Kungl. Maj:ts proposition nr 207 (Proposition 1941:207)

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Mälarens
reglering m. m.; given Stockholms slott den
25 april 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 april 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden,
statsrådet Domö:

I 1941 års statsverksproposition (IX H. T. punkt 140) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Grundförbättringar:
Bidrag till Mälarens reglering för budgetåret 1941/42 beräkna
ett reservationsanslag av 375,000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla frågan
om anslag för berörda ändamål jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Vattenståndet i Mälaren är utsatt för betydande växlingar, beroende på
att sjön mottager vatten från ett mycket stort nederbördsområde men balett
relativt trångt utlopp och så ringa fallhöjd, att Östersjön emellanåt bestämmer
sjöns lågvattennivå. I fråga om en sjö av Mälarens storlek, med
dess mångenstädes låga, till stor del uppodlade och tättbebyggda stränder
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 207. I

Kungl. Majlis proposition nr 207.

samt med dess avsevärda båttrafik måste givetvis betydande fluktuationer i
vattenståndet och i samband därmed stående företeelser medföra kännbara
olägenheter. De större högvattenstånden ha orsakat jordbrukarna och vissa
industriidkare svåra förluster samt medfört skador å kajer, vägar och andra
anläggningar. Inträffande lågvattenstånd ha medfört svårigheter för båttrafiken
i de delvis trånga och grunda farlederna samt inverkat förstörande
å undergrunder för byggnaderna i städernas lägre delar. Slutligen har den
tidtals förekommande starka uppströmmen från Saltsjön till Mälaren medfört
sanitära vådor genom uppspolning av kloakvatten samt genom saltsättning
av dricksvattnet.

Frågan om en reglering av Mälarens vattenstånd har sedan mycket lång
tid diskuterats och vid skilda tillfällen varit föremål för utredning. I detta
sammanhang må allenast erinras om följande beträffande det arbete på frågans
lösning, som nedlades av Mälarens regleringskommission och Mälardelegationen.

Närmast med anledning av Mälarens ovanligt höga vattenstånd våren 1924
tillsattes med Kungl. Maj:ts godkännande den 6 juni nämnda år en särskild
kommission, Mälarens regleringskommission, med uppgift
att utarbeta plan för Mälarens reglering och vad därmed ägde samband.
1 utlåtande till Kungl. Majit den 27 november 1925 framlade kommissionen
ett förslag, enligt vilket högvattenståndet, som år 1924 steg till 5.45, skulle
sänkas till högst 4.7, lågvattenståndet, som normalt är 3.8, skulle höjas till

4.0 samt ett normalvattenstånd skulle åstadkommas på ungefär samma
höjd som det förutvarande medelvattenståndet eller 4.2, allt räknat i meter
över slusströskeln i Stockholm. Förslaget innefattade i fråga om erforderliga
byggnadsarbeten dels dammanläggningar i Stora Norrström, Stallkanalen
(Ulla Norrström) och Södertälje kanal, dels rensningar i Norrströms
båda grenar, dels ock tappningsanordningar i slussen vid Karl Johans torg;
dessutom skulle i viss utsträckning tappning äga rum även i Hammarbyleden.
Kommissionen beräknade båtnaden av regleringen till 4.8 miljoner
kronor och kostnaden till 1.8 miljoner kronor (för jordbruket 1.76 respektive
0.7, Stockholms stad 1.7 respektive 0.7, övriga städer m. fl. 0.42 respektive
0.1, industrier 0.35 respektive 0.1, ägare av hus och tomtmark 0.18 respektive
0.075, ägare av strömfall 0.002 respektive 0.001 samt staten 0.34 respektive
0.124, allt miljoner kronor). Statens bidrag till en reglering enligt kommissionens
förslag kan uppskattas till något över 0.5 miljon kronor, då till
andelen i kostnaden för regleringens genomförande skulle komma dels stålens
andel såsom jordägare, dels statsbidrag till övriga ägare av jordbruksmark,
uppgående till 50 procent av deras kostnadsandel, dels odlingslån av
samma storlek. Regleringen skulle genomföras såsom ett tvångsregleringsföretag,
grundat på ansökan av mark- och strömfallsägare med anslutning
av staten, städer och andra kommuner, vilka skulle förbinda sig att mot
delaktighet i företaget lämna vissa anslag till regleringens utförande. Statens
insats skulle för tillfället bestå i att förskjuta kostnaden för en förhandlingskommission,
som borde tillsättas för att åstadkomma den erforderliga anslutningen
samt åvägabringa nyssberörda åtaganden av städer m. fl.

Med anledning av kommissionens förslag avlät Kungl. Majit proposition,
nr 196, till 1926 års riksdag med framställning om ett anslag å 50,000 kronor
till förutnämnda förhandlingskommissions verksamhet, vilken proposition
bifölls av riksdagen (skr. nr 280). Den 29 juni 1926 uppdrog Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207-

Majit åt en delegation av tre personer, Målar delegationen, att på
grundval av kommissionens förslag upptaga förhandlingar med intressenterna
i det tilltänkta regleringsföretaget samt alt till Kungl. Majit inkomma
med fullständig plan för företagets genomförande. Då Mälardelegationen
ansåg det tveksamt, huruvida den majoritet bland jordbrukarna kunde uppbringas,
som erfordrades för regleringens genomförande såsom tvångsregleringsföretag,
upptog delegationen till undersökning, huruvida regleringen
skulle utan tvångsanslutning av jordägarna kunna komma till stånd genom
samverkan mellan Stockholms stad och staten såsom ägare till Mälarens utlopp
i Stockholm respektive Södertälje och med frivilliga bidrag från Mälarstäderna
samt jord- och markägare. Ett dylikt förändrat förfaringssätt beräknades
medföra en sänkning av kostnaderna från 1.8 till 1.4 miljoner kronor;
kostnaden avsågs skola delas mellan staten och Stockholms stad.

Sedan Mälardelegationen anmält, att överenskommelse med Stockholms
stad icke kunnat träffas, beslöt Kungl. Majit den 24 oktober 1930, att delegationens
verksamhet skulle upphöra. Emellertid ledde delegationens arbete
såtillvida till resultat, att Stockholms stad i samband med byggandet av
Riksbron i Stockholm beslöt vidtagande därstädes av rensningar och anordningar
i övrigt, som vörö erforderliga för en dammanläggning under bron
vid en eventuell framtida reglering av Mälaren. På grund härav har vid
utförandet av nämnda bro träffats sådana anstalter, att en rörlig, helt under
vatten belägen dammanordning kan inläggas.

Därefter upp logs frågan örn en reglering av Mälaren av en i syfte att
främja regleringens förverkligande år 1935 bildad förening, omfattande jordoch
markägare samt representanter för Mälarstäderna och andra intressenter
i företaget. I skrivelse lill Kungl. Majit den 27 januari 1936 framhöll
denna förening, Mål arregleringsföreningen, att sådana ändringar
inträtt med avseende å förutsättningarna för genomförande av en reglering
av sjön, att en förnyad behandling av frågan syntes motiverad. Föreningen
anförde härom i huvudsak följande.

De för regleringen nödvändiga arbetena syntes numera inskränka sig till
inläggandet av en rörlig dammlucka under Riksbron. De fordringar på
ökade tappningsmöjligheter vid Karl Johans torg, som framförts i tidigare
regleringsförslag, vore numera tillgodosedda genom att i samband med
slussområdets omdaning dels den gamla avloppskanalen (Polhemsslussen)
slopats och den förutvarande slussen omdanats till avtappningskanal, dels
ock en ny trafiksluss anlagts, som även i viss utsträckning syntes kunna tagas
i anspråk för tappningsändamål. Till följd av de ökade tappningsmöjligheterna
vid Karl Johans torg vore även de av Mälarkommissionen ifrågasatta
rensningarna i Norrströms båda grenar ovanför och under Norrbro
mindre behövliga. Ej heller behövde den av kommissionen ifrågasatta dammen
i Slallkanalen komma till stånd, då lågvattenstånden enligt en numera
verkställd utredning kunde hållas uppe även utan en sådan damm. Denna
utredning hade även givit vid handen, att dammen i Södertälje kanal kunde
tillsvidare undvaras.

Med anledning av det förändrade läget hade Stockholms stads hamnstyrelse
ägnat frågan örn åtgärder för Mälarens reglering förnyad uppmärksamhet
och framlagt förslag till mera begränsade åtgärder, enligt vilka
tappning skulle äga rum genom Stora Norrström, Stallkanalen, den nya
tappningskanalen och den nya slussen vid Karl Johans torg samt kidverten
vid Hammarbyleden, medan Hammarby slussen och Södertälje kanal even -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tuellt skulle kunna tillgripas vid exceptionellt höga flöden. De i förslaget
åsyftade regleringsåtgärderna hade kostnadsberäknats till 600,000 kronor,
därav för dammanläggningar, inberäknat förberedande anordningar, 416,000
kronor, kapitaliserade drift- och underhållskostnader 72,000 kronor, nuvärdet
av förnyelsekostnader 43,000 kronor samt uppskattade skadestånd
och rättegångskostnader 69,000 kronor.

För att i möjligaste mån förenkla ärendet och undvika de stora ulredningskostnaderna
för skada och nytta å mark borde man enligt föreningens
mening avstå från jordbruksintressets bidrag till kostnaderna och låta dessa
bestridas av staten och staden, förslagsvis med hälften vardera. För att
vinna syltet att undvika utgifter för beräknande av skada å mark erfordrades
emellertid, att i största möjliga utsträckning godvilliga uppgörelser
kunde erhållas med markägarna, genom vilka dessa, mot att de befriades
från skyldighet att deltaga i kostnaderna för företaget, medgåve dettas genomförande
antingen utan ersättning eller, därest markägare erhölle enbart
eller övervägande skada av företaget, mot en viss skälig ersättning. Införskaffandet
av dessa medgivanden borde anförtros åt föreningen, som även
skulle ha att bevaka medlemmarnas intressen vid regleringsförslagets utarbetande,
vid frågans fortsatta behandling och vid vattendomstolen samt att
insamla förbindelser örn eventuella frivilliga bidrag från Mälarstäderna,
jord- och markägare samt industrier.

Föreningen, som uppskattat omkostnaderna för nämnda arbete till 50,000
kronor, hemställde att till desamma erhålla ett statsbidrag av 25,000 kronor
på villkor att Stockholms stad för samma ändamål bidroge med lika
stort belopp.

På förslag av Kungl. Majit beslöt 1936 års riksdag (prop. nr 157; r. skr.
nr 132) att från statens avdikningsanslag anvisa ett statsbidrag av högst

25,000 kronor till åtgärder för Mälarens reglering. I propositionen gjorde
föredragande departementschefen följande uttalanden, mot vilka riksdagen
icke hade någon erinran:

Till frågan om statens deltagande i det blivande företaget torde slutlig
ställning ej böra tagas nu. På en punkt torde det dock vara nödvändigt att
principbeslut fattas i förevarande sammanhang. Föreningens förslag innebär,
att de av företaget berörda markägarna med undantag av staten och
Stockholms stad skulle befrias från andra kostnader för företaget än sådana
som de ville frivilligt åtaga sig. Skola uppgörelser kunna träffas med markägarna
och tvångsreglering sålunda undvikas, lärer det vara nödvändigt att
tillförsäkra markägarna nu angivna förmån. Såsom ett skäl för att staten
ikläder sig viss del av de kostnader, vilka eljest skolat drabba de enskilda
intressenterna, må även åberopas, att, om företaget genomfördes såsom torrläggningsföretag,
bidrag till sagda kostnader skulle komma att utgå från
statens avdikningsanslag. Genom den nu ifrågasatta ordningen inbesparas
denna utgift. Jag tillstyrker därför, alt vid förhandlingarna med markägarna
må förutsättas, att de sistnämnda icke skola behöva svara för några
med företaget förenade kostnader. De, vilka driva berörda förhandlingar,
böra givetvis låta sig angeläget vara att söka av markägarna i gengäld erhålla
medgivande till företagets genomförande på billigast möjliga villkor.

På resultatet av utredningens arbete får slutligt bero, huruvida staten
skall lämna sin medverkan till företaget, ävensom, därest så finnes böra
ske, i vilken omfattning dylik medverkan skall äga rum. De avtal, som på
grundval av förhandlingar med intressenterna kunna komma till stånd, böra
alltså få formen av utfästelser från dessas sida på de villkor, som nyss tillstyrkts,
men icke göras för staten under alla omständigheter bindande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Genom beslut den 30 april 1936 anvisade Kungl. Majit nämnda belopp,

25,000 kronor, till Mälarregleringsföreningens förfogande för åstadkommande
— på grundval av föreningens förslag och under iakttagande av vad föredragande
departementschefen anfört till statsrådsprotokollet — av preliminära
uppgörelser med de av regleringen berörda markägarna, anskaffande
av frivilliga bidrag till företagets genomförande samt främjande i övrigt av
företaget. Föreningen ålades därjämte att efter förhandlingar med representanter
för Stockholms stad inkomna till Kungl. Majit med det förslag till
avtal med staden angående regleringens genomförande och fördelningen av
kostnaderna därför, vartill förhållandena kunde föranleda.

I skrivelse den 9 april 1941 har Mälarregleringsföreningen med redogörelse
för sin verksamhet överlämnat förslag om statsbidrag till Mälarens reglering
i enlighet med ett skrivelsen bilagt förslag till avtal mellan Kungl. Majit och
kronan och Stockholm stad angående regleringens genomförande och fördelningen
av kostnaderna därför.

Rörande arbetet med insamlande av förbindelser från strandägare
har föreningen anfört i huvudsak följande.

Strandfastighetemas antal befanns uppgå till omkring 4,140. Av dessa fastigheter
tillhörde ett betydande antal staten men omkring 2,500 privata ägare;
i stor utsträckning voro fastigheterna utarrenderade. I nämnda siffra äro ej
de strandfastigheter medräknade, som tillhörde Stockholms stad och de
större Mälarstäderna eller privata strandägare i dessa städer.

Föreningen uppmanade strandägarna att underteckna ett formulär innehållande
förbindelse att, under förutsättning att före den 1 juli 1940 hos vattendomstolen
gjordes ansökan om tillstånd att reglera Mälarens vattenstånd
i huvudsaklig överensstämmelse med angiven plan, medgiva, att regleringen
finge genomföras utan ersättning till undertecknaren för skada, olägenheter
eller kostnader, dock på villkor att undertecknaren icke skulle behöva vidkännas
några kostnader vare sig för företagets genomförande, skötsel eller
underhåll, för utrednigar och ärendets behandling vid domstol eller för bevakande
av egen rätt genom Mälarregleringsföreningens försorg, att regleringen
bleve genomförd före den 1 januari 1943, samt att det genom domstols
utslag eller eljest på betryggande sätt bleve sörjt för att regleringen
bomme att utan kostnad för fastighetens ägare för ali framtid vidmakthållas
och skötas enligt planen. Förbindelserna insamlades genom länskommittéer
och ortsombud; för kronans egendomar samlades förbindelser genom domänstyrelsen,
och från vattenfallsstyrelsen, Uppsala universitet och vetenskapsakademien
lämnades förbindelser direkt till föreningen.

Resultatet av insamlandet av förbindelser har visat, att ett starkt intresse
för regleringens genomförande finnes hos strandägarna. De strandägare, som
ej kunnat anträffas eller i övrigt ej avlämnat förbindelse, äro relativt få och
utgöras, förutom av en del villa- och tomtägare samt ägare till gemensamma
båtplatser, av ett 80-tal egentliga jordägare samt jord- och fiskearrendatorer.
Ett 10-tal av dessa har ansett sig få övervägande skada genom regleringen
och begärt ersättning därför.

Insamlandet av förbindelser hade i huvudsak genomförts på våren 1937.
Föreningen hade därefter föreslagit Stockholms hamnstyrelse att underställa
vattendomstolen ansökan örn Mälarens reglering i huvudsaklig överensstäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

melse med den förut uppgjorda planen, i vilken likväl efter samråd med
chefen för jordbruksdepartementet gjorts den ändringen, att jämväl en rensning
i bottnen mellan Riksbron och Norrbro skulle ske. Tappningsplan och
övriga för ansökan hos vattendomstolen erforderliga handlingar utformades
i samarbete med hamnstyrelsen, och förteckningar iordningställdes läns- och
sockenvis med uppgift på dem, som lämnat förbindelse, liksom på dem, som
begärt ersättning. Ärendets framläggande inför vattendomstolen blev emellertid
uppskjutet på grund av vissa utredningar av Stockholms vattenledningsverk,
som i yttrande den 30 mars 1938 uttalade farhågor att regleringsförslaget
skulle medföra så stora fördelar för jordbrukarna, att intresset för
en fullständig reglering skulle försvinna; vattenledningsverket hade funnit,
att det till förhindrande av saltvatteninströmning till stadens vattenledningsintag
i Mälaren framdeles kunde bli nödvändigt att avstänga även Stallkanalen
vid uppsjö, och önskade därför rätt för staden att anlägga damm i
Stallkanalen. Stadens industriverksstyrelse godkände den 17 juni 1938 ett
av föreningen framlagt förslag, enligt vilket staden skulle till vattendomstolen
inlämna, förutom det föreliggande regleringsförslaget, även ett förslag till en
andra etapp, avseende ytterligare reglering av Mälaren till en omfattning motsvarande
Mälarkommissionens förslag av år 1925; denna andra etapp —
vid vilken skulle tillkomma en dammbyggnad i Stallkanalen och vissa rensningar
— skulle komma till stånd först vid en senare, för staden lämplig
tidpunkt samt i den ordning och inom den tidrymd, som av vattendomstolen
kunde bestämmas. Sedan hamnstyrelsen verkställt en ny, omfattande utredning,
avgiven den 8 februari 1939, fördes mellan föreningen och stadens representanter
under våren, sommaren och hösten 1939 förhandlingar, utmynnande
i definitiva förslag till tekniska anordningar och tappningsbestämmelser
m. m. Därvid utarbetades tappningsbestämmelser för den andra etappen
och omarbetades tappningsbestämmelserna för den första etappen, så att
denna i fråga örn regleringsresultatet fördes tillbaka till det, som angivits i
1936 års plan; vissa inskränkningar gjordes i tappningen genom Mälarens
utlopp i Stockholm, vilka dock kompenserades av en rensning, omfattande
cirka 2,300 m3, som skulle utföras i bottnen av Norrströms norra gren mittför
»puckeln» mellan Riksbron och Norrbro. Härefter inlämnade hamnstyrelsen
i december 1939 till österbygdens vattendomstol ansökan örn reglering
av Mälaren; därigenom hade det i strandägarnas förbindelser utsatta
villkoret om tiden för ansökans ingivande uppfyllts.

Reträffande innebörden av regleringsförslaget må nämnas
följande.

Det hade tidigare utretts, att den minsta kostnaden skulle uppstå, om företaget
formellt genomfördes enligt vattenlagens 5 kap. såsom ett farledsmål,
och hamnstyrelsens ansökan avsåg därför tillstånd för staden att till förbättrande
av förhållandena och vattenhushållningen i farlederna genom staden
mellan Mälaren och Saltsjön reglera avrinningen av Mälaren samt utföra
därför erforderliga dammar och rensningar i Norrström. Regleringen
skulle verkställas i två etapper, den första avseende en partiell och den andra
en fullständig reglering av vattenavrinningen. Med den partiella regleringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

vöre avsett att ernå, att högsta vattenståndet hålles omkring 4.90 meter och
i intet fall finge överstiga 4.95 meter samt i övrigt sänktes minst i huvudsaklig
överensstämmelse med 1936 års plan, att normallågvattenståndet i allmänhet
hålles vid omkring 4.10 meter samt att lägsta vattenståndet i allmänhet
icke skulle understiga 4.0 meter; för vinnande av detta resultat skulle
en dammanläggning anordnas vid Riksbron och vissa rensningar företagas i
Norrström. Med den fullständiga regleringen avsåges att hindra högvattnet
att stiga över 4.70 meter — medan i övrigt samma normallågvattenstånd och
lägsta vattenstånd skulle hållas som vid den partiella regleringen — ävensom
att helt hindra uppström; för detta ändamål skulle en damm uppföras
över Stallkanalen på en plats omkring 30 meter väster om den västra bron
över kanalen, varjämte vissa rensningar skulle företagas i denna.

Enligt tappningsbestämmelserna för den första etappen skulle vattnet vid
vårflöden i första hand framsläppas genom Norrströms grenar, avtappningskanalen
vid Karl Johans torg och kulverten vid Skanstull. Därnäst skulle
tillgripas tappning genom den nya Karl Johansslussen de år, då man på
grund av stort vattenvärde av snömagasin och nederbörd väntade kraftigare
vårflöde, varvid tappning — ned till vattenståndet 4.20 meter — skulle påbörjas
tidigare, ju större detta vatten värde vore; i vart fall skulle tappning
ske genom Karl Johansslussen, då vattenståndet stigit till 4.65 meter. Hammarby-
och Södertäljeslussarna skulle öppnas för tappning, då vattenståndet
stigit till 4.80 meter, dock med rätt för dem, som handhade skötseln av
slussarna, att så begränsa tappningen, att sjöfarten i Hammarbyleden och
Hammarbyhamnarna samt i Södertälje kanal ej i större omfattning försvårades.
Dammen i Riksbron skulle hållas stängd vid vattenstånd under
4.10 meter och vid uppsjö. Dammluckan skulle emellertid få hållas något
under vattenytan för åstadkommande av en vattenridå, som dolde luckan,
och därjämte skulle Stockholms stad äga rätt att framsläppa vissa vattenkvantiteter
för spolning i Stockholms hamn.

Vid ärendets handläggning har vattendomstolen hållit sammanträden i
Stockholm, Västerås, Eskilstuna, Strängnäs och Södertälje, i samband varmed
åtskilliga syner företagits. Härunder har det allmänna företrätts av
kammarkollegium och Stockholms stad av hamnstyrelsen, medan Mälarregleringsföreningen
representerat strandägarna och övriga intressenter. I enlighet
med 1936 års riksdagsbeslut har Kungl. Majit medgivit, att någon gottgörelse
för intrång å kronan tillhörig egendom till följd av regleringsanordningarna
i Norrström icke skall av kronan fordras. Sedan vattendomstolen
jämlikt föreskrift i bl. a. 5 kap. 3 och 7 §§ vattenlagen underställt frågan om
regleringen Kungl. Majits prövning, har Kungl. Majit den 13 december 1940
tillåtit företaget samt föreskrivit bl. a., att statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt skall utöva tillsyn av företagets skötsel. Tillika har Kungl. Majit förordnat,
alt vattenfallsstyrelsen såsom förvaltare av den staten tillhöriga Södertälje
kanal skulle .ställa sig till efterrättelse de för företaget gällande
tappningsbestämmelserna, i vad rörde slussen i kanalen.

I utslag den 13 januari 1941 har vattendomstolen med stöd av Kungl.
Maj :ts omförmälda beslut lämnat Stockholms stad tillstånd att under villkor
och enligt föreskrifter, som i utslaget närmare angivits, lill förmån för farlederna
genom Stockholms stad mellan Mälaren och Saltsjön verkställa reglering
av vattnets avrinning ur Mälaren och därvid för de håda etapperna fast -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ställt tappningsbestämmelser i överensstämmelse med ingivna förslag. Angående
innebörden i övrigt av vattendomstolens utslag må nämnas
följande.

Genom hydrografiska anstaltens försorg skall å lämpliga ställen anordnas
omkring 15 observationsplatser för uppmätning av snömagasin och nederbördsmängder
i den omfattning, som erfordras för företagets skötsel i enlighet
med tappningsbestämmelserna. Örn det skulle visa sig, att nu meddelade
tappningsbestämmelser för den partiella och fullständiga regleringen ej skulle
giva till resultat de vattenståndsförhållanden i Mälaren, som staden förklarat
vara avsikten att ernå, äger part att hos vattendomstolen påkalla erforderliga
ändringar av tappningsbestämmelserna.

Regleringen av vattenavrinningen enligt den första etappen skall hava påbörjats
före den 1 januari 1943, och arbeten för den fullständiga regleringen
skola vara fullbordade inom 10 år från utslagets dag.

I fråga om framställda skadeståndsyrkanden har staden förpliktats att utgiva
dels av riksgäldskontoret yrkad ersättning med 120 kronor för skada,
som beräknats uppkomma å riksdagshuset, dels såsom ersättning för menlig
inverkan på gäddfisket i Mälaren ett belopp av 20,000 kronor, att inbetalas
till statskontoret för att ställas till lantbruksstyrelsens förfogande och
att användas till åtgärder för tryggande av gäddfiskets bestånd, dels till en
vattenverksägare gottgörelse för viss minskning av tillgänglig, men icke utnyttjad
fallhöjd i hans vattenfall med 3,000 kronor, dels i ersättning för markskada
till 6 angivna fastigheter tillhopa 2,365 kronor. Vidare har staden förpliktats
att i ersättning för rättegångskostnader utgiva tillhopa 370 kronor.

Vattendomstolens utslag har vunnit laga kraft.

I sin skrivelse har Mälarregleringsföreningen framhållit, att det för närvarande
endast är fråga om den partiella regleringen. De arbeten, som enligt
denna skulle utföras, bestå i huvudsak av dels inbyggande i Riksbron av
en dammlucka av järn, driven elektriskt av maskinerier i de kamrar i Riksbrons
valv, som iordningställts vid brons byggande, dels utförande av en
tröskel för denna lucka, dels ock verkställande av en mindre rensning i Norrström
mellan Riksbron och Norrbro.

Med ledning av anbud till Stockholms hamnstyrelse å den rörliga luckan
under Riksbron med därtill hörande maskinerier lia kostnaderna
för den partiella regleringen beräknats uppgå till sammanlagt
874,330 kronor enligt följande specifikation, vilken upprättats av liamnförvaltningen
och föreningens sekreterare i samråd med representanter för
vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Byggnadskostnader för dammanläggning och

rensningar i Norrström:

Provisorisk avstängningsanordning ovan -

för Riksbron .................... kronor 8,000

Upprensnings- och muddringsarbeten » 30,500

Tröskel .......................... » 112,300

Botten- och släntbeklädnader........ » 35,200

Rörliga dammen:

lucka enligt preliminärt anbud .... » 164,500

maskineri enligt preliminärt anbud. . » 130,360

stadens egna arbeten ............ » 35,000

diverse och oförutsedda utgifter .. » 32,940

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Administration, arbetsledning och allmänna
omkostnader.............. kronor 50,000

Kostnader vid Riksbrons byggande .. » 36,000

Rensningar mellan Riksbron och Norrbro,
skydd av »puckeln» i Norrström
samt säkerhetsanordning för sjöfarten
............................ » 36,000 kronor 670,800

Kapitaliserade drift-, underhålls- och förnyelsekostnader
(5 °/o):

Driftkostnader (per år 750 kronor) . . kronor 15,000
Underhållskostnader (per år 2,735 kronor)
............................ » 54,700

Förnyelsekostnader ................ »_36,975

Av vattendomstolen utdömda belopp till åtgärder för motverkande
av skada å fisket och övriga skadeersättningar
............................................

Kapitaliserade kostnader för de prognoser samt den kontroll
av regleringens handhavande, som skola utföras
av statens meleorologisk-hydrografiska anstalt ........

106,675

25,855

21,000

Summa kronor 824,330

Härtill kommer det belopp om 50,000 kronor, varav hälften
redan anvisats av statsmedel och hälften av Stockholms
stadsfullmäktige till förberedande åtgärder för
Mälarens reglering.................................. kronor 50,000

Summa kronor 874,330.

Föreningen har meddelat, att hamnstyrelsen infordrat nya anbud på luckmaskinerier,
vilket syntes komma att resultera i en icke oväsentlig sänkning
av kostnaderna, samt att föreningen komme att fortsätta sitt samarbete
med hamnstyrelsen för att om möjligt åstadkomma en lägre kostnad.

Rörande sättet för kostnadernas bestridande har Mälarregleringsföreningen
upprättat ett skrivelsen bifogat förslag till avtal mellan
staten och Stockholms stad. Berörda avtalsförslag torde såsom bilaga få
biläggas statsrådsprotokollet i detta ärende. Enligt avtalsförslaget skulle staten
förbinda sig att såsom bidrag till kostnaderna för regleringens första
etapp till staden utbetala hälften av de verkliga kostnaderna för densamma,
däri inberäknade bland annat kostnader för lucka med spel enligt inkomna
anbud samt de efter 5 procent kapitaliserade kostnaderna för drift, underhåll
och förnyelse av dammanläggningen ävensom för den av hydrografiska
byrån utövade tillsynen, dock högst 437,165 kronor. Då nämnda
belopp innefattar redan anvisade 25,000 kronor, skulle statens återstående
bidrag sålunda utgöra högst 412,165 kronor. Då emellertid statens bidrag ej
betingades endast av dess eget intresse utan jämväl av hänsyn till de övriga
intressen utanför Stockholm, som berördes av regleringen, skulle de frivilliga
bidrag, som kunde komma att lämnas av andra intressenter, till hela beloppet
utgöra bidrag till fullgörande av statens betalningsskyldighet.

Föreningen har meddelat, att av omförmälda för vissa förberedande åt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207-

gärder anvisade belopp av 50,000 kronor hittills använts 43,243 kronor
samt att återstoden beräknades åtgå till ännu ej betalda räkningar m. m.

I fråga om storleken av de frivilliga bidragen bär Mälarregleringsföreningen
i sin skrivelse meddelat följande.

Föreningen har funnit, att frivilliga bidrag vore att påräkna endast från
Mälarstäderna, då jordägarna enligt de av dem avgivna förbindelserna befriats
från att vidkännas några kostnader i samband med regleringen och
de industriföretag, som skulle erhålla mera avsevärd båtnad av företaget, i
allmänhet vore belägna invid städerna; i sistnämnda fall borde hänsyn till
båtnaden tagas vid bedömandet av Mälarstädernas frivilliga bidrag.

Beträffande Mälarstäderna har föreningen gjort en beräkning av den
båtnad, som respektive stad skulle erhålla genom regleringen, vilken beräkning
baserats på de utredningar, som i detta avseende utförts av Mälarkommissionen
år 1925. Föreningen har föreslagit, att bidrag skulle beviljas med
ett belopp, motsvarande hälften av den beräknade båtnaden, sedan båtnadsberäkningen
justerats med hänsyn till sådana ändringar i förhållandena,
som inträffat efter år 1925. I överensstämmelse härmed lia städerna beslutat
lämna bidrag till företaget med sammanlagt 80,430 kronor, nämligen

Arboga
Enköping
Kungsör . .
Köping
Mariefred
Strängnäs
Sundbyberg
Västerås . .
Uppsala . .

kronor 6,500
» 5,930

» 1,000

» 12,000

» 1,000

» 3,000

» 1,000

» 35,000

» 15,000.

Med hänsyn till Mälarstädernas bidrag skulle erforderligt anslag för ändamålet
kunna begränsas till 331,735 kronor.

Med hänvisning till innehållet i skrivelsen med därvid fogade handlingar
har Mälarregleringsföreningen hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att dels till genomförandet av Mälarens reglering bevilja ett anslag
av högst 331,735 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att med Stockholms
stad sluta avtal i huvudsaklig överensstämmelse med det genom föreningens
försorg upprättade avtalsförslaget. Föreningen har därvid anfört
att, då strandägarnas förbindelser och Mälarstädernas utfästelser avgivits
under förutsättning att Mälarens reglering blivit genomförd före den 1 januari
1943, arbetena måste bedrivas sålunda, att huvuddelen av regleringsdammen
under Riksbron utfördes under 1941 och insättandet av rörlig
dammlucka med maskinerier samt rensning i Norrströms botten mellan
Riksbron och Norrbro utfördes under 1942. Då anbud på utförande av
dammlucka med maskinerier ej kunde hållas öppet under särskilt lång tid
under nu rådande förhållanden med risk för ändringar i särskilt materialkostnader,
hade anbuden på dessa delar gjorts bindande till den 5 maj
1941; för att regleringen skulle kunna bliva genomförd inom föreskriven
tid och grunderna för kostnadsberäkningen ej skulle ändras, vore därför
synnerligen önskvärt, att riksdagens beslut i ärendet fattades före nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 207-

datum. Stockholms hamnstyrelse hade till Stockholms stadsfullmäktige gjort
en motsvarande framställning örn anslag till Mälarens reglering och godkännande
av det framlagda avtalsförslaget.

I ärendet ha utlåtanden avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, samt vattenfallsstyrelsen. Myndigheterna ha
tillstyrkt, att det upprättade avtalsförslaget godkännes för statens räkning
samt att statsbidrag till regleringsföretaget beviljas i enlighet med Mälarregleringsföreningens
förslag. Statskontoret har dock påyrkat, att vissa detaljändringar
göras i avtalsförslaget samt att anslag för ändamålet anvisas
utan avdrag för det belopp, vilket vissa Mälarstäder frivilligt utfäst sig utbetala
såsom bidrag till regleringens genomförande. Ämbetsverket har härom
anfört i huvudsak följande.

Vidkommande detaljbestämmelsema i avtalsförslaget har statskontoret
funnit anledning till viss erinran beträffande §§ 3 och 5.

Enligt § 3 skall kronans bidrag till kostnaderna för första etappen utbetalas
lill Stockholms stad på stadens framställning, allt eftersom arbetena
enligt kontroll av kronans i § 6 omförmälda ombud fortskrida, dock att utbetalning
icke skall ske i mindre poster än 20,000 kronor och att slutbetalning
skall verkställas först sedan arbetena avsynats av nämnda ombud och
därtill av vattendomstolen förordnad sakkunnig. Statskontoret vill framhålla,
att paragrafens ordalydelse synes kunna giva stöd för den tolkningen, att
staden, allt eftersom regleringsarbetena utföras, skulle vara berättigad att
utfå statsbidrag motsvarande hela kostnaden för arbetena, så att alltså stadens
skyldighet att slutgiltigt svara för företagets utgifter skulle inträda först
efter det att staten betalat sin hälft av kostnaderna. En sådan ordning för
statsbidragets utanordnande måste emellertid enligt statskontorets mening
ur statens synpunkt framstå såsom mindre tillfredsställande, allrahelst som
i § 5 förutsatts, att företaget under vissa omständigheter skulle kunna lämnas
ofullbordat. Enligt vad som under hand upplysts av föreningens ordförande
är det ej heller åsyftat, att statens bidragsplikt skulle fullgöras före
stadens. Avsikten har i stället varit, att statsbidrag vid varje tillfälle skulle
utbetalas allenast med belopp, som motsvarade hälften av vid tillfället utfört
arbete. På grund av det anförda vill statskontoret ifrågasätta, huruvida icke
paragrafen — med vissa förtydliganden jämväl på andra punkter — borde
erhålla förslagsvis följande formulering:

»Kronans bidrag till kostnaderna för första etappen skall utbetalas till
staden på dess framställning, allt eftersom arbetena enligt kontroll av Kronans
i § 6 omförmälda ombud fortskrida. Utbetalning skall vid varje tillfälle
i enlighet med bestämmelserna i § 2 ske med belopp, som motsvarar
hälften av kostnaderna för det utförda arbetet, dock att staden icke äger att
rekvirera bidrag i mindre poster än 20,000 kronor. Slutbetalning, däri inräknad
kronans andel i de kapitaliserade kostnaderna för drift, underhåll
och förnyelse av dammanläggningen ävensom för den av hydrografiska byrån
utövade tillsynen, skall verkställas först sedan arbetena av nämnda ombud
och därtill av vattendomstolen förordnad sakkunnig avsynats och godkänts.
»

I § 5 föreskrives, att. därest lill följd av krig eller svår ekonomisk kris
regleringsarbetenas färdigställande skulle hindras, överläggningar mellan
kronan och staden skola upptagas örn regleringsföretagets avveckling, respektive
fortsättande, samt att, om arbetenas färdigställande inom föreskri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Före draganden.

ven tid skulle försenas på grund av omständigheter, varöver staden ej äger
rådighet, överläggningar likaledes skola upptagas angående de åtgärder, som av
läget kunna betingas. Paragrafens innehåll giver emellertid icke någon ledning
för bedömandet av spörsmålet, på vad sätt vid bristande överensstämmelse
mellan statens och stadens önskemål beträffande företaget den mellan parterna
uppkomna tvisten skall lösas. Statskontoret, som anser, att bestämmelse
i sådant avseende bör meddelas, får för sin del förorda, att avgörandet av
eventuella tvistefrågor hänskjutes till Kungl. Maj:t och att fördenskull åt
paragrafen gives förslagsvis följande avfattning:

»Skulle till följd av krig eller svår ekonomisk kris regleringsarbetenas färdigställande
inom överenskommen tid hindras, skola vid sådan force majeure
mellan Kronan och staden överläggningar upptagas om regleringsföretagets
avveckling, respektive fortsättande. Det tillkommer Kungl. Majit att avgöra,
huruvida företaget skall avbrytas eller slutföras.

Skulle eljest arbetenas färdigställande inom föreskriven tid försenas på
grund av omständigheter, varöver staden ej råder, må staden likaledes hos
Kungl. Majit hemställa om besked rörande de åtgärder, som av läget kunna
betingas.»

Vad härefter gäller föreningens beräkning av anslagsbehovet, vill statskontoret
meddela, att ämbetsverket under hand inhämtat, att förut omförmälda
städer, vilka beslutat bidraga till kostnaderna med tillhopa 80,430 kronor,
visserligen, med undantag av Sundbyberg, utfärdat skriftliga förbindelser
å bidragen, att emellertid förbindelserna i allmänhet icke innehålla bestämmelse
örn förfallotid, samt att städerna torde hava förutsatt, att förbindelserna
skulle infrias först efter det att regleringen slutförts. Med hänsyn härtill
synes icke böra från statens sida påfordras, att sagda städer skulle inbetala
sina bidrag förrän efter företagets fullbordan. Enligt förenämnda avtalsförslag
skulle emellertid staten i förhållande till Stockhoms stad vara piktig att
utanordna bidrag efter hand som arbetena fortskrida. Då staten alltså kan
bliva nödsakad att förskottera omförmälda belopp å 80,430 kronor, vill statskontoret
ifrågasätta, huruvida icke anslaget borde bestämmas till (331,735 +
80.430=) 412.165 kronor. Ämbetsverket vill vidare föreslå, att den myndighet,
till vars disposition anslaget kommer att ställas, anbefalles att i sinom
tid indriva kronans fordran på ifrågavarande städer, att av städerna inbetalade
bidragsbelopp tagas till uppbörd å anslaget, samt att, därest vid utgången
av det budgetår, under vilket utgifter å anslaget senast må avföras,
bidrag utestår oguldet, anslag för ändamålet uppföres å riksstaten med formellt
belopp.

Såsom inledningsvis antytts har behovet av en begränsning av Mälarens
högvattenstånd gjort sig gällande sedan mycket lång tid tillbaka. Av de sedan
år 1774 med vissa kortare avbrott föreliggande vattenståndsobservationerna
framgår, att högre flöden förekommit med en viss regelbundenhet.
I den mån odlingen skridit framåt, bebyggelsen av Mälarens stränder blivit
tätare och samfärdseln utvecklats, lia olägenheterna icke blott av de exceptionella
högvattenstånden utan även av vattenståndens växlingar överhuvud
taget blivit alltmera framträdande. Det gäller numera icke blott att skapa
skydd mot översvämningar utan även att åstadkomma en lämplig tappning
och att begränsa lågvattenståndet, alltså åstadkomma en verklig reglering.
Från att lia varit nästan uteslutande ett jordbruksintresse har frågan alltmera
blivit av ingripande betydelse även för städerna, särskilt Stockholm,

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

för industrien och för kommunikationerna. Denna utvecklingstendens har
blivit så framträdande, att statsmakterna år 1936 ansett sig böra i princip
besluta, att, om staten framdeles skulle finna sig böra lämna sin medverkan
till en reglering av Mälaren, de av företaget berörda markägarna med undantag
av Stockholms stad skulle befrias från andra kostnader för företaget
än sådana som de ville frivilligt åtaga sig.. Till frågan om statens deltagande i
ett blivande regleringsföretag togs emellertid icke slutlig ställning i nämnda
sammanhang.

Det nu förliggande förslaget till en reglering av Mälaren, vilket utarbetats
av Mälarregleringsföreningen i samråd med Stockholms stad, innebär i
det av vattendomstolen godkända skicket, att en reglering skall ske i två
etapper, av vilka den första skall avse en partiell och den andra en fullständig
reglering av vattenavrinningen. För verkställande av den partiella
regleringen har Stockholms stad av vattendomstolen berättigats att uppföra
damm över Norrströms norra gren under Riksbron samt utföra vissa rensningar
i denna gren mellan Riksbron och Norrbro; regleringen av vattenavrinningen
enligt de för den partiella regleringen fastställda tappningsbestämmelserna
skall ha påbörjats före den 1 januari 1943. För verkställande av
den fullständiga regleringen har staden berättigats att uppföra damm över
Stallkanalen på en plats omkring 30 meter väster örn den västra bron över
kanalen samt att utföra vissa rensningar i kanalen; dessa arbeten skola
vara fullbordade före den 13 januari 1951. Angivna plan för Mälarens reglering
har synts vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lämplig, och jag har för min del ingen erinran mot densamma.

Kostnaderna för genomförandet av den partiella regleringen, om vilken nu
är fråga, ha beräknats till 824,330 kronor, örn ett redan anvisat belopp av
50,000 kronor ej medräknas. Enligt det upprättade förslaget till avtal mellan
staten och Stockholms stad skulle nämnda kostnad bestridas till lika
delar av staten och staden, för vilket ändamål staten skulle lämna ett statsbidrag
av 412,165 kronor; de frivilliga bidrag till regleringen å tillhopa
80,430 kronor, vartill vissa Mälarstäder förbundit sig, skulle emellertid användas
till nedbringande av statens utgifter för ändamålet. Med utgångspunkt
härifrån bär Mälarregleringsföreningen hemställt, att ett anslag av
(412,165 — 80,430=) 331,735 kronor måtte anvisas för ändamålet samt att
det upprättade avtalsförslaget måtte godkännas av statsmakterna. Stockholms
stadsfullmäktige lia vid sammanträde den 21 april 1941 beslutat för
sin del godkänna avtalsförslaget samt beviljat Stockholms hamnstyrelse ett
anslag av 248,400 kronor, motsvarande angivna belopp av 412,165 kronor
minskat med dels 36,000 kronor för redan havda kostnader för Riksbrons
utnyttjande för ändamålet, dels ock 127,675 kronor, utgörande beräknat kapitalvärde
av framtida kostnader.

I huvudsak synas mig de framställda förslagen vara av beskaffenhet att
kunna godtagas av staten. Jag vill därför hemställa, att Kungl. Majit måtte
förelägga riksdagen förslag i ämnet. Beträffande kostnaderna för regleringen
förutsätter jag emellertid, alt Mälarregleringsföreningen, på sätt föreningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

själv framhållit, fortsätter sitt samarbete med Stockholms stads hamnstyrelse
för att örn möjligt åstadkomma en lägre kostnad; jämväl med vederbörande
statliga fackmyndighet torde samarbete böra ske i angivna syfte. Såsom
statskontoret anfört böra vidare vissa detaljändringar ske i det upprättade
avtalsförslaget; därest riksdagen ej har någon erinran däremot, torde Kungl.
Majit få besluta i vad mån dylika jämkningar böra ske. Vad slutligen gäller
själva anslagsfrågan, är jag ense med statskontoret därom, att anslag för
ändamålet med hänsyn till föreliggande omständigheter bör upptagas med
bruttobeloppet av statsbidraget, varefter till statsverket inflytande frivilliga
bidrag från Mälarstäderna böra bokföras såsom uppbörd å anslaget. Anslaget
torde böra uppföras med ett avrundat belopp av 412,200 kronor samt erhålla
reservationsanslags natur.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att med Stockholms stad
träffa avtal angående åtgärder för Mälarens reglering i huvudsaklig
överensstämmelse med vid statsrådsprotokollet i
detta ärende fogat förslag till avtal;

dels ock till Grundförbättringar: Bidrag till Mälarens reglering
för budgetåret 1941/42 å driftbudgeten under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av .................................... kronor 412,200.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall och
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Per Eldin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga.

Förslag till avtal.

Mellan Kungl. Maj:t och Kronan, nedan kallad Kronan, å ena, samt Stockholms
stad, nedan kallad staden, å andra sidan, har träffats följande avtal
i anledning av det genom österbygdens vattendomstols utslag den 13 januari
1941 Stockholms stad lämnade tillståndet att verkställa reglering av vattnets
avrinning ur Mälaren.

§ 1.

Staden åtager sig:

att före den 1 januari 1943 utföra de för regleringens första etapp erforderliga
arbetena och anläggningarna i enlighet med vattendomstolens utslag,
utbetala såväl kostnaderna för förfarandet och utredningen vid vattendomstolen
som utdömda ersättningar samt överhuvud genomföra regleringen
i denna etapp ävensom att därefter för all framtid underhålla och förnya
dessa anläggningar och ombesörja själva vattenavtappningen, samt

att vid framtida ombyggnad av Norrbro eller dess grundmurar iakttaga,
att detta arbete ordnas på sådant sätt, att i samband därmed eller senare
kunna verkställas de rensningar i brosektionen och Norrströms norra gren i
övrigt, som kunna komma att erfordras för genomförandet av en fullständig
reglering i överensstämmelse med av domstolen fastställda tappningsbestämmelser
för den andra etappen av regleringen.

§ 2.

Kronan, som redan genom beslut den 30 april 1936 anvisat 25,000 kronor
till förberedande åtgärder för Mälarens reglering, förbinder sig att såsom bidrag
till kostnaderna för regleringens första etapp till staden utbetala hälften
av de verkliga utgifterna härför, däri inberäknade bland annat kostnader
för lucka med spel enligt inkomna anbud samt de efter 5 procent kapitaliserade
kostnaderna för drift, underhåll och förnyelse av dammanläggningen
ävensom för den av hydrografiska byrån utövade tillsynen, dock
högst 437,165 kronor, varav redan utbetalats ovannämnda 25,000 kronor.

Örn, efter infordrande av förnyade anbud å luckan med spel, ett lägre pris
än det hittillsvarande erhålles, må ej den härigenom uppkomna besparingen
vid beräkning av Kronans bidrag användas till täckning av eventuell ökning
av kostnaderna för de övriga arbetena.

Staden, som jämväl, genom beslut den 16 mars 1936, redan anslagit 25,000
kronor till förberedande åtgärder för Mälarens reglering, åtager sig att betala
återstoden av de verkliga kostnaderna för regleringens första etapp, varav
sistnämnda 25,000 kronor redan utbetalats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

§ 3.

Kronans bidrag till kostnaderna för första etappen skall utbetalas till staden
på dess framställning, allt eftersom arbetena enligt kontroll av Kronans
i § 6 omförmälda ombud fortskrida, dock att utbetalning icke skall ske i
mindre poster än 20,000 kronor och att slutbetalning verkställes, först sedan
arbetena avsynats av nämnda ombud och därtill av vattendomstolen förordnad
sakkunnig.

§ 4.

Då Kronans bidrag betingas ej endast av Kronans eget intresse utan jämväl
av hänsyn till de övriga intressen utanför Stockholm, som beröras av
regleringen, skola de frivilliga bidrag härtill, som kunna komma att lämnas
av andra intressenter, till hela beloppet utgöra bidrag till fullgörande av
Kronans betalningsskyldighet enligt ovan.

§ 5.

Skulle till följd av krig eller svår ekonomisk kris regleringsarbetenas färdigställande
hindras, skola vid sådan force majeure mellan Kronan och staden
överläggningar upptagas om regleringsföretagets avveckling respektive
fortsättande.

Skulle arbetenas färdigställande inom föreskriven tid försenas på grund
av omständigheter, varöver staden ej äger rådighet, skola likaledes överläggningar
upptagas mellan Kronan och staden angående de åtgärder, som av
läget kunna betingas.

§ 6.

Staden förbinder sig att lämna det ombud, åt vilket Kronan uppdrager att
granska de verkliga kostnaderna för regleringens genomförande, fritt tillträde
till arbetsplatsen samt medgiva honom rätt att taga del av stadens räkenskaper
över regleringsarbetet.

417687. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.