på två huvudgrupper, debiteringsgruppen
och klagomålsgruppen. Sektionen förestås av 1 aktuarie (A 21). I
övrigt utgöres den fasta personalen å debiteringsgruppen av 1 aktuarie (A 21),
1 kontorsskrivare (A 15) och 35 biträden i högre och lägre lönegrader samt å
klagomålsgruppen av 1 amanuens och 5 biträden, av vilka 2 i 7 lönegraden.
Härtill kommer 1 amanuens, vilken under ungefär halva året tjänstgör å
vardera gruppen. Dessutom sysselsättas årligen under debiteringens slutskede
(1 juni—15 augusti) omkring 20 huvudsakligen tillfälligt anställda
biträden.

Anstalten föreslår, att följande befattningshavare uppflyttas i lönegrad,
nämligen 1 amanuens till aktuarie (Bo 21), 1 kontorsskrivare (A 15) till förste
kontorsskrivare (A 17), 2 kanslibiträden (A 7, Bo 7) till kontorister (A 9,
Bo 9), 1 kontorsbiträde (A 4) till kanslibiträde (A 7) och 3 kontorsbiträden
(Eo 4) till kanslibiträden (Eo7).

Aktuarien avses såsom föreståndare för klagomålsgruppen, vilken nu förestås
av en amanuens. Anstalten anser de på föreståndaren ankommande göromålen
så kvalificerade, att de måste anses väl motsvara uppgifterna å en 21-gradstjänst. Härom anföres.

Föreståndaren har i första hand att kritiskt bedöma de uppgifter och
handlingar, som klaganden åberopar som stöd för klagomålet. Därjämte måste
jämförelse göras med redovisning i arbetsgivarerteckningama ej blott för
det år, klagomålet avser, utan även för åren före och efter detta, Härtill
kommer ofta en jämförande granskning av direkt från arbetsgivaren i annat
sammanhang inkomna uppgifter angående av honom anlitad arbetskraft ävensom
av uppgifter i eventuellt föreliggande anmälningar om olycksfall. Amanuensen
har även att i huvudsak självständigt införskaffa erforderliga kompletterande
uppgifter. Då reglering av försäkringsavgiften ej blott innefattar
utredning angående arbetskraftens omfattning och härmed sammanhängande
omständigheter utan ofta även en omprövning av den för verksamheten tilllärnpade
premiesatsen på grundval av den av anstalten fastställda premietariffen,
vilken upptager ett stort antal yrkesgrupper, är det nödvändigt, att
amanuensen är fullt insatt i premiesättningsfrågor. I mera svårbedömbara
fall måste utredning göras angående riskförhållandena och understundom
kan det även bliva nödvändigt att vid fastställande av premiesats samråda
med statistiska byrån eller med den tekniska personal, som handhar premiesättningen
för de större arbetsgivarna.

Försäkringspliktsfrågor av skilda slag aktualiseras ofta vid behandling av
klagomål. Det är fördenskull erforderligt, att ifrågavarande tjänsteman äger god
kännedom om do principer, som tillämpas vid behandling av försäkrirmspliktsärenden.

Den förut angivna kontorsskrivaren är placerad på debiteringsgruppen.
För tjänsteåliggandena lämnas följande redogörelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

Befattningshavaren har till huvudsaklig uppgift att jämte gruppchefen
handleda den stora biträdespersonalen samt att medverka vid utbildningen
av nyanställd sådan personal. Det tillkommer honom härvid att i stor utsträckning
självständigt avgöra frågor om tillämpning i speciella fall av den
för mindre arbetsgivare gällande premietariffen. Bör att kunna tullgora
denna verksamhet på ett sådant sätt, att bland annat likformigheten vid be(lömningen
av fallen tillgodoses, kräves — förutom allmänt praktisk läggning
—- gott omdöme och stor erfarenhet inom arbetsområdet.

Den s. k. specialdebiteringen, som tidigare utförts av kontorsskrivaren
samt ännu en person i samma lönegrad, har numera genom omläggning av
debiteringssättet kunnat anförtros åt biträden i 9 lönegraden. I stället hai
kontorsskrivaren fått övertaga vissa arbetsuppgifter från aktuarien å gruppen.
På grund härav har kontorsskrivaren bland annat att i viss omfattning
granska från arbetsgivarna inkommande uppgifter angående sysselsatt arbetskraft,
att biträda vid korrespondensen med arbetsgivare^ och ombud samt att
bestämma om debitering i fall, där arbetsgivare uraktlåtit att lämna av anstalten
begärda uppgifter. .. . . ... ,

Det ankommer slutligen på kontorsskrivaren att ombesorja vissa lorbere
dande arbeten för det s. k. transporteringsarbetet, som har det viktiga andamålet
att åstadkomma erforderlig kontinuitet vid avgiftsdebitering i på varandra
följande årgångar av arbetsgivarförteckningarna, samt att besluta i med
detta arbete sammanhängande debiteringsfrågor.

På grund av det anförda och för att jämväl åstadkomma en lämplig avvägning
mellan antalet befattningar i 15 och 17 lönegraderna anser anstalten eu
uppflyttning till 17 lönegraden starkt motiverad.

De två kanslibiträden, vilka skulle erhålla kontoristbefattningar, tjänstgöra
såsom föreståndarinnor. Den ena befattningshavaren har den närmaste
tillsynen över 4 biträden å ldagomålsgruppen. På befattningshavaren ankommer
att liandleda biträdena i arbetet med de omfattande förberedelserna
för sektionschefens och amanuensens handläggning av inkomna klagomål. Befattningshavaren
skall därvid lämna direktiv vid uppsökande av orsaken till den
eventuella feldebitering, som föranlett klagomålet, och anvisa lämplig åtgärd
till förebyggande av ett upprepande av felet. Hon har vidare att tillse, att behandlingen
av klagomålen sker i den ordning, som betingas av pågående bearbetning
av arbetsgivarförteckningarna, och att de debiteringsåtgärder, som
kunna föranledas av klagomålen, bliva vidtagna. Uppgifternas fullgörande
förutsätta enligt vad anstalten anför gott omdöme, initiativförmåga och stor
förtrogenhet ej blott med debitering utan även med registrerings- och identifieringsarbete.

Det andra av de ifrågavarande kanslibiträdena förestår korrespondensgruppen,
vilken består av 6 å 7 biträden. Befattningshavaren har dels att i
fråga om de fall i arbetsgivarförteckningarna, som debiteringspersonalen överlämnar
till henne, bedöma vilka uppgifter som erfordras för avgiftsdebitering
utöver förteckningarna, dels att själv eller genom underordnad personal skriftligen
infordra dessa uppgifter, dels ock att lämna anvisning om och tillse, att
de anteckningar i arbetsgivarregistret, som föranledas av de infordrade uppgifterna,
bliva verkställda. Föreståndarinnan omhänderhar dessutom registret
över debiteringsgruppens hela skriftväxling och ansvarar för att påminnelse -

Kungl. Maj.ts proposition nr 209.

skrivelser expedieras då så erfordras. Anstalten framhåller, att arbetet kräver
säkert omdöme och god kännedom om debiteringens olika sidor.

Anstalten har föreslagit, att en kontorsbiträdestjänst (A 4) ändras till
kanslibiträdesbefattning (A 7). Befattningshavaren tjänstgör vid specialdebiteringen.
Denna består i debitering av dels mindre arbetsgivare, som tecknat
frivillig försäkring, dels ock ett antal mindre arbetsgivare, som i debiteringsavseende
erbjuder särskilda svårigheter. Antalet sådana arbetsgivare uppgår
till sammanlagt omkring 5 000.

Anstalten lämnar för sitt förslag följande motivering.

Å specialdebiteringen tjänstgöra numera huvudsakligen två biträden, nämligen
en kontorist i 9 lönegraden och ett kontorsbiträde (A 4). Arbetet å
ifrågavarande grupp, som tidigare utförts av kontorsskrivare, innefattar bland
annat ett sammanställande av uppgifter i arbetsgivarförteckningar och försäkringsakter
samt förutsätter ingående förtrogenhet med försäkringsvillkor och
kännedom om behandlingen av försäkringspliktsärenden. Arbetet är av självständig
karaktär. Då nämnda biträden till stor del ha likartade arbetsuppgifter,
synes det anstalten väl motiverat med uppflyttning av kontorsbiträdesbefattningen
till kanslibiträdesbefattning.

Börande förslaget om uppflyttning av tre kontorsbiträdesbefattningar (Eo 4)
till kanslibiträdestjänster (Eo 7) anför anstalten.

Vid sidan av den debitering, som grundas på uppgifter i arbetsgivarförteckninga,
rna, påföras i viss omfattning avgifter jämväl med ledning av särskilda
uppgifter från arbetsgivare och ombud. Uträkning av avgifter i dylika fall,
vilka uppgå till inemot 20 000 för år, samt införing av desamma jämte grunderna
för avgiftsberäkningen i arbetsgivarförteckningen benämnes kompletterande
debitering. På grund av de krav på omdöme och erfarenhet, som denna debitering
ställer, ha de för arbetet anlitade biträdena ansetts böra vara placerade i
7 lönegraden. För närvarande är emellertid detta fallet endast med två av de
sju befattningshavare, som i större eller mindre omfattning sysselsättas med
ifrågavarande debiteringsarbete. De övriga äro placerade i lägre lönegrad. Då
arbetsuppgifterna äro desamma för kanslibiträdena och ett av de övriga biträdena
— ett kontorsbiträde (Eo 4) — finner anstalten det påkallat, att sistnämnda
biträde uppflyttas till kanslibiträde (Eo 7).

Vid debitering i arbetsgivarförteckningen för ett år äro vissa uppgifter i
förteckningen för närmast föregående år erforderliga och måste fördenskull
överföras till arbetsgivarförteckningen för debiteringsåret. För detta transporteringsarbete
anlitas, sedan vissa förberedande arbeten ombesörjts av eu
kontorsskrivare å debiteringsgruppen, i större eller mindre omfattning två kontorsbiträden
(Eo 4). Det arbete, som utföres av dessa biträden, innefattar i stor
utsträckning ett bedömande, vilka uppgifter som böra överföras och i vad män
arbetsgivare bör påföras avgift för löpande år. I samband med denna prövning
kan fråga uppkomma om infordrande av ytterligare uppgifter från arbete
givaren, varvid nämnda biträden ha att besluta i hithörande frågor. Då arbetet
förutsätter god omdömesförmåga och stor erfarenhet samt förtrogenhet med
debiteringens olika sidor, synes ett av ifrågavarande biträden böra erhålla
ställning såsom extra ordinarie kanslibiträde (Eo7).

För kontroll av arbetet med uträkning av försäkringsavgifter sysselsättas
minst tie biträden, av vilka tva inneha kanslibiträdes- och ett kontorsbiträdesbofattning.
Kontrollen omfattar dels granskning i bedömningshänsoende, dels
läknekontroll. Dessa bada granskningsoperationer kunna ej lämpligen uppdelas
på skilda befattningshavare, enär i sådant fall göromålen skulle kräva

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

ojämförligt mycket längre tid. Kontrollanterna verkställa även premieuträkning,
nämligen i fråga om oklara fall, som lämnats odebiterade i samband med
den egentliga debiteringen. Då kontorsbiträdet å denna arbetsgrupp utför
åliggande av samma kvalificerade art som kanslibiträdena, anser anstalten,
att kontorsbiträdesbefattningen (Eo 4) rättvisligen bör uppflyttas till kanslibiträdesbefattning
(Eo7).

A tekniska avdelningen vila i huvudsak följande uppgifter: granskning
ur formell och teknisk synpunkt av inkommande anmälningar om olycksfall
eller yrkessjukdomar, orsaksklassificering av såväl riksförsäkringsanstaltens
som de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens skadefall och yrkesgruppering
av anstaltens skador, utredningar och utlåtanden angående
tillämpningen av 25 § olycksfallsförsäkringslagen, tekniska utredningar och utlåtanden
angående svårbedömbara olycksfall och yrkessjukdomsfall, avgivande
av förslag till ändringar i premiesatserna med hänsyn till vunnen erfarenhet i
skyddstekniskt avseende samt skyddsteknisk och försäkringsekonomisk verksamhet
i vad avser arbetsgivare med försäkring i anstalten.

Anstalten framhåller, att avdelningens arbete på att förebygga olycksfall och
yrkessjukdomar ävensom avdelningens verksamhet i syfte att åvägabringa
sådan rationalisering av sjukvården, att skadad arbetare snarast möjligt återfördes
till produktivt arbete, visat sig kunna medföra avsevärd effekt. De vidtagna
åtgärderna hade i första hand avsett förebyggandet av vissa särskilt
framträdande typer av olycksfall samt träffandet av anordningar (inrättande
av förbandsrum, anställande av sjukvårdspersonal m. m.) för beredande av
omedelbar och effektiv vård av skadade arbetare.

Såsom ett resultat av verksamheten hade en väsentlig nedgång av frekvensen
av olycksfallen och kostnaderna för dessa vid olika företag kunnat påvisas.
För vissa stora företag hade såväl olycksfallsfrekvensen som kostnaden för de
övergående skadorna kunnat nedbringas med inemot hälften. I fråga om yrkessjukdomarna
hade bland annat vid vissa hos anstalten försäkrade företag
sedan mer än ett tiotal år bedrivits verksamhet för att förebygga silikos.

Anstalten finner önskvärt, att följande befattningshavare uppflyttas till
högre löneställning, nämligen 1 förste byråingenjör (A 26) till byrådirektör
(A 28), 1 byråingenjör (A 21) till förste byråingenjör (A 24), 1 kontorsbiträde
(A 4) till kontorist (A 9), 2 kontorsbiträden (Eo 4) till kanslibiträden (Eo 7)
och 1 kontorsbiträde (A 4) till kanslibiträde (A 7).

Rörande den nya byrådirektörstjänsten anföres.

Genomförandet av förut angivna åtgärder för förebyggande av olycksfall
m. m. kunna för de därav berörda företagen innebära ej obetydliga utgifter.
Det erfordras därför ofta omfattande muntliga och skriftliga förhandlingar för
att kunna förmå vederbörande företag att ikläda sig dessa utgifter. Uppdraget
att föra förhandlingar åvilar i främsta rummet förste byråingenjören. Emellertid
åvila honom därjämte andra krävande arbetsuppgifter. Han är sålunda chef
för den tekniska avdelningen och har i denna egenskap bland annat att uppdraga
allmänna riktlinjer för och leda avdelningens arbete. Ingenjörspersonalen
å avdelningen omfattar för närvarande, förutom avdelningschefen, en
förste byråingenjör (Eo24), en ordinarie och tre extra ordinarie byråingenjörer
i 21 lönegraden samt en extra byråingenjör. Förutom nämnda personal

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 23

finnas på avdelningen en amanuens i 18, en tjänsteman i 12, en kansliskrivare i
11 och en kontorist i 9 lönegraden samt 16 biträden i lägre lönegrad.

I 1936 års statskrivelse hemställde anstalten om befattningens uppflyttning
i 28 lönegraden. Samma hemställan gjordes i skrivelse till 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga.
Denna framställning ledde till befattningens uppflyttning
i 26 lönegraden. Anstalten anser alltjämt, att de för anstaltens försäkringsverksamhet
synnerligen betydelsefulla arbetsuppgifter, som åvila denne befattningshavare,
motivera en uppflyttning av honom till byrådirektör i lönegraden
A 28. Jämväl för underlättande av rekryteringen av ingenjörspersonal å tekniska
avdelningen måste en uppflyttning anses vara av stor betydelse.

Den ordinarie byråingenjören på avdelningen åligger i huvudsak att biträda
avdelningschefen med ledningen av det löpande arbetet å avdelningen, att i anslutning
till inkommande olycksfalls- och yrkessjukdomsanmälningar företaga
mera komplicerade skyddstekniska utredningar samt att verkställa utredning
och avgiva yttranden till första och andra skaderegleringsbyråerna rörande
tillämpningen av 25 § olycksfallsförsäkringslagen.

Till närmare motivering av förslaget om tjänstens ändring till befattning
som förste byråingenjör anföres:

Det skyddstekniska utredningsarbetet kräver omfattande kunskaper om
förekommande maskinella och arbetstekniska anordningar, praktisk erfarenhet
och gott omdöme. Särskilt krävande är handläggningen av ärenden rörande tilllämpningen
av 25 § olycksfallsförsäkringslagen, avseende nedsättning av utgående
olycksfallsersättning. Framhållas må, att åtgärderna jämlikt nyssnämnda
lagrum ha visat sig vara av stor betydelse för upprätthållandet av meddelade
skydds- och säkerhetsföreskrifter.

Anstalten har tidigare — senast i 1944 års statskrivelse •—- hemställt om uppflyttning
i 24 lönegraden av ifrågavarande befattningshavare. Anstalten vill
här ånyo som sin mening uttala, att arbetsuppgifterna äro av så kvalificerad
beskaffenhet, att en placering i sistnämnda lönegrad är väl motiverad. Fn uppflyttning
är jämväl av stor betydelse ur rekryteringssynpunkt.

Till stöd för förslaget om uppflyttning av 1 kontorsbiträde (A 4) till kontorist
(A 9) och 2 kontorsbiträden (Eo 4) till kanslibiträden (Eo 7) framföras
följande synpunkter.

Den formella granskningen av inkommande anmälningar om olycksfall och
yrkessjukdom, som inträffat hos större arbetsgivare med försäkring i riksförsäkringsanstalten,
omfattar förgranskning och eftergranskning (kontrollgranskning).
Den förra verkställes av i regel fem kontors- och skrivbiträden,
den senare av en amanuens och en extra ordinarie tjänsteman, den sistnämnde
för närvarande placerad i 12 lönegraden. Granskningen avser att avgöra, huruvida
den skadade omfattas av försäkringen och vem som i så fall är att anse
såsom hans arbetsgivare i olycksfallsförsäkringslagens bemärkelse samt om
denne har försäkring i anstalten. Där anmälan befinnes avse i anstalten försäkrad
arbetare, verkställes i samband med granskningen anteckning å skadeanmälan
om de försäkringsvillkor, som äro gällande för dennes arbetsgivare.
Arbetet förutsätter god kännedom om gällande praxis rörande olycksfallsförsäkringslagens
tillämpning i angivna hänseenden.

I syfte att effektivisera arbetet med förgranskningen har för omkring ett
halvår sedan åt en av förgranskerskorna, ett ordinarie kontorsbiträde (A 4),
uppdragits att vara föreståndarinna för nyssnämnda granskerskor. I denna
•egenskap åvilar det lienno att leda de övriga förgranskerskornas arbete, att

Kungl. May.ts proposition nr 209.

själv granska de svårare fallen samt att undervisa ny förgranskningspersonal.
Det åvilar henne vidare att för en av aktuarierna å försäkringsavdelningen
föredraga alla tveksamma fall.

De arbetsuppgifter, som sålunda åvila föreståndarinnan, äro av den ansvarsfulla
art, att hon bör erhålla placering i 9 lönegraden. Jämväl de övriga förgranskerskornas
arbete är emellertid av sådan beskaffenhet, att en uppflyttning
i lönegrad är motiverad. Ehuru skäl tala för att samtliga sistnämnda
befattningshavare erhålla förhöjd löneställning, vill anstalten dock begränsa
sig till att föreslå sådan för endast två av dem, och böra dessa placeras såsom
kanslibiträden i lönegraden Eo 7.

Vad slutligen beträffar anstaltens hemställan om ändring av en kontorsbiträdesbefattning
(A 4) till kanslibiträdestjänst (A 7) uttalas följande.

Å tekniska avdelningen föres ett register över vissa arbetsgivare med särskilda
försäkringsvillkor. Registret omfattar omkring 10 000 kort. Vidare
föres ett s. k. yrkesgrupperingsregister med anteckningar beträffande omkring
6 000 —- i huvudsak större — arbetsgivare om de olika slag av arbetskraft
(yrkesgrupper), som av dessa arbetsgivare redovisats till anstalten. Slutligen
finnes ett s. k. rufdiarium över arbetsgivare med särskilt registernummer hos
anstalten. Vid nu nämnda register och diarium sysselsättas, förutom en föreståndarinna
i lönegraden Eo 9, 3 å 4 kontors- och skrivbiträden.

Ett av dessa biträden, ett ordinarie kontorsbiträde (A 4), utför på grund av
arbetets omfattning i stor utsträckning samma arbete som föreståndarinnan.
Hennes göromål bestå i att föra och komplettera yrkesgruppsregistret ävensom
att svara för anteckningar såväl i rutdiariet som i villkorsregistret beträffande
bland annat tillkomna eller ändrade försäkringsvillkor, överlåtelser
av företag samt arbetsgivares in- eller utträde ur ömsesidiga bolag. Hon har
dessutom att påföra yrkesgruppsbeteckning å olycksfallsanmälnmgar avseende
i anstalten försäkrade arbetare, ett arbete som utgör ett grundläggande
led i den statistiska behandlingen av olycksfallsanmälningarna och fordrar
stor noggrannhet, god omdömesförmåga och viss kunskap om industriella förhållanden.
Nämnda yrkesgruppering utföres självständigt och utan någon efterkontroll,
med undantag dock för invalid- och dödsfallsskador, där yrkesgrupperingen
eftergranskas av teknisk personal. Detta arbete leder i vissa fall till att
efterdebiteringar vidtagas för verksamhetsgrenar, vilka av arbetsgivaren förut
ej redovisats till anstalten och för vilka sålunda premier icke erlagts. Ifrågavarande
kontorsbiträde upprättar vidare, där i anstalten försäkrad arbetare
hos större arbetsgivare drabbats av invaliditet eller avlidit till följd av skadan,
en fortlöpande statistisk redogörelse över olycksfallets förlopp och följder.
Slutligen åligger det henne att föra vissa speciella tablåer över invaliditetsoch
dödsfall hos ett 80-tal större arbetsgivare. Vid utförandet av vissa av nu
nämnda arbeten erfordras en viss vana att tolka läkarutlåtanden samt förmåga
att göra en kort sammanfattning av polisrapporter.

En upp flyttning av ifrågavarande kontorsbiträde till kanslibiträde i lönegraden
A 7 måste anses synnerligen väl motiverad.

Yttranden.

Statskontoret anför.

Som antalten framhållit, är frågan om utformningen av den allmänna sjukförsäkringen
ännu icke avgjord. Lösningen av detta spörsmål kommer givetvis
att påverka anstaltens organisation. I första hand lärer första skaderegleringsbyrån
komma att beröras. Med hänsyn härtill har hittills stor återhållsamhet
iakttagits beträffande inrättandet och reglering av tjänster vid denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

byrå (jfr prop. 237/1945, s. 27 f.). Som liksförsäkringsanstalten vidare framhåller,
har detta förhållande medfört svårigheter för byrån. Därest i betraktande
härav nu skulle anses lämpligt att förstärka denna byrå, har statskontoret
för sin del icke något att erinra mot att personalorganisationen utformas
på i framställningen föreslaget sätt.

Yad beträffar verket i övrigt må erinras, att avdelningscheferna vid försäkringsbyråns
såväl tekniska avdelning som registreringsavdelning på förslag
av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga erhöllo sin nuvarande löneställning
vid 1942 års riksdag. Så är även förhållandet med befattningen som materialförvaltare.
Under sådana omständigheter kan statskontoret icke nu tillstyrka
en uppflyttning av dessa tjänster. Beträffande materialförvaltaren må dock
framhållas, att göromålen å befattningen i vissa avseenden överensstämma
med de arbetsuppgifter, som åvila eu registrator i 14 lönegraden.

En omreglering av löneställningen för den så sent som den 1 juni 1945 nyinrättade
förste byråsekreterartjänsten å administrativa byrån kan statskontoret
icke heller förorda. Däremot vill ämbetsverket icke motsätta sig att
föreståndaren för postexpeditionen uppflyttas till 9 lönegraden. Förslaget
om utbyte av en aktuariebefattning å försäkringsmatematiska och statistiska
byrån mot en förste aktuarietjänst synes icke tillräckligt motiverat.

Övriga äskanden om reglering av olika befattningar förefalla, såvitt statskontoret
kan bedöma, i och för sig befogade. Med uppflyttningar och omregleringar
av biträdesbefattningar synes dock böra iakttagas viss försiktighet i
avbidan å resultatet av 1944 års personalutredning. Ämbetsverket saknar i
övrigt anledning göra någon erinran mot framställningen i denna del.

Allmänna lönenämnden anför.

Anstalten har föreslagit, att. befattningen som förste aktuarie i A 26 å försäkringsbyrån
(registeravdelningen) skulle ombildas till tjänst som byrådirektör
i A 28. Då frågan om löneställningen för ifrågavarande befattningshavare
varit föremål för statsmakternas prövning vid 1942 års riksdag och då
vad i ärendet anförts icke övertygat lönenämnden, att tillräckliga skäl föreligga
för att nu placera tjänsten i högre lönegrad, anser nämnden, att med
den förordade tjänsteförändringen tillsvidare bör anstå.

Beträffande första skaderegleringsbyrån har anstalten hemställt, att 2 kontorsskrivare
i A 15 och 4 kontorsbiträden i A 4 skulle uppföras som förste
kontorsskrivare i Eo 17 respektive kanslibiträden i Eo 7. Lönenämnden har
icke funnit anledning till erinran mot en placering i 17 respektive 7 lönegraden.
Lönenämnden anser emellertid, att tjänstemännen böra bibehålla ställningen
som ordinarie och att alltså de nya tjänsterna böra uppföras i A 17 och A 7.

Vidkommande försäkringsbyråns debiteringssektion har föreslagits, att
kanslibiträdet i Eo 7, som förestår det s. k. rutdiariet för debitering av försäkringsavgifter,
måtte uppflyttas till kontorist i Eo 9. Då lönenämnden icke
kan anse, att den nuvarande lönegradsplaceringen är för låg, finner sig nämnden
icke kunna biträda anstaltens förslag i denna del. Beträffande byråns arbetsgivarregister
har vidare hemställts, att 3 kontorsbiträden — 1 i A 4 och
2 i Eo 4 — vilka tjänstgöra som medhjälpare åt föreståndarinnorna för registrets
länsgrupper, skulle uppflyttas till kanslibiträden. Även vad angår nu
ifrågavarande tjänstemän synas göromålen icke motivera högre lönegradsplacering
än den för närvarande fastställda. Lönenämnden vill i stället föreslå,
att do extra ordinarie kontorsbiträdena överföras till ordinarie stat. Ej heller
ha enligt, nämndens mening bärande skäl anförts för uppflyttning till konto
rister av de båda befattningarna som föreståndarinna för biträdespersonalen
å den s. k. klagomålsgruppen inom debiteringssektionen samt som föreståndarinna
å sektionens korrespondensgrupp. Tjänsterna synas därför böra bibehållas
som knnslibiträdesbefattningar i A 7 respektive Eo 7.

Före draganden.

26 Kungl. May.ts proposition nr 209.

Riksförsäkringsanstaltens verksamhet har under en följd av år befunnit
sig i oavbruten stegring. Försvarsberedskapens upphörande har visserligen
under de två senaste åren medfört en nedgång av antalet militärersättningsärenden.
Dessa uppgingo år 1944 till 9 958. Motsvarande siffror för åren
1945 och 1946 voro 6 467 respektive 3 165. å andra sidan har verksamheten enligt
såväl olycksfalls- som yrkessjukdomsförsäkringslagarna ökats, dock att —
sannolikt beroende på minskning i fråga om gengasförgiftningsfallen — under
år 1946 ett något mindre antal yrkessjukdomsfall anmälts än under år 1945.
Verksamheten enligt olycksfallsförsäkringslagen avspeglas i följande siffror
för inkomna anmälningar om olycksfall, nämligen 149 542 år 1944, 160 833
år 1945 och 172 128 år 1946. Anmälningarna om yrkessjukdomsfall utgjorde
under de nämnda åren respektive 1 959, 3 203 och 2 830.

Den nämnda utvecklingen har givetvis påverkat anstaltens personalbehov.
Minskningen av militärersättningsärendena har möjliggjort en reducering
av personalen å militärersättningsbyrån (tredje skaderegleringsbyrån). Särskilt
den kraftiga ökningen av ärenden, som falla under olycksfallsförsäkringslagen,
har emellertid å andra sidan nödvändiggjort personalförstärkning
å främst första skaderegleringsbyrån och försäkringsbyrån.

Vid bedömandet av förevarande personalfrågor bör vidare beaktas, att
omsättningen av personal vid anstalten på senaste tid varit betydande. Jag
har under hand inhämtat, att under ettvart av de tre sista åren i genomsnitt
tio befattningshavare med högre utbildning, i de flesta fall amanuenser, fråuträtt
sina anställningar hos anstalten för att övergå till annan offentlig eller
enskild tjänst. Av biträdespersonalen har under år 1946 icke mindre än ett
hundratal befattningshavare, motsvarande en femtedel av hela biträdeskåren,
lämnat anstalten. Dessa förhållanden ha medfört, att antalet tjänstemän
med bristande rutin och till följd därav otillräcklig effektivitet blivit
betydligt större än tidigare.

Inom anstalten har under de senaste åren ett omfattande rationaliseringsarbete
ägt rum. Detta har syftat till bland annat att å befattningshavare
i lägre löneställning överföra uppgifter, som tidigare handlagts av tjänstemän
i högre grad. Därjämte ha förenklingar i arbetet eftersträvats.

Rörande betydelsen för personalorganisationen i dess helhet av nu angivna
förhållanden har anstalten i vad gäller personalbehovet uttalat, att
oaktat de vidtagna rationaliseringsåtgärderna en ökning av personalbeståndet
icke kunnat undgås. För nästa budgetår räknar anstalten med att
den nuvarande personalen i stort sett skall visa sig tillräcklig, överförandet
av uppgifter från befattningshavare i högre till befattningshavare i lägre
löneställning har ansetts påkalla en reglering av förmånerna å vissa biträdesbefattningar.
Anstalten har i enlighet härmed i viss utsträckning uppdragit
åt biträden i lägre löneställning att — mot åtnjutande av vikariatsersättning
— fullgöra göromål, som eljest ankomma på högre biträdespersonal.
För nästa budgetår begäres inrättande av ett antal högre ordinarie
och extra ordinarie biträdestjänster. Även i övrigt har anstalten funnit
lönegradsuppflyttningar i vissa fall motiverade med hänsyn till tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 27

åliggandenas art. De i anslagsframställningen framförda förslagen innebära,
att sammanlagt 59 tjänster skulle uppflyttas i lönegrad den 1 juli 1947.

För egen del vill jag i anslutning till det anförda uttala, att anstaltens
förslag i stort sett synas vara i och för sig väl motiverade. Jag kan dock
icke helt biträda de gjorda framställningarna. Sålunda anser jag, att vissa
tjänster, vilkas lönegradsplacering prövats under senare år, böra åtminstone
tills vidare bibehållas vid oförändrad löneställning. Vidare vill jag erinra,
att en allmän översyn rörande löneställningen för statsförvaltningens biträdespersonal
i 7 och högre lönegrader för närvarande pågår. På grund härav
torde i fråga om anstaltens biträdeskår allenast sådana befattningar, vilkas
nuvarande placering uppenbarligen icke motsvarar tjänstegöromålens art,
böra uppflyttas till 7 eller högre lönegrad. Därjämte torde de nya högre
biträdesbefattningarna böra uppföras endast på extra ordinarie stat. Även
beträffande övriga befattningar, för vilka en förbättrad löneställning ifrågakommer,
anser jag försiktigheten i vissa fall bjuda, att ordinarie tjänster
icke inrättas. Slutligen vill jag i anledning av anstaltens förslag om uppflyttning
av vissa tjänster till lönegrad Eo 21 framhålla, att efter införandet
av reglerad befordringsgång för amanuenspersonal riksdagens medverkan
vid inrättandet av extra ordinarie tjänster erfordras endast i fråga om
tjänster i högre lönegrad än den 21:a.

Jag övergår härefter till att närmare angiva min ståndpunkt till de olika
förslagen.

Med avseende å administrativa byrån har anstalten hemställt, att en
förste byråsekreterare i lönegrad Eo 24, vilken har att handlägga bland
annat anstaltens organisationsfrågor, måtte uppflyttas till lönegrad Eo 26.
Enligt vad anstalten meddelat ha de organisatoriska problemen hittills tagit
den övervägande delen av befattningshavarens tid i anspråk. Denna arbetsuppgift
får anses vara av högt kvalificerad art. Med hänsyn till att befattningen
tillkommit så sent som år 1945 synes mig dock ytterligare någon
tids erfarenhet böra avvaktas, innan löneställningen omprövas. Jag är alltså
icke beredd att för närvarande tillstyrka förslaget.

Den till administrativa byrån knutna befattningen såsom materialförvaltare
var före den 1 juli 1942 uppförd i lönegrad A 14. På förslag av 1939
års tjänsteförteckningssakkunniga nedflyttades befattningen från och med
nyssnämnda dag till lönegrad A 12. Ändring i den sålunda fastställda lönegradsplaceringen
torde i varje fall icke för närvarande böra vidtagas.

Med hänsyn till arten av de uppgifter, som åvila den förste expeditionsvakt
i lönegrad A 7, vilken tjänstgör såsom föreståndare för anstaltens postexpedition,
anser jag nuvarande löneställning väl låg. Jag föreslår i likhet
med anstalten, att befattningen ombildas till tjänst såsom postexpeditionsföreståndare
med placering i lönegrad A 9.

Den i samband med den allmänna ökningen av anstaltens verksamhet
inträdda stegringen av arbetsbördan å försäkringsmatematislca och statistiska
byrån har medfört, att en av byråns två aktuarier (A 21) måst anför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

tros vissa uppgifter, vilka få anses vara av mera kvalificerad natur än som
svarar mot tjänsteställningen. På aktuarien i fråga ankommer sålunda bland
annat att utföra de grundläggande beräkningarna för den årligen återkommande
allmänna revisionen av premiesatser för försäkringar enligt olycksfallsförsäkringslagen.
Han bär därvid att på grundval av tillgänglig olycksfallsstatistik,
anstaltens bokföring, iakttagelser beträffande olycksfallsriskens
och ersättningskostnadernas utveckling även under den tid, för vilken statistik
ej föreligger, samt med hänsynstagande till ränteutveckling, konjunkturer,
eventuella författningsändringar och över huvud alla förhållanden,
som kunna inverka på försäkringens ekonomi, uppgöra förslag till premietariffer
för nästföljande år för försäkring av såväl större som mindre arbetsgivares
arbetare. Jag föreslår, att tjänsten ändras till förste aktuarietjänst
i lönegrad Eo 24.

Å ifrågavarande byrå finnes ett ordinarie kontorsbiträde, vilket fungerar
såsom arbetsledare för en grupp biträden med uppgift att handha vissa statistiska
göromål. Anstalten anser denna tjänst böra utbytas mot en ordinarie
kanslibiträdestjänst. För egen del förordar jag, att befattningshavaren
erhåller en extra ordinarie kanslibiträdestjänst.

Å första shaderegleringsbyrån handläggas ärenden angående ersättningar
enligt olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna för övergående skador,
som drabbat andra än statens arbetare. Arbetet har av anstalten organiserats
på ett kansli och fyra skadeavdelningar. Kansliet och tre av skadeavdelningarna
förestås av förste byråsekreterare i 24 lönegraden. Ledningen av den
fjärde skadeavdelningen åvilar en byråsekreterare i lönegrad Eo 21, vilken
av anstalten förordnats att bestrida göromål, som eljest ankomma på förste
byråsekreterare. Anstalten har hemställt, att för sistnämnde befattningshavare
inrättas en förste byråsekreterartjänst i lönegrad Eo 24. Jag vill i anledning
härav uttala, att den av anstalten verkställda indelningen av byrån
synes mig vara ändamålsenlig. Då samtliga avdelningsföreståndare torde
böra inneha förste byråsekreterares ställning, förordar jag därför i enlighet
med anstaltens förslag, att berörda byråsekreterartjänst ändras till förste
byråsekreterartjänst i lönegrad Eo 24.

Förslaget om uppflyttning av två kontorsskrivare å byrån till förste kontorsskrivare
finner jag mig icke kunna biträda.

Expeditionsgöromålen å första skaderegleringsbyrån utföras av ett hundratal
kvinnliga befattningshavare i biträdesgrad. Anstalten har anförtrott
åt ett ordinarie kanslibiträde, som tillika är föreståndare för byråns aktcentral,
att närmast under förste byråsekreteraren å byråns kansli övervaka
expeditionsarbetets behöriga gång. Befattningshavaren uppbär vikariatsersättning
såsom vid förordnande i 11 lönegraden. Jag delar anstaltens uppfattning,
att ifrågavarande arbetsuppgifter motivera befattningshavarens
placering i 11 lönegraden, och tillstyrker därför, att nämnda kanslibiträdesbefattning
ändras till kansliskri vart jänst i lönegrad Eo 11.

För inkomna olycksfallsanmälningar uppläggas på byrån särskilda akter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

vilka fördelas på åtta skaderegleringsgrupper. För varje grupp finnes en
befattningshavare för aktsortering. Detta arbete, som verkställes innan
handlingarna överlämnas till byråns aktcentral för förvaring, innefattar
genomgång av varje till gruppen hörande akt för bedömande av huruvida
alla vederbörliga åtgärder vidtagits. Arbetet har beträffande sex av skaderegleringsgrupperna
anförtrotts åt kanslibiträden. För två av grupperna
saknas dock befattningshavare i denna tjänsteställning. Sorteringen å sistnämnda
grupper utföres av två kontorsbiträden (A 4) med förordnande att
bestrida göromål, som eljest ankomma på befattningshavare i 7 lönegraden.
I likhet med anstalten anser jag, att för dessa två kontorsbiträden böra
avses kanslibiträdesbefattningar i lönegrad Eo 7.

Likaledes finner jag motiverat, att för de två kontorsbiträden (A 4), vilka
förestå sjukpenning- respektive läkarvårdscentralen, inrättas extra ordinarie
kanslibiträdesbefattningar.

Å den så kallade granskningscentralen inom första skaderegleringsbyrån
kontrolleras riktigheten av å sjukpenning- och läkarvårdscentralerna verkställda
uträkningar av sjukpenningar och läkarvårdsersättningar. Arbetet
innefattar även ett bedömande av huruvida rätt betalningsmottagare angivits.
Dessa granskningsuppgifter ha tidigare fullgjorts av tjänstemän i kontorsskrivar-
och amanuensställning. Numera utföres granskningsarbetet av fem
befattningshavare i lägre lönegrad, av vilka en är extra ordinarie kanslibiträde
och de övriga inneha ordinarie kontorsbiträdestjänst. En av befattningshavarna
har såsom föreståndare förordnats att bestrida göromål, som
eljest ankomma på befattningshavare i 9 lönegraden. Övriga biträden ha
erhållit motsvarande förordnande i 7 lönegraden. Jag anser en reglering av
befattningshavarnas löneställning nu böra ske. För centralens föreståndare
bör därvid, såsom anstalten föreslagit, inrättas en kontoristtjänst i lönegrad
Eo 9. Övriga befattningshavare böra — likaledes i överensstämmelse med
anstaltens förslag — erhålla kanslibiträdestjänster i lönegrad Eo 7.

Beträffande försäkringsbyrån tillstyrker jag, att två aktuarier i lönegrad
A 21, vilka förestå var sin sektion inom byrån —- försäkringsavdelningens
debiteringssektion respektive registeravdelningens registreringssektion —
uppflyttas till förste aktuarier i lönegrad A 24. Av de högre befattningshavarna
å byrån torde därjämte den å tekniska avdelningen placerade ordinarie
byråingenjören (A 21) — vilken närmast under avdelningschefen leder
arbetet på avdelningen och utför de mera kvalificerade tekniska utredningarna
— böra erhålla höjd löneställning. Jag föreslår, att befattningen ändras
till förste byråingenjörstjänst i lönegrad Eo 24.

Yad angår förste byråingenjören (A 2(5) å tekniska avdelningen, synes det
mig otvivelaktigt, att denne fullgör ett högt kvalificerat arbete. Då emellertid
befattningshavarens löneställning prövats i samband med den av 1939 års
tjänsteförteckningssakkunniga företagna allmänna översynen av lönegradsplaceringarna
inom statsförvaltningen, anser jag mig likväl — i avvaktan på
ytterligare någon erfarenhet — icke böra för närvarande tillstyrka en höjd
lönegradsplacering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

Ej heller finner jag mig nu kunna förorda, att befattningen såsom registeravdelningens
föreståndare, vilken på förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
uppförts i 26 lönegraden, ändras till byrådirektörstjänst.

Eörsäkringsbyråns amanuenspersonal torde från och med nästa budgetår
böra förstärkas med en befattningshavare.

Anstaltens förslag om uppflyttning av en kontorsskrivare å byrån till
förste kontorsskrivare anser jag mig icke böra tillstyrka.

Yad försäkringsb37råns biträdespersonal angår finner jag tillräckliga skäi
icke anförda för beredande av höjd löneställning för biträdena å försäkringsavdelningen.

Anstaltens önskemål om uppflyttning av två kanslibiträden å det till registreringssektionen
hörande arbetsgivarregistret -— vilka befattningshavare
förestå två av de tre länsgrupper, på vilka registret är uppdelat — till kontorister
anser jag mig icke kunna tillmötesgå. Däremot vill jag förorda, att det
kontorsbiträde (A 4), som förestår den tredje länsgruppen, erhåller kanslibiträdestjänst
i lönegrad Eo 7. De kontorsbiträden, vilka äro närmaste medhjälpare
åt nämnda gruppföreståndarinnor, torde böra bibehållas vid nuvarande
löneställning.

Beträffande det på registreringssektionens skadegrupp tjänstgörande
kanslibiträdet, vilket av anstalten föreslagits till erhållande av kontoristtjänst,
är jag icke övertygad om att uppgifterna äro av den art, att de böra
föranleda höjd löneställning. Jag kan alltså i denna del icke ansluta mig till
anstaltens förslag.

På den till registeravdelningen hörande identifieringssektionen ankommer
bland annat att behandla de arbetsgivarförteckningar, som årligen upprättas
i samband med mantalsskrivningen och insändas till riksförsäkringsanstalten,
på sätt som erfordras för möjliggörande av den behöriga gången
av debiteringen i nämnda förteckningar av olycksfallsförsäkringsavgifterna
för de mindre arbetsgivare, av vilka dylik avgift skall uttagas i samband med
skatteuppbörden. Vid arbetet företages en jämförelse mellan arbetsgivarförteckningarna
och arbetsgivarregistret i syfte att avgöra, huruvida arbetsgivaren
har försäkring i anstalten samt huruvida den för honom redovisade
arbetskraften omfattas av försäkringen. Härvid sker dels en första genomgång
av förteckningarna gentemot registret för bedömande av de för påförande
av försäkringsavgift klara fallen (massidentifiering), dels ock en särskild
bearbetning av de icke klara fallen (specialidentifiering). Arbetet, som utföres
av ett trettiotal biträden, bär tidigare varit organiserat så, att en och
samma befattningshavare handhaft såväl massidentifiering som specialidentifiering
av vissa henne anförtrodda arbetsgivarförteckningar. I enlighet
med ett av besparingsberedningen på sin tid framfört förslag har anstalten
numera uppdelat arbetet på två grupper, en för massidentifiering och
en för specialidentifiering. Denna anordning har, enligt vad anstalten fram -

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 31

håller, visat sig ändamålsenlig. Jag finner det motiverat, att å vardera
gruppen inrättas en kontoristbefattning i lönegrad Eo 9 för det biträde (nu
i A 4), som leder arbetet å gruppen. Då vidare specialidentifieringen måste
anses som en mera krävande biträdesuppgift, tillstyrker jag, att för de sex
biträden (nu i A 4), vilka syssla med denna uppgift, avses kanslibiträdestjänster
i lönegrad Eo 7.

Yad angår biträdespersonalen å registeravdelningens debiteringssektion
förordar jag, att ett kontorsbiträde (A 4), som sysslar med den s. k. specialdebiteringen,
erhåller anställning såsom kanslibiträde i lönegrad Eo 7. Därjämte
tillstyrker jag, att sådan anställning beredes ett av de tre kontorsbiträden
(Eo4), som anförtrotts uppgifter avseende s. k. kompletterande debitering,
transporteringsarbete och kontroll av försäkringsutgifternas beräkning.
I övrigt anser jag mig icke kunna understödja de framlagda förslagen.

Den till försäkringsbyrån hörande tekniska avdelningen har, såsom förut
nämnts, bland annat att formellt granska inkommande anmälningar om
olycksfall och yrkessjukdom. Granskningen av anmälningar från större arbetsgivare
med försäkring i anstalten — vilken granskning avser att avgöra,
huruvida den skadade omfattas av försäkringen samt, om så befinnes vara
fallet, vem som är att anse såsom arbetsgivare i olycksfallsförsäkringslagens
mening och huruvida denne har försäkring i anstalten —- ombesörjes av dels
fem kontors- och skrivbiträden, vilka utföra förgranskning, dels ock en amanuens
och en befattningshavare i 12 lönegraden, vilka verkställa eftergranskning
(kontrollgranskning). I syfte att effektivisera förgranskningen och såsom
ett led i anstaltens strävanden att åstadkomma en snabbare skadereglering
har anstalten uppdragit åt ett av de nämnda biträdena att tjänstgöra
såsom ledare för arbetet. Anstalten hemställer, att för detta biträde
(nu i A 4) inrättas en kontoristbefattning i lönegrad A 9 samt att två av de
övriga biträdena (nu i Eo 4) uppflyttas till kanslibiträden i lönegrad Eo 7.
Då jag finner den av anstalten vidtagna anordningen att ställa ifrågavarande
arbete under ledning av en särskild föreståndarinna rationell och då förgranskningen
synes mig vara en ansvarsfull och krävande arbetsuppgift,
vill jag icke motsätta mig bifall till nämnda hemställan, dock att för kontoristen
torde böra avses endast extra ordinarie anställning.

För det ordinarie kontorsbiträde å tekniska avdelningen, vilket har att
föra det s. k. yrkesgrupperingsregistret samt att ansvara för vissa andra
register å avdelningen, har anstalten föreslagit inrättande av en ordinarie
kanslibiträdestjänst. Jag förordar, att befattningshavaren uppflyttas till
extra ordinarie kanslibiträde.

De ordinarie tjänster, som av mig i det föregående föreslagits uppflyttade
till högre extra ordinarie befattningar, torde böra kvarstå å ordinarie
stat å anstaltens personalförteckning men böra icke uppehållas.

I anledning av införandet av reglerad befordringsgång för biträdespersonal
böra för anstalten i dess helhet från och med nästa budgetår upptagas
104 nya ordinarie kontorsbiträdesbefattningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

2. Arbetarskyddsbyrån.

Departementspromemorian.

I promemorian framhålles, att behov av vidgad rådgivning och tillsyn i
arbetarskyddsfrågor föreligger redan med den gällande lagstiftningen. En
förstärkning av arbetarskyddsorganisationen, framför allt på fältet, borde
därför komma till stånd snarast möjligt.

Till belysande av behovet av förstärkning av arbetarskyddsorganisationen
anföras i promemorian vissa uppgifter rörande tillsynsverksamhetens omfattning
och fullgörande under år 1945 vid de arbetsställen, som finnas registrerade
hos den allmänna yrkesinspektionen och den kvinnliga yrkesinspektionen.
Vidare ha från samtliga yrkesinspektörer, yrkesinspektrisen samt skogs- och
flottledsinspektören inhämtats uppgifter angående enligt deras mening föreliggande
behov av personalutvidgning. För närmare kännedom rörande dessa
uppgifter jämte promemorians ställningstagande till personalspörsmålen inom
Yrkesinspektionen torde få hänvisas till denna dag framlagd proposition angående
anslag till yrkesinspektionen för budgetåret 1947/48. De i promemorian
gjorda övervägandena utmynna i förslag om provisorisk förstärkning under
budgetåret 1947/48 av den allmänna yrkesinspektionen med 30 nya befattningar
(3 förste distriktsingenjörer, 14 distriktsingenjörer, 5 yrkesunderinspektörer
och 8 biträden för kontorsgöromål) samt av den kvinnliga yrkesinspektionen
med 4 nya befattningar (3 assistenter och 1 biträde för kontorsgöromål).
Beträffande skogs- och flottledsinspektionen skulle en mindre arbetskraftsförstärkning
jämte reglering av löneställningen för vissa befattningshavare
genomföras.

Härefter uttalas.

Förstärkning av den lokala arbetarskyddsorganisationen på sätt som föreslagits
påkallar med nödvändighet även viss förstärkning av personalen å riksförsäkringsanstaltens
arbetarskyddsbyrå. Fn effektivisering av tillsynsverksamheten
fordrar nämligen, att tillsynspersonalen utan oskälig tidsutdräkt
erhåller de råd och anvisningar, som erfordras för tillsynens behöriga utövande.
Det är också nödvändigt, att avgöranden och utlåtanden i arbetarskyddsfrågor,
som begäras av tillsynsorganen, arbetsgivare, tillverkare m. fl.,
bliva sakkunnigt och snabbt behandlade. Arbetarskyddsbyrån bör jämväl vara
i stånd att följa utvecklingen på arbetslivets område och i tid beakta det behov
av skyddsåtgärder, som därvid gör sig gällande.

Enligt uppgift äro arbetsförhållandena å byrån för närvarande sådana, att
byråns arbetskrafter måste tagas i anspråk uteslutande för handläggningen av
löpande ärenden. Det oaktat föreligger en betydande arbetsbalans, och byrån
får ej sällan mottaga klagomål över att ärendena icke behandlas med tillräcklig
snabbhet. Till följd av dessa förhållanden har utarbetandet av anvisningar
eller andra föreskrifter angående skydd mot yrkesfara, av ritningar eller principskisser
över standardskydd m. m. icke kunnat ske i erforderlig utsträckning.
Sedan länge planerad revision av äldre anvisningar angående skydd mot yrkesfara
har även måst anstå. Den praktiska tillämpningen av 6 a § i lagen om arbetarskydd
(tillverkares och försäljares skyldigheter beträffande skydd å
maskiner m. m.) har hittills blott i begränsad omfattning kunnat följas och

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 33

övervakas. Då (let är nödvändigt, att hithörande ärenden bliva enhetligt behandlade,
kan handläggningen av dessa icke lämpligen överlåtas på yrkesmspektörerna.

I promemorian upplyses, att arbetarskyddsbyrån hemställt, att byråns
arbetskrafter måtte under budgetåret 1947/48 provisoriskt förstärkas med
sex ingenjörstjänster. Fyra av befattningshavarna skulle biträda vid handläggning
av allmänna tekniska ärenden, ärenden rörande ångpannor och
andra kärl under tryck samt hissar, kranar, lyft- och transportanordningar.
De övriga två befattningshavarna skulle tjänstgöra såsom biträden
åt den byrådirektör å byrån, som hade att handlägga ärenden enligt
6 a §. Byrån hade framhållit, att ytterligare en del ingenjörer behövdes.
Anställandet av sådana hindrades dock av förefintlig lokalbrist. Då flera av
byråns ingenjörer erbjudits förmånligare anställningar i annan tjänst, hade
tillika fian byråns sida uttalats önskemal om bättre löneförmåner åt vissa befattningshavare.
Den medicinska sakkunskapen å byrån hade ansetts böra förstärkas
genom tillsättande av 1 biträdande läkare för arbetarskydd särendeu.
Slutligen hade behov ansetts föreligga av 2 kontorsbiträden.

Rörande angivna förslag anföres i promemorian.

Om arbetarskyddsbyrån skall på tillfredsställande sätt kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter är det nödvändigt, att dess arbetskrafter snarast möjligt förstarkas
Genom en snabbare behandling av ärendena på byrån underlättas
aven yrkesinspektionens arbete. Av denna anledning torde det vara av vikt
att byrån redan under nästa budgetår tillföres vissa väl kvalificerade befattningshavare,
som någorlunda självständigt kunna handlägga vissa löpande
ärenden. 1

Arbetarskyddskommittén har i sitt betänkande upptagit vissa förslå» till
föistärkning av den tekniska personalen, vilka förslag dock bestämts av att eu
del arbetsuppgifter, som nu åvila arbetarskyddsbyrån, skulle överflyttas till
annan byrå inom det föreslagna nya ämbetsverket (arbetsrådet) Förslaget
innebar bland annat, att byrån skulle tillföras 1 byrådirektör, 1 förste byrå
ingenjör, 1 byråingenjör och 2 ritare. J

Då det synes angeläget, att viss avlastning åstadkommes i byråchefens och
byrådirektörernas arbetsbörda föreslås, att å byrån från och med nästa budgetår
inrättas 2 förste byråingenjörstjänster förslagsvis med arvode motsvarande
nettolönen i lönegraden Eo 26 respektive Eo 24. På dessa befattningshavare
torde böra ankomma att självständigt handlägga vissa rutinärenden
^''teknisk art. Vidare föreslås, att å byrån inrättas 2 byråingenjörsbefattningar.
till vilka torde böra utgå arvode motsvarande nettolönen i lönegraden Eo 21
På grund av de svårigheter att rekrytera tekniskt högskoleutbildad personal,''
som nu föreligga, tala skal för att byråns arbetskrafter under nästa budgetår
aven forstarkas med 1 ritare, åt vilken anförtros att biträda med utförande av
erforderligt ntarbete samt handläggningen av enklare arbetsuppgifter. Denne
bor ha teknisk utbildning motsvarande läroverksingenjörsexamen samt lämplig
praktisk erfarenhet. Arvodet för denne befattningshavare torde böra upptagas
till ett belopp motsvarande nettolönen i lönegraden Eo 18.

... Pen me<äicinska sakkunskap, över vilken arbetarskyddsbyrån för närvarande
forfogar, utgöres av 1 deltidsanställd läkare, som åtnjuter ett årsarvode av 5000
kronor. Oavsett hur den medicinska sakkunskapen blir företrädd inom den av

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 209

578 47 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

arbetarskyddskommittén föreslagna arbetarskyddsorganisationen synes erforderligt,
att från och med nästa budgetår till byrån knytes 1 biträdande läkare
för arbetarskyddsärenden, vilken har att å byrån biträda med handläggningen
av ärenden av medicinsk-yrkeshygienisk natur. Genom inrättandet av denna
tjänst å byrån öppnas jämväl en möjlighet till utbildning av läkare på det
yrkeshygieniska området. Arvodet till nämnde läkare torde bora faststallas

till förslagsvis 3 500 kronor för år. .....

Den nu föreslagna personalförstärkningen nödvändiggör aven en lorstarkning
av biträdespersonalen. Från och med nästa budgetår torde sålunda bora
beräknas medel för anställande mot arvode av 2 kontorsbitraden å byrån.

y --

Yttranden.

Riksförsäkringsanstalteu vitsordar angelägenheten av att i avvaktan på
aenomförandet av de av arbetarskyddskommittén angivna organisationsåtgärderna
en provisorisk förstärkning av bland annat anstaltens personal kommer
till stånd under nästa budgetår. Anstalten ansluter sig i stort sett till de i
promemorian framlagda förslagen. I vissa avseenden förordas dock jämkningar.
Härom anföres.

På arbetarskyddsbyrån har föreslagits inrättande av 2 forste byråingenjors

tjänster med arvode motsvarande nettolönen i lönegrad Eo 26 respektive

Eo24 Anstalten anser emellertid, att de provisoriska högre tjänsterna i
stället böra inrättas såsom extra ordinarie, då man med säkerhet, har att
räkna med att desamma komma att ingå i den föreslagna nya oxgamsaiionei
samt komina att besättas med nu förefintliga, i arbetet erfarna befattnings h&Den

förste distriktsingenjör i lönegrad A 24, som sedan den 1 februari
1944 varit förordnad på förste byråingenjörstjänsten i A 26 a byrån, ar särskilt
kvalificerad för de arbetsuppgifter, som nu åvila honom Han besittei
sådan specialkunskap på sitt område, att någon ersättare ^>r lionom för naivarande
icke torde kunna erhållas inom yrkesinspektionen. Då denna betatt
ningshavare dessutom emottagit erbjudande om förmånligare anställning i
enskild tjänst, får anstalten hemstalla, att a byrån inrabtas 1 byrådnektontjänst
i lönegrad Eo 28 i stället för den i promemorian föreslagna toiste byiaingenjörsbefattningen
med arvode motsvarande nettolönen i lönegrad Eo .6.

\ promemorian bär beträffande de arvodesavlonade förste distriktsingenjör
stjänsterna framhållits, att då endast ordinarie distriktsingenjör (i lönegrad
A 21) kan komma i fråga till förste distriktsingenjorstjanst förutsattes,
att de distriktsingenjörstjänster, som bliva vakanta genom att vederbörande
innehavare förordnas till förste distriktsmgenjorer, komma att besattas

medelst arvodister i lönegrad Eo 21. « i .

Tillsättandet av de föreslagna båda högre tekniska befattningarna pa byi ån
torde komma att leda till att eu befattning i A 21blir ledig att uppehållas pa
förordnande. Jämväl beträffande den salunda ledigblivna tjänsten i A 21 ioiutsätter
anstalten, att den får uppehållas av en arvode, med lon motsvarande
lönegrad Eo 21.

Anstalten framhåller slutligen, att vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet
böra göras tillämpliga på ifrågavarande arvodister

Allmänna lönenämnden har beträffande promemorians förslag om förstärkning
av personalorganisationen inom anstalten och yrkesinspektionen fram
hållit, att det — i betraktande av att ej mindre än 8 inom yrkesinspe

Kungl. May.ts proposition nr 209.

tionen befintliga befattningar såsom distriktsingenjör och distriktsingenjörsaspirant
för närvarande vore obesatta — kunde förefalla tveksamt, huruvida
möjlighet överhuvud förelåge att öka personalen i förutsatt omfattning. Med
avseende å personalen å arbetarskyddsbyrån har nämnden anfört.

Enligt förslaget skulle inrättas bland annat en förste by råingen jörstjänst
med arvode motsvarande nettoavlöningen enligt Eo 24, d. v. s. efter den 1
juli 1947 arvode motsvarande avlöningen enligt den löneklass, som då kom
mer att ersätta den nuvarande 24 löneklassen. I promemorian förutsättes,
att arvodesbefattningen kommer att besättas med innehavare av befattning
i A 21. För det fall att befattningshavare i sistnämnda lönegrad med placering i
den för lönegraden gällande högsta löneklassen (24) kommer att erhålla nu
avsedd arvodesbefattning, skulle den situationen uppstå, att vederbörande i
arvodesbefattningen erhölle samma avlöning som i sin ordinarie befattning.
Med hänsyn härtill synes erforderligt, att särskilda föreskrifter utfärdas avseende
löneförmånerna i dylika fall. Motsvarande föreskrifter torde jämväl
böra utfärdas i vad avser de fall, då till innehavare av den föreslagna befattningen
såsom förste byråingenjör med arvode motsvarande avlöningen enligt
Eo 26 förordnas befattningshavare i A 24 eller Eo 24 med placering i 26 eller
27 löneklassen.

Vidkommande förslaget, att aspiran ter till de avsedda byråingenjörsbefattningarna
omedelbart skola erhålla arvode motsvarande avlöning enligt
Eo 21, får lönenämnden erinra, att nämnden i avgivet utlåtande över arbetarskyddskommitténs
betänkande i anledning av kommitténs förslag om uppflyttning
av begynnelselönegraden för ingenjörsaspirant från Ex 18 till Ex 20
uttalat, att — i avvaktan på resultatet av 1944 års personalutrednings arbete
avseende översyn av befordringsgången för teknisk personal inom statsförvaltningen
— tills vidare borde i huvudsak tillämpas för närvarande gällande
grunder för avlöning av dylik aspirantpersonal.

Vad angår ritarbefattningen vill lönenämnden nämna, att arbetarskydds -kommittén föreslagit inrättande av två ritarbefattningar å byrån i Eo 18. Beträffande
sistnämnda förslag har lönenämnden i sitt utlåtande över kommitténs
betänkande påpekat, att ritarbefattningar inom civilförvaltningen i
övrigt regelmässigt icke placerats högre än i 15 lönegraden, ävensom erinrat,
att befordringsgången för dylik personal torde falla under personalutredningens
prövning.

Då några uppgifter icke lämnats rörande den arbetstid, som avses skola
gälla för den föreslagna befattningen såsom biträdande läkare för arbetar
skyddsärenden, är lönenämnden icke i tillfälle att bedöma skäligheten av det
för läkaren föreslagna årsarvodet om 3 500 kronor.

Vad slutligen angår förslaget om anställande vid anstalten av vissa med
arvode avlönade kontorsbiträden får nämnden uttala, att befattningarna torde
böra placeras på löneplan och inordnas i den allmänna befordringsgången
för skriv- och kontorsbiträden.

I förut denna dag avlåten proposition angående anslag till yrkesinspektionen
för budgetåret 1947/48 har föreslagits, att yrkesinspektionen skulle
erhålla en provisorisk förstärkning under nästa budgetår. Sålunda skulle inom
den allmänna yrkesinspektionen inrättas följande nya tjänster, nämligen 3
förste distriktsingenjörer (Eo24), 7 distriktsingenjörer (arvode motsvarande
nettolönen i lönegrad Eo21), 5 yrkesunderinspektörer (arvode motsvarande
nettolönen i lönegrad Eo 16) och 8 biträden för kontorsgöromål. Inom den

Före draganden* -

Kung!. Maj:ts proposition nr 209.

kvinnliga yrkesinspektionen skulle 3 nya assistenter (arvode motsvarande
nettolönen i lönegrad Eo 18) och 1 biträde för kontorsgöromål anställas. Slutligen
skulle vid skogs- och flottledsinspektionen 1 assistent med halvår stjänstgöring
ersättas med 1 helårsanställd befattningshavare. Till stöd för dessa
förslag anfördes, att yrkesinspektionens verksamhet redan med nuvarande lagstiftning
på arbetarskyddets område vore i starkt behov av intensifiering. Därjämte
ansågs, att åtgärder redan nu borde vidtagas för att förbereda genomförandet
av det av 1938 års arbetarskyddskommitté framlagda förslaget om ny
tiilsynsorganisation. I sistnämnda hänseende uttalades i propositionen, att
betydande svårigheter gjort sig gällande att rekrytera ingenjörsbefaktningarna
vid yrkesinspektionen, och att det på grund därav kunde befaras, att, om
frågan rörande yrkesinspektionens utbyggnad uppskötes till nästa års riksdag,
den nya organisationen i praktiken icke skulle kunna träda i kraft ens den
1 juli 1948.

Såsom i departementspromemorian framhålles, måste en förstärkning av
den lokala arbetarskyddsorganisationen nödvändiggöra en utbyggnad även av
riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. En effektivisering av tillsynsverksamheten
fordrar nämligen, att personalen inom den lokala organisationen
kan från den centrala tillsynsmyndigheten utan oskälig tidsutdräkt erhålla de
råd och anvisningar, som erfordras för tillsynens behöriga utövande. Det är
också nödvändigt, att avgöranden och utlåtanden i arbetarskyddsfrågor, som
begäras av tillsynsorganen, arbetsgivare, tillverkare m. fl., bliva sakkunnigt
och snabbt behandlade.

Enligt vad i promemorian upplyses äro förhållandena på arbetarskyddsbyrån
för närvarande sådana, att byråns arbetskrafter måste tagas i anspråk
uteslutande för handläggningen av löpande ärenden. Det oaktat föreligger en
betydande arbetsbalans, och byrån får ej sällan mottaga klagomål över att
ärendena icke behandlas med tillräcklig snabbhet. Till följd av dessa förhållanden
har utarbetandet av anvisningar eller andra föreskrifter angående skydd
mot yrkesfara, av ritningar eller principskisser över standardskydd m. m. icke
kunnat ske i erforderlig utsträckning. Sedan länge planerad revision av äldre
anvisningar angående skydd mot yrkesfara har även måst anstå. Den praktiska
tillämpningen av 6 a § i lagen om arbetarskydd (tillverkares och försäljares
skyldigheter beträffande skydd å maskiner m. m.) har hittills blott
i begränsad omfattning kunnat följas och övervakas. Även nu angivna förhållanden
motivera en utökning av byråns personal.

Slutligen må framhållas, att arbetarskydd sbyrån haft liknande svårigheter
som yrkesinspektionen vid rekryteringen av ingenjörspersonal. Då det kan
antagas, att för de uppgifter, som ankomma på byrån, i den nya tillsynsorganisationen
måste avses en betydligt större personal än den nuvarande, är det
därför angeläget, att byrån såsom en förberedelse för den nya organisationens
genomförande tillföres viss ny personal.

På grund av vad nu anförts föreslår jag, att arbetarskyddsbyrån provisoriskt
förstärkes under nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 37

I fråga om personalförstärkningens storlek ansluter jag mig till promemorians
av riksförsäkringsanstalten tillstyrkta förslag. Byrån bör alltså enligt
min mening tillföras 4 högskoleutbildade ingenjörer, 1 ritare, 1 läkare och 2
biträden för kontorsgöromål.

Vad angår befattningshavarnas löneställning förordar jag i överensstämmelse
med promemorians förslag, att högskoleingenjörerna fördelas på 2
tjänster såsom förste byråingenjör och 2 byråingenjörsbefattningar. Inrättandet
av de tva förstnämnda tjänsterna anser jag motiverat med hänsyn till
behovet av kvalificerade och erfarna befattningshavare, som självständigt
kunna fullgöra ålagda arbetsuppgifter. Då man torde kunna utgå ifrån att
dessa tjänster under alla förhållanden bli erforderliga inom arbetarskyddsorganisationen,
biträder jag anstaltens hemställan om tjänsternas uppförande
på extra ordinarie stat. Ifrågavarande tjänstemän böra alltså placeras i Eo 26
respektive Eo 24. Till byråingenjörerna torde ersättning böra utgå i form av
arvode, motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Eo 21. Ritarbefattningen
skulle enligt promemorians förslag förenas med arvode motsvarande
nettolönen i lönegrad Eo 18. Allmänna lönenämnden har erinrat, att
ritarbefattningar inom civilförvaltningen i övrigt regelmässigt icke placerats
högre än i 15 lönegraden. Jag vill framhålla, att den nu ifrågavarande befattningen
avsetts för person med teknisk kompetens motsvarande läroverksingenjörsutbildning
samt lämplig praktisk utbildning. Härmed har bland annat
åsyftats, att befordran skulle kunna ske från ritarbefattning till yrkesunderinspektörstjänst
(i arbetarskyddskommitténs förslag placerad i lönegrad A 19).
Krav på nu nämnd kompetens torde i regel icke ställas på ritarbefattningar inom
civilförvaltningen i övrigt, Det synes mig därför motiverat att i detta fall
tillämpa högre lönegradsplacering än för ritare i allmänhet. Å andra sidan
torde högre löneställning icke böra ifrågakomma än som nu gäller för yrkesunderinspektör
(A 17, Eol6). På grund härav förordar jag, att till befattningshavaren
må utgå arvode motsvarande nettolönen i lönegrad Eo 16. Mot
storleken av det för den biträdande läkaren föreslagna årsarvodet, 3 500 kronor,
har jag intet att erinra. Biträdena torde böra erhålla lön enligt löneplan
och inordnas i den allmänna befordringsgången för biträdespersonal.

I den män tillsättandet av förste byråingenjörstjänsterna kommer att leda
till att befattningar i lönegrad A 21 å byrån bli lediga att uppehållas på förordnande,
torde vikarierna — i överensstämmelse med de principer, som förordats
i förenämnda proposition angående anslag till yrkesinspektionen för
budgetåret 1947/48 — böra erhålla arvode motsvarande nettolönen i lägsta
löneklassen av lönegrad Eo 21.

Föreskrifter rörande semester och tjänstledighet m. m. för de arvodesavlönade
befattningshavarna ävensom — i fråga om den biträdande läkaren —
angående tjänstgöringens omfattning torde få meddelas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

B. Beräkning av avlöuingsanslaget för budgetåret 1947/48.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1945/46 .......................... 2 995 000 3 166 600

1946/47 .......................... 3 100 000

1947/48 (förslag).................. 5 015 000

Kungl. Maj:t har den 21 juni 1946 fastställt följande avlöningsstat för an -

stalten, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ kronor 1 006 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj: t ..................................................................... » 33 900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ............... '' 1 685 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ....................................... »_375 100

Summa förslagsanslag kronor 3 100 000

Samtidigt har Kungl. Maj:t förklarat, att den å avlöningsstaten upptagna
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar skulle tills vidare från

och med budgetåret 1946/47 disponeras på följande sätt:

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare .................... kronor 1 200

Arvode till en överläkare ................................................... » 5 000

Personligt arvodestillägg till överläkaren ........................... » 650

Arvoden å 3 500 kronor till fem biträdande läkare eller arvoden
å 3 500, 3 500, 3 500 och 7 000 kronor till fyra biträdande

läkare ........................................................................ 17 500

Personligt arvodestillägg till en av de biträdande läkarna...... » 450

Arvode till en läkare för arbetarskyddsärenden ..................... » 5 000

Arvoden å 1 500 kronor till två ledamöter vid behandlingen av
frågor rörande fondförvaltningen samt ersättning till suppleanter
för nämnda ledamöter ....................................... » 3 200

Ersättning för utförande av portvaktsgöromål till den hos anstalten
anställde värmeledningsskötaren, tillika reparatör,

av Pa klass .................................................. » 900

Summa kronor 33 900

Riksförsäkringsanstalten beräknar — utan hänsyn till arbetarskyddsbyråns
förstärkning — anslagsbehovet under budgetåret 1947/48 på följande sätt.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, vilken
under budgetåret 1945/46 belastats med 969 000 kronor, upptages till 977 000
kronor. Anstalten har härvid räknat med att de föreslagna personaländringarna
medföra, en minskning av medelsbehovet å ordinarieposten med cirka 3 000
kronor, medan i anledning av löneklassuppflyttningar erfordras ökning med
11 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t föreslås uppförd med oförändrat belopp, 33 900 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
beräknar anstalten ett belopp av 1 501 000 kronor till nuvarande extra
ordinarie tjänstemän.

Lönerna till extra tjänstemän uppskattas till 251 000 kronor.

Under innevarande budgetår har en befattningshavare förordnats att å tredje
skaderegleringsbyrån mot vikariatslön fullgöra göromål, som eljest ankomma
på förste byråsekreterare i 24 lönegraden. Vidare har anstalten medgivits att
såsom biträde åt den byrådirektör, vilken handlägger ärenden rörande tilllämpningen
av 6 a § lagen om arbetarskydd, anställa en arvodesavlönad byråingenjör.
Anstalten utgår från att denna personalförstärkning skall bestå även
under budgetåret 1947/48. Härför erfordras en medelsanvisning å (8 217 -f10
800) 19 017 kronor.

Vid bifall till anstaltens i det föregående angivna förslag till inrättande av
vissa extra-ordinarie befattningar samt uppflyttning i lönegrad av andra extra
ordinarie befattningshavare ökas medelsbehovet med 69 030 kronor.

I anledning av ett av socialvårdskommittén framfört förslag ha vissa ersättningar
enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag provisoriskt ökats från och med
den 1 juli 1946. Ökningen hade, enligt vad anstalten framhåller, nödvändiggjort
en höjning av försäkringsavgifterna för större arbetsgivare. Härav hade
föranletts ett avsevärt ökat debiteringsarbete, för vars utförande erfordrades
viss tillfällig personalförstärkning. Kostnaderna härför under budgetåret
1947/48 uppskattar anstalten till 40 000 kronor.

I ersättningar till övrig tillfällig personal (rekryteringspersonal och semestervikarier)
utbetalades under budgetåret 1945/46 ett sammanlagt belopp av
228 000 kronor. Med ledning härav beräknar anstalten kostnaderna för nästa
budgetår till 225 000 kronor.

För vikariatsersättningar samt ackords- och övertidsersättningar ha under
budgetåret 1945/46 åtgått 20 300 respektive 21 000 kronor. För nästa budgetår
avser anstalten för dessa ändamål belopp å 20 000 respektive 21 000 kronor.

På grund av den särskilt vid nu rådande marknadsläge förekommande
starka omsättningen av personal med därav följande kortare och längre vakanser
å amanuens- och biträdesbefattningar räknar anstalten med att å de för sådana
tjänster avsedda lönerna skall inbesparas ett sammanlagt belopp av 50 000
kronor. En minskning av det förut angivna medelsbehovet uppkommer även
i anledning av löneavdragen vid tjänstledighet. Denna minskning uppskattar
anstalten till 20 000 kronor.

Ifrågavarande anslagspost bör alltså enligt anstaltens förslag upptagas med
(1 501 000 + 251 000 + 19 017 + 69 030 + 40 000 + 225 000 + 20 000 +
21 000 — 50 000 — 20 000) 2 076 047 kronor eller avrundat 2 076 000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg anser anstalten böra uppföras med
420 000 kronor.

Det totala medelsbehovet under ifrågavarande anslag har anstalten alltså
för nästa budgetår beräknat till (977 000 + 33 900 + 2 076 000 + 420 000)
3 506 900 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

Före draganden.

Statskontoret har i sitt yttrande över anslagsframställningen uttalat, att
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal med utgångspunkt
från belastningen 1945/46 — 1 776 586 kronor — förefölle uppskattad till väl
högt belopp.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän är för närvarande
uppförd med 1 006 000 kronor. Posten var beräknad till samma belopp
budgetåret 1945/46. Belastningen å densamma budgetåret 1945/46 uppgick
dock endast till 969 000 kronor. Denna belastningssiffra torde böra läggas
till grund för beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1947/48.

Av mig föreslagna uppflyttningar av vissa tjänster till högre lönegrad —
1 förste expeditionsvakt i A 7 till postexpeditionsföreståndare i A 9 samt 2
aktuarier i A 21 till förste aktuarier i A 24 — medföra ett ökat medelsbehov
av 2 000 kronor. För löneklassuppflyttningar torde åtgå ett belopp av 10 000
kronor. I anledning av införandet av reglerad befordringsgång för biträdespersonal
bör för avlöningar till nya ordinarie kontorsbiträden avses ett sammanlagt
belopp av 350 000 kronor. På grund av förslagen om uppflyttning av
vissa ordinarie tjänster till högre extra ordinarie befattningar bör posten nedsättas
med avlöningar avseende 2 befattningshavare i A 21, 1 befattningshavare
i A 7 och 21 befattningshavare i A 4. Minskningen kan uppskattas till 81 000
kronor. Posten bör således med tillämpning av gällande löner beräknas till
(969 000 + 2 000 + 10 000 + 350 000 —81 000) 1 250 000 kronor. Den allmänna
löneregleringen påkallar en uppräkning av posten med 550 000 kronor.
Densamma bör alltså uppföras med (1 250 000 + 550 000) 1 800 000 kronor.

Under posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, torde ett belopp av 3 500 kronor böra beräknas för arvode
åt ytterligare en biträdande läkare för arbetarskyddsärenden. Posten bör
alltså upptagas till (33 900 + 3 500) 37 400 kronor.

Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal är i gällande
stat beräknad till 1 685 000 kronor. Anstalten har för budgetåret 1947/48
hemställt om anvisande av 2 076 000 kronor, varav 69 000 kronor i anledning
av framförda förslag om inrättande av vissa nya befattningar och uppflyttning
i lönegrad av vissa andra tjänster. Bortsett från kostnaderna för genomförandet
av nämnda förslag skulle alltså en medelsanvisning å 2 007 000 kronor vara
erforderlig. Såsom framgår av propositionen nr 163/1947 angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47 (bil. 4 p. 4), har
medelsbehovet för sistnämnda budgetår ansetts böra uppskattas till 1 985 000
kronor. Avlöningarna skulle alltså under innevarande budgetår överstiga den
ursprungligen beräknade kostnaden med 300 000 kronor. Denna ökning beror
till en del på stegringen av skaderegleringsarbetet enligt olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringslagarna.
Vidare har anstalten på grund av nuvarande läge
på arbetsmarknaden nödgats höja begynnelselönerna för personalen. Den med
arbetsmarknadsläget sammanhängande starka personalomsättningen har därjämte
medfört en ökning av den orutinerade personalen. För att motväga följderna
härav har anstalten måst hålla en större personalkader än tidigare. Då

Kungl. Maj:ts proposition nr 209. 41

man för nästa budgetår icke torde kunna räkna med någon väsentlig ändring

1 nu angivna förhållanden, synes den för innevarande budgetår beräknade
medelsåtgången, 1 985 001) kronor, böra läggas till grund för anslagsuppskattningen
för budgetåret 1947/48. Till sistnämnda belopp böra läggas dels kostnaderna
för av mig föreslagna nya icke-ordinarie tjänster, nämligen 1 förete
byråingenjör i Eo 26, 1 förste aktuarie i Eo 24, 2 förste byråingenjörer i Eo 24,

2 byråingenjörer (arvodister), 1 amanuens, 1 ritare (arvodist), 1 kansliskrivare
i Eo 11, 3 kontorister i Eo 9, 18 kanslibiträden i Eo 7 samt 2 skrivbiträden, dels
ock vad som erfordras för genomförande av förordade lönegradsuppflyttningar.
Jag uppskattar dessa kostnader till sammanlagt 155 000 kronor. På grund av
regleringen av befordringsgången för amanuens- och biträdespereonal bör
posten nedsättas med 270 000 kronor. Räknat på nuvarande löner skulle alltså
medelsbehovet för nästa budgetår uppgå till (1985 000 + 155 000 — 270 000)

1 870 000 kronor. I anledning av den allmänna löneregleringen torde detta
belopp böra höjas med 1 030 000 kronor till 2 900 000 kronor.

För rörligt tillägg beräknar jag 277 600 kronor.

De sammanlagda avlöningskostnaderna för riksförsäkringsanstalten skulle
alltså enligt dessa beräkningar uppgå till (1800 000 + 37 400 + 2 900 000 +
277 600) 5 015 000 kronor.

III.	Omkostnadsanslaget.
Budgetår	Anslag	Nettoutgifter
1945/46 ..........	................ 308 000	387 642
1946/47 ..........	................ 327 000	_
1947/48 (förslag)	................ 370 000	—

Kungl. Maj:t har den 21 juni 1946 fastställt följande omkostnadsstat för riks -

försäkringsanstalten, att tillämpas under budgetåret 1946/47.

Omkostnadsstat.

Utgifter.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis .......................................... kronor 28 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... ,, 16 000

3. Expenser, förslagsvis ................................................... » 273 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 4 000

5. Övriga utgifter (omkostnader för förvaltningen av riksför

säkringsanstaltens fonder), förslagsvis ........................... a 7 000

Summa kronor 328 000

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer samt ersättning för rättegångskostnader
......................................... kronor 1 000

Nettoutgift kronor 327 000

Av det för expenser upptagna beloppet ha 38 000 kronor avsetts för bränsle,
lyse och vatten samt 235 000 kronor för övriga expenser.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 209.

.173 47 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

I skrivelse den 27 augusti 1946 har riksförsäkringsanstalten framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för ifragavarande ändamal för nästa budgetår.

I yttrande över departementspromemorian ha beräkningarna kompletterats
med hänsyn till den föreslagna provisoriska personalförstärkningen.

I skrivelsen den 27 augusti 1946 beräknas medelsbehovet på sätt av det
följande framgår.

Kostnaderna för sjukvård in. m., vilka under budgetaret 194o/46 uppgått
till 48 772 kronor, upptagas till 48 000 kronor.

I reseersättningar utbetalades under budgetåret 194o/46 sammanlagt
15 462 kronor. Anstalten omförmäler, att å försäkringsbyrån från och med innevarande
budgetår inrättats en extra ordinarie aktuariebefattning, vars innehavare
hade till uppgift att såsom ett led i den revision av större arbetsgivares
dagsverks- och löneuppgifter, som bedreves å nämnda byrå, företaga
granskning av vederbörande arbetsgivares avlöningslistor in. m. Granskningen
måste i viss omfattning verkställas å ort och ställe. Tillkomsten av
den nya befattningen komme fördenskull att föranleda ökat behov av resemedel.
Detta behov kunde beräknas till omkring 3 000 kronor för år. Då
det för löpande budgetår anvisade beloppet, 16 000 kronor, icke innefattade
någon förstärkning av anslagsposten med hänsyn till den nya befattningen,
vore en höjning med nyssnämnda belopp, 3 000 kronor, erforderlig. Anslagsposten
borde alltså uppföras med 19 000 kronor.

Under anslagsposten till expenser utbetalades under budgetåret 1945/46
till bränsle, lyse och vatten 37 200 kronor samt till övriga expenser 276 300
kronor. För nästa budgetår uppskattar anstalten utgifterna för motsvarande
ändamål till 37 000 respektive 265 500 kronor. Av sistnämnda belopp hänföra
sig 49 000 kronor till städning och renhållning, 107 000 kronor till skrivmaterialier,
papper, blankettryck m. m., 49 000 kronor till telegram, telefon
och annonsering, 35 000 kronor till inköp och underhåll av inventarier m. m.
samt 25 500 kronor till bokinköp ävensom bindning av böcker och andra
handlingar. Det för nästa budgetår beräknade medelsbehovet för övriga expenser
är alltså något lägre än förbrukningssiffran för budgetåret 1945/46.
Minskningen hänför sig väsentligen till delposten för inköp och underhåll
av inventarier. Det sammanlagda medelsbehovet till expenser uppgår enligt
det anförda till (37 000 + 265 500) 302 500 kronor.

Anslagsposten till publikationst ryck, vilken under senast förflutna
budgetår belastats med 4 842 kronor, föreslår anstalten uppförd med 5 000
kronor.

Övriga utgifter utgöras av omkostnader för riksförsäkringsanstaltens
fonder. Under budgetåret 1945/46 har för ändamålet åtgått 6 847 kronor.
Motsvarande kostnad nästkommande budgetår beräknas till 7 000 kronor.

Inkomsten av försålda publikationer samt ersättning för rättegångskostnader
uppgick under budgetaret 1945/46 till 1 176 kronoi mot
1 254 kronor budgetåret 1944/45. För nästa budgetår anses beloppet av särskilda
uppbördsmedel med hänsyn till nu anförda siffror böra beräknas till
1 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 209

I enlighet härmed har anstalten uppskattat det sammanlagda medelsbehovet
för omkostnader under nästa budgetår till (48 000 + 19 000 + 302 500
+ 5 000 + 7 000—1 500) 380 000 kronor.

I yttrandet över departementspromemorian beräknas följande poster skola
ökas, nämligen reseersättningarna med 2 000 kronor, inköp av inventarier in. m.
med 4 000 kronor och expenser i övrigt med 2 000 kronor.

Anslagsposten till sjukvård m. m., vilken under budgetåren 1944/45 och
1945/46 belastats med 35 059 respektive 48 772 kronor, torde böra uppräknas
till 35 000 kronor.

För reseersättningar beräknar jag ett belopp av 20 000 kronor.

Den i anslagsposten till expenser ingående delposten till bränsle, lyse
och vatten torde i enlighet med anstaltens förslag kunna nedsättas från sitt
nuvarande belopp, 38 000 kronor, till 37 000 kronor. Vad anstalten anfört
angående medelsbehovet för övriga expenser synes mig påkalla en höjning
av denna post. Jag föreslår, att densamma med inräknande av ett engångsbelopp
av 4 000 kronor '' för inventarieanskaffning i anledning av arbetarskyddsbyråns
förstärkning upptages till 268 000 kronor. De sammanlagda utgifterna
för expenser beräknar jag alltså till 305 000 kronor.

Anslagsposten till publikations tryck torde böra uppföras med 4 500
kronor.

För övriga utgifter räknar jag med oförändrad medelsanvisning, 7 000
kronor.

Mot anstaltens beräkning av de särskilda uppbörd sm edlen har jag
intet att erinra.

Anstaltens omkostnader skulle alltså kunna beräknas i enlighet med följande
sammanställning.

Utgifter.

1. Sjukvård m. in., förslagsvis ....................................... kronor 35 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... » 20 000

3. Expenser, förslagsvis ................................................ ;> 305 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ....................................... » 4 501)

5. Övriga utgifter (omkostnader för förvaltningen av riksför säkringsanstaltens

fonder), förslagsvis ........................... » 7 000

Summa kronor 371 500

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer samt ersättning för rättegångskostnader
......................................................... kronor 1 500

Före draganden.

Nettoutgift kronor 370 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 209.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda sammanhang anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i riksförsäkringsanstaltens
personalförteckning, som påkallas av vad
jag i det föregående förordat;

dels godkänna följande avlöningsstat för riksförsäkringsanstalten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................ kronor 1 800 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t ........................... ;> 37 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 2 900 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ .277 600

Summa förslagsanslag kronor 5 015 000;

dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48 anvisa

a) till Riksförsäkringsanstalten: Avlöningar ett förslagsanslag

av ............................................................ kronor 5 015 000,

b) till Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader ett förslagsanslag
av ................................................... kronor 370 000.

Med bifall till vad föredragande statsrådet sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri.