Kungl. Maj:ts proposition nr 201 (Proposition 1936:201)

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till allmänt
familjepensionsreglemente m. m.; given Stockholms
slott den 6 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till

1) reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet) och

2) reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i statens
tjänst (familjepensionsreglementet för arbetare);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1936.

1 sami.

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Förslag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet).

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Detta reglemente äger tillämpning å:

a) innehavare av befattning eller beställning, för vilken civila eller militära
tjänstepensionsreglementet gäller; samt

b) den som avgått från befattning eller beställning, som i a) avses, och
äger rätt till pension eller uppskjuten livränta enligt civila eller militära
tjänstepensionsreglementet eller till pension enligt gällande bestämmelser om
pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal,
dock att reglementet icke skall gälla för den som äger rätt till uppskjuten livränta,
med mindre han under minst fem år innehaft till tjänstepension enligt
civila eller militära tjänstepensionsreglementet berättigande befattning.

2. Med den som avgått ur tjänst och äger rätt till uppskjuten livränta
likställes den, som efter erhållet avsked från beställning vid försvarsväsendet
kvarstår såsom lönlös över stat.

3. Vad nedan i detta reglemente sägs örn befattning och befattningshavare
skall, där ej annat framgår, i tillämpliga delar gälla med avseende å
beställning och beställningshavare vid försvarsväsendet samt sådan förutvarande
befattnings- eller beställningshavare, som i 1 mom. b) omförmäles.

2 §•

1. Berättigade till familjepension efter befattningshavares död äro:

efterlevande make, som ej ingått nytt äktenskap,

arvsberättigade barn, som ej uppnått 21 års ålder, samt

frånskild make i fall som i 2 mom. sägs.

Pensionsrätt tillkommer dock ej make, om äktenskapet ingåtts efter det
befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 65 år, och ej heller adoptivbarn,
om adoptionen ägt rum efter det befattningshavaren fyllt 50 år.

2. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin
make utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsammans
under minst fem år och sistnämnda make vid sammanlevnadens hävande
uppnått en ålder av minst trettio år samt det i övrigt med hänsyn till
omständigheterna finnes skäligt, förordna, att den frånskilda maken skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

vara berättigad till familjepension efter befattningshavarens död. Vad nu
sagts för det fall att befattningshavare förpliktas utgiva underhållsbidrag gäller
ock, där i skillnadsmålet avtal om sådant underhållsbidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, om skyldighet att
utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört
eller den berättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som ovan sagts giltighet, må sådant förordnande ej meddelas
till förmån för befattningshavarens make i senare äktenskap.

3 §•

Så länge befattningshavare innehar befattning, som i 1 § 1 mom. a) avses,
skall honom tillkommande lön (arvode) minskas med familjepensionsavdrag
i enlighet med vad nedan sägs.

4§-

1. Familjepension bestämmes på sätt i 5 § angives i förhållande till ett vid
befattningshavarens död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens
grundbelopp), vilket fastställes med hänsyn till antalet tjänstår och det för
den avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget enligt de i denna paragraf
angivna grunderna.

2. För befattningshavare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt
pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet, är familjepensionens
grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget, såframt antalet av
befattningshavaren förvärvade tjänstår, utökade med tid som från dödsfallet
eller avgången med pension må hava återstått till pensionsåldern, uppgått
till minst trettio eller, om han innehaft befattning som omförmäles i bilaga A
till någotdera av nämnda tjänstepensionsreglementen, till minst tjugufem.

Uppgick för befattningshavare som i första stycket sägs antalet tjänstår,
utökade på sätt där angives, icke till trettio, respektive tjugufem, är familjepensionens
grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget minskat med
1/i2o, respektive 7ioo, för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår,
sålunda utökade, understiger trettio, respektive tjugufem.

Åtnjöt befattningshavaren vid sin död förtidspension, skall från vad sålunda
stadgats gälla den avvikelsen, att utökning av tjänståren med tid som
återstått till pensionsåldern ej må ske.

3. För annan befattningshavare än i 2 mom. avses är familjepensionens
grundbelopp lika med familjepensionsunderlaget, såframt hans tjänstår uppgått
till minst trettio, men eljest lika med familjepensionsunderlaget minskat
med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
trettio. Utgör för sådan befattningshavare summan av antalet tjänstår och
den till pensionsåldern återstående tiden mer än etthundratjugu fulla fjärdedels
år, skall dock grundbeloppet utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget,
som antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av nämnda
summa.

4. Såsom tjänstår räknas vid tillämpning av 2 och 3 mom. tid, vilken

Kungl. Maj.ts proposition nr 201

befattningshavaren må räkna som tjänstår enligt 3 § civila tjänstepensionsreglementet
eller enligt 10 eller 26 § militära tjänstepensionsreglementet.

5. Utgör det enligt 2 eller 3 mom. beräknade grundbeloppet icke helt
krontal, jämkas det till närmast högre hela krontal.

&§•

1. Familjepensionen består av en fast och en rörlig del.

2. Familjepensionens fasta del motsvarar, för år räknat,

a) för efterlevande make eller frånskild make ensam eller för efterlevande
make och frånskild make tillsammans, då pensionsberättigade barn ej
finnas: familjepensionens grundbelopp;

b) för efterlevande make eller frånskild make jämte barn eller för efterlevande
make och frånskild make tillsammans jämte barn: familjepensionens
grundbelopp ökat med femtio procent, om endast ett barn finnes, och
därutöver med tjugu procent av grundbeloppet för varje ytterligare barn;

c) för ett barn, då pensionsberättigad make ej finnes: familjepensionens
grundbelopp;

d) för två eller flera barn, då pensionsberättigad make ej finnes: familjepensionens
grundbelopp ökat med femtio procent, om barnen äro två, och
därutöver med tjugu procent av grundbeloppet för varje ytterligare barn.

3. Familjepensionens rörliga del utgör samma procenttal å den fasta delen,
som under den tid pensionen avser gäller för beräknande av dyrtidstilllägg
å nyreglerad avlöning.

4. Av familjepension för efterlevande make eller frånskild make jämte
barn eller för efterlevande make och frånskild make tillsammans jämte
barn äger maken eller makarna tillsammans åtnjuta så stor del, som motsvarar
åttio procent av grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig pensionsdel,
samt barnet eller barnen återstoden. Frånskild make, som åtnjuter
pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, må dock icke av familjepensionen
åtnjuta större del än vad som motsvarar fyrtio procent av
grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig pensionsdel. Äro efterlevande
make och frånskild make eller äro två eller flera barn samtidigt pensionsberättigade,
skola makarna eller barnen tillkommande pensionsbelopp delas
lika dem emellan.

6§.

Har befattning, som i 1 § 1 mom. a) avses, med stöd av gällande avlöningsbestämmelser
förenats med annan sådan befattning, beräknas familjepension
särskilt för vardera befattningen, med iakttagande dock att de för
dem bestämda familjepensionsunderlagen minskas med en fjärdedel.

7 §•

1. Familjepension utgår från och med dagen näst efter den, då befattningshavare
avlidit, till och med utgången av månaden näst efter den under
vilken pensionstagaren avlider eller, därest pensionsrätten upphör av annan
anledning, till och med utgången av den månad under vilken rätten upphört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Pension till barn, som födes efter faderns död, utgår från och med den månad
under vilken barnet födes.

2. Utbetalning av pension sker i efterskott enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t; vederbörande myndighet likväl obetaget
att efter pensionstagares frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp.

3. Har i följd därav, att frånskild make underlåtit att jämlikt 8 § göra
ansökan örn pension, till annan pensionsberättigad utbetalts större belopp
än han bort erhålla, skall därvid bero.

8 §•

1. Fråga om rätt till familjepension efter avliden befattningshavare prövas,
på därom gjord ansökan, beträffande efterlevande till befattningshavare
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller
domänverket av vederbörande verks styrelse samt beträffande efterlevande
till annan befattningshavare av den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.

Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter,
som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2. Då familjepension beviljas, skola de pensionsberättigade erhålla skriftligt
bevis därom.

9 §•

Vid avgång ur tjänst skall befattningshavare, som äger rätt till familjepension
för sina efterlevande, erhålla skriftligt bevis därom.

2 KAP.

Ordinarie befattningshavare.

10 §.

1. Beträffande ordinarie befattningar, vilka äro hänförda till viss lönegrad,
skola, där ej annat följer av stadgandena i 2 mom. samt i 12 och 13 §§,
tillämpas de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag, som här
nedan angivas:

A. Befattningar vid allmänna civillörvaltningen, med undantag av lots- och
fyrstaten, samt vid affärsdrivande verk.

a) Tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning:

Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.
Al................................	2,760	456
A 2................................	2,970	528
A 3................................	3,180	606
A 4................................	3,300	630

Kungl. Maj.ts proposition nr 201

b) Andra tjänstemän:

Lönegrad	Famil je-pensionsun-derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.	Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för ér Kr.
(B) 1............	750	75	(B) 16.....	1 500	189
» 2............	780	78	> 17 .	1 590	201
» 3............	810	81	. 18 ...	1 680	216
» 4............	840	84	> 19	1 770	231
> 5............	870	90	> 20 ...	1,770	231
> 6............	900	96	» 21......	1 860	246
» 7............	930	105	> 22.....	1 950	264
» 8............	960	114	> 23	2 040	282
» 9............	1,020	123	» 24 ..	2 130	303
> 10............	1,080	132	. 25	2?220	324
» 11............	1,140	141	» 26	2 310	345
» 12............	1,200	150	» 27	2400	366
» 13............	1,260	159	> 28 .	2490	387
> 14............	1,320	168	> 29	2 580	408
» 15............	1,410	177	> 30............	2,670	432

B. Befattningar vid lots- och fyrstaten.

Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.	Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.
1................	780	78	8...	1 080	132
2................	840	84	9.........	1,140	141
3................	870	90	10...	1 200	150
4................	900	96	11____	1 770	231
5................	930	105	12 .	2 310	345
6................	960	114	13...	2,400	366
7................	1,020	123

C. Beställningar, vid vilka lön utgår enligt löneplanen för officerare (O).

Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.	Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.
1................	924	102	5.....	2 400	366
2................	1,410	177	6	2 760	456
3..............	2,004	276	7...	2 970	528
4................	2,286	339	8................	3,180	606

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

D. Beställningar, vid vilka lön utgår enligt löneplanen för underofficerare (Uo).

Lönegrad

Familj e-pensionsun-derlag

Kr.

Familjepen-sionsavdrag
för år

Kr.

Lönegrad

Familje-

pensionsun-

derlag

Kr.

Familjepen-slonsavdrag
för år

Kr.

936

105

3 ................

1,248

156

2 ................

1,098

135

4 ................

1,392

174

E. Beställningar, vid vilka lön eller arvode utgår enligt löneplanen för civil militär

personal m. fl. (C).

Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.	Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.
1	930	105	9................	1,950	264
2	1,080	132	10................	2,130	303
3	1,200	150	11................	2,310	345
4	1,320	168	12................	2,400	366
5	1,410	177	13................	2,490	387
6	1,590	201	14................	2,670	432
7	1,680	216	15................	2,760	456
8 ................	1,770	231	16...............	3,180	606

2. För följande ordinarie befattningar skola, oavsett vilken lönegrad befattningen
tillhör, tillämpas de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag,
som enligt 1 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, näm -

ligen: Jf]

för överläkare av l:a klass vid statens sinnessjukhus.......... 30:e lönegraden

» » » 2:a » » » » .......... 29:e »

» » » 3:e » » » » .......... 28:e » ,

dock att för överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid universitet
eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, familjepensionsunderlaget
skall utgöra 2,820 kronor och familjepensionsavdraget för år
477 kronor,

för lantbruksingenjör ................................ 26 :e lönegraden

» länsveterinär .................................... 24 :e »

För lotspersonal, tillhörande 10:e lönegraden, utgör familjepensionsunderlaget
1,260 kronor och familjepensionsavdraget för år 159 kronor. För övrig
lotspersonal skola tillämpas de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag,
som gälla för lönegrad närmast högre än den, till vilken
vederbörande befattning hör.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

3. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie befattningar
skola tillämpas följande familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag: för

justitieråd, regeringsråd och landshövding: familjepensionsunderlag
3,660 kronor och familjepensionsavdrag för år 702 kronor,
för förste provinsialläkare: familjepensionsunderlag 2,670 kronor och familjepensionsavdrag
för år 432 kronor,

för provinsialläkare: familjepensionsunderlag 2,400 kronor och familjepensionsavdrag
för år 366 kronor,

för distriktsveterinär: familjepensionsunderlag 1,770 kronor och familjepensionsavdrag
för år 231 kronor, ävensom
för högbåtsman och flaggkorpral: familjepensionsunderlag 918 kronor och
familjepensionsavdrag för år 99 kronor.

4. Beträffande ordinarie befattningar, som avses i 3 kap. civila och militära
tjänstepensionsreglementena och för vilka enligt dessa reglementen nedan
angivna pensionsunderlag gälla, skola tillämpas följande familjepensionsunderlag
och familjepensionsavdrag:

Pensionsunderlag enligt tjänstepensions-reglementet	F amilj epensions-underlag	Familjepensions-avdrag för år
Kr.	Kr.	Kr.
5,500	2,310	345
6,000	2,400	366
7,000	2,670	432
7,500	2,820	477
8,000	3,000	540
9,000	3,330	636

11 §•

Vid tillämpning av bestämmelserna i 4 § å ordinarie befattningshavare,
som avses i 3 kap. civila eller militära tjänstepensionsreglementet, skall pensionsåldern
anses inträda vid utgången av den månad, under vilken han fyller
65 år, samt i fråga om sådan befattningshavare vid försvarsväsendet
tjänstår beräknas enligt vad i 10 § militära tjänstepensionsreglementet stadgas.

12 §.

1. övergår ordinarie befattningshavare till befattning med lägre familjepensionsunderlag,
skall i familjepensionshänseende fortfarande för honom
gälla vad som finnes stadgat i fråga om den förra befattningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

2. Sänkes familjepensionsunderlaget för ordinarie befattning, skall i famil
jepensionshänseende icke inträda någon förändring för den som före ändringen
innehaft befattningen.

13 §.

För ordinarie befattningshavare, som är förordnad att innehava icke-ordinarie
befattning med högre familjepensionsunderlag än det för hans ordinarie
befattning fastställda, skola tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare
i reglementet givna bestämmelserna.

3 KAP.

Icke-ordinarie befattningshavare.

14 §.

1. För sådana extra ordinarie befattningar, vid vilka lön utgår enligt av
Kungl. Maj :t fastställd löneplan, skola, med de undantag som i 2 och 4 mom.
stadgas, tillämpas de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag,
som här nedan angivas:

A. Befattningar vid allmänna civilförvaltningen, med undantag av lots- och fyrstaten,
samt vid affärsdrivande verk och vid för svars väsendet.

Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.	Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.
1	720	72	16................	1,410	177
2	750	75	17................	1,500	189
3	780	78	18................	1,590	201
4	810	81	19................	1,680	216
5 .	840	84	20................	1,680	216
6................	870	90	21................	1,770	231
7	900	96	22................	1,860	246
8	930	105	23................	1,950	264
9 ...............	960	114	24................	2,040	282
10	1,090	123	25................	2,130	303
11................	1,080	132	26................	2,220	324
12................	1,140	141	27................	2,310	345
13................	1,200	150	28................	2,400	366
14	1,260	159	29................	2,490	387
15................	1,320	168	30................	2,580	408

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

B. Befattningar vid lots- och fyrstaten.

Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag tor år Kr.	Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.
1 ................	750	75	8	1?020	123
2 ................	810	81	9	1 080	132
3 ................	840	84	10..	1 140	141
4 ................	870	90	11	1 fi80	216
5 ................	900	96	12	2,220	324
6 ................	930	105	13	2,310	345
7 ................	960	114

2. För lotspersonal, berättigad till andel i lotspenningar och tillhörande
10 :e lönegraden, utgör familjepensionsunderlaget 1,200 kronor och familjepensionsavdraget
för år 150 kronor. För övrig till andel i lotspenningar berättigad
lotspersonal skola tillämpas de familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag,
som gälla för lönegrad närmast högre än den, till vilken vederbörande
befattning hör.

3. För kvinnlig ekonomipersonal vid försvarsväsendet med lön enligt av
Kungl. Majit fastställd löneplan skola tillämpas de familjepensionsunderlag
och familjepensionsavdrag, som här nedan angivas:

Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.	Lönegrad	Familje- pensionsun- derlag Kr.	Familjepen-sionsavdrag för år Kr.
1 ................	690	69	5	870	90
2 ................	750	75	6 ..	900	96
3 ................	780	78	7 .	930	105
4 ................	810	81

4. I fråga om annan icke-ordinarie befattning än i 1 och 3 mom. sägs
äger Kungl. Majit bestämma den lönegrad, till vilken befattningen är att i familjepensionshänseende
hänföra, eller ock fastställa särskilt familjepensionsunderlag
och familjepensionsavdrag för densamma. Vad nu är sagt äger ock
avseende å i 1 mom. nämnd tjänst för det fall, att slutlönen i densamma
fastställts till annat belopp än det, som normalt gäller såsom slutlön för
extra ordinarie befattningar i den lönegrad tjänsten tillhör.

15 §.

För icke-ordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid skall
iakttagas:

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

a) att familjepensionsavdraget minskas i en omfattning, som svarar mot
den i tjänstepensionshänseende för honom gällande avkortningen av tjänstgöringstiden; b)

att tid, med vilken utökning av antalet tjänstår jämlikt 4 § 2 mom. må
ifrågakomma, reduceras i en omfattning, som svarar mot den avkortning
av tjänstgöringstiden, vilken i tjänstepensionshänseende varit i medeltal
för befattningshavaren gällande under de fem senast förflutna åren före
dödsfallet eller avgången med pension eller under den kortare tid han innehaft
med familjepensionsrätt enligt detta reglemente förenad anställning;
samt

c) att vid förening av två befattningar av detta slag den i 6 § föreskrivna
minskningen av familjepensionsunderlagen icke skall äga rum.

4 KAP.

Reglementets tillämplighet m. m.

16 §.

övergår befattningshavare till en med tjänstepensionsrätt förenad anställning
i statens tjänst, å vilken varken civila eller militära tjänstepensionsreglementet
eller tjänstepensionsreglementet för arbetare är gällande, skall han
fortfarande vara underkastad bestämmelserna i detta reglemente, såframt
han icke inom en månad från det han tillträder den nya anställningen anmäler
hos den myndighet, som i 8 § avses, att han i stället vill underkasta
sig de bestämmelser, som må finnas meddelade rörande familjepension för
sistnämnda anställning. Skall detta reglemente fortfarande å honom tillämpas,
anses därvid som om han alltjämt innehade den förra befattningen.

För den som övergår från aktiv stat till reservstat vid försvarsväsendet
skall vad i första stycket stadgas icke äga tillämpning.

17 §•

Därest justitieråd eller regeringsråd avgått från sin tjänst för utövande av
statsrådsämbete eller för tillträdande av annan statstjänst eller för fullgörande
av något av Kungl. Maj :t meddelat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel
utgår, skall, så länge han innehar sådan befattning eller sådant uppdrag,
i familjepensionshänseende så anses, som om han alltjämt kvarstode i
justitieråds- respektive regeringsrådsämbetet.

Pension enligt § 103 regeringsformen likställes vid tillämpning av detta
reglemente med pension enligt civila tjänstepensionsreglementet.

18 §.

Har ordinarie diplomatisk eller konsulär tjänsteman försatts i disponibilitet,
skall, så framt han fortfarande är underkastad bestämmelserna i civila

Kungl. Majlis proposition nr 201.

tjänstepensionsreglementet, i familjepensionshänseende alltjämt så anses, som
om han kvarstode i sin förra tjänst.

19 §.

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen
av detta reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

1. Genom beslut av Kungl. Majit och riksdagen eller av Kungl. Majit
efter riksdagens bemyndigande bestämmes tidpunkten för detta reglementes
ikraftträdande för olika förvaltningsområden och fastställas de avvikelser
från reglementets bestämmelser, som därvid finnas påkallade beträffande i
1 § 1 mom. a) avsedda befattningshavare, vilka före ikraftträdandet ägt familjepensionsrätt
på grund av sin statstjänst, samt beträffande de fall då
avgång från sådan befattning skett före ikraftträdandet.

2. I fråga om den som vid reglementets ikraftträdande för det förvaltningsområde,
till vilket han hör, innehade icke-ordinarie befattning med en
daglig tjänstgöringstid, motsvarande minst hälften av den för ordinarie befattningshavare
bestämda, eller ock anställning av beskaffenhet och under
förutsättningar, som i 1 § tjänstepensionsreglementet för arbetare sägs, och
som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension, skall — även i den
mån detta ej följer av 4 § 4 mom. här ovan — för bestämmande av familjepension
åt hans efterlevande såsom tjänstår räknas den tid, under vilken
han, innan detta reglemente blev å honom tillämpligt, innehaft sådan befattning
eller anställning.

3. Från reglementets tillämpning undantages sådan ordinarie befattningshavare,
som före reglementets ikraftträdande för det förvaltningsområde,
till vilket han hör, vunnit befrielse från stadgad skyldighet att erlägga
avgift för beredande av pension åt efterlevande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Förslag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till arbetare i
statens tjänst (familjepensionsreglementet för arbetare).

1 §•

1. Detta reglemente äger tillämpning å:

a) arbetare, för vilken tjänstepensionsreglementet för arbetare gäller;

b) den som avgått från arbetaranställning, som i a) avses, och äger rätt
till pension eller uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementet för
arbetare, dock att reglementet icke skall gälla för den som äger rätt till uppskjuten
livränta, med mindre han under minst fem år innehaft till tjänstepension
enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare berättigande anställning 2.

Vad nedan i detta reglemente sägs om arbetare skall, dar ej annat lramgår,
i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande arbetare, som
i 1 mom. b) avses.

2 §-

1. Berättigade till familjepension efter arbetares död äro:

änka, som ej ingått nytt äktenskap,

arvsberättigade barn, som ej uppnått 21 års ålder, samt

frånskild hustru i fall som i 2 mom. sägs.

Pensionsrätt tillkommer dock ej änka, örn äktenskapet ingåtts efter det
arbetaren uppnått en levnadsålder av 65 år, och ej heller adoptivbarn, om
adoptionen ägt rum efter det arbetaren fyllt 50 år.

2. Då arbetare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att till sin hustru
utgiva underhållsbidrag, äger domstolen, därest makarna levt tillsammans
under minst fem år och hustrun vid sammanlevnadens hävande uppnått en
ålder av minst trettio år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt, förordna, att den frånskilda hustrun skall vara berättigad till
familjepension efter mannens död. Vad nu sagts för det fall att mannen
förpliktas utgiva underhållsbidrag gäller ock, där i skillnadsmålet avtal om
sådant underhållsbidrag visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, om skyldighet
att utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört
eller den berättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som ovan sagts giltighet, må sådant förordnande ej
meddelas till förmån för arbetarens hustru i senare äktenskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

3 §•

Så länge arbetare innehar anställning, som i 1 § 1 mom. a) avses, skall
han å sin avlöning vidkännas familiepensionsavdrag i enlighet med vad nedan
sägs.

Är arbetare vid ordinarie avlöningstillfälle icke berättigad att utbekomma
någon avlöning för den tidsperiod löneutbetalningen avser, skall han icke
heller vidkännas familjepensionsavdrag för nämnda tidsperiod.

4 §•

1. Familjepension bestämmes på sätt i 7 § angives i förhållande till ett vid
arbetarens död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens grundbelopp),
vilket fastställes med hänsyn till antalet tjänstår och det för den
avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget enligt de i denna paragraf
angivna grunderna.

2. För arbetare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension
enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare, är familjepensionens grundbelopp
lika med familjepensionsunderlaget, såframt antalet av befattningshavaren
förvärvade tjänstår, utökade med tid som från dödsfallet eller avgången
med pension må hava återstått till pensionsåldern, uppgått till minst
trettio.

Uppgick för arbetare som i första stycket sägs antalet tjänstår, utökade
på sätt där angives, icke till trettio, är familjepensionens grundbelopp lika
med familjepensionsunderlaget minskat med Vls° för varje full fjärdedel av
år, varmed antalet tjänstår, sålunda utökade, understiger trettio.

3. För annan arbetare än i 2 mom. avses är familjepensionens grundbelopp
lika med familjepensionsunderlaget, såframt hans tjänstår uppgått
till minst trettio, men eljest lika med familjepensionsunderlaget minskat med
V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger trettio.
Utgör för sådan arbetare summan av antalet tjänstår och den till pensionsåldern
återstående tiden mer än etthundratjugu fulla fjärdedels år, skall
dock grundbeloppet utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget, som antalet
fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av nämnda summa.

4. Såsom tjänstår räknas vid tillämpning av 2 och 3 mom. tid, vilken arbetaren
må räkna som tjänstår enligt 2 § tjänstepensionsreglementet för arbetare.

5. Därest arbetare, som utan eget förvållande entledigats från sin anställning
utan rätt till pension, avlider inom nio månader från anställningens
upphörande, skall vid bestämmande av familjepensionens grundbelopp så anses,
som om han vid dödsfallet alltjämt kvarstode i statens tjänst.

6. I fråga om arbetare, vilkens senaste anställning varit begränsad till
del av år, skall vid utökning av antalet tjänstår enligt 2 mom. medräknas
allenast så stor del av varje år, som motsvarar den anställningstid, vilken
varit i medeltal för honom gällande under de tre senast förflutna kalenderåren
före dödsfallet eller avgången med pension.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

7. Utgör det enligt 2 eller 3 mom. beräknade grundbeloppet icke helt
krontal, jämkas det till närmast högre hela krontal.

5 §■

För arbetare skola gälla följande familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag: -

Pensionsgrupp enligt tjänstepensionsreglementet	Familje- pensions- underlag kr.	Familjepensionsavdrag
för arbetare	för månad kr.	för vecka kr.
1. Arbetare i anställning, för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning: manlig........................................	810	6.75	1.55
kvinnlig......................................	810	1.65	0.40
2. Arbetare i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning: manlig.......................................	870	7.50	1.75
kvinnlig ....................................	870	1.95	0.45

6 §•

Därest arbetare, som innehaft anställning för vilken kräves särskild yrkesutbildning,
sedermera erhåller anställning för vilken dylik yrkesutbildning
ej kräves, skall någon förändring i familjepensionshänseende icke inträda för
honom.

7 §•

1. Familjepensionen består av en fast och en rörlig del.

2. Familjepensionens fasta del motsvarar, för år räknat,

a) för änka eller frånskild hustru ensam eller för änka och frånskild
hustru tillsammans, då pensionsberättigade barn ej finnas: familjepensionens
grundbelopp;

b) för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för änka och frånskild
hustru tillsammans jämte barn: familjepensionens grundbelopp ökat med
femtio procent, örn endast ett barn finnes, och därutöver med tjugu procent
av grundbeloppet för varje ytterligare barn;

c) för ett barn, då pensionsberättigad änka eller frånskild hustru ej finnes:
familjepensionens grundbelopp;

d) för två eller flera barn, då pensionsberättigad änka eller frånskild
hustru ej finnes: familjepensionens grundbelopp ökat med femtio procent,
örn barnen äro två, och därutöver med tjugu procent av grundbeloppet för
varje ytterligare barn.

3. Familjepensionens rörliga del skall utgöra samma procenttal å den
fasta delen, som under den tid pensionen avser gäller för beräknande av dyrtidstillägg
å nyreglerad avlöning för tjänstemän.

4. Av familjepension för änka eller frånskild hustru jämte barn eller för

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

änka och frånskild hustru tillsammans jämte barn äger änkan eller den frånskilda
hustrun eller änkan tillsammans med den frånskilda hustrun åtnjuta
så stor del, som motsvarar åttio procent av grundbeloppet jämte därå belöpande
rörlig pensionsdel, samt barnet eller barnen återstoden. Frånskild
hustru, som åtnjuter pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, må
dock icke av familjepensionen åtnjuta större del än vad som motsvarar fyrtio
procent av grundbeloppet jämte därå belöpande rörlig pensionsdel. Äro änka
och frånskild hustru eller äro två eller flera barn samtidigt pensionsberättigade,
skola dem tillkommande pensionsbelopp delas lika dem emellan.

8 §•

1. Familjepension utgår från och med dagen näst efter den, då arbetare
avlidit, till och med utgången av månaden näst efter den under vilken pensionstagaren
avlider eller, därest pensionsrätten upphör av annan anledning,
till och med utgången av den månad under vilken rätten upphört.

Pension till barn, som födes efter faderns död, utgår från och med den
månad under vilken barnet födes.

2. Utbetalning av pension sker i efterskott enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Majit; vederbörande myndighet likväl obetaget
att efter pensionstagares frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp.

3. Har i följd därav, att frånskild hustru underlåtit att jämlikt 9 § göra
ansökan om pension, till annan pensionsberättigad utbetalts större belopp
än han bort erhålla, skall därvid bero.

9§.

1. Fråga om rätt till familjepension efter avliden arbetare prövas, på
därom gjord ansökan, beträffande efterlevande till arbetare vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket
av vederbörande verks styrelse samt beträffande efterlevande till annan arbetare
av den myndighet Kungl. Majit bestämmer.

Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter,
som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2. Då familjepension beviljas, skola de pensionsberättigade erhålla skriftligt
bevis därom.

10 §.

Vid anställnings upphörande skall arbetare, som äger rätt till familjepension
för sina efterlevande, erhålla skriftligt bevis därom.

Utfärdandet av bevis, varom i första stycket förmäles, skall beträffande
arbetare, vilken icke haft årsanställning utan varit anställd allenast för viss
del av varje år, ske endast på därom gjord framställning.

11 §•

De närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpningen
av detta reglemente, meddelas av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1937; dock att det icke skall
äga tillämpning i fråga om arbetare, som före nämnda dag avgått från sin
anställning.

I fråga om arbetare, vilken vid reglementets ikraftträdande innehade anställning
av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjänstepensionsreglementet
för arbetare sägs, och som vid sin död kvarstod i tjänst eller
enligt 4 § 5 mom. här ovan skall anses hava kvarstått i tjänst eller åtnjöt pension,
skall — även i den mån detta ej följer av 4 § 4 mom. — för bestämmande
av familjepension åt hans efterlevande såsom tjänstår räknas den tid, under
vilken han, innan detta reglemente blev å honom tillämpligt, innehaft sådan
anställning.

Bihang lill riksdagens [tiofokoll 1936. 1 sami. Nr 201

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 6 mars 1936.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler departementschefen,
statsrådet Wigforss, fråga om bestämmelser rörande familjepension
för efterlevande till befattningshavare och arbetare i statens
tjänst och anför därvid följande.

Inledning. Behovet av en nyordning på familjepensionsområdet.

Medan staten sedan gammalt ansetts böra ombesörja och till huvudsaklig
del bekosta de ordinarie statstjänstemännens egen pensionering, har i fråga
örn pensioneringen av samma befattningshavares efterlevande hittills såsom
en allmän grundsats gällt, att pensioneringskostnaderna böra bestridas väsentligen
genom befattningshavarnas egna avgifter och att staten bör inskränka
sig till att medverka vid bildande och upprätthållande av anstalter
för pensioneringens handhavande.

I överensstämmelse med denna grundsats har familjepensioneringen för
manliga ordinarie befattningshavare — om härvid bortses från de få personalgrupper
i statstjänst, vilka ha familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt
— anordnats genom särskilda icke-statliga änke- och pupillkassor; staten har
visserligen ålagt vederbörande tjänstinnehavare att vara delägare i dessa
kassor, men de förmåner, som kassorna berett sina delägares efterlevande,
ba till övervägande del varit grundade på delägarnas egna avgifter, och såväl
dessa som pensionsvillkoren i övrigt ha bestämts av delägarna själva,
ehuru under viss kontroll från statens sida att därvid försäkringstekniska
krav uppfyllas. Till vissa kassor har staten dock lämnat bidrag i sådan omfattning,
att staten kan sägas i ej obetydlig grad medverka till själva pensioneringen.
På senare tid har staten dessutom sett sig föranlåten att genom
beviljande av dyrtidstillägg och — i viss omfattning — av särskilda pensionstillägg
förbättra de från kassorna utgående pensionerna.

Vad de kvinnliga ordinarie befattningshavarna angår, har i samband med
ordnandet av dessa befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

år 1925 genomförts rätt till pension för efterlevande minderåriga barn. Denna
pensionering har ordnats av staten på sådant sätt, att de kvinnliga befattningshavarna
få till statsverket erlägga samma familjepensionsavgifter, som
manliga innehavare av samma befattning lia att gälda till vederbörande familjepensionskassa,
varemot från statsverket utbetalas pupillpensioner enligt
de grunder, som tillämpas av kassan.

Under det att familjepensionsrätt sålunda förefinnes för ordinarie befattningshavare
i statens tjänst, har —■ med undantag för ett par smärre personalgrupper
—- icke-ordinarie personal hittills ej erhållit någon ordnad familjepensionering.
Frågan härom har emellertid under senare tid varit föremål
för uppmärksamhet. Redan 1920 års riksdag anhöll (skrivelse nr 244) örn
utredning, huruvida och på vilket sätt änkor och barn efter sådana statstjänare,
som ej vore delägare i statsunderstödd kassa för familjepensionering,
kunde genom statens medverkan beredas tillfälle till dylik pensionering, och
även 1926 års riksdag framhöll (skrivelse nr 149) angelägenheten av att åtgärder
snarast möjligt vidtoges i sådant syfte. 1920 års riksdags skrivelse
överlämnades för utlåtande till kommunikationsverkens lönekommitté, men
kommittén hann icke före sin upplösning yttra sig i ämnet, och uppdraget
överflyttades å 1921 års pensionskommitté. Sistnämnda kommitté gjorde i
olika sammanhang vissa uttalanden örn önskvärdheten av att pensionsrätt
bereddes icke-ordinarie tjänstemän och förklarade sig anse, att detta skulle
kunna ske genom att tjänstemännen erhölle delaktighet i vederbörande änkeoch
pupillkassor för ordinarie tjänstemän. Kommittén framlade emellertid
icke något utformat förslag i ämnet.

Enligt Kungl. Maj:ts den 9 juni 1927 lämnade uppdrag verkställde sedermera
1926 års pensionsutredning en förberedande undersökning rörande sättet
för ordnande av familjepensionering för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken
och den allmänna civilförvaltningen samt vid försvarsväsendet.
Resultatet av denna undersökning framlades av pensionsutredningen
i ett den 6 december 1927 avgivet betänkande. I fråga örn ordnandet
av familjepensionering för personal i tjänstemannaställning utmynnade pensionsutredningens
undersökning i ett utkast av följande innebörd. Manliga
tjänstemän med rätt till tjänstepension skulle vinna delaktighet i vederbörande
för ordinarie befattningshavare avsedda änke- och pupillkassor. Kvinnliga
befattningshavare skulle för efterlevande barn erhålla pensionsrätt efter
samma grunder, som fastställts för ordinarie manlig personal. Därest det
skulle visa sig omöjligt att på nu angivet sätt lösa familjepensionsfrågan för
icke-ordinarie tjänstemän, ansågs närmast böra undersökas, huruvida och i
vad mån en av staten omhänderhavd gemensam familjepensionering för såväl
ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare inom skilda förvaltningsområden
skulle kunna genomföras.

Även frågan örn genomförande av en ordnad pensionering av efterlevande
till arbetarpersonal har tidigare varit föremål för uppmärksamhet. Genom
1926 års pensionsutredning har sålunda skett en förberedande undersökning
rörande det sätt, varpå familjepensionering för fast anställda arbetare i sta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tens tjänst skulle kunna ordnas, därest dylik pensionering funnes böra komma
till stånd. Förslag härom, avseende såväl kommunikationsverken och
övriga grenar av den civila statsförvaltningen som försvarsväsendet, framlades
av pensionsutredningen i betänkande den 6 december 1927.

Om det än, på sätt av den föregående redogörelsen framgår, ansetts såsom
otillfredsställande, att stora grupper av stadigvarande och tämligen fast anställd
personal i statens tjänst icke äga möjlighet att under statens medverkan
kollektivt genom avgifter sörja för sina efterlevande, har dock samtidigt
brukat framhållas, att sådan möjlighet knappast borde beredas ifrågavarande
personalgrupper förrän de erhållit tjänstepensionsrätt. Numera har
emellertid detta krav i huvudsak uppfyllts genom antagande åren 1934 och
1935 av nya civila och militära tjänstepensionsreglementen ävensom tjänstepensionsreglemente
för arbetare i statens tjänst, enligt vilka reglementen
tjänstepensionsrätt beretts även den stadigvarande icke-ordinarie tjänstemannapersonalen
(extra ordinarie tjänstemän m. fl.) samt sådana arbetare, som
fylla ett fortlöpande behov av arbetskraft.

De för familjepensionsfrågornas lösning erforderliga förarbetena uppdrogos,
såvitt angår tjänstemän vid den civila statsförvaltningen, genom beslut
av Kungl. Majit den 17 mars 1933 åt 1930 års pensionssakkunniga, sedan
dessa fullgjort sitt uppdrag i fråga örn revision av tjänstepensionslagstiftningan
för samma tjänstemän. Redan tidigare — genom Kungl. Maj:ts beslut
den 8 januari 1932 — hade pensionssakkunniga erhållit uppdrag att verkställa
utredning rörande familjepensionering för arbetare i statens tjänst.

Emellertid avsåg 1930 års pensionssakkunnigas uppdrag icke allenast utarbetandet
av förslag till ordnande av familjepensioneringen för sådana grupper
av statsanställda, som hittills varit i avsaknad av familjepensionsrätt. I
de direktiv för utredningen, som meddelades de sakkunniga, erinrades sålunda,
hurusom beträffande familjepensioneringen för statens tjänstemannapersonal
även i övrigt förelåge åtskilliga spörsmål, vilka vöre av beskaffenhet
att böra snarast möjligt tagas under omprövning. Gällande bestämmelser
för de olika familjepensionsanstalter, i vilka de manliga ordinarie tjänstemännen
för närvarande vore delägare, företedde till sitt innehåll åtskilliga
olikheter såväl med avseende å pensionsavgifter och pensionsförmåner som
beträffande villkoren i övrigt. Detta förhållande sammanhängde med att
reglerna för anstalternas verksamhet ankomme på delägarnas eget bestämmande.
Men även beträffande statens bidrag till de olika kassorna förekomme
mycket betydande skiljaktigheter, föranledda av att beslut örn understöd
åt kassorna fattats vid olika tider och utan aktgivande på understödsgrundernas
likformighet.

Nu antydda missförhållanden, vilka medfört, att befattningshavare i samma
tjänste- och löneställning vid olika förvaltningsområden kunde vara
underkastade mycket skiljaktiga villkor i familjepensionshänseende, hade —
enligt vad i direktiven anfördes — redan tidigare i olika sammanhang uppmärksammats.
Sålunda hade statskontoret vid skilda tillfällen, bland annat
i utlåtanden den 13 december 1923, i fråga örn visst förslag i civilstatens full -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

mäktiges berättelse för tiden 1920—1922, och den 13 december 1930 angående
framlagt förslag till nytt reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa,
berört dessa förhållanden. Vidare erinrades, att 1928 års lönekommitté,
i vars uppdrag ingått att avgiva förslag angående avveckling av systemet
med dyrtidstillägg å familjepensioner, i utlåtande den 27 maj 1931 med
förslag i detta ämne fast uppmärksamheten på olikheterna beträffande statens
bidrag till de särskilda familjepensionskassorna och framhållit angelägenheten
av att frågan om statens bidrag till kassorna och en eventuell utjämning
av dessa bidrag, där de funnes fortfarande böra förekomma, underkastades
utredning. Ytterligare hade riksdagens år 1932 församlade revisorer
i sin berättelse (§ 50) påtalat den brist på enhetlighet, som förefunnes
såväl i fråga om avgifterna till och pensionerna från de olika familjepensionskassorna
som ock beträffande statens bidrag till dessa kassor.

Såsom ett huvudönskemål angavs i utredningsdirektiven, att enhetliga grunder
för familjepensioneringen i möjligaste mån åvägabragtes för olika tjänstemannagrupper.

Till fullgörande av sitt uppdrag framlade 1930 års pensionssakkunniga den
20 juli 1934 betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst (statens offentliga
utredningar 1934:29). Betänkandet innefattade förslag till reglementen angående
familjepension dels för efterlevande till tjänstemän vid den civila
statsförvaltningen (civila familjepensionsreglementet), dels ock för efterlevande
till arbetare i statens tjänst (familjepensionsreglementet för arbetare).
Det förra reglementet avsåg att genom statens försorg ordna familjepensioneringen
för tjänstemän, underkastade civila tjänstepensionsreglementet, det
senare att på enahanda sätt ordna familjepensioneringen för sådana arbetare,
beträffande vilka tjänstepensionsreglementet för arbetare är gällande. Från
civila familjepensionsreglementets tillämpning skulle emellertid tillsvidare
undantagas de ordinarie tjänstemän, som redan vunnit delaktighet i någon
av de nu existerande enskilda pensionskassorna för statstjänstemän.

Pensionssakkunnigas förslag byggde på den huvudprincipen, att kostnaderna
för familjepensioneringen skulle bestridas genom familjepensionsavdrag
å de anställdas löner, beräknade att uttagas under en trettioårig betalningstid.
Familjepensionsunderlagen hade i civila familjepensionsreglementet
valts så, att de icke skulle understiga de familjepensionsunderlag eller
delaktighetsbelopp, vilka enligt de för resp. tjänstemannagrupper förmånligaste
familjepensionsvillkoren blivit i nuvarande kassors reglementen av
Kungl. Majit fastställda, däri inbegripet dyrtidstillägg enligt de för första
halvåret 1934 gällande grunderna (index 153; procenttal för dyrtidstillägg å
tilläggsunder laget 13).

Familjepensionsreglementet för arbetare var uppgjort i nära anslutning till
det föreslagna reglementet för den civila tjänstemannapersonalen.

I avseende å de nuvarande änke- och pupillkassorna uttalades i betänkandet
önskvärdheten av att kassorna kunde omedelbart helt avvecklas men
framhölls tillika, att detta icke läte sig göra bland annat emedan ett över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

flyttande på staten av kassornas tillgångar och förbindelser icke syntes kunna
äga rum utan medverkan från kassornas sida. Det finge emellertid — yttrades
vidare — anses ligga i statens och även det övervägande flertalet tjänstemäns
eget intresse, att icke skilda familjepensioneringssystem under en alltför lång
övergångstid skulle behöva tillämpas vid sidan av varandra. De sakkunniga
hade alltså ansett sitt utredningsuppdrag innefatta att undersöka betingelserna
för ett överflyttande på staten av de särskilda pensionskassornas förbindelser,
i vad de anginge sådan under civila tjänstepensionsreglementet
hörande tjänstemannapersonal, som enligt huvudregeln skulle vara underkastad
bestämmelserna i civila familjepensionsreglementet. Då en dylik undersökning
förutsatte tidsödande försäkringstekniska utredningar rörande kassornas
ekonomiska ställning m. m. ävensom närmare förhandlingar med de
olika kassorna och det framstått såsom ett viktigt önskemål att kunna framlägga
förslag rörande familjepensioneringens huvudgrunder i så god tid, att
frågan kunde underställas 1935 års riksdag, hade de sakkunniga måst avstå
från att nu avgiva förslag angående kassornas avveckling.

över pensionssakkunnigas betänkande avgåvos utlåtanden av tillhopa över
ett hundratal verk och myndigheter, vilka berördes av förslaget, ävensom av
vederbörande familjepensionsanstalter. Yttranden och framställningar i
ärendet ha likaledes inkommit från åtskilliga personalsammanslutningar.

Genom beslut den 5 oktober 1934 uppdrog Kungl. Majit åt generaldirektören
och chefen för telegrafverket, greve H. A. Hamilton, tillika ordförande,
samt chefen för försäkringsinspektionen, filosofie doktorn O. A. Åkesson och
byråchefen för lagärenden i finansdepartementet J. Laurin att i egenskap av
utredningsmän inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag
beträffande det sätt, varpå vid ett ordnande genom statens försorg av
familjepensioneringen för tjänstemän vid nyreglerade verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, de nuvarande familjepensionsanstalternas verksamhet
beträffande dylika tjänstemän borde avvecklas jämte därmed sammanhängande
frågor. Sedermera förordnade departementschefen med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande byråchefen i försäkringsinspektionen, filosofie
doktorn Tim Jansson att biträda utredningsmännen med verkställande avvissa
försäkringstekniska undersökningar.

I anförande till statsrådsprotokollet i samband med de nya utredningsmännens
tillkallande framhöll jag såsom föredragande departementschef,
efter att ha erinrat om det av 1930 års pensionssakkunniga framlagda förslaget,
bl. a. följande:

Familjepensionsförhållandena för civilförvaltningens tjänstemän med nyreglerad
avlöning torde, såsom även de sakkunniga antytt, icke kunna sägas
bliva tillfredsställande ordnade med mindre ensartade grunder för familjepensioneringen
åvägabringas för samtliga de personalgrupper, som komma
att få sin tjänstepensionering enhetligt reglerad genom de av 1934 års riksdag
antagna tjänstepensionsbestämmelserna. Man synes mig fördenskull
icke kunna stanna vid en sådan lösning av den föreliggande frågan, enligt
vilken från en genom statens försorg ordnad familjepensionering skulle uteslutas
alla, som före det tilltänkta nya familjepensionsreglementets ikraftträ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

dande vunnit inträde i de hittillsvarande familjepensionskassorna. Frågan
om avveckling av dessa kassors uppgifter beträffande delägare vid nyreglerade
verk och om nämnda delägargruppers överförande på blivande enhetliga
familjepensionsbestämmelser bör därför nu upptagas till utredning.

Av avgörande betydelse för bedömande av hithörande spörsmål är tydligen,
att rättsförhållandena såväl mellan staten och de särskilda familjepensionskassorna
som även mellan kassorna och de enskilda delägarna klarläggas.
Såsom ett led i utredningen måste vidare, på sätt pensionssakkunniga framhållit,
ingå sådana undersökningar angående kassornas ekonomiska ställning
m. m., som kunna erfordras för upptagande av underhandlingar med representanter
för kassorna rörande villkoren för kassornas avveckling och därmed
sammanhängande frågor. Dylika underhandlingar torde till en början
böra bedrivas med utgångspunkt från de huvudgrunder för familjepensioneringens
ordnande, som föreslagits av pensionssakkunniga. Denna grundval
för underhandlingarna kan emellertid sedermera behöva undergå jämkning
i den mån så påkallas av erinringar, som framkomma i infordrade utlåtanden
över sakkunnigförslaget eller eljest under ärendets fortsatta beredning. De
direktiv, som härutinnan eller i övrigt kunna bliva behövliga under utredningsarbetets
gång, torde få lämnas av chefen för finansdepartementet.

Utredningsarbetet bör i första hand åsyfta att på grundval av de resultat,
som framkomma vid förhandlingar med delegerade för familjepensionskassorna,
åstadkomma en såvitt möjligt enhetlig plan för övergång till de avsedda
generella familjepensionsbestämmelserna. Först sedan på detta sätt
klarhet vunnits rörande de allmänna riktlinjerna för en avveckling av kassornas
uppgifter beträffande delägare vid nyreglerade verk, böra utredningsmännen
skrida till uppgörande av förslag till separata överenskommelser med
de olika kassorna.

I detta sammanhang bör beaktas, att det av pensionssakkunniga föreslagna
familjepensionsreglementet ej skulle bliva tillämpligt å personalgrupper, som
tillhöra oreglerade verk och följaktligen icke bliva underkastade civila
tjänstepensionsreglementets bestämmelser. Ej heller skulle ändrade familjepensionsgrunder
bliva gällande för dem, som före det nya reglementets
ikraftträdande tillträtt pension från familjepensionskassorna, vare sig de äro
efterlevande till delägare vid oreglerade eller vid nyreglerade verk. Med hänsyn
härtill torde i samband med undersökningen rörande avveckling av kassornas
verksamhet beträffande personal vid nyreglerade verk även böra övervägas
frågan, huru vid en dylik avveckling familjepensioneringen för nu omnämnda
grupper av delägare och pensionärer hör handhavas.

Kungl. Majit har sedermera genom beslut den 20 december 1935 uppdragit
åt utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1934 års familjepensionsutredning,
att utarbeta bestämmelser jämväl rörande familjepension för efterlevande
lill befattningshavare vid försvarsväsendet. Samtidigt har Kungl. Majit
bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla ytterligare en utredningsman
för att deltaga i utarbetandet av berörda förslag. Med stöd av
detta bemyndigande har departementschefen såsom sådan utredningsman
tillkallat expeditionschefen i finansdepartementet E. A. Westling.

Såsom ett led i fullgörandet av dess uppdrag har 1934 års familjepcnsionsutredning
med utlåtande den 23 januari 1936 framlagt ett reviderat förslag
till civilt familjepensionsreglemente samt ett i anslutning härtill uppgjort för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

slag till militärt familjepensionsreglemente. I betraktande av det nära samband,
som råder mellan de nya tjänstepensionsreglementena för tjänstemän
och arbetare, ett samband som av 1930 års pensionssakkunniga föreslagits
skola utsträckas även till familjepensioneringen, har familjepensionsutredningen
dessutom funnit sig böra i anslutning till sina förslag till civila och militära
familjepensionsreglementen företaga den överarbetning av pensionssakkunnigas
förslag till familjepensionsreglemente för arbetare, som av utredningsarbetet
beträffande tjänstemännens familjepensionering synts direkt påkallad.

Den viktigaste avvikelsen i familjepensionsutredningens förslag i jämförelse
med det av 1930 års pensionssakkunniga framlagda har avseende å familjepensioneringens
finansiering. Medan sålunda pensionssakkunniga utgingo
från att kostnaderna för ifrågavarande pensionering helt borde bestridas
genom avdrag å de anställdas löner, beräknade att uttagas under en trettioårig
betalningstid, lia 1934 års utredningsmän i enlighet med erhållna direktiv
räknat med fortsatt bidrag av statsmedel till familjepensioneringen.
Avgiftstiden har för de anställda samtidigt utsträckts till att omfatta hela
den tid, under vilken de inneha med pensionsrätt förenad befattning.

Beträffande avvecklingen av de nuvarande familjepensionskassorna erinrar
utredningen i utlåtandet den 23 januari 1936, att överläggningar inletts
med vissa av dessa kassor angående villkoren och förutsättningarna för statens
övertagande av kassornas verksamhet. Därvid uttalas den förhoppningen,
att överläggningarna med kassorna inom kort skola kunna förås till
sådant resultat, att förslag till avtal rörande deras övertagande av staten skall
kunna av utredningen framläggas.

Över familjepensionsutredningens förslag lia infordrade yttranden avgivits
av statskontoret, riksräkenskapsverket, försäkringsinspektionen och statens
pensionsanstalt, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen, arméförvaltningen (med överlämnande
av yttranden av bl. a. chefen för generalstaben), marinförvaltningen (med
överlämnande av yttranden av bl. a. chefen för marinstaben) och flygstyrelsen,
de tre statliga lönenämnderna samt direktionerna över arméns och
marinens familjepensionskassor. Skrifter i anledning av utredningens förslag
hava dessutom inkommit från av fullmäktige för statens järnvägars änke-
och pupillkassa utsedda delegerade, styrelsen för svenska järnvägsmannaförbundet,
styrelsen för de extra jägmästarnas förbund, personalföreningen
vid statens vattenfallsverk, svenska officersförbundet och svenska under -officersförbundet gemensamt, försvarsväsendets underbefälsförbund samt
slutligen från föreningen kvinnor i statens tjänst jämte vissa sammanslutningar
av kvinnliga befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och
postverket.

Utredningen har sedermera med skrivelse den 29 februari 1936 överlämnat
en mellan utredningen och utsedda delegerade för civilstatens änke- och pupillkassa
den 7 februari 1936 träffad preliminär överenskommelse om villkoren
för statens övertagande av kassans rörelse, överenskommelsen — vilken remitterats
till vissa myndigheter för yttrande — har från utredningens sida

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

ingåtts under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande samt
från delegerades sida under förbehåll av godkännande av kassans fullmäktige.

Behovet av en nyordning av de statsanställdas familjepensionering har en-Departementsligt
min mening blivit av verkställda utredningar klart ådagalagt. Såsom cheten jag

framhöll i de för 1934 års familjepensionsutrednings arbete angivna riktlinjerna,
torde familjepensionsförhållandena för tjänstemän med nyreglerad
avlöning icke kunna sägas bliva tillfredsställande ordnade med mindre ensartade
grunder för familjepensioneringen åvägabringas för samtliga de personalgrupper,
som numera fått sin tjänstepensionering enhetligt reglerad genom
de nya tjänstepensionsreglementena. önskemålet om ernående av motsvarande
likformighet på familjepensionsområdet vinner emellertid särskild
aktualitet, då det gäller att uppfylla det gamla önskemålet örn familjepensionsrätt
för icke-ordinarie tjänstemän ävensom för arbetare.

Även beträffande statens bidrag till familjepensioneringen är en större enhetlighet
påkallad. Dessa bidrags utmätande efter skiftande grunder för olika
kassor, på sätt jag strax skall närmare angiva, måste betecknas såsom en
föga rationell ordning och leder dessutom till ett för såväl befattningshavare
som pensionstagare mindre rättvist resultat. De efter ensartade grunder utgående
dyrtidstilläggen ha ytterligare bidragit till att skärpa olikheterna
mellan pensionsförmåner från olika familjepensionskassor, i det att den högsta
kassapensionen också för med sig det högsta dyrtidstillägget.

överhuvud kan jag instämma i det uttalandet av 1930 års pensionssakkunniga,
att det ligger i sakens natur att staten, som i stort sett lyckats genomföra
ett enhetligt system för lön och tjänstepension åt sina tjänstemän, nu
också bör gripa sig an med ett rationellt ordnande av sina anställdas familjepensionering.

Enligt min mening anvisar också den verkställda utredningen möjlighet
att småningom ernå en tillfredsställande lösning av hela familjepensionsfrågan.
Denna är visserligen, såsom jag senare skall ytterligare utveckla, alltjämt
också beroende på fortgången av förhandlingarna rörande kassornas
överlåtande å staten, men dessa förhandlingar lia fortskridit så långt, att det
synes önskvärt att nu underställa riksdagen de nya familjepensionsbestämmelserna.
Jag hyser den förhoppningen att senare under innevarande riksdag
kunna framlägga förslag till överenskommelser med åtminstone några av
de större kassorna och att i samband därmed beslut skall kunna fattas om de
nya bestämmelsernas ikraftträdande för de ifrågavarande förvaltningsområdena.

Innan jag övergår till att angiva de närmare grunderna för en lösning av
familjepensionsfrågan, torde jag få lämna en kort översikt över den historiska
utvecklingen av familjepensioneringen för olika grupper av statsanställd personal
samt en närmare redogörelse för statens bidrag till familjepensioneringen.
Beträffande de olika kassornas nu gällande huvudsakliga pensionsbestämmelser
torde jag få hänvisa lill en i tabellform gjord sammanställning,
vilken fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilaga A).

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Återblick på familjepensioneringen för statens ordinarie

befattningshavare.

Manliga befattningshavare vid civilförvaltningen.

Den under statens medverkan anordnade pensioneringen av efterlevande
till befattningshavare i statens tjänst har gamla anor. Intill början av 1800-talet, då ännu inga pensionsinrättningar för civila tjänstemäns änkor och
barn bildats, hade emellertid de efterlevande ej att påräkna annat understöd
än den begravningshjälp eller s. k. nådårsbesparing, som av den avlidne tjänstemannen
under livstiden intjänats; befunno de sig i synnerligen behövande
omständigheter, kunde de stundom efter särskild framställning hos Kungl.
Majit eller riksdagen erhålla något mindre belopp å de s. k. beneficii- och
benådningsstaterna eller från särskilda smärre anslag.

Enligt en mängd förordningar på 1600- och 1700-talen voro tjänstemännen
förpliktade att, då de vunnit befordran till en syssla, under viss tid (högst ett
år) tjäna antingen utan lön, örn de förut icke innehaft ordinarie tjänst, eller
örn de tidigare ägt sådan tjänst, med den lön som åtföljt den frånträdda befattningen.
Genom en förordning den 10 februari 1819 bestämdes nämnda
väntetid till högst sex månader. Den intjänta lönebesparingen — den s. k.
begravningshjälps- eller nådårsbesparingen — utbetalades till de efterlevande,
därest tjänstemannen avlidit i tjänst eller sedan han avgått med pension
från allmänna indragningsstaten. Hade däremot tjänstemannen erhållit avsked
från tjänsten utan att överflyttas å allmänna indragningsstaten, förlorade
hans efterlevande all rätt till den av honom förut intjänta begravningshjälpen.

En med begravningshjälpen likartad förmån utgjorde för efterlevande till
vissa tjänstemän de s. k. tjänst- och nådåren, varmed förstods rätt att tillgodonjuta
de med den avlidnes tjänst förenade avlöningsförmånerna under
den återstående delen av tjänståret och det därpå följande året (nådåret)
mot skyldighet att under tiden utan kostnad för statsverket ombesörja tjänstens
uppehållande, således en förmån som heller icke medförde någon särskild
utgift för staten. Rätten till tjänst- och nådår kan räknas till prästerskapets
privilegier, alltsedan Örebro artiklar av år 1586 stadgade, att prästernas
änkor »skulle vara fritt sittande vid prästgäld efter sina mäns död ett år
omkring, dock med förord att de det året över så beställat, att kyrkotjänsten
bliver redeligen uppehållen, så ock svara till all tunga» m. m. Till följd av
sambandet mellan kyrka och skola tillförsäkrades sedermera motsvarande förmån
skolornas och universitetens befattningshavare. Såsom en kvarleva
från äldre tider har tjänst- och nådårsrätten bibehållit sig ända till senaste
tid, ehuru alltmer kringskuren och till omfattningen begränsad. Nämnas
må sålunda, att i kungörelsen den 17 december 1926 (nr 524) angående
ändrade bestämmelser i fråga örn den stärbhus efter präst tillkommande förmånen
av tjänst- och nådår förordnades, dels att tjänstårsrätten skulle om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

fatta en tid av sex månader, räknat från och med månaden näst efter den,
under vilken tjänstinnehavare avlidit, dels ock att nådårsrätten skulle ställas
under avveckling från den 1 maj 1927. För undervisningsväsendets befattningshavare
upphävdes nådårsrätten år 1878 i samband med genomförandet
av ordnad familjepensionering, och även rätten till tjänstår är numera helt
avskaffad för denna personalkategori.

Sedan försäkringstanken börjat tränga igenom, framstod tydligare än förut
behovet att sörja för tjänstemännens efterlevande på ett effektivare och
mera tillfredsställande sätt än som kunnat ske genom nämnda anordningar.
Sålunda började man, på initiativ i vissa fall av staten, i andra fall av tjänstemännen
själva, bilda föreningar eller kassor för pensionering av efterlevande
änkor och barn, och till dessa pensionsinrättningar lämnades i viss utsträckning
bidrag av statsmedel för att det med dem avsedda syftet skulle kunna
förverkligas. Då pensionskassorna uppstått på olika tider och under olika
förhållanden samt statsbidraget utgått efter skiftande grunder, förete kassornas
reglementen sinsemellan stora olikheter, på sätt framgår av den nämnda
sammanställningen över pensionsvillkoren (Bilaga A).

Den äldsta av de alltjämt existerande pensionskassorna för pensionering
av efterlevande till civila tjänstemän är tullstatens enskilda pensionsinrättning,
som stiftades år 1805 och ursprungligen byggde på frivillig anslutning.
Enligt en författning den 16 februari 1833 utgå dessutom särskilda pensioner
direkt av tullmedel till tulltjänstemäns i fattigdom efterlämnade änkor och
barn. Dessa pensioner, som ha ren understödskaraktär, utgå endast örn den
avlidne tjänstemannens kvarlåtenskap icke utvisar så stor kapitalbehållning,
att räntan därav, beräknad efter 3 procent, uppgår till beloppet av den pension,
som enligt de i författningen närmare angivna grunderna kan ifrågakomma.

Under namn av civilstatens enskilda änke- och pupillfond bildades år 1826
en familjepensionskassa, som förenades med den samtidigt grundade, för
tjänstepensionering avsedda civilstatens pensionsinrättning. Fondens uppgift
var att genom avgifter och erforderliga tillskott från pensionsinrättningen
bestrida familjepensioneringen. År 1908 avvecklades pensionsinrättningen
och ombildades änke- och pupillfonden till den nuvarande civilstatens änkeoch
pupillkassa.

Universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn
erhöll sitt första reglemente år 1849, varefter stadgar för en v aktbetjäning ens
vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn erhöll universitetskanslerns
stadfästelse år 1873. Närmaste föregångare till den nuvarande
pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare vid universitetet
i Lund fick sitt reglemente fastställt av Kungl. Maj:t år 1863.

Av kommunikationsverkens befattningshavare äro de ordinarie manliga
tjänstemännen vid postverket och statens vattcnfallsverk delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa, medan däremot tjänstemännen vid statens järnvägar
och telegrafverket lia sin familjepensionering ordnad genom egna kassor,
statens järnvägars änke- och pupillkassa, bildad år 1872, samt telegrafverkets
änke- och pupillkassa, bildad år 1875.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

För de allmänna läroverkens lärare fanns tidigare en särskild pensionskassa,
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa (bildad
år 1878), men år 1926 övertogos kassans tillgångar och förbindelser av statens
pensionsanstalt, som sedan dess ombesörjer familjepensioneringen för
ifrågavarande befattningshavare.

Vid sidan av här nämnda änke- och pupillkassor och pensionsinrättningar,
för vilka samtliga gäller, att delaktigheten enligt Kungl. Maj:ts förordnande
är obligatorisk, finnas åtskilliga för särskilda grupper av civila tjänstemän
inrättade kassor och understödsföreningar med huvudsaklig uppgift
att bereda pension eller understöd åt efterlevande, men där delaktigheten i
allmänhet är frivillig. Bland dessa må nämnas lotsverkets enskilda pensionskassa,
i vilken rätt till inträde är medgiven varje vid lotsstyrelsen eller
lotsverket anställd befattningshavare intill 55 års ålder, medan skyldighet
att medelst erläggande av avgifter till kassan bereda änka och barn pension
från densamma åligger en var, som före 1914 års utgång tillträtt ordinarie
befattning vid lotsverket. Tjänstemän, som efter sistnämnda tidpunkt
blivit ordinarie, äro pliktiga att såsom delägare inträda i civilstatens
änke- och pupillkassa.

En särställning intager föreningen till understöd för (inkor och oförsörjda
barn efter häradshövdingar, landssekreterare och landskamrerare, vilken
förening erhöll av Kungl. Maj:t fastställt reglemente redan år 1844.
Pliktiga att ingå i denna förening äro samtliga häradshövdingar, landssekreterare
samt landskamrerare, och medlemsavgifterna äro exigibla. Medlemsskap
i föreningen fritager dem emellertid icke från skyldighet att tilllika
tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa.

Därjämte äro hos socialstyrelsen inregistrerade ett antal understödsföreningar,
med huvudsakligt syfte att bereda pension eller understöd åt efterlevande
till befattningshavare i statens tjänst, och bland dessa må nämnas
understödsföreningen Stockholms brevbärares änke- och pupillkassa, understödsföreningen
Malmö tullstats enskilda pensionsinrättning, dalalantmätarnas
understödsförening, landsfiskalernas i Kopparbergs län enskilda
pensions- och understödsförening, understödsföreningen Västernorrlands
läns landsstats pensionskassa, lantmätarnas i Västerbottens län understödsförening,
lantmätarnas i Norrbottens län understödsförening samt understödsföreningen
Sandhamns lotsars änke- och pupillkassa.

Kvinnliga befattningshavare vid civilförvaltningen.

Behovet av en genom statens medverkan ordnad familjepensionering för
kvinnliga befattningshavare var tidigare icke särskilt framträdande, så
länge rätt väsentliga hinder stodo i vägen för gifta kvinnors anställande eller
kvarblivande i statstjänst. De kvinnliga tjänstemännen voro sålunda i allmänhet
—- och äro alltjämt — uteslutna från delaktighet i de familjepensionskassor,
som upprättats för ombesörjande av pensionering av efterlevande
till statstjänstemän. Den allmänna regeln följdes emellertid icke
vid ordnandet av familjepensioneringen för folkskollärarkåren. När år

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

1875 reglemente första gången utfärdades för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa, föreskrevs sålunda skyldighet för såväl manliga som kvinnliga
lärare att vara delägare i kassan. År 1880 vidtogs härutinnan den förändringen,
att folkskollärarinnornas delägarskap blev frivilligt, men alltjämt
kvarstod dock möjligheten för kvinnliga lärare att på detta sätt sörja för
sina efterlevande barns pensionering. Enligt reglementet för statens pensionsanstalt,
vilken övertagit den familjepensionering, som förut åvilade
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, har familjepensionsdelaktigheten
åter blivit obligatorisk även för kvinnliga innehavare av i reglementet avsedda
tjänster. Familjepensionsförmånen är dock för kvinnor begränsad
till att avse pension åt efterlevande barn, och familjepensionsavgiften har
utmätts i förhållande härtill.

Även ordinarie kvinnliga lärare vid det statliga undervisningsväsendet lia
fått sin familjepensionering på liknande sätt ordnad genom anslutning till
statens pensionsanstalt.

De s. k. behörighetssakkunniga uttalade i sitt den 27 december 1920 avgivna
betänkande i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster (del II),
att de med avseende å familjepensioneringen ansett riktigt och lämpligt, att
kvinnliga befattningshavare i statstjänst under samma förutsättningar som
manlig befattningshavare ålades skyldighet att sörja för pensionering av
efterlevande barn. Den ifrågasatta pupillpensioneringen borde enligt de
sakkunnigas mening äga rum genom befintliga änke- och pupillkassor, vilkas
reglementen av sådan anledning borde ändras så, att delägarskap bleve
medgivet även för kvinnliga befattningshavare.

Förslaget att de kvinnliga befattningshavarna skulle inträda i de för
manliga tjänstemän avsedda änke- och pupillkassorna fann 1921 års lönekommitté
för sin del icke lämpligt. Kommittén föreslog i stället i sitt betänkande
angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlöningsoch
pensionsförhållanden m. m. (statens offentliga utredningar 1923: 62) en
anordning, enligt vilken staten skulle övertaga pensioneringen av de kvinnliga
befattningshavarnas pupiller efter enahanda grunder, som tillämpas
för vederbörande änke- och pupillkassa.

I överensstämmelse med sistnämnda förslag blev även de kvinnliga tjänstemännens
familjepensionering vid 1925 års riksdag ordnad. Bestämmelser
i ämnet utfärdades genom kungörelse den 18 juni 1925 (nr 279) angående
pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i
statens tjänst.

Enligt dessa bestämmelser är envar kvinnlig innehavare av ordinarie befattning
i statens tjänst med avlöning enligt grunder, sorn fastställts år 1925
eller senare, skyldig att genom erläggande av avgifter bereda rätt till pension
åt efterlevande barn. Avgifterna utgå med enahanda belopp, som i vederbörande
pensionsinrättnings reglemente äro stadgade för manlig innehavare
av samma befattning eller befattning i samma lönegrad, ehuru pensionsförmånen
är inskränkt till att avse allenast barn efter den kvinnliga tjänste -

mannen.

Kungl. Majlis proposition nr 201.

De kvinnliga befattningshavarnas enligt 1925 års kungörelse utgående familjepensionsavgifter
tillgodoföras för närvarande vederbörande tjänstepensionsfonder
men bliva därvid särskilt redovisade såsom familjepensionsmedel.
En sammanställning rörande dessa familjepensionsmedel torde få fogas vid
statsrådsprotokollet (bilaga B).

Beställningshavare vid försvarsväsendet.

Den militära familjepensioneringén har såtillvida följt en annan utvecklingslinje
än den civila, att den varit tämligen nära förbunden med de organ,
som omhänderhaft de militära beställningshavarnas tjänstepensionering,
nämligen arméns och flottans pensionskassor.

Med den år 1756 inrättade arméns pensionskassa har sålunda sedan gammalt
varit förenad arméns änke- och pupillkassa, för vilken det första reglementet
av Kungl. Maj:t fastställdes den 20 maj 1817. Till sistnämnda kassas
bildande ålades samtliga delägare i arméns pensionskassa en »tillökningsavgift»
av en procent å kassapensionen, motsvarande två procent av den blivande
änkepensionen. Efter olika förslag till ombildning av kassan kom en
sådan slutligen år 1883 till stånd, i det att beslut då fattades örn den äldre
kassans avveckling och örn bildande av en ny kassa, arméns nya änke- och pupillkassa,
vilken år 1935 erhållit den ändrade benämningen arméns familjepensionskassa.

Ursprunget till marinens pensionsväsende föreligger i en i Stockholm den
1 juli 1642 ingången frivillig, skriftlig överenskommelse mellan »underskrivne
över- och underofficerare, båtsmän, bösseskyttar, timmermän, snickare,
smeder m. fl.», som tjänade under rikets amiralitet och sjöstat, varigenom
de medgåvo, att av varje daler, som de åtnjöto i lön, finge avdragas en fyrk.
Dessa penningar, tillika med vad som kunde falla uti »armbössan» hemma
och på resor, skulle mottagas och redovisas av »bokhållaren». Holmamiralen
jämte superintendenten vid amiralitetet utsågos att vara tillsyningsman
över de insamlade medlen och deras förvaltning. Dispositionen av dessa förbehölls
däremot amiralitetskollegium. Av denna överenskommelse utvecklade
sig efter hand den s. k. amiralitetskrigsmanskassan, för vilken det första
reglementet utfärdades av Kungl. Majit den 28 april 1696.

Efter åtskilliga förändringar fastställdes den 20 december 1825 nytt reglemente,
enligt vilket kassan uppdelades i två särskilda fonder, pensions- och
gratialfonderna, vilka tillädes var sin andel i kassans dåvarande tillgångar
och inkomster, den förra avseende pensioneringen av ämbets- och tjänstemän
samt gemenskapen, den senare pensioneringen av änkor och barn. Denna
uppdelning ägde sedermera i sina huvuddrag bestånd till dess den militära
tjänstepensioneringen genom beslut av 1935 års riksdag i enlighet med
det då antagna militära tjänstepensionsreglementet överflyttades till statskontoret.
I samband härmed ombildades flottans pensionskassa till att uteslutande
vara en familjepensionsanstalt med benämningen marinens familjepensionskassa.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Statens nuvarande bidrag till familjepensioneringen.

Ehuru kostnaderna för familjepensioneringen ansetts till huvudsaklig del
böra bestridas av tjänstemännen själva, ha dock bidrag av statsmedel till betydande
belopp kommit de olika familjepensionskassorna och dessas delägare
till godo. Bidragen hava utgått och utgå alltjämt i skiftande former
och efter växlande grunder.

Statsbidrag till kassorna.

Civilstatens änke- och pupillkassa (dåvarande civilstatens enskilda änkeoch
pupillfond) tillerkändes sålunda ursprungligen bidrag i form av årliga
understöd från den i väsentlig mån genom statsanslag uppehållna civilstatens
pensionsinrättning. Då änke- och pupillfonden från och med år 1908 ombildades,
utgick man från att pensionskostnaderna skulle helt och hållet bestridas
av delägaravgifterna, för dåvarande delägare dock med anlitande av
pensionsinrättningens vid ombildningen förefintliga fonder, samt att statsanslag
endast skulle utgå såsom bidrag till de förvaltningskostnader, som
icke föranleddes av fullmäktigsammanträden. För närvarande uppgår detta
förvaltningsbidrag till 50,000 kronor årligen.

Vad därefter angår statens järnvägars änke- och pupillkassa, hade Kungl.
Majit redan i den för järnvägsstyrelsen den 17 september 1869 utfärdade
instruktionen föreskrivit, att de medel, som inflöte för böter, ådömda järnvägspersonalen
för tjänstefel, skulle avsättas till förmån för en änke- och
pupillkassa. Senare anslogos ytterligare medel för en dylik kassa och i det
år 1872 utfärdade reglementet för »statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa»
upptogos bland kassans tillgångar följande indirekta statsbidrag:

1) böter, ådömda järnvägspersonalen för tjänstefel;

2) avkastningen av sådana, statens järnvägstrafik tillhöriga jordstycken,
vilka icke äro till boställsjord upplåtna eller för trafikens skötande eller annat
allmänt behov erforderliga;

3) inkomster vid försäljning av sådana inom järnvägens område tillvaratagna,
men icke inom behörig tid återfordrade effekter, och av sådant kvarliggande
outlöst gods, som på grund av gällande trafikreglemente på offentlig
auktion avyttras;

4) inkomster för registrering och förvaring av sådana tillvaratagna eller
till förvaring inlämnade effekter, som av ägaren återtagas emot avgift, enligt
av trafikstyrelsen fastställd taxa;

5) inkomster av medgivna rättigheter till försäljning och annonsering
inom järnvägens område;

6) inkomster av försålda gångbiljetter och inträdesbiljetter till stationernas
väntsalar; samt

7) inkomster av den från statens järnvägstrafiks expeditioner samlade och
försålda makulatur.

Ifrågavarande förmåner tillkomma alltjämt änke- och pupillkassan, numera
dessutom utökade med inkomst av försålda plattformsbiljetter. De

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

härigenom kassan tillförda inkomsterna uppgingo under år 1935 till sammanlagt
331,581 kronor.

Såsom grundplåt till bildandet av en pensionsinrättning för telegrafverket
medgav Kungl. Majit genom beslut den 11 juni 1868, att av de medel, som
inflöte genom försäljning av makulatur och annat pappersavfall, jämte räntorna
därå finge bildas en särskild, under telegrafstyrelsens inseende och
förvaltning stående fond, av vars årliga avkastning skulle utdelas »tillfälliga
understöd åt avskedade behövande tjänstemän och betjänte vid telegrafverket
samt deras änkor och barn». Denna förmån har sedermera telegrafverkets
änke- och pupillkassa fått behålla. I direkta och indirekta statsbidrag åtnjuter
kassan:

1) inkomster av försåld makulatur;

2) böter och vitén, som ådömas telegrafverkets tjänstemän för fel eller
försummelser i tjänsten;

3) årligt bidrag från telegrafverket med belopp, som Kungl. Maj:t för
varje år bestämmer (sedan år 1908 utgående med kronor 27:50 per år och
delägare bland i tjänst varande befattningshavare).

Värdet av omförmälda statsbidrag belöpte sig för år 1935 till 68,582
kronor.

Enligt 1884 års reglemente för tullstatens enskilda pensionsinrättning ägde
pensionsinrättningen, utöver stadgade avgifter från delägarna, åtnjuta

l:o andel av böter, enligt gällande tullstadga;

2:o behållna auktionssumman för försålda, för tullverket icke behövliga
eller gagneliga handlingar;

3:o tre procent av den inkomst, tjänsteman vid tullverket i egenskap av
målsägande tillkommer av förbrutna dömda varor, ävensom av böter, vilka
för en del överträdelser mot tullförfattningarna åläggas, samt två procent av
dylik inkomst, som tillfaller målsägande, vilken ej är anställd i tullverkets
tjänst;

4:o två procent av den andel, som tullverkets tjänstemän, efter allmänna
författningar och särskilda föreskrifter, åtnjuta i aktoratsprovision, kustchefsprocent,
anmärkningsprocent och auktionsprovision; samt

5:o då tjänst vid tullverket är ledig och kommer att i vanlig ordning återbesättas,
den del av den till tjänsten hörande avlöningen efter stat, som
efter generaltullstyrelsens beprövande finnes icke erfordras för tjänstens
uppehållande under dylik ledighet.

Genom kungörelse den 15 juni 1922 (nr 377) har sedermera Kungl. Majit
förordnat, att samtliga slag av tulltjänstemän tillkommande extra inkomster
med undantag av s. k. beslagarandelar skulle från och med den 1 januari
1923 upphöra att till dem utgå, varigenom vissa av nyss uppräknade inkomster
för pensionsinrättningen bortfallit. Den under punkt 5 omförmälda inkomstposten
har även blivit indragen, dock mot särskild gottgörelse i form
av ett å tullverkets pensionsstat uppfört anslag å 13,000 kronor.

Sedan Kungl. Majit den 28 september 1934 fastställt nytt reglemente för
tullstatens enskilda pensionsinrättning uppfördes på Kungl. Majits förslag av
1935 års riksdag under elfte huvudtiteln ett särskilt anslag under rubriken
»bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning». I detta anslag inräkna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

des dels det belopp å 13,000 kronor, som tidigare anvisats såsom gottgörelse
till pensionsinrättningen för mistade andelar av avlöning vid vakanta tjänster,
dels ock ett belopp av 40,000 kronor, motsvarande de beräknade kostnaderna
för bötesandelar m. m., vilka enligt gällande reglemente tillkommo
pensionsinrättningen. Anslaget beräknades till i avrundat belopp 55,000 kronor.

Till bestridande av de familjepensioner, vilka enligt den förut omförmälda
författningen den 16 februari 1833 av allmänna medel utgå till tulltjänstemäns
i fattigdom efterlämnade änkor och barn, har under senare år anvisats
ett förslagsanslag å 25,000 kronor. Genom beslut den 12 april 1935 har emellertid
Kungl. Majit förordnat, att vad i 1833 års författning föreskrives icke
skall hava avseende å efterlevande efter sådana delägare i tullstatens enskilda
pensionsinrättning, som avlidit efter den 30 september 1934.

Vad angår pensionsinrättningarna vid rikets universitet, finnas såsom statsbidrag
för universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor
och barn upptagna

1) gratialanslag å 7,140 kronor, varur utgå till professorernas, överbibliotekariens
och räntmästarens änkor högst 240 kronor för var och en samt till
övriga tjänstemäns änkor högst 180 kronor för var och en, medan återstoden
tillfaller universitetets pensionsinrättning;

2) statsanslag till pensionsinrättningen å 9,000 kronor, av vilket belopp tre
fjärdedelar fördelas mellan pensionärerna i pensionsinrättningen efter de regler,
som äro eller kunna bliva fastställda för avkastningen av pensionsinrättningens
pensionstilläggsfond, medan den återstående fjärdedelen överföres
till pensionsinrättningens pensionsfond.

Statsbidraget uppgår sålunda till sammanlagt 16,140 kronor för år.

Vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och
barn åtnjuter icke något direkt anslag av statsmedel. Däremot finnes i universitetets
stat uppfört ett anslag å 600 kronor till »gratial för lägre betjäningens
änkor och barn eller betjänte själva, då de blivit oförmögna till tjänstgöring».

Pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare vid universitetet
i Lund kan bland sina inkomster räkna

1) jämlikt kungl, brev den 6 juni 1925 från universitetets reservfond till
inrättningen inflytande medel; samt

2) ordinarie statsanslag å 7,200 kronor.

Rörande den förstnämnda inkomstposten må bemärkas följande. Besparingar
å vissa i avlöningsstaten ingående anslagsposter ingå till reservfonden,
vilken står under kanslerns disposition för universitetets vetenskapliga och
ekonomiska behov i den ordning universdtetsstatuterna stadga. Tillsvidare och
till dess Kungl. Majit annorlunda förordnar, skall till pensionsinrättningen
för Lunds universitets ämbets- och tjänstemäns änkor och barn ingå en
tredjedel av de till reservfonden för varje år sålunda ingående besparingarna.
Det belopp, som på grund av dessa bestämmelser tillfördes pensionsinrätt Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201. 3

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

ningen för budgetåret 1934/1935, uppgick till 5,700 kronor. Båda inkomstposterna
tillhopa utgjorde sålunda 12,900 kronor.

Lotsverkets enskilda pensionskassa äger enligt det av Kungl. Maj:t fastställda
reglementet såsom tillfälliga inkomster räkna böter, ådömda enligt gällande
lotsförfattningar, samt inkomst av försäljning av tomkärl från fyrarna och
av makulatur vid lotsstyrelsen och lotsdistriktsexpeditionerna.

Härav inflytande medel uppgingo emellertid för år 1935 till allenast 411
kronor.

Vidkommande statens pensionsanstalt, som, enligt vad i det föregående
berörts, bland annat ombesörjer familjepensioneringen för befattningshavare
vid det statliga undervisningsväsendet, utgår till nämnda anstalt såsom statens
bidrag till pensionering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverken,
pedagogier, seminarier m. m. ett anslag å 157,276 kronor, vilket utgör
vederlag för den rätt till tjänst- och nådår, som tidigare förefunnits men
indragits.

Såsom i årets statsverksproposition under elfte huvudtiteln, punkten 38,
framhållits, ha de militära pensionskassorna för sin familjepensionering sedan
lång tid tillbaka åtnjutit — förutom indirekt understöd i form av att staten
bestritt administrationskostnaderna för denna pensionering —- jämväl direkt
bidrag till familjepensionsverksamheten. För arméns änke- och pupillkassa,
numera benämnd arméns familjepensionskassa, bestämdes grunderna för
detta bidrag genom beslut av 1883 års riksdag. Beslutet innebar, att bidraget
skulle utgå med lV2 procent årligen å summan av de löner och beklädnadsbidrag,
vilka enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid bestämmande
av fyllnadspension. I dessa grunder har sedermera någon ändring
ej ägt rum i annan mån än att desamma kompletterats med bestämmelse
om bidrag beträffande personal, som övergått till reservstat. Efter
samma norm som för militära befattningshavare har statsbidrag utgått till
familjepensioneringen för pensionskassans personal.

Vid 1908 års riksdag fastställdes beträffande statsbidrag till flottans pensionskassas
familjepensionsfond, den s. k. gratialfonden — vilken numera
uppgått i marinens familjepensionskassa — grunder av samma innebörd som
de för arméns änke- och pupillkassa bestämda. Från det enligt dessa grunder
uträknade statsbidragsbeloppet skulle avgå det anslagsbelopp å 16,650 kronor,
som beviljats och alltjämt finnes uppfört i riksstaten såsom ersättning
till flottans pensionskassas gratialfond för vissa äldre, sedermera till statsverket
indragna inkomster.

Vid anmälan av nämnda punkt i årets statsverksproposition anförde jag
såsom föredragande departementschef vidare:

De sålunda gällande grunderna för det direkta statsbidraget till den militära
familjepensioneringen ha länge varit föråldrade. Genom ny lönereglering
för försvarsväsendets personal upphörde från och med år 1922 det lönesystem,
på vilket bidragsberäkningen var grundad, och med genomförandet
av 1925 års nya försvarsorganisation har successivt en väsentlig rubbning
skett i personalstaterna. Såväl till följd härav som på grund av vissa andra
omständigheter ha bidragsgrunderna blivit alltmera svårtillämpade. Såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

än mera irrationella framstå dessa grunder, sedan numera en ny tjänstepensionslagstiftning
genomförts. Denna lagstiftning har avskaffat begreppet
fyllnadspension och därmed helt upphävt sambandet mellan pensionsförmånen
och det tidigare lönesystemet, en omständighet som också beträffande
familjepensionernas bestämmande påkallat förslag till nya bestämmelser, vilka
för närvarande äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Nu berörda förhållanden synas nödvändiggöra en ändring i gällande grunder
för statsbidrag till de militära familjepensionskassorna. Lämpligast synes
vara att, såsom skett beträffande statens bidrag till vissa andra familjepensionsinrättningar
för statstjänstemän, bidragen fastställas till vissa fixa
belopp, oberoende av växlingar i personalstaternas omfattning. För en riktig
och lämplig avvägning av bidragsbeloppen torde emellertid erfordras en närmare
undersökning rörande de nuvarande bidragsgrundernas tillämpning,
vilken undersökning nu icke medhunnits. I avvaktan på en dylik undersökning
torde statsbidragen för nästa budgetår böra bestämmas till ungefär
samma belopp, som på grundval av nuvarande bestämmelser utbetalats för
innevarande budgetår, men med iakttagande av viss minskning på grund av
den nedgång i personalkadrerna, som betingas av den fortgående avvecklingen
av försvarsväsendets övergångsstater. De utbetalade beloppen för innevarande
budgetår utgöra för arméns familjepensionskassa 120,993 kronor och
för marinens familjepensionskassa — utöver förenämnda anslag till ersättning
för minskade inkomster — 44,440 kronor. I anslutning härtill torde
bidragsanslagen böra för nästkommande budgetår upptagas till respektive
118,000 kronor och 43,000 kronor.

Det framlagda riksstatsförslaget för budgetåret 1936/1937 upptager jämte
sistnämnda tre anslag även anslag till de båda kassornas förvaltningskostnader
å resp. 55,100 och 29,800 kronor.

Utöver förut angivna former av bidrag till familjepensioneringen har staten
under senare år tillskjutit högst betydande belopp såsom pensionstillägg
och dyrtidstillägg å de familjepensioner, som enligt familjepensionskassornas
reglementen utgå.

Pensionstillägg.

Enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 361) med däri den 18 juni 1926
(nr 275) vidtagen ändring äga änkor och minderåriga barn efter befattningshavare
i statens tjänst, som uppbära pension eller därmed jämförligt understöd
av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt för familjepensionering
av dylika befattningshavares änkor och barn, åtnjuta pensionstillägg
efter i kungörelsen närmare angivna grunder. Pensionstillägg utgår,
om den änka ensam tillkommande pensionen understiger 600 kronor för år,
med

90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor;

60 kronor, där pensionen utgör 330 kronor eller därutöver intill 450 kronor,
samt

30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver.

För änka med ett eller flera minderåriga barn skall, under förutsättning
att i pensionen icke ingår förhöjning i förhållande till barnantalet och att

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

särskilda pupilltillägg icke heller utgå, nämnda pensionstillägg ökas med
20 % för varje barn.

Till minderåriga barn utan pensionsberättigad moder utgå likaledes pensionstillägg,
nämligen till ett barn, om pensionen understiger 300 kronor,
med belopp, varierande mellan 45 och 15 kronor för år alltefter pensionens
storlek. För två barn gäller i fråga om pensionstillägg vad för änka ensam
finnes stadgat; beträffande tre barn vad örn änka med ett barn är stadgat

o. s. v.

Från åtnjutande av pensionstillägg äro emellertid undantagna de änkor och
barn, vilkas pensioner avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som
för vissa befattningshavare blivit gällande enligt 1920 års pensionslag för
kommunikationsverken eller enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456)
med bestämmelser för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension.
Undantagna från pensionstillägg äro sålunda i stort sett efterlevande till befattningshavare
med nyreglerad avlöning.

Dyrtids tillägg.

Allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn
efter befattningshavare i statens tjänst finnas meddelade i kungörelse den 15
juni 1923 (nr 267) med däri senare vidtagna ändringar. Enligt ifrågavarande
bestämmelser utgår dyrtidstillägget i förhållande till ett för månad beräknat
tilläggsunderlag, bestämt sålunda, att om den å månad belöpande pensionen
uppgår till 125 kronor eller därutöver, tilläggsunderlaget utgöres av pensionens
belopp; understiger däremot pensionen 125 kronor för månad, motsvarar
tilläggsunderlaget summan av pensionen och ett belopp av 30 kronor, dock
må tilläggsunderlaget i sådant fall ej överstiga 125 kronor och ej heller 160
procent av pensionsbeloppet. Den allmänna regeln är för övrigt den, att
dyrtidstillägget å oreglerade familjepensioner utgår efter ett procenttal, motsvarande
hälften av talet för levnadskostnadsökningen, medan det sålunda
erhållna procenttalet skall beträffande reglerade familjepensioner minskas
med 13 enheter.

Statens bidrag av olika slag till pensioneringen av efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst framgå närmare av följande tablå:

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Kassa eller pensionsinrättning	Direkta och indirekta statsbidrag till kassan Kr.	Pensions- tillägg Kr.	Dyrtids- tillägg Kr.	Familjepen-sioner och gratial av statsmedel Kr.
Civilstatens änke- och pupillkassa1.....	50,000: —	61,592: 31	708,998:91	—
Telegrafverkets änke- och pupillkassa1 ..	68,581: 62	1,226: —	53,482: 74	—
Statens järnvägars änke- och pupillkassa1	331,581: 08	16,355: 48	614,622: 81	—
Tullstatens enskilda pensionsinrättning1 2.	62,573: 71	23,752: 01	97,447: 50	•27,522:83
Universitetets i Uppsala pensionsinrätt-ning för tjänstemäns änkor och barn2.	2,250: —	180: —	17,997: -	‘13,890: —
Vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn2 * *	—	860: —	1,692: —	•600: —
Pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare vid universi-tetet i Lund2 7.......................	12,899: 69		816,812: -
Lotsverkets enskilda pensionskassa......	1410: 85	•20,452: 60	•28,027: —	—
Arméns familjepensionskassa...........	7173,100: —	•78,466: 62	•484,830: 50	—
Flottans familjepensionskassa..........	7 89,450: —	»18,307:81	•148,365: —	—
Säger	790,846:95	221,192: 83	2,166,275: 46	42,012: 83
Summa statsbidrag Statens pensionsanstalt2...............	157,276: —	3,220,328:07 — \|8 300,000: —	-

1 Kalenderåret 1935.

2 Budgetåret 1934/1935.

3 Pensioner till avlidna tulltjänstemans änkor och barn från ett å tullverkets utgiftsstat uppfört
förslagsanslag å 25,000 kronor.

1 Därav 7,140 kronor till gratial åt vissa tjänstemäns änkor samt 6,750 kronor till pensions förhöjningar.

6 Riksstatsanslag till gratial åt >lägre“betjäningens änkor och barn eller betjänte själva».

^8 Häri inberäknat dyrtidstillägg å pensioner från universitetets gamla änke- och pupillkassa.

7 Enligt riksstatsförslaget för budgetåret 1936/1937.

8 Approximativ siffra, avseende den del av utbetalda dyrtidstillägg, som belöper å familjerpensioner
efter statliga befattningshavare.

I fråga om denna tablå bör framhållas, att vid bedömande av statens kostnader
i förevarande hänseende även böra beaktas de överskott, som årligen
uppstå å de kvinnliga befattningshavarnas till resp. tjänstepensionsfonder
redovisade familjepensionsavgifter (jfr bilaga B).

En från 1930 års pensionssakkunnigas betänkande hämtad sammanställning
av de civila familjepensionskassornas inkomster och utgifter m. m. enligt
räkenskaperna för kalenderåret 1933 eller budgetåret 1932/1933, kompletterad
med uppgifter för de båda militära kassorna avseende budgetåret 1934/
1935, torde få fogas såsom bilaga vid statsrådsprotokollet (bilaga C).

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Familjepensionsväsendets centralisering.

I sitt den 20 juli 1934 avgivna betänkande rörande familjepensionering för
tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst
betonade 1930 års pensionssakkunniga, att en nyordning på familjepensionsområdet
tydligen måste, såsom i de av chefen för finansdepartementet meddelade
riktlinjerna för de sakkunnigas utredningsarbete framhållits, taga
sikte på att åstadkomma en enhetlig lösning av familjepensionsfrågan för hela
statsförvaltningens vidkommande. De sakkunniga erinrade även om att tanken
på en centralisering av familjepensioneringen redan tidigare framförts av
olika pensionskommittéer.

Sålunda föreslog en för uppgörande av förslag till ett ändamålsenligt ordnande
av det civila pensionsväsendet år 1858 tillsatt kommitté i sitt den 5
maj 1865 avgivna betänkande rörande familjepensioneringen, att dåvarande
anstalter för pensionering av civila befattningshavares änkor och barn skulle
upphöra och ersättas med en för samtliga, även kvinnliga civila tjänstinnehavares
efterlevande gemensam pensionsinrättning, varigenom skulle vinnas
bland annat, att förvaltningskostnaderna nedbringades samt att efterlevande
efter likställda befattningshavare komme i åtnjutande av enahanda pensionsförmåner.
Erforderligt grundkapital skulle beredas den nya pensionsinrättningen
genom överlämnande till densamma av vissa av de äldre anstalternas
dåvarande fonder, vilka enligt kommitténs beräkningar hopbragts huvudsakligen
av allmänna medel. Förutvarande delägare i de äldre kassorna
skulle äga att efter ansökan vinna befrielse från skyldighet att underkasta
sig de nya bestämmelserna, varvid de skulle bibehållas vid tidigare för dem
gällande förpliktelser och rättigheter. Efter befordran till ny tjänst skulle
de emellertid bliva ovillkorligt delaktiga i den nya kassan.

Vidare framlade 1889 års pensionskommitté i sitt den 28 maj 1894 avgivna
betänkande angående ordnande av pensionsväsendet för statens civila
tjänstinnehavare samt för deras änkor och barn förslag till inrättande av en
civilstatens pensionskassa för änkor och barn, vilken med avseende å familjepensioneringen
skulle övertaga de uppgifter, som dittills ankommit på
civilstatens enskilda änke- och pupillfond (nu: civilstatens änke- och pupillkassa),
tullstatens enskilda pensionsinrättning, telegrafverkets änke- och
pupillkassa samt lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa.
Från delaktighet i den centrala pensionskassan skulle emellertid vara undantagna
tjänstemän, vilka voro skyldiga att för beredande av pension åt änkor
och barn erlägga avgifter till prästerskapets, universitetens, statens järnvägstrafiks
eller arméns änke- och pupillkassor eller flottans pensionskassa eller
ock voro berättigade till delaktighet i lotsverkets enskilda pensionskassa.
Kommittén utgick härvid från att samma grunder, som antagits vid bestämmande
av vilka statens tjänstinnehavare skulle vara underkastade den av
kommittén föreslagna pensionslagen för civilstaten också skulle tillämpas i
fråga om skyldighet att deltaga i den föreslagna nya pensionskassan för
änkor och barn. Vad angår universitetens tjänstinnehavare ansåg kommittén,
att särskilda omständigheter och förhållanden för det dåvarande lade
hinder i vägen för deras medtagande i kassan. Förutvarande delägare i och
pensionstagare från de äldre kassorna skulle enligt kommitténs förslag bibehållas
vid oförändrade pensionsvillkor, men tjänstemännen skulle vid befordran
underkastas de nya bestämmelserna för den därav betingade ök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201•

ningen av familjepensionsbeloppet. Den nya kassan förutsattes skola övertaga
alla de äldre pensionsförbindelserna och i samband därmed även förutvarande
kassors samtliga egna fonder och donationsfonder, vilka dock skulle
särskilt bokföras. Tidigare utgående statsbidrag skulle fortfarande utgå till
utfyllnad av kostnaderna för äldre pensionsförbindelser men successivt minskas,
i den mån dessa förbindelser avvecklades.

De s. k. centraliseringssakkunniga framlade i betänkande den 15 januari
1916 angående det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering (del I)
förslag till inrättande av en tjänstemännens anstalt för änke- och pupillpensioneringen.
De sakkunniga erinrade örn att de särskilda änke- och pupillkassorna
trots stora olikheter i övrigt dock sinsemellan visade huvudsaklig
överensstämmelse i följande avseenden:

1) inträdet i varje kassa vore obligatoriskt för alla innehavare av till densamma
hörande tjänster,

2) delägarnas avgifter vore oberoende av, om delägarna voro gifta eller ej,

3) staten lämnade bidrag icke för var särskild delägare utan till varje
kassa i dess helhet.

Centraliseringssakkunniga tänkte sig, att de olika kassorna skulle förenas
i en enda anstalt med riskgemenskap i avseende å de av familjeförhållandena
beroende riskmomenten vid genomsnittsberäkningen av avgifterna. I
övrigt skulle de olika kassorna inom anstalten bibehålla sin självständighet
och utan statsgaranti bära sina egna risker.

I sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande (del II) hade emellertid
centraliseringssakkunniga ändrat sin inställning därhän, att de förordade,
att staten skulle på egen risk helt övertaga familjepensioneringen på samma
sätt som tjänstepensioneringen och att de dittillsvarande kassorna skulle
indragas till den statsanstalt, som skulle omhänderhava familjepensioneringen.
Före indragningen borde dock genom försäkringsteknisk undersökning
av varje kassa utredas, huruvida kassans ställning utan höjning av dittills
utgående statsbidrag medgåve en förhöjning av dåvarande delägare och
pensionstagare tillerkända förmåner. För att underlätta övergången till den
nya ordningen förutsattes de gamla pensionsvillkoren skola bliva fortfarande
gällande till dess en lönereglering komme till stånd.

Slutligen framförde — såsom tidigare omnämnts •— 1926 års pensionsutredning,
i vars uppdrag bl. a. ingick att verkställa förberedande undersökning
rörande det sätt, varpå familjepensionering för icke-ordinarie personal
vid kommunikationsverken och allmänna civilförvaltningen samt vid försvarsväsendet
skulle kunna ordnas, tanken på att anordna en för hela statsförvaltningen
gemensam pensionering av efterlevande efter såväl ordinarie
som icke-ordinarie befattningshavare. Pensionsutredningen förordade visserligen
såsom en provisorisk lösning av den icke-ordinarie personalens familjepensionsfråga,
att densamma bereddes inträde i nuvarande änke- och pupillkassor,
men tilläde, att det med hänsyn till den stora brist på enhetlighet, som
rådde mellan de särskilda kassornas pensioneringsgrunder, och de inom vissa
kassor synnerligen otillfredsställande pensioneringsbestämmelserna, dock
torde bliva nödvändigt, att statsmakterna i sinom tid medverkade till en fullständig
lösning av frågan örn familjepensioneringens rationella ordnande.

1930 års pensionssakkunniga anförde i denna fråga, att det vid övervägande
av möjligheterna att skapa önskvärd likformighet inom familjepensionsväsendet,
hade synts de sakkunniga uppenbart, att sådan icke kunde vinnas,
örn pensioneringen alltjämt skulle ombesörjas av nuvarande familjepensionskassor.
För åstadkommande av en likformig familjepensionering syn -

Kungl. Majlis proposition nr 201.

tes man i stället vara hänvisad till att antingen överlåta pensioneringen på
en nybildad, för befattningshavare inom olika grenar av statsförvaltningen
gemensam kassa av enahanda, halvt enskilda natur som nuvarande kassor
eller ock låta staten ombesörja denna pensionering på liknande sätt som
tjänstepensioneringen. Den första utvägen innebure, att befattningshavarna
tillerkändes en viss medbestämmanderätt i fråga om pensionsvillkor och medelsförvaltning
samt själva finge svara för pensionsförbindelserna, den senare
att staten å ena sidan bleve oförhindrad att ordna pensioneringen på
sätt den funne mest ändamålsenligt och å andra sidan garanterade pensionsutfästelserna.
Vid valet mellan dessa bägge utvägar hade de sakkunniga
obetingat ansett sig böra giva företrädet åt den senare, vilken ur statens
synpunkt syntes erbjuda den mest rationella lösningen av pensionsfrågan,
samtidigt som den finge anses fullt tillfredsställande för befattningshavarna.

De sakkunniga föreslogo fördenskull, att staten skulle ombesörja familjepensioneringen
i enlighet med de för detta ändamål utarbetade förslagen till
familjepensionsreglementen för civila tjänstemän och för arbetare i statens
tjänst. Frågan om den militära familjepensioneringens ordnande ingick
icke i pensionssakkunnigas uppdrag.

Enligt de sakkunnigas mening kunde de nya familjepensionsföreskrifterna
göras så enkla, att det icke syntes erforderligt att upprätta en särskild, statlig
familjepensionsanstalt för familjepensioneringens ombesörjande. Naturligast
och enklast föreföll i stället vara, att samma myndigheter, som hade
att pröva frågor angående tjänstepension, även övertogo bestyren med familjepensioneringen.

I vissa över pensionssakkunnigas betänkande avgivna yttranden anmärktes,
att en familjepensionering genom enskilda kassor — eventuellt centraliserad
till en gemensam kassa för hela civilförvaltningen — vore att föredraga
framför en av staten omhänderhavd familjepensionering. Fördelarna av det
förut angivna systemet sammanfattades av Överståthållarämbetet så, att större
möjlighet finnes till förmånlig placering av fonderat kapital, att uppkommande
fondökning bereder möjlighet till framtida höjning av pensionerna samt
att befattningshavarna själva äga inflytande på fondernas förvaltning och
i fråga om pensionsvillkoren. Såsom en direkt nackdel av ett system med
statlig familjepensionering framhöll en länsstyrelse, hurusom det vore fara
värt, att statsmakterna framdeles komme att betrakta detta institut i statlig
gestaltning såsom en slags löneform, och måhända en gång vid politiska eller
ekonomiska kriser ansåge sig oförhindrade att företaga beskärningar i de
pensionsvillkor, som nu föresloges. En annan länsstyrelse uttalade, att den
situationen väl kunde tänkas inträda även i vårt land, att statsverket, låt
vara övergående, bleve urståndsatt att utbetala garanterade pensioner. Då
kunde det vara bra att ha fristående, av enskilda pensionskassor förvaltade
fonder av uppsamlade pensionsavgifter att lita till.

Den sålunda framförda kritiken har upptagits till bemötande av 1934 års
familjepensionsutredning, som givit sin anslutning till den av de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

hävdade uppfattningen, att familjepensioneringen lämpligen bör, i likhet
med tjänstepensioneringen, omhänderhavas av staten. Utredningen erinrar
sålunda, hurusom det vore otvivelaktigt, att de pensionsvillkor staten kunde
erbjuda — under i övrigt lika förutsättningar beträffande avgifter och bidrag
till pensioneringskostnaderna — bleve väsentligt förmånligare än vad
en enskild kassa kunde åtaga sig. Detta sammanhängde därmed, att örn
staten garanterade pensionerna det kunde anses försvarligt att beräkna erforderliga
avgifter för pensioneringens finansiering efter »självkostnadsgrunder»
_ sålunda utan säkerhetsmarginaler — medan en enskild kassa, som
bedreve sin verksamhet utan en dylik statsgaranti, måste tillämpa strängare
beräkningsgrunder, såväl med avseende å räntefoten som i fråga örn de särskilda
riskmåtten.

Med anledning av de uttalade tvivelsmålen om värdet av statens garanti
påpekar utredningen, att därest man hyste misstro till statens förmåga att
infria åtagna pensionsförpliktelser syntes man heller icke böra överskatta
betydelsen av de enskilda kassornas fondbildning, bl. a. av den grund att
en depreciering av valutan kunde göra de hopsamlade fonderna mer eller
mindre värdelösa för sitt ändamål.

I yttrandena över familjepensionsutredningens utlåtande, lämnas principen
om statens övertagande av familjepensioneringen genomgående utan erinran.

Endast direktionen för marinens familjepensionskassa framför vissa betänklikheter;
direktionens uttalanden sammanfattas emellertid sålunda, att därest
det anses vara ett statsintresse att helt förstatliga familjepensioneringen, gjorde
direktionen häremot inga principiella erinringar under förutsättning att erforderlig
säkerhet vunnes för att befattningshavarnas avgifter ej komme att
användas till ovidkommande ändamål eller till minskande av statens av familjepensionsutredningen
avsedda förpliktelser att bidraga till familjepensioneringen.

I likhet med pensionssakkunniga och 1934 års familjepensionsutred-öeporfemenkrning
finner jag det vara mest ägnat att befordra en tillfredsställande lösning
av den komplicerade familjepensionsfrågan, om staten övertager såväl bestyret
med som ansvaret för familjepensioneringen. Det synes mig klart,
att därest man vill uppnå en bestående enhetlighet beträffande pensionsförmåner,
delägaravgifter och statsbidrag, familjepensioneringen icke gärna kan
vara splittrad på en rad olika kassor, vilkas ekonomiska ställning måste vara
beroende bland annat av kassornas skötsel samt av de av delägarstockens storlek
och sammansättning betingade avvikelserna i fråga om allmänna antaganden
och riskmått för de försäkringstekniska beräkningarna. Även vid
fastställande av ett normalreglemente för samtliga kassor och en jämn fördelning
av statsbidragen till de olika kassorna skulle med nuvarande organisation
en sannolikt endast efter stora ekonomiska uppoffringar från statens
sida åvägabragt likformighet i fråga örn pensionsvillkoren snart ånyo vara
bruten. För den enskilde befattningshavaren måste det även förefalla föga
motiverat eller rättvist, att medan lönen och tjänstepensionen utmätas efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

normer, som staten vid genomförandet av löne- och pensionsregleringar sökt
göra lika för skilda förvaltningsgrenar, familjepensionen ensam skall vara
beroende på vilken pensionskassa befattningshavaren på grund av sin tjänst
ålagts att tillhöra.

Ett skäl för att staten direkt ombesörjer familjepensioneringen är dessutom
att, såsom familjepensionsutredningen framhållit, de pensionsvillkor staten
kan erbjuda bliva väsentligt förmånligare för befattningshavarna än vad en
enskild kassa — under i övrigt lika förutsättningar beträffande avgifter och
bidrag till pensioneringskostnaderna — kan åtaga sig. I betraktande härav
och med hänsyn jämväl till de fördelar, som ur statens synpunkt stå att
vinna genom en enhetligt ordnad familjepensionering i statens egen regi,
tvekar jag icke att i princip förorda det från denna förutsättning utarbetade
förslaget till nya grunder för pensionering av efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst.

Familjepensioneringens finansiering.

Inledningsvis har redan berörts, hurusom 1930 års pensionssakkunniga i
sitt förslag utgingo från att kostnaderna för familjepensioneringen i allmänhet
helt skulle bestridas av befattningshavarna. Endast beträffande viss
vid övergången till den nya ordningen överårig personal utan tidigare familjepensionsrätt
ifrågasatte de sakkunniga mindre bidrag av statsmedel.

Sitt förslag i finansieringsfrågan funno de sakkunniga vara i överensstämmelse
med den uppfattning, åt vilken riksdagen vid upprepade tillfällen
givit uttryck. Bland annat erinrades i betänkandet örn vissa av 1926
ars riksdag gjorda principuttalanden i fråga örn grunderna för beredande
av familjepension åt statstjänares efterlevande. Sålunda hade riksdagen
betonat, hurusom, i motsats till vad fallet vore med avseende å tjänstepensionering,
i fråga örn familjepensionering för statstjänare hittills såsom allmän
princip hade gällt, att kostnaderna för denna pensionering borde bestridas
väsentligen genom befattningshavarnas egna avgifter och att staten
härvidlag borde i huvudsak inskränka sig till att medverka vid bildandet
av kassor eller pensionsanstalter för pensioneringens handhavande. Riksdagen
ansåge det vara av vikt, att denna grundsats alltjämt upprätthölles,
och riksdagen hade därför velat framhålla angelägenheten av att genom
statsmakternas försorg åtgärder, så snart ske kunde, vidtoges för att bereda
möjlighet även för icke-ordinarie personal att grundlägga rätt till familjepension.

En av de sakkunniga anmälde emellertid i särskilt yttrande en från majoriteten
avvikande mening i denna fråga. Enligt reservantens mening hade de
sakkunniga alltför bokstavligt tolkat av riksdagen gjorda uttalanden. Det
här återgivna uttalandet fann reservanten icke innehålla annat eller mera,
än att såsom en allmän regel gällt, att befattningshavarna genom erläggan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

de av pensionsavgifter till för ändamålet bildade kassor sörjt för underhåll
till sina efterlevande samt att staten medverkat vid bildande av dylika kassor
och därvid lämnat bidrag antingen till själva pensioneringen eller till
förvaltningskostnaderna för kassorna. Såsom de sakkunniga påvisat, hade
också staten i icke ringa grad medverkat vid bekostande av själva familjepensioneringen,
och inom det område av statsförvaltningen, som de sakkunniga
undersökt, hade statens andel i kostnaderna belöpt sig till 27.9 °/o
av pensioneringskostnadernas totalsumma.

Med dessa fakta för ögonen fann reservanten icke möjligt att utan vidare
utgå från den förutsättningen, att frågan örn pensionering av efterlevande
familjemedlemmar till avlidna befattningshavare i statens tjänst
vore en staten ovidkommande sak och att sålunda hela kostnaden för pensioneringen
skulle bäras av personalen. I stället för att använda det tillfälle,
då en nyordning och rationalisering av familjepensionsväsendet skulle
äga rum, till att avveckla de hittills utgående statsbidragen, borde staten
enligt reservantens mening även framdeles bidraga med i stort sett samma
andel av pensioneringskostnaderna, som den förut burit, vilket tillskott
skulle användas till en höjning av de föreslagna pensionsbeloppen. Dessa
vore även i de sakkunnigas förslag så pass låga, att en höjning med exempelvis
ett grundbelopp av 300 eller 200 kronor, lika för varje lönegrad,
vore synnerligen behövlig, därest pensionen, särskilt i de lägre lönegraderna,
skulle kunna fylla sin uppgift. I avsaknad av beräkning huru kostnaderna
för ett dylikt grundbelopp ställde sig i förhållande till statens nuvarande
kostnader för familjepensioneringen, frånsett pensions- och dyrtidstillägg,
ansåg sig emellertid reservanten icke böra framlägga yrkande rörande
storleken av detta grundbelopp. Han tilläde, att en förbättring av pensionsförmånerna,
på sätt nyss antytts, säkerligen skulle bidraga till en snabb
avveckling av de existerande kassorna och inordnande av delägarna i
dessa under de nya formerna. Därigenom skulle även vinnas den fördelen,
att de nya enhetliga bestämmelserna snarast möjligt kunde komma i tilllämpning
beträffande hela det civila förvaltningsområdet.

I talrika yttranden över pensionssakkunnigas betänkande riktades erinringar
mot förslaget att tjänstemännen ensamma skulle bära kostnaderna
för familjepensioneringen. Med eller utan direkt instämmande i de av reservanten
framförda synpunkterna gav man därvid uttryck åt den uppfattningen,
att staten icke i samband med en blivande familjepensionsreglering
borde frigöra sig från sitt nuvarande ekonomiska bidrag till ifrågavarande
pensionering utan alltjämt bidraga i minst samma omfattning som för närvarande.

Sålunda påpekade högsta domstolens ledamöter, hurusom den uppfattningen
alltmer slår igenom, att en arbetsgivare har vissa skyldigheter i avseende
å understöd till anställdas efterlevande, och hurusom såväl kommuner
som enskilda redan nu i växande omfattning bidraga till sina anställdas
såväl tjänste- som familjepensionering. Det vöre därför anmärkningsvärt,
att de sakkunniga i strid mot utvecklingens krav föreslagit indragning

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

av varje statsbidrag. Detta innebure, om pensionerna skulle bibehållas vid
sin nuvarande storlek, en löneminskning i form av höjda pensionsavdrag,
för vilken icke syntes kunna åberopas några bärande skäl.

Socialstyrelsen, som fann det av de sakkunniga föreslagna systemet vara
att förorda ur redans, enkelhetens och enhetlighetens synpunkt, ansåg, att
dess genomförande än mer motiverade, att staten, åtminstone i samma utsträckning
som tidigare, även ekonomiskt intresserade sig för saken. Pensionsbeloppen
vore i allt fall icke större, än att den höjning därav, som
genom ett bibehållande av förutvarande statsbidrag skulle uppstå, finge
anses väl behövlig.

Pensionsstyreisen ansåg grundad anledning föreligga, att man toge under
närmare övervägande frågan om införandet av ett statsbidrag av mindre
omfattning i huvudsakligt syfte att undvika, att staten på befattningshavarnas
bekostnad gjorde ekonomisk vinst på förmedlingen av familjepensioneringen.

Enligt kammarrättens mening syntes det icke vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att statens ekonomiska medverkan till familjepensioneringen
inskränktes till att huvudsakligen omfatta ett bestridande av rena
administrationskostnader. Statens medverkan skulle kunna möjliggöra ett
höjande av de föreslagna pensionerna, vilka kunde antagas vara otillräckliga.

Statskontoret fann det, i betraktande av den betydande omfattning i vilken
staten nu bidroge till statstjänstemännens familjepensionering, rimligt örn
även i fortsättningen dylikt stöd lämnades. Statsunderstödet borde hållas
inom ramen för nu utgående direkta och indirekta bidrag. När sådant statsbidrag
förordades, utginge ämbetsverket ifrån att det skulle bliva möjligt
att på underhandlingens väg komma till en för staten rimlig uppgörelse med
kassorna. Skulle denna förutsättning brista, komme statsbidragsfrågan i ett
förändrat läge.

Riksräkenskapsverket förutsatte, att förslaget så omarbetades, att staten
alltjämt i någon form bidroge till kostnaderna för familjepensioneringen.
Även generaltullstyrelsen fann starka skäl tala för att staten även framgent
måtte påtaga sig viss bidragsskyldighet i syfte alt höja de föreslagna pensionsbeloppen.
Uttalanden av liknande innebörd förekommo även från ett
flertal andra håll.

Däremot förklarade järnvägsstyrelsen, hurusom vad beträffade själva fundamentalprincipen,
att avgifter och förmåner normalt skola vara ekonomiskt
likvärdiga och att statsbidraget alltså skulle begränsas till täckning av vissa
övergångskostnader, densamma icke föranledde någon erinran från styrelsens
sida.

Frågan om statsbidraget till familjepensioneringen har härefter upptagits
till förnyad undersökning. Av 1934 års familiepensionsutredning anföres
härom bl. a., hurusom med hänsyn till familjepensioneringens även ur statens
synpunkt sett lovvärda syfte och i betraktande av de ofta framhållna
svårigheterna att med nuvarande tämligen blygsamma pensionsbelopp bereda
de efterlevande en något så när tryggad försörjning det givetvis vore i hög
grad önskligt, att staten även för framtiden ekonomiskt bidroge till familjepensioneringen.
Genom ett fortsatt statsbidrag till denna pensionering i förening
med en omläggning av grunderna för densamma skulle kunna åstadkommas
en effektiv förbättring av familjepensionsvillkoren. Utredningen
hade även, i enlighet med därom av chefen för finansdepartementet lämnade

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

anvisningar, grundat sina förslag till familjepensionsreglementen på förutsättningen
av ett visst direkt statsbidrag.

Familjepensionsutredningens förslag innebär, att de s. k. grundpensioner,
som skola täckas av de föreslagna familjepensionsavdragen, skulle ökas med
ett fast statsbidrag av 120 kronor. Grundpensionen och detta statsbidrag
skulle tillsammans utgöra familjepensionens fasta del. Därtill skulle emellertid
komma en av statsmedel helt bekostad rörlig del avsedd att i huvudsak
fylla samma funktion som nuvarande dyrtidstillägg och beräknad i förhållande
till den fasta delen efter samma procenttal, som vid varje tidpunkt
gäller i fråga om beräkning av dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning.

I en vid familjepensionsutredningens utlåtande fogad redogörelse av byråchefen
i försäkringsinspektionen fil. doktor Tim Jansson över vissa försäkringstekniska
beräkningar av familjepensionsavdrag m. m., vilken jämte
därtill hörande tabeller torde få fogas som bilaga till dagens statsrådsprotokoll
(Bilaga D), anföres rörande den ekonomiska innebörden av förslaget i
denna del följande. För de pensionsförmåner utöver grundpensionen, vilka
vore avsedda att direkt täckas av statsmedel, skulle, enligt den till redogörelsen
hörande tabell 5, vid en fullt genomförd övergång till den nya pensioneringen
årskostnaden, därest den uträknades i form av årliga avgifter för
dessa förmåner beräknade enligt samma principer som de outjämnade familjepensionsavgifterna,
uppgå för 120-kronorstillägget till 794,913 kronor
samt för varje procent av den rörliga pensionsdelen till 85,573 kronor. Givetvis
överensstämde dessa summor icke med de belopp, som kunde väntas
ingå i statsbudgeten och som närmast förmodades komma att avse för resp.
år kontant utbetalda belopp.

Enligt en av byråchefen Jansson på min anmodan gjord beräkning motsvaras
sistnämnda båda belopp i fråga om arbetarnas familjepensionering
av belopp å respektive omkring 225,000 och omkring 16,000 kronor.

Det av familjepensionsutredningen framlagda förslaget i fråga om familjepensionskostnadernas
fördelning mellan befattningshavarna och staten har av
de hörda myndigheterna genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

En förbättring av nu gällande grunder för pensioner till efterlevande efter Departementsbefattningshavare
i statens tjänst har länge framstått såsom ett behjärtansvärt
önskemål. Behovet av högre familjepensioner är visserligen olika starkt
framträdande för befattningshavare vid skilda förvaltningsgrenar, beroende
på de mer eller mindre gynnsamma pensionsvillkor de nuvarande familjepensionskassorna
kunna erbjuda. Särskilt oförmånliga ställa sig dessa villkor
för de militära befattningshavarna, för vilka familjepensionerna i allmänhet
kunna betecknas såsom alldeles otillräckliga för sitt ändamål.

Då nu, på sätt verkställda utredningar ådagalägga, tillfälle erbjuder sig att
i samband med familjepensioneringens omläggning efter nya och mera rationella
principer genomföra en effektiv förbättring av pensionerna utan mera
betungande avgiftsökning, under förutsättning att staten alltjämt i ungefär
samma utsträckning som hittills lämnar verksamheten sitt stöd, har jag ansett

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

mig obetingat böra giva företräde åt en sådan lösning av familjepensionsfrågan
framför en anordning, som skulle innebära att staten successivt avvecklade
sina bidrag till här ifrågavarande pensionering och i stället lade
hela finansieringsbördan på de anställda. Jag kan icke finna, att det skulle
innebära något principiellt avsteg från den ståndpunkt, som av statsmakterna
hittills intagits i fråga om familjepensioneringens finansiering, om staten i
denna form alltjämt lämnar samma pensionering sitt ekonomiska stöd.

En jämförelse mellan statens kostnader för familjepensioneringen enligt
nuvarande system och samma kostnader enligt den föreslagna ordningen erbjuder
stora svårigheter. Förslaget avser nämligen — bortsett från de nuvarande
icke-ordinarie tjänstemän, vilka på en gång erhålla familjepensionsrätt
vid reglementets ikraftträdande — familjepensioneringen för de tjänstemän,
som i framtiden successivt anställas i med familjepensionsrätt förenad tjänst,
och först efter en längre övergångstid kommer reglementet att helt bliva gällande
för den civila och den militära förvaltningen.

En viss möjlighet till jämförelse innefatta dock de nyss återgivna, av byråchefen
i försäkringsinspektionen Tim Jansson lämnade siffrorna. Dessa siffror
hänföra sig till framtida kostnader vid en fullt genomförd övergång. Ehuru
de icke äro ägnade till någon direkt jämförelse med statens förut angivna
nuvarande årliga utgifter för familjepensioneringen (tabellen sid. 37), torde
man emellertid, vad byråchefen Jansson ock bekräftat, kunna såtillvida göra
en jämförelse, att om de nuvarande direkta statsbidragen till kassorna — oberäknat
pensions- och dyrtidstillägg — anses fördelade med lika belopp per
manlig befattningshavare i tjänst, dessa belopp kunna anses ungefärligen motsvara
kostnaden per sådan befattningshavare för de föreslagna fasta 120-kronorsbidragen.
Vad beträffar de av staten helt bekostade rörliga pensionsdelarna,
lära dessa, enligt vad verkställda beräkningar giva vid handen, under
förutsättning av nu gällande levnadskostnadsindex komma att understiga
pensions- och dyrtidstilläggen beräknade enligt nuvarande grunder å pensioner
enligt nuvarande skalor. Skulle i framtiden en mera avsevärd höjning
av levnadskostnadsindex komma att äga rum, synes förhållandet bliva det
motsatta, åtminstone om man bortser från statens järnvägars och telegrafverkets
tjänstemän, där pensionsskalorna nu i genomsnitt äro högst.

Det bör i detta sammanhang även påpekas, att överskottet å de kvinnliga
tjänstemännens familjepensionsavgifter icke längre kommer att inflyta till
statsverket utan i stället har tagits i beräkning för ernående av nedsättning i
familjepensionsavdragen.

Med hänsyn till det sagda torde man vid en bedömning enligt de tillämpade
beräkningsgrunderna kunna göra det allmänna uttalandet, att den föreslagna
familjepensionsregleringen i längden icke kommer att ställa sig dyrare för
staten än nuvarande ordning. En annan sak är, att vissa nödvändiga övergångskostnader
uppstå dels på grund av den särskilda tillgodoräkning av
tjänstår för nuvarande icke-ordinarie befattningshavare, som jag strax skall
behandla, och dels i samband med statens eventuella övertagande av de nuvarande
änke- och pupillkassornas rörelse. Vidare är att omförmäla den

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

höjning av avlöningsanslagen, vilken uppkommer, därest, såsom jag anser
riktigt, de icke-ordinarie tjänstemännen vid familjepensioneringens ikraftträdande
erhålla en löneförhöjning, vilken uppväger de nya familjepensionsavdragen.

I fråga örn de framtida kostnaderna för statens bidrag till arbetarnas familjepensionering
ha vissa av byråchefen Jansson lämnade siffror nyss angivits.
Härtill kommer dels en framtida kostnad för viss sänkning av familjepensionsavdragen,
som jag i det följande ämnar föreslå, och dels även härvidlag
vissa nödvändiga övergångskostnader på grund av särskild tillgodoräkning
av tjänstår för nuvarande arbetare.

Under åberopande av det nu anförda får jag förorda en lösning av finansieringsfrågan
i överensstämmelse med det av 1934 års familjepensionsutredning
framlagda förslaget.

Återstående frågor kommer jag nu att behandla i samband med genomgången
av de särskilda reglementsbestämmelserna.

Förslaget till allmänt familjepensionsreglemente.

Rubriken m. m.

Såsom redan framhållits, omfattade det uppdrag, som lämnats 1930 års
pensionssakkunniga, icke att avgiva något förslag angående den militära familjepensioneringens
ordnande. Det av de sakkunniga utarbetade reglementsförslaget
hade därför erhållit formen av ett reglemente angående familjepension
för efterlevande till tjänstemän vid den civila statsförvaltningen [civila
familjepensionsreglementet), varjämte i anslutning härtill framlagts förslag
till motsvarande reglemente för statens arbetarpersonal (familjepensionsreglementet
för arbetare). 193A års familiepensionsutredning, som haft att utreda
även de militära familjepensionsfrågorna, har — utan ändring i de av
pensionssakkunniga föreslagna reglementenas tillämpningsområde — utarbetat
ett särskilt familjepensionsreglemente för försvarsväsendets befattningshavare
(militära familjepensionsreglementet) och därvid även följt den uppdelning,
som för närvarande gäller på tjänstepensionsområdet.

I sitt yttrande över familjepensionsutredningens förslag har statskontoret
framkastat, örn icke civila och militära tjänstepensionsreglcmentena lämpligen
borde sammanföras i ett gemensamt reglemente, enär reglementena vore
i allt väsentligt likalydande. För egen del har jag också funnit ett sådant
sammanförande lämpligt, och jag har därför inom departementet låtit utarbeta
ett förslag till reglemente angående familjepension för efterlevande till
befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet) —
i det följande betecknat departementsförslaget — vilket förslag i huvudsak utgör
en formell hoparbetning av familjepensionsutredningens civila och militära
familjepensionsreglementen. Härigenom vinnes enligt min mening större
översiktlighet beträffande bestämmelserna. En dylik anordning förefaller

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

ock ligga närmast till hands, då ett enhetligt statligt familjepensionssystem nu
skall uppbyggas med pensionsunderlag och pensionsavdrag beräknade för
civila och militära befattningshavare såsom en enda grupp. Att jag även funnit
mig böra i vissa hänseenden göra kompletteringar till eller ändringar i
reglementstexten, vilka ej varit direkt betingade av de båda familjepensionsreglementenas
sammanslagning, blir jag i tillfälle att närmare beröra i det
följande.

1 §. Reglementets tillämplighetsområde m. m.

Rörande den föreslagna familjepensioneringens omfattning höllö 1930 års
pensionssakkunniga före, att tjänste- och familjepensionsreglementenas tilllämpningsområden
borde bringas att så nära som möjligt sammanfalla. Förutsättningarna
för ett dylikt önskemåls förverkligande ställde sig emellertid
väsentligt olika i fråga örn, å ena sidan, manliga ordinarie tjänstemän samt,
å andra sidan, kvinnliga ordinarie tjänstemän, icke-ordinarie tjänstemän och
arbetare i statens tjänst.

Vad de manliga ordinarie tjänstemännen beträffade hade man att taga hänsyn
till hittills gällande föreskrifter angående deras skyldighet att tillhöra
nuvarande familjepensionskassor. I samband med civila familjepensionsreglementets
ikraftträdande finge uppenbarligen den verksamhet, som utövats
av nämnda kassor, avvecklas, såvitt anginge tjänstemän som bleve underkastade
föreskrifterna i reglementet.

För att underlätta en friktionsfri övergång till ett nytt familjepensioneringssystem
föreslogo de sakkunniga, att av de manliga ordinarie tjänstemän, för
vilka föreskrifterna i civila tjänstepensionsreglementet vore gällande, tills vidare
endast de skulle bliva underkastade de nya familjepensionsbestämmelserna,
vilka icke vunnit inträde i någon av förutvarande kassor. För dessa
senare skulle samtidigt upphävas skyldigheten att tillhöra viss änke- och
pupillkassa.

Förutom sistnämnda kategori befattningshavare skulle det nya civila familjepensionsreglementet
komma att omedelbart gälla de kvinnliga befattningshavare,
vilkas familjepensionering blivit av staten ordnad enligt de provisoriska
grunder, som innefattades i 1925 års kungörelse angående pensionering
av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.

Hänförliga under civila familjepensionsreglementet skulle därjämte bliva
icke-ordinarie befattningshavare, vilka med få undantag voro i avsaknad av
familjepensionsrätt och för vilka en tillämpning av reglementet därför icke
komme i konflikt med någon dem åvilande skyldighet att tillhöra annan familjepensionsinrättning.

Förslaget, att manliga ordinarie tjänstemän, som då reglementet trädde i
kraft voro delägare i de enskilda pensionskassorna, skulle undantagas från
reglementets tillämpning, mötte i avgivna yttranden över pensionssakkunnigas
förslag erinringar från många håll. Sålunda framhöllo högsta domstolens

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

ledamöter, att vad som framförallt talade mot denna lösning vore, att frågan
örn inordnandet i ett enhetligt pensionssystem av nuvarande kassadelägare
undanskötes för en måhända lång framtid samt att sålunda de fördelar, som
man avsett med en centralisering av familjepensioneringen, icke skulle vinnas.
Läget bleve ett annat, sedan förhandlingarna med kassorna slutförts;
det kunde då befinnas möjligt att låta ett nytt reglemente redan från början
omfatta jämväl den betydande grupp av befattningshavare, som nu vore undantagen.
Möjligen skulle man kunna gå ännu ett steg och låta staten övertaga
även kassornas pensionsförbindelser i fråga om tjänstemän vid oreglerade
verk. Även statskontoret fann sig böra understryka olägenheterna av
att man under en lång övergångstid skulle nödgas att för en och samma förvaltningsgren
tillämpa tvenne familjepensioneringssystem vid sidan av varandra.

I det av 1934 års familjepensionsutredning framlagda förslaget har denna
kritik beaktats. Ehuru något avsteg icke göres från den grundläggande principen
i pensionssakkunnigas förslag, att familjepensionsreglementets tillämpningsområde
bör sammanfalla med tjänstepensionsreglementets, har förutsatts,
att familjepensionsreglementet skulle vinna tillämpning successivt inom
skilda förvaltningsgrenar, allteftersom uppgörelse träffas om statens övertagande
av vederbörande enskilda pensionskassa, som hittills ombesörjt familjepensioneringen
inom det ifrågavarande förvaltningsområdet. Familjepensionsutredningen
har nämligen, i likhet med statskontoret, ansett icke lämpligt
att inom samma förvaltningsgren tillämpa skilda familjepensioneringssystem
för, å ena sidan, sådana ordinarie befattningshavare, som redan vunnit
delaktighet i nuvarande pensionskassor, och, å andra sidan, icke-ordinarie
befattningshavare och hädanefter utnämnda ordinarie tjänstemän samt den
kvinnliga tjänstemannapersonalen. Det nya reglementet borde i stället träda
i tillämpning för de skilda förvaltningsområdena först i den mån uppgörelse
träffats om statens övertagande av de förpliktelser, vilka åvilade den kassa,
som nu ombesörjde de vid resp. förvaltningsområde anställda manliga ordinarie
tjänstemännens familjepensionering. Utredningen ansåge sig emellertid
kunna räkna med att uppskovet med den nya ordningens genomförande för
hela den nyreglerade civilförvaltningen icke skulle bliva långvarigt, alldenstund
de föreslagna familjepensionsvillkoren vore väsentligt förmånligare än
någon av de nuvarande kassorna skulle kunna erbjuda utan en betydande
höjning av avgifterna.

Den föreslagna planen för familjepensionsreglementets successiva ikraftträdande
medförde visserligen — anför familjepensionsutredningen vidare
— att sådana tjänstepensionsberättigade icke-ordinarie befattningshavare,
vilka tillhörde förvaltningsområde, som enligt det förestående tillsvidare
icke skulle falla under civila familjepensionsreglementets tillämpning, bleve
uteslutna från rätt till familjepension. Utan att förbise det mindre tillfredsställande
i en dylik ordning ville dock utredningen erinra, att man av praktiskt-administrativa
skäl sett sig nödsakad att även vid civila tjänstepensionsreglementets
genomförande undantaga vissa grupper av befattningshavare

Bihang till riksdagens protokoll 19:16. 1 sami. Nr 201. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

med oreglerad avlöning, vilka icke uppfyllde de formella betingelserna för
ett inordnande i det nya systemet. Angeläget vore givetvis, att ännu icke vidtagna
löneregleringar snarast genomfördes samt att förhandlingarna mellan
staten och de olika pensionskassorna så bedreves, att uppskovstiden med den
nya ordningens genomförande måtte bliva kortast möjliga. Under den kortare
tid, som kunde komma att förflyta, innan den nya ordningen kunde
helt genomföras, syntes det icke vara förenat med större olägenheter att genom
riksdagsbeslut i varje förekommande fall bereda skälig pension åt efterlevande
till icke-ordinarie befattningshavare, som ännu icke hunnit inordnas
i det nya familjepensionssystemet.

Familjepensionsutredningens sålunda angivna ståndpunkt kom i de båda
förevarande reglementsförslagen till uttryck på det sättet, att enligt stadganden
i 1 § 1 och 2 mom. reglementena skulle gälla för befattningshavare,
å vilka motsvarande tjänstepensionsreglemente vore gällande samt att Kungl.
Majit och riksdagen skulle förordna rörande reglementenas ikraftträdande
beträffande tjänstemän vid skilda förvaltningsområden.

Avgivna yttranden. I allmänhet har man icke haft något att erinra mot
det av familjepensionsutredningen föreslagna förfaringssättet vid det nya familjepensionsreglementets
genomförande, nämligen att låta reglementet träda
i tillämpning successivt, allteftersom uppgörelse kan träffas med de olika
pensionskassorna om statens övertagande av deras hittillsvarande verksamhet
inom respektive förvaltningsområden. Personalföreningen vid statens
vattenfallsverk har dock funnit ett sådant arrangemang kunna innebära en
otillbörlig press på de representanter för kassadelägarna, som ha att besluta
angående villkoren för statens övertagande av de enskilda kassorna, varjämte
det skulle kunna innebära en orättvisa mot de icke-ordinarie tjänstemännen,
vilka eventuellt skulle få finna sig i att få sin familjepensionsfråga uppskjuten,
endast därför att överenskommelsen mellan staten och deras ordinarie
kolleger bleve fördröjd.

II.

En personalgrupp inom försvarsväsendet har av familjepensionsutredningen
ansetts böra hänföras under militära familjepensionsreglemelitet, ehuru
denna grupp icke åtnjuter tjänstepensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet
utan enligt särskilda äldre bestämmelser, nämligen beställningshavare
som från aktiv stat övergått till reservstat. Som skäl för detta förslag
har anförts, att dessa beställningshavare även efter övergången innehade
med lön och rätt till tjänstepension förenad befattning samt för närvarande
vore delägare i familjepensionskassorna med de rättigheter och skyldigheter
som åtföljde senast innehavda beställning å aktiv stat.

Förslaget innebär i denna del, att beställningshavare å reservstat skulle
vidkännas familjepensionsavdrag — liksom för övriga befattningshavare intill
pensionsåldern — och räkna tjänstår även för anställningstiden å reservstat.
Avdrag och familjepensionsunderlag skulle emellertid beräknas enligt
reglerna för den beställning å aktiv stat, från vilken övergången till reservstat
ägt rum.

Kungl. Majlis proposition nr 201.

I de avgivna yttrandena har någon erinran icke anförts mot förslagets
ståndpunkt att under reglementets tillämplighetsområde hänföra reservstatspersonalen.
Det må emellertid redan i detta sammanhang anmärkas, att chefen
för generalstaben, med instämmande av arméförvaltningen, i fråga om de
särskilda bestämmelserna anfört följande:

En major på reservstat, som vid övergången var kapten på aktiv stat, skall
enligt förslaget för erhållande av kaptens familjepensionsrätt vidkännas för
kapten stadgat familjepensionsavdrag till pensionsålderns inträdande (55 år).
Ehuru denna princip i viss mån kan jämställas nied den princip, som tilllämpas
beträffande t. ex. de kaptener, som ha en pensionsålder av 55 år (intendenturkåren)
, synas rätt och billighet tala för att reservstatspersonalen •—
med dess begränsade löner och tjänstepensioner — gives bättre familjepensionsvillkor,
än vad här föreslagits. Principiellt böra familjepensionsavdrag
icke krävas utöver den för personalen på aktiv stat i den beställning, för vilken
pensionsrätt åtnjutes, gällande pensionsåldern.

I samband med frågan angående reservstatspersonalens familjepensionering
bör emellertid beaktas den möjlighet till vinnande av befordran inom
reservstaten, som föreligger genom beslut av 1925 års riksdag. Ifrågavarande
beslut har visserligen ännu icke bringats i tillämpning, men 1930 års försvarskommission
förutsätter att så för framtiden skall ske. Vidare bör beaktas
den möjlighet för furirer på aktiv stat att vinna reservstatsanställning,
som med sannolikhet kommer att bliva en följd av försvarskommissionens
förslag till reservstatsrekryteringens rationalisering. Med hänsyn till här
angivna förhållanden synas skäl föreligga att taga reservstatspersonalens familjepensionering
under förnyad omprövning, varvid personalens berättigade
anspråk att vid befordran komma i åtnjutande av den högre tjänstegradens
familjepensionsrätt böra tillgodoses.

Jämväl försvarsvåsendets lönenåmnd erinrar om försvarskommissionens
berörda förslag.

III.

Sammanställda innehålla familjepensionsutredningens båda reglementsförslag
(1 § 3 mom.) vidare, att vad i reglementena sägs om befattningshavare
skall gälla även för den, som efter det reglementet blivit å honom tillämpligt,
avgått ur statens tjänst och äger rätt antingen till pension eller till uppskjuten
livränta enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller till
pension enligt gällande bestämmelser örn pensionering av försvarsvåsendets
reserver av befäl och civilmiltär personal.

Rörande denna punkt föreligger ett särskilt yttrande av två av utredningsmännen.
Den däri berörda frågan, som gäller såväl civila och militära befattningshavare
som arbetare, avser huruvida ej någon begränsning borde stadgas
i familjepensionsrätten för anställningshavare, vilka frivilligt lämna statstjänsten
utan rätt till tjänstepension. Reservanterna anföra härom bl. a.
följande:

Enligt utredningens förslag (civila familjepensionsreglementet 1 § 3 mom.
samt motsvarande stadganden i övriga reglementen) skulle med anställningshavare,
som avses i familjepensionsreglementena, likställas de, som avgått
ur tjänst med uppskjuten livränta enligt tjänstepensionsreglementena. Härav
och av andra stadganden följer, att en förtidsavgången anställningshavare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

som en gång erhållit familjepensionsrätt, skulle bevara sin intjänta familjepension
oavsett anställningstidens längd.

Den sålunda föreslagna regeln har på tjänstepensionsområdet sin motsvarighet
i bestämmelserna örn uppskjuten livränta. Den, som en gång vunnit
tjänstepensionsrätt, bevarar vid förtidsavgång rätt till en framtida livränteförmån,
grundad på den intjänta pensionen, även örn hans anställning i pensionsberättigande
tjänst varit aldrig så kortvarig.

Det synes oss emellertid kunna ifrågasättas, om det är lyckligt, att livränterätten
gjorts så obegränsad. Det vill förefalla, som om man vid utformningen
av livräntebestämmelserna ej tillräckligt beaktat det betydande administrativa
besvär, som bestämmelsernas tillämpning måste förorsaka. För livräntans
bestämmande erfordras i varje särskilt fall ej blott fastställande av
tjänstår och pensionsunderlag för olika innehavda anställningar utan även
en relativt invecklad försäkringsteknisk beräkning; vidare kräves en vidlyftig
personalbokföring för identifiering och kontroll vid det framtida realiserandet
av livränterätten; slutligen kommer härtill bestyret med utbetalning
av livräntan. Där — såsom fallet ej sällan är med icke-ordinarie befattningshavare
och arbetare, ej minst säsongarbetare — den pensionsberättigande
anställningen är mycket kortvarig, står detta administrativa bestyr knappast
i rimlig proportion till den obetydliga förmån, som flera årtionden efter avgången
tillkommer anställningshavaren. Mera tillfredsställande hade utan
tvivel varit, om man genom uppställande av villkor örn viss minsta anställningstid
avskurit de fall, där tjänstetiden är alltför kortvarig. Det kan ifrågasättas,
om ej ändring i tjänstepensionsreglementena bör ske i dylik riktning Fråga

är då, om det kan anses lämpligt att nu på familjepensionsområdet
införa en motsvarighet till den uppskjutna livräntan på tjänstepensionsområdet
utan varje inskränkning med hänsyn till anställningstidens längd och
familjepensionsförmånens därav beroende storlek. Även här måste uppkomma
avsevärda administrativa bestyr. Familjepensionsunderlagets bestämmande
blir visserligen enklare än livräntebeloppets uträknande, men personalbokföringen
och arbetet med pensionsutbetalningarna bli snarare besvärligare,
eftersom hänsyn måste tagas ej blott till den avgångne anställningshavaren
utan till en hel familj. Anledning föreligger alltså att även på
detta område fråga sig, om vid mycket korta anställningstider den förmån,
som kan utgå, står i rimligt förhållande till den erforderliga administrativa
apparaten.

Vid frågans diskussion inom familjepensionsutredningen ha även utredningens
övriga ledamöter förklarat sig beakta de administrativa skäl, som
tala för en viss begränsning av rätten till uppskjuten familjepension. De
hava emellertid mot en dylik begränsning anfört principiella betänkligheter.
Sålunda har framhållits, att familjepensionen till väsentlig del betalas av
anställningshavarna samt att det nu, och innan ett verkligt nettolönesystem
blivit genomfört, ej skulle vara förenligt med de försäkringsprinciper, på
vilka förslaget grundats, att beröva en anställningshavare de ekonomiska insatser,
som av honom gjorts för familjepensioneringen. Såsom en möjlig
lösning har framkastats tanken, att vid avgång efter kort anställningstid den
avgångne skulle kontant erhålla kapitalvärdet av erlagda familjepensionsavdrag.
Härvid skulle emellertid uppkomma vissa mindre tilltalande konsekvenser
i fråga örn anställningshavare — särskilt säsongsarbetare — vilka gå
ut och in i statstjänsten. Utredningens majoritet har emellertid icke ansett
sig kunna förorda en anordning, enligt vilken medel, som av de anställda
betalts för ett bestämt ändamål, frånhändas dem med den motiveringen allenast,
att härigenom viss administrativ förenkling skulle vinnas.

Kanal. Maj.ts proposition nr 201.

Nyssberörda principiella invändningar äro även enligt vår mening beaktansvärda.
Fråga är dock, om man bör tillmäta dem så avgörande betydelse,
att de böra få förhindra den önskvärda administrativa förenklingen. Om
staten nu enhetligt för större delen av statsförvaltningen ordnar familjepensioneringen
med utjämnade pensionsunderlag, avpassade efter löneställningen,
och därvid tillika för finansieringen inlägger ett fast statsbidrag vid
sidan av det kollektivt och likformigt bestämda pensionsavdraget, övergår
familjepensionsförmånen från att i huvudsak vara en befattningshavarnas
ensak till att i viss mån utgöra ett led i lönesättningen för statlig personal.
Än mer skulle detta bliva fallet, om ■— såsom väl kan antagas — staten framdeles
inför ett verkligt nettolönesystem. Men betraktar man familjepensionens
avvägning som ett led i lönesättningen, kan det knappast anses orimligt,
att staten för åtnjutande av uppskjuten familjepension föreskriver villkor om
viss minsta anställningstid i syfte att befria sig från alltför betungande administrativa
bestyr.

Sakligt sett synes oss ej heller en inskränkning av här avsedd art ägnad
att ingiva större betänklighet. Vid en lång anställningstid har — vare sig
anställningshavaren är manlig eller kvinnlig — i regel förelegat ett sådant
samband mellan statsanställningen och familjens levnadsförhållanden, att
det även vid förtidsavgång är naturligt, att den intjänta familjepensionsrätten
bevaras. Men i de fall, då anställningshavaren vid unga år avgår efter mycket
kort anställningstid, förefaller det ej stötande, om han får lämna anställningen
utan någon framtida familjepensionsrätt för eventuella efterlevande. Om,
för att taga ett exempel, som inför änklingspensionens genomförande ligger
nära till hands, en ung kvinnlig befattningshavare efter ett par års tjänstetid
lämnar sin anställning för att ingå äktenskap, föreligger ej något samband
mellan hennes statstjänst och familjens levnadsförhållanden, som kan göra
det otillfredsställande, att ett eller annat årtionde senare hennes änkling berövas
det obetydliga pensionsbelopp, som strängt taget skulle svarat mot
befattningshavarens familjepensionsavdrag under anställningstiden.

I anslutning till vad sålunda anförts och då spörsmålet syntes vara förtjänt
av att komma under bedömande vid remissbehandlingen av reglementsförslagen,
ha reservanterna ansett sig böra ifrågasätta, att till 1 § 3 mom.
civila familjepensionsreglementet och motsvarande stadganden i övriga reglementen
fogas en inskränkande bestämmelse av innehåll, att för den, som
avgått ur statens tjänst och äger rätt till uppskjuten livränta, reglementets
bestämmelser örn tjänsteman skola äga tillämpning endast örn vederbörande
vid avgången uppnått visst minsta antal — förslagsvis fem — tjänstår.

Avgivna yttranden. Åtskilliga av de hörda myndigheterna ha förklarat sig
dela de betänkligheter, som i reservanternas yttrande framkommit mot en
obegränsad familjepensionsrätt för förtidsavgångna befattningshavare, eller
finna vad reservanterna anfört värt beaktande. Bland dessa myndigheter
märkas arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygstyrelsen, statskontoret
(som bestämt förordar den ifrågasatta begränsningen och finner det böra
övervägas att ytterligare .skärpa densamma), riksräkenskapsverket samt allmänna
civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder, varjämte
arméns och marinens familjepensionskassor likaledes uttala sin anslutning
till reservationen.

Generalpoststyrelsen anser sig däremot — med allt beaktande av det önskvärda
i att familjepensioneringen ordnas på ett sätt, sorn ej medför onödiga
svårigheter av administrativ art — icke kunna förorda åtgärder, mot vilka
starka principiella betänkligheter måste resas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Järnvägsstyrelsen finner visserligen, att den av utredningens majoritet föreslagna
rätten till familjepension skulle komma att medföra ett visst administrativt
arbete, men anser dock, att så länge en tjänsteman äger att, oavsett
tjänstetidens längd, vid avgång erhålla rätt till uppskjuten livränta, bör även
hans familjepensionsrätt bibehållas. Styrelsen tillstyrker därför majoritetens
förslag.

Kommunikationsverkens lönenämnd tillstyrker, som redan antytts, reservanternas
förslag men vill, för den händelse principiella betänkligheter anses
utgöra hinder för införande i reglementet av det reservationsvis föreslagna
tilläggsstadgandet, förorda ett annat, i reservationen antydningsvis angivet
förfaringssätt, nämligen utbetalning till den avgångne av ett belopp, motsvarande
summan av de innehållna pensionsavdragen under anställningstiden.
En reservant inom nämnden har icke kunnat biträda nämndens uttalande
och förslag beträffande tillägg till 1 § 3 mom. Personalföreningen vid statens
vattenfallsverk motsätter sig bestämt reservanternas förslag.

Departements- I fråga om reglementets tillämpningsområde och sättet för de nya bestämchefen.
melsernas genomförande för skilda förvaltningsområden kan jag i stort sett
ansluta mig till de av familjepensionsutredningen anförda, nyss återgivna
synpunkterna. Detta innebär, att jag först i samband med de förslag till
överenskommelser med kassorna, som jag hoppas inom kort få anmäla, har
anledning närmare ingå på frågan om tidpunkten för de nya bestämmelsernas
ikraftträdande.

Rörande reservstatspersonalen får jag emellertid föreslå en avvikelse från
familjepensionsutredningens förslag. Denna personals hänförande till reglementets
tillämplighetsområde innebär ett avsteg från den eljest grundläggande
principen, att reglementet skall vara tillämpligt för de befattningshavare,
å vilka civila eller militära tjänstepensionsreglementet gäller. Reservstatspersonalens
tjänstepensionering regleras nämligen icke genom sistnämnda
reglemente utan genom särskilda äldre bestämmelser. Redan denna
omständighet i och för sig ger anledning till övervägande, huruvida icke även
familjepensioneringen för denna personal bör regleras i särskild ordning.
Nyss återgivna yttranden från militärt håll synas tala för en sådan lösning,
enär därav framgår, att trots de i förslaget upptagna olika särbestämmelserna
för denna personal ytterligare sådana äro av nöden, om ej vissa mindre
tillfredsställande konsekvenser skola följa av personalens inordnande under
reglementet. Härtill kommer att, såsom chefen för generalstaben erinrat,
försvarskommissionens för närvarande på Kungl. Maj:ts prövning beroende
betänkande innefattar vissa förslag, som ganska ingripande beröra denna organisations
ställning. Med hänsyn till dessa omständigheter kan jag för närvarande
icke tillstyrka familjepensionsutredningens förslag i denna del. Självfallet
bör emellertid reservstatspersonalens familjepensioneringsfråga erhålla
en lösning senast i samband med framläggande för riksdagen av sådana förslag
till överenskommelser med de militära kassorna, som äro en förutsättning
för allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande för den militära
personalen.

Att familjepensionsreglementet sålunda icke skall gälla för reservstatspersonalen
medför jämkningar även i vissa följande paragrafer i reglementsförslagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Vad angår stadgandet i 1 § om s. k. reservpension vill jag framhålla, att
detta såsom avfattningen ger vid handen är avsett att äga tillämpning endast
å den som lämnat beställning å aktiv stat med rätt till reservpension (förtidsavgången)
och således icke å den som tillträtt reservpension utan att ha tillhört
aktiv stat (i reserven utnämnd).

I fråga om det spörsmål, varom olika meningar rått inom familjepensionsutredningen,
nämligen frågan örn även den, som efter mycket kort tjänstetid
avgår ur statens tjänst med rätt till uppskjuten livränta, skall bibehålla
sin familjepensionsrätt, vill jag ansluta mig till reservanternas mening, vilken
även vunnit instämmande i flertalet yttranden, och kan i huvudsak inskränka
mig till att hänvisa till den nyss återgivna motiveringen för denna
ståndpunkt. Jag vill tillägga, att de framställda principiella invändningarna
mot reservanternas av mig förordade förslag synas förlora avsevärt i styrka,
därest — såsom jag förutsätter — de icke-ordinarie befattningshavare, som
åläggas att vidkännas familjepensionsavdrag, i enlighet med vad 1934 års
avlöningsrevision föreslagit erhålla avlöningsförhöjning, motsvarande en löneklass.
Beträffande den närmare utformningen av begränsningen synes mig
lämpligast att göra rätten till familjepension beroende av att vederbörande
under minst fem år innehaft till tjänstepension enligt civila eller militära
tjänstepensionsreglementet berättigande befattning.

Departementsförslaget innebär i övrigt beträffande 1 § endast en viss
formell överarbetning av utredningens förslag. Med hänsyn till vissa uttalanden
i yttrandena från militärt håll rörande förslagets terminologi har jag
därvid ansett lämpligt att direkt utsäga, att vad i reglementet sägs om befattning
och befattningshavare även skall gälla beställning eller beställningshavare
vid försvarsväsendet. Framför allt innebär emellertid ändringen,
att vad som rör ikraftträdandet och övergången överförts till en särskild
bestämmelse i slutet av reglementet, till vilken jag senare skall återkomma.

2 § 1 mom. Pensionsrätt lör efterlevande make och barn.

Berättigade till familjepension efter tjänstemans död skulle enligt pensions
sakkunnig as förslag vara efterlevande make samt arvsberättigade barn,
som icke uppnått 21 års ålder. Rörande de skäl, som föranlett de sakkunniga
att i familjepensionshänseende likställa manliga och kvinnliga tjänstemän
och därmed utvidga familjepensioneringen till att för de kvinnliga tjänstemännens
vidkommande avse även änkling, framhöllo de sakkunniga bl. a.
följande.

Utgående från att principen örn lika behållen lön i samma löneklass för
såväl män som kvinnor bör upprätthållas och att familjepensionsavdragen
fördenskull icke kunna differentieras efter befattningshavarens kön, ha de
sakkunniga ansett mest rationellt och rättvist att belt likställa män och kvinnor
i familjepensionshänseende; det vill med andra ord säga: samma förpliktelser
och samma förmåner. Kvinnornas familjepensionering skulle sålunda
utsträckas att avse icke allenast efterlevande barn utan även änkling. Även
med denna utvidgning blir emellertid kvinnornas familjepensionering avsevärt
billigare än männens, beroende därpå, att antalet gifta kvinnor utgör

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

en betydligt mindre procent av hela antalet kvinnliga befattningshavare än
motsvarande relationstal för manliga tjänstemän samt att de äkta männen
i allmänhet äro äldre än sina hustrur. Ytterligare en faktor, som verkar i
enahanda riktning, må nämnas, nämligen att omgiftesfrekvensen är betydligt
större bland änklingarna än bland änkorna. Örn därför familjepensionsav
dragen beräknas kollektivt för man och kvinnor som en enhet betraktade,
medför kvinnornas billigare familjepensionering lägre avdrag för samtliga
tjänstemän, och någon orättvisa gentemot kvinnorna begår man icke, enär
full likställighet i familjepensionsbänseende genomföres.

Man kunde naturligtvis även tänka sig att liksom hittills begränsa familjepensioneringen
för kvinnliga tjänstemän till att avse allenast barnpensionering
men det oaktat låta kvinnornas lägre familjepensionskostnad komma
samtliga tjänstemän till godo i form av lägre familjepensionsavdrag. Såsom
ett visst stöd för en dylik anordning kunde måhända framhållas, att en manlig
tjänsteman utan pensionsberättigade anhöriga nu som regel får erlägga
samma familjepensionsavgift som de gifta tjänstemännen. Det kan emellertid
svårligen bestridas, att en sådan motivering ger en i viss mån skev bild
av problemet. Ungkarlen kan, om lian så vill, gifta sig och kommer därmed
i åtnjutande av samma familjepensionsförmåner som övriga gifta tjänstemän.
En kvinnlig tjänsteman skulle däremot aldrig kunna erhålla full valuta för
sina bidrag till familjepensioneringen, såvida man icke vill bestämma barnpensionerna
efter dylika befattningshavare till väsentligt högre belopp än
motsvarande pensioner efter manliga tjänstemän i samma löneställning, något
som måste anses helt uteslutet.

Vidkommande de invändningar, som eventuellt må göras mot införande
av pensionering jämväl av efterlevande make till kvinnlig befattningshavare,
få de sakkunniga framhålla, att, även örn behovet av en dylik pensionering
icke kan anses tillfullo ådagalagt, utvidgningen av pensionsförmånen icke
är så stor, som man i första ögonblicket kan vara benägen att antaga. Barn
efter kvinnlig befattningshavare äro nämligen i familjepensionshänseende
nu jämställda med barn efter manlig tjänsteman, då pensionsberättigad
änka ej finnes. För änkling jämte barn skulle enligt de nya grunderna införandet
av änklingspension medföra en förhöjning av familjepensionen
med ett belopp, motsvarande högst hälften av familjepensionsunderlaget.
Man torde också vara berättigad antaga, att i de hem, där hustruns
arbetsförtjänst varit av väsentlig betydelse för familjens försörjning,
behov även torde föreligga av en icke alltför knappt tillmätt familjepension
i händelse av hennes frånfälle. Då därtill kommer, att kostnaden
för denna pensionering enligt de sakkunnigas förslag skulle helt och
hållet bestridas av tjänstemännens egna bidrag och de kvinnliga tjänstemännen
genom sina organisationer själva påyrkat familjepensioneringens utvidgning,
^på sätt här föreslagits, torde vägande skäl emot de sakkunnigas lösning
av frågan örn de kvinnliga befattningshavarnas familjepensionering knappast
kunna framställas. Det torde nämligen icke kunna med fog göras gällande,
att någon verklig olägenhet skulle uppkomma av den sålunda föreslagna
pensioneringens utsträckning att avse även kvinnlig tjänstemans efterlevande
make, för så vitt man icke dit vill hänföra en möjligen inträdande ökning
av äktenskapsfrekvensen bland de kvinnliga tjänstemännen.

Även barnpensioneringen hade enligt pensionssakkunnigas förslag utvidgats
i jämförelse med vad nu gällde i sådant avseende. Den skulle sålunda
komma att omfatta alla efter den avlidne arvsberuttigade barn, således,
förutom barn i äktenskap, även trolovningsbarn, kvinnlig befattningshavares
utomäktenskapliga barn samt slutligen barn, som blivit av tjänstemannen

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

i laga ordning adopterat. Att adoptivbarn gjordes delaktiga i familjepensioneringen
syntes vara ett i hög grad behjärtansvärt önskemål, varvid dock
ansetts, att det, åtminstone till en början, borde stadgas viss restriktion till förekommande
av eventuellt missbruk av adoptionsrätten i syfte blott att tillförsäkra
mer eller mindre ovidkommande personer pension. De sakkunniga
ville av nu nämnd anledning föreslå den begränsningen, att adoptionen för
att medföra familjepensionsrätt skulle hava ägt rum, innan den adopterande
tjänstemannen fyllt 50 år. Bemärkas borde, att om makar, vilka båda voro
statstjänstemän, adopterade ett barn vid en tidpunkt, då väl den ene av makarna
men icke den andre fyllt 50 år, barnet bleve pensionsberättigat endast
efter den senare.

Vid behandlingen av frågan om pensionsrättens upphörande för efterlevande
make, som ingått nytt äktenskap, hade de sakkunniga haft under
övervägande, huruvida icke, på sätt funnes föreskrivet i vissa pensionskassors
reglementen, pensionsrätten skulle kunna återupplivas, för den händelse
den efterlevande maken efter att ha ingått nytt äktenskap ånyo blivit änka
resp. änkling. De sakkunniga hade emellertid icke ansett skäl föreligga att
bereda pension åt omgift make i nu avsedda fall.

Såsom tidsgräns för ingående av äktenskap, som skall medföra rätt till pension
för efterlevande make, hade de sakkunniga föreslagit den för vederbörande
befattningshavare gällande pensionsåldern. Med stöd av utförlig
motivering hade de sakkunniga ej ansett sig böra i sitt förslag upptaga någon
motsvarighet till det i vissa enskilda pensionskassors reglementen förekommande
stadgandet, att äktenskap, som delägare ingår under det han lider
av sjukdom, som inom sex månader medför hans död, icke grundlägger rätt
till pension för änkan, såvida icke genom äktenskapet barn legaliserats;
dock att på kassans styrelse ankommer att pröva, huruvida pension må tillläggas
änkan, där anledning finnes till antagande att sjukdomens livsfarliga
beskaffenhet vid äktenskapets ingående icke varit för delägaren bekant.

Avgivna yttranden. Åtskilliga detaljerinringar framställdes mot de av pensionssakkunniga
föreslagna grundläggande bestämmelserna för pensionsrättens
omfattning och begränsning. Kanslern för rikets universitet och
rikets allmänna kartverk avstyrkte införandet av änklingspensionering, och
ett par andra myndigheter uttalade tveksamhet rörande förslaget i denna
del. Möjlighet till pension även efter 21 års ålder åt sjukligt, medellöst
barn förordades av bl. a. socialstyrelsen, mynt- och justeringsverket, riksräkenskapsverket,
kommerskollegium och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
samt av vissa pensionskassor och tjänstemannaorganisationer.

Den föreslagna åldersgränsen för adoption, medförande pensionsrätt för
adoptivbarnet, föreslogo vissa myndigheter höjd. Även mot förslaget örn
att sätta pensionsåldern som åldersgräns för ingående av pensionsberättigande
äktenskap framställdes erinringar, bl. a. av statskontoret, som förordade
en fast åldersgräns av 65 år, samt av generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
r i k s r ä k enskap s ver k et, statens pensionsanstalt, allmänna civilförvaltningens
och kommunikationsverkens löncnämnder samt fullmäktige för
civilstatens och statens järnvägars änke- och pupillkassor.

Åldersgränsen för pupillpension önskades på vissa håll sänkt till 20 år i

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements chefen.

stället gör 21 år; en reservant inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd
påyrkade sänkning till 18 år.

Erinringar riktades även mot borttagande av restriktionen mot s. k. äktenskap
på dödsbädden ävensom mot att barn, som töre 21 års ålder ingår
äktenskap, enligt förslaget icke skulle mista rätten till pension. Vissa myndigheter
förordade även en återupplivning av pensionsrätten för omgift make,
som ånyo blivit änka (änkling).

Vid uppgörande av sina förslag till familjepensionsreglementen har 193-1 års
familjepensionsutredning icke funnit skäl att i vidare mån avvika från pensionssakkunnigas
förslag angående pensionsrättens allmänna omfattning, än
att gränsåldem för ingående av pensionsberättigande äktenskap ansetts
böra enhetligt för alla befattningshavare bestämmas till en levnadsålder av
65 år.

Avgivna yttranden avspegla fortfarande en viss meningsskiljaktighet i
fråga örn pensionsrättens lämpliga avvägning. Riksräkenskapsverket samt
allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder anse,
att åldersgränsen för pupillpension bör nedsättas från 21 till 20 år, och även
försvarsväsendets lönenämnd ifrågasätter, om 21 års ålder under alla förhållanden
bör fastställas såsom gräns för erhållande av barnpension, enär
anställningshavares barn stundom torde åtnjuta arbetsinkomst före fyllda
21 år.

Från statens järnvägars änke- och pupillkassa påyrkas familj epensionsrätt
under vissa förutsättningar för icke-arvsberättigade utomäktenskapliga barn.

Enligt allmänna civilförvaltningens lönenämnds förmenande bör pupillpension
icke medgivas att utgå även efter det vederbörande pensionstagare
ingått äktenskap, och liknande erinran framställes av marinens familjepensionskassa.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke familjepensionstagare,
som undergår ådömt frihetsstraff, borde få vidkännas någon reducering av
det honom tillkommande familjepensionsbeloppet. Vissa kvinnliga personalföreningar
hemställa om en bestämmelse, som lämnar möjlighet att bevilja
pension till sjukliga barn även efter fyllda 21 år.

En förutsättning för att en centraliserad familjepensionering i statens regi
skall kunna fungera utan alltför stor administrativ apparat är, att familjepensionsreglementets
rättsregler göras enkla och klara samt icke belastas i
onödan med praktiskt mindre betydelsefulla men i tillämpningen tidskrävande
och tyngande undantagsföreskrifter. Icke minst av detta skäl anser jag det
riktigt och lämpligt att, på sätt skett i familjepensionsutredningens förslag,
reglementets bestämmelser göras kategoriska och oberoende av mer eller
mindre ojämnt verkande skälighetsprövning från de tillämpande myndigheternas
sida. Vid sidan av den egentliga familjepensioneringen liggande understödsverksamhet,
exempelvis beredande av hjälp åt sjukliga barn, som
överskridit åldersgränsen för barnpension, bör därför regleras i annan ordning
än genom föreskrifter i familjepensionsreglementet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Den tveksamhet, som från vissa håll yppats angående lämpligheten av att
låta familjepensioneringen omfatta även änkling efter kvinnlig befattningshavare,
torde få ses mot bakgrunden av det relativt nya och för många måhända
ännu främmande i tanken, att båda makarna och icke endast mannen
äro pliktiga att »var efter sin förmåga, genom tillskott av penningar, verksamhet
i hemmet eller annorledes bidraga till att bereda familjen det underhåll,
som med avseende å makarnas villkor må anses tillbörligt» (giftermålsbalken
5 kap. 2 §). Därtill kommer, att redan konsekvens och rättvisa synas
bjuda, att staten, därest den ålägger de kvinnliga tjänstemännen att erlägga
samma bidrag till familjepensioneringen som de manliga tjänstemännen,
också tillförsäkrar dem motsvarande förmåner för efterlevande make och
barn.

Vad därefter angår ifrågasatta inskränkningar i pensionsrätten, då rättsförhållandet
är beroende på äktenskap som ingåtts eller adoption som ägt
rum viss kortare tid före befattningshavarens död, eller med avseende å barn,
som ingått äktenskap före den ålder, intill vilken pupillpension normalt utgår,
finner jag de undantagsföreskrifter, som härav skulle betingas, vålla
större olägenheter i tillämpningen än som kan anses motiverat med hänsyn
till deras ringa praktiska betydelse.

Vidkommande den i vissa yttranden föreslagna sänkningen av åldersgränsen
för barnpension förtjänar att erinras, hurusom flertalet familjepensionskassor
redan bevilja barnpension intill fyllda 21 år, varför en sänkning av åldersgränsen
otvivelaktigt skulle komplicera övergången till den nya ordningen
på familjepensionsområdet. Det torde icke heller kulma bestridas, att
åldern för inträde i förvärvsarbete under senare år tenderat att stiga, vilket
är ytterligare ett skäl, som talar mot att tidigare än nu vanligen sker beröva
barnen den pension de åtnjuta efter en avliden fader eller moder.

Icke heller vad i övrigt anförts rörande nu omhandlade bestämmelser har
jag funnit vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring i familjepensionsutredningens
förslag. Jag bortser då från frågan om beredande av pensionsrätt
i vissa fall åt frånskild make, till vilket spörsmål jag nu övergår i samband
med redogörelsen för 2 § 2 mom. i departementsförslaget, som icke
har någon motsvarighet i familjepensionsutredningens reglementsförslag.

2 § 2 mom. Pensionsrätt för frånskild make.

I gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas,
att »avliden delägares frånskilda hustru, som ej ingått nytt äktenskap,
må, då den avlidne ej efterlämnat pensionsberättigad änka från senare gifte
och så framt direktionen prövar sådant skäligt samt finner ömmande omständigheter
föreligga, tillerkännas samina pensionsrätt som änka». En liknande
bestämmelse meddelas i reglementet för telegrafverkets änke- och
pupillkassa. I båda dessa kassor kan således frånskild hustru erhålla pensionsrätt
endast efter en skälighets- och behovsprövning och endast örn mannen
ej efterlämnat pensionsberättigad maka. I övriga större pensionskassor

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

för statstjänstemän kan frånskild hustru under inga omständigheter komma
i åtnjutande av familjepension efter mannen. Detsamma gäller för de befattningshavare,
vilka åtnjuta familjepensionering i statens pensionsanstalt.

Förevarande fråga behandlades i det av 1930 års pensionssakkunniga den
20 juli 1934 avgivna betänkandet. De sakkunniga refererade därvid en till
dem överlämnad framställning till Kungl. Maj:t från Fredrikci-Bremer-förbundet,
vari anförts bland annat:

De förmåner, änke- och pupillkassorna bereda sina delägares efterlevande,
äro väsentligen grundade på delägarnas egna, obligatoriska avgifter, vilka alltså
äro att betrakta som ett slags försäkringspremier. Även hustrun får under
äktenskapet vidkännas den minskning i familjens inkomster, som mannens
inbetalningar till pensionskassan innebära. Under ett långt äktenskap
ha dessa inbetalningar hunnit stiga till betydande belopp. Är mannen vid
sin död omgift, kan det hända, att den andra hustrun, som vanligtvis är
yngre och torde lia större möjligheter till självförsörjning, efter ett mycket
kort äktenskap erhåller pension, medan den första hustrun, liur långt hennes
äktenskap med den avlidne än varit, står utan bidrag till sin försörjning.
Är mannen icke omgift eller har hans andra äktenskap ingåtts vid så hög
ålder, att det, enligt de särskilda kassornas reglementen, icke grundar någon
rätt till familjepension, giva de många årens inbetalningar ingen valuta.

Man kan urskilja en kategori av skilsmässor, där den frånskilda hustruns
avsaknad av pensionsrätt vid mannens död framstår såsom särskilt obillig.
Det är de icke så ovanliga fall, då mannen efter 20 å 30 års äktenskap önskar
skilsmässa för att ingå nytt äktenskap.

Vill en man skilsmässa och kan styrka, att lagstadgade skäl härför föreligga,
har hustrun ingen laglig möjlighet att förhindra äktenskapets upplösning
endast genom invändningen, att hon därigenom förlorar sin rätt till
änkepension, och någon ersättning för denna mistade förmån i form av högre
underhållsbidrag kan hon icke påräkna. Men väl tages vid uppskattandet
av mannens förmåga att betala underhållsbidrag hänsyn till den minskning
i hans inkomster, som erläggandet av de obligatoriska pensionsavgifterna innebär.

Enligt den norska »Lov örn Statens pensionskasse», antagen år 1921, avgöres
frågan om frånskild hustrus rätt till pension redan vid äktenskapets
upplösning. Där stadgas nämligen, att örn en avgiftspliktig tjänstemans
äktenskap upplöses, skall i domen eller beslutet bestämmas, örn hustruns
rätt till änkepension skall fortbestå eller icke. Vid avgörande härav tillämpas
regeln, att örn det finnes skäligt skall hustrun bibehålla sin pensionsrätt. Denna
hennes rätt bortfaller emellertid, om mannen gifter om sig, och likaledes
om hustrun själv ingår nytt äktenskap. Dock kan det i domen eller beslutet,
om särskilda skäl därtill föreligga, bestämmas, att hustruns pensionsrätt skall
fortbestå, även om mannen gifter om sig. I sistnämnda fall har hustrun
i det nya äktenskapet icke rätt till änkepension, såframt icke den frånskilda
hustruns pensionsrätt bortfaller före mannens död. Stadgandena i den norska
»Lov om Statens pensionskasse» utgå alltså ifrån, att pensionen icke kan
uppdelas.

I Norge har således frånskild hustrus rätt till änkepension vunnit visst
erkännande. Dock kan ifrågasättas, huruvida hithörande norska bestämmelser
lösa problemet på det mest tillfredsställande sätt. En riktigare princip
vore kanske, om pensionen efter viss proportion delades mellan den frånskilda
hustrun och den avlidnes änka, åtminstone i sådana fall där den se -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

nares äktenskap icke varit av alltför kort varaktighet. Däremot hålla vi
före, att det blott kan råda en mening om det obilliga uti, att en hustru vid
skilsmässan efter ett kanske mycket långvarigt äktenskap helt skall gå miste
om sin rätt till pension och detta t. o.'' m. oavsett huruvida hennes förre man
vid sin död efterlämnar änka eller ej, eller, örn han gift om sig, oavsett hur
kort tid hans nya äktenskap varat. Att denna fråga kräver en snar lösning
torde därför vara uppenbart. Då nu pensionssakkunniga gä att utreda frågan
örn enhetlig familjepensionering inom den civila statsförvaltningen, synes
oss rätta tidpunkten vara inne för en samtidig undersökning av möjligheterna
för här berörda problems lösande.

I det av 1930 års pensionssakkunniga avgivna förslaget upptogos icke bestämmelser
rörande pensionsrätt för frånskild make. Såsom skäl för denna
ståndpunkt anfördes bland annat: De sakkunniga ville icke bestrida, att vissa
skäl kunde andragas för att bättre än hittills tillgodose frånskild hustrus ekonomiska
intressen i händelse av den förutvarande mannens död. Men detta
vore en samhällsfråga av alltför stor räckvidd för att kunna lösas i samband
med ett ordnande av den statliga familjepensioneringen. Så länge vår allmänna
lagstiftning intoge den ståndpunkten, att underhållsplikt gentemot
frånskild make upphörde vid andra makens död, kunde det knappast vara
riktigt att i ett familjepensionsreglemente ålägga speciellt statstjänstemännen
längre gående förpliktelser i detta hänseende. Av praktiska skäl syntes man
nödsakad avvisa tanken på en uppdelning av familjepensionen mellan frånskild
make och eljest pensionsberättigade efterlevande, då härigenom sannolikt
resultatet skulle bliva, att familjepensionen bleve otillräcklig för båda
parter. Man kunde heller icke gärna ifrågasätta en anordning, enligt vilken
samtliga manliga och kvinnliga statstjänstemän skulle påläggas den generella
höjning av familjepensionsavdragen, som skulle påfordras, därest frånskild
maka eller make skulle, oberoende av pensionen till den avlidnes änka eller
änkling och barn, komma i åtnjutande av full pension.

I en vid betänkandet fogad reservation av en av de sakkunniga förordades
utredning med beaktande av de i nämnda framställning anförda synpunkterna.

Förnyad utredning av föreliggande fråga påyrkades även i flera av de över
pensionssakkunnigas förslag avgivna yttrandena, bland annat i yttrandena
från högsta domstolens ledamöter, Svea hovrätt, kammarkollegium, riksräkenskapsverket,
pensionsstyrelsen, kommerskollegium, kontrollstyrelsen, allmänna
civilförvaltningens lönenämnd, kommunikationsverkens lönenämnd
samt fullmäktige för civilstatens änke- och pupillkassa.

I de av 1934 års familjepcnsionsutrcdning utarbetade förslagen till familjepensionsreglementen
lämnades förevarande fråga öppen i avvaktan på utredning
av frågan inom finansdepartementet.

I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria, vilken samtidigt
med familjepensionsutredningens förslag remitterades för yttrande till samma
myndigheter och dessutom till Svea hovrätt, anfördes efter den redogörelse
för frågans utveckling, som här återgivits, alt en regel av innebörd alt skilsmässa
städse, utan hänsyn lill omständigheterna i det särskilda fallet, med -

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

förde förlust av pensionsrätt, uppenbarligen kunde leda till mycket obilliga
resultat. De skäl, som 1930 års pensionssakkunniga anfört mot en annan
reglering av denna fråga, syntes icke bindande; vid den nu ifrågasatta regleringen
av familjepensioneringen för flertalet statliga befattningshavare,
vilken skulle innebära att denna pensionering ombesörjdes av staten liksom
tjänstepensioneringen, syntes man därför icke böra underlåta att söka bringa
även förevarande fråga till en lösning.

Vid promemorian fanns fogat ett förslag till tillägg till civila familjepensionsreglementet,
avsett att motsvaras av enahanda tillägg till de båda andra
familjepensionsreglementena. Förslaget innebar att till bestämmelserna i
2 § om rätt till familjepension för efterlevande make och barn skulle fogas
ett nytt moment av följande lydelse:

»Då domstol i dom å äktenskapsskillnad förpliktar tjänsteman, å vilken
detta reglemente är tillämpligt, att till andra maken utgiva underhållsbidrag,
åge rätten, därest makarna levt tillsammans under minst fem år och sistnämnda
make vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder av minst trettio
år samt det i övrigt med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, jämväl
förordna, att nämnda make skall vara berättigad till familjepension efter
andra makens död. Vad nu sagts för det fall att make förpliktas utgiva
underhållsbidrag gäde ock, där i skillnadsmålet avtal om sådant underhållsbidrag
visas föreligga.

Förordnande, som sålunda meddelats, upphör att gälla, örn skyldighet att
utgiva underhållsbidrag, som bestämts att utgå på särskilda tider, upphört
eller den berättigade trätt i nytt gifte.

Är frånskild make berättigad till familjepension efter tjänsteman, må ej
förordnande härom meddelas till förmån för make i senare äktenskap.»

Vidare föreslogs, att till bestämmelserna i 5 § örn familjepensionens sammanlagda
belopp i olika fall och densammas fördelning mellan make och
barn skulle läggas ett nytt moment av innehåll, att vad i paragrafen sagts om
make skulle i det fall, att både efterlevande make och frånskild make vore
pensionsberättigade, gälla för dem gemensamt samt att de ägde dela dem
tillkommande pensionsbelopp sig emellan lika.

Till motivering av förslaget anfördes i promemorian i huvudsak följande:

En utgångspunkt vid förslagets utarbetande har varit, att frånskild make
icke ovillkorligt kan tillerkännas viss bestämd pensionsrätt utan att frågan
härom måste bero på prövning av omständigheterna i det särskilda fallet.
Denna prövning synes emellertid böra göras av domstol i skillnadsmålet
samtidigt som frågan om underhållsplikt då vinner avgörande; att uppskjuta
prövningen till tjänstemannens död kan nämligen icke gärna ifrågakomma,
och prövningen sammanhänger tydligen i ej ringa mån med underhållsfrågan.
Domstolen synes emellertid icke böra kunna på olika sätt närmare
bestämma pensionsrättens innebörd utan denna bör följa direkt av familjepensionsreglementets
bestämmelser. Förslaget innebär härutinnan den enkla
regeln, att frånskild make, som av domstol tillerkänts pensionsrätt, efter
andra makens död skall erhålla full pension, då efterlevande make ej finnes,
men eljest dela denna pension med den efterlevande. Det torde kunna
starkt ifrågasättas, att domstolen vid synnerliga skäl skulle äga föreskriva,
att frånskild makes pension under alla omständigheter skall utgå fullt, med
uteslutande av senare makes rätt, men en sådan ytterligare utsträckning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

frånskild makes möjlighet till familjepension — och ytterligare minskning
av efterlevande makes rätt — bär ej upptagits i det nu föreliggande förslaget.

En förutsättning för att domstol skall kunna meddela förordnande av
förevarande slag bör vara, att den berättigade maken i skillnadsdomen eller
genom avtal berättigas till underhållsbidrag av andra maken. I konsekvens
härmed bör meddelat förordnande anses ha upphört att gälla, örn vederbörande
genom dom eller bindande avtal befriats från utgivande av periodiskt
underhållsbidrag eller om underhållsplikten eljest upphört. Redan i följd
härav upphör rätten i allmänhet, örn den berättigade ingår nytt äktenskap.
Med hänsyn till det fall att underhållsbidrag utgivits med ett engångsbelopp
erfordras emellertid stadgande om att tillerkänd pensionsrätt för frånskild
make alltid upphör om den berättigade träder i nytt gifte.

Frånskild make skulle således aldrig kunna bli berättigad till familjepension
efter flera personer. I anslutning härtill föreslås ett särskilt stadgande
till förebyggande av att flera frånskilda makar tillerkännas familjepensionsrätt
efter samma tjänsteman; förordnande av förevarande slag skulle icke
få av domstol meddelas om gällande förklaring föreligger till förmån för
tidigare frånskild make.

En ovillkorlig förutsättning för ett förordnande av ifrågavarande slag
skulle vidare enligt förslaget vara, att makarna levt tillsammans under minst
fem år och den underhållsberättigade uppnått en ålder av minst 30 år. Lämpligheten
av dessa gränser kan givetvis diskuteras.

Förslaget utgår ifrån att den likställighet mellan änka och änkling, som
pensionssakkunnigas och familjepensionsutredningens förslag innebär, skall
komma till genomförande och att man i följd härav icke heller i princip
bör göra skillnad mellan frånskild man och frånskild hustru. Då pensionsrätt
för frånskild man aldrig kan ifrågakomma utan att han tillerkänts underhåll
av hustrun och då dessutom sådan rätt alltid är beroende av en skälighetsprövning
av domstolen, är det klart, att möjligheterna till pensionsrätt
för frånskild man äro mera teoretiska.

Enligt 5 § i de av familjepensionsutredningen föreslagna familjepensionsreglementena
skall i det fall att barn leva efter jämte make den för ensam
make utgående fasta delen av pensionen (= familjepensionsunderlaget1) ökas
med 50 %> för det första och 20 °/o för varje ytterligare barn. Örn endast
barn leva efter, äro dessa berättigade till 100 °/o av familjepensionsunderlaget
för första barnet, 50 °/o för det andra och 20 °/o för varje ytterligare
barn. Alldeles oavsett den nu föreliggande frågan kan det ju inträffa, att
pensionsberättigade^barn eller några av deni äro från tidigare, upplösta äktenskap
och icke vårdas av den efterlevande maken. Särskilt med hänsyn
till detta fall stadgas i 5 § i rcglemcntsförslagen, att av familjepension för
make jämte barn maken äger åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 °/o av
familjepensionsunderlaget1 samt barnet eller barnen återstoden (med lika belopp
vardera). Man synes kunna tillämpa samma regel för det fall att två
pensionsberättigade makar skulle finnas jämte barn. För makarna skulle
da tillsammans beräknas ett belopp lika nied familjepensionsunderlaget1
och för barnen skulle beräknas 50 — 20 — 20 °/o därav otc., men vid konkurrens
med barnen skulle de båda makarna lia att (lika) dela 80 % av
familjepensionsunderlaget

Regeln skulle således även härvidlag vara, att då två makar bliva pensionsberättigade,
de tillsammans få den rätt som nu tillkommer endast än -

1 Begreppet familjcpensionsundcrlog i familjepensionsutredningens förslag motsvarar begreppet
familj (-pensionens grundbelopp i departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

kan. Att detta innebär att vid den ena av dessa makars död den andra får
full pension, synes stå i konsekvens med att den frånskilda maken får fullt,
om en andra make avlider före pensionsfallets inträdande. Regeln synes
få tillämpas även såtillvida, att för barnen pensionsbeloppen 100 — 50 — 20
— 20 % i stället för 50 —-20 — 20 — 20 % inträda först efter det att båda
makarnas pensionsrätt upphört, genom döden eller annorledes; häri ligger
emellertid otvivelaktigt en försämring av barnens rätt, som under vissa omständigheter
kan te sig mindre tilltalande.

Vid författningsförslagens utarbetande har ansetts, att bestämmelserna
rörande förutsättningarna för ifrågavarande pensionsrätt och rörande dennas
innehåll böra ingå i de statliga familjepensionsreglementena, liksom alla
andra bestämmelser rörande pensionsrätten. Nya bestämmelser i 11 kap.
giftermålsbalken synas då icke nödvändiga.

I de avgivna yttrandena över promemorian ha ganska skiftande meningar
kommit till uttryck. Jag övergår nu till en redogörelse härför.

Svea hovrätt, som tillstyrkt förslaget, har anfört:

Naturligtvis kan det vara föremål för delade meningar, huruvida de föreslagna
reglerna äro i allo väl avvägda. Å ena sidan kan sättas i fråga, huruvida
icke villkoren för frånskild make såtillvida kunde göras gynnsammare,
att rätten till pension bundes vid mindre stränga förutsättningar för det fall,
att andra maken dör ogift, samt finge omfatta hela eller större delen av
pensionbeloppet i vissa fall, då det förra äktenskapet varit av lång varaktighet
medan det senare bestått helt kort tid och, i motsatts till det förra,
är barnlöst. Å andra sidan kunna skäl anföras för att låta den frånskilda
makens pensionsrätt upphöra eller lida minskning, då den senare makens
anspråk på pension, på grund av det senare äktenskapets längre varaktighet
eller eljest, framstår såsom särskilt välgrundat i jämförelse med den frånskildas.
Understundom kan det även synas obilligt, att en senare frånskild
make helt får stå tillbaka.

Emot tanken att för sådana fall som de nu antydda sörja för en mera
smidig anpassning efter det särskilda fallets egenart talar emellertid kravet
på klarhet och säkerhet på förevarande rättsområde. Grundsatsen örn frånskilds
pensionsrätt är en nyhet, som bör tillämpas med viss försiktighet och
ej får medföra alltför vittgående inskränkningar i efterlevande makes rätt,
men där pensionsrätt en gång blivit av domstol fastställd, bör å andra sidan
dess fortbestånd ej vara i alltför hög grad beroende av framtida omständigheter.
Vad angår pensionsbeloppets fördelning, bör denna ej utsträckas längre
än till en hälftendelning, då det belopp, som skulle tillkomma envar pensionsberättigad,
eljest bleve alltför obetydligt. Redan ur denna synpunkt möter
det betänkligheter att vid flera successiva skilsmässor tillerkänna mer än
en av de frånskilda pensionsrätt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har hov rätten ansett övervägande skäl
tala för en sådan mera schematisk reglering som förslaget innefattar, och
hovrätten förklarar sig överhuvud ha funnit detta innebära en väl avvägd
lösning av hithörande frågor. I ett par hänseenden föreslås emellertid ett
förtydligande av förslagets ståndpunkt. Till betryggande av enhetlig rättstillämpning
anses sålunda önskvärt, att de omständigheter, som vid domstolens
prövning företrädesvis skola komma i betraktande, närmare angivas,
örn icke i författningstexten så i motiveringen till denna. Härvid syntes hovrätten
särskilt böra beaktas det upplösta äktenskapets varaktighet, vardera

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

makens ålder, underhållsbehovets iner eller mindre trängande beskaffenhet,
anledningen till skilsmässan samt huruvida barn finnas i äktenskapet; hade
den frånskilda i anledning av sitt gifte uppgivit en förvärvsverksamhet, borde
uppenbarligen särskild vikt läggas vid frågan, huruvida utväg till försörjningsarbete
alltjämt funnes.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd och kommunikationsverkens lönenåmnd
lia däremot ställt sig mera avvisande mot förslaget. Efter att lia
erinrat, att lönenämnderna i avgivna yttranden över 1930 års pensionssakkunnigas
förslag förordat utredning av frågan örn beredande av pensionsrätt
för frånskild make, lia lönenämnderna nu i sina i denna del i stort sett
sammanstämmande yttranden anfört i huvudsak följande:

Ett hänskjutande till domstol av frågan örn frånskild makes pensionsrätt
syntes icke lämna tillräcklig garanti för att frågor av denna art bleve
enhetligt behandlade och avgjorda. Vidare syntes det nämnderna, att de
ifrågasatta villkoren ifråga om det upplösta äktenskapets varaktighet och
den frånskilda makens ålder måste anses tämligen godtyckliga, och fråga
vore, om dylika inskränkande bestämmelser vore på sin plats för det fall,
att ömmande omständigheter förelåge. Det kunde även starkt ifrågasättas,
örn frånskild make i ett senare gifte under alla förhållanden borde uteslutas
från pensionsrätt. Därest pensionsberättigad frånskild make i ett föregående
gifte på grund av arv eller dylikt befunne sig i god ekonomisk ställning,
medan den andra frånskilda maken saknade utkomstmöjligheter, skulle de
föreslagna bestämmelsernas tillämpning knappast kunna sägas verka rättvist.
Slutligen syntes böra beaktas vad även i promemorian anmärkts, att
där av två efterlevande pensionberättigade makar den ena frånträtt pensionsrätter
vare sig genom döden eller annorledes, den andra maken skulle inträda
med full pensionsrätt till förfång för efterlevande barn, något som
under vissa omständigheter kunde te sig mindre tilltalande.

Det anförda gåve vid handen, att de föreslagna bestämmelserna i förevarande
hänseende sannolikt icke alltid kunde medföra ett resultat, som kunde
anses stå i överensstämmelse med billighetens krav. Lönenämnderna holle
i stället före, att ett stadgande örn pensionsrätt för frånskild make grundat
på behovsprincipen, på sätt föreskrives i nu gällande kassareglementen vid
telegrafverket och statens järnvägar, skulle på ett lyckligare sätt än enligt
det i promemorian framlagda förslaget ordna hithörande förhållanden. Lönenämnderna
skulle för sin del vilja förorda, att ett liknande stadgande infördes
i civila familjepensionsreglementet, dock borde enligt nämndernas
mening behövande frånskild make kunna tillerkännas delaktighet i pension
även för det fall, att den avlidne efterlämnat pensionsberättigad änka från
senare gifte. Behovsprövningen borde ske av den myndighet, som i övrigt
skulle hava att pröva frågor örn familjepensionsrätt. Med hänsyn till de få
fall, varom här vore fråga, skulle ett sådant stadgande icke föranleda någon
egentlig ökning i det administrativa bestyret med familjepensioneringcn.

Kommunikationsverkens lönenämnd har tillagt, att nämnden icke ansett
sig i detta sammanhang böra framlägga något förslag till bestämmelser i
nyssberörda hänseende; det syntes ej heller enligt lönenämndens mening vara
nödvändigt att, därest förslag örn civilt familjepensionsreglemente förelädes
1936 års riksdag, omedelbart komplettera familjepcnsionsbestämmelserna i
den riktning, lönenänmden nu angivit. En dylik komplettering syntes lämpligen
kunna ske i samband med genomförande av de ändringar i civila familje Bihang

tilt riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201. <>

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

pensionsreglementet, som i allt fall torde bliva en följd av den förestående
revisionen av gällande avlöningsförfattningar.

En reservant inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd har förklarat
sig anse det i promemorian framlagda förslaget bättre än det lönenämnden
uppskisserat och därvid anfört:

Det vore olyckligt örn vid en persons bortgång det skulle behöva uppstå
tvist t. ex. mellan den avlidnes efterlämnade änka och hans frånskilda hustru
eventuellt flera frånskilda hustrur angående pensionsrätten. Även måste det
ur tjänstemannens synpunkt vara bättre att på förhand veta hur hans efterlevandes
ekonomi komme att hli. Dock föresloges en mindre ändring eller
tillägg i förslaget. Därest den avlidne ej efterlämnade pensionsberättigad
maka — eller eventuellt annan efterlevande — borde även sådan frånskild
make, som ej av domstol tilldömts underhåll, kunna efter prövning i varje
särskilt fall berättigas till pension av den pensionsutbetalande myndigheten.
På så sätt skulle möjlighet till pension åt frånskild make nr 2 kunna skapas.

Försvarsvåsendets lönenämnd har framhållit, att den invändningen syntes
kunna göras, att fall kunde inträffa, då resultatet bleve otillfredsställande,
t. ex. om en befattningshavare varit gift tre gånger och barn funnes endast
i det andra äktenskapet men dessas moder bleve utan pensionsrätt på den
grund att domstol redan tillerkänt makan i det första äktenskapet pensionsrätt.
Vidare anföres, att även bestämmelserna örn viss levnadsålder och viss
minimitid för sammanlevnaden såsom ovillkorligt villkor för erhållande av
pensionsrätt kunde leda till obilliga resultat, särskilt i sådana fall, då barn
funnes i äktenskapet. Därest dylika bestämmelser ansåges böra införas,
ifrågasätter därför lönenämnden i varje fall, örn ej skilsmässodomstolen borde
medgivas rätt att dispensera från dessa bestämmelser, om särskilda skäl
därtill ansåges föreligga.

Försvarsvåsendets lönenämnd tillägger emellertid, att i övrigt vad i promemorian
anförts icke givit anledning till annat uttalande från lönenämndens
sida än att de föreslagna bestämmelserna sannolikt komme att föranleda
vissa svårigheter vid tillämpningen.

Statskontoret har funnit det i promemorian framlagda förslaget vara i huvudsak
väl avvägt. Särskilt har det förefallit ämbetsverket innebära en lycklig
lösning, att rätten till familjepension göres beroende av att enligt domstols
förordnande eller träffad överenskommelse underhållsbidrag dessförinnan
skall utgå samt att sagda rätt skall inträda endast efter särskilt beslut av
domstol i samband med domen i äktenskapsskillnadsmålet. Icke heller
har det synts ämbetsverket vara något att erinra emot att för pensionsrätt
förutsättes, att makarna skola ha levt tillsammans viss tid samt att den
pensionsberättigade maken skall lia uppnått viss ålder.

Däremot har riksräkenskapsverket förklarat sig icke kunna biträda förslaget
och därvid anfört:

Det förefölle verket, att ett överlämnande åt domstol att avgöra, örn frånskild
make borde erhålla pensionsrätt, icke innebure en tillfredsställande
anordning, särskilt med hänsyn därtill att domstolens beslut fattades vid en

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tidpunkt, då man ej kunde överblicka alla de faktorer, som kunde inverka
på bedömandet av frågan, huruvida den frånskilda maken borde erhålla denna
rätt. Enligt förslaget skulle, om en tjänsteman varit gift och skild mer än
en gång, endast den första och den sista maken erhålla rätt till pension. De
mellanliggande fallen skulle sålunda bliva utan denna rätt, vilket givetvis
stundom kunde komma att framstå som en obillighet, särskilt om ett mellanliggande
äktenskap varit av lång varaktighet, under det att det första och det
sista äktenskapet allenast varat kort tid. Genom att prövningen av pensionsrätten
komme att omhänderhavas av ett synnerligen stort antal domstolar,
skulle slutligen en viss oenhetlighet i tillämpningen av bestämmelserna icke
kunna undvikas. Vid sådant förhållande ansåge verket det vara att föredraga,
att avgörandet, huruvida frånskild make skulle erhålla rätt till familjepension,
överlätes på den myndighet, som det tillkomme att pröva fråga
örn rätt till familjepension efter avliden tjänsteman.

Skulle vad riksräkenskapsverket sålunda anfört rörande anordnandet av
frånskild makes pensionsrätt ej vinna beaktande, ansåge ämbetsverket likväl,
att det framlagda författningsförslaget delvis borde omredigeras. Såsom förutsättning
för pension till efterlevande frånskild make stadgades att makarna
skola ha »levt tillsammans» under minst fem år. För undvikande av
all tveksamhet rörande bestämmelsens rätta innebörd samt eljest uppkommande
svårigheter i bevisningshänseende syntes orden »levt tillsammans»
böra utbytas mot »varit i äktenskap förenade».

Av de affärsdrivande verken lia järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och
domänstyrelsen förklarat sig ej ha något att erinra mot förslagets genomförande.
Järnvägsstyrelsen förordar emellertid vissa åtgärder till förebyggande
av att vederbörande myndighet vid prövning av pensionsansökan från
efterlevande barn och eventuellt make i ett senare äktenskap icke får kännedom
örn ett befintligt domstolsförordnande till förmån för frånskild make.
Och vattenfallsstyrelsen anser det möjligen kunna ifrågasättas att höja minimitiden
för makarnas sammanlevnad till tio år och i stället borttaga åldersgränsen
för den underhållsberättigade maken.

Telegrafstyrelsen har förklarat sig icke viss om att den föreslagna anordningen
vore den generellt sett lyckligaste. Bland annat funne styrelsen icke
skäligt, att pensionsrätten i vissa fall skulle tillerkännas den frånskilda maken
på bekostnad av de pensionsberättigade barnens del av pensionen. Även
syntes det önskvärt att icke beskära den enligt reglementet för telegrafverkets
änke- och pupillkassa förutsatta och praktiskt taget alltid medgivna rätten
för frånskild hustru, som vore ogift, att åtnjuta pension, där andra pensionsberättigade
icke funnes. Styrelsen förmenade alltså, att ytterligare överväganden
vore nödvändiga för nämnda och måhända även andra syftens tillgodoseende.

Generalpoststyrelsen Ilar anfört följande:

Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att för statstjänstemännens
vidkommande stadga underhållsplikt gentemot frånskild make
efter andra makens död, så länge några motsvarande förpliktelser ej kunna
i liknande fall åläggas andra medborgare. Med hänsyn till den särställning
statens anställningshavare komma att intaga, därest deras familjepensionering
omhänderhaves och delvis bekostas av staten, synes dessa principiella
betänkligheter dock icke böra tillmätas avgörande betydelse. Uppenbarligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

föreligga emellertid stora svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande lösning
av föreliggande fråga.

Det gäller nämligen härvidlag icke blott att tillgodose de anspråk, som med
hänsyn till rättvisa och billighet, kunna göras gällande av frånskild make,
som under avsevärd tid varit i äktenskap förenad med befattningshavare i
statens tjänst, utan det måste därjämte och framför allt tillses, att otillbörligt
intrång ej göres i efterlevande barns pensionsrätt. I sistnämnda avseende kan
mot de föreslagna reglerna anföras bl. a., att, i de fall då jämte frånskild
make finnas föräldralösa barn i ett senare äktenskap, dessa senares pensionsrätt
skulle bliva reducerad med, om ett barn finnes 30 °/o och eljest med 60 °/o
av pensionsunderlaget. En dylik minskning i föräldralösa barns pensionsrätt
synes såvitt möjligt böra undvikas eller åtminstone begränsas. Med hänsyn
härtill kunde det ifrågasättas, att frånskild makes pensionsrätt nedsattes
till hälften icke blott då efterlevande make finnes utan även då anställningshavare
efterlämnar föräldralösa barn i annat äktenskap. Möjligen borde en
liknande regel tillämpas beträffande änka, då föräldralösa barn finnas i tidigare
äktenskap.

Mot de restriktiva bestämmelser, som föreslagits för att frånskild make
skall komma i åtnjutande av familjepensionsrätt, synes i princip intet vara
att erinra. En höjning synes emellertid böra företagas både av den i förslaget
angivna tiden för sammanlevnaden och av den föreslagna levnadsåldern
för underhållsberättigad make, detta även med hänsyn till att det i förevarande
fall är fråga om införande av bestämmelser, avsedda att reglera förhållanden
där man i avsaknad av erfarenhet icke kan draga några säkra slutsatser
beträffande verkningarna av de föreslagna reglerna, något som nödvändiggör,
att man framgår med stor försiktighet. Tiden för sammanlevnaden
torde böra bestämmas till 10 eventuellt 15 år och beträffande minimiåldern
för erhållande av familjepensionsrätt synes en höjning till 40 år eller i varje
fall 35 år motiverad. De sociala skälen för tillförsäkrande av familjepensionsrätt
åt frånskild make kunna nämligen icke tillmätas samma betydelse,
då det gäller ett kortare äktenskap eller örn vederbörande befinner sig i en
levnadsålder, vid vilken i normala fall möjlighet bör förefinnas att genom
eget arbete försörja sig och att själv vidtaga åtgärder för tryggandet av sin
försörjning på ålderdomen.

Beträffande de militära myndigheternas yttranden är att anmärka, att
arméförvaltningen, chefen för generalstaben och marinförvaltningen förklarat
sig ej ha erinran mot förslaget, medan flygstyrelsen förklarat pensionens
uppdelning icke lämplig och förordat förnyad utredning.

Direktionen över arméns familjepensionskassa har förklarat sig lia intet
att erinra mot förslaget men framhållit, att bestämmelsen örn en åldersgräns
av trettio år borde utgå samt att frågan om fördelningen av familjepensionen
mellan änka och frånskild make borde ytterligare utredas.

Direktionen över marinens familjepensionskassa har anfört, att den funne
befogat att, där genom av domstol meddelat utslag befattningshavare i statens
tjänst varit ålagd utgiva underhållsbidrag till frånskild make, denne make
bör vara berättigad till understöd i form av familjepension jämväl efter befattningshavarens
död. Det syntes dock direktionen, som örn föreskrift borde
meddelas därom, att den frånskilde ej finge erhålla större del i familjepensionen,
än som motsvarade det belopp, han av domstolen kunde varit
tillagd såsom underhållsbidrag. Tillräckligt skäl för bestämmelsen, att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

underhållsberättigade skulle vid sammanlevnadens hävande uppnått en ålder
av minst trettio år, syntes ej föreligga. Genom föreskriften, att makarna
skulle ha bott tillsammans under minst fem år, syntes skäliga förutsättningar
för rätten till erhållande av familjepension i nu förevarande fall vara
uppfyllda.

I den till Kungl. Maj:t ingivna skriften från av fullmäktige för statens
järnvägars änke- och pupillkassa utsedda delegerade har uttalats, att det framlagda
förslaget icke kunde anses utgöra en tillfredsställande lösning av förevarande
fråga, samt vidare anförts:

Det kunde näppeligen anses riktigt, att redan vid den tidpunkt, då makarnas
äktenskap upplöstes genom skillnad, en domstol skulle ha att efter
tagen del av då föreliggande omständigheter meddela förordnande örn familjepension
åt den andra maken. Det vore nämligen uppenbart, att efter skillnaden
sådana förhållanden kunde tillkomma, att familjepensionsrätt åt den
frånskilda maken icke vidare kunde anses från skälighetssynpunkt motiverad.
Regeln att två pensionsberättigade makar skola dela den pension, som
tillkomme endast änka, måste i och för sig anses synnerligen olämplig. Den
pension, som tillkomme en änka, vore nämligen i allmänhet så liten, att
två personer omöjligen kunde livnära sig å densamma. Delegerade måste
därför på nu anförda skäl avstyrka det upprättade förslaget och i stället
föreslå, att i reglementet intoges en bestämmelse, motsvarande den, som nu
funnes i kassans reglemente.

Försäkringsinspektionen har under hänvisning till de olikartade förslag
till lösning av den föreliggande frågan som framkommit — bland annat har
därvid hänvisats till de linjer, som framlagts i ett av svenska försäkringsföreningens
sakkunnigenämnd avgivet vid inspektionens utlåtande fogat yttrande
och därtill fogad reservation — hemställt, att frågan göres till föremål
för ytterligare undersökning, innan förslag till lagstiftning framlägges. Därvid
uttalas, att därest en ur olika synpunkter lämplig lösning kan vinnas,
torde man kunna förvänta, att denna skall komma att tjäna som förebild
vid ordnandet av motsvarande fråga för kommunala och enskilda befattningshavare.

Till utveckling av sin ståndpunkt har försäkringsinspektionen anfört i
huvudsak följande:

Enligt inspektionens mening äro de skäl, som anförts till stöd för införandet
av bestämmelser angående frånskild makes pensionsrätt, värda det största
beaktande men samtidigt bör betonas att denna fråga är av så ömtålig
och komplicerad beskaffenhet, att en tillfredsställande lösning därav för
visso erbjuder betydande svårigheter; detta särskilt som man torde få utgå
från att några uttömmande regler icke kunna givas i hithörande avseende
utan att varje särskilt fall måste avgöras med ledning av alla de olika omständigheter,
som därå kunna inverka. Vid sådant förhållande synes också den
naturliga lösningen vara att, såsom förslagsställarna gjort, lägga avgörandet
i domstols hand.

I likhet med förslagsställarna finner inspektionen, att en regel av innebörd
att skilsmässa städse, utan hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet,
skall medföra förlust av pensionsrätt uppenbarligen kan leda till mycket obilliga
resultat. Att t. ex. en frånskild hustru efter ett äktenskap, som varat
29 å 30 år, skall bliva helt i saknad av pensionsrätt, då äktenskapet upplöses

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

i anledning av mannens önskan att ingå nytt äktenskap, måste anses stötande
för rättskänslan.

Beträffande utformandet av bestämmelser i ämnet vill inspektionen ifrågasätta,
huruvida icke tiden för äktenskapets varaktighet för att frånskild make
skall kunna tillerkännas pensionsrätt bör höjas, exempelvis till 10 år. Det
kan i detta sammanhang förtjäna erinras om att åren 1930—1932 utgjorde
antalet skilsmässor, där äktenskapet hade kortare varaktighet än 5 år, cirka
20 % av hela antalet skilsmässor. Motsvarande procenttal för det fall att de
upplösta äktenskapens varaktighet understeg 10 år var 48. Förslaget innebär
även, att den underhållsberättigade skall vid tidpunkten för skilsmässan
ha uppnått en ålder av minst 30 år. Antalet fall, där hustrun vid skilsmässan
ännu icke uppnått denna ålder, uppgår under nämnda period till cirka
20 % av samtliga fall.

Det synes även böra övervägas, huruvida pensionsrättens fördelning mellan
den frånskilda maken och den efterlevande maken bör ske efter ^ den
grund förslagsställarna tänkt sig med hälften till vardera eller efter någon
annan princip. Ett alternativ vore att fördela änkepensionen i förhållande till
antalet äktenskapsår. Delta alternativ synes dock mindre lämpligt, då detsamma
kan medföra, att den efterlevande maken i det äktenskap, som upplöses
genom dödsfall, kan, om dödsfallet inträffar kort tid efter äktenskapets
ingående, komma att erhålla en alltför obetydlig pension. En dylik konsekvens
torde i det övervägande flertalet fall kunna undvikas, om man vid
fördelning av änkepensionen tillägger det sista äktenskapet en varaktighet
motsvarande tiden från äktenskapets ingående till pensionsåldern.

Örn frånskild hustru lill statstjänsteman erhåller pensionsrätt, kan möjligen
även uppkomma frågan, huruvida hänsyn till denna förmån, som för
henne har ett avsevärt ekonomiskt värde och som i regel ej tillkommer frånskilda
hustrur inom andra befolkningsgrupper, skall tagas vid utmätandet
av hennes underhållsbidrag.

Av det vid försäkringsinspektionens utlåtande fogade yttrandet av svenska
försäkringsföreningens sakkunnigenämnd må här lämnas följande sammandrag: Att

spörsmålet om frånskild makes pensionsrätt upptages till behandling
i detta sammanhang förordas. Övervägande skäl tala för att denna rätt
göres beroende av rätten till underhåll. Härav bör följa, att frågan avgöres
av domstol i skillnadsmålet. Make, som tilldömes underhåll, bör emellertid
ha en ovillkorlig rätt till pension. Den föreslagna skälighetsprövningen innebär
ett onödigt försvagande av den frånskilda makens rätt. Att rätten bör
upphöra, om underhållsrätten bortfaller, finner nämnden riktigt.

Nämnden förordar en anordning, enligt vilken storleken av pensionen till
frånskild make göres oberoende av pensionen till efterlevande make. örn
emellertid statstjänstemännen icke anses böra påläggas den generella höjning
av familjepensionsavdragen, som för vinnande av detta syfte skulle erfordras,
måste såsom en förutsättning för den av nämnden föreslagna anordningen
gälla, att den underhållspliktige maken själv får vidkännas de ökade avdragen.
Storleken av pensionen bör vidare för varje fall bestämmas av domstolen
och anpassas efter underhållsbidragets storlek. Med denna anordning
bör givetvis förordnande om rätt till pension kunna meddelas till förmån för
flera frånskilda makar.

Nämnden förklarar sig medveten om det onus, som denna anordning skulle
innebära för statstjänstemännen, men framhåller, att det torde kunna ifrågasättas,
örn icke motsvarande onus, nämligen ett tillförsäkrande av underhåll

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

till frånskild underhållsberättigad make även efter den underhållspliktiges
död, borde gälla även för icke-statstjänstemän.

Vid nämndens yrkande har fogats en reservation av tre ledamöter, vilka
icke delat ståndpunkten, att rätten till pension göres beroende av rätten till
underhåll, och som ansett, att den föreliggande frågan bör lösas efter den
principen, att frånskild make alltid erhåller en i förhållande till äktenskapets
längd bestämd pensionsrätt.

Det kan i detta sammanhang slutligen anmärkas, att aktuarien för svenska
personal-pensionskassan Emil Liedstrand till chefen för finansdepartementet
ingivit en skrift, vari utvecklas ett förslag som innefattar ett successivt
intjänande av pensionsrätten för hustru i analogi med bestämmelserna om
den pensionsrätt som enligt föreliggande förslag skulle tillkomma en befattningshavare,
som i förtid lämnar sin tjänst.

Såsom av de angivna yttrandena framgår, föreligger det numera knappast Departementsnågon
meningsskiljaktighet därom, att det under vissa omständigheter kan cJiefenvara
synnerligen befogat att frånskild make får åtnjuta familjepension efter
andra makens död, och detta även örn efterlevande make finnes. Den i de
statliga familjepensionskassorna nu gällande ordningen, enligt vilken — åtminstone
i de fall då efterlevande änka finnes — frånskild hustru under
alla omständigheter är utesluten från pensionsrätt, kan uppenbarligen stundom
leda till verkligt stötande resultat.

Yttrandena ge dock även otvetydigt vid handen, att den föreliggande frågans
lösning är förenad med betydande svårigheter och att det därvid finnes
utrymme för många olika meningar. Det är därför naturligt, att förslag
om uppskov från flera håll framkommit. Frågan är emellertid enligt min
mening av den vikt, att jag icke gärna vill framlägga ett förslag till statligt
familjepensionsreglemente, som innebär att frågan undanskjutes och den nuvarande
ordningen tillsvidare bibehålies. Utredningen synes mig också visa,
att en acceptabel lösning kan ernås enligt de huvudlinjer som innefattas i det
remitterade förslaget. Även örn också enligt detta förslag mindre tillfredsställande
resultat i vissa fall kunna uppkomma, synes det mig i varje fall
innebära ett avsevärt framsteg.

Den grundläggande frågan i detta sammanhang torde vara, om bestämmandet
rörande frånskild makes pensionsrätt skall ske redan vid äktenskapsskillnaden,
i så fall naturligen av domstolen i själva skillnadsmålet i samband
med avgörande av underhållsfrågan, eller först vid vederbörande befattningshavares
död efter en behovsprövning av den administrativa myndighet, som
skall ha att pröva ansökningar om familjepension. Den senare linjen har
förordats av riksräkenskapsverket och de civila lönenämnderna, medan den
förra mer eller mindre uttryckligt föredragits i övriga yttranden. Då jag ansluter
mig till förslaget om domstolsprövning, vill jag utöver de skäl härför
som i det föregående anförts framhålla, att frågan örn den frånskilda makens
familjepension ej synes böra hållas svävande såsom en oviss möjlighet
intill den andra makens död samt att ett avgörande av denna fråga synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

mig stå i naturligt samband med prövningen av alla de andra frågor, som
föreligga till avgörande i ett äktenskapsskillnadsmål. Jag förbiser icke, att
det vid befattningshavarens död finnes större möjlighet att överblicka alla
de omständigheter, som skäligen böra inverka å familjepensionsrätten, men
å andra sidan torde en rättvis prövning, innebärande en avvägning av skilda
pensionssökandes intressen, vara en så svår uppgift att det kan vara att föredraga
att vid den tidpunkten allas rättigheter kunna fastslås efter mera schematiska
regler. Detta står också i överensstämmelse med min förut angivna
ståndpunkt att familjepensionsrätten vid befattningshavarens död icke bör
vara beroende av skälighetsprövning från de pensionsbeviljande myndigheternas
sida utan följa på förhand bestämda regler.

I fråga om de synpunkter, som främst böra vara avgörande vid domstolens
prövning, kan jag inskränka mig till att hänvisa till vad Svea hovrätt anfört.
De i det remitterade förslaget upptagna minimikraven för att pensionsrätt
skall kunna tillerkännas frånskild make — trettio års ålder och minst fem
års sammanlevnad under äktenskapet -— ha föranlett jämkningsförslag i båda
riktningarna, vilka emellertid icke synts mig böra föranleda ändring i
förslaget. Ej heller har jag ansett mig böra frångå förslaget, att förordnande
av detta slag icke skall kunna meddelas till förmån för en andra
frånskild make, då tidigare sådant förordnande är gällande. Olägenheterna
härav, liksom riskerna för vissa andra otillfredsställande resultat av förslaget,
torde avsevärt minskas därav, att pensionsrättens fortbestånd alltid är
beroende av underliållsrättens bestånd.

Frågan om storleken av frånskild makes andel i familjepensionen i förhållande
till efterlevande make kan givetvis också ge anledning till tvekan. Jag
anser mig dock för närvarande icke kunna överväga förslag örn en avväga
ning i förhållande till äktenskapens längd och anser stora fördelar vara förenade
med den enkla regeln om hälftendelning makar emellan i alla förekommande
fall.

Såsom särskilt generalpoststyrelsen framhållit gäller det vid förevarande
lagstiftning att även noga tillse, att vid tillgodoseende av frånskild makes
berättigade anspråk otillbörligt intrång ej sker i efterlevande barns rätt. I
detta avseende kunde, såsom ock antyddes i promemorian, mot det remitterade
förslaget anmärkas, att om det exempelvis jämte frånskild hustru finnes
föräldralösa barn i senare äktenskap, dessa skulle erhålla en väsentligt
sämre ställning än de ha enligt nuvarande grunder, i det att i och med
moderns död hennes rätt skulle tilläggas den frånskilda hustrun utan att barnens
andel i familjepensionen höjdes. I anslutning till vad i åtskilliga yttranden
anförts härom vill jag nu föreslå sådan jämkning av fördelningsreglerna
i 5 §, att från huvudregeln, att en make ensam eller två makar
gemensamt äga uppbära 80 procent av grundbeloppet, om de äro pensionsberättigade
jämte barn, medan barnen tillsammans skola åtnjuta återstoden
av familjepensionen, skall gälla det undantaget, att frånskild make, som
åtnjuter pensionsrätt jämte den avlidnes barn i annat gifte, aldrig skall
äga uppbära mer än 40 procent av grundbeloppet; vid änkas död inträda

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

således barnen och icke den frånskilda hustrun i hennes rätt. Härigenom
synes i stort sett tillbörlig hänsyn tagas till olika intressen. Det kunde
övervägas att giva undantaget det generellare innehållet, att make överhuvud
aldrig må uppbära mer än 40 procent av grundbeloppet, om pensionsberättigade
barn i annat gifte finnas, men jag har stannat vid att begränsa regeln
till att avse frånskild make på sätt nyss angivits.

I anledning av vad järnvägsstyrelsen anfört har jag funnit lämpligt alt i
7 § 3 mom. införa ett stadgande av innehåll, att örn i följd därav, att frånskild
make underlåtit att jämlikt 8 § göra ansökan örn pension, till annan
pensionsberättigad utbetalts större belopp än han bort erhålla, därvid skall
bero.

Det torde slutligen böra anmärkas, att beräkningarna av familjepensionsavdragens
storlek skett på grundval av familjepensionsutredningens förslag och
således utan hänsyn till den nu föreslagna utvidgningen av pensionsrätten
till att i vissa fall omfatta även frånskild make. Då utvidgningen innebär,
att i vissa fall ett belopp, som eljest skolat utgå intill en persons död, i stället
skall utgå intill dess denna och en annan person avlidit, lärer utvidgningen
trots den föreslagna hälftendelningen medföra någon kostnadsökning.

3 §. Tid för familjepensionsavdrag.

Tjänstemännens bidrag till familjepensioneringen skulle enligt pensionssakkunnigas
förslag liksom på tjänstepensionsområdet uttagas i form av särskilda
avdrag å lönen (familjepensionsavdrag). De sakkunniga föreslogo,
såsom tidigare berörts, att betalningstiden såsom i civila tjänstepensionsreglementet
skulle begränsas till trettio år. I avgivet yttrande över detta förslag
ifrågasatte statens pensionsanstalt, huruvida den från tjänstepensionsreglementet
hämtade regeln om begränsning av tiden för tjänstemännens bidragsplikt
till trettio år kunde vara erforderlig eller lämplig. Det förefölle bättre,
att pensionsavdrag uttogos under hela tjänstetiden samt att härav föranledd
omräkning av pensionsbeloppen och möjligen även av pensionsavdragen
verkställdes. I samma riktning uttalade sig bl. a. statskontoret och riksräkenskapsverket.

Vid sin överarbetning av pensionssakkunnigas förslag har 193A års familjepcnsionsntrerhling
i enlighet med erhållna direktiv räknat med avgiftsbetalning
under hela tjänstetiden från det reglementet blivit å befattningshavaren
tillämpligt. Härigenom lia familjepensionsavdragen kunnat sänkas något
under den av pensionssakkunniga tidigare föreslagna nivån, oaktat grundpensionerna
— d. v. s. den del av familjepensionerna, som bekostas genom
tjänstemännens bidrag — blivit något höjda. Vidare har 3 § i jämförelse
med pensionssakkunnigas förslag kunnat givas en väsentligt förenklad avfattning.
Frånsett ett särskilt stadgande rörande reservstatspersonalen i det
militära reglementet innehåller nämnda paragraf i båda reglementena, att
från och med den dag, då reglementet blir å befattningshavaren tillämpligt,
och så länge han innehar befattning, som i reglementet avses, honom tillkom -

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Departements chefen.

mande lön (arvode) skall minskas med familjepensionsavdrag i enlighet med
reglementets bestämmelser.

Familjepensionsutredningen har i detta sammanhang påpekat, att övergången
till ett system med familjepensionsanc/rap å lönen i stället för avgifter
icke rimligtvis borde få medföra en icke åsyftad löneminskning genom att
dyrtidstilläggen skulle beräknas på den med familjepensionsavdrag minskade
nettolönen. En sådan ordning hade visserligen beslutats på tjänstepensionsområdet.
Den lönenedsättning, som härav följt, vore dock skäligen ringa
och motsvarades av en avsevärd administrativ förenkling. En motsvarande
anordning på familjepensionsområdet skulle emellertid medföra en mera betydande
löneminskning utan att härigenom skulle inom överskådlig tid vinnas
administrativa fördelar av nämnvärd omfattning. Till undvikande av
sådan löneminskning syntes antingen böra vidtagas någon mindre jämkning
i det procenttal, som läge till grund för dyrtidstilläggens beräknande, eller
också, i avvaktan på genomförandet av ett verkligt nettolönesystem, lämnas
sådan föreskrift rörande dyrtidstilläggens uträknande, att någon löneminskning
icke uppstode.

Avgivna yttranden. Den föreslagna utsträckningen av betalningstiden har
av de myndigheter, som yttrat sig över familjepensionsutredningens utlåtande,
i huvudsak lämnats utan erinran. »Visserligen skulle», säger kommunikationsverkens
lönenämnd i fråga om förslaget till civilt familjepensionsreglemente,
»efter förslagets genomförande en viss ojämnhet beträffande avdrag
för tjänstepensioneringen, å ena, och avdrag för familjepensioneringen, å andra
sidan, alltjämt komma att bestå så till vida, att befattningshavarna, i likhet
med vad nu i allmänhet är fallet, skulle få vidkännas de senare under hela
tjänstetiden, medan de förra skulle upphöra efter en i allmänhet till 30 år
begränsad tid. Denna olägenhet synes dock vara av mindre betydelse i jämförelse
med den fördel, som är förenad med en allmän sänkning av de av pensionssakkunniga
föreslagna avdragsbeloppen.»

Familjepensionsutredningens uttalande därom, att löneminskning på grund
av övergången till familjepensionsavdrag bör undvikas, har allmänt understrukits.
Statskontoret har emellertid anfört, att det av utredningen antydda
första alternativet skulle komma att verka synnerligen ojämnt och understundom
medföra icke avsedda resultat samt att genom en anordning
enligt det andra alternativet såväl uträkningen av avlöningarna som revisionsgranskningen
skulle försvåras.

Den utformning det på tjänstepensionsområdet nyligen genomförda avdragssystemet
erhållit i familjepensionsutredningens förslag finner jag vara
att föredraga framför den inom civila tjänstepensioneringen tillämpade trettioåriga
avdragstiden. För tjänstemännen medför ändringen en sänkning av de
månatliga avdragsbeloppen samtidigt som betalningstidens utsträckande ökar
det sammanlagda värdet av deras bidrag till familjepensioneringen, varigenom
grundpensionerna kunna i vissa lönelägen höjas utöver vad pensionssakkunniga
föreslagit. Ur administrativ synpunkt betyder en utsträckning
av betalningstiden fram till pensionsåldern en väsentlig förenkling. Jag får
sålunda tillstyrka, att 3 § i familjepensionsreglementet erhåller det av utred -

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

ningen föreslagna innehållet; i fråga om avfattningen föreslår jag någon
jämkning.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande dyrtidstilläggens beräknande
finner jag mig i syfte att undvika en löneminskning för befattningshavarna
kunna förorda en sådan anordning, att dyrtidstilläggen beräknas å
bruttolönen, minskad med tjänstepensionsavdragen men icke med familjepensionsavdragen.
Denna anordning kan visserligen knappast sägas innebära
en rationell lösning, men då ett dylikt beräkningssätt i själva verket
kommer att helt sammanfalla med det system, som nu tillämpas vid de förvaltningsgrenar,
där civila och militära tjänstepensionsreglementena äga giltighet,
synes mig den förordade anordningen kunna godtagas såsom en övergångsform
i avbidan på en allmän avlöningsrevision.

4 §. Avkortad familjepension. Tjänstår.

Enligt pensionssakkunnigas förslag skulle familjepensionen bestämmas på
grundval av ett särskilt familjepensionsunderlag. Detta i sin tur erhölls genom
att multiplicera det för den avlidne tjänstemannen senast — d. v. s.
vid dödsfallet, om han avlede i tjänst, men eljest vid avskedet — gällande
pensionstalet (motsvarande V120 av det för befattningen gällande högsta
familjepensionsunderlaget) med antalet fjärdedels tjänstår. Såsom tjänstår
skulle emellertid medräknas ej endast tid, under vilken familjepensionsavdrag
faktiskt ägt rum, utan även, för den som avled under det han kvarstod i
tjänst eller åtnjöt pension, den s. a. s. potentiella avdragstid, som från dödsfallet
respektive pensioneringstillfället skulle lia kunnat förvärvas före pensionsåldern,
därest befattningshavaren fått leva och kvarstå i tjänst. Med
hänsyn bland annat till att icke-ordinarie personal inbegripits i pensioneringen
kunde enligt de sakkunnigas mening reduktion av familjepensionsunderlaget
endast undantagsvis ifrågakomma för efterlevande till befattningshavare,
som avledo i tjänst eller såsom pensionärer. De sakkunniga förutsatte
även, att den som inträdde i statens tjänst så sent, att han före uppnåendet
av pensionsåldern icke skulle hinna förvärva det för hel familjepension
stadgade antalet av trettio tjänstår, genom lämpliga försäkringar eller på annat
sätt både kunde och väl också i allmänhet komme att sörja för att hans
efterlevande erhölle det tillskott till familjepensionen, som kunde befinnas
erforderligt.

I detta sammanhang uppställde sig för de sakkunniga spörsmålet, huruvida
icke de tjänstemän, för vilka det för hel tjänstepension stadgade antalet
tjänstår blivit i civila tjänstepensionsreglementet nedsatt till 25, borde beredas
tillfälle att genom höjda familjepensionsavdrag förvärva rätt jämväl till
hel familjepension för sina efterlevande under motsvarande kortare tidsperiod.
Av praktiska skäl ställde sig de sakkunniga avvisande gentemot
en dylik tanke. Införandet av dubbla avdragstariffcr ansågs komma att
icke oväsentligt öka det administrativa arbetet med familjepensioneringen
och dessutom på ett ingalunda önskvärt sätt bryta den enhetlighet i det

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

nya nettolönesystemet, som man eftersträvade att åstadkomma. De tjänstemän,
om vilka det bär vore fråga, intoge dessutom i allmänhet en sådan
löne- och tjänsteställning, att man syntes kunna icke minst av dem kräva
det mått av förtänksamhet, som ett utbyggande av familjepensioneringen,
på sätt nu antytts, kunde anses innebära. Bland här åsyftade tjänstemän
i lägre löneställning märktes visserligen några omfattande grupper kvinnliga
befattningshavare, nämligen sköterskor vid statens sinnessjukhus och
rikstelefonister vid telegrafverket, men icke heller för deras vidkommande
syntes något undantag från huvudregeln vara av behovet påkallat; detta
i någon mån även beroende på familjepensioneringens i allmänhet mindre
framträdande betydelse för kvinnliga befattningshavare.

Vad anginge befattningshavare, som lämnade statstjänsten i förtid, d. v. s.
innan han uppfyllt villkoren för att komma i åtnjutande av tjänstepension,
föreslogo, såsom förut omnämnts, de sakkunniga, att han i motsats till vad
nu i allmänhet vöre fallet skulle beredas valuta för sina familjepensionsavdrag
genom att bibehållas vid familjepensionsrätt för sina efterlevande.
Givetvis kunde därvid endast den faktiskt förvärvade avdragstiden komma
i betraktande, då det gällde att bestämma familjepensionsunderlaget.

Begreppet pensionstal förklarade sig de sakkunniga ha infört för att
underlätta beräkningen av de reducerade familjepensionsunderlagen. Det
hade, framhöllo de sakkunniga, naturligtvis icke varit uteslutet, att man
i stället kunnat använda sig av det förfarande, som läge till grund för uträknandet
av tjänstepension. Man skulle således lia kunnat för varje lönegrad
fastställa ett visst familjepensionsunderlag samt, där antalet tjänstår
icke uppginge till trettio, reducera detta underlag för erhållande av det nya
underlag, efter vilket efterlevande makes och barns pension skulle beräknas.
Det vore visserligen sant, att i det vida övervägande antalet fall 30 tjänstår
uppnåddes samt att för sådana fall båda tillvägagångssätten kunde anses
lika lätta att tillämpa, men för de dock ofta inträffande fall, då så icke vore
händelsen, innebure de sakkunnigas förslag en förenkling, som satte även
de i pensionsfrågor mindre bevandrade i tillfälle att räkna ut beloppen av
de pensioner, som skulle komma deras efterlevande till godo. Härtill komme,
att de sakkunnigas system på ett åskådligt sätt klarlade för tjänstemannen,
hur familjepensionsavdragen förvandlades till en pensionsförmån för de
efterlevande, motsvarande värdet av de avdrag han under sin tjänstetid fått
vidkännas. Genom den föreslagna utökningen av antalet tjänstår beträffande
den, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension, hade man samtidigt
tillgodosett kravet på att den tjänsteman, som ägnat sitt liv åt statens
tjänst, även skulle vara tillförsäkrad så stor familjepension för de efterlevande,
som belöpte på det antal tjänstår han före uppnåendet av pensionsåldern
normalt skulle ha kunnat förvärva.

Mot de sålunda uppdragna reglerna för familjepensionens bestämmande
framställdes erinringar i åtskilliga över förslaget avgivna yttranden. Enligt
vissa myndigheters åsikt borde sålunda tjänstemans efterlevande tillförsäkras
oavkortad pension eller ock möjlighet beredas att genom förhöjda av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

gifter eller tilläggsavgifter förvärva dylik pension. I samma syfte föreslogo
andra myndigheter, att tjänstemän för vilka rätt till hel tjänstepension inträdde
efter 25 tjänstår, skulle beredas rätt jämväl till hel familjepension
efter samma tjänstetid.

1934 års familjepensionsutredning har i reglementsförslagen funnit sig
böra jämka huvudgrunderna för familjepensionens bestämmande i syfte
att anpassa kravet på antal tjänstår för hel familjepension efter bestämmelserna
i tjänstepensionsreglementena. För innehavare av sådana befattningar,
beträffande vilka det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänster
utgör tjugufem (i bilaga A till tjänstepensionsreglementena upptagna befattningar),
skall sålunda enligt förslaget det för befattningen angivna pensionstalet
ökas med en femtedel. Denna regel innebär, att staten skulle i familjepensionshänseende
likställa här avsedda befattningshavare med tjänstemän,
för vilka normalt kräves 30 tjänstår för hel pension. Det har nämligen
synts skäligt, att staten på familjepensionsområdet icke uppställde strängare
krav i fråga om antalet tjänstår, än den funnit sig böra med hänsyn till vissa
med själva befattningen sammanhängande faktorer föreskriva för bestämmande
av tjänstepension.

Nu omförmälda gynnsammare regler för innehavare av de i bilaga A till
tjänstepensionsreglementena uppräknade befattningarna skulle dock enligt
utredningens förslag endast tillämpas vid bestämmande av familjepension
efter den, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension. Beträffande
den, som frivilligt lämnat statstjänsten i förtid eller entledigats på grund av
tjänstefel, skulle någon ökning av pensionstalet icke ifrågakomma.

Vad angår befattningshavare, som lämnat tjänsten i förtid utan pension
men med rätt till uppskjuten livränta, har det vidare synts utredningen rättvist
att intaga ett stadgande om avkortning av familjepensionen, därest summan
av antalet tjänstår och det vid avgången till pensionsåldern återstående
antalet år överstege trettio; i sådant fall skulle pensionstalet utgöra så stor
del av det för befattningen bestämda, som trettio utgjorde av nämnda summa.
Emedan de lämnat sin tjänst i förtid komme nämligen dylika befattningshavare
icke att själva bidraga till familjepensionskostnaden i den omfattning,
som förutsatts vid familjepensionsunderlagens utmätande.

Avgivna yttranden. Myndigheterna lia beträffande förevarande bestämmelser
i det reviderade förslaget huvudsakligen inskränkt sig till vissa detaljanmärkningar,
även om ännu från något håll betänksamhet försports mot
att göra familjepensionens storlek i viss mån beroende av antalet tjänstår.

Allmänna civilförvaltningens lönenumnd bär anfört:

Vid beräkning av tjänstår för familjepension skulle samma bcräkningssätt
tillämpas, som i civila tjänstepensionsreglementet stadgades för bestämmande
av tjänstepension. Följaktligen skulle avdrag göras bland annat för
tid, omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänstemannen åtnjutit
tjänstledighet för svag hälsas vårdande, för havandeskap eller barnsbörd eller
för enskild angelägenhet. Då befattningshavarna avses själva skola till huvudsakligaste
delen bära kostnaderna för familjepensioneringen, syntes det
nämnden icke rimligt, alt avdrag vid tjänstårsberiikningen skulle göras för

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

tid, varunder tjänstemannen visserligen åtnjutit tjänstledighet men icke desto
mindre haft att vidkännas pensionsavdrag. Lönenämnden ansåge därför,
att ändring i bestämmelserna på denna punkt borde vidtagas.

Då lönenämnden därjämte vore av den meningen, att någon olikhet i bestämmelserna
angående tjänstårsberäkning icke borde förefinnas mellan
civila tjänstepensionsreglementet och civila familjepensionsreglementet, ville
nämnden föreslå, att föreskrifterna rörande beräkning av tjänstår i förstnämnda
reglemente ändrades i sådant syfte, att tjänstledighet för svag hälsas
vårdande eller för havandeskap eller barnsbörd icke måtte föranleda avdrag
vid tjänstårsberäkningen, där befattningshavaren under ledigheten haft att
vidkännas tjänstepensionsavdrag.

För beräknande av familjepensionens belopp hade såväl i pensionssakkunnigas
som i pensionsutredningens förslag införts begreppet »pensionstal».
Genom att multiplicera pensionstalet med antalet förvärvade fjärdedels tjänstår
skulle erhållas det familjepensionsunderlag, som utgjorde grundval för
pensionens bestämmande. Lönenämnden ansåge för sin del det vara enklast,
att enahanda regel för familjepensionens bestämmande finge användas, som
redan kommit i tillämpning vid tjänstepensioneringen, och att följaktligen pensionen
vid bristande antal tjänstår minskades med 1I120 respektive Vioo för varje
full fjärdedel av år, varmed tjänstårens antal understego 30 respektive 25.

Beträffande befattningshavare, som lämnat tjänsten i förtid utan pension
men med rätt till uppskjuten livränta, hade det synts pensionsutredningen
lämpligt att i 4 § intaga ett stadgande om viss avkortning av familjepensionen
för det fall, att summan av antalet tjänstår och det vid avgången till
pensionsåldern återstående antalet år överstege 30. I fråga om verkningarna
av denna restriktiva bestämmelse hade lönenämnden funnit, att pensionens
belopp även vid lika antal tjänstår skulle komma att växla alltefter som anställningstiden
infallit under tjänstemannens yngre levnadsår eller först vid
äldre år. Lönenämnden ville för sin del ifrågasätta, örn ej nämnda inskränkande
föreskrift lämpligen borde utgå.

Kommunikationsverkens lönenämnd har framställt i stort sett samma erinringar,
dock utan att förorda någon jämkning i civila tjänstepensionsreglementet.

Omarbetning av 4 § i närmare anslutning till avkortningsreglerna i tjänstepensionsreglementena,
så att begreppet pensionstal ej erfordras, har förordats
även av statskontoret.

Vad angår den särskilda avkortningsregeln för förtidsavgången befattningshavare
har domänstyrelsen visserligen förklarat sig ej ha något att erinra
mot en bestämmelse i antydd riktning men — under hänvisning till en
del exempel som ansetts utvisa att regeln kunde medföra orättvisor — hemställt
att bestämmelsen gives en ändrad avfattning. Statskontoret har framhållit,
att en föreskrift av detta innehåll knappast komme att verka rättvist.
Sålunda skulle den icke i något fall bliva tillämplig på sådan befattningshavare,
som icke vunnit pensionsberättigande anställning förrän vid en levnadsålder,
som med högst 30 år understege pensionsåldern. Däremot skulle
den i regel föranleda avdrag å familjepensionen för här avsedd befattningshavare,
som före nämnda ålder vunnit dylik anställning, oberoende såväl av
tjänstetidens längd som av det antal år, som vederbörande vid avgången ur
tjänst hade kvar till pensionsåldern. Med hänsyn till de föga tillfredsställan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

de resultat, vartill en dylik bestämmelse skulle komma att leda och i betraktande
av de obetydliga belopp, som det bär sannolikt torde komma
att gälla, ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida icke berörda stadgande
borde utgå ur förslaget.

Såsom en framträdande olägenhet med nuvarande familjepensionssystem, Departementssådant
det i allmänhet blivit utformat, betraktar jag i likhet med pensions- cA«/e"-sakkunniga förekomsten av retroaktivavgifter, vilka kunna vara synnerligen
betungande för den enskilde tjänstemannen. De motsvaras emellertid av den
bestämda fördel, som ligger i garantien för de efterlevande att alltid erhålla
full familjepension. Det av pensionssakkunniga föreslagna och jämväl av
familjepensionsutredningen förordade systemet utmärker sig för frånvaron
av alla slags retroaktivavgifter, men systemet innebär i stället en minskning
av den utgående familjepensionen för efterlevande till sådana befattningshavare,
som inträda så sent i statens tjänst, att de icke före uppnåendet av
pensionsåldern skulle hinna förvärva det för hel familjepension stadgade
antalet tjänstår. Sistnämnda olägenhet synes emellertid genom de jämkningar
i det ursprungliga förslaget, som vidtagits av familjepensionsutredningen,
ha så begränsats till sin räckvidd, att den enligt mitt förmenande
uppväges av systemets fördelar för det stora flertalet tjänstemän.

I fråga örn själva utformningen av reglerna i 4 § har jag, med hänsyn
till statskontorets och lönenämndernas utlåtanden i ämnet, funnit mig böra
giva departementsförslaget en närmare anslutning till de i tjänstepensionsreglementena
meddelade föreskrifterna angående tjänstepensionsunderlag och
dessas reduktion i olika fall. Med denna ändrade uppställning erfordras ej
det av de sakkunniga och familjepensionsutredningen använda begreppet
pensionstal, och härav följer således också en viss förenkling i uppställningen
av familjepensionstabellerna i 10 och 14 §§. Förslaget innebär — i överensstämmelse
med den alternativa lösning som redan pensionssakkunniga på
sätt nyss nämnts framförde — att familjepensionsunclerlaget utgör ett för
varje lönegrad eller befattning fixerat belopp (motsvarande de tidigare förslagens
maximibelopp för familjepensionsunderlaget), medan det i vissa fall
avkortade belopp, efter vilket familjepensionen enligt 5 § skall bestämmas,
benämnts familjepensionens grundbelopp (motsvarande de tidigare förslagens
familjepensionsunderlag). Familjepensionens grundbelopp blir i allmänhet
lika med familjepensionsunderlaget, men vid felande antal tjänstår motsvarar
familjepensionens grundbelopp familjepensionsunderlaget minskat
med ‘/iso respektive Vidö för varje fjärdedels år, varmed tjänståren — i förekommande
fall på visst sätt utökade -— understiga trettio respektive tjugufem.

Beträffande frågan om pensionsrätten för i förtid avgångna befattningshavare
vill jag framhålla, att det självfallet är den under tjänstetiden intjänta
pensionen, som bör tillgodoräknas den avgångne. För belysande av
frågan örn pensionsrättens intjänande kan först betraktas det fall, alt en
tjänsteman får vidkännas familjepensionsavdrag med början 30 år före pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

sionsåldern. Man kan i detta fall räkna med att av pensionen varje fjärdedels
år intjänas ett belopp lika med V120 av familjepensionsunderlaget;
härvid har dock bland annat bortsetts från räntans inflytande. Den
ifrågavarande särbestämmelsen i utredningens förslag avser det fall, att avdragen
börjat löpa tidigare, exempelvis 40 år före pensionsåldern, och att de
alltså, därest vederbörande hade kvarstått intill pensionsåldern, hade utgått
i mera än 30 år. Genom en dylik förlängning av avgiftstiden ökas icke familjepensionsförmånen.
Enär avgiftsbetalning intill pensionsåldern för den
som kvarstår i tjänst intill nämnda ålder är en förutsättning för familjepensionens
erhållande, intjänas i det sist berörda fallet ej längre 1/120 av
familjepensionsunderlaget under ett fjärdedels år, utan i realiteten endast
30/4o av den normala kvotdelen. Jag finner det för min del naturligt, att befattningshavaren
ej skall anses ha intjänt pensionen med hastigare takt, om
han avgår från tjänsten än örn han kvarstår. Vad beträffar de anmärkta
olikheterna i relationerna mellan förmåner och avgifter vid olika fall av avkortad
pension äro dessa en direkt konsekvens av motsvarande olikheter beträffande
de fall, då vederbörande kvarstår i tjänst intill pensionsåldern;
proportionsvis äro olikheterna för de utträdda ej större än för de kvarstående.
Reglementets huvudbestämmelser kunna ej skipa någon individuell rättvisa,
och en sådan kan därför ej heller skäligen krävas av den, som avgår i
förtid. Utbetalandet av en högre pension till de i förtid avgångna skulle i
övrigt i viss mån rubba grunderna för den föreslagna familjepensionsavdragsskalan.

Jag har alltså för min del ej funnit skäl att på förevarande punkt göra
någon saklig ändring i de av familjepensionsutredningen föreslagna bestämmelserna,
vilka direkt ansluta sig till de föreslagna huvudgrunderna angående
befattningshavare i tjänst. Avkortningsregeln ifråga har emellertid i departementsförslaget
underkastats en av paragrafens ändrade uppställning betingad
omformulering; denna innebär vidare, att regeln göres tillämplig även
å förtidsavgången beställningshavare vid försvarsväsendet, som äger rätt till
s. k. reservpension.

Av de civila lönenämnderna framställd erinran mot att avdrag vid tjänstårsberäkningen
skulle göras för ledighet av viss omfattning och beskaffenhet,
oaktat vederbörande tjänsteman hade att å sin avlöning under ledigheten
vidkännas familjepensionsavdrag, berör en av huvudprinciperna i förslaget,
nämligen den, att tjänstårsberäkningen skall ske efter ensartade grunder på
tjänste- och familjepensionsområdena. En ändring på denna punkt förutsätter
sålunda, vilket även föreslagits av den ena lönenämnden, ändring jämväl av
tjänstepensionsreglementena. Frågan synes mig emellertid knappast vara
av den betydelse, att en dylik åtgärd nu bör vidtagas. Det må därvid framhållas,
att regeln om familjepensionsavdragens uttagande under hela tjänstetiden,
på sätt jag i annat sammanhang nyss påpekat, icke är konstruerad för
tillgodoseende av individuell rättvisa utan lämnar rum för ojämnheter av
betydligt mera framträdande slag än den här påtalade. Det räcker härvidlag
att erinra om att avdragstidens längd för olika befattningshavare kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

växla med åtskilliga år, beroende å ena sidan på vederbörandes ålder, då
familjepensionsreglementet blev å honom tillämpligt, och å andra sidan på
den för honom bestämda pensionsåldern.

5 §. Familjepensionens storlek i förhållande till

antalet efterlevande. Familjepensionens fördelning

på de efterlevande.

I fråga örn reglerna rörande familjepensionens storlek i förhållande till
antalet efterlevande följde pensionssakkunniga i sak bestämmelserna för
civilstatens änke- och pupillkassa enligt den lydelse dessa erhållit genom en
år 1933 genomförd ändring i kassans reglemente.

Familjepensionens belopp, för år räknat, skulle sålunda enligt pensionssakkunnigas
förslag komma att utgöra:

a) för make ensam: familjepensionsunderlaget;

b) för make jämte barn: familjepensionsunderlaget ökat med femtio procent,
örn endast ett barn finnes, och därutöver med tjugo procent av familjepensionsunderlaget
för varje ytterligare barn utöver ett;

c) för ett barn, då pensionsberättigad make ej finnes: familjepensionsunderlaget; d)

för två eller flera barn, då pensionsberättigad make ej finnes: familjepensionsunderlaget
ökat med femtio procent, örn barnen äro två, och därutöver
med tjugo procent av familjepensionsunderlaget för varje ytterligare
barn utöver två.

Det må erinras, att med familjepensionsunderlag här avsågs vad som i
departementsförslaget benämnes familjepensionens grundbelopp.

I jämförelse med övriga pensionskassors bestämmelser innebar förslaget
en tämligen genomgående förbättring av barnens ställning i pensionshänseende,
med visst undantag dock för telegrafverkets änke- och pupillkassa.

I fråga örn familjepensionens fördelning mellan olika pensionsberättigade
gäller för närvarande enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa,
att av pension för änka med barn änkan skall åtnjuta så stor del, som motsvarar
åttio procent av den änka ensam tillkommande pensionen, samt barnet
eller barnen återstoden. Därjämte är stadgat, att för den händelse barn av
skilda äktenskap finnas, änkan endast äger uppbära så stor del av pensionen,
som utgör femtio procent av den änka ensam tillkommande pensionen,
medan återstoden skall tillfalla barnen. Pension för barn delas emellan dem
efter huvudtalet. Reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa
innehåller örn familjepensionens fördelning den bestämmelsen, att av pension
till både änka och barn den ena hälften tillfaller änkan och den andra hälften
barnen, vilken sistnämnda hälft delas lika dem emellan. I reglementet för
telegrafverkets änke- och pupillkassa föreskrives, att örn både pensionsberättigad
änka och pensionsberättigade barn finnas, änkan skall åtnjuta ena
hälften av den änka ensam tillkommande pensionen samt barnet eller barnen

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201. 6

Kungl. Majlis proposition nr 201.

Departements eheje -

samfällt den andra hälften därav förutom pupilltillägg. Mellan barn delas
alltid det dem samfällt tillkommande beloppet lika.

Enligt pensionssakkunnigas mening syntes huvudregeln i reglementet för
civilstatens änke- och pupillkassa, att änka erhölle åttio procent av delaktighetsbeloppet
(= änka ensam tillkommande pension) och barnen återstoden,
vara lämplig att följa. Däremot hade den särskilda fördelningsregeln, i händelse
jämte änka funnos barn i olika äktenskap, icke erhållit någon motsvarighet
i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hade nämligen i frånvaron
av liknande bestämmelser i övriga här avsedda pensionskassors reglementen
funnit stöd för den åsikten, att tillräckliga skäl för en dylik extra
reduktion av den efterlevande make tillkommande pensionen icke förelåge.

De av pensionssakkunniga sålunda föreslagna fördelningsgrunderna lämnades
i allmänhet utan erinran i avgivna gttranden.

Av 1934 års familjepensionsutredning har icke föreslagits annan ändring i
förevarande avseenden än den, som betingas av familjepensionens uppdelning
i en fast och en rörlig del. Innebörden av denna förändring, som sammanhänger
med de nya principer, efter vilka statsbidraget till familjepensioneringen
enligt förslaget skulle utgå, har redan berörts i det föregående.

Avgivna yttranden. Järnvägsstyrelsen har önskat bestämmelserna i 5 §
kompletterade med vissa avrundningsregler i syfte att underlätta pensionsutbetalningen.
Vissa kvinnliga per sonat föreningar hemställa, att procenttalet
för beräkning av familjepensionens rörliga del måtte sättas fem enheter högre
än i förslaget eller lika med nuvarande procenttal för beräkning av dyrtidstillägg
å familjepensioner.

För egen del har jag icke funnit anledning förorda avvikelse från familjepensionsutredningens
förslag i vidare mån än jag omnämnt vid behandlingen
i det föregående av frågan om frånskild makes pensionsrätt.

Vad angår familjepensionens rörliga del — vilken skall utgöra samma procenttal
å den fasta delen, som under den tid pensionen avser gäller för beräknande
av dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning — vill jag framhålla, att
därest vid en blivande avlöningsrevision dyrtidstilläggen skulle komma att
ersättas av en särskild enligt bestämmelser i avlöningsreglementena utgående
rörlig lönedel, förevarande bestämmelse i familjepensionsreglementet självfallet
bör omarbetas i enlighet härmed.

De kvinnliga personalföreningarnas önskemål om den rörliga pensionsdelens
höjning finner jag ej böra vinna tillmötesgående, i betraktande särskilt
av att staten enligt förslaget hädanefter skulle lämna även ett fast tillskott
av 120 kronor till de av tjänstemännen bekostade grundpensionerna.

Att i 5 § införa avrundningsregler av innebörd att jämna krontal alltid
uppkomma vid de särskilda pensionsbeloppens bestämmande har jag, särskilt
med hänsyn till systemet med en rörlig pensionsdel och bestämmelserna
i 4 morn., funnit förenat med alltför stora svårigheter. I själva verket synes
det heller icke medföra någon större olägenhet att i dessa fall öretal uppkomma.
önskvärt är emellertid att lika stor del av ett visst pensionsbelopp
kan utbetalas vid varje utbetalningstermin. Den för vinnande av detta syfte

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

erforderliga avrundningen uppåt med högst några ören per år torde lämpligen
kunna föreskrivas av Kungl. Maj:t i samband med de utbetalningsföreskrifter,
som enligt 7 § skola meddelas.

6 §. Förening av flera befattningar.

I fråga örn sammanläggning av pensioner för olika befattningar innehåller
civila tjänstepensionsreglementet (7 §) utförliga bestämmelser, som i olika
hänseenden begränsa rätten till dylik sammanläggning. Pensionssakkunniga
framhöllo, att problemet ställde sig annorlunda på familjepensionsområdet,
enär pensioneringskostnaderna här skulle bestridas av tjänstemännen själva
och det följaktligen icke förelåge anledning att stadga någon inskränkning i
rätten för de efterlevande att tillgodonjuta den pension, för vilken vederbörande
tjänsteman genom fastställda familjepensionsavdrag i livstiden fått
betala.

Därest tjänsteman vid sin död eller eljest vid sin avgång ur statstjänst
innehade två med pensionsrätt enligt civila familjepensionsreglementet förenade
befattningar, borde fördenskull enligt pensionssakkunnigas mening
familjepension beräknas särskilt för vardera befattningen. De sakkunniga
betonade emellertid, hurusom en förutsättning för en dylik bestämmelses
tillämplighet vore, att de båda befattningarna innehades just vid dödsfallet
eller avgången ur tjänst. Hade däremot tjänstemannen endast under en
del av sin tjänstemannabana beklätt två skilda, med pensionsrätt förenade
befattningar men sedermera varit innehavare av allenast en tjänst, bleve sistnämnda
tjänst avgörande för de efterlevandes ställning i familjepensionshänseende.
Vederbörlig hänsyn till den förutvarande anställningstiden i skilda
befattningar finge sålunda i detta liksom i övriga fall tagas vid tjänstårsberäkningen.

1934 års familjepensionsutredning har icke föreslagit någon ändring av
detta stadgande i civila familjepensionsreglementet. Motsvarande stadgande
i militära familjepensionsreglementet har icke ansetts erforderligt.

I de avgivna yttrandena ha förslagen i denna del icke mött erinran i vidare
mån än att marinförvaltningen förordat upptagande av en liknande bestämmelse
i militära familjepensionsreglementet.

Samtidigt innehav av två befattningar, som båda falla under civila eller Departementsmilitära
tjänstepensionsreglementets tillämplighetsområde, kan enligt avid- cAe/em.
ningsbestämmelserna blott undantagsvis förekomma. Beträffande ordinarie
befattningshavare torde knappast finnas andra exempel härpå, än att vissa
av professorsbefattningarna vid akademien för de fria konsterna och konsthögskolan
samt befattning som ordinarie lärare vid musikaliska akademien
må med vederbörligt tillstånd förenas med annan tjänst å rikets stat (kungörelse
nr 267/1926). I fråga örn icke-ordinarie befattningshavare av förevarande
slag är däremot att märka ett viktigt undantag, i det att två extra ordinarie
befattningar med halv daglig tjänstgöringstid kunna förenas.

Med hänsyn till dessa fall torde erfordras ett särskilt stadgande i familje -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

pensionsreglementet. Detta bär synts mig lämpligen kunna givas den från
tidigare förslag något avvikande lydelsen, att om befattning, som i 1 § a) avses,
med stöd av gällande avlöningsbestämmelser förenats med annan sådan
befattning, familjepension skall beräknas särskilt för vardera befattningen.
Ej heller en sådan regel innebär en dubblering av familjepension i de fall, då
den ena av två samtidigt innehavda befattningar lämnats i förtid utan pension,
ty i ett sådant fall äger vederbörande icke någon rätt till uppskjuten
livränta i den befattning, från vilken han avgått, och han faller således beträffande
denna befattning ej heller under familjepensionsreglementets tilllämpningsområde.
Jag vill vidare framhålla, att regeln jämlikt sin lydelse
icke gäller, örn någon lämnat en befattning med pension och senare tillträder
en annan befattning. I sådant fall räknas vederbörandes familjepension efter
den senare befattningen, såvida icke 12 § föranleder till att den förra befattningen
skall vara avgörande.

Med hänsyn särskilt till de fasta och rörliga bidrag till familjepensioneringen,
som staten enligt föreliggande förslag skulle lämna, har det vid departementsförslagets
utarbetande synts lämpligt att i fråga om de fall, då förening
av flera befattningar kan förekomma, föreskriva en reducering av båda familjepensionsunderlagen
med en fjärdedel; enligt ett föreslaget tillägg till
15 § skulle dock denna begränsning icke gälla vid förening av två icke-ordinarie
befattningar med avkortad tjänstgöringstid.

7 §. Utbetalning av familjepensioner.

Föreskrifter angående utbetalning av familjepension upptogos i pensionssakkunnigas
förslag till civilt familjepensionsreglemente under 4 §, motsvarande
7 § i departementsförslaget. Enligt dessa föreskrifter skulle familjepension
till avliden tjänstemans efterlevande utgå från och med dagen näst
efter den, då dödsfallet ägt rum, till och med utgången av månaden näst efter
den, under vilken pensionstagare!! avlidit. Genom att låta pension utgå
även för viss kortare tid efter pensionstagarens död avsåg man att åt dödsbodelägarna
lämna ett önskvärt och ofta synnerligen behövligt bidrag till begravningskostnadernas
gäldande. För att icke öka den pensionsutbetalande
myndighetens arbeten med mera invecklade räkneoperationer för bestämmande
av »begravningshjälpens» storlek och familjepensionens ändrade fördelning
mellan övriga efterlevande, vilka jämte den avlidne kunde vara berättigade
till pension, ansåge de sakkunniga ofrånkomligt, att pensionen alltid
skulle utgå till och med kalendermånad, och stannade därvid för månaden
näst efter den, under vilken pensionstagarens frånfälle inträffat. En viss
ojämnhet med avseende å begravningshjälpen, beroende på örn dödsfallet
ägt rum i början eller slutet av en månad, kunde visserligen härigenom icke
undvikas, men regeln tillgodosåge dock kravet på att såsom begravningshjälp
borde utbetalas minst en månads pension. Någon förskottsutbetalning
av resterande pensionsbelopp, på sätt enligt civila tjänstepensionsreglementet
kunde äga runi efter där avsedd pensionstagares död, ansågo de sakkun -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

niga sig icke kunna föreslå nied hänsyn till det administrativa besvär, som
en dylik anordning i detta sammanhang skulle förorsaka, bland annat på den
grund att utbetalning av familjepension förutsatts skola ske kvartalsvis och
icke såsom fallet vore beträffande tjänstepension månadsvis.

Förutom vid pensionstagarens död skulle pensionsrätten enligt pensionssakkunnigas
förslag upphöra för efterlevande make, som inginge nytt äktenskap,
och för barn vid fyllda 21 år. I dessa fall föreslogs pensionen utgå till
och med den månad, under vilken det nya äktenskapet ingåtts eller barnet
uppnått 21 års ålder.

Andra stycket av förevarande paragrafs första moment innehöll en förtydligande
föreskrift angående den tidpunkt, från vilken pension skulle utgå till
postumt barn.

Vid övervägande av frågan, huruvida familjepensionen borde utbetalas
kvartals- eller månadsvis, ansåge sig de sakkunniga av praktiska skäl böra
stanna vid det förra alternativet.

De närmare bestämmelser, som erfordrades angående pensionsutbetalningen,
skulle enligt förslaget meddelas av Kungl. Maj:t.

I avgivna yttranden framställdes såväl från ett stort antal myndigheter som
från olika personalsammanslutningar erinringar mot förslaget, att pensionen
skulle utbetalas kvartals- och icke månadsvis. Vidare förordade allmänna
civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder intagandet
under förevarande paragraf av föreskrift rörande förskottsutbetalning av resterande
pensionsbelopp efter pensionstagares död och direktionen för statens
järnvågars änke- och pupillkassa föreslog, att för den i paragrafen åsyftade
»begravningshjälpen» borde stadgas ett minimibelopp av 100 kronor.

1934 års familjepensionsutredning har i fråga om utbetalningsföreskrifterna
i huvudsak följt pensionssakkunnigas förslag. Frågan örn lämpliga tidsintervaller
för familjepensionens utbetalning har av utredningen lämnats öppen,
men paragraftexten har givits en avfattning, som möjliggör ett tillmötesgående
av de talrika önskemålen örn familjepensionernas utbetalande månadsvis.
Reglementsförslagen innehålla nämligen endast den föreskriften,
att utbetalning av familjepension sker enligt de närmare bestämmelser, som
meddelas av Kungl. Maj:t.

Myndigheterna ha i sina yttranden över förslagen lämnat här avsedda stadganden
utan erinran. Vattenfallsstyrelsen understryker emellertid ånyo önskvärdheten
av att familjepensionen måtte utbetalas månadsvis, dock med undantag
för familjepension efter f. d. befattningshavare, som avgått ur statens
tjänst med uppskjuten livränta, i vilket fall pensionen lämpligen syntes
böra utbetalas enligt samma regler, som i kungörelsen nr 581/1935 äro föreskrivna
i fråga örn uppskjuten livränta. — Från statens järnvägars änlceoch
pupillkassa framhålles ånyo önskvärdheten av ett stadgande örn minimibelopp
för begravningshjälpen.

För egen del har jag icke funnit skäl till andra avvikelser från familjepensionsutredningens
förslag i denna del, än att dels bestämmelsen komplctte -

Deparlemetils ehe/en.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Departements

chefen.

rats med föreskrift om att utbetalningarna skola ske i efterskott, dels å andra
sidan en bestämmelse införts för möjliggörande av förskottsutbetalning av
resterande pensionsbelopp efter pensionstagares död.

Rörande det nya stadgandet under 7 § 3 mom. får jag hänvisa till vad jag
nyss anfört vid behandlingen av frågan örn frånskild makes pensionsrätt.

8 §. Prövningen av familjepensionsfrågor.

Beträffande prövningen av familjepensionsfrågor förutsatte pensionssakkunniga
för sin del, att denna skulle omhänderhavas av samma myndigheter,
som hade att taga befattning med ärenden rörande tjänstepension för i
civila tjänstepensionsreglementet avsedda tjänstemän. Föreskrifterna härom
gåvos fördenskull en avfattning, som nära anslöt sig till motsvarande bestämmelser
i civila tjänstepensionsreglementet. Ehuru i nämnda reglemente
stadgades, att fråga om rätt till pension beträffande vissa angivna tjänstemän
skulle prövas av Kungl. Maj:t, syntes dock enligt de sakkunnigas mening
varje anledning saknas att betunga Kungl. Maj :t även med frågor om familjepension
till sådana tjänstemäns efterlevande. De sakkunniga inskränkte sig
därför till att föreslå, att fråga om rätt till familjepension efter avliden tjänsteman
skulle prövas beträffande efterlevande till tjänsteman vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket
av vederbörande verks styrelse samt beträffande efterlevande till annan
tjänsteman av den myndighet Kungl. Maj:t bestämde.

I olikhet mot vad i tjänstepensionsreglementena förutsättes, skulle enligt
förslaget för upptagande av fråga om beviljande av familjepension städse
föreligga ansökan, enär myndigheterna icke kunde ha kännedom örn huruvida
den avlidne hade pensionsberättigade efterlevande. Av liknande skäl
och såsom en allmän ordningsföreskrift stadgades därjämte skyldighet för
pensionssökande att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter,
som borde tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

Liksom på tjänstepensionsområdet syntes slutligen lämpligt föreskriva, att
de pensionsberättigade skulle erhålla skriftligt bevis örn dem beviljad familjepension.

Förevarande paragraf har i 1934 års familjepensionsutrednings förslag intagits
med oförändrad lydelse.

I avgivet yttrande har riksräkenskapsverket ifrågasatt, om icke handhavandet
av det statliga tjänste- och familjepensionsväsendet borde överlämnas
till statens pensionsanstalt, som borde erhålla en för detta ändamål utvidgad
och lämpad organisation.

Ej heller i denna del har jag något att erinra mot familjepensionsutredningens
förslag. Jag utgår således från att, frånsett de affärsdrivande verken,
prövningen av familjepensionsfrågor tillsvidare kommer att handhavas
av statskontoret. Frågan om eventuell centralisering av pensionsärendenas
handläggning till ett ämbetsverk är jag icke för närvarande beredd att upptaga.

Kungl. Majis proposition nr 201.

9 §. Bevis orri rätt till familjepension.

För att någon oklarhet icke skall behöva råda rörande den rätt till familjepension
för de efterlevande, som en befattningshavare må ha grundlagt genom
viss tids anställning i statens tjänst, torde befattningshavaren i samband med
avskedet böra erhålla skriftligt bevis örn denna rätt. Bestämmelse härom
har, i enlighet med pensionssakkunnigas och familjepensionsutredningens
förslag, som icke föranlett erinran i avgivna yttranden, intagits under 9 § i
departementsförslaget.

10 §. Familjepensionsunderlag och familjepensions avdrag

för ordinarie befattningshavare.

Såsom mönster för uppställningen av förevarande paragraf, som innefattar
familjepensionsskalor för ordinarie befattningshavare vid olika förvaltningsgrenar,
har tjänat de paragrafer i civila och militära tjänstepensionsreglementena,
vilka reglera motsvarande förhållanden på tjänstepensionsområdet.

Avvikelserna i fråga om familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag
i jämförelse med pensionssakkunnigas förslag äro betingade dels av de
ändrade principer beträffande statens bidrag till pensioneringen, som förordats
av 1934 års familjepensionsutredning, dels ock av den föreslagna utsträckningen
av tiden för uttagande av familjepensionsavdrag till att omfatta
hela den tid, under vilken befattningshavaren innehar med pensionsrätt
förenad befattning. Om skälen för dessa ändringar har talats i det föregående.

Rörande konstruktionen av den nya familjepensionsskalan framhåller familjepensionsutredningen,
hurusom man, i likhet med pensionssakkunniga,
funnit lämpligt att utgå från förhållandena inom statens järnvägars änkeoch
pupillkassa. Dels vöre denna kassa den största, dels representerade den
inom förevarande kassa tillämpade pensionsskalan en enligt familjepensionsutredningens
åsikt i allt väsentligt skälig avvägning mellan pensionerna för
högre och lägre lönegrader. Kvoten mellan de högre och lägre lönegradernas
pensioner vöre sålunda i civilstatens kassa större och i telegrafverkets
kassa mindre än i statens järnvägars kassa. Som exempel kunde nämnas,
att kvoten mellan änkepensionen i lönegraderna B 30 och B 5 vore i civilstatens
änke- och pupillkassa 4.2, i statens järnvägars änke- och pupillkassa
3.4 och i telegrafverkets änke- och pupillkassa 3.2.

Nu angivna tillvägagångssätt hade efter viss utjämning — anför utredningen
—- lett till grundpensioner, vilka motsvarade de av pensionssakkunniga
föreslagna pensionerna för lönegraderna 1—14 men överstego dessa
för 15:e lönegraden med 30 kr., för 16:e lönegraden med 60 kr., för 17:e
lönegraden med 90 kr. samt för 18:e och högre lönegrader med 120 kr.

Till grundpensionerna skulle, såsom förut nämnts, komma de av statsmedel
bekostade fasta tilläggen å 120 kronor samt de rörliga förhöjningarna.

Utredningen har i detta sammanhang — på grund av framkomna erinringar
mot ett familjepcnsionssystem med fixa pensionsunderlag — be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

tonat, att detta i och för sig icke finge anses innebära ett fastlåsande av pensionsnivån
utan att man förutsatte, att i händelse av framdeles inträffande
höjningar av de fasta lönerna även en därav föranledd anpassning av familjepensionerna
genomfördes.

En närmare redogörelse för de försäkringstekniska beräkningar, å vilka de
föreslagna pensions- och avdragsskalorna grunda sig, har lämnats i förenämnda,
vid familjepensionsutredningens utlåtande av den 23 januari 1936
fogade bilaga, författad av byråchefen i försäkringsinspektionen fil. doktor
Tim Jansson (bilaga D till detta protokoll). Beträffande beräkningarna och
deras resultat har familjepensionsutredningen särskilt framhållit följande.

För en allmän sänkning av avgiftsnivån hade man ansett sig böra taga i
anspråk det överskott, som måste uppkomma å de kvinnliga befattningshavarnas
avgifter, örn dessa, på sätt familjepensionsutredningen i likhet med
pensionssakkunniga förutsatt, för sin billigare familjepensionering skulle få
vidkännas samma avgifter som männen. Likställigheten i avgiftshänseende
mellan män och kvinnor vore i sin tur betingad av den princip, som av statsmakterna
godkänts i samband med kvinnornas inordnande under den för
manliga tjänstemän uppgjorda löneplanen och som innebure, att den behållna
lönen i samma löneklass skulle vara lika för män och kvinnor. Det
sålunda uppkomna överskottet hade familjepensionsutredningen ansett böra
utnyttjas för såväl den civila som den militära tjänstemannakåren, oavsett
de kvinnliga befattningshavarnas ojämna fördelning på dessa kårer. Skälet
härtill vore i främsta rummet, att löner och tjänstepensioner för civila och
militära tjänstemän vore avvägda efter samma system och att — såsom chefen
för finansdepartementet redan vid behandlingen av frågan örn militärt
tjänstepensionsreglemente (prop. 192/1935 sid. 69) framhållit — i konsekvens
härmed såväl familjepensionsförmånerna som tjänstemännens vederlag härför
borde bestämmas på samma sätt för militärpersonalen som för civilförvaltningens
nyreglerade befattningshavare. Med de utgångspunkter familjepensionsutredningen
valt för avdragsskalornas uppgörande borde av det
nu anförda följa, att familjepensionsavdragen för såväl civila som militära
befattningshavare avvägdes på sådant sätt, att de genomsnittligt för hela den
nyreglerade statsförvaltningen täckte kostnaden för grundpensionen.

Med ett dylikt utnyttjande för både civila och militära personalkårer av
överskottet å de kvinnliga befattningshavarnas avgifter kunde de för män
och kvinnor kollektivt beräknade familjepensionsavdragen sättas till belopp,
som lågo ungefär 9 % under den avdragsnivå, vilken framkomme vid beräkning
av familjepensionsavdragen för civila manliga tjänstemän såsom en särskild
grupp. Upplysningsvis kunde nämnas, att, därest man i stället utnyttjat
överskottet å de kvinnliga befattningshavarnas avdrag allenast för sänkning
av den »civila» avdragsskalan, avdragsnivån i denna skala kunnat sättas
ungefär 13 °/o lägre än i enbart för manliga tjänstemän konstruerad skala.
Skulle, utan anlitande av de kvinnliga överskottsmedlen, de militära befattningshavarna
beredas en motsvarande avgiftslindring, erfordrades härför ett
ärligt bidrag av statsmedel till ett belopp av mellan 350,000 och 400,000 kro -

Kungl. Majis proposition nr 201.

lior. Emellertid vore att märka, hurusom trots deli höjning av den för civila
tjänstemän först konstruerade avdragsskalan, som denna lösning förde med
sig, avdragen — på grund särskilt av den utsträckta avdragstiden — alltjämt
komme att i det stora flertalet lönegrader ligga under den i pensionssakkunnigas
förslag framlagda skalan, och icke i någon lönegrad skulle sistnämnda
skala behöva överskridas.

Avgivna yttranden. I anledning av de föreslagna familjepensionsunderlagen
för högbåtsmän och flaggkorpraler vid marinen erinrar försvarsväsendets
lönenåmnd om en grupp på grund av övergångsstadgandena till äldre
bestämmelser kvarstående beställningshavare, vilka icke inrymdes under de
nya familjepensionsbestämmelserna. Nämnden åsyftade vissa underofficerskorpraler
och korpraler vid flottan och kustartilleriet, vilka vore berättigade
kvarstå till dess de komme i åtnjutande av pension enligt bestämmelserna
angående pensionering av flottans gemenskap. Därest familjepensionering
ansåges böra beredas dessa beställningshavare, f. n. uppgående till ett 30-tal.
syntes de böra likställas med högbåtsmän.

Allmänna civilförvaltningens lönenåmnd förordar en minskning av pensionsavdragen
med 3 kronor för befattningshavare i de tre lägsta lönegraderna,
och en kvinnlig reservant inom nämnden anser obilligt, att de lägre
tjänstemännens efterlevande i vissa fall skulle erhålla mindre pensioner än
efterlevande till arbetare. Familjepensionsunderlaget borde därför fastställas
till lägst 810 kronor. Vidare borde enligt reservantens mening merkostnaden
för militärernas familjepensionering bestridas av statsmedel och icke
av kvinnliga tjänstemäns familjepensionsavdrag. Yrkanden av samma innebörd
som i reservationen ha även framställts av vissa kvinnliga personalföreningar.

Försäkringsinspektionen ifrågasätter, att man för att undvika, att familjepensionen
i vissa fall skulle kunna överstiga den avlidne befattningshavarens
lön eller tjänstepension, i princip borde begränsa familjepensionens
årsbelopp till årsbeloppet av den avlöning, tjänstepension eller uppskjutna
livränta från staten, vilken var gällande vid tjänstemannens frånfälle. Vid
begränsningens verkställande finge dock i så fall iakttagas, att avlönings-,
pensions- eller livränteförmåner i förekommande fall upptogos utan sådan
extra-ordinär reduktion, som ej skäligen borde påverka familjepensionens
storlek; så t. ex. syntes det förhållandet, att en militär beställningshavare
åtnjöte reservstatslön, ej böra medföra en begränsning av de efterlevandes
familjepension i förhållande till denna.

Min principiella uppfattning rörande storleken och formerna för statens
bidrag till familjepensioneringen överensstämmer, såsom jag i det föregå- cltelenende
redan framhållit, med den som legat till grund för de av familjepensionsutredningen
utarbetade pensions- och avdragsskalorna. Jag kan även i
allt väsentligt ansluta mig till denna del av det framlagda förslagets innehåll
i övrigt.

Vad angår de detaljerinringar, som framställts i vissa avgivna yttranden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201•

vill jag först framhålla, att frågan om familjepensioneringens ordnande för
de av försvarsväsendets lönenämnd åsyftade militära beställningshavarna
icke böra behandlas i detta sammanhang, enär militära tjänstepensionsreglementet
icke är å dem tillämpligt.

Yrkandena om minskning av familjepensionsavdragen i de tre lägsta lönegraderna
synas jämväl få avvisas. Ej heller finner jag de kvinnliga personalföreningarnas
kritik mot de principer, som legat till grund för konstruktionen
av den för civila och militära befattningshavare gemensamma avdragsskalan,
böra föranleda ändring i förslaget.

Försäkringsinspektionens påpekande, att familjepensionen i vissa fall
kunde tänkas komma att överstiga den avlidne befattningshavarens lön eller
tjänstepension, är visserligen förtjänt av beaktande, men att för de sannolikt
sällsynta fall, då den efterlämnade barnskaran varit så stor, att en dylik, i
och för sig givetvis mindre tilltalande ojämnhet i avvägningen av de olika
slagen av förmåner utav statstjänsten kan tänkas uppstå, införa mer eller
mindre komplicerade undantagsbestämmelser anser jag mig icke böra förorda.

11 §. Ordinarie befattningshavare med förordnande på viss tid.

Paragrafen, som har avseende allenast å ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas
genom förordnande på viss tid, innehåller en för tillämpningen av
vissa stadganden i reglementet erforderlig föreskrift angående den levnadsålder,
som skall anses såsom pensionsålder för ifrågavarande tjänstemän.
Särskild pensionsålder är nämligen icke för dem bestämd i vederbörande
tjänstepensionsreglemente. Vidare innefattar paragrafen en erforderlig kompletterande
regel rörande tjänstårsberäkningen för sådan militär befattningshavare
(f. n. avseende endast marinöverdirektören).

12 §. Förflyttning till lägre befattning m. m.

Pensionssakkunniga upptogo i sitt förslag till civilt familjepensionsreglemente
efter förebild från civila tjänstepensionsreglementet föreskrifter angående
huru i familjepensionshänseende skulle förfaras vid ordinarie tjänstemans
förflyttning till annan tjänst eller vid sänkning av det för befattningen
gällande pensionsunderlaget. Emellertid framhölls den principiella
olikheten mot vad som gällde på tjänstepensionsområdet, att de sakkunniga
med avseende å familjepension icke funnit anledning föreslå skilda föreskrifter
alltefter som förflyttningen skett utan tjänstemannens förvållande
eller varit beroende på egen ansökning eller ock föranletts av något tjänstemannens
förfarande i tjänsten. Enär kostnaderna för familjepensioneringen
enligt de sakkunnigas förslag helt skulle bestridas av tjänstemännens
egna bidrag, syntes en förflyttning till ordinarie tjänst med lägre pensionstal,
oavsett orsaken härtill, icke böra föranleda någon förändring i familjepensionshänseende
för den förflyttade. Man syntes nämligen knappast behöva

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

räkna med det mindre sannolika fallet, att en ordinarie tjänsteman skalle
genom nedflyttningen erhålla så väsentligt reducerade löneförmåner, att ett
bibehållande av det förut för honom gällande familjepensionsavdraget skulle
kunna anses oskäligt betungande och den avsedda förmånen därigenom för
tjänstemannen i stället te sig som en nackdel.

193A års familjepensionsutredning har med oförändrat innehåll upptagit
dessa föreskrifter i sina reglementsförslag.

För egen del har jag icke funnit anledning till annat än vissa redaktio- Departemevisnella
jämkningar i denna paragraf. chefen.

13 §. Förordnande å högre icke-ordinarie befattning.

Rörande 13 § i det av pensionssakkunniga framlagda förslaget till civilt
familjepensionsreglemente erinrades, hurusom jämväl denna paragraf i
likhet med den föregående hade sin motsvarighet i civila tjänstepensionsreglementet
(21 §). En ordinarie tjänsteman, som förordnades att innehava
högre icke-ordinarie befattning, syntes även i familjepensionshänseende böra
följa vad som gällde för den högre tjänsten. Skulle sedermera förordnandet
upphöra och han av den anledningen nödgades återgå till sin lägre
ordinarie tjänst, förelåge icke samma skäl som vid förflyttning från högre
till lägre ordinarie tjänst att bibehålla honom vid de förmåner och förpliktelser,
som med avseende å familjepension varit för honom gällande
under förordnandetiden. De högre familjepensionsavdrag han under nämnda
tid haft att vidkännas syntes icke heller böra grundlägga någon rätt till
särskild förhöjning av den familjepension, som normalt följde med den ordinarie
tjänst, till vilken han återgått. Det finge, såsom av föredragande
departementschefen framhållits i proposition nr 222 till 1934 års riksdag
angående tjänstepension, anses ligga i sakens natur, att ett förordnande för
en ordinarie tjänsteman att innehava en högre icke-ordinarie befattning
icke borde tillförsäkra vederbörande någon ovillkorlig rätt till en mot den
högre befattningen svarande, förhöjd pension, även om förordnandet sedermera
skulle upphöra. Att tjänstemannen haft att vidkännas högre pensionsavdrag
under förordnandet, syntes härvid icke böra få bliva av avgörande
betydelse. Då retroaktivavgifter i reglementsförslaget icke vore påbjudna
vid befordran, syntes anspråk icke heller kunna resas på återbetalning
av skillnaden i pensionsavdragen under förordnandetiden. I departementschefens
förenämnda uttalande, som syntes äga tillämplighet även å
här ifrågavarande spörsmål, ville de sakkunniga för sin del instämma.

I flera av de avgivna yttrandena, däribland från högsta domstolens ledamöter,
socialstyrelsen, riksförsukringsanstalten, kammarrätten, riksräkenskapsverket,
skolöverstyrelsen och kommerskollegium framhölls, att en undantagslös
regel av innebörd att ordinarie tjänsteman, som förordnats att
innehava högre icke-ordinarie befattning, vid återgång till den ordinarie
tjänsten icke skulle erhålla någon valuta för de högre familjepensionsav -

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

f)epartementschefen.

drag han under förordnandet haft att vidkännas, icke vore lämplig. Olika
utvägar antyddes därvid. Antingen borde vederbörande tjänsteman, örn
han så ville, få stå kvar i den högre lönegraden i familjepensionshänseende,
eller borde han fa tillbaka skillnaden mellan de högre och lägre familjepensionsavdragen,
eller borde han få en mot de högre avdragen svarande
höjd familjepension eller slutligen borde han vara skyldig att även i fortsättningen
vidkännas det högre avdraget.

193A års familjepensionsutredning har på denna punkt icke funnit anledning
avvika från pensionssakkunnigas förslag. Erinringar av samma
innebörd, som nu angivits, lia emellertid riktats mot de ifrågavarande bestämmelserna
i utredningens reglementsförslag. Sålunda uttalar marinförvaltningen,
att paragrafen borde kompletteras med bestämmelse, att därest
det högre icke-ordinarie förordnandet upphör före tjänstemannens död eller
avgång ur tjänst, skola de vidkända familjepensionsavdragen — utöver de
som utgått för den ordinarie tjänsten — återbetalas. Allmänna civilförvaltningens
lönenämnd ifrågasätter, om ej till 13 § borde fogas en föreskrift av
innehåll, att ordinarie tjänsteman, som under viss tid — förslagsvis tre år
varit innehavare av högre icke-ordinarie befattning men återgår till sin
ordinarie tjänst, skulle på därom gjord framställning i familjepensionshänseende
få bibehållas vid de bestämmelser, som finnas stadgade för den ickeordinarie
tjänsten.

Såsom jag hade tillfälle framhålla i det av pensionssakkunniga åberopade
uttalandet i samband med framläggandet av propositionen angående
tjänstepensioneringen till 1934 års riksdag (nr 222), kan ett förordnande för
en ordinarie tjänsteman att innehava en högre icke-ordinarie befattning icke
anses tillförsäkra vederbörande någon ovillkorlig rätt till en mot den högre
befattningen svarande, förhöjd pension, även om förordnandet sedermera
skulle upphöra. Att tjänstemannen haft att vidkännas högre pensionsavdrag
under förordnandet kan härvid icke få bliva av avgörande betydelse.
Visserligen kunna förhållandena på familjepensionsområdet sägas ligga annorlunda
till, såtillvida som befattningshavarna genom avdragen å lönerna
själva till större delen bekosta familjepensionerna, medan däremot tjänstepensionerna
anses bekostade till omkring två tredjedelar av statsmedel. Detta
är emellertid en grad- mera än en artskillnad. Man torde heller icke
böra förbise, att de högre familjepensionsavdrag befattningshavaren haft
att vidkännas under den tid han varit innehavare av den högre icke-ordinarie
befattningen alltid haft sitt värde såsom en försäkringspremie, innefattande
garanti för att — i händelse han under samma tid skulle avlida —
hans efterlevande skola vara tillförsäkrade den för tjänsten bestämda högre
familjepensionen. Det är ock att märka, vilket jag i annat sammanhang redan
haft anledning understryka, att familjepensionsavdragen äro kollektivt
beräknade och icke avsedda att skipa någon förment individuell rättvisa.
En föreskrift sådan som den av allmänna civilförvaltningens lönenämnd
föreslagna, vilken skulle medföra att tjänstemän i samma lönegrad

Kungl. Maj ds proposition nr 201-

skulle kunna lia olika underlag och avdrag i familjepensionshänseende, skulle
för övrigt vara signad att i betydande grad motverka den enkelhet och reda,
som bör eftersträvas då nu familjepensioneringen ordnas genom statens försorg.
Vid sådant förhållande kan jag icke heller tillstyrka ändring av förevarande
paragraf i den riktning som påyrkats.

14 §. Familjepensionsunderlag och familjepensions avdrag

för icke-ordinarle befattningshavare.

Den på löneområdet hävdvunna principen, att de förmåner, som tillkomma
en extra ordinarie tjänsteman eller tjänsteman å extra stat med slutlön,
i regel böra sammanfalla med vad som tillkommer en ordinarie tjänsteman
i närmast lägre lönegrad än den för ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare
fastställda, ansågo sig pensionssakkunniga även med avseende
å familjepensionsförmånernas utmätande böra följa. Härvidlag anslöt sig
de sakkunnigas förslag likaledes till den i civila tjänstepensionsreglementet
tillämpade grundregeln.

De sakkunniga erinrade i detta sammanhang örn spörsmålet, huruvida de
icke-ordinarie tjänstemännens löner kunde anses så avvägda, att de utan förhöjning
förslogo till bestridande i form av familjepensionsavdrag av de
med familjepensioneringen förenade kostnaderna. Emellertid föreställde
sig de sakkunniga, att 1934 års avlöningsrevision, som erhållit i uppdrag
att verkställa utredning och förslag rörande revision av gällande avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen,
komme att vid sin utredning beakta även pensionsavdragsfaktorns
eventuella inverkan på lönesättningen.

Avlöningsrevisionen har även i sitt den 30 oktober 1934 avgivna betänkande
föreslagit, att de extra ordinarie tjänstemännen skulle beredas viss kompensation
för den löneminskning, som föranleddes av pensionsavdragen, därest
den ifrågasatta familjepensioneringen komme till stånd. Då denna kompensation
icke utan rubbning av hela löneklassystemet kunde sättas lägre, än
som motsvarade en löneklass, ansåge sig revisionen böra förorda sådan ändring
av löneplanen för de extra ordinarie tjänstemännen att begynnelselönen
för alla lönegrader av extra ordinarie befattningar med allenast en löneklass
skulle understiga begynnelselönen för motsvarande ordinarie tjänster.

De särskilda familjepensionsföreskrifterna för icke-ordinarie tjänstemän
ha i familjepensionsutredningens reglementsförslag icke undergått annan sakändring
i jämförelse med pensionssakkunnigas förslag, än som betingas av
den nya familjepensionsskalan. Frågan om särskild lönekompensation till
här avsedda befattningshavare i samband med åläggandet för dem att vidkännas
familjepensionsavdrag har icke berörts av utredningen.

I avgivna yttranden har emellertid från olika håll, bl. a. av riksräkenskapsverket,
understrukits, att den av 1934 års avlöningsrevision föreslagna höjningen
av begynnelselönen för extra ordinarie tjänstemän borde ske i samband
med det nya familjepensionsreglementets ikraftträdande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

I departementschefen.

Förevarande paragraf har i departementsförslaget avfattats i huvudsaklig
överensstämmelse med familjepensionsutredningens förslag.

I fråga om den löneminskning, som familjepensionsavdragen skulle innebära
för icke-ordinarie befattningshavare, har jag redan tidigare, vid behandlingen
av 1 §, antytt, att enligt min mening kompensation för denna
löneminskning bör lämnas i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions förslag.
Beslut härom erfordras emellertid ej förrän i samband med reglementets
ikraftträdande för visst förvaltningsområde.

15 §. Icke-ordinarie befattningshavare nied

avkortad tjänstgöringstid.

Med vissa omredigeringar överensstämmer paragrafen med pensionssakkunnigas
förslag i ämnet, vilket lämnats utan saklig erinran; såsom vid behandlingen
av 6 § omnämnts har dock visst tillägg gjorts.

16 §. Övergång till annan statstjänst.

Om en tjänsteman, som är underkastad bestämmelserna i civila familjepensionsreglementet,
direkt eller efter viss mellantid övergår till någon befattning
— t. ex. en s. k. oreglerad tjänst — för vilken civila tjänstepensionsreglementet
icke är gällande, skulle han, framhöllo pensionssakkunniga, därest
ej annat stadgades, på grund av föreskriften i 1 § familjepensionsreglementet
angående de tjänstemän, å vilka reglementets bestämmelser äro gällande,
undantagas från fortsatt tillämpning av reglementet i den nya tjänsten.
Han skulle då i stället vara hänvisad till att ingå såsom delägare i sådan
änke- och pupillkassa eller pensionsinrättning, som hade till uppgift att
ombesörja familjepensioneringen för, bland andra, befattningshavare vid det
förvaltningsområde, till vilket tjänstemannen övergått. En dylik lösning av
familjepensionsfrågan skulle emellertid för den enskilde tjänstemannen kunna
medföra skyldighet att till kassan inbetala betungande retroaktivavgifter,
för den händelse icke staten ville till kassan överföra kapitalvärdet av de
familjepensionsavdrag vederbörande haft att enligt civila familjepensionsreglementet
vidkännas. Detta kunde tydligen icke ligga i statens intresse,
lika litet som det kunde vara något önskemål för staten att fördröja avvecklingen
av nuvarande familjepensionskassor genom att låta tjänstemän, som
redan blivit hänförda under den statliga familjepensioneringen, övergå till
någon dylik kassa.

Enligt de sakkunnigas mening vore det fördenskull lämpligare att föreskriva,
att tjänsteman, som överginge till annan befattning, än som avsåges
i civila tjänstepensionsreglementet, utan att annat statligt familjepensionsreglemente
därigenom bleve å honom tillämpligt, d. v. s. familjepensionsreglementet
för arbetare eller ett blivande militärt familjepensionsreglemente, fortfarande
skulle vara underkastad bestämmelserna i civila familjepensionsreglementet.
Därvid syntes för honom böra i den nya befattningen tillämpas
samma pensionstal och familjepensionsavdrag, som gällde för den tjänst han

Kungl. Mai:ts proposition nr 201-

före övergången innehade. Hade övergången inneburit befordran till högre
avlönad tjänst, kunde visserligen tjänstemannen på grund av en dylik bestämmelse
sägas bliva i någon mån missgynnad, men denna olägenhet hoppades
de sakkunniga skulle genom avlönings- och pensionsbestämmelsernas
snara ordnande efter enhetliga principer bliva av övergående natur, och i
vart fall syntes den bliva mindre framträdande än de olägenheter, som skulle
vara förenade med övergång till enskild pensionskassa och ett annat pensioneringssystem.

1934 års familjepensionsutredning har i sina reglementsförslag icke funnit
anledning göra avsteg från de av pensionssakkunniga i förevarande paragraf
angivna principerna men har i förtydligande syfte föreslagit viss ändring av
paragrafens avfattning.

Någon saklig erinran har i avgivna yttranden icke framställts mot stadgandet
i fråga.

I stort sett har jag intet att erinra mot förslaget i denna del. Dock förordar
jag sådan ändring, att en befattningshavare, som övergår till annan
statstjänst av ifrågavarande slag, icke skulle vara nödsakad att fortfarande
vara underkastad familjepensionsreglementet, därest han i något fall hellre
skulle önska övergå å de för den nya tjänsten gällande familjepensionsbestämmelserna;
för att bereda tillfälle till anmälan härom föreslås en tidsfrist
om en månad. Vidare synes mig stadgandet böra ändras så, att rätten och
skyldigheten att efter övergången alltjämt vara underkastad reglementet endast
kommer att gälla vid övergång till en med tjänstepensionsrätt förenad
anställning i statens tjänst. Anledning synes nämligen saknas att stadga sådan
rätt och skyldighet vid övergång till någon mera tillfällig syssla.

Med hänsyn till departementsförslagets ståndpunkt beträffande reservstatspersonalen
bör denna paragraf kompletteras med en regel av innebörd, att
den som övergår från aktiv stat till reservstat icke, såsom eljest skulle följt
av paragrafen, alltjämt skall vara underkastad reglementet.

17 och 18 §§. Justitieråd och regeringsråd. Diplomatisk
och konsulär tjänsteman.

Dessa paragrafer, vilka ha sin nära motsvarighet i 32 och 33 §§ civila
tjänstepensionsreglementet, ha med i huvudsak oförändrat innehåll hämtats
från pensionssakkunnigas reglementsförslag. Emellertid har jag i enlighet
med påpekanden i yttranden från högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter
ansett lämpligt, att i 17 § införes jämväl ett stadgande därom, att
pension enligt § 103 regeringsformen vid tillämpning av allmänna familjepensionsreglementet
skall likställas med pension enligt civila tjänstepensionsreglemetet.

19 §. Tillämpningsföreskrifter.

Såsom sista paragraf innehåller dcpartementsförslaget i likhet med pensionssakkunnigas
och familjepensionsutredningens förslag ett stadgande an -

Dzpartements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

gående befogenhet för Kungl. Majit att meddela de närmare föreskrifter,
vilka kunna finnas erforderliga för tillämpningen av reglementet. I främsta
rummet avses här vissa detaljbestämmelser angående handläggningen av familjepensionsärendena,
utbetalning av pensioner o. s. v.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Punkten 1.

Frågan örn tidpunkten för familjepensionsreglementets ikraftträdande och
sättet för genomförandet har redan behandlats under 1 § i det föregående.
Såsom då omnämndes innebär departementsförslaget, att de i familjepensionsutredningens
båda förslag under 1 § 2 mom. upptagna stadgandena
rörande ikraftträdandet överförts till slutbestämmelserna under förevarande
punkt. I samband därmed ha stadgandena givits en något fylligare avfattning,
varjämte föreskrivits, att vid beslut om reglementets ikraftträdande för
visst förvaltningsområde kunna beslutas de avvikelser från reglementets bestämmelser,
som finnas påkallade beträffande i 1 § 1 mom. a) avsedda befattningshavare,
vilka före ikraftträdandet ägt familjepensionsrätt på grund
av sin statstjänst, samt beträffande de fall, då avgång från sådan befattning
skett före ikraftträdandet. Jag vill påpeka, att denna lydelse förutsätter, att
ordinarie kvinnliga befattningshavare, vilka varit underkastade 1925 års familj
epensionsbestämmelser, vid övergången må kunna likställas med de nuvarande
aktiva delägarna i familjepensionskassorna såsom i flera av yttrandena
över familjepensionsutredningens förslag förordats.

Till frågan om de här avsedda särskilda övergångsbestämmelsernas innehåll
får jag framdeles återkomma vid behandling av förslag till överenskommelser
med de särskilda kassorna.

Punkten 2.

Pensionssakkunniga hade i 5 § 2 mom. av sitt förslag till civilt familjepensionsreglemente
intagit en bestämmelse om rätt för icke-ordinarie tjänsteman
att i familjepensionshänseende tillgodoräkna viss del av den anställningstid,
som förflutit innan reglementet blivit å honom tillämpligt. Stadgandet
hade följande lydelse:

I fråga örn tjänsteman, vilken omedelbart före det reglementet blivit för
honom gällande innehade icke-ordinarie tjänst och som vid sin död kvarstod
i tjänst eller åtnjöt pension, skall för bestämmande av familjepension åt
hans efterlevande såsom tjänstår räknas jämväl hälften av den tid, under
vilken han innan reglementet blev å honom tillämpligt innehaft anställning,
som enligt civila tjänstepensionsreglementet må tagas i betraktande vid beräkning
av tjänstår för pension. Härvid skall dock undantagas tid, som
infallit före det tjänstemannen uppnått en levnadsålder, vilken med trettio
år understiger den pensionsålder, som var för honom gällande, då reglementet
blev å honom tillämpligt.

Har här avsedd tjänsteman innehaft anställning, som nyss sagts, under
minst femton år, skall familjepensionsunderlaget utgöra lägst 460 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Den rätt, som sålunda skulle övergångsvis tillerkännas icke-ordinarie tjänstemän
att för bestämmande av familjepensionens storlek få tillgodoräkna
viss del av tidigare avdragsfri tjänstetid, ansågs i åtskilliga över pensionssakkunnigas
betänkande avgivna yttranden vara för snävt tillmätt.

Även 193U års familjepensionsutredning har ansett en uppmjukning av de
ifrågavarande tillgodoräkningsreglerna önskvärd i syfte att minska antalet
eljest oundvikliga fall av betydande avkortning av blivande familjepensioner.
Vissa eftergifter från statens sida gentemot den icke-ordinarie personal, som
tidigare icke varit i tillfälle att under statens medverkan sörja för sina efterlevandes
pensionering, syntes väl försvarliga, så mycket mer som ifrågavarande
befattningshavare vid befordran till ordinarie tjänst enligt nuvarande
regler kunnat och måst bereda sina efterlevande oavkortad pension.

Familjepensionsutredningen har i följd härav föreslagit en övergångsbestämmelse
till civila familjepensionsreglementet av följande lydelse:

I fråga örn den, som vid reglementets ikraftträdande för det verk han tillhör
eller varunder han lyder innehade icke-ordinarie befattning eller ock
anställning av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjänstepensionsreglementet
för arbetare sägs, och som vid sin död kvarstod i tjänst
eller åtnjöt pension, skall — med avvikelse från vad i 4 § här ovan stadgats —
för bestämmande av familjepension åt hans efterlevande såsom tjänstår
räknas hälften av den tid, under vilken han, innan detta reglemente blev å
honom tillämpligt, innehaft dylik befattning eller anställning.

Uppgår tid, som nyss sagts, jämte det antal tjänstår tjänstemannen förvärvat
efter det reglementet blev å honom tillämpligt till minst femton år,
skall familjepensionsunderlaget utgöra lägst 400 kronor.

Till militära familjepensionsreglementet föreslås en motsvarande övergångsbestämmelse.

Familjepensionsutredningen har framhållit, att denna övergångsbestämmelse
väsentligen innebär en betydande utvidgning av den enligt huvudregeln
i reglementsförslagens 4 § medgivna tillgodoräkningsrätten men i så
måtto en begränsning, att sådan i det föregående avsedd anställningstid, under
vilken den icke-ordinarie befattningshavaren haft att för sin tjänstepensionering
vidkännas pensionsavdrag eller erlägga avgift till någon av staten för
detta ändamål upprättad eller understödd pcnsionsanstalt eller pensionskassa,
icke skulle få räknas såsom fulla tjänstår för familjepension. Den med
huvudregeln åsyftade likformigheten i fråga örn beräkning av tjänstår för
tjänste- och familjepension kunde under övergångsperioden i allt fall icke
ernås, och det syntes i och för sig vara sakligt föga motiverat att vid tillgodoräkning
av tidigare anställningstid i icke-ordinarie befattning för bestämmande
av den blivande familjepensionens storlek göra åtskillnad mellan befattningar,
som varit förenade med tjänstepensionsrätt och avgiftsplikt för
sådan förmån, och andra i övrigt likvärdiga icke-ordinarie tjänster.

Utredningen har ansett sig särskilt böra framhålla, att den med uttrycket
»icke-ordinarie befattning» åsyftade endast sådan tjänstemannaanställning,
som vore förenad med daglig tjänstgöringsskyldighet; däremot icke titulärbefattningar
såsom e. o. hovrättsnotarie, officer i väg- och vattenbyggnads Bihang

till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Departements chefen.

kåren, arkitekt utom stat i byggnadsstyrelsen o. d. samt ej heller rena bisysslor
utanför den normala tjänstemannakarriären.

Det i andra stycket av familjepensionsutredningens förslag till övergångsbestämmelse
intagna stadgandet har sin motsvarighet i den nyss återgivna
5 § 2 mom. andra stycket av pensionssakkunnigas reglementsförslag. Det
i sistnämnda förslag angivna beloppet, 460 kronor, i vilket dyrtidstillägg
ansågs inkluderat, har emellertid med hänsyn till den föreslagna uppdelningen
av familjepensionen i en fast och en rörlig del, nedsatts till 400 kronor.
Utredningen förklarar sig vid bestämmande av detta belopp ha beaktat
storleken av den pension, som skulle tillkomma efterlevande make till
en extra ordinarie tjänsteman i 4 lönegraden eller en med honom i pensionshänseende
jämställd icke-yrkesarbetare, under förutsättning att antalet
tjänstår, som finge tillgodoräknas för bestämmande av familjepension,
vore femton.

Icke heller det av familjepensionsutredningen framlagda förslaget till
övergångsbestämmelser för icke-ordinarie personal har i avgivna yttranden
lämnats utan erinran.

Marinförvaltningen förordar, att här avsedda befattningshavare genom
erläggande av särskilda avgifter borde äga möjlighet att tillförsäkra sig fulla
tjänstår. Vidare erinrar ämbetsverket, att viss icke-ordinarie personal vid
marinen (verkmästare, mästare m. fl.) nu vore delägare i marinens familjepensionskassa.
Denna personalkategori syntes böra undantagas från bestämmelserna
örn tillgodoräknande endast med hälften av tidigare anställningstid.
Sistnämnda yrkande framföres även av direktionen över marinens
familjepensionskassa.

Domänstyrelsen åberopar en verkställd undersökning, enligt vilken med
den föreslagna övergångsbestämmelsen en betydande del av domänverkets
nuvarande icke-ordinarie personal ej skulle kunna påräkna hel familjepension
för sina efterlevande, och anser att gynnsammare tillgodoräkningsbestämmelser
böra utfärdas. I sådant syfte föreslår styrelsen, att den tid, som
skulle få tillgodoräknas, ökas från hälften till två tredjedelar av den föregående
anställningstiden samt att för de befattningshavare, vilka ha så låg
pensionsålder som 60 år, hel pension må beräknas utgå vid 27 tjänstår.

De extra jägmästarnas förbund understryker vad domänstyrelsen anfört
samt tillägger, att örn ytterligare tillgodoräkningsrätt utöver vad domänstyrelsen
föreslagit ej kan ifrågakomma, möjlighet borde beredas befattningshavarna,
övergångsvis, att genom fyllnadsavgifter på ett tillfredsställande
sätt sörja för de efterlevandes trygghet.

Statskontoret ifrågasätter örn icke, till vinnande av precisering samt önskvärd
begränsning av begreppet »icke-ordinarie befattning», borde tilläggas
orden »med en daglig tjänstgöringstid, motsvarande minst hälften av den
för ordinarie tjänsteman bestämda».

Beträffande de befattningshavare, som vid familjepensionsreglementets
ikraftträdande för visst förvaltningsområde inneha ordinarie anställning
eller eljest äro delägare i någon kassa, kommer frågan, huruvida reglementets
system med i vissa fall avkortade familjepensioner skall bliva å dem
tillämpligt, under behandling i samband med prövningen av överenskommelserna
med kassorna; såsom nyss antytts förutsättes därvid avvikelser från

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. 99

reglementets bestämmelser komma att föreskrivas beträffande ifrågavarande
befattningshavare.

För de befattningshavare, som vid ikraftträdandet icke uppnått ordinarie
anställning, skulle däremot familjepensionsreglementet bliva utan vidare
tillämpligt, i den mån vederbörande innehar eller sedermera erhåller befattning
med tjänstepensionsrätt enligt något av tjänstepensionsreglementena.
Särskild uppmärksamhet bör därför nu ägnas åt frågan, huruvida reglementets
bestämmelser innebära en skälig pensionsrätt även för dem, vilkas
tjänstetid delvis ligger före tidpunkten för reglementets ikraftträdande.
Såväl pensionssakkunniga som familjepensionsutredningen ha funnit
erforderligt föreslå en särskild övergångsbestämmelse rörande tillgodoräkning
av större eller mindre del av sådan tjänstetid i syfte att avkortning av
familjepensioner icke skall förekomma för ifrågavarande personal i väsentligt
större utsträckning än för den som senare vinner anställning. Tillgodoseende
av detta syfte framstår såsom synnerligen angeläget i betraktande
därav att, såsom familjepensionsutredningen framhållit, ifrågavarande befattningshavare
enligt nuvarande regler vid befordran till ordinarie tjänst
kunnat och måst bereda sina efterlevande oavkortad pension. Då även den
nya ordningen bygger på den förutsättningen, att statsanställda med normal
befordringsgång skola erhålla full familjepension, skulle det vara otillfredsställande,
om vid själva övergången en del av personalen skulle bli sämre ställd.
Ett särskilt skäl för gynnsamma tillgodoräkningsregler vid övergången ligger
vidare däri, att den icke-ordinarie personalen ej rimligen bör bli lidande av
det uppskov med familjepensionsfrågans lösning, som föranledes av förhandlingarna
med de kassor, vilka omfatta den ordinarie personalen, en personal
som under alla omständigheter är tillförsäkrad oavkortade familjepensionsförmåner.

Familjepensionsutredningens förslag innebär i stort sett, att den som vid
ikraftträdandet innehar icke-ordinarie befattning skall få tillgodoräkna hälften
av den tid, under vilken han, innan reglementet blir å honom tillämpligt,
innehaft sådan befattning. I allmänhet innebär detta en utvidgning av
tillgodoräkningsreglerna i tjänstepensionsreglementena, vilka regler enligt såväl
utredningens förslag som departementsförslaget skola äga tillämpning
även i familj epensionshänseende. Jag finner dock begränsningen till hälften
av ifrågavarande tid innefatta en alltför stark beskärning av personalens
möjligheter att erhålla full familjepension. Med hänsyn lill de nyss anförda
allmänna synpunkterna anser jag mig böra förorda att steget tages fullt ut
och befattningshavarna tillgodoräknas licia nämnda tid. Att sålunda låta de
icke-ordinarie befattningshavarna få räkna som fulla tjänstår i familjepensionshänseende
även tid, för vilken de icke haft att vidkännas något familjepensionsavdrag,
kan synas innebära en betydande förmån, men pa annat sätt
torde knappast en tillfredsställande lösning av denna fråga kunna vinnas.
Förmånen framstår för övrigt icke som lika utpräglad, örn man tar i betraktande
att, såsom jag tidigare anfört, de extra ordinarie befattningshavarna
vid familjepensioneringens ikraftträdande förutsättas skola erhålla en

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

löneförhöjning, som uppväger de nya avdragen; omvänt kan ju detta sägas
innebära att de extra ordinarie befattningshavarna den föregående tiden fått
vidkännas en motsvarande löneminskning. Förslaget att räkna med all ickeordinarie
anställning, således även anställning såsom extra befattningshavare,
synes mig betingat bland annat av den omständigheten, att med hänsyn till
skiftande anställningsformer och bristande enhetlighet i tjänstebenämningarna
under gången tid stora svårigheter säkerligen skulle möta att i detta avseende
åstadkomma en rättvis gränsdragning. I enlighet med vad statskontoret
föreslagit torde dock allenast sådan icke-ordinarie anställning böra få i förevarande
avseende tillgodoräknas, i vilken befattningshavaren haft en daglig
tjänstgöringstid, motsvarande minst hälften av den för ordinarie befattningshavare
bestämda.

Såsom övergångsregeln jämkats erfordras ej någon särskild regel om visst
minimibelopp för familjepensionens grundbelopp vid femton tjänstår.

Vid de tidigare utx-edningarna ha icke framlagts några beräkningar av de
med ifrågavarande övergångsregler förknippade kostnaderna. Jag vill emellertid
framhålla, att dessa kostnader skulle komma att fördelas på ett stort
antal år och att de för varje år knappast kunna bliva så framträdande.

Punkten 3.

Enligt 1 § 2 mom. andra stycket av pensionssakkunnigas förslag till civilt
familjepensionsreglemente skulle från reglementets tillämpning undantagas
kvinnlig tjänsteman vid telegrafverket eller statens järnvägar, vilken omedelbart
innan civila tjänstepensionsreglementet blivit för henne gällande innehade
ordinarie befattning men erhållit befrielse från skyldighet att erlägga
avgift för beredande av pension åt efterlevande barn.

Detta speciella undantagsstadgande vore, framhöllo de sakkunniga, betingat
därav, att kvinnlig befattningshavare, som enligt 1925 års kungörelse
hade att för pensionering av efterlevande barn erlägga samma avgifter, som
i vederbörande pensionsinrättnings reglemente vore stadgade för manlig innehavare
av samma befattning eller befattning i samma lönegrad, på grund
av detta stadgande likställts med männen även i fråga örn den rätt till avgiftsbefrielse,
vilken reglementsenligt komme vissa manliga tjänstemän vid
telegrafverket och statens järnvägar till del (nämligen de, som vid uppnådd
ålder av 60 resp. 50 år saknade pensionsberättigade anhöriga). Det kunde
då icke heller vara lämpligt att i samband med civila familjepensionsreglementets
ikraftträdande på nytt ålägga sådan kvinnlig befattningshavare, som
redan erhållit avgiftsbefrielse, bidragsplikt till en familjepensionering, vilken
för henne endast skulle medföra förmånen av pension åt efterlevande make,
i händelse hon vore gift eller inginge giftermål samt avlede före mannen.
De sakkunniga hade därför funnit det vara riktigast att undantaga dylika
kvinnliga befattningshavare från reglementets tillämpning.

De kvinnliga tjänstemän, som vid fortsatt tillämpning av nuvarande bestämmelser
skulle vid viss levnadsålder ha blivit befriade från avgiftsplikt,
om de då icke hade pensionsberättigade efterlevande, borde däremot enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

101

de sakkunnigas mening icke beredas någon särställning genom att undantagas
från den i det nya reglementet stadgade avdragsplikten.

Mot den föreslagna undantagsbestämmelsen riktades från vissa håll den
invändningen, att vederbörande kvinnliga befattningshavare väl borde fortfarande
vara befriade från avgiftsplikt men däremot erhålla rätt till familjepension.

1934 års familjepensionsutredning har emellertid med oförändrat sakinnehåll
intagit föreskriften i fråga i övergångsbestämmelserna till det föreslagna
civila familjepensionsreglementet.

I yttrandet från vissa kvinnliga personalföreningar hemställes, att här omhandlade
kvinnliga tjänstemän beredas möjlighet att frivilligt återinträda i
familjepensioneringen.

Jag har för min del funnit mig böra i förslaget upptaga en bestämmelse Departementsav
något allmännare innebörd än den i de tidigare förslagen intagna, nämligen
den, att från reglementets tillämpning undantages sådan ordinarie befattningshavare,
som före reglementets ikraftträdande för det förvaltningsområde,
till vilket han hör, vunnit befrielse från stadgad skyldighet att erlägga
avgift för beredande av pension åt efterlevande. Jag vill erinra, att
reglementet enligt 1 § skulle vara tillämpligt även å dylika befattningshavare
och att någon särskild behandling av dem icke följer av punkten 1 i slutbestämmelserna.
Enligt min mening bör det beträffande dessa befattningshavare,
vilka icke äro delägare i någon kassa, följa av själva reglementet, att
de icke skola vara underkastade detta.

Förslaget till familjepensionsreglemente för arbetare.

De utredningar, som tidigare verkställts för åvägabringande av en ordnad
familjepensionering för arbetare i statens tjänst, ha hittills icke lett till något
positivt resultat. Om man bortser från månadslönare vid marinen, vilka äga
att efter eget val bereda sina efterlevande gratial från flottans pensionskassa,
har den statsanställda arbetarpersonalen fortfarande varken möjlighet eller
skyldighet att under statens medverkan sörja för sina efterlevandes pensionering.

Olika förslag åsyftande att råda bot härför ha emellertid under senare år
framkommit. Erinras må sålunda, hurusom 1921 års pensionskommitté
beträffande arbetarpersonal vid försvarsväsendet och vid den civila statsförvaltningen
med undantag av kommunikationsverken föreslog, att arbetarna i
familjepensionshänseende, liksom ock i fråga örn tjänstepension, skulle inordnas
under reglementet för statens pensionsanstalt. Vad åter anginge arbetarpersonalen
vid kommunikationsverken, ansåg pensionskommittén, att
det borde undersökas, örn ej familjepensionsrätt skulle kunna ordnas genom
anslutning till de ordinarie tjänstemännens änke- och pupillkassor. Såsom
en annan utväg antydde kommittén, att de av densamma föreslagna, i första

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 201-

hand för tjänstepensionering avsedda arbetarpensionskassorna vid kommunikationsverken
skulle kunna anordnas jämväl för pensionering av arbetarpersonalens
efterlevande. Ännu en möjlighet ansåg pensionskommittén vara,
att för all arbetarpersonal vid kommunikationsverken inrättades en gemensam
änke- och pupillkassa.

1926 års pensionsutredning, som fann sig böra frångå pensionskommitténs
förslag till lösning av arbetarpersonalens tjänstepensionsfråga och i stället
förordade inrättandet av en särskild för denna personal avsedd arbetarpensionskassa
för ombesörjande av tjänstepensioneringen, ansåg det önskvärt, att
även arbetarnas familjepensionering ordnades efter ett för statsförvaltningens
olika områden enhetligt system. Efter att ha diskuterat de olika utvägar,
som av 1921 års pensionskommitté anvisats för ordnandet av ifrågavarande
familjepensionering, stannade 1926 års pensionsutredning vid att såsom den
lämpligaste lösningen av frågan föreslå inrättandet av en för hela statsförvaltningen
gemensam familjepensionskassa för arbetarpersonal. Då en dylik
gemensam kassa icke ansågs kunna komma till stånd utan statens medverkan,
syntes det pensionsutredningen naturligt, att kassans förvaltning uppdroges
åt någon statsmyndighet. Härvid erbjöde sig osökt den anordningen, att
kassan ställdes under statens pensionsanstalt, vilken ju redan hade till uppgift,
bland annat, att ombesörja familjepensionering för stora personalgrupper,
vartill komme, att enligt pensionsutredningens förslag anstalten skulle
handhava tjänstepensionering för ett mycket betydande antal av just de
statstjänare, för vilka familjepensionering vore avsedd att ordnas genom den
ifrågasatta kassan.

1930 års pensionssakkunniga utgingo, i analogi med den av statsmakterna
på tjänstepensionsområdet godkända principen, från att familjepensioneringen
för arbetare borde anordnas i så nära anslutning som möjligt till de för
tjänstemannapersonal föreslagna grunderna. Det av de sakkunniga utarbetade
förslaget till familjepensionsreglemente för arbetare skulle sålunda bliva
ett komplement till det av 1934 års riksdag antagna tjänstepensionsreglementet
för arbetare och erhålla tillämpning å samma arbetare som sistnämnda
reglemente. Någon tveksamhet hade visserligen — anföra de sakkunniga —
rått om lämpligheten av att utsträcka familjepensionsreglementet till att avse
jämväl s. k. säsongarbetare, vilkas anställning ju regelmässigt omfattade allenast
viss del av varje år, men då ett avsteg från den grundläggande uppfattningen,
att familjepensionsrätt borde beredas alla anställningshavare i statens
tjänst, vilka ansetts böra komma i åtnjutande av tjänstepension, icke
utan synnerligen vägande skäl borde ifrågakomma, hade de sakkunniga sökt
och även trott sig finna en lösning av säsongarbetarnas familjepensionsfråga,
som skulle möjliggöra reglementets tillämpning även å denna kategori statsanställda.

De sakkunniga yttrade jämväl, att en utvidgning av arbetarnas pensionsförmåner
till att omfatta även familjepensionsrätt icke behövde innebära,
att man därmed skulle fastare än hittills binda arbetaren vid hans statsanställning.
Den omständigheten, att arbetaren enligt förslaget, i händelse av

103

Kungl. Majis proposition nr 201-

entledigande eller avgång från statstjänsten, ägde ograverad bibehålla den
rätt till familjepension för sina efterlevande, som svarade mot de familjepensionsavdrag
han å sin avlöning fått vidkännas, syntes möjliggöra ett tillgodoseende
även av de från myndigheternas sida ofta uttalade önskemålen
om en viss rörlighet hos arbetaranställningen.

I sitt förut omförmälda utlåtande den 23 januari 1936 har 1934 års familjepensionsutredning
rörande arbetarnas familjepensionering bl. a. framhållit,
att — ehuru i dess uppdrag icke inginge att utarbeta förslag till familjepensionsreglemente
för statens arbetarpersonal utredningen icke ansett
sig kunna underlåta att i anslutning till sina förslag till civila och militära
familjepensionsreglementen företaga den överarbetning av pensionssakkunnigas
förslag till familjepensionsreglemente för arbetare, som av utredningsarbetet
beträffande tjänstemännens familjepensionering synts direkt påkallad.
Utredningen ville emellertid förutskicka, att den inskränkt sin överarbetning
till en i övervägande grad formell granskning av det tidigare förslaget
och sålunda icke ansett sig ha haft att för egen del taga ställning till
sådana principiella spörsmål som olikheter i pensionsvillkoren mellan kvinnliga
tjänstemän och arbetare samt därav betingade skiljaktigheter i fråga
örn familjepensionsavdragens beräknande för tjänstemän å ena och arbetare
å andra sidan o. s. v. I dessa och liknande hänseenden hade utredningen
anpassat sitt förslag efter de av pensionssakkunniga uppdragna riktlinjerna.

Några mera vägande principiella erinringar mot det föreslagna familje- Departementspensionsreglementet
för arbetare ha icke kommit till synes i de tidigare över
pensionssakkunnigas och nu senast över familjepensionsutredningens förslag
avgivna yttrandena. Tvärtom kunna förslagen sägas ha erhållit tämligen allmän
anslutning.

Även för egen del har jag funnit förslaget vara av beskaffenhet att i huvudsak
böra läggas till grund för ett slutgiltigt ordnande av den länge aktuella
frågan örn familjepensionering för statens arbetare. Till vissa detaljer i
förslaget återkommer jag i samband med redogörelsen för författningstextens
närmare innehåll; jag hänför mig då till en inom finansdepartementet
verkställd överarbetning av förslaget. 1

1 §. Reglementets tillämplighetsområde.

Genom att utforma familjepensionsreglementet för arbetare såsom ett
komplement till det av 1934 års riksdag antagna tjänstepensionsreglementet
för arbetare ernås åtskilliga fördelar. En av de viktigaste bland dessa
är, att så snart en arbetares anställning prövats vara av beskaffenhet att
göra honom hänförlig under tjänstepensionsreglementet, blir därigenom även
familjepensionsreglementet automatiskt tillämpligt å honom. Sistnämnda
reglemente skall nämligen äga tillämpning å de arbetare, för vilka bestämmelserna
i tjänstepensionsreglementet för arbetare liro gällande. En dylik

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

föreskrift synes giva familjepensionsreglementets tillämpningsområde en logisk
och fullt klar avgränsning.

Emellertid upphör icke reglementet att vara å arbetaren tillämpligt i och
med hans avgång ur statens tjänst. Föreskrifter härom meddelas i 1 § 1
mom. b) och 1 § ''2 morn., vilka motsvaras av analoga bestämmelser i 1 § allmänna
familjepensionsreglementet.

2 §. Pensionsrättens omfattning.

Rörande pensionsrättens omfattning funno sig pensionssakkunniga böra
göra sådant avsteg från vad som föreslagits i civila familjepensionsreglementet,
att endast efterlevande änka samt arvsberättigade barn skulle komma i
åtnjutande av familjepension enligt förevarande reglemente och sålunda ej
änkling efter kvinnlig arbetare. De sakkunniga hade nämligen icke ansett
samma skäl, som talade för full likställighet i familjepensionshänseende mellan
manliga och kvinnliga tjänstemän, vara för handen, så vitt anginge den
statsanställda arbetarpersonalen. Att märka vore sålunda, hurusom kvinnlig
arbetares avlöning regelmässigt vore lägre än närmast jämförlig manlig
arbetares, vilket bland annat föranlett, att de kvinnliga arbetarnas tjänstepensioner
lågo c:a 25 % under pensionerna till manliga arbetare inom samma
pensionsgrupp. Under sådana förhållanden syntes det knappast kunna
ifragasättas att vid familjepensionsavdragens bestämmande sammanslå manliga
och kvinnliga arbetare till enhetliga pensionsgrupper under antagande
av samma förmåner och förpliktelser. Kvinnorna skulle härigenom komma
att i förhållande till sina löner belastas väsentligt tyngre än männen, oaktat
värdet av familjepensionsförmånen skulle ställa sig lägre för kvinnliga
arbetare än för manliga. En dylik anordning skulle uppenbarligen innebära
en direkt orättvisa mot de kvinnliga arbetarna.

De sakkunniga hade i stället utgått från att särskilda familjepensionsavdrag
borde fastställas för manliga och kvinnliga arbetare, beräknade att täcka
de faktiska kostnaderna för vardera partens familjepensionering. På grund
härav hade de sakkunniga varit oförhindrade att ingå på en friare prövning
av familjepensioneringsbehovet för kvinnliga arbetare, än det varit dem möjligt
beträffande kvinnliga tjänstemän, enär det för dessa senares vidkommande
gällde att anpassa familjepensioneringen efter ett för manliga och kvinnliga
tjänstemän gemensamt lönesystem med i huvudsak lika löner för män
och kvinnor i samma lönegrad. Vid denna prövning hade de sakkunniga
trott sig finna, att något större behov av införande av pensionsrätt för kvinnlig
arbetares efterlevande make icke förelåge, en uppfattning, i vilken de sakkunniga
blivit styrkta vid de överläggningar, som ägt rum med vissa representanter
för arbetarpersonalen. Personalombuden hade nämligen för sin
del förklarat sig icke vilja framställa något yrkande om pension för änkling
efter kvinnlig arbetare. Av hela antalet kvinnliga arbetare, som skulle
beröras av det nya familjepensionsreglementet, voro endast omkring 200

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

105

gifta. För kvinnornas del syntes därför familjepensioneringen lämpligen
kunna begränsas till att avse pensionsrätt för efterlevande barn.

1934 års familjepensionsutredning har, på sätt redan antytts, funnit sig
sakna anledning ingå på här antydda principiella spörsmål. I avgivna yttranden
har icke någon erinran framställts mot den av pensionssakkunniga
förordade begränsningen av pensionsrätten för kvinnliga arbetares efterlevande.

Jag har för min del heller icke något att erinra mot det sätt, på vilket pensionsrätten
här begränsats,

I fråga örn de ändringar i förhållande till familjepensionsutredningens förslag,
som departementsförslaget innebär, får jag hänvisa till vad under 2 §
allmänna familjepensionsreglementet anförts.

3 §. Tid för familjepensionsavdragen.

Med avseende å principerna för bestridandet av de anställdas andel i kostnaderna
för familjepensioneringen genom uttagande av särskilda familjepensionsavdrag
å lönerna överensstämmer det nu framlagda reglementsförslaget
med vad som föreslagits för tjänstemannapersonalen.

I vissa över pensionssakkunnigas förslag avgivna yttranden uttalades farhågor
för att ett pensioneringssystem med avgiftsplikt kunde föranleda krav
på ökade löneförmåner för den av pensioneringen berörda arbetarpersonalen.
Dylika invändningar anser jag icke förtjäna större avseende i förevarande
sammanhang än på tjänstepensionsområdet, där principen om viss avgiftsplikt
redan av statsmakterna godkänts.

I familjepensionsutredningens reviderade reglementsförslag har denna paragraf
kompletterats med ett stadgande av motsvarande innehåll som 3 §
tredje stycket i tjänstepensionsreglementet för arbetare. Mot vad sålunda
föreslagits har jag intet att erinra.

4 §, Avkortad familjepension. Tjänstår.

Denna paragraf ansluter sig i fråga om den formella uppställningen till
4 § allmänna familjepensionsreglementet.

Vissa av arbetarnas speciella anställningsförhållanden betingade föreskrifter
ha intagits under 5 och 6 mom. i departementsförslaget. Rörande det
förra av dessa stadganden, som med oförändrat innehåll hämtats från 4 §
3 mom. i pensionssakkunnigas reglementsförslag, anförde de sakkunniga bl. a.
följande.

Viss tveksamhet hade bland de sakkunniga rått örn lämpligheten av att
utsträcka familjepensionsreglementet till att avse jämväl s. k. säsongarbetare,
vilkas anställning ju regelmässigt omfattade allenast viss del av varje år.
De sakkunniga hade då närmast i tankarna frågan, huru i familjepensionshänseende
skulle med dessa arbetare förfaras under den tid av året, under
vilken de icke innehade någon anställning. Det kunde tydligen icke anses
rimligt, att de efterlevande till en arbetare, som avlede mellan arbetssäsonger -

Departements ehefen.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Dtpariements chefen.

na, skulle komma i en annan och sämre ställning, än om dödsfallet inträffat
under själva arbetssäsongen. Med bestämmelsen i 4 § 3 mom. hade de
sakkunniga avsett alt förhindra en dylik ojämnhet i reglementets tillämpning.
Stadgandet innebure, att om arbetare, som utan eget förvållande entledigats
från sin anställning utan rätt till pension, avlede inom nio månader
från anställningens upphörande, så skulle vid bestämmande av familjepension
till hans efterlevande anses, som örn han vid dödsfallet alltjämt kvarstode
i statens tjänst. Denna »karensförsäkring», som vore av betydelse i
främsta rummet för säsongarbetare, torde emellertid böra komma även andra
arbetare till godo. Det läge nämligen i arbetaranställningens mindre fasta natur,
att även arbetare med årsanställning tillfälligtvis kunde entledigas från
sin anställning på grund av arbetsbrist men kanske redan efter några månader
återanställdes på sin gamla plats. En på dylikt sätt formellt entledigad
men i realiteten endast tillfälligtvis permitterad arbetare borde givetvis
komma i åtnjutande av samma förmån i familjepensionshänseende, som föreslagits
för säsongarbetare.

Beträffande 4 § 4 mom. i pensionssakkunnigas förslag, motsvarande 4 § 6
mom. i departementsförslaget, anförde de sakkunniga: Detta stadgande berörde
uteslutande säsongarbetarna. Den föreslagna rätten till utökning av antalet
tjänstår för bestämmande av familjepension syntes för säsongarbetarnas
vidkommande böra ställas i relation till den anställningstid, som normalt
varit för arbetaren gällande under dennes livstid. De sakkunniga ville för
sin del föreslå, att vid här avsedd utökning av antalet tjänstår skulle medräknas
allenast så stor del av varje år, som motsvarade den anställningstid,
vilken varit i medeltal för arbetaren gällande under de tre senast förflutna
kalenderåren före dödsfallet eller pensioneringstillfället. Att märka vore, att
medeltalsberäkningen borde avse kalenderår, då härigenom erhölles en riktig
uppskattning av arbetssäsongernas normala omfattning utan att tidpunkten
för dödsfallet kunde tänkas förrycka beräkningsresultatet. Genom ordet »förflutna»
vore antytt, att dödsåret icke skulle medräknas.

I likhet med pensionssakkunniga finner jag önskvärt, att den föreslagna
familjepensioneringen kommer att omfatta jämväl säsongarbetarna, så att
tjänste- och familjepensionsreglementenas tillämpningsområden kunna bringas
att sammanfalla. Ehuru jag till fullo beaktar de svårigheter, som på familjepensionsområdet
kunna antagas bliva en följd av säsongarbetets speciella
natur och därmed förenade täta avbrott i anställningen, vill det synas som
om pensionssakkunnigas förslag erbjöde en tillfredsställande lösning av
problemet. Departementsförslaget ansluter sig också i nu avsedda delar till
vad de sakkunniga för sin del föreslagit.

5 §. Familjepensionsunderlag och iamiljepensionsavdrag.

I sitt reviderade förslag till familjepensionsreglemente för arbetare har 1934
års familjepensionsutredning verkställt en anpassning av de utav pensionssakkunniga
föreslagna pensions- och avdragsbeloppen efter den nya pensionsskalan
för tjänstemän. Familjepensionsunderlagen äro sålunda för ickeyrkesarbetare
satta lika med de för extra ordinarie tjänstemän i 4 lönegra -

Kunni. Maj:ts proposition nr 201.

107

den föreslagna beloppen och för yrkesarbetare lika med motsvarande belopp
för extra ordinarie tjänstemän i 6 lönegraden.

Vid beräkningen av familjepensionsavdragen utgingo pensionssakkunniga
däremot från att särskilda familjepensionsavdrag borde fastställas för manliga
och kvinnliga arbetare, beräknade att täcka de faktiska kostnaderna för
vardera partens familjepensionering. Såsom en följd härav skulle likväl
familjepensionsavdragen för manliga arbetare bliva något högre än för tjänstemän
med motsvarande familjepensionsunderlag, enär kvinnornas billigare
familjepensionering icke kunnat utnyttjas till en utjämning och sänkning av
pensionsavdragen.

Familjepensionsutredningen har inskränkt sig till att omräkna de tidigare
föreslagna familjepensionsavdragen efter den nya grundpensionsnivån. De
belopp, som därvid framkommit, giva vid handen, att familjepensionsavdraget
skulle för en manlig yrkesarbetare med 15 kronor och för en manlig
icke-yrkesarbetare med 9 kronor för år överstiga avdragen för de tjänstemän,
med vilka de i familjepensionshänseende blivit i övrigt jämställda. Det
anföres därvid, att örn man önskar genomföra en enhetlig avdragsnivå för
tjänstemän och manliga arbetare, skulle för grundpensionernas finansiering
krävas ett särskilt tillskott av statsmedel, som beräknats uppgå till c:a
177,000 kronor för år.

Avgivna yttranden. Med hänsyn till anledningen till olikheten med avseende
å familjepensionsavdrag för å ena sidan tjänstemän och å andra sidan
arbetare anser statskontoret det icke kunna komma i fråga, att staten skulle
bekosta mellanskillnaden, varför statskontoret icke har något att erinra mot
att pensionsavdragen bestämmas på föreslaget sätt. Så mycket större skäl
syntes enligt statskontorets mening föreligga för denna ståndpunkt som staten
i alla händelser, enligt vad utredningen utgått ifrån, skulle i väsentligt
högre grad bidraga till arbetarnas familjepensionering, än som 1930 års pensionssakkunniga
förutsatt, i det att enligt det av utredningen reviderade författningsförslaget
grundpensionen till arbetares efterlevande skulle genom
tillskott av statsmedel ökas med 120 kronor i likhet med vad som — med
hänsyn till statens övertagande av tjänstemannakassornas tillgångar — föreslagits
beträffande tjänstemännens familjepensioner.

I detta sammanhang framhåller statskontoret även, att kostnaderna för arbetarnas
familjepensionering syntes vara i hög grad approximativt beräknade;
i sådant hänseende ville statskontoret exempelvis peka på svårigheten att ens
tillnärmelsevis beräkna de belopp, vartill familjepensionerna till efterlevande
efter säsongarbetare kunde komma att utgå.

En reservant inom kommunikationsverkens lönenämnd har ansett att
nämnden bort yrka, att beloppet av avdraget per år räknat måtte för arbetare
sättas lika med vad som vid motsvarande familjepensionsunderlag föreslagits
beträffande tjänstemännen. Yrkande av samma innebörd bar framförts
av svenska järnvägsmannaförbundet, som finner orättvist, örn arbetarna
skulle åläggas alt vidkännas större familjepensionsavdrag i förhållande lill
familjepensionsunderlaget än andra statens befattningshavare.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Departements- Av det sagda framgår, att enligt familjepensionsutredningens reglementsehem-
förslag familjepensionsavdragen för arbetarna ligga något högre än för de
tjänstemän, som ha samma familjepensionsunderlag. Skillnaden beror huvudsakligen
därpå, att de kvinnliga arbetarna vid avdragsberäkningen behandlats
såsom en grupp för sig och att således de lägre familjepensionskostnaderna
för kvinnorna icke kunnat föranleda en allmän sänkning av
avdragen. Även örn ur rent försäkringsmässig synpunkt skäl kunna anföras
för en sådan anordning, måste det enligt min mening icke minst för de i pensioneringen
ingående personalgrupperna framstå såsom oegentligt och svårbegripligt,
om de manliga arbetarna sålunda för samma förmån skulle betala
mera än tjänstemännen. Jag anser mig därför böra förorda, att avdragen
sänkas till samma belopp, som gälla för motsvarande underlag i allmänna
familjepensionsreglementet, och har i enlighet härmed verkställt vissa ändringar
i förevarande paragraf.

6 §. Övergång till annan anställning.

överensstämmer med 6 § i pensionssakkunnigas reglementsförslag, som i
denna del icke föranlett någon erinran.

7 §. Familjepensionens storlek i förhållande till antalet

efterlevande. Familjepensionens fördelning på de

efterlevande.

Paragrafen är uppgjord helt i anslutning till 5 § i förslaget till allmänt
familjepensionsreglemente med den mindre omformulering allenast, som
varit betingad av familjepensionsrättens begränsning till att avse endast änka,
frånskild hustru och barn.

8 §. Utbetalning av familjepensioner.

Ansluter sig till 7 § i förslaget till allmänt familjepensionsreglemente.

9 §. Prövningen av familjepensionsfrågor.

Det har i de utarbetade förslagen förutsatts, att prövningen av frågor angående
familjepension efter avliden arbetare skulle ankomma på samma
myndigheter, åt vilka uppdragits bestyret med tjänstepensioneringen för
arbetare.

Mot vad sålunda föreslagits har icke framställts någon erinran av de myndigheter,
som avgivit yttrande i ämnet. Emellertid har från statens järnvägars
änke- och pupillkassa framhållits såsom önskligt och berättigat, att
arbetarpersonalen tillerkändes viss medbestämmanderätt vid avgörandet av
de frågor, som berörde hithörande delar av familjepensionsväsendet, varför
hemställdes, att det måtte tagas under övervägande, huruvida ett sådant
önskemål kunde i någon form förverkligas.

Departements- J^g ansluter mig i denna del till de utarbetade förslagen.
chefen.

Kungl. Majis proposition nr 201-

109

10 §. Bevis om rätt till familjepension.

Vid anställnings upphörande synes arbetaren böra erhålla ett skriftligt
bevis, som styrker de efterlevandes rätt till familjepension efter honom. Sådant
bevis skall lämnas antingen anställningen upphör till följd av arbetarens
pensionering eller på grund av entledigande utan pension. Dock har
föreskriften om familjepensionsbevis ansetts böra för säsongarbetarnas vidkommande
kompletteras med ett stadgande av innebörd, att utfärdandet av
dylikt bevis beträffande arbetare, vilken icke haft årsanställning utan varit
anställd allenast för viss del av varje år, skall ske endast på därom gjord
framställning. I detta hänseende överensstämmer förslaget med vad som i
tjänstepensionsreglementet för arbetare (16 § 3 mom.) föreskrivits angående
utfärdande av bevis om uppskjuten livränta. 0

11 §. Tillämpningsföreskrifter.

Paragrafen, som korresponderar med 19 § i förslaget till allmänt familjepensionsreglemente,
torde icke tarva närmare motivering.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Enligt pensionssakkunnigas den 20 juli 1934 framlagda förslag skulle familjepensionsreglementet
för arbetare, liksom civila familjepensionsreglementet,
träda i kraft den 1 juli 1935. Några särskilda övergångsbestämmelser
föreslogos därvid ej. I 4 § 2 mom. upptogs emellertid, i anslutning
till vad som skett i civila familjepensionsreglementet, ett stadgande av följande
lydelse:

I fråga om arbetare, vilken omedelbart före det reglementet blivit för honom
gällande innehade anställning i statens tjänst och som vid sin död
kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension, skall, för bestämmande av familjepension
åt hans efterlevande, såsom tjänstår räknas jämväl hälften av den före
reglementets ikraftträdande förflutna tid, under vilken han innehaft statsanställning
av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjänstepensionsreglementet
för arbetare angives. Härvid skall dock undantagas tid,
som infallit före det arbetaren uppnått en levnadsålder av trettio år.

Har här avsedd arbetare innehaft anställning, som nyss sagts, under minst
femton år, skall familjepensionsunderlaget utgöra lägst 460 kronor.

I motiveringen till detta förslag anfördes bland annat, att för att den nya
familjepensioneringen skulle bliva effektiv även med avseende å arbetare,
vilka vid reglementets ikraftträdande redan uppnått sådan levnadsålder, att
de icke skulle hinna före pensionsåldern förvärva det antal tjänstår, som
enligt huvudregeln krävdes för beredande av en familjepension, vilken icke
blott stöde i skälig relation till den sammanlagda anställningstidens längd
utan även utgjorde ett icke allt för knappt bidrag till de efterlevandes bärgning,
torde det här liksom i fråga örn den icke-ordinarie tjänstemannapersonalen
vara nödvändigt, att staten under en övergångstid gjorde vissa eftergifter
beträffande det eljest uppställda villkoret, att familjepensioneringen
helt skall bekostas av de anställda.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Departements chefen.

I 193A års familjepensionsutrednings förslag har någon dag för reglementets
ikraftträdande icke utsatts utan, liksom beträffande de andra reglementena,
i 1 § förklarats, att Kungl. Maj:t och riksdagen skola förordna rörande
ikraftträdandet.

Med hänvisning till den till motsvarande stadgande i civila familjepensionsreglementet
lämnade motiveringen har vidare upptagits en övergångsbestämmelse
i nära anslutning till nämnda stadgande. Det föreskrives sålunda,
att i fråga örn arbetare, som vid reglementets ikraftträdande innehade
anställning av beskaffenhet och under förutsättningar, som i 1 § tjänstepensionsreglementet
för arbetare sägs, och som vid sin död kvarstod i
tjänst eller åtnjöt pension, skall, för bestämmande av familjepension åt hans
efterlevande, såsom tjänstår räknas jämväl hälften av den tid, under vilken
han, innan reglementet blev å honom tillämpligt, innehaft dylik anställning.
Vidare stadgas, att om tid, som nyss sagts, jämte det antal tjänstår arbetaren
förvärvat efter det reglementet blev å honom tillämpligt uppgår till
minst femton år, familjepensionsunderlaget skall utgöra minst 400 kronor.

I de avgivna yttrandena förekommer ej annat uttalande i dessa frågor än
att järnvägsstyrelsen framhåller följande: Med stöd av bestämmelsen i förslagets
4 §, att tjänstår beräknas enligt 2 § 1 och 3 mom. tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kunde för en arbetare, på vilken reglementet blivit
tillämpligt först efter dess ikraftträdande, i viss utsträckning medräknas
tid, varunder han innehaft anställning vid ett av staten övertaget enskilt
företag (2 § 3 morn.). För en arbetare, på vilken reglementet blivit
tillämpligt redan i och med dess ikraftträdande, kunde däremot enligt första
stycket av övergångsbestämmelserna endast få tillgodoräknas sådan tidigare
anställningstid, som förvärvats i statens tjänst. Enär vid statens
järnvägar funnes ett avsevärt antal arbetare, som övergått i statsanställning
i samband med inköpet av enskilda järnvägar, ville det synas styrelsen
rimligt, att även för dessa arbetare vid beräkning av tjänstår i familjepensionshänseende
hänsyn kunde få tagas till anställningstid vid det enskilda
företaget.

Enär tidpunkten för förevarande reglementes ikraftträdande lärer vara
oberoende av överenskommelserna med familjepensionskassorna, synes hinder
icke möta att i reglementet fixera denna tidpunkt. Den synes mig böra
bestämmas till den 1 januari 1937. Med den av mig föreslagna lydelsen av
1 § bör emellertid därvid tilläggas, att reglementet icke äger tillämpning
i fråga örn arbetare, som före nämnda dag avgått från sin anställning.

Beträffande rätten att i familjepensionshänseende tillgodoräkna anställningstid
före reglementets ikraftträdande får jag hänvisa till vad jag anfört
i samma fråga vid behandlingen av allmänna familjepensionsreglementet.
Jag anser således även här rimligt att medgiva tillgodoräkning av hela denna
tid, även i den mån detta ej följer av huvudregeln i departementsförslagets
4 § 4 morn., enligt vilken såsom tjänstår skall räknas tid, vilken arbetaren
må räkna som tjänstår enligt 2 § tjänstepensionsreglementet för arbetare.
Med den avfattning jag föreslår av dessa bestämmelser förfaller den
av järnvägsstyrelsen framställda erinran beträffande arbetare, som övertagits
från enskilt företag.

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Såsom övergångsregeln jämkats erfordras ej heller i detta reglemente
någon särskild regel om visst minimibelopp för familjepensionens grundbelopp
vid femton tjänstår.

Vissa ytterligare frågor.

I den mån framdeles beslut fattas om allmänna familjepensionsreglementets
ikraftträdande för visst förvaltningsområde, erfordras självfallet också
avgöranden från statsmakternas sida i åtskilliga ekonomiska och budgettekniska
frågor, såsom exempelvis rörande den budgetmässiga redovisningen
av familjepensionsavdragen, rörande sättet för bestridande av utgifterna för
de enligt reglementet utgående pensionerna samt rörande förvaltningen av
de fondmedel, som i samband med övertagandet av enskilda kassor tillfalla
staten. För närvarande tarva emellertid dessa frågor icke avgörande, i
vad rör allmänna familjepensionsreglementets tillämplighetsområde.

Då familjepensioneringen för arbetare däremot genom reglementets antagande
skulle komma att träda i kraft den 1 januari 1937, erfordras härvidlag
att redan i detta sammanhang ståndpunkt tages till vissa ytterligare
frågor.

Vad först angår familjepensionsavdragen för arbetare synes det mig lämpligast,
att så länge någon fondering av tjänstepensionsavdragen för arbetare
icke äger rum annat än å vissa förvaltningsområden, där sådan fondering
tidigare skett, ej heller familjepensionsavdragen fonderas. Familjepensionsavdragen
skulle således sett ur statens synpunkt komma att framträda endast
genom minskad belastning å vederbörande avlöningsanslag, men å andra
sidan finge pensionskostnaderna helt bestridas ur utgiftsanslag. Beträffande
dessa kostnader bör givetvis gälla, att de vid de affärsdrivande verken bestridas
av vederbörande verks medel. För arbetare vid allmänna civilförvaltningen
och försvarsväsendet böra utgående pensioner bestridas från ett särskilt
anslag under elfte huvudtiteln. Hemställan till riksdagen rörande upptagande
av sådant anslag i riksstaten för budgetåret 1936/1937 torde böra göras i detta
sammanhang. För beräkning av storleken av anslaget, vilket skulle avse
familjepensioner i följd av dödsfall under första halvåret 1937, saknas fastare
hållpunkter. På grundval av vissa överslagskalkyler får jag föreslå ett belopp
av 25,000 kronor.

Enligt 9 § familjepensionsreglementet för arbetare skulle prövningen av
familjepensionsfrågor, frånsett arbetare vid de affärsdrivande verken, ankomma
å den myndighet, som Kungl. Majit bestämmer. Jag förutsätter att
denna myndighet liksom i fråga örn tjänstepensioneringen för arbetare blir
statens pensionsanstnlt. Denna bar i sitt yttrande över familj epensionsutredningens
förslag erinrat, att medel erfordrades för bestridande av de med den
nya arbetsuppgiften förenade förvaltningskostnaderna men att någon mera
exakt beräkning av dessa kostnader knappast vore möjlig. Anstalten hemställer
att Kungl. Majit, i likhet med vad som skedde då tjänstepensioneringen

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

av vissa arbetare i statens tjänst överlämnades åt anstalten, ville med riksdagens
bemyndigande ställa erforderligt belopp till pensionsanstaltens förfogande
att utgå från de av anstalten omhänderhavda medel. Ett bemyndigande
av denna art synes mig böra nu utverkas.

Jag anser mig slutligen böra beröra en i ett yttrande gjord hemställan, att
familjepensionsreglementena kompletteras med föreskrift därom, att familjepension
ej må utmätas eller beläggas med kvarstad. Sådant stadgande har
tidigare med stöd av äldre lydelse av 67 § utsökningslagen plägat intagas i
de enskilda familjepensionskassornas reglementen; efter en år 1927 gjord ändring
i nämnda lagrum avses emellertid detta skola direkt reglera dessa frågor.
Ändring i lagrummet eller annan åtgärd i förevarande syfte synes mig nu
icke erforderlig, enär efter familjepensionsväsendets förstatligande även familjepensionen
lärer bliva att anse som sådan »pension å rikets stat», som i lagrummet
omförmäles.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda inom finansdepartementet utarbetade
förslag till allmänt familjepensionsreglemente och
till familjepensionsreglemente för arbetare;

dels förklara, att dyrtidstillägg jämlikt kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 267) icke skall utgå till änka eller barn, som
åtnjuter familjepension jämlikt något av nämnda reglementen; dels

till Pensioner enligt familjepensionsreglementet för arbetare
för budgetåret 1936/1937 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av ................ kronor 25,000;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att under budgetåret
1936/1937 av de medel, från vilka kostnaderna för statens
pensionsanstalt skola bestridas, ställa till förfogande medel
för den förstärkning av anstaltens personal, som kan bliva
erforderlig för anstaltens handläggning av pensionsärenden
enligt familjepensionsreglementet för arbetare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

BILAGOR

s''/VVfn 8- f i 1 ■ • r..V‘,J

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Sammanställning av vissa famiijepensionskassors

Kassa	Pension för änka ensam	Årsavgift	Andra avgifter
Civilstatens än-ke- och pupill-kassa.	Delaktighetsbelopp: 27,5 % av tjänstepensionsun-derlaget. Dessutom 10% provisorisk förhöjning.	1 16,8% av delaktighetsbe-loppet. Utgår till 67 års ålder.	Befordringsavgift vid in-träde och befordran efter 29 års ålder med viss av åldern beroende procent av delaktighetsbeloppet resp. förhöjning därav. Fördelas på 5 år.
Statens järnvå-gars änke- och pupillkassa.	Grundbelopp: viss procent av slutlön å A-ort, högst 25 % (Igr. 1—7) och lägst 17 % (generaldirektör).	Viss, av inträdesåldern be-roende procent av slutlön å A-ort, lägst 3,5 % (före 30 år) och högst 7 % (58 —59 år). Avgiften utgår under tjänstetiden. Be-frielse från delägarskap i kassan inträder för den, som vid fyllda 50 år icke har pensionsberättigade anhöriga.	Inträdesavgift: 1/M av slut-lönen å A-ort. Retroaktivavgift vid inträ-de efter 30 års ålder, motsvarande hela värdet av förmånen att icke be-höva erlägga högre års-avgifter än de förut an-givna.
Telegrafverkets änke- och pu-pillkassa.	Pensionsbelopp: från 530 kr. (l:a lgr.) till 1,950 kr. (30:e lgr.) och 2,450 kr. (generaldirektör).	Fixt belopp för varje löne-grad: från 72 kr. (lia lgr.) till 378 kr. (30:e lgr.) och 486 kr. (generaldirektör). Avgiften utgår under 30 år. (övergångsvis i vissa fall under 25 år.) Befri-else från delägarskap i kassan inträder för den, som vid fyllda 60 år icke har pensionsberättigade anhöriga.
Tullstatens en-skilda pen- sionsinrätt-ning.	Dels fast avgiftspension (A-pension) = 60 gånger pensionstalet; dels, i den mån inrättningens eko-nomiska ställning det medgiver, rörlig avgifts-pension (B-pension) med lägst ett belopp, motsva-rande hälften av pen-sionstalet, och högst ett belopp, motsvarande 20 gånger pensionstalet; samt tilläggspension (C-pension) av sådana di-verseinkomster, som icke erfordras för täckande av inrättningens förvalt-ningskostnader.	Delägarna indelade i XI avgiftsklasser med må-nadsavgifter från 6 till 40 kr. Avgiften utgår till 65 års ålder. Delägare, som uppnått 60 års ålder, uppflyttas icke till högre avgiftsklass.	Åldersavgift erlägges av\| envar, som efter 29 års ålder inträder såsom del-j ägare eller uppflyttas till högre avgiftsklass. Be-räknas i förhållande till månadsavgiften resp. ökningen i månadsavgif-ten enligt särskilda ta-beller. Fördelas på 10 år vid inträde och vid upp-fattning till högre av-giftsklass på 5 år.
Universitetets i Uppsala pen-sionsinrätt-ning för tjän-stemäns änkor och barn.	Delaktighetsbelopp: 12 % av i staten upptagna av-löningsförmåner.	17,7 % av delaktighetsbe-loppet. Avgiften utgår under tjänstetiden.	Retroaktivavgift vid inträ-de och befordran efter 28 års ålder med 10 % av delaktighetsbeloppet resp. förhöjning för varje överskjutande år.

Kungl. Maj:ts proposition nr.201-

115

Bilaga A.

huvudsakliga pensionsbestämmelser m. m.

Åldersgräns för	Rättsförhållanden vid	Pension om barn finnas (Ä= pension för änka ensam)
inträde	äktenskap	barnpension	förtidsavgång
60 år	65 år	21 år	Utträde, varvid utbetalas värdet av erlagda avgifter.	Änka + 1 barn = 1,5 Ä Ett barn = Ä Två barn = 1,5 Ä Om barnen äro flera, ökas pensionen med 0,2 Ä per barn.
	50 år villkorl.	18'' år (före-slagen att höjas till 21 år)	Under förutsättning av 45 levnadsår och 20 ordinarie tjänstår rätt att kvarstå i kassan. Eljest utträde. Vid övergång till annan kassa kan under vissa villkor ske överföring av erlagda av-gifter.	Änka + 1 barn = 1,4 Ä Ett barn = Ä Två barn = 1,4 Ä Om barnen äro flera, ökas pensionen med 0,1 Ä per barn.
	60 år samt vid avgång ur tjänst	18 år (provi-soriskt höjd till 21 år)	Frivilligt kvarstående. Vid övergång till annan kassa kan under vissa villkor ske överföring av erlagda av-gifter.	För barn utgår pupilltillägg från 106 kr. (1 lgr.) till 390 kr. (30:e lgr.) och 490 kr. (generaldirektör). Barn utan pensionsberättigad moder=Ä + pupilltillägg. " • '' 1 .+ . \|
60 år	60 år	19 år	Utträde. Vid övergång till annan kassa kan under vis-sa villkor ske överföring av erlagda avgifter. På dylikt sätt ej i anspråk tagna av-gifter berättiga till A- och B-pension för de efterle-vande efter särskilt fast-ställt pensionstal.	■ A-pension: Änka+1 barn = 100xpén-sionstalet. Änka+2 barn = 120x pen-sionstalet. För varje ytterligare barn! ökas pensionen med 10 x pensionstalet. Ett barn = 70x pensions-j talet. Två barn = 105 X pensions-talet. Tre barn = 123 x pensions-talet. För varje ytterligare barn ökas pensionen med 18 x pensionstalet.
	65 år	21 år	Utträde utan vederlag.	Änka + 1 barn =1,6 Ä Ett barn = 0,6 Ä Två barn = 1,2 Ä Tre barn = 1,6 Ä Om barnen äro flera, ökas pensionen med 0,15 Ä per barn.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■ (Bil. A.)

Kassa	Pension för änka ensam	Årsavgift	Andra avgifter
V aktbetjänin-gens vid Upp-sala universi-tet pensionsin-rättning för änkor o. barn.	600 kronor (»i mån av till-gängliga medel»).	105:50 kronor för år till 67 års ålder.
Pensionsinrält-ningen för än-kor och barn efter befatt- ningshavare vid universi-tetet i Lund.	Delaktighetsbelopp: 20 % av avlöningen i högsta lönegraden, lägst 500, högst 2,000 kronor.	22 % av delaktighetsbe-loppet. Utgår under livstiden, dock ej efter avgång med pension, där ej pensionsberättigade anhöriga finnas.	—
Lotsverkets en-skilda pen- sionskassa.	Valfritt delaktighetsbe-lopp från 50 till 800 kro-nor.	Årsavgift beräknad efter 15, 20 eller 25 års avgifts-tid eller ock till 60 års ålder.	'' 7» 1
Statens pen- sionsanstalt.	Familj epensionsunderlag: 20 % av tjänstepensions-underlaget+300 kronor, högst 2,000 kronor. För-säkringsteknisk reduk-tion vid kortare anställ-ningstid.	För man 4 % av tjänste-pensionsunderlaget. För kvinna (avser endast barnpension) 1f, % av t j änstepensionsunderla-get. Vissa^undantag.
Arméns famil-jepensions-kassa.	Grundbelopp: viss procent, från 26 % å lägsta till 15 % å högsta lönebelopp enligt den år 1921 gäl-lande lönestaten för ar-mén. Pensionen förhöjd från 1 juli 1934 med 20 %. Tillfällig pensionsförhöj-ning 5 % å grundbelop-pet.	I allmänhet 4,7 procent å lönen enligt den år 1921 gällande lönestaten. Års-avgift erlägges, tills den för beställningen fast-ställda pensionsåldern uppnåtts.	Retroaktivavgift: 3,5 pro-cent å den vid delaktig-hetens vinnande tillträd-da lönen; för officer fr. o. m. det år, han fyller 20 år, för underofficer fr. o. m. det år, han fyller 22 år, för civilmilitär fr. o. m. det år, han fyller 30 år. Befordringsavgift: 20 pro-cent å den vid delaktig-hetens vinnande tillträd-da lönen och sedermera vid befordran 20 procent å skillnadsbeloppet mel-lan den tillträdda lönen och den lön, varför be-fordringsavgift senast er-lagts. Underofficerare m. fl. äro befriade från beford-ringsavgift. Båda dessa avgifter beräknas på lön enligt den år 1921 gällan-de lönestaten.

Kungl. Majlis proposition nr 201- (Bil. A)

117

Åldersgräns för	Rättsförhållanden vid	Pension örn barn finnas (Ä= pension för änka ensam)
inträde	äktenskap	barnpension	förtidsavgång
•• ‘i ■	J ntVl!	21 år	Utträde utan vederlag.	Änka+1 barn = 840 kr. Änka+ 2 eller 3 barn = 1.008 kr. Änka+4 eller flera barn = 1,200 kronor. Ett barn = 480 kronor. Två eller tre barn = 720 kronor. Fyra eller flera barn = 912 kronor.
	Pensions- åldern.	18 år	Utträde utan vederlag.	Änka+1 barn = l,4 Ä Om barnen äro flera, ökas pensionen med 0,1 Ä per barn. Ett barn = 0,5 Ä Två barn = 0,9 Ä Tre barn = 1,2 Ä Örn barnen äro flera, ökas pensionen med 0,2 Ä per barn.
55 år	57 år	21 år	Frivilligt kvarstående.	Änka + barn = Ä Ett eller flera barn = Ä
	65 år	21 år	Reducerad familjepension.	Änka + 1 barn = 1,4 Ä Örn barnen äro flera, ökas pensionen med 0,1 Ä per barn. Ett barn = 0,5 Ä Två barn = Ä Örn barnen äro flera, ökas pensionen med 0,1 Ä per barn.
	60 år	21 år	Delägare, avgången med för-tidspension eller sjukpen-sion enligt 11 § 3 mom. mi-litära tj.pens.reglementet bibehålla delaktighet. Del-ägare med sjukpension en-ligt 11 § mom. 1 c i samma reglemente är berättigad men ej skyldig bibehålla delaktighet. Delägare, som avgår utan pension eller som efter avgång med sjuk-pension förklarat sig icke vilja bibehålla delaktighet, äger ej rätt återbekomma någon del av inbetalda av-gifter.	Änka + 1 barn = 1,5 Ä Ett barn = Ä Två barn = 1,5 Ä Örn barnen äro flera, ökas pensionen med 0,2 Ä per barn.

118

Kungl. Maits proposition nr 201■ (Bil. A)

Kassa

Pension

för änka ensam

Årsavgift

Andra avgifter

Marinens fa-miljepensions-kassa.

I klass kr. 1,380: —

II » » 1,150: —

III * » 920: —

IV » » 460: —

F. n. utgår provisorisk

förhöjning med 10 % av
pensionen.

, j

131/, % av änkepensionen.
Avgiften upphör vid fyll-da 55 år för delägare, till-hörande kl. II—IV, och
vid fyllda 65 år för del-ägare, tillhörande kl. I.

Retroaktiv avgift med 9%
av pensionen eller pen-sionsförhöj ningen för

varje fullt kalenderår
från det, då delägaren
fyllde 20 år, dock högst
för 25 år. Retroaktiv-avgiften utgår i form av
efter försäkringstekniska
grunder förhöjd årsav-gift. Tid för avgiftens
upphörande, se årsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201- (Bil. A.)

119

Åldersgräns för

Rättsförhållanden vid

Pension om barn finnas
(Ä = pension för änka
ensam)

inträde

äktenskap

barnpension

förtidsavgång

65 år

21 år

Utträde, varvid utbetalas
försäkringstekniskt beräk-nade värdet av erlagda av-gifter.

Änka + 1 barn = 1,15 Ä

Änka -j- 2 barn = 1,25 _Ä
clc»

Ett barn = */« Å.

Två bam= Ä.

Om barnen äro flera, ökas
pensionen med 0,1 Ä per
barn.

■ ''t.;

»nr •

• r.ii;:* . f

•; • i iit. ■ a-'' ‘

-4‘.t ''.''V ■■■-. ‘.Ti 7''

! ''■- = . . (;vT

Cili'' l''“ "•>

! ..» n 1 *

.• »lid)

-&• •

•>

i''

■i V

Bilaga B.

Familjepensionsmedel för ordinarie kvinnliga befattningshavare enligt pensionsfondernas räkenskaper för budgetåret
1934/1935 resp. kalenderåret 1935.

	Civila pen-sionsfonden 1	Postverkets pensionsfond	Telegrafverkets pensionsfond	Statens järn-vägars pensionsfond	Statens vatten-fallsverks pensionsfond	Summa
Ingående behållning vid räkenskapsårets början	1,532,137: 52	778,934: 29	3,337,725: 18	326,508: 90	43,290: 32	6,018,596: 21
Inkomster:
pensionsavgifter ............................	222,762: 36	108,667: 37	312,000: 68	22,807: 15	7,543: 98	673,781: 54
	65,353: 94	2 17,649: 52	139,590: 82	13,504: 74	1,888: 49	237,987: 51
	283,116: 30	126,316: 89	451,591: 50	36,311: 89	9,432: 47	911,769: 05
Utgifter:
pensioner ..................................	3,279: —	— —	7,909:75	588: —	- -	11,776: 7 5
i övrigt ....................................	2 263,542: 09	- -	- —	- —	- —	263,542: 09
	266,821: 09	- -	7,909: 75	588: —	— —	275,318: 84
Kapitalökning under året......................	21,395:2/	126,316: 89	443,681:75	35,723: S9	9,432: i 7	636,450: n
Utgående behållning vid räkenskapsårets slut ..	1,553,432: 73	905,251: 18	3,781,406: 93	362,232: 79	52,722: 79	6,655,046:42
Behållningens placering:
deposition i riksgäldskontoret................	— —	904,650:41	— —	— —-	- -	904,650:41
fastigheter, obligationer, lån..................	1,337,494: 50	'' — —	— -	- -	- -	1,337,494: 50
innestående i riksbanken ....................	198,590: 86	— —	— —	— —	- -	198,590: 86
innestående i annan bank....................	17:02	— —	;— —	— —	— —	17: 02
räntefordringar..............................	17,330: 35	— —	— —	— —	. — —	17,330: 35
disponerat såsom förlagsmedel................	— —	600: 77	3,781,406: 98	362,232: 79	52,722: 79	4,196,963: 28

1 Budgetåret 1934/1935.

2 Därav bidrag till pensionering av civila tjänstinnehavare kronor 262,963: 80.

> På grund av under året träffad överenskommelse med riksgäldskontoret tillgodoföres räntan å därstädes placerade medel fran och med den
1 juli 1935 familjepensionsfonden vid utgången av varje budgetår i stället för tidigare halvårsvis. Av denna anledning har fonden år 1935 g
endast gottskrivits ränta för l:a halvåret. t-4

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■ (Bil. B.)

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■ (Bil. C.)

Sammanställning av olika familjepensionskassors inkomster och utgifter

(Hämtad från 1930 års pensionssak -

Kassa eller pensions-inrättning	Antal del- ägare	I n	k o m s	ter,	kron	o r
räken- skaps- årets utgång	familjepen- sionsav- gifter	ränte- medel	stats- bidrag	i övrigt	summa
Civilstatens änke- och pupillkassa1..........	13,472	1,903,262: 45	2,882,321: 07	»50,000: —	» 261,297: 25	5,096,880: 77
Telegrafverkets änke- och pupillkassa1..........	1,937	206,618: 38	454,899: 37	64,264: 55	1,300: —	727,082: 30
Statens järnvägars änke-och pupillkassa1......	*21,644	2,136,466: 37	3,523,069: 9 i	307,672: 99	6,348: 40	5,973,557: 67
Tullstatens enskilda pen-sionsinrättning 1 2......	3,309	298,461: 47	385,960: 20	58,528: 33	170: 55	743,120: 55
Universitetets i Uppsala pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn3 4................	133	35,627: 70	62,724: 67	2,250: —	7,565: 92	108,168: 29
Yaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn 3 ____	60	2,496: -	5,162: 30		415: 50	8,073: 80
Pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare vid universitetet i Lund2..	141	16,790: 20	53,657: 84	14,269: 73		84,717: 77
Summa	40,696	4,599,722: 57	7,367,795: 36	496,985: 60	277,097: 62	12,741,601: 15
Lotsverkets enskilda pen-sionskassa 5 * * * ..........	909	24,652:18	103,154, 36	687: 50	231: 50	128,725: 54

Motsvarande uppgifter lör de militära familje -

Arméns nya änke- och pupillkassa ..........	7,850	356,421: —	1,446,493: —	•186,529: -	1,573: -	1,991,016: —
Flottans pensionskassa..	3,100	202,869: —	396,854: —	101,313: —	• 98,838: —	799,874: —
Summa	10,950	559,290: -	1,843,847: -	287,842: —	100,411: —	2,790,890: —

1 Uppgifterna avse kalenderåret 1933.

2 Uppgifterna avse budgetåret 1932/1933.

3 Uppgiften avser budgetåret 1933/1934.

4 Uppskattad siffra; antalet betalande delägare utgjorde 18,563.

3 Denna kassa intager i så måtto en särställning som den vid sidan av sin huvuduppgift att ombe sörja

familjepensioneringen lämnar möjlighet för delägare att även bereda viss pension åt sig själv,

s. k. livränta. De meddelade uppgifterna, som avse kalenderåret 1933, omfatta såväl familje- som

egenpensionering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

123

Bilaga C.

m. m. enligt räkenskaperna för kalenderåret 1933 resp. budgetåret 1932/1933.

kunnigas betänkande, sid. 26.) 9 10

u t g	i f t e r, k r o	n o r	Stats- bidrag per delägare kr.	Kapital- ökning under räken- skaps- året kr.	Kapitalbehåll-ning (med av-drag för skul-der) vid räken-skapsårets slut kr.
familjepen- sioner	förvaltnings- kostnad	i övrigt	summa
2,267,378:15	102,703: 90	53,291: 56	2,423,373: fil	3:71	2,648,507:16	63,156,689: 57
202,456: 72	7,851: 40	9,109:15	219,417: 27	33:18	507,665: 03	9,690,255: 06
2,665,851: 63	45,717: 32	5,281: 38	2,716,850: 33	14:22	3,256,707: 34	78,007,553: 81
245,559:81	13,183:21	138: 35	258,881: 37	17:69	484,239:18	8,028,723:70
47,170: 96	590: 25	1,205: 99	48,967: 20	16:92	52,201: 09	1,379,720: 87
2,382: 60	467: 75	—	2,850: 35	—	5,223: 45	113,903: 48
40,319: 58		1,012: 20	41,331:78	101: 20	43,385: 99	1,188,811: 71
5,471,119: 45	170,513: 83	70,038: 63	5,711,671: 91	—	6,997,929: 24	161,565,657: 70
93,697: 08	15,949: 99	70:10	109,717: 17	—: 76	19,008: 39	2,257,505: 56
pensionskassorna, avseende budgetåret 1933/1934.
''1,130,260: —	56,800: —	2,914: -	1,189,974: -	23: 75	801,042: —	30,805,920: —
•396,908: —	43,600: —	—	440,508: -	32: 60	359,366: —	8,364,315: —
1,527,168: -	100,400: -	2,914: -	1,630,482: -	—	1,160,408: —	39,170,235: -

9 Därav förvaltningsbidrag upptaget till ett beräknat belopp av 56,800 kronor.

7 Därav pupilltillägg 35,900 kronor (dylika tillägg utgå icke efter den 1 juli 1934) och tillfällig
pensionsförhöjning 222,334 kronor.

8 Ingår ett belopp av 97,738 kronor, utgörande vinst vid utlottning av obligationer m. m.

9 Därav gratial 364,570 kronor och tillfällig pensionsförhöjning 32,338 kronor.

10 Därav vinst å utlottade och inlösta obligationer kronor 260,686: 29.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Bilaga D.

Bilaga till 1934 års familjepensionsutrednings
utlåtande den 23 jan. 1936.1

Beräkningar angående familjepensionsavdrag m. m. för framtida
civila och militära befattningshavare.

Av byråchefen fil. doktor TIM JANSSON.

I de försäkringstekniska beräkningar av familjepensionsavgifter för civila
tjänstemän, vilka återgivas i 1930 års pensionssakkunnigas betänkande rörande
familjepensionering (Statens offentliga utredningar 1934: 29), förutsattes
det, att pensionsavgifterna skulle upphöra att utgå, när tjänsteman uppnådde
pensionsåldern eller när han dessförinnan uppnådde trettio tjänstår
eller ock avginge från tjänsten. Familjepensionsunderlagen antogos härvid
fastställda i enlighet med de sakkunnigas förslag. De försäkringstekniskt beräknade
avgifterna (familjepensionsavdragen) underkastades en utjämning
(jfr sid. 114—116 och tab. 31, 32).

Vid de nu företagna beräkningarna angående framtida befattningshavare
hava förutsättningarna ändrats i olika avseenden. Sålunda skall enligt lämnade
direktiv avgiftsberäkningen ske gemensamt för civila och militära befattningshavare.
Vidare beräknas familjepensionsbeloppen efter en ny skala,
för vilken nedan en närmare redogörelse lämnas. Vid den nya skalans tilllämpning
har tjänståldern för hel familjepension satts lika med tjänståldern
för hel tjänstepension enligt vederbörande tjänstepensionsreglemente,
varigenom i förhållande till 1930 års pensionsakkunnigas förslag antalet fall
med avkortad familjepension minskats. Avgiftsbetalningen skall nu antagas
fortgå till den tidpunkt, då befattningshavaren avgår från tjänsten. Vid beräkningarna
har dock antagits, att avgiftsbetalningen upphör senast vid pensionsålderns
uppnående, även för det fall att vederbörande kvarstår i tjänst
efter pensionsåldern.

1. Beräkningsgrunder.

I det följande skall redogörelse lämnas ej blott för de beräkningsgrunder,
som tillämpats vid konstruktionen av den nya familjepensionsavdragsskalan
för framtida befattningshavare, utan även, ehuru mera kortfattat, för de
beräkningsgrunder, som kommit till användning vid vissa undersökningar,
som företagits för belysande av de ekonomiska förutsättningarna för höjning
av familjepensionerna för nuvarande pensionärer och delägare i tre av de
största familjepensionskassorna för statliga befattningshavare. De förutsättningar,
som på sistnämnda punkt föreligga, böra givetvis vara av stor betydelse
även vid bedömandet av frågan angående lämplig familjepensionsskala
för framtida tjänstemän. För de beräkningsgrunder, som tillämpats vid undersökningarna
angående kassorna, torde jag sedermera få lämna en utförligare
redogörelse i annat sammanhang.

Vad angår försäkringstekniska grunder i allmänhet kan man efler deras
art av säkerhet bland annat skilja mellan betryggande grunder och själv 1

Bilaga D företer i jämförelse med bilagan vid uti. den 23 jan. 1936 mindre avvikelser, varjämte
en ny tabell (tab. 6) tillagts.

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. (Bil. D.)

kostnadsgrunder. Vad beträffar livförsäkringsbolag skola dessa enligt lag
använda betryggande grunder. Detta betyder, att deras avgifter och fonder
måste vara beräknade med vissa säkerhetsmarginaler. På grund av dessa
marginaler kan man vid normalt förlopp av verksamheten vänta sig överskott.
Vad beträffar familjepensionskassorna för statliga befattningshavare
gäller även för dem, att de endast med sina tillgångar svara för sina förpliktelser,
och därför torde betryggande grunder böra tillämpas även för
dem, därest de fortsätta sin verksamhet. För närvarande lia emellertid kassorna
i regel icke hunnit anpassa sina beräkningsgrunder efter den under
de senaste åren inträdda sänkningen i räntenivån.

Gäller det däremot en familjepensionering bedriven av staten för dess egna
befattningshavare ställer sig saken annorlunda. Något behov av säkerhetsmarginaler
föreligger icke här. Såväl beträffande framtida tjänstemän som
beträffande nuvarande delägare i familjepensionskassorna, i den mån staten
övertager dessas verksamhet, har familjepensionsutredningen därför givit det
direktivet för beräkningarna, att de böra utföras så, att staten kan väntas
icke göra någon vinst på denna pensionering. Vid förevarande försäkringstekniska
beräkning hava alltså tillämpats självkostnadsgrunder, d. v. s. grunder,
vilka som helhet betraktade sakna säkerhetsmarginaler.

Räntefoten vid beräkningarna har enligt lämnade direktiv antagits utgöra
4 %>.

Vad beträffar övriga beräkningsgrunder skall jag först beröra denna
fråga i vad den avser civilförvaltningen.

I fråga om de civila tjänstemännens dödlighet har jag, när det gäller beräkningar
angående framtida tjänstemän, saknat anledning att frångå antagandena
i 1934 års utredning, nämligen för manliga tjänstemän tabellen
6 H (2.5 H + L) och för kvinnliga tjänstemän pensionsförsäkringskommitténs
dödlighetstabell för kvinnor; den förstnämnda tabellen har konstruerats
på grundval av dödlighetserfarenheten för ordinarie manliga tjänstemän under
åren 1921—1932, och den sistnämnda tabellen visar sig, ålminstone för
åldrar fr. o. m. 45 år, väl överensstämma med dödlighetserfarenheten för
ordinarie kvinnliga tjänstemän 1921-—1932.

Vid utredningen angående änke- och pupillkassorna, alltså beträffande nuvarande
tjänstemän, har jag däremot för vinnande av enhetliga men dock
efter de speciella förhållandena i de olika kassorna avpassade grunder, använt
skilda dödlighetstabeller för manliga tjänstemän i Ii-grader och L-grader
(jfr vad som anförts angående dödlighetsförhållandena för H- och Lagrader
i 1934 års utredning, sid. 99—101). Tillämpningen av skilda dödlighetstabeller
medför, att familjepensionskostnaden för de högre tjänstemännen
uppskattas avsevärt högre och för de lägre tjänstemännen avsevärt lägre
än vid användning av den gemensamma tabellen.

Att jag både i 1934 års beräkning och förevarande beräkning angående
framtida tjänstemän, tillämpat en gemensam dödlighetstabell för H- och lagrader
motiveras därav, att en gemensam dödlighetstabell tillämpats vid den
redan år 1919 verkställda beräkningen av tjänstepensionsavdragen för tjänstemännen.
1 Dessa tjäntepensionsavdrag täcka för högre tjänstemän i genomsnitt
avsevärt högre kvotdel av tjänstepensionkostnaden jin för de lägre,
detta även örn man bortser från olikheterna i dödlighetsförhållandena för de
båda grupperna; skulle man taga hänsyn jämväl till dessa olikheter, konune
skillnaden i täekningsprocenten att framträda ännu starkare.

Genom tillämpningen av en gemensam tabell för de olika tjänstegraderna
även vid familjepensioneringen, vilket är möjligt vid familjepensionsförsäk 1

Deli här använda tabellen OM (2.5 II -f T>) leder till lur/re familjepensionsavgifter än den
vid tjänstepensioneringen tillämpade, numera föråldrade dödlighetstabellen.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■ (Bil. D.)

ringens bedrivande av en enda försäkringsgivare för alla tjänstemän, i förevarande
fall staten, borttager man för framtida tjänstemän en oegentlighet som
nu faktiskt förefinnes för vissa personalgrupper med låg dödlighet, t. ex. statens
järnvägars personal. Denna oegentlighet består däri, att dessa för närvarande
taga den i detta fall ur dödlighetssynpunkt gynnsamma familjepensionsförsäkringen
i egna händer, varvid alltså den för vederbörande grupp
speciella dödligheten gör sig gällande, medan den i detta fall för försäkringsgivaren
ur dödlighetssynpunkt ogynnsamma tjänstepensioneringen drives på
statens risk efter en för alla tjänstemannagrupper gemensam tabell. Det förtjänar
i detta sammanhang att nämnas, att dessa liksom övriga framtida manliga
tjänstemän erhålla en avgiftsreduktion genom anlitande av överskott å de
kvinnliga tjänstemännens avgifter ävensom bestämda statsbidrag. För familjepensionskassornas
nuvarande delägare bibehållas dock de tidigare principerna
i fråga om dödlighetsberäkningen genom tillämpning av de här omförmälda
beräkningsgrunder, som avse kassornas ställning; för ifrågavarande
manliga tjänstemän tillgodoräknas intet överskott från de kvinnliga tjänstemännens
familjepensionering. Genom tillämpning för framtida tjänstemän
av den gemensamma tabellen häver man samtidigt även den orättvisa, som
nu drabbar personalgrupper med en i genomsnitt hög dödlighet, exempelvis
delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, därigenom att personalen för
närvarande på egen risk måste driva den i detta fall ur dödlighetssynpunkt
ogynnsamma familjepensionsförsäkringen, medan staten för sin del lar hand
om den här ur försäkringssynpunkt relativt gynnsamma tjänstepensioneringen.

Någon hänsyn till de nämnda ojämnheterna i förmånerna för de olika personalgrupperna
tages nu icke vid tilldelningen av statsbidrag till de olika
kassorna.

Beträffande dödligheten för nuvarande änkor hava vid utredningarna angående
kassorna tillämpats dödlighetsantaganden i enlighet med kassornas
gemensamma erfarenheter utan att någon dödlighetsminskning anteciperats.
För blivande änkor har däremot liksom vid beräkningarna i 1934 års betänkande
tillämpats dödlighetstabellen R 32 för kvinnor. Omgiftessannolikheten
är här liksom i 1934 års betänkande vald i enlighet med kassornas egen
erfarenhet, vilken på denna punkt överensstämmer med riksförsäkringsanstaltens
beräkningsgrunder. Dödligheten för barn har antagits vara 0.

Vad beträffar familjepensionsvärdena f.r och Fx för manliga civila tjänstemän
(jfr 1934 års betänkande) har jag tillämpat olika tabeller för H-grader
och L-grader, såväl för framtida tjänstemän som vid utredningen angående
kassornas ställning. De tabeller, som tillämpats för sistnämnda utredning,
grunda sig på erfarenheter beträffande enbart sådana civila tjänstemannagrupper.
som nu ha familjepensionsrätt, d. v. s. ordinarie tjänstemän.
I övrigt skall jag icke här gå närmare in på familjepensionsvärdena för nuvarande
tjänstemän.

Vad beträffar framtida familjepensionsberättigade tjänstemän, vilka ju avses
vid beräkningen av familjepensionsavdrag, har jag i anslutning till 1930
års pensionssakkunnigas och 1934 års familjepensionsutrednings förslag antagit,
att även extra ordinarie och vissa andra icke-ordinarie tjänstemän komma
„a^ a£a familjepensionsrätt. Jag har därför här liksom vid beräkningarna
år 1934 för framtida tjänstemän byggt på erfarenheter för såväl ordinarie
som icke-ordinarie tjänstemän. I övrigt har jag såväl här som vid beräkningarna
angående kassorna, tagit hänsyn därtill, att änka ej blir pensionsberättigad,
därest äktenskapet av tjänstemannen ingåtts efter viss ålder;
för framtida tjänstemän skall denna ålder enligt förslaget utgöra 65 år.

_ I tab. 6 angivas de nya efter 4 °/o beräknade /*- och F*-värdena för framtida
tjänstemän.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. (Bil. D.)

127

fx-värdet för H-graderna understiger för alla åldrar under 62 år motsvarande
värde för L-graderna. Av denna anledning skulle man närmast vänta,
att iv-värdet, vilket representerar den för åldern x beräknade kapitaliserade
framtida pensionskostnaden för befattningshavare i tjänst, i regel skulle vara
lägre för H än för L. Emellertid visar uträkningen, att tvärtom -Er-värdet
för alla åldrar fr. o. m. 32 år är högre för II än för L, oaktat man ej här
tager hänsyn till H-gradernas högre dödlighet. Detta resultat får sin förklaring
därav, att tjänstemännen i relativt ringa utsträckning avlida vid sådana
åldrar, där /x-värdet för H är lägre än motsvarande värde för L. Man
kan även uttrycka saken så, att de relativt sent ingångna äktenskapen för Hgraderna
med därav följande stora åldersskillnad mellan man och hustru i
stort sett, trots den i allmänhet lägre giftermålsfrekvensen, leda till en relativt
högre familjepensionskostnad för dessa grader än för L-graderna, beroende
på att de pensionsberättigade efterlevande efter tjänstemän i H-graderna
vid tidpunkten för dödsfallets inträffande i genomsnitt äro avsevärt
yngre än vid L-graderna.

Beträffande sannolikheten att vid viss ålder hava pensionsberättigad familj
har jag vid utredningarna angående statens järnvägars och telegrafverkets
kassor tillämpat särskilda tabeller för H- och L-grader. Dessa tabeller
bliva liksom tabellerna över familjepensionsvärdena olika för olika gränsåldrar
för äktenskaps ingående (i de båda nämnda kassorna 50 resp. 60 år).

Beträffande de kvinnliga tjänstemännens familjepensionsvärden har jag
bibehållit värdena i 1934 års utredning.

Vad slutligen angår civil tjänstemans avgång från tjänsten med sjuk- eller
invalidpension har jag tillämpat samma teknik vid hänsynstagandet till den
därav föranledda avgiftsbefrielsen som i utredningen år 1934.

Vad beträffar den militära familjepensioneringen avse de nu verkställda
beräkningarna endast framtida befattningshavare. För dessa hava såväl i
fråga örn dödlighet för befattningshavarna, familjepensionsvärden fx och Fx
som hänsynstagande till avgiftsbefrielse vid befattningshavares avgång från
tjänsten med sjuk- eller invalidspension tillämpats samma antaganden och
principer som för civila tjänstemän. Bland annat har alltså i fråga örn de
manliga befattningshavarna tillämpats den för civila tjänstemän konstruerade
dödlighetstabellen O M (2.6 H + L). Möjligen kunde en modifikation
av dessa antaganden ha verkställts för militärernas vidkommande, i varje
fall vad beträffar familjepensionsvärdena. I avvaktan på slutförandet avvissa
på denna punkt pågående utredningar hava emellertid de civila familjepensionsvärdena
tillämpats, något som dock icke torde medföra annat
än oväsentliga avvikelser från de familjepensionsavdrag, som för samtliga
civila och militära befattningshavare sammantagna skulle erhållits,
därest för militär personal använts de för militärer speciella familjepensionsvärdena.
Vad beträffar dödligheten för de militära beställningshavarna, alla
lönegrader sammantagna, ligger denna enligt erfarenheten från sistförflutna
decennium högre än för civila tjänstemän; i genomsnitt för alla åldrar räknat
låg den militära dödligheten under nämnda period 7 % över tabellen
O M (2.5 H + L) (jfr 1934 års militärpensionssakkunnigas betänkande sid.
235, 236, 240, 241). Skulle de militära befattningshavarnas dödlighet läggas
till grund vid nu förevarande beräkning i stället för den valda civila
dödligheten, bleve familjepensionsavdragen alltså högre än de nu beräknade.
Olika synpunkter, ledande till olika resultat, kunna anläggas på frågan om
valet av dödlighetstabell för den militära personalen; jag har för min del
låtit det skälet överväga, att man vid beräkningen av familjepensionsavgifb''r■
därest tjänste- och familjepensioneringen handhaves av en och samma
försäkringsgivare, bör såvitt möjligt tillämpa en gemensam dödlighetstabell

128

Kungl. May.ts proposition nr 201. (Bil. D.)

för framtida befattningshavare inom olika tjänstemannagrupper, detta även
örn en dylik tabell ej skulle kunna tillämpas genomgående vid en fristående
familj epensionering. Valet av den lägre civila dödligheten innebär, örn man
så vill, ett indirekt statsbidrag till den militära familjepensioneringen; detta
bidrag skulle, efter en preliminär mycket ungefärlig uppskattning, vara av
storleksordningen 60,000 kr. om året, sedan den nya pensioneringsordningen
fullt genomförts.

Med H-grader förstås vid tillämpningen å ordinarie militära beställningshavare
av de angivna familjepensionsvärdena samtliga officersgrader ävensom
civilmilitära grader högre än C 4. Med L-grader förstås samtliga underofficersgrader,
högbåtsmän, flaggkorpraler samt de civilmilitära graderna
C 1—C 4.

2. Familjepensionsskalan.

Såsom redan tidigare anförts äro de ekonomiska förutsättningarna för beredande
av pensionsförhöjningar för nuvarande familjepensionsberättigade
tjänstemän, d. v. s. änke- och pupillkassornas delägare, av avsevärd betydelse,
när det gäller bedömandet av frågan angående familjepensionsbelopp
även för framtida tjänstemän. I första hand uppställer sig frågan, vilka
pensioner som kunna åstadkommas genom anlitande av resp. kassors egna
tillgångar. Denna fråga är naturligtvis av ännu större vikt, när det gäller
de nu pågående förhandlingarna om kassornas övertagande av staten. De
änke- och pupillkassor, som för detta ändamål hittills undersökts på föranstaltande
av familjepensionsutredningen, äro statens järnvägars, civilstatens
samt telegrafverkets änke- och pupillkassor. Beträffande de övriga större
änke- och pupillkassorna, nämligen tullstatens enskilda pensionsinrättning,
arméns nya änke- och pupillkassa samt marinens familjepensionskassa, hava
vissa överslagsberäkningar lett till det resultatet, att den pensionsnivå, som
kan åstadkommas genom dessa kassors egna tillgångar är alltför låg för att
lämpligen böra tagas till utgångspunkt vid konstruktionen av en ny skälig
familjepensionsnivå, varför nämnda kassor ansetts kunna förbigås i detta
sammanhang.

Med tillämpning av ovan angivna självkostnadsgrunder hava balansräkningar
upprättats per den 31 december 1934 för statens järnvägars och civilstatens
änke- och pupillkassor samt per den 30 september 1934 för telegrafverkets
änke- och pupillkassa. Detta har skett i anslutning till respektive kassors
nu gällande reglementen, dock med iakttagande av följande. Barnpensionerna
hava genomgående antagits utgå till 21 års ålder, där dylik pension
ej redan upphört. Vidare lia barnpensionerna antagits utgöra det procenttal
av änkepensionen, som föreslagits av 1930 års pensionssakkunniga och
1934 års familjepensionsutredning. Hänsyn har ej tagits till framtida befordringar.
Ej heller ingå kapitalvärden av statsbidrag eller förvaltningskostnader
i balansräkningarna. -—- Beträffande civilstatens kassa hava kapitalvärdena
av nu utgående och framtida tillförsäkrade pensioner ökats med
10 % för hänsynstagande till den tillfälliga pensionsförhöjningen inom kassan
av 10 %>. Beträffande statens järnvägars änke- och pupillkassa har hänsyn
ej tagits till s. k. gratifikationer till P3-pensionärer.

Värdering av kapitalbehållningen har beträffande fastigheter skett efter
taxeringsvärdet men i övrigt efter en effektiv ränta av 4 °/o. Detta betyder
i regel en uppskrivning av värdehandlingarna i förhållande till de bokförda
värdena -— en uppskrivning, som sedermera i annat sammanhang kommer
att göras till föremål för en ingående diskussion. Så mycket må dock här
sägas, att den sålunda gjorda justeringen av de bokförda värdena ej ändrar

Kungl. Maj.ts proposition nr 201. (Bil. D.)

129

den bild av kassornas ekonomi i stora drag, vilken framkommer, om dylika
justeringar ej göras.

Nedan redovisas de i balansräkningarna framkomna preliminärt beräknade
överskotten ävensom de kapitalvärden av pensioner i egentlig mening
(sjukpensioner o. d. undantagna), vilka förekomma å balansräkningarnas
skuldsida.

Statens järnvägars änke- och pupillkassa
Civilstatens änke- och pupillkassa (10 %-förhöjningar likställda med pensioner)
Telegrafverkets änke- och pupillkassa..

Överskott

kr.

16,556,718

13,909,742

4,121,914

Sammanlagt
kapitalvärde
av egentliga
pensioner
kr.

78,490,012

71,354,127

8,732,722

Överskott i %
av pensioners
kapitalvärde

21.09

19.49
47.2 0

Antager man sålunda, att staten fr. o. m. den 31 december 1934 resp. den
30 september 1934 övertagit vederbörande kassor, skulle alltså pensionerna
för nuvarande änke- och barnpensionärer ävensom för delägare kunna utan
avgiftsförhöjning och alltså endast genom anlitande av överskottet förhöjas
med resp. 21.09, 19.49 och 47.20 procent. Härvid har förutsatts, att — såsom
av pensionsutredningen ansetts böra ske — förhöjningen verkställts enligt
proportionell grund.

Familjepensionsutredningen har nu utnyttjat dessa procenttal på följande
sätt.

I tab. 1 redovisas för olika lönegrader dels nuvarande reglerade änkepensioner
inom de tre kassorna (kol. 2—4), dels de förhöjda änkepensionsbelopp,
som uppkomma, därest förhöjning sker med de nämnda procenttalen
(kol. 5—7). För varje lönegrad befinnes den sålunda förhöjda änkepensionen
vara högst inom telegrafverkets änke- och pupillkassa och lägst i civilstatens
änke- och pupillkassa, medan statens järnvägars änke- och pupillkassa intager
en mellanställning. »Lutningen» på de olika skalorna är märkbart olika
i de olika kassorna. Den mest »tillplattade» skalan representeras i stort sett
av telegrafverkets kassa, medan civilstatens kassa företer den brantaste stegringen.
Även beträffande »lutningen» intager statens järnvägars kassa, åtminstone
i huvudsak, en mellanställning. Som ett mått på lutningen, vilken
ju ej ändras vid en proportionell förhöjning av änkepensionerna, angivas nedan
proportionerna mellan änkepensionsbeloppen för 5:e, 15:e och 30:e lönegraderna.

Änkepension för
15:e lönegraden i
förhållande till
änkepension för
5:e lönegraden

• Civilstatens änke- och pupillkassa 1.8 3

Statens järnvägars änke- och pupillkassa
........................ 1.74

Telegrafverkets änke- oell pupillkassa
........................ 1.50

Änkepension för
30:e lönegraden i
förhållande till
änkepension för
15:e lönegraden

2.30

1.9 B

2.03

Änkepension för
30:e lönegraden i
förhållande till
änkepension för
5:e lönegraden

4.20
3.4 1

3.17

Familjepensionsutredningen har efter övervägande av olika pensionsskalor
ansett, att den ovan framkomna förhöjda pensionsskalan för statens järnvägars
änke- och pupillkassa (kol. 5) i stort sett representerar de änkepensionsbelopp,
som utan anlitande av framtida statsbidrag skäligen böra utgå
för de olika lönegraderna. Detta gäller i princip nuvarande aktiva delägare
Hiliant) Ml riksdagens protokoll WIIG. 1 sunil. Nr 201. 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■ (Bil. D.)

med reglerad lön. Efter viss avrundning av den förhöjda pensionsskalan för
statens järnvägars änke- och pupillkassa erhålles den s. k. grundpensionen
(kol. 9). Avvikelserna genom avrundningen redovisas i kol. 12. Till jämförelse
angivas i kol. 13 och 14 även grundpensionens avvikelser från de förhöjda
änkepensionerna inom civilstatens och telegrafverkets kassor. Beträffande
framtida tjänstemän utgör grundpensionen enligt förslaget ett direkt
vederlag för befattningshavarnas egna familjepensionsavgifter.

Beträffande nuvarande delägare i civilstatens kassa förutsätter den nya
grundpensionsskalans upprätthållande för aktiva delägare med reglerad lön
därest ej övriga intressenters rätt skall trädas för nära — ett tillskott av
statsmedel för praktiskt taget alla lönegrader. Det erforderliga tillskottet är
procentuellt störst för de lägre lönegraderna. Beträffande telegrafverkets änkeoch
pupillkassa förblir för varje lönegrad en avsevärd del av överskottet outnyttjat,
procentuellt mest för de lägre lönegraderna.

I fråga örn nuvarande änke- och barnpensionärer samt delägare med oreglerad
lön och pensionerade delägare må nämnas, att även på denna punkt
avsetts, att de olika intressenterna skola i en eller annan form erhålla vad på
dem skäligen belöper av överskottsmedlen. Det därefter eventuellt kvarstående
outnyttjade överskottet har förutsatts skola tillfalla vederbörande kassa
för en understödsverksamhet anslutande sig till den av kassan nu bedrivna
verksamheten under delägarnas egen förvaltning. Härvid torde de nuvarande
intressenterna böra erhålla skälig andel i det å dem belöpande överskott,
som ej disponerats för pensionering genom statens försorg.

För bedömandet av skäligheten av den nya grundpensionsnivån är en jämförelse
med 1930 års pensionssakkunnigas förslag av intresse. Av kol. 8 och
9 i tab. 1 framgår, att den nya grundpensionen för 14 :e och lägre lönegrader
överensstämmer med den av pensionssakkunniga föreslagna högsta änkepensionen
men för 15:e och högre lönegrader överstiger denna, nämligen

för 15:e lönegraden med 30 kronor

» 16:e » » 60 »

» 17:e » » 90 »

» 18:e och högre lönegrader med 120 kronor.

Genom tillägg till grundpensionen av ett statsbidrag av 120 kronor framkommer
slutligen hela den nya fasta änkepensionen för det normala fallet,
att avkortning på grund av felande tjänstår ej skall ske (kol. 10); 1/i20 av den
högsta fasta änkepensionen benämnes pensionstalet och redovisas i kol. 11.
Härutöver skall utgå en s. k. rörlig pensionsdel, motsvarande nuvarande dyrtidstillägg,
även denna bestridd av statsmedel.

Sedan på angivet sätt en pensionsskala konstruerats för civila manliga
ordinarie tjänstemän, har en pensionsskala för civila manliga icke ordinarie
befattningshavare samt för civila kvinnliga befattningshavare uppställts
i omedelbar anslutning till denna efter samma inplaceringsgrund som i 1934 •
års familjepensionsbetänkande.

Vad beträffar militära befattningshavare har anslutning till den civila familjepensionsskalan
skett på motsvarande sätt, varvid inplacering gjorts med
hänsyn till förhållandena i tjänstepensionshänseende. I fråga om den tilllämpade
motsvarigheten må följande detaljer omnämnas. För samtliga civilmilitära
grader ävensom för officersgraderna 02, 05—08 och extra ordinarie
befattningshavare överensstämma tjänstepensionsunderlagen exakt med tjänstepensionsunderlag
för lönegrader i de civila löneplanerna. I dessa fall hava
även familjepensionsunderlagen satts lika för de korresponderande militära
och civila graderna. I övriga fall hava de militära familjepensions -

Kungl. Majlis proposition nr 201■ (Bil. D.)

131

underlagen beräknats ur den civila skalan genom interpolation. Grundpensionen,
vilken för ordinarie beställningshavare redovisas i tab. 3, kan erhållas
genom att minska det i reglementsförslaget angivna högsta fåmiljepensionsunderlaget
nied 120 kronor. Beträffande pensionstalets .storlek hänvisas
till reglementsförslaget.

3. Försäkringsteknisk avgiftsberäkning.

Inledningsvis må här erinras om vad som redan tidigare framhållits, att
familjepensionsavdragen för framtida befattningshavare äro beräknade att
motsvara grundpensionen och ej hela den fasta pensionen, vilken vad angår
oavkortad änkepension är 120 kronor högre. I beräkningsgrunderna ingå
icke några säkerhetsmarginaler.

Beträffande civila tjänstemän gäller i fråga om grundprinciper för själva
beräkningen samt gruppindelning och material i övrigt i tillämpliga delar vad
sam sagts i avdelning 7 i den försäkringstekniska utredningen i 1934 års familjepensionsbetänkande
(sid. 114—115).

Beträffande militära befattningshavares familjepensionering finnes icke någon
undersökning i sistnämnda betänkande. För dem avse nu förevarande
beräkningar framtida förhållanden enligt nuvarande försvarsorganisation.
Antal vid beräkningarna medtagna beställningar redovisas i kol. 2 i tab. 3.

Vad beträffar grundprinciperna för den försäkringstekniska beräkningen
överensstämma dessa för militärer med de principer, som tillämpats i fråga
om civila tjänstemän.

I fråga om detaljerna i beräkningen må framhållas, att pensionsåldern för
varje ordinarie lönegrad antagits överstiga den i 18 § 1 mom. i militära tjänstepensionsreglementet
i helt antal år angivna levnadsåldern med 1/4 år. För ordinarie
beställningshavare har samma gruppindelning tillämpats som vid beräkningarna
i 1934 års militärpensionssakkunnigas betänkande angående den
militära tjänstepensioneringen (Statens offentliga utredningar 1934: 49, sid.
237); emellertid hava de vid den tidigare beräkningen uteslutna högbåtsmännen
och flaggkorpralerna vid marinen nu medtagits, varemot underofficersbeställningar
av 3:e graden fortfarande uteslutits och ansetts ersatta med flaggkorpralsbeställningar.
Beträffande icke-ordinarie befattningshavare har gruppindelning
verkställts på grund av en särskild undersökning.

Liksom vid de ovan omförmälda beräkningarna angående den militära
tjänstepensioneringen hava inträdes- och befordringsåldrar, där icke i fråga
örn vissa mindre grupper särskilda skäl till annat förfaringssätt förelegat,
valts lika med de genomsnittliga inträdes- och befordringsåldrarna för de
olika beställningarna under åren 1928—1933.

Det har antagits, att pensionen praktiskt taget genomgående utgår oavkortad,
därest beställningshavaren omedelbart före sitt frånfälle var berättigad
till militär avlöning eller tjänstepension; frekvensen av fall med avgång
från tjänsten utan rätt till ålders-, sjuk- eller invalidpension antages
här liksom i fråga örn civila tjänstemän vara 0.

De beräknade outjämnade familjepensionsavgifterna för civila manliga och
kvinnliga tjänstemän var för sig meddelas i tab. 2 (jfr tab. 31, sid. 150 i
1934 års betänkande). De motsvarande outjämnade avgifterna för militära
befattningshavare redovisas i tab. 3. Enligt tab. 5 är summan av de outjämnade
avgifterna för civila manliga tjänstemän 6,146,318 kr. och för civila
kvinnliga tjänstemän 276,004 kr. eller sammanlagt 6,422,322 kr. För de militära
befattningshavarna är motsvarande summa 1,340,051 kr.

''Piil en början skall nu bortses från de militära befattningshavarna. Tilllämpas
för varje särskild civil lönegrad genomsnittsavgiften för de civila

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■ (Bil. D.)

manliga tjänstemännen å de civila kvinnliga tjänstemännen, blir de senares
avgiftssumma 1,261,617 kr., varför den sammanlagda avgiftssumman för
civila stiger till 7,407,935 kr. Den tidigare totalsumman, 6,422,322 kr., utgör
ungefär 87 % av den senare. Tillämpar man därför i stället för de i tab. 2
meddelade olika avgiftsskalorna för manliga och kvinnliga tjänstemän
en för dem gemensam avgiftsskala, där avgiften är 87 % av den för de
civila manliga tjänstemännen beräknade genomsnittsavgiften, blir avgiftssumman
ungefär oförändrad. Avgiftsnivån för de manliga tjänstemännen
kan genom en dylik gemensam beräkning, vilken i princip innebär,
att överskottet å de kvinnliga tjänstemännens till »manlig nivå» höjda avgifter
användes för avgiftsreduktion, sättas 13 % lägre än vid en beräkning
avseende uteslutande civila manliga tjänstemän. Det så beräknade procenttalet
äger emellertid i likhet med det lägre procenttal, som nedan framkommer,
då även militära befattningshavare medtagas, en relativt låg grad av
stabilitet, eftersom det är beroende på den rätt variabla relationen mellan
antalet manliga och kvinnliga avgiftsbetalare.

De på angivet sätt beräknade gemensamma pensionsavgifterna för civila
manliga och kvinnliga tjänstemän återgivas utjämnade i kol. 4 i tab. 4; den
sålunda erhållna avdragsskalan benämnes i det följande F 35.

På grundval av sistnämnda utjämnade civila avdragsskala kan genom direkt
inplacering i civil lönegrad eller i förekommande fall genom interpolation
en motsvarande avdragsskala F 35 uppställas för de militära lönegraderna;
denna har emellertid ej här återgivits. Tillämpas den »civila» skalan F 35
vad beträffar utjämnade avgifter blir avdragssumman

Outjämnade

erforderliga

avgifter

kr.

Utjämnade

avgifter

kr.

(2) i %
av (1)

Pär civila tjänstemän .............

» militära befattningshavare......

6,422,322

1,340,051

6,436,125

954,054

100.21

71.20

Summa

7,762,373

7,390,179

95.21

För de civila tjänstemännen täcka alltså avdragen enligt skalan F 35
100.‘2t % av grundpensionen, för enbart de manliga civila tjänstemännen befinnes
täckningen vara 87.26%, för enbart de kvinnliga 388.79%. För militära befattningshavare
är motsvarande täckningsprocent 71.20. Sistnämnda täckningsprocent
är således åtskilligt lägre än för de manliga civila tjänstemännen
tagna för sig. Den lägre täckningsprocenten för de militära beställningshavarna
beror bland annat på dessas i allmänhet lägre pensionsåldrar och
alltså kortare avgiftsbetalningstider; för L-graderna medverka de i allmänhet
relativt höga åldrarna vid avgiftspliktens inträde, genom vilka avgiftsbetalningstiderna
ytterligare förkortas.

Såsom framgår ur ovanstående tablå är för civila och militära befattningshavare
sammantagna täckningen 95.21 %. För bestridande av det belopp
372,194 kr., som lättas i 100% täckning, finnas, under förutsättning att en
gemensam familjepensionsavdragsskala för civila och militära befattningshavare
skall tillämpas, bland annat följande två alternativ.

Det första alternativet innebär, att familjepensionsavdrag för såväl civila
som militärer verkställas enligt skalan F 35, men att den del av de försäkringstekniskt
beräknade avgifterna, som ej täckes genom denna avdragsskala,
ersättes genom ett statsbidrag. Därest den nya pensioneringsordningen redan
hade varit fullt genomförd, skulle det årliga erforderliga statsbidraget
för detta ändamål hava varit lika med det redan omförmälda beloppet
372,194 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201• (Bil. D.)

133

Det andra alternativet innebär, att man höjer familjepensionsavdragen i
„ r 100 X 372,194 r ..

skalan F 35 med 7 390 179 " = ^ 04 u/o.

Enligt givna direktiv skall såsom redan antytts det sistnämnda alternativet
väljas. Jag har därför konstruerat en ny familjepensionsavdragsskala »G 35»
avseende såväl civila som militärer och liggande på en omkring 5 % högre
nivå än F 35. Denna nya skala, som 1934 års familjepensionsutredning infört
i sina förslag till civilt och militärt familjepensionsreglemente, återgives i tab.
4, kol. 3, vad beträffar civila tjänstemän, och i tab. 3, kol. 5, vad beträffar
militära befattningshavare. I tab. 4 jämföras i övrigt för de civila lönegraderna
å ena sidan outjämnade avgifter (— 1.05 X 87 = 91.35 % av de outjämnade
avgifterna för civila manliga tjänstemän betraktade som särskild riskklass),
å andra sidan utjämnade avgifter enligt den nya skalan G 35. Avgiftsreduktionen
för de civila manliga tjänstemännen på grund av de kvinnliga
tjänstemännens medtagande i familjepensioneringen har alltså i den definitiva
skalan som avser både civila och militärer nedgått till ungefär 9 °/o.

Beträffande de synpunkter, som kunna anläggas på en utjämning av pensionsavgifter,
hänvisas till utredningen i 1934 års betänkande. Enär ojämnheterna
i den outjämnade avgiftsskalan bliva betydligt mindre framträdande
vid den nu förutsatta utsträckningen av avgiftsbetalningen till pensionsåldern,
innebär avgiftsutjämningen vid den nu verkställda utredningen i regel
betydligt mindre avvikelser mellan utjämnade och outjämnade avgifter än vid
den tidigare utredningen.

Enligt tab. 5, kol. 3, blir täckningen av grundpensionen vid tillämpning

av skalan G 35

för civila manliga tjänstemän ................................ 91.27%

» » kvinnliga » ................................ 405.13 %

» » manliga och kvinnliga tjänstemän sammantagna...... 104.7 6 %

» militära befattningshavare ............................... 74.44 %

samt för civila och militära befattningshavare sammantagna .... 99.5 3 %

Det bör understrykas, att siffrorna i tab. 5 vad beträffar det civila tjänstemannabeståndet
avse förhållandena 1/7 1930, varemot beståndet av militära
befattningshavare i huvudsak upptagits i enlighet med gällande stater.

De ovan verkställda jämförelserna avse hela beståndet av aktiva befattningshavare
vid viss tidpunkt. Skulle man bedöma täckningen på basis av
hädanefter skeende årliga nginträden i tjänst, komme de militära befattningshavarna,
inom vilken grupp omsättningen på grund av de låga pensionsåldrarna
är större än för de civila tjänstemännen, att få en större vikt, och efter
en dylik beräkningsgrund bleve den genom militärernas medtagande uppkommande
bristen i täckningen relativt högre.

För pensionsförmånerna utöver grundpensionen, vilka äro avsedda att direkt
täckas av statsmedel, .skulle enligt tab. 5 vid en fullt genomförd övergång
till den nya pensioneringen årskostnaden, därest den uträknas i form av årliga
avgifter för dessa förmåner beräknade enligt samma principer som de
outjämnade familjepensionsavgifterna, uppgå för 120-kronorstillägget till
794,913 kronor samt för varje procent av den rörliga pensionsdelen till 85,573
kronor. Givetvis överensstämma dessa summor icke med de belopp, som
kunna väntas ingå i statsbudgeten och som närmast torde komma att avse
för respektive år kontant utbetalda belopp.

Beträffande de tjänstemannagrupper, som ej nu äro delägare i kassorna,
förutsätta de föreslagna övergångsbestämmelserna visst tillskott av staten.

Stockholm i januari 1936.

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. (Bil. D.)

Tab. 1. Jämförelse mellan årliga änkepen -

Nuvarande reglerad änkepension

Änkepensionsbelopp efter proportionell
förhöjning genom överskottsmedel enligt
självkostnadsgrunder

Lonegraa (ordinarie)	Statens järnvägars änke- och pupillkassa	Civilstatens änke- och pupillkassa (inkl. 10% tillfällig förhöjning)	Telegraf-verkets änke- och pupillkassa	Statens järn-vägars änke-och pupill-kassa (förhöjning 21.09 %)	Civilstatens änke- och pupillkassa (förhöjning 19.49 %)	Telegraf-verkets änke-och pupill-kassa (förhöjning 47.20 %)
t..............	496	407	530	601	486	780
2..............	528	429	555	639	513	817
3..............	556	451	570	673	539	839
4..............	588	473	590	712	565	868
5..............	616	506	615	746	605	905
6..............	648	528	630	785	631	927
7..............	684	561	660	828	670	972
8..............	708	583	680	857	697	1,001
9..............	752	627	710	911	749	1,045
10..............	796	660	740	964	789	1,089
11..............	828	704	780	1,003	841	1,148
12..............	880	737	810	1,066	881	1,192
13..............	932	803	860	1,129	960	1,266
14..............	1,004	869	915	1,216	1,038	1,347
15..............	1,072	924	960	1,298	1,104	1,413
16..............	1,120	990	1,010	1,356	1,183	1,487
17..............	1,188	1,045	1,065	1,439	1,249	1,568
18..............	1,244	1,122	1,125	1,5( 16	1.341	1,656
19..............	1,324	1,188	1,185	1,603	1,420	1,744
20..............	1,324	1,188	1,185	1,603	1,420	1,744
21..............	1,420	1,276	1,250	1,719	1,525	1,840
22..............	1,480	1,364	1,320	1,792	1,630	1,943
23..............	1,572	1,452	1,395	1,904	1,735	2,053
24..............	1,676	1,540	1,470	2,029	1,840	2,164
25..............	1,704	1,639	1,550	2,063	1,958	2,282
26..............	1,804	i,738	1,635	2,184	2,077	2,407
27..............	1,860	1,826	1,710	2,252	2,182	2,517
28..............	1,956	1,925	1,790	2,369	2.300	2,635
29..............	2,004	2,024	1,875	2,427	2,418	2,760
30..............	2,100	2,123	1,950	2,543	2,537	2,870
Al ............		2,211			2,642
A 2 ............		2,398			2,865
A3 ............		2,574			3,076

Kungl. Maj:ts proposition nr 201■ (Bil. B.)

135

sioner enligt olika tamiljepensionsskalor.

8	9	10	11	12	13	14
Högsta änkepension enligt 1930 års pensions-sakkunnigas förslag	Av 1934 års familjepensionsutredning föreslagna belopp	Skillnad mellan grundpension och genom överskottsmedel förhöjd änkepension
Grund- pension	Högsta änkepension (exkl. rörlig pensionsdel)	Pensionstal	Statens järnvägars änke- och pupillkassa	Civilstatens änke- och pupillkassa	Telegraf-verkets änke- och pupillkassa
630	630	750	6.25	+ 29	+ 144	- 150
660	660	780	6.50	+ 21	+ 147	- 157
690	690	810	6.75	+ 17	+ 151	- 149
720	720	840	7.—	+ 8	+ 155	- 148
750	750	870	7.25	+ 4	+ 145	- 155
780	780	900	7.50	— 5	+ 149	- 147
810	810	930	7.75	- 18	+ 140	- 162
840	840	960	8.-	- 17	+ 143	- 161
900	900	1,020	8.50	- 11	+ 151	- 145
960	960	1,080	9.—	- 4	+ 171	- 129
1,020	1,020	1,140	9.50	+ 17	+ 179	- 128
1,080	1,080	1,200	10.-	+ 14	+ 199	- 112
1,140	1,140	1,260	10.50	+ 11	+ 180	- 126
1,200	1,200	1,320	11.—	- 16	+ 162	- 147
1,260	1,290	1,410	11.75	- 8	+ 186	- 123
1,320	1,380	1,500	12.50	+ 24	+ 197	- 107
1,380	1,470	1,590	13.25	+ 31	+ 221	- 98
1,440	1,560	1,680	14.—	+ 54	+ 219	- 96
1,530	1,650	1,770	14.75	+ 47	+ 230	- 94
1,530	1,650	1,770	14.75	+ 47	+ 230	- 94
1,620	1,740	1,860	15.50	+ 21	+ 215	- 100
1,710	1,830	1,950	16.25	+ 38	+ 200	- 113
1,800	1,920	2,040	17.—	+ 16	+ 185	— 133
1,890	2,010	2,130	17.75	- 19	+ 170	- 151
1,980	2,100	2,220	18.50	+ 37	+ 142	- 182
2,070	2,190	2,310	19.25	+ 6	+ 113	- 217
2,160	2,280	2,400	20.—	+ 28	+ 98	- 237
2,250	2,370	2,490	20.75	+ 1	+ 70	- 265
2,340	2,460	2,580	21.50	+ 33	+ 42	-300
2,430	2,550	2,670	22.25	+ 7	+ 13	-320
2,520	2,640	2,760	23.—		- 2
2,730	2,850	2,970	24.75		- 15
2,940	3.060	3,180	26.50		- 16

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 201- (Bil. D.)

Tab. 2. Civila statsförvaltningen. Försäkringstekniskt beräknade outjämnade
genomsnittsavgifter för olika lönegrader, uträknade för manliga tjänstemän för
sig och kvinnliga tjänstemän för sig.

1	2	3	4	5
	Manliga tjänstemän	Kvinnliga tjänstemän
T o u a. ina 1

		Outjämnad		Outjämnad
		avgift		avgift
E. o. I1............................			3,210	16.66
0. 1 ............................			964	17.66
2............................			622	22.32
3............................			1,356	24.71
4 ............................	1,327	93.10	777	23.50
5............................	12,042	99.26	14	30.14
6............................	4,062	105.49	2,152	24.90
7............................	3,107	122.80	698	26.01
8............................	4,770	115.72	59	22.72
9 ............................	601	147.21
10............................	1.472	160.37	289	26.62
11 ....................	212	177.15	1,350	30.22
12..............................	2,098	182.92	140	35.86
13..............................	117	157.51
14..............................	358	172.95
15..............................	2,034	161.95	30	39.97
16.............................	735	229.09	4	53.31
17..............................	711	200.51	63	47.89
18..............................	271	229.39	5	63.61
19..............................	82	245.09	133	55.09
20..............................	1,094	243 43	14	55.31
21..............................	846	268.35
22..............................	303	312.39
23..............................	825	294.35
24..............................	316	312.21
25..............................	19	411.92
26..............................	408	380.10
27..............................	893	395.93
28..............................	134	427.01
29..............................	78	473.66
30..............................	454	461.06
A 1 och jämförliga....................	187	629.98
A 2..................................	32	577.33
A 3..................................	31	693.11
Summa	39,619		11,880

1 E. o. lönegrader fr. o. m. den 2:a äro redovisade under den ordinarie lönegraden med närmast
lägre nummer.

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. (Bil. D,)

Tab. 3. Militära befattningshavare. Försäkringstekniskt beräknade, outjämnade
genomsnittsavgifter för olika lönegrader m. m.

1	2	3	4	5
Lönegrad eller beställning	1 Antal vid beräk-ningarna medtagna beställ-ningar	Grund- pension	Försäk- ringstekniskt beräknad outjämnad familjepen- sionsavgift	Av 1934 års familje-pensionsut-redning före-slagetfamilje-pensionsav-drag G 35
Al 01................................	317	804	112.75	102
2................................	892	1,290	196.35	177
3................................	691	1,884	388.64	276
4................................	127	2,166	378.59	339
5................................	81	2,280	464.90	366
6................................	53	2,640	450.30	456
7................................	7	2,850	782.22	528
8................................	17	3,060	425.29	606
Summa A	2,185
B) Högbåtsmän ......................	131	798	160.59	99
Flaggkorpraler .................... Uo 1..............................	399	798 816	136.35	99 105
2..............................	1,183	978	204.00	135
3..............................	559	1,128	287.79	156
4..............................	86	1,272	214.24	174
Summa B	2,358
C) C 1................................	90	810	137.29	105
2................................	29	960	193.34	132
3................................	194	1,080	226.27	150
4................................	_	1,200	—	168
5................................	7	1,290	204.10	177
6................................	30	1,470	284.19	201
7................................	19	1,560	282.74	216
8................................	15	1,650	274.72	231
9................................	54	1,830	361.96	264
10................................	17	2,010	390.43	303
11................................	40	2,190	473.52	345
12................................	19	2,280	465.34	366
13................................	16	2,370	506.39	387
14................................	4	2,550	590.14	432
15................................	—	2,640	—	456
16................................	1	3,060	685.75	606
Summa C	535
Totalsumma	5,078	!	\|

Anm. Motsvarande siffror beträffande militära icke-ordinarie befattningshavare, 651 manliga
och 107 kvinnliga, hava av utrymmesskäl ej medtagits. Summa försäkringstekniskt beräknade
avgifter och summa föreslagna familjepensionsavdrag redovisas emellertid i tab. 5.

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201.

138 Kungl. Maj.ts proposition nr 201■ (Bil. D.)

Tab 4. Utlämning av familjepensionsavgiftsskalan för civila befattningshavare.

1	2	3	4	5
	För civila och militära befatt-	För civila (manliga och kvinnliga)
	ningshavare gemensam avgiftsskala	tjänstemän gemensamma utjäm-
	(förevarande förslag)	nade avgiftsskalor
				Avdrag löpande
	91.35 % av	Utjämnad	Avdrag löpande	30 år eller intill
Lönegrad	den försäkrings-	avgift=familj e-	intill avgång från
	tekniskt beräk-	pensionsavdrag	tjänsten, avseende
	nade outjämnade	enligt 1934 års	1934 års familje-	(1930 ars pensions-
	genomsnittsav-	familjepensions-	pensionsutred-
	giften för civila	utrednings	nings grund-
	manliga befatt-	förslag	pension
	ningshavare	G 35	F 35	lägre pension än den nya grund-
				pensionen)
E.o. I1................	(71)	72	69	72
i 0. 1..................	(74)	75	72	75
2..................	(78)	78	75	78
3..................	(82)	81	78	81
4..................	Ö5	84	81	87
5..................	91	90	87	93
ti..................	96	96	93	99
7..................	112	105	99	108
8..................	106	114	108	117
9..................	134	123	117	126
10..................	146	132	126	135
U..................	162	141	135	147
12..................	167	150	144	159
13..................	144	159	153	171
14..................	158	168	162	183
15..................	148	177	171	195
16..................	209	189	180	207
17..................	183	201	192	219
18..................	210	216	204	231
19..................	224	231	219	249
20..................	222	231	219	249
21..................	245	246	234	270
22..................	285	264	249	291
23..................	269	282	267	312
24..................	313	303	285	336
2.''>..................	376	324	306	360
26..................	347	345	327	384
27..................	362	366	348	408
28..................	390	387	369	435
29..................	433	408	390	462
30..................	121	432	411	489
A 1 och jämförliga....	575	456	435	516
A 2..................	527	528	504	591
A 3..................	633	606	576	666
Justitieråd m. fl. (grund-!
pension 3,540 kr.)....	—	702	669	774

1 E. o. lönegrad fr. o. m. den 2:a redovisas under den ordinarie lönegraden med närmast
lägre nummer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. (Bil. D).

139

Tab. 5. Jämförelse mellan summa försäkringstekniskt beräknade avgifter och

summa familjepensionsavdrag.

Summa
försäkrings-tekniskt be-räknade out-jämnade
familjepen-sionsavgifter
(tab. 2,kol.3o.
5 och tab. 3,
kol. 4)

Summa
familjepen-sionsavdrag
enl. 1934 års
familjepen-sionsutred-nings förslag
(G 35, se tab.
3, kol. 5 och
tab. 4, kol. 3)

Summa
familjepen-sionsavdrag
i % av summa
försäkrings-tekniskt be-räknade av-gifter (>täck-nings-

procent» för
grundpen-sionen)

(2) i % av (1)

Summa
försäkrings-tekniskt be-räknade av-gifter mot- |
svarande 120j
kronors ök- j
ning av 1
grund-pensionen

I Befattningshavare inom civil-förvaltningen

A) Manliga tjänstemän

a) e. o. 14 och ord. 13 samt högre

lönegrader ......................

b) e. o. 1—e. o. 13 och ord. 1—ord.

12 lönegraderna ................

Summa I A

2,719,639

3,426,679

6,146,318

2,541,807

3,068,034

5,609,841

93.46

89.53

91.27

161,062

479,616

640,678

B) Kvinnliga tjänstemän ..............

Summa I

276,004

6,422,322

1,118,172

6,728,013

405.13

104.76

42,387 i

683,065

II Militära befattningsh avare

A) Ordinarie beställningshavare i högre
lönegrader (uteslutande manliga)

a) officerare och övriga beställnings-havare i lönegraderna O 1— 0 8..

b) civilmilitär personal i lönegraderna

C 5—C 16......................

Summa II A

601,745

84,561

686,306

491,799

63,525

555,324

81.73

75.12

80.91

34,302

4,739 j

39,041

) B) Ordinarie beställningshavare i lägre
lönegraderna (uteslutande manliga)

a) civilmilitär personal i lönegraderna

C 1—C 4 ......................

b) underofficerare, högbåtsman och

flaggkorpraler ..................

Summa II B

61,860

495,914

557,774

42,378

314,343

356,721

68.51

63.39

63.95

7,469

53,545

61,014

C) Icke ordinarie befattningshavare
a) manliga tjänstemän

1) e. o. 13 och högre lönegrader..

2) e. o. 1—e. o. 12 lönegraderna..

Summa II C a)

33,692

59,529

93,221

27,498

49,470

76,968

81.62

83.10

82.57

2,952

8,351

11,303

b) kvinnliga befattningshavare......

Summa II C

Summa II

2,750

95,971

1,340,051

8,514

85.482

997,527

309.60

89.07

74.44

490

11,793

111.S48

Summa I och II

7.702,373

7,725,540

99.63

794,918

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 201■ (Bil. D.)

Tab. 6. Famil jepensions värden lör manliga ordinarie och icke-ordinarie civila
tjänstemän uträknade på grundval av material’per Vj 1933. Pensionsrätt förränka
endast örn tjänsteman ingått äktenskap före 65 års ålder; hänsyn tagen till änkas
förlust av pensionsrätt vid omgifte. Räntefot 4 %.

Ålder X	/	X	F	X	Ålder i	/	K.	1	X
Lägre lönegra- der	Högre lönegra- der	Lägre lönegra- der	Högre lönegra- der	Lägre lönegra- der	Högre lönegra- der	Lägre lönegra- der	Högre lönegra- der
20 ......	0.0	0.0	1.895	1.868	60 .	13.4	13.2	4 114	4 554
21 ......	0.2	0.2	1.975	1.947	61	12.8	12.7	4 070	4 549
22 ......	0.8	0.7	2.057	2.028	62	12.2	12.2	4 016	4 521
23 ......	1.4	1.3	2.141	2.112	63	11.7	11 8	3 952	4 491
24 ......	2.5	2.3	2.227	2.197	64 .	11.2	11.4	3 875	4 447
25 ......	4.3	3.5	2.314	2.284	65 ......	10.6	H.l	3.787	4 391
26 ......	6.1	4.8	2.400	2.371	66 .	10.0	10 7	3 694	4 »99
27 ......	8.0	6.1	2.486	2.458	67 . ...	9.5	10.3	3.594	4 94»
28 ......	9.8	7.4	2.569	2.546	68 ......	9.0	9.8	3 486	4 155
29 ......	11.8	8.9	2.652	2.634	69	8.5	9 3	3 373	4 033
30 ......	13.7	10.5	2.732	2.722	70 ......	7.9	8 8	3.256	3 966
31 ......	15.5	12.1	2.810	2.808	71	7.4	8 5	3 138	:H 860
32 ......	17.1	13.6	2.886	2.894	72 .	6.9	8.0	3.017
33 ......	18.5	15.1	2.961	2.978	73 .	6.5	7 6	2.890	3 627
34 ......	19.4	16.3	3.034	3.061	74.....	6.0	7.1	2.758	3 501
35 ......	20.1	17.2	3.106	3.143	75 ......	5.6	6.7	2 622	3 »68
36 ......	20.7	18.0	3.175	3.223	76 .	5 2	6.2	2.481	3 999
37 ......	21.1	18.8	3.244	3.303	77 ......	4.8	5 8	2 333	3 089
38 ......	21.4	19.3	3.313	3.381	78 ......	4.4	5 4	2.184	2 944
39 ......	21.5	19.6	3.383	3.461	79 .	4.0	5 0	2 032	2 ^96
40 ......	21.6	19.7	3.452	3.540	80 ......	3.7	4.7	1.878	2 84»
41 ......	21.6	19.7	3.519	3.619	81 .	3 3	4 3	1 725	2 488
42 ......	21.5	19.7	3.586	3.698	82 ......	2.9	4 0	1 580	2 331
43 ......	21.2	19.7	3.653	3.777	83 ......	2.6	3.7	1 445	2 1R7
44 ......	20.9	19.5	3.716	3.853	84 .	2 3	3 3	1 316
45 ......	20.5	19.3	3.778	3.927	85 ......	2 l	3 0	1 1 88
46 ......	20.2	19.1	3.840	4.002	86 ......	1.8	2 7	1 064	1 708
47 ......	19.8	18.8	3.895	4.071	87 ......	3.6	2 4	0 950	1 570
48 ......	19.3	18.4	3.945	4.136	88 ..	1.4	2 2	0 839	1 437
49 ......	18.8	18.0	3.992	4.198	89 ....	1.2	2.0	0.735	1 298
50 ......	18.3	17.7	4.035	4.257	90 .	1.0	1.8	0 645	1 153
51 ......	17.8	17.4	4.075	4.312	91 ..	0.9	1.5	0.560	1.020
52 ......	17.4	16.9	4.109	4.362	92 .	0 7	1 3	0 487	0 909
53 ......	16.9	16.4	4.137	4.408	93 ..	0.6	i.i	0.434	0.817
54 ......	16.4	16.0	4.159	4.449	94	0.5	1 0	0 394	0 734
55 ......	15.9	15.5	4.174	4.485	95 .. .	0.5	0.9	0.349	0 637
56 ......	15.4	15.1	4.181	4.514	96	0.4	0 7	0 290	0 546
57 ......	14.9	14.6	4.179	4.535	97	0.3	0.6	0 250	0 477
58 ......	14.4	14 1	4.169	4.550	98 .	0.3	0.5	0 203	0 418
59 ......	13.9	13.6	4.147	4.557	99 ......	0.2	0.5	0.137	0.309

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

141

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen............................................................ 1

Förslag till allmänt familjepensionsreglemente .......................... 2

Förslag till familj epensionsreglemente för arbetare ...................... 13

Statsrådsprotokollet den 6 mars 1936.

Inledning. Behovet av en nyordning .................................. 13

Återblick på familjepensioneringen...................................... 26

Statens nuvarande bidrag.............................................. 31

Familjepensionsväsendets centralisering.................................. 38

Familjepensioneringens finansiering .................................... 42

Förslaget till allmänt familjepensionsreglemente. Rubriken m. m......... 47

1 §. Reglementets tillämplighetsområde m. ........................ 48

2 § 1 mom. Pensionsrätt för efterlevande make och barn.......... 55

2 § 2 mom. Pensionsrätt för frånskild make...................... 59

3 §. Tid för familjepensionsavdrag................................ 73

4 §. Avkortad familjepension. Tjänstår .......................... 75

5 §. Familjepensionens storlek i förhållande till antalet efterlevande.

Familjepensionens fördelning på de efterlevande .............. 81

6 §. Förening av flera befattningar .............................. 83

7 §. Utbetalning av familjepensioner.............................. 84

8 §. Prövningen av familjepensionsfrågor.......................... 86

9 §. Bevis örn rätt till familjepension ............................ 87

10 §. Familj epensionsunderlag och familj epensionsavdrag för ordinarie

befattningshavare............................................ 87

11 §. Ordinarie befattningshavare med förordnande på viss tid...... 90

12 §. Förflyttning till lägre befattning m. ........................ 90

13 §. Förordnande å högre icke-ordinarie befattning................ 91

14 §. Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag för icke-or dinarie

befattningshavare .................................... 93

15 §. Icke-ordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid 94

16 §. Övergång till annan statstjänst .............................. 94

17 och 18 §§. Justitieråd och regeringsråd. Diplomatisk och konsulär

tjänsteman.................................................. 95

19 §. Tillämpningsföreskrifter...................................... 95

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser............................ 96

Förslaget till familjepensionsreglemente för arbetare...................... 101

1—11 §§.......................................................... 103

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser............................ 109

Vissa ytterligare frågor................................................ lil

Hemställan .......................................................... H2 11

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 201.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 201-

Sid.

Bilagor till statsrådsprotokollet.

Bil. A. Sammanställning av vissa familjepensionskassors huvudsakliga

pensionsbestämmelser m. m................................... 114

Bil. B. Familj epensionsmedel för ordinarie kvinnliga befattningshavare .. 121

Bil. C. Sammanställning av olika familjepensionskassors inkomster och

utgifter ..................................................... 122

Bil. D. Beräkningar av byråchefen fil. doktor Tim Jansson ang. familje pensionsavdrag

m. m......................................... 124

Till Bil. D hörande tabeller 1—6...................................... 134

366446. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.