Kungl. Maj:ts proposition nr 201 (Proposition 1919:201)

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Nr 201.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av
en mellan Sverige och Norge avslutad konvention rörande
flyttlapparnas rätt till renbetning; given Stockholms slott
den 11 mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
utrikesdepartementsärenden för den 11 mars 1919 samt med överlämnande
av en den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge avslutad konvention
angående flyttlapparnas rätt till renbetning jämte tillhörande kartbilagor
vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande av samma
konvention.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Joh. Hellner.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 173 höft. (Nr 201.)

KONVENTION

MELLAN

SVERIGE OCH NORGE

ANGÅENDE

FLYTTLAPPARNAS RÄTT TILL
RENBETNING

Konvention

mellan Sverige och Norge angående flyttlappnnias
rätt till reiibetuing.

Sedan genom en den 8 april 1913
avslutad konvention, som ratificerats i
Sverige den 9 och i Norge den 15 maj
samma år, överenskommits bland annat
följande:

»I anslutning till art. 3 av konventionen
den 26 oktober 1905 angående
flyttlapparnas rätt till renbete m. m.
öppnas förhandlingar mellan Sverige
och Norge om revision av de mellan
rikena härutinnan gällande bestämmelser,
i syfte att för längre tid framåt
fastställa en för bägge rikena tillfredsställande
ordning; och förbinda sig de
höga fördragsslutande parterna att inom
en månad efter ratificerandet av detta
avtal utse tre delegerade från vardera
sidan att efter överläggning sinsemellan
till sina regeringar avgiva förslag till
de bestämmelser, som böra i ämnet
bliva gällande»,

1—186090.

Konvention

mellem Norge og Sverige nngaaonde flytlappencs
ad g mig til renbeitning.

Efteråt det ved konvention av 8 april
1913, ratifisert i Norge 15 mai og i
Sverige 9 mai samme aar, var blit bestemt
blandt andet folgende:

»I henhold til art. 3 i konventionen
av 26 oktober 1905 om flytlappenes
ret til renbeite m. m. aapnes forhandlinger
mellem Norge og Sverige om revision
av de mellem rikene herom gjseldende
bestemmelser i det oierned åt
fastssette for en lsengere fremtid en for
begge riker tilfredsstillende ordning; og
de hoie kontraherende parter forpligter
sig til inden en maaned efter ratifikationen
av nasrvaerende avtale åt utse
tre delegerte fra hver side til efter förhandling
sig imellem til sine regjeringer
åt avgi förslag til de bestemmelser,
som bor bli gjeldende i emnet»,

og der fra begge sider var blit opneevnt
delegerte, som — efter med begge

och delegerade från ömse sidor blivit
utsedda, vilka — efter att med bägge
regeringarnas samtycke bava låtit anställa
omfattande lokala undersökningar
och efter slutförande av sina inbördes
förhandlingar — till sina regeringar avgivit
ett förslag till överenskommelse om
bestämmelser angående svenska flyttlappars
rätt till renbetning i Norge och
norska flyttlappars rätt till renbetning i
Sverige,

hava Hans Maj:t Konungen av Sverige
och Hans Maj:t Konungen av Norge
beslutit att ingå en konvention i ämnet
samt för sådant ändamål till Sine fullmäktige
utsett:

Hans Maj:t Konungen av Sverige:

Sin envoyé extraordinaire och ministre
plénipotentiaire hos Hans Maj :t Konungen
av Norge friherre Sten Gustaf Fredrik
Troil Kamel,

Hans Maj:t Konungen av Norge:

Sin utrikesminister Nils Claus fhlen.

Efter att hava meddelat varandra sina
fullmakter, som befunnits i god och behörig
form, hava dessa fullmäktige överenskommit
om följande konvention:

regjeringers samtykke åt ha lätt anstille
omfattande lokale undersokelser o g efter
åt ha forhandlet sig imellem — har avgit
til sine regjeringer et förslag til
overenskomst om bestemmelser angaaende
svenske flytlappers adgang til
renbeitning i Norge og norske flytlappers
adgang til renbeitning i Sverige,
har Hans Majestät Norges Konge og
Hans Majestät Kongen av Sverige besluttet
åt indgaa eu konvention i emnet
og i det oiemed opnsevnt til sine befuldmaegtigede: -

Hans Majestät Norges Konge:

Sin utenriksminister Nils Claus liden,

Hans Majestät Kongen Av Sverige:

Sin envoyé extraordinaire og ministre
plénipotentiaire hos Hans Maj it Norges
Konge friherre Sten Gustaf Fredrik
Troil Ramel.

Efter åt ha utvekslet sine fuldmagter,
som blev fundet i god og behörig
form, er disse befuldmmgtigede kommet
overens om folgende konvention:

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Svenska lappars rätt till renbetning
i Norge.

I. Troms fylke och vissa angränsande
trakter.

Betesområdet i fylket.

1 §•

I Troms fylke må betning av svenska
renar äga rum allenast inom ett område
med följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 302 till
Mandalselvens översta källsjö, därifrån
nämnda älv till det ställe, där den skäres
av gränsen för det sammanhängande
vegetationsfria området (impedimentområdet)
omkring Mandalen, sagda gräns
i dess sträckning på västra sidan av
Mandalen till Kjerringdalselven, denna
älv och Mandalselven till dess utlopp
i Kaafjorden, vidare Kaafjorden,
Lyngenfjorden, Ulfsfjorden, Grötsundet,
Tromsösundet och Balsfjorden till Höleelvens
mynning, vidare denna älv och
Storvandet till sjöns södra ända och
därifrån en rät linje till Lillevandets
norra ända, denna sjö och bäcken, som
därifrån rinner till Svenshorgelven, denna
älv, Fjeldfröskvandet till dess östligaste
bukt en kilometer söder om gården
Österli, lägsta sträckningen i Österliskaret

FÖRSTE AVDELING.

Svenske lappers adgang til renbeitning
i Norge.

I. Troms fylke og visse tilgrsensende
trakter.

Beiteomraadet i fylket.

§ I I

Troms fylke maa svensk renbeitning
alene foregaa i et omraade med folgende
gramse!'':

En ret linje fra riksros nr. 302 til
Mandalselvens överste kildesjo, derfra
nsevnte elv til det sted, hvor denne
skjseres av grmnsen for det sammenhmngende
vegetationsfrie omraade (impedimentomraadet)
omkring Mandalen,
naevnte grcense paa vestsiden
av Mandalen indtil Kjerringdalselven,
denne elv og Mandalselven indtil
utlopet i Kaaf jorden, videre Kaaf jorden,
Lyngenfjorden, Ulfsfjorden, Grotsundet,
Tromsosundet og Balsfjorden
indtil Holeelvens munding, videre denne
elv og Storvandet til dettes sondre
ende og derfra en ret linje til Lillevandets
nordre ende, dette vand og baskken,
som derfra länder ut i Svensborgelven,
denne elv, Fjeldfröskvandet til
dets ostligste bugt en kilometer sondenfor
gaarden Osterli, laveste sänkning i

till Skarbsekkens utflöde i Tamokelven,
denna älv till Maalselven, denna älv
till Andselvens mynning, denna älv
och Andsvandet till dettas västra ända,
landsvägen till gården Sseterli och vidare
den bäck, som rinner förbi samma
gård, fram till Tömmerelven, denna
älv„ Reisvandet, Reisenfjorden till Sköelvens
mynning, sagda älv och Skövandet,
därifrån Salangseidets lägsta
sträckning till Rörelvens sammanflöde
med Grönlielven, sistnämnda älv, Rörvandet
(Röyrbakvatnet), Löksebotnelven,
Löksefjorden, Salangen och Sagfjorden
till Sagelvens mynning, vidare den nya
landsvägen över Lavangseidet till Aa vid
Lavangen, denna fjord, Astafjorden,
Gratangen och Gratangsbotn till Storelvens
mynning, denna älv och Mellemvaselven
till Storvandet (Övrevand),
denna sjö till dess sydöstra bukt, därifrån
en rät linje till en punkt på gränsen
mellan Nordlands och Troms fylken,
belägen två kilometer väster om Rocmes
topp, nämnda fylkesgräns till riksgränsen
vid riksröset n:r 268 samt riksgränsen
till riksröset n:r 302.

Trakter, som skola begagnas i samband
med vissa delar av betesområdet i fylket.

2 §•

I samband med det i 1 § beskrivna
betesområde skola, på sätt i 4 § när -

Österliskaret til Skarbsekkens utlop i
Tamokelven, denne elv til Maalselven,
denne elv til Andselvens munding,
denne elv og Andsvandet til dettes
vestre ende, landeveien til gaarden Sseterli
og videre den bäsk, som rinder förbi
nsevnte gaard, frem til Tömmerelven,
denne elv, Reisvandet, Reisenf jorden til
Skoelvens munding, denne elv og Skovandet,
derfra Salangseidets laveste
sinkning til Rörelvens sammenlop med
Grönlielven, denne elv, Rorvandet (Royrbakvatnet),
Loksebotnelven, Loksefjorden,
Salangen og Sagfjorden til Sagelvens
munding, videre den nye landevei over
Lavangseidet til Aa ved Lavangen, denne
fjord, Astafjorden, Gratangen og Gratangsbotn
til Storelvens munding, denne
elv og Melleinvaselven til Storvandet (Övrevand),
dette vand til dets sydostre bugt,
derfra en ret linje til et punkt i grsensen
mellem Nordland og Troms fylker, beliggende
to kilometer vest for Rocmes top,
nsevnte fylkesgrsense til riksgrsensen ved
riksros nr. 268 samt riksgrsensen til
riksros nr. 302.

Trakter, som skal benyttes i förbindelse
med visse deler av beiteomraadet i fylket.

§ 2.

I förbindelse med det i § 1 beskrevne
beiteomraade skal benyttes til renbeit -

in are bestämmes, följande trakter begagnas
till renbetning:

a) en trakt i Ankenes härad i Nordlands
fylke med följande gränser:

gränsen mellan Nordlands och Troms
fylken från riksröset n:r 268 till en punkt
belägen en kilometer öster om Grsesvatnets
östra strand, därifrån en rät
linje till Bukkefjellets högsta topp (1,146),
en linje rakt i söder tvärs över Bukkedalen
till fjällstupet på dalens södra
sida, fjällstupet väster- och söderut förbi
Storebalaks topp (763) till Lillebalaks topp
(572), därifrån en rät linje över sydvästra
ändan av Nedre Jernvand till Haugfjellets
stup, därifrån detta fjällstup mot väster
samt Store Haugfjellets och Raubergets
stup mot väster och söder och vidare
Trangdalsfjellets västra, södra och östra
stup fram till den strax i nordväst om
Norddalsbron belägna sjön (433), därifrån
en rät linje till norra ändan av
den mellan Björnefjells station och Björnefjellet
belägna sjön (464), denna sjö till
dess sydöstra ända, vidare en rät linje
till den punkt på riksgränsen, där denna
skäres av den bäck som från väster infaller
i Vassijaure samt riksgränsen till
riksröset n:r 268;

b) en trakt i Ankenes härad med följande
gränser:

räta linjer från en punkt på gränsen
mellan Nordlands och Troms fylken, belägen
två kilometer väster om Rocmes
topp, till Örnfjellets högsta topp (676),

ning nedenfor anferte trakter paa saadan
maate, som nsermere angives i § 4:

a. En trakt i Ankenes herred i Nordland
fylke med felgende gränser:

Grsensen niellera Nordland og Troms
fvlker fra riksres nr. 268 til et punkt
beliggende eu kilometer ©stentor Grsesvatnets
©stre strand, derfra eu ret linje
til Bukkefjellets heieste top (1146), en
linje ret mot syd tvers over Bukkedalen
til fjeldstupet paa dalens sendre side,
fjeldstupet vest- og sydover förbi Storebalaks
top (763) til Lillebalaks top (572),
derfra en ret linje over Nedre Jern vands
sydvestra ende til Haugfjellets stup, derfra
dette fj eldstup mot vest og Store Haugfjellets
og Raubergets stup mot vest og
syd og videre Trangdalsfjellets vestre,
sen dre og ©stre stup frem til vandet
(433) straks nordvest for Norddalsbroen,
derfra en ret linje til nordre ende av
vandet (464) niellera Bjernefjell station
og Bjernefjellet, dette vand til dets sydöstra
ende, videre en ret linje til det
punkt paa riksgrsensen, hvor denne
skjaeres av den brak, som fra vest rinder
ut i Vassijaure, samt riksgraansen til
riksres nr. 268.

b. En trakt i Ankenes herred med
felgende gränser:

Rette linjer fra et punkt i gr sen sen
niellera Nordland og Troms fylker, beliggende
to kilometer vest for Rocmes
top, til Örnfjellets heieste top (676), over

över Lasigasvatnet till utloppet för den
tjärn, som ligger omedelbart öster om
nämnda sjö, och till en punkt på omförmälda
fylkesgräns, belägen eu kilometer
väster om Graesvatnets västra strand,
samt fylkesgränsen till ovannämnda punkt
två kilometer väster om Rocmes topp;

c) en trakt i Karesuando socken i
Sverige, här benämnd Peldsa, med följande
gränser:

en rät linje från riksröset n:r 293 till
Nirjijokks och Kummajokis sammanflöde,
därifrån sistnämnda älv och Kummajärvi
till riksröset n:r 289 samt vidare
riksgränsen till riksröset n:r 293;

d) en trakt i Karesuando socken, här
benämnd norra Salmijärvi, med följande
gränser:

Rostojaure från riksröset n:r 287 till
utloppet av den från Åmakvardo kommande
bäcken, därifrån räta linjer till
den med höjdsiffran 809,4 betecknade
fjälltoppen, till den punkt, där den från
sjön med höjdsiffran 883,3 rinnande
bäcken utfaller i Jukkijoki, och till Salmijokis
östligaste krök, vidare sistnämnda
älv samt Ala Salmijärvi och Yli Salmijärvi
till riksröset n:r 285 samt därifrån
riksgränsen till riksröset n:r 287;

e) en trakt i Karesuando socken, här
benämnd södra Salmijärvi, med följande
gränser:

Yli Salmijärvi och Ala Salmijärvi från
riksröset n:r 285 samt Salmijoki till dess
sammanflöde med Korvijoki, denna älv,

Lseigasvatnet til utlopet av det tjern,
som ligger umiddelbart ostenfor na;vide
vand, og til et punkt i nsevnte fylkesgramse,
beliggende en kilometer vesten -for Graesvatnets vestre strand, samt
fylkesgraensen til ovennaevnte punkt to
kilometer vest for Rocmes top.

c. En trakt i Karesuando sogn i
Sverige, her benaevnt Peldsa, med folgende
gränser:

En ret linje fra riksros nr. 293 til
Nirjijokks og Kummajokis sammenlop,
derfra sidstnaevnte el v og Kummajärvi
til riksros nr. 289 og videre riksgraensen
til riksros nr. 293.

d. En trakt i Karesuando sogn, her
benaevnt Norra Salmijärvi, med folgende
gränser:

Rostojaure fra riksros nr. 287 til utlopet
av bsekken fra Åmakvardo, derfra
rette linjer til den med hoidetallet 809,4
avmerkede fjeldtop, til det sted, hvor
baekken fra den med hoidetallet 883,3
betegnede indsjo falder ut i Jukkijoki,
og til Salmijokis ostligste krok, videre
sidstnaevnte elv samt Ala Salmijärvi og
Yli Salmijärvi til riksros nr. 285 og
derfra riksgraensen til riksros nr. 287.

e. En trakt i Karesuando sogn, her
benaevnt Södra Salmijärvi, med folgende
gränser:

Yli Salmijärvi og Ala Salmijärvi fra
riksros nr. 285 og Salmijoki til denne
elvs sammenlop med Korvijoki, denne

Sinnukkaloinpolo och Korvijärvi till riksröset
n:r 284 samt därifrån riksgränsen
till riksröset n:r 285;

f) en trakt i Jukkasjärvi socken i
Sverige, här benämnd Torneträsk, med
följande gränser:

en rät linje från riksröset n:r 277 till
Tnoptijokks utflöde i Torneträsk, denna
sjö till Pålnovikens innersta bukt och därifrån
en rät linje till riksröset n:r 272 samt
vidare riksgränsen till riksröset n:r 277;

g) en trakt i Jukkasjärvi socken,
här benämnd Njuorajaure, med följande
gränser:

en rät linje från riksröset n:r 272 till
Pålnovikens innersta bukt, vidare Torneträsk,
Njuorajokk, VuolleNjuorajaure och
Paijeb Njuorajaure till riksgränsen två
kilometer söder om riksröset n:r 267 och
därifrån riksgränsen till riksröset n:r272.

Från vilka lappbyar inflyttning kan försiggå.

3 §•

Patt att inflytta med renar i de i 1 och
2 §§ beskrivna områden tillkommer allenast
lappar från Könkämä, Lainiovuoma,
Sarivuoma och Talma lappbyar.

Renantal, Betestid. Renbetesdistrikt.

4 §■

I förenämnda betesområden må ej inkomma
mera än sammanlagt 39,000 renar,
häri icke inbegripna kalvar, som födas
under inflyttningsåret. Av detta antal

elv, Sinnukkaloinpolo og Korvijärvi til
riksros nr. 284 og derfra riksgrsensen til
riksros nr. 285.

f. En trakt i Jukkasjärvi sogn i
Sverige, her benaivnt Torneträsk, med
folgende gränser:

En ret linje fra riksros nr. 277 til
Tnoptijokks utlop i Torneträsk, denne
sjo til Pålnovikens inderste bugt og derfra
en ret linje til riksros nr. 272 samt
videre riksgrtensen til riksros nr. 277.

g. En trakt i Jukkasjärvi sogn, her
benasvnt Njuorajaure, med folgende
gränser:

En ret linje fra riksros nr. 272 til
Pålnovikens inderste bugt, videre Torneträsk,
Njuorajokk, Vuolle Njuorajaure
og Paijeb Njuorajaure til riksgroensen
to kilometer sondenfor riksros nr. 267 og
derfra riksgrmnsen til riksros nr. 272.

Fra hvilke lappebyer indflytning kan
foregaa.

§ 3.

Adgang til åt indflytte med ren i de
i 1 og 2 nsevnte omraader tilkommer
alene lapper fra Könkämä, Lainiovuoma,
Sarivuoma og Talma lappebyer.

Renantal. Beitetid. Renbeitedistrikter.

§ 4.

1 ovennaivnte beiteomraader man ikke
komme ind flere end ialt 39 000 ren,
heri ikke medregnet kalver, som fodes i
indflytningsaaret. Av dette antal er

beräknas 4,200 kunna finna bete i de i
2 § c)—g) omförmälda områden i Sverige.

Av nämnda 39,000 renar må 16,000
beta i de i 1 § och 2 § a) be skrivna

områden under tiden från och
med den 1 maj till och med den 14
juni. De övriga 23,000 må icke inkomma
före den 15 juni. Samtliga renarna
skola vara bortförda från norskt område
före utgången av september.

5 §•

De i 1 § samt 2 § a) och b) beskrivna
betesområden indelas i följande renbetesdistrikt
med de gränser som nedan
omförmälas. I varje särskilt distrikt må
icke inkomma flera renar än i förevarande
. § angives.

A. För vårtiden, vilken, där ej annat
särskilt stadgas, räknas från
och med den 1 maj till och med
den 14 juni (vårdistrikt).

Helligskogen.

Gränser: En rät linje från riksröset
n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö,
därifrån nämnda älv till det ställe,
där den skäres av gränsen för det sammanhängande
vegetationsfria området
(impedimentområdet) omkring Mandalen,
sagda gräns i dess sträckning på västra
sidan av Mandalen till Kjerringdalselven,
denna älv och Mandalselven
till dess utlopp i Kaafjorden, vidare
denna fjord och Lyngenfjorden till Skibotnelvens
mynning, nämnda älv till

4 200 beregnet åt kunne Ande beite i de
i § 2 litr. c—g ntevnte omraader i Sverige.

Av ovennaavnte 39 000 ren kan 16 000
komme ind i de i § 1 og § 2 litr. a
beskrevne omraader i tiden fra og med
1 mai til og med 14 juni. De ovrige
23 000 ren maa ikke komme ind för
den 15 juni. Samtlige ren maa vsere
bortfort fra norsk omraade for utgången
av september.

§ 5.

De i § 1 og § 2 litr. a og b beskrevne
omraader inddeles i folgende
renbeitedistrikter med gränser som nedenfor
angives. I hvert distrikt maa
ikke indkomme flere ren end i denne §
anfores.

A. For vaartiden, som, hvor ikke
andet angives, regnes fra og med
1 mai til og med 14 juni (vaardistrikter).

Helligskojen.

Gränser: En ret linje fra riksros nr.
302 til Mandalselvens överste kildesjo,
derfra nsevnte elv til det sted, hvor
den skjseres av grmnsen for det sammenhsengende
vegetationsfrie omraade
(impedimentomraadet) omkring Mandalen,
nrnvnte grrnnse paa vestsiden av
Mandalen indtil Kjerringdalselven, denne
elv og Mandalselven indtil utlopet i
Kaafjorden, videre denne fjord og Lyngenfjorden
til Skibotnelvens munding,
denne elv til mundingen av Didnojokka,

mynningen av Didnojolika, denna älv
till dess utlopp ur Didnojavrre, därifrån
en rät linje till riksröset n:r 301 samt
riksgränsen till riksröset n:r 302.

Högsta renantal: 1,700.

Rieppe.

Gränser: En rät linje från riksröset
n:r 301 till Didnojokkas utlopp ur Didnoj
avrre, Didnojokka, Skibotnelven till
Lavkkajokkas (Loakkajoklias) mynning,
sistnämnda älv och Lavkaj avrre (Loakkajavrre)
till dess sydvästra ända, därifrån
räta linjer till Reppovarres högsta topp,
Salorassas högsta topp och över Goallaroaivves
topp till riksgränsen samt denna
gräns till riksröset n:r 301.

Högsta renantal: 700.

Horsnesfjellet.

Gränser: Räta linjer från Nuorttavuovddevarres
(Nuortavuovddes) högsta
topp till Falsnesfjellets högsta topp och
till den punkt vid Storfjordens strand,
där rågången mellan gårdarna n:r 46
Falsnes och n:r 47 Bentsjord stöter till
fjorden, vidare denna fjord till rågången
mellan gårdarna n:r 51 Berg och n:r 52
Hatten samt därifrån räta linjer till
Hattefjellets högsta topp och Nuorttavuovddevarres
högsta topp.

Högsta renantal: 150.

Markusfjellet.

Gränser: Räta linjer från riksgränsen
vid Goallaroaivve till Salorassas högsta
topp, Reppovarres högsta topp, sydvästra
ändan av Lavkkajavrre (Loakkajavrre),

2—185000

denne elv til dens utlop av Didnoj avrre,
derfra en ret linje til riksros nr. 301 og
riksgraensen til riksros nr. 302.

Hoieste renantal: 1 700.

Rieppe.

Grcenser: En ret linje fra riks ros nr.
301 til Didnojokkas utlop av Didnojavrre,
Didnoj okka, Skibotnelven til Lavkkajokkas
(Loakkajokkas) munding, denne
elv og Lavkkajavrre (Loakkajavrre) til
dettes sydvestre ende, derfra rette linjer
til Reppovarres hoieste top, Salorassas
hoieste top og over Goallaroaivves top
til riksgraensen samt riksgraensen til riksros
nr. 301.

Hoieste renantal: 700.

Horsnesfjellet.

Grcenser: Rette linjer fra Nuorttavuovddevarres
(Nuortavuovddes) hoieste top til
Falsnesfjellets hoieste top og til Storfjorden
ved eiendomsgraensen mellem g.
nr. 46 Falsnes og g. nr. 47 Bentsjord,
videre denne fjord til eiendomsgraensen
mellem g. nr. 51 Berg og g. nr. 52
Hatten og derfra rette linjer til Hattefjellets
hoieste top og til Nuorttavuovddevarres
hoieste top.

Hoieste renantal: 150.

Markusfjellet.

Grcenser: Rette linjer fra riksgraensen
ved Goallaroaivve til Salorassas hoieste
top, Reppovarres hoieste top, Lavkkajavrres
(Loakkajavrres) sydvestre ende, de

högsta topparna på Vesegasvarre, Nuortavuovddevarre
och Hattefjellet samt
den punkt vid Storfjordens strand, där
rågången mellan gårdarna n:r 51 Berg
och n:r 52 Hatten stöter till densamma,
Storfjorden till mynningen av Storfjordelven
(Lvngselven, Signalelven), denna
älv och Paraselven till den nedersta av
de två sjöar, från vilka sistnämnda älv
kommer, därifrån en rät linje till riksröset
n:r 293 på Gapovarre samt riksgränsen
till Goallaroaivve.

Högsta renantal: 500.

Lyngsäalen.

Gränser: Storfjorden från mynningen
av Storfjordelven till Lyngenfjorden,
denna fjord till landsvägen över Lyngseidet,
denna väg till Kjoselvens krök,
Kjoselven, Kjosen, Ulfsfjorden, Sörfjorden
till en punkt på stranden under
Skarvknausen en kilometer söder om
gården Holmebugt, därifrån eu rät linje
till Balgesvarres högsta topp, vidare
gränsen mellan Sörfjords och Lyngens
härader till Biellogaisses högsta topp,
därifrån räta linjer till Davgelmkkes
topp och övre ändan av rågången mellan
gårdarna Sommersset och Mselen,
nämnda rågång ned till Storfjordelven
och denna älv till Storfjorden.

Högsta renantal: 350.

Rendalen.

Gränser: Lyngenf jorden norrut från
landsvägen över Lyngseidet, Ulfsfjorden,
Kjosen, Kjoselven till dess krök vid

heieste topper paa Vesegasvarre, Nuorttavuovddevarre
og Hattefjellet samt Storfjordens
strand ved eiendomsgraensen
mellem g. nr. 51 Berg og g. nr. 52
Hatten, Storfjorden til mundingen av
Storfjordelven (Lyngselven, Signalelven),
denne elv og Paraselven til det nederste
av de to vand, hvorfra Paraselven kommer,
derfra en ret linje til riksros nr.
293 paa Gapovarre og riksgraensen til
Goallaroaivve.

Heieste renantal: 500.

Lyngsäalen.

Grcenser: Storfjorden fra mundingen
av Storfjordelven til Lyngenf jorden, denne
fjord til landeveien over Lyngseidet,
denne vei til Kjoselvens krok, Kjoselven,
Kjosen, Ulfsfjorden, Serfjorden til et
punkt paa stranden under Skarvknausen
en kilometer sendenfor gaarden Holmebugt,
derfra en ret linje til Balgesvarres
heieste top, videre grmnsen mellem Sorfjord
og Lyngen herreder til Biellogaisses
heieste top, derfra rette linjer til
Davgelaakkes top og evre ende av eiendomsgraensen
mellem gaardene Sommersset
og Mselen, denne grsense ned til Storfjordelven
og denne elv til Storfjorden.

Heieste renantal: 350.

Rendalen.

Grcenser: Lyngenf jorden nordover fra
landeveien over Lyngseidet, Ulfsfjorden,
Kjosen, Kjoselven til dens krok ved oven -

ovannämnda landsväg och denna väg
till Lyngenfjorden.

Högsta renantal: 150.

Laksélvdalen.

Gränser: Rågången mellan gårdarna
Sommersset och Mselen från den punkt,
där denna stöter till Storfjordelven, fram
till dess ändpunkt, därifrån räta linjer till
Davgelsekkes topp och Biellogaisses högsta
topp, vidare gränsen mellan Sörfjords
och Lyngens härader till Balgesvarres högsta
topp, därifrån en rät linje till en punkt
vid Sörfjordens strand under Skarvknausen
en kilometer söder om gården
Holmebugt, vidare Sörf jorden och Sjövasbotn,
därifrån en rät linje till Laksvandets
östra ända, nämnda sjö, Laksvandselven,
Balsfjorden till Nordkjoselvens mynning,
denna älv till dess krök mellan- gårdarna
Elvekroknes och Övergaard, därifrån
en rät linje till Balsfjordelvens
källbäck vid Övergaard, denna bäck,
Balsfjord el ven och Storfjordelven till rågången
mellan Sommersset och Mselen.

Högsta renantal: 200.

Andersdalen.

Gränser: Gränsen mellan Balsfjords
och Sörfjords härader från den punkt,
där denna gräns skäres av en rät linje
mellan Sjövasbotn och Laksvandets östra
ända, fram till Björnskartinden, därifrån
eu rät linje till Divrrevarrebsekkens utlopp
i Björnskarelven, denna älv till en punkt
rakt väster om gården Storslaatten, därifrån
en rät linje till Ram fjordens nord -

nsevnte landevei og denne vei til Lyngenfj
orden.

It fleste renantal: 150.

Laksélvdalen.

Grcenser: Eiendomsgrsensen niellera

gaardene Sommersset og Maelen fra Storfjordelven
til dens endepunkt, derfra
rette linjer til Davgelsekkes top og Biellogaisses
hoieste top, videre grsensen niellera
Sarf jord og Lyngen herreder til Balgesvarres
hoieste top, derfra en ret linje til
et punkt paa Sarf jordens strand under
Skarvknausen en kilometer sondenforgaarden
Holmebugt, videre Sorfjorden og Sjovasbötn,
derfra en ret linje til Laksvandets
ostre ende, dette vand, Laksvandselven,
Balsfjorden til Nordkjoselvens
munding, denne elv til kroken
mellem gaardene Elvekroknes og Övergaard,
derfra en ret linje til Balsfjordelvens
tillop ved Övergaard, denne bsek,
Balsfjordelven og Storfjordelven til eiendomsgrsensen
mellem Sommersset og
Maelen.

It meste renantal: 200.

Andersdalen.

Grcenser: Grsensen mellem Balsfjord
og Sarf jord herreder fra det punkt, hvor
denne grsense skjseres av en ret linje
mellem Sjovasbotn og Laksvandets ostre
ende, til Björnskartinden, derfra en ret
linje til Divrrevarrebsekkens munding i
Björnskarelven, denne elv til et punkt
ret i vest for gaarden Storslaatten, derfra
eu ret linje til Ramfjordens nord -

ligaste bukt, nämnda fjord, Balsfjorden
till Laksvandselvens mynning, denna älv
och Laksvandet samt den räta linjen mellan
Laksvandets östra ända och Sjövasbotn
fram till omförmälda häradsgräns.

Högsta renantal: 250.

Tromsdalen.

Gränser: Ulfsfjorden från Breivikelvens
mynning, Grötsundet, Tromsösundet,
Balsfjorden, Ramfjorden till dess nordligaste
bukt, därifrån en rät linje till en
punkt i Björnskarelven rakt väster om
gården Storslaatten, nämnda älv och
Breivikelven till Ulfsfjorden.

Högsta renantal: 500.

Tamok.

Gränser: Paraselven från den punkt,
där denna skäres av en rät linje mellan toppen
av Paras och Vasdalstindens högsta
topp, fram till dess sammanflöde med
Storfjordelven, denna älv till Balsfjordelvens
mynning, sistnämnda älv och dess
källbäck till Övergaard på Balsfjordeidet,
därifrån en rät linje till Nordkjoselvens
krok mellan Övergaard och Elvekroknes,
nämnda älv till Tamokvandet och
denna sjö till dess södra ända, därifrån
en linje rakt i söder till Tamokelven,
denna älv till Rostaelven, denna älv
genom Lille Rostavand till Tverelvens
mynning, sistnämnda älv till den punkt,
där den skäres av en rät linje från
Vasdalstindens högsta topp över högsta
toppen på Gallagaibbe (fjället mellan
Dopparcacca och översta delen av Tver -

ligste bugt, denne fjord, Balsfjorden til
Laksvandselvens munding, denne elv og
Laksvandet samt den rette linje niellera
Laksvandets ostre ende og Sjovasbotn
indtil ovennsevnte herredsgrsense.

Hsieste renantal: 250.

Tromsdalen.

Gränser: Ulfsfjorden fra Breivikelvens
munding, G rotsundet, Tromsosundet,
Balsfjorden, Ramfjorden til dennes nordligste
bugt, derfra eu ret linje til et
punkt ved Björnskarelven ret i vest for
gaarden Storslaatten, denne elv og Breivikelven
til Ulfsfjorden.

Hsieste renantal: 500.

Tamok.

Grcenser: Paraselven fra det punkt,
hvor den skjseres av en ret linje mellem
toppen av Paras og Vasdalstindens hoieste
top, til dens sammenlop med Storfjordelven,
denne elv til Balsfjordelvens
munding, denne elv og dens tillop til
Övergaard paa Balsfjordeidet, derfra en
ret linje til kroken i Nordkjoselven mellem
Övergaard og Elvekroknes, denne
elv til Tamokvandet og dette vand til
dets sondre ende, derfra en linje ret
mot syd til Tamokelven, denne elv til
Rostaelven, denne elv gjennem Lille
Rostavand til Tverelvens munding, denne
elv til det punkt, hvor den skjseres av
en ret linje fra Vasdalstindens hoieste
top over hoieste top paa Gallagaibbe
(fjellet mellem Dopparcacca og Tverelvdalens
överste del), videre denne rette

elvdalen), vidare denna räta linje till
Vasdalstindens högsta topp och därifrån
ovannämnda räta linje mellan denna
topp och toppen av Paras i dess sträckning
till Paraselven.

Högsta renantal: 150.

Dödesfjellet.

Gränser: Store Rostavand från riksgränsen
till Rostaelvens utflöde, därifrån
räta linjer till vattendelaren i Aslakcacca,
högsta toppen (den trigonometriska
punkten) på mellersta Likkavarre och
södra ändan av det i 12 § b) omförmälda
gärdet i Rostadalen, detta gärde
till Rostaelven, denna älv genom Lille
Rostavand till älvens sammanflöde med
Divielven, denna älv till Skakterelvens
mynning, denna älv och Cuolmnjavrre
till sjöns sydöstra ända, därifrån en rät
linje till riksröset n:r 285 samtriksgränsen
till Store Rostavand.

Högsta renantal: 950.

Sarivoma.

Gränser: Sarivuomejokka från riksgränsen
till Doarrojokkas (Multojokkas)
mynning, sistnämnda älv till sträckningen
för det i 12 § c) omförmälda gärde som
svenska staten äger uppföra från Gaiecaluokta
till Skakterklyftan, nämnda gärdes
sträckning till Gaiccaluokta, denna
vik, Altevandet, Astoj olika och Leinavarnlet
till riksgränsen samt denna gräns
till Sarivuomejokka.

Högsta renantal: 2,000.

linje til Vasdalstindens hoieste top og
derfra o ve nn anm te rette linje mellem
denne top og toppen av Paras indtil
Paraselven.

Hoieste renantal: 150.

Dödesfjellet.

Grcenser: Store Rostavand fra riksgrsensen
til Rostaelvens utlop, derfra
rette linjer til vandskillet i Aslakcacca,
hoieste top (det trigonometriske punkt)
paa midtre Likkavarre og söndra ende
av det i § 12 litr. b omhandlede gjserde
i Rostadalen, dette gjaerde til Rostaelven,
denne elv gjennem Lille Rosta vand til
elvens sammenlop med Divielven, denne
elv til Skakterelvens munding, denne elv
og Cuolmajavrre til vandets sydostre
ende, derfra en ret linje til riksros nr.
285 og riksgrsensen til Store Rostavand.

Hoieste renantal: 950.

Sarivoma.

Grcenser: Sarivuomejokka fra riksgraensen
til Doarrojokkas (Multojokkas) munding,
denne elv til linjen for det i § 12
litr. c omhandlede gjaerde, som den
svenske stat har adgang til åt opfore
fra Gaiccaluokta til Skakterkloften, denne
gjserdelinje til Gaiccaluokta, denne bugt,
Altevandet, Astojokka og Leinavandet
til riksgrsensen samt riksgraansen til
Sarivuomejokka.

Håle ste renantal: 2 000.

Anavasdalen.

Vårtiden räknas i fråga om detta
distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: En rät linje från riksröset

n:r 285 till Öuolmajavrres sydöstra ända,
denna sjö och Skakterelven till dess utlopp
i Divielven, denna älv till Kuelvens
mynning, denna älv till Langfjelltindens
topp, därifrån räta linjer till
Öoardaj avrres södra ända, Gsevletgaisses
(Maddanipas) högsta topp, den lilla sjö
omkring tre kilometer väster om Anavandene,
från vilken en bäck mot nordost
nedrinner i Maddajokka, och Gaibajavrres
(Gaibbejavrres) norra ända, vidare
denna sjö, Gaibajokka(Gaibbejokka)
och Vuomajavrre (Vuobmasjavrre) till
dess östra ända, därifrån en rät linje
till Doarrojokkas (Multojokkas) översta
källsjö, vidare Doarro jokka till dess
sammanflöde med Sarivuomejokka, denna
älv till riksgränsen samt riksgränsen till
riksröset n:r 285.

Högsta renantal: 3,000.

Dessutom må de renar, som anmälts
till sommardistriktet Dividalen men icke
till vårdistriktet Anavasdalen, införas i
sistnämnda distrikt från och med den 15
juni.

Alappen.

Vårtiden räknas i fråga om detta
distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Divielven från Kuelvens

mynning till dess sammanflöde med
Rostaelven, vidare Maalselven till Kir -

Anavasdalen.

Vaartiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23 juni.

Gränser: En ret linje fra riksros

nr. 285 til Cuolmajavrres sydostre ende,
dette vand og Skakterelven til dens utlop
i Divielven, denne elv til Kuelvens
munding, denne elv til Langfjelltindens
top, derfra rette linjer til Coardajavrres
sondre ende, Gsevletgaisses (Maddanipas)
hoieste top, det lille vand omkring
tre kilometer vestenfor Anavandene,
hvorfra en bark länder mot nordost ned
til Maddajokka, og Gaibaj avrres (Gaibbejavrres)
nordre ende, videre dette vand,
Gaibajokka (Gaibbejokka) og Vuomajavrre
(Vuobmasjavrre) til dets ostre
ende, derfra en ret linje til Doarrojokkas
(Multojokkas) överste kildesjo, videre
Doarrojokka til dens sammenlop med
Sarivuomejokka, denne elv til riksgrmnsen
og riksgrsensen til riksros nr.
285.

Hoieste renantal: 3000.

Desuten kan de ren, som er anmeldt
til sommerdistriktet Dividalen, men ikke
til vaardistriktet Anavasdalen, komme
ind i sidstnasvnte distrikt fra og med 15
juni.

Alappen.

Vaartiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23 juni.

Grcenser: Divielven fra Kuelvens

munding til dens sammenlop med Rostaelven,
videre Maalselven til Kirkes -

keselvens mynning, denna älv och dess
tillflöde från passet mellan Gaevletgaisse
(Maddanipa) och Kirkestinden
fram till samma tillflödes källa, därifrån
räta linjer till Gmvletgaisses högsta
topp, Coardajavrres södra ända och Langfjelltindens
topp samt vidare Kuelven
till dess utlopp i Divielven.

Högsta renantal: 450.

Kistefjellet.

Vårtiden räknas i fråga om detta
distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

från den punkt, där denna älv skäres
av det i 12 § c) omförmälda gärde,
fram till dess översta källsjö, därifrån
en rät linje till Vuomajavrres östra ända,
denna sjö, Gaibajokka och Gaibajavrre
till dess norra ända, därifrån räta linjer
till den lilla sjö omkring tre kilometer
väster om Anavandene, från vilken
en bäck mot nordost nedrinner i
Maddajokka, till Gasvletgaisses (Maddanipas)
högsta topp • och till källan för
Kirkeselvens tillflöde från passet mellan
nämnda fjälltopp och Kirkestinden, därifrån
räta linjer till Jiednjaskuppejavrre
Njirpicokkas topp och Fonnelvens källa,
denna älv till dess utflöde i Paavemoelven,
denna älv till Malmelvens mynning,
denna älv till dess källa, därifrån
räta linjer till Bangklettens (Duolljegaisses)
högsta topp (Bangsbotten), samma
fjälls sydligaste topp och skärningspunkten
mellan Skindskarelven och

elvens munding, denne elv og dens tillop
til utspringet i skaret mellem Gsevletgaisse
(Maddanipa) og Kirkestinden, derfra
rette linjer til Gasvletgaisses hoieste
top, Coardajavrres son dre ende og
Langfjelltindens top samt videre Kuelven
til dens utlop i Divielven.

Hoieste renantal: 450.

Kistefjellet.

Vaartiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

fra det punkt, hvor denne elv skjseres
av det i § 12 litr. c omhandlede gjasrde,
frem til dens överste kildesjo, derfra en ret
linje til Vuomajavrres ostre ende, dette
vand, Gaibajokka og Gaibajavrre til
dettes nordre ende, derfra rette linjer til
det lille vand omkring tre kilometer
vestenfor Anavandene, hvorfra en baek
rinder mot nordost ned til Maddajokka,
til Gaevletgaisses (Maddanipas) hoieste top
og til utspringet av Kirkeselvens tillop
i skaret mellem nasvnte fjelltop og Kirkestinden,
derfra rette linjer til Jiednjaskuppejavrre,
Njirpicokkas top og Fonnelvens
utspring, denne elv til dens
utlop i Paavemoelven, denne elv til
Malmelvens munding, denne elv til dens
utspring, derfra rette linjer til Bangklettens
(Duolljegaisses) hoieste top
(Bangsbotten), dette fjells sydligste top
og skjaeringspunktet mellem Skindskarelven
og skoggramsen, videre naevnte elv

skogsgränsen, vidare nämnda älv och
Straumsli-Tverelven till dess utlopp i
Barduelven, denna elv, Altevandet och
Gaiccaluokta samt sträckningen för ovannämnda
gärde fram till Doarrojokka.

Högsta renantal: 500.

Dessutom må de renar, som anmälts
till sommardistriktet Altevand men icke
till vårdistriktet Kistefjellet, införas i
sistnämnda distrikt från och med den
15 juni.

Istinderne.

Vårtiden räknas i fråga om detta distrikt
till och med den 23 juni.

Gränser: Kirkeselvens tillflöde från

passet mellan Gsevletgaisse (Maddanipa)
och Kirkestinden fram till Kirkeselven,
denna älv till dess utflöde i Maalselven,
denna älv till Barduelvens mynning,
denna älv till Straumsli-Tverelvens
mynning, denna älv till Skindskarelvens
mynning, denna älv till skogsgränsen,
därifrån räta linjer till Bangklettens
(Duolljegaisses) sydligaste topp, samma
fjälls högsta topp (Bangsbotten) och
Malmelvens källa, denna älv till dess
utflöde i Paavemoelven, denna älv till
Fonnelvens mynning, denna älv till dess
källa, därifrån räta linjer till Njirpicokkas
topp, Jiednjaskuppejavrre och källan för
Kirkeselvens tillflöde från passet mellan
Garvletgaisse och Kirkestinden.

Högsta renantal: 800.

og Straumsli-Tverelven til dens utlop
i Barduelven, denne elv, Altevandet og
Gaiccaluokta samt linjen for ovennsevnte
gjmrde from til Doarrojokka.

Heieste renantal: 500.

Desuten kan de ren, som er anmeldt
til sommerdistriktet Altevand, men ikke
til vaardistriktet Kistefjellet, kom me ind
i sidstnmvnte distrikt fra og med 15
juni.

Istinderne.

Vaartiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23 juni.

Grcenser: Kirkeselvens tillop fra skaret
niellera Garvletgaisse (Maddanipa) og
Kirkestinden indtil Kirkeselven, denne
elv til dens utlop i Maalselven, denne elv
til Barduelvens munding, denne elv til
Straumsli-Tverelvens munding, denne
elv til Skindskarelvens munding, denne
elv til skoggramsen, derfra rette linjer
til Bangklettens (Duolljegaisses) sydligste
top, samme fjells hoieste top (Bangsbotten)
og Malmelvens utspring, denne
elv til dens utlop i Paavemoelven, denne
elv til Fonnelvens munding, denne elv
til dens utspring, derfra rette linjer til
Njirpicokkas top, Jiednjaskuppejavrre
og utspringet av Kirkeselvens tillop i
skaret mellem Gasvletgaisse og Kirkestinden.

Heieste renantal: 800.

Hjerttinden.

Gränser: Barduelven från Kobbrygelvens
: (Saterelvens) mynning till dess
sammanflöde med Maalselven, denna älv
till Andselvens mynning, denna älv och
Andsvandet till dess västra ända, landsvägen
till gården Söder]i och vidare den
bäck, som rinner förbi samma gård, fram
till Tömmerelven, denna älv, Beisvandet,
Reisenfj ord en till Sköelvens mynning,
sagda älv och Skövandet, därifrån Salangseidets
lägsta sträckning till Rörelvens
sammanflöde med Grönlielven, sistnämnda
älv, Rörvandet (Böyrbakvatnet),
Löksebotnelven, Löksefjorden, Salangen
och Sagfj orden till Salangselvens mynning,
denna älv genom Nedrevandet och Övrevandet
till gården Brandvoll, vidare landsvägen
till bron över Kobbrygelven i närheten
av gården Lian och denna älv till
dess sammanflöde med Barduelven.

Högsta renantal: 800.

Jevnavandet.

Gränser: Leinavandet från riksgränsen
till Astoj okka, denna älv och Altevandet
till mynningen av den bäck, som flyter
genom dalen mellan Salvasskarfjellet och
Kofjellet, nämnda bäck till skogsgränsen,
sagda gräns till riksröset n:r 275 och
riksgränsen till Leinavandet.

Högsta renantal: 900.

Liveltsharet.

Gränser: Sördalselven från Tverelvens
mynning väster om gården Tonset till
dess sammanflöde med Barduelven, denna

3—180090

- Hjerttinden.

Gränser: Barduelven fra Kohbrygelvens
(Saterelvens) munding til sammenlopet
med Maalselven, denne elv til
Andselvens munding, denne elv og
Andsvandet til dettes vestre ende, landeveien
til gaarden Säteri i og videre den
back, som rinder förbi navnte gaard,
frem til Tömmerelven, denne elv, Reisvandet,
Reisenfj orden til Sköelvens munding,
denne elv og Skövandet, derfra Salangseidets
laveste sänkning til Rorelvens
sammenlop med Grönlielven, denne elv,
Rörvandet (Royrbakvatnet), Loksebotnelven,
Loksefjorden, Salangen og Sagfj
orden til Salangselvens munding, denne
elv gjennem Nedrevandet og Gvrevandet
til gaarden Brandvoll, videre landeveien
til broen over Kobbrygelven i närheten
av gaarden Lian og denne elv til dens
sammenlop med Barduelven.

llmeste renantal: 800.

Jevnavandet.

Gränser: Leinavandet fra riksgränsen
til Astoj okka, denne elv og Altevandet
til mundingen av den bak, som rinder
gjennem dalen mellem Salvasskarfjellet
og Kofjellet, denne balk til skoggransen,
denne skoggranse til riksros nr. 275 og
riksgränsen til Leinavandet.

llmeste renantal: 900.

Liveltsharet.

Gränser: Sördalselven fra Tverelvens
munding vestenfor gaarden Tonset til
dens sammenlop med Barduelven, denne

älv till Kobbrygelvens mynning, denna
älv till bron i närheten av gården
Lian, vidare landsvägen till gården
Brandvoll, därifrån Salangselven till
mynningen av Budalselven, denna älv
till mynningen av Doggejolika, denna
älv till vattendelaren vid dess källa
samt därifrån räta linjer till Sneliasttens
högsta topp, Melhusklettens högsta topp
och Tverelvens utlopp i Sördalselven.

Högsta renantal: 400.

Snörlien.

Gränser: Salangselven från gården

Nordre Lund genom Övrevandet och
Nedrevandet till Sagfjorden, denna fjord
till Sagelvens mynning, vidare den nya
landsvägen över Lavangseidet till Aa vid
Lavangen, denna fjord till Spanselvens
mynning, denna älv till Bakdalsbaekkens
mynning, denna bäck till Trosens sydöstligaste
topp (liöjdsiffran 837 på kartbladet
Salangen) och därifrån eu rät
linje till Salangselven vid gården Nordre
Lund.

Högsta renantal: 550.

Stormyrbotn.

Gränser: Riksgränsen från riksröset
n:r 268 till fjällbranterna på Stordalens
västra sida, dessa branter till Röddalselven
omkring en kilometer ovanför dess
mynning, denna älv till dess utflöde i Stordalselven,
denna älv till dess sammanflöde
med Budalselven, vidare Salangselven
till gården Nordre Lund, därifrån
en rät linje till Trosens sydöstligaste

elv til Kobbrygelvens munding, denne
elv til broen i nserheten av gaarden Lian,
videre landeveien til gaarden Brandvoll,
derfra Salangselven til Budalselvens
munding, denne elv til Doggej okkas
munding, denne elv til vandskillet
ved elvens utspring samt derfra rette
linjer til Sneliasttens hoieste top, Melhusklettens
hoieste top og Tverelvens
munding i Sordalselven.

Haieste renantal: 400.

Snarlien.

Gränser: Salangselven fra gaarden

Nordre Lund gjennem Övrevandet og
Nedrevandet til Sagfjorden, denne fjord
til Sagelvens munding, videre den nye
landevei over Lavangseidet til Aa ved Lavangen,
denne fjord til Spanselvens munding,
denne elv til Bakdalsbaskkéns munding,
denne både til Trosens sydostligs te
top (hoidepunkt 837 paa kartbladet Salangen)
og derfra en ret linje til Salangselven
ved gaarden Nordre Lund.

Hoieste renantal: 550.

Stormyrbotn.

Grcenser: Riksgraensen fra riks ros nr.
268 til stupene paa vestsiden av Stordalen,
disse stup til Roddalselven ca.
en kilometer ovenfor dens munding,
denne elv til dens utlop i Stordalselven,
denne elv til dens sammenlop med Budalselven,
videre Salangselven til gaarden
Nordi’e Lund, derfra en ret linje
til Trosens svdostligste top (hoidepunkt

topp (höjdpunkten 837 på kartbladet
Salangen), vidare Bakdalsbmkken till
dess utflöde i Spanselven, denna älv till
Middagselvens (Jalgisaiddebmkkens) mynning,
denna älv till vattendelaren på
Fjordbotneidet, vidare den bäck som
nedrinner i Gratangsbotn, denna senare
till Storelvens mynning, denna älv och
Mellemvaselven till Storvandet (Övrevand),
denna sjö till dess sydöstra bukt,
därifrån en rät linje till en punkt på
gränsen mellan Nordlands och Troms
fylken belägen två kilometer väster om
Rocmes topp samt nämnda fylkesgräns
till riksröset n:r 268.

Högsta renantal: 300.

Gratangen.

Gränser: Den bäck, som från Fjordbotneidet
nedrinner i Gratangsbotn, från
bäckens mynning till vattendelaren på
Fjordbotneidet, vidare Middagselven till
dess utflöde i Spanselven, denna älv till
dess utflöde i Lavangen, denna fjord,
Astafjorden, Gratangen och Gratangsbotn
till mynningen av ovannämnda bäck
från Fjordbotneidet.

Högsta renantal: 400.

Harj ang eu.

Gränser: Gränsen mellan Nordlands
och Troms fylken från riksröset n:r 268
till eu punkt belägen en kilometer öster
om Graesvatnets östra strand, därifrån
en rät linje till Bukkefjellets högsta topp
(1,146), en linje rakt i söder tvärs
över Bukkedalen till fjällstupet på da -

837 paa kartbladet Salangen), videre
Bakdalsbmkken til dens munding i Spanselven,
denne el v til Middagselvens (Jalggisaiddebfekkens)
munding, denne elv til
vandskillet paa Fjordbotneidet, videre
baekken ned til Gratangsbotn, denne
fjordbotn til Storelvens munding, denne
elv og Mellemvaselven til Storvandet
(Ovrevand), dette vand til dets sydostre
bugt, derfra en ret linje til et punkt i
greensen mellem Nordland og Troms fylker,
beliggende to kilometer vest for
Rocmes top, og naevnte fylkesgnense til
riksros nr. 268.

Heieste renantal: 300.

Gratangen.

Gränser: Blek ken, som fra Fjordbotneidet
länder ned til Gratangsbotn, fra
dens munding til vandskillet paa Fjordbotneidet,
videre Middagselven til dens
munding i Spanselven, denne elv til
dens munding i Lavangen, denne fjord,
Astafjorden, Gratangen og Gratangsbotn
til mundingen av ovenmevnte bäsk fra
Fjordbotneidet.

H(fleste renantal: 400.

Harjangen.

Gränser: Gramsen mellem Nordland
og Troms fylker fra riksros nr. 268 til
et punkt beliggende en kilometer ostenfor
Gnesvatnets ostre strand, derfra en
ret linje til Bukkefjellets hoieste top
(1 146), en linje ret mot syd tvers over
Bukkedalen til fjellstupet paa dalens

lens södra sida, fjällstupet väster- och
söderut förbi Storebalaks topp (763) till
Lillebalaks topp (572), därifrån en rät
linje över sydvästra ändan av Nedre
Jern vand till Haugfjellets stup, därifrån
detta fjällstup mot väster samt Stora
Haugfjellets och Raubergets stup mot
väster oöh söder och vidare Trangdalsfjellets
västra, södra och östra stup fram
till den strax i nordväst om Norddalsbron
belägna sjön (433), därifrån en rät linje
till norra ändan av den mellan Björnefjells
station och Björnefjellet belägna
sjön (464), denna sjö till dess sydöstra
ända, vidare en rät linje till den punkt
på riksgränsen, där denna skäres av den
bäck som från väster infaller i Vassijaure,
samt riksgränsen till riksröset n:r 268.

Högsta renantal: 300.

B. För sommartiden, vilken, där
ej annat särskilt stadgas, räknas
från och med den 15 juni till och
med den 30 september (sommardistrikt).

Nordn esset.

Gränser: En rät linje från riksröset
n:r 302 till Mandalselvens översta källsjö,
därifrån nämnda älv till det ställe,
där den skäres av gränsen för det sammanhängande
vegetationsfria området
(impedimentområdet) omkring Mandalen,
sagda gräns i dess sträckning på västra
sidan av Mandalen till Kjerringdalselven,
sistnämnda älv och Mandalselven
till dess utlopp i Kaafjorden, vidare

son dre side, fjellstupet vest- og sydover
förbi Storebalaks top (763) til Lillebalaks
top (572), derfra en ret linje over Nedre
Jernvands sydvestre ende til Haugfjellets
stup, derfra dette fjellstup mot vest og
Store Haugfjellets og Raubergets stup mot
vest og syd og videre Trangdalsfjellets
vestre, sondre og ostre stup frem til
vandet (433) straks nordvest for Norddalsbroen,
derfra en ret linje til nordre
ende av vandet (464) mellem Bjornefjell
station og Björnefjellet, dette vand til
dets sydostre ende, videre en ret linje
til det punkt paa riksgrsensen, hvor
denne skjseres av den bak, som fra vest
rinder ut i Vassijaure, samt riksgrsensen
til riksros nr. 268.

Ileieste renantal: 300.

B. For sommertiden, som, hvor ikke
andet angives, regnes fra og med
15 juni til og med 30 september
(so mm er distrikter).

Nordnesset.

Grcenser: Fn ret linje fra riksros nr. 302
til Mandalselvens överste kildesjo, derfra
nsevnte elv til det sted, hvor den skjseres
av gi’sensen for det sammenhaengendevegetationsfrie
omraade (impedimentomraadet)
omkring Mandalen, nsevnte grsense paa
vestsiden av Mandalen indtil Kjerringdalselven,
sidstnsevnte elv og Mandalselven
indtil utlopet i Kaaf jorden, videre
denne fjord og Lyngenfjorden til Ski -

denna fjord och Lyngenfjorden till Skibotnelvens
mynning, nämnda älv och
Galggojavrre till denna sjös södra ända,
därifrån en linje rakt i söder till riksgränsen
samt riksgränsen till riksröset
n:r 302.

Högsta renantal: 2,600.

Falsnesfjellet.

Gränser: En linje rakt mot norr från
riksgränsen till Galggojavrres södra ända,
denna sjö och Skibotnelven till dess utflöde
i Lyngenf jorden, denna fjord och
Storfjorden till rågången mellan gårdarna
n:r 51 Berg och n:r 52 Hatten, därifrån
räta linjer till högsta topparna på Hattefjellet,
Nuorttavuovddevärre och Vesegasvarre,
till Lavkkajavrres sydvästra ända
och vidare till högsta topparna på Reppovarre
och Salorassa samt över Goallaroaivves
topp till riksgränsen och vidare
denna gräns till ovannämnda punkt rakt
söder om Galggojavrres södra ända.

Högsta renantal: 900.

M arbus fj diet.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Markusfjellet.

Högsta renantal: 1,600.

Lyngsdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Lyngsdalen.

Högsta renantal: 1,200.

Rendalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Rendalen.

Högsta renantal: 550.

botnelvens munding, denne elv og Galggojavrre
til dette vands sondre ende,
derfra en linje ret mot syd til riksgraensen
og riksgrasnsen til riksros nr.
302.

Hoieste renantal: 2 600.

Falsnesfjellet.

Gränser: En linje ret mot nord fra
riksgrsensen til Galggojavrres son dre
ende, dette vand og Skibotnelven til dens
munding i Lyngenf jorden, denne fjord
og Storfjorden til eiendomsgraensen mellem
g. nr. 51 Berg og g. nr. 52 Hatten,
derfra rette linjer til de hoieste topper
paa Hattefjellet, Nuorttavuovddevarre og
Vesegasvarre, til Lavkkajavrres sydvestre
ende og videre til de hoieste topper paa
Reppovarre og Salorassa samt over
Goallaroaiwes top til riksgrasnsen og
riksgraensen til ovennaevnte punkt ret

syd for Galggojavrres son dre ende.

Hoieste renantal: 900.

Markusfjellet.

Grcenser: Samme gramse!'' som for

vaardistriktet Markusfjellet.

Hoieste renantal: 1 600.

Lyngsdalen.

Grcenser: Samme graenser som for

vaai''distriktet Lyngsdalen.

Hoieste renantal: 1 200.

Rendalen.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Rendalen.

Hoieste renantal: 550.

Lakselvdalen.

Gränser: S^mma gränser som för vårdistriktet
Lakselvdalen.

Högsta renantal: 1,050.

Stormheimen.

Gränser: Sjövasbotn, Sörfjorden och
Ulfsfjorden till Breivikelvens mynning,
denna älv och Björnskarelven till Divrrevarrebmkkens
mynning, därifrån en rät
linje till Björnskartinden, vidare gränsen
mellan Sörfjords och Balsfjords härader
till den punkt, där denna gräns skäres
av en rät linje mellan Laksvandets östra
ända och Sjövasbotn, samt nämnda linje
till Sjövasbotn.

Högsta renantal: 650.

Andersdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Andersdalen.

Högsta renantal: 1,000.

Tromsdalen.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Tromsdalen.

Högsta renantal: 1,800.

Rosta.

Gränser: Eu rät linje från riksröset
n:r 293 på Gapovgrre till den nedersta
av de två sjöar, från vilka Paraselven
kommer, nämnda älv till den punkt,
där den skäres av en rät linje mellan
toppen av Paras och Vasdalstindens
högsta topp, denna linje till sistnämnda
fjälltopp, därifrån en rät linje över
Gallagaibbes högsta topp till Tverelven,

Lakselvdalen.

Gränser: Samme gram ser som for

vaardistriktet Lakselvdalen.

Heieste renantal: 1 050.

Stormheimen.

Gränser: Sjövasbotn, Sorfjorden og
Ulfsf jorden til Breivikelvens munding,
denne elv og Björnskarelven til Divrrevarrebaekkens
munding, derfra en ret
linje til Björnskartinden, videre graensen
mellem Sorfjord og Balsfjord herreder
til det punkt, hvor denne gramse skjaeres
av eu ret linje mellem Laksvandets
ostre ende og Sjövasbotn, samt denne
linje til Sjövasbotn.

Heieste renantal: 650.

Andersdalen.

Gramser: Samme gränser som for

vaardistriktet Andersdalen.

Hoieste renantal: 1 000.

Tromsdalen.

Gränser: Samme gränser som for

vaardistriktet Tromsdalen.

Hoieste renantal: 1 800.

Rosta.

Gränser: En ret linje fra riksros nr.
293 paa Gapovarre til det nederste av
de to vand, livorfra Paraselven kommer,
denne elv til det punkt, hvor den skjaeres
av eu ret linje mellem toppen av Paras
og Vasdalstindens hoieste top, denne
linje til sidstnaevnte top, derfra en ret
linje over Gallagaibbes hoieste top til
Tverelven, denne elv til dens munding i

denna älv till dess utflöde i Rostaelven,
denna älv till det i 12 § b) omförmälda
gärdet i Rostadalen, nämnda gärde till
dess södra ända, därifrån räta linjer
till högsta toppen (den trigonometriska
punkten) på mellersta Likkavarre, vattendelaren
i Aslakcacca och Rostaelvens
utflöde ur Store Rostavand, denna sjö
till riksgränsen och denna gräns till
riksröset n:r 293.

Distriktet skall tillsammans med trakten
Peldsa utgöra ett gemensamt betesområde.
Betet har beräknats förslå, i
distriktet till 1,600 renar och i Peldsa
till 400 renar, i följd varav sammanlagda
högsta renantalet för det gemensamma
området _ utgör 2,000.

Tamok.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Tamok.

Högsta renantal: 1,500.

Marknes.

Gränser: Tamokvandet, Nordkjoselven
till dess utflöde i Nordkjosen, Nordkjosen
och Balsfjorden till Höleelvens mynning,
vidare denna älv och Storvandet till
sjöns södra ända och därifrån en rät
linje till Lillevandets norra ända, degna
sjö och bäcken, som därifrån rinner till
Svensborgelven, denna älv, Fjeldfröskvandet
till dess östligaste bukt eu kilometer
söder om gården Österli, lägsta
sträckningen i Österliskaret till Skarbaekkens
utflöde i Tamokälveu, denna älv
till en punkt rakt söder om Tamokvan -

Rostaelven, denne elv til det i § 12 litr. b
omhandlede gjaerde i Rostadalen, dette
gjaerde til dets sondre ende, derfra rette
linjer til lioieste top (det trigonometriske
punkt) paa midtre Likkavarre, vandskillet
i Aslakcacca og Rostaelvens utlep av
Store Rostavand, dette vand til riksgraensen
og riksgraensen til riksros
nr. 293.

Distriktet utgjor i förbindelse med
trakten Peldsa et faelles beiteomraade.
Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne
yde beite til 1 600 ren og den svenske
trakt Peldsa til 400 ren, hvorfor det
samlede hmeste renantal for det faelles
omraade er 2 000.

Tamok.

Grcenser: Samme gränser som for

vaardistriktet Tamok.

Ilmeste renantal: 1 500.

Marknes.

Grcenser: Tamokvandet, Nordkjos elven

til dens utlep i Nordkjosen, Nordkjosen
og Balsfjorden indtil Holeelvens
munding, videre denne elv og Storvandet
til dettes sondre ende og derfra en ret
linje til Lillevandets nordre ende, dette
vand og baekken, som derfra rinder ut
i Svensborgelven, denne elv, Fjeldfroskvandet
til dets ostligste bugt en kilometer
sondenfor gaarden 0sterli, laveste
saenkning i 0sterliskaret til Skarbaekkens
utlop i Tamokelven, denne elv til et
punkt ret i syd for Tamokvandets sondre

dets södra ända och därifrån en rät
linje till Tamokvandets södra ända.

Högsta renantal: 600.

Dödesfjellet.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Dödesfjellet.

Distriktet skall tillsammans med trakten
norra Salmijärvi utgöra ett gemensamt
betesområde. Betet har beräknats
förslå, i distriktet till 2,500 renar och i
norra Salmijärvi till 300 renar, i följd
varav sammanlagda högsta renantalet för
det gemensamma området utgör 2,800.

Divldalen.

Sommartiden räknas i fråga om detta
distrikt från och med den 24 juni.

Gränser: en rät linje från riksröset
n:r 285 till Cuolmajavrres sydöstra ända,
denna sjö och Skakterelven till dess utlopp
i Divielven, denna älv till dess
sainmanflöde med Rostaelven, vidare
Maalselven till Kirkeselvens mynning,
denna älv och dess tillflöde från passet
mellan Gmvletgaisse (Maddanipa) och
Kirkestinden fram till samma tillflödes
källa, därifrån räta linjer till Grnvletgaisses
högsta topp, den lilla sjö omkring
tre kilometer väster om Anavandene,
från vilken en bäck mot nordost
nedrinner i Maddaj olika, och Gaibajavrres
norra ända, vidare denna sjö,
Gaibajokka och Vuomajavrre till dess
östra ända, därifrån en rät linje till
Doarrojokkas (Multojokkas) översta källsjö,
vidare Doarrojokka till dess sam -

ende og derfra eu rot linje til Tamokvandets
sondre ende.

Hsieste renantal: 600.

Dödesfjellet.

Gränser: Samme gränser som for

vaardistriktet Dödesfjellet.

Distriktet utgjor i förbindelse med
trakten Norra Salmijärvi et fädles beiteomraade.
Renbeitedistriktet er beregnet
åt kunne yde beite til 2 500 ren og den
svenske trakt Norra ''Salmijärvi til 300
ren, hvorfor det samlede Jwieste renantal
for det faelles omraade er 2 800.

Divldalen.

Sommertiden regnes for dette distrikts
vedkommende fra og med 24 juni.

Grcenser: En ret linje fra riksros nr.
285 til Cuolmajavrres sydostre ende,
dette vand og Skakterelven til dens utlop
i Divielven, denne elv til dens sammenlop
med Bostaelven, vide re Maalselven
til Kirkeselvens munding, denne
elv og dens tillop til utspringet i skaret
mellem Gmvletgaisse (Maddanipa) og
Kirkestinden, derfra rette linjer til Gmvletgaisses
hmeste top, det lille vand omkring
tre kilometer vestenfor Anavandene,
hvorfra en blek länder mot nordost
ned til Maddajokka, og Gaibajavrres
nordre ende, videre dette vand, Gaibajokka
og Vuomajavrre til dets ostre
ende, derfra en ret linje til Doarrojokkas
(Multojokkas) överste kildesjo, videre
Doarrojokka til dens sammenlop med
Sarivuomejokka, denne elv til riks -

manflöde med Sarivuomejolika, denna
älv till riksgränsen samt riksgränsen till
riksröset n:r 285.

Distriktet skall tillsammans med trakten
södra Salmijärvi utgöra ett gemensamt
betesområde. Betet har beräknats
förslå, i distriktet till 5,200 renar och
i södra Salmijärvi till 300 renar, i följd
varav sammanlagda högsta renantalet för
det gemensamma området utgör 5,500.

Altevand.

Sommartiden räknas i fråga om detta
distrikt från och med den 24 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka) från
den punkt, där denna älv skäres av det
i 12 § c) omförmälda gärde, fram till
dess översta källsjö, därifrån en rät
linje till Yuomajavrres östra ända,
denna sjö, Gaibajokka och Gaibajavrre
till dess norra ända, därifrån räta linjer
till den lilla sjö omkring tre kilometer
väster om Anavandene, från vilken
en bäck mot nordost nedrinner i
Maddajokka, till Gaevletgaisses (Maddanipas)
högsta topp och till källan för
Kirkeselvens tillflöde från passet mellan
nämnda fjälltopp och Kirkestinden,
vidare detta tillflöde fram till Kirkeselven,
denna älv fram till dess utflöde
i Maalselven, denna älv till Barduelvens
mynning, denna älv, Altevandet och
Gaiccaluokta samt sträckningen för ovannämnda
gärde fram till Doarrojokka.

Högsta renantal: 4,200.

4—lsaono

graensen og riksgraensen til riksras nr.
285.

Distriktet utgjor i förbindelse med
trakten Södra Salmijärvi et faelles beiteomraade.
Renbeitedistriktet er beregnet
åt kunne yde beite for 5 200 ren og
den svenske trakt Södra Salmijärvi till
300 ren, hvorfor det samlede heieste
renantal for det faelles omraade er 5 500.

Altevand.

Sommertiden regnes for dette distrikts
vedkommende fra og med 24 juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)

fra det punkt, hvor denne elv skjaeres
av det i § 12 litr. c omhandlede gjaerde,
frem til dens överste kildesjo, derfra eu
ret linje til Yuomajavrres ostre ende,
dette vand, Gaibajokka og Gaibajavrre
til dettes nordre ende, derfra rette linjer
til det lille vand omkring tre kilometer
vestenfor Anavandene, hvorfra en bäsk
länder mot nordost ned til Maddajokka,
til Gasvletgaisses (Maddanipas) heieste
top og til utspringet av Kirkeselvens
tillop i skåret mellem naevnte fjelltop
og Kirkestinden, videre dette tillop indtil
Kirkeselven, denne elv til dens utlop
i Maalselven, denne elv til Barduelvens
munding, denne elv, Altevandet og
Gaiccaluokta samt linjen for ovennaevnte
gjserde frem til Doarrojokka.

Heieste renantal: 4 200.

Hjerttinden.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Hjerttinden.

Högsta renantal: 1,300.

Salvasskaret.

Gränser: Leinavandet från riksgränsen
till Astoj olika, denna älv, Altevandet och
Barduelven till dess sammanflöde med
Sördalselven, denna älv till riksröset n:r
272 och riksgränsen till Leinavandet.

Distriktet skall tillsammans med trakten
Tometräsk utgöra ett gemensamt
betesområde. Betet har beräknats förslå,
i distriktet till 3,900 renar och i Torneträsk
till 2,500 renar, i följd varav
sammanlagda högsta renantalet för det
gemensamma området utgör 6,400.

Liveltskaret.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Liveltskaret.

Högsta renantal: 400.

Snörken.

Gränser: Samma gränser som för vårdistriktet
Snörken.

Högsta renantal: 550.

Stor dalen.

Gränser: Sördalselven från riksröset
n:r 272 till Tverelvens mynning väster
om gården Tonset, därifrån räta linjer
till högsta topparna av Melhuskletten
och Snehaetten samt till vattendelaren
vid Doggejokkas källa, denna älv till
dess sammanflöde med Budalselven,
denna älv till dess sammanflöde med

Hjerttinden.

Grcenser: Samme gränser som for

vaardistriktet Hjerttinden.

H(fleste renantal: 1 300.

Salvasskaret.

Grcenser: Leinavandet fra riksgraensen
til Astoj olika, denne elv, Altevandet og
Barduelven til dens sammenlop med
Sördalselven, denne elv til riksros nr.
272 og riksgraensen til Leinavandet.

Distriktet utgjor i förbindelse med

trakten Torneträsk et faelles beiteom raade.

Benbeitedistriktet er beregnet åt
kunne yde beite til 3 900 ren og den
svenske trakt Torneträsk til 2 500 ren,
hvorfor det samlede heieste renantal for
det faelles omraade er 6 400.

Liveltskaret.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Liveltskaret.

Hoieste renantal: 400.

Snörken.

Grcenser: Samme graenser som for

vaardistriktet Snörken.

Heieste renantal: 550.

Stordalen.

Grcenser: Sördalselven fra riksros nr.
272 til Tverelvens munding vestenfor
gaarden Tonset, derfra rette linjer til
de hoieste topper paa Melhuskletten og
Snehaetten samt til vandskillet ved
Doggejokkas utspring, denne elv til
sammenlopet med Budalselven, denne
elv til dens sammenlop med Stordals -

Stordalselven, vidare Salangselven till
gården Nordre Lund, därifrån en rät
linje till Trosens sydöstligaste topp
(höjdpunkten 837 på kartbladet Salangen),
vidare Bakdalsbsekken till dess
utflöde i Spanselven, denna älv till
Middagselvens mynning, denna älv till
vattendelaren på Fj ordbotneidet, vidare
den bäck som nedrinner i Gratangsbotn,
denna senare till Storelvens mynning,
denna älv och Mellemvaselven till Storvandet
(Ovrevand), denna sjö till dess
sydöstra bukt, därifrån en rät linje till eu
punkt på gränsen mellan Nordlands och
.Troms fylken, belägen två kilometer väster
om Roemes topp, vidare räta linjer till
Örnfjellets högsta topp (676), över Lseigasvatnet
till utloppet för den tjärn, som
ligger omedelbart öster om nämnda sjö,
och till en punkt på omförmälda fylkesgräns,
belägen en kilometer väster om
Graasvatnets västra strand, vidare fylkesgränsen
till eu punkt, belägen en kilometer
öster om Grsesvatnets östra strand,
därifrån en rät linje till Bukkefjellets
högsta topp (1,146), en linje rakt i söder
tvärs över Bukkedalen till fjällstupet
på dalens södra sida, fjällstupet västerocli
söderut förbi Storebalaks topp (763)
till Lillebalaks topp (572), därifrån eu
rät linje över sydvästra ändan av nedre
•Jernvand till Haugfjellets stup, därifrån
detta fjällstup mot väster samt Store
Haugfjellets och Raubergets stup mot
väster och söder och vidare Trangdals -

elven, videre Salangselven til gaarden
Nordre Lund, derfra en ret linje til
Trosens sydostligste top (hoidepunkt 837
paa kartbladet Salangen), videre Bakdalsbaekken
til dens munding i Spanselven,
denne elv til Middagselvens munding,
denne elv til vandskillet paa
Fj ordbotneidet, videre baekken ned til
Gratangsbotn, denne fjordbotn til Storelvens
munding, denne elv og Mellemvaselven
til Storvandet (Gvrevand), dette
vand til dets sydostre bugt, derfra en ret
linje til et punkt i graensen niellera Nordland
og Troms fylker, beliggende to kilometer
vest for Roemes top, videre rette
linjer til Grnfjellets hoieste top (676),
over Laaigasvatnet til utlopet av det
tjern, som ligger umiddelbart ostenfor
nsevnte vand, og til et punkt i ovennsevnte
fylkesgraense, beliggende en kilometer
vestenfor Grsesvatnets vestre
strand, videre fylkesgraansen til et punkt,
beliggende en kilometer ostenfor Graasvatnets
ostre strand, derfra en ret linje
til Bukkefjellets hoieste top (1146), en
linje ret mot syd tvers over Bukkedalen
til fjeilstupet paa dalens sondre side,
fjell stupet vest- og sydover förbi Storebalaks
top (763) til Lillebalaks top (572),
derfra en ret linje over Nedre Jern vands
sydvestra ende til Haugfjellets stup,
derfra dette fjellstup mot vest og Store
Haugfjellets og Raubergets stup mot
vest og syd og videre Trangdalsfjellets
vestre, sondre og ostre stup frem til

fjellets västra, södra och östra stup fram
till den strax i nordväst om Norddalsbron
belägna sjön (433), därifrån en rät
linje till norra ändan av den mellan
Björnefjells station och Björnefjellet belägna
sjön (464), denna sjö till dess sydöstra
ända, vidare en rät linje till den
punkt på riksgränsen, där denna skäres
av den bäck som från väster infaller i
Vassijaure, samt riksgränsen till riksröset
n:r 272.

Distriktet skall tillsammans med trakten
Njuorajaure utgöra ett gemensamt
betesområde. Betet har beräknats förslå,
i distriktet till 1,700 renar och i Njuorajaure
till 700 renar, i följd varav sammanlagda
högsta renantalet för det gemensamma
området utgör 2,400. De
renar, som betat i vårdistriktet Gratangen,
må inkomma i sommardistriktet
Stordalen redan den 10 juni.

6 §•

I de i 5 § nämnda renbetesdistrikt
må under tiden från och med den 1 maj
till och med den 30 september ej andra
lappar än svenska äga rätt att låta renar
beta i vidare män än som kan erfordras
under tillåten genomflyttning.

Rent åkning ar.

7 §•

Minst vart tredje år skall landshövdingen,
så framt ej väderleksförhållanden
lägga hinder i vägen, låta verkställa

vandet (433) straks nordvest for Norddalsbroen,
derfra en ret linje til nordre
ende av vandet (464) mellem Bjornefjell
station og Björnefjellet, dette vand
til dets sydostre ende, videre en ret
linje til det punkt paa riksgrsensen,
hvor denne skjseres av den baek, som
fra vest rinder ut i Vassijaure, samt
riksgrsensen til riksros nr. 272.

Distriktet utgjor i förbindelse med trakten
Njuorajaure et fselles beiteomraade.
Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne
yde beite til 1 700 ren og den svenske
trakt Njuorajaure til 700 ren, hvorfor
det samlede lwieste renantal for det fselles
omraade er 2 400. De ren, som bar
beitet i vaardistriktet Gratangen, kan
komme ind i sommerdistriktet Stordalen
allerede den 10 juni.

§ 6.

1 de i § 5 nsevnte renbeitedistrikter
har ikke andre lapper end svenske adgang
til åt la ren beite i tiden fra og med
1 mai til og med 30 september, uten
forsaavidt fornodent er under tillatt
gjennemflytning.

Rentcellinger.

§ 7.

Mindst hvert tredie aar, saafremt veirforholdene
ikke hindrer det, skal landshövdingen
la företa betryggende tselling

tillförlitlig räkning av alla renar inom
de områden som upptagas av de nuvarande
lappbyarna Könkämä, Lainiovuoma,
Sarivuoma och Talma.

Om utgången av räkningen skall
landshövdingen snarast möjligt lämna
fylkesmannen meddelande.

8 §•

För tillsyn därå, att större antal renar
än som är tillåtet icke inkommer i
Norge, äger fylkesmannen befogenhet att
låta vid inflyttningen över riksgränsen
eller senare under flyttningen på norsk
mark verkställa räkning av svenska
renar, där sådan kan utan väsentlig
olägenhet för lapparna hållas.

Renarnas ägare och vaktare äro på
anfordran pliktiga att lämna nödigt biträde
vid räkningen.

Flyttningsvägar.

9 §•

Flyttning med renar till och från följande
renbetesdistrikt skall försiggå längs
vissa flyttningsvägar Dessa äro här nedan
beskrivna, varvid bokstäver och
siffror hänföra sig till motsvarande beteckningar
å två vid denna konvention
fogade kartor (bilagorna n:r 4 och 6).

Där fylkesmannen så prövar erforderligt,
må han efter överenskommelse med
landshövdingen närmare bestämma flyttningsvägs
sträckning samt låta utmärka
eller uppröja densamma.

av alle ren inden de omraader, som utgjor
de nuvmrende lappebyer Könkämä,
Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma.

Om taellingens resultater skal han snarest
mulig meddele fylkesmanden opgave.

§ 8.

Til kontrol med, åt ikke flere ren
end tillatt kommer ind i Norge, har fylkesmanden
adgang til ved indflytningen
over riksgrsensen eller senere under flytningen
paa norsk grund åt la företa
tselling av de svenske ren, naar saadan
kan foretages uten vaesentlig ulempe for
lapperne.

Renens eiere og vogtere er paa forlangende
pligtige til åt yde förnöden bistånd
ved tasllingen.

Flytteveier.

§ 9.

Flytning med ren til og fra folgende
renbeitedistrikter skal foregaa efter bestemte
flytteveier. Disse er her nedenfor
beskrevne. Bokstaver og siffrer refererer
sig til tilsvarende betegnelser paa
to karter, som folger naervasrende konvention
(bilag nr. 4 og 6).

Hvor fylkesmanden finder det paakrsevet,
skal han efter overenskomst med
landshövdingen bestemme flytteveienes
neermere beliggenhet og la dem opmerke
eller oprydde.

A. Vårdistrikt.

Helligskogen.

Ingen bestämd flyttningsväg.

Horsnesfjellet.

Från det i 85 § beskrivna östra områdets
gräns ned i Juovagge (C, 25 c).

Lyngsdalen.

Från östra områdets gräns antingen i
Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen (D11)
genom endera av nämnda dalar, vidare
genom Kitdalen uppe i liden ovanför
gårdarna Grönlien, Heggemoen och 01-derlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen
till gården Kirkenes, dock
med rätt att taga viloplats på Kitdalselvens
norra sida nära mynningen (D1,
35, 36 eller D11, 35, 36), över Storfjordelven,
över mon öster om gården Mselen,
vidare upp i liden mellan nämnda gård
och gården Gjedsten fram till hron över
Gievdnejokka (47, 50), därifrån i liden
ovanför gårdarna till »fjällakseln» ovanför
gården San dö ren, ned till mynningen
av älven från Langdalen (Stallovagge),
utefter stranden förbi Elvevollen, upp
i liden mellan nämnda gård och gården
Skrevollen samt ovanför gårdarna
till Stendalselven (älven som utfaller
vid Seines), över fjällplatån öster om
Ritavarre och Njallavarre fram till
Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför
gårdarna (51, 52, 62, 57), därifrån
antingen till Ungajokka, över Unga -

A. Vaardistrikter.

Helligskogen.

Ingen bestemt flyttevei.

Horsnesfjellet.

Fra det i § 85 heskrevne ostre ornraades
gramse ned i Juovagge (C, 25 c).

Lyngsdalen.

Fra det ostre omraades grsense enten
i Gaskasuorgge (D1) eller i Sördalen
(D11) gjennem den ene eller den anden
av disse daler, videre gjennem Kitdalen
oppe i lien ovenfor gaardene
Granlien, Heggemoen og Olderlund o g
gjennem skogen långs Kirkenesaasen til
gaarden Kirkenes, dog med adgang
til åt ta hvileplads paa Kitdalselvens
nordside naer mundingen (DT, 35, 36
eller D11, 35, 36), over Storfjord elven,

over moen ostenfor gaarden Malen,
videre op i lien mellem gaardene
Mselen og Gjedsten frem til broen over
Gievdnejokka (47, 50), derfra i lien
ovenfor gaardene til fjellakslen ovenfor
gaarden Sandoren, ned til mundingen av
elven fra Ijangdalen (Stallovagge), efter
stranden förbi Elvevollen, op i lien mellem
denne gaard og gaarden Skrevollen
samt ovenfor gaardene til Stendalselven
(elven som falder ut ved Seines),
over fjellplataaet ostenom Ritavarre og
Njallavarre frem til Lyngsdalen omtrent
to kilometer ovenfor gaardene (51, 52,
62, 57), derfra enten til Ungajokka,

cacca till Kvalvikdalen och Goalssevagge
(58) eller längs Lyngsdalen och
fjordstranden till Pollens innersta del,
efter landsvägen förbi Mellemjord och
upp genom Kvalvikdalen till Goalssevagge
(55, 55 a, 58), därifrån genom
Goalssevagge, över vattendelaren till Röddalen,
genom denna dal till Kjosen och
längs stranden ut till Jövikhalvön (59).

Rendalen.

Samma väg som ovan nämnda väg
till distriktet Lyngsdalen fram till Lyngsdalen
(57) [nämligen från östra områdets
gräns antingen i Gaskasuorgge (D1)
eller i Sördalen (Dn) genom endera av
nämnda dalar, vidare genom Kitdalen
uppe i liden ovanför gårdarna Grönlien,
Heggemoen och Olderlnnd samt genom
skogen längs Kirkenesaasen till gården
Kirkenes, dock med rätt att taga viloplats
på Kitdalselvens norra sida nära
mynningen (DT, 35, 36 eller Dn, 35, 36),
över St.orfjordelven, över mon öster om
gården Måleri, vidare upp i liden mellan
nämnda gård och gården Gjedsten
fram till bron över Gievdnejokka (47,
50), därifrån i liden ovanför gårdarna
till »fjällakseln» ovanför gården Sandören,
ned till mynningen av älven från
Langdalen (Stallovagge), utefter stranden
förbi Elvevollen, upp i liden mellan
nämnda gård och gården Skrevollen
samt ovanför gårdarna till Stendalselven
(älven som utfaller vid Seines),
över fjällplatån öster om Ritavarre oeli

over Ungacacca til Kvalvikdalen o g
Goalssevagge (58) eller långs Lyngsdalen
og fjordstranden til bunden av Pollen,
efter landeveien förbi Mellemjord og op
gjennem Kvalvikdalen til Goalssevagge
(55, 55 a, 58), derfra gjennem Goalssevagge,
over vandskillet til Roddalen,
gjennem denne dal til Kjosen og långs
stranden ut til Jovikhalvoen (59).

Rendalen.

Samme vei som ovennsevnte vei til
distriktet Lyngsdalen indtil Lyngsdalen
(57), [nemlig fra det ostre omraades
gramse enten i Gaskasuorgge (D1) eller
i Sördalen (DTI) gjennem den ene eller
den anden av disse daler, videre gjennem
Kitdalen oppe i lien o venfor gaardene
Gronlien, Heggemoen og Olderlund
og gjennem skogen långs Kirkenesaasen
til gaarden Kirkenes, dog
med adgang til åt ta hvileplads paa
Kitdalselvens nordside nasr mundingen
(D1, 35, 36 eller Dn, 35, 36), over
Storfjordelven, over moen ostenfor gaarden
Mselen, videx-e op i lien mellem
gaardene Mselen og Gjedsten frem ti!
broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra
i lien ovenfor gaardene til fjellakslen
ovenfor gaarden Sandoren, ned
til mundingen av elven fi''a Langdalen
(Stallovagge), efter stimnden förbi Elvevollen,
op i lien mellem denne gaard og
gaarden Ski*evollen samt ovenfor gaardene
til Stendalse]ven (elven som faktor
ut ved Seines), over fjellplataaet ostenom

Njallavarre fram till Lyngsdalen omkring
två kilometer ovanför gårdarna
(51, 52, 62, 57)]; från Lyngsdalen antingen
till Ungajokka, över Lngacacca
till Kval vikdalen, över Kvalvikelven,
upp på Goalssevarres östra sluttning och
ned till Lyngseidet på dess högsta punkt
(58, 56) eller längs Lyngsdalen och fjordstranden
till Pollens innersta del samt
efter landsvägen till Lyngseidet (55, 55 a,
56), vidare längs landsvägen till Kjosen,
denna fjords norra strand, förbi Storsteinnes
i liden nordost om gårdarna,
upp längs Storsteinneselven och förbi
Troldvandet till Jaegervandet (64, 65,
67, 68).

Ldkselvdalen.

a. Samma väg som ovan nämnda väg
till distriktet Lyngsdalen fram till bron
över Gievdnejokka (50) [nämligen från
östra områdets gräns antingen i Gaskasuorgge
(D1) eller i Sördalen (Dn) genom
endera av nämnda dalar, vidare genom
Kitdalen uppe i liden ovanför gårdarna
Grönlien, Heggemoen och Olderlund samt
genom skogen längs Kirkenesaasen till
gården Kirkenes, dock med rätt att taga
viloplats på Kitdalselvens norra sida
nära mynningen (D1, 35, 36 eller D11,
35, 36), över Storfjordelven, över mon
öster om gården Maelen, vidare upp i
liden mellan nämnda gård och gården
Gjedsten fram till bron över Gievdnejokka
(47, 50)]; därifrån genom Gievdne -

Ritavarre og Njallavarre frem til Lyngsdalen
omtrent to kilometer ovenfor gaardene
(51, 52, 62, 57)]; fra Lyngsdalen
enten til Ungajokka, over Ungacacca
til Kvalvikdalen, over Kvalvikelven,
op paa Goalssevarres ostre skraaning
og ned til Lyngseidet paa dettes
hoieste punkt (58, 56) eller långs Lyngsdalen
og fjordstranden til hunden av Pollen
og efter landeveien til Lyngseidet (55,
55 a, 56), videre efter landeveien til
Kjosen, denne fjords nordre strand, förbi
Storsteinnes i lien nordost om gaardene,
op långs Storsteinneselven og förbi
Troldvandet til Jaegervandet (64, 65, 67,
68).

Ldkselvdalen.

a. Samme vei som ovennaevnte vei
til distriktet Lyngsdalen indtil broen over
Gievdnejokka (50), [nemlig fra det ostre
omraades graense enten i Gaskasuorgge
(D1) eller i Sördalen (D11) gjennem den
ene eller den anden av disse daler, videre
gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor
gaardene Gronlien, Heggemoen og
Olderlund og gjennem skogen långs
Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes,
dog med adgang til åt ta hvileplads
paa Kitdalselvens nordside naer mundingen
(D[, 35, 36 eller D11, 35, 36),
over Storfjordelven, over moen ostenfor
gaarden Maelen, videre op i lien mellem
gaardene Maelen og Gjedsten frem til
broen over Gievdnejokka (47, 50)]; der -

33.

vagge och Gukkesvagge till Vela i dalens
mynning (60, 61, 73);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen
i nämnda dal, genom Mortensdalen till
Otertindens norra sluttning, över Balsfjordeidet,
genom Tverdalen (94, 95, 96,
97, 98, 99), till Lago och till Lakselvdalens
östra sida (111, 112).

Andersdalen.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen
i nämnda dal, genom Mortensdalen till
Otertindens norra sluttning, över Balsfjordeidet,
genom Tverdalen (94, 95, 96,
97, 98, 99), till Lago, ned till Balsfjordens
strand vid Indre Tomasjord,
längs stranden till Lavangsdalens mynning
(111, 113, 131), upp genomnämnda
dal till Smalavagges mynning och genom
Anderskjseften till Andersdalen (119,
120, 132, 133);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen i
nämnda dal, genom Postdalen, öster om
Övergaard och förbi Storvandet till Lago
(94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) samt
vidare den under a här ovan upptagna
vägen till Andersdalen.

Tromsdalen.

De här ovan under distriktet Andersdalen
upptagna vägarna a och b från
östra områdets gräns till Smalavagge i
Lavangsdalen (120) [nämligen a. från

5—18501)0

fra gjennem Gievdnevagge og Gukkesvagge
til Vela i dalens munding (60,
61, 73).

b. Fra det ostre omraades gramse i
Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden
av dalen, gjennem Mortensdalen til
Otertindens nordre skraaning, over Balsfjordeidet,
gjennem Tverdalen (94, 95,
96, 97, 98, 99), til Lago og til Lakselvdalens
ostside (111, 112).

Andersdalen.

a. Fra det ostre omraades gramse i
Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden
av dalen, gjennem Mortensdalen
til Otertindens nordre skraaning, over
Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen (94,
95, 96, 97, 98, 99), til Lago, ned til
Balsfjordens strand ved Indre Tomasjord,
långs stranden til Lavangsdalens
munding (111, 113, 131), op gjennem
denne dal til mundingen av Smalavagge
og gjennem Anderskjseften til Andersdalen
(119, 120, 132, 133).

b. Fra det ostre omraades gramse i
Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden
av dalen, gjennem Postdalen, ostenom
Övergaard og förbi Storvandet til
Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)
og videre ovennaevnte vei a til Andersdalen.

Tromsdalen.

De ovenfor under distriktet Andersdalen
naevnte veier a og b fra det ostre
omraades gramse indtil Smalavagge i
Lavangsdalen (120), [nemlig a. fra det

»34

östra områdets gräns i Parasdalen (E)
längs västra fjällsluttningen i nämnda
dal, genom Mortensdalen till Otertindens
norra sluttning, över Balsfjordeidet, genom
Tverdalen (94, 95, 96, 97, 98, 99),
till Lago, ned till Balsfjordens strand
vid Indre Tomasjord, längs stranden
till Lavangsdalens mynning (111, 113,
131) och upp genom nämnda dal till
Smalavagges mynning (119, 120); b. från
östra områdets gräns i Parasdalen (E)
längs västra fjällsluttningen i nämnda
dal, genom Postdalen, öster om Övergaard
och förbi Storvandet till Lago (94, 103,
104, 106, 108, 110, 111), ned till Balsfjordens
strand vid Indre Tomasjord,
längs stranden till Lavangsdalens mynning
(111, 113, 131), upp genom nämnda
dal till Smalavagges mynning (119,
120)]; vidare genom Lavangsdalen till
Ramfjorden (121, 123), snett över

Fagerfjellets »aksel», ned på Breivikeidet
vid gården Storslaatten (124),
över Breivikeidet och genom Goatterocce
till Tönsviksdalen (Goattevuobme) (125,
126).

Dödesfjellet.

Från östra områdets gräns vid Dödesvandet
(G) ned i Ulebergskaret (240).

Alappen.

a. Från östra områdets gräns vid Dödesvandet
(G) genom Ulebergskaret, över
Divielven vid Uleberg och över Lang -

ostre omraades grsense i Parasdalen (E)
langsmed fjellet paa vestsiden av dalen,
gjennem Mortensdalen til Otertindens
nordre skraaning, over Balsfjordeidet,
gjennem Tverdalen (94, 95, 96, 97,98,99),
til Lago, ned til Balsfjordens strand ved
Indre Tomasjord, långs stranden til Lavangsdalens
munding (111, 113, 131)
og op gjennem denne dal til mundingen
av Smalavagge (119, 120); b. fra det ostre
omraades grsense i Parasdalen (E) langsmed
fjellet paa vestsiden av dalen, gjennem
Postdalen, ostenom Övergaard og
förbi Storvandet til Lago (94, 103, 104,
106, 108, 110, 111), ned til Balsfjordens
strand ved Indre Tomasjord, långs stranden
til Lavangsdalens munding (111,
113, 131), op gjennem denne dal til
mundingen av Smalavagge (119, 120)];
videre gjennem Lavangsdalen til Ramfjorden
(121, 123), paa skraa over Fagerfjellets
aksel, ned paa Breivikeidet ved
gaarden Storslaatten (124), over eidet
og gjennem Goatterocce til Tonsvikdalen
(Goattevuobme) (125, 126).

Dedesfjellet.

Fra det ostre omraades grsense ved
Dodesvandet (G) ned i Ulebergskaret
(240).

Alappen.

a. Fra det ostre omraades grsense
ved Dodesvandet (G) gjennem Ulebergskaret,
over Divielven ved Uleberg og

fjellet till Skjeggefjellet (240, 240 a, 241,
243).

Denna väg må ej användas av andra
lappar än sådana som tillhöra Lainiovuoma
lappby.

b. Från östra områdets gräns i Lseddovagge
(H) genom nämnda dal, Guovddelasvagge
och Beinelvdalen till
Skjeggefjellet (243 a, 243).

Istinderne.

a. Från östra områdets gräns i Lseddovagge
(H) genom denna dal och Rsgvelvdalen
(Rebisvuobme), ovan skogsgränsen
norr om Storfjellet och Alappen,
ned genom liderna (275, 276, 277, 278,
295) samt antingen över Kirkeselven vid
Björnstad och vidare upp på Kletten
(Gsergesvarddo) (296) eller över nämnda
älv vid Brunes och vidare uppför Iselvdalen,
där elven passeras vid Iselvmoen,
upp på Kletten (297, 298, 299);

b. från östra områdets gräns vid
Dödesvandet (G) genom Ulebergskaret,
över Divielven vid Uleberg, över Langfjellet
och Skjeggefjellet (240, 240 a,
241, 243), norr om Ruten, över Rsevelven
omkring en kilometer ovanför
Kristianamo, ovan skogsgränsen norr
om Storfjellet och Alappen, ned genom
liderna (246, 276, 277, 278, 295) samt
antingen över Kirkeselven vid Björnstad
och vidare upp på Kletten (Gsergesvarddo)
(296) eller över nämnda älv vid Brunes
och vidare uppför Iselvdalen, där älven

over J^angfjellet til Skjeggefjellet (240,
240 a, 241, 243).

Denne vei kan alene anvendes av lapper
fra Lainiovuoma lappeby.

b. Fra det ostre omraades gramse i
Laeddovagge (H) gjennem denne dal,
Guovddelasvagge og Beinelvdalen til
Skjeggefjellet (243 a, 243).

Istinderne.

a. Fra det ostre omraades grsense i
Laeddovagge (H) gjennem denne dal og
Rasvelvdalen (Rebisvuobme), ovenfor
skoggrsensen nordenom Storfjellet og
Alappen, ned gjennem lierne (275, 276,
277, 278, 295) og enten over Kirkeselven
ved Bjornstad og videre op paa Kletten
(Gsergesvarddo) (296). eller over elven
ved Brunes og videre opover Iselvdalen,
hvor elven passeres ved Iselvmoen, op
paa Kletten (297, 298, 299).

b. Fra det ostre omraades grsense
ved Dödesvandet (G) gjennem Ulebergskaret,
over Divielven ved Uleberg, over
Langfjellet og Skjeggefjellet (240, 240 a,
241, 243), nordenom Ruten, over Raevelven
ca. en kilometer ovenfor Kristianamo,
ovenfor skoggrsensen nordenom Storfjellet
og Alappen, ned gjennem lierne
(246, 276, 277, 278, 295) og enten over
Kirkeselven ved Bjornstad og videre op
paa Kletten (Gsergesvarddo) (296) eller
over elven ved Brunes og videre opover
Iselvdalen, hvor elven passeres ved Is -

passeras vid Iselvmoen, upp på Kletten
(297, 298, 299).

Denna väg må ej användas av andra
lappar än sådana som tillhöra Lainiovuoma
lappby.

C. Från östra områdets gräns vid
Jiednjaskuppejavrre (J) genom -Iselvdalen
på västra sidan älven till Vakkerfjellet
(Duolbbaoalgge, Rundskarfjellet)
och Kletten (Geergesvarddo) (366, 367,
299);

d. från östra områdets gräns i Gutturvagge
(K) förbi Paavemoen samt genom
Grönhaugskaret och Klokkerdalen
ned i Kjervelvdalen (de tre sistnämnda
dalarna i förening: Gmlovagge) (371,303).

Hjerttinden.

a. Från östra områdets gräns i Skindskaret
(L) över denna dal, genom
Lapskaret (längs Lapskartangen, över
Galggocacca och genom Galgordda) till
Ridogiedde (på Bangmoen nära landsvägen
i närheten av gården Movinkel)
(384 a, 412 a), över mon till landsvägen
(412), som följes till Jora-Tverelven, över
denna älv samt vidare efter den uppröjda
flyttningsvägen öster och norrom gårdarna
Kjöllhaugen och Fosshaugen (385), ned
till Fosshaug bro (386), över denna och
antingen efter landsvägen till Ssetermoen
(389, 388, 388 a, 393) eller väster om
landsvägen förbi gårdarna Steindal, Asplund
och Steinsrud till Hundtorpmyren,
Sseterelven och Stetermoen (389, 389 a,

elvmoen, op paa Kletten (297, 298,
299).

Denne vei kan alene anvendes av
lapper foa Lainiovuoma lappeby.

C. Fra det ostre omraades grtense
ved Jiednjaskuppejavrre (J) gjennem Iselvdalen
paa vestsiden av elven til Yakkerfjellet
(Duolbbaoalgge, Rundskarfjellet)
og Kletten (Gtergesvarddo) (366,
367, 299).

d. Fra det ostre omraades graense i
Gutturvagge (K) förbi Paavemoen og
gjennem Grönhaugskaret og Klokkerdalen
ned i Kjervelvdalen (de tre sidstnsevnte
skar og daler tilsammen: Gaelovagge)
(371, 303).

Hjerttinden.

a. Fra det ostre omraades grsense i
Skindskaret (L) over denne dal, gjennem
Lapskaret (långs Lapskartangen,
over Galggocacca og gjennem Galgordda)
til Ridogiedde (paa Bangmoen
naer landeveien i naerheten av gaarden
Movinkel) (384 a, 412 a), over moen til
landeveien (412), som folges til JoraTverelven,
over denne elv og videre efter
den opryddede flyttevei ostenom ognordenom
gaardene Kjöllhaugen og Fosshaugen
(385), ned til Fosshaug bro (386), over
denne og enten efter landeveien til Saetermoen
(389, 388, 388 a, 393) eller vestenom
landeveien förbi gaardene Steindal, Asplund
og Steinsrud til Hundtorpmyren,
Sseterelven og Ssetermoen (389, 389 a,

388 a, 393), vidare över Kobbrygvägen,
uppför kullarna (394) till den stora myren
söder om Högdabaakken (bäcken från
Langvandet), längs nämnda myr, över
Högdabsekken nära Langvandet, upp genom
Alroliderna (liderna mellan Store
Ala och Orta [Guivegvarre]), genom
Alamoske (398), över Grönfjellet till
Skoelven, som passeras vid Rundhaugen
(399), förbi Fossmosseteren, mellan Vakkerlaatfjellet
och Överlifjellet (310, 311)
till Matvandet (294), öster och norr om
Matfjellet (293, 264), över Tömmerelven
och upp på Raisavarddo (265, 266, 267
eller 268);

b. antingen samma väg som den här
ovan under a beskrivna vägen fram till
kullarna mellan Kobbrygvägen och den
stora myren söder om Högdabaikken (394)
samt därifrån västerut mellan Lervasfjell
och Langvandet och förbi dettas
västra ända upp på Orrefjell (395, 397,
397 a) eller den under a nämnda vägen
till Alamoske (398) och därifrån över
fjället till Stenvand (400).

Liveltskaret.

a. Från östra områdets gräns i Vasskaret
(M) till Straumsli-Tverelven, längs
denna älv och i en båge mellan Barduelven
och gården Straumsliens inmark upp till
och över bron ovanför Straumslien(409a),
därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen
på Rubben och vidare efter
denna väg ned till Sördalselven, över
denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426),

388 a, 393), videre over Kobbrygveien,
opover haugene (394) til den store myr
sondenfor Hogdabsekken (baekken fra
Langvandet), långs denne myr, over
Hogdabsekken nser Langvandet, op gjennem
Alrolierne (liene mellem Store Ala
og Orta (Guivegvarre)), gjennem Alamoske
(398), over Grönfjellet til Skoelven,
som passeres ved Rundhaugen
(399), förbi Fossmosteteren, mellem Vakkerlaatfjellet
og 0verlifjellet (310, 311)
til Matvandet (294), ostenom og nordenom
Matfjellet (293, 264), over Tömmerelven
og op paa Raisavarddo (265, 266, 267
eller 268).

b. Enten samme vei som den ovenfor
under a nsevnte vei til haugene mellem
Kobbrygveien og den store myr sondenfor
Hogdabsekken (394) og derfra vestover
mellem Lervasfjell og Langvandet og
förbi dettes vestre ende op paa Orrefjell
(395, 397, 397 a) eller den under a
naevnte vei til Alamoske (398) og derfra
over fjellet til Stenvand. (400).

Liveltskaret.

a. Fra det ostre omraades grsense i
Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven,
långs denne elv og i en bue mellem
Barduelven og gaarden Straumsliens
indmark op til og over broen ovenfor
Straumslien (409 a), derfra paa skrän op
igjennem lien til flytteveien paa Rubben
og videre efter denne vei ned til Sordalselven,
over denne elv ved Sordalsbroen

efter landsvägen till närheten av Öylund
(431), därifrån upp i liden, efter liderna
och höjderna på nordöstra sidan av
Björnefjell, till Suivenjunne (norra ändan
av Björnefjell) och vidare till Ivobbrygskaret
(431 a, 432);

b. samma väg som den här ovan under
a beskrivna vägen fram till Sördalsbron
(426), därifrån över en mo på västra
sidan av Sördalselven och vidare norr
om Tverelven upp i Melhusskaret, över
Erigascacca till Liveltskaret, genom detta
samt väster och norr om Lifjellet till
Kobbrygskaret (440, 442, 443, 444, 433,
432);

C. från östra områdets gräns i Salvasskaret
(N) antingen genom skogen
till den gamla hron över Dittielven och
därifrån till fjälls eller omedelbart upp
mot fjället och över Dittielven på den
nya, i 10 § g) omförmälda bron vid
skogsgränsen, vidare runt Rubbens norra
ända till Sördalsbron (419, 422 eller 421
b, 422; 424 a, 426), därifrån vidare till
Kobbrygskaret efter endera av de under
a och b här ovan upptagna vägarna.

Snörlcen.

a. Samma väg som den här ovan
under distriktet Liveltskaret nämnda
vägen a fram till Kobbrygskaret (432)
[nämligen från östra områdets gräns i Vasskaret
(M) till Straumsli-Tverelven, längs
denna älv och i en båge mellan Barduelven
och gården Straumsliens inmark upp till
och över bron ovanför Straumslien (409 a),

(424 a, 426), efter landeveien til i naerheten
av Oylund (431), derfra op i lien,
efter bene og haugene paa Bjornefjellets
nordostside, til Suivenjunne (nordenden
av Björnefjell) og videre til Kobbrygskaret
(431 a, 432).

b. Samme vei som den ovenfor under
a nsevnte vei indtil Sordalsbroen (426),
derfra over en mo paa vestsiden av
Sördalselven og videre nordenom Tverelven
op i Melhusskaret, over Erigascacca
til Liveltskaret, gjennem dette og vestenom
og nordenom Lifjellet til Kobbrygskaret
(440, 442, 443, 444, 433, 432).

C. Fra det ostre omraades gramse i
Salvasskaret (N) enten i skogen til den
gamle bro over Dittielven og derfra tilfjells
eller straks tilfjells og over Dittielven
paa den nye i § 10 litr. g nsevnte
bro ved skoggraensen, videre rundt nordenden
av Rubben til Sordalsbroen (419,
422 eller 421 b, 422; 424 a, 426), derfra
videre til Kobbrygskaret efter en av de
ovenfor under a og b naevnte veier.

Snorken.

a. Samme vei som den ovenfor under
distriktet Liveltskaret naevnte vei a indtil
Kobbrygskaret (432), [nemlig fra det
ostre omraades gramse i Vasskaret (M) til
Straumsli-Tverelven, långs denne elv og
i en bue mellem Barduelven og gaarden
Straumsliens indmark op til og over
broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra

därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen
på Rubben och vidare efter
denna väg ned till Sördalselven, över
denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426),
efter landsvägen till närheten av Öylund
(431), därifrån upp mot liden, efter liden]
a och höjderna på nordöstra sidan
av Björnefjell, till Suivenjlinne (norra
ändan av Björnefjell) och vidare till Kobbrygskaret
(431 a, 432)]; därifrån över
Lifjellets norra ända och den rakt upp
från gården Livelta liggande höjden
Eldhushaugen, norr om Livelta, över
landsvägen och rakt ned till Salangselven,
som passeras strax ovanför Ivlubbfossen
(434, 438), uppför liden strax söder
om inmarken på gården Höyland
och över Snörken till Sagvasbotn (439,
448);

b. den här ovan under a nämnda
vägen fram till Sördalsbron (426), därifrån
över en mo på västra sidan av Sördalselven
och vidare norr om Tverelven,
genom Melhusskaret och Jörenskaret (440,
442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned till
landsvägen i Salangsdalen, ett kort stycke
längs landsvägen, över Salangselven vid
Sörflaten, upp i liden mellan Sörflaten
och Solbakken, vidare upp i Solliskaret
samt över fjället till Sagvasbotn (451
a, 451, 453 a, 448);

C. samma väg som den här ovan under
distriktet Liveltskaret nämnda vägen
C fram till Sördalsbron (426) [nämligen
från östra områdets gräns i Salvasskaret

paa skraa op gjennem lien til flytteveien
paa Rubben og videre efter denne
vei ned til Sördalselven, over denne elv
ved Sordalsbroen (424 a, 426), efter landeveien
til i merheten av Oylund (431),
derfra op i lien, efter bene og haugene
paa Bjornefjells nordostside, til Suivenjunne
(nordenden av Björnefjell) og
videre til Kobbrygskaret (431 a, 432)];
derfra over Lifjellets nordre ende og
den ret op for gaarden Livelta liggende
höide Eldhushaugen, nordenom Livelta,
over landeveien og ret ned til Salangselven,
som passeres like ovenfor Klubbfossen
(434, 438), op gjennem lien like
sondenfor indmarken paa gaarden Hoyland
og over Snorken til Sagvasbotn
(439, 448).

b. Samme vei som den ovenfor under
a nasvnte vei indtil Sordalsbroen (426),
derfra over en mo paa vestsiden av
Sördalselven og videre nordenom Tverelven,
gjennem Melhusskaret og Jorenskaret
(440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b),
ned til landeveien i Salangsdalen, et kort
stykke efter landeveien, over Salangselven
ved Sörflaten, op i lien mellem
Sörflaten og Solbakken, videre op i Solliskaret
og over fj diet til Sagvasbotn
(451 a, 451, 453 a, 448).

C. Samme vei som den ovenfor under
distriktet Liveltskaret nsevnte vei C indtil
Sordalsbroen (426), [nemlig fra det ostre
omraades graanse i Salvasskaret (N) enten

(N) antingen genom skogen till den gamla
bron över Dittielven och därifrån till
fjälls eller omedelbart upp mot fjället
och över Dittielven på den nya, i 10 §
g) omförmälda bron vid skogsgränsen,
vidare runt Rubbens norra ända till
Sördalsbron (419, 422 eller 421 b, 422;
424 a, 426)]; därifrån endera av ovannämnda
vägar a och b till Sagvasbotn.

Stormyrbotn.

Genom Stordalen från riksgränsen (P)
på östra sidan Stordalselven till ett stycke
ovanför Röddalselvens (Raudalselvens,
Sisjokkas) mynning (495), över Stordalselven
upp under och längs fjällbranten
på Rödberget (Rauberget) till närheten av
Röddalselven, längs denna älvpå dess södra
sida, söder eller norr om Rödvandet
(Rauvandet), över Siscacca till södra
ändan av Stormyrbotn och ned genom
denna dal längs endera sidan av älven
(496, 499, 500, 501).

Gratangen.

Samma väg som den här ovan upptagna
vägen till distriktet Stormyrbotn
fram till Stormyrbotn (501) [nämligen
genom Stordalen från riksgränsen
(P) på östra sidan Stordalselven
till ett stycke ovanför Röddalselvens
mynning (495), över Stordalselven upp
under och längs fjällbranten på Rödberget
(Rauberget) till närheten av Röddalselven,
längs denna älv på dess södra sida, söder
eller norr om Rödvandet, över Siscacca
till södra ändan av Stormyrbotn och

i skogen til den gamle bro over Dittielven
og derfra tilfjells eller straks tilfjells
og over Dittielven paa den nye i
§ 10 litr. g nsevnte bro ved skoggramsen,
videre rundt nordenden av Rubben til
Sordalsbroen (419, 422 eller 421 b, 422;
424 a, 426)]; derfra enten den ene eller
den anden av ovennaevnte veier a og b
til Sagvasbotn.

Stormyrbotn.

Gjennem Stordalen fra riksgrasnsen (P)
paa ostsiden av Stordalselven til et stykke
ovenfor Röddalselvens (Raudalselvens,
Sisjokkas) munding (495), over Stordalselven
op under og långs flaaget paa Rodberget
(Rauberget) til nser Röddalselven,
långs denne elv paa dens sondre side,
sondenom eller nordenom Rödvandet
(Rauvandet), over Siscacca til sondre
ende av Stormyrbotn og ned gjennem
denne dal paa den ene eller anden side
av elven (496, 499, 500, 501).

Gratangen.

Samme vei som ovenomhandlede vei
til distriktet Stormyrbotn frem til Stormyrbotn
(501), [nemlig gjennem Stordalen
fra riksgrmnsen (P) paa ostsiden
av Stordalselven til et stykke ovenfor
Röddalselvens munding (495), over
Stordalselven op under og långs flaaget
paa Rodberget (Rauberget) til nmr Roddalselven,
långs denne elv paa dens
sondre side, sondenom eller nordenom
Rödvandet, over Siscacca til sondre
ende av Stormyrbotn og ned gjennem

ned genom denna dal längs endera
sidan av älven (496, 499, 500, 501)];
därifrån genom Suobdeggaska till Fjordbotneidet
(Jalggisaidde) och över Aidevarre
(Ritavarre) till dalen ovanför
gården Lotternes (502).

Denna väg användes jämväl vid återflyttningen
till Stormyrbotn.

Harj ang en.

Ingen bestämd flyttningsväg.

B. Sommardistrikt.

Nordnesset.

Sommar- och höstflyttning.
Från östra områdets gräns vid Rovvejokka
(A) öster eller väster om Agjek
till Larsbergdalen (Liikavuomi) och därifrån
ovanför skogsgränsen ut på Nordnesset
(10, 11, 11 a, 12).

Falsnesfjellet.

Sommar- oc''h höstflyttning,
a. Från östra områdets gräns vid
Lavkkajokka (B) upp genom Vesegasvagge
till Nuortavagge, vidare genom
Kvitliskaret, ned i Skibotndalen samt
på västra sidan av Skibotnelven till Kielvskaret
och därifrån till Falsnesfjellet
(23 a, 23 b, 23 c, 24);

I). från östra områdets gräns (C) ned
i Juovagge (25 c).

Lyngsdalen.

Sommar- och höstflyttning,
a. Från östra områdets gräns i Sördalen
(Dn) genom nämnda dal, vidare
genom Kitdalen uppe i liden ovanför

6—185000

denne dal paa den ene eller anden
side av elven (496, 499, 500, 501)];
derfra gjennem Suobdeggaska til Fjordbotneidet
(Jalggisaidde) og over Aidevarre
(Ritavarre) til dalen ovenfor gaarden
Lotternes (502).

Denne vei anvendes ogsaa ved tilbakeflytning
til Stormyrbotn.

Harjangen.

Ingen bestemt flyttevei.

B. Sommerdistrikter.

Nordnesset.

Sommer- og hostflytning.

Fra det estre omraades gnense ved
Rovvejokka (A) ostenom eller vestenom
Agjek til Larsbergdalen (Liikavuomi)
og derfra ovenfor skoggrsensen ut paa
Nordnesset (10, 11, 11a, 12).

Falsnesfjellet.

Sommer- og hostflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense
ved Lavkkajokka (B) op gjennem Vesegasvagge
til Nuortavagge, videre gjennem
Kvitliskaret, ned i Skibotndalen og
paa vestre side av Skibotnelven til Kielvskaret
og derfra till Falsnesfjellet
(23 a, 23 b, 23 c, 24).

b. Fra det ostre omraades gramse
(C) ned i Juovagge (25 c).

Lyngsdalen.

Sommer- og hostflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense i
Sordalen (D11) gjennem denne dal, videre
gjennem Kitdalen oppe i lien oven -

gårdarna Grönlien, Heggemoen och 01-derlund samt genom skogen längs Kirkenesaasen
till gården Kirkenes (36),
över Storfjordelven, över mon öster om
gården Mselen, vidare upp i liden mellan
nämnda gård och gården Gj edsten fram
till bron över Gievdnejokka (47, 50),
därifrån i liden ovanför gårdarna till
»fjällakseln» ovanför gården Sandören,
ned till mynningen av älven från Langdalen
(Stallovagge), utefter stranden förbi
Elvevollen, upp i liden mellan nämnda
gård och gården Skrevollen samt ovanför
gårdarna till Stendalselven (älven som
utfaller vid Seines), över fjällplatån öster
om Ritavarre och Njailavarre fram till
Lyngsdalen omkring två kilometer ovanför
gårdarna (Öl, 52, 62, 57), till Ungajokka,
över Ungacacca till Kval vikdalen,
genom Goalssevagge, över vattendelaren
till Röddalen, genom denna dal till Kjosen
och längs stranden ut till Jövikhalvön
(58, 59);

b. den under a nämnda sommar- och
höstvägen till bron över Gievdnej okka
(50), därifrån genom Gievdnevagge på
älvens norra sida, över Stallovagge till
Skogsbergdalen (kartans Stendalen) och
därifrån fram till nyssnämnda väg a i
Stendalen (dalen vid Seines) (60, 61, 62).

Rendalen.

Sommar- och höstflyttning.

Samma vägar som de här ovan under
distriktet Lyngsdalen upptagna sommaroch
höstvägarna fram till Kvalvikdalen

for gaardene Gronlien, Heggemoen o g
Olderlund o g gjennem skogen långs
Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes (36),
over Storfjordelven, over moen ostenfor
gaarden Mselen, videre op i lien mellem
gaardene Mselen og Gjedsten frem til
broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra
i lien ovenfor gaardene til fjellakslen
ovenfor gaarden Sandoren, ned til inundingen
av elven fra Langdalen (Stallovagge),
efter stranden förbi Elvevollen,
op i lien mellem denne gaard og Skrevollen
samt ovenfor gaardene til Stendalselven
(elven som falder ut ved Seines),
over fjellplataaet ostenom Ritavarre og
Njailavarre frem til Lyngsdalen omtrent
to kilometer ovenfor gaardene (51, 52,
62, 57), til Ungajokka, over Unga cacca

til Kvalvikdalen, gjennem Goalssevagge,
over vandskillet til Roddalen,
gjennem denne dal til Kjosen og långs
stranden ut til Jovikhalvoen (58, 59).

b. Den under a nsevnte sommer- og
hostvei indtil broen over Gievdnejokka
(50), derfra gjennem Gievdnevagge paa
nordsiden av elven, over Stallovagge til
Skogsbergdalen (kartets Stendalen) og
derfra til samme vei a i Stendalen
(dalen ved Seines) (60, 61, 62).

Rendalen.

Sommer- og hostflytning.

Samme veier som de ovenfor under
distriktet Lyngsdalen nsevnte sommerog
hostveier indtil Kvalvikdalen (58)

(58) [nämligen a. från östra områdets
gräns i Sördalen (D11) genom nämnda
dal, vidare genom Kitdalen uppe i liden
ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen
och Olderlund samt genom skogen längs
Kirkenesaasen till gården Kirkenes (36),
över Stork] ordelven, över mon öster om
gården Mselen, vidare upp i liden mellan
nämnda gård och gården Gjedsten fram
till bron över Gievdnejokka (47, 50),
därifrån i liden ovanför gårdarna till
»fjällakseln» ovanför gården Sandören,
ned till mynningen av älven från Langdalen
(Stallovagge), utefter stranden
förbi Elvevollen, upp i liden mellan nämnda
gård och gården Skrevollen samt
ovanför gårdarna till Stendalselven (älven
som utfaller vid Seines), över fjällplatån
öster om Ritavarre och Njallavarre
fram till Lyngsdalen omkring två
kilometer ovanför gårdarna (51, 52, 62,
57), till Ungajokka och över Ungacacca
till Kvalvikdalen (58); b. från bron över
Gievdnejokka (50) på ovannämnda sommar-
och höstväg a genom Gievdnevagge
på älvens norra sida, över Stallovagge
till Skogsbergdalen (kartans Stendalen)
och därifrån fram till samma väg
a i Stendalen (dalen vid Seines) (60,
61, 62)]; från Kvalvikdalen upp på
Goalssevarres östra sluttning, ned till
Lyngseidet på dess högsta punkt (56),
upp över Rottenvikaksla, över Rottenvikelven
och fram till Fastdalen (63),
genom denna dal och antingen ge -

[nemlig a. fra det ostre omraades grsense
i Sördalen (DTI) gjennem denne dal, videre
gjennem Kitdalen oppe i lien ovenfor
gaardene Gronlien, Heggemoen og
Olderlund og gjennem skogen långs
Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes (36),
over Storfjordelven, over moen ostenfor
gaarden Mtelen, videre op i lien mellem
gaardene Mselen og Gjedsten frem til
broen over Gievdnejokka (47, 50), derfra
i lien ovenfor gaardene til fjellakslen
ovenfor gaarden Sandoren, ned til mundingen
av elven fra Langdalen (Stallovagge),
efter stranden förbi Elvevollen,
op i lien mellem denne gaard og Skrevollen
samt ovenfor gaardene til Stendalselven
(elven som falder ut ved Seines),
over fj ellplataaet ostenom Ritavarre
og Njallavarre frem til Lyngsdalen
omtrent to kilometer ovenfor gaardene
(51, 52, 62, 57), til Ungajokka
og over Ungacacca til Kvalvikdalen (58);
b. fra broen over Gievdnejokka (50)
paa ovennsevnte sommer- og hostvei a
gjennem Gievdnevagge paa nordsiden
av elven, over Stallovagge til Skogsbergdalen
(kartets Stendalen) og derfra
til samme vei a i Stendalen (dalen ved
Seines) (60, 61, 62)]; fra Kvalvikdalen
op paa Goalssevarres ostre skraaning, ned
til Lyngseidet paa dettes hoieste punkt
(56), op over Rottenvikaksla, over Rottenvikelven
og frem til Fastdalen (63), gjennem
denne dal og enten gjennem Tyttebserdalen
og förbi Storsteinnes i lien

nom Tyttebasrdalen och förbi Storsteinnes
i liden nordost om gårdarna,
upp längs Storsteinneselven och förbi
Troldvandet till mynningen av Garjelvagge
(Stortindelvens dalgång) (64, 65,
67, 68) eller direkt genom Garjelvagge
till denna dals mynning (63, 68), vidare
i liden öster om Jmgervandet till Botnelven,
som passeras omkring 1.5 kilometer
från mynningen, i liden ovanför gårdarna
vid Sörlenangens östra strand till
Hesjebugten (Hesjeberget), över »fjällakseln»
till Nordlenangen, där älven som
utfaller i nämnda fjord passeras antingen
omkring två kilometer från mynningen
(69, 71) eller uppe i dalen omkring fyra
kilometer från mynningen (69, 70, 71),
vidare efter fjällsidan öster om Nordlenangen
till Straumen samt därifrån
upp i fjällen (72).

Lakselvdalen.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen i
nämnda dal, genom Mortensdalen, över
Balsfjordeidet, genom Tverdalen på dess
södra sida (94, 95, 96, 98, 99) och till
Lago (111) samt antingen till Lakselvdalens
östra sida (112) och vidare till
Gukkesvagges mynning (73) och över
nedre delen av Lakselvdalen (74, 75)
eller över Kirstifjellet till Stoksedalen
(113, 114);

b. från ‘ östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen i

nordost om gaardene, op långs Storsteinneselven
og förbi Troldvandet til mundingen
av Garjelvagge (Stortindelvens dal)
(64, 65, 67, 68) eller direkte gjennem
Garjelvagge til denne dals munding (63,
68), videre i lien ostenom Jaegervandet til
Botnelven, som passeres ca. 1,5 kilometer
fra mundingen, i lien ovenfor gaardene
långs Sörlenangens ostre strand til Hesjebugten
(Hesjeberget), over fjellakslen til
Nordlenangen, hvor elven som falder ut
i fjordbunden passeres enten ca. to kilometer
fra mundingen (69, 71) eller oppe
i dalen ca. fire kilometer fra mundingen
(69, 70, 71), videre efter fjellsiden ostenom
Nordlenangen utöver til Straumen
samt derfra tilfjells (72).

Lakselvdalen.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades gramse i
Parasdalen (E) langsmed fjellet paa
vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen,
over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen
paa dennes sondre side (94, 95,
96, 98, 99) og til Lago (111) samt enten
til Lakselvdalens ostside (112) og videre
til Gukkesvagges munding (73) og over
nedre delen av Lakselvdalen (74, 75)
eller over Kirstifjellet til Stoksedalen
(113, 114).

b. Fra det ostre omraades gramse i
Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vest -

nämnda dal, genom Postdalen, öster om
Övergaard och förbi Storvandet till Lago
(94, 103, 104, 106, 108, 110, 111) samt
antingen till Lakselvdalens östra sida
(112) och vidare till Gukkesvagges mynning
(73) och över nedre delen av Lakselvdalen
(74, 75) eller över Kirstifjellet
till Stoksedalen (113, 114).

Höstflyttning.

Den här ovan under b upptagna sommarvägen,
dock att även må användas
väg från Övergaard över Vidjikfjellets
norra sluttning och genom Mortensdalen
till Postdalens östra ända (108, 95, 94),
varjämte vid flyttning från Övergaard
genom Postdalen må begagnas viloplats
på Vidjikfjellets sydvästra sluttning (106,
105, 104).

Stormheimen.

Sommarflyttning.

Samma väg som den här ovan under
distriktet Lyngsdalen upptagna sommaroch
höstvägen a till bron över Gievdnejokka
(50) [nämligen från östra områdets
gräns i Sördalen (Du) genom nämnda
dal, vidare genom Kitdalen uppe i liden
ovanför gårdarna Grönlien, Heggemoen
och Olderlund samt genom skogen längs
Kirkenesaasen till gården Kirkenes (36),
över Storfjordelven, över mon öster om
gården Mselen, vidare upp i liden mellan
nämnda gård och gården Gjedsten fram
till bron över Gievdnejokka (47, 50)];
därifrån genom Gievdnevagge och Gukkesvagge
(60, 61, 73), över nedre delen

siden av dalen, gjennem Postdalen, ostenom
Övergaard o g förbi Storvandet til
Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)
og enten til Lakselvdalens ostside (112)
og videre till Gukkesvagges munding
(73) og over nedre delen av Lakselvdalen
(74, 75) eller over Kirstifjellet til
Stoksedalen (113, 114).

Hostflytning.

Den ovenfor under b nsevnte sommervei,
dog saaledes åt der fra 0vergaard
ogsaa kan flyttes over Vidjikfjellets
nordskraaninger og gjennem Mortensdalen
til Postdalens ostre ende (108, 95,
94), hvorhos der under flytning fra Overgaard
gjennem Postdalen kan tages
livileplads i Vidjikfjellets sydvestre skraaning
(106, 105, 104).

Stormheimen.

Sommerflytning.

Samme vei som den ovenfor under
distriktet Lyngsdalen naevnte sommerog
hostvei a indtil broen over Gievdnejokka
(50), [nemlig fra det ostre omraades
gramse i Sördalen (D11) gjennem
denne dal, videre gjennem Kitdalen oppe
i lien ovenfor gaardene Granlien, Heggemoen
og Olderlund og gjennem skogen
långs Kirkenesaasen til gaarden Kirkenes
(36), over Storfjordelven, over moen ostenfor
gaarden Maden, videre op i lien
mellem gaardene Meelen og Gjedsten frem
til broen over Gievdnejokka (47, 50)];
derfra gjennem Gievdnevagge og Gukkesvagge
(60, 61, 73), over Lakselv -

av Lakselvdalen, över strömmen mellan
Sjövasbotn och Sörfjorden (74, 75, 76,
77), förbi gården Stordalen och över
Skagjavagge (78, 79), längs liden förbi
Sjursnes och upp genom Lavangsdalen
till Nakkevuobme (82, 83).

Höstflyttning.

Samma väg som under sommarflyttningen,
dock med det undantag att renarna
söder om gården Stordalen föras
över Sörfjorden (78, 76).

Vidare må användas följande bivägar:

a. Från Nakkejavrre genom Cuonjavagge
och Skagjavagge (82, 81, 80, 79);

b. från Vela i Gukkesvagges mynning
genom Rievsatvagge till Gievdnevagge
(73, 60).

Andersdalen.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen i
nämnda dal, genom Mortensdalen, över
Balsfjordeidet, genom Tverdalen på dess
södra sida (94, 95, 96, 98, 99), till Lago
(111), över Kirstifjellet till Stoksedalen
(113, 114), under eller ovan fjällbranten
ovanför Yttre Tomas jord, tillGattelasvagge
(114 a, 115 eller direkt till 115), genom
sagda dal och över fjällpasset till Laksvandeidet,
som passeras öster om Laksvandet
(116, 117), ovanför skogsgränsen
på Örnestindens sydvästra »aksel», genom
Lavangsdalen till Smalavagges myn -

dalens nedre^del, over strommen mellem
Sjovasbotn og Sörfjorden (74, 75, 76,
77), förbi gaarden Stordalen og over
Skagjavagge (78, 79), langsmed lien
förbi Sjursnes og op gjennem Lavangsdalen
til Nakkevuobme (82, 83).

Hostflytning.

Samme vei som under sommerflytningen,
dog saaledes åt renen sondenfor
gaarden Stordalen skal fores over Sorfjorden
(78, 76).

Endvidere kan folgende biveier anvendes: a.

Fra Nakkejavrre gjennem Öuonjavagge
og Skagjavagge (82, 81, 80, 79).

b. Fra Vela i Gukkesvagges munding
gjennem Rievsatvagge til Gievdnevagge
(73, 60).

Andersdalen.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades grsense i
Parasdalen (E) langsmed fjelletpaa vestsiden
av dalen, gjennem Mortensdalen,
over Balsfjordeidet, gjennem Tverdalen
paa dennes sondre side (94, 95, 96, 98,
99), til Lago (111), over Kirstifjellet til
Stoksedalen (113, 114), under eller ovenfor
bergskraanten ovenfor Yttre Tomasjord,
til Gattelasvagge (114 a, 115 eller
direkte til 115), gjennem denne dal og
over fjellpasset til Laksvandeidet, som
passeres ostenom Laksvandet (116, 117),
ovenfor skoggraensen paa 0rnestindens
sydvestra aksel, gjennem Lavangsdalen

ning (118, 119, 120) och genom Anderskjseften
till Andersdalen (132, 133);

b. från östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen
i nämnda dal, genom Postdalen, öster
om Övergaard och förbi Storvandet till
Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)
samt vidare den här ovan under a upptagna
sommarvägen fram till Andersdalen.

Höstflyttning.

Från Tverbotndalen genom Andersdalen
och Anderskjmften till Lavangsdalen
(134, 132, 120), genom sistnämnda
dal, ovanför skogsgränsen påÖrnestindens
sydvästra »aksel» till Laksvandeidet, som
passeras öster om Laksvandet (119, 118,
117, 116), över fjällpasset till Gattelasvagge,
genom denna dal och ovan fjällbranten
ovanför Yttre Tomasjord till Stoksedalen
och över Kirstifjellet till Lago
(115, 114, 113, 111), förbi Storvandet,
öster om Övergaard, genom Postdalen och
längs västra fjällsluttningen i Parasdalen
till östra områdets gräns (110, 108,
106, 104, 103, 94, E). -

Dock må tillika användas väg från
Övergaard över Vidjikfjellets norra sluttning
och genom Mortensdalen till Postdalens
östra ända (108, 95, 94), varjämte
vid flyttning från Övergaard genom Postdalen
må begagnas viloplats på Vidjikfjellets
sydvästra sluttning (106, 105,
104).

til Smalavagges munding (118, 119, 120)
og gjennem Anderskjseften til Andersdalen
(132, 133).

b. Fra det ostre omraades grsense i
Parasdalen (E) langsmed fjellet paa
vestsiden av dalen, gjennem Postdalen,
ostenom Övergaard og förbi Storvandet
til Lago (94, 103, 104, 106, 108, 110, 111)
og videre den ovenfor under a nsevnte
sommervei til Andersdalen.

Hostflytning.

Fra Tverbotndalen gjennem Andersdalen
og Anderskjseften til Lavangsdalen
(134, 132, 120), gjennem sidstnsevnte
dal, ovenfor skoggrsensen paa Örnestindens
sydvestra aksel til Laksvandeidet,
som passeres ostenom Laksvandet (119,
118, 117, 116), over fjeldpasset til Gattelasvagge,
gjennem denne dal ogovenom
fjellskrsenten ovenfor Yttre Tomasjord
til Stoksedalen og over Kirstifjellet til
Lago (115, 114, 113, 111), förbi Storvandet,
ostenom Övergaard, gjennem
Postdalen og langsmed fjellet paa Parasdalens
vestside til det ostre omraades
grsense (110, 108, 106, 104, 103, 94, E).

Dog kan der fra Övergaard tillike flyttes
over Vidjikfjellets nordskraaninger
og gjennem Mortensdalen til Postdalens
ostre ende (108, 95, 94), hvorhos der
under flytning fra Övergaard gjennem
Postdalen kan tages hvileplads i Vidjikfjellets
sydvestra skraaning (106, 105,
104).

Tromsdalen.

S om marf lyftning.

Samma vägar som de här ovan under
distriktet Andersdalen upptagna sommarvägarna
a och b från det östra områdets
gräns till Smalavagge i Lavangsdalen
(120) [nämligen a. från östra områdets
gräns i Parasdalen (E) längs västra
fjällsluttningen i nämnda dal, genom
Mortensdalen, över Balsfjordeidet, genom
Tverdalen på dess södra sida (94, 95,
96, 98, 99), till Lago (111), över Kirstifjellet
till Stoksedalen (113,114), under eller
ovan fjällbranten ovanför Yttre Tomasjord,
till Gattelasvagge (114 a, 115 eller
direkt till 115), genom sagda dal och över
fjällpasset till Laksvandeidet, som passeras
öster om Laksvandet (116, 117),
ovanför skogsgränsen på Ornestindens
sydvästra »aksel» och genom Lavangsdalen
till Smalavagges mynning (118,
119, 120); b. från östra områdets gräns i
Parasdalen (E) längs västra fjällsluttningen
i nämnda dal, genom Postdalen, öster
om Övergaard och förbi Storvandet till
Lago (94,103,104,106,108,110,111) samt
vidare sistnämnda under a upptagna sommarväg
fram till Smalavagges mynning
(120)]; vidare genom Lavangsdalen och
antingen längs fjordstranden i Ramfjordhög
till Björkeneselven (121, 123, 123 a)
eller över Saltdalen, ned till och längs
fjordstranden till Björkeneselven (121,
122, 123, 123 a), vidare längs denna älv
till skogsgränsen på Fagerfjellet, snett

Tromsdalen.

So in merflytning.

Samme veier som de ovenfor under
distriktet Andersdalen mevnte sommerveier
a og b foa det ostre omraades
gramse til Smalavagge i Lavangsdalen
(120), [nemlig a. fra det ostre omraades
grsense i Parasdalen (E) langsmed fjellet
paa vestsiden av dalen, gjennem Mortensdalen,
over Balsfjordeidet, gjennem
Tverdalen paa dennes sondre side (94, 95,
96, 98, 99), til Lago (111), over Kirstifjellet
til Stoksedalen (113, 114), under
eller ovenfor bergskramten ovenfor Yttre
Tomasjord, til Gattelasvagge (114 a, 115
eller direkte til 115), gjennem denne
dal og over fjellpasset til Laksvandeidet,
som passeres ostenom Laksvandet (116,
117), ovenfor skoggrmnsen paa Ornestindens
sydvestre aksel og gjennem Lavangsdalen
til Smalavagges munding (118, 119,
120); b. fra det ostre omraades grsense i
Parasdalen (E) langsmed fjellet paa vestsiden
av dalen, gjennem Postdalen, ostenom
Övergaard og förbi Storvandet til
Lago (94, 103,-104, 106, 108, 110, 111)
og videre den ovenfor under a nsevnte
sommervei indtil Smalavagges munding
(120)]; videre gjennem Lavangsdalen og
enten långs fjordstranden i Ramfjordbotn
til Björkeneselven (121, 123, 123 a) eller
over Saltdalen, ned til og långs fjordstranden
til Björkeneselven (121, 122,
123, 123 a), videre långs denne elv til
skoggramsen paa Fagerfjellet, paa skraa

över Fagerfjellets »aksel», ned på Breivikeidet
vid gården Storslaatten (124), över
Breivikeidet och genom Goatterocce till
Tönsvikdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Höstflyttning.

a. Från Tönsvikdalen genom Goatterocce
och över Breivikeidet till gården
Storslaatten (126, 125, 124);

b. från Tromsdalen norr om Tromsdalstind
och över Breivikeidet till gården
Storslaatten (129, 127, 124);

C. från dalen mellan Möllendalsakslen
och Tromsdalstind över Breivikeidet
till gården Storslaatten (128, 127,
124).

Från gården Storslaatten fortsätta de
under a, b och C upptagna vägarna antingen
snett över Fagerfjellets »aksel»
ned till skogsgränsen vid Björkeneselven
längs denna älv till fjordstranden söder
om gården Fagerelven och vidare
till Saltdalen (123 a, 123, 122, 121),
med rätt att använda viloplats i Björnskaret
(124 a) eller genom Björnskaret
och Öuonjavagge till Saltdalen (124 a,
81, 80, 122, 121); från sistnämnda dal
genom Lavangsdalen (120) och vidare de
här ovan under distriktet Andersdalen
upptagna höstvägarna till östra områdets
gräns [nämligen ovanför skogsgränsen
på Ornestindens sydvästra »aksel» till
Laksvandeidet, som passeras öster om
Laksvandet (119, 118, 117, 116), över
fjällpasset till G attelasvagge, genom denna
dal och ovan fjällbranten ovanför Yttre

7—185090

over Fagerfjellets aksel, ned paa Breivikeidet
ved gaarden Storslaatten (124),
over eidet og gjennem Goatterocce til
Tönsvikdalen (Goattevuobme) (125, 126).

Hostflytning.

a. Fra Tönsvikdalen gjennem Goatterocce
og over Breivikeidet til gaarden
Storslaatten (126, 125, 124).

b. Fra Tromsdalen nordenom Tromsdalstind
og over Breivikeidet til gaarden
Storslaatten (129, 127, 124).

C. Fra dalen mellem Mollendalsakslen
og Tromsdalstind over Breivikeidet til
gaarden Storslaatten (128, 127, 124).

Fra Storslaatten fortssetter de under
a, b og C anforte veier enten paa skraa
over Fagerfjellets aksel ned til skoggrsensen
ved Björkeneselven, långs denne
elv til fjordstranden sondenfor gaarden
Fagerelven og videre til Saltdalen (123 a,
123, 122, 121), med ret til åt ta hvileplads
i Bjomskaret (124 a), eller gjennem
B j omskaret og Öuonjavagge til
Saltdalen (124 a, 81, 80, 122, 121); fra
Saltdalen gjennem Lavangsdalen (120)
og videre de ovenfor under distriktet
Andersdalen ngevnte hostveier til det
ostre omraades grsense, [nemlig ovenfor
skoggramsen paa Grnestindens sydvestre
aksel til Laksvandeidet, som passeres
ostenom Laksvandet (119, 118, 117, 116),
over fjellpasset til Gattelasvagge, gjennem
denne dal og ovenom fjellskrmnten
ovenfor Yttre Toinasjord til Stoksedaleu
og over Kirstifjellet til Lago (115, 114,

Tomas jord till Stoksedalen och över Kirstifjellet
till Lago (115, 114, 113, 111),
förbi Storvandet, öster om Övergaard,
genom Postdalen och längs västra fjällsluttningen
i Parasdalen till östra områdets
gräns (110, 108, 106, 104, 103, 94,
E). Dock må tillika användas väg från
Övergaard över Vidjikfjellets norra sluttning
och genom Mortensdalen till Postdalens
östra ända (108, 95, 94), varjämte
vid flyttning från Övergaard genom
Postdalen må begagnas viloplats
på Vidjikfjellets sydvästra sluttning (106,
105, 104)].

Tamok.

Sommarflyttning.

Från östra områdets gräns i Parasdalen
(E) längs västra fjällsluttningen i
nämnda dal (94) och vidare antingen genom
Postdalen eller genom Mortensdalen.

Höstflyttning.

a. Samma väg som nyssnämnda sommarväg,
dock att för flyttningen jämväl
må användas väg över Vidjikfjellets
norra sluttning till Mortensdalen;

b. från Tamokdalen på Melkefjellets
norra sluttning till östra områdets gräns
i Vasdalen (Caccevagge) (175 a, Fn).

Marknes.

Sommarflyttning.

Från östra områdets gräns i Vasdalen
(Caccevagge) (F1 eller F11) till Tamokdalen,
efter denna dal i liden ovanför

113, 111), förbi Storvandet, ostenom
Övergaard, gjennem Postdalen og langsmed
fjell et paa Parasdalens vestside til
det ostre omraades graense (110, 108,
106, 104, 103, 94, E). Dog kan der fra
Övergaard tillike flyttes over Vidjikfjellets
nordskraaninger og gjennem
Mortensdalen til Postdalens ostre ende
(108, 95, 94), hvorhos der under flytning
fra Övergaard gjennem Postdalen
kan tages hvileplads i Vidjikfjellets sydvestre
skraaning (106, 105, 104)].

Tamok.

Sommerflytning.

Fra det ostre omraades gramse i Parasdalen
(E) langsmed fjellet paa vestsiden
av dalen (94) og videre enten gjennem
Postdalen eller gjennem Mortensdalen.

Hostflytning.

a. Samme vei som ovennaevnte sommervei,
dog saaledes åt der tillike kan
flyttes over Vidjikfjellets nordskraaninger
til Mortensdalen.

b. Fra Tamokdalen i Melkefjellets
nordskraaning til det ostre omraades
graense i Vasdalen (Caccevagge) (175 a,

F11).

Marknes.

Sommerflytning.

Fra det ostre omraades graense i Vasdalen
(Caccevagge) (F1 eller F11) til Tamokdalen,
efter denne dal i lien ovenfor

Öl

gårdarna Höiset och Olsröd till Vitkovagge
(Yitgarvagge) (172, 173), därifrån
antingen genom Vitkovagge och Finskaret
(138) ned i Marknesdalen (139, 139 a)
eller ned i Kjusakdalen (Gj usakvagge)
(138 a) eller från Vitkovagge vidare ned
genom Tamokdalen och runt om Hattavarre
samt längs Svendsborgdalens östra
sida till Marknesdalen (175, 139, 139 a).

Höstflyttning.

a. Från Finskaret genom Kjusakdalen
och Stallovagge och väster om Tamokvandet
till östra områdets gräns i Vasdalen
(138, 138 a, 158, 157, 156, 172,
F1 eller Fn);

b. från Marknesdalen genom Svensborgdalen
på dess östra sida, runt Hattavarre
till Tamokdalen, över denna dal
och efter Melkefjellets norra sluttning
till östra områdets gräns i Vasdalen
(139 a, 139, 175, 175 a, Fn).

Dödesfjettet.

Sommar- och höstflyttning.
Från östra områdets gräns vid Dödesvandet
(G) ned i Ulebergskaret (240).

Div i dal en.

Sommar- och höstflyttning.

Från östra områdets gräns i Laddovagge
(H) genom nämnda dal och antingen
genom Guovddelasvagge och Beinelvdalen
till Skjeggefjellet (243 a, 243)
eller ned i Ravelvdalen (Rebisvuobme)
(275).

gaardene Helsot og Ölsred til Vitkovagge
(Vitgarvagge) (172, 173), derfra
enten gjennem Vitkovagge og Finskaret
(138) ned i Marknesdalen (139, 139 a)
eller ned i Kjusakdalen (Gjusakvagge)
(138 a) etter fra Vitkovagge videre ned
gjennem Tamokdalen og rundt om Hattavarre
samt gjennem Svensborgdalen
paa dens estre side til Marknesdalen
(175, 139, 139 a).

Hestflytning.

a. Fra Finskaret gjennem Kjusakdalen
og Stallovagge og vestenom Tamokvandet
til det ostre omraades gramse i
Vasdalen (138, 138 a, 158, 157, 156,
172, F1 eller Fn).

b. Fra Marknesdalen gjennem Svensborgdalen
paa dens ostre side, rundt
Hattavarre til Tamokdalen, over denne
dal og efter Melkefjellets nordskraaninger
til det ostre omraades gramse i Vas^
dalen (139 a, 139, 175, 175 a, Fir).

Dedesfjettet.

Sommer- og hostflytning.

Fra det ostre omraades granse ved
Dodesvandet (G) ned i Ulebergskaret
(240).

Dividalen.

Sommer- og hestflytning.

Fra det ostre omraades granse i Laddovagge
(H) gjennem denne dal og enten
gjennem Guovddelasvagge og Beinelvdalen
til Skjeggefjellet (243 a, 243) eller
ned i Ravelvdalen (Rebisvuobme) (275).

Ältevand.

Sommar- och höstflyttning.
Från östra områdets gräns i Cunovagge
(I) genom denna dal till Gaergesbatta
ovanför Jensvollsaetrene, över
Sarvesoalgge och genom Iselvdalen på
västra sidan älven till Yakkerfjellet (366,
367).

Hjerttinden.

Sommarflyttning,
a. Från östra områdets gräns i Skindskaret
(L) över denna dal, genom Lapskaret
(längs Lapskartangen,över Galggocacca
och genom Galgordda) till Ridogiedde
(på Bangmoen nära landsvägen
i närheten av gården Movinkel) (384 a
412 a), över mon till landsvägen (412)
som följes till Jora-Tverelven, över
denna älv samt vidare efter den uppröjda
flyttningsvägen öster och norr om
gårdarna Kjöllhaugen och Fosshaugen
(385), ned till Fosshaug bro (386), över
denna och väster om landsvägen förbi
gårdarna Steindal, Asplund och Steinsrud
till Hundtorpmyren, Smterelven och
Smtermoen (389, 389 a, 388 a, 393),
vidare över Kobbrygvägen, uppför kullarna
(394) till den stora myren söder
om Högdabmkkén (bäcken från Langvandet),
längs nämnda myr, över Högdabsekken
nära Langvandet, upp genom
Alroliderna (liderna mellan Store Ala
och Orta [Guivegvarre]), genom Alamoske
(398), över Grönfjellet till Skoelven,
som passeras vid Rundhaugen

Ältevand.

Sommer- og hostflytning.

Fra det ostre omraades gramse i Öunovagge
(I) gjennem denne dal til Gsergesbatta
ovenfor Jensvollsaetrene, over
Sarvesoalgge og gjennem Iselvdalen paa
vestsiden av elven til Yakkerfjellet (366,
367).

Hjerttinden.

Sommerflytning.

a. Fra det ostre omraades graense i
Skindskaret (L) over denne dal, gjennem
Lapskaret (långs Lapskartangen,
over Galggocacca og gjennem Galgordda)
til Ridogiedde (paa Bangmoen
naer landeveien i naerheten av gaarden
Movinkel) (384 a, 412 a), over moen til
landeveien (412), som folges til JoraTverelven,
over denne elv og videre efter
den opryddede flyttevei ostenom og
nordenom gaardene Kjöllhaugen og Fosshaugen
(385), ned til Fosshaug bro (386),
over denne og vestenom landeveien förbi
gaardene Steindal, Asplund og Steinsrud
til Hundtorpmyren, Saeterelven og Saetermoen
(389, 389 a., 388 a, 393), videre
over Kobbrygveien, opover haugene
(394) til den store myr sondenfor Hogdabaekken
(baekken fra Langvandet),
långs denne myr, over Hogdabaekken
naer Langvandet, op gjennem Alrolierne
(lierne mellem Store Ala og Orta (Guivegvarre)),
gjennem Alamoske (398), over
Grönfjellet til Skoelven, som passeres
ved Rundhaugen (399), förbi Fossmosae -

(399), förbi Fossmosaeteren och mellan
Vakkerlaatfjellet och Överlifjellet (310,
311) till Matvandet (294);

b. antingen samma väg som den här
ovan under a omnämnda sommarvägen
till kullarna mellan Kobbrygvägen och
den stora myren söder om Högdabaekken
(394) samt därifrån väster ut till Lervasfjell
(396) eller den under a omförmälda
sommarvägen till Alamoske (398) och
därifrån över fjället till Sten vand (400).

Höstflyttning.

a. Från Matvandet (294) mellan Vakkerlaatfjellet
och Överlifjellet, förbi Fossmosaeteren
(311, 310), över Skoelven vid
Rundhaugen (39 9), över Grönfj ellet, genom
Alamoske (398), ned genom Alroliderna,
över Högdabaekken nära Langvandet,
längs den stora myren söder om nämnda
bäck, ned för kullarna (394) till Kobbrygvägen,
över denna väg till Saetermoen
(393) och därifrån antingen efter landsvägen
till Fosshaug bro (388 a, 388,
389, 386) eller väster om landsvägen
till Saeterelven och Hundtorpmyren samt
förbi gårdarna Steinsrud, Asplund och
Steindal till Fosshaug bro (388 a, 389 a,
389, 386); vidare efter den uppröjda
flyttningsvägen norr och öster om gårdarna
Fosshaugen och Kjöllhaugen, över
Jora-Tverelven, längs landsvägen fram
till mon vid Ridogiedde, över denna mo,
genom Lapskaret samt över Skindskaret
till östra områdets gräns i denna dal;

teren og mellem Yakkerlaatfj ellet og Överlifjellet
(310, 311) til Matvandet (294).

b. Enten samme vei som den ovenfor
under a naevnte sonnnervei til haugene
mellem Kobbrygveien og den store
myr sondenfor Högdabaekken (394) og
derfra vestover til Lervasfjell (396) eller
den under a naevnte sommervei til Alamoske
(398) og derfra over fj ellet til
Stenvand (400).

Hostflytning.

a. Fra Matvandet (294) mellem Vakkerlaatfjellet
og Överlifjellet, förbi Fossmosseteren
(311, 310), over Skoelven ved
Rundhaugen (399), over Gronfjellet,
gjennem Alamoske (398), ned gjennem
Alrolierne, over Högdabaekken naer Langvandet,
långs den store myr sondenfor
naevnte back, ned over haugene (394) til
Kobbryggveien, over denne vei til Saetermoen
(393) og derfra enten efter landeveien
til Fosshaug bro (388 a, 388, 389,
386) eller vestenom landeveien til Saeterelven
og Hundtorpmyren samt förbi
gaardene Steinsrud, Asplund og Steindal
til Fosshaug bro (388 a, 389 a,
389, 386); videre efter den opryddede
flyttevei nordenom og ostenom gaardene
Fosshaugen og Kjöllhaugen, over JoraTverelven,
långs landeveien frem til moen
ved Ridogiedde, over denne mo, gjennem
Lapskaret og over Skindskaret til det
ostre omraades graense i denne dal.

b. Fra Stenvand (400) over fj ellet

b. från Stenvand (400) över fjället
till Alamoske (398), där denna väg förenar
sig med den under a nämnda höstvägen
.

Liveltskaret.

Sommarflyttning.

a. Från östra områdets gräns i Sal vasskaret

(N) upp mot fjället och över
Dittielven på den nya bron vid skogsgränsen,
vidare runt Rubbens norra ända
till Sördalsbron (421 b, 422, 424 a, 426),
därifrån över en mo på västra sidan av
Sördalselven och vidare norr om Tverelven
upp i Melhusskaret, över Erigascacca
till Liveltskaret, genom detta samt
väster och norr om Lifjellet till Kobbrygskaret
(440, 442, 443, 444, 433,

432);

b. samma väg som den under a upptagna
sommai''vägen fram till Sördalsbron
(426), därifrån över en mo på
västra sidan av Sördalselven, vidare norr
om Tverelven samt genom Melhusskaret
och Jörenskaret (Unna Muorravaggas,
Aleb Muorravagge) (440, 442, 443, 450,
450 a, 450 b);

C. från östra områdets gräns i Vasskaret
(M) til Straumsli-Tverelven, längs denna
älv och i en båge mellan Barduelven och
gården Straumsliens inmark upp till och
över bron ovanför Straumslien (409 a),
därifrån snett upp genom liden till flyttningsvägen
på Rubben och vidare efter
denna väg ned till Sördalselven, över
denna älv vid Sördalsbron (424 a, 426)

til Alamoske (398), hvor den steter til
den under a naevnte hestvei.

Liveltskaret.

Somm er flytning.

a. Fra det estre omraades grsense i
Salvasskaret (N) op paa fjellet og over
Dittielven paa den nye bro ved skoggraensen,
videre rundt nordenden av Rubben
til Serdalsbroen (421 1), 422, 424 a,
426), derfra over eu mo paa vestsiden
av Serdalselven og videre nordenom
Tverelven op i Melhusskaret, over Erigascacca
til Liveltskaret, gjennem dette
og vestenom og nordenom Lifjellet til
Kobbryggskaret (440, 442, 443, 444, 433,
432).

b. Samme vei som den under a omliandlede
sommervei indtil Serdalsbroen
(426), derfra over eu mo paa vestsiden
av Serdalselven, videre nordenom Tverelven
og gjennem Melhusskaret og Jerenskaret
(Unna Muorravaggas, Aleb
Muorravagge), (440, 442, 443, 450, 450 a,
450 b).

C. Fra det estre omraades gramse i
Vasskaret (M) til Straumsli-Tverelven,
långs denne elv og i eu bue mellem Barduelven
og gaarden Straumsliens indmark
op til og over broen ovenfor
Straumslien (409 a), derfra paa skraa
op igjennem lien til flytteveien paa
Rubben og videre efter denne vei ned
til Sördalselven, over denne elv ved Sor -

samt därifrån vidare endera av nyssnämnda
sommarvägar a och b; dock må
vägsträckan fram till Sördalsbron såsom
sommarväg användas endast de år kamning
icke försiggått i distriktet Liveltskaret
samt överflyttning vid Astoj okka
icke kan ske.

Höstflyttning.

a. Antingen från Kobbrygskaret norr
och väster om Lifjellet till Liveltskaret
och över Erigascacca till Melhusskaret
(432, 433, 444, 443) eller från Jörenskaret
genom Melhusskaret (450 b, 450 a,
450, 443), vidare norr om Tverelven, över
en mo på västra sidan av Sördalselven till
Sördalsbron och därifrån ovannämnda
sommarväg a till östra områdets gräns
i Salvasskaret;

b. från Kobbrygskaret efter höjderna
och liderna på nordöstra sidan av Bj örnefjell
till landsvägen i närheten av Öylund
och efter sagda landsväg till Sördalsbron
(432, 431 a, 431, 426) samt vidare ovannämnda
sommarväg a till östra områdets
gräns i Salvasskaret.

Snörlien.

Sommarflyttning.

a. Samma väg som den här ovan
upptagna sommarvägen a till distriktet
Liveltskaret fram till Sördalsbron (426)
[nämligen från östra områdets gräns i
Salvasskaret (N) upp mot fjället och över
Dittielven på den nya bron vid skogsgränsen,
vidare runt Rubbens norra ända
till Sördalsbron (421 b, 422, 424 a, 426)];

dalsbroen (424 a, 426) og derfra videre
en av de ovenfor omhandlede sommerveier
a og b; dog maa veistrmkningen
til Sordalsbroen alene da anvendes som
sbmmervei, naar kalvningen ikke har
foregaat i distriktet Liveltskaret og overflvtning
ved Astoj okka ikke kan ske.

Hostflytning.

a. Enten fra Kobbrygskaret nordenom
og vestenom Lifjellet til Liveltskaret og
over Erigascacca til Melhusskaret (432,
433, 444, 443) eller fra .loren,skaret gjennem
Melhusskaret (450 b, 450 a, 450,
443), videre nordenom Tverelven, over
en mo paa vestsiden av Sördalselven til
Sordalsbroen og derfra ovenomhandlede
sommervei a til det ostre omraades
gramse i Salvasskaret.

b. Era Kobbrygskaret efter haugene
og bene paa Bjornefjellets nordostside
til landeveien i nserheten av bly]lind og
efter denne landevei til Sordalsbroen
(432, 431 a, 431, 426) og videre ovenomhandlede
sommervei a til det ostre omraades
graense i Salvasskaret.

Snerken.

Sommerflytning.

a. Samme vei som den ovenfor under
distriktet Liveltskaret nasvnte sommervei
a indtil Sordalsbroen (426), [nemlig
fra det ostre omraades gramse i Salvasskaret
(N) op paa fjellet og over Dittielven
paa den nye bro ved skoggnensen,
videre rundt nordenden av Rubben til
Sordalsbroen (421 b, 422, 424 a, 426)];

därifrån över en mo på västra sidan av
Sördalselven och vidare norr om Tverelven,
genom Melhusskaret och Jörenskaret
(440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned
till landsvägen i Salangsdalen, ett kort
stycke längs landsvägen, över Salangselven
vid Sörflaten, upp i liden mellan
Sörflaten och Solbakken, vidare upp i
Solliskaret samt över fjället till Sagvasbotn
(451a, 451, 453 a, 448);

b. samma väg som den här ovan
upptagna vårvägen a till distriktet Liveltskaret
fram till Sördalsbron (426)
[nämligen från östra områdets gräns i
Yasskaret (M) till Straumsli-Tverelven,
längs denna älv och i en båge mellan Barduelven
och gården Straumliens inmark
upp till och över bron ovanför Straumslien
(409 a), därifrån snett upp genom liden till
flyttningsvägen på Rubben och vidare
efter denna väg ned till Sördalselven,
över denna älv vid Sördalsbron (424 a,
426)]; därifrån ovannämnda sommarväg
a till Sagvasbotn; dock må vägsträckan
fram till Sördalsbron såsom sommarväg
användas endast de år kalvning icke försiggått
i distriktet Snörken samt överflyttning
vid Astojokka icke kan ske.

Höstflyttning.

Antingen från Sagvasbotn (448) över
fjället till Solliskaret, genom denna dal
samt ned för liden mellan Sörflaten och
Solbakken till Salangselven vid Sörflaten
(453 a, 451, 451 a) eller från Solöybotn
(452) över fjället till Salangselven vid

derfra over en mo paa vestsiden av Sordalselven
og videre nordenom Tverelven,
gjennem Melhusskaret og .Törenskaret
(440, 442, 443, 450, 450 a, 450 b), ned
til landeveien i Salangsdalen, et kort
stykke efter landeveien, over Salangselven
ved Sörflaten, op i lien mellem Sorflaten
og Solbakken, videre op i Solliskaret
og over fjellet til Sagvasbotn (451
a, 451, 453 a, 448).

b. Samme vei som ovenomhandlede
vaarvei a til distriktet Liveltskaret indtil
Sordalsbroen (426), [nemlig fra det
ostre omraades grsense i Yasskaret (M)
til Straumsli-Tverelven, långs denne
og i en bue mellem Barduelven og gaarden
Straumsliens indmark op til og over
broen ovenfor Straumslien (409 a), derfra
paa skraa op igjennem lien til flytteveien
paa Rubben og videre efter denne
vei ned til Sördalselven, over denne elv
ved Sordalsbroen (424 a, 426)]; derfra
ovennsevnte sommervei a til Sagvasbotn;
dog maa veistrsekningen til Sordalsbroen
alene da anvendes som sommervei,
naar kalvningen ikke har foregaat
i distriktet Snorken og overflytning
ved Astojokka ikke kan ske.

Hostflytning.

Enten fra Sagvasbotn (448) over fjellet
til Solliskaret, gjennem dette skar
og ned gjennem lien mellem Sorflaten
og Solbakken til Salangselven ved
Sörflaten (453 a, 451, 451 a) eller fra
Soloybotn (452) over fjellet til Salangs -

Sörf laten (451, 451 a), därifrån den här
ovan under a upptagna sommarvägen
till östra områdets gräns i Salvasskaret.

Stordalen.

Sommarflyttning.

a. Genom Budalen från riksgränsen vid
Vuoidascacca (O), runt Storklettens norra
ända (489), upp i Stordalen till ett stycke
ovanför Röddalselvens mynning (495),
över Stordalselven upp under och längs
fjällbranten på Rödberget (Rauberget) till
närheten av Röddalselven, längs denna älv
på dess södra sida, söder eller norr om
Rödvandet, över Siscacca till södra ändan
av Stormyrbotn och ned genom
denna dal på dess östra sida (utanför
inmarken på den obebodda gården Högstad)
(496, 499, 500, 501);

b. genom Stordalen från riksgränsen
(P) på östra sidan Stordalselven till ett
stycke ovanför Röddalselvens mynning
(495) samt därifrån den under a upptagna
vägen till Stormyrbotn och ned
genom denna dal;

C. från riksgränsen söder om Bössefjellene
(Reure) (Q) söder om Nmvertind
(Bsessecokka) och Naeverfjell (Baesek),
väster om sistnämnda fjäll ned i
Bukkedalen, upp genom denna dal, över
Bratbakken och genom Röddalen (Raudalen)
till Rödvandets (Rauvandets) västra
ända och därifrån den under a upptagna
vägen till Stormyrbotn och ned
genom denna dal.

8—isriono

elven ved Sorflaten (451, 451 a), derfra
den ovenfor ombandlede sommervei
a til det ostre omraades gramse i Salvasskaret.

Stordalen.

S omm er flytning.

a. Gjennem Budalen fra riksgrsensen
ved Vuoidascacca (O), rundt Storklettens
nordre ende (489), op i Stordalen
til et stykke ovenfor Röddalselvens munding
(495), over Stordalselven op under
og långs flaaget paa Rodberget (Rauberget)
til nfer Röddalselven, långs denne
elv paa dens sondre side, sondenom eller
nordenom Rödvandet, over Siscacca til
sondre ende av Stormyrbotn og ned
gjennem denne dal paa ostsiden (utenom
indmarken paa det ubebodde bruk
Hogstad) (496, 499, 500, 501).

b. Gjennem Stordalen fra riksgraensen
(P) paa ostsiden av Stordalselven til et
stykke ovenfor Röddalselvens munding
(495) og derfra den under a nsevnte
vei til Stormyrbotn og ned gjennem
denne dal.

C. Fra riksgrsensen sondenfor Bossefjellene
(Reure) (Q) sondenom Naevertind
(Basssecokka) og Naeverfjell (Bsesek),
vestenom sidstnaevnte fjell ned i Bukkedalen,
op gjennem denne dal, over Bratbakken
og gjennem Roddalen (Raudalen)
til Rödvandets (Rauvandets) vestre
ende og derfra den under a nmvnte vei
til Stormyrbotn og ned gjennem denne
dal.

Höstflyttning.

a. Från norra ändan av Stormyrbotn

(501) i liderna på endera sidan dalen
till dalens södra ända, över Siseacca, söder
eller norr om Rödvandet, längs Röddalselven
på dess södra sida, vidare längs
fjällbranten på och under Rödberget
(Rauberget) ned till och över Stordalselven
ett stycke ovanför Röddalselvens
mynning (500, 499, 496, 495), ned

genom Stordalen, runt Storklettens norra
ända (489) och upp genom Budalen
till riksgränsen vid Vuoidascacca (O);

b. samma väg som den här ovan upptagna
höstvägen a fram till Stordalselven
ett stycke ovanför Röddalselvens
mynning (495) och därifrån upp genom
Stordalen på Stordalselvens östra sida
till riksgränsen (P);

G. samma väg som den här ovan upptagna
höstvägen a fram till Rödvandets
västra ända (499), därifrån genom Röddalen,
över Bratbakken, ned genom Bukkedalen,
väster om Nmverfjell samt söder
om detta fjäll, Nsevertind och Bössefjellene
till riksgränsen (Q).

Åtgärder på flyttningsvägar.

10 §.

Norska staten förbinder sig att av
hänsyn till lapparnas flyttningar vidtaga
följande åtgärder:

a) att på flyttningsvägen genom Parasdalen
i Lyngens härad låta anbringa ett
ledningsgärde längs Gievdnejokkas södra

Hostflytning.

a. Fra nordre ende av Stormyrbotn
(501) i bene paa den ene eller anden
side av dalen til dalens sondre ende,
over Siseacca, sondenom eller nordenom
Rödvandet, långs Roddalselven paa
dens sondre side, hen under og långs
flaaget paa Rådberget (Rauberget) ned
til og over Stordalselven et stykke ovenfor
Röddalselvens munding (500, 499,
496, 495), ned gjennem Stordalen, rundt
Storklettens nordre ende (489) og op
gjennem Budalen til riksgrfensen ved
Vuoidascacca (O).

b. Samme vei som ovennmvnte hostvei
a indtil Stordalselven et stykke ovenfor
Röddalselvens munding (495) og derfra
op gjennem Stordalen paa Stordalselvens
ostre side til riksgrsensen (P).

C. Samme vei som ovennsevnte hostvei
a indtil Rödvandets vestre ende
(499), derfra gjennem Roddalen, over
Bratbakken, ned gjennem Bukkedalen,
vestenom Nseverfjell og sondenom dette
fjell, Nsevertind og Bossefjellene til riksgrasnsen
(Q).

Föranstaltning er paa flytteveier.

§ 10.

Den norske stat paatar sig åt trreffe
folgende foranstaltninger av hensyn til
lappenes flytninger:

a. Paa flytteveien gjennem Pa rasdalen
i Lyngen herred åt la anbringe et
ledningsgjserde långs Gievdnejokkas son -

strand vid den plats, där renarna pläga
vada över älven;

b) att på flyttningsvägen över den i
Storfjorden inom Lyngens härad utfadlande
Gievdne jokka låta uppföra en bro
och för renarnas inledande å bron anbringa
ett gärde på bäckens södra strand
från bron fram till stängslet omkring den
invid liggande gårdens inmark;

c) att på flyttningsvägen över Sördalsälven
inom Bardu härad låta avlägsna
de tillfälliga gärden, som till skydd för
landsvägen blivit uppförda på bägge
sidorna av bron över älven;

d) att i enlighet med vederbörande
jordägares medgivande låta uppröja och
iståndsätta flyttningsvägen längs Rubben
i Bardu härad;

e) att i enlighet med jordägarens samtycke
låta uppröja och sätta i brukbart
skick flyttningsvägen i Bardu härad mellan
de å två vid denna konvention fogade
kartor (bilagorna n:r 4 och 6) angivna
punkterna 440 och 442 samt för
raidflyttningen uppföra en mindre bro
över Jorbmebäcken;

f) att i enlighet med vederbörande
jordägares, Henning Petersen, samtycke
och på villkor, som av honom angivits,
låta uppföra ett gärde på hans gård Lavangen
i mynningen av Lavangsdalen i
Balsfjords härad; samt

g) att på flyttningsvägen över Dittiskaret
i Bardu härad låta uppföra eu
bro över Dittielven vid skogsgränsen.

dre bred ved det sted, hvor renen pleier
åt vade o ver el ven.

b. Paa flytteveien o ver den i Storfjorden
i Lyngen herred utlopende luck
Gievdnejokka åt la opfore en bro og
anbringe et gjaerde paa denne bseks
son dre bred fra broen nedover til gjserdet
omkring den narrliggen de gaards
indmark, forat renen kan ledes ind paa
broen.

c. Paa flytteveien over Sordalselven
i Bardu herred åt la fjerne nogle midlertidige
gjserder, som er (flit opfort paa
begge sider av broen over elven til beskyttelse
for landeveien.

d. I henhold til grundeiernes samtykke
åt la oprydde og utbedre flytteveien
långs Rubben i Bardu herred.

e. I henhold til grundeierens samtykke
åt la oprydde og gjore brukbar
flytteveien i Bardu herred mellem de
paa kartbilagene nr. 4 og 6 avmerkede
punkter 440 og 442 og opfore en mindre
bro over Jorbmebsekken for raiddeflytning.

f. I henhold til grundeierens, Henning
Petersens, samtykke og paa de av
ham angivne vilkaar åt la anbringe et
gjrnrde paa hans eiendom Lavangen i
mun dingen av Lavangsdalen i Balsfjord
herred.

g. Paa flytteveien over Dittiskaret i
Bardu herred åt la opfore en bro over
Dittielven ved skoggram sen.

11 §•

Kostnaderna för verkställande av de
i 10 § a), d), e) och f) nämnda åtgärder
och för deras vidmakthållande skola
ersättas av svenska staten. Norska staten
vidkännes däremot själv kostnaderna
för de åtgärder, som avses i 10 § b) och

c), samt för dessa åtgärders vidmakthållande.
Kostnaderna för uppförande
och vidmakthållande av bron över Dittielven
gäldas till hälften av vartdera
riket.

Gärden till förebyggande av skada av renar.

12 §.

Svenska staten skall äga rätt att på
egen bekostnad låta på nedan nämnda
platser anbringa gärden, avsedda att
hindra renars vidare framkomst (spärrningsgärden): a)

i Lyngens härad längs gränsen
för det i 85 § beskrivna östra området i
Troms fylke tvärs över Garanassuorgge,
ovanför den stora Norddalsslåttern (omkring
två kilometer ovanför Gaskasuorggebäckens
utlopp), och över Gaskasuorgge,
där denna dal är smalast, ett
litet stycke ovanför dess mynning;

b) i Maalselvens härad längs östra
områdets gräns tvärs över Tverelvdalen
och över Rostadalen;

c) i Bardu härad inom östra området
från Gaiccaluokta i Altevandet till en

§ 11.

Omkostningene ved de i § 10 under
litr. a, d, e og f naavnte foranstaltninger
og disses vedlikehold betales av den
svenske stat. Den norske stat betaler
omkostningene ved de i § 10 under
litr. b og c naavnte foranstaltninger og
disses vedlikehold. Omkostningene ved
opforelsen og vedlikeholdet av broen over
Dittielven betales med en halvdel av
hvert av de to riker.

Gjcerder til beskyttelse mot skade ved ren.

§ 12.

Det skal vaere tillatt for den svenske
stat paa egen bekostning åt la anbringe
paa nedennaevnte steder gjaerder for derved
åt hindre renens videre fremkomst
(spaarregj sarder):

a. I Lyngen herred långs gramsen
for det i § 85 beskrevne ostre omraade
i Troms fylke tvers over Garanassuorgge,
ovenfor den store Norddalsslaatten
(ca. to km. ovenfor Gaskasuorggebsekkens
utlop), og over Gaskasuorgge,
der hvor denne dal er smalest, et litet
stykke ovenfor dens munding.

b. I Maalselv herred långs det
ostre omraades gramse tvers over Tverelvdalen
og over Rostadalen.

c. I Bardu herred inden det ostre omraade
fra Gaiccaluokta i Altevandet til

punkt i närheten av Multojokkas krök,
därifrån under Dorrovarre och Nausti
till en punkt i närheten av Anavaselvens
krök, därifrån till Divielven och vidare
längs dennas västra strand till övre
Divifos, därifrån på älvens östra sida
längs Skakteraasen till Skakterklyftan;
detta gärde uppföres, i den mån av hänsyn
till terrängförhållandena lämpligen
kan ske, så, att så vitt möjligt lavmarkerna
i Sarivoma och övre delen av
Dividalen komma att ligga öster om
gärdet;

d) över passagen vid Staggonjunes i
Bardu härad;

e) över Öunovagge i Maalselvens härad
från ett framskjutande, brant, i sydväst
sig sträckande fjällstup på norra
sidan av Kirkestind, längs detta stup
till Öunojokka, där denna älv bildar
en större fors, och vidare i västlig riktning
upp längs fjällsidan till dess den
branta fjällväggen möter; gärdets längd
anslås till omkring 1,020 meter; samt

f) i Bardu härad i närheten av riksgränsen
vid Pålno.

13 §.

I enlighet med vederbörande jordägares
och nyttjanderättshavares samtycke
och de förras medgivande att avstå erforderlig
mark skall svenska staten vidare
äga att på egen bekostnad och på
de av de bofasta betingade villkor, bland
annat med hänsyn till sträckningen, låta

et punkt i naerheten av Multojokkas
krok, derfra under Dorrovarre og Nausti
til et punkt i nserheten av Anavaselvens
krok, derfra til Divielven og videre långs
dennes vestre bred til ovre Divifos, derfra
paa elvens ostside långs Skakteraasen
til Skakterkloften; dette gj Herde opfores,
forsaavidt det av hensyn til terrasngforholdene
hensigtsmasssig kan ske,
saaledes åt saavidt mulig lavmarkene
i Sarivoma og den ovre del av Dividalen
kommer til åt ligge ostenfor
gjserdet.

d. Over passagen ved Staggonjunes i
Bardu herred.

e. Over Öunovagge i Maalselv herred
fra et fremspringende brat sydvestgaaende
flaag paa nordre side av
Kirkestind, långs dette flaag til Cunojokka,
hvor denne elv danner en större
fos, og videre i vestlig retning op långs
fjellsiden, indtil den brätte fjellvseg
möter. Gjserdets lsengde er anslaat til
ca. 1020 meter.

f. I Bardu herred i nserheten av riksgrmnsen
ved Pålno.

§ 13.

I henhold til vedkommende grundeieres
og bruksberettigedes samtykke og de
forstes erklmring om avstaaelse av förnöden
grund skal det endvidere vmre
tillatt for den svenske stat paa egen
bekostning og paa de av de fastboende
stillede vilkaar, bl. a. med hensyn til

anbringa spärrningsgärden på nedannämnda
platser:

a) ovanför den för närvarande vanligen
begagnade betesmarken på gården
Odden i Lyngens härad;

b) ovanför den för närvarande vanligen
begagnade betesmarken på gården
Lien i Lyngens härad;

c) över Loppuskaret i Lyngens härad,
ovanför skogsgränsen;

d) ovanför gården Björnsund i Bardu
härad; samt

e) ovanför gårdarna Liland, Nordli
och Foslund i Bardu härad.

14 §.

För den händelse vederbörande jordägare
och nyttjanderättshavare lämna
sitt samtycke, möter från norska statens
sida ej hinder för att svenska staten på
egen bekostnad och på de villkor, som
kunna med rättsägarna överenskommas,
bland annat om sträckningen, låter anbringa
spärrningsgärden på nedannämnda
platser:

a) i Marknesdalen i Balsfjords härad;

b) i Lappe- eller Björkaasskaret i
Maalselvens härad; samt

c) i Sivertskaret i samma härad.

15 §.

Därest svenska staten ger tillkänna, att
den önskar låta uppföra ett gärde i det
pass, som leder till Didnovagge i Lyngens
härad, och vid undersökning framgår, att

pladsen, åt la anbringe spaerregjaerder
paa nedennaevnte steder:

a. Ovenfor den nu vanlig benyttede
havnegang paa gaarden Odden i Lvngen
herred.

b. Ovenfor den nu vanlig benyttede
havnegang paa gaarden Lien i Lvngen
herred.

c. Over Loppuskaret i Lyngen herred
ovenfor skoggramsen.

d. Ovenfor gaarden Bjornsund i Bardu
herred.

e. Ovenfor gaardene Liland, Nordli
og Foslund i Bardu herred.

§ 14.

Forsaavidt vedkommende grundeiere
og bruksberettigede gir sit samtykke, skal
der fra den norske stats side intet vaere
til hinder for, åt den svenske stat paa
egen bekostning og paa vilkaar, bl. a.
med hensyn til pladsen, hvorom enighet
med de private maatte opnaaes, lar anbringe
spaerregjaerder paa nedennaevnte
steder:

a. I Marknesdalen i Balsfjord herred.

b. I Lappe- eller Björkaasskaret i
Maalselv herred.

c. I Sivertskaret i samme herred.

§ 15.

Under forutsaetning av, åt det ved
senere undersokelse maatte godtgjores, åt
opforelse av et gjaerde i det pass, som
leder til Didnovagge i Lyngen herred,

gärdet icke länder till skada för de bofasta,
men godvillig överenskommelse
med jordägarna ej kan träffas, skall norska
staten med tillämpning av gällande lag
söka genomdriva avträdandet av erforderlig
mark för ett sådant spärmingsgärde.

Gärdets uppförande ävensom ersättningen
för avträdd mark och kostnaderna
för värderingsförrättningen skola
betalas av svenska staten.

16 §.

Yad 15 § innehåller gäller även i fråga
om rätt för svenska staten att vidmakthålla
ett gärde, som finnes uppfört i
passet mellan Juovagge och Garanassuorgge
i Lyngens härad.

17 §•

I fråga om de i 12—16 §§ omförmälda
gärden gälle följande bestämmelser:

a) Samtliga gärdena skola uppföras
så, att de freda mot renar.

b) Renar må icke släppas genom gärdena.
Dock må flyttning med renar äga
rum genom gärdet mellan Gaiccaluokta
oöh Skakterklyftan ävensom genom gärdena
i Ounovagge samt i passet mellan
Juovagge och Garanassuorge. I fråga
om gärdet vid Pålno gäller över huvud
icke förbudet mot renars genomsläppande.

ikke vil värre til skade for de fastboende,
vil den norske stat, i mangel av
mindelig overenskomst med grundeierne,
med hjemmel i lovgivningen soke avstaat
förnöden grund til opforelse av
et spserregjserde, naar den svenske stat
maatte meddele, åt den onsker åt la
gjmrdet opfore.

I tilfmlde blir gjaerdet åt bekoste opfort
av den svenske stat, som likeledes
betaler erstatningen for den avstaaede
grund og utgiftene ved taksten.

§ 16.

Hvad der er bestemt i § 15, gjmlder
ogsaa med hensyn til adgang for den
svenske stat til åt vedlikeholde et gjmrde,
som i sin tid er opfort i passet mellem
Juovagge og Garanassuorgge i Lyngen
herred.

§ 17.

Om de i §§ 12—16 nsevnte spmrregjserder
skal folgende gjtelde:

a. Samtlige gjmrder skal opfores saaledes,
åt de freder mot ren.

b. Ren maa ikke slippes gjennem
gjmrdene. Dog kan flytning med ren
foregaa gjennem gjserdet mellem Gaiccaluokta
og Skakterkleften og gjennem
gjmrdene i Cunovagge og i passet mellem
Juovagge og Garanassuorgge. Derhos
gjmlder forbudet mot åt slippe ren
gjennem gjmrdene overhovedet ikke Pålnogjserdet.

c) Svenska staten åligger att hålla
gärdena i försvarligt skick under den
tid konventionen gäller.

d) Sträckningen av de i 12 § a), b), c)
och d) nämnda gärdena skall närmare bestämmas
av fylkesmannen efter lokal
undersökning av därtill utsedda svenska
och norska tjänstemän.

Vid sträckningens bestämmande må
mindre avvikelser från beskrivningarna
i 12 § äga rum, där detta med hänsyn till
särskilda lokala förhållanden är att anse
såsom ändamålsenligt.

e) På samma sätt som föreskrives härovan
i d) skall bestämmas platsen för led
eller grindar, som skola anbringas å de i
12 § a), b), c) och d) omförmälda gärden,
och vilka tider sådana led eller grindar
skola hållas öppna. Leden eller grindarna
skola anbringas så, att de så litet som
möjligt försvåra kreatursbetning och begagnande
av slåtter på andra sidan gärdena
eller annan nödvändig genomfart.

f) Det närmare angivandet av sträckningen
för de i 12 § e) samt 13, 14 och
15 §§ omförmälda gärdena skall tillkomma
norske lappfogden efter samråd
med svenske lappfogden och vederbörande
bofaste.

g) Å de gärden, som omförmälas under

f) i denna § samt i 16 §, skola anbringas
sådana led eller grindar som äro av
nöden för de bofasta och, såvitt angår
gärdena i Cunovagge samt passet mellan

c. Den svenske stat pligter åt vedlikeholde
gjaerdene i försvarlig stånd i
konventionstiden.

d. De i § 12 under litr. a, b, c og d
naevnte gjaerders noiagtige plads skal
bestemmes av fylkesmanden efter undersokelse
paa stedet av dertil opnaevnte
norske og svenske tjenestemaend.

Ved bestemmelsen av gjaerdenes belägenhet
kan mindre avvikelser fra beskrivelsene
i § 12 tillätes, om saerlige
forhold paa stedet gjor dette bensigtsmaessigt.

e. Paa samme maate som anfört i
litr. d skal det bestemmes, bvor de i
§ 12 litr. a, b, c og d omhandlede gjaerder
skal forsynes med led eller grinder
og til hvilke tider disse skal holdes
aapne. Leddene eller grindene maa anbringes
saaledes, åt de mindst mulig vanskeliggjor
kreaturbeitning og utnyttelse
av slaatter paa den anden side av gjaerdet
eller anden nodvendig faerdsel.

f. De i § 12 litr. e og §§ 13, 14 og
15 naevnte gjaerders noiagtige plads skal
bestemmes av den norske lappefoged
efter samraad med vedkommende fastboende
og den svenske lappefoged.

g. I de förän i litr. f og i § 16 naevnte
gjaerder skal anbringes de led eller grinder,
som er fornodne for de fastboende og,
forsaavidt angaar gjaerdene i Öunovagge
og passet mellem Juovagge og

Juovagge och Garanassuorgge, som erfordras
för genomflyttning med renar.

18 §.

Den som begagnar led eller grind å
något av de gärden, varom i 12—16 §§
är fråga, skall omedelbart efter begagnandet
stänga ledet eller grinden.

19 §.

Har ägare eller brukare av jord eller
någon av hans husfolk försummat att
stänga led eller grind, och hava i följd
därav renar kommit genom gärdet, vare
han icke berättigad till ersättning för
skada, som renarna därvid vållat.

20 §.

Tinglästa överenskommelser, enligt vilka
vissa bofasta i Troms fylke äro gent
emot norska staten förpliktade att underhålla
gärden till förebyggande av skada
av renar eller att tillhandahålla mark till
flyttningsväg för lappar, komma att av
norska staten vidmakthållas, såvitt de
avse område, där enligt denna konvention
svenska renar skola äga beta.

21 §•

Finner landshövdingen, att det till
förekommande av skada av renar är
önskvärt, att visst slåtterland eller viss
sätervall utanför det i 85 § beskrivna
9 —isr,090

Garanassuorge, som krseves for gjennemflytning
med ren.

§ 18.

Den, som benytter led eller grind i
noget av de i §§ 12-—16 nsevnte gjserder,
skal umiddelbart. efter benvttelsen
st fen ge leddet eller grinden.

§ 19.

Har eier eller bruker av jord eller
nogen av hans husfolk lätt led eller
grind staa näpen, og er ren som felge
derav kommet gjennem gjserdet og har
voldt skade paa hans mark, er han ikke
berettiget til erstatning for skaden.

§ 20.

De niellera det offentlige og visse
fastboende i Troms fylke i sin tid indgaaede
og senere tinglasste overenskomster,
hvorved de fastboende har forpligtet
sig til åt vedlikeholde gjrerder
til vfern mot skade ved ren eller til åt
avstaa grund til flyttevei for lapper, vil
den norske stat opretholde, forsaavidt
de angaar trakter, hvor svensk renbeitning
skal kunne foregaa ifelge nservferende
konvention.

§ 21.

Hinder landshövdingen, åt det til forebyggelse
av skade ved ren er önskelig,
åt bestemt slaatteland eller stetervold
utenfor det i § 85 beskrevne ostre

östra området inhägnas, må han därom
göra framställning hos fylkesmannen.
Denne sänder framställningen till den i
92 § omnämnda syneförman, som i förening
med två av honom tillkallade gode
män av den i 93 § omförmäla nämnd
verkställer syn på stället; och skola jordägaren
och den svenske lappfogden i god
tid underrättas om tid och plats för
förrättningen. Vid förrättningen skall
undersökas, huruvida markens inhägnande
kan medföra väsentligt intrång
för ägaren eller annan. Finnes så icke
vara fallet, skola förrättningsmännen
utlåta sig om var och på vad sätt
gärdet må uppföras; och skall därvid
iakttagas, att gärdet skall bestå av galvaniserad
järn- eller ståltråd på stolpar,
att dess höjd bör vara 1,25 meter,
såvida icke särskilda omständigheter påkalla
större höjd, samt att det bör vara
ägnat att freda även mot nötkreatur och
hästar. Vid förrättningen avgives tilllika
utlåtande rörande de kostnader uppförandet
av gärdet kan komma att betinga,
och bestämmes viss tid, ej kortare
än ett år, inom vilken gärdet
skall vara uppfört, efter det landshövdingen,
på sätt nedan nämnes, fattat
beslut i ämnet och detsamma meddelats
fylkesmannen.

Förrättningsmännen skola därjämte
uttala sig om, huruvida förhållandena
på platsen äro sådana, att snötryck, snöskred
eller dylikt kan förorsaka extra -

omraade indgjaerdes, kan han derom
rette forestilling til fylkesmanden. Denne
sender forestillingen til den i £
92 naevnte takstbestyrer, som sammen
med to av ham tilsagte maend av
det i § 93 omhandlede utvalg företalbesigtelse.
Grundeieren og den svenske
lappefoged meddeles betimelig underretning
om tid og sted for forretningen.
Yed denne skal det undersokes,
hvorvidt markens indgjaerding
kan medfore vaesentlig ulempe for
grundeieren eller andre. Findes dette
ikke åt vivre tilfaelde, skal der avgives
sk jon o ver, hvor og hvorledes gjaerdet i
tilfaelde skal opfores. Derunder blir åt
iagtta, åt gjaerdet skal opfores av galvanisert
jern- eller staaltraad paa stolper,
åt det blir 1,25 meter hoit og under
saerlige forhold om fornodent hoiere
samt åt det ogsaa freder mot storfa; og
hest. Ved forretningen avgives endvidere
skjon over gjaerdets antagelige kostende.
Likesaa fastsaettes der en frist av mindst
et aar, inden hvilken gjaerdet skal vaere
opfort, efter åt landshövdingens nedennaevnte
bestemmelse er meddelt fylkesmanden.

Skjonnet skal desuten avgi uttalelsc
om, hvorvidt forholdene paa stedet er
saadanne, åt snetryk, sneskred eller 1ignende
kan forvolde ekstraordinaere utgifter
til gjaardets vedlikehold. Findes
saa åt vaere tilfaelde, skal skjonnet fastsaette
et vist belop, dog ikke over fem

ordinära kostnader för gärdets underhåll.
Prövas så vara fallet, skall såsom
bidrag till underhållet beräknas ett visst
belopp, dock icke över tjugufem procent
av det, vartill stängslets uppförande
skattats.

Lämnar landshövdingen inom sex månader
efter det han erhållit kännedom
om förrättningsmännens utlåtande, fylkesmannen
meddelande om att gärdets
uppförande påyrkas, och tillställer han
därjämte fylkesmannen det beräknade
beloppet för uppförandet och för underhållsbidrag
där sådant ifrågakommer,
skall fylkesmannen tillspörja jordägaren,
huruvida denne är villig att uppföra
gärdet mot beloppets utbekommande.
Förklarar jordägaren sig vara därtill
villig, har fylkesmannen att till honom
utbetala beloppet, i den mån gärdet
uppföres.

Fylkesmannen äger ock, i händelse omständigheterna
därtill giva anledning,
att, utan påkallande av åtagande från
jordägarens sida om gärdets uppförande,
till denne överlämna beloppet till
fritt förfogande.

Vill jordägaren icke åtaga sig gärdets
uppförande eller utan sådant åtagande
mottaga erbjudet kostnadsbelopp,
skall fylkesmannen ombesörja gärdets
uppförande; och skola de därmed förenade
utgifter gäldas av svenska staten.

Sedan gärdet är uppfört, tillfaller
det jordägaren.

og tyve procent av anlaegsbelopet, som
bidrag til vedlikeholdet.

Hvis landshövdingen inden seks maaneder
efter åt ha erholdt kundskap om
skjonnets avgivelse meddeler fylkesmanden,
åt gjaerdet onskes opfort, og tilstiller
han derhos fylkesmanden anlmgsbelopet
og eventuelt det ovennasvnte bidrag,
skal fylkesmanden sporre grundeieren,
om han er villig til åt opfore
gjserdet mot åt erholde skjonsbelopet og i
tilfadde naevnte bidrag. Erklagrer grundeieren
sig villig hertil, utbetaler fylkesmanden
belopet til ham, efterhvert som
gjaerdet opfores.

Efter omstaendigheterne kan fylkesmanden
dog frafalde kravet om gjaerdest
opforelse og stille belopet til fri raadighet
for grundeieren.

Er denne uvillig til åt opfore gjaerdet
eller til i tilfaelde åt motta belopet uten
pligt til åt opfore gjmrdet, skal fylkesmanden
besorge dets opforelse. De
hermed forbundne omkostninger skal
betales av den svenske stat.

Naar gjaerdet er opfort, tilfalder det
grundeieren.

Fra det tidspunkt, da gjserdet er eller
skulde ha vmret fuldfort, eller i tilfselde
fra det tidspunkt, da eieren maatte
ha mottat skjonsbelopet til fri ledighet,
har i konventionstiden eieren av
vedkommende slaatteland eller saitervold
og mulige bruksberettigede ikke krav paa
erstatning for skada ved ren paa slant -

Alltifrån deri tid, då gärdet fullbordats
eller borde vara fullbordat, eller då
ägaren mottagit kostnadsbeloppet till fritt
förfogande, vare, så länge konventionen
väller, ägare eller brukare av slåtterlandet
eller sätervallen icke berättigad till
ersättning för skada, som därå vållats
av renar, med mindre gärdet blivit uppfört
och hålles i försvarligt skick, men
renarna det oaktat kommit innanför detsamma.

Kostnaderna för förrättning, varom
här förmäles, skola betalas av svenska
staten.

II. Nordlands fylke.

Betesområden i fylket och vissa angränsande
svenska trakter. Renbetesdistrikt.

Renantal.

22 §.

I Nordlands fylke må svenska lappar
ej inflytta med renar till andra än de områden
som beskrivas i denna §. Dessa
områden skola vart för sig bilda särskilda
renbetesdistrikt. 1 distrikten
må icke inkomma flera svenska renar
än som för varje distrikt här upptagas.

Distrikten äro följande:

jBakvänd

(i Fauske och Saltdals härader).

Gränser: Laamitjern (strax norr om riksröset
n:r 238), bäcken till Eidevand, denna
sjö, bäcken till Laamivand, denna sjö,

telandet eller ssetervolden, medmindre
renen, saafremt gjaerdet er opfort, er
kommet indenfor dette, uagtet det har
vseret i försvarlig stånd.

Utgiftene ved skjonsforretningene betales
av svenske offentlige midler.

II. Nordland fylke.

Beiteomraadene i fylket oy i visse tilyrcensende
svenske trakter. Renbeitedistrikter.
Renantal.

§ 22.

I Nordland fylke maa svenske lapper
ikke indflvtte med ren i andre omraader
end de, som beskrives i denne §.
Hvert av disse skal utgjore et renbeitedistrikt.
I renbeitedistriktene maa ikke
komme ind flere svenske ren end i denne
§ an fores.

Renbeitedistriktene er folgende:
Balvand

(i Fauske og Saltdal herreder).

Gr censor: Laamitjern (straks nordenfor
riksros nr. 238), bsekken til Eidevand, dette
vand, bsekken till Laamivand, dette vand,

(59

Laamielven, Langvandet, Sjönstaaelven,
Övrevand, Gjemgamströmmen,
Nedrevand, Finneidströmmen, Fauskeviken,
Skjerstadfjorden, Saltdalsfjorden,
Saltelven, Junkerdalselven, Graddiselven
till Njallavarreelvens mynning, sistnämnda
älv till riksgräns en samt denna
gräns till Laamitjern.

Högsta renantal: 4,450.

Lön sdal en

(i Saltdals och Mo härader).

Gränser: Dypenaaga från riksgränsen
till sammanflödet med Lönselven, därifrån
räta linjer över Kjemaavatnet till
höjdpunkten 1,222 på Ölfjellets nordöstra
brant, Ölfjellets högsta topp (1,754),
Skavlens högsta topp (1,475) och Stabursdalsfjellets
högsta topp (1,368) på
gränsen mellan Saltdalens och Mo härader,
vidare nämnda gräns till Lönselven,
denna älv till väsende] aren vid Stödi
(686), vidare Gubbeltaaen till dess sammanflöde
med Stokka och denna älv till
riksgränsen vid höjdpunkten 832 samt
riksgränsen till Dypenaaga.

Högsta renantal: 3,800.

Bolma

(i Mo härad).

Gränser: gränsen mellan Saltdals och
Mo härader från Lönselven till Bjellaaga,
sistnämnda älv till dess sammanflöde
med Randalselven, denna älv till Gubbeltaaens
mynning, denna älv till vattend
el aren vid Stödi (686) och vidare Löns -

Laamielven, Langvandet, Sjonstaaelven,
Övrevand, Gjemgamströmmen, Nedrevand,
Finneidströmmen, Fauskeviken,
Skj erstadf jorden, Saltdalsfjorden, Saltelven,
Junkerdalselven, Graddiselven til
Njallavarreelvens munding, denne elv
til riksgramsen og riksgraensen til Laamitjern.

Hoieste ren antal: 4 450.

Lens dalen

(i Saltdal og Mo herreder).

Gränser: Dypenaaga fra riksgramsen
til sammenlopet med Lönselven, derfra
rette linjer over Kjemaavatnet til hoidepunktet
1 222 i Ölfjellets nordost™ styilning,
Ölfjellets hoieste top (1 754), Skavlens
hoieste top (1 475) og Stabursdalsfjellpts
hoieste top (l 368) i gramsen mellem
Saltdal og Mo herreder, denne
gramse til Lönselven, denne elv til vandskillet
ved Stodi (686), videre Gubbeltaaen
til dennes sammenlop med Stokka og
denne elv til riksgraensen ved hoidepunktet
832 samt riksgramsen til Dypenaaga.

Hoieste renantal: 3 800.

Bolma

(i Mo herred).

Gränser: Gramsen mellem Saltdal og
Mo herreder fra Lönselven til Bjellaaga,
denne elv til dens sammenlop med Randalselven,
denne elv ti! Gubbeltaaens
munding, denne elv til vandskillet ved
Stodi (686) og videre Lönselven til det

elven till den punkt, där älven skäres
av omförraälda häradsgräns.

Högsta renantal: 1,500.

Nosa

(i Mo härad).

Gränser: Stokka från riksgränsen vid
höjdpunkten 832 till sammanflödet med
Gubbeltaaen, denna älv till sammanflödet
med Randalselven, denna älv till riksgTänsen
och sagda gräns till Stokka.

Distriktet skall tillsammans med en
trakt i Arjeplogs socken i Sverige utgöra
ett gemensamt betesområde. Nämnda
trakt har följande gränser: Laisälvens
tillflöde från trakten av riksgränsen strax
norr om Nasafjäll, Laisälven till mynningen
av den bäck, som från sjöarna
väster om Skertasåive rinner in i nämnda
älv, denna bäck till utloppet av den
nordligaste av dessa sjöar, därifrån räta
linjer till Tjäulatjåkkos norra topp
och till Jullegatjåkkos mellersta topp
samt över Gabriåives topp till gränsen
mellan Norrbottens och Västerbottens
län, vidare denna gräns till riksgränsen
och riksgränsen till Laisälvens tillflöde
norr om Nasafjäll.

Betet har beräknats förslå, i distriktet
till 500 renar och i den svenska trakten
till 1,000 renar, i följd varav sammanlagda
högsta renantalet för det gemensamma
betesområdet utgör 1,500.

punkt, hvor el ven skjaeres av ovennaevnte
herredsgnense.

Hmeste renantal: 1 500.

Näsa

(i Mo herred).

Gränser: Stokka fra riksgramsen ved
hoidepunktet 832 til sammenlopet med
Gubbeltaaaen, denne elv til sammenlopet
med Kandalselven, denne elv til
riksgramsen og riksgraensen til Stokka.

Renbeitedi strikt et skal danne et faelles
beiteomraade med en trakt i Arjeplog
sogn i Sverige. Denne har folgende
gränser: Laisälvens tillop fra riksgraensen
straks nordenfor Nasafjäll, Laisälven til
muudingen av den baek, som fra vandene
vestenfor Skertasåive rinder ned i naevnte
elv, denne bäsk indtil utlopet av det
nordligste av naevnte vand, derfra rette
linjer til Tjäulatjåkkos nordre top og til
Jullegat jåkkos midterste top samt over
Gabriåives top til graensen mellem Norrbottens
og Västerbottens län, videre
denne gramse til riksgraensen og riksgraensen
til Laisälvens tillop nordenfor
Nasafjäll.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne
yde beite til 500 ren og den svenske
trakt til 1 000 ren, hvorfor det samlede
hmeste renantal for det faelles beiteomraade
er 1 500.

Andfjellet
(i Mo härad).

Gränser: Randalselven från riksgränsen
tillsammanflödet med Virvaselven, denna
älv, Virvandet och Boneselven till riksröset
n:r 224 samt riksgränsen till Randalselven.

Distriktet skall tillsammans med eu
trakt i Sorsele socken i Sverige utgöra ett
gemensamt betesområde. Nämnda trakt
har följande gränser: gränsen mellan
Norrbottens och Västerbottens län från
riksröset n:r 225 till Vindelälven, denna
älv fram till den punkt, där den i skarp
vinkel viker av mot sydost, därifrån
den bäck, som rinner förbi riksröset n:r
224, till riksgränsen samt riksgränsen
tram till riksröset n:r 225.

Betet har beräknats förslå, i distriktet
till 1,500 renar och i den svenska trakten
till 300 renar, i följd varav sammanlagda
högsta renantalet för det gemensamma
betesområdet utgör 1,800.
Kjerringfjellet
(i Mo härad).

Gränser: Boneselven frän riksröset

n:r 224 till Virvandet, denna sjö, Virvaselven
till dess sammanflöde med Randalselven,
denna älv till dess sammanflöde
med Messingaaga (östra), denna
älv till södra ändan av tjärnen vid Elivoldene,
därifrån räta linjer över Lille
Kjerringfjell till detta fjälls sydligaste
topp (1,013) och över Junkerfjellet till

Andfjellet
(i Mo herred).

Gränser: Randalselvtn fra riksgrsensen
til sammenlopet med Virvaselven,
denne elv, Virvandet og Boneselven til
riksros nr. 224 samt riksgrmnsen til
Randalselven.

Renbeitedistriktet skal danne et faelles
beiteomraade med en trakt i Sorsele sogn
i Sverige. Denne har folgende gränser:
Grsensen mellem Norrbottens og Västerbottens
län fra riksros nr. 225 til
Vindelälven, denne elv til det punkt,
hvor den i en skarp vinkel boier av
mot sydost, derfra brnkken, som rinder
förbi riksros nr. 224, til riksgrsensen samt
riksgramsen til riksros nr. 225.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne
yde beite til 1 500 ren og den svenske
trakt til 300 ren, hvorfor det samlede
haiestc renantal for det fmlles beiteomraade
er 1 800.

Kjerringfjellet
(i Mo herred).

Gränser: Boneselven fra riksros nr.
224 til Virvandet, dette vand, Virvaselven
til sammenlopet med Randalselven,
denne elv til sammenlopet
med Messingaaga (ostre), denne elv
til sondre ende av tjernet ved Elivoldene,
derfra rette linjer over Lille
Kjerringfjell til dette fjells sydligst*
top (1013) og over Junkerfjellet til

riksröset n:r 222 samt riksgränsen till
riksröset n:r 224.

Högsta renantal: 1,500.

Kalvandet
(i Mo härad).

Gränser: räta linjer från riksröset

n:r 222 över Junkerfjellet till Lille Kjerringfjells
sydligaste topp (1,013), Rismaalsfjellets
nordligaste topp (1,090), Österdalsknabbens
topp (1,120) och Plura
älv (510) vid Sprutfossen, nämnda älv
till Store Kalvandet, denna sjö, älven
mellan samma sjö och Lille Kalvandet,
denna sjö och Lille Urna älv till riksgränsen
samt sagda gräns till riksröset n:r
222.

Högsta renantal: 1,500.

Kobbervandet
(i Mo härad).

Gränser: räta linjer från eu punkt
vid Messingaaga (östra) fyra kilometer
från denna älvs utlopp i Ranenelven
till höjdpunkten 604 på Durmaalshaugen,
höjdpunkten 483 på Glösen, höjdpunkten
635 på Grönfjellets västra
sluttning, en punkt 1,200 meter rakt
söder om höjdpunkten 811 på samma
fjälls sydöstra sluttning, Rismaalsbaekkens
inflöde i Kobbervaselven, Österdalsknabbens
topp (1,120), Rismaalsfjellets
nordligaste topp (1,090), Lille Kjerringfjells
sydligaste topp (1,013) och
södra ändan av tjärnen vid Elivoldene,

riksros nr. 222 samt riksgrsensen til
riksros nr. 224.

Heieste renantal: 1 500.

Kalvandet
(i Mo herred).

Gränser: Rette linjer fra riksros nr.
222 over Junkerfjellet til Lille Kjerringfjells
sydligste top (1 013), Rismaalsfjellets
nordligste top (1 090), 0sterdalsknabbens
top (1 120) og Plura elv (510)
ved Sprutfossen, mevnte elv til Store
Kalvandet, dette vand, elven mellem
dette vand og Lille Kalvandet, dette
vand og Lille Urna elv til riksgrsensen
samt riksgrsensen til riksros nr. 222.

Hmeste renantal: 1 500.

Kobbervandet
(i Mo herred).

Grcenser: Rette linjer fra et punkt
ved Messingaaga (ostre) fire kilometer
fra dens utlop i Ranenelven til hoidepunktet
604 paa Durmaalshaugen, hoidepunktet
483 paa Glosen, hoidepunktet
635 paa Grönfjellets vestre skraaning,
et punkt 1 200 meter ret syd for hoidepunktet
811 paa samme fjells sydostre
skraaning, Rismaalsbsekkens munding i
Kobbervaselven, 0sterdalsknabbens top
(1 120), Rismaalsfjellets nordligste top
(1 090), Lille Kjerringfjells sydligste
top (1 013) og sondre ende av tjernet
ved Elivoldene, dette t jern og Messing -

denna tjärn och Messingaaga till ovannämnda
punkt fyra kilometer från älvens
utlopp i Ranenelven.

Högsta renantal: 1,300.

Melkfjellet
(i Mo härad).

Gränser: Lille Urna älv från riksgränsen
till Lille Kalvandet, denna sjö,
älven från samma sjö fram till Store Kalvandet,
denna sjö, Pillra älv till Sprutfossen,
därifrån en rät linje till den punkt,
där bäcken i dalen mellan Klimpen och
Slagfjellet sammanflyter med den bäck,
som kommer från höjden 934 å Slagfjellet,
vidare en rät linje till östra ändan av
sjön (836) mellan Slagfjellet och Lapfjellet,
denna sjö, Saeterbaekken till sammanflödet
med bäcken från Östskaret,
denna bäck till södra ändan av tjärnen
i myren öster om Klubben, därifrån eu
rät linje till vatten delaren i dalen mellan
Klubben och Sauakslen, vidare den
mot söder rinnande bäcken till dess sammanflöde
med Glonkabaekken, räta linjer
till höjden 760 omkring två .kilometer
sydost om Umbugtens fjällstuga och till
den punkt på riksgränsen, där denna
skäres av Umbugtens östra strand, samt
riksgränsen till Lille Urna älv.

Högsta renantal: 1,800.

Mofjellet
(i Mo härad).

Gränser: bäcken från dalen mel lan

Klubben och Sauakslen från dess
sammanflöde med Glonkabaekken till

aaga til ovennmvnte punkt lire kilometer
fra elvens utlop i Ranenelven.

IImeste renantal: 1 300.

Melkfjellet
(i Mo herred).

Gränser: Lille Urna elv fra riksgramsen
til Lille Kalvandet, dette vand
elven fra dette vand til Store Kalvandet,
dette vand, Pillra elv til Sprutfossen,
derfra eu ret linje til det punkt,
hvor baekken i dalen mellem Klimpen
og Slagfjellet loper sammen med baekken
fra hoiden 934 i Slagfjellet, videre
en ret linje til ostre ende av vandet
(836) mellem Slagfjellet og Lapfjellet,
dette vand, Saeterbaekken til sammenlopet
med baekken fra 0stskaret, denne
baek til sondre ende av tjernet i myren
ostenfor Klubben, derfra eu ret linje
til vandskillet i skaret mellem Klubben
og Sauakslen, videre baekken sydover til
dens sammenlop med Glonkabaekken,
rette linjer til hoiden 760 ca. to kilometer
sydost for Umbugten fjellstue og
til riksgramsen ved Umbugtens ostre
strand samt riksgramsen fil Lille Urna
elv.

Heieste renantal: 1 800.

Mofjellet
(i Mo herred).

Gränser: Baekken fra skaret mel lem

Klubben og Sauakslen fra dens
sammenlop med Glonkabaekken til vaud -

10— iSBOlin

vattendelaren i nämnda dal, därifrån en
rät linje till södra ändan av tjärnen i
myren öster om Klubben, denna tjärn
och bäcken i Östskaret till dess sammanflöde
med Umskarbsekken, denna bäck
till mynningen av bäcken från Fisktjern,
sistnämnda bäck och Fisktjern
till dess norra ända, därifrån eu rät
linje till eu punkt på Rödvandets södra
strand en kilometer väster om Tvervandselvens
mynning, nämnda strand
till Björndalens mynning, därifrån en
rät linje till den punkt, där bäcken från
Nordre Slöikvoldtjern utfaller i Selaaen,
denna älv till dess sammanflöde med
Tveraaen, därifrån räta linjer till höjden
495 på Vestre Mofjellets nordsluttning,
näset mellan de två västligaste
Smaavandene och över Kobberfjellet till
Akerselvens utflöde ur Store Akersvand,
denna sjös norra strand till bukten
nordost om Stornesodden samt därifrån
eu rät linje över Langkjönlien till Glonkabaskkens
sammanflöde med bäcken
från dalen mellan Klubben och Sauakslen.

. Högsta renantal: 1,500.

Spjeltfjelldalen

(i Hemnes och Hatfjelldals härader).

Gränser: Grmsvandet (Gräskejaure)

från riksgränsen till Oksfjellelvens mynning,
denna älv till Okstindbrmen, denna
jökels södra kant till gränsen mellan
Hemnes och Korgens härader, denna
häradsgräns till den fjälltopp (1,868),

skillet i nsevnte skar, derfra en ret
linje til sondre ende av tjernet i myren
©stentor Klubben, dette tjern og bakben
i Ostskaret til sammenlopet med
Umskarbmkken, denne bsek til mundingen
av baekken fra Fisktjern, denne bsek og
Fisktjern til dets nordre ende, derfra
en ret linje til et punkt ved Rödvandets
sondre strand en kilometer vestenfor
Tvervandselvens munding, denne strand
til Bjorndalens munding, derfra en ret
linje til det punkt, hvor baekken fra
Nordre Sloikvoldtjern falder ut i Selaaen,
denne elv til dens sammenlop med
Tveraaen, derfra rette linjer til fjellhumpen
495 i Vestre Mofjellets nordskraaning,
eidet, mellem de to vestligste
av Smaavandene og over Kobberfjellet
til Akerselvens utlop av Store Akersvand,
dette vands nordre strand til
bugten nordost om Stornesodden samt
derfra eu ret linje over Langkjönlien
til Glonkabmkkens sammenlop med bäcken
fra skaret mellem Klubben og Sauakslen.

Ilmeste renantal: 1 500.

Spj el tfjell dalen

(i Hemnes og Hatfjelldal herreder).

Grcenser: Gnesvandet (Gräskejaure) fra
riksgrsensen til Oksfjellelvens munding.
denne elv til Okstindbrmen, denne brses
sondre rand til grsensen mellem Hemnes og
Korgen herreder, denne herredsgrsense til
den fjeldtop (1 868), hvor den stöter sam -

där den stöter tillsammans med gränsen
mellan Hatfjelldals och Hemnes
härader, denna häradsgräns till fjälltoppen
med höj dsiffran 1,751, därifrån
eu rät linje åt sydost till nedre ändan
av den längst mot öster framskjutande
jökeln, vidare den härifrån rinnande
häcken till dess sammanflöde med Spjeltfjellelven
omkring två kilometer söder
om Spjelthaugen, Spjeltfjellelven till
mynningen av Smaaskoglibaekken (bäcken
från höjden 782 på Stekvasakslen),
därifrån en rät linje till den punkt på
riksgränsen, där denna skäres av Tverelven
omkring två kilometer söder om
riksröset n:r 216, samt riksgränsen till
Graesvandet.

Distriktet skall tillsammans med en
trakt i Tärna socken i Sverige utgöra
ett gemensamt betesområde. Nämnda
trakt har följande gränser: Gräske jaure

(Graesvandet) från riksgränsen till
sjöns östra ända, därifrån räta linjer
till topparna 1,137 och 1,069 på Mieskattjåkko,
en punkt fyra kilometer rakt
nordost om riksröset n:r 216, Snuotatjåkkos
nordostliga topp, toppen 1,554
på Båimåivc och fram till den punkt på
riksgränsen, där denna skäres av Tverelven
omkring två kilometer söder om
riksröset n:r 216, samt vidare riksgränsen
till Gräskejaure.

Betet har beräknats förslå, i distriktet
till 1,200 renar och i den svenska trakten
till 600 renar, i följd varav sam -

men med gramsen niellera Hatfjelldal og
Hemnes herreder, denne herredsgraense til
fjelltoppen med lioidetallet 1 751, derfra
en ret linje mot sydost til nedre
rand av den laengst mot ost fremskytende
brae, videre baekken herfra til dens
sammenlop med Spjeltfjellelven ca. to
kilometer syd for Spjelthaugen, Spjeltfjellelven
til mundingen av Smaaskoglibaekken
(baekken fra hoiden 782 paa Stekvasakslen),
derfra eu ret linje til det
punkt '' paa riksgraensen, livor denne
skjaeres av Tverelven ca. to kilometer
sondenfor riksros nr. 216, samt riksgraensen
til Graesvandet.

Renbeitedistriktet skal danne et faelles
beiteomraade med en trakt i Tärna sogn
i Sverige. Denne har folgende ganser:
Gräskejaure (Graesvandet) fra riksgraensen
til vandets ostre ende, derfra
rette linjer til toppene 1137 og 1069
paa Mieskattjåkko, et punkt fire kilometer
ret nordost for riksros nr. 216,
Snuotatjåkkos nordostligste top, toppen
1554 paa Båimåive og det punkt
paa riksgraensen, hvor denne skjaeres av
Tverelven ca. to kilometer sondenfor
riksros nr. 216, samt videre riksgraensen
til Gräskejaure.

Renbeitedistriktet er beregnet åt kunne
yde beite til 1 200 ren og den svenske
trakt til 600 ren, hvorfor det samlede
heieste renantal for det faelles beiteomraade
er 1 800.

inanlagda högsta renantalet för det gemensamma
betesområdet utgör 1,800.

Rainesen

(i Hatfjelldals härad).

Gränser: Harvandet, Harvasbmkken

till dess sammanflöde med Tiplingelven,
denna älv samt Östre och Vestre Tiplingen
till Tiplingelvens inflöde i sistnämnda
sjö, därifrån eu rät linje till
västra Hundelvens utlopp ur det västra
av de Nedre Cevlarsvandene, denna sjö
och bäcken till den östra sjön (1,000)
samt sistnämnda sjö till dess östra ända,
därifrån en rät linje över Öevlarsfjellets
högsta topp (1,257) till nordvästra ändan
av sjön med höjdsiffran 1,075, denna
sjö, Ranserelven och Ranseren till riksgränsen
samt denna gräns till Harvandet.

Högsta renantal: 2,500.

FjellvaaJdind
(i Hatfjelldals härad).

Gränser: räta linjer från Harvasbmkkens
och Tiplingelvens sammanflöde till
punkten 1,153, Susenfjellets topp (1,208),
höjdpunkten 1,110 på Simskarfjellet och
spetsen av den mot öster framskjutande
vinkel, som gränsen mellan Hatfjelldals
och Vefsens härader bildar på Simskarfjellet,
vidare denna gräns mot söder
till Gilmeces topp (1,073), en linje rakt
mot öster till Simskarelven, denna älv,
Tiplingelven och Tiplingene till Harvasbaekkens
mynning.

Högsta renantal: 2,300.

Rainesen

(i Hatfjelldal herred).

Gränser: Harvandet, Harvasbaekken
til dens sammenlop med Tiplingelven,
denne elv samt 0stre og Vestre Tiplingen
til Tiplingelvens indlop i sidstnaevnte
vand, derfra en ret linje til
Vestre Hundelvens uti ep av det vestligste
av Nedre Cevlarsvandene, dette
vand og baakken til det ostligste av disse
vand (1 000) samt dette vand til dets
ostligste ende, derfra en ret linje over
Cevlarsfjellets hoieste top (1 257) til
nordvestra ende av vandet med hoidetallet
1 075, dette vand, Ranserelven og
Ranseren til riksgramsen samt riksgrsensen
til Harvandet.

Ha iest p renantal: 2 500.

FjellvaaJctind
(i Hatfjelldal herred).

Grcenser: Rette linjer fra Harvasbmkkens
sammenlop med Tiplingelven til
hoidepunktet 1 153, Susenfjellets top
(1 208), hoidepunktet 1 110 i Simskarfjellet
og spidsen av den mot ost fremskytende
vinkel, som gramsen mellem
Hatfjelldal og Vefsn herreder danner
paa dette fjell, videre denne herredsgraense
sydover til Gilmeces top (1 073),
eu linje ret mot ost til Simskarelven,
denne elv, Tiplingelven og Tiplingene
til Harvasbaekkens munding.

TImeste renantal: 2 300.

Store Kjukkelvandet
(i Hatfjelldals och Vefsens härader).
Gränser: Tiplingelven från dess inflöde
i Vestre Tiplingen till Simskarelvens
mynning, sistnämnda älv till eu
punkt rakt öster om Gilmeces topp
(1,073), därifrån en rät linje till sagda
topp, vidare gränsen mellan Hatfjelldals
och Yefsens härader till Kvigtinds
topp (1,703), därifrån räta linjer till
södra Maasskarfjells topp (1,546), Biseggens
topp (1,335), Rörskartinds topp
(1,456) och Nordre Bisegvands norra
ända, vidare Bisegvattendraget genom
Nordre och Södra Bisegvand till kröken
(735) väster om Lille Kjukkelen, därifrån
en rät linje till västligaste bukten
av Store Kjukkelvand, vidare en linje
genom sagda sjö norr om den stora
holmen i sjön fram till dess sydöstra
vik, därifrån eu rät linje till sjön med
höj dsiffran 886 i Viermadalen, därifrån
den älv, som från sydost infaller i
nämnda sjö, till dess källa i Store Börgefjell,
därifrån en rät linje till eu punkt
på gränsen mellan Nordlands och NordTröndelags
fylken eu kilometer sydväst
om fjälltoppen 1,326,vidare vattendelaren
över höjdpunkterna 1,194 och 1,168 samt
Llaafjellets topp (1,375) till Govlektinds
topp (1,327), därifrån räta linjer till nordvästra
ändan av den med höjdsiffran
1,075 betecknade sjön och över Öevlarsfjellets
högsta topp (1,257) till östra ändan
av det östra av de Nedre Cevlars -

Store Kjukkelvandet
(i Hatfjelldal og Yefsn herreder).

Grcenser: Tiplingelven fra dens indlop
i Vestre Tiplingen til Simskarelvens munding,
denne elv til et punkt rot ostenfor
Gilmeces top (1 073), derfra en ret linje til
nsevnte top, videre gram sen mellem Hatfjelldal
og Yefsn lierreder til Kvigtinds top
(1 703), derfra rette linjer til det söndra
Maasskarfjells top (1 546), Biseggens
top (1 335), Rörskartinds top (1 456) og
Nordre Bisegvands nordre ende, videre
Bisegvasdraget gjennem Nordre og Söndra
Bisegvand til kroken (735) vest
for Lille Kjukkelen, derfra ret linje
til vestligste bugt i Store Kjukkelvand,
videre eu linje gjennem narvnte
vand nordenom den store holmen i vandet
fram til dets sydostligste bugt, derfra
eu ret linje til van det med hoidetallet
886 i Viermadalen, derfra den
elv, som fra sydost falder ut i vandet,
indtil dens utsprång i Store Borgefjell,
derfra eu ret linje til et punkt i gramsen
mellem Nordland og Nord-Trondelag
fylker eu kilometer sydvest för fjelltoppen
1 326, videre vandskillet over
hoidepunktene 1 194 og 1 168 samt
Flaafjellets top (1 375) til Govlektinds
top (1 327), derfra rette linjer til nordvestra
ende av det med hoidetallet 1 075
betegnede vand og over Cevlarsfjellets
hoieste top (1 257) til ostra ende av
det ostligste av Nedre Cevlarsvandene,
detta vand og bäcken til det vestligste

vandene, denna sjö och bäcken till den
västra sjön samt sistnämnda sjö till
Vestre Hundelvens utlopp och därifrån
en rät linje till Tiplingelvens inflöde i
Vestre Tiplingen.

Högsta renantal: 1,800.

Golverslcaret
(i Vefsens härad).

Gränser: räta linjer från Löipskartindens
(Golvertindens) högsta topp (1,677)
till toppen 1,364 på Golverfjellet, till höjdpunkten
1,073 i Bolkskaret, över Golvernasen
till Simskarelvens sammanflöde
med Bisegel ven (412), till Rörskartinds
topp (1,456), till Biseggens topp (1,335),
till södra Maasskarfjells topp (1,546) och
till Kvigtinds topp (1,703) samt vidare
mot norr gränsen mellan Hatfjelldals och
Vefsens härader till Löipskartindens
högsta topp (1,677).

Högsta renantal: 800.

23 §.

Såframt norsk renskötsel upptages i
Balvands renbetesdistrikt, skall mellan
rikena träffas överenskommelse om de
ändringar i konventionens bestämmelser
om behandling av frågor om skadeersättning,
som därav påkallas.

I de övriga renbetesdistrikt, som omförmälas
i 22 §, må, under den tid
svenska lappar äga där uppehålla sig
med renar, andra än sådana lappar ej
låta renar beta i vidare mån än som
erfordras under tillåten genomflyttning.

av disse vand samt dette vand til
Vestre Hundelvens uti ep og derfra eu
ret linje til Tiplingelvens indlop i Vestre
Tiplingen.

Heieste renantal: 1 800.

Golverskaret
(i Vefsn herred).

Gränser: Rette linjer fra Leipskar tindens

(Golvertindens) hoieste top
(1 677) til toppen 1 364 paa Golverfjellet,
til hoidepunktet, 1 073 i Bolkskaret, over
Golvemasen til Simskarelvens sammenlop
med Bisegelven (412), til Rorskartinds
top (1 456), til Biseggens top
(1 335), til det sondre Maasskarfjells top
(1 546) og til Kvigtinds top (1 703)
samt videre nordover gram sen mellem
Hatfjelldal og Vefsn herreder til Loipskartindens
hoieste top (1 677).

IInies te renantal: 800.

§ 23.

Saafremt norsk rendrift optages i Balvand
renbeitedistrikt, skal der trseffes avtale
mellem de to riker om de sendringer
i konventionens bestemmelser om
behandling av sporsmaalet om skadeserstatning,
som saadan rendrift inaatte
gjere pank rmvet,.

I de ovrige i § 22 nrnvnte renbeitedistrikter
har ikke andre end svenske
lapper adgang til åt la ren beite i den
for disse tillatte tid, uten forsaavidt förnöden
er under tillatt gjennemflytning.

Från vilka socknar i Sverige inflyttning
kan försiggå.

24 §.

X renbetesdistrikten Balvand, Lönsdalen,
Bolna och Näsa må allenast lappar
från Arjeplogs socken inflytta med
renar, i distrikten Andfjellet, Kjerringfjellet,
Kalvandet, Kobbervandet och
Melkfjellet allenast lappar från Sorsele
socken, i distrikten Mofjellet och Spjeltfjelldalen
allenast lappar från Tärna
socken samt i distrikten Rainesen, Fjellvaaktind,
Store Kjukkelvandet och Golverskaret
allenast lappar från Vilhelmina
socken.

Betestid.

25 §.

Renar, som anmälts skola beta i något
av renbetesdistrikten Fjellvaaktind, Store
Kjukkelvandet och Gol verskaret, må icke
inkomma i Norge före den 5 juli och
skola vara bortförda från norskt område
senast den 16 augusti.

Renar, som anmälts skola beta i något
av de övriga renbetesdistrikten, må
icke inkomma i Norge före den 1 juli
och skola vara bortförda från norskt
område före utgången av augusti.

Fra hvilke sogn i Sverige indflytning kan
for eg aa.

§ 24.

I renbeitedistriktene Balvand, Lonsdalen,
Bolna og Näsa kan alene lapper
fra Arjeplog sogn flytte ind med ren,
i renbeitedistriktene Andfjellet, Ivjer Ä^ellet,

Kalvandet, Iiobbervandet og
jellet alene lapper fra Sorsele sogn
og i renbeitedistriktene Mofjellet og
Spjeltfjelldalen alene lapper fra Tärna
sogn samt i renbeitedistriktene Rainesen,
Fjellvaaktind, Store Kjukkelvandet og
Golverskaret alene lapper fra Vilhelmina
sogn.

Beitetid.

§ 25.

Ren, som er anmeldt til beitning i
nogen av renbeitedistriktene Fjellvaaktind,
Store Kjukkelvandet og Golverskaret,
maa ikke komme ind i Norge for
den 5 juli og maa va*re fort bort fra
norsk omraade senest den 16 august.

Ren, som er anmeldt til beitning i
nogen av de ovrige renbeitedistrikter,
maa ikke komme ind i Norge for den
1 juli og maa vane fort bort fra norsk
omraade for utgången av august maaned.

S. k. bygsel i vissa renbetesdistrikt.

26 §.

I den mån s. k. bygsel kontrakt, varigenom
vissa lappar från Arjeplogs, Sorsele
och Tärna socknar erhållit medgivande
att låta sina renar beta inom
vissa områden i Helgeland, förfalla genom
sådan lapps död eller genom uppsägning
av kontrakt eller av annan anledning,
skola under den tid koiyj^itionen
gäller, utöver dess föreskrifter,
följande särskilda bestämmelser lända
till efterrättelse:

a) Fylkesmannen skall för de svenska
lappar som landshövdingen bestämmer
utfärda bygselkontrakt, innefattande rätt
att låta renar under juli och augusti
månader beta i renbetesdistrikten Kolna,
Näsa, Andfjellet, Kjerringfjellet, Kalvandet,
Kobbervandet, Melkfjellet, Mofjellet
och Spjeltfjelldalen.

b) Inom vart och ett av ifrågavarande
renbetesdistrikt kunna eu eller flera
lappar erhålla bygselkontrakt, dock icke
så många att det för distriktet i 22 §
bestämda högsta renantal överskrides.

c) Skulle antalet renar, tillhörande de
lappar, vilka sålunda erhållit upplåtelse
inom visst distrikt, överstiga det för
distriktet fastställda högsta renantalet,
skall landshövdingen bestämma huru
många renar varje lapp må låta beta
inom distriktet.

Bygsel i visse r enbeitedistrikt er.

§ 26.

Efterhvert som de bygselkontrakter,
hvorved visse lapper fra Arjeplog, Sorsele
og Tärna sogn maatte ha faat adgang til
åt la sine ren beite i visse omraader i
Helgeland, bortfalder ved den bygselberettigedes
död eller opsigelse av kontrakten
eller av anden grund, skal i
den tid konventionen bestaar foruten
dennes bestemmelser gjaelde folgende
smrskilte forskrifter:

a. Fylkesmanden skal gi de svenske
lapper, som landshövdingen utser, bygselkontrakt
paa adgang til åt la sine
ren beite i juli og august maaneder i
renbeitedistriktene Bolna, Näsa, Andfj
ellet, Kj emu gfj ellet, Kalvandet, Kobbervandet,
Melkfjellet, Mofjellet og Spjeltfjelldalen.

b. I hvert av de mevnte renbeitedistrikter
kan en eller flere lapper gives
bygselkontrakt. Dog maa der ikke gives
kontrakt til saa mange lapper, åt det
for renbeitedistriktet i § 22 fastsatte
hoieste renantal överskrides.

c. Skulde antallet av de saaledes
beiteberettigede lappers ren komme til
åt overstige det for renbeitedistriktet
fastsatte hoieste renantal, skal landshövdingen
bestemme, hvor mange ren
enhver av lappene kan före paa beite
i distriktet.

d) Bygselkontrakt skall gälla under
hela den tid förevarande konvention
äger giltighet. Kontraktet kan dock
när som helst av lappen uppsägas. Sker
sådan uppsägning, skall kontrakt upprättas
med annan lapp. Så skall ock
ske, därest lapp, som erhållit upplåtelse,
dör eller upphör med renskötsel.

Änka efter lapp, som innehaft bygselkontrakt,
äger njuta det tillgodo så
länge hon lever ogift. Samma rätt tillkommer
arvingarna efter sådan lapp
eller efter hans änka så länge dödsboet
är oskiftat, dock icke längre än fem år
från dödsfallet.

e) Efter överenskommelse med landshövdingen
må fylkesmannen häva bygselkontrakt,
om lappens förhållande gör sådant
önskvärt.

f) Lapp, som erhållit bygselkontrakt
skall erlägga dels en gång för alla en
avgift av trettio kronor, dels ock en
årlig utskyld av tjugufem öre för varje
fullt fem tiotal renar, som han för året
anmält.

g) Finnes i något av ifrågavarande
renbetesdistrikt endast en lapp, som erhållit
bygselkontrakt, skall så anses som
vore han förman inom distriktet. Finnas
endast två sådana lappar, bestämmer
landshövdingen för varje år, vilken
av dem skall anses såsom förman och
andre förman.

d. Enhver bygselkontrakt skal vaere
gjmldende for hele den tid, hvori konventionen
har gyldighet. Dog kan
saadan kontrakt naarsomhelst opsiges
av den beiteberettigede lap. Sker
dette, skal kontrakt oprettes med anden
lap. Dette gjaelder ogsaa, naar den
bygselberettigede lap dor eller ophorer
med rendrift.

0nsker bygselberettiget laps enke åt
benytte sin mands kontrakt, har hun
hertil adgang, saalamge hun lever ugift.
Samme adgang har arvingene efter
bygselberettiget lap og efter hans enke,
saalamge dodsboet ikke er skiftet, dog
ikke laengere end fem aar fra dodsfaldet.

e. Efter avtale med landshövdingen
kan fylkesmanden haeve bygselkontrakt,
hvis indehavers forhold gjor saadant
önskelig.

f. Lap, som faar bygselkontrakt, skal
er begge en avgift av treti kröner en gång
for alle og en aarlig avgift av fem og
tyve ore for hvert fulde femtital ren,
som han anmelder for aaret.

g. Skulde der i noget av heromhandlede
renbeitedistrikter alene vaere en
lap, som har bygselkontrakt, skal han
anses som renbeitedistriktets formand.
Er der blot to saadanne lapper, bestemmer
landshövdingen for hvert aar, hvem
av dem skal vaere formand og nsestf
orm and.

U—/Sfi ooo

27 §.

Från den tid då denna konvention
träder i kraft skola dess bestämmelser,
med undantag av de i 26 § a)—f) intagna,
i tillämpliga delar gälla även i
fråga om de svenska lappar, som då innehava
bygselkontrakt; och skall varje
bygselområde utgöra ett renbetesdistrikt.

I de bygselkontrakt som kunna komma
att upprättas före konventionens
ikraftträdande skola upptagas de i 22 §
angivna gränser och renantal för varje
område.

28 §.

Skulle under de första tre åren, efter
det kontrakt angående nuvarande bygselområdet
Kobbervandet och Silbotnet
förfallit, renar från renbetesdistriktet
Kobbervandet i juli eller augusti månad
inkomma på mark, som ligger utanför
distriktet men inom gränserna för sagda
bygselområde, skola de i 175—-177 §§
innefattade föreskrifterna om renars omhändertagande
och försäljning genom offentlig
myndighets försorg samt bestämmelserna
i 179 och 180 §§ om avgift
för renars uppehåll å otillåtet område
ej äga tilllämpning, varemot övriga stadganden
i fråga om renar, som olovligen
uppehålla sig i det främmande riket,
skola tillämpas.

Detsamma gäller, därest under de första
tre åren efter det kontrakt angående

§ 27.

Fra det tidspunkt, da nyrvyrende
konvention tryr i kraft, skal dens bestemmelser,
utenfor de i § 26 litr. a—f
indeholdte, i förnöden utstrykning ha
anvendelse paa de svenske lapper, som
da maatte ha bygselkontrakt. Hvert
bygselomraade skal danne et renbeitedistrikt.

I de bygselkontrakter, som maatte bli
oprettet inden konventionens ikrafttryden,
skal optages de gränser og renantal
for vedkommende omraader, som er
nyvnt i § 22.

§ 28.

Hvis der i de förste tre aar, efteråt
kontrakt paa det nuvyrende bygselomraade
Kobbervandet og Silbotnet er bortfaldt,
maatte komme ren fra renbeitedistriktet
Kobbervandet i juli eller august
maaned ind paa mark, som ligger utenfor
renbeitedistriktet, men indenfor grynsene
for nyvnte bygselomraade, skal de
i §§ 175—177 indeholdte forskrifter
om besiddelsestagelse og realisation av
ren ved offentlig tjenestemand samt bestemmelsene
i §§ 179 og 180 om betaling
av visse belop for renens ophold
paa utillatt omraade ikke ha anvendelse,
hvorimot de ovrige forskrifter om ren,
som uberettiget opholder sig i det fremmede
rike, skal anvendes.

Det samme gjylder, saafremt i de
förste tre aar, efteråt kontrakt paa det

nuvarande bygselområdet Saufjellet och
Melkfjellet förfallit, renar från renbetesdistriktet
Melkfjellet i juli eller augusti
månad inkomma på det utanför distriktet
belägna Slagfjell.

S. k. inderster (sprutare) i bygselområdet
Grundvand.

29 §.

Skulle nuvarande eller blivande norsk
innehavare av bygselområdet Grundvand
i Mo och Hemnes härader vilja mottaga
svenska lappar såsom s. k. inderster
(sprutare) i området, skall hinder därför
ej möta, så framt det låter förena
sig med bestämmelse om renantal, som
kan bliva bestämt för området.

Flyttningsvägar.

30 §.

I de delar av Nordlands fylke, inom
vilka svenska lappar äga flytta med renar,
skola de, i den mån vissa flyttningsvägar
hittills plägat användas under
flyttningen, för framtiden följa dessa.

Gärden till förebyggande av skada av

renar.

31 §•

Svenska staten skall äga rätt att på
egen bekostnad låta på nedan nämnda
platser anbringa spärrningsgärden:

nuvasrende bygselomraade Saufjellet og
Melkfjellet er bortfaldt, ren fra renbeitedistriktet
Melkfjellet i juli eller august
maaned maatte komme ind paa det
utenfor distriktet liggende Slagfjell.

Inderster i bygselomraadet Grundvand.

§ 29.

Der skal intet vyre til hinder for, åt
norsk indehaver av bvgsel paa omraadet
Grundvand i Mo og Hemnes herreder,
om han saa onsker, indtar svenske
lapper som inderster, forsaavidt det
maatte vane förenlig med det renantal,
som maatte bli vedtat for omraadet.

Flytteveier.

§ 30.

I de del er av Nordland fylke, hvor
svenske lapper har adgang til åt indflytte
med ren, skal de i den utstrykning,
hvori visse flytteveier hittil har
vyret anvendt, benytte disse under flytningene.

Gjcerder til beskyttelse mot skade ved ren.
§ 31.

Det skal vann tillatt for den svenske
stat paa egen bekostning åt la anbringe
spaerregjunder paa nedennyvnte steder:

a) i Ankenes härad tvärs över Skamdalsbakkan
och

b) i samma härad tvärs över Norddalen
omkring en kilometer väster om
Stationsholmen.

Svenska staten åligger att hålla gärdena
i försvarligt skick under den tid
konventionen gäller.

Det närmare angivandet av sträckningen
för gärdena tillkommer norske
lappfogden efter . samråd med svenske
lappfogden och vederbörande bofaste.

Gärdena skola uppföras så, att de
freda mot renar.

Renar må icke släppas genom gärdena.

Å gärdena skola anbringas sådana
led eller grindar, som äro av nöden för
de bofaste. Platsen för led eller grindar
skall bestämmas på samma sätt som
nyss är sagt i fråga om angivandet av
sträckningen för gärdena.

Den som begagnar led eller grind å
något av gärdena skall omedelbart ombesörja
dess tillstängande.

Vad i 19 § är stadgat skall äga tilllämpning
å ifrågavarande gärden.

Övergångsbestämmelser för en del av Hatfjelldals
härad.

32 §.

I den del av Hatfjelldals härad, som
ligger mellan linjer, dragna i norr från
riksröset n:r 213 över högsta punkten

a. I Ankenes herred tvers over Skamdalsbakkan
o g

b. i samme herred tvers over Norddalen
ca. en kilometer vestenfor Stationsholmen.

Den svenske stat pligter åt vedlikeholde
gjserdene i försvarlig stånd i konventionstiden.

Gjserdenes noiagtige plads skal bestemmes
av den norske lappefoged efter
samraad med vedkommende fastboende
og den svenske lappefoged.

Gjserdene skal opfores saaledes, åt de
freder mot ren.

Ren man ikke slippes gjennem gjserdene.

I gjserdene skal anbringes de led eller
grinder, som er fornodne for de fastboende.
Hvor gjserdene skal forsynes med
led eller grinder, skal bestemmes paa
samme maate som ovenfor fastsat med
hensvn til pladsen for gjserdene.

Den, som benytter led eller grind i
noget av gjserdene, skal umiddelbart efter
benyttelsen stsenge leddet eller grinden.

Hvad der er bestemt i § 19, skal ha
tilsvarende anvendelse paa disse gjserder.

Overgangsbestemmelser for en del av Hatfjelldal
herred.

§ 32.

I den del av Hatfjelldal herred, som
ligger mellern linjer trukket i nord fra
riksros nr. 213 over hoieste punkt paa

på Jofjell, längs den bäck, som därifrån
löper ut i Favnvandet, genom denna sjö
och vattendraget därifrån till Varnvandet
och genom denna sjö samt i söder
från riksröset n:r 209 genom Skarmodalselven
och Unkervandet, skola lappar
tillhörande Vapstens lappby i Västerbottens
län vara berättigade att under
juli och augusti månader åren 1923,
1924 och 1925 låta renar beta inom ett
avstånd av femton kilometer från riksgränsen.

33 §.

Det i 32 § omförmälda område skall
utgöra ett renbetesdistrikt.

34 §.

I fråga om den i 32 § avsedda renbetningen
skola nu gällande lagbestämmelser
rörande de lappar, som med renar
flytta mellan Sverige och Norge, äga
tillämpning.

35 §.

Komma under något av åren 1923,
1924 och 1925 renar tillhörande Vapstens
lappby å annan tid än juli eller
augusti månad in i det i 33 § omförmälda
renbetesdistrikt, skall vederbörande
tjänsteman i Norge därom underrätta
landshövdingen eller den svenske lappfogden.
Varda ej renarna genom deras
försorg utdrivna ur Norge, skall sådan
utdrivning ombesörjas av den norske

Jofjell, långs den bäsk, som derfra loper
ut i Favnvandet, gjennem dette vand og
vasdraget derfra til Varnvandet samt
gjennem dette vand, og i syd fra riksros
nr. 209 gjennem Skarmodalselven og
Unkervandet, skal lapper tilhorende Vapstens
lappeby i Västerbottens län ha
adgang til åt la sine ren beite i maanederne
juli og august i aarene 1923,

1924 og 1925 inden en avstand fra riksgraensen
av femten kilometer.

§ 33.

Det i § 32 nsevnte omraade skal utgjore
et renbeitedistrikt.

§ 34.

Med hen syn til den i § 32 nasvnte renbeitning
skal gjmlde de bestemmelser,
som indeholdes i loven angaaende lappene
av 2 juni. 1883 med senere aendringer
og tillaeg.

§ 35.

Kommer ren tilhorende Vapstens lappeby
ind i det i § 33 mevnte renbeitedistrikt
i noget av aarene 1923, 1924 eller

1925 utenfor juli eller august maaneder,
skal vedkommende tjenestemand i
Norge derom underrede landshövdingen
eller den svenske lappefoged. Blir ikke
renen ved deres forfoining utdrevet av
Norge, skal utdrivning foretages ved den
norske lappefogeds forfoining og skal

lappfogden; och skola kostnaderna härför
ersättas av svenska staten.

Vållas under renarnas olovliga uppehåll
i distriktet skada, skall den ersättas
i enlighet med de för Nordlands
fylke tillämpliga föreskrifterna i nu gällande
lag; och varde frågor om sådan
skadeersättning behandlade enligt samma
lag.

Rätt att låta renar överskrida riksgränsen.

36 §.

Svenska lappar, som tillhöra nedannämnda
lappbyar och som under sommaren
söka bete för sina renar på svenska
sidan om riksgränsen, skola i enlighet
med vad här nedan sägs hava rättighet
att låta renarna under juli och
augusti månader överskrida gränsen och
uppehålla sig inom nedan angivna områden
i Norge; dock må varje lappbys
renar överskrida gränsen allenast på den
sträcka, där densamma berör denna
lappbys svenska område.

a. Rautasvuoma och Kalasvuoma
lappbyar i Jukkasjärvi socken samt Norrkaitums
lappby i Gellivare socken inom
ett område med följande gränser:

En linje som på en kilometers avstånd
följer Ofotbanan på dess södra sida
från riksgränsen till Norddalsbron, därifrån
fjällstupet mot Norddalen och
Hunddalen fram till den från fjället

omkostningene herved erstattes av den
svenske stat.

Voldes skade under ovennsevnte rens
utillatte ophold i renbeitedistriktet, skal
den erstattes efter de i ovennaevnte lov
av 2 juni 1883 for Nordland fylke gjaeldende
forskrifter og skal behandlingen
av saadant erstatningskrav Ande sted
efter samme lov.

A dg ang til åt la ren overskride riksgrcensen.

§ 36.

De svenske lapper i nedennmvnte lappebyer,
som om sommeren söker beite
for sine ren paa den svenske side av
riksgränsen, skal ha adgang til paa nedenanforte
vilkaar åt la sine ren i juli
og august maaneder overskride riksgramsen
og opholde sig i de nedenfor
beskrevne omraader i Norge, idet hver
lappebys ren dog alene tillätes åt overskride
riksgraensen, hvor denne berorer
lappebyens omraade i Sverige:

a. Rautasvuoma og Kalasvuoma
lappebyer i Jukkasjärvi sogn og Norrkaitum
lappeby i Gellivare sogn i et
omraade med folgende gränser:

En linje, som paa en kilometers avstand
folger Ofotbanen paa dens sondre side
fra riksgraensen til Norddalsbroen, derfra
fjellstupet mot Norddalen og Hunddalen
indtil den fra fjellet Brandten
kommende baek, derfra rette linjer mel -

Brandten kommande bäcken, därifrån
räta linjer mellan följande fjälltoppar
och höjdpunkter: Sildviktind

(1,357), Blaaisen (1,485), 1,246, 1,435,
Yombtind (1,497) och höjdpunkten 1,262
på Saelkacokka, vidare runt Skamdalsbotn
efter höjdpunkterna 1,083, 1,231,
1,012 och 1,270, därifrån en rät linje
till toppen 1,247 på Tverdalsfjell, dock
med sådan jämkning i gränsen att den
följer det i 31 § a) omförmäld a gärde
som är avsett att uppföras tvärs över
Skamdalsbakkan, vidare räta linjer till
Stortind (1,537), Losifjell (1,213) och
norra ändan av det i 31 § b) omförmälda
gärde som är avsett att uppföras
tvärs över Norddalen'', därifrån
nämnda gärde och en rät linje från dess
södra ända till Saelkacokka (1,732), därifrån
räta linjer till Tverfjell (1,064),
norra ändan av Middagsvatnet, västra
ändan av Kjelvatnet och norra ändan
av Langvatnet (Guovddelasjavrre); dock
må renar från Norrkaitums lappby uppehålla
sig allenast i områdets sydliga
del.

b. Mellanbyns och Sörkaitums lappbyar
i Gellivare socken samt Sirkas och
Tuorpons lappbyar i Jokkmokks socken
i ett område med följande gränser:

Räta linjer från Langvatnets (Guovddelasjavrres)
norra ända till höjden 1,045
norr om Baugevatnets västra ända,
Mannfjellets mellersta topp (1,039) och

lem folgende fjelltopper og hoidepunkter:
Sildviktind (1 357), Blaaisen (1 485),
1 246, 1 435, Yombtind (1 497) og lioidepunktet
1 262 paa Sadkacokka, videre
rundt Skaindalsbotn efter hoidepunktene
1 083, 1 231, 1 012 og 1 270, derfra
en ret linje til toppen 1 247 paa Tverdalsfjellet,
dog med den knipning i
gramsen, åt den folger det i § 31 litr. a
nsevnte gjasrde, som forutssettes opfort
tvers over Skamdalsbakkan, videre i
rette linjer til Stortind (1 537), Losifjell
(1 213) og nordre ende av det
i § 31 litr. b naivnte gjserde, som forutsaettes
opfort tvers over Norddalen,
derfra nsevnte gjaerde og en ret linje
fra dettes son dre ende til Saelkacokka
(1 732), derfra rette linjer til
Tverfjell (1 064), nordre ende av Middagsvatnet,
Kjelvatnets vestre ende og
Langvatnets (Guovddelasjavrres) nordre
ende; dog skal ren fra Norrkaitum lappeby
alene kunne opholde sig i omraadets
sydlige del.

b. Mellanbyn og Sorkaitum lappebyer
i Gellivare sogn og Sirkas og Tuorpon
lappebyer i Jokkmokk sogn i et omraade
med folgende gränser:

Rette linjer fra Langvatnets (Guovddelasjavrres)
nordre ende til hoiden 1 045
nord for Baugevatnets vestre ende, Mannfjellets
midtre top (1 039) og hoidepunktet
725 i samme fjells sondre skraaning,
derfra fjellstupet rundt Storvatnet ind -

höjdpunkten 725 å samma fjälls södra
sluttning, därifrån fjällstupet runt Storvatnet
fram till höjdpunkten 778 på
Eidryggen, därifrån räta linjer till
Björnefjell (1,051), utloppet för Oierregjavras,
höjden 600 väster om Steingjerdevatnet,
norra ändan av den med
höjdsiffran 540 betecknade sjön öster
om Gallocokka, Helligakslas topp 937,
västra ändan av Heggvatnet, höjden 408
mellan Hellemobotn och Hevstenj avrre,
Hevnefjellets högsta topp (1,114), Borticokkas
topp (1,171), toppen 1,027 på
Slsettocorro, västra ändan av Varreviejekajavrre,
Langvatnets västra ända,
Storskogvatnets östra ända, Litle Vaerivatnets
östra ända, Löytavatnets västra
ända, över näset mellan Sisvatnet och
Rundvatnet till Blaamanden (1,571) och
till Laamivatnets västra ända samt därifrån
efter Laamivatnet, Eidevatnet och
Laamitjern till riksgränsen.

c. Semisjaur-Njargs lappby i Arjeplogs
socken i ett område med följande
gränser:

Njallavarreelven från riksgränsen till
barrskogsgränsen, sistnämnda gräns till
den punkt där Graddiselven kröker mot
väster, vidare räta linjer till en hög fors
i Ytterbaekken strax ovan skogsgränsen,
till Litlfjellets topp (740), till Övre Viskisvatnets
sydöstra ända samt över Viskisnasen
och den med höjdsiffran 1,029
betecknade toppen till Dypenaaga ävensom
denna älv till riksgränsen.

til hoidepunktet 778 paa Eidryggen,
derfra rette linjer til Björnefjell (1 051),
utlopet av Öierregjavras, hoiden 600
vestenfor Steingjerdevatnet, nordre ende
av vandet med hoidetallet 540 ostenfor
Gallocokka, Helligakslas top (937), vestre
ende av Heggvatnet, hoiden 408 mellem
Hellemobotn og Hevstenj avrre,
Hevnefjellets hoieste top (1 114), Borticokkas
top (1 171), toppen 1 027 paa
Slaettocorro, vestre ende av Varreviejekaj
avrre, Langvatnets vestre ende, Storskogvatnets
ostre ende, Litle Va; riva tnets
ostre ende, Löytavatnets vestre ende,
over eidet mellem Sisvatnet og Rundvatnet
til Blaamanden (1 571) og til
Laamivatnets vestre ende samt derfra
efter Laamivatnet, Eidevatnet og Laamitjern
til riksgraensen.

c. Semisjaur-Njarg lappeby i Arjeplog
sogn i et omraade med folgende
gränser:

Njallavarreelven fra riksgraensen til
barskoggraensen, barskoggraensen til
Graddiselven, hvor denne boier mot vest,
videre rette linjer til en hoi fos i Ytterbaekken
like ovenfor skoggraensen, til
Litlfjellets top (740), til Övre Viskisvatnets
sydostre ende og over Viskisnasen
og den med hoidetallet 1 029 betegnede
top til Dypenaaga samt denne elv til
riksgraensen.

cl. Vilhelmina södra lappeby i Vilhelmina
sogn i et omraade med folgende
grasnser:

d. Vilhelmina södra lappby i Vilhelmina
socken i ett område med följande
gränser:

Ranseren, Ranserelven till nordvästra
ändan av den med höj dsiffran 1,075 betecknade
sjön, en rät linje till toppen
av Govlektind (1,327), vidare vattendelaren
över Flaafjell (1,375) samt höjdpunkterna
1,168, 1,194, 1,326 och 1,340,
därifrån en rät linje till sjön med höjdsiffran
1,067 samt vidare denna sjös
avlopp till riksgränsen.

e. Frostvikens norra lappby i Frostvikens
socken i ett område med följande
gränser:

det under d) nämnda områdets sydgräns
från riksgränsen till gränsen mellan
Nordlands och Nord-Tröndelags fylken,
vidare nämnda fylkesgräns till en punkt
en kilometer sydväst om fjälltoppen
1,326 och därifrån en rät linje till norra
ändan av sjön med höj dsiffran 966 överst
i Sipmekdalen samt Sipmekelven och
Sipmeksjöarna till riksgränsen.

37 §.

Beträffande utövningen av den i 36 §
omförmälda rättighet skola gälla följande
särskilda bestämmelser:

a) Lapp må ej inflytta i det norska
betesområdet, dock skola nödiga vaktare
åtfölja renarna med rätt att å området
uppslå vakttält.

b) Renarna skola vaktas med sådan
omsorg, att de icke vålla skada och att

12— tSt>09<)

Ranseren, Ranserelven til nordvestre
ende av det med hoidetallet 1 075 betegnede
vand, en ret linje til toppen av
Govlektind (1 327), videre vandskillet
over Flaafjell (1 375) samt hoidepunkterne
1 168, 1 194, 1 326 og 1 340, derfra
en ret linje til vandet med hoidetallet
1 067 samt videre bsekken fra dette
vand til riksgrsensen.

e. Frostvikens norra lappeby i Frostviken
sogn i et omraade med folgende
gränser:

Det under litr. d mevnte omraades
sydgrsense fra riksgrmnsen til gramse n
mellem Nordland og Nord-Trondelag fylker,
videre denne fylkesgrsense til et
punkt en kilometer sydvest for fjelltoppen
1 326 og derfra en ret linje til
nordre ende av vandet med hoidetallet
966 överst i Sipmekdalen samt Sipmekelven
og Sipmeksjoene til riksgrmnsen.

§ 37.

Paa den i § 36 omhandlede renbeitning
skal folgende smrskilte bestemmelser
ha anvendelse:

a. Lappene maa ikke flytte iiul i
omraadet. Dog skal de fornodne vogtere
folge renen og ha adgang til åt
opslaa vagttelt i omraadet.

b. Renen skal vogtes med saadan
omsorg, åt den ikke gjor skade og åt

sammanblandning med norska renar så
vitt möjligt förebygges. Uppstår sammanblandning,
skola de svenska lapparna
efter anmaning biträda vid utskiljning
av de norska renarna.

De svenska lapparna skola, innan deras
renar lämna området, föranstalta om utskiljande
av norska renar, som kunna
hava sammanblandats med de svenska
renarna, samt i god tid lämna de norska
renägarna meddelande om tid och plats
för skilj ningen.

Hava norska renar medföljt svenska
renar till Sverige, skola de svenska lapparna
medverka till utskiljande av de
norska renarna, där sådant påkallas av
renägaren. Intill dess skiljning ägt rum
skola renarna omsorgsfullt vårdas av de
svenska lapparna.

c) Skada, som vållas av de svenska lapparna
eller renarna, skall ersättas; och
skola i avseende å behandling av frågor
om ersättning för sådan skada bestämmelserna
i 186 § lända till efterrättelse.

III. Gemensamma bestämmelser för
Troms och Nordlands fylken.

Lapparnas anmälningar. Förmän och
andre förmän.

38 §.

Lapp, som vill begagna sig av rättigheten
att med renare inflytta i Norge,
skall före januari månads utgång anmäla
detta för den svenske lappfogden. An -

sammenblanding med norske ren saavidt
mulig hindres. Sker sammenblanding,
skal de svenske lapper paa forlangende
yde bistånd til, åt de norske
ren kan faaes utskilt.

Inden de svenske ren förlåter omraadet,
skal de svenske lapper derhos sarge
for, åt de norske ren, som maatte vaere
kommet blandt deres ren, blir utskilt,
og itide varsle de norske reneiere om
tid og sted for utskilningen.

Har norske ren fulgt med svenske ren
til Sverige, skal de svenske lapper paa
forlangende av eieren yde bistånd til,
åt de norske ren kan faaes utskilt. Indtil
utsilning Under sted, skal de svenske
lapper omsorgsfvildt vogte de norske ren.

c. Skade, som voldes av de svenske
lapper eller ren, skal erstattes. Behandlingen
av krav paa erstatning för saadan
skade skal i förnöden utsträckning
foregaa overensstemmende med de i § 186
indeholdte forskrifter.

III. Fselles bestemmelser for Troms
og Nordland fylker.

Lappenes anmeldelser. Formcend og
noest formcend.

§ 38.

De lapper, som vil gjore bruk av sin
adgang til åt flytte med ren til Norge,
skal inden utlopet av januar maaned
anmelde dette for den svenske lappe -

målningen skall dessutom innehålla uppgift
om:

a) den anmäldes jämte medföljande
husfolks och renvaktares namn och ålder
ävensom den lappby han tillhör;

b) de andra personer, för vilka den anmälde
har renar i sin vård;

c) det antal renar, som skall medföras
för envar i anmälningen avsedd
person;

d) de renmärken var och en av dem
använder, dock att, när uppgift härom
en gång är lämnad, senare anmälningar
allenast behöva omfatta uppgift om ändringar;
samt

e) det renbetesdistrikt, inom vilket betningen
skall försiggå.

I anmälan, som avser Troms fylke,
häri inbegripna de i 2 § nämnda delar
av Ankenes härad, skall lämnas uppgift
huruvida betningen skall försiggå allenast
i sommardistrikt eller även i vårdistrikt
samt i senare fallet angivas de
särskilda distriktens namn och vilket antal
renar skall beta i varje distrikt.

Vilka ytterligare uppgifter skola lämnas
av lapp, som vill hålla mjölkande
getter inom östra området i Troms fylke,
stadgas i 80 §.

39 §.

För varje renbetesdistrikt skola de
lappar, som anmält sig att dit flytta, före
utgången av februari månad bland sig
utse eu förman och en andre förman.

foged. Anmeldelsen skal derhos indeliolde
opgave over:

a. Anmelderens og medfolgende husfolks
og renvogteres navne og ålder
og hvilken lappeby han tilhorer;

b. for hvilke andre personer anmelderen
har ren til bevogtning;

c. det antal ren, som agtes medfört
for hver enkelt persons vedkommende;

d. de renmerker, hver av dem benytter;
er saadan opgave engång git, behover
ved senere anmeldelser alene mulige
amdringer åt opgives;

e. det renbeitedistrikt, hvor beitningen
skal foregaa.

I anmeldelser, som gjselder Troms
fylke, heri indbefattet de i § 2 naevnte
deler av Ankenes herred, skal der
meddeles opgave om, hvorvidt renbeitningen
skal foregaa alene i sommerdistrikt
eller ogsaa i vaardistrikt. I sidste
tilfaelde opgives de smrskilte distrikters
navne og antallet av de ren, som skal
beite i hvert av dem.

Hvilken opgave derhos skal avgives
av lap, som vil holde melkegjet i det
ostre omraade i Troms fylke, bestemmes

i § 80.

§ 39.

For hvert renbeitedistrikt skal de
dertil anmeldte lapper inden utgången
av februar maaned av sin midte vaelgo
eu formand og en nmstformand.

För Troms fylke skola förmän och
andre förmän väljas särskilt för vårdistrikten
och särskilt för sommardistrikten.
Därest ett vårdistrikt och ett sommardistrikt
hava samma gränser och till
det senare icke anmälts andra lappar
än till det förra, skola allenast en förman
och en andre förman väljas.

40 §.

Den svenske lappfogden skall tillse
att val av förmän och andre förmän
företagas i rätt tid och ordning.

För de valda skall utfärdas förordnande
av landshövdingen.

41 §.

Före mitten av mars månad skall landshövdingen
tillsända fylkesmannen förteckning
över de anmälda lapparna med de i
38 § nämnda uppgifter och tillika meddela,
vilka som utsetts till förmän och andre
förmän. Förteckningen skall åtföljas av
den svenska lappfogdens intyg att, såvitt
han är i stånd att därom uttala sig,
de uppgivna renantalen äro riktiga och
å förteckningen ej upptagas andra renar
än sådana som lapparna äga rätt att
låta beta i Norge.

Nödigt utdrag av förteckningen skall
överlämnas, av landshövdingen till förmännen
och andre förmännen samt av
fylkesmannen till norske lappfogden och
länsmännen eller dem som eljes förordnats
till syneförmän (takstbestyrere).

For Troms fylke skal formaend og nsestformaend
vaelges särskilt for vaardistriktene
og särskilt for sommerdistriktene.
Naar et vaardistrikt og et sommerdistrikt
har samme gränser og der til det
sidste ikke er anmeldt andre lapper end
til det förste, skal der alene v felges en
formand og en naestformand.

§ 40.

Den svenske lappefoged skal paase,
åt valgene paa formaend og naestformaend
foregaar i rette tid og paa rette maate.

For de valgte utfaerdiger landshövdingen
beskikkelse.

§ 41.

Inden midten av mars maaned skal
landshövdingen sende fylkesmanden fortegnelse
over de anmeldte lapper med
de i § 38 naevnte opgaver og underretning
om, hvem der er beskikket til formaend
og naestformaend. Fortegnelsen
skal vaere ledsaget av den svenske
lappefogeds bevidnelse om, åt de opgivne
renantal er rigtige og åt der ikke er
opfort andre ren end saadanne, som
lappene har adgang til åt la beite i
Norge, dette dog alene i den utstrykning
hvori lappefogden er istand til åt uttale
sig derom.

Av fortegnelsen skal fornodne utdrag
sendes av landshövdingen til formaendene
og naestformaendene og av fylkesmanden
til den norske lappefoged, lens -

42 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den
icke kan upptagas på landshövdingens
förteckning, har han icke rätt att under
året inflytta med renar eller låta sina
renar åtfölja inflyttande lapp.

Hänvisning till annat renbetesdistrikt.

43 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen
må fylkesmannen hänvisa lapp,
som anmält sig till visst renbetesdistrikt,
att med de anmälda renarna flytta till
annat distrikt inom fylket. Beslut om
sådan hänvisning skall genom landshövdingen
i god tid meddelas lappen.

Denna bestämmelse skall dock icke äga
tillämpning å lapp, som erhållit bygselkontrakt.

Förmannens och andre förmannens befogenhet
och skyldigheter.

44 §.

Förmannen har befogenhet att meddela
lapparna i renbetesdistriktet de föreskrifter
och av dem kräva den medverkan,
som han finner vara av nöden för fullgörande
av de förpliktelser, som enligt
denna konvention åligga honom.

Det tillkommer honom dessutom att i

maendene og mulige andre takstbestyrere.

§ 42.

Avgir lap anmeldelse saa sent, åt den
ikke kan medtages paa landshövdingens
fortegnelse, har han ikke adgang til i
det paagjaeldende aar åt flytte ind med
sine ren eller la dem medfolge indflyttende
lap.

Henvisning til andet renbeitedistrikt.

§ 43.

Efter overenskomst med landshövdingen
kan fylkesmanden henvise anmeldt
lap med de anmeldte ren til et andet
renbeitedistrikt inden fylket. Bestemmelse
om saadan henvisning maa gjennem
landshövdingen i betimelig tid meddeles
vedkommende lap.

Naervaerende förskrift har ikke anvendelse
paa lap, som har bygselkontrakt.

Formandens og ncestformandens myndighet
og pligter.

§ 44.

Formanden har myndighet til åt gi
renbeitedistriktets lapper de paalaeg og
av dem kraeve den bistånd, som han
maatte Ande förnöden, for åt han skal
kunne vareta de ham i naervaerende
konvention paalagte pligter.

Det tilkommer derhos formanden med

frågor rörande ersättning för skada av
renar föra talan för lapparna i distriktet
och därvid jämväl ingå förlikning
i fråga om skadeersättning och kostnader.

45 §.

Förmannen åligger:

a) att infinna sig i sitt renbetesdistrikt
senast samtidigt med de lappar,
som först inflytta, eller, om han är förman
i sommardistrikt och några till
detta anmälda lappar redan under våren
befinna sig där, senast samtidigt med
dem som först inflytta under sommaren;

b) att kvarstanna i distriktet till dess
lapparna flyttat därifrån;

c) att omedelbart vid ankomsten till
distriktet och sist inom åtta dagar uppvisa
sitt förordnande för den eller de
syneförmän, inom vilkas tjänstgöringsområde
distriktet är beläget, och underrätta
dem om var han tagit boplats
inom distriktet;

d) att inom distrikt, där fylkesmannen
finner sådant vara av nöden, hos länsmannen,
för vidare kungörande, uppgiva
en eller flera lämpligt belägna platser
inom distriktet, där vaktmanskap skall
vara förlagt för att mottaga anmälan
om kringströvande och skadegörande renar; e)

att omedelbart underrätta syneförmannen
eller, om flera syneförmän fin -

hensyn til ansvar for skade ved ren åt
handle paa vegne av renbeitedistriktets
tapper og til derunder ogsaa åt indgaa
forlik om erlaeggelse av erstatning og
omkostninger.

§ 45.

Det paaligger formanden

a. åt indfinde sig i sit renbeitedistrikt
senest til samme tid som de dit först
ankommende lapper eller, om han er
formand i sommerdistrikt og nogen av
de til dette anmeldte lapper allerede fra
vaaren av opholder sig der, senest samtidig
med de lapper, som först indflytter
fra sommeren av,

7 I

b. åt förbli i distriktet, indtil lappene
bär fraflyttet dette,

c. straks ved sin ankomst til distriktet
og senest inden otte dager åt forevise
sin beskikkelse for den eller de
takstbestyrere, inden hvis bestillingskreds
renbeitedistriktet er beliggende, og åt underrede
takstbestyreren eller takstbestyrerne
om, hvor han har tat ophold i
distriktet,

d. i de renbeitedistrikter, hvor fylkesmanden
finder det paakraevet, åt opgi
til lensmanden for videre bekjendtgjorelse
et eller flere bekvemt beliggende
steder i renbeitedistriktet, hvor der skal
vane stationert renvogtere, til hvem melding
om omstreifende og slradegjorende
ren kan ske,

nas, dessa, när han byter boplats och
när han lämnar distriktet;

f) att såvitt möjligt städse hålla sig
underrättad om delgivningar;

g) att hålla sig underrättad om de
till distriktet hörande lapparnas boplatser; h)

att söka skaffa sig kännedom om
huruvida lappar eller renar olovligen
uppehålla sig inom distriktet eller huruvida
större antal renar än enligt denna
konvention är medgivet inkommit och i
så fall därom göra anmälan;

i) att söka utreda genom vilkens eller
vilkas renar uppgiven skada blivit vållad;

j) att infinna sig vid syneförrättningar
och rättegångar om ersättning samt
lämna norske lappfogden den medverkan,
som denne skäligen kan å tjänstens vägnar
kräva;

k) att tillse- det gällande bestämmelser
om bevakning och renbetning efterlevas
och hos länsmannen eller tillsyningsväsendet
anmäla överträdelser, ävensom
att vidtaga sådana åtgärder som
äro av nöden för uppehållande av försvarlig
och välordnad renskötsel samt
förebyggande av skada och intrång för
de bofasta, såsom att ombesörja att renvaktare
utsändas eller utsättas på bestämda
platser, att bortlupna renar återhämtas
samt att, där vissa flyttningsvägar
äro föreskrivna, dessa följas; samt

l) att i övrigt fullgöra vad enligt
denna konvention åligger honom.

e. straks åt underrette takstbestyreren
eller takstbestyrerne, naar han skifter
opholdssted inden distriktet og naar han
förlåter dette,

f. saavidt rimlig til enhver tid åt
bolde sig underrettet om forkyndelser,

g. åt bolde sig underrettet om de til
distriktet horende lappers opholdssteder,

h. åt seke oplyst, om der i renbeitedistri
litet er lapper og ren uten beret-,
tigelse og om der er indkommet flere
ren end efter nmrvserende konvention
tillatt samt i tilfrelde åt anmelde saadant,

i. åt seke oplyst, ved hvis ren opgiven
skade er voldt,

j. åt indfinde sig ved takstforretninger
og erstatningsseksmaal og åt yde
lappefogden den bistånd, som denne paa
t j enestens vegne med feie kan kras ve,

k. åt paase, åt de gjreldende bestemmelser
om renvogtning og renbeitning
overholdes, og hos lensmanden eller lappeopsynet
åt anmelde overtraedelser samt
åt trseffe saadanne forfeininger, som er
paakrrevet til fremme av försvarlig og
velordnet rendrift og til forebyggelse av
skade og ulempe for de fastboende, saasom
åt tilse, åt vogtere utsendes og
stationeres paa bestemte steder, åt bortlopne
ren tilbakefores og åt de fastsatte
flytteveier folges,

l. åt iovrig företa det, som efter nrervaerende
konvention paaligger barn.

46 §.

När förmannen är förhindrad att
tjänstgöra, träder andre förmannen i
hans ställe.

Förmannen kan därjämte för särskilda
tillfällen uppdraga åt andre förmannen
att tjänstgöra såsom förman.

Skulle i något fall, då andre förmannen
tjänstgjort såsom förman eller såsom
sådan behandlats, befogenhet därtill,
efter vad nu är sagt, ej hava tillkommit
honom, må sådant likväl ej
rubba giltigheten av vad han gör och
låter.

De skyldigheter, som i 45 § d), f), h),
i), j), k) och 1) äro stadgade beträffande
förman, skola åligga andre förman allenast
när han tjänstgör såsom förman,
men i övrigt äge sagda § tillämpning
jämväl å andre förman.

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar.

47 §.

Lapp, som anmält sig till inflyttning
i Norge, skall samtidigt med renarna
inflytta till detta rike och det
renbetesdistrikt, dit han anmält sig, samt
stanna i distriktet så länge renarna beta
där, med mindre sjukdom eller viktiga
angelägenheter föranleda hans frånvaro.

Avser anmälan ett distrikt som tillsammans
med angränsande svensk trakt skall
utgöra ett gemensamt betesområde, vare

§ 46.

Naestf ormanden skal g jure tjeneste
som formand, naar denne er forhindret
fra åt utföre tjenesten.

Formanden kan derhos for enkelte
tilfselder överdra til nsestformanden åt
gjore tjeneste som formand.

Åt nsestformanden er blit behandlet
eller har gjort tjeneste som formand i
noget tilfselde, hvor han ikke efter foranstaaende
hadde befoielse dertil, har dog
ikke nogen indflydelse paa forfoiningens
gyldighed.

De i § 45 litr. d, f, h, i, j, k og 1
indeholdte paabud gjselder nsestformanden,
alene naar han gjor tjeneste som
formand. Iovrig har nsevnte § anvendelse
ogsaa paa nsestformanden.

Lappenes pligt til åt felge sine ren.

§ 47.

Lap, som har anmeldt sig til indflytning
i Norge, skal samtidig med renen
indflytte i dette rike og i det renbeitedistrikt,
hvortil han har anmeldt sig, og
förbli der, saa lsenge renen beiter der,
forsaavidt ikke sygdom eller presserende
forretninger nodvendiggjor hans fravser.

Gjaelder anmeldelsen et renbeitedistrikt,
som sammen med tilgrsensende svensk
trakt skal utgjore et fsedes beiteomraade,

den anmälde pliktig att, på sätt nu är sagt,
uppehålla sig inom den svenska eller den
norska delen av betesområdet.

Flyttning.

48 §.

Flyttning med renar skall försiggå
utan onödigt uppehåll.

Å sedvanlig viloplats, som inom bebodd
trakt förekommer å flyttningsväg,
må lapparna kvarstanna med renar intill
två dygn. Efter den 15 juni må
dock uppehåll på viloplats i furuskog
eller i dess närhet icke göras längre än
ett dygn.

49 §.

För skada, som renar vålla å flyttningsväg,
utgår ej ersättning i vidare
mån än såvitt den förorsakats därigenom
att lapparna onödigtvis låtit renarna
sprida sig.

50 §.

Skulle betes-, väderleks- eller snöförhållanden
eller mörker göra det nödvändigt
att avvika från flyttningsväg,
åligger det lapparna att taga väg där
minsta skada förorsakas.

51 §•

Lapparna må icke hindras från att
begagna sig av tillåten flyttningsväg.

Stänges sådan väg, skall den på fylkesmannens
föranstaltande åter öppnas.

13—185000

er den anmeldte pligtig til paa nysnsevnte
maate åt opholde sig inden den norske
eller den svenske del av beiteomraadet.

Flytning.

§ 48.

Flytning med ren skal foregaa uten
unodig ophold.

Paa vanlig hvileplads, som i bebodd
trakt findes paa flyttevei, kan lappene
raste med renen indtil to dogm Efter
15 juni maa dog ophold paa hvileplads
i eller i nserheten av furuskog ikke vsere
av lfengere varighet end et dogm

§ 49.

For skade, som ren volder paa flyttevei,
skal erstatning ikke erliegges, medmindre
skaden er voldt ved, åt lappene
uten nodvendighet har lätt renen spre
sig.

§ 50.

Naar beite-, veir- eller sneforhold eller
morke maatte g jure det nodvendig åt
fravike flyttevei, skal lappene ta vei
der, hvor mindst skade voldes.

§ 51.

Lappene maa ikke hindres i benyttelsen
av tillatt flyttevei.

Stsenges saadan vei, skal fylkesmanden
foranledige den igjen aapnet.

Finnes stängsel uppfört över flyttningsväg,
skall därå anordnas led, som
lätt kan öppnas och har för flyttningen
tillräcklig bredd.

Tvist om anbringande av led och om
dess bredd skall avgöras av fylkesmannen,
sedan han lämnat landshövdingen
tillfälle att yttra sig.

Det åligger lappar, som öppnat led,
att, sedan de betjänat sig av ledet,
stänga detsamma.

52 §.

Begär ägare eller brukare av mark,
varöver flyttningsväg framgår, att vägen
skall omläggas, och anskaffar han annan
tjänlig flyttningsväg, mä fylkesmannen
efter inhämtande av landshövdingens
yttrande medgiva den begärda omläggningen,
om den icke är till väsentlig
olägenhet för lapparna.

Efter överenskommelse med landshövdingen
äge fylkesmannen ock utan sådan
ansökning föreskriva omläggning av
flyttningsväg, när omläggningen finnes
synnerligen önskvärd och icke är till
väsentlig olägenhet för lapparna. Ägare
av mark, varöver den nya vägen skall
framgå, vare i ty fall pliktig att till staten
avstå den för omläggningen behövliga
marken mot ersättning av norska
statskassan. Ersättningens belopp bestämmes
i brist av överenskommelse genom
uppskattning, som omförmäles i § 3
av norska lagen n:r 14 av den 27 juli

Er stängsel opfort over flyttevei, skal
der anbringes led, som let kan aapnes
og har den for flytningen tilstraekkelige
bredde.

Tvist om leddets anbringelse og bredde
avgjores av fylkesmanden, efter åt han
har git landshövdingen anledning til åt
uttale sig.

Det paaligger de lapper, som har aapnet
led, efter avbenyttelsen av leddet
åt lukke det.

§ 52.

Begjserer grundens eier eller bruker
flyttevei omlagt og skaffer anden tjenlig
flyttevei, kan fylkesmanden efter åt ha
indhentet landshövdingens uttalelse tilläte
omlaegningen, naar denne ikke er
til vfesentlig ulempe for lappene.

Fylkesmanden kan efter overenskomst
med landshövdingen ogsaa liten saadan
begjaering beslutte flyttevei omlagt,
naar omliegningen er sserlig önskelig og
ikke til väsentlig uleiligliet for lappene.
Grundens eier er pligtig til åt avstaa
til staten den for omlsegningen fornodne
grund mot erstatning av den norske
statskasse. Erstatningens storrelse bestemmes
i mangel av overenskomst ved
saadant skjon, som omhandles i- lov nr.
14 av 27 juli 1896 om tvungen avstaaelse
av grund til gaardsvei in. v., dens § 3.

1896 om tvångsavträdande av mark till
gårdsväg m. m.

53 §.

Då lapparna begagna sig av renar för
förflyttande av sina tillhörigheter (flytta
med raid), skall, ändå att sådant sker
utan samband med hjordens flyttning,
frihet från ersättningsskyldighet i enlighet
med 4 9 § äga rum, så framt lapparna
draga fram å tillåten renflyttningsväg
eller å annan väg, som plägar användas
för raidflyttning.

Vad i 51 och 52 §§ stadgas gälle ock
i fråga om raidväg, som ej sammanfaller
med renflyttningsväg.

Bevakning av renar.

54 §.

Lapparna skola under flyttningen till
och från Norge samt under vistelsen där
hålla renarna under bevakning, så att
de ej vålla skada eller komma in i
annat renbetesdistrikt än där flyttningsvägen
framgår eller på område där
svensk renbetning över huvud är tilllåten.

Under flyttning skola renarna dag
och natt följas av bevakningsmanskap.

Vid uppehåll, som under flyttning göres
på vilo- eller betesplats, skola renarna
jämväl städse åtföljas av vaktare,
som hava att tillse, att hjorden ej
onödigtvis sprides.

§ 53.

Naar lappene bruker ren for flytning
av sine eiendele (flytter med raidde),
skal de, selv om dette sker uten förbindelse
med hjordens flytning, overensstemmende
med § 49 vmre fri for
erstatningspligt, saafremt de felger tillatt
flyttevei eller anden vei, som pleier anvendes
for raiddeflytning.

Hvad der er bestemt i §§ 51 og 52,
skal ogsaa gjgelde for raiddevei, som ikke
falder sammen med renflyttevei.

Bevogtning av renen.

§ 54.

Lappene skal under flytningen til og
fra Norge og under opholdet der holde
renen under bevogtning, saa den ikke
volder skade eller kommer ind i andet
renbeitedistrikt end det, hvorigjennem
flytteveien gaar, eller ind paa omraade,
hvor svensk renbeitning overhovedet er
forbudt. ,

Under flytning skal renen dag og nät
felges av mandskap for renens bevogtning.

Under ophold underveis paa hvileeller
beiteplads skal renen likeledes
stedse felges av vogtere, som har åt
paase, åt hjorden ikke unedig sprer sig.

100

Så vitt möjligt skola renvaktarna tillse,
att renar ej under flyttningen lämnas
efter. Sker det ändock, skall anmälan
genast göras hos förmannen, som
snarast möjligt har att vidtaga åtgärder
för deras insamlande och återförande till
hjorden.

Vid flyttning nedanför skogsgränsen
i bebodd trakt skola renarna alltid hålllas
samlade.

Under flyttning om våren må renarna
ej släppas förr än efter hjordens framkomst
till den betestrakt lapparna ämna
först begagna.

55 §.

Under uppehåll i renbetesdistrikt skall
alltid tillräckligt antal vaktare vara
i verksamhet. Bevakningen verkställes
antingen genom vallning och ofta upprepad
sammandrivning av hjorden eller
genom utsättande av fasta vaktposter
på därtill lämpliga platser samt utsändande
och avlösning av vaktmanskap,
som följer hjordens rörelser. Senast
den 5 augusti skola lapparna, med hänsyn
till den förestående höstflyttningen,
i alla händelser börja att med korta
mellanrum sammandriva renarna i hjordar.

56 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen
kan fylkesmannen fastställa närmare
regler för bevakningen i renbetesdistrikten.

Saavidt mulig skal renvogterne paase,
åt der ikke blir efterlatt ren under flytningen.
Sker dette allikevel, skal det
straks meldes til formanden, som snarest
mulig har åt traeffe foranstaltninger til
åt faa de efterlatte ren indsamlet og tilbakefort
til hjorden.

Ved flytning nedenfor skoggraensen i
bebygget trakt skal renen altid holdes
samlet.

Under flytning om vaaren maa renen
ikke slippes, foren d hjorden er kommet
frem til den beitetrakt, som lappene
först skal benvtte.

§ 55.

Under opholdet i renbeitedistriktet
skal et tilstraekkeligt antal renvogtere
altid vaere i virksomhet. Bevogtningen
skal foregaa ved gjutning og jevnlig
sammendrivning av hjorden eller ved
utsaettelse av fäste vagtposter paa dertil
egnede steder i förbindelse med utsendelse
og avlösning av vagtmandskap,
som folger renens bevaegelser. Senest
den 5 angust skal lappene i ethvert
tilfaelde, av hensyn til den forestaaende
hostflytning, begynde jevnlig åt drive
renen sammen i hjord.

§ 56.

Efter overenskomst med landshövdingen
kan fylkesmanden fastsaette naermere
regler for bevogtningen i renbeitedistriktene.

101

Lapparnas rätt till skogsfångst.

57 §.

Inom renbetesdistrikt, dit lapparna lagligen
inflytta med renar, äga de, i överensstämmelse
med vad här nedan stadgas,
att för eget behov taga lövträd,
buskar, självtorkade barrträd, nedfallna
kvistar och grenar, stubbar samt torra
vindfällen, i den mån sådant virke erfordras
till något av följande ändamål:

a) bränsle,

b) kåtor (gammer),

c) bodar och ställningar för förvaring
av lösören och matvaror,

d) tältstänger, bohag och redskap, samt

e) gärden för mjölkning, märkning
och skiljning av renar (ringgärden).

58 §.

Efter förslag av statens skogsförvaltning
kan fylkesmannen för viss begränsad
tid förbjuda, att växande lövträd eller
buskar av björk eller al tagas på områden,
där avverkning uppenbarligen
kan medföra fara för skogens bevarande
eller föryngring. Dock skall vid meddelande
av sådant förbud iakttagas, att
utnyttjande av tillåtet betesområde ej
må därigenom i väsentlig mån försvåras.
Innan beslut i ämnet meddelas, skall
tillfälle lämnas landshövdingen att härom
avgiva yttrande.

Lappenes adgang til åt ta trävirke.

§ 57.

I de renbeitedistrikter, hvor lappene
lovlig flytter ind med ren, kan de overensstemmende
med nedenstaaende forskrifter
ta til eget bruk lavtrser, busker,
selvtorrede bartrmr, nedfaldne kvister og
grener, stubber og lort vindfald i den
utstrykning, saadant virke er nadvendig
for dem, til

a. braendsel,

b. gammer (kaater),

c. bödel- (bur) og stillinger for opbevaring
av läsare og matvarer,

d. teltstaenger, bohave og redskaper og

e. gjyrder for nickning, merkning og
utsilning av ren (ringgjserder).

§ 58.

Efter förslag av det offentliga skogvysen
kan fylkesmanden for begrynset tidsrum
forby, åt voksende lavtner, bjarkebusker
og olderbusker tages paa omraader,
hvor aavirkning oiensynlig kan medfare
fare for skogens bevarelse eller foryngelse.
Dog maa ved saadant förbud iagttages,
åt ikke utnyttelsen av tillatt beiteomraade
derigjennem vanskeliggjares i
vsesentlig grad. Herom skal landshavdingen
gives anledning til åt uttale sig,
far beslutning fattes.

102

59 §.

Växande lövträd samt buskar av björk
eller al må ej tagas annorledes än efter
anvisning. Dock må även utan anvisning
sådant virke tagas

a) till bohag och redskap;

b) till bränsle, tältstänger och ställningar,
som erfordras under vila vid
vallning av renar, under vila och nödtvunget,
kortvarigt uppehåll vid flyttning,
så ock under uppehåll å ny boplats,
dock att i sistnämnda fall anvisning
skall begäras sist å tredje dagen
från ankomsten;

c) till sådana smärre reparationer av
ringgärden som påkallas av oförutsedda
omständigheter och ej kunna uppskjutas;

d) då anvisning ej skett å därför bestämd
tid och senast inom tio dagar
sedan begäran därom tillhandakom den,
som skall meddela anvisningen.

Avverkning utan anvisning må likväl
ej äga rum, därest å platsen finnes för
ändamålet användbart virke av självtorkade
träd, nedfallna kvistar och grenar,
avverkningsbara stubbar, torra vindfällen
eller buskar av eu eller vide. I
fall som avses i b) vare avverkning utan
anvisning ej heller tillåten, där vilan
eller uppehållet äger rum på eller i närheten
av någon boplats eller bevakningsplats,
som av de ifrågavarande lapparna
regelbundet begagnas.

§ 59.

Voksende lovtrser, bjorkebusker og olderbusker
maa kun tages efter utvisning.
Dog kan saadant trävirke tages
uten utvisning

a. til bohave og redskaper,

b. til bändsel, teltstsenger og stillinger
ved rast under rengj Betning og
ved rast og nodtvungne ophold av
kort varighet under flytning samt endvidere
under ophold paa ny liggeplads
(tilholdssted), dog saaledes åt i sidstnsevnte
tilfselde utvisning skal begjseres
senest tredje dag efter ankomsten,

c. til mindre reparationer av ringgjserder,
naar saadanne paa grund av
uforutsete omstsendigheter maa ske uten
ophold, og

d. saafremt utvisning ikke er foretat
til den bestemte tid og senest ti
dage, efteråt begjsering derom er mottat
av den, som skal företa utvisningen.

Aavirkning uten utvisning maa dog
ikke foi''egaa, hvis der paa stedet findes
for oiemedet tjenligt virke av selvtorrede
trser, nedfaldne kvister og grener,
hugstbare stubber, tort vindfald
eller ener- og vidjebusker. I de i litr.
b nsevnte tilfselder er aavirkning uten
utvisning heller ikke tillatt, naar rasten
eller ophcldet Under sted paa eller i nserheten
av nogen liggeplads (tilholdssted)

103

60 §.

Förmannen skall före utgången av
augusti månad å lapparnas vägnar begära
anvisande av det virke av växande
lövträd samt björk- och albuskar, som
under nästkommande år erfordras till
nya ringgärden, kåtor och förvaringsbodar.
Har begäran om anvisning icke
framställts inom nämnda tid, må anvisande
av dylikt virke för användning
nästföljande år ej äga rum, med mindre
förhållandena göra det nödvändigt för
lapparna att erhålla virket och dess anvisande
tillstyrkes av den norske lappfogden.

I de fall då anvisning enligt 59 § eljes
är av nöden, kan vederbörande
lapp eller förmannen på hans vägnar
när som helst begära anvisande av det
erforderliga virket. Sådan begäran bör
så vitt möjligt avse allt det virke sökanden
under året behöver få sig anvisat.

61 §■

Anvisning begäres beträffande staten
tillhörig skog hos vederbörande skogsbetjänt
och beträffande skog i enskild
ägo hos ägaren eller hans ställföreträdare.

eller noget bevogtningssted, som jevnlig
av vedkommende lapper benyttes som
saadant.

§ 60.

Formanden skal for utgången av august
maaned paa lappenes vegne begjsere
utvist det for det kommende aar
nodvendige trävirke av voksende lovtrser,
bjorkebusker og olderbusker til nye
ringgjserder, gammer og opbevaringsbur.
Er begjmringen ikke fremsat inden
denne tid, kan utvisning av saadant
trävirke til bruk i det efterfolgende aar
alene ske, naar forholdene gjor det nodvendig
for lappene åt erholde tra;virket
og det er anbefalt av den norske lappefoged.

I de tilfaelder, hvor utvisning efter
§ 59 forovrig er förnöden, kan vedkommende
lap eller formanden paa hans
vegne naarsomhelst begjsere utvist det
nodvendige trävirke. Saadan begjsering
bor saavidt mulig omfatte utvisning av
alt, hvad rekvirenten behover samme
aar.

§ 61.

Utvisning i statens skog begjmres hos
vedkommende skogbetjent og i privat
skog hos eieren eller hans stedfortrmder.

104

Begäran om anvisning skall innehålla
uppgift om den tid, då sökanden
önskar att förrättningen skall äga rum,
och den plats, där han önskar få virket
anvisat, samt om virkesmängden och
om det ändamål, vartill virket skall användas.

62 §.

Anvisningen meddelas å statens skogav
skogsbete änten och å enskild skog
av ägaren eller, om denne så önskar,
av skogsbete änt som kan hava blivit
förordnad att tillhandagå med biträde
av denna art. Förrättningen skall äga
rum på tid och plats, som skogsbeteänten
eller skogsägaren bestämmer; dock
skall den företagas snarast möjligt och
senast tio dagar efter det begäran därom
tillhandakom skogsbeteänten eller
ägaren. Sökanden skall i god tid underrättas
om tid och plats för förrättningen.

Uppstår vid anvisning, som meddelas
av skogsägaren, meningsskiljaktighet mellan
parterna, äger sökanden påfordra,
att anvisningen gives av skogsbetjänt,
som fylkesmannen därtill förordnat.

För anvisnings meddelande erlägges
icke betalning.

63 §.

Den som sökt anvisning bar att personligen
eller genom ombud inställa sig
på utsatt tid och plats.

Begj mringen skal indeholde oplysning
om den tid, da rekvirenten onsker, åt
forretningen skal foregaa, og om det sted,
hvor han onsker åt faa virket utvist,
samt om msengden av virket og hvortil
dette skal benyttes.

§ 62.

Utvisningen foretages, forsaavidt angaar
statens skog, av skogbetjenten og,
forsaavidt angaar privat skog, av skogeieren
eller, hvis denne saa onsker, av
en skogbetjent, saafremt det offentlige
maatte ha ansat saadan i dette oiemed.
Utvisningen skal Ande sted til tid og
sted, som skogbetjenten eller skogeieren
bestemmer. Dog maa den foretages snarest
mulig og senest ti dager efter begj
mringens mottagelse. Om tid og sted
for utvisningen blir rekvirenten åt meddele
betimelig underretning.

Opstaar der ved utvisning, som foretages
av skogeieren, uenighet mellem
partene, kan rekvirenten forlange utvisningen
foretat av den offentlige skogbetjent,
som fylkesmanden har bemyndiget
dertil.

For före tagelse av utvisning erlmgges
ikke betaling.

§ 63.

Den, som har begjmrt utvisning, pligter
personlig eller ved stedfortrmder åt
mete til berammet tid og sted.

105

Utebliver sökanden, åligger det honom
att ersätta skogsbete änten eller ägaren
dennes resekostnad. Förrättningen utsättes
i ty fall att äga rum å annan
dag, ej tidigare än att sökanden kan
inkallas och komma tillstädes; och äger
sökanden under tiden ej rätt till avverkning,
varom fråga är.

64 §.

Beträffande anvisning skola följande
bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Vid anvisningens meddelande skall
hänsyn tagas till skogens bevarande
och föryngring.

b) Anvisningen skall avse plats, som
är för lapparna bekväm.

c) Växande lövträd samt björk- och
albuskar må ej anvisas, om i närheten
finnes för ändamålet användbart virke
av självtorkade träd, nedfallna kvistar
och grenar, avverkningsbara stubbar,
torra vindfällen eller buskar av en eller
vide. Av växande träd skola i första
hand anvisas sådana som äro oväxtliga
eller överåriga.

d) Anvisning må ej verkställas så, att
den leder till kalavverkning. Detta gäller
dock ej platser, där ringgärden skola
uppföras.

65 §.

Vid avverkning, som må äga rum
utan anvisning, skola följande bestämmelser
iakttagas:

14—IXBOOO

Undlater rekvirenten åt la mete, skal
han betale utgiftene ved den av skogbetjenten
eller eieren foretagne reise.
Forretningen omberammes med fornodent
varsel. Rekvirenten er uberettiget til
aavirkning, indtil utvisning har fundet
sted.

§ 64.

For utvisning gjadder folgende bestemmelser: a.

Utvisningen skal ske under hensyn
til skogens bevarelse og foryngelse.

b. Utvisningen skal gives paa bekvemt
sted for lappene.

c. Voksende lovtrser, bjorkebusker og
olderbusker maa ikke utvises, hvis der i
nserheten findes for oiemedet tj enligt
virke av selvtorrede traer, nedfaldne
kvister og grener, hugstbare stubber, fort
vindfald eller ener- og vidjebusker. Av
voksende trser skal först og fremst utvises
uveksterlige og utvoksede.

d. Utvisningen maa ikke ske saaledes,
åt den forer til snauhugst. Dette gjselder
dog ikke tomter, hvor ringgj sarder
skal opfores.

§ 65.

Ved den aavirkning, som er tillatt
uten utvisning, gjselder folgende bestemmelser: -

106

a) Avverkningen må ej bedrivas på
sådant sätt, att fara för skogens bevarande
eller föryngring uppstår. Denna
föreskrift skall särskilt iakttagas i skogsbandet,
varmed förstås det nedanför
skogsgränsen belägna skogsbältet, med
en bredd av etthundra meter där skogen
är tät och större bredd upp till tvåhundra
meter där den är glesare.

b) Av växande träd skola i främsta
rummet avverkas sådana som äro oväxtliga
eller överåriga.

c) Kalavverkning må ej i något fall
äga rum.

66 §.

Vid fällning av lövträd må höjden av
den kvarlämnade stubben ej överstiga
femton centimeter från översta rotgrenen,
med mindre skare gör det nödvändigt
att kvarlämna någon större del av stammen.
Huggytan skall såvitt möjligt
göras sned och jämn. Stubbens bark
och näver samt rot och stubbskott skola
lämnas oskadade.

. 67 §.

Lövträd, som ej inom en månad skola
begagnas till bränsle, skola randbarkas
omedelbart efter fällandet och uppläggas
så, att de torka.

68 §.

Lapparna må icke syra, bark- eller
näverfläka eller på annat sätt skada

a. Aavirkningen maa ikke u teves paa
saadan maate, åt skogens bevarelse eller
foryngelse ssettes i fare. Dette paabud
skal särskilt iagttages i skogbaandet,
hvorved förstaas det nedenfor skoggrsensen
liggende skogbselte, med en
bredde av et hundrede meter, hvor
skogen er tmt, og större bredde, optil
tohundrede meter, hvor den er tyndere.

b. Av voksende tran'' skal först og
fremst aavirkes uveksterlige og utvoksede.

c. Snauhugst maa ikke i noget tilfaslde
Ande sted.

§ 66.

Yed fadd ning av lovtrser skal hoiden
av den gjenstaaende stubbe ikke vsere
over femten cm., regnet fra överste rotgren,
medmindre skare gjor det nodvendig
åt ssette igjen en större del av
stammen. Avhugget skal saavidt mulig
gjores skraat og jsevnt. Stubbens bark
og ruever samt rot- og stubbeskud maa
ikke skades.

§ 67.

Lovtrser, som ikke inden en maaned
skal benyttes til brsendsel, skal slinnes
(barkes) umiddelbart efter faddningen og
ltegges op slik, åt de torker.

§ 68.

Lappene maa ikke syre, bark- eller
nseverflmkke eller paa anden maate be -

107

växande träd och buskar, med mindre
de äro anvisade till avverkning och senare
användas så som avsetts vid anvisningen.
Utan hinder av detta förbud
kan dock bark av vide tagas till garfning
av skinn.

Där träd, som anvisats till avverkning,
ej lämna erforderlig tillgång till
bark för garfning eller näver för beläggning
av kåta, äro lapparna berättigade
att därutöver erhålla den utsyning,
som är för ändamålet nödvändig,
men vare de pliktiga att efter avbarkningen
insamla och tillgodogöra sig
träden till bränsle eller virke för annat
husbehov.

69 §.

För virke, som tages i statens skog,
erlägges ej någon betalning.

För virke, som tages i enskild skog,
utgår däremot betalning; dock må självtorkade
och vindfällda lövträd, nedfallna
kvistar och grenar, stubbar samt
en- och videbuskar tagas utan betalning.

Lapparna skola i god tid före flyttningen
från renbetesdistriktet för skogens
ägare uppgiva myckenheten av
taget virke, för vilket betalning skall
utgå, och med honom träffa uppgörelse.

70 §.

Kan överenskommelse ej träffas om
betalning, som enligt 69 § bör utgå,

skadige voksende tran.’ eller busker, medmindre
disse er utvist og senere anvendes
som forutsat ved utvisningen.
Uten hinder av dette förbud kan dog
barken av vidjer tages til garfning av
skind.

Forsaavidt bark til garfning eller
nafver til tagning av gammer ikke erholdes
i tilstrsekkelig mrnngde av trser,
som utvises i andet oiemed, har lappene
ret til särskilt utvisning til fyldestgjorelse
av behovet. Lappene er dog
forpligtet til efter avbarkningen åt
indsamle og utnytte trajrne til brmndsel
eller virke for andet husbehov.

§ 69.

For trävirke i statens skog er 1 fegges
ingen betaling.

Derimot betales for trävirke i privat
skog. Dog kan selvtorrede og vindfseldte
lovtrmr, nedfaldne kvister og grener,
stubber samt ener- og vidjebusker tages
uten betaling.

I betimelig tid inden flytningen fra
renbeitedistriktet skal lappene opgi for
skogeieren, hvad de har tat av trävirke,
som skal betales, og med ham istandbringe
opgjor.

§ 70.

I mangel av mindelig overenskomst
om betaling efter § 69 bestemmes denne

108

skall ersättningen bestämmas efter värdering
av länsmannen eller den, som
fylkesmannen förordnar i hans ställe, och
två gode män.

Länsmannen eller den av fylkesmannen
förordnade syneförmannen utser gode
männen bland de personer, som enligt
denna konvention skola tillkallas för
värdering av skada, som vållas av renar.
Syneförmannen och gode männen
åtnjuta samma gottgörelse som är bestämd
för värdering av sådan skada.

Syneförmannen har att inkalla gode
männen och parterna. De senare skola
åtnjuta samma kallelsetid som är bestämd
i avseende å inställelse inför förlikningskommissionen.

Vid synen avgöres ock, huruvida endera
parten eller bägge skola betala förrättningskostnaden.

Värderingen och beslutet om förrättningskostnaderna
må icke överklagas.

71 §.

De belopp, som enligt skriftlig överenskommelse
eller på grund av värdering
enligt 70 § skola av lapparna erläggas
i ersättning för virke, så ock
kostnader för värdering enligt sagda §
skola, så framt de ej erlagts till den
därtill berättigade, betalas i enlighet
med föreskrifterna i 129 §.

Detsamma gäller ifråga om ersättning,
som lapp har att utgiva enligt 63 §.

ved skjon av lensmanden eller den
fylkesmanden bemyndiger dertil og to
msend.

Bestyreren opnsevner nuendene blandt
de personer, som iföl ge nservserende
konvention skal tilkaldes for taksering
av skade voldt av ren. Bestyreren og
mmndene har samme godtgjorelse som
bestemt for takstforretninger i anledning
av saadan skade.

Bestyreren tilsiger msendene og indkalder
partene med varsel som for forlikskommissionen
bestemt.

Skjonnet bestemmer ogsaa, hvilken av
partene, den ene eller begge, skal betala
omkostningene.

Skjonnet og bestemmelsen om omkostningene
er ikke gjenstand for overskjon
eller paaanke.

§ 71.

De belop, som lappene skal betale
for trävirke efter skriftlig overenskomst
eller efter skjon i henhold til § 70
og for omkostninger efter samme §,
skal, hvis de ikke er erlagt til den
berettigede, betales paa samme maate
som i § 129 bestemt.

Det samme gjadder de utgifter, som
skal betales efter § 63.

109

72 §.

Virke, som lappar lagligen på sina
boplatser använt till gärden, kåtor, tältstänger
eller liknande varaktigt bruk,
eller som av dem hoplagts till framtida
användning, må icke utan deras
samtycke av jordens ägare eller brukare
bortföras eller göras obrukbart för dem.
Sker det ändock, äga lapparna rätt att
i stället utan anvisning taga även växande
lövträd samt buskar av björk och al.

73 §.

Skulle i något särskilt fall fylkesmannen
finna, att utnyttjandet av fast viloplats
eller boplats uppenbarligen medför
fara för skogens bevarande eller
föryngring, kan han förbjuda platsens
vidare begagnande. Dock må det ej ske,
om flyttning på tillåten flyttningsväg
eller utnyttjande av tillåtet betesområde
skulle därigenom i väsentlig grad försvåras;
och skall landshövdingen erhålla
tillfälle att härom uttala sig, innan beslut
meddelas.

74 §.

Lapparna må icke efter den 15 juni
hava boplats i furuskog.

§ 72.

Trävirke, som av lappene lovlig er
benyttet paa deres opholdssteder til
gjaerder, gammer, teltstaenger eller til
lignende vånge indretninger, eller som
av dem er sammenlagt til fremtidig anvendelse,
maa ikke av grundens eier eller
bruker bortfores eller gj ores utj enlig for
lappene uten disses samtykke. Overtraedes
dette förbud, kan lappene istedetfor
det borttagne eller utjenliggjorte
trävirke uten utvisning ta ogsaa vok''
sende lovtraer, bjorkebusker og olderbusker.

§ 73.

Naar fylkesmanden i sserskilte tilfaelder
finder, åt benyttelsen av lappenes fäste
hvilepladser eller liggepladser (tilholdssteder)
oiensynlig medforer fare for
skogens bevarelse eller foryngelse, kan
han forby deres videre benyttelse. Dog
skal dette ikke ske, hvis flytning paa
tillatt flyttevei eller utnyttelsen av tillatt
beiteomraade derigjennem vanskeliggjores
i vaesentlig grad. Landshövdingen
skal gives anledning til åt uttale
sig herom, for beslutning fattes.

§ 74.

Det er forbudt, lappene åt ha liggeplads
(tilholdssted) i furuskog efter den
15 juni.

75 §.

I skog, som tillhör staten, må ringgärde
ej av lapparna uppföras å annan plats
än den som anvisats av vederbörande
skogsbete änt. I skog, som är i enskild
ägo, må sådant gärde ej uppföras å
annan plats än som anvisats av ägaren
eller hans ställföreträdare eller ock,
om ägaren så önskar, av skogsbetjänt,
som kan hava blivit för ändamålet
förordnad. Lapparna äge rätt att få
skogsbetjäntens beslut underställt norske
lappfogden. Denne äge ock bestämma
plats för ringgärde, när ägaren eller
hans ställföreträdare underlåter att i
fråga därom meddela besked eller lapparna
ej åtnöjas med anvisning, som
av honom meddelats.

Tomt för ringgärde må icke vara
större än etthundra meter i längd eller
bredd. Flera tomter må icke ligga omedelbart
intill varandra. Mellan varje
tomt skall finnas ett skogsbevuxet bälte
av minst etthundra meters bredd.

Fylkesmannen må efter överenskommelse
med landshövdingen föreskriva,
att i visst fall eller inom visst område
ringgärde skall helt eller delvis uppföras
av annat material än trävirke.

76 §.

Vid utövande av betesrätt, som tillkommer
de svenska lapparna enligt
36 §, må de å de för sådant fall avsedda
områden ej taga virke för annat

§ 75.

I statens skog kan lappene alene opfore
ringgjserder paa sted, som er dem
an vist av vedkommende skogbetjent, og
i privat skog alene paa sted, som er
dem anvist av eieren eller hans stedfortraeder,
eller, hvis eieren saa onsker,
av en skogbetjent, forsaavidt det offentlige
maatte ha ansat saadan i dette
oiemed. Lappene kan forlange skogbetjentens
avgjorelse beröm förelagt den
norske lappefoged. Denne har ogsaa
åt bestemme stedet for ringgjaerde, naar
eieren eller hans stedfortraeder undlater
åt meddele begjaert besked herom, eller
lappene ikke noier sig med den anvisning,
som er meddelt av ham.

Tomt for ringgjaerde maa ikke vaere
större end et hundrede meter i laengde
eller bredde. Flere tomter maa ikke ligge
umiddelbart til liverandre. Mellem hver
tomt skal der vaere et skogbevokset baelte
av mindst et hundrede meters bredde.

Fvlkesmanden kan efter overenskomst
med landshövdingen paaby, åt der i visse
tilfaelder eller inden visse omraader til
ringgjaerder helt eller delvis anvendes
andet materiale end traevirke.

§ 76.

Under den renbeitning, som omhandles
i § 36, maa de svenske lapper i vedkommende
omraader alene ta traevirke
til braendsel, stillinger for opbevaring av

ändamål än till bränsle, ställningar för
förvaring av lösören och matvaror samt
tältstänger till vakttält. Till bränsle
må allenast tagas självtorkade träd,
nedfallna kvistar och grenar, stubbar,
torra vindfällen samt buskar av en och
vide. Till tältstänger må endast användas
lövträd.

Bestämmelserna i 65, 66 och 67 §§,
68 § första stycket samt 69, 70, 71 och
72 §§ skola i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.

Uppförande av gärden är förbjudet.
77 §.

Det åligger lapparna att vid handhavande
av eld iakttaga följande föreskrifter: a)

Eld må icke uppgöras å sådan
plats eller under sådana omständigheter
att fara för skogseld föreligger.

h) Eld, som uppgjorts i skog och
mark, må ej övergivas, förrän den blivit
fullständigt släckt.

c) Uppkommer eld i markbetäckning
eller i skog, skola lapparna vidtaga alla
till buds stående åtgärder för eldens
släckning. Kunna de ej själva släcka
elden, skola de ofördröjligen tillkalla
nödig hjälp.

Därest bestämmelser med syfte att
förebygga skogseld varda av vederbörande
norska myndighet utfärdade beträffande
visst område, och undantag ej

läsare og matvarer og teltstaenger for
vagttelt. Til braendsel maa alene tages
selvtorrede trasr, nedfaldne kvister og
grener, stubber, torf vindfald og enerog
vidjebusker. Til teltstae tiger maa
alene anvendes lovtraer.

Bestemmelsene i §§ 65, 66, 67, 68
förste led, 69, 70, 71 og 72 har i förnöden
utsträckning tilsvarende anvendelse.

Opforelse av gj jord er er forbudt.

§ 77.

Lappene pligter under bruk av ild
åt iagtta folgende:

a. Hd maa ikke opgjores paa saadanne
steder eller under saadanne omstaendigheter,
åt fare for skogbrand opstaar.

b. Hd, som er opgjort i skog eller
mark, maa ikke forlates, forend den er
fuldstaendig slukket.

c. Er der opstaat ild i bunddaekket
eller i skogen, skal lappene gjore, hvad
der staar i deres magt for åt faa den
slukket. Kan de ikke selv slukke ilden,
skal de uopholdelig tilkalde förnöden
hjaelp.

Hvis der av vedkommende norske
myndigheter for noget omraade utfaerdiges
bestemmelser for åt hindre skogbrand,
kan disse bestemmelser anvendes

112

göres för norska lappar, må dessa bestämmelser
göras tillämpliga även å
svenska lappar inom området.

Lapparnas rätt till jakt och fiske.

78 §.

Under den tid av året, då de svenska
lapparna i enlighet med denna konvention
uppehålla sig med renar i Norge,
äro de berättigade att där lika med landets
egna medborgare och under iakttagande
av de bestämmelser, som gälla
eller komma att gälla för dessa, idka
jakt och fiske i statens allmänningar,
omatrikulerade skogar och högfjällsområden.

Jakten eller fisket må dock bedrivas
allenast till husbehov under vistelsen i
Norge.

För så vitt invånarna i visst härad,
bygd eller by, där allmänningen, skogen
eller högfjällssträckningen är belägen,
enligt lag äga jakt- eller fiskerätt, som
icke är medgiven landets övriga medborgare,
skola ock lapparna äga enahanda
rätt som de förstnämnda.

Skulle rätten till jakt eller fiske varda
beroende av lösande av jakt- eller fiskekort
eller erläggande av avgift, skall
dylik bestämmelse icke äga tillämpning
med avseende å lapparna.

Inom östra området av Troms fylke
må lapparnas rätt till husbehovsfiske

ogsaa paa svenske lapper inden omraadet,
forsaavidt bestemmelsen ikke undtar
norske lapper.

Lappenes adgang til jagt og fiske.

§ 78.

I den tid av aaret, da de svenske lapper
med hjemmel i nservserende konvention
opholder sig med ren i Norge, er de berettiget
til der åt drive jagt og fiske i
statens almenninger, umatrikulerte skoger
og hoifj eldsstraekninger like med landets
egne borgere under iagttagelse av
de for disse til enhver tid gjfeldende
bestemmelser.

Lappene maa dog alene drive jagt
og fiske til husbehov under opholdet i
Norge.

Forsaavidt lovgivningen gir de borgere,
som er bosat i det herred eller den bygd
eller gramd, hvor almenningen, skogen
eller hoifjeldsstrakningen er beliggende,
en jagt- eller fiskeret, som ikke tilstaas
landets ovrige borgere, har lappene ret
til åt drive jagt og fiske like med de
försina''vnte.

Skulde adgang til jagt eller fiske
vare betinget av lösning av kort eller
erlaggelse av avgift, har saadanne
bestemmelser ikke anvendelse paa lappene.

I det ostre omraade i Troms fylke
maa lappenes adgang til fiske til hus -

113

icke inskränkas genom upplåtelse av
fiskerätt, så vida upplåtelsen ej skett i
fredningssyfte i enlighet med föreskrifter,
som härom kunna gälla eller varda
meddelade.

Förbud mot uppförande å norskt område
av byggnader och gärden.

79 §.

Svensk lapp må icke å norskt område
uppföra andra byggnader än kåtor (gammer)
eller bodar för förvaring av lösören
och matvaror, ej häller andra gärden
än sådana som äro nödvändiga för
mjölkning, märkning och skirning av
renar.

Förbud mot att å norskt område hålla
andra djur är renar och hundar.

80 §.

Svensk lapp må icke å norskt område
hålla andra djur än renar och hundar.
Dock skall lapp, som lagligen uppehåller
sig inom östra området i Troms
fylke och som icke har bekväm tillgång
till inköp av mjölk, äga rätt att hålla
mjölkande getter under följande villkor:

a) Rättigheten tillkomme allenast husbonde,
som åtföljes av barn under femton
år.

b) Husbonde må ej hålla mera än eu
get, om han medför ett barn under

15—-186000

behov ikke indskramkes ved bortforpagtning
av elv eller vand, medmindre
bortforpagtningen sker i fredningsoiemed
overensstemmende med de forskrifter,
som herom til enhver tid er gjseldende.

Förbud mot paa norsk grund åt opfere
bygninger og gjcerder.

§ 79.

Svenske lapper maa paa norsk grund
ikke opfore eller la opfore andre bygninger
end gammer (kaater) og boder
(bur) for ophevaring av läsare og matvarer
eller andre gjserder end saadanne,
som er nodvendige for melkning, merkning
og utskilning av ren.

Förbud mot paa norsk grund åt bolde
andre dyr end ren og hund.

§ 80.

Svenske lapper maa paa norsk grund
ikke holde andre dyr end ren og hund.
Dog skal det vmre dem tillatt under
deres lovlige ophold i Troms fylke åt
holde melkegjeter i det ostre omraade
paa nedennaavnte vilkaar, saafremt der
ikke er bekvem adgang til åt kjope
den fornodne melk:

a. Tillåtelsen gjadder alene fainilieforsorger,
som har barn under femton
aar, der medfolger paa flytningen.

b. Saadan familieforsorger maa alene

114

femton år och två getter, om han medför
flera barn under nämnda ålder.

c) Lapp, som vill begagna sig av
ifrågavarande rättighet, skall i sin anmälan
giva detta tillkänna samt angiva
antalet av de barn han medför
och deras ålder.

d) All skada, som vållas av getter,
skall ersättas av innehavaren. Äro flera
innehavare av getter boende å samma
plats, ansvare de, eu för alla och alla
för en, för skadan.

e) I avseende å behandlingen av frågor
om ersättning för skada, som vållas
av getter, skola i tillämpliga delar lända
till efterrättelse de föreskrifter, som enligt
denna konvention gälla beträffande
behandling av frågor om ersättning för
skada av renar. Vad konventionen innehåller
om förmans inkallande till syneförrättning
eller domstol i sak angående
skada av renar äge dock ej tillämpning,
utan skall i stället innehavaren eller,
där yrkande om skadeersättning framställes
mot flere, dessa inkallas''.

Vad konventionen innehåller om anställande
i visst fall av två besiktningar
å skada, som av renar vållats inom
Troms fylke, äge ej tillämpning.

f) Ersättningsbelopp jämte kostnader
skola betalas i enlighet med föreskrifterna
i 129 §.

ha en melkegjet, saafremt han har et
barn under femten aar, og to gjeter,
saafremt han har flere barn under denne
ålder.

c. Lap, som vil gjore bruk av denne
tillåtelse, maa i sin anmeldelse underrette
herom og oplyse, hvor mange barn
han har med sig og hvor gamle de er.

d. Al skade, som gjetene volder,
skal erstattes av besidderen. Opholder
flere besiddere av gjeter sig paa samme
sted, er de alle for en og en for alle ansvarlige
for skaden.

e. Med hensyn til krav paa erstatning
for skade voldt av gjeter, finder i
förnöden utstrykning de bestenunelser
tilsvarende anvendelse, som efter nservaerende
konvention gj sel der krav paa
erstatning for skade ved ren. Dog har
bestemmelsene om formandens indkaldelse
til takstforretning eller domstol
i sak angaaende skade ved ren ikke anvendelse,
idet i sak angaaende skade
voldt av gjet dennes besidder blir åt
indkalde. Rettes erstatningsansvaret mot
flere, indkaldes disse.

Heller ikke har konventionens bestämmelse
om to besigtelser i visse tilfselder
av skade voldt av ren i Troms fylke
anvendelse.

f. Erstatningsbelop og omkostninger
skal betales overensstemmende med forskriftene
i § 129.

115

Lapparnas skyldighet att ersätta skada,
vållad av renar.

81 §.

Lapparna skola ersätta den skada, som
deras renar inom renbetesdistrikt vålla
på:

a) åker och äng, sätervall, hjortronland
och skog;

b) slåtterland (häri inbegripna utängsslåtter,
myrslåtter, fjällslätter), som är
inhägnat eller år efter annat varit till
höfångst brukat och därtill brukas samt
genom hässjor, stackstänger, diken, röjning
eller på annat sätt tydligt framträder
såsom slåtterland;

c) avbärgad gröda på åker, äng eller
sätervall eller på slåtterland som nämnts
under b), däribland hö i såtar, stackar
eller hässjor;

d) betesmark, om ägaren eller brukaren
genom skadan kommit i saknad av
erforderligt bete för de i marken betande
hemdjuren.

82 §.

För Troms fylke gälla följande inskränkningar
i den i 81 § d) stadgade
regeln om ersättning för skada å betesmark: a)

För skada, vållad före den 15 juni
utgår ej ersättning.

Efter nämnda dag utgår ersättning
allenast för skada, som vållats

Lappenes erstatningsansvar for skade voldt
av ren.

§ 81.

Lappene skal erstatte den skade, som
deres ren volder i renbeitedistrikt paa

a. åker og eng, ssetervold, multebserland
og skog,

b. slaatteland (herunder indbefattet
utengslaatter, myrslaatter, fj ellslaatter

m. v.), som er indhegnet eller som aar
om andet har vaeret brukt og brukes til
slaat og ved hesje- eller stakstmnger,
grofter, Tydning eller paa anden maate
tydelig tilkjendegir sig som slaat,

c. avskaaren avi ing paa åker, eng,
ssetervold og paa slaatteland som under
litr. b nsevnt, deribland! ho i saate,
stak eller hesje,

d. havnegang, forsaavidt eieren eller
brukeren derved kommer til åt savne
förnöden! beite for det i havnegangen
beitende bofm.

§ 82.

For Troms fylke gjores folgende indskramkninger
i den i § 81 litr. d givne
regel om erstatning for skade paa havnegang: a.

Skade voldt for 15 juni erstattes
ikke.

Efter mevnte tid erstattes alene skade,
som er voldt

116

1>) under tiden från och med den 15
till och med den 23 juni inom ett avstånd
av en halv kilometer från de invid
gården varande, i ett sammanhang belägna,
regelbundet gödslade inägorna;

c) under tiden från och med den 24
till och med den 30 juni inom ett avstånd
av en kilometer från omförmälda
inägor, dock att ersättning ej ifrågakommer
där skadan vållats inom ett
avstånd av trehundra meter nedanför
den naturliga skogsgränsen;

d) under tiden från och med den 1
till och med den 7 juli inom ett avstånd
av tre kilometer från sagda inägor.

e) Skada, som vållats efter den 7 juli,
skall ersättas utan hänsyn till det avstånd
från inägorna eller sätervallen, inom
vilket den förekommit, dock med det
undantag, att betesbrist för kreatur, som
hållas på säter, vars byggnader äro belägna
på längre avstånd från huvudgårdens
inägor än sex kilometer, skall ersättas
endast om skadan vållats inom
ett avstånd av två kilometer från sätervallen.

f) I sommardistrikten Dividalen och
Altevand skola bestämmelserna i e) äga
tillämpning redan från och med den 24
juni.

83 §.

De i 82 § stadgade inskränkningar i
rätten till ersättning för skada å betesmark
inom Troms fylke utesluta icke

b. i tidsrummet fra og med 15 til
og med 23 juni indenfor en avstand
av en halv km. regnet fra den ved gaarden
liggende sammenhaengende og regelmaessig
gjodslede indmark,

c. i tidsrummet fra og med 24 til
og med 30 juni indenfor en avstand
av en km. regnet fra naevnte indmark,
idet skaden dog ikke erstattes, naar den
er voldt indenfor en avstand av trehundrede
meter nedenfor den naturlige
skoggraanse,

d. i tidsrummet fra og med 1 til og
med 7 juli indenfor en avstand av tre
km. fra naevnte indmark.

e. Skade, som voldes efter 7 juli,
erstattes uten hensyn til, i hvilken avstand
fra indm arken eller saetervolden den
er voldt, dog med den undtagelse, åt
manglen paa förnöden t beite for bola'',
som er paa säter, hvis huse ligger fjernerne
end seks km. fra gaardens indmark,
alene erstattes, saafremt skaden er voldt
indenfor en avstand av to km. fra
saetervolden.

f. I sommerdistriktene Dividalen og
Altevand skal dog hestemmelsene i litr.
e ha anvendelse allerede fra og med 24
juni.

§ 83.

De i § 82 indeholdet indskraenkninger
i retten til åt erholde erstatning for skade
paa havnegang i Troms fylke utelukker

117

ersättning, så framt betesrätten av lapparna
begagnats sålunda, att någon jordbrukare
särskilt därigenom i väsentlig
mån betungats, i vilket fall skadan skall
ersättas utan hänsyn till tid eller avstånd.

84 §.

Lapparna vare ej pliktiga att ersätta
skada, som renarna inom ett i 85 § beskrivet
östligt område i Troms fylke vålla
på åker och äng, sätervall, hjortronland,
lövskog, slåtterland, avbärgad gröda eller
betesmark, med mindre skadan beror
av sådant rättsstridigt förhållande från
lapps sida som att han nedrivit gärde eller
hässja. Ej häller skall ersättning gäldas
för skada, som renarna före den 15
juni inom sagda område vålla i barrskog,
utan så är att skadan beror av
rättsstridigt förhållande, som nyss är
nämnt.

85 §.

Gränserna för det i 84 § avsedda östra
området äro följande:

En rät linje från riksröset n:r 302 till
Mandalselvens översta källsjö, därifrån
eu rät linje till den nedre av Gjsesaesjokkas
två källsjöar, nämnda bäck,Rovvejokka,
Skibotnelven och Lavkkajokka
(Loakkajokka) till Lavkkajavrres (Loakkajavrres)
sydvästra ända, därifrån
räta linjer till Vesegasvarres topp och
Nuortavuovddevarres topp, vidare en rät
linje i riktning mot Hattefjellets högsta

dog ikke erstatning, naar beiteadgangen
av lappene er benyttet saaledes, åt nogen
gaardbruker särskilt derved er blit
bebyrdet i vsesentlig grad, idet skaden
isaafald erstattes liten hensyn til tidspunkt
eller avstand.

§ 84.

Lappene er ikke pligtige til åt erstatte
skade, som renen indenfor det i §
85 beskrevne ostre omraade i Troms fylke
maatte volde paa åker, eng, ssetervold,
multebasrland, lövskog, slaatteland, avskaaren
avling eller havnegang, medmindre
skaden skyldes saadant retsstridigt
forhold fra laps side, som åt han
har revet ned gjasrde eller hesje. Heller
ikke skal erstattes skade voldt i
nsevnte omraade av ren paa bai’skog
for 15 juni, medmindre den skyldes saadant
retsstridigt forhold som nys nämd.

§ 85.

Graensene for det i § 84 naevnte ostre
omraade er folgende:

En ret linje fra riksros nr. 302 til
Mandalselvens överste kildesjo, derfra
en ret linje til den nedre av Gjaesaesjokkas
to kildesjoer, na:vide back, Rowejokka,
Skibotnelven og Lavkkajokka
(Loakkajokka) til Lavkkajavrres (Loakkajavrres)
sydvestra ende, derfra rette
linjer til Vesegasvarres top og Nuorttavuovddevarres
top, vidare en ret linje
mot Hattefjellets hoieste top indtil et

118

topp fram till en punkt sex kilometer
från gården Hatten, vidare räta linjer
tvärs över Garanassuorgge, vars bäck skäres
omkring två kilometer ovaniör sammanflödet
med bäcken från Gaskasuorgge,
till norra ändan av Gaskasuorggegaisse,
över Gaskasuorgge till nordvästra toppen
på Moskogaisse, tvärs över Sördalen
i sydvästlig riktning till den branta
bergväggen på dalens västra sida samt
över topparna av Mandfjeliet och Markusfjellet
till eu punkt vid Yttre Markuselven
2,3 kilometer ovanför dess utflöde
i Storfjord el ven, därefter Yttre
Markuselven till dess utlopp i Storfjordelven,
vidare räta linjer till toppen
av Paras, toppen av Vasdalstinden,
vattendelaren i Öaccevagge och Lemetfjellets
topp, därifrån efter höj dryggen
på Tamokfjdiet till mynningen av den
bäck, som från Melkefjellet utfaller i Vasdalselven
omkring 2,5 kilometer öster
om gården Höjsset, därifrån denna bäck
till dess källa, vidare räta linjer till
Tverelvdalsfjellets topp, till Mikkelifjellets
västra topp, tvärs över Rostadalen
till toppen på västra Likkavarre, tvärs
över Sördalen till fjälltoppen omkring
två kilometer norr om Biellojokkas utlopp
i Dödesvand samt över Sörlifjellet
till Kuelvens utloiJp i Divielven, vidare
Kuelven till Langfjelltindens topp, därifrån
räta linjer till Coardajavrres södra
ända, Gsevletgaisses (Maddanipas) högsta
topp, Jiednjaskuppejavrre, Njirpicokkas

punkt seks kilometer fra gaarden Hatten,
videre rette linjer tvers over Garanassuorgge,
hvis blek skjmres ca. to kilometer
ovenfor sammenlopet med bäcken
fra Gaskasuorgge, til nordenden av
Gaskasuorggegaisse, over Gaskasuorgge
til nordvest^ top av Moskogaisse,
tvers over Sördalen i sydvestlig retning
til den brätte bergvägg paa dalens vestside
samt over toppene av Mandfjeliet
og Markusfjellet til et punkt ved Yttre
Markuselven 2,3 kilometer ovenfor dens
utlop i Storfjordelven, derefter Yttre
Markuselven til utlopet i Storfjordelven,
videre rette ,linjer til toppen av Paras,
toppen av Vasdalstinden, vandskillet i
Caccevagge og Lemetfjcllets top, derfra
efter Tamokfjellets ryg til mundingen av
den bäsk, som fra Melkefjellet falder ut
i Vasdalselven ca. 2,5 kilometer osten for
gaarden Hoiset, derfra denne brok til dens
utspringa videre rette linjer til Tverelvdalsfjellets
top, til Mikkelifjellets vestre
top, tvers over Rostadalen til Vestre
Likkavarres top, tvers over Sördalen til
fjelltoppen ca. to kilometer nord for
Biellojokkas utlop i Dodesvandet samt
over Sörlifjellet til Kuelvens utlop i
Divielven, videre Kuelven til Langfjelltindens
top, derfra rette linjer til
Coarddajavrres sondre ende, Gmvletgaisses
(Maddanipas) hoieste top, Jiednjaskuppejavrre,
Njirpicokkas top, Bangklettens
(Duolljegaisses) nordligste top,
samme fjells sydligste top og skjserings -

119

topp, Baugklettens (Duolljegaisses) nordligaste
topp, samma fjälls sydligaste topp
samt skärningspunkten mellan Skindskarelven
och skogsgränsen, vidare nämnda
älv till Vasskarelvens inflöde däri och
denna älv till dess källsjö, därifrån
räta linjer till toppen av Basevarddo
(Grönfjellet). och till den punkt, där
bäcken från Dabmokvagge faller ut i
Barduelven, vidare denna älv till Salvasskarelvens
mynning, denna älv till
skogsgränsen, denna gräns runt Rubben
till JSdnamnjoaskejokka och denna älv
till Sördalselven, vidare räta linjer till
Spikaloabme, fjälltoppen mellan Sauskaret
och Isdalen (Calkkutvagge), vattendelaren
i Jo-Snekkerskaret och riksröset
n:r 270 samt därifrån riksgränsen till
riksröset n:r 302.

86 §.

Vad i 84 § är stadgat utgör ej hinder
för norska staten eller enskilda att begagna
och genom ingärdning eller bevakning
skydda nu befintliga lägenheter
och rättigheter inom området eller lägenheter
och rättigheter, som framdeles kunna
komma till stånd.

87 §.

För skada, som inom ett renbetesdistrikt
vållats av renar, skola de lappar,
som anmält sig till distriktet, anses
gemensamt ansvariga.

punktet mellem Skindskarelven og skoggrsensen,
videre nsevnte elv til Vasskarelvens
utlop i denne og denne elv til
denS kildesjo, derfra rette linjer til
Basevarddos (Gronfjellets) top og til det
punkt, hvor bäcken fra Dabmokvagge
falder ut i Barduelven, videre denne elv
til Salvasskarelvens munding, denne elv
til skoggrmnsen, denne skoggramse rundt
Rubben indtil JSdnamnjoaskejokka og
denne elv til Sördalselven, videre rette
linjer til Spikaloabme, fjelltoppen mellem
Sauskaret og Isdalen (Calkkutvagge),
vandskillet i Jo-Snekkerskaret og riksros
nr. 270 samt derfra riksgrtensen til riksros
nr. 302.

§ 86.

Bestemmelsen i § 84 er ikke til hinder
for, åt den norske stat og private til
enhver tid utnytter og beskytter ved
indhegning eller vagthold saavel nu bestaaende
bruk og bruksrettigheter av
enhver art som saadanne, som senere
maatte bli optat.

§ 87.

For skade, som voldes av ren inden
et renbeitedistrikt, skal de til dette anmeldte
tapper vaere ansvarlige i fadlesskap.

120

88 §.

Vad i 87 § är stadgat äge ej tilllämpning
i avseende å skada, som under
maj eller juni vållats:

a) inom ett till renbetesdistriktet Tamok
hörande område med följande gränser:
Storfjordelven (Lyngselven) från
Balsfjordelvens utlopp däri och Paraselven
till gränsen för östra området,
vidare denna gräns till Lemetfjellets
topp, därifrån en rät linje till början
av den bäck, som från samma fjäll nedrinner
i Postdalselven, denna bäck till
Postdalselven, denna älv till Nordkjoselven
och denna älv till dess krök mellan
Elvekroknes och Övergaard samt därifrån
gränsen mellan renbetesdistrikten
Lakselvdalen och Tamok fram till Balsfjordelvens
utlopp i Storfjordelven;

b) inom ett område i renbetesdistriktet
Markusfjellet med följande gränser:
Storfjorden från Storfjordelvens mynning
till gränsen för vårdistriktet Horsnesfjellet,
denna gräns fram till gränsen
för östra området, denna gräns till skogsgränsen
på södra sidan Sördalen, därifrån
eu rät linje till Storfjordelven vid
Borrinjargga och denna älv till dess
mynning.

För skada, som under ifrågavarande
tid vållats inom det i a) avsedda område,
skola, i stället för de lappar som
anmält sig till renbetesdistriktet Tamok,
de lappar som anmält sig till distrikten

§ 88.

Bestemmelsen i § 87 skal ikke ha anvendelse
med liensyn til skade, som
i mai eller juni voldes

a. inden en til renbeitedistriktet Tamok
horende trakt med folgende gränser:
Storfjordelven (Lyngselven) fra Balsfjordelvens
munding og Paraselven til
graensen for det ostre omraade, videre
denne gramse til Lemetfjellets top,
derfra en ret linje til begyndeisen av den
bäsk, som fra dette fjell loper ut i Postdalselven,
denne beck til Postdalselven,
denne el v til Nordkjoselven og denne
elv til dens krok mellem Elvekroknes
og Övergaard samt derfra gramse u
mellem renbeitedistriktene Lakselvdalen
og Tamok indtil Balsfjordelvens munding
i Storfjordelven;

b. inden en trakt i renbeitedistriktet
Markusfjellet med folgende gramser:
Storfjorden fra Storfjordelvens munding
til gramse» for vaardistriktet Horsnesfjellet,
denne graense til det ostre omraades
gramse, denne gramse til skoggram -sen paa sondre side av Sördalen, derfra
en ret linje til Storfjordelven ved Borrinjargga
og denne elv til dens munding.

For skade, som i naevnte tid voldes
inden den i litr. a beskrevne trakt, skal
istedetfor de lapper, som har anmeldt
sig til renbeitedistriktet Tamok, de lapper
i faelleskap vaere ansvarlige, som har

121

Lakselvdalen, Andersdalen och Tromsdalen
anses gemensamt ansvariga; och skall
förmannen i distriktet Lakselvdalen hava
att i avseende å ersättning för skadan
företräda dem alla, på sätt eljes tillkommer
förman i distrikt, inom vilket
skada inträffat.

För skada, som under samma tid vållats
inom det område, varom förmäles
under b), skall gemensam ansvarighet
åligga de lappar som anmält sig till
distrikten Lyngsdalen, Rendalen, Lakselvdalen
och Stormheimen, do ck att lapparna
i sistnämnda distrikt ej skola taga
del i ansvarighet för skada, som vållats
före den 15 juni; och skola samtliga de
ansvariga lapparna företrädas av förmannen
i distriktet Lyngsdalen.

89 §.

Har under tiden från och med den
1 maj till och med den 14 juni skada
av renar vållats inom den del av renbetesdistriktet,
Salvasskaret, dit under
nämnda tid inflyttning med renar ej må
äga rum, skola de lappar som anmälts
till distrikten Liveltskaret och Snörken
gemensamt ansvara för skadan och i
fråga om sådan ansvarighet företrädas
av förmannen i distriktet Liveltskaret.

90 §.

För skada, som under tiden från och
med den 1 maj till och med den 14 juni

16—1850U0

anmeldt sig til renbeitedistriktene Lakselvdalen,
Andersdalen og Tromsdalen.
Formanden i renbeitedistriktet Lakselvdalen
skal med hensyn til erstatningskrav
for saadan skade gjore tjeneste
som formand for alle de anforte lapper
paa samme maate som en formand
i et renbeitedistrikt, hvor skade er voldt.

For skade, som i samme tid voldes
inden den i litr. b beskrevne trakt, skal
de lapper i feellesskap vmre ansvarlige,
som har anmeldt sig til renbeitedistriktene
Lyngsdalen, Rendalen, Lakselvdalen
og Stormheimen, idet lappene
i sidstnmvnte distrikt dog ikke skal delta
i ansvaret for skade voldt for 15 juni. Formanden
i renbeitedistriktet Lyngsdalen
skal paa samme maate som nys nrnvnt
gjore tjeneste som formand for de anforte
lapper.

§ 89.

For skade, som i tiden fra og med
1 mai til og med 14 juni er voldt av
ren i den del av renbeitedistriktet Salvasskaret,
hvor i naevnte tid indflytning
med ren ikke maa finde sted, skal de
lapper, som er anmeldt til distriktene
Liveltskaret og Snorken, svare i fsellesskap,
og som formand med hensyn til
erstatningskrav for saadan skade skal
formanden i Liveltskaret gjore tjeneste.

§ 90.

For skade, som i tiden fra og med
1 mai til og med 14 juni er voldt av

122

vållats av renar i den del av renbetesdistriktet
Stordalen, dit under nämnda
tid inflyttning med renar ej må äga
rum, skola de lappar som anmälts till
distrikten Stormyrbotn och Gratangen
vara gemensamt ansvariga; och skola
de i fråga om sådan ansvarighet företrädas
av förmannen i distriktet Stormyrbotn.

91 §.

Vad i 87—90 §§ är stadgat om gemensam
ansvarighet för skada av renar
utgör ej hinder för de ansvariga eller
vissa av dem att, i den mån de förmå
visa att skadan vållats av renar, tillhörande
en eller flera särskilda lappar,
vid svensk domstol föra talan om skyldighet
för sådana renägare att slutligen
vidkännas skadeersättningen.

Synemän och syneförrättning.

92 §.

Vill någon fordra ersättning för skada,
som vållats av renar, göre han ansökan
om syneförrättning (takstforretning).
Ansökningen göres skriftligen eller
muntligen hos länsmannen eller, om annan
blivit av fylkesmannen förordnad till
syneförman (takstbestyrer), hos denne.
Göres framställningen muntligen, skall
syneförmannen uppteckna dess innehåll.

ren i den del av renbeitedistriktet Stordalen,
hvor i nsevnte tid indflytning
med ren ikke maa finde sted, skal de
lapper, som er anmeldt til distriktene
Stormyrbotn og Gratangen, svare i fmllesskap,
og som formand med hensyn
til erstatningskrav for saadan skade
skal formanden i Stormyrbotn g jure
tjeneste.

§ 91.

Bestemme^ene i foranstaaende§§87—
90 om faallesansvar for skade ved ren
skal ikke vsere til hinder for, åt de
fsellesan svarlige lapper eller enkelte av
dem ved svensk domstol helt eller delvis
indtaler den erlagte eller skyldige
erstatning hos den eller de lapper, som
de maatte kunne godtgjere er eiere av
de skadegjärende ren.

Takstmcend og takstforretning.

§ 92.

Den, som vil kraeve erstatning for skade
voldt av ren, maa begjsere takstforretning
avholdt. Begja?ringen fremsaettes, skriftlig
eller mundtlig, for lensmanden eller
anden av fylkesmanden ansat takstbestyrer.
Fremsasttes den mundtlig, skal
takstbestyreren nedtegne den.

123

Syneförmannen bör tillse, att ansökningen
innehåller upplysning om var
och när skadan inträffat samt vari den
består.

93 §.

Förrättningen skall företagas snarast
möjligt å tid och plats, som syneförmannen
bestämmer. Att såsom synemän
taga del i förrättningen skola genom
syneförmannens försorg inkallas
två män av den i norska lagen den 28
augusti 1854 § 18 omförmälda nämnd
eller, om sådana icke skulle hinna komma
tillstädes å den för förrättningen
utsatta tiden, två av dem, som äro upptagna
å den allmänna listan över lagrättsmän.
Granne till målsäganden bör
såvitt möjligt ej tillkallas, ej häller
ägare av fastighet, varå syn å skada av
renar ofta plägar hållas. ^

De inkallade synemännen skola såvitt
möjligt tjänstgöra vid alla förrättningar,
som i omedelbar följd företagas å
samma trakt.

94 §.

Till förrättningen har syneförmannen
vidare att utfärda kallelse å lappförmannen.
I kallelsen skall syneansökningens
innehåll angivas och till lappförmannen
riktas uppmaning att överväga
lämpligheten av förlikning med
målsäganden eller av frågans hänskjutande
till skiljedom.

Takstbestyreren bor paase, åt begjseringen
indeholder ©plysning om, hvor
og naar .skaden er voldt o g hvori den
bestaar.

§ 93.

Takstforretningen skal avholdes snarest
mulig. Takstbestyreren bestemmer
tid og sted for forretningen og tilsiger
til åt delta i denne to msend av det i
lov av 28 august 1854 § 18 omhandlede
utvalg eller, hvis saadanne msend
ikke kan faaes tilstede til den fastsatte
tid, av det almindelige lagrettes-(retsvidne-)mandtal.
Dog bor skadelidtes
naboer saavidt mulig ikke tilsiges. Det
samme gjaelder personer, paa hvis eiendom
renskadetakster ofte pleier holdes.

De tilsagte msend skal saavidt mulig
gjore tjeneste ved alle de forretninger,
som maatte avholdes i umiddelbar rsekkefolge
i samme trakt.

§ 94.

Takstbestyreren indkalder formanden
til forretningen. I indkaldelsen skal
indtages indholdet av takstbegj seringen
og en henstillen til formanden om åt
soke forlik indgaat med skadelidte eller
åt henskyte saken under voldgift.

124

Kallelsen skall delgivas lappförmannen
och avskrift av densamma tillställas
målsäganden.

95 §.

Skulle lappförmannen, ehuru kallelse
lagligen delgivits, utebliva från förrättningen,
må denna ej därav uppehållas.
I sådant fall böra syneförmannen och
synemännen ägna synnerlig uppmärksamhet
åt att den frånvarandes rätt
tillgodoses.

96 §.

Envar, som tillstädeskonuner vid syneförrättning,
är pliktig att avgiva förklaring
om allt som är honom bekant
och kan tjäna till upplysning i saken.
För innehållet av sin förklaring står han
till ansvar så som om den vore avgiven
inför rätta.

97 §.

Vid början av förrättningen skall syneförmannen
erinra synemännen om deras
förpliktelser och ansvar samt i protokollet
göra anteckning att sådan erinran
ägt rum.

Syneförmannen skall så vitt möjligt
inhämta och i protokollet intaga upplysning
om de omständigheter, som enligt
denna konvention kunna inverka på ersättningsfrågan,
såsom tiden och sättet
för skadans uppkomst, dess omfattning,
platsens belägenhet och beskaffenhet samt

Indkaldelsen skal forkyndes for formanden
o g gj enpart av indkaldelsen
sendes skadelidte.

§ 95.

Naar lovlig forkyndelse har fundetsted,
blir takstforretningen åt avholde, selv
om formanden ikke möter. I dette
tilfselde bor takstbestyreren og takstmsendene
ha sin opmerksomhet sirlig
henvendt paa, åt den fravmrende ikke
forurettes.

§ 96.

Enhver, som er tilstede, hvor takstforretning
holdes, er pligtig til åt gi
förklaring om alt, som er ham bekjendt
og som kan tjene til oplysning
i saken. Vedkommende staar for indholdet
av sin förklaring til ansvar, som
om den var avgit for retten.

§ 97.

Takstbestyreren skal ved forretningens
begyndelse foreholde takstmsendene deres
pligter og ansvar og protokollere, åt saa
er skeet.

Takstbestyreren skal saavidt mulig
indhente og inäta i protokollen oplysninger
om de omstsendigheter, som efter
naervaerende konvention har indflydelse
paa erstatningssporsmaalet, saasom om
naar skaden antages voldt, om skadens
oprindelse og omfång, stedets belägenhet
og beskaffenhet og om- det

sannolika antalet av de renar, som vållat
skadan. Finnes anledning till antagande
att skadan helt eller delvis förövats av
renar, som ej tillhöra renbetesdistriktet,
skall syneförmannen under förrättningen
söka åvägabringa upplysning om förhållandet
och vem dessa renar tillhöra. När
fråga är om skada å bete, skall göras anteckning
rörande omfattningen och beskaffenheten
av gårdens betesmark ävensom
antalet hemdjur å gården.

98 §. •

Vid skadans värderande skall tagas i
betraktande markens beskaffenhet och
fruktbarhet, grödans godhet ävensom
huruvida hemdjur medverkat till skadap.

I fråga om skada å bete skall noga
tagas hänsyn till de förhållanden, som
enligt denna konvention hava inflytande
på fråga om ersättningsskyldigheten, så
att den omständigheten att renar uppehållit
sig å betesmarken icke i och för
sig betraktas såsom medförande förpliktelse
att gälda skadeersättning.

99 §.

Värderingen verkställes av syneförmannen
och synemännen. De skola
till protokollet på heder och samvete
avgiva förklaring att värderingen skett
efter bästa förstånd och övertygelse.

antagelige antal av de skadegj ärende
ren. Er der grund til åt anta, åt skaden
helt eller delvis er voldt av ren, som
ikke tilhorer renbeitedistriktet, skal takstbestyreren
under forretningen soke oplyst
dette forhold og hvem der eier de
fremmede ren. Naar skaden er voldt
paa havnegang, skal der gives oplysning
om utstrsekningen og beskaffenheten
av gaardens havnegang samt om anfallet
av gaardens kreaturer.

§ 98.

Ved skadetaksten skal tages i betragtning
markens beskaffenhet og frugtbarhet
og avlingens godhet og hvorvidt
bofee maatte ha bidraget til skaden.

Gjselder skaden havnegang, skal der
tages noie hensyn til de omständigheter,
som efter nmrvaerende konvention
har indflydelse paa erstatningssporsmaalet,
saa åt den omständighet, åt ren
har opholdt sig i havnegangen, i og for
sig ikke betragtes som medforende förpligtelse
til betale skadeserstatning.

§ 99.

Taksten avgives av takstbestyreren og
takstmsendene. De skal til protokollen
avgi erklsering paa sere og samvittighet
om, åt taksten er saf efter overbevisning
og bedste skjon.

126

100 §.

Finna syneförmannen och synemännen
att skada, som enligt denna konvention
bör ersättas, är för handen, skall förrättningen
avslutas med beslut, innefattande
åläggande för lapparna i renbetesdistriktet
eller, i de i 88—90 §§ omförmäla
fall, lapparna i där nämnda renbetesdistrikt
att gemensamt betala målsäganden
det belopp, vartill skadan skattats
och ifrågakominande kostnader.

101 §.

Yppas meningsskiljaktighet i fråga,
som skall avgöras av syneförmannen och
synemännen, gälle flertalets mening.
Förekomma tre olika meningar, gälle
den som syneförmannen omfattar.

102 §.

Träffas innan syneförmannen lämnar
platsen förlikning eller överenskommelse
om skiljedom, skall avtalet intagas i protokollet
och förses med parternas och
syneförmannens underskrift.

103 §.

Syneförmannen skall delgiva lappförmannen
och målsäganden förrättningens
utgång, såvitt möjligt före förrättningens
avslutande, och i protokollet anteckna
om sådant skett.

104 §.

Då syneförrättningen godkänts av parterna
eller tiden för dess överklagande

§ 100.

Finder taksthestyreren og takstmsendene,
åt der er voldt skade, som efter
naervserende konvention skal erstattes,
skal takstforretningen avsluttes med
beslutning om, åt lappene i renbeitedistriktet
eller i de i §§ 88—90 nsevnte
tilfselder lappene i de der anforte renbeitedistrikter
tilpligtes i fsellesskap åt
betale skadelidte det belop, hvortil skaden
er taksert, og i tilfelde omkostningene.

§ 101.

Er der meningsforskjel ved nogen avgjorelse
under takstforretningen, gjor
flertallet utslaget. Er der ikke flertal
for nogen av meningene, er takstbestyrerens
stemme avgjorende.

§ 102.

Indgaar partene, inden takstbestyreren
förlåter stedet, forlik eller avtale om
voldgift, blir forliket eller avtalen åt indfore
i protokollen med partenes og bestyrerens
underskrifter.

§ 103.

Taksthestyreren skal la takstforretningens
utfald forkynde for formanden
og for skadelidte, om mulig inden forretningens
avslutning. Det skal tilfores
protokollen, hvorvidt saa er skeet.

§ 104.

Naar takstforretningen er vedtat av
partene eller fristen for begjsering om

127

gått till ända utan att klagomål anförts,
har syneförmannen att till fylkesmannen
översända handlingarna jämte förrättningsprotokollet
tillika med uppgift angående
de kostnader, för vilka norska
statskassan svarar.

105 §.

Beträffande Troms fylke skola från
förestående stadganden om syneförmän
och syneförrättning följande avvikelser
äga rum.

a) För uppskattning av skada, som
vållats av renar, skola i varje härad,
där svenska lappar hava rätt att låta
renar beta, finnas särskilda synemän.
Antalet av dessa bestämmes av fylkesmannen
och må ej sättas högre än med
hänsyn till förhållandena är nödvändigt.

Fylkesmannen äger dock förordna, att
synemän icke skola utses för alla härad
utan att synemännen inom ett härad
skola tjänstgöra även i ett eller flera
andra.

Inom de delar av Ankenes härad i
Nordlands fylke, som omförmälas i 2 §,
skall uppskattning verkställas av de synemän
från Troms fylke, som dåvarande
fylkesman bestämmer.

b) Före juni månads utgång skola
häradsfullmäktige (formandskapet) upprätta
förslag å synemän till det antal
som av fylkesmannen bestämts för häradet.

dens provelse ved domstol eller om'' anke
er utlopet, uten åt saadan begjsering er
indkommet, sender takstbestyreren forretningen
til fylkesmanden med opgave
over de omkostninger, som er paafort
det offentlige.

§ 105.

For Troms fylke kommer ovenstaaende
bestemmelser om takstmsend og takstforretning
alene til anvendelse med
nedennsevnte avvikelser:

a. Til åt taksere skade voldt av ren
skal der i de herreder, hvor svenske
lapper har adgang til åt la ren
beite, va:re et utvalg av saa mange sserskilte
takstmsend, som fylkesmanden bestemmer.
Antallet maa ikke v a: re större
end efter omstamdighetene paakrsevet.

Fylkesmanden har dog adgang til åt
bestemme, åt saadant utvalg ikke skal
oprettes for alle de naevnte herreder,
men åt det for et herred oprettede utvalg
skal gjore tjeneste ogsaa i et eller
flere av de andre herreder.

For de deler av Ankenes herred i
Nordland fylke, som nsevnes i § 2,
skal det utvalg i Troms fylke gjore tjeneste,
som dettes fvlkesmand bestemmer.

b. Inden juni maaneds utgång skal
formandskapet istandbringe förslag paa
et saa stort antal takstmsend som av
fylkesmanden fastsat for herredet.

128

Å förslag må ej upptagas annan än
den som fyllt tjugufem år, är vederhäftig
och valbar vid kommunala val,
har erforderlig kunskap i norska språket
och är förtrogen med jordbruk.

Ägare av fastighet, varå syn å skada
av renar ofta plägar hållas, bör såvitt
möjligt icke upptagas å förslag.

c) Så snart ske kan och senast före
den 15 juli skola häradsfullmäktige översända
förslaget till fvlkesmannen, som
skyndsamt befordrar det till landshövdingen.
Denne lämnar vederbörande
lappar tillfälle att taga del av förslaget
och att å sin sida avgiva förslag
å personer, som enligt vad förut
sagts äro behöriga att vara synemän,
till högst det av fylkesmannen bestämda
antal.

Före utgången av januari månad återsänder
landshövdingen till fylkesmannen
häradsfullmäktiges förslag och meddelar
samtidigt vilka personer blivit å
lapparnas sida föreslagna.

d) Fylkesmannen förordnar därefter
synemän. Den, som föreslagits av såväl
häradsfullmäktige som lapparna, skall,
så framt han är behörig, förordnas.

Före utgången av mars månad tillställer
fylkesmannen såväl häradsfullmäktige,
syneförmannen och domaren som
landshövdingen förteckning över de utsedde
synemännen.

e) Synemännen skola tjänstgöra un -

I forslaget maa alene medtages personer,
som har fyldt fem og tyve aar,
er vederhseftige og valgbare ved kommunale
valg, har tilstraskkelig kjendskap
til det norske sprog og er fortrolige med
jordbruk.

Personer, paa hvis eiendom renskadetakster
ofte pleier avholdes, bor saavidt
rimlig ikke medtages.

c. Snarest mulig og senest inden 15
juli sender formandskapet forslaget til
fylkesmanden, som snarest sender det til
landshövdingen, for åt denne kan gi
vedkommende lapper adgang til åt bli
k j en dt med forslaget og til åt avgi förslag
paa et lignende eller mindre antal
maend, hvilke i tilfadde maa ha de förän
rnevnte egenskaper.

Inden utgången av januar maaned
sender landshövdingen formandskapets
förslag tilbake til fylkesmanden og meddeler
lappenes förslag.

d. Fylkesmanden bestemmer derpaa,
hvilke personer skal vane takstmaend.
Dog skal altid medtages de personer,
som er foreslaat baade av formandskapet
og av lappene, forsaavidt de
besidder de foreskrevne egenskaper.

Inden utgången av mars maaned tilstiller
fylkesmanden saavel formandskapet,
takstbestyreren ög underdommeren som
landshövdingen fortegnelse over de rnamd,
han har valgt til takstmaend.

e. Takstmaendene har åt gjoretjeneste

129

der tre år, räknade från den 1 maj det
år varunder de förordnats.

f) Är fråga om skada på åker, äng,
sätervall, slåtterland eller betesmark och
påkallas syneförrättning före den 7 juli,
skall för skadans bedömande hållas dels
en första besiktning och dels eu senare
besiktning med värdering.

Den första besiktningen skall äga rum
så snart som möjligt. Den senare må
ej företagas förr än från den föregående
förflutit en tid av tre veckor eller, om
den första förrättningen ägt rum i juli
månad, fjorton dagar; dock skall den
ej i något fall hållas senare än den 21
juli.

Har syneförrättningen påkallats senare
än den 6 juli, eller angår den allenast
skada å annat än åker, äng, sätervall,
slåtterland eller betesmark, anställes
endast en besiktning, varvid värdering
ock äger rum. Denna förrättning
skall företagas snarast möjligt.

g) Då syneförmannen mottagit framställning
om syneförrättning, skall han
bestämma tid för den eller de förrättningar
för besiktning och värdering, som
skola äga rum. Han har därjämte att inkalla
två av de avfylkesmannen förordnade
synemännen att besiktiga och värdera
skadan. Synemännen inkallas turvis i den
ordning, vari de finnas uppförda på
fylkesmannens förteckning. Dock förbigås
synemän, som av jäv eller laga förfall
är hindrad eller som är granne till måls 17—186090 -

i tre aar, regnet fra 1 mai i det aar,
hvori de er valgt.

f. Er der sporsmaal om skade paa
åker, eng, saetervold, slaatteland eller havnegang
o g begjaeres takstforretning for
7 juli, skal den bestaa av to deler,
nemlig av den förste besigtelse og av
den fornyede besigtelse med takst.

Den förste besigtelse skal företages
snarest mulig. Den fornyede besigtelse
med takst maa ikke foretages, forend
der siden avholdelsen av den förste besigtelse
er hengaat tre uker eller, om
denne fandt sted i juli maaned, fjorten
dager. Dog maa den ikke i noget tilfaelde
holdes senere end 21 juli.

Er takstforretningen begjaert senere
end 6 juli eller angaar den alene skade
paa andet end åker, eng, saetervold,
slaatteland eller havnegang, foretages
kun en besigtelse med takst, der skal
Ande sted snarest mulig.

g. Naar takstbestyreren har mottat begjaering
om takstforretning, skal han bestemine,
naar den förste besigtelse og
naar den fornyede besigtelse med takst
eller i tilfaelde den udelte takstforretning
skal avholdes. Han tilsiger derhos to maend
av det av fylkesmanden bestemte utvalg
av takstmaend til åt besigte og taksere
skaden. Maendene tilsiges turvis i den
orden, hvori de er opfort paa fylkesinandens
fortegnelse. Dog forbigaaes den,
som har lovlig forfald, som er inhabil,
som er skadelidtes nabo eller som be -

130

äganden eller som befinner sig så långt
från förrättningsstället, att hans deltagande
skulle medföra väsentligt större
kostnad än om en närmare boende synemän
tjänstgjorde. Den, som sålunda
blivit förbigången, skall i stället inkallas
vid närmast inträffande tillfälle, då sådan
anledning till hans förbigående som
nyss nämnts icke föreligger.

h) Yad i 95 § stadgas om syneförrättnings
företagande utan hinder av
lappförmans uteblivande äge tillämpning
i fråga om vardera av de besiktningar
som avses i f).

i) Vid den första besiktningen må
icke någondera parten anlita sakförare.

j) Den första besiktningen företages
av synemännen utan att syneförmannen
är tillstädes. I sammanhang med själva
besiktningen hava synemännen att av
målsäganden, vederbörande lapp eller
lappar ävensom andra tillstädesvarande
personer inhämta nödiga upplysningar
rörande skadan. Synemännen böra till
egen efterrättelse göra korta minnesanteckningar
rörande -gjorda iakttagelser
och erhållna upplysningar.

k) Därest under den första besiktningen
parterna ingå förlikning eller hänskjuta
frågan till skiljedom, skola synemännen
tillse, att förlikningen eller skiljeavtalet
avfattas skriftligen och förses med parternas
underskrift.

l) Förlikningen eller skiljedomen bör av

finder sig saa fjernt fra forretningsstedet,
åt vedkommendes deltagelse vilde
medfore väsentlig större omkostninger
end om en nsermere boende tilsiges. Den,
som saaledes maatte bli forbigaat, tilsiges
istedet ved förste anledning, naar
der ikke föreligger nogen saadan grund
som naevnt til vedkommendes forbigaaelse.

h. Hvad § 95 bestemmer om takstforretningens
avholdelse, selv om formanden
ikke möter, har anvendelse paa
hver av de i litr. f nsevnte besigtelser.

i. Ingen av partene har adgang til
åt möte med sakforer under den förste
besigtelse.

j. Den förste besigtelse foretages av
takstmsendene uten taksbestyrerens nservser.
Takstmsendene skal, foruten åt besigte
skaden, hos skadelidte, vedkommende
lap eller lapper og andre tilstedevserende
indhente fornodne oplysninger
vedkommende skaden. Takstmsendene
bor til stötte for sin erindring
kortelig nedtegne sine iagttagelser og de
erholdte oplysninger.

k. Indgaar partene under den förste
besigtelse forlik eller voldgir de kravet,
bor takstmsendene paase, åt forliket eller
voldgiftsavgjorelsen blir avfattet skriftlig
og forsynet med partenes underskrift.

l. Forliket eller voldgiftsavgjorelsen

131

målsäganden ofördröjligen insändas till
syneförmannen. Denne har att översända
handlingen till fylkesmannen. Innan
så sker skall han söka avhjälpa
formfel i handlingen, där sådant förekommer.

in) Den senare besiktningen med
värdering av skadan skall under ledning
av syneförmannen företagas av
samma synemän som verkställt den
första besiktningeri.

Skulle endera synemannen eller bägge
vara hindrade av förfall, bör besiktningen
uppskjutas någon kort tid, såframt detta
kan leda till förfallets upphörande. I
motsatt fall utses annan eller andra
synemän.

n) Vid början av den senare besiktningen
skall syneförmannen erinra
synemännen om deras förpliktelser och
ansvar samt i protokollet gorå anteckning
att sådan erinran ägt rum. Likaså
antecknas i protokollet tiden för den
första besiktningen.

Syneförrättnings överklagande vid
domstol.

106 §.

Målsäganden eller lappförmannen kan
hos domstol överklaga syneförrättning,
såvitt angår skadans uppskattande eller
prövningen av bevis rörande de omständigheter,
varå rätten till ersättning
grundas.

maa skadelidte uopholdelig sende til
takstbestyreren, som skal indsende dokumentet
til fylkesmanden. Inden saa sker,
skal takstbestyreren soke avhjulpet formelle
mangler ved forliket eller avgjorelsen.

m. Den fornyede besigtelse med takst
foretages av de samme takstmmnd og av
takstbestyreren, under dennes ledelse.

Skulde en av takstmaendene eller begge
ha faat forfald, bor den fornyede besigtelse
utsaettes en kort tid, saafremt
det derved kan opnaaes, åt forfaldet.
ophorer. I motsat fald maa der tilsiges
en anden eller andre takstmaend.

n. Takstbestyreren skal ved den fornyede
besigtelses begyndelse foreholde
takstmamdene deres pligter og ansvar og
protokollere, åt saa er skeet. Likesaa
protokolleres tidspunktet for den förste
besigtelse.

Takst forretning ens provelse.

§ 106.

Skadelidte og formanden kan begjaere
takstforretningen provet av domstol, forsaavidt
angaar forretningens taksering
av skaden eller dens bedommelse av beviset
for de omstaendigheter, som betinger
adgangen til erstatning.

132

Påstår part tillika, att syneförrättningen
lider av formfel eller att dess
utgång helt eller delvis beror på oriktig
tillämpning av denna konventions bestämmelser
rörande lapparnas ersättningsskyldighet
eller eljes på felaktig
rättstillämpning, och vill han att på sådan
grund förrättningen skall helt eller
delvis upphävas, skall yrkande härom
framställas i sammanhang med förstnämnda
klagan och avgöras av samma
domstol.

107 §.

Tiden för klagomåls anförande vare
fjorton dagar, räknade från dendagförrättningsmannens
och synemännens beslut
blev parten delgivet, sistnämnda
dag ej medräknad.

Klagomål framställes, skriftligen eller
muntligen, hos syneförmannen. Muntligt
klagomål skall av honom upptecknas
och underskrivas.

Har klagomål före klagotidens utgång
i skriftlig avfattning avlämnats å sådan
post-, telegraf- eller telefonstation, som
det åligger att vidare befordra framställningen,
skall det anses hava anförts
inom laga tid.

Klagomål skall angiva vad därmed
åsyftas och, därest det gäller formfel
eller felaktig rättstillämpning, vari
felet består. Är skriftligt klagomål härutinnan
bristfälligt avfattat, skall syneförmannen
söka avhjälpa bristen.

Hvis nogen av partene tillike mener,
åt takstforretningen lider av formelle
feil eller åt dens utfald helt eller delvis
skyldes feilagtig forstaaelse av nservaerende
konventions bestemmelse om lappenes
erstatningspligt eller anden feilagtig retsanvendelse,
og paastaar han av denne
grund forretningen helt eller delvis ophsevet
eller förändret, maa han i begjseringen
medta denne anke, som blir åt
avgjore av samme domstol, som skal
pro ve takstforretningen iovrig.

§ 107.

Fristen for begj seringens fremssettelse
er fjorten dage, regnet fra den dag da
takstforretningen blev forkyndt for vedkommende,
denne dag ikke medregnet.

Begjseringen maa fremssettes skriftlig
eller mundtlig for takstbestyreren. Fremssettes
den mundtlig, skal takstbestyreren
nedtegne og underskrive den.

Uet er nok, åt den skriftlige begjsering
för fristens utlob er avgit til den
post-, telegraf- eller telefonstation, som
skal bringe skriftet videre.

I begjseringen maa angives, hvad det
er vedkommende er misfornoiet med, og
i tilfselde hvori den angivelige formfeil
eller retsfeil ved takstforretningen bestaar.
Mangler skriftlig begj se ring saadan
angivelse, skal takstbestyreren soke
manglen avhjulpet.

Takstbestyreren sender snarest mulig
begjseringen og takstforretningen med

133

Syneförmannen har att ofördröjligen
till fylkesmannen översända klagoskriften
och protokollet över syneförrättningen
jämte andra till ärendet hörande handlingar,
där sådana finnas.

108 §.

Domstolens prövning av klagomålet
skall så vitt möjligt äga rum det år,
då syneförrättningen företogs.

109 §.

Domstolen består av underdomaren i
orten och två meddomsmän. I Nordlands
fylke skola meddomsmännen uttagas
bland de för häradet valda meddomsmännen
i brottmål, och varde därvid
de för sådana mål gällande grunder
tillämpade. I Troms fylke utses meddomsmännen
i tur bland de i 105 § a)
omförmälda synemännen för det härad
där skadan vållats och ett av de angränsande
häraden, på sådant sätt att
en meddomsmän tages från vartdera
häradet. På samma sätt uttagas två
ställföreträdare för meddomsmännen.

110 §.

I övrigt skola i tillämpliga delar gälla
de för behandling av publika meddomsrättssaker
gällande föreskrifter, sådana de
för närvarande finnas upptagna i norska
lagen om rättegång i brottmål (loven
om rettergangsmaaten i straffesaker) den
1 juli 1887 med däri sedermera gjorda

mulige andre dokumenter til fylkesmanden.

§ 108.

Domstolens provelse av takstforretningen
skal saavidt mulig Ande sted det
samme aar, hvori denne blev avholdt.

§ 109.

Domstolen bestaar av vedkommende
underdommer og to domsmsend. Por
Nordland fylke uttar dommeren disse
blandt de for vedkommende herred valgte
domsmmnd i straffesaker overensstemmende
med de herom til enhver tid
gjreldende bestemmelser. For Troms
fylke uttar han domsmasnd efter tur blandt
de i § 105 litr. a omhandlede takstmaend
for det herred, hvor skaden er
skeet, og et av naboherredene, saaledes
åt en domsmand tages fra hvert herred.
Paa samme maate uttages to varamsend.

§ no.

Forovrig kommer i den utsträckning,
som er mulig og förnöden, til anvendelse de
om offentliga meddomsretssakers behandling
gjmldende forskrifter, saaledes som de
nu lyder i loven om rettergangsmaaten i
straffesaker av 1 juli 1887 med acndringslover,
dog med folgende avvikelser:

134

ändringar, dock under iakttagande av
följande avvikelser:

a) Finner fylkesmannen att klagomål
icke anförts inom laga tid, liar han att
underrätta klaganden om att dennes
talan av sådan anledning icke kan upptagas.
Fylkesmannens beslut härom får
icke överklagas.

Detsamma gäller, om fylkesmannen finner
att målsägandes klagan av annan
anledning icke bör bliva föremål för
prövning av domstol. I sistnämnda fall
äger dock målsäganden att mot förmannen
föra talan om ersättning enligt
de för rättegång i tvistemål gällande
bestämmelser, dock att behandling vid
förlikningskommissionen ej erfordras.

b) Föreläggande av åklagarmyndigheten
meddelas icke.

c) Särskilt beslut om åtals anställande
(tilltalebeslutning) utfärdas icke. Fylkesmannen
förordnar sakförare för målsäganden.
Målet anhängiggöres å målsägandens
vägnar mot förman eller andre
förman som tjänstgjorde på den
tid, då skadan inträffade, eller, så framt
ingen av dem lever, mot den förman
som tjänstgör vid tiden för målets anhängiggörande.

Den utsedde sakföraren utfärdar ofördröjligen
stämning och låter denna jämte
övriga handlingar i målet tillställas domaren,
varvid han tillika avgiver förslag
i fråga om ort och tid för målets
upptagande. *

a. Finder fylkesmanden, åt begjseringen
iklte er fremsat i rette tid, underretter
han vedkommende part om, åt
sak av denne grund ikke vil bli fremmet.
Fylkesmandens avgjorelse er andelig.

Det samme gjselder, om fylkesmanden
finder, åt skadelidtes begjmring av anden
grund ikke bor foranledige provelse
ved domstol. I sidste tilfaelde har dog
skadelidte adgang til åt reise erstatningssak
mot formanden overensstemmende
med de for borgerlige retstvister
gjseldende forskrifter. Behandling ved
forlikskommissionen er unodvendig.

b. Foreheg bortfalder.

c. Tiltalebeslutning utfaerdiges ikke.
Fylkesmanden opnaevner en sakforer til åt
före saken. Denne blir åt an begge i
skadelidtes navn mot den paa skadetiden
tjenstgjärende formand eller i tilfaelde
naestformand eller, saafremt disse
er dode, mot den, som gjor tjeneste som
forinand paa den tid, da saken anlaegges.

Den opnmvnte sakforer uttar snarest
mulig stevning, som lian tilstiller dommeren
med sakens ovrige dokumenter og
med uttalelse om, naar og hvor saken
antages åt burde foretages.

Har formanden sakforer, sender dommeren
denne dokumentene, som inden
en av dommeren saf frist skal tilbakesendes
med angivelse av de bevis, som
fra formandens side agtes fort og med

135

Har förmannen sakförare, översänder
domaren handlingarna till denne; och
skall sakföraren inom tid som av domaren
utsattes återställa handlingarna
med angivande av de bevis som å förmannens
sida skola åberopas och med
förslag angående tid och ort för målets
upptagande av rätten. Har förmannen
icke sakförare, skall domaren — efter
samråd med förmannen om detta anses
lämpligt och utan svårighet kan ske —
undersöka huruvida ytterligare utredning
bör åvägabringas i målet.

Domaren utsätter därefter tid och ort
för målets behandling och sänder stämningen
med påskrift härom ävensom
övriga handlingar i målet till målsägandens
sakförare med uppgift å vittnen,
vilkas avhörande påkallas av förmannens
sakförare eller domaren.

Målsägandens sakförare föranstaltar
därefter att stämningen delgives förmannen
samt underrättar dennes sakförare
om tid och ort för målets handläggning,
varjämte han låter instämma
alla vittnen, jämväl dem som påkallas
av förmannens sakförare eller domaren,
och åvägabringar annan utredning.

d) När någon första gången tjänstgör
såsom meddomsman, skall domaren
erinra honom om de plikter som åligga
en meddomsman och mottaga hans försäkran
att han såväl i förevarande mål
som i alla mål, i vilkas avgörande han
framdeles kan komma att deltaga, skall

uttalelse om, hvor og naar saken antages
åt burde företages. Har formanden
ikke sakforer, undersöker dommeren —
om saa er önskelig og bekvemmelig kan
ske, efter samraad med formanden, ■
hvorvidt andre eller flere bevis bor fores
under saken.

Dommeren bestemmer derpaa tid og
sted for sakens foretagelse og tilstiller
skadelidtes sakforer stevningen med paategning
herom og sakens ovrige dokumenter
tillikemed opgave over de vidner,
som formandens sakforer eller dommeren
maatte onske.

Skadelidtes sakforer besorger stevningen
forkyndt for formanden og underretter
dennes sakforer om tid og sted
for sakens foretagelse og indstevner
alle vidner, ogsaa de av formandens
sakforer eller dommeren opgivne, samt
tilveiebringer mulige andre oplysninger.

d. Förste gång nogen gjor tjeneste
som domsmand, skal dommeren foreholde
ham de pligter, som paahviler en domsmand,
og ta imot hans forsikring om,
åt han saavel i denne sak som i alle
fremtidige saker vil gi vel agt paa alt,
som forliandles i retten, og åt han vil
donime saaledes, som han vet sandest
og rettest åt vrere efter loven og sakens
bevisligheter.

e. Uteblir formanden ved sakens foretagelse,
blir saken dog åt fremme,
saafreint han har faat lovlig forkyndelse

136

giva Doga akt på allt som förekommer
inför rätten och döma så som han vet
vara sannt och rätt enligt lagen och
omständigheterna i målet.

e) Utebliver förmannen, då målet skall
företagas till behandling, skall målet dock
handläggas, så framt stämningen lagligen
delgivits honom och han icke styrker
laga förfall.

Kommer förmannen tillstädes genom
sakförare, skall målet alltid upptagas
till behandling, så framt icke rätten
finner förmannens personliga inställelse
nödvändig.

f) Den i lagen om rättegång i brottmål
den 1 juli 1887, § 322 jämförd
med § 366, intagna bestämmelsen angående
frågor till svaranden beträffande
hans levnadsomständigheter äger icke
tillämpning.

g) Målsägan den kan avhöras men må
icke med ed bekräfta sin utsago.

h) Bestämmelserna i §§ 373 och 377
i nämnda lag äga icke tillämpning.

i) Fel vid syneförrättning kommer ej
i betraktande, med mindre domstolen
finner sannolikt, att felet haft inverkan
på det beslut som meddelats vid
förrättningen.

j) Fällande dom skall innefatta åläggande
för lapparna i renbetesdistriktet
eller, i de i 88 — 90 §§ omförmälda fall,
lapparna i där nämnda renbetesdistrikt
att gemensamt gälda ersättningsbeloppet
och ifrågakommande kostnader.

og ikke har godtgjort, åt uteblivelsen
skyldes lovlig forfald.

Meter sakferer for formanden, blir
saken altid åt fremme, naar retten ikke
finder formandens naervaer nedvendig.

f. Bestemmelsen i lov om retter gangsmaaten

i straffesaker av 1 juli 1887,
dens § 322 jfr. § 366, angaaende

spersmaal til tiltalte om hans personalia
finder ikke anvendelse.

g. Skadelidte kan avheres, dog uten
edfaestelse.

h. Bestemmelsene i ovennsevnte lovs
§§ 373 og 377 finder ikke anvendelse.

i. Feil ved takstforretningen kommer
ikke i betragtning, medmindre domstolen
finder det sandsynlig, åt den har
vane t bestemmende for forretningens resultat.

j. Fasldende dom skal lyde paa, åt
lappene i renbeitedistriktet eller i de i
§§ 88—90 naevnte tilfselder lappene i de
der anforte renbeitedistrikter dommes til
i frellesskap åt betale skadelidte erstatningsbelopet
og i tilfaelde omkostningene.
pr k. Dommen skal forkyndes formanden
i retten. Kan ikke dette ske, skal
saksokerens sakforer besorge faeldende
dom forkyndt for formanden.

Efter foi''kyndelsen sender saksokerens
sakforer dommen og sakens dokumenter
til fylkesmanden med opgave over sakens,
deri takstforretningens, samtlig^ omkostninger.

137

k) Domen skall delgivas förmannen
under rättens sammanträde. Kan det
ej ske, och är domen fällande, skall
målsägandens sakförare ombesörja, att
den delgives förmannen.

Sedan domen delgivits förmannen,
skall målsägandens sakförare till fylkesmannen
översända domen och handlingarna
i målet jämte uppgift om samtliga
kostnader, däri inberäknade kostnaderna
vid syneförrättningen.

in §•

Menar målsägande eller förman att
vid syneförrättning förekommit formfel
eller att synemännens beslut helt eller
delvis grundats å oriktig tillämpning av
denna konventions bestämmelser om lapparnas
ersättningsskyldighet eller eljes
å felaktig rättstillämpning, och vill han
allenast av sådan anledning överklaga förrättningen,
skall klagomålet avgöras av
domaren ensam. Klagomålet anföres inom
samma tid och i den ordning som i 107 §
sägs hos syneförmannen; och har denne
att översända klagoskriften till domaren.
Innan domaren meddelar beslut i målet,
skall han lämna klagandens motpart
underrättelse om klagomålet och förelägga
honom viss tid för avgivande av
svaromål. Domaren tillkommer att bestämma
huruvida tillfälle bör beredas
parterna att vidare yttra sig i målet.
På domaren ankommer att i övrigt inhämta
de upplysningar, som han finner

18 —185000

§ in.

Hvis skadelidte eller formanden blot
anker over, åt takstforretningen lider
av formelle feil eller åt dens utfald
helt eller delvis skyldes feilagtig anvendelse
av nmrvserende konventions
bestemmelser om lappenes erstatningspligt
eller anden feilagtig retsanvendelse,
blir saadan anke åt avgjore
av dommeren alene. Anken maa inden
saadan frist og paa saadan maate som
förän i § 107 nsevnt fremssettes for
takstbestyreren, der skal oversende den
til dommeren. Forinden dommeren trreffer
sin avgjarelse, skal han underrede
motparten om anken og gi ham en passende
frist til imotegaaelse. Det er
overlatt til dommeren, hvorvidt han vil gi
partene yderligere adgang til uttalelser.
Dommeren har iovrig åt indhente de
oplysninger, som han finder fornodne
for sakens avgjorelse. Med hensyn til
virkningen av feil ved takstforretningen

138

nödiga för målets avgörande. I fråga
om verkan av fel vid syneförrättningen
gäller vad ovan under 110 § i) föreskrivits.

Domaren föranstaltar, att hans beslut
delgives parterna.

Klagan över dom.

112 §.

Domstolens beslut får ej överklagas;
dock är klagan tillåten, så vitt den avser
att rättstillämpningen är felaktig
eller att formfel förekommit vid sakens
behandling inför domstolen eller i själva
domen, eller att domstolen oriktigt bedömt
klagan över fel vid syneförrättningen.

113 §.

Tiden för klagomåls anförande vare
fjorton dagar, räknade från den dag
domen blev parten delgiven, sistnämnda
dag ej medräknad.

Klagomål fram ställes, skriftligen eller
muntligen, hos syneförmannen eller domaren.
Denne har att uppteckna och
underskriva klagomål, som anförts muntligen.

Har klagomål före klagotidens utgång
i skriftlig avfattning avlämnats å sådan
post-, telegraf- eller telefonstation som
det åligger att vidare befordra framställningen,
skall det anses hava anförts
inom laga tid.

gjaelder ovennaevnte förskrift i § 110
litr. i.

Dommeren lar sin avgjorelse forkynde
for partene.

Anke.

§ 112.

Domstolens prevelse av takstforretningen
er endelig. Dog kan partene erklsere
anke mot dommen under paaberop
av urigtig retsanvendelse eller av formelle
feil ved dommen eller ved saksbehandlingen
eller av urigtig avgjorelse
fra domstolens side av anke over feil ved
takstf orretningen.

§ 113.

Ankefristen er fjorten dage, regnet fra
dommens forkyndelsesdag, denne ikke
m edregnet.

Anken maa erklseres, skriftlig eller
mundtlig, for takstbestyreren eller dommeren,
livilke, om anken er mundtlig,
skal nedtegne og underskrive den.

Det er nok, åt den skriftlige begjsering
for fristens utlop er avgit til den post-,
telegraf- eller telefonstation, som skal
bringe den videre.

139

Klagomål skall angiva det förmenta
fel, varpå klagan grundas. Är klagoskrift
härutinnan bristfällig, skall syneförmannen
eller domaren söka avhjälpa
bristen.

114 §.

Har klagomål mottagits av syneförmannen,
har han att översända detsamma
till domaren. Denne befordrar
det jämte de till saken hörande handlingar
till högsta domstolens avdelning
för besvärsmål (höiesterets kjseremaalsutvalg)
och underrättar samtidigt klagandens
motpart om klagomålet.

115 §.

Har klagomål anförts, må domen ej
verkställas.

116 §.

- Hos högsta domstolens avdelning för
besvärsmål avgöres klagomålet slutgiltigt.

117 §.

Felaktig rättstillämpning eller formfel
kommer icke i betraktande, med
mindre besvärsavdelningen finner sannolikt
att felet haft inverkan på sakens
utgång.

118 §.

I övrigt skola tillämpas de för besvär
i brottmål gällande föreskrifter, sådana
de nu finnas upptagna i §§ 410, 411
och 412, andra stycket, av lagen den 1
juli 1887, jämförd med lagen av den
22 maj 1902.

Begj seringen inaa angi, hvori den formentlige
feil bestaar. Mangler skriftlig
begjsering saadan angivelse, skal takstbestyreren
eller dommeren seke manglen
avhjulpet.

§ 114.

Har takstbestyreren mottat erklseringen,
sender han den til dommeren. Denne
indsender den med fornedne dokumenter
til Höiesterets Kj serem aalsutvalg og
underretter samtidig den anden part om
anken.

§ 115.

Anken har opsaettende virkning.

§ 116.

Höiesterets Kjseremaalsutvalg avgjor
anken med endelig virkning.

§ 117.

Urigtig retsanvendelse eller formelle
feil kommer ikke i betragtning, medmindre
Kjseremaalsutvalget floder det
sandsynlig, åt feilen har vseret bestemmende
for dommen.

§ 118.

Forovrig kommer til anvendelse de om
kjseremaal i straffesaker gjseldende forskrifter,
saaledes som de nu lyder i loven
av 1 juli 1887 (jfr. lov av 22 mai 1902)
§§ 410, 411 og 412 andet led.

140

119 §.

Förestående stadganden äga motsvarande
tillämpning i fall då någon vill
överklaga domarens beslut i anledning
av klagomål över fel vid syneförrättning.

Delgivning.

120 §.

Där meddelande skall delgivas förmannen,
varde delgivningen verkställd å
den plats som enligt 45 § c) eller e)
blivit av honom anmäld såsom boplats.

Uppgiver förmannen såsom delgivningsort
annan plats än boplatsen, skall
delgivning ske å den sålunda uppgivna
platsen, med mindre denna är belägen
på större avstånd från syneförmannens
bostad än boplatsen.

Meddelande kan ock i varje fall delgivas
förmannen där han anträffas.

121 §.

Underlåter förmannen att underrätta
syneförmannen om sin boplats eller att
uppgiva annan delgivningsort, och äger
syneförmannen icke ändock kännedom
om förmannens vistelseort i renbetesdistriktet,
vare delgivning obehövlig.

När fråga är om inkallelse till syneförrättning,
vare delgivning ock obehövlig,
i händelse förmannen och andre
förmannen flyttat från distriktet utan
att anvisa någon, som i deras ställe äger

§ 119.

Foranstaaende forskrifter tiar tilsvarende
anvendelse likeoverfor dommerens
avgjerelse av anke over feil ved takstforretningen.

Forkyndelser.

§ 120.

Forkyndelser for formanden skal foregaa
paa det av ham i henhold til § 45
litr. c og e opgivne opholdssted.

Saafremt formanden opgir noget andet
sted end sit opholdssted som forkyndelsessted,
bor det benyttes som saadant,
forsaavidt det ikke ligger fjernere fra
takstbestyrerens bopsel end opholdsstedet.

Forovrig kan forkyndelse for formanden
foretages paa hvilketsomhelst sted,
hvor han maatte paatraeffes.

§ 121.

Undlater form anden åt underrette
takstbestyreren om sit opholdssted eller
åt opgi andet forkyndelsested, er forkyfldelse
ufornoden, saafremt takstbestyreren
ikke allikevel kjender formandens opholdssted
i renbeitedistriktet.

Det samme gjaelder, forsaavidt angaar
indkaldelse til takstforretning, naar formanden
og nsestformanden har fraflyttet
sit renbeitedistrikt uten åt ha anvist nogen,
som i deres sted kan motta forkyn -

141

mottaga delgivning, så ock i det fall
att icke någondera av dem ännu infunnit
sig i distriktet.

122 §.

Delgivning verkställes av en stämningsman
(stevnevidne) sålunda, att avskrift
av den handling, som skall delgivas,
överlämnas till den, som delgivningen
avser, eller, om han ej träffas, till
annan lapp, tillhörande renbetesdistriktet.
Anträffas ej någon sådan lapp, skall
handlingen kvarlämnas på delgivningsorten
i tält eller kåta eller på lämpligt
sätt anslås.

123 §.

Då förmannen kallas till syneförrättning
eller domstolssammanträde, skall kallelsen
delgivas senast fyrtioåtta timmar före
förrättningen eller sammanträdet, om
avståndet från hans boplats till platsen
för förrättningen eller sammanträdet
icke överstiger tjugu kilometer. Är avståndet
längre, utsträckes delgivningstiden
med sex timmar för varje nymil
eller del därav.

124 §.

Skall stämning till domstol delgivas

förmannen eller andre förmannen då
icke någondera av dem vistas inom renbetesdistrikt
eller borde uppehålla sig där,
sändes stämningen genom fylkesmannen
till landshövdingen, som föranstaltar
att den delgives på sätt som är

delse, eller naar ikke nogen av dem
endnu har indlundet sig i renbeitedistriktet.

§ 122.

Forkyndelse foretages av et stevnevidne
paa den maate, åt gj enpart av
dokumentet overleveres den, hvem det
gjselder, eller i hans fravser nogen anden
lap tilhorende renbeitedistriktet. Paatraeffes
ingen saadan lap, nedlasgges dokumentet
paa forkyndelsesstedet i telt
eller gamme (kaate) eller opslaaes paa
formaalstj enlig maate.

§ 123.

Naar formanden skal indkaldes til
takstforretning eller rettergang, forkyndes
indkaldelsen for ham senest otte og
firti timer för forretningens eller retsmotets
avholdelse, saafremt avstanden
fra hans opholdssted til forretnings- eller
retsstedet ikke er over tyve kilometer.
Er avstanden lamgere, forlsenges varselsfristen
med seks timer för hver tikilometer
eller del derav.

§ 124.

Skal stevning til saksbehandling ved
domstol forkyndes for formanden eller
nsestformanden paa et tidspunkt, da ingen
av dem opholder sig og heller ikke pligter
åt opholde sig i renbeitedistrikt, sendes
stevningen gjennem fylkesmanden til
landshövdingen, som lar den forkyndepaa

142

stadgat om delgivning av stämning till
svensk domstol. I detta fall skall delgivningen
verkställas minst två månader
före sakens behandling vid domstolen.
På enahanda sätt verkställes i nyssnämnda
fall delgivning av beslut vid
syneförrättning, dom eller annat avgörande.

Arvoden åt syneförmän m. fl.

125 §.

För kallelse av synemän samt för ledning
av syneförrättning ävensom utskrift
och bestyrkande av syneprotokoll utgår
till syneförmän samma gottgörelse som
är eller kan bliva bestämd såsom ersättning
åt länsman för motsvarande
bestyr med annan taxeringsförrättning
(skj önsforretning).

För delgivning erlägges den gottgörelse
som är eller kan bliva bestämd
för delgivning i brottmål.

Till synemän utgår enahanda gottgörelse
som är eller kan bliva bestämd
för sådan synemän i tvistemål som tages
ur den för ändamålet inom tingslaget
utsedda allmänna nämnd. Meddomsman
tillkommer samma gottgörelse
som utgår eller kan komma att utgå till
meddomsman i brottmål.

Till skiljeman utgår samma gottgörelse
som till synemän. Äro parterna ej
överens om vilkendera skall gottgöra
skiljemannen, äger han rätt att avgöra
detta.

den maate, som er foreskrevet for forkyndelser
til svensk domstol. Varselsfristen
er i dette tilfselde to maaneder.
I lignende tilfaelder foretages paa samme
maate forkyndelser av takstforretninger,
dommer, kjendelser eller andre avgj
or el ser.

Takstbestyrernes m. fl.’s godtgjerelser.

§ 125.

Taktsbestyreren tilkommer for tilsigelse
av takstmaend og for bestyrelse og
beskrivelse av takstforretning den til enhver
tid for lensmaends bestyrelse av
skjonsforretning, beskrivelse (utskrift med
bekraeftning) og tilsigelse fastsatte betaling
og godtgjorelse.

For forkyndelser erlaegges den for forkyndelse
i straffesak til enhver tid bestemte
betaling eller godtgjorelse.

Takstmaend og domsmaend tilkommer
den til enhver tid henholdsvis for skjonsmaend
i borgerlig retstvist, naar de tages av
det saedvanlige utvalg indenfor tinglaget,
og for domsmamd i straffesak fastsatte
betaling eller godtgjorelse.

Voldgiftsmaend tilkommer samme godtgjorelse
som takstmaend. Er partene
ikke enige om, hvem der skal betale voldgiftsmandens
godtgjorelse, avgjores dette
av ham.

143

Förrättnings- och rättegångskostnader.

126 §.

Varda lapparna i renbetesdistrikt genom
beslut vid syneförrättning eller dom
förpliktade att betala ersättning för
skada, som vållats av renar, skola de
ock förpliktas att gemensamt gälda de
kostnader som syneförrättningen eller
rättegången medfört för norska statskassan.
Beloppet av dessa kostnader
skall icke angivas i beslutet eller domen
men varde sedermera uträknat av fylkesmannen
på grundval av syneförmannens,
domarens och den offentlige sakförarens
uppgifter.

127 §.

Har endera parten av den andra
fordrat ersättning för kostnader eller
för förlorad arbetsförtjänst i anledning
av syneförrättningen eller rättegången,
skall frågan prövas i beslutet vid syneförrättningen
eller i domen.

128 §.

Lapparna skola i beslutet eller domen
helt eller delvis befrias från att betala
ersättning, som avses i 126 eller 127 §,
om billighetsskäl tala härför, såsom att förmannen
inom skälig tid erbjudit tillfredsställande
förlikning, eller att domstolen,
i fall då syn överklagats av förmannen,
väsentligen nedsätter det vid synen bestämda
ersättningsbeloppet eller, om

Omkostning er.

§ 126.

Naar et renbeitedistrikts lapper ved
takstforretningsbeslutning eller dom tilpligtes
åt betale erstatning for skade ved
ren, skal de samtidig paalmgges i fsellesskap
åt betale de omkostninger, som
takstforretningen og domstolsbehandlingen
maatte ha paafort den norske statskasse.
Storrelsen av disse omkostninger
angives ikke i beslutningen eller dommen,
men utregnes senere av fylkesmanden paa
grundlag av takstbestyrerens, dommerens
og den offentlig antagne sakförare opgaver.

§ 127.

Paastaar den ene part sig tilkjendt
erstatning hos den anden for sine
omkostninger eller for sit tap av fortjeneste,
foranlediget ved takstforretningen
eller domstolsbehandlingen, avgjores
paastanden i takstforretningen og dommen.

§ 128.

Lappene skal i takstforretningen og
dommen helt eller delvis fritages for
åt betale omkostninger eller tap av fortjeneste
som nsevnt i §§ 126 og 127, naar
billighet findes åt fåle derför, saasom naar
der i betimelig tid av formanden er gjort et
fyhlestgjorende forlikstilbud eller naar
domstolsbehandlingen er begjajrt av formanden
og dom men vaesentlig nedssetter

144

klagan förts av målsägande^ icke höjer
sagda belopp. Varda genom beslutet
eller domen lapparna allenast delvis befriade
från skyldighet att betala kostnaderna
till norska statskassan, skall till
vägledning för fylkesmannen angivas,
huru stor bråkdel befrielsen omfattar.

Förskottsbetalning av allmänna medel.

129 §.

Hava lapparna i något renbetesdistrikt
blivit genom laga kraft ägande beslut
vid syneförrättning eller genom dom,
som vunnit laga kraft, förpliktade att
utgiva ersättning för skada av renar
och att ersätta målsägande för kostnad
eller förlorad arbetsförtjänst, skall
på framställning av fylkesmannen ersättningen
jämte samtliga de kostnader
lapparna enligt uppgift av fylkesmannen
hava att erlägga till norska staten
förskottsvis genom landshövdingen utbetalas
av svenska allmänna medel.

130 §.

Vad i 129 § är stadgat gälle även i
fråga om ersättningsbelopp, som lappar
på grund av skriftlig förlikning eller
skriftligen avfattad skiljedom hava att
erlägga i anledning av att skada vållats

takstforretningens an stött el se av erstatningsbelopet
eller naar saadan behandling
er begjaert av skadelidte og dommen ikke
forboier belopet. Fritar takstforretningen
eller dommen lappene alene delvis for
åt betale omkostningene til det offentlige,
skal det til veiledning for fylkesmanden
angives, bvor stor brokdel fri tagelsen
omfatter.

Forskudsbetaling av offentliga midler.

§ 129.

Erstatningsbelop, som et renbeitedistrikts
lapper ved endelig takstforretning
eller dom maatte bli paalagt åt betale
for skade ved ren og for skadelidtes omkostninger
og tap av fortjeneste, skal
tillikemed de omkostninger, som de pläter
åt erstatte den norske statskassa efter
opgave fra fylkesmanden, paa dennes begjaering
utbetales forskudsvis av svenske
offentlige midler ved forfoining av landshövdingen.

§ 130.

Hvad der i § 129 er sagt, gjaelder ogsaa
erstatningsbelop i anledning av skade
ved ren ifolge skriftligt forlik eller skriftlig
voldgiftsavgjorelse.

av renar.

145

Skulle förlikning eller skiljedom i
något fall icke omfatta de kostnader
»om i saken drabbat norska statskassan
och som lapparna äro skyldiga att ersätta,
skola dessa .kostnader ändock i
enlighet med uppgift av fylkesmannen
utbetalas på sätt i 129 § är nämnt.

131 §.

Finner fylkesmannen, att i 130 § avsedd
förlikning eller skiljedom, som överlämnats
till honom för verkställighet, icke
med tillräcklig tydlighet utmärker vilka
parterna äro eller var och när skadan
inträffat eller eljes lämnar rum för
tvekan om dess rätta innebörd, skall han
söka tillse, att bristerna avhjälpas innan
han översänder handlingen till landshövdingen
med begäran om utbetalning.
Visar det sig omöjligt att på tillfredsställande
sätt avhjälpa bristerna, skall
fylkesmannen vägra att översända handlingen
till landshövdingen och därom
underrätta målsäganden.

132 §.

Vad som i enlighet med 129 eller 130 §
blivit av allmänna medel erlagt skall
genom landshövdingens försorg återkrävas
hos den eller de ersättningspliktige,
så framt icke i något fall landshövdingen
finner med billighet överensstämma, att
utgilten helt eller delvis stannar å svenska
statskassan.

Selv om noget forlik eller nogen voldgiftsavgjorelse
ikke omfatter de omkostninger,
som er paafort den norske statskasse
o g som lappene pligter åt erstatte
efter opgave av fylkesmanden, skal
de dog bétales paa samme maate som
i § 129 nämd:.

§ 131.

Naar saadant forlik eller saadan voldgiftsavgjorelse
som i § 130 nmvnt indkommer
til fylkesmanden og han finder,
åt dokumentet mangler tilfredsstillende
©plysning om, hvem partene er, eller om
hvor eller naar skaden er skeet, eller
efterlåta- tvil om, hvorledes det skal
förstaas, skal han soke manglene avhjulpet,
forinden han sender det til
landshövdingen med begjmring om betaling.
Har det ikke vaeret mulig åt
faa manglene tilfredsstillende avhjulpet,
skal fylkesmanden nrngte åt oversende
dokumentet til landshövdingen og herom
underrede skadelidte.

§ 132.

Belop, som overensstemmende med §
129 eller § 130 blir betalt av svenske olfentlige
midler, skal ved landshövdingens
forfoining indkneves hos den eller de
erstatningspligtige, saafremt ikke landshövdingen
i noget tilfselde maatte findc,
åt billighet taler for, åt belopet hell
eller delvis gaar til endelig utgift for
den svenske statskasse.

19—18501)0

146

Ändring av distriktsgränser.

133 §.

Efter överenskommelse med landshövdingen
må fylkesmannen föreskriva
sådana mindre ändringar i. gränserna
mellan särskilda renbetesdistrikt som
kunna visa sig vara önskvärda.

ANDRA AVDELNINGEN.

Norska lappars rätt till renbetning
i Sverige.

Från vilka norska områden renar må föras
på bete i Sverige. Betesområden.

134 §.

Lappar från Troms fylke och den del
av Nordlands fylkes fastland som ligger
norr om Rombaken och Ofo tf jorden
skola äga rätt att låta renar till ett sammanlagt
antal av 2,000 beta i de områden
i Sverige där betesrätt tillkommer lappar
från Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma
och Talma lappbyar.

135 §.

Lappar från Nordlands fylke skola äga
rätt att låta renar beta i de områden
i Norrbottens och Västerbottens län där
lappar från Rautasvuoma och Kalasvuoma
lappbyar samt från Gellivare,
Jokkmokks, Arjeplogs, Sorsele, Tärna
och Vilhelmina socknar hava betesrätt.

ändring av distriktsgrcenser.

§ 133.

Efter overenskomst med landshövdingen
kan fylkesm anden bestemme saadanne
mindre amdringer i gramsene mellem
de enkelte renbeitedistrikter, som viser
sig åt va;re onskelige.

ANDEN AVDELING.

Norske lappers adgang til renbeitning
i Sverige.

Fra hvilke norske omraader renbeitning >

Sverige katt foregaa. Beiteomraadene.

§ 134.

Lapper fra Troms fylke og den del
av Nordland fylkes fastland, som ligger
nordenfor Rombaken og Ofotfjorden,
skal ha adgang til åt la ren til et samlet
antal av 2 000 beite i de omraader
i Sverige, hvor lapper fra Könkämä.
Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer
har beiteadgang for sine ren.

§ 135.

Lapper fra Nordland fylke skal ha
adgang til åt la ren beite i de omraader
i Norrbottens og Västerbottens
län, hvor tapper fra Rautasvuoma og
Kalasvuoma lappebyer og fra Gellivare,
Jokkmokk, Arjeplog, Sorsele, Tärna og
Vilhelmina sogn har beiteadgang.

147

136 §.

Lappar från Nord-Tröndelags fylke
skola äga rättighet att inflytta med renar
eller, utan att själva inflytta, låta renar
beta å den del av Blåsjö renbetesfjäll i
Jämtlands län som begränsas i öster
och söder av de fastställda rågångarna
för hemmanen Stora Blåsjö och Jorm
samt i väster av riksgränsen.

Betestid.

137 §.

Renar, som omförmälas i 134 och
135 §§, må icke inkomma i Sverige före
den 1 oktober och skola vara bortförda
från svenskt område före utgången av
april.

138 §.

Renar, som avses i 136 §, må icke inkomma
i Sverige före den 1 maj och
skola vara bortförda från svenskt område
före utgången av november.

Renräkning.

139 §.

Då enligt 7 § renräkning äger rum
inom de områden, där betesrätt tillkommer
lappar från Könkämä, Lainiovuoma,
Sarivuoma och Talma lappbyar, skola
de norska renar, som finnas inom områdena
vid tiden för räkningen, ingå i
densamma. Renarnas ägare och vaktare
vare pliktiga att på anfordran lämna
nödigt biträde vid räkningen.

§ 136.

Lapper fra Nord-Trondelag fylke skal
ha adgang til åt indflytte med ren eller
uten selv åt flytte ind åt la ren beite
i den del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands
län, som begramses i ost og syd av
de fastsatte gränser for hemmanen Stora
Blåsjö og Jorm og i vest av riksgraensen.

Beitetid.

§ 137.

De i §§ 134 og 135 omhandlede ren man
ikke indkomme i Sverige for 1 oktober
og värre fort ut senest inden utlopp
av april maaned.

§ 138.

De i § 136 omhandlede ren in aa ikke
komme ind i Sverige for 1 mai og
maa vasre fort ut senest inden utgången
av november maaned.

Rentcelling.

§ 139.

Naar rentselling overensstemmende
med § 7 Under sted i de omraader, hvor
lapper fra Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma
og Talma lappebyer har adgang
til åt la ren beite, skal de norske ren,
som paa tadlingstiden findes i omraadene,
medtages ved tmllingen. Renens eiere og
vogtere er paa forlangende pligtige til
åt yde förnöden bistånd ved taellingen.

148

Lapparnas anmälningar. Förmän och
andre förmän.

140 §.

Lapp, som vill begagna sig av rättigheten
att med renar inflytta i Sverige, skall
före juli månads utgång hos norske lappfogden
göra anmälan härom. Anmälningen
skall dessutom innehålla uppgift om:

a) den anmäldes jämte medföljande
husfolks och renvaktares namn och ålder;

b) de andra personer, för vilka den
anmälde har renar i sin vård;

c) det antal renar, som skall medföras
för en var i anmälningen avsedd person;

d) de renmärken var och en av dem
använder, dock att, när uppgift härom
en gång är lämnad, senare anmälningar
allenast behöva innefatta uppgift om
ändringar; samt

e) den lappby, inom vars område betningen
skall försiggå, eller, där fråga är
om trakt som ingår i distriktsindelning,
distriktet (skadeersättningsoinrådet).

I avseende å inflyttning till den i 13G §
omförmälda delen av Blåsjö renbetesfjäll
äge anmälan ej rum.

141 §.

Där svenska regeringen anser nödigt
att lappar, som inflytta till viss trakt i
Sverige, utse förman och andre förman,
äger den hos norska regeringen påkalla
utfärdande av bestämmelser i sådant
hänseende.

Anmeldelser. Formcend og ncestformcend.
§ 140.

De lapper, som vil g jure bruk av sin
adgang til åt indflytte med ren i Sverige,
skal inden utlopet av juli maaned
anmelde dette for den norske lappefoged.
Anmeldelsen skal desuten indeholde opgave
over:

a. Anmelderens og medfolgende husfolks
og renvogteres navn og ålder;

b. for hvilke andre personer anmelderen
har ren til bevogtning;

c. det antal ren, som agtes medfört
for hver enkelt persons vedkommende;

d. de renmerker hver av dem benytter;
er opgave herom en gång git,
behover ved senere anmeldelser alene
mulige mndringer opgives;

e. den lappeby eller, hvor det gjaelder
trakt, som indgaar under distriktsinddeling,
det distrikt (skadeserstatningsomraade),
hvor beitningen skal foregaa.

For indflytning til den i § 136 nmvnte
del av Blåsjö renbetesfjäll er anmeldelse
ufornoden.

§ 141.

Hvis den svenske regjering finder det
paakraevet, åt de lapper, som flytter til
en viss trakt i Sverige, vaslger formand
og nsestformand, har den adgang til
hos den norske regjering åt begjsere utfmrdiget
bestemmelser i saa henseende.

149

142 §.

Före utgången av augusti månad har
fylkesmannen att tillsända landshövdingen
förteckning över de anmälda lapparna
med de i 140 § nämnda uppgifter samt,
där förman och andre förman utsetts,
tillika meddela deras namn. Förteckningen
skall åtföljas av norske lappfogdens
intyg att, såvitt han är i stånd att
därom uttala sig, å förteckningen ej
upptagas andra renar än sådana som
lapparna äga rätt att låta beta i Sverige
samt, beträffande lappar som inflytta
från Troms fylke, att de uppgivna renantalen
äro riktiga.

Nödigt utdrag av förteckningen skall
överlämnas, av fylkesmannen till förmannen
och andre förmannen, där sådana
utsetts, samt av landshövdingen till
svenske lappfogden och landsfiskalerna.

143 §.

Gör lapp anmälan så sent, att den
icke kan upptagas på fylkesmannens
förteckning, har han icke rätt att under
året inflytta med renar eller låta sina
renar åtfölja inflyttande norsk lapp.

§ 142.

Inden utgången av august maaned
skal fylkesmanden sende landshövdingen
fortegnelse over de anmeldte lapper
med de i § 140 naevnte opgaver og,
naar formand og naestformand er valgt,
underretning oin disses navne. Fortegnelsen
skal vaere ledsaget av den
norske lappefogeds bevidnelse om, åt
der ikke er opfort andre ren paa
fortegnelsen end saadanne, som lappene
har adgang til åt la beite i
Sverige, og, forsaavidt angaar Troms
fylke, åt de opgivne renantal er rigtige,
dette dog alene i den utstrykning, hvori
lappefogden er istand til åt uttale sig
derom.

Av fortegnelsen skal fornodne utdrag
sendes av fylkesmanden til formaendene
og naestformsendene, naar saadanne er
valgt, og av landshövdingen til den
svenske lappefoged og landsfiskalene.

§ 143.

Avgir lap anmeldelse saa sent, åt den
ikke kan medtages paa fylkesmandens
fortegnelse, har han ikke adgang til i det
paagjagldende aar åt flytte ind med sine
ren eller la dem medfolge indflyttende
norsk lap.

150

Hänvisning till annan betestrakt.

144 §.

Efter överenskommelse med fylkesmannen
må landshövdingen hänvisa lapp,
som anmält sig till viss trakt, att med de
anmälda renarna flytta till annan trakt
inom länet. Beslut om sådan hänvisning
skall genom fylkesmannen i god tid
meddelas lappen.

Förmannens och andre förmannens befogenhet
och skyldigheter.

145 §.

Förmannen har befogenhet att meddela
de lappar som stå under hans tillsyn de
föreskrifter och av dem kräva den medverkan
som han finner vara av nöden för
fullgörande av de förpliktelser som enligt
denna konvention åligga honom.

Där inom distrikt (skadeersättningsområde)
fråga uppstår om skada av renar,
tillkommer det förman att föra
talan för de norska lapparna och därvid
jämväl ingå förlikning i fråga om
skadeersättning och kostnader.

146 §.

Förmannen åligger:

a) att infinna sig i den svenska betestrakten
senast samtidigt med de norska
lappar, som först inflytta, och kvarstanna
inom trakten till dess lapparna flyttat
därifrån;

b) att hålla sig underrättad om de till
trakten hörande lapparnas boplatser;

Henvisning til anden beitetrakt.

§ 144.

Efter overenskomst med fylkesmanden
kan landshövdingen henvise lap, som har
anmeldt sig til en viss trakt, med de
anmeldte ren til eu anden trakt i länet.
Bestemmelse om saadan henvisning maa
gjennem fylkesmanden i betimelig tid
meddeles vedkommende lap.

Formandens og ncestformandens myndighet
og pligter.

§ 145.

Formänden har myndighet til åt gi
de lapper, som staar under hans tilsyn,
de paalrng og av dem krm ve den bistånd,
som han maatte Ande förnöden, for åt
han skal kunne vareta sine pligter ifolge
nservaerende konvention.

Naar der i renbeitedistrikt (skadeserstatningsomraade)
opstaar sporsmaal om
skade ved ren, tilkommer det formanden
åt handle paa de norske lappers vegne
og derunder ogsaa åt indgaa forlik om erke
ggelse av erstatning og omkostninger.

§ 146.

Det paaligger formanden

a. åt indfinde sig i den svenske
beitetrakt senest til samme tid som de
dit först indflyttende norske lapper og
åt förbli der, indtil de har flyttet derfra,

b. åt holde sig underrettet om de til
trakten horende lappers opholdssteder;

151

c) att, när inom trakten skada vållats
av renar och anledning finnes till antagande
att dessa helt eller delvis varit
norska, söka utreda vem som är ägare
till dessa renar;

d) att lämna svenske lappfogden den
medverkan som denne skäligen kan å
tjänstens vägnar kräva;

e) att tillse det gällande bestämmelser
om bevakning och renbetning efterlevas
och hos landsfiskalen eller tillsyningsväsendet
anmäla överträdelser
ävensom att vidtaga sådana åtgärder
som äro av nöden för uppehållande av
försvarlig och välordnad renskötsel samt
förebyggande av skada och intrång för
de bofasta, såsom att utsända renvaktare
och låta återhämta bortlupna renar;
samt

f) att i övrigt fullgöra vad som enligt
denna konvention åligger honom.

147 §.

När förmannen är förhindrad att tjänstgöra,
träder andre förmannen i hans
ställe.

Förmannen kan därjämte för särskilda
tillfällen uppdraga åt andre förmannen
att tjänstgöra såsom förman.

c. naar skade ved ren er voldt i trakten
og der fin des grund til åt tro, åt
renen helt eller delvis har vieret norsk,
da åt soke oplyst, hvem der eier disse
ren,

d. åt yde lappefogden den bistånd,
som denne paa tjenestens vegne med
foie kan krrnve,

e. åt paase, åt de gjmldende bestemmelser
om renvogtning og renbeitning
overholdes og hos landsfiskalen eller
lappeopsynet åt anmelde overtrsedelser,
samt åt trseffe saadanne förfela inger,
som er paakrrevet til fremme av försvarlig
og velordnet rendrift og til forebvggelse
av skade og ulempe for de
fastboende, saasom åt utsende renvogtere
og la hente bortkomne ren,

f. åt iovrig företa det, som efter nservserende
konvention paaligger ham.

§ 147.

Neestformanden skal gjore tjeneste
som formand, naar formanden er forhindret
fra åt utföre tj enesten.

Formanden kan derhos for enkelte
tilfselder överdra til neestformanden åt
gjore tjeneste som formand.

Åt neestformanden er blit behandlet
eller har gjort tjeneste som formand i noget
tilfadde, hvor han ikke efter foranstaaende
hadde befoielse dertil, har dog
ikke nogen indfiydelse paa forfeiningen*
gyldighet.

152

De skyldigheter, som i 146 § c), d),
e) och f) äro stadgade beträffande förman,
skola åligga andre förman, allenast
när han tjänstgör såsom förman, men i
övrigt äge sagda § tillämpning jämväl
å andre förman.

Lapparnas skyldighet att åtfölja små
renar.

148 §.

Lapp, som anmält sig till inflyttning
i Sverige, skall samtidigt med renarna
inflytta till nämnda rike och så länge
renarna där uppehålla sig tvärstanna hos
dem, med mindre sjukdom eller viktiga
angelägenheter föranleda hans frånvaro.

149 §.

Lapp, som driver renskötsel i Troms
fylke eller i den del av Nordlands fylkes
fastland som ligger norr om Rombaken
och Ofotfjorden, skall äga rätt att låta
sina renar införas i Sverige under bevakning
av svensk lapp, som plägar inflytta
i Troms fylke.

Den som vill begagna sig av sådan
rättighet har att före juli månads utgång
därom göra anmälan hos norske
lappfogden med uppgift om sitt eget
och den svenske lappens namn, den
lappby den senare tillhör, antalet renar
som skall medföras och renarnas märken.
Vad i 142 § stadgas i fråga om
anmälan som där avses skall i tillämp -

De i § 146 litr. e, d, e og f indeholdte
paabud gjaelder naestformanden, alene
naar han gjor tjeneste som formand.
Iovrig har nagvnte § anvendelse ogsaa
paa naestformanden.

Lappenes pligt til åt felge sine
ren.

§ 148.

Lap, som har anmeldt sig til indflytning
i Sverige, skal flytte ind i dette
rike samtidig med renen og förbli der.
saalaange renen beiter der, forsaavidt ikke
sygdom eller vigtige foiTetninger krsever
hans fravaer.

§ 149.

Lap, som har rendrift i Troms fylke
eller i den del av Nordland fylkes fastland,
som ligger nordenfor Rombaken
og Ofotfjorden, skal ha adgang til åt
la sine ren fores til Sverige under bevogtning
av svensk lap, som pleier åt
flytte ind i Troms fylke.

Den som vil benytte sig av saadan
adgang, skal inden juli maaneds utgång
anmelde dette for den norske lappefoged
med oplysning om sit eget og den svenske
laps navn, den lappeby, som den
svenske lap tilhorer, an tall et av ren,
som skal med föres, og om renernes oremerker.
Det som i § 142 er bestemt
om anmeldelse skal ha tilsvarende an -

153

liga delar gälla beträffande anmälan enligt
förevarande §. Göres anmälan så
sent att den icke kan upptagas på fylkesmannens
förteckning, må renarna ej under
året införas i Sverige.

Förskottsbetalning av allmänna medel.

150 §.

Bestämmelserna i 129—132 §§, dock
med undantag av vad 129 och 130 §§,
jämförda med 126 §, andra punkten, innehåller
om kostnaders utbetalande i enlighet
med uppgift av fylkesmannen, skola
äga motsvarande tillämpning, när fråga är
om uttagande av ersättningsbelopp, som
norska lappar i Sverige genom laga kraft
ägande beslut eller skriftlig förlikning
eller skriftligen avfattad skiljedom förpliktats
utgiva för skada, som vållats av
renar, eller för kostnad eller förlorad
arbetsförtjänst.

Lapparnas rätt till jakt, och fiske.

151 §.

Norska lappar, som i enlighet med
denna konvention låta sina renar beta i
Sverige, skola under sin vistelse därstädes
äga rätt till jakt och fiske i enlighet
med bestämmelser, som där gälla
eller komma att gälla för svenska lappar;
dock må jakten eller fisket bedrivas alle 20—tnaoffi) -

vendelse for anmeldelse efter naarvmrende
§. Avgir lap anmeldelse saa sent,
åt den ikke kan medtas paa fylkesmandens
fortegnelse, har han ikke adgang
til i det paagjaddende aar åt la
renen fores ind i Sverige.

Forskudsbetaling av offentlige midler.

§ 150.

Bestemmelsene i §§ 129—132, dog
med undtagelse av, hvad §§ 129 og 130
jfr. § 126 andet led indeholder om
omkostningers erstatning efter opgave
av fylkesmanden, skal ha tilsvarende
anvendelse, naar der er sporsmaal om
betalin g av erstatningsbelop, som norske
lapper i Sverige ifolge endelig avgjorelse
eller skriftlig avfattet förlik
eller voldsgiftsdom er pligtige til åt
betale for skade, som deres ren har
voldt, eller for omkostninger eller for
tap av arbeidsfortjeneste.

Lappenes adgang til jagt og fiske.

§ 151.

Norske lapper, som med hjemmel i
nmrvaerende konvention lar sine ren beite
i Sverige, er berettiget til under sit opliold
der åt drive jagt og fiske overensstemmende
med de bestemmelser, som
der gjadder eller kommer til åt gjmlde
for svenske tapper. Dog maa jagten ol -

154

näst till husbehov under vistelsen i
Sverige.

Inom Karesuando och Jukkasjärvi
socknar må de norska lapparnas rätt till
husbehovsfiske icke inskränkas genom
upplåtelse av fiskerätt, så vida upplåtelsen
ej skett i fredningssyfte i enlighet
med föreskrifter, som härom kunna
gälla eller varda meddelade.

Tillämpning å norska lappar av svenska
bestämmelser rörande renbetning.

152 §.

Beträffande norska lappar i Sverige
skola, i den mån ej annat stadgas i förevarande
konvention, i tillämpliga delar
lända till efterrättelse de bestämmelser
som där gälla eller kunna komma att
gälla i avseende å svenska lappars renbetning.

TREDJE AVDELNINGEN.

Gemensamma bestämmelser för

svensk renbetning i Norge och
norsk renbetning i Sverige.

Vilka lappar hava rått till renbetning i
det främmande riket.

153 §.

Rättighet att i enlighet med denna konvention
låta svenska renar beta i Norge
tillkommer allenast nomadiserande lapp.

Såsom nomadiserande lapp anses alle -

ler fisket ikke drives anderledes end til
husbehov under opholdet i Sverige.

I Karesuando og Jukkasjärvi sogn
maa de norske lappers ret til fiske til
husbehov ikke indskraenkes ved bortforpagtning
av fiskeret, medmindre bortforpagtningen
sker i fredningsoiemed
overensstemmende med de forskrifter,
som herom til enhver tid er gjseldende.

Svenske bestemmelser angaaende renbeitning
anvendes paa norske tapper.

§ 152.

Forsaavidt ikke andet er bestemt i
nservferende konvention, kommer i den
utstickning, som er rimlig och förnöden,
til anvendelse paa de norske lapper i
Sverige de bestemmelser, som der til
enhver tid maatte vsere gjseldende for
svenske lappers renbeitning.

TREDIE AVDELING.

Bestemmelser faelles for svensk
renbeitning i Norge og norsk renbeitning
i Sverige.

Hvilke lapper har adgang til renbeitning
i det fremmede rike.

§ 153.

Adgang til overensstemmende med
nservserende konvention åt la svenske
ren beite i Norge har alene nomadiserende
lap.

155

näst person av lappsk härkomst, som på
stadigvarande sätt personligen följer och
bevakar sina renar och icke samtidigt
brukar hemman eller nybygge eller biträder
vid bruket av sådan fastighet.

Dock skall lapp från Västerbottens län
eller Frostvikens norra lappby i Jämtlands
län, ändå att han vid sidan av
renskötseln driver jordbruk eller biträder
därvid, äga rätt att låta sina renar
beta i de för dem avsedda områden i
Norge, under förutsättning att han personligen
följer och bevakar renarna under
den tid sådan betning äger rum.

Rättighet att låta norska renar beta i
Sverige tillkommer allenast person av
lappsk härkomst, som i Norge driver
renskötsel.

Hurusom i vissa fall lapp äger att
låta sina renar under annan lapps vård
beta i det främmande riket, därom stadgas
i 149 och 154 §§.

Vilka renar lapp kan medföra till det
främmande riket.

154 §.

Lapp, som äger från sitt hemland inflytta
med renar till det andra riket,
må medföra — förutom sina egna, sin
makes, sina omyndiga barns och medföljande
tjänares renar — allenast renar
tillhörande:

a) lapp, som plägar från hemlandet
flytta till det andra riket, men på grund

Som nomadiserende lap ansees alene
den person av lappisk herkomst, som
til stadighet personlig folger og bevogter
sine ren og som ikke samtidig bruker,
hvad der i svensk lovgivning betegnes
som hemman eller nybygge, eller bistaar
dermed.

Dog skal lapper fra Västerbottens län
og Frostvikens norra lappeby i Jämtlands
län ha adgang til åt la sine ren
beite i de för dem bestemte omraader i
Norge, selv om de ved siden av rendriften
driver jordbruk eller bistaar dermed,
forutsat åt de personlig folger og
bevogter sine ren i den tid, saadan
betning foregaar.

Adgang til åt la norske ren beite i
Sverige har alene person av lappisk herkomst,
som i Norge bär rendrift.

Laps adgang til i visse tilfselder åt
la sine ren beite i det fremmede rike
under bevogtning av anden lap er omhandlet
i § 149 og § 154.

Hvilke ren lapp ene kan ta med sig til
det fremmede rike.

§ 154.

Lap, som har adgang til åt flytte med
ren fra sit hjemlaud til det andet rike,
kan ta med sig, foruten sine egne,
sin mgtefmlles, sine umyndige barns og
medfolgende tjeneres ren, alene ren tilhorende a.

lap, som pleier fra sit hjemland åt
flytte til det andet rike, men som paa

156

av omständigheterna något år är förhindrad
att företaga sådan flyttning;

b) lapp, som har plägat flytta till det
andra riket, men på grund av ålder,
sjukdom eller fattigdom därmed upphört;

c) omyndigt barn av lapp, som i a)
eller b) sägs;

d) oskiftat dödsbo efter lapp, som har
plägat flytta till det andra riket, och
må sådan rätt gälla endast under en
tid av fem år från dödsfallet.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande
tillämpning vid renbetning, som
avses i 36 §.

Bofastas hundar.

155 §.

Den, som med uppsåt eller av grovt
vållande förorsakar, att renar genom
hundar eller på annat otillbörligt sätt
ofredas på tillåtna uppehållsställen,
skall ersätta skadan. Har skadan vållats
av hund, skall den ersättas, även om
den icke förorsakats genom någons uppsåt
eller vållande.

156 §.

I Norrbottens och Västerbottens läns
lappmarker, så ock i renbetesdistrikt i
Norge skola, under den tid dfft främmande
rikets lappar jämlikt denna konvention
där uppehålla sig med renar,
den bofasta befolkningens hundar å den

grund av omstrendighetene et enkelt aar er
forhindret fra åt företa saadan flytning.

b. lap, som har pleiet åt företa flytning
til det andet rike, men paa grund
av ålder, sygdom eller fattigdom er
ophort dermed,

c. umyndigt barn av lap som n se vilt
under litr. a og b,

d. uskiftet dödsbo efter lap, som har
pleiet åt flytte til det andet rike; retten
til åt medta saadanne ren gjselder kun
i fem aar fra dodsfaldet.

Foranstaaende bestemmelser skal ha
tilsvarende anvendelse ved den i § 36
omhandlede renbeitning.

De fastboendes hunder.

§ 155.

Den som med forsset eller av grov uagtsomhet
volder, åt ren ved hund eller paa
anden utilborlig maate ufredes paa sina
tillatte opholdssteder, skal erstatte skaden.
Er skaden vol dt ved hund, erstattes
den, selv om den ikke er voldt ved
nogens forsset eller uagtsomhet.

§ 156.

I renbeitedistrikter i Norge og i Norrbottens
og Västerbottens läns lappmarker
skal de fastboende paa det sted, hvor
renen opholder sig, bolde sine hunder
bundne eller klubbede i den tid av aaret.
da det fremmede rikes lapper i henhold til

157

ort där renarna uppehålla sig hållas
bundna eller vara försedda med klubba.
Landshövdingen eller fylkesmannen äge
dock för vissa trakter eller särskilda fall
medgiva befrielse från denna föreskrift,
där det finnes kunna ske utan att det
med densamma avsedda ändamål förfelas.
Under det flyttning med renar förbi
gård försiggår, skola alla därvarande
hundar hållas bundna eller instängda.

Bestämmelser om storleken av klubba
ävensom närmare föreskrifter i övrigt i
avseende på klubbningen givas, i Sverige
av landshövdingen och i Norge av fylkesmannen.

157 §.

Hund, som bär till vana att jaga renar
på tillåtet uppehållsställe, skall, så
framt den icke hålles bunden, instängd
eller klubbad under det renarna på tilllåten
tid uppehålla sig i trakten, dödas
genom vederbörande polismyndighets försorg.

Den som påträffar hund jagande ren
a tillåtet uppehållsställe må omhändertaga
hunden eller, så framt detta visar sig
omöjligt, genast döda densamma. I vartdera
fallet skall underrättelse meddelas, i
Sverige landsfiskalen och i Norge länsmannen.
Omhändertagen hund skall
återlämnas till ägaren mot att denne
betalar ersättning för de utgifter omhändertagandet
medfört. Är ägaren
okänd, skall hunden överlämnas, i Sverige

naervaerende konvention opholder sig der
med ren. Fylkesmanden eller landshövdingen
kan dog for visse trakter eller
tilfadder tilstede fritagelse herfor, naar
det kan ske, uten åt det med paabudet
tilsigtede oiemed forfeiles. Mens flytning
med ren foregaar förbi eu gaard, skal alle
dens hunder holdes bundne eller indestamgte.

De nasrmere förskrifter om klubbens
storrelse og klubningen forovrig gives i
Norge av fylkesmanden og i Sverige av
landshövdingen.

§ 157.

Hund, som har den vane åt jage ren
paa dennes tillatte opholdssted, skal,
saafremt den ikke under renens tillatte
ophold i trakten holdes bunden, indestrnngt
eller klubbet, av politiet foranstaltes
draept.

Den, som paatrseffer hund, der er
ifserd med åt jage ren paa dennes tillatte
opholdssted, kan ta hunden i besiddelse
eller, saafremt dette ikke er rimlig, paa
stedet drsepe den. I begge tidsålder
skal i Norge lensmanden og i Sverige
landsfiskalen meddeles förnöden underretning.
Hund, som er tat i besiddelse,
skal tilbakeleveres eieren mot, åt denne
erstatter besidderen de utgifter, besiddelsestagelsen
har medfört. Kjendes ikke
eieren, blir hunden åt avlevere i

158

till landsfiskalen, som har att förfara i
enlighet med föreskrifterna om intaget
hemdjur, och i Norge till länsmannen
att behandlas såsom hittegods. Anmäler
sig ägaren icke, skall hunden dödas.

Smittosam sjukdom bland renar.

158 §.

Farsotartad sjukdom bland renar skall
anses vara för handen,

a) när under loppet av en månad eller
kortare tid minst tio renar i en hjord
dött av renpest, rensjuka eller mjältbrand,
eller

b) när slubbo (renens smittosamma
klövsjukdom) eller annan smittosam
sjukdom av vad slag som helst uppträder
bland renar på sådant sätt, att
?nedicinalstyrelsen i Sverige och veterinärdirektören
i Norge äro överens om
att sjukdomen är farsotartad eller bör
behandlas såsom sådan.

159 §.

Där inom ett område i Sverige, varifrån
enligt denna konvention renar må inkomma
i Norge, yppas farsotartad sjukdom
bland svenska renar eller sjukdom,
som kan misstänkas vara farsotartad,
har landshövdingen att ofördröjligen
genom medicinalstyrelsen meddela den
norske veterinärdirektören underrättelse

Norge til lensmanden, som behandler
den som hittegods, og i Sverige til landsfiskalen,
som behandler den overenssteminende
med gjaeldende bestemmelser
om indsat bofae. Melder eieren sig ikke.
skal hunden draepes.

Smitsom sygdom blandt ren.

§ 158.

Farsotartet sygdom blandt ren skal
ansees åt foreligge,

a. naar der av renpest, rensyke eller
miltbrand inden en renhjord har indtruffet
mindst ti dodsfald i lopet av eu
maaned eller kortere tid, eller

b. naar slubbo (renens smitsomme
klovsyge) eller en hvilkensomhelst anden
smitsom sygdom optraer blandt ren paa
en saadan maate, åt den norske veterinaerdirektor
og den svenske medicinalstyrelse
er enige om, åt sygdommen
er farsotartet eller bor behandles som
saadan.

§ 159.

Naar der i et omraade i Norge, hvorfra
ren i henhold til naervaerende konvention
har adgang til åt komme ind i
Sverige, optraer farsotartet sygdom blandt
norske ren eller sygdom, som kan mistaenkes
for åt vaere farsotartet, skal fylkesmanden
uopholdelig gjennem veterinaerdirektoren
underrede den svenske medi -

159

om förhållandet med uppgift om antalet
kända sjukdomsfall och dödsfall ävensom
iakttagna sjukdomssymptom.

Fylkesmannen åligger motsvarande förpliktelse
att genom veterinärdirektören
meddela medicinalstyrelsen underrättelse
om sjukdom bland norska renar inom
område i Norge, varifrån enligt konventionen
renar må inkomma i Sverige.

160 §.

Därest inom något område i det ena riket
yppas farsotartad sjukdom bland renar,
som enligt konventionen må komma in
i det andra riket, må i Sverige Kungl.
Maj:t och i Norge vederbörande regeringsdepartement
meddela förbud mot
att renar från sagda område komma in
i riket.

Sådant förbud må dock ej meddelas,
med mindre renarnas uppehåll i riket
kan antagas medföra fara för smittans
överförande till renar eller boskap därstädes
och denna fara finnes ej kunna
förebyggas genom bestämmelser, som
utfärdas enligt första stycket i 164 §.

161 §.

Där bland boskap i ett område inom
det ena riket yppas sjukdom, som enligt
medicinalstyrelsens och veterinärdirektörens
sammanstämmande mening är farsotartad
och kan befaras bliva med flyt -

cinalstyrelse om forholdet med opgave
over antal kjendte sygdomstilfaelder og
dodsfald samt de iagttagne sygdomstegn.

Landshövdingen har tilsvarende pligt
til gjennem medicinalstyrelsen åt gi den
norske ve ter i mer direktor underretning
om sygdom blandt svenske ren i omraade
i Sverige, hvorfra ren i henhold
til konventionen har adgang til åt komme
ind i Norge.

§ 160.

Naar der i et omraade i det ene rike
optraer farsotartet sygdom blandt ren,
som i henhold til konventionen har
adgang til åt komme ind i det andel
rike, kan i Norge vedkommende regjeringsdepartement
og i Sverige kongen
utfserdige förbud mot, åt ren fra omraadet
kommer ind i riket.

Saadant förbud skal dog alene utfmrdiges,
hvis renens opliold i riket antages
åt medfore fare for smittens overforelse
til ren eller bofa) dersteds, og denne
fare derhos ikke findes åt kunne avvmrges
ved utfmrdigelse av bestemmelser
efter § 164, förste led.

§ 161.

Naar der i et omraade i det ene rike
blandt bola) opriau’ en sygdom, som
efter den norske veterinamdirektors og
den svenske medicinalstyrelses samstemmige
mening er farsotartet og kan be -

160

tande renar överförd till det andra riket,
må i Sverige Kungl. Maj:t och i Norge
vederbörande regeringsdepartement meddela
förbud mot att renar från området
komma in i riket.

162 §.

Förbud, som meddelats enligt 160 eller
161 §, skall upphävas, när fara för smittans
spridning upphört.

163 §.

Där under renars uppehåll i främmande
rike minst tio djur i samma
hjord under loppet av eu månad eller
kortare tid avlidit under enahanda sjukdomssymptom,
skall renarnas ägare eller
vaktare hos länsmannen, landsfiskalen
eller lapptillsyningsväsendet göra anmälan
om förhållandet.

Landshövdingar och fylkesmän skola
meddela varandra underrättelse om sådana
anmälningar.

164 §.

Har under renars uppehåll i det främmande
riket yppats fall av renpest, rensjuka
eller mjältbrand eller utbrutit sjukdom,
som enligt 158 § b) är att anse såsom
farsotartad, må i Sverige landshövdingen
efter inhämtande av yttrande
från medicinalstyrelsen och i Norge
fylkesmannen efter veterinärdirektörens
hörande meddela föreskrift om isolering
av hjord, vari sjukdomsfall före -

frygtes åt ville bli överfört til det andel
rike ved flytren, kan i Norge vedkommende
regjeringsdepartement og i Sverige
kongen utfserdige förbud mot, åt
ren fra omraadet kommer ind i riket.

§ 162.

Förbud, som er utfå.''rdiget efter § 160
eller § 161, skal ophmves, naar fare for
smittens utbredelse er ophort.

§ 163.

Naar ren fra det ene rike opholder
sig i det andet rike, skal renens eiere
eller dens vogtere gjore anmeldelse til
lensmanden, landsfiskalen eller lappeopsynet
i dette rike, hvis der inden en
renhjord har indtruffet mindst ti dodsfald
i lopet av en maaned eller kortere
tid under ensartede sygdomstegn.

Fylkesmmndene og landshovdingene
skal underrette hverandre om saadanne
anmeldelser.

§ 164.

Har der under rens ophold i det fremmede
rike indtruffet tilfmlde av renpest,
rensyke eller miltbrand eller er der utbrutt
sygdom, som efter § 158 litr. b er åt
anse som farsotartet, kan i Norge fylkesmanden
efter åt ha indhentet veterinmrdirelctorens
uttalelse og i Sverige landshövdingen
efter åt ha indhentet medicinalstyrelsens
uttalelse utfärd ige paabud
om isolering av hjord, hvori sygdoms -

161

kommit, eller om sådan hjords förflyttande
tillsvidare till annat lämpligt uppehållsställe
samt om nedgrävning, uppbrännande
eller tillintetgörande på annat
sätt av döda djur och smittförande
föremål. Kostnad för verkställande av
föreskrift, som nu är sagd, skall gäldas
av renägaren.

Skulle sådana föreskrifter åsidosättas
eller visa sig otillräckliga för sjukdomens
bekämpande och förebyggande av dess
spridning till renar eller boskap i det
land, där de smittade renarna uppehålla
sig, och är sjukdomen att anse såsom
farsotartad, må i Sverige landshövdingen
och i Norge fylkesmannen föreskriva, att
smittade renhjordar skola föras tillbaka
till hemlandet.

165 §.

Uppehålla sig renar i det främmande
riket i strid med förbud, som meddelats
enligt 160 eller 161 §, eller har föreskrift
om renars hemförande meddelats enligt
164 §, skall renarnas ägare eller myndighet
i deras hemland snarast möjligt föra
renarna ur riket. Tjänsteman i det rike,
där renarna uppehålla sig, må ock, om
så befinnes nödigt, föranstalta om deras
utdrivning.

166 §.

I fall, som avses i 165 §, skall ersättning
gäldas för den skada som, efter

21—isr,0H0

tilfselder har förekommet, eller om dens
midlertidige flytning til et andet tjenligt
opholdssted og om nedgrävning, opbraending
eller tilintetgjorelse paa anden
maade av dode dyr og smitteforende
gjenstande. Omkostningene ved ivaerksaettelsen
av saadanne paabud skal basres
av reneierne.

Hvis disse paabud tilsidessettes eller
viser sig utilstraekkelige til åt hindre
sygdommens bekjsempelse og utbredelse
til ren eller bofa; i det land, hvor de
smittede ren opholder sig, og sygdommen
derhos er åt anse som farsotartet,
kan i Norge fylkesmanden og i Sverige
landshövdingen paaby, åt vedkommende
renhjorder skal fores tilbake til hjemlandet.

§ 165.

Opholder renen sig i det fremmede
rike i strid med förbud utfasrdiget i
henhold til § 160 eller § 161 eller ei
der i henhold til § 164 utfmrdigel
paabud om, åt ren skal fores tilbake til
hjemlandet, skal reneierne eller myndighetene
i renens hjemland snarest mulig
före renen ut av riket. Ogsaa offentlig
tjenestemand i det rike, hvor renen opholder
sig, kan om fornodent företa utdrivning
av hjordene.

§ 166.

I de i § 165 najvnte tilfselder skal erstatning
ydes for den skade, som efter

162

det förbudet eller föreskriften meddelats,
vållats av renarna genom smittas överförande
till r,enar eller boskap. Där utdrivning
ombesörjts av tjänsteman, skall
kostnaden därför ock ersättas.

167 §.

Belopp, som skall gäldas enligt 164
§ första stycket eller 166 §, skall betalas
i den ordning, som i 129 § stadgas
för där avsedda belopp. .

Renar, som olovligen uppehålla sig i det
främmande riket.

168 §.

Bestämmelserna i 170—190 §§ skola
lända till efterrättelse,

a) därest renar, tillhörande någon som
är bosatt i det ena riket, uppehålla sig
i det andra riket å område, där det
under varje tid av året är förbjudet att
låta renar från det främmande riket
uppehålla sig, eller

b) därest renar, tillhörande någon som
är bosatt i det ena riket, uppehålla sig
i det andra riket å område, där det
visserligen är tillåtet att låta renar från
det främmande riket uppehålla sig under
viss tid av året men icke vid den tidpunkt,
varom i det föreliggande fallet
är fråga, eller

c) där svenska renar inkomma i Norge
på område, där det visserligen är tillåtet
att på den tid, varom fråga är,
låta renar från Sverige uppehålla sig,

forbudets eller forskriftens utfserdigelse er
voldt av renen ved overforelse av smitte
til ren eller bofae, og for utgiftene ved
den av tjenestemanden ivferksatte utdrivning.

§ 167.

De belop, som blir åt erlmgge efter
§ 164, förste led, eller § 166 skal betales
paa samme maate som i § 129
bestemt for de der nsevnte belop.

Ren, som uberettiget opholder sig i det
fremmede rike.

§ 168.

Bestemmelsene i §§ 170—-190 kommer
til anvendelse,

a. naar ren tilhorende nogen, som er
bosat i det ene rike, opholder sig i det
andet rike paa omraade, hvor det til
enhver tid av aaret er forbudt åt la ren
fra det fremmede rike opholde sig, eller

b. naar ren tilhorende nogen, som er
bosat i det ene rike, opholder sig i det
andet rike paa omraade, hvor det vistnok
er tillatt åt la ren fra det fremmede
rike opholde sig til en bestemt tid av
aaret, men ikke paa det tidspunkt dette
sker, eller

c. naar svenske ren kommer ind i
Norge paa omraade, hvor det vistnok paa
vedkommende tidspunkt er tillatt åt la
ren fra Sverige opholde sig, men hvor
renens eier da ikke har adgang til åt
la sine ren komme ind, eller

163

men dit de ifrågavarande renarnas ägare
icke har rätt att då låta sina renar inkomma,
eller

d) där under tid, då lappar från
Troms fylke och den del av Nordlands
fylkes fastland som ligger norr om Rombaken
och Ofotfjorden äga med renar
inflytta i Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma
eller Talina lappbys område, lapp
från annat fylke företager inflyttning med
renar i något av nämnda svenska områden.

169 §.

Från bestämmelserna i 168 § göras
följande avvikelser:

1. I fall, som avses i 168 § b):

Betesavgift, som omnämnes i 179 §,

erlägges icke, därest renar inkomma under
tiden från och med den 15 juni till
och med den 30 september i renbetesdistriktet
Sarivoma eller under tiden från
och med den 1 maj till och och med
den 14 juni i distriktet Rosta eller i de
delar av distrikten Falsnesfjellet, Salvasskaret
och Stordalen, där under sistnämnda
tid renbetning ej må äga rum.

2. I fall, som avses i 168 § c):

Föreskrifterna om renars avhämtande

eller utdrivning samt bestämmelserna
om omhändertagande och försäljning av
renar tillämpas icke:

a) om renarna, utan att deras ägare
inflyttar, från Sverige omedelbart inkommit
på ett område, där jämlikt 36 §

d. naar paa en tid, da lapper fra
Troms fylke og den del av Nordland
fylkes fastland, som ligger nordenfor
Rombaken og Of otf jorden, har adgang
til åt indflytte med ren i Könkämä,
Lainiovuoma, Sarivuoma eller Talma
lappebyers omraadér, lap fra andet fylke
indflytter med ren i noget av disse svenske
omraadér.

§ 169.

Fra bestemmelsene i § 168 gjselder
folgende avvikelser:

1. I de tilfselder, som omhandles i
§ 168 litr b:

De i § 179 omhandlede belop erlsegges
ikke, saafremt renen kommer ind i
tidsrummet fra og med 15 juni til og
med 30 september i renbeitedistriktet
Sarivoma eller i tidsrummet fra og med
1 mai til og med 14 juni i renbeitedistriktet
Rosta eller i de deler av distriktene
Falsnesfjellet, Salvasskaret og
Stordalen, hvor renbeitning ikke man
Ande sted i sidstnsevnte tidsrum.

2. I de tilfselder, som omhan dles i
§ 168 litr. c:

Forskriftene om avhentning og utdrivning
av renen og forskriftene om
besiddelsestagelse og realisation av renen
anvendes ikke,

a. saafremt renen, uten åt dens eier

164

svenska renar då lagligen uppehålla
sig;

b) om i ett renbetesdistrikt, där svensk
lapp lagligen uppehåller sig med renar,
andra renar, som ej åtföljas av inflyttande
lapp och vilkas antal understiger
etthundra, inkomma antingen omedelbart
från Sverige eller från ett område i
Norge, dit svenska lappar då jämlikt
36 § äga låta sina renar inkomma.

Föreskrifterna i 170—190 §§ skola
överhuvud icke äga tillämpning å svenska
renar:

a) om renarna medtagits av svensk
lapp, som då har rätt att låta renar
uppehålla sig i området;

b) om renarna tillhöra svensk lapp,
som då har rätt att efter anmälan inflytta
i området men icke gjort sådan
anmälan;

c) om renarna inkommit från ett renbetesdistrikt
i Norge, varest deras ägare
lagligen uppehåller sig med sina renar;

d) om renarna inkommit från ett område
i Norge, dit svenska lappar då
jämlikt 36 § hava rätt att låta sina renar
inkomma, till ett annat sådant område.

170 §.

Vederbörande tjänsteman i det rike,
där renar olovligen uppehålla sig, skall,
så snart han erhåller kännedom om för -

flytter ind, er kommet umiddelbart fra
Sverige ind i et omraade, hvor svenske
ren da efter § 36 lovlig opholder sig,
eller

b. saafremt ren, som ikke folges av
en indflyttende lap, i et antal av under
ethundrede er kommet ind i et renbeitedistrikt,
hvor svensk lap da lovlig opholder
sig med sine ren, enten umiddelbart
fra Sverige eller fra et omraade i
Norge, hvor svenske lapper da efter § 36
har adgang til åt la sine ren komme ind.

Forskriftene i §§ 170—190 anvendes
overhovedet ikke paa svenske ren,

a. saafremt renen er medtat av svensk
lap, som da har adgang til åt la sine
ren opholde sig i omraadet, eller

b. saafremt renen til horer svensk lap,
som da har adgang til åt flytte ind i
omraadet efter anmeldelse, men har undlatt
saadan, eller

c. saafremt renen er kommet fra et
renbeitedistrikt i Norge, hvor eieren
lovlig opholder sig med sine ren, eller

d. saafremt renen er kommet fra et
omraade i Norge, hvor svenske lapper
da efter § 36 har adgang til åt la sine
ren komme ind, til et andet saadant
omraade.

§ 170.

Vedkommende tjensteman! i det rike,
hvor renen ulovlig opholder sig, skal,
saasnart han blir vidende heroin, un -

165

hållandet, därom underrätta den som i
det andra riket är satt att mottaga sådan
underrättelse; och varde därvid renarnas
uppehållsort samt ungefärliga
antal uppgivna. Underrättelsen skall
meddelas genom telegram eller, där detta
ej låter sig göra, i brev. Kan underrättelsen
lämpligen meddelas i telefon,
skall det ock ske.

Samtidigt med den underrättelse som
nu är nämnd skall från Sverige till
vederbörande fylkesman och från Norge
till vederbörande landshövding avlåtas
telegrafiskt meddelande av enahanda
innehåll, varjämte, där så bekvämligen
kan ske, lapp från det främmande riket
skall underrättas om förhållandet.

171 §.

Inom vartdera riket skola, i den mån
finnes lämpligt, vissa personer förordnas
att emottaga sådan underrättelse som i
170 § avses. Förordnandet skall för varje
person innefatta bemyndigande att från
visst i förordnandet angivet område i
det främmande riket mottaga underrättelse,
att renar från den förordnades
hemland olovligen där uppehålla sig.

Vid valet av sådana personer skall
lagas i betraktande, att underrättelse
må kunna tillställas dem så bekvämt
och skyndsamt som omständigheterna
medgiva. Landshövdingar och fylkesmän
skola meddela varandra de förordnades

derrette den tjenstemand i det andet
rike, som er bemyndiget til åt motta
saadan underretning, om forholdet og
om renens opholdssted og antagelige
antal. Underretningen skal meddeles i
telegram eller, naar dette ikke lar sig
gjore, i brev. Kan underretningen bekvemmelig
gives i telefon, skal ogsaa
saa ske.

Samtidig med n se väte underretning
skal der ogsaa sendes telegrafisk underretning
av samme indhold, fra Sverige
til vedkommende fylkesmand og fra Norge
til vedkommende landshövding, hvorhos
lap fra det fremmede rike skal underrettes
om forholdet, forsaavidt dette bekvemmelig
kan ske.

§ 171.

luden hvert av rikene skal i den utstrykning,
hvori det findes hensigtsmsessigt,
visse personer vyre bemyndiget til åt
motta saadan underretning som nyvnt
i § 170. Bemyndigelsen skal for hver
person omfatte et bestemt omraade i det
fremmede rike, fra hvilket underretning
kan sendes ham om, åt ren fra hans
hjemland ulovlig opholder sig der.

Ved val get av disse personer skal det
liaves for oie, åt underretningen kan
naa frem paa en saa bekvem og hurtig
maate, som omstamdiglietene tillåter.
Fylkesmyndene og landshovdingene skal
meddele hverandre de bemyndigede per -

166

namn och adress samt det område i
det främmande riket förordnande avser.

Har ej förordnande, som nu är sagt,
givits och meddelande därom avlåtits,
tillkommer det vederbörande lappfogde
att mottaga underrättelse från den del
av det främmande riket som gränsar till
hans t jänstgöringsområde.

172 §.

Därest under tid då renbetning lagligen
äger rum i ett renbetesdistrikt
renar inkomma å angränsande område,
där svensk renbetning över huvud icke
eller icke vid den tid varom fråga är
må äga rum, skall, i stället för underrättelse
som är föreskriven i 170 §,
meddelande avlåtas till förmannen i
distriktet eller, där flera distrikt gränsa
till det område där renarna uppehålla
sig och det ej är känt varifrån renarna
inkommit, till förmannen i något av dessa
distrikt, varjämte, om så finnes ändamålsenligt,
även andra svenska lappar skola
»nderrättas. Förmannen skall inom
fyrtioåtta timmar därefter låta sätta i
verket renarnas bortdrivande till område
i Norge, där de må beta, eller till
Sverige.

Prövas förmannen icke utan väsentlig
tidsspillan eller kostnad kunna underrättas,
skall underrättelse meddelas i enlighet
med 170 §.

soners navne og adresse samt det omraade
bemyndigelsen gjadder.

Er saadan bemyndigelse ikke git og
meddelt til det andet rike, tilligger det
vedkommende lappefoged åt motta underretninger
fra den del av det fremmede
rike, som gränser til hans tjenestedistrikt.

§ 172.

Saafremt i den tid renbeitning lovlig
finder sted i et renbeitedistrikt ren opholder
sig i tilgrmnsende omraade, hvor
svensk renbeitning overhovedet ikke eller
ikke paa den tid, hvorom der er sporsmaal,
kan foregaa, skal istedetfor den
underretning, som er foreskrevet i § 170,
underretning meddeles formanden i distriktet
eller, naar flere distrikter gränser
til det omraade, hvor renen uberettiget
opholder sig, og det ikke vites,
hvorfra den er kommet, til formanden
i et av disse distrikter, hvorhos, om
saa findes formaalstjenlig, ogsaa andre
svenske lapper skal underrettes. Formanden
skal inden otte og firti timer
derefter la ivmrksmtte utdrivning til
omraade i Norge, hvor renen kan beite,
eller til Sverige.

Antages formanden ikke liten vsesentlig
tidsspilde eller utgift åt kunne underrettes,
blir underretning åt meddele
overensstemmende med § 170.

167

173 §.

Renarnas ägare är, då han erhåller
kännedom om att de olovligen uppehålla
sig i det främmande riket, pliktig
att ofördröjligen låta i enlighet med vad
här nedan i 174 § föreskrives avhämta
och utdriva dem, antingen till deras
hemland eller till sådant område i det
främmande riket, där de lagligen må
uppehålla sig vid ifrågavarande tidpunkt.

Vederbörande tjänsteman, så oek lappar
eller bofasta å den trakt, där renarna
olovligen uppehålla sig, må taga
renarna under bevakning eller utdriva
dem.

174 §.

Skola renar avhämtas eller bortdrivas
från något område, där renar tillhörande
landets egna medborgare pläga finnas
eller veterligen för tillfället uppehålla
sig, må medtagas allenast djur, försedda
med märken, som begagnas av renägare
i det främmande landet, ävensom
omärkta kalvar, som följa honrenar med
sådana märken.

Innan bortförandet äger rum, skola
de renar, som alltså böra kvarlämnas,
utskiljas från de övriga i närvaro
av vederbörande tjänsteman eller
lappar från trakten; dock må de
främmande renarna strax bortföras, om
tjänstemannen eller lapp från trakten

§ 173.

Renens eier er, naar han blir vidende
om, åt renen ulovlig opholder sig i det
fremmede rike, pligtig til uten ophold
åt la den avhente og utdrive overensstemmende
med forskriftene i § 174,
enten til renens hjemland eller til et omraade
i det fremmede rike, hvor den paa
vedkommende tidspunkt lovlig kan opholde
sig.

Vedkommende tjenestemand og lapper
eller fastboende i det omraade, hvor
renen ulovlig opholder sig, kan ta renen
under bevogtning eller utdrive den.

§ 174.

Ved avhentning og utdrivning av ren
fra omraade, hvor ren tilhorende landets
egne borgere pleier åt vfere eller i
det foreliggende tilfmlde vitterlig opholder
sig, maa kun medtages ren, som
er forsynet med merker, som benyttes
av reneiere i det fremmede rike, og
umerkede kalver, som häger sinder med
saadant merke.

In den renen fores ut av omraadet,
skal den ren, som saaledes skal lates
tilbake, utskilles fra de ovrige i nservser
av vedkommende tjenestemand eller
lap fra omraadet. Dog kan den fremmede
ren stråks fores bort, saafremt
tjenestemanden eller lap fra omraadet

168

förklarar, att bland dem icke finnas renar,
som böra kvarlämnas.

Därest ■ de främmande renarna äro
sammanblandade med renar från trakten
och stå under bevakning av dåvarande
lappar, skola dessa samla djuren
och lämna den som vill avhämta de
främmande renarna tillfälle att utskilja
dem han har rätt att bortföra.

175 §.

Har meddelande enligt 170 eller 172 §
avlåtits, och uppehålla sig de renar som
meddelandet avser ännu fjorton dagar
därefter å otillåtet område, utan att
någon infunnit sig för att bortföra dem,
må i Sverige landshövdingen och i Norge
fylkesmannen förordna, att renarna skola
av tjänsteman i landet omhändertagas,
om så erfordras genom nedskjutning,
samt levande eller döda försäljas på sätt
efter omständigheterna prövas lämpligt.

Sådant förordnande må ock meddelas,
där någon inställt sig för renarnas bortförande
men de likväl finnas kvar då
tre veckor förflutit från det meddelande
enligt 170 eller 172 § är avsänt och detta
är att tillräkna den som inställt sig för
deras avhämtande.

176 §.

Vid omhändertagande och försäljning,
som i 175 § avses, skall tjänsteman som

erklserer, åt der ikke findes ren, som
skal lates tilbake.

Saafremt den fremmede ren er sammenblandet
med ren fra omraadet og er
under bevogtning av dervserende lapper,
skal disse samle dyrene og gi den, som
vil avhente den fremmede ren, anledning
til åt utskille den ren, som han har ret
til åt bortföre.

§ 175.

Opholder renen sig fremdelespaautillatt
omraade fjorten dager, efteråt den i §§ 170
eller 172 naevnte underretning er sendt,
liten åt nogen har indfundet sig for åt avhente
den, kan i Norge fylkesmanden og i
Sverige landshövdingen bestemme, åt renen
skal av vedkommende tjenestemand
tages i besiddelse, om förnöden! ved nedskytning,
og realiseres i levende eller
drsept tilstand paa hensigtsrntessig maate.

Saadan bestemmelse kan ogsaa gives,
selv om nogen har indfundet sig for åt
avhente renen, naar den fremdeles findes
der tre uker, efter åt den i §§ 170 eller
172 omliandlede underretning er avsendt,
og dette an tages åt maatte tilregnes den,
som har indfundet sig for åt hente
renen.

§ 176.

Ved besiddelsestagelse og realisation
efter § 175 skal vedkommende tjeneste -

169

därmed har befattning upprätta förteckning
över de sålda renarna, utvisande
dessas ungefärliga ålder samt kön och
öronmärken. Av märkena skola tagas
noggranna avklipp.

177 §.

Vad som återstår av försäljningssumman,
efter avdrag av det som enligt
179, 182 och 184 §§ skall gäldas

ävensom av kostnaderna för omhändertagandet
och försäljningen, skall tillställas
renarnas ägare, om försäljningen
sker i Norge genom fylkesmannen, och
om den äger rum i Sverige genom landshövdingen.
Är ägaren okänd och giver
han sig ej tillkänna inom ett år från
försäljningen, skall beloppet tillfalla
statskassan i renarnas hemland och användas
till åtgärder, som äga samband
med renskötseln.

178 §.

Därest renarnas ägare före försäljning
varom i 175 § sägs anmäler sig hos
vederbörande tjänsteman, skola renarna
utlämnas till honom, såframt han förhinder
sig att omedelbart bortföra dem
från området och prövas vara i stånd
därtill.

179 §.

Föi'' renarnas uppehåll a otillåtet område
skall erläggas en betesavgift för
varje ren, kalvar under ett års ålder ej

22—185000

mand opta fortegnelse over de solgte
ren, med opgave over deres omtrentlige
ålder, deres kjon og oremerker. Av
merkene tages noiagtige avklip.

§ 177.

Det tiloversblevne av realisationsutbvttet
efter fradrag av hvad der skal betales
ifolge §§ 179, 182 og 184 samt av
utgiftene ved besiddelsestagelsen og realisationen,
skal tilstilles renens eier, saafremt
salget er skeet i Norge, av fylkesmanden,
og saafremt salget er skeet i
Sverige, av landshövdingen. Er eieren
ukjendt og ikke melder sig inden et
aar efter realisationen, tilfalder belopet
statskassen i renens hjemland og anvendes
til foranstaltninger, som staar i
förbindelse med rendriften.

§ 178.

Melder renens eier sig inden realisation
efter § 175 hos vedkommende tjenestemand,
skal renen paa begjaning utleveres
hain, saafremt han forpligter sig
til straks åt bortföre den fra forbudt
omraade og han antages åt vmre istand
hertil.

§ 179.

For renens ophold paa utillatt omraade
erlsegges for hver ren, kalver under
et aar ikke medregnet, ty ve ore for

170

inbegripna. Denna avgift utgör för
första dagen av uppehållet tjugu öre
och för varje följande dag tio öre.

Har det olovliga uppehållet ägt rum
å Troms fylkes fastland, däri inbegripna
de i 2 § omförmälda delar av
Ankenes härad, under tiden från och
med den 1 maj till och med den 30
september, och tillhöra renarna svensk
lapp, som har rätt till betning inom
fylket, utgör avgiften allenast tio öre
för första dagen och fem öre för varje
följande dag; och skall, så framt underrättelse
enligt 172 § meddelats förman,
avgiften löpa först från den dag detta
skett.

Avgift, som i denna § avses, tillfaller
statskassan i det främmande riket och
skall användas till åtgärder, som stå i
samband med renskötseln.

ISO §.

Det tillkommer i Sverige landshövdingen
och i Norge fylkesmannen att efter
inhämtande av tillförlitliga upplysningar
bestämma för huru många dagar och
renar den i 179 § nämnda avgift skall
utgå. Finnes att renarnas bortdrivande
blivit utan ägarens vållande uppehållet,
har landshövdingen eller fylkesmannen
att vid avgiftens beräknande taga den
hänsyn till förhållandet, som finnes skälig.

Landshövdingens eller fylkesmannens
beslut må ej meddelas förr än tjugu

den dag, paa hvilken det ulovlige forhold
indtraadte, og ti ore for hver felgen
de dag.

Har det ulovlige ophold fundet sted
kulen Troms fylkes fastland, heri indbefattet
de deler av .Ankenes herred,
som omhandles i § 2, i lepet av tidsrummet
fra og med 1 mai til og med 30
september, og tilherer renen svensk lap,
som har beiteadgang i fylket, nedsaettes
belepene til henholdsvis ti og fem ere,
hvorhos de, saafremt underretning efter
§ 172 er meddelt formand, först beregnes
fra dette tidspunkt.

Belopene tilfalder statskassen i det
fremmede rike. De skal anvendes til
foranstaltninger, som staar i förbindelse
med rendriften.

§ 180.

Det tilkommer i Norge fylkesmanden
og i Sverige landshövdingen efter indhentede
trovmrdige oplysninger åt bestemme,
for hvor mange dage og ren
de i § 179 nsevnte belop skal betales.
Antages det, åt renens utdrivning er
blit ophöldt uten skyld fra eierens side,
har fylkesmanden eller landshövdingen
ved beregningen åt ta det hensvn hertil,
som findes rimelig.

Fylkesmandens eller landshövdingens
bestemmelse skal ikke fattes,for tyve dage

171

dagar förflutit från det underrättelse enligt
170 eller 172 § avsändes.

I fall då böter enligt 192 § a) utgå,
skall betesavgift ej ifrågakomma.

181 §.

Varda renar avhämtade utan iakttagande
av vad i 174 § är sagt, kan i
Sverige landshövdingen och i Norge
fylkesmannen efter inhämtande av upplysningar
bestämma eu särskild avgift
till belopp från tjugufem till femhundra
kronor; dock må sådant ej ifrågakomma,
med mindre någon anledning föreligger
till antagande att i den bortförda hjorden
funnits renar från det främmande riket.

182 §.

Förutom betesavgift, som i 179 § är
nämnd, skall gäldas ersättning för de av
renarnas olovliga uppehåll föranledda utgifter,
såsom för meddelande av underrättelse
enligt 170 eller 172 § samt för arbete
med samlande, bevakning-, utskiljande
och bortdrivande av renarna. Beloppet
av sådan ersättning varde, där ej överenskommelse
därom träffas, bestämt, i
Sverige av landshövdingen och i Norge
av fylkesmannen på grundval av vederbörande
tjänstemans uppgifter och verifikationer.

183 §.

Innan landshövdingen eller fylkesmanuen
fattar beslut rörande erläggande av

er hengaat, siden underretning efter §
170 eller § 172 er avsendt.

Saafremt böter efter § 192 litr. a
i kugges, bortfalder betaling efter § 179.

§ 181.

Blir renen avhentet uten iagttagelse
av forskriften i § 174, kan i Norge fylkesmanden
og i Sverige landshövdingen
efter indhentede oplysninger bestemme,
åt der särskilt skal betales et belop fra
fem og tyve til femhundrede kröner. Dog
man dette ikke ske, medmindre der föreligger
nogen anledning til åt anta, åt
der i den bortforte hjord fandtes ren
fra det fremmede rike.

§ 182.

Fonden det i § 179 nsevnte belop
skal der betales erstatning for de ved
renens ulovlige ophold voldte utgifter,
saasom for meddelelse av underretning
i henhold till § 170 eller § 172 og
for arbeidet med samling, bevogtning,
utskilning og utdrifning av renen. I
mangel av overenskomst skal i Norge fylkesmanden
og i Sverige landshövdingen
bestemme erstatningens storrelse paa
grundlag av vedkommende tjenestemands
legitimerte opgaver.

§ 183.

Forinden fylkesmanden eller landshövdingen
fader bestemmelse om de i § 179

172

avgift, som nämnes i 179 §, och ersättning
enligt 182 §, skall han såvitt möjligt
utreda vem renarna tillhöra.

Beslut skall dock, utan angivande av
namn å renägarna, endast innehålla förpliktande
för »vederbörande lappar» att
erlägga avgiften och ersättningen.

184 §.

Skada, som under renarnas uppehåll
i det främmande riket vållas av renarna
eller av lappar som åtföljt dem, skall
ock ersättas.

185 §.

Vill någon fordra ersättning för utgifter,
som omförmälas i 182 §, eller för
sådan skada av renar som avses i 184
§ och är ej, efter vad han har sig bekant,
meddelande redan avlåtet efter ty
i 170 eller 172 § sägs, skall han, så
snart ske kan, om förhållandet underrätta
vederbörande tjänsteman i hemlandet.
Försummas det, må ej ersättning
utgå för utgifter som gjorts, innan
meddelande avlåtes, eller för skada, som
därförinnan inträffat.

Ersättning enligt 182 § för utdrivning
utgår ej heller, om landshövdingen eller
fvlkesmannen finner utdrivningen hava
skett under sådana förhållanden, att
renarnas omedelbara återvändande kunnat
antagas vara övervägande sannolikt.

naevnte belop og erstatning efter § 182,
skal de saavidt mulig tilveiebringe oplysning
om, hvem renen tilhorer.

Bestemmelsen skal liten åt angi navn
paa reneierne alene gaa ut paa, åt »vedkommende
lapper» tilpligtes åt erlsegge
belopet og erstatningen.

§ 184.

Endvidere skal erstattes skade, som
under renens ophold i det fremmede rike
voldes av renen eller lapper, som har
fulgt den.

§ 185.

Vil nogen fordre erstatning for utgifter
efter § 182 eller for skade av ren efter
§ 184 og underretning efter § 170 eller
§ 172 ham bekjendt ikke allerede er sendt,
skal han snarest mulig meddele forholdet
til vedko mm ende tjenestemand i sit
hjemland. Forsommes dette, bortfålder
erstatning for utgifter og skade, som er
voldt, for meddelelse sendtes.

Endvidere bortfalder adgang til erstatning
for utgifter til utdrivning efter §
182, naar fylkesmanden eller landshövdingen
finder, åt utdrivningen er foretat
under forhold, hvor renens umiddelbare
tilhakevenden maatte antages overveiende
sandsynlig.

186 §.

Beträffande behandling av frågor om
ersättning enligt 184 § för skada, som av
renar vållats i Norge, skola de om synemän
och syneförrättning samt syneförrättnings
överklagande vid domstol och klagan
över dom intagna bestämmelser,
som icke särskilt gälla Troms fylke, så
ock föreskrifterna om förrättnings- och
rättegångskostnader samt om gottgörelse
åt synemän m. d. äga tillämpning, dock
med följande tillägg och avvikelser:

a) Den svenske lappfogden äger att själv
eller genom ombud tillstädeskomma vid
syneförrättning och föra talan för vederbörande
lappar, med rätt jämväl att
därvid ingå förlikning. Anmäler sig
lapp själv såsom sakägare, må han ock
föra talan. Syneförmannen underrättar i
god tid, om möjligt genom telegram eller
telefon, lappfogden om tid och plats för
förrättningen. Är skadan vållad inom renbetesdistrikt,
där norsk renbetning lagligen
försiggår, och kan det antagas,
att den helt eller delvis förorsakats
av norska renar, skall, förutom lappfogden,
jämväl den norske förmannen
underrättas om tid och plats för förrättningen,
så framt detta kan ske utan att
densamma därigenom i väsentlig mån
försenas.

b) Syneförmannen och synemännen
hava att under förrättningen såvitt möjligt
utreda vem renarna tillhöra. Finna

§ 186.

Med liensyn til krav paa erstatning
efter § 184 for skade voldt av ren i Norge
anvendes de om takstmamd, takstforretning
og takstforretningens provelse og
om anke indeholdte bestemmelser, som
ikke särskilt gjselder Troms fylke, saavelsom
bestemmelsene om takstbestyrernes
in. fl.’s godtgjerelser og omkostninger,
dog med nedenmevnte tillfeg og
avvikelser:

a. Den svenske lappefoged er berettiget
til selv eller ved stedfortneder åt
möte ved forretningen og vareta vedkommende
lappers tarv og til derunder ogsaa
åt indgaa forlik. Hvis disse eller nogen
av dem meter, er de ogsaa selv berettiget
til åt tale sin sak. Om tid og sted
for takstforretningens avholdelse underretter
takstbestyreren lappefogden i
betimelig tid, om mulig ved telegram
eller telefon. Er skaden voldt inden et
renbeitedistrikt, hvor norsk renbeitning
lovlig foregaar, og antages den helt eller
delvis åt skyldes norske ren, skal foruten
lappefogden ogsaa den norske formand
underrettes om tid og sted för
forretningens avholdelse, saafremt dette
kan ske liten vmsentlig forsinkelse av
forretningen.

b. Takstbestyreren og takstmamdene
skal under forretningen saavidt mulig
bringe paa det rene, hvem renen tilhorer.
Hinder de, åt saavel norske som

174

de att såväl norska som svenska renar
vållat skadan, skola de, med uttalande
härom, värdera allenast den skada, som
kan anses vållad av de svenska renarna.

c) Beslut, varigenom ersättning tillerkännes
målsägande för skada, som vållats
av svenska renar skall, utan angivande
av namn å viss renägare, innehålla
förpliktande för »vederbörande svenska
lappar» att gälda skadan jämte kostnader.

d) Är ej lappfogden eller annan, som
han satt i sitt ställe, tillstädes vid
förrättningen, skall avskrift av protokollet
ofördröjligen genom syneförmannens
föranstaltande tillställas honom.

e) Målsäganden eller lappfogden så
ock lapp, som fört talan vid svneförrättningen,
äger överklaga förrättningen eller
domen. Målet skall under alla omständigheter
anhängiggöras mot lappfogden.

f) Lappfogden skall till domstolen instämmas
genom rekommenderat brev
eller telegram och åtnjuta stämningstid
av en månad.

g) Fällande dom skall erhålla sådan
avfattning som i c) är föreskriven för
beslut vid syneförrättning.

187 §.

Vill någon för skada, som av renar
vållats i Sverige, fordra ersättning enligt
184 §, skall han härom göra anmälan
hos landsfiskalen i orten. Denne
har att i förening med två nämnde -

svenske ren har voldt skad eu, skal de
angi dette, men alene taksere den skade,
som ansees voldt av de svenske ren.

c. Beslutning, hvorved skadelidte tilkjendes
erstatning for skade voldt av
svenske ren, skal lyde paa, åt »vedkommende
svenske lapper», hvis navne ikke
skal nsevnes i beslutningen, tilpligtes
åt betale skadelidte takstbelopet med
omkostninger.

d. Er ikke lappefogden eller stedfortra?der
tilstede ved takstforretningen,
skal takstbestyreren uopholdelig tilstille
lappefogden utskrift.

e. Skadelidte, lappefogdea og lap, som
ved takstforretningen selv har tält sin
sak, kan begjsere forretningen provet
ved meddomsretten eller erkltere anke.
Saken blir i alle tilfadder åt an begge1
mot lappefogden.

f. Lappefogden skal indstevnes til
saksbehandlingen ved rekommanderet
brev eller ved telegram og gives en
frist av mindst en maaned.

g. Ffeldende dom skal gives saadan
form som bestemt i litr. c for takstforretning.

§ 187.

Yil nogen fordre erstatning efter § 184
for skade, som er voldt av ren i Sverige,
skal han anmelde dette for landsfiskalen
i distriktet. Denne skal sammen
med to av ham opnsevnte nämnde -

175

män, som av honom utses, besiktiga
den uppgivna skadan. Den norske lappfogden
äger att själv eller genom ombud
tillstädeskomma vid förrättningen och
föra talan för vederbörande lappar,
med rätt jämväl att därvid ingå förlikning.
Anmäler sig lapp själv såsom
sakägare, må han ock föra talan. Landsfiskalen
underrättar i god tid, om möjligt
genom telegram eller telefon, lappfogden
om tid och plats för förrättningen.
Kan det antagas, att uppgiven skada helt
eller delvis förorsakats av svenska renar,
skall jämväl vederbörande svenske ordningsman
inkallas.

Vid början av förrättningen skall
landsfiskalen erinra nämndemännen om
deras förpliktelser och ansvar samt i
protokollet göra anteckning om att sådan
erinran ägt rum. Landsfiskalen
skall såvitt möjligt inhämta och i protokollet
intaga upplysning om de omständigheter,
som kunna inverka på
ersättningsfrågan, såsom tiden och sättet
för skadans uppkomst, dess omfattning,
platsens belägenhet och beskaffenhet
samt sannolika antalet av de renar, som
vållat skadan.

Vid skadans värderande skall tagas
i betraktande markens beskaffenhet och
fruktbarhet samt huruvida hemdjur medverkat
till skadan.

Landsfiskalen och nämndemännen hava
att uppskatta skadan; och skola de till

män besigte den opgivne skade. Den
norske lappefoged er berettiget til sel v
eller ved stedfortrmder åt mete ved forretningen
og vareta vedkommende lappers
tarv og til derunder ogsaa åt indgaa
forlik. Melder lap sig som rette
vedkommende, er han ogsaa selv berettiget
til åt tale sin sak. Om tid og
sted for takstforretningens avholdelse
underretter landsfiskalen lappefogden i
betimelig tid, om mulig ved telegram
eller telefon. Kan det antages, åt en
opgit skade helt eller delvis er voldt av
svenske ren, skal derhos vedkommende
svenske ordningsmand tilkaldes.

Yed forretningens begyndelse skal
landsfiskalen foreholde nämndemändene
deres pligter og ansvar og protokollere,
åt saa er skeet. Landsfiskalen skal saavidt
mulig indhente og inäta i protokollen
oplysninger om de omstsendigheter,
som har indflydelse paa erstatningssporsmaalet,
saasom om naar skaden
antages voldt, om skadens oprindelse
og omfång, stedets beliggenhet og
beskaffenhet og om det antagelige antal
av de skadegjärende ren.

Yed skadetaksten skal tages i betragtning
markens beskaffenhet og frugtbarhet
og hvorvidt höfsa maatte ha bidrat
til skad en.

Landsfiskalen og nämndemändene skal
taksere skaden og til protokollen avgi
erklmring paa a*re og samvittighet

176

protokollet på heder och samvete avgiva
förklaring, att uppskattningen skett
efter bästa förstånd och övertygelse.

Landsfiskalen och nämndemännen hava
att såvitt möjligt utreda vem skadegörande
renar tillhöra. Pinna de, att såväl
svenska som norska renar medverkat
till skadan, skola de, med uttalande härom,
värdera allenast den skada, som kan
anses vållad av de norska renarna.

Beslut, varigenom skadeersättning av
norska lappar tillerkännes målsäganden,
skall, utan angivande av namn å viss
renägare, innehålla förpliktande för »vederbörande
norska lappar» att ersätta
skadan.

Är ej lappfogden eller annan, som
han satt i sitt ställe, tillstädes vid förrättningen,
skall avskrift av protokollet
ofördröjligen genom landsfiskalens föranstaltande
tillställas honom.

År målsäganden eller lappfogden eller
lapp, som fört talan vid förrättningen,
missnöjd med denna, stånde honom fritt
att sist å nittionde dagen från förrättningen
anhängiggöra saken vid domstol.

Landsfiskalen och nämndemännen Hjelte
ersättning enligt gällande resereglemente.
Ersättningen skall, i händelse
skada anses vållad av norska renar,
gäldas på samma sätt som skadeersättningen,
men eljest betalas av målsäganden.

om, åt taksten er sat efter overbevisning
og bedste sk jon.

Landsfiskalen og nämndemändene skal
under forretningen saavidt mulig bringa
paa det rene, hvem de skadegjorende
ren tilhorer. Finder de, åt saavel svenske
som norske ren har medvirket til skaden,
skal de angå dette, men alene taksere den
skade, som er voldt av de norske ren.

Landsfiskalens og nämndemändenes
beslutning, hvorved skadelidte tilkjendes
erstatning, skal lyde paa, åt »vedkommende
norske lapper», hvis navne ikke
skal naevnes i beslutningen, tilpligtes
åt betale skadelidte takstbelopet.

Er ikke lappefogden eller stedfortrseder
tilstede ved takstforretningen, skal landsfiskalen
uopholdelig tilstille lappefogden
utskrift.

Er skadelidte eller lappefogden eller
lap, som ved takstforretningen selv har
tält sin sak, misfornoiet med forretningen,
kan de senest den nittionde dag efter
forretningens avholdelse indbringe saken
for domstol.

Landsfiskalen og nämndemändene tilkommer
godtgjorelse efter reisereglementet.
Godtgjorelsene skal, saafremt
skaden findes åt vmre voldt av norske
ren, betales paa samme maate som skadeserstatningen,
men ellers av skadelidte.

177

: , 188 §.

I händelse belopp, som enligt någon av
179, 181, 182 och 184 §§ skall betalas i
anledning av norska renars olovliga uppehåll
i Sverige, icke omedelbart erlägges
till vederbörande tjänsteman eller målsägande,
skall landshövdingen till fylkesmannen
översända beslut rörande beloppet
med tillhörande uppgifter och
verifikationer, och skall genom fylkesinannens
föranstaltande beloppet utbetalas
av norska allmänna medel.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande
tillämpning där belopp, som skall
betalas i anledning av svenska renars
olovliga uppehåll i Norge, icke omedelbart
erlägges till vederbörande tjänsteman
eller målsägande.

■ Belopp, som sålunda utbetalts, skall
återkrävas hos renägaren, så framt icke
i något fall landshövdingen eller fylkesmannen
finner med billighet överensstämma,
att utgiften helt eller delvis
stannar å statskassan.

189 §.

Föreskrifterna i 170—188 §§ äga ej tilllämpning
i fråga om renar, som i hemlandet
sammanblandats med renar från
andra riket och åtfölja dessa, när de
återvända över riksgränsen.

Ägare av renar, som sålunda uppehålla
sig i det främmande riket, må påfordra
att djuren utlämnas till honom; och

23—I8r>o»o

§ 188.

Forsaavidt de belop, som i benböld
til nogen av §§ 179, 181, 182 og
184 skal betales i anledning av svenske
rens ulovlige ophold i Norge, ikke er
betalt umiddelbart til vedkommendetjenestemand
eller berettigede, skal fvlkesmanden
sende bestemmelser og legitimerte
opgaver herom til landshövdingen. Belopene
skal ved dennes forfoining utbetales
av svenske offentlige midler.

Hvad saaledes er bestemt, skal ha
tilsvarende anvendelse, naar belop, som
skal betales i anledning av norske rens
ulovlige ophold i Sverige, ikke umiddelbart
betales til tjenestemand eller vedkom
mende berettigede.

De saaledes utbetalte belop skal indkrseves
hos renens eier, saafremt ikke
fylkesmanden eller landshövdingen i noget
tilfselde finder, åt billighet taler for, åt
belopene helt eller delvis gaar til endelig
utgift av offentlige midler.

§ 189.

Bestemmelsene i §§ 170—188 kommer
ikke til anvendelse paa ren, som i sit
hjemland er blit sammenblandet med
ren tfa det andet rike og som folger
disse, naar de vender tilbake over riksgrsensen.

Eieren av ren, som saaledes opholder
sig i det fremmede rike, kan förhänge.

skall i ty fall vederbörande lappfogde
utan kostnad för ägaren föranstalta om
deras utskiljande. Varder yrkande härom
ej framställt, och hava renarna åtföljt
lappar, som äga betesrätt i renarnas
hemland, åligger det sagda lappar att
omsorgsfullt bevaka de medföljande renarna
till nästa flyttning över gränsen
samt då medföra djuren och utlämna
dem till den av hemlandets renägande
lappar som först påträffas och är villig
att mottaga dem.

190 §.

För det fall att renar, tillhörande
svensk lapp som äger betesrätt inom
Troms fylke, under tiden från och med
den 1 maj till och med den 30 september
uppehålla sig inom fylkets fastland
å område, där svensk renbetning förut
varit tillåten men enligt denna konvention
förbjudes, skola följande övergångsbestämmelser
gälla:

a) Avgift för betningen ifrågakommer
ej under de första fem åren efter konventionens
ikraftträdande och utgår under
nästföljande fem år först sedan
fyrtioåtta timmar förflutit från det underrättelse
enligt 170 eller 172 § avsänts.

b) Bestämmelserna angående omhändertagande
och försäljning av renar
skola icke tillämpas under de första fem
åren från konventionens ikraftträdande.

åt dyrene skal utlevereres barn. Vedkommende
lappefoged skal da liten omkostninger
for eieren la avholde utsilning.
Hvis saadant forlangende ikke
fremsaettes og renen er fulgt med tapper,
som har beiteadgang i renens hjemland,
er disse lapper forpligtet til omhyggelig
åt vogte de medtagne ren til
naeste flytning over riksgrsensen og da åt
medbringe dyrene og utlevere dem til
den av hjemlandets reneieude lapper,
som först paatradfes og er villig til åt
motta dem.

§ 190.

Folgende overgangsbestemmelser skal
gjrelde, naar ren tilhorende svensk lap,
som har beiteadgang inden Troms fylke,
i lopet av tidsrummet fra og med 1
mai til og med 30 september opholder
sig inden fylkets fastland paa omraade,
hvor svensk renbeitning hittil har vaeret
tillatt, men hvor saadan nu er fbrbudt: a.

De i § 179 omhandlede belop erlaegges
ikke i de förste fem aar efter
konventionens ikrafttrseden og skal i de
derpaa folgende fem aar först beregnes,
efter åt der er hengaat otte og firti timer,
siden underretning efter § 170 eller
§ 172 er avsendt.

b. Bestemmelsene om besiddelsestagelse
og realisation av ren anvendes ikke
i de förste fem aar efter konventionens
ikrafttrseden.

171*

191 §.

Skulle, under tid då svensk renbetning
lagligen äger rum, antalet renar i ett renbetesdistrikt
i Norge med etthundra
överstiga det högsta antal, som enligt
denna konvention må beta inom distriktet,
och är ej sådant fall för handen
att renarna jämlikt 173 § må utdrivas,
äge fylkesmannen förelägga förmannen
att inom åtta dagar efter erhållen
del av beslutet föranstalta, att så
stort antal som överstiger det tillåtna
uldrives ur distriktet antingen till Sverige
eller till sådant område i Norge,
där renar vid ifrågavarande tidpunkt
lagligen må uppehålla sig. Åsidosättes
sådant föreläggande, må utdrivningen
verkställas genom norsk myndighets försorg.

Varder det tillåtna antalets överskridande
ådagalagt vid renräkning varom
i 8 § förmäles, vare föreläggande
som nu är sagt ej erforderligt, utan må
renarna omedelbart genom norsk myndighets
försorg utdrivas.

Finnes antalet norska renar inom de
områden i Sverige, där betesrätt tillkommer
svenska lappar från Könkämä,
Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar,
överstiga 2,100, äge landshövdingen
lämna den norske lappfogden tillfälle
att inom fjorton dagar efter erhållen
del av meddelandet föranstalta, att
så stort antal som överskrider 2,000 ut -

§ 191.

Hvis i den tid, da svensk renbeitniug
lovlig finder sted, antallet av ren i et renbeitedistrikt
i Norge överstiger det efter
naervserende konvention tillatte hoieste
antal med ethundrede, kan fylkesmanden,
saafremt der ikke er adgang til utdrivning
efter § 173, paalsegge distriktets
formand inden otte dage efter paalseggets
mottagelse åt la det antal ren, som
överstiger det for distriktet tillatte, utdrive
av dette, enten til Sverige eller
til omraade i Norge, hvor renen paa
vedkommende tidspunkt lovlig kan opholde
sig. Undlater formanden åt efterkomme
paaltegget, kan norsk tjenestemand
ivaerkssette utdrivningen.

Er overskridelsen av renantallet godtgjort
ved rentselling efter § 8, er paalaeg
til formanden om utdrivning ufornoden,
og kan da saadan umiddelbart
ivaerksfettes av den norske tjenestemand.

Findes antallet av norske ren i de
omraader i Sverige, hvor heiteadgang
tilkommer svenske lapper fra Könkämä,
Lainiovuoma, Sarivuoma og Talma lappebyer,
åt overstige 2 100, kan landshövdingen
gi den norske lappefoged anledning
til inden fjorten dager efter meddelelsens
mottagelse åt foranstalte utdrevet
til Norge det antal ren, som överstiger
2000. Blir renen ikke inden naevnte
tid utdrevet, kan utdrivning ivanksahtes
av svensk myndighet.

180

drives till Norge. Varda de ej utdrivna
inom nämnda tid, må utdrivningen
verkställas genom svensk myndighets
försorg.

Har utdrivningen verkställts av myndighet,
skola utgifterna därför ersättas
av det rike varifrån renarna kommit.

Med avseende å ersättningens betalning
och återkrävande av renägaren
skola bestämmelserna i 188 § äga tilllämpning.

Straffbestämmelser. Åtal. Delgivning.

Verkställighet.

192 §.

Där icke enligt allmän strafflag högre
straff skall ådömas, straffes med böter
lapp,

a) vilkens renar uppehålla sig i det
främmande riket å område, där det under
varje tid av året är förbjudet att låta
renar från hans hemland uppehålla sig,
eller där det visserligen är tillåtet att
låta renar från lappens hemland uppehålla
sig under viss tid av året men icke
vid den tidpunkt varom fråga är, eller
där renar från lappens hemland visserligen
vid ifrågavarande tidpunkt må
uppehålla sig men dit denne lapp icke
bär rätt att då låta renar inkomma;

b) som till det främmande riket inflyttat
med andra renar än dem han
enligt 154 § äger medföra eller eljes låter
andra än sådana renar dit inkomma;

Er utdrivningen ivserksat av tjenstemand,
skal utgiftene ved utdrivningen
erstattes av det rike, hvorfra renen er
kommet.

Med hensyn til erstatningens betaling
og indkraavning hos reneieren skal
bestemmelsene i § 188 ha anvendelse.

Straffebestemmelser. Paatale. Forkyndelse.

Fuldbyrdelse.

§ 192.

Forsaavidt dike den almindelige lovgivning
medforer bolero sträf, straffes
med böter lap,

a. hvis ren opholder sig i det fremmede
rike paa omraade, hvor det til enhver
tid av aaret er forbudt åt la ren fra
hans hjemland opholde sig, eller hvor det
vistnok er tillåta åt la ren fra dette opholde
sig en bestemt tid av aaret, men
ikke paa det tidspunkt dette sker, eller
hvor vistnok ren fra hans hjemland paa
dette tidspunkt kan opholde sig, men
hvor han da ikke har adgang for sine
ren,

b. som flytter ind i det fremmede rike
med andre ren end dem, han efter §
154 har adgang til åt ta med sig, eller
forovrig lar andre end saadanne ren komme
ind der,

181

c) vilken till det främmande riket medför
renar till ett antal, som med tio
procent överstiger det i hans anmälan
upptagna, eller vilkens anmälan i annat
avseende visar sig vara oriktig eller ofullständig
i fråga om något förhållande,
som äger betydelse;

d) som, efter att hava förordnats till
förman eller andre förman, underlåter
att tjänstgöra i sådan egenskap eller i
något avseende åsidosätter honom åliggande
tjänsteplikt eller visar försumlighet
vid dess utförande;

e) som underlåter att efterkomma föreskrift,
vilken i enlighet med 44 eller 145 §
meddelats honom av förmannen, eller
eljes undandrager sig medverkan, som
jämlikt nämnda §§ påkallats, eller ock
visar försumlighet vid efterkommande
av sådan föreskrift eller lämnande av
dylik medverkan;

f) som undandrager sig honom enligt
8 eller 139 § åliggande förpliktelse att
biträda vid renräkning, eller visar försumlighet
vid fullgörande av sådan förpliktelse; g)

som underlåter att ställa sig till
efterrättelse beslut, som på grund av 43
eller 144 § meddelats i fråga om hänvisning
från ett renbetesdistrikt till ett
annat eller från eu trakt till eu annan
;

h) som utan giltig anledning underlåter
att följa föreskriven flyttningsväg,
där den går fram över eller invid åker,

e. som flytter ind i det fremmede rike
med et antal ren, som med ti procent
överstiger det i hans anmeldelse opgivne,
eller hvis anmeldelse i anden henseende
viser sig åt vaere urigtig eller
ufuldstaendig angaaende et forhold av betydning,

d. som uagtet beskikket som formand
eller naestformand undlater åt gjore
tjeneste som saadan eller åt utföre nogen
ham paahvilende tjenestepligt eller
viser forsommelighet ved utforelsen av
saadan pligt,

e. som undlater åt efterkomme eller
er forsommelig ved utforelsen av noget
ham av formanden med hjemmel av §
44 eller § 145 git paalaeg eller undlater
eller er forsommelig med åt yde bistånd,
som krrnves i henhold til de nmvnte §§,

f. som undlater eller er forsommelig
med åt yde bistånd ved rentselling, som
kraeves efter § 8 eller § 139,

g. som undlater åt efterkomme nogen
med hjemmel av § 43 eller § 144 git
bestemmelse om henvisning til andet
distrikt eller anden trakt,

h. som uten gyldig grund undlater åt
folge fastsat flyttevei, hvor der er åker,
eng, slaatte, saetervold eller havnegang,
i sidste tilfaelde dog alene, saafremt
skade derved er voldt, hvad enten den
kan krseves erstattet eller ikke,

i. som undlater åt efterkomme paabudet
i § 47 eller § 148 om åt folge
renen,

182

äng, slåtter, sätervall eller betesmark, i
sistnämnda fall dock endast såvida därigenom
uppkommer skada, vare sig denna
är av beskaffenhet att föranleda ersättningsskyldighet
eller icke;

i) som åsidosätter den i 47 eller 148 §
stadgade skyldighet att åtfölja renarna;

j) vilken åsidosätter föreskrift, som
48, 50 eller 51 § innehåller i fråga
om lappars skyldigheter under flyttning; k)

som åsidosätter förpliktelse, vilken
enligt 54 eller 55 § åligger honom i avseende
å bevakning av renar eller som
enligt 56 § kan varda föreskriven, eller
visar försumlighet vid fullgörande av
sådan förpliktelse;

l) som stör renräkning eller skiljning
av renar;

m) som, vid utövande av rätt att låta
renar överskrida riksgränsen, i strid med
37 § inflyttar i Norge med renar eller
åsidosätter de i samma § givna föreskrifter
om renars bevakande och om
skiljning av renar;

n) som överskrider sin rätt till skogsfångst.
enligt 57—76 §§ eller verkställer
avverkning utan anvisning, där sådan
är föreskriven, eller i övrigt åsidosätter
bestämmelse i någon av nämnda §§ eller
föreskrift, som enligt 58, 73 eller 75 §
meddelas av fylkesmannen;

o) som åsidosätter någon av de föreskrifter
i fråga om handhavande av eld,

j. som undlater åt efterkomme noget
i §§ 48, 50 eller 51 om flytning indeholdt
paabud eller overtrseder noget der
nsevnt förbud,

k. som undlater åt efterkomme noget
i §§ 54 eller 55 om bevogtning av ren
indeholdt paabud eller nogen med hjemmel
av § 56 fastsat förskrift eller viser
forsommelighet ved efterkommelsen derav,

l. som forstyrrer taxling eller utskilning
av ren,

m. som under bruken av sin adgang
til åt la ren overskride riksgrmnsen fl ytter
ind med renen i strid med § 37
eller som undlater åt efterkomme paabudene
i naevnte § om bevogtning og
utsilning av ren,

n. som överskrider sin adgang efter
§§ 57—76 til åt ta trävirke eller tar
trävirke uten utvisning, hvor saadan er
foreskrevet, eller forevrig undlater åt
efterkomme eller overtrseder noget i
nsevnte §§ indeholdt eller med hjemmel
av §§ 58, 73 eller 75 av fylkesmanden
git paabud, förbud eller förskrift,

o. som undlater åt efterkomme noget
i § 77 om bruk av ild indeholdt paabud
eller overtrreder noget der git förbud
eller nogen med hjemmel derav utfserdiget
bestemmelse,

p. som överskrider sin adgang efter
§ 78 til jagt eller fiske,

q. som overtrmder noget i § 79 inde -

183

som meddelats i 77 § eller på grund av
stadgande i samma § varda utfärdade;

p) som överskrider sin rätt till jakt
eller fiske enligt 78 §;

q) som överträder det i 79 § meddelade
förbud mot vissa byggnaders och
gärdens uppförande eller de i 80 § givna
föreskrifter rörande rätt att hålla
andra djur än renar och hundar;

r) som imderlåter att, på sätt i 157 §
stadgas, meddela underrättelse om omhändertagande
eller dödande av hund
eller avlämna hund, som omhändertagits;
eller

s) som i fråga om sjukdom bland renar
åsidosätter förpliktelse, som enligt 163
eller 165 § åligger honom eller på grund
av 164 § kan varda föreskriven.

193 §.

Har lapps husfolk eller tjänare begått
förseelse, som avses i 192 § n), varde
jämväl husbonden dömd att bota, där
ej omständigheterna göra sannolikt, att
förseelsen ägt rum mot hans vilja.

194 §.

Med böter straffes envar, som

a) åsidosätter den skyldighet i avseende
å tillstängande av led eller grind,
varom i 18 eller 31 § stadgas;

b) hindrar lapp från att begagna sig
av tillåten flyttningsväg;

holdt förbud mot åt opfore bygninger
og gj »order eller forskrifterne i § 80 om
adgangen til åt holde andre dyr end ren
og hund,

r. som undlater åt meddele den i §
157 foreskrevne underretning om, åt
hund er tat i besiddelse eller draept,
eller åt avlevere hund, som er tat i besiddelse,

s. som undlater åt efterkomme noget
i § 163 eller i § 165 om sygdom blandt
ren indeholdt eller med hjemmel av §
164 utfserdiget paabud.

§ 193.

Har laps husfolk eller tjenere begaat
nogen i § 192 litr. n nsevnt förseelse,
blir ogsaa husbonden åt straffe med
böter, naar ikke omstaendighetene gjor
det sandsynligt, åt förseelsen er begaat
mot hans vilje.

§ 194.

Med böter straffes den, som

a. undlater åt efterkomme det i § 18
eller § 31 indeholdte paabud om stångning
av led eller grind,

b. hindrer lap i åt benytte tillåta
flyttevei,

184

c) förorsakar att renar ofredas på sätt
i 155 § sägs; eller

d) åsidosätter bestämmelse, som i 156 §
meddelas i fråga om hundars bindande,
instängande eller förseende med klubba,
eller föreskrift, som givits på grund av
nämnda §.

195 §.

Den, som anstiftar förseelse, varom i
192 eller 194 § är sagt, eller eljes gör sig
skyldig till delaktighet i sådan förseelse,
straffes ävenledes med böter, där ej i fall
som avses i 192 § högre straff skall ådömas.

196 §.

Förseelse, som avses i 192—195 §§,
må åtalas allenast av allmän åklagare,
och må åtal ej anställas, med mindre i
Sverige landshövdingen därom förordnar
och i Norge fylkesmannen framställer begäran''om
åtal. Åtal för förseelse, som
avses i 194 § c), må ej anställas utan efter
anmälan av målsägande eller förman.

Ej heller må. åtal för förseelse, som
avses i 192 § a), äga rum, där betesavgift
enligt 180 § blivit bestämd.

197 §.

Böter, som genom laga kraft ägande
beslut i ettdera riket ådömts lapp för
förseelse, varom i 192—195 §§ sägs, eller
som i Norge blivit för sådan förseelse i
laga ordning godkända till erläggande,

c. ufreder ren paa saadan maate som
i § 155 nsevnt,

d. undlater åt efterkomme noget i §
156 indeholdt paabud eller nogen med
hjemmel av samme § utfserdiget förskrift
om åt binde, indestamge eller
klubbe hunder.

§ 195.

Paa samme maate som nsevnt i §§ 192
og 194 straffes den, som bevirker eller
medvirker til, åt nogen der omhandlet
förseelse begaas.

§ 196.

De i §§ 192—195 nsevnte förseelser
paatales alene av den offentlige paatalemyndighet,
i Norge efter begjsering avfylkesmanden
og i Sverige efter ordre av
landshövdingen. Dog kan saadan förseelse
som nsevnt i § 194 litr. c alene
paatales efter begjsering av fornsermede
eller vedkommende formand.

Adgang til straffeforfolgning för förseelse
omhandlet i § 192 litr. a bortfalder,
saafremt der fattes saadan bestemmelse
som nsevnt i § 180.

§ 197.

Böter, som i noget av rikene er idom t
lap for nogen i §§ 192—195 nsevnt förseelse
eller som i Norge for saadan förseelse
er vedtat, skal betales av offentlige
midler i den skyldiges lijemland

185

skola av myndighet i den felandes
hemland utbetalas av allmänna medel
i'' enlighet med vad i 129 eller 150 §
är stadgat i fråga om förskottsbetalning
i där avsedda fall.

Bötesstraffet skall därefter i lappens
hemland verkställas i den ordning som
i allmänhet där gäller för verkställighet
av sådant straff.

198 §.

Skall i brottmål, som anhängiggjorts
i ettdera riket, handling delgivas lapp,
vilken är medborgare i det andra riket
och där uppehåller sig, skall delgivningen
verkställas genom föranstaltande i
Sverige av landshövdingen och i Norge
av fylkesmannen och äga rum i den ordning,
som i allmänhet gäller för delgivning
i det rike, där den verkställes.

Tjänstemäns skyldighet att övervaka konventionens
iakttagande.

199 §.

Det åligger vederbörande ämbets- och
tjänstemän att tillse:

a) att icke andra lappar än sådana,
som äga rätt därtill, flytta med renar in
i det andra riket eller eljes låta renar
beta därstädes;

b) att vederbörande lappar icke låta
flera eller andra renar komma in i det

21—1S6000

overensstemmende med forskriftene i
§§ 129 o g 150 om forskudsbetaling.

Fuldbyrdelsen av dommen eller forelsegget
skal derpaa Ande sted i lappens
hjemland overensstemmende med de der
gj ad den de regler.

§ 198.

Forkyndelse i straffesak mot lap, som
tilhorer og opholder sig i det fremmede
rike, skal ved forfoining i Norge av fylkesmanden
og i Sverige av landshövdingen
foregaa paa den maate, som i almindelighet
er foreskrevet for forkyndelser i
straffesaker i vedkommende rike.

Tjenestemcends pligt til åt paase konventionen
overholdt.

§ 199.

Det paaligger vedkommende offentlige
tjenestemaend åt paase,

a. åt ikke andre lapper end de, som
har ret dertil, flytter med ren eller
lar saadanne komme ind i det andel
rike,

b. åt vedkommende lapper ikke lar
komme ind i det andet rike flere eller

186

andra riket än dera som de äga rätt att
låta där beta.

Å andra sidan skola vederbörande
ämbets- och tjänstemän, särskilt landshövdingar
och fylkesmän, tillse, att lapparna
ej förnärmas i utövande av dem
tillagda rättigheter.

Den allmänna lagstiftningens
tillämpning.

200 §.

De i vartdera riket i allmänhet gällande
lagar och förordningar skola, med
de av bestämmelserna i denna konvention
föranledda ändringar och tillägg,
äga tillämpning i fråga om de främmande
lapparna under deras uppehåll
i liket.

Kartbilagor.

201 §.

Såsom bilagor till denna konvention
fogas vid densamma följande kartor:

1. Karta i skala 1 : 200,000 över en
del av Troms fylke med angränsande
områden i Nordlands fylke och i Sverige,
å vilken karta inlagts gränserna dels
för det i 1 § omförmälda betesområdet
i Troms fylke och de i 2 § omnämnda
trakter i Ankenes härad i Nordlands
fylke samt i Karesuando och Jukkasjärvi

andre ren end de, som de har adgang
til åt la beite der.

Ve dkommende offentlige tj en est em ten d,
saerlig fylkesmaendene og landshevdingene,
skal paase, åt lappene ikke kraenkes i
utovelsen av sine rettigheter.

Den almi ndelige lovgivnings anvendelse.

§ 200.

De i hvert rike i almindelighet gjseldende
lover og ovrige bestemmelser kommer,
med de i naervaerende konvention
omhandlede amdringer og tilfeielser, til
anvendelse paa de fremmede lapper under
deres ophold i riket.

Kartbilag.

§ 201.

Som bilag til naervaerende konvention
vedligger felgende karter:

1. Kart i maalestokken 1 : 200 000
over en del av Troms fylke med tilstotende
stråk i Nordland fylke og i
Sverige, hvorpaa er avlagt graensene
for det i § 1 omhandlede beiteomraade
i Troms fylke og for de i § 2 omhandlede
trakter i Ankenes herred i Nordland
fylke og i Karesuando og Jukkas -

187

socknar i Sverige som skola begagnas
i samband med vissa delar av betesområdet
i Troins fylke och dels för
det i 85 § beskrivna östra området i
Troms fylke.

2. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt
av blad N 8 Salangen och blad
N 9 Narvik av Topografisk kart over
Norge, å vilken karta inlagts gränserna
för det i 1 § omförmälda betesområdet
i Troms fylke och för de i 2 § a) och
b) omnämnda trakter,i Ankenes härad

1 Nordlands fylke, i den mån dessa gränser
falla inom det av kartbladen omfattade
område.

Denna bilaga är att anse såsom en
supplerande specialkarta till kartbilagan
n:r 1 och har i fall av bristande överensstämmelse
vitsord.

3. Karta i skala 1: 200,000, sammansatt
av bladen n:r 1 Kostojaure, n:r 4
Torneträsk och n:r 3 Sjangeli av generalstabens
karta över norra Sverige, å
vilken karta inlagts gränserna för de i

2 § c)—g) omnämnda trakter i Karesuando
och Jukkasjärvi socknar.

Denna bilaga är att anse såsom en
supplerande specialkarta till kartbilagan
u:r 1 och har i fall av bristande överensstämmelse
vitsord.

4. Karta i skala 1 : 200,000 över en
del av Troms fylke med angränsande
trakter i Nordlands fylke och i Sverige,
å vilken karta inlagts gränserna för de

järvi sogn i Sverige, som skal benyttes
i förbindelse med visse deler av beiteomraadet
i Troms fylke, samt for det i
§ 85 beskrevne ostre omraade i Troms
fylke.

2. Kart i maalestokken 1 : 100 000,
sammensat av blad N 8 Salangen og
N 9 Narvik av Topografisk kart over
Norge, hvorpaa er avlagt gramsene for
det i § 1 omhandlede beiteomraade i
Troms fylke og for de i § 2 under a
og b omhandlede trakter i Ankenes herred
i Noi''dland fylke, forsaavidt disse
gränser falder indenfor disse kartblades
ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et
supplerende specialkart til kartbilag nr. 1
og har i tilfeelde av uoverensstemmelser
forrangen fremfor dette.

3. Kart i maalestokken 1 : 200 000,
sammensat av bladene nr. 1 Rostojaure,
nr. 4 Torneträsk og nr. 3 Sjangeli av
Generalstabens karta över Norra Sverige,
hvorpaa er avlagt gransene for de i
§ 2 under c—g omhandlede trakter i
Karesuando og Jukkasjärvi sogn.

Dette kartbilag er åt betragte som et
supplerende specialkart til kartbilag nr. 1
og har i tilfselde av uoverensstemmelser
forrangen fremfor dette.

4. Kart i maalestokken 1 : 200 000
over en del av Troms fylke med tilstotende
stråk i Nordland fylke og i
Sverige, hvorpaa er avlagt gramsene

188

i 5 § A omförmälda vårdistrikt i Troms
fylke och de i 9 § A beskrivna vårflyttningsvägar
samt gränserna för det i 85 §
beskrivna östra området i Troms fylke.

5. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt
av förenämnda kartblad N 8 Salangen
och N 9 Narvik, å vilken karta
inlagts gränserna för de i 5 § A omförmälda
vårdistrikt, i den mån dessa
gränser falla inom det av kartbladen omfattade
område.

Denna bilaga är att anse såsom en
supplerande specialkarta till kartbilagan
n:r 4 och har i fall av bristande överensstämmelse
vitsord.

6. Karta i skala 1 : 200,000 över en
del av Troms fylke med angränsande
trakter i Nordlands fylke och i Sverige,
å vilken karta inlagts gränserna för de
i 5 § B omförmälda sommardistrikt i
Troms fylke, de i 9 § B beskrivna
sommar- och höstflyttningsvägar samt
gränserna för det i 85 § beskrivna östra
området i Troms fylke och för de i 2 §

c)—g) omförmälda trakter i Karesuando
och Jukkasjärvi socknar.

7. Karta i skala 1 : 100,000, sammansatt
av förenämnda kai-tblad N 8
Salangen och N 9 Narvik, å vilken karta
inlagts gränserna för de i 5 § B omförmälda
sommardistrikt, i den mån dessa
gränser falla inom det av kartbladen
omfattade område.

Denna bilaga är att anse såsom en

for de i § 5 A omhandlede vaardistrikter
i Troms fylke og de i § 9 A beskrevne
vaarflytteveier samt grasnsene
for det i § 85 beskrevne ostre omraade
i Troms fylke.

5. Kart i maalestokken 1 : 100 000,
sammensat av ovennasvnte kartblader N 8
Salangen og N 9 Narvik, hvorpaa er avlagt
grasnsene for de i § 5 A omhandlede
vaardistrikter, forsaavidt de falder
indenfor disse kartbladers ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et
supplerende specialkart til kartbilag nr. 4
og har i tilfaelde av uoverensstemmelse
forrangen fremfor dette.

6. Kart i maalestokken 1 : 200 000
over en del av Troms fylke med tilstotende
stråk i Nordland fylke og i Sverige,
hvorpaa er avlagt grasnsene for
de i § 5 B omhandlede sommerdistrikter
i Troms fylke og de i § 9 B beskrevne
sommer- og hostflytteveier samt gransene
for det i § 85 beskrevne ostre
omraade i Troms fylke og for de i § 2
under c—g omhandlede trakter i Karesuando
og Jukkasjärvi sogn.

7. Kart i maalestokken 1 : 100 000,
sammensat av ovennasvnte kartblader N 8
Salangen og N 9 Narvik, hvorpaa er avlagt
grasnsene for de i § 5 B omhandlede
sommerdistrikter, forsaavidt de falder
indenfor disse kartbladers ramme.

Dette kartbilag er åt betragte som et
supplerende speeialkart til kartbilag nr. fl

189

supplerande specialkarta till kartbilagan
n:r 6 och har i fall av bristande överensstämmelse
vitsord.

8. Karta i skala 1 : 100,000 över delar
av Nordlands fylke och angränsande
trakter i Troms och Nord-Tröndelags fylke-!]
samt i Sverige, sammansatt av följande
blad av Topografisk kart over Norge:
L 9 Lödingen, M 9 Ofoten, N 9 Narvik,
L 10 Hamaröy, M 10 Tysfjord, N 10
Skjomen, Lll Nordfold, M 11 Hellemobotn,
L 12 Sörfold, M 12 Riddoalgge,
L 13 Saltdalen, M 13 Sulitelma, K 14
Beiardalen, L 14 Junkerdalen, K 15
Dunderlandsdalen, L 15 Näsa, K 16 Um •bugten,

L 16 Virvand, K 17 Krutfjeld,
J 18 Hatfjelldalen, K 18 Skarmodalen,
.T 19 Börgefjeld og K 19 Ranseren.

A denna kartbilaga, som består av
tre särskilda delar, a), b) och c), hava
inlagts gränserna för de i 22 § omförmälda
renbetesdistrikt i Nordlands fylke
och de i samma § omnämnda svenska
trakter, som skola begagnas i samband
med vissa angränsande renbetesdistrikt
i Norge, samt för de i 36 § avsedda
områden i Nordlands fylke och i Grongs
härad i Nord-Tröndelags fylke, i vilka
vissa svenska lappar skola äga rätt att
låta renar inkomma.

9. Karta i skala 1 : 200,000, sammansatt
av bladen n:r 25 Nasafjäll och
n:r 32 Tärna av generalstabens karta
över norra Sverige, å vilken karta inlagts
gränserna för de i 22 § omför -

og har i tilfselde av uoverensstemmelse
forrangen fremfor dette.

8. Kart i maalestokken 1 : 100 000
over deler av Nordland fylke med tilstetende
strök i Troms og Nord-Trondelag
fylker og i Sverige, sammensat av
felgende kläde av Topografisk kart over
Norge: L 9 Lodingen, M 9 Ofoten, N 9 Narvik,
L 10 Hamaroy, M 10 Tysfjord, N 10
Skjomen, Lll Nordfold, Mil Hellemobotn,
L 12 Sorfold, M 12 Riddoalgge,
L 13 Saltdalen, M 13 Sulitelma, K 14
Beiardalen, L 14 Junkerdalen, K 15 Dunderlandsdalen,
L 15 Näsa, K 16 Umbugten,
L 16 Virvand, K 17 Krutfjeld, J 18
Hatfjelldalen, K 18 Skarmodalen, J 19
Börgefjeld og K 19 Ranseren.

Paa dette kartbilag, som er delt i tre
deler (a, b og c), er avlagt gramsene
for de i § 22 omhandlede renbeitedistrikter
i Nordland fylke og de i samme paragraf
omhandlede svenske trakter, som
skal benyttes i förening med visse tilstotende
renbeitedistrikter i Norge, samt
for de i § 36 omhandlede omraader i
Nordland fylke og i Grong herred i
Nord-Trondelag fylke, hvor visse svenske
lapper skal ha adgang til åt la ren
komme ind.

9. Kart i maalestokken 1 : 200 000,
sammensat av bladeue nr. 25 Nasafjäll
og nr. 32 Tärna av Generalstabens karta
över norra Sverige, hvorpaa er avlagt
gramsene för de i § 22 omhandlede
trakter i Sverige, som skal benyttes i

190

mälda trakter i Sverige, som skola begagnas
i samband med vissa angränsande
renbetesdistrikt i Norge.

Denna bilaga är att anse såsom en
supplerande specialkarta till kartbilagan
n:r 8 och har i fall av bristande överensstämmelse
vitsord.

I händelse av bristande överensstämmelse
mellan den i förevarande konvention
innefattade beskrivning av gränser
och dessa gränsers inläggning å förenämnda
kartbilagor, skall beskrivningen
äga vitsord.

Detsamma gäller vid bristande överensstämmelse
mellan beskrivningen av
flyttningsvägarna och dessas inläggning
å kartorna, i ty att inläggningen avser
allenast att antyda vägarnas sträckning.

Konventionens ikraftträdande och tiden för
dess giltighet m. m.

202 §.

Denna konvention träder i kraft den
1 januari 1923 och gäller till och med
den 31 december 1952. Därest densamma
icke minst tre år före sistnämnda
dag blivit av ettdera riket uppsagd, skall
den gälla ytterligare tio år; och skall den
allt framgent anses förlängd för en tidrymd
av tio år, om den icke minst tre

förening med visse tilstotende renbeiledistrikter
i Noi’ge.

Dette kartbilag er åt betragte som et
supplerende specialkart til kartbilag nr. 8
og har i tilfaelde av uoverensstemmelse
forrangen fremfor dette.

I tilfaelde av uoverensstemmelse mellem
den i naervaerende konvention givne
beskrivelse av gränser og disse gramsers
avlaegning paa ovennaevnte kartbilag
skal beskrivelsen vaere den avgj
oren de.

Det samme gjaelder i tilfaelde av
uoverensstemmelse mellem beskrivelsen*
av flytteveiene og disses avlaegning paa
kartene, idet avlaegningen alene tilsigter
åt antyde, hvor veiene gaar.

Konventionens ikraf ttroeden og varig het
in. in.

§ 202.

Naervaerende konvention traer i kraft
den 1 januar 1923 og förblir gjaeldende
til og med den 31 december 1952. Saafremt
den ikke senest tre aar for sidstnaevnte
dag er blit opsagt av noget av
rikene, skal den fremdeles vaere gjaeldende
for ti aar og saa fremdeles for ti aar
ad gången, hvis den ikke opsiges tre aar

lfa

år före utgången av nästföregående tioårsperiod
uppsagts.

Då konventionen upphört att gälla,
skola första kodicillen eller tillägget till
gränstraktaten den 7/18 oktober 1751
och artikel 1 i konventionen den 26 oktober
1905 angående flyttlapparnas rätt
till renbete m. in. åter träda i tillämpning.

Svenska förordningen den 6 juni 1883
rörande de lappar, som med renar Hytta
emellan konungarikena Sverige och Norge,
samt norska lagen den 2 juni samma år
angaaende lappene i kongerikene Norge
og Sverige skola, med i dessa författningar
sedermera gjorda ändringar och
tillägg, gälla intill utgången av år 1922.

Den tvist, som i enlighet med kompromiss
mellan de båda rikena av den
29 mars 1909 anhängiggjorts vid skiljedomstol,
nedlägges.

203 §.

De fördragsslutande parterna äro överens
om det förklarande, att vad konventionen
innehåller i fråga om rättigheter
och förpliktelser, som för ettdera
rikets lappar skola gälla inom det andra
riket, icke må å någondera sidan åberopas
till stöd för yrkande i fråga om
den rättsliga ställning, som hör tillkomma
lapparna, när konventionen upphört att
gälla. Vad särskilt angår bestämmelserna
i 26 § skola dessa icke prejudi -

for den forkengede konventionstids utlop.

Naar konventionen er bortfaldt, gjaelder
igjen förste kodicil og tillaeg til
grsensetraktaten av 7/18 oktober 1751
og artikel 1 i konventionen av 26 oktober
1905 angaaende tiytlappenes ret
til renbeite m. m.

Den norske lov av 2 juni 1883 angaaende
lappene i kongerikene Norge
og Sverige og den svenske förordning
av 6 juni 1883 angaaende de lapper,
som flytter med ren mellem kongerikene
Sverige og Norge, med senere amdringer
og tillaeg skal va;re gjeldende indtil
utgången av aaret 1922.

Den i henhold til kompromis mellem
de to riker av 29 mars 1909 indledede
voldgiftssak Ineves.

§ 203.

De kontraherende parter er enige om åt
erkkere, åt det som konventionen indeholder
om de rettigheter og förpligtelse!-, som
for det ene rikes lapper skall gjelde i det
andet rike, ikke paa nogen av sidene
maa paaberopes til stötte for paastande
om den retslige stilling, som bor tilkomine
lappene, naar konventionen bär
ophort åt gjselde. Hvad särskilt angaar
bestemmelsene i § 26, skal disse
ikke prejudicera sporsmaalet om de

192

derå spörsmålet om de svenska lapparnas
rättsliga ställning i där avsedda
områden.

204 §.

Denna konvention skall så snart ske
kan ratificeras och ratifikationerna utväxlas
i Stockholm senast fyra månader
efter undertecknandets datum.

Utfärdat i Kristiania, i två exemplar,
den 5 februari 1919.

svenske lappers retslige stilling i der
nsevnte omraader.

§ 204.

Denne konvention skal, saasnart ske
kan, ratifiseres o g ratifikationsdokumenterne
utveksles i Stockholm senest fire
maaneder efter undertegningens datum.

Utfmrdiget i Kristiania, i to eksemplarer,
den 5 februar 1919.

FREDRIK RAMEL.
(L. S.)

IHLEN.

(L. S.) ''

jhb

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sida.

Konventionen av den 8 april 1913 angående förhandlingars inledande........ 1, 2

Fullmäktige för renbeteskonventionens avslutande................. 2

Första avdelningen.

Svenska lappars rätt till renbetning i Norge.

I. Troms fylke och vissa angränsande trakter.

Betesområdet i fylke! 1 §.......................... 3, 4

Trakter, som skola begagnas i samband med vissa delar av betesområdet i fylke! 2 § . 4-—7

Från vilka lappbyar inflyttning kan försiggå. 3 §................. 7

Renantal. Betestid. Renbetesdistrikt. 4 §................... 7, 8

De särskilda renbetesdistrikten. 5 §:

A. Vårdistrikten............................. 8—20

B. Sommardistrikten........................... 20—28

Renbetesdistriktens förbehållande åt svenska lappar. 0 §.............. 28

Renräkningar. 7 och 8 §§.......................... 28, 29

Flyttningsvägar. 9 §............................. 29—58

Vägar till vårdistrikten.......................... 30—-41

» » sommardistrikten........................ 41—58

Åtgärder på flyttningsvägar. 10 och 11 §§................... 58-—60

Gärden till förebyggande av skada av renar. 12—21 §§.............. 60—68

It. Nordlands fylke.

Betesområden i fylket och vissa angränsande svenska trakter. Renbetesdistrikt. Renantal. 22

och 23 §§........ .................... 68 — 78

Från vilka socknar i Sverige inflyttning kan försiggå. 24 §............ 79

Betestid. 25 §............................... 79

S. k. bygsel i vissa renbetesdistrikt. 26—28 §§................. 80—83

S. k. inderster (sprintare) i bygselområdet Grundvand. 29 §........... 83

Flyttningsvägar. 30 § . ........ 83

25—isr,oi)<).

194

Sida.

Gärden till förebyggande av skada av renar. 31 § ................ 83, 8

övergångsbestämmelser för en del av Hatfjelldals härad 32—35 §§......... 84—86

Rätt att låta renar överskrida riksgränsen. 36 och 37 §§.............. 86—09

III. Gemensamma bestämmelser för Troms och Nordlands fylken.

Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän. 38—42 §§ . ........ 90—93

Hänvisning till annat renbetesdistrikt. 43 §................... 93

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter. 44 — 46 §§...... 93—96

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar. 47 §................. 96, 97

Flyttning. 48—53 §§ ............................ 97—99

Bevakning av renar. 54—56 §§........................ 99, 100

Lapparnas rätt till skogsfångst. 57—77 §§.................... 101—112

Lapparnas rätt till jakt och fiske. 78 §..................... 112, 113

Förbud mot uppförande å norskt område av byggnader och gärden. 79 §....... 113

Förbud mot att å norskt område hålla andra djur än renar och hundar. 80 §..... 113, 114

Lapparnas skyldighet att ersätta skada, vållad av renar. 81—91 §§......... 115—122

Synemän och syneförrättning. 92—105 §§.................... 122—131

Syneförrättnings överklagande vid domstol. 106—111 §§.............. 131—138

Klagan över dom. 112—119 §§........................ 138—140

Delgivning. 120—124 §§........................... 140—142

Arvoden åt syneförmän m. fl. 125 §...................... 142

Förrättnings- och rättegångskostnader. 126—128 §§................ 143, 144

Förskottsbetalning av allmänna medel. 129—132 §§................ 144, 145

Ändring av distriktsgränser. 133 §....................... 146

Andra avdelningen.

forska lappars rätt till renbetning i Sverige.

Från vilka norska områden renar må föras på bete i Sverige. Betesområden. 134—136 §§ 146, 147

Betestid. 137 och 138 §§........................... 147

Renräkning. 139 §.............................. 147

Lapparnas anmälningar. Förmän och andre förmän. 140—143 §§......... 148, 149

Hänvisning till annan betestrakt. 144 §..................... 150

Förmannens och andre förmannens befogenhet och skyldigheter. 145—147 §§..... 150—152

Lapparnas skyldighet att åtfölja sina renar. 148 och 149 §§............ 152, 153

Förskottsbetalning av allmänna medel. 150 §................... 153

Lapparnas rätt till jakt och fiske. 151 §.................... 153, 154

Tillämpning å norska lappar av svenska bestämmelser rörande renbetning. 152 § . . . . 154

195

Sida.

Tredje avdelningen.

Gemensamma bestämmelser för svensk renbetning i Norge och norsk renbetning

i Sverige.

Vilka lappar hava rätt till renbetning i det främmande riket. 153 §......... 154, 155

Vilka renar lapp kan medföra till det främmande riket. 154 g........... 155, 150

Bofastas hundar. 155—157 §§ ....................... 15g_150

Smittosam sjukdom bland renar. 158—167 §§.................. 158_igg

Renar, som olovligen uppehålla sig i det främmande riket. 168—191 §§....... 162_180

Straffbestämmelser. Åtal. Delgivning. Verkställighet. 192—198 §§........ 180_185

ljänstemäns skyldighet att övervaka konventionens iakttagande. 199 §........ 185, 186

Den allmänna lagstiftningens tillämpning. 200 §................. 186

Kartbilagor. 201 §.............................. 18g_190

Konventionens ikraftträdande och tiden för dess giltighet m. m. 202 §....... 190, 191

Konventionen ej prejudicierande för lapparnas rättsliga ställning efter konventionstidens

utgång. 203 §.............................. 191) 192

Konventionens ratificerande. 204 §...................... 192

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Utdrag ur protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för justitiedepartementet
och chefen för civildepartementet anförde hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena:

Den 8 april 1913 avslöts mellan Sverige och Norge en konvention,
i enlighet varmed mellan de båda rikena skulle öppnas förhandlingar
om revision av de rörande flyttlapparnas rätt till renbete gällande bestämmelser,
i syfte att för längre tid framåt fastställa en för bägge
rikena tillfredsställande ordning; och skulle för ändamålet från vardera
sidan utses delegerade att efter överläggning sins emellan till sina regeringar
avgiva förslag i ämnet.

Sedan delegerade för båda landen förordnats, hava dessa efter ingående
utredningar enats om ett förslag till konvention mellan Sverige
och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbete, vilket jämte tillhörande
kartbilagor med skrivelser den 31 januari 1919 överlämnats till

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sarnl. 173 käft. (Nr 201.) 1

Kung!. Maj:ts proposition nr 201.

de svenska och norska regeringarna. Såsom protokollet över utrikesdepartementsärenden
den 4 februari 1919 omförm äler, har detta förslag
vunnit Kungl. Maj:ts godkännande. Förslaget har därefter den 5 i samma
månad blivit genom regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknat
att såsom konvention gälla mellan Sverige och Norge under förutsättning
av ratifikation senast fyra månader efter sistnämnda dag.

Med hänsyn till arten av vissa i konventionen ingående bestämmelser
och ämnets vikt i det hela synes emellertid, innan ratifikation ifrågakommer,
konventionen böra underställas riksdagens prövning och godkännande.

Den fråga som genom förevarande konvention vunnit en lösning
har såsom bekant sedan länge varit föremål för uppmärksamhet från
svensk och norsk sida och föranlett upprepade förhandlingar mellan de
båda rikena. I ovannämnda skrivelser, varmed bemälda delegerade överlämnat
sitt förslag till'' konvention, hava de framlagt en redogörelse för
renbetesfrågans utveckling och innehållet i nämnda, sedermera såsom konvention
antagna förslag. Till ärendets belysande tillåter jag mig åberopa
den av dem lämnade framställningen, vilken är av följande lydelse:

»De svenska och norska flyttlapparnas rätt att med sina renar överskrida
gränsen mellan rikena grundas som bekant å den s. k. första kodicillen till gränstraktaten
av den 7/is oktober 1751. I § 10 av denna överenskommelse heter det
nämligen att alldenstund lapparna behöva bägge rikenas land, skall det efter gammal
sedvana vara dem tiliåtet att höst och vår flytta med sina renhjordar över
gränsen in uti det andra riket och betjäna sig av land och vatten till underhåll
av deras djur och dem själva.

Genom art. 1 i konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas
rätt till renbete in. m. har blivit fastslaget att nämnda kodicill icke må av någotdera
riket ensidigt uppsägas, utan hava bägge rikena, under åberopande av humanitära
skäl, förpliktat sig att allt framgent tillåta att vartdera rikets flyttlappar
må, i den utsträckning som av ålder ägt rum, åtnjuta de rättigheter i det andra
riket som omhandlas i kodicillen.

Nämnda, i kodicillen förekommande stadgande har icke varit till fyllest för
reglering av de rättsförhållanden, till vilka lapparnas inflyttning med renhjordar
ger upphov. Kodicillen innehåller visserligen därutöver åtskilliga bestämmelser
om lapparnas rättigheter och skyldigheter under vistelsen i det främmande riket.
Men dessa bestämmelser äro efter nutida måttstock föga tillfredsställande. Under
den tid som förflutit från kodicillens tillkomst hava förhållandena i de trakter dit
lapparna plägat inflytta undergått betydande förändringar. Särskilt hava vissa
hithörande norska trakter, som på 1700-talet voro så gott som obebodda, numera
utvecklat sig till jordbrukstrakter med stark bosättning.

Ett närmare avvägande av rättsförhållandet mellan lapparna och de bofasta
måste uppenbarligen under sådana omständigheter visa sig nödvändigt. Också har
sedan länge en mera detaljerad reglering av förhållandet varit genomförd. Efter
omfattande och långvariga förhandlingar — påbörjade redan under 1840-talet —

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

åvägabraktes år 1883 i form av gemensam lagstiftning för de då förenade rikena
en utförlig överenskommelse om lapparnas rättigheter och skyldigheter under uppehållet
i främmande rike. Denna överenskommelse antogs emellertid allenast för
en tid av femton år, under vilken tid kodicillen ej skulle äga giltighet. Genom
särskilda överenskommelser blev dock nämnda femtonårsperiod tid efter annan
förlängd. Sålunda bestämdes genom omförmälda konvention den 26 oktober 1905
att 1883 års lagstiftning, med vissa genom konventionen däri gjorda ändringar,
skulle äga giltighet till utgången av år 1917; och enligt bestämmelser i en sedermera
under år 1907 tillkommen överenskommelse skall nämnda förhållande fortfara
till juli 1920, då kodicillen träder i kraft, därest ej ny överenskommelse
därförinnan ingåtts.

I 1905 års konvention hade, i samband med den överenskomna förlängningen
av giltighetstiden för 1883 års lagstiftning, bestämts att svenska lappar icke skulle
få med sina renar överflytta till Norge tidigare än den 15 juni, med mindre ovanliga
väderleksförhållanden nödvändiggjorde tidigare inflyttning. Denna bestämmelse
kom emellertid, så vitt angår Troms fylke, icke att träda i tillämpning, i
ty att enligt särskild överenskommelse mellan rikena dess ikraftträdande uppsköts.
I konventionen hade överenskommits, att Sverige skulle äga till en skiljedomstol
hänskjuta frågan om och i vilken utsträckning det kunde vara nödvändigt för de
svenska lapparna att, oberoende av ovanliga väderleksförhållanden, företaga sådan
inflyttning under tiden mellan den 1 maj och den 15 juni. Sedan från svensk sida väckts
fråga om bibehållande av den 1 maj såsom begynnelsetermin för inflyttningen
samt med anledning härav åtskilliga gemensamma undersökningar och förhandlingar
pågått under åren 1907 och 1908, beslöt svenska regeringen i början av år 1909
begagna sig av rättigheten att påkalla skiljedom i ämnet. Efter närmare förhandlingar
härom blev den 29 mars 1909 överenskommet att till en skiljedomstol hänskjuta
frågan om och i vilken utsträckning det vore nödvändigt för de svenska
lapparna från Karesuando, Jukkasjärvi, Vilhelmina, Sorsele eller Tärna socknar att,
oberoende av ovanliga väderleksförhållanden, företaga flyttningen till Norge före den
15 juni samt om och i vilken utsträckning till följd härav rätt till tidigare inflyttning
skulle vara lapparna tillerkänd under den period, under vilken enligt särskilda
överenskommelser 1883 års lag skulle fortfarande gälla. Skiljedomstolen fattade
den 16 december 1909 beslut om tillsättande av en undersökningskommission, bestående
av svenska, norska och finska sakkunniga. Denna kommission skulle genom
lokala undersökningar i Karesuando och Jukkasjärvi socknar samt delar av Kajala
socken införskaffa utredning om vissa närmare angivna spörsmål rörande dåvarande
tillgång på renbete m. in. samt, efter arbetets fullbordande, till skiljedomstolen
avgiva berättelse om sina iakttagelser och sin uppfattning rörande förhållandena,
och skulle under tiden skiljedomsförfarandet vila. Efter att under åren
1910 och 1911 hava utfört de anbefallda undersökningarna avgav kommissionen
år 1912 en synnerligen omfattande berättelse om sin verksamhet jämte utlåtande
rörande de av skiljedomstolen avfattade spörsmålen. Innan skiljedomstolen åter
sammanträdde upptogs emellertid av de båda regeringarna fråga om inledande av
förhandlingar rörande ny, fullständig reglering av den svensk-norska renbetesfrågan,
avsedd att vid utlöpande av 1883 års lagstiftning träda i dennas ställe; och
aen 8 april 1913 avslöts härom en konvention, som sedermera ratificerades, i
Sverige den 9 och i Norge den 15 maj samma år. Enligt denna konvention
skulle, i syfte att för längre tid framåt fastställa en för bägge rikena tillfreds -

Kungl. May.ts proposition nr 201.

ställande ordning, öppnas förhandlingar om revision av gällande bestämmelser om
flyttlapparnas rättigheter, för vilket ändamål delegerade skulle från vardera sidan
utses, att, efter överläggning sins emellan, till sina regeringar avgiva förslag i
ämnet. Under tiden skulle skiljedomsförfarandet vila och de lappar från Karesuando
och Jukkasjärvi socknar som hittills flyttat till Troms fylke äga inflytta
redan den 1 mai.

De i enlighet med konventionen utsedda delegerade höllo sitt första sammanträde
i Stockholm i oktober och november 1913 och enades därvid om att hos
sina regeringar göra framställning om tillsättande av en kommission av svenska,
norska och finska sakkunniga för utförand av lokala undersökningar om renbetesförhållanden
inom Troms fylke. Denna hemställan bifölls, varefter, i enlighet
med program och instruktion som utarbetades av de delegerade, den utsedda
kommissionen under åren 1914 och 1915 verkställde de beslutade undersökningarna.
På grund av undersökningsmaterialets synnerligen omfattande beskaffenhet kunde
emellertid kommissionen ej förr än på våren 1917 avgiva det anbefallda utlåtandet,
och först sommaren samma år förelåg detsamma i sin helhet färdigtryckt.
De delegerades förhandlingar, som fortsattes vid sammanträden i Kristiania under
februari 1914, i Stockholm under februari 1915 och i Kristiania under oktober
samma år, i Köpenhamn under juni och september 1916 samt i Stockholm under
december samma år, hade under denna tid huvudsakligen kunnat avse endast vissa
spörsmål rörande andra trakter än Troms fylke. Förhandlingarna återupptogos
därefter vid sammanträden i Göteborg under juli, augusti och september 1917, i
Kristiania i februari och mars, i Stockholm i april, i Larvik i juni och juli, i
Köpenhamn i september, i Stockholm i oktober och november samt i Kristiania i
december, allt 1918. Förhandlingarna avslutades den 21 sistlidna december i
Kristiania, sedan enighet uppnåtts om ett förslag till överenskommelse. För förslagets
huvudgrunder lämnas här en kortfattad redogörelse.

Därvid må till en början framhållas, att den ifrågasatta överenskommelsen
icke är avsedd att gälla för obegränsad tid utan, i likhet med den år 1883 tillkomna,
allenast för en viss period. Den föreslagna konventionen skulle sålunda
gälla trettio år men, om den ej uppsäges viss tid före periodens utgång,
anses förlängd på tio år och så allt framgent, om den icke under en sådan tioårsperiod
uppsäges. Då konventionen upphör att gälla, skola kodicillen och art. I
i 1905 års konvention åter träda i tillämpning.

Den viktigaste och på samma gång ömtåligaste delen av det föreliggande
ämnet är den som rör de svenska renarnas uppehåll i Troms fylke. Inom stora
delar av detta har jordbruket tagit betydande uppsving och medfört en bosättning,
som alltjämt synes vara stadd i stark utveckling, A andra sidan förekommer
inom fylket svensk renbetning i stor omfattning. Sådan betning äger rum
alltifrån början av maj till slutet av september, alltså under den för jordbruket
viktigaste delen av året. Ehuru renhjordarna under större delen av nämnda tid
i allmänhet icke uppehålla sig nere i dalgångarna, där jordbruk ifrågakommer,
utan å de för odling otillgängliga fjällen, kunna, enligt vad erfarenheten visar,
konflikter med jordbruket ej undvikas, i det renarna under vårtiden, då marken
i fjällen är snöbetäckt, söka sin föda i gårdarnas omedelbara närhet och även
längre fram under kallt och dåligt väder vilja strömma ned mot skogklädda trakter
för att där söka skydd. Ur norsk synpunkt har det därför varit ett önskemål
att i största möjliga mån minska bördan av den svenska renbetningen inom fylket.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 201.

Att helt avskaffa denna renbetning låter sig enligt svensk uppfattning icke göra,
då de svenska renar, cm vilka här är fråga — nämligen de som tillhöra lappar
i Karesuando socken samt Sarivuoma och Talma byalag i Jukkasjärvi socken —
icke inom svenska trakter kunna erhålla tillräckligt bete under nämnda månader
samt man därför å svensk sida anser sig nödsakad att i dessa lappars intresse
göra gällande vad kodicillen och 1905 års konvention innehålla om rätt till inflyttning
i Korge. Däremot har det å ömse sidor ansetts skäligt att söka utreda
storleken av den renstock som rationellt kan hållas inom det svenska betesområdet
under den tid, senhösten och vintern, då betningen måste vara inskränkt
till detta < ch på grundvalen härav bestämma antalet av de renar som må inkomma
i Troms fylke, klan utgick därvid frän den förutsättningen att, om utredningen
skulle visa, att den renmassa som för närvarande införes i fylket är
större än de svenska markerna i längden kunna bära, en minskning i renantalet
läge i båda rikenas intresse.

En hållpunkt för bedömandet av detta spörsmål erbjödo de undersökningar
som verkställts av fören8runda, år 1909 tillsatta kommissionen. Denna hade enligt
lämnad instruktion att undersöka, bland annat, för vilket antal renar inom varje
undersökt svensk trakt funnes bete såväl under våren — det för skiljedomsärendet
viktigaste spol smålet — som under höst och vinter. Kommissionen kom till
det resultatet att de undersökta trakterna varit och fortfarande vore väsentligen
överbelastade. .Renlaven, som å nämnda trakter bildar den huvudsakliga betestillgången
och som endast långsamt tillväxer, hade svårt medtagits genom alltför
stor betning. Det antal renar som utan risk för betesmarkernas ytterligare försämring
kunde beta å ifrågavarande trakter beräknades av kommissionen vara
högst väsentligt lägre än det nuvarande, varvid kommissionen emellertid framhöll
att, i händelse vissa av kommissionen ifrågasatta anordningar vidtoges, en väsentlig
förbättring av betestillgången voro att motse i framtiden.

Med utgångspunkt i kommissionens utlåtande har man under de nu slutförda
förhandlingai na enats om att föreslå antalet av de renar som över huvud
må inkomma i Troms fylke till 59,000, av vilka emellertid ett visst antal, uppgående
till 4,200, beräknats komma att beta i svenska gränsområden, som skulle
begagnas i samband med invidliggande norska trakter. Den tid av året varunder
nämnda 39,000 renar skola äga beta å norskt område skall, såsom 1905 års konvention
avser, bölja den 15 juni och sluta den 30 september. På grundval av
kommissionens utlåtande bär det emellertid befunnits ur den svenska renskötselns
synpunkt nödvändigt att låta en del av renarna inkomma redan från och med
den 1 maj. Antalet av dessa bär i förslaget satts till 16,000.

Den reduktion av r> nstocken i nu ifrågavarande trakter, som på grund
härav blir nödvändig, bär man å svensk sida tänkt sig kunna bringa till stånd
genom att, i överensstämmelse med önskningar hos en del av lappbefolkningen i
Karesuando och Jukkasjärvi, låta ett antal lappar och renar förflyttas från dessa
trakter till sydligare områden i Norrbottens läns lappmark, huvudsakligen inom
Jokkmokks och Arjeplogs socknar, där utrymme för dem visat sig stå till buds.
I anledning härav har, på sätt längre fram skall närmare omnämnas, överenskommits
att, föreslå rätt för lappar från Arjeplogs socken att under en del av
sommaren lata renar hela i ett angiänsande norskt område, där svensk renbetning
icke för närvarande förekommer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Vid reglerande av den betning som, efter vad nu nämnts, skulle få äga rum
inom Troms fylke, hava de delegerade haft att bygga på resultatet av de undersökningar
som företagits av den år 1913 tillsatta kommissionen. Dessa undersökningar
omfattade största delen av det område å Troms fylkes fastland som för
närvarande besökes av svenska lappar med renar. Däremot gällde undersökningarna
icke de till fylket hörande öarna Ringvasö, Kvalö och Senjen, å vilka
för närvarande svenska renar till avsevärt antal beta vår och sommar. Undersökningarna
hade till ändamål, bland annat, att beräkna huru stort antal renar
kunde finna bete inom undersökningsområdets olika delar. Med utgångspunkt i
kommissionens beräkning yppade sig flera möjligheter i fråga om förläggningen
av ett renantal om 39,000. En utväg, som redan på långt tidigare skeden varit
på tal och som under de nu förda förhandlingarna ansetts förtjänt av särskild
uppmärksamhet, var att låta renarna i största möjliga utsträckning förläggas till
de östligare delarna av fylket, där norska staten äger ett vidsträckt sammanhängande
landområde, inom vilket någon bosättning knappast kan sägas förekomma.
En dylik anordning, som tydligen ligger i norskt intresse, har på samma
gång ansetts vara till fördel för lapparna, så till vida som dessa inom ett sådant
område kunna erhålla en jämförelsevis gynnad ställning På denna uppfattning
bygger det föreliggande förslaget. Det har visserligen ej varit möjligt att låta
den svenska renbetningen i fylket inskränkas till nämnda, norska staten tillhöriga
område, men i den män sådant enligt kommissionens beräkningar låtit sig göra,
har man tänkt sig att i’enar skola förläggas till området. A andra sidan innebär
förslaget att lapparna skola vara fria från skyldighet att ersätta skada, som inom
detta område förorsakas av deras renar. Endast för viss skada, som tillkommit
genom lapps uppsåt! iga, rättsstridiga förfarande, och för skada, som av renarna
vållats å barrskog efter den 15 juni, skall ersättning utgå.

Beträffande placeringen av de renar som icke rymmas inom det ifrågavarande
östra området har, med hänsyn till innehållet i kommissionens utlåtande,
icke ens hela det återstående undersökningsområdet behövt tagas i anspråk för
svensk renbetning. Såväl öarna som vissa av de undersökta trakterna skola sålunda
frigöras. Svensk renbetning skulle alltså ej förekomma å vissa av de
halvöar fylket innehåller, nämligen Malangshalvön, Lenvikhalvön, Börriugen och
Gielas, ej heller i vissa inre delar av fylket såsom trakterna närmast norr om
Maalselven.

Betesområdet har indelats i ett stort antal renbetesdistrikt, särskilt för
våren och särskilt för sommaren; och för varje sådant distrikt har ett maximum
av renar fastställts på grundvalen av kommissionens uttalanden, dock att för de
bebodda distrikten längre västerut detta maximum kunnat sättas åtskilligt under
de tal kommissionen funnit motsvara betestillgången.

I avseende å den svenska renbetningen i Nordlands fylke innehåller förslaget
att sådan betning skall äga rum allenast under juli och augusti månader
samt för vissa trakter i fylkets sydligaste del under en angiven period av sex
veckor under sagda månader.

Vid bestämmandet av de områden, till vilka lapparna skola äga rätt att
inflytta med renar, har mau, utan att ingå på de delvis synnerligen invecklade
tvistefrågor av rättslig och historisk art som härutinnan föreligga, ansett sig
kunna föreslå att inflyttningsrätten skall i det hela omfatta de trakter dit inflyttning
för närvarande äger rum. Dock förekomma vissa avvikelser. Sålunda har,

Kung1. Maj:ts proposition nr 201.

såsom redan antytts, ett område i Saltdals och Mo härader —i förslaget benämnt
Lönsdalens renbetesdistrikt — dit inflyttning åtminstone i senare tid ej förekommit
och där någon bosättning ej heller äger rum, ansetts böra upplåtas till
betning av renar från Arjeplogs socken. I sydligaste delen av fylket — det s. k.
Söndre Helgeland — har från renbetning undantagits ett område inom Hatfjelldals
härad, motsvarande större delen av nuvarande Hatfjel 1 dalens distrikt och
norra delen av Susendalens distrikt. Detta område, som är föremål för en alltjämt
fortskridande uppodling och där renbetningen ger anledning till ofta återkommande
konflikter och skadeersättningskrav, har ansetts icke kunna med fördel
bibehållas såsom renbetestrakt utan böra under konventionstiden avstås, vad angår
Hatfjelldalens distrikt dock först år 1926, och har man härvid å svensk sida
tänkt sig att den påbjudna avspärrningen skall underlättas igenom stängsels uppförande
å därför lämpliga platser inom svenskt område. A andra sidan skola
inom det för bosättning olämpliga men för renbetning väl ägnade s. k. Börgefjellsområdet
inom Söndre Helgeland lapparnas nu begagnade betestrakter enligt
förslaget utökas åt väster.

Även för Nordlands fylke innebär förslaget fastställande av ett högsta renantal
för varje särskilt distrikt. Dessa maximalsiffror hava beräknats på grundvalen
av särskilt anställda undersökningar och inhämtade upplysningar. I vissa
av distrikten — huvudsakligen dem som äro belägna i Mo härad — skall, likasom
för närvarande, betesrätten tillkomma allenast lappar som erhållit s. k. bygsel,
vid vars meddelande svensk och norsk myndighet enligt förslaget skola på
angivet sätt samverka.

Förutom de trakter, i vilka inflyttning i fylket må äga rum, skola enligt
förslaget vissa områden stå öppna för betning i så måtto att lappar, som låta
renar beta på svenska sidan gränsen, under juli och augusti må utan inflyttning
låta renarna under bevakning av erforderligt manskap överskrida gränsen och
uppehålla sig på norsk sida inom vissa i förslaget angivna gränser, som dock
omfatta endast öde trakter längs riksgränsen. Dylika områden hava utlagts vid
så gott som samtliga de gränssträckor där inflyttningsrätt ej äger rum, utom i
den del av Hattjelldals härad som, enligt vad nyss nämnts, skulle fritagas från
renbetning.

I Nord-Tröndeiags, Sör-Tröndelags och Hedmarks fylken skall, i överensstämmelse
med vad som i det hela varit fallet sedan avslutandet av 1905 års
konvention, någon inflyttning ej äga rum. Enligt förslaget skall ej heller någon
rätt att utan inflyttning överskrida riksgränsen tillkomma lapparna; dock föreslås
att lappar från Frostvikens norra lappby i Jämtlands län skola under juli
och augusti äga rätt till sådan gränsbetning inom ett angivet område i Sipmekdalen
i Grongs härad av Nord-Tröndelags fylke.

Utöver nu i största korthet antydda bestämmelser om betesområden, renantal,
betestid och renbetesdistrikt innehåller förslaget även i övrigt utförliga
föreskrifter angående de svenska lapparnas rättsliga ställning i avseende å renbetningen
i Norge. Vissa av dem må här omnämnas.

Rättigheten att låta renar beta i Norge skall tillkomma allenast nomadiserande
lapp, varmed förstås person av lappsk härkomst, som på stadigvarande sätt
personligen följer och bevakar sina renar och icke samtidigt brukar hemman eller
nybygge eller biträder vid bruket av sådan fastighet. Lapp från Västerbottens
län eller från Frostvikens norra lappby i Jämtlands län skall dock, även om han

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

vid sidan av renskötseln driver jorlbruk eller biträder därvid, äga betesrätt,
om han personligen följer och bevakar sina renar under deras uppehåll i Norge

Sträckningen av de flyttningsvägar lapparna sk »la. följa i de delar av
Troms fylke som falla utanför det östra området har blivit beskriven och antydningsvis
utlagd på kartor, varjämte i övrigt åtskilliga regler angående flyttning
inom såväl Troms som Nordlands fylken intagits i förslaget.

I fråga om lapparnas skyldighet att ersätta skada, som vållas av renar,
hava upptagits bestämmelser, som, bortsett från den redan omnämnda regeln i
fråga om östra området av Troms fylke, i huvudsak ansluta sig till de nu gällande,
dock med vissa jämkningar beträffande skada å betesmark.

I avseende å behandligen av frågor om ersättning för skada hava utarbetats
regler, som i åtskilligt avvika från de nu gällande. Bland avvikelserna må
omnämnas bestämmelser, som lämna de i Troms fyLke inflyttande lapparna ett
visst inflytande å tillsättandet av synemän för värdering av skada, ävensom vissa
föreskrifter om anställande av dubbel besiktning av skada inom Troms fylke,
åsyftande att bereda största möjliga garanti för uppskattningens tillförlitlighet.

Vidare förekomma föreskrifter om lapparnas skyldighet att åtfölja sina
renar, om renarnas bevakning, om renräkning, om rätt till jakt och fiske, om förbud
mot uppförande å norskt område av byggnader och gärden eller att hålla
andra djur än renar och hundar samt, i vissa undantagsfall, getter.

I fråga om lapparnas rätt till skogsfångst under vistelsen i Norge hava
utarbetats detaljerade föreskrifter, som åsyfta att å ena sidan bereda erforderligt
skydd mot missbruk av skogen, å andra sidan tillgodose lapparnas bohov av
bränsle och virke.

Slutligen må i detta sammanhang omnämnas att i förslaget vissa åtgärder
förutsättas skola äga rum till underlättande av lapparnas flyttningar samt till
förebyggande av renarnas skadegörelse, särskilt i Troms fylke. Sålunda skola, i
de flesta fall på svenska statens bekostnad, vissa flyttningsvägar förses med broar
eller ledningsgärden eller eljest förbättras. Svenska staten berättigas att låta
uppföra åtskilliga spärrningsgärden, åsyftande att hindra renarnas framträngande.
Inom de i Troms fylke, utanför det östra området belägna betestrakterna skall
svensk myndighet under vissa förutsättningar äga påkalla uppförande på svenska
statens bekostnad av stängsel kring slåtterland och säter vallar, som äro utsatta
för skada av renar.

Bland förslagets bestämmelser om norska lappars rätt till renbetning i Sverige
märkes först en som särskilt gäller de i Troms fylke hemmahörande lapparna.
Dessa skola enligt förslaget under tiden från och med oktober till och med april
äga låta renar beta å de svenska områden, där betesrätt tillkommer svenska lappar
från Karesuando socken eller från Sarivuoma eller Talma lappbyar i Jukkasjärvi
socken. Sammanlagda antalet av de norska renar som här avses må dock ej
överstiga 2,000.

Från Nordlands fylke skola norska lappar under nyss nämnda tid av året
äga inflytta i de delar av Norrbottens och Västerbottens län där andra svenska
lappar än de nyssnämnda äga betesrätt. Något maximiantal för renarna har man,
med hänsyn till betesmarkernas stora utsträckning och den relativt ringa omfattningen
av den norska renskötsel som härvid kommer i betraktande, ej funnit
nödigt att stadga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

Slutligen skola lappar från Nord-Tröndelags fylke äga under tiden från
och med den 1 maj till och med den 30 november låta renar — utan begränsning
till visst antal — beta å en angiven del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands
län, varemot norska lappar i övrigt icke skola äga rätt till renbetning inom nyssnämnda
län.

I avseende å de norska lapparnas rättigheter och skyldigheter i Sverige
har det ej ansetts nödigt att i förslaget upptaga lika utförliga bestämmelser som
beträffande de svenska lapparnas rättsförhållanden under vistelsen i Norge. Man
har härvidlag funnit det vara tillfyllest att i huvudsak hänvisa till de bestämmelser
som gälla eller komma att gälla för svenska lappar i avseende å deras
renbetning. Vissa detalj bestämmelser rörande de norska lapparna hava emellertid
influtit i förslaget, såsom om renräkning i vissa trakter, om anmälningar, som
förmäns och andra förmäns ställning, där tillsättning av sådana längre fram skulle
ifrågakomma, samt om rätt till jakt och fiske.

I en särskild avdelning av förslaget hava sammanförts åtskilliga bestämmelser,
som skola gälla såväl för svensk renbetning i Norge som för norsk renbetning
i Sverige.

Bland dessa märkas föreskrifter om bofastas hundar, om tjänstemäns skyldigheter
att övervaka konventionens iakttagande samt om den allmänna lagstiftningens
tillämplighet å lappar under deras vistelse i främmande rike.

Ett i denna avdelning behandlat ämne, som ej förut varit föremål för överenskommelse
mellan rikena, är spörsmålet om smittosamma sjukdomar bland renar.
Förslaget innehåller åtskilliga stadganden åsyftande att förebygga smittas spridande
från det ena riket till det andra, i vilket avseende föreslås att under vissa
omständigheter förbud mot renars införande skall kunna utfärdas eller föreskrift
meddelas om smittad renhjords isolering eller dess återförande till hemlandet.

Ett annat viktigt spörsmål, som i denna del av förslaget upptagits till behandling,
gäller förfarandet med renar från ettdera riket, som uppehålla sig i det
andra å tid eller ort då sådan renbetning ej enligt konventionen må äga rum.
Gällande lagstiftning innehåller ej några bestämmelser härom, och saknaden av
dylika har medfört väsentliga svårigheter och olägenheter. De föreslagna bestämmelserna
innebära i huvudsak: att underrättelse om renarnas uppträdande skall
genom myndighet i det rike där de uppehålla sig avlåtas till viss person, som i
det andra rike är satt att mottaga sådan underrättelse, eller i vissa fall till
förman i renbetesdistrikt, att renarna skola av ägaren avhämtas, likasom det är
tillåtet för enskilda eller myndighet i det främmande riket att utdriva dem, att
om de ännu äro kvar då fjorton dagar förflutit från underrättelsens avsändande,
de må av offentlig myndighet omhändertagas, om så erfordras genom
nedskjutning, samt, levande eller döda, försäljas för ägarens räkning, att för
renarnas uppehåll i det främmande riket skall erläggas en dagavgift för varje ren
av tjugu öre för första dagen och tio öre för en var av de följande, att dessutom
skall gäldas ersättning för de utgifter renarnas olovliga uppehåll i det främmande
riket medfört för myndigheter eller andra ävensom för skada, som av dem
vällas, samt att de belopp som sålunda gäldas skola av myndighet i renarnas
hemland förskotteras av allmänna medel och sedermera där återkrävas hos ägaren.
Från vissa av dessa bestämmelser göras emellertid undantag av större eller mindre
omfattning.

Förslaget innefattar vidare bestämmelser om bötesstraff för åsidosättande

Bihang till riksdagens protokoll 1011). 1 samt. 173 höft. (Nr 201.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

av förpliktelser, som enligt detsamma skulle åligga lappar eller andra, samt om
atal och verkställighet av straff.

Till sist innehåller förslaget en erinran att däri innefattade bestämmelser
om lapparnas rättigheter och förpliktelser icke må å någondera sidan åberopas
till stod för yrkande i fråga om den rättsliga ställning som bör tillkomma lapparna,
när konventionen upphör att gälla. De delegerade hava sökt att, med undvikande
av ett onödigt tillspetsande av vissa omtvistade och ömtåliga rättsfrågor, enas om
ett sådant ordnande av den i kodicillen och 1905 års konvention erkända betesrätten
som ur praktisk synpunkt kunde anses å ömse sidor antagligt; men de
hava under sådana förhållanden ansett det icke vara ur vägen att betona hurusom
dylika rättsfrågor icke på något sätt genom konventionen prejudicieras.

Föredraganden hänvisade i övrigt till den sammandragskarta över
ifrågavarande trakter, vilken såsom bilaga funnes fogad till detta protokoll,
samt meddelade vidare, att över delegerades förslag till konvention
infordrade utlåtanden avgivits av Kungl. Maj ds befallningshavande i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, vilka utlåtanden vore av
huvudsakligen följande innehåll:

Kungl, Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län hyste den förhoppningen
att de i konventionen intagna bestämmelserna skulle visa sig ägnade att
undanröja eller åtminstone till mindre proportioner reducera en del hittills förekommande
uppenbara olägenheter, om ock många tvistefrön alltjämt skulle och
enligt sakens natur måste kvarstå. Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrade,
att enligt konventionen de områden i Norge som skulle fa användas av lapparna
från de fyra nordligaste lappbyarna inskränkts, varjämte antalet av de
renar som skulle fä medtagas till samma trakter begränsats, men antecknade å andra
sidan såsom en vinst att lapparna medgivits inflytta tidigare på året, än enligt
1905 års konvention skulle ifrågakomma, samt att inom ett östligt område
i Troms fylke medgivits så gott som fullständig frihet från skyldighet att ersätta
av renarna vållad skada. Det nedbringande av renstammen i nämnda lappbyar,
som konventionen förutsatte, hade ansetts kunna åstadkommas genom en överflyttning
av lappar och renar till sydligare delar av länets lappmark. Kungl.
Maj:ts befallningshavande ansåge en dylik dislokation genomförbar och hade fördenskull
ingen erinran att framställa mot den ifrågasatta anordningen i dess helhet.
Genom den fördelning av lapparna på de särskilda renbetesdistrikten i Norge,
som konventionen upptoge, skulle, enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes förmenande,
en ganska dryg arbetsbörda komma att påläggas länstyrelsen och dess
tjänstemän. Någon omöjlighet att genomföra och övervaka fördelningen funnes
m)ck icke, om än någon okad arbetskraft möjligen kom me att visa sig erforderlig.
Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrade vidare om de nya regler som, i syfte
att åstadkomma riktigare bedömande av de skador som svenska renar vållade i
Norge, införts i konventionen och vilka Kungl. Mapts befallningshavande ansåge vara
en av densammas största förtjänster. Kungl. Maj:ts befallningshavande uttalade
slutligen, att konventionens bestämmelser i många stycken torde tillkommit genom
ömsesidiga eftergifter i anspråken och att det undandroge sig ett exakt bedömande,
huruvida olägenheter och fördelar helt uppvägde varandra. Det intryck Kungl.
-M.aj:ts befallningshavande fått av konventionen vore dock, att den för Norrbot -

Knuffl. Maj:ts proposition nr 201.

tens läns vidkommande kunde godtagas och i varje händelse såsom helhet sedd
torde innefatta det mesta som under för handen varande förhållanden kunde uppnås;
och tvekade Kungl. Majrts befallningshavande icke att tillstyrka konventionens
ratificerande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län ansåge, att konventionen
på ett övervägande lyckligt sätt löst en fråga av synnerligen invecklad och
ömtålig natur. Uppenbart vore att konventionens bestämmelser skulle komma att
ställa stora fordringar på lapparna samt framtvinga ett oavlåtligt aktgivande på
renarna och kräva synnerlig omtanke; och torde det vara att vänta att lapparna
till en början skulle få svårt att sätta sig in i alla de olika föreskrifterna, och
att särskilt vissa av dessa skulle synas lapparna i hög grad betungande. Ur
allmän synpunkt måste dock dessa föreskrifter komma att bliva till största
gagn, då genom dem åvägabraktes ordning och reda under flyttningarna och uppehållen
i Norge. Man torde därför även kunna hoppas, att lapparna själva med
tiden skulle inse, att dessa bestämmelser ytterst gagnade dem själva. Vad anginge
frågan om lapparnas skyldighet att ersätta skada, som-vållats av renar,
syntes de i konventionen meddelade bestämmelser rörande sättet och ordningen för
fastställande av ersättningsbeloppen väl ägnade att tillgodose lapparnas berättigade
anspråk på att ej oskäligt betungas. Konventionen innehölle emellertid även
bestämmelser, som vidkommande till länet hörande lappar kunde medföra vissa
olägenheter. I detta hänseende erinrade Kungl. Majrts befallningshavande om den
betydliga inskränkning som skett av tiden för uppehållet i Norge samt, framför
allt om upphävandet av den av lappar, tillhörande Vapstens lappby, sedan gammalt
begagnade rätten till bete inom viss del av Hatfjelldals härad. Kör närvarande^
vore antalet renar inom nämnda by jämförelsevis lågt, och utgjordes
de områden, som vore lappbyn anvisade, av för renskötseln synnerligen lämpliga
vidst! äkta fjälltrakter, varför det kunde synas av mindre betydelse, att lappbyn
för framtiden komrne att avstängas från tillträde till de inom Norge belägna delarna
av dessa fjälltrakter. . Det torde emellertid vara naturligt att denna bestämmelse
komme att vålla misstämning inom lappbyn. Även om, såsom meningen
voie, utefter gränsen mellan rikena a dessa trakter uppfördes erforderliga spärrningsgärden,
torde icke kunna undvikas, att lapparna nödgades tidtals vidtaga
särskilda bevakningsåtgärder för att förhindra renarna att samla sig tätt intill
stängslet eller att söka tränga sig igenom å ställen, där stängslet kunde hava
skadats. Ehuruväl med nuvarande renantal inom lappbyn behovet av tillträde till
trakterna närmast gränsen å norska sidan ej vore oavvisligt, samt olägenheterna
av en över kalfjället gående gräns för renarnas betesområden ej vore alltför kännbara,
vore det dock ej uteslutet att förhållandena i dessa hänseenden i framtiden
kuode undergå avsevärda förändringar. Kungl. Maj:ts befallningshavande kunde
därför icke undgå att erinra om att dessa bestämmelser framdeles kunde bliva nog
så tryckande. Då det emellertid läge i öppen dag, att vid ingåendet av eu sådan
överenskommelse som den förevarande icke alla fördelar kunde förbehållas ena
parten, utan att det måste ske ett visst utbyte parterna emellan, så att genom
eftergifter a vissa ställen bestämda förmåner kunde vinnas å andra, bleve det en
given följd att överenskommelsen även måste innehålla bestämmelser, som medförde
vissa olägenheter. Den nu avslutade konventionen torde emellertid, ansåge Kungl.
Majrts befallningshavande, bereda de svenska lapparna förmåner till sådan omfattning.
att de kunde anses uppväga de olägenheter den i vissa hänseenden medförde.

12 Kungl Maj:ts proposition nr 201.

Kungl. Maj:ts befallningshavande tillstyrkte därför för sin del, att densamma
slutgiltigt antoges.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län erinrade till att börja med
om det yttrande som den 19 augusti 1905 av Kungl. Maj:ts befallningsliavande
avgivits i anledning av då föreliggande uppslag till intet nationell uppgörelse i
renbetesfrågan. Av anförda grunder både Kungl. Maj:ts befallningshavande då
ansett att riksgränsen borde fastställas såsom gräns för de svenska och norska

lapparnas renbetesrätt, med undantag allenast för den lapparna från Kalls

lappby tillkommande sed veneration till renbete i Norge. I detta yttrande, framhåller
nu Kungl. Maj:ts befallningshavande, syntes dock egentligen endast
hava avsetts rätten för svenska lappar att med sina renar företaga ordentliga
flyttningar in på norskt område. Man syntes däremot icke hava närmare
tänkt på rätten att vid renbete utmed riksgränsen låta renarna, utan avseende
på om de tillhörde det ena eller andra landds lappar, beta på ömse sidor

om denna gräns. Sistberörda rätt både emellertid lämnats oberörd genom den

överenskommelse - som är 1905 träffades med Norge. I viss mån vore förhållandena
vad beträffade renbete inom länet andra nu än år 1905. .Renantalet hade
ökats till det dubbla eller kanske mera. Detta gjorde naturligen en väsentlig
skillnad i fråga om behovet att utnyttja alla betesmöjligheter. Därtill komme,
att lapparnas renvård under den gangna tiden i allmänhet blivit mindre omsorgsfull.
Dessa förhållanden måste föranleda, alt Kungl. Maj:ts befallningshavande
nu hade eu något annan och med de närvarande förhållandena mera överensstämmande
syn på denna sak, än som i viss mån kom till synes i Kungl. Maj:ts
befällningshavandes ovannämnda yttrande av år 1905. Enligt nu gällande, i
kungl. förordningen den 6 juni 1883 intagna bestämmelser ägde lapparna rätt
att i de traktör, där de efter gammal sedvana plägat under vilken årstid som
hälst beta sina renar å fjällen ä ömse sidor om riksgränsen, utöva sådant bete i
samma utsträckning som ditintills. Ehuru ständiga tvister yppat sig med Norge
rörande omfattningen av de jämtländska lapparnas sed vane: ätt, vilken även
upprepade gånger blivit bestridd från norsk sida, så hade den dock taktiskt utövats,
lat vara endast för kortare tider av året. Denna sätt hade tillika medfört
möjlighet att till fullo utnyttja betet på den svenska sidan av gränsen, utan att
några andra krav på ersättning för renarnas övergång till norskt område kunnat
ifragasättas än gottgorelse för skada, som dessa där kunnat förorsaka pa bofastas
egendom. Enligt förevarande konvention skulle denna betesrätt pa ömse sidor av riksgränsen
prakti-kt taget så gott som helt och hållet upphöra för såväl de svenska som
norska lapparna. Jämtlamlslapparna skulle endast på ett jämförelsevis mycket
litet område äga rätt att låta renar under juli och augusti överskrida riksgränsen
och uppehålla sig i Norge. De norska lapparna hade tillförsäkrats inflyttningsrätt
å en del av Blåsjö renbetesfjäll. Vad särskilt anginge upplåtelsen av nämnda
område, så hade detsamma redan tidigare, med hänsyn till förhållandena gent
emot angränsande trakter i Norge, evakuerats från renbete av svt nska lappar,
vadan upplåtelsen därav icke förorsakade någon olägenhet för renbetet på den
svenska sidan. Det vore uppenbart, att ett absolut fastställande av riksgränsen
såsom en linje, vilken ej finge överskridas, måste för renskötseln i de närmast
gränsen belägna delarna av renbetesfjällen bliva av mycket stor betydelse. Om
icke särskilda åtgärder vidtoges, torde allt renbete där omöjliggöras. I viss män
kunde svårigheterna minskas och ökas, beroende på om bestämmelserna gåves

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

en rigorös och formell tillämpning eller om billighetssynpunkter även finge gorå
sig gällande. 1 sådant hänseende vore det en förmån att vissa bestämmanden
undandragits de lägre ortsmyndigheterna och lagts i landshövdingens, respektive
fylkesmannens hand. Utan tvivel komme genomförandet av konventionen att
kräva en vida omsorgsfullare renbevakning än den som för närvarande i allmänhet
utövades. Det torde emellertid bliva ogörligt att allenast lita till lapparnas egna
åtgöranden. På åtskilliga för reninvasion mera utsatta delar av gränsen torde
det, såsom de svenska renbetesdelegerade jämväl syntes förutsätta, bliva nödigt
att underhjälpa lapparnas besvär med att hålla sina renar inom gränsen
genom uppsättande av renstängsel, vilkas uppförande och underhåll emellertid
torde bliva ganska kostsamma. Vidare erinrade Kungl. Maj:ts befallningshavande
att genom den avstängning av gränsen som konventionen kornme att
föranleda ökades ännu mera behovet att genom inköp förvärva mark till utvidgning
av renbetesfjallen på de trakter, där dessa vore otillräckliga eller
så avgränsade i förhållande till i enskildas ägo befintliga egendomar, att betet
icke kunde rätt utnyttjas. Några uttalanden rörande detaljerna i konventionen
hade Kungl. Maj:ts befallningshavande icke ansett lämpligt att göra. Uppenbart
vore nämligen att konventionen måste utan några ändringar antagas eller^ förkastas.
Kungl. Maj:ts befallningshavande vore av den meningen att de svårigheter
som skulle komma att uppstå av ett genomförande av konventionen skulle
förminskas, om renarnas bevakning och skötsel kunde verksamt förbättras. Det
vore i detta hänseende av synnerlig vikt att den inre renbetesfrågan ordnades
på ett sådant sätt, att en förbättrad renvård därigenom kunde framkallas och
främjas. För Kungl. Maj:ts befallningshavande stode det klart att betydelsen
av den föreliggande internationella överenskommelsen icke så mycket läge däruti,
huru renbetesförhållandena till Norge ordnades såvitt rörde Jämtlands län, utan att
den måste ses i sin helhet, och att därvid den ojämförligt största vikten läge på
ordnandet av renbetesförhållandena till Norge för Norrbottens och Västerbottens
län. Då det emellertid även för Jämtlands län vore av vikt att dessa renbetes''
förhållanden icke längre förbleve i sitt närvarande ovissa och till ständiga tvister
föranledande tillstånd samt några för jämtlandslapparna gynnsammare bestämmelser
icke torde varit möjliga att uppnå, ville Kungl. Maj:ts befallningshavande,
i förhoppning att preciserade föreskrifter skulle leda till förbättring i sådant
hänseende, för sin del tillstyrka konventionens godkännande.

Föredraganden erinrade slutligen, att för konventionens genomförande
här i riket tarvades åtskilliga stadganden av allmän lags natur
samt att inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag upptagande
de bestämmelser som för sådant ändamål ansetts erforderliga,
vilket förslag torde komma att på föredragning av chefen för nämnda
departement föreläggas riksdagen för antagande.

Under åberopande av renbetesdelegerades ovan intagna redogörelse
och med uttalande att den mellan Sverige och Norge avslutade konventionen
syntes innefatta eu för riket antaglig lösning av en viktig och
ömtålig fråga, hemställde därefter föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte,

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

med överlämnande av konventionen jämte tillhörande kartor, genom
proposition äska riksdagens godkännande av densamma.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

O. Ramel.

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

101403

Te gnforklaring:

■f+++©+ +++ Riltsgroense med Gränser ds
Amtsgroense, lens gr oense

................Herredsgr oense

■ —i- Jern bane med Station

cMMonac Jerribanc under Arbeide
,==*= Offentlig Kjörevei
Ro dt i -t—Privat — » —

''- Hide- og FJellvei (LFinmarken ogsaa Vmteroei)

Blaat -*—— El» med Foss

® KJÖPSTAD

• LADESTED

a Fiskevcer, Strandsted, TietbebyggeLse
m Hovedkirlcer
+ Andre Kirkt-r

o Al anden Debyggelse
P EkserserpJads
? Grube, Skjcerp
X Fyr

a Trigonometrisk Punkt

• Stedsbetegnelse for Höidetal som
ikke refererer sig til andre. Tegn

_ Strek under* Kirkenavn (Gaardsnavn) angir åt

Kavitet ogsaa betegner vedkommcnde HerredsNaon
Tal paa Land og Indsjöer angir Höiden o.H.iMeter
Havet —Dy b den u.H.i ——

Tal i Parentes ved Foss er angir Faldhöiden

Ordforkortelser ni-A-''

Idb —	Fabrik	- cA - Coklta, ^FjelUopj
-gd	Gaard	- & = iTjåÅko (FjeTltop i Sverige og Finland)
Gr -	Grube	- (^ - Solösa (prat Jyelltop)
K	Kap el	0V = öcLuvve (avrundet Fjelltop)
R	Riks gr <ens er ö s	-tjV = DaAte j « — h— « —••— Vane (Fjell)
- KL *	Holme	- Jacovrej i Sverige og Finland 3avore, 3årm (Vand)
Sort	Sana to r vunt	- 3öVka.j - — » ---JoVW,3oVv (ETv)
Sr	Sceter	Om den bestemte Artikkel er tilföiet Ste ds nav ne t,
Vk	Verk	fovanlediger dette ingen Förändring i Forkor telsen.
T. h., Turisttid	Turisthytte	Av Hensyn til Pladsen er Artikkelen tildels slöifet.
h -	3Sett
	Y^ovd.
sj	Sjo
sa.	Swxvd
*} -	(££jeVYC)
- T>''V	Noätv (Vorvxd)

KART

NOR

MED TILST0TENDE DELE AV

FINL

Värdi)

Vadsö

4 BLADE I MAALESTOK 1:600000

AV MAJOR K. GLEDITSCH

TEGNET AV IVAR REFSDAL

DET SYDVESTLIGE BLAD

FORLAGT AV H. ASCHEHOUG & CO. (W. NYGAARD)
KRISTIANIA

Ulöibraken

y f>k&nncL

typordkiitykiku

tystj

?? /^nöy:

” rdgar
wr /«f fcdtV}-

*ww.«-v ärv „ v &

- K5Hwv’*”''*s« ■ j Fund lh£h,y
V So,tf

kf''Ät ->-a9m»a ''V-V, *

«mÄra

lEpPSSÉ

tkholmsn

\ ''Varu/en o*
.692

"Raaddmato’

''Kaker^ccvtre T 102 2 Y

^CtfcTVO

sKefe**^ ihuffÄE

•duaxF''

*«* \Robx)1
650

Safeo^äkälcC*

tibofifei.J^tvn/rtp

■alSjr

°R*kltuÄ
rpaa^o^otxa^i
Z ty™ÖYA

,. öfT-nndy Kfoi

1596 , /

JCai/na/o*-... 1553/
WJA/IM/Ö*-

R-255L

jh\

■1600

hxoVxis^tyxQtf)

ViddfgdiyJcu^Lcl

^.1959 r/

JftaAmxal^ofeJto

TBaafasT»^k-okA 1^36*

9p|^OTT^

.2076

>ka0.bj<>&&ö

G.awivVvfe^1

18te*/»u?fc

(S^ÖTXJV^

jKax)ux&-

M6 o^eggen

^a^tre

°f>«gn*ajukr>i#.

folio UO 772X1

;av

|V\M>Vusjv

j‘33‘2

Gynnel

Äaxvfteb^åårfeo
Ao^o/. *286 -''•

,Lygen.

.^Bogou

kakkaY^

oSkogsiue 1051

"®’®r®®iv6*v

fbtysiahd.

rörmn er näset

1477 N

■Swfe%''
RBf®???* f

1193 ''^n

ittLs;%2£i&''

trdvuoj

2093

* »X]cLöflXLÖ^å^A47

■tyaskashytten.

fertil 3 -Ap. - ■. .

?öV-yAyi^ ^rriaafc^

SW w I- 44

71. H0pon ; jS&V

'' ''''■“.ts«''*»« i,

TÖJ.&elnyteJL Mars)

’ mT”1 X^T^oEte

tf wRfctfA if(i

Krokvil

HJaalbi

»Xoa/itvolo

oNotri,

loa®’''

/!//JV/ o

Iiemesfj.^

Pvrttvouojiio

ff>r&i>j%

JuKR&S -

[ebneTtaise -stuen''

.Nordfotd

.Ä92i pi to!

v^a.-wv«

YiYJiosSQ^ccvtn

468 T*—

? CLxttOJ&5 0''TtA''

°aföas torp,

°Btaones

JJieriaiana-re^''

SafccLfc^A.^u>

A. Xaafyeu -

t°r>

lau-re

SaJooroödi

+ o h&bxämabeAA,

%w,

■Heldal o V

Tj-äpitplklu)

■VottniJc 0

Bbaukvik

ty-xnä.

gtgreiä^!

[Kalixfors

‘t63~~$i[t

-Kcuilaeslusp (

Mobdc.

K0I.\jA

■CyHellöy^

Y y . ^
7/ Gj^reHmu

''stnMxusoy.

rr>°o.svbokk<

1512''

“ u"ir *;&

Ticrisi

tvjajt

■9» fin,> W '' ,0v»,“

ÄirCl^Ä

ti Jordbi» 2* 0 H

‘StadKÄ

,,)cvu.ri

iKoDi

Harlsdy

Isöyvter

Isöijf,

Osocer gzrh

V^Bätnym ^1,

Gaddei

''Jordfaj

/^SaWXe7Z<?>s0 ,5^

■-iö

j,oät)jav

ori a l

»''Kai,

•Kiama«^äM«:

KniW

Jtix^CLÖ

*v1’''L^i''<rpfiA.a,

a™ö

o<n/nu oketol» ''

/ lfo*7« 0 ^ oEégtnSpi ■

, Sotber Vuin«0^ tt*.«rt4....",

fpéhesV

Fjällåsen

“t 345 V

, Yi.Wvi \7^^Vvi\\;V: .v

''HfhHtng iy^-^gmrd,,, ‘
o^gåsélfoK
AnawaAj,

lojccvtre

Voskeri <

!F 4»'' , t

ar/c \

: . 2000

1 aa^.fcfel>jXfelu>

5 Sallat j

jS aAusterklöft: < i ''

ivJ>Jupbiko

si™

iksodbcckk. ■■ ‘--.d

jtaT»11

SvrVasl-v

.„ yfQÄ. ''■ >

''ieÄsVåt)”/ %

yyer^Otk

^-Sacj**rtdkkf°.

Fcuuhi,

SÖinnTv^

Solz)

an;..

StoXo sV\x6Wta -

vudden

jRirrst hytte -

^.^WWfed650

erui:

JÄ52

Hs? ”S&teA

;,) p \.drx>^a

^taaMuLri^:- • •

te äSS

CKXef -te

TT E

3i«

Risbäkk

S^cmrrv^oTy

SXfiT».1»

^»FWi«Ä$o

S/''a.unja.ap<

Z 47-'' «

-C.xotto

M B»»* °^N

.]li4 ^5 {Olderftifi o

j. Visper;

•Doeriet

^ouL^e

<uobaYkår^e

vristhytte

xzcItuzh

2025

Linaälv''

V Furu lund

^l^pafc^SAi^

RognanL

y Hästbår

972'' <L

■dubber

balett

•e^avcvc

^ ^pytvih

lKobb,‘)

Malxn-y-»

Irckke

''‘^se^vi^n i+tijHP

-onds

Jtktsek.
(T. ''hytte)

^obruHitnet

JaJtonape

-Årstid -

SÅ.eA^cx

■ KalbLs luoTcta.

ielAootn

:r^sfe/*e/i

''Urfhytte

°Breu>$;

Kuo6akabbo

öXm4kå.i

> FitWorde,

/ Fjällnä-s
tuox9/ieb c/

^törjorder) V V/

lnv;-Tr«i’7

.''•••* J25zrt;

;iL®nW V*. .; foj^ertfoT

c. 306 ''. :101 C. t/brdJ;

aut^nittj-- $ öalenZdmkah?.
1237**.’ tf Stuss

.ko 1415

■S^etsäk-W

Ab&or/^trc

ravUcm.)

''isthytte

ÉXt/me Vi

Yaxrrv»

Heiruni

''Sörabru

filning

arraä

B<*t>a,tn«t

,/\ __ 591

Lvx&Äu^N
TVfe / lodja i''Jri

itorffi

|Ue\-t^as4aa(j.o)

87{l'',Se/tJ&

£<*l&ct^" \

fsyrr’äls

r8tcuL>»

^PÄlCu-j

MaZejyctrk*

~5crr\xvs\dXVe\^
V xC^0)

^ola, -1514 $

*°erj)j

''aftstah

''tveka.

canot*

UoaijT1

JVautiji

retur

)Hduysoik yalSc

latun

Lauda tf.

''MmåÄ-WS^ oaxrl

v&fcV-.

rcerangen

^kedÅholCi) I

JVja,rka.Oi

OHHeri''\ °^aixdsf) bHnyen

aWr s^>r oaa^A, (2*1^

!Twristhytte\

J^oavtccvcre

'' .1302

»Wj^en.

><yznio''én

^jcUaaij!''

*X!u^A.e^r>
->^J> * 1466

u r a.u t''e

lWdru^a\

dRisöya

[Y\to\r

QjVor<f-jVe

?«

^netinS

OuJ&rUft

Iperstad

■;i (.1Z33

;-''^p C

''aur

Sotax**''

''orstenfjdJi.,

^•tm -

''genisih

JöTTLEli

tyéästtZ

MelK

OLaaCO

Kloxrfoss*

östrand

''686

•ijccwr

Ltdos^

östater,.

SpjxrtVsw11

lauTe

H/eroaTvctt,

l235 ''Htornidal

°v<x^''4i Vvx .

Östajisfi

ÄkkoLs^l

[jalaJcm

|jw^avfC5,

^ew^S) v

J Luxvre^oagre''

■fidceZii.

.-■’ froltoaie n

\ 484 T»/TlÅal*T>Tv .
*"*''*-558: • *"

Sjtr-iitnron VS-Ai*-.J

-Vt) a;

iCUOOYL

jtord-Sqiot

Rederi

Mortåg eV

«S*Ö7^

lfebnehwktxx

''dragon

mo u,ka

''I,a:Tvv<it5vt]7
j/ Qiltfien “St^

Fjellstuq

XSytoUtK

faun

>» f*

(>u( ds t

GifatJu
''lies .

.Labb as

oVillen

uTOiokk

• ^yfaJckui/c,

^A^otideri

■BjörkI

(Iden.

''?%***>

^-asoöthx),

''utter i

^•shtfkmerL Sx^/^f^estf

CWfaa/j* .... '' •

''''dosa Z/Ju

y^Österdal

rlleriJri

03cv.VA.Te

7^'' etei.-..::.

A>o.V-se;

vamjefro

Sund )r,

Fallna.

/U Ap d/öö/tg

andef

Sudd

Nånsin

-rnat*

ä:

''Oiulries

OOJlcLs

7oayp tfneft*u>.

\jtJ7J?ieid

''DCLipxr

ix^a-AArre

^rfjprdeJ

ippOTlld

Jtyfå/Ta?

1 Halfss tre

fa&ESl

Wlelkfiellet

^IcLttaxi.

A3rc

^Jr**%étK "o
Nelhriysj(trÄ^1 ^

eVA* "■»kevnibi

ÖODasj

täcke)

‘o</?<‘u /.y,

f <2^

9™*^* j> \ Jto

<''><;an(\o1v 331

Juokkel.

''»0

81 MaolDahv

’glC«-rf

itsnattnet

ALiki,tvLf524 ,,

- .•T&?aa/nOe

^o.vnasc.l,.,

l-Vnvoj

>ftCA/»OAe

3JUj«Mx

^Vrsos

nias

.385. ,-:

h-> x

vmm/vvj

''p^kaX^Ai

''eretaen

{e7}nuit

• Sbtto^e \_

. 5 (OlT-iiXö T7 OA.tfl

’ 520

0 "UmanN?

Jeirtoitn

Iffhalseb J
.... VÖe

»scxVvcuA^e

^tfP^gen B''

*15

Jplandn

SiS,,ie„

renen Öt

j oAvV

ökitötiSt

£&d--tÄ,xd''

oanad,}■&7 \

ocur

S a£tiA 1

JjvwnaU

3133 *

linnés

faur

Onden

<axroe,

BleTkiji

^ejnnieldat*

^•^VQLS^Ö-n.

Vihdalen?

JTeväxvÅ

Kx\>bra.u.TjoV^

»jaure

960

>Svcavnxis

trjefl

(lusta

Äkoassfoe

JHttvousVt.

lautstri

Caere

''lajlyBC

nTtoW^ot:

SMndsZfen

f ~~W^N

h>iken /V ''■ .

fsJfytfå

J*ÖS v. ir

sgy’^L

iWaJTzäy

^3^

lA c\^ c\\VT

1 vvwLstrräsk

Bjodiiicjsträijtfk,

^dneZ°

t»ien NyklebostP^

Hkjelvdt '' \..?d:i

.......■••*303

: fr^y °

■suotssyö''^

auTi

Skol^H

(gge/aur

’WtUnc

13651

typen

''Jlinrthekvaxe.

Ifdtnet

!Äber

lH<esk&iJi6ih

1*3 us s é\^ <&• s eu

Hoajfb

^ossyÖTv.

^oosberg

Pssdakn

►äk^ccuve.

0S^V

''tynas

TÖ SVATN
n^einffneeet
; 514 ‘

PJorkfor

^69 1000^

ty by lider,

e<i.ln

^avexe

V''3d*le,

>ocuve

.ojcuwc

jÖe9fet7?A?

/ Kask e r

PV
652 Wj

^31 taka/o <x*cä

^Tcrvdevft

JrsKrok/brs
~Jr \

V ''•"SS;

Tama K+ "V|

^cuiriasJtyöY?..

S^eVU)''

uddesvare''

^nnaoiK.

Slätt, zt

"Snes

tHkwit^orsen.

\ Strit,n

HiäholrK

SbaA^ebi

iLejaicrc

ofn eget

Vännäs

aae

<ak ka.

°Hestvikeli

ésF^a,

Tveä. Jotdi

''Jauknes0

T ^0^aALvrt

Öty*tford

■tysta:

-a-jauTe.

''caoi

-är tv ai* tv

reto..f

»3a.-U.Te

lejaure

itorfors Ati''äsk

,akseh>

''iponiotvre

963 Si
414/; ^°kVv3y

kaaeme -

Skans)

oBahtxiiv,

45o" \36Ä<k#

''OTnmJrt

\a/tsnia,

kf \

oJioki

KVstn^

/B49>;

''utaJiotm

KctLloil \ l

''dijorden

Ity.dSv£Ktyd*fbt

^oBjorknäi

'' Sdo rb o ds lind.

‘irydate

^<*Tosi

"gejeutre

JfmarJcef,

O/Unet

, Ytteroik

t o1-‘^l> T — y v...

>eryet

itioniJc

St°rnioel

•nnberqetf

^ungträd)

^rtebrnjoerv*

^07''sn.äs

-S^äskafo

. . . •; 597 A-fc3rJ

•71072 L. V

v-Tjesjawre

^uotner

Visttr.

■ ö- aXodal

efe^rtfen ^V„ ^„.J A>;

''rundsel

''orknäs

r* 421
owaure

»3 u;L(i :

l- Bi-ri-inos
T)ata j&fukooAAkd

öv-Ä ;•;■•''

(äure

etoattTxe\

* “ifi

^OÅÅS30CVXT

r7t«,v

?w»A» y3^ • Å.

Ja0^kaAj

'' .1275
Loa^tnel

Arvidsjaur''

jtv*äsViet

..J£o?sl

ty* *>;■*''Hops}

tyMifhe,

"sv&p

ty ar-do,

Stol*''

[véi3m

Hoityiark

''Mcne*

Afccnsträs)

''^^äbrun’^''

0 Hona, t

ieoatnet

tsJäeum\jQ[''

t/oen ty _

0\stTäs\

‘a-rÖLS^ö-n

Tapstsj Bn Ö,D

»orrbery

Wtytyfo»

-s^o rv 3

1-tACAJ

L^1-''''

WAnnosj-^

.KeVtSs.n t

LJ§-™ ♦

»Tnanc"!'' ♦

rVÖcSVv
2.TS _

fmgner

^aaso^

''•vbotnetf -

får tt''

''eskifte

''iertsun

tyty&dqjoricis Sluss

fors \

^cutaJidejv

lrra?än

,<vnftSkä.TT>0

6^)4.ylvY^,

''Hjösrdh

Gr an (

■asket

i^UJjLp Gaasr»»''

°* afvisa

-revsket.

DKkAccrt

''ansjorv

^y>au>®*3

‘ör\> öVCke-''

Bastai

T EHR B

tvetr

''7.ÅV

ftyastuséZed

msyörv.
483 *>-

»fcoTfctåiL5«
\ 4«-

iasstUen

Gotojax

~£w- nP‘uiffi
m S6t“97iv\i
, 1337

^''••{Peerkk. Solstad +Vt

W* a; \ ; I

k r 1 u

■M\rt^sét\/tf0S

\Hedb,

k fers u nd

esf"* A*,

■fen*. »*rÅV5 *• to

!69 "IläJtoAÅ How,,
GTHteTuldrf„ss

l''7a.V\Lv tiskt

boyort

''taydfräsTc

''torjälftan

■ans, i

fMark %

£J?/C4 Kpatyiu
äc-a. 0 01

Källbi

''ndtr\

GfUoik

HaZnijtytneeety^

stpreKjukke

^9”u -vondet

rm»<ij

oJtniksei

tyÖKisund

Barka

''.isberri

''lund

224 jfo»

-^eia

[träsk

:näiffen

B.aktstf,

öJfiidrz,

S^Stv,

laoatn

in&en deist

ltyysto

lQ-3^°crvs

jZl339^kUk^1

Sandsele

Ullxsjaxcr''

^T^dalen ^
5alw^ bi;

Grasarvsjön

.LF.1VK’S-"''’>''rw/

*0/»

orifis

fallen

r^§*M«a»v

l.rheden

Hfutb,

K< -.wr *

t/Dp£rÖÄ>

Kåstra/i

länet

KcLske\
^Gtvotsyuv
411 ''

i^x>c^.rvet

\J0fl4.

fda/zöPj

i.aistr*åGViet,\

''tpärn*

«A«J

S(nedförS4

färJNtrt

''l?b>i /

oÄe/TKrölyA

tyll*tåg

.GvVuil;

[räskholm

Järn

tykanjtfLk

%t^V21

träsk

''ffioen

-ddBLTtu^rshe.ry

tyvneVoatr»;

“a.Tnsio1''

» St<ino^

itmomakk

Kristiania .Meridian er 10° 43‘ 30“ ost Greenwich

KART 0VER N0RD-N0RGE
SYDVESTLIGE BLAD

/00 Kilometer

^OSKENSSÖYA

-3 A ^

“O” ■ i A», i -«sC \\\

176.

■r,,uuidsdd^ c>

''^eA/rna^^aUbiMS . Q^sthaslen

Tto.iij.Xjgi Xezaei ivj^“vn">

. - Reine K

''ni"..^.TV"73A

■iis^

••6»a7-»e/^

\ 1Butwlmene

i^Mosken

■*■-. ■“
L TfNj) ÖyXyty ty°**c‘

BNGELÖYK °«^

V-TOo.” M

TR0MS0 STIFT

,ntn„& tS„, Y

°Siraju,^SnestyBetfä*i''YXy\ÖJhuseh, }.

Ftodöyjyr T * ''*•. Sirines,

* ° -*&****-'' ojfcJSw

A''°e//Z/e,Vi»rÖy
I«roy .

»So>.(

Station

v Tr5 »uTL, ‘faS W-Ä

'' • ^ T V aa’-; i -to

ipWj-TTHir--». I ''-•sot ''"'' '' '' ^OSaUkr.f tfc... :.7ff...L^. Ä.fLji.T.r

’< . ^a-OXCLIlger x ~*

JfysÖy-tyJ^z .''-Heines ''XSn&faé^''''''

Bkäaj^ i. <tyrenni
.ÖXa*

L . dJ o„.

<%<

%VSk,rfJelM

" Vvv,y/(.<v;

''KlaJek.ro

^^•••. #-^48

T Vedoya.

orrtoce,'' pyj ''B

NORRBOTTEN LAN

■ty

1694

ctän^eb^åÄJlo

U TAR B EI D ET AV MAJOR K. GLEDiTSCH
TEGNET AV IVAR REFSDAL
FORLAGT AV H. ASCHEHOUG & C0. (W. NYGAARD1) 1917

. 4-A1578 ---

Tornetrdsk*s. FL-Nv V. . SiaqaAAvanna,

\\ ™ r

TarTa\kosVd/ , .... \

NV ■ Ylcao^oT-ov \ \

.*150- *-:5fi»ÅtÄw.««to s - 11 Ssdelsl ^ wifl^pst iM*»»

,.. VGvo.7 l<aut„g0</e xy\ -tf* — £ vu^tyZZSty.J''- ^ . / Pä_^

ytoyByrJ färocer . ^ «*t*acyO ^p-otA 9o^fn 0,^£

( Hyr X

leriholman

o Gtocer Jern,

Sriksvqe

•KJefijVåer•-...

ttftytybänoy *2.25

‘fvcer 200 S23 Knåpig ''. . ••Soo °fpUan /fåj§tuZ*rt,rJZJ,rtyrr iR^k.ty,- •* ’’•.

.......«~*XY; Tr-V:;!,.....-n *

6t*Ö;

tytyhoirrieTi„

stött*

-dykeri

oVatoc

■.St9<xrv<pr

giK^typyismoen * Yiyso11 VJO69K/ / Jo\ 8t-6oLunv»Tl ''.

42 o TtyptätJj u ui l

(•aasocer''/
n ödesby,P

4 -^Teiöy y1 ''

^JöJentrOä

Kiötsöy

•ultra af '' • FiflA

C.f&jtyetejp *Vaiu, k„f,

Ao7«;

tytyrJce/

Sedvtp-f, > ■ ■

-Jos* ''*fcetbmr

\ JnévBeT

''),''0''>toFa,

-----i_

ret./ L ." Väntan. :

•y^A 33?y,^.; Ta"''*>> ;

! / ■••*’ ffOm

''Äanrf to» jU. L V /----^•S&Y’®?4*^* 0 Vt fc i A i, “77i<* . w*<S° ■66?1’

.Uto&unMy*. / #utj<><! ^ * ''< ^ ^

. 1502/ JW&rV 4 ''<n -r-y- v.

JbPVLw IT 1532"-)f‘"''^>.-.,iaSr(L.W tf 1498^- , '' ^4 ,. _. -ÅT, _

« C, / ''6"ZS6

■ ''''nvunä)rien T

HeU*lJK

WSS*''^ ''^*-r >c *.....■*•*•-. °^..T V*-. •?& ’:

T^#tT..:;.........-C^gS^.

^Vpiut

»09/*

Grodden, ^asoam ''v^Ä^

tyyngocer l rZ,‘ '' tyketyfåty

''''''°"dK“.A *> V°

Afor;

J*,-,

''»•eea.

Hdvcer- • KosögWjottji, 3q ^

■< & ''/»f

•S/rZa ,

VT9

''J''Steinan

^ ........-

3/^ÄJ

°ftavcer

. ^ ^207 ^v:''-.....*^^^^ 533 ''

1°) ost Kristiania Meridian

351

■ST/

A/s P. M. BYE & Co. (L. FEHR’S LITH. OFFICIN) KRISTIANIA

Kristiania Meridian

FL T

o v t: fu

(TROMSÖ STIFT)

MED TILSTOTENDE DELE AV SVERIGE, FINLAND OG RUSLAND

Utarbeidet i 4 Blade av

MAJOR K. GLEDITSGH

Sktbsfjbj-d

ygaarcL

AMNÖY

Jfreivik''

/■allé# oren

dCj^i-perv1

KoalsTiauseru''
t Grun/ifjord

Akkarfjard^

iqafjori

Jfaugnes

«l<arlsöjr

Ä166

.''“fTWna/ruj.-^''

*1230

Knitgen

Kvalen o

Jupanvik

hskeby

MoldoL

Iteirisoollen

%u>UZal»é

A.J171

Skog eu j

Varteröy ®

Modin

Arildseng.

GgjuriJcMtesöy^-

| • y Hole°

F _• Ulojjbuyten

/ /

• • Ufoui^nd

^ a 1113

Kidstrqnd^

SQdetieooUei:

>03

\Stralunjord /

takkebi

i/t Gaiu\

fe)>1 rnelgaarden

>Storsl

■X enörigt

Weivaag

o Kardkjose idet
Olderskogen
Nordreisa L -

3ame7y(

''''dryga#

MIJJ5

Sarnueh

489 -Finnes

Finrilando
Xjoseu
*,W- v''''

■•aIIK

iceQerxr

"Ers^orden. ’*

•S- KVALÖY: //,,,!

X(f>orniruil''iiy ..**846 ^ioiri

^ jtörsletta Tulle ny / jjfc

b •ensho hru-n o0 .,a JFtp*E}JWaJ

, Sl0Xvilti Arfjord/ Stnu„u*
0*10* .-• ’>qqtc„ „ -O

Ang statureit, *788

W 873

Tromsdalen

■■■M, I -b.iii.i ■ nb.,-.;

) 1668,

\)ce<}e*/BnA6t^ W

< dalen x0^

Polka.

-XSTdiuik

tfrnéfi

»rsteinnrs

ivensbyl

OoolW-3 JJrabt

q- y» Hekkingen, SL

ty ivx-Ayt Kille:

''(ingen

MÉ Y> 9^onv»3olAt3

Ä«a- <fc *

, Vira Le l

linnés

yiteberg,

Uorsletta

Öytjordoatr

fbttui''

^ SoaLke^

‘taJckenes

Fervtqjqrden

Sju rs iieiJ

Trollviki

Okseoik

Langju

Skara-i

dulen

fcrriru

Körd/a

KoU,,,^

.Å1915

Ijhtdnarre
iKaafjordbotnu?
S^jh/vollen/
yp Skatbo Ilen

eimén

(Tfordjjord ?«7

Fjordbotn

Jooik

åldermes

\Stordalei

.»hT S?

MartinJuils W % T
i&flfingen 1 ,ra9 0 C I

«J/t Sk</}vik V***!,*: fry.

■stta* , Storsteunies

laJcselm

>AnkerHtd\
Robber X

ao au

Socwinieafc3

Fyr ''''c

Andenes? Au dt

^Kraftstation
7nGwbt^L^T

Xbotrc

Örnet

^nran

''svaör

tLii iberget

Sandne.v

Taaj-uel o mo
.aruD" Uöl

jL«fegag

•Sond*

feugn e i

(ko AÅS

.. ''"l-ll 1 I 1.1 .iföl''5

''Fiskene,y

ören Bålsfjord
ydijordbotn jfr

S-moTWoy^y

- aksetoslei

Köioik -

Soanelo -

Xeiknes

f eljehmes 1520,

Aei/cniko

S/airiFlfis

vatxxxBy

oJla/nsaa.

^ *<1340

o Stoj Jordan 1080

''bekinoen *•* "Sä

K Sieinaot

•HÅieivruw».

Tbrsli

Flakstad

o Sold

temming^jord

Saura.

^Stormige

''OgelsroV

öyo •'' / /j> k /’598

201 ''-Fu,ikalf'' rp .. ^

MAsaild*'' > / ImiOy

kthrime/y^''. ____ /'' ,

CHB®4 8S56iJ''4

: +St«rigiandet c ^

1 &>”tynJjne ° rMI-id

MikUbostad,o\zt, oKdstneshcdr»^ 4$'',

/ .•■■'' w .

..............." ••■-. Xvalnes

0 rf

•v v», a

,.,.,.*1075 T.- y,

'' Gnoxj^y

iMaalselvpn

OSou,

\Jrtae.y

"oderstad

lalxp-gyor-c

Sajidbakkt

ce/i-oj
Olsborl
. 640 . v

\\> er

krrdstraianeri

Rjörgja. o

larknes

SeUeooU

■ tra.urnefi

392 t

Skrot# & ik 0

Xernrni

Sköelo*

oFspenes

doyncer

Kröttöy

T -r. f,Gltoy '' 97

frnghohnn,,. ° (Tean,

tTK

kollien <l

Jern. 4

Vamsdåle ,

/ brokoli

Salt/‘vem’''

•1074..

y 3e?^ " J5
<>t JltcLuIi*n.

^olian^eiies

>tUen

''1442

,s^

Dt; 29ö

JftaMhkhulex.

irrig oar

«wrvp*n

(dukdal

/hamn

oLomk

''R.297

Grotarter ^ iFbpV^u:*''3

^ SUTvd

■Skoetolien o

Spikstäd

CRYT.ÖY

uröhli

S&näsöv

■Sitt.®,

irgnes

ögrbakkéii.;

,i Adeoik
faoikfdlen

dltöd(u)T> >

:'' Zo"
Gavial''
°Kptm,''

vt. *

b] Elgsnes

,abfcin^

qHaugit ?**Xv

Sluten

oY-adskinn

^4 Tinds -

Adkeröy

jolbdhkt

ueterpg

llovden

öy/t Ayröyi

~i^*Zuiide

''-“il

^öarTtesbid

■PUn^Wrv1

aBrenisnes

•Lo^on 1238

^ oElveji S

819 \ W F a fy l'' i

? K ^ “Kd.- *1*™

’ S

- - År *

?s*m»

Afykvang^

LevrbceK^

j0y1cevcs

i&bakkéK

[t''inoT>uop\

GaaSbäl

■ //. ^XOödenej

•aVRSTAD ,

■0X0 *Vv

''ogstuo

JJeZhus,

5Baa£&^eif»eTi

Tsto*WoT

fl(9tt1TUAT) *

’«fcyaaj-4

''•ruidcmo

yJUékiie

■^aaagen

kroken

b''aumyoen

SohllTL

WSl&ttå

°Kemine.Ytad

WrEringlen

''-Strand So

StolU^zs

faktor.

jurnal

Dvtnfos»

5^oti3a4<uU:3.

{(Saarikosi

ty&rooll

Ragla

^KUlfotn

yKordznk 245

'' Söroik

''Grlvaay^

>°n m%

landsdai''

Straxct

''öhvted

Fornes

''jles-nes

ifsnns

*i3£

Soltid!

T<mkK*~f

» o. * 0 _ 2

Sandstrarij,

Jéavkat

;7cA H3g Stn^en

^myratlbi

V o »

® •

j- Rundenui}'')
jjsinslandS^x

u( oyNs

''Blokken

bitter stad

o o Guldhål

Martti

cliJllAW1

SUnrfb,

0 bekant

s^2S

45.H<*xro^*

"O dVtl<IAdlu30tU

19QB"

rSödra%^;

Salmijärvi/

jytongJ

honkön.

8xiavt\

Ostron

Olaweil?

rjfrr.nöYA

AmsWtt^o^

^einbakgZ^ys^p

907 oFiskabÖl

reidei

aMagra

Sarivoma

täklcbostad

OVIOTTJOKD^

2^ ®^44k»

''taka?-åt

fristad

Fnimenei

laaBoj1

''eryokk -

Hek kelstrand

.ema-y

Skjonme#t

»opparåsen

Björkliden

f3 i?areJt

SifdviK

Falsru

lundal

SaltoiJc

doAAiboAAo
tVnb-nT* ö

^oitteralB^ ‘

VaUe F oKdbleoik/ ''jfr

... * “Lay^aha *4 V*® d

>10 DoUrtinil ° °

......■ ■"'':.............* t ""Ä^

: , »si-. u,,t,„u-mi ^

*\A Kestnos"i"GGnderevd0t -rf J&° \'' °

1 ^^KorsnesK. // clW"* ^ ^ " ‘ ‘

fernk d \ 608 ^by> SKJ^stv..».. voA1*

4e^¥ W-» <aÄ^L^

^ /• >sp!.

. J{aukoyh7 ’y° •'' oStet/.iuis

’ s«\ A&isr,,‘fei*

°kaaiCa

sCTÉir l v

Sjursboirtun

1576

Fma1**u>v«uä

n^9''4,F''a'' il}

Stjertmes

rngsbaJt

Vadholjriei

Abisko

13?» o

JCto^ifci-a} .y,

‘S^ör.yatis -

v SandalJc

''^J^Slo- ^ °-Raanvasbotn

ÄE:.:So/"mo-^S£o

5W8*^N i«» jgs&P*

liv GjeU.o’*'' Tiuk‘VieTi,v

/avmdal

Kaisepakte

Abisko^»

Turistkgtte\qJ

X Sjarp^

Capwilid

592-

jCauttafai

a Tranig

Sjungxt^akho

o Häng baki
Stiberg

Stenbacken AL -

M0SKENE;

''NE.STYJOUD^

Teöncl av

IVAR REFSDAL

Förlagt av

H.ASCHEHOUG & C<? (W.NYGAARD)

M aalesto k R 600000

100 Kilom eter

Te gnforklaring:

44++B+++4 Riksgrcense med Grtenserds
—t—♦—«f—f- Amtsgroense, Lensgrtense

■ ................Herredsgrcernse

■ ■■■ l Jern bane med Station

■ ■ ■ ■.»-■cjg Jernbana under Arbeide

1=--- Offentlig lyor ev ei

-------- Privat — •> —

Hide- og FjeHvei (L Finm arken, ogsaa. Vuntervei)

—i--EId med Foss (.Eloene blåa)

® KJÖPSTAD

• LAKESTEK

a Fiskevzer, Strandsted.Tietbebyggélse

eb Hovedkirker

+ Andre Iviiker

o Al anden. JSebgggelse

Ekserserplads
Grube, Skjcerp
Fyr

Trigonometrisk Punkt
Stedsbetegnelse för Möidetal som
ikke refererer sig til andre Tegn
Strek under Kirkentuon (Gaardsnavn) angir åt
Navnet ogsaa betegner oedkornmende Herreds Karm,
Tal paa Land og Inuti)öer angir Höiden o.H iMeter
—*•— Havet _Dybden iu 11. i ——

Tal i Parentes ved Fosser angir Faldhöiden

Gräns för renbete\cj/strikt I Nordlands fylke
(22 §) samt. / Troms fylke, för sommardistrikt
(5 § B) Och för vårdistrikt, där dessa
sammanfalla msd sommardistrikt (5 § M).

I sistnämnda fall har distriktets namn understrukits
med rott.

Man Gräns för vårdistrikt i Troms fylke, som ej
sammanfalla mod sommerdistrikt (5 § fl).

■ ■■ Gräns för trakter i Sverige, som skola begagnas
• / samband med Angränsande renbetesdistriki

i Norge (2 § c)—g), 5 § B. 22 §).

idon i Nordlands och Nord
ikon, i vilka svenska/ lappar
3H låta renar inkomma men
m4 äga rum (36 §).

ifra området / Troms fylke (85 §).

Fab - Fabrik

-gd «= Gaard

Griibe

Kap el

Riksgrfenserös

Holme
San - Sanatoruim

Sr - S meter

Vk - Verk

T.h = Turisthytte

fa -

- Yjori.

Sjö

Svuvd

Tvj - TSjÖTnvCSjerrC)

-o’, » "VoJcvv (Vocrväj

-hl

KART 0VER N0RD-N0RGE
N0RDVESTLIGE BLAD

En Del av Ankenes Herred i Nordlands Amt er endnu Ikke opmaalt. For dlsse
Partiers vedkommende maa Kartet kun betragtes som en Skitse.

Ordforkortelser m.v.

. ^4 - Co&ita (FjélUopj

- « 3^å^lio ([Fjelliop L Sverige og Finland)

- y6 - 3ouaaa (brat Ijelltop)

ov - Qnimve. (avrundet Fjelltop)

— tj4. = Davte j « —»— " —••— Ka^e (Fjell)

~’-g . Jcccrrre) i Sverige-og Finland 3ocwve, Jccrov (Vand)

— - 3öYCka.*j « —»— « —«— 3öVi\^, 3q\cv (E7t?)

Om den bestemte År tikkel er tilföiet Stedsnaonet,
foranlediger dette ingen Förändring i Forkortelsen.

Av Hensyn til Pläds eu er Artikkelen tildels slöifet.

StaomcuJen.

Flatvwr 165
Lyngöy

Torso ang

Urin lsholmen

553 *

>s. o ''°Hord-ikaret
oSdrsJcavet

A,,nS %>^^

. X "W> V-ANtrÖY f ■

y**#, _ ^i3

Maosocern KvaloyaFin#ulon -/^

211 s.Fuglöy

Mai

Fuglöy jtfitgWy jr.-''

Sbytöxfhallen -O''.*

YuéYoy- (dgUvhvg/ „

>»*'''' sveet t$f

tj ■ 561 .4°52

«4

Skoröy m i

oSpe/unen

an£s punden

Sandöy

203

Sandö oern

°Metoik

Loppekalvetl

. Hett et a i

A é P

Prynnilen § - Andjnés CX*
Va^eno''-:''»jgf''

Seqelvik? *''~8S2

^YOTaLefijortlg*

"t,

.p- jtiidOy''

Jtisöy

■ j&Steineund. Ypa^or^iL,-'' ''''

Skafäj, g qSkarsffi-rt1 %''■

, t/ - ''■ ^ ''V\ • • /stak .

X lyngöy \ \. .••'' ~^ésgordy\

133 Finrik RII^WJPSÖY / ^}UCINÖY ^0

Utvcer

Musocer °

Jnusvcer ° Merg o yjkaccröKM.^ JSob2

/ '' Kaarptk • 4 groi-ri _

Jlalkfferdé-SiuX / , // Mrnihrohen \ »

Vervésövtj ÄÖW««W (Sk-ulsfjord f( kordliellr ..'' ,

^iwhnen \ ^ ^ '' ''

tfaaöy z-,^ ,
(llauja.)

C - \ • Ba/iräsoik ö^tf^orujb oKraknes ..-

v ens

punden

Fiissöy

nniesiiu l*Mc ?

Ohsen ekJu^nst

7,3 "WtW •

\ / ,too "••............"v;

207

Flalhoh

Gacut,

^ ^ .....

3-Ww®\

y 0s''s1’1
•''Ae^sfj rjl

„ q-. . .. ’ •*681 ^ 8t (Flb)o 350 / Vi.A . 577 va

w7 ä( ^

“® \ \ *>&**<

lovsw, plCLrsken-... ; 632^ z^A^^Ofeeiwnr W^auniai

Kjerring*^ *>0*^.. ^ Ta «. fföy''

„ , Atatow, \. y «»

Holme no oer- o 0 vt> a * /

VÄ | \ ,r.

oöya s.fi '' Vy'' * O i. ■ Grasnlyro jW*H6

o en. o Vu.sduxug ■ Horlenderne#^

. ...ÄSfi

■ ^laarrluuu,^ ---- :uw*5ei''

Grönår

V»
d

Mr.va/„”rja*<? *%-

^ v v

-B7ev)Tu„A,.n ^
1

_ ,, ^ren

E hr X

arotö

n , ^ ISO ''o

hADSELF3

«w^7* ... \ »x-f* ...w /V-i7.....

Myrlant'' \K ^ -?sikie*&t~ -VsraS*éaB» V *Ä^L,

flak^r ÄJ <^Äsa¥^1 X ''

***■* 281

Fla*-''STAD,

Ska.-t.ikr ° *52-

nordlands amt

Firtimus,
vxiofun J

TR0MS0 STIFT

NORRBOTTEN LÄN

L. FEHR’S LITH. OFFICIN, KRISTIANIA.