Kungl. Maj:ts proposition nr 201 (Proposition 1952:201)

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa, m. m.; given Stockholms
slott den 31 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående tillfällig tullfrihet
för vissa ugnar;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändringar i fråga om tulltaxeringen av följande
varuslag, nämligen dels vätesuperoxid, dels penicillin, dels sytråd dels ock
plattor och folier av konstplast, avsedda för tillverkning av röntgenfilm.
Vidare framlägges förslag om temporär tullfrihet för vissa industriugnar.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Förslag

till

förordning angående tillfällig tullfrihet för vissa ugnar.

Härigenom förordnas att, utan hinder av vad i gällande tulltaxa under nr
954 och nr 1044: 8 finnes stadgat, följande varor skola från och med den 1
juli 1952 till och med den 30 juni 1954 vara tullfria:

ugnar, icke elektriska, vägande per stycke mer än 25 000 kilogram, för
sintring av blyslig (ur statistiskt nr 1683) samt

ugnar, elektriska (ljusbågs- och induktionsugnar), vägande per stycke
mer än 25 000 kilogram, för smältning av katodkoppar och delar, ej särskilt
nämnda, till sådana ugnar (ur statistiskt nr 1889:1).

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
31 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hammarskjöld, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om vissa ändringar
i gällande tulltaxa, m. m. samt anför därvid följande.

Införande av tull på vätesuperoxid.

Vätesuperoxid är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr 204, klorkalk,
vätesuperoxid och andra superoxider, ej hänförliga till annat nummer
(statistiskt nr 518), vilka varor äro tullfria.

Elektrokemiska Aktiebolaget, som är ensam svensk tillverkare av vätesuperoxid,
har i en den 6 december 1949 dagtecknad framställning hemställt,
att vätesuperoxid måtte åsättas tull med lägst 10 procent av värdet.
Sedan denna framställning ingavs har Sveriges kemiska industrikontor i
skrivelse den 28 augusti 1950 hemställt bl. a. att frågan om tull på vätesuperoxid
måtte föreläggas 1951 års riksdag. Vidare har sökandebolaget den
29 december 1951 ånyo hemställt om införande av det begärda tullskyddet.

Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande.

Elektrokemiska Aktiebolaget, som redan före andra världskriget i liten
skala tillverkade vätesuperoxid, har på försörjningsmyndigheternas initiativ
under åren 1945—47 utbyggt sin kapacitet för denna produktion, så att
den nu täcker landets hela behov. Tillverkningskostnaderna för vätesuperoxid
äro i högre grad än för de flesta andra tillverkningar beroende av i
vilken grad anläggningen utnyttjas. Med hänsyn till de kostnader som äro
förenade med ett driftavbrott är det angeläget att anläggningen kan hållas
i gång året runt. Konkurrensen från de stora vätesuperoxidproducerande
länderna åstadkommer i avsaknad av tullskydd ett synnerligen pressande
pristryck för bolaget, samtidigt som exporten hindras av höga tullar utomlands.
Om bolaget skall kunna fortsätta sin tillverkning är det nödvändigt
att den beredes ett visst marknadsskydd genom införande av tull på varan.

Ur försvarsberedskapssynpunkt är det önskvärt att en inhemsk tillverkning
av vätesuperoxid får sådant stöd att densamma kan hållas fortlöpande
i gång,. Utvecklingen mot slutet av 1951 har lett till en fortgående lagerökning
hos sökandebolaget och man befarar att på grund av avsättningssvårigheter
få stoppa tillverkningen under någon tid med därav följande
olägenheter även på längre sikt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium den
6 mars 1950 och den 14 januari 1952 samt av generaltullsiyrelsen den 25
februari 1950. Vidare ha yttranden avgivits av Sveriges kemiska industrikontor
den 14 januari 1950 och den 8 januari 1952 samt av Sveriges kemikaliegrossistcrs
förening den 7 februari 1952.

Sveriges kemiska industrikontor, som tillstyrker förslaget, har anfört
bl. a. följande.

En viktig förutsättning för tillverkningen i Sverige av vätesuperoxid utgör
tillgången till elektrisk kraft till relativt billigt pris. Den svenska produktionen
av vätesuperoxid torde, bortsett från tullarna, få anses ha goda
förutsättningar att göra sig gällande i konkurrensen med andra europeiska
länder. Med hänsyn till de säregna tillverkningsförhållandena är det i fråga
om vätesuperoxid särskilt önskvärt att driften ständigt hålles i gång. I den
mån ett produktionsöverskott föreligger i något land är det ekonomiskt
lönande att exportera detta, även om mycket låga priser erhållas. Förefintligheten
av en svensk tillverkning av denna vara är av stor betydelse för
försvarsberedskapen. Behovet av tullskydd för denna produktion är därför
ostridigt.

Med hänsyn till beredskapssynpunkterna och då naturliga förutsättningar
för denna tillverkning finnas inom landet har Sveriges kemikaliegrossisters
förening förklarat sig kunna godtaga den föreslagna tullen.

Kommerskollegium har framhållit, att av sökandebolagets produktionskapacitet
på ca 480 ton per år hittills endast omkring hälften kunnat finna
avsättning på den svenska marknaden. Vidare understryker även kollegium
betydelsen av att produktionen kan hållas fortlöpande i gång. Med hänsyn
framför allt till den betydelse denna produktion har för landets försvarsberedskap
tillstyrker kollegium att vätesuperoxid åsättes en värdetull av
10 procent.

Generaltullstyrelsen har förklarat hinder icke föreligga ur tullteknisk
synpunkt mot den föreslagna värdetullen.

Departementschefen. Såsom jag i olika sammanhang framhållit är jag av den
uppfattningen, att en allmän tulltaxerevision snarast bör komma till stånd.
Förberedelser för en sådan revision ha för övrigt redan påbörjats. Genom
beslut den 11 maj 1951 uppdrog sålunda Kungl. Maj :t åt generaltullstyrelsen
att verkställa en förberedande tullteknisk utredning. I avvaktan på
resultatet av den allmänna översynen bör uppenbarligen ändringar i tulltaxan
såvitt möjligt undvikas. De förslag till tullhöjningar, som jag framlägger
i denna proposition, ha samtliga karaktär av beredskapsåtgärder.

Tull på vätesuperoxid har tidigare utgått med 15 procent av värdet och
sedermera med 3 kronor för 100 kilogram. Tullen slopades emellertid år
1929, då man vid denna tidpunkt icke ansåg någon framtida svensk produktion
sannolik. Betydelsen av att inom landet kunna producera vätesuperoxid
underströks av erfarenheterna under andra världskriget. Den produktionskapacitet
som numera utbyggts täcker f. n. väl landets hela behov.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Med hänsyn framför allt till den betydelse denna produktion måste tillmätas
för försvarsberedskapen vill jag icke motsätta mig att tillverkningen
nu beredes visst tullskydd. Jag är dock icke beredd tillstyrka högre tull än
8 procent av värdet.

Vid bifall till detta förslag torde tulltaxenr 204 böra uppdelas på sätt
framgår av bifogade förslag till ändrad lydelse av tulltaxan.

Införande av tull på penicillin.

Penicillin hänföres vid import till tulltaxenr 222:2, apoteksvaror, enkla
eller sammansatta (statistiskt nr 539:2), vilka varor äro tullfria.

Kärnbolaget aktiebolag har i en den 15 november 1950 dagtecknad framställning
hemställt om sådan ändring av tulltaxan, att penicillin och beredningar
därav beläggas med tull av 60 öre per miljon internationella enheter
(MIE). Bolaget, vars namn sedermera ändrats till Aktiebolaget Kabi, påbörjade
1947 tillverkning av penicillin. Sådan tillverkning äger dessutom
rum vid Aktiebolaget Astra, som i skrivelse den 8 februari 1951 instämt i
nyssnämnda framställning. Till stöd för förslaget har anförts i huvudsak
följande.

Den snabba utvecklingen i fråga om användning av penicillin har lett till
att på flera håll i utlandet uppbyggts penicillinindustrier med ständigt ökande
tillverkningskapacitet. Med hänsyn till det starkt stegrade behovet vid
krig har denna industri av beredskapsskäl överdimensionerats, vilket medfört
en under fred betydande exportkapacitet. För att trygga en inhemsk
produktion har i flera länder direkt statligt stöd utgivits, varjämte genom
tullar och importreglering skydd lämnats mot konkurrens från utländska
tillverkare.

Den svenska tillverkningen av penicillin, som i större skala kom i gång
under år 1948, har tillkommit utan statligt stöd. Sedan importregleringen
den 1 januari 1950 upphävts, ha utländska tillverkningar kunnat fritt konkurrera
på marknaden. De svenska producenterna ha icke haft möjlighet
att på kort tid åstadkomma en långtgående konsolidering av verksamheten.
Därtill kommer att exporten hindras av ofta helt prohibitiva tullar eller
importreglering utomlands.

Om den svenska penicillinindustrien, vars kapacitet väl täcker det inhemska
behovet, skall kunna vidmakthållas, är det nödvändigt att skapa rådana
betingelser att den blir någorlunda jämställd med den utländska. Detta
synes, trots de principiella betänkligheter som rests mot att belägga läkemedel
med tull. lämpligast kunna ske genom att införa ett visst tullskydd.
Vid valet mellan värdetull och specifik tull bör hänsyn tagas bl. a. till angelägenheten
av att skapa ett inarknadsskydd ej endast för beredningar av
penicillin utan även för penicillin såsom bulkvara. Med hänsyn härtill och
till att priset på penicillin numera nått en viss stabilitet är en specifik tull
att föredraga. En sådan tull är också lättare att administrera när det gäller
biandpreparat vari penicillin ingår. Tullen bör lämpligen anknytas till den
internationellt vedertagna kvantitetsredovisningen i internationella enheter.

över framställningen ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium och
general tullstyrelsen, medicinalstyrelsen samt s jukvårdsberedskapsnämn -

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

den. Till kommerskollegii utlåtande ha yttranden fogats från riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare
och Sveriges kemiska industrikontor. Vidare ha Aktiebolaget
Nordisk farmaci, Rufi representantföreningen för utländska farmaceutiska
industrier samt Aktiebolaget Leo ingivit skrifter i ärendet.

Medicinalstyrelsen har understrukit betydelsen av att äga en säkrad tillgång
på tillräckliga kvantiteter penicillin och vikten ur beredskapssynpunkt
av att den inhemska produktionen därav hålles i gång. Trots sin principiella
inställning att läkemedel icke böra beläggas med tull vill styrelsen
icke motsätta sig att det ekonomiska stöd, som kan erfordras åt denna produktion,
gives formen av en importtull. Samma uppfattning har kommit till
uttryck i det av sjukvårdsberedskapsnämnden avgivna utlåtandet. Även
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har tillstyrkt att den svenska
penicillinindustrien erhåller det stöd från det allmännas sida som erfordras
för att säkra produktionen. Riksnämnden har dock ifrågasatt, huruvida
icke detta stöd bör utgå i form av en direkt statlig subvention.

Sveriges kemiska industrikontor har anfört bl. a. följande.

Den svenska läkemedelsindustrien har först på ett relativt sent stadium
börjat upptaga kemiska tillverkningar på läkemedelsområdet, vilket förklarar
att frågan om tullar på läkemedel tidigare knappast varit aktuell
inom landet. I utlandet äro läkemedel däremot i allmänhet tullbelagda. Kan
man genom en skyddstull uppnå garanti för att Sverige kan täcka sitt behov
av ett viktigt läkemedel även vid krig eller avspärrning, bör detta innebära
en så stor fördel för allmänheten att det kan vara befogat att varan
stundom något fördyras genom skyddstullen.

Behovet av tull på penicillin beror framför allt på att man genom ett
marknadsskydd får bättre möjlighet att utnyttja produktionskapaciteten
och därigenom uppnå lägre tillverkningskostnader. Då de fasta kostnaderna
äro synnerligen stora inom all modern kemisk industri, blir det ekonomiska
resultatet framför allt beroende på i vilken utsträckning kapaciteten utnyttjas.

De vetenskapliga och tekniska förutsättningarna föreligga utan tvivel för
att i Sverige bedriva tillverkning av penicillin. Den svenska penicillinindustrien
har emellertid att konkurrera på hemmamarknaden med en fri import,
medan exporten hindras av höga tullmurar. Ett visst marknadsskydd
är i detta läge nödvändigt för att tillverkningen skall kunna upprätthållas
i ur beredskapssynpunkt tillfredsställande omfattning. Kontoret tillstyrker
på denna grund bifall till framställningen.

Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare ha tillstyrkt
den begärda tullen.

Aktiebolaget Nordisk farmaci, Rufi representantföreningen för utländska
farmaceutiska industrier samt Aktiebolaget Leo, vilka samtliga äro importörer
av penicillin, ha avstyrkt införande av tull samt därvid främst åberopat
de ogynnsamma återverkningar som en dylik åtgärd skulle medföra för
prissättningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. ‘

Kommerskollegium har lämnat en redogörelse för metoderna för framställning
av penicillin samt utvecklingen av den svenska produktionen och
konsumtionen. I fråga om de svenska producenternas tillverkningskostnader
hade en av kollegium verkställd undersökning givit vid handen, att en
ökad försäljning vore nödvändig för att tillverkningen skulle kunna drivas
ekonomiskt. Då vissa utländska penicillinindustrier utbyggt sin kapacitet
med hänsyn till krigsbehovet och kunde förväntas komma att på export
avsätta det överskott, som vid fredsmässig förbrukning icke kunde konsumeras
inom resp. länder, har kollegium funnit sig i princip böra tillstyrka
det marknadsskydd som begärts av de svenska producenterna. Den föreslagna
tullen av 60 öre per MIE skulle innebära en medelprocenttull av över
15 procent. Då tillräckliga skäl icke förelåge att i genomsnitt överstiga 15
procent har kollegium förordat en begränsning av tullsatsen till 50 öre per
MIE.

Generaltullstyrelsen har uttalat tveksamhet, huruvida det erforderliga
skyddet för den svenska produktionen av penicillin bör givas genom införande
av tull eller i annan form.

Departementschefen. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag det
ur beredskapssynpunkt angeläget, att den svenska produktionen av penicillin
hålles i gång. De svårigheter som för närvarande möta denna industri synas
främst vara orsakade av att den utländska penicillinindustrien besitter en
överkapacitet, som under fredstid kan utnyttjas för export. Vidare hindras
den svenska penicillinindustriens egen export av i många fall prohibitiva
tullar. Då förutsättningen för en ekonomisk tillverkning dessutom synes
vara att produktionen kan bedrivas i relativt stor skala, finner jag det motiverat
att denna industri åtminstone under en övergångstid beredes ett visst
marknadsskydd. Vid valet mellan statlig subvention och importtull anser
jag — trots de principiella betänkligheter som kunna anföras mot att tullbelägga
läkemedel — importtullen vara att föredraga.

Mot den föreslagna tullens konstruktion har jag intet att erinra. Den av
kommerskollegium föreslagna tullen av 50 öre per miljon internationella
enheter (MIE) skulle enligt utredningen innebära ett tullskydd av i genomsnitt
ca 15 procent. Enligt min mening bör ett tullskydd av denna höjd för
närvarande icke genomföras. Därtill kommer att det icke synes osannolikt,
att priserna på penicillin kunna komma att sjunka ytterligare. Med hänsyn
härtill förordar jag att tullen bestämmes till 30 öre per MIE.

Vid bifall till detta förslag bör tulltaxenr 222:2 uppdelas på sätt framgår
av härtill fogade förslag till ändrad lydelse av tulltaxan.

Ändring beträffande tullen på sytråd.

Sytråd av bomull är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr 445
(statistiskt nr 976) med tull av 35 kronor för 100 kilogram. Tullsatsen, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

tidigare varit bunden genom handelsavtalet med Storbritannien och Norra
Irland den 15 maj 1933, är f. n. icke bunden genom något tull- eller handelsavtal.

I en den 10 oktober 1950 dagtecknad framställning har Mölnlycke Väfveriaktiebolag
hemställt, att sytråd av bomull måtte åsättas tull med 16 procent
av värdet. Bolaget har framhållit bl. a., att dess sytrådstillverkning
under andra världskriget utbyggts till flerdubbel kapacitet. Den totala inhemska
produktionen hade stigit från 77 ton 1939 till ca 350 ton 1949. Utbyggnaden
av denna produktion hade tillkommit på tillskyndan av försörjningsmyndigheterna
och syftet därmed hade varit att i första hand tillgodose
de militära behoven samt beklädnadsindustrien. Genom den prisstegring
som inträffat hade tullskyddet efter hand sjunkit och utgjorde
1949 endast ca 1,2 procent av värdet. De priser som bolaget på grund av
importkonkurrensen hade att tillämpa täckte icke självkostnaderna. Ur beredskapssynpunkt
vore det av stor betydelse att vidmakthålla den inhemska
produktionen av sytråd med hänsyn bl. a. till praktiska svårigheter
att tillgodose beredskapen på detta område genom lagring.

över framställningen har gemensamt utlåtande avgivits av kommerskollegium
och generaltullstyrelsen den 28 februari 1951. Vid utlåtandet ha
fogats yttranden från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens
handels- och industrikommission, Stockholms handelskammare, Handelskammaren
i Göteborg, Skånes handelskammare, Textilrådet samt Textilgrossisternas
riksförbund. Efter förnyad remiss har kommerskollegium
den 14 januari 1952 ånyo yttrat sig i ärendet.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit bl. a., att
det är av synnerlig vikt att en tillfredsställande försörjning med bomullssytråd
kan upprätthållas även i ett avspärrningsläge. Då en beredskapslagring
skulle ställa sig mycket kostsam för statsverket, anser nämnden beredskapen
på detta område böra tillgodoses genom att den inhemska sytrådstillverkningen
upprätthålles. Med hänsyn till den allmänna fördyring
av sytråd, som skulle bliva en följd av den föreslagna tullsatsen, borde enligt
nämndens mening en direkt statlig subvention till bolaget vara att föredraga
framför en tullhöjning.

Även handels- och industrikommissionen har understrukit betydelsen ur
försörjningssynpunkt av att den inhemska sytrådsproduktionen upprätthålles.
Kommissionen har vidare erinrat om riskerna för en monopolistisk
prissättning på importerad sytråd, om den svenska konkurrensen skulle
upphöra.

Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare ha tillstyrkt
tullhöjning, medan Stockholms handelskammare hemställt att frågan hänskjutes
till en planerad allmän tulltaxerevision.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Textilrådet, som tillstyrkt bolagets framställning, har anfört bl. a., att den
föreslagna tulländringen för sytråd kan genomföras utan att detta påverkar
tullsatserna på andra varor samt att sytråd med hänsyn till förädlingsgraden
närmast är att jämställa med vävnader.

Textilgrossisternas riksförbund, till vars yttrande Sveriges grossistförbund
anslutit sig, har framhållit, att en inhemsk sytrådsproduktion av förkrigstidens
storleksordning bör vara tillräcklig för att upprätthålla erforderlig
beredskap samt att en höjning av tullen icke bör genomföras utan
föregående förhandlingar med huvudleverantörslandet. Förbundet ställer
sig tveksamt till den föreslagna övergången till värdetull och anser i varje
fall högre tull än 3 procent av värdet icke böra komma i fråga.

Kommer skollegium och generaltullstyrelsen ha framhållit bl. a., att förbrukningen
av bomullssytråd ökat under senare år och under år 1950 uppgick
till minst 600 ton. Tillverkningen inom landet beräknades till omkring
300 ton per år, varav 240 ton föll på sökandebolaget. Undersökningar från
kollegii och statens priskontrollnämnds sida rörande bolagets självkostnadskalkyler
hade icke föranlett någon erinran. Med hänsyn till framför allt
beredskapssynpunkterna vore det motiverat att tillverkningen erhölle sådant
skydd att produktionen kunde säkerställas. Den av riksnämnden förordade
utvägen att lämna direkt statlig subvention hade av bolaget avböjts.
På grund härav ha ämbetsverken tillstyrkt att det erforderliga marknadsskyddet
lämnas genom en höjning av importtullen. Innan frågan om
en mera allmän övergång till värdetullar prövats av statsmakterna, ha ämbetsverken
dock icke ansett sig böra förorda högre tull på sytråd av bomull
än 10 procent av värdet.

Departementschefen. Den svenska produktionen av sytråd har som framgår
av det anförda utbyggts väsentligt under det senaste världskriget. Den
täcker f. n. ungefär hälften av landets behov. Ur beredskapssynpunkt är
det av vikt att denna produktion kan upprätthållas med hänsyn till de betydande
svårigheter som föreligga att vid en avspärrning igångsätta en produktion
eller att beredskapslagra erforderliga kvantiteter sytråd. Genom
den prisstegring som ägt rum har det relativa tullskyddet efter hand minskat
och utgör f. n. mindre än 1 procent. Med hänsyn härtill och till vad i
övrigt anförts i remissyttrandena vill jag icke motsätta mig alt en rimlig
höjning av tullskyddet genomföres. Det synes därvid lämpligt att övergå
till värdetull. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen ha föreslagit att
tullen sättes till 10 procent av värdet. I avvaktan på de resultat som kunna
framkomma vid eu allmän översyn av tulltaxan är jag dock icke beredd
föreslå högre tull än 8 procent av värdet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av visst material avsett för
tillverkning av röntgenfilm.

Som råvara, filmunderlag, vid tillverkning av röntgenfilm användes bl. a.
vissa konstplaster i form av folier (triacetatcellulosa- och acetobutyratfolier)
med en tjocklek av ca 0,2 mm. Dylika plattor tulltaxeras enligt
tulltaxenr 1112:2 (statistiska nr 2040:11 och 2040:13): konstplaster, ej
hänförliga till annat nummer: arbetade, ej särskilt nämnda: andra slag,
med tull av 15 procent av värdet. Röntgenfilm är särskilt nämnd i tulltaxan
under nr 226:1 (statistiskt nr 543:1), med tullfrihet.

De för nämnda varuslag angivna rubrikerna i tulltaxan ha erhållit sin
nuvarande lydelse genom kungörelsen den 26 maj 1950 (nr 195) om vissa
ändringar i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade
tulltaxan, vilken kungörelse i här berörda delar trädde i kraft den 1 juli
1950. Före sistnämnda dag hänfördes den färdiga röntgenfilmen och nu
ifrågavarande material till sådan film till en och samma rubrik i tulltaxan
(tulltaxenr 1110:4; statistiska nr 2038 och 2038:1) med tullfrihet. Vissa
tunnare plattor (folier) belädes emellertid med en tull av 10 procent avvärdet
(tulltaxenr 1112; statistiskt nr 2040:1).

I en den 29 augusti 1950 dagtecknad skrift har Aktiebolaget Ceaverken
anhållit om tullfrihet för konstplaster i folier avsedda att användas för tillverkning
av film, samt om restitution av den tull, som bolaget kunde visa
sig hava erlagt efter den 1 juli 1950 vid import av dylika folier. Enär den
av bolaget använda råvaran för tillverkning av röntgenfilm (triacetatcellulosa-
och acetobutyratfolier) icke tillverkades i Sverige, trots att bolaget
tidigare genom industrikommissionens förmedling sökt intressera olika svenska
industrier för upptagandet av denna tillverkning, nödgades bolaget tillgodose
sitt råvarubehov genom import. Då den färdiga röntgenfilmen vore
tullfri hade bolaget kommit i ogynnsamt konkurrensläge gentemot de utländska
leverantörerna av röntgenfilm.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen
och kommers kollegium. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande
fogat yttranden från Sveriges kemiska industrikontor (som i ärendet
hört Svenska plastföreningen) och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Samtliga remissinstanser ha tillstyrkt ifrågavarande framställning i vad
den avser sådan ändring i tulltaxan, att för tillverkning av röntgenfilm avsedda
plattor och folier av konstplast bleve fria från tull.

Generaltullstyrelsen har i anslutning till sitt tillstyrkande anfört att ändringen
i tulltaxan enklast kunde ske på det sätt, att en anmärkning om
tullfriheten infogades i tulltaxan under nr 1112:2.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har understrukit angelägenheten
av att inom landet kunde upprätthållas en tillfredsställande försörjning
med röntgenfilm även i ett läge, där handelsförbindelserna med utlandet
vore avbrutna. Då röntgenfilm vore lagringsbar endast under mycket
begränsad tid, kunde beredskapssynpunkterna på förevarande område icke
tillgodoses genom lagring av färdig film. Man måste därför lita till den inhemska
produktion, som Aktiebolaget Ceaverken bedreve. Företaget tillgodosåge
för närvarande endast en mindre del av landets behov av röntgenfilm
men kapaciteten beräknades i ett avspärrningsläge genom skiftarbete m. m.
kunna ökas till att motsvara de angelägnaste behoven av sådan film.

Svenska plastföreningen har framhållit bl. a. följande.

Den film respektive de skivor, som användes för röntgenfilmtillverkning,
måste vara av mycket hög kvalitet, speciellt vad angår ytbeskaffenheten.

I Sverige finns f. n. en anläggning för tillverkning av cellulosaacetatfolier
och -film enligt s. k. våta strängsprutningsprincipen och inom kort torde
även två anläggningar för torr strängsprutning av bl. a. cellulosaplastfolie
och -skivor komma att igångsättas. I den förstnämnda anläggningen kan
endast tillverkas tunnare folier huvudsakligen avsedda för förpackningsändamål.
I de båda senare anläggningarna torde åtminstone inte tills vidare
film och skivor kunna tillverkas av sådan kvalitet, att de lämpligen kan användas
för röntgenfilmunderlag. Sökandebolaget torde därför åtminstone
för en längre tid framåt vara nödsakat att tillgodose hela sitt behov av röntgenfilmunderlag
genom import. Den färdiga röntgenfilmen, som hänföres
till stat. nr 543:1, är tullfri.

Med hänsyn till osannolikheten att inom överskådlig tid erhålla röntgenfilmunderlag
med godkännbar kvalitet av inhemsk tillverkning samt med
hänsyn till det faktum, att färdig röntgenfilm vore tullfri, ville plastföreningen
tillstyrka den gjorda framställningen.

Sveriges kemiska industrikontor har uttalat sin fulla anslutning till de
synpunkter och förslag, som framförts av plastföreningen.

Vad beträffar Aktiebolaget Ceaverkens anhållan om restitution av erlagd
tull för till riket redan infört material har generaltullstyrelsen som sin
mening uttalat, att framställningen i denna del icke borde bifallas.

Svenska plastföreningen har förklarat att föreningen icke hade någonting
att erinra mot att sådan restitution lämnades, men föreningen kunde
dock för sin del icke föreslå någon lämplig åtgärd, som statsmakterna skulle
kunna vidtaga för att tillgodose detta bolagets önskemål.

Departementschefen. I den nu förevarande framställningen yrkas, att tullfrihet
måtte införas för plattor och folier av konstplast, som äro avsedda
för tillverkning av röntgenfilm.

Med hänsyn till den betydelse, som en inhemsk tillverkning av röntgenfilm
får anses äga, och då någon tillverkning av här ifrågavarande filmun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

derlag icke förekommer inom landet tillstyrker jag, att tullen å dessa varuslag
borttages. Däremot kan jag icke förorda, att sökandebolaget erhåller
restitution av redan erlagd tull.

Författningstekniskt torde tullfriheten böra åvägabringas genom att en
anmärkning om tullfrihet intages i tulltaxan under nr 1112:2.

Temporär tullfrihet för vissa industriugnar.

I en den 5 december 1951 dagtecknad skrift har Bolidens gruvaktiebolag
gjort framställning om att under tiden den 1 juli 1952—30 juni 1954 få
tullfritt importera vissa industriugnar, nämligen en elektrisk ljusbågsugnsanläggning,
två elektriska induktionsugnsanläggningar samt en ugnsanläggning
för sintring av blyslig, vardera vägande mer än 25 ton.

Bolaget har till en början erinrat om att vid de internationella tullförhandlingar,
som genomförts i Annecy år 1949 och Torquay åren 1950/51,
icke något önskemål om borttagande, nedsättning eller bindning av tullen
för industriugnar framkommit. Det ville därför synas som om tullen å ifrågavarande
ugnar icke vore av något större värde ur handelspolitisk synpunkt.
Några speciella handelspolitiska skäl mot att tullfrihet medgåves
för sådana industriugnar, som icke vore föremål för tillverkning inom landet,
torde således icke föreligga. Då emellertid frågan om tullarna å industriugnar
i allmänhet måhända ansåges böra prövas i samband med en allmän
revision av tulltaxan, funne bolaget sig böra begränsa framställningen till
att avse tullfrihet för sådana i bolagets skrift omnämnda speciella slag av
ugnar för framställning av koppar och bly, som under tiden 1 juli 1952—30
juni 1954 komme att införas till riket. Bolaget har framhållit att bolaget
vore den enda tillverkaren av ifrågavarande metaller inom landet och att
det rörde sig om en engångsimport. Med hänsyn till sistnämnda omständighet
ville bolaget ifrågasätta, huruvida icke det skulle bliva möjligt att åvägabringa
tullfrihet för ifrågavarande ugnar utan ändring av gällande tulltaxa,
t. ex. genom att Kungl. Maj:t av riksdagen erhölle bemyndigande
att — på särskild framställning — medgiva befrielse från eller restitution
av tull för de ugnar, som under ovannämnda tid komme att importeras.

Rörande de olika ugnsanläggningarna har bolaget anfört följande.

De elektriska ugnarna utgöra delar av bolagets planerade nya elektriska
smältanläggning för koppar och beräknas draga en kostnad av c:a 1,2 milj.
kronor. Den nya anläggningen beräknas komma att medföra en avsevärd
besparing av arbetskraft i förhållande till bolagets nuvarande smältanläggning.
Den erforderliga totala arbetsstyrkan beräknas kunna minskas med
20 man och antalet nattarbetare från nuvarande 6 å 7 man till endast 1
man. Det torde knappast behöva särskilt framhållas att den sålunda friställda
arbetskraften lätt kan finna annan sysselsättning. Den projekterade
anläggningen skulle medgiva framställning av dels en kopparkvalitet, som
på grund av låg syrehalt är högre än den som för närvarande erhålles, dels

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

vertikalgjutna ämnen, som äro särskilt efterfrågade för vissa ändamål och
som för närvarande måste införas från utlandet. Slutligen må framhållas,
att de katodugnar, som bolaget nu använder, årligen kräva för driften c:a
2 500 in3 eldningsolja med särskilt låg svavelhalt samt c:a 5 000 in3 björkved
(s. k. poolningsbjörk), som erfordras för reduktion av vid det nuvarande
förfarandet bildade kopparoxider. Vid övergång till elugnar skulle
nämnda kvantiteter olja och ved kunna frigöras för andra ändamål, ett förhållande
som ur nationalekonomisk synpunkt och med hänsyn till nu rådande
brist på såväl fasta som flytande bränslen torde vara av viss betydelse.

Anläggningen för sintring av blyslig har prisberäknats till c:a 1 milj.
kronor. Vid drift i ett skift skulle bolagets produktionskapacitet ökas från
20 000 till 30 000 ton bly per år. Vidare skulle den för driften erforderliga
arbetsstyrkan, vilken för närvarande uppgår till 18 man, arbetande i tre
skift, kunna nedbringas till 10 man, arbetande i ett skift. Slutligen må framhållas
att man med den nya anläggningen skulle kunna undvika det synnerligen
hälsovådliga rostningsförfarande, som är nödvändigt vid bolagets
nuvarande utrustning.

Installerandet av de planerade anläggningarna måste ses som ett led i
bolagets rationaliseringssträvanden. För att bolaget under normala tider
skall kunna konkurrera — såväl inom landet som på export — är det nödvändigt
att dess produktionsapparat står på höjden av vad den moderna
tekniken kan åstadkomma. Självfallet skulle bolaget helst ha velat beställa
de ifrågavarande ugnarna inom landet, vilket skulle ha medfört fördelar
bl. a. ur servicesynpunkt. I fråga om sintringsanläggningen förefinnes emellertid
inom den svenska verkstadsindustrien ingen som helst erfarenhet på
området; liknande ugnar ha aldrig tillverkats inom landet. Beträffande
de elektriska ugnarna har särskilt Allmänna svenska elektriska aktiebolaget
(ASEA) erfarenhet på ett närbesläktat område, nämligen tillverkning
av ugnar för stålframställning. De alldeles speciella förhållanden,
som föreligga vid detta slag av kopparsmältning, kräva emellertid i flera
avseenden andra konstruktioner än vid stålugnarna och på detta område
saknas ännu tillräcklig erfarenhet i vårt land. Bolaget måste därför vända
sig till utlandet för att kunna erhålla garanti för att driften i ugnarna skall
kunna ske på avsett sätt. Detta är icke något anmärkningsvärt, ty i hela
världen finnas för närvarande endast ett halvt dussin dylika anläggningar
i drift. Genom att anläggningarna importeras komma de att belastas med
tull, som för de elektriska ugnarna synes utgöra 10 % av värdet och för
sintringsanläggningen minst 15 % av värdet.

Bolaget har slutligen anfört att tullarna i detta speciella fall icke hade
någon betydelse såsom skydd för den inhemska verkstadsindustrien. De
inncbure därför en onödig och enligt bolagets mening orättvis belastning
för bolagets framtida verksamhet. Såväl koppar som bly vore nämligen i
vårt land tullfria, varför en tull å ifrågavarande ugnar skulle innebära ett
handikap för bolaget i förhållande till dess utländska konkurrenter icke
endast vid försäljningar på export utan även på den svenska marknaden.
Härvid torde även den omständigheten förtjäna beaktande att en ej oväsentlig
del av bolagets smältverksrörelse utgjordes av omarbetning av koppar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

smältmaterial tillhörigt utländska ägare. En modern utrustning möjliggjorde
för bolaget att i konkurrens med utländska smältverk driva denna
rörelsegren med för landet gagneligt resultat.

Över nämnda framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen
och kommerskollegium. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande
fogat ett av Sveriges industriförbund avgivet yttrande.

Industriförbundet framhåller att exakt de ugnar, som framställningen
avsåge, hittills icke tillverkats i landet men att erfarenhet funnes hos tillverkare
av liknande ugnar. Förbundet hade varit i kontakt med de svenska
företag som skulle ha kunnat åtaga sig en sådan tillverkning. Dessa hade
därvid förklarat att de, med hänsyn till att det endast gällde en temporär
tullbefrielse och en engångsimport, icke ville motsätta sig att bolaget befriades
från tull för dessa ugnar. Med hänsyn till det utomordentliga värde,
ifrågavarande ugnar hade för en rationellare drift vid bolagets anläggningar,
och då de inhemska tillverkarna icke åberopat tullen ur skyddssynpunkt,
saknades anledning att fördyra importen genom tullar. Detta desto mera
som koppar och bly, för vilkas framställning ugnarna vore avsedda, icke
vore tullbelagda. Ur dessa synpunkter tillstyrkte industriförbundet befrielse
från tull för ifrågavarande ugnar.

Kommerskollegium har anfört bl. a. följande.

Kollegium vill till en början erinra om att 1938 års tulltaxerevision i sitt
andra betänkande framförde ett förslag att sådana för varuframställning
avsedda maskiner och apparater, som icke tillverkades inom landet och som
per stycke räknat hade ett värde av minst 30 000 kronor skulle vid införsel
åtnjuta tullfrihet. Revisionen föreslog jämväl att denna tullfrihet skulle
efter framställning till Konungen underkastas prövning från fall till fall.
Betänkandet lämnades av Kungl. Maj:t utan åtgärd.

Den av bolaget sökta temporära tullättnaden synes icke röna motstånd
från sådana tillverkare som i övrigt ha intresse av att tullen på industriugnar
bibehålies. Det är av betydelse att möjligheter till rationalisering och
förbättring av produktionsmetoderna inom metallindustrin underlättas. När
det som i detta fall gäller framställning av för vår metallbearbetande industri
och ur allmän försörjningssynpunkt så viktiga råvaror som koppar
och bly, synes det rimligt, att sökandens önskemål såvitt möjligt tillgodoses.
Vad särskilt kopparsmältningen angår synes visst beaktande böra ägnas
det av sökandebolaget omnämnda förhållandet att bolaget på grund av
otillräcklig tillgång på inhemsk kopparmalm och i syfte att förbilliga produktionen
eftersträvat att för utländska ägares räkning utföra omarbetning
av kopparsmältmaterial. Möjligheterna att få utföra sådan omarbetning
är emellertid i hög grad beroende av det internationella konkurrensläget.

Kollegium anser att den av 1938 års tulltaxerevision behandlade frågan,
för vilken ovan redogjorts, ånyo bör prövas vid en förestående tulitaxerevision.
Eftersom en sådan revision knappast lär ha slutförts före den tidpunkt,
den 30 juni 1954, intill vilken sökanden vill begränsa sitt äskande

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

om tullfrihet, tillstyrker kollegium på ovan anförda grunder tullfrihet
under tiden den 1 juli 1952—30 juni 1954 för följande typer av industriugnar: För

smältning av kopparkatoder avsedda ugnar, vägande per stycke mer
än 25 ton jämte delar därtill (ur stat. nr 1889:1).

För sintring av blyslig avsedda ugnar, vägande per stycke mer än 25 ton
(ur stat. nr 1683). (Enligt anmärkning till tulltaxans avd. XVI A torde,
såvida tullfrihet beviljas för ugnarna ur stat. nr 1683, även, därest sådana
ugnar importeras söndertagna i delar, dessa delar få tullfritt införas).

Generaltullstijrelsen har till en början redogjort för gällande bestämmelser
rörande tulltaxering av industriugnar. I detta hänseende har styrelsen
anfört.

Ugnarna i fråga synas vara hänförliga till följande nummer i gällande
tulltaxa:

sintringsugnen till nr 954 (statistiskt nr 1683): maskiner, apparater och

redskap, ej elektriska: ugnar för industriella ändamål---, med tull

av 5 kronor för 100 kilogram, dock minst 15 procent av värdet; samt

de elektriska ugnarna till nr 1044:8 (statistiskt nr 1889:1): maskiner

och apparater, elektriska---: elektrotekniska specialapparater och

delar därtill, ej särskilt nämnda---, med tull av 10 procent av värdet.

Sintringsugnen faller under tulltaxans avdelning XVI A. Enligt en till
denna avdelning hörande anmärkning må den omständighet, att en maskin
eller apparat införes söndertagen i delar, som inkomma med olika lägenheter,
icke utgöra hinder, att, där varuhavaren sådant påyrkar, den för
maskinen eller apparaten såsom helhet bestämda tullsats tillämpas. Den
för de elektriska ugnarna tillämpliga tulltaxerubriken, nr 1044:8, omfattar,
såsom nyss angivits, även i taxan ej särskilt nämnda delar till i rubriken
upptagna apparater. Särskilt inkommande delar till dylika ugnar bliva därför
i allmänhet hänförliga till samma tulltaxenummer som ugnarna.

Vid ett ställningstagande till den föreliggande frågan borde enligt gcncraltullstyrelsens
mening största hänsyn tagas till det förhållandet, att genom
anskaffandet av dessa nya ugnar betydelsefulla besparingar i arbetskraft
och bränsle samt andra stora fördelar kunde vinnas för vårt folkhushåll.
Härjämte borde tagas i betraktande, att ugnar av ifrågavarande
slag icke vore föremål för tillverkning inom landet. Vidare kunde framhållas,
att metallerna koppar och bly, som framställdes av sökanden, vore
fria från tull samt att sökanden omsmälte metall för utländska uppdragsgivares
räkning, varvid konkurrensen från smältverk i främmande länder
kunde göra sig gällande.

Generaltullstyrelsen har vidare anfört.

Den av sökanden önskade tullfriheten för de avsedda ugnarna kan genomföras
på olika sätt. Styrelsen förutsätter härvid, att någon tullfrihet
icke kan ifrågakomma för de till sintringsugnen hörande fackverkskonstruktionerna.
Bolaget har som första alternativ hemställt om sådan ändring
i tulltaxan, att ugnarna skulle kunna tullfritt införan under tiden
1 juli 1952—-30 juni 1954. En liknande ändring i taxan bär genom kun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

görelsen den 26 maj 1950 (nr 196) vidtagits beträffande träsprit (tulltaxenr
211:1, statistiska nr 525—526). Styrelsen vill dock icke nu förorda en
sådan taxeändring, enär tullfriheten skulle avse endast ett mindre område
inom ifrågavarande tulltaxenummer och gälla blott under en jämförelsevis
kort tid.

Enligt sökandens andra alternativ skulle Kungl. Maj:t erhålla riksdagens
bemyndigande att medgiva befrielse från eller restitution av tull för de
ugnar, som under ifrågavarande tid komrne att importeras. Detta alternativ
har, som ovan nämnts, tillstyrkts av Sveriges industriförbund. Styrelsen
finner emellertid, att en sådan lösning skulle medföra onödig omgång.
Sedan riksdagen lämnat begärt bemyndigande, skulle Kungl. Maj :t nämligen
hava att pröva nya framställningar med i sak samma innehåll som
den föreliggande.

Enligt generaltullstyrelsens mening borde bestämmelser om tullfrihet
under viss tid för de ugnar, som avses i nu föreliggande framställning,
lämpligen intagas i en allmängiltig författning.

Departementschefen.

I den föreliggande framställningen har hemställts om rätt till tullfri införsel
under tiden den 1 juli 1952—30 juni 1954 av fyra stycken i framställningen
närmare angivna industriugnar. Ugnarna äro avsedda för framställning
av bly och koppar, vilka båda metaller äro fria från tull.

Såväl Sveriges industriförbund som de hörda ämbetsverken ha tillstyrkt
framställningen. Industriförbundet har meddelat, att förbundet varit i kontakt
med sådana svenska företag, som skulle kunna ha intresse av att tullen
på dessa ugnar bibehölles. Dessa företag hade därvid förklarat att de,
med hänsyn till att det endast gällde en temporär tullbefrielse och en engångsimport,
icke ville motsätta sig den begärda tullättnaden.

Även enligt min mening äro omständigheterna sådana att den sökta tullfriheten
bör medgivas. Genom att begränsa tullfriheten till viss tid sker
uppenbarligen icke något föregripande av den planerade allmänna tulltaxerevisionen.

På sätt generaltullstyrelsen föreslagit torde bestämmelser om tullfrihet
för här ifrågavarande ugnar böra intagas i en allmängiltig författning.
I fråga om tullfrihetens omfattning ansluter jag mig till generaltullstyrelsens
uppfattning, att någon tullfrihet icke kan ifrågakomma för de till
sintringsugnen hörande fackverkskonstruktionerna. Tullfriheten bör jämväl
avse inkommande delar.

Viss ändring i tulltaxans bestämmelser rörande tull å tobaksvaror.

På sätt framgår av anm. 5 till tulltaxenr 159 utgöres i tullhänseende skillnaden
mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets,
har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.3 gram. Skillnaden mellan
nämnda varuslag i skattehänseende har angivits på motsvarande sätt i 16 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

1:7

sista stycket lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopok å
tillverkning och import av tobaksvaror.

Departementschefen. I proposition nr 174 till innevarande års riksdag har
hland annat föreslagits den ändringen av 16 § sista stycket nyssnämnda lag,
att vid angivandet av skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett icke skall
medtagas att den senare har skuren inlaga. Därest detta förslag bifalles av
riksdagen synes motsvarande ändring böra vidtagas i anm. 5 till tulltaxenr
159.

Samtliga nu föreslagna ändringar i tulltaxan torde böra träda i kraft
den 1 juli 1952.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen, att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning angående tillfällig tullfrihet för vissa ugnar;

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan angivna
delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.

- -	— .........- ■ ■	Tull
		för 100 kg
		Kronor
159	Tobak och tobaksvaror ....................................... Anm. 1. Angående införsel---är stadgat. Anm. 2. För färdiga---50 kr. per kg. Anm. 3. Resande, som---bestämda tullsatser. Anm. 4. För av--— bestämda tullsatser. Anm. 5. I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav, att den senare saknar spets samt i vikt uppgår till högst 3.3 g.	fria
1 204: 1		fri
Peroxider:
204:2	väteperoxid (vätesuperoxid) .................. 100 kr.	8=
204: 3	andra ............................................................	fria
!	Apoteksvaror, enkla eller sammansatta:
222: 2	penicillin, salter och beläggas med en tull,) andra derivat därav motsvarande kr. 0: 30

samt beredningar, inne-<
hållande dessa ämnen

för 1 miljon internationella
enheter penicillin.

2 Rihang till riksdagens protokoll 191)2. 1 samt. Nr 201.

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

		Tull för 100 kg Kronor
222: 3	andra slag ...................................................... Anm. 1. Såsom apoteksvaror tulltaxeras dels --- — icke enligt gällande apoteksvarustadga ut-göra apoteksvaror. Anm. 2. Rörande införseln--— gällande gift- stadga.	fria
445	Sytråd av bomull ................................. 100 ler. Konstplaster, ej hänförliga till annat nummer: arbetade, ej särskilt nämnda:	8: —
1 112: 2	andra slag ....................................... 100 kr. Anm. För till detta nummer hänförliga plattor och folier, som äro avsedda uteslutande för till-verkning av röntgenfilm, skall tull icke utgå.	15: —

dels ock förklara, att de föreslagna ändringarna skola
träda i kraft den 1 juli 1952.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520451