Kungl. Maj:ts proposition nr 199 (Proposition 1945:199)

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Nr 199.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr
436) angående försäljning av rusdrycker; given Stockholms
slott den 2 mars 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i förordningen den 18
juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 199.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas dels att 1 kap. 5 § 1 och 2 morn., 3 kap. 7 § 2 morn.,
15, 16, 18, 20 och 21 §§, 6 kap. 2, 9, 10, 15 och 16 §§ samt 7 kap. 9 och 17 §§
förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 6 kap. skola införas
fem nya paragrafer, betecknade 17—21 §§, av nedan angivna lydelse.

1 KAP.

5 §.

1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag,
som i 2 och 3 kap. sägs, eller för dotterbolag lill restaurangbolaget må
ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den
som gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig för
uppdraget.

2 mom. Ämbets- eller tjänsteman, som till följd av sin befattning kan
komma att deltaga i beslut örn tillverkning eller försäljning av rusdrycker
eller att däröver utöva tillsyn, må ej utan Konungens medgivande vara ledamot
av styrelse för sådant bolag som i 1 mom. sägs. Ledamot av sådan styrelse
må ej den vara som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker
eller är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik
tillverkning än partihandelsbolaget.

3 KAP.

7 §•

2 mom. Ansökan örn tillstånd till årsutskänkning i viss kommun skall av
systembolaget göras hos länsstyrelsen före utgången av året innan utskänkningen
är avsedd att taga sin början. Inkommer bolaget ej med ansökan, må
sådan göras av fullmäktige senast den 31 mars det år utskänkningen är avsedd
att taga sin början. Utan hinder av vad nu är sagt må till prövning upptagas
ansökan av bolag eller kommun, som avser tillstånd allenast för återstående
del av oktrojperiod.

1 Senaste lydelse av G kap. 15 §, se 1939: lil.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 199.

15 §.

Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först
sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall upprättas
skriftligt avtal.

I fråga om restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till
sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom
folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke
överlåtas på annan än ett för ändamålet bildat aktiebolag, vilket av Konungen
godkänts för bedrivande av restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag).
Ej heller eljest må systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på
annan än restaurangbolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning
finnes påkallat, att utskänkningstillståndet iimehaves av detta bolag.

Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,
skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar
till ledning för sådan överlåtelse.

16 §.

1 mom. Har avtal träffats örn överlåtelse av tillstånd till utskänkning,
skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har att
med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är om
överlåtelse å annan än restaurangbolaget, lämpligheten och behörigheten hos
den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå systembolagets framställning.
Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.

2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för
tillståndets innehavare att hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker. Vid överlåtelse skall systembolaget, med iakttagande av
de föreskrifter kontrollstyrelsen därutinnan kan utfärda, stadga sådana villkor
för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan,
ej göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare
viner.

18 §.

Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill
meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen, på
framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens samt restaurangbolagets
hörande, föreskriva restaurangbolaget samt vederbörande systembolag,
att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.

20 §.

1 mom. Har den--— första borgenärssammanträdet.

Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,
anses avtalet örn överlåtelsen hava upphört den dag anmälningstiden utgick
eller beslut angående föreståndaren meddelades.

Meddelande angående---och landsfiskalen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

2 morn. Vad i 1 morn. sägs skall ock gälla, där tillstånd till trafikutskänkning
meddelats annan än systembolag och tillståndsinnehavaren avlidit
eller råkat i konkurs; dock att vad i 1 mom. andra stycket är stadgat om
upphörande av överlåtelseavtalet i stället skall avse utskänkningstillståndet
samt att meddelande om länsstyrelsens beslut skall tillställas endast kontrollstyrelsen.

21 §.

Under arbetsinställelse, vid tingssammanträde, inskrivningsförrättning, vapenövningsmöte
eller annan truppsammandragning, under marknad, torgdag
eller auktion så ock vid annan till större folksamling ledande förrättning,
ävensom då eljest detaljhandel kan föranleda oordningar, må länsstyrelsen
ävensom polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd för visst tillfälle
förbjuda försäljningen eller föreskriva erforderliga inskränkningar med avseende
å densamma.

6 KAP.

2 §•

Systembolag må icke driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.

9 §•

Systembolag må icke fatta beslut i frågor rörande lön till befattningshavare
i ledande ställning inom bolaget, rörande grunder för avlöning till annan personal
eller för pensionering av personal samt rörande understöd till anställd
person som till följd av ålder eller annan orsak är oförmögen till tjänstgöring.
Det tillkommer i stället kontrollstyrelsen att i den ordning Konungen bestämmer
avgöra dessa frågor.

10 §.

Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

1) inköpa eller avhända sig fastighet;

2) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring
än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga
utövande;

3) ingå viktigare hyresavtal eller inom förhyrd lägenhet utföra större
ändrings- eller reparationsarbeten;

4) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget; 5)

förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk
förening;

6) vidtaga eller biträda åtgärd som eljest är ägnad att förminska bolagets
inflytande å företag, där bestämmande inflytande på ledningen är tillförsäkrat
bolaget genom aktieinnehav eller på annat sätt; eller

7) placera kapital annorledes än å bankräkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

15 §.

Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i 1—14 §§.

16 §.

Sådant godkännande av restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra
stycket, lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan örn godkännande skall,
åtföljd av bolagsordningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen
är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

Såsom restaurangbolag må godkännas endast sådant bolag, som genom bestämmelse
i bolagsordningen eller på annat betryggande sätt berett staten
övervägande inflytande å bolagets ledning och som förbundit sig att driva
sin restaurangrörelse genom dotterbolag; och skall restaurangbolaget därutöver
vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll
från statens sida, som Konungen prövar nödig.

17 §.

Aktieägare i restaurangbolaget kan vara endast svenska staten eller svensk
medborgare, som därtill erhållit Konungens tillstånd. I de dotterbolag till
restaurangbolaget, genom vilka restaurangrörelsen drives, må aktier ägas
endast av, förutom moderbolaget, svensk medborgare, som därtill erhållit
tillstånd av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets styrelse har sitt säte.

Tillstånd att äga aktie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant
tillstånd avlämnat förbindelse till Konungen eller länsstyrelsen att på anmodan
överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande av aktiens nominella
belopp jämte vinstutdelning för tidigare år, i den mån sådan innestår
hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande
årets början till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier
i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna a aktiebreven.

18 §.

Ej må restaurangbolaget eller dotterbolag till restaurangbolaget i någon
form bereda aktieägare ekonomisk fördel utöver utdelning å aktie eller låta
ersättningen till styrelseledamot eller avlöningen till någon i bolagets tjänst
anställd person utgå i förhållande till storleken av omsättningen eller vinsten
å bolagets rörelse. Ej heller må sådant bolag vidtaga åtgärd som, till men
för bolaget, gynnar kommun eller annan.

19 §.

Av den vinst som å restaurangbolagets rörelse årligen uppstår må bolaget
enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar, överföring
till pensionsstiftelse och avsättning till fonder samt till inlösen av preferensaktier
eller lill avsättning för sådant ändamål. Återstoden skall, sedan utdelning
till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande
juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för
kontrollstyrelsens räkning.

C Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

20 §.

Missbrukar restaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller varder bolaget
försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen återkallas. Rätten till utskänkning
upphör i dylikt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen
äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i 16 § sägs för avgivande
av ansökan om godkännande såsom restaurangbolag.

21 §.

Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 19 § angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets verksamhet
och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal som upprättas
i samband med bolagets godkännande.

7 KAP.

9 §•

Dömes någon till ansvar enligt 6 eller 8 § för förbrytelse vid utskänkning,
till vilken tillstånd innehaves av annan än restaurangbolaget, och har han
förut undergått bestraffning för förbrytelse i samma utskänkningsrörelse mot
någon av nämnda paragrafer, må tillståndsinnehavaren förklaras sin rätt till
försäljning förlustig.

17 §•

Det åligger----är stadgat.

Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd skola tillse, att å ställe
där detaljhandel idkas ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade
föreskrifter noga efterföljas.

För köping eller annat område å landet, för vilket ordningsstadgan för rikets
städer är i tillämpliga delar gällande, må länsstyrelsen förordna lämplig
polisman att fullgöra vad enligt denna förordning åligger polismyndighet.

Denna förordning skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse
från och med den 1 januari 1946. Med avseende å ikraftträdandet
skola följande bestämmelser gälla.

1. Bolag som avser att från och med den 1 januari 1946 bedriva verksamhet
såsom restaurangbolag skall hos Konungen göra ansökan om godkännande
före den 1 augusti 1945. Å sådant bolag skola de nya bestämmelserna i
6 kap. äga tillämpning redan före förstnämnda dag.

2. De äldre bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. skola icke utgöra hinder
för systembolag att, i den ordning Konungen bestämmer, överlåta bolagen
tillhöriga aktier i restaurangbolag, som tillkommit enligt de äldre bestämmelserna.

3. Kontrollstyrelsen har att meddela de ytterligare föreskrifter som erfordras
i samband med denna förordnings ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2
mars 19A5.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga rörande
omorganisation av de allmänna restaurangbolagens verksamhet, m. m.
samt anför därvid följande.

Inledning.

De allmänna restaurangbolagens verksamhet är i författningsväg reglerad
genom förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker, vilken förordning trädde i kraft den 1 oktober 1938. Enligt
vad i förordningen stadgas äger systembolag bilda restaurangbolag för drivande
av restaurangrörelse och därmed sammanhängande verksamhet. Dessa
restaurangbolag ha till uppgift bland annat att utöva den folkrestaurangrörelse,
som icke må omhänderhavas av enskild restauratör. På grund av
förordningens bestämmelser om kontrollstyrelsens åligganden med avseende
å system- och restaurangbolagens förvaltning har kontrollstyrelsen under de
år förordningen varit i kraft erhållit ett dominerande inflytande över dessa
bolag.

Frågan rörande en omorganisation av restaurangbolagen, vilken fråga
länge varit aktuell, underställdes 1944 års riksdag genom propositionen den
10 mars 1944 (nr 241) med förslag till förordning örn ändring i förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, m. m. Det
i nämnda proposition framlagda omorganisationsförslaget innebar i huvudsak
följande. I syfte att undanröja de olägenheter, som voro förenade med
koni rollstyrelsens dubbelställning såsom direktivgivande och kontrollerande
organ i förhållande till de nuvarande fem restaurangbolagen, föreslogs att
dessa bolags verksamhet ävensom kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet däröver
skulle överflyttas på ett enda aktiebolag med starkt statligt inflytande
och med bela riket såsom verksamhetsområde. Vidare föreslogs, att inom
'' detta riksbolag skulle för rörelsens lokala utövande anställas distriktschefer
med relativt långt gående befogenheter, varjämte kommunala delegerade
skulle kunna utses med uppgift att tillhandagå bolagets ledning med råd och
upplysningar angående rörelsens bedrivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

I anledning av denna proposition väcktes inom riksdagen ett flertal motioner
rörande restaurangbolagens omorganisation. Sålunda hemställdes
bland annat i motionen nr 513 i andra kammaren (av herr Sundström i
Skövde m. fl.) — i vilken motion förordades tillskapandet av en holdingbolagsorganisation
för ifrågavarande verksamhet — att omorganisationsfrågan
måtte underkastas förnyad utredning. Bevillningsutskottet anslöt sig i
sitt betänkande (nr 36) till det i propositionen framlagda omorganisationsförslaget,
men mot betänkandet anmäldes reservationer av bl. a. herr Sundström
i Skövde, som hemställde att nyssnämnda motion måtte bifallas. Vid
frågans behandling i kamrarna biföll andra kammaren utskottets hemställan,
medan första kammaren biföll sistnämnda reservation (kamrarnas protokoll
18: 121 o. ff. resp. 18: 96 o. ff.), och hade i följd härav omorganisationsfrågan
fallit vid 1944 års riksdag (skrivelse nr 286).

Sedan på min hemställan Kungl. Maj:t den 30 september 1944 bemyndigat
chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för fortsatt
utredning rörande omorganisation av de allmänna restaurangbolagens
verksamhet, tillkallade jag med stöd av nämnda bemyndigande ledamoten
av riksdagens första kammare, redaktören J. E. Andersson, ledamöterna av
riksdagens andra kammare, grosshandlaren G. E. Birke och lantbrukaren N.
Hammarlund, ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E.
Sjödahl samt professorn F. G. P. Wetter att såsom sakkunniga inom departementet
biträda med utredningen, därvid åt Wetter uppdrogs att i egenskap
av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Efter fullgjort uppdrag ha de
sakkunniga med skrivelse den 31 januari 1945 till mig överlämnat en av dem
utarbetad promemoria med förslag till omorganisation av de allmänna restaurangbolagens
verksamhet. Denna promemoria torde få såsom Bihang fogas
vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Översikt över innehållet i 1945 års promemoria.

Till en början ha de sakkunniga i promemorian lämnat vissa upplysningar
angående restaurangbolagens utveckling och den nuvarande omfattningen av
bolagens verksamhet (s. 9—la) ävensom redogjort för tidigare reformförslag,
som berört de nuvarande restaurangbolagen (s. 15—18).

De sakkunniga ha härefter upptagit till behandling frågan örn de o I ä g e nheter,
som vore förenade med nuvarande organisation av
restaurangbolagen. De sakkunniga lia härvid erinrat om att i olika
sammanhang understrukits, att kontrollstyrelsens dubbelställning såsom på
en gång direktivgivande och kontrollerande organ icke vöre en lämplig anordning,
varför olägenheterna härutinnan borde elimineras. Enligt de sakkunnigas
mening syntes det härvidlag vara av särskilt intresse, att under behandlingen
vid 1944 ars riksdag av den förut omnämnda propositionen nr
241 enighet i stort sett rådde inom riksdagen därom att de olägenheter, varmed
den nuvarande organisationen vore förknippad, borde undanröjas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

Sedan de sakkunniga vidare erinrat om att chefen för finansdepartementet
i direktiven för de sakkunniga framhållit angelägenheten av att olägenheterna
eliminerades, ha de sakkunniga förklarat, att de icke hade någon anledning
att närmare ingå på dessa olägenheter och att de sakkunniga som
även för egen del vore av den uppfattningen, att en omorganisation på förevarande
område hörde genomföras — därför ansage sig kunna begränsa sina
undersökningar till frågan, vilka åtgärder som borde vidtagas för att, med
undanröjande av olägenheterna i följd av kontrollstyrelsens dubbelställning,
ernå en lämpligare organisation av restaurangbolagen.

Beträffande de olika möjligheterna att avhjälpa olägenheterna
hos den nuvarande organisationen av restaurangbolagen
ha de sakkunniga uttalat, att ett undanröjande av olägenheterna
i följd av kontrollstyrelsens dubbelställning icke kunde ske på lämpligt
sätt, därest kontrollstyrelsen eller annat statligt organ bibehölles såsom
övervakare av de nuvarande restaurangbolagen. I stället ha de sakkunniga
förordat, att de nuvarande restaurangbolagens verksamhet ävensom kontrollstyrelsens
uppsiktsmyndighet över densamma skulle omhänderhavas av en
organisation i aktiebolagets form. Enligt de sakkunnigas mening vore det
möjligt att vid övergången till en dylik organisationsform följa tre olika
linjer. Den ena utvägen bestode i tillskapandet av flera helt fristående aktiebolag,
i vilka staten tillförsäkrades ett avgörande inflytande. Enligt den andra
utvägen skulle de nuvarande bolagens verksamhet och kontrollstyrelsens
uppsiktsmyndighet över densamma överflyttas å ett riksbolag, vilket — med
en central ledning med starkt statligt inflytande — skulle utöva sin verksamhet
i olika distrikt, därvid i varje distrikt skulle finnas en förhållandevis
självständig distriktschef som vid sin sida skulle äga tillgång till en lokal
representation. Slutligen vore den utvägen möjlig att ett centralbolag med
därtill hörande dotterbolag inrättades. Det centrala bolaget skulle ha till
åliggande att fullgöra de uppgifter, som nu utövades av kontrollstyrelsen,
ävensom i övrigt samordna och leda dotterbolagen. Sistnämnda bolags antal
kunde fastställas till 3, 4 eller 5.

I promemorian ha härefter närmare diskuterats för- och nackdelarna med
de tre olika utvägarna (s. 22—27).

I fråga om de ekonomiska återverkningarna av en omorganisation
av de nuvarande restaurangbolagen lill ett gemensamt aktiebolag
ha de sakkunniga uttalat, att ett överförande av de nuvarande restaurangbolagens
verksamhet till ett gemensamt bolag, vare sig detta utbyggdes med
dotterbolag eller icke, syntes möjliggöra besparingar dels genom centralisering
av vissa varuinköp och dels i avseende å kostnaderna för den centrala
förvaltningen. I förstnämnda hänseende hade kontrollstyrelsen, på uppdrag
av de sakkunniga, från restaurangbolagen införskaffat vissa uppgifter rörande
storleken av nämnda bolags varuinköp under år 1943 samt därefter
med biträde av verkställande direktören i VARA verkställt bedömning av
lämpligheten för olika varugrupper av en centralt anordnad upphandling
och möjligheten att vid sådan upphandling ernå prisreduceringar å olika

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

varuslag. På grundval av vissa närmare angivna antaganden hade den prisreducering,
som härigenom skulle kunna emotses, beräknats till något över
1 milj. kronor för år.

Vad härefter angår de sakkunnigas förslag till omorganisation
av de nuvarande restaurangbolagens verksamhet
ha de sakkunniga anfört, att av de tre förut omnämnda alternativen syntes
förslaget om inrättandet av flera fristående aktiebolag vara det minst lämpliga.
Beträffande övriga två alternativ vägde enligt de sakkunnigas mening
fördelarna och nackdelarna så jämnt, att inom de sakkunniga förelegat synnerlig
tvekan inför valet mellan dem. Vid sina överväganden hade de sakkunniga
emellertid stannat vid att för sin del förorda alternativet med centralbolag
med dotterbolag (s. 28—29).

I promemorian ha härefter närmare behandlats centralbolagets och dotterbolagens
struktur och allmänna uppgifter samt sättet för verksamhetens
bedrivande (s. 30—36).

Vad först angår centralbolaget ha de sakkunniga anfört, att det nya bolaget
— Sveriges centrala restaurangaktiebolag — borde ha till uppgift att
driva restaurang- och hotellrörelse ävensom att idka annan därmed sammanhängande
verksamhet. Detta bolag skulle ensamt omhänderhava sådana
tillstånd till utskänkning, som för närvarande utnyttjades av de fem restaurangbolagen.
Centralbolagets aktiekapital borde bestämmas till lägst fem
och högst femton miljoner kronor och den övervägande delen av aktiekapitalet
borde ägas av det allmänna. Styrelsen för centralbolaget skulle bestå av
åtta ledamöter med fyra suppleanter, av vilka halva antalet skulle utses av
Kungl. Majit. Beträffande sättet för verksamhetens bedrivande skulle centralbolaget
driva sin rörelse genom dotterbolag; och för centralbolaget skulle
särskilt föreskrivas, att bolaget vid handläggning av frågor som berörde
lokala förhållanden skulle uppehålla kontakt med de lokala intressena.

I fråga om dotterbolagen ha de sakkunniga förordat, att deras antal, åtminstone
under den första tiden av centralbolagets verksamhet, fastställdes
till fem. I enlighet härmed borde de nuvarande restaurangbolagen övertagas
av centralbolaget såsom dotterbolag till detta. Beträffande antalet styrelseledamöter
i dotterbolagen skulle enligt de sakkunnigas mening en tillräckligt
effektiv lokal anknytning kunna vinnas, därest detta antal bestämdes till
fem och suppleanter utsåges till samma antal. Dotterbolagen skulle ha till
uppgift att handhava den mera lokalt betonade skötseln av de inom resp.
område befintliga restaurangföretagen. Vad anginge frågan, i vilken utsträckning
centralbolaget skulle vara befogat att ingripa i dotterbolagens
verksamhet, borde enligt de sakkunniga framhållas, att alla större ärenden
och frågor av mera principiell natur, även örn de berörde huvudsakligen
lokala förhållanden, måste förbehållas centralbolaget och att vid uppkommande
kompetenskonflikter avgörandet skulle tillkomma detta bolag.

Slutligen ha vid promemorian fogats förslag till ändringar i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
samt till bolagsordning för centralbolaget m. m.
(s. 37—56).

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

Yttranden över 1945 års promemoria.

Över de sakkunnigas förslag ha yttranden efter remiss avgivits av statskontoret,
kontrollstyrelsen (med överlämnande av yttranden från de fem restaurangbolagen
ävensom från systembolagens förtroendenämnds verkställande
utskott), statens sakrevision, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt örebro län, svenska stadsförbundet,
svenska landskommunernas förbund och nykterhetsnämndemas riksförbund.
Länsstyrelsen i Östergötlands län har vid sitt yttrande fogat särskilda
yttranden av polismästarna i Linköping och Norrköping samt av systemaktiebolagen
i nämnda städer.

Vad angår innehållet i remissyttrandena må till en början nämnas, att
Överståthållarämbetet uttalat, att örn skäl funnes att låta frågan om systembolagens
omorganisation vila i avvaktan på den igångsatta allsidiga utredningen
angående den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och
utformning, så förelåge ännu starkare skäl att icke fatta beslut i avseende å
restaurangbolagen förrän nämnda utredning slutförts.

Vad angår olägenheterna med avseende å den nuvarande
organisationen av restaurangbolagen har statens sakrevision
anfört, att den dubbelställning kontrollstyrelsen intoge därutinnan,
att kontrollstyrelsen på en gång vore direktivgivande och kontrollerande i
förhållande till de nuvarande restaurangbolagen, vöre förenad med sådana
olägenheter, att en ändring av den nuvarande ordningen borde komma till
stånd, varigenom ledningen av ifrågavarande restaurangföretag frigjordes från
beroendet av kontrollstyrelsen. Liknande uttalanden lia gjorts av länsstyrelsen
i Örebro län och svenska stadsförbundet.

Kontrollstyrelsen har framhållit, att innebörden av kontrollstyrelsens dubbelställning
såsom på en gång direktivgivande och kontrollerande statsorgan
kunde, kort uttryckt, angivas så, att beslutanderätten i viktiga ekonomiska
frågor inom restaurangbolagens verksamhet tillkomme den statliga tillsynsmyndigheten,
medan däremot det ekonomiska ansvaret odelat åvilade det särskilda
bolaget. Det principiellt otillfredsställande i en sådan anordning hade
framhävts i den debatt, som alltsedan hösten 1941 förts i ämnet, och det kunde
därför synas egendomligt, att detta argument för en omorganisation av
restaurangbolagen alltjämt stundom betecknades närmast som en fiktion.
En sak för sig vore, att de praktiska olägenheterna av den ekonomiska ansvarsfördelningen
icke i högre grad framträtt under den ekonomiska högkonjunktur,
som rått i vårt land efter genomförandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
och restaurangbolagens därav betingade omorganisation.
Under en lågkonjunktur kunde förhållandet befaras bliva ett annat.

Vidare har länsstyrelsen i Malmöhus län anfört:

Det förhållandet i och för sig att det kontrollerande organet över restaurangbolagen
även lämnar direktiv rörande dessa bolags verksamhet anser länsstyrelsen
icke innebära någon olägenhet. Tvärtom synes förenandet av kon -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

troll och direktivgivningen på en hand vara till fördel, då därigenom beredes
möjlighet till den fasla ledning: av ifrågavarande rörelse, som måste anses
önskvärd. Däremot kan det givetvis icke anses tillfredsställande, att uppgiften
att leda restaurangbolagens rörelse åligger en myndighet av centralt verks
natur. Som i den tidigare diskussionen rörande denna fråga framhållits är
denna uppgift av sådan art att den lämpligen i stället bör tilldelas ett affärsdrivande
verk eller ock någon juridisk person, som äges av staten och
varöver staten har ett avgörande inflytande. Länsstyrelsen tillstyrker därför
de sakkunnigas förslag om att kontrollstyrelsens befogenheter beträffande
restaui*angbolagens skötsel skola upphöra.

A ykterhetsnämndernas riksförbund har ansett, alt statsmakternas intresse
för en omorganisation av restaurangrörelsen vöre motiverad icke minst av en
önskan att åstadkomma bättre resultat i nykterhetshänseende.

I vissa andra yttranden har däremot ifrågasatts, huruvida några olägenheter
med avseende å den nuvarande organisationen vore för handen. Sålunda
har Överståthållarämbetet framhållit att olägenheterna, såvitt utredningen utvisade,
icke framträtt med större styrka än att de borde fördragas, såvida icke
en organisationsform kunde framskapas som, bortsett från att den eliminerade
berörda olägenheter, måste anses den nuvarande avgjort överlägsen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört, att länsstyrelsen icke hade någon
erfarenhet av att några brister vidlådde nu gällande organisation av de
allmänna restaurangbolagens verksamhet och att sakkunnigförslaget icke innehölle
några upplysningar i sagda avseende utöver påståendet att kontrollstyrelsens
nuvarande ställning till restaurangbolagen såsom både direktivgivande
och kontrollerande myndighet icke kunde anses lämplig.

Systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott har ansett, ati det
icke på ett övertygande sätt klarlagts, att kontrollstyrelsens dubbelställning
vore förbunden med olägenheter av sådan räckvidd, att det vore påkallat att
kontrollstyrelsens befallning med organen för utskänkningen bringades att
upphöra.

Av de fem restaurangbolagen har ÖSARA uttalat, att bolaget för sin del
ingalunda vore övertygat om att den påstådda olägenheten av kontrollstyrelsens
dubbelställning förelåge. SKAR har förklarat sig anse, att restaurangbolagen
under den tid verksamheten bedrivits med nuvarande organisation
visat sig kunna väl fylla de uppgifter av såväl ekonomisk som social natur,
vilka varit bolagen anförtrodda. Någon olägenhet av kontrollstyrelsens ställning
till bolagen hade icke försports och SKAR insåge därför icke nödvändigheten
av en omorganisation. Vidare har VARA — som helt avstyrkt de sakkunnigas
omorganisationsförslag — anfört att då frågan om kontrollstyrelsens
dubbelställning varit huvudmotiveringen för omorganisationsförslaget,
syntes det som om denna fråga bort göras till föremål för en synnerligen
omsorgsfull och ingående undersökning från de sakkunnigas sida. VARA anslöte
sig helt till den uppfattning, som kommit till synes i motionen I: 322 vid
1944 års riksdag, eller att någon kontrollstyrelsens dubbelställning i verkligheten
icke förefunnes. Örn denna förmenta dubbelställning överhuvud
.skulle utgöra motiv för den nu föreslagna omvälvningen av hela restaurang -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

bolagsorganisationen, kunde nian nied skäl fråga sig, varför man bibehölle
dubbelställningen i fråga om systembolagen med dess betydelsefulla och vittomfattande
ekonomiska förvaltning.

I anledning av sistnämnda uttalande har kontrollstgrelsen i sitt remissyttrande
framhållit, att mellan å ena sidan restaurangbolagens, å andra sidan
systembolagens verksamhet bestode en grundväsentlig olikhet, som gåve kontrollstyrelsens
dubbelställning en långt allvarligare innebörd för de förstnämnda
företagens vidkommande. Systembolagen ägde på sitt område monopolställning,
varmed följde, att de vore helt oberoende av de ekonomiska
konjunkturerna; de förlorade därmed karaktären av affärsföretag i vanlig
mening. Restaurangbolagen hade monopolställning endast i fråga om rusdrycksutskänkningen
på folkrestaurangerna. I fråga om utskänkningen på
högreldassrestaurangerna liksom i fråga örn hela den övriga — och således
alldeles övervägande — delen av rörelsen såväl på folkrestaurangerna som
på högreklassrestaurangerna hade de att utöva sin verksamhet under konkurrens
med övriga företagare på området. Betydelsen härav i nu förevarande
hänseende behövde icke närmare utvecklas.

De sakkunnigas uttalanden rörande de ekonomiska återverkningarna
av en omorganisation av restaurangbolagen till ett gemensamt
aktiebolag har föranlett SARA att framhålla, att gemensamma inköp m. m.
visserligen kunde beräknas komma att medföra besparingar men att det vore
vanskligt att utan mycket grundliga undersökningar angiva storleksordningen
av dessa besparingar. ÖSARA har i denna del anfört, att bolaget icke
vore övertygat örn att den i promemorian angivna summan 1 miljon kronor
per år skulle sparas utöver de besparingar som redan vore utvunna genom
förefintliga centrala upphandlingar.

Beträffande härefter sättet för omorganisationens genomförande
äro remissinstanserna i stort sett ense om att den rörelse, som
nu utövas av restaurangbolagen under kontrollstyrelsens uppsikt, framdeles
bör omhänderhavas av en aktiebolagsorganisation. Däremot råda delade meningar
i frågan, huru en dylik organisation närmare bör utformas.

Den av de sakkunniga diskuterade utvägen att tillskapa flera helt fristående
aktiebolag har förordats av statens sakrevision samt länsstyrelserna i
Östergötlands och örebro län.

Sålunda har statens sakrevision — som åberopat sin i februari 1944 avgivna
promemoria angående restaurangbolagens omorganisation (se prop. nr
241/1944 s. 53) — anfört att de nackdelar, vilka vore förenade med det
av sakrevisionen tidigare förordade alternativet med flera helt fristående aktiebolag
av den anledning att ett centralt organ med självständig beslutanderätt
icke förefunnes, väsentligen kunde reduceras genom de samarbetsdelegationer,
vilka förutsatts för åstadkommande av samarbete mellan de olika
restaurangbolagen. Vidare borde framhållas att de olägenheter, som av de
sakkunniga angivits vara förknippade med att vissa av de nuvarande restaurangbolagen
ägde en mindre stark ekonomisk ställning, skulle kunna eli -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

mineras genom att staten vid organiserandet av de särskilda restaurangbolagen
utjämnade nu förefintliga ojämnheter i berörda hänseende, något som
även skulle underlättas genom en mera rationell avgränsning av de olika bolagens
verksamhetsområden. Sakrevisionen hade, med hänsyn härtill och då
de lokala intressena väl skulle kunna tillgodoses genom berörda alternativ,
icke av den av de sakkunniga förebragta motiveringen blivit övertygad örn
ifrågavarande alternativs underlägsenhet i förhållande till de båda andra av
de sakkunniga omprövade alternativen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har anfört följande:

Anses en förändring oundgängligen böra ske, synes den av statens sakrevision
föreslagna med helt fristående aktiebolag enligt länsstyrelsens mening
böra äga företräde framför den anordning de sakkunniga förorda. Kontrollstyrelsens
dubbelställning komme därigenom att upphöra, och förändringen
skulle icke i någon djupare grad beröra den nuvarande organisationen.
Den centraliserade behandling av vissa frågor, som särskilt framhållits
till förman för en anordning med centralbolag, skulle i lämplig omfattning
kunna ske genom samarbete mellan de olika bolagens styrelser. De
skilda bolagen finge dock bibehålla den rörelsefrihet, som otvivelaktigt är
av stor vikt för ett företag av ifrågavarande slag, och de betänkligheter de
sakkunniga anfört mot en lösning av frågan i denna riktning synas knappast
så bärande, att de väga tyngre än fördelarna.

Länsstyrelsen i örebro län har i sitt yttrande inledningsvis anfört, att de
sakkunnigas promemoria vore präglad av en tendens, som under .senare år
tagit sig upprepade uttryck i framkomna förslag avseende omorganisation
av statlig eller av staten kontrollerad verksamhet, en tendens att till Stockholm
i centrala verk eller särskilt inrättade nämnder eller tillsynsmyndigheter
i större eller mindre grad centralisera den statliga eller statligt kontrollerade
verksamheten och därvid beröva de lokala organen förut tillmätt
självständighet. Dylik åtgärd motiverades oftast med väntad besparing av
centraliseringen eller med önskvärdheten av likformig handläggning i olika
delar av landet av ärenden av samma slag. Enligt länsstyrelsens förmenande
övervärderade man i regel möjligheten till och gagnet av besparingar och
toge icke tillräcklig hänsyn till den risk för divisionsansvar, som uppkomme
därigenom att den lokala myndigheten beskures i sin beslutanderätt till förmån
för ett centralt organ med kringresande inspektörer. Vådan av en för
långt gående likriktning torde jämväl underskattas.

Sedan länsstyrelsen härefter framhållit, att förslaget om ett riksbolag icke
borde vinna beaktande, samt att förslaget om ett centralbolag med dotterbolag
komme att leda till kompetenskonflikter, osäkerhet i driften och oklarhet
i ansvaret för ledningen och dessutom kunde föranleda en likriktning,
som med hänsyn till inom landets olika delar rådande vanor och levnadsförhållanden
skapade olust hos befolkningen, har länsstyrelsen anfört ytterligare
följande:

Enligt länsstyrelsens mening lärer den bästa utvägen vara att söka i det
förslag, som framlagts av statens sakrevision, eller att nu befintliga restaurangbolag
bliva helt fristående, men med sådana bestämmelser i bolagsord -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

ningen att staten tillförsäkras ett avgörande inflytande i verksamhetens ledning.
De sociala eller andra liknande önskemål, som staten anser böra beaktas
i avseende å restaurangbolagens verksamhet kunna inryckas i bolagsordningen,
varjämte två av Kungl. Majit utsedda personer lämpligen böra
ingå som ledamöter i samtliga bolagsstyrelser. Härigenom torde vara sörjt
för goda möjligheter för åstadkommande av gemensamma inköp och annat
erforderligt samarbete ävensom önskvärd likformighet i verksamheten, varjämte
ortsintresset kan få behörigt inflytande i de olika bolagens ledning.
Självständighet i affärsdriften, som är en oundgänglig nödvändighet för gott
resultat såväl i vinstavseende som i betjänandet av allmänheten, föreligger
allenast i detta av de under diskussion ställda förslagen.

I enlighet härmed har länsstyrelsen, under bestämt avstyrkande av sakkunnigförslaget,
hemställt att ett nytt betänkande måtte utarbelas på grundval
av sakrevisionens förslag.

I detta sammanhang må omnämnas, att svenska stadsförbundet, som avstyrkt
sakkunnigförslaget, förklarat, att förbundet motsatte sig en centralisering
av restaurangbolagens verksamhet. Enligt förbundets mening borde
det betraktas såsom en given fördel, att man genom att låta verksamheten
bedrivas självständigt av de nuvarande bolagen skulle säkerställa, att lokala
synpunkter finge komma till sin rätt. I huvudsak samma ståndpunkt har
intagits av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Beträffande härefter det av de sakkunniga behandlade alternativet att tillskapa
ett för hela riket gemensamt aktiebolag utan någon dotterbolagsorganisation
har denna utväg förordats av statskontoret, som anfört, att statskontoret
för sin del icke kunde finna, att centraliseringen behövde bliva mera
framträdande, om den lokala verksamheten handhades av distriktschefer
med relativt självständig ställning i stället för av de föreslagna dotterbolagen,
som i alla större ärenden och frågor av mera principiell natur skulle vara
underkastade centralbolagets avgörande. Än mindre borde enligt statskontorets
mening de lokala intressena av en mera omfattande styrelserepresentation
tillmätas avgörande betydelse vid valet av organisationsform. Statskontoret
vidhölle därför alltjämt sin tidigare intagna ståndpunkt, att riksbolagsaltemativet
innebure den icke blott ekonomiskt mest fördelaktiga utan
även den mest rationella lösningen av organisationsfrågan.

Vidare må omnämnas, att statens sakrevision i sitt remissyttrande anfört
att, då en organisation med ett riksbolag med distriktschefer och distriktsråd
medförde bland annat lägre förvaltningskostnader, sakrevisionen funne
den nu verkställda utredningen icke giva revisionen anledning att frångå den
av flertalet av revisionens ledamöter tidigare uttalade uppfattningen att, därest
avgörande skäl skulle anses tala för att ifrågavarande restaurangverksamhet
borde omhänderhavas av allenast ett bolag, den mest eflektiva organisationen
skulle vara, att under ett riksbolag ställdes distriktschefer med
rådgivande organ för tillgodoseende av de lokala synpunkterna.

De sakkunnigas förslag örn tillskapandet av en organisation, bestående av
centralbolag med dotterbolag, har tillstyrkts av kontrollstyrelsen och nykter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

hetsnämndernas riksförbund. I huvudsak samma ståndpunkt har intagits
av systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott samt av vissa
restaurangbolag, dock att i dessa remissyttranden anmärkts att centralbolaget
i sakkunnigförslaget tillerkänts alltför stora befogenheter i förhållande
till dotterbolagen. Vidare har länsstyrelsen i Malmöhus län förordat en sådan
organisation av centralbolaget med dotterbolag, att SARA — med bibehållande
av sina nuvarande uppgifter — ombildades till centralbolag och de
övriga fyra restaurangbolagen underordnades SARA såsom detta bolags dotterföretag.

Till utveckling av sin ståndpunkt i förevarande fråga har kontrollstyrelsen
anfört:

En koncentration av ledningen för restaurangbolagens verksamhet måste
enligt kontrollstyrelsens uppfattning möjliggöra förbilligade varuinköp. Med
den omslutning, bolagens verksamhet numera nått, synas här betydande ekonomiska
vinster kunna göras. De sakkunniga lia på grundval av vissa under
kontrollstyrelsens medverkan utförda beräkningar funnit antaganden, som
leda till en prisreducering i förevarande hänseende om ca en miljon kronor
om året, icke osannolika. Enligt kontrollstyrelsens mening äro dessa antaganden
försiktigt gjorda. Att en gemensam huvudorganisation för bolagen
är ägnad att effektivare tillvarataga dessa vinstmöjligheter än varje form av
särskilt bildat upphandlingsorgan, gemensamt för bolagen, synes kontrollstyrelsen
ställt utom tvivel. Detta belyses också på sitt sätt av det förhållandet,
att restaurangbolagen först nära sex år efter 1938 års omorganisation
funnit anledning närmare utreda möjligheten och lämpligheten av gemensamma
fiskinköp, ehuru denna fråga, enligt vad kontrollstyrelsen har sig
bekant, vid ett flertal tillfällen varit på tal.

Det är enligt kontrollstyrelsens mening rimligt, att i en verksamhet som
den ifrågavarande en hela landet omspännande utjämning av ekonomiska
risker och chanser äger rum. Såsom förhållandena för närvarande äro gestaltade,
ha bolagen väsentligt olika förutsättningar exempelvis att nedlägga
kapital på förbättringar och nybyggnader liksom att sörja för tryggandet av
de anställdas ålderdom. Denna olikhet återgår på olikheten i de av respektive
bolag utövade rörelsernas lönsamhet. Då emellertid en verksamhet i statlig
regi och med allmännyttigt syfte rimligtvis måste fylla samma anspråk
såväl i avseende å allmänhetens betjänande som beträffande personalens anställningsförhållanden,
vare sig verksamheten bedrives i exempelvis Stockholm
eller -—- lika exempelvis — i Skåne, synes den nuvarande olikheten
i bolagens arbetsbetingelser — vilken vid en lågkonjunktur kan antagas bliva
ytterligare accentuerad — i möjligaste mån böra utjämnas.

Den ekonomiska konkurrensen mellan ett flertal fristående företag och
dessas strävan att redovisa största möjliga vinst — i och för sig sporrande
faktorer i verksamheten — kunna i en rörelse, vari som ett väsentligt led
ingår utskänkning av rusdrycker, leda lill att kravet på ett i socialt hänseende
föredömligt handhavande av utskänkningen icke vinner det beaktande,
som från samhällets synpunkt vore önskvärt. Även härutinnan har enligt
kontrollstyrelsens mening en överordnad huvudorganisation för restaurangbolagen
en viktig uppgift att fylla. Det låter väl säga sig, att denna uppgift
åvilar kontrollstyrelsen och att, i den mån densamma eftersatts, ansvaret härför
faller på ämbetsverket. Det synes emellertid principiellt riktigare, att det
ekonomiska och det sociala ansvaret för rörelsens bedrivande vilar på ett
och samma håll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

I samband härmed har kontrollstyrelsen vidare anfort, att styrelsen ville
något beröra en annan invändning mot sakkunnigeförslaget, vilken visat
benägenhet att återkomma i debatten, nämligen farhågan för att den föreslagna
koncentrationen av restaurangbolagens verksamhet skulle komma att
medföra en schablonisering av restaurangväsendet, i den mån detta handhades
av det föreslagna restaurangbolaget. Om denna farhåga vore grundad,
borde den från 1938 genomförda utvidgningen av de nuvarande restaurangbolagens
verksamhet till att omfatta praktiskt taget samtliga av de lokala
systembolagen tidigare utövade hotell- och restaurangrörelser haft i princip
samma effekt, låt vara till graden svagare. Enligt kontrollstyrelsens mening
hade erfarenheten icke bestyrkt detta. Det kunde sålunda icke med fog göras
gällande, att den genomgripande ombyggnaden av exempelvis stadshotellen
i Växjö och Karlskrona utförts med mindre anknytning till ortens traditioner
och speciella motivkrets eller med mindre beaktande av de lokala intressena,
därigenom att arbetets ledning legat hos det avlägsna VARA-bolaget,
än vad fallet kunnat bliva vid en ombyggnad i det lokala systembolagets
regi. Förhållandet vore enligt kontrollstyrelsens mening tvärtom det, att med
den större företagsenhetens större resurser och större överblick följde också
större möjlighet att tillgodose behovet av variation och lokal individualisering.
Ett annat exempel härpå erbjöde enligt kontrollstyrelsens mening ombyggnaden
av Henriksbergs restaurang i Göteborg till ett av landets originellaste
och till de lokala traditionerna starkast anknutna etablissemang i
branschen. Resultatet hade möjliggjorts genom förefintligheten av ett stort,
kapitalstarkt och för lösandet av dylika uppgifter speciellt utrustat företag.
I intet av dessa avseenden komme det föreslagna centralbolaget att stå tillbaka
för något av de nuvarande bolagen. Kontrollstyrelsen kunde därför icke
finna de i nu berörda hänseende uttalade farhågorna grundade.

Nykterhetsnämndernas riksförbund har anfört, att de skäl som de sakniga
åberopat för den föreslagna organisationsformen centralbolag och dotterbolag
syntes kunna godtagas.

Av de allmänna restaurangbolagen har SKAR anfört följande:

Enligt de sakkunnigas promemoria har centralbolaget tilldelats en sådan
ställning att dotterbolagen, som böra utrustas med en representativ och handlingskraftig
inom verksamhetsområdet hemmahörande styrelse, berövas erforderliga
förutsättningar till en i möjligaste mån självständig och för verksamhetsområdet
fruktbringande verksamhet. 1 själva verket komme denna
centralbolagets ställning att bliva nära nog identisk med den sorn tilldelats
det riksbolag, sorn avsågs i 1944 års proposition, och dotterbolagens styrelser
endast rådgivande organ i .stället för som det bör vara självständigt beslutande
styrelser. Detta synes betänkligt. Det är sålunda angeläget, att frågor,
som beröra restaurangbolagens förhållande till systembolagen samt till
vederbörande lokala myndigheter, omhänderhavas av dotterbolagen, som lia
att svara för driften inom sitt område, och icke av centralbolaget. Den auktoritet,
sorn härigenom skulle tillföras dotterbolagen, torde för bolagen vara
en icke föraktlig tillgång för vinnande av kontakt, förståelse och förtroende
hos allmänheten, vilket utan gensägelse är en vildig förutsättning för en
framgångsrik verksamhet.

SKAR vill sålunda med tillstyrkan av alt en organisation med centralbolag

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 199 2

Kungl. Majlis proposition nr 199.

och dotterbolag tillskapas, därest den hittillsvarande organisationen av de
allmänna restaurangbolagen icke anses tillgodose det allmännas intresse,
starkt framhålla önskvärdheten av att en sådan omarbetning av de sakkunnigas
förslag göres, att åt dotterbolagen bevaras rätten till en självständig
verksamhet och förvaltning samt att frågor, som beröra restaurangbolagens
förhållande till systembolagen och de lokala myndigheterna, helt skola handhavas
av dotterbolagen, till vilka utskänkningsrättigheterna således böra vara
överlåtna.

Vidare har VARA framfört följande erinringar mot sakkunnigförslaget:

I 3 kap. 15 § rusdrycksförsäljningsförordningen har intagits den bestämmelsen
att tillstånd till utskänkning å folkrestaurang icke må överlåtas å annan
än ett särskilt aktiebolag, som av Konungen godkänts för bedrivande av
restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag). Vid en jämförelse med 6
kap. 16 § framgår att härmed åsyftas centralbolaget och icke dess dotterbolag.
Vidare har i det föreslagna avtalet i 3—6 §§ införts bestämmelser, enligt
vilka centralbolaget i allt väsentligt självt blir ett driftsbolag för hela riket.
Sålunda komma bl. a. alla frågor som avse restaurangbolagens förhållande
till systembolagen att uteslutande handhavas av centralbolaget; vidare skall
det åligga centralbolaget att vid handläggning av frågor, som beröra lokala
förhållanden, söka kontakt med vederbörande lokala myndigheter.

Då de sakkunniga i valet emellan riksbolag, å ena, och centralbolag med
dotterbolag, å andra sidan, stannat vid att förorda det senare alternativet,
synes det märkligt, att de sakkunniga genom de här återgivna och bestämmelser
av liknande art tillagt centralbolaget just sådana befogenheter, som
det under hela denna frågas utredning allmänt ansetts icke böra åvila ett
centralt organ. Den avgörande invändningen emot bildande av ett riksbolag
har just varit att icke själva driften finge centraliseras i ett enda riksorgan
utan att denna tvärtom utövades genom självständiga distriktsbolag. Den i
förslaget gjorda utformningen av organisationen innebär i själva verket införande
av ett riksbolag i annan form, där de nuvarande restaurangbolagen
endast bliva underordnade organ för den lokala förvaltningen. Hela idén
med särskilda restaurangbolag under ansvarig ledning har just vilat på nödvändigheten
av att tillgodogöra sig dessa bolags förutsättningar att ettvart
inom sitt område bedriva verksamheten i kontakt med de lokala myndigheterna.
— I varje fall synes det som om behovet att avlägsna de förmenta
olägenheterna av kontrollstyrelsens dubbelställning ingalunda behövt leda
till en så genomgripande omgestaltning av hela restaurangbolagsverksamheten.

BARA har i sitt yttrande framhållit, alt någon giltig motivering icke förebragts
för förslaget att centralbolaget skulle bliva utövare av samtliga utskänkningstillstånd
och att bolaget skulle handlägga alla sociala frågor och
frågor angående stängningstider och kvantitetsbegränsningar. Ej heller fördelningen
av personal behövde handhavas såsom en central angelägenhet.
Beträffande centrala inköp av större förnödenhets- och förbrukningsartiklar
borde observeras, att bolagen redan nu beträffande många varor hade inköpskontakt
med urkällan, d. v. s. de köpte en stor del av sina förnödenheter
direkt från producenten, varvid rabattmöjligheterna väl tillvaratagits. En viss
ytterligare besparing skulle måhända vid utökade samköp kunna åstadkommas,
men denna borde icke tillmätas alltför stor betydelse. Centraliseringens
möjligheter begränsades av de hänsyn som borde och måste tågås till lokala

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

intressen och opinioner. Då de lokala försänkningarna tillmätts så stor betydelse,
att de ansetts motivera bibehållandet av de nuvarande bolagen såsom
dotterbolag, förefölle det naturligt, att denna lokala förbindelse i första
hand borde överlämnas åt lokalbolagen, som därtill vore bättre skickade än
ett till Stockholm förlagt centralbolag. Vid övervägande av dessa spörsmål
kunde icke nog understrykas de faror för byråkratisering av verksamheten
som lätt nog kunde bliva en följd av för långt driven centralisering. Det
ifrågasatta centralbolaget borde ha sin naturliga uppgift i en övervakning av
verksamheten, varjämte bolaget givetvis borde ges en direktivgivande mission.
Genom den organisation, som föreslagits av de sakkunniga, framför
allt sammansättningen av de olika styrelserna i central- och dotterbolagen,
hade centralbolaget tillförsäkrats allt det inflytande det behövde för utövande
av denna kontroll och direktivgivning. Det syntes icke vara erforderligt
att därutöver i reglementen begränsa dotterbolagens befogenheter i sådan
grad, att de förvandlades till rena pappersorganisationer. Med hänsyn lill
dessa stora betänkligheter kunde BARA icke annat än förutse menliga verkningar
av förslagets realiserande. BARA ville därför förorda att vid en eventuell
omorganisation av restaurangbolagsverksamheten de nu anförda synpunkterna
vunne beaktande.

I anledning av restaurangbolagens förenämnda uttalanden bar kontrollstyrelsen
anfört följande:

Mot de sakkunnigas förslag har i vissa av de av restaurangbolagen avgivna
yttrandena anmärkts, att detsamma innebure ett alltför starkt intrång på
denna lokala självstyrelse. Kontrollstyrelsen kan icke dela denna uppfattning,
utan finner den av de sakkunniga träffade avvägningen i detta hänseende
väl grundad. Vill man inhösta de vinster av bolagens omorganisation,
som här berörts, är det icke möjligt att stanna vid ett huvudorgan utan
verklig maktbefogenhet i förhållande till de lokala bolagen. Man kan icke
både genomföra en koncentration och lämna de nuvarande företagen i helt
orubbat bo, utan man har alt träffa ett val. Mot det sätt, varpå de sakkunniga
härvid utstakat kompetensgränserna, kunna enligt kontrollstyrelsens
mening inga hållbara erinringar framställas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört följande:

Vad angår frågan örn i vilken form ifrågavarande utskänkningsrörelse
framdeles skall bedrivas anser länsstyrelsen önskvärt för tillgodoseende av
de lokala intressena och till förhindrande av en alltför långt driven likriktning,
att rörelsen uppdelas på ett antal restaurangbolag med lokal anknytning.
Säkert är det av stort värde för vinnande av en rationell och ekonomisk
drift samt enhetlighet i administrationen att dessa bolag ställas under
ledning av ett centralt företag. De sakkunniga ha till vinnande av detta syfte
förordat inrättande av ett centralt restaurangbolag för bela riket, vilket endast
skulle lia att fullgöra förvaltningsuppgifter i förhållande till de dotterbolag,
som skulle utöva den egentliga restaurangrörelsen. Idén med ett centralt
företag och ett antal under detsamma stående dotterbolag synes länsstyrelsen
utgöra en lämplig lösning av föreliggande organisationsspörsmål. Gentemot
det förslag, som de sakkunniga framlagt rörande det centrala bolagets
befogenheter och förhållande i övrigt lill dotterbolagen, bar länsstyrelsen heller
intet att erinra. Emellertid vill länsstyrelsen ifrågasätta, om det icke inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

bär en svaghet i organisationen att centralbolaget endast sysslar med förvaltningsuppgifter
och icke har någon befattning med den egentliga restaurangrörelsen.
På det sättet komma befattningshavarna i centralbolaget, även
om de ha nära kontakt med dotterbolagen, att sakna den omedelbara erfarenhet
av restaurangverksamheten, som det direkta sysslandet därmed skänker.
Länsstyrelsen anser därför vissa skäl tala för att den centrala ledningen
anförtros ett företag, som samtidigt självt utövar restaurangrörelse. Med utgångspunkt
från den nu gällande organisationen torde Stockholms allmänna
restaurangaktiebolag vara det, som i sådant fall skulle vara bäst lämpat att
övertaga funktionerna att både leda och kontrollera restaurangrörelsen. Härför
synes tala i första hand den omständigheten att bolagets styrelse har sitt
säle i huvudstaden och i andra hand att bolaget är det största och sannolikt
också det mest rationellt utvecklade bland restaurangbolagen.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att statens sakrevision — som enligt
vad förut anförts för sin del ansett övriga båda alternativ till ny aktiebolagsorganisation
lämpligare än det av de sakkunniga framlagda förslaget
med centralbolag och dotterbolag — uttalat att sistnämnda förslag syntes
innebära så väsentlig förbättring i nu rådande förhållanden, att sakrevisionen
holle före, att även en lösning enligt detta alternativ vore att föredraga
framför ett bibehållande av nu gällande ordning.

Slutligen må omnämnas, att Överståthållarämbetet anfört, att ämbetet icke
kunde förorda något av de alternativ till ny aktiebolagsorganisation, som diskuterats
av de sakkunniga, men att av de tre utvägar, mellan vilka de sakkunniga
valt, framstode förslaget örn inrättande av ett centralbolag med dotterbolag
såsom den lämpligaste. Överståthållarämbetet har i samband härmed
framhållit den olägenheten med de sakkunnigas förslag, att systembolagen
genom att skiljas från inflytandet över restaurangbolagens verksamhet
berövades den på erfarenhet grundade kännedom om de ekonomiska betingelserna
för skilda arter av restaurangrörelse, som hittills ansetts behövlig och
värdefull för systembolagen med hänsyn till den befattning med avseende å
överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som ankommit på systembolagen och
alltjämt skulle ankomma på desamma.

Även vissa detaljfrågor, som äga samband med de sakkunnigas omorganisationsförslag,
ha behandlats i remissyttrandena.

Sålunda har kontrollstyrelsen ifrågasatt en utvidgning av bestämmelserna i
1 kap. 5 § rusdrycksförsäljningsförordningen. I detta hänseende har kontrollstyrelsen
anfört, att i nämnda paragraf vore meddelade föreskrifter örn de
kvalifikationer, som skulle gälla för ledamotskap av styrelse för bland annat
system- och restaurangbolag samt — enligt förslaget — restaurangbolagets
dotterbolag. Enligt 2 mom. finge ledamot av sådan styrelse ej den vara, som
ägde till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker eller vore ledamot av
styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning än partihandelsbolaget.
Anledningen till dessa bestämmelser vore enligt rusdryckslagstiftningsrevisionen
(SOU 1934: 39 s. 329) att söka i motsatsen mellan tillverkarnas
och försäljarnas intressen. En dylik motsättning vore emellertid i vissa hänseenden
för handen jämväl mellan systembolagen och innehavarna av över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

låtna utskänkningstillstånd liksom mellan restaurangbolagen och dylika utskänkningsinnehavare.
Förmodligen hade ett stadgande, enligt vilket enskild
restauratör eller ledamot av styrelse för företag med huvudsakligt syfte att
bedriva överlåten utskänkning eller trafikutskänkning vöre diskvalificerad
som styrelseledamot i system- eller restaurangbolag, ansetts överflödigt, då
det torde ha förutsatts, att en dylik kombination icke skulle komma i fråga.
Emellertid hade det förekommit, att till ledamot av systembolags styrelse utsetts
ledamot av styrelse för företag med tillstånd att utskänka rusdrycker.
Då ett fortsättande på den sålunda inslagna vägen syntes kunna leda till betydande
olägenheter, även med hänsyn till att en dylik ledamot av systembolags
styrelse vore i tillfälle att erhålla en icke önskvärd inblick i konkurrerande
företags affärsförhållanden, ifrågasatte kontrollstyrelsen, huruvida
icke kompletterande bestämmelser i detta hänseende borde utfärdas.

Nykter hetsnämndernas riksförbund har framhållit, att då syftet med en
omorganisation av restaurangrörelsen vore att åstadkomma gynnsammare
nykterhetseffekt, syntes det naturligt att de nykterhetsvårdande organen bleve
representerade i såväl centralbolaget som dotterbolagen. Såväl socialstyrelsen
genom sin nykterhetsvårdsbyrå som länsnykterhetsnämnderna ägde
ju kännedom örn förhållanden, som kunde vara av betydande värde för restaurangrörelsens
rätta bedrivande. Riksförbundet ansåge sig därför böra föreslå
att sådana direktiv utfärdades i fråga örn sammansättningen av styrelserna
för såväl centralbolaget som dotterbolagen, att nykterhetsvården där
bleve representerad. De hinder som angåves i 1 kap. 5 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
för den här anvisade anordningen borde enligt riksförbundets
mening undanröjas.

I fråga om den föreslagna nya lydelsen av 3 kap. 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen
har VARA framhållit, att denna bestämmelse innebure att
länsstyrelse emot ett restaurangbolags önskan —- enligt förslagets ordalydelse
till och med utan dess hörande — kunde ålägga ett restaurangbolag att å
viss ort driva restaurangrörelse. En tillämpning av denna bestämmelse kunde
få synnerligen allvarliga ekonomiska konsekvenser för restaurangbolagen.
Det borde i varje fall ifrågasättas, om icke ett föreläggande av så allvarlig art
borde meddelas allenast av Kungl. Maj:t i överensstämmelse med vad som
gällde beträffande fråga örn inrättandet av s. k. turistutskänkning.

I anledning härav har kontrollstyrelsen anfört, att då dylikt ärende alltid
kunde besvärsvägen dragas under Kungl. Maj:ts prövning, ändring i förslaget
på denna punkt icke syntes erforderlig. Däremot syntes kunna ifrågasättas,
huruvida det icke borde åligga länsstyrelse att före meddelandet av sådan
föreskrift, varom här vore fråga, bereda såväl restaurangbolaget som det
tillslåndsinnehavande systembolaget tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.

Beträffande frågan örn stamaktieägarnas inflytande öven centralbolagets
förvaltning har statens sakrevision ansett det betydelsefullt, alt stamaktieägarnas
inflytande på valet av de styrelseledamöter, vilka icke skulle utses
av Kungl. Maj:t, säkerställdes i högre grad än som skulle bliva fallet

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

enligt sakkunnigförslaget. Sakrevisionen ville härutinnan ifrågasätta, huruvida
icke en ordning mera överensstämmande med den, som tillämpades i
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, skulle vara att föredraga.

I vissa remissyttranden har uttalats, att representanter för systembolagsrörelsen
borde ingå i styrelserna för den nya bolagsorganisationen. Sålunda
har systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott framhållit, att
utminuteringen och utskänkningen vore sidoordnade grenar av detaljhandeln
med rusdrycker. Det vore därför nödvändigt, att ett intimt samarbete rådde
mellan det allmännas organ för dessa två försäljningsgrenar. Såsom en garanti
för sådant samarbete borde systembolagen vara företrädda såväl i centralbolagets
som i dotterbolagens styrelser.

I förevarande fråga har kontrollstyrelsen uttalat, att med hänsyn till såväl
den historiska utvecklingen som de talrika beröringspunkterna mellan system-
och restaurangbolagen syntes det från systembolagshåll framställda
förslaget värt beaktande, särskilt i vad anginge centralbolagets styrelse. Någon
svårighet att tillgodose det härutinnan framförda önskemålet inom den
av de sakkunniga föreslagna ramen syntes icke möta.

Vad angår frågan om antalet ledamöter i styrelserna för dotterbolagen
och den ordning, i vilken styrelseledamöterna skola utses, har SARA (majoriteten
inom styrelsen) anfört, att SARA ej kunde frigöra sig från intrycket
att det sätt, på vilket förslaget utformat den lokala representationen i styrelserna
för dotterbolagen, innebure en försämring. Medan enligt det nu
gällande systemet aktieägarna utsåge samtliga ledamöter av restaurangbolagens
styrelser — 7 ledamöter i tre och 5 i två bolag — skulle enligt de sakkunnigas
förslag dels antalet styrelseledamöter icke i något bolag överstiga
fem och dels av dessa endast en utses av stamaktieägarna och de övriga
(däribland ordföranden) av centralbolaget, vars verkställande direktör skulle
obligatoriskt tillhöra de av centralbolaget valda. Dessa bestämmelser, som
syntes ha tillkommit i sparsamhetssyfte, reducerade högst väsentligt antalet
styrelseledamöter och därmed möjligheten att genom dem tillgodose ortsintressenas
representation. Även om det antoges, att stamaktieägarnas och
centralbolagets val — med undantag för verkställande direktören — undantagslöst
folie på lokala representanter, minskades antalet sådana styrelseledamöter
från det nuvarande antalet av 31 till 20. Att centralbolagets styrelse
enligt de sakkunnigas rekommendation borde upptaga ledamöter från
olika delar av landet gåve självfallet endast en svag kompensation för denna
olägenhet. Den lokala förvaltningen borde förankras hos det lokala, ej hos
det centrala organet. SARA funne sig därför böra förorda sådan ändring av
hithörande bestämmelser, att antalet ledamöter av dotterbolagens styrelser
(såväl ordinarie som suppleanter) kunde ökas från fem till högst sju och att
stamaktieägama finge utse två av dem, varjämte det skulle åligga centralbolaget
(preferensaktieägarna) att vid valet av sina representanter i styrelsen
tillgodose intresset av att olika områden inom dotterbolagets verksamhet
bleve representerade. Enligt uttalande i förslaget borde dotterbolagens

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

verkställande direktörer endast i undantagsfall ifrågakomma såsom ledamöter
eller suppleanter i bolagens styrelser. Motiveringen för denna ståndpunkt
angåves ej närmare. En dylik diskvalifikation tillämpades emellertid ej enligt
den nuvarande ordningen och vore i själva verket mindre lämplig. Då
det vore av betydelse för verkställande direktörens ställning, att han tillhörde
styrelsen, i varje fall som suppleant, borde de sakkunnigas uttalande i denna
punkt ej utgöra hinder för ett sådant val.

En reservant inom styrelsen för SARA har ansett att de sakkunnigas förslag
i fråga om antalet styrelseledamöter borde tillstyrkas oförändrat.

ÖSARA har hemställt att i bolagsordningarna för dotterbolagen skulle inrymmas
den bestämmelsen, att samtliga ledamöter och suppleanter (med
undantag av centralbolagets verkställande direktör) skulle vara bosatta
inom dotterbolagets verksamhetsområde.

Kontrollstyreisen har framhållit följande:

Särskilt bekymmer har i något av de avgivna yttrandena yppats över begränsningen
av antalet styrelseledamöter i dotterbolagen till 20 (sedan verkställande
direktören i centralbolaget frånräknats) mot 31 i de nuvarande
bolagen. Förutsättningen för dessa farhågor synes ha varit ett icke närmare
motiverat fastslående av att »den lokala förvaltningen skall förankras hos
det lokala, ej hos det centrala organet». Då det emellertid torde kunna förutsättas,
att centralbolagets styrelse, i enlighet med vad de sakkunniga rekommenderat,
icke kommer att bestå av uteslutande huvudstadsrepresentanter,
och då en skåning eller en norrlänning väl icke genom en placering i nämnda
styrelse förlorar kontakten med och intresset för hembygden, är det svart
att inse resonemangets bärighet. Jämförelsen, därest den nu skall anställas,
synes i stället böra göras mellan nuvarande 31 och sakkunnigetörslagets 28
styrelseledamöter. Reduceringen förefaller därvid icke oroande. Kontrollstyrelsen
förordar således, nu liksom tidigare, att antalet styrelseledamöter i
dotterbolagen i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag bestämmes
till fem.

Vad angår kontrollen över restaurangbolagens verksamhet har statens
sakrevision anfört, att sakrevisionen borde kunna utöva granskning ur ekonomiska
synpunkter av ett blivande centralbolag eller riksbolag. Det funnes
så mycket större anledning härtill som en saklig granskning av de allmänna
restaurangbolagens verksamhet från ekonomiska utgångspunkt lämpligen
kunde samordnas med den av sakrevisionen bedrivna granskningen av åtskilliga
statliga institutioner, som hade att upphandla och utspisa förnödenheter
m. m. Enligt sakrevisionens uppfattning borde sålunda ifrågavarande
restaurangbolag inordnas bland de verksamhetsområden, som vore underkastade
granskning av revisionen.

Slutligen har systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott — i
anslutning till de sakkunnigas uttalande att det nya bolaget skulle driva sin
rörelse så, att fördelarna av en god skötsel koinme konsumenterna själva
till godo — ansett det påkallat med den kompletteringen av uttalandet, att
hänsyn till det ekonomiska utfallet icke finge inverka på bolagets ställningstagande
till nykterhetsfrämjande åtgärder.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

Departementschefen.

Såsom jag anförde i direktiven för den senast verkställda sakkunnigutredningen
torde enighet i stort sett råda om att åtgärder böra vidtagas för att
eliminera de olägenheter, som följa av att kontrollstyrelsen är på en gång
direktivgivande och kontrollerande i förhållande till de allmänna restaurangbolagen.
Att frågan om en omorganisation föll vid 1944 års riksdag berodde
sålunda icke på att riksdagen ansåg en omorganisation onödig utan på att
delade meningar gjorde sig gällande angående den organisation, som skulle
träda i stället för den nuvarande.

Jämväl vid den nu verkställda sakkunnigutredningen Ilar understrukits, att
kontrollstyrelsens dubbelställning motiverar en omorganisation på förevarande
omiåde, och under remissbehandlingen ha icke framkommit några synpunkter
som övertygat mig om att den nuvarande organisationen det oaktat
bör bibehållas. Med hänsyn härtill finner jag det angeläget, att frågan örn
restaurangbolagens organisation och dessa bolags ställning i förhållande till
kontrollstyrelsen utan dröjsmål ånyo upptages till prövning.

Vid diskussionen om den lämpligaste organisationsformen för den verksamhet,
som hittills under kontrollstyrelsens överinseende utövats av de fem restaurangbolagen,
har praktiskt taget rått enighet därutinnan, att en från kontrollstyrelsen
hell fristående aktiebolagsorganisation bör tillskapas. Genom
en omorganisation efter denna linje skulle kontrollstyrelsens direktivgivande
och kontrollerande uppgifter i förhållande till restaurangbolagen upphöra.
1 stället för att, såsom för närvarande är fallet, chefen för kontrollstyrelsen
har möjlighet att såväl dirigera restaurangbolagen som utöva en vidsträckt
kontroll över dessa bolag, skulle en i aktiebolagsform driven verksamhet,
som voie fristående i förhållande till kontrollstyrelsen, handhavas självständigt
av en representativ styrelse, under det att kontrollen över verksamheten
— på sätt regelmässigt sker inom en aktiebolagsorganisation — skulle utövas
av särskilt utsedda revisorer. Det är vidare uppenbart att, därest ifrågavarande
verksamhet organiseras i aktiebolagets form, staten har möjlighet att genom
av Kungl. Maj :t utsedda styrelseledamöter och i egenskap av ägare lill huvuddelen
av aktierna tillförsäkra det allmänna ett avgörande inflytande över verksamheten.
Ej heller synes något hinder föreligga att organisera en i aktiebolagets
form bedriven verksamhet på sådant sätt, att vederbörlig hänsyn tages
till de lokala förhållandena samtidigt som verksamheten blir ekonomiskt
lönande.

I enlighet härmed — och i överensstämmelse med den uppfattning åt
vilken jag givit uttryck i den vid 1944 års riksdag framlagda propositionen
i ämnet — ansluter jag mig till de sakkunnigas nu framlagda förslag, att den
av de fem restaurangbolagen under kontrollstyrelsens överinseende bedrivna
verksamheten överflyttas å en från kontrollstyrelsen helt fristående aktiebolagsorganisation.

I propositionen till 1944 ars riksdag behandlades till en början frågan huruvida
omorganisationen borde avse tillskapandet av flera helt fristående aktiebolag
eller ett för hela riket gemensamt sådant bolag; och av dessa två alter -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

nativ ansåg jag företräde böra givas åt det senare. Riktigheten av denna ståndpunkt
har enligt min mening bekräftats av den därefter verkställda nya
sakkunnigutredningen. Enligt denna utredning har sålunda alternativet med
flera självständiga aktiebolag anseus vara det minst lämpliga, främst med
hänsyn till att en dylik organisation skulle komma att sakna ett centralt —
med självständig beslutanderätt utrustat — organ som vore i stånd att tillvarataga
det allmännas intressen inom restaurangrörelsen och handhava ledningen
av rörelsen på det ur ekonomiska och sociala synpunkter lämpligaste
sättet. Jag torde därför icke ha anledning att ytterligare uppehålla mig vid
sistnämnda alternativ.

I 1944 års proposition gjordes vidare en jämförelse mellan alternativen att
tillskapa ett riksbolag med distriktschefer och en därtill knuten lokal representation
eller att inrätta ett moderbolag jämte dotterbolag. Vid denna jämförelse
kom jag till det resultatet att — därest den av mig då förordade organisationen
med särskilda kommunala representanter såsom rådgivande organ
genomfördes — tillräckliga skäl icke förelage för en organisation med
moderbolag och dotterbolag; och i enlighet härmed förordade jag alternativet
med riksbolag med därtill knutna distriktschefer och särskilda delegerade
såsom representanter för de lokala intressena. Vid behandlingen inom riksdagen
av omorganisationsförslaget uttalades emellertid från olika håll farhågor
för att den sålunda föreslagna organisationsformen icke skulle bereda
de lokala intressena möjlighet att göra sig gällande i den utsträckning som
vöre önskvärd.

Vid den fortsatta sakkunnigutredningen har frågan om för- och nackdelarna
hos sistnämnda två alternativ ytterligare diskuterats. Enligt vad de sakkunniga
anfört vägde fördelarna och nackdelarna så jämnt, att inom de sakkunniga
förelegat synnerlig tvekan inför valet mellan dessa alternativ. Emellertid
ha de sakkunniga vid sina överväganden stannat vid att förorda alternativet
med centralbolag och dotterbolag. Såsom motivering härför ha de
sakkunniga åberopat bland annat, att genom en uppdelning av den lokala
verksamheten på ett antal dotterbolag undvekes en alltför långt gående centralisering
av verksamheten och skapades underlag för en — såsom det allmänt
ansåges — värdefull lokal förankring i ungefär samma omfattning som
för närvarande.

Under remissbehandlingen av sistnämnda förslag ha de olika remissinstanserna
i huvudsak vidhållit sina tidigare uttalanden i frågan; dock må framhållas
att statens sakrevision i sitt nya yttrande understrukit, att även förslaget
med centralbolag och dotterbolag syntes innebära en väsentlig förbättring
i nu rådande förhållanden och att en lösning enligt detta alternativ vore
att föredraga framför ett bibehållande av nu gällande ordning.

Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan om vilkendera av de nu diskuterade
organisationsformerna — riksbolag med distriktschefer och därtill
knuten lokal representation eller centralbolag med dotterbolag — som bör
förordas, torde med hänsyn till vad i ärendet tidigare förekommit särskild
vikt böra fästas vid att den nya organisationen erhåller en effektiv lokal anknytning.
En sådan anknytning kan utan tvivel vinnas genom alternativet

Kungl. Maj:ts proposition nr 199-

med centralbolag och dotterbolag. Med hänsyn härtill och då skillnaden i övrigt
mellan förevarande två alternativ är förhållandevis ringa såväl organisatoriskt
sett som ur kostnadssynpunkt, anser jag mig nu böra ansluta mig
till det omorganisationsförslag som framlagts i den senaste sakkunnigutredningen.
Jag tillstyrker alltså, att den av de nuvarande fem restaurangbolagen
under kontrollstyrelsens överinseende bedrivna verksamheten överflyttas
på en från kontrollstyrelsen helt fristående aktiebolagsorganisation bestående
av centralbolag med dotterbolag.

Beträffande den närmare utformningen av organisationen anser jag mig
kunna i allt väsentligt ansluta mig till vad som härutinnan föreslagits av de
sakkunniga. Även motiveringen för ifrågavarande förslag (promemorian s.
30 36) kan jag på de flesta punkter biträda. I det följande torde jag emel lertid

få upptaga till behandling vissa spörsmål, som föranlett särskilda uttalanden
från remissinstansernas sida eller som eljest äro av speciellt intresse.

Vad först angår centralbolaget har under remissbehandlingen ifrågasatts,
huruvida icke ett av de nu bestående restaurangbolagen — SARA — borde,
med bibehållande av sina hittillsvarande uppgifter, dessutom organiseras såsom
centralbolag, till vilket de övriga fyra restaurangbolagen skulle anslutas
såsom dotterbolag. Emellertid torde vid bedömandet av detta förslag,
som på sin tid framfördes även inom besparingsberedningen, böra uppmärksammas
att ett centralbolags åligganden äro av helt annan art än de uppgifter
som för närvarande handhavas av SARA, varför förslaget torde resultera
i en organisatorisk uppdelning av bolaget. Berörda förslag torde med
hänsyn härtill icke innebära några egentliga fördelar framför det nu föreliggande
sakkunnigförslaget örn tillskapandet av ett särskilt centralbolag.

I fråga om de uppgifter, vilka skulle fullgöras av centralbolaget, ha de
sakkunniga anfört, att de utskänkningstillstånd, som för närvarande utnyttjades
av de fem restaurangbolagen, för framtiden borde innehavas av centralbolaget.
Vidare ha de sakkunniga (promemorian s. 24 och 33) — samtidigt
som de betonat att det icke vore möjligt att i förväg draga upp strikta skiljelinjer
mellan den centrala ledningen och de lokala förvaltningarna_fram hållit

att alla större ärenden och frågor av mera principiell natur, även om de
berörde huvudsakligen lokala förhållanden, borde förbehållas centralbolaget,
och att vid uppkommande kompetenskonflikter avgörandet borde tillkomma
detta bolag. Mot de sakkunnigas nu återgivna uttalanden har från de nuvarande
restaurangbolagens sida anmärkts, att det vore angeläget att frågor
som berörde restaurangbolagens förhållande till systembolagen samt till vederbörande
lokala myndigheter omhänderhades av dotterbolagen och icke
av centralbolaget. För egen del finner jag det emellertid mest ändamålsenligt,
att såsom de sakkunniga föreslagit utskänkningstillstånden innehavas av centralbolaget
och icke av dotterbolagen. Även i övrigt ansluter jag mig i huvudsak
till de sakkunnigas uttalanden örn fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan centralbolaget och dotterbolagen samt örn centralbolagets rätt att
fälla avgörandet vid uppkommande kompetenskonflikter. Jag vill emellertid
understryka, att det enligt min mening är möjligt att inom ett stort lands -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

omfattande företag lämna utrymme för en viss decentralisering av verksamheten
och jag förutsätter, att centralbolagets ledning beaktar vikten av att
dotterbolagen erhålla den rörelsefrihet inom bolagsorganisationen som är
möjlig att genomföra. Samtidigt vill jag framhålla, att då de sakkunniga
starkt betona skyldigheten för centralbolaget att vid handläggning av frågor,
som beröra de lokala förhållandena, söka kontakt med vederbörande lokala
myndigheter, detta givetvis icke bör tolkas så, att dotterbolagen skulle vara
förhindrade att för egen del samarbeta med dessa myndigheter; det är
tvärtom naturligt — och behöver knappast fastslås i någon instruktion —
att dotterbolagen vid handhavandet av sin restaurangrörelse uppehålla fortlöpande
kontakt med de lokala intressena på varje ort, där rörelsen bedrives.

På sätt de sakkunniga föreslagit bör centralbolaget omhänderhava sådan
utskänkningsrörelse, som avses i 3 kap. 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Vad under remissbehandlingen anmärkts mot sakkunnigförslaget i
denna del torde icke böra föranleda annan ändring härutinnan än att föreskrift
meddelas örn skyldighet för länsstyrelsen att, innan ansökningen avgöres,
inhämta yttrande icke endast från nykterhetsnämnden utan även från
centralbolaget.

I fråga örn utdelningen å stamaktierna i centralbolaget må framhållas, att
högsta tillåtna utdelningen å dessa aktier av de sakkunniga föreslagits till
fem procent. Ehuru denna procentsats överstiger vad tidigare ifrågasatts, anser
jag mig i allt fall med hänsyn till det skäl, som de sakkunniga anfört till
stöd för sitt ifrågavarande förslag, icke böra avvika från förslaget i detta
hänseende.

De sakkunnigas förslag rörande sättet för val av styrelseledamöter i centralbolaget
har föranlett olika yrkanden från remissinstansernas sida. Sålunda
har anförts, att de nykterhetsvårdande organen ävensom systembolagen
borde vara representerade i denna styrelse. Vidare har från sakrevisionens
sida ifrågasatts, huruvida icke stamaktieägamas inflytande på valet av de
styrelseledamöter, vilka icke skulle utses av Kungl. Maj:t, borde säkerställas
i högre grad än som skulle bliva fallet enligt sakkunnigförslaget. Vad angår
förstnämnda yrkande är det uppenbarligen lill fördel, örn i bolagets styrelse
ingå representanter för de nykterhetsvårdande organen och för systembolagsrörelsen.
Såsom kontrollstyrelsen framhållit torde det emellertid icke
möta några svårigheter att tillgodose dessa önskemål inom den ram, som angives
i sakkunnigförslaget. Beträffande sakrevisionens förslag, som torde innebära
att stamaktieägarna skulle ensamma äga rösträtt å bolagsstämma vid
val av ledamöter och suppleanter i centralbolagets styrelse, ina framhallas,
att även enligt sakkunnigförslaget stamaktieägarna tillförsäkras praktiskt
taget avgörande inflytande vid ifrågavarande val. Någon ändring på denna
punkt torde därför icke vara erforderlig.

De sakkunnigas förslag i fråga örn sättet för revision av styrelsens för
cenlralbolaget förvaltning och bolagets räkenskaper har icke föranlett någon
erinran under remissbehandlingen. Emellertid bör framhållas, att cenlralbolagels
revisorer böra vara oförhindrade att taga del även av dotterbolagens
bokföring. Det synes därför lämpligt att i avtalet mellan staten och central -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199.

bolaget intaga en uttrycklig bestämmelse örn skyldighet för centralbolaget
att medverka till att dotterbolagens bokföring hålles tillgänglig för centralbolagets
revisorer i den utsträckning revisorerna finna erforderlig.

I fråga om sådan revisor eller revisorssuppleant i centralbolaget, som utses
av Kungl. Maj :t, torde — i anslutning till nya aktiebolagslagens bestämmelser
om revision — böra gälla att vederbörande skall vara auktoriserad av handelskammare.
Däremot torde några särskilda kompetensvillkor icke böra
uppställas för revisor eller revisorssuppleant, som utses å bolagsstämma.

Del av statens sakrevision framförda förslaget, att centralbolagets förvaltning
skulle ur ekonomiska synpunkter granskas av sakrevisionen, finner jag
beaktansvärt. Frågan härom torde dock böra upptagas till prövning i samband
med spörsmålet om motsvarande granskning beträffande andra statliga
eller halvstatliga bolag. ’

Slutligen må erinras örn de sakkunnigas uttalande att den föreslagna nya
organisationen icke finge betraktas såsom ett skatteinstrument; i stället skulle
centralbolaget driva sin rörelse så, att fördelarna av en god skötsel komme
konsumenterna till godo. Under hänvisning härtill har systembolagens förtroendenämnds
verkställande utskott anfört, att nämnda uttalande borde
kompletteras i så måtto att hänsynen till det ekonomiska utfallet förklarades
icke få inverka på centralbolagets ställningstagande till nykterhetsfrämjande
åtgärder. Vad sålunda förekommit ger mig anledning understryka, att
det nya restaurangbolaget icke är avsett att vara en inkomstkälla för staten
utan att bolagets uppgift är att betjäna allmänheten på ett ur allmänna synpunkter
gagneligt sätt.

Vad härefter beträffar dotterbolagen till centralbolaget har sakkunnigförslaget
föranlett erinringar från de nuvarande restaurangbolagens sida såvitt
angår antalet styrelseledamöter i dotterbolagen och den ordning, i vilken
styrelseledamöterna skola utses. Spörsmålet om antalet styrelseledamöter i
dotterbolagen sammanhänger nära med två andra frågor, nämligen dels
med frågan om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan centralbolaget
och dotterbolagen och dels med frågan i vilken utsträckning ortsintressena
böra tillgodoses genom lokala representanter i dotterbolagens styrelser. Såsom
jag tidigare framhållit böra enligt min mening åtskilliga av de uppgifter,
som för närvarande fullgöras av restaurangbolagen själva, efter omorganisationen
handhavas av centralbolaget. Det torde med hänsyn härtill vara
motiverat att något begränsa antalet styrelseledamöter i dotterbolagen i förhållande
till vad som nu gäller. Vidare må erinras om att i centralbolagets
styrelse torde komma att ingå representanter för olika delar av landet, varför
även av sådan anledning en viss begränsning av antalet ledamöter i dotterbolagens
styrelser synes befogad. I enlighet härmed förordar jag att, på sätt
de sakkunniga föreslagit, antalet styrelseledamöter i vart och ett av sistnämnda
bolag bestämmes till fem och att suppleanter skola utses till samma
antal som de ordinarie ledamöterna. Något uttryckligt stadgande om att styrelseledamöterna
i dotterbolagen skola vara bosatta inom respektive bolags
verksamhetsområde eller att representanter för systembolagen skola ingå i
dotterbolagens styrelser torde icke böra meddelas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

Frågan om kontrollstyrelsens ställning efter restaurangbolagens omorganisation
torde jag senare få anmäla i samband med anslagsäskandena för
kontrollstyrelsen för nästkommande budgetår. Jämväl frågan om särskilt
investeringsanslag för förvärv och teckning av aktier i samband med bildandet
av centralbolaget torde i annat sammanhang få underställas riksdagen.

Såsom de sakkunniga framhållit förutsätter genomförandet av ifrågavarande
omorganisation ett flertal ändringar i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.
Utöver de ändringar i nämnda förordning, som föreslagits av de
sakkunniga, har kontrollstyrelsen i sitt remissyttrande ifrågasatt, huruvida
icke i 1 kap. 5 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen borde införas
en bestämmelse av innehåll, att till ledamot av styrelse för bolag som i 1
mom. sägs icke må utses den som enligt 3 kap. 13 § eller efter överlåtelse
enligt 3 kap. 16 § innehar tillstånd till utskänkning eller som är styrelseledamot
i annat företag med rätt till dylik utskänkning än restaurangbolaget
eller dotterbolag till detta. Även enligt min mening är det olämpligt att en
enskild restauratör eller styrelseledamot i ett enskilt restaurangföretag genom
ledamotskap i styrelsen för systembolag förskaffar sig kännedom om
andra restaurangföretags interna förhållanden. Emellertid bör erinras om
att samtliga styrelseledamöter i ett systembolag med undantag av en utses
av offentliga förvaltningsorgan, varför risken för att personer tillhörande
nyss angivna kategori inväljas i styrelsen får anses ringa. Då härtill kommer
att frågan örn systembolagens ställning överhuvud taget torde komma
att upptagas till omprövning vid den nyligen igångsatta utredningen rörande
nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning anser jag den
av kontrollstyrelsen föreslagna utvidgningen av bestämmelserna i 1 kap. 5 §
2 mom. icke nu böra genomföras.

I de sakkunnigas förslag till förordning örn ändring i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
ha — liksom i propositionen nr 241 till 1944 års
riksdag — upptagits vissa bestämmelser som icke äga samband med frågan
rörande omorganisationen av restaurangbolagens verksamhet. De viktigaste
av dessa bestämmelser avse förhållandet mellan systembolagen och deras
personal, å ena, samt kontrollstyrelsen, å andra sidan. Beträffande motiveringen
för dessa bestämmelser, som återfinnas i 6 kap. 9 och 10 §§, torde
jag allenast få hänvisa till förenämnda proposition s. 60 o. ff. Då varken
under riksdagsbehandlingen av 1944 års proposition eller i de senast avgivna
remissyttrandena framförts någon erinran mot ifrågavarande bestämmelser,
torde jämväl dessa ändringsförslag böra genomföras.

Även de föreslagna ändringarna i 3 kap. 20 och 21 §§ samt 7 kap. 17 §
torde i detta sammanhang böra framläggas för riksdagen. Motiveringen för
dessa ändringar återfinnes i 1944 års proposition s. 60 och 71. I

I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring i förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199.

I detta författningsförslag har, på sätt förut anmärkts, i 3 kap. 18 § upptagits
en bestämmelse om skyldighet för länsstyrelse att i ärenden, som i
paragrafen avses, inhämta yttrande från restaurangbolaget. Vidare föreslås
i departementsförslaget dels en formell ändring i 3 kap. 20 § 2 mom. dels
ock att andra punkten i 6 kap. 2 § måtte utgå. I övrigt är sistnämnda förslag,
frånsett vissa redaktionella jämkningar, likalydande med det vid de
sakkunnigas promemoria fogade författningsförslaget.

Vad härefter angår de sakkunnigas förslag till bolagsordningar för centralbolaget
och dotterbolagen samt till avtal mellan staten, å ena, samt centralbolaget
respektive stamaktieägarna i detta bolag, å andra sidan (promemorian
s. 42—56), har jag inga väsentliga erinringar att göra mot utformningen
av berörda förslag. På vissa punkter torde dock smärre justeringar vara erforderliga.
Sålunda torde 12 § 3 mom. tredje stycket i bolagsordningen för
centralbolaget, däri angivas kompetensvillkoren för sådana revisorer och revisorssuppleanter
som utses av bolagsstämma eller av Kungl. Majit, böra ändras
i enlighet med vad förut anförts. I förslaget till avtal mellan staten och
centralbolaget torde vidare 10 § tredje stycket sista punkten böra ändras i så
måtto, att annan avsättning till fonder än i föregående punkt sägs förklaras
icke få äga rum med mindre avsättningen enligt lag skall ske eller tillstånd
därtill lämnats av Kungl. Majit. Därjämte bör i 11 § uttryckligen angivas,
att centralbolaget skall tillse, att de av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda
revisorerna beredes möjlighet att granska även dotterbolagens bokföring.
Slutligen bör stadgandet i 6 § andra stycket i de sakkunnigas förslag
till ändrad lydelse av bolagsordningarna för de nuvarande fem restaurangbolagen
ersättas med den bestämmelsen, att å stamaktierna må av vinsten årligen
utdelas högst fem procent å aktiebeloppet.

I samband med framläggandet för riksdagen av det inom departementet
upprättade förslaget till förordning örn ändring i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
torde nu berörda förslag till bolagsordningar och avtal —
jämkade på sätt jag här förordat — böra bringas till riksdagens kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att antaga det inom departementet upprättade förslaget
till förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker, i samband varmed de av de sakkunniga
upprättade förslagen till bolagsordningar m. m. — jämkade på sätt framgår
av vad jag förut anfört — torde böra bringas till riksdagens kännedom.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

Bihang.

PROMEMORIA

MED FÖRSLAG TILL

OMORGANISATION AV DE ALLMÄNNA
RESTAURANGBOLAGENS
VERKSAMHET

UTARBETAD AV

SÄRSKILDA INOM FINANSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

■

Innehållsöversikt.

Sid.

Skrivelse till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet............ 5

I. Inledning ...................................................... 7

II. Restaurangbolagens utveckling och den nuvarande omfattningen av

bolagens verksamhet.......................................... 9

III. Reformförslag, som berört de nuvarande restaurangbolagen........... 15

IV. Direktiven för de sakkunniga .................................... 18

V. Olägenheterna med avseende å den nuvarande organisationen av restaurangbolagen
..................................................... 19

VI. Olika möjligheter att avhjälpa olägenheterna hos den nuvarande organisationen
av restaurangbolagen ................................... 20

VII. De ekonomiska återverkningarna av en omorganisation av de nuvarande

restaurangbolagen till ett gemensamt aktiebolag.................. 27

VIII. De sakkunnigas förslag till omorganisation av de nuvarande restaurangbolagens
verksamhet.......................................... 28

Allmän motivering.......................................... 28

Speciell motivering ......................................... 30

Bilagor.................................................... 37

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 199.

■ '' . . • ■ • . ■ ‘ ...

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1944 har Herr
Statsrådet tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören J.
E. Andersson, ledamöterna av riksdagens andra kammare, grosshandlaren G.
E. Birke och lantbrukaren N. Hammarlund, ledamoten av riksdagens första
kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl samt professorn F. G. P. Wetter att såsom
sakkunniga inom departementet biträda med fortsatt utredning rörande
omorganisation av de allmänna restaurangbolagens verksamhet. Tillika har
Herr Statsrådet uppdragit åt Wetter att i egenskap av ordförande leda de
sakkunnigas arbete. Till sekreterare åt de sakkunniga har utsetts hovrättsrådet
i Svea hovrätt Henning Nitelius.

Sedan de sakkunnigas utredning numera slutförts, få de sakkunniga härmed
vördsamt överlämna bifogade promemoria med förslag till omorganisation
av de allmänna restaurangbolagens verksamhet.

Stockholm den 31 januari 1945.

FOLKE WETTER.

ELON ANDERSSON.

E. BIRKE.

NESTOR HAMMARLUND.

EDGAR SJÖDAHL.

Henning Nitelius.

I. Inledning.

Det torde numera vara allmänt vedertaget, att med uttrycket restaurangbolag
eller de allmänna restaurangbolagen åsyftas de företag, till antalet fem,
vilka driva folkrestauranger ävensom vissa andra hotell- och restaurangföretag
och vilkas aktier (med undantag för en obetydlig aktiepost i ett av bolagen)
ägas av vederbörande systembolag.

Tillskapandet av dessa allmänna restaurangbolag — för vilka alltså är särskilt
utmärkande, att det enskilda vinstintresset är helt avkopplat — berodde
på olika omständigheter. Sålunda ansågs det vara lämpligt att befria systembolagen
från en verksamhet, som låg vid sidan av systembolagens egentliga
uppgifter; och i samma mån som restaurangbolagens rörelse utvidgades, blev
behovet av en särskild organisation för denna rörelse mera framträdande.
Restaurangbolagen fingo från sin tillkomst övertaga de tidigare förefintliga
systembolagsvärdshusen och göra dem till folkrestauranger med uppgift att
fullfölja strävandena efter hyfsning och förfining av det enklare restauranglivet.
Emellertid förvärvade dessa bolag även restauranger av högre klass,
vilka tidigare innehafts av enskilda på grund av överlåtelse av tillstånd till
utskänkning. Detta förekom bland annat i sådana fall, då folkrestaurang
och restaurang av högre klass tidigare drivits på samma ställe av enskild
restauratör, som efter överlåtelse av folkrestaurangrörelsen icke ansett sig
kunna fortsätta rörelsen i övrigt. Genom en dylik utvidgning av restaurangbolagens
verksamhet öppnades utrymme för nya insatser till höjning av
restaurangkulturen. Överlåtelse av tillstånd till utskänkning medförde vidare
i viss mån ett monopol för det fåtal enskilda, som erhöllo dessa tillstånd,
och för att hindra att monopolställningen ledde till olämpliga prisstegrande
verkningar var en prisreglerande konkurrens med de enskilda tillståndsinnehavarna
på sin plats. Slutligen var det både för systembolaget, som
meddelade överlåtelse av tillstånd till utskänkning, och för den myndighet,
som fastställde villkoren för sådan överlåtelse, behövligt och värdefullt att
genom restaurangbolag vinna en på erfarenhet grundad kännedom örn de
ekonomiska betingelserna för skilda arter av restaurangrörelse.

Ehuru samtliga restaurangbolag varit i verksamhet sedan mer än 20 år tillbaka,
ha särskilda författningsbestämmelser rörande desamma utfärdats först
genom 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.

I nämnda förordning, som trädde i kraft den 1 oktober 1938, finnas intagna
följande bestämmelser angående de allmänna restaurangbolagen:

Enligt 6 kap. 9 § äger systembolag bilda särskilt aktiebolag (restaurangbolag)
för drivande av restaurangrörelse och därmed sammanhängande
verksamhet. I 10 § samma kapitel föreskrives, att systembolag icke utan
samtycke av kontrollstyrelsen må bilda restaurangbolag. Vidare stadgas i
15 § 1 mom. att aktierna i restaurangbolag skola vara dels stamaktier och
dels preferensaktier, att stamaktiekapitalet skall utgöra lägst tio och högst
tjugu procent av bolagets sammanlagda aktiekapital, all stamaktie ej må ägas
av annan än systembolaget, samt att varje stamaktie medför rätt till tio röster
och varje preferensaktie rätt till en röst. Enligt 2 mom. samma paragraf skall
bolagsordning för restaurangbolag ävensom ändring i sådan bolagsordning

för att vara gällande godkännas av kontrolisty reisen och skall bevis därom
fogas vid registreringsansökningen. Enligt 3 inom. må restaurangbolag ej bereda
preferensaktieägarna vinning utöver skälig utdelning å aktie, och ersättning
till styrelseledamot eller avlöning till någon i bolagets tjänst anställd
person må ej utgå i förhållande till storleken av omsättningen eller vinsten
å bolagets rörelse; och ej heller må bolag vidtaga åtgärd som, till men för
bolaget, gynnar kommun eller annan. I -1 inom. stadgas, att restaurangbolags
styrelse skall bestå av fem ledamöter; dock må Konungen, där det med
hänsyn till omfattningen av bolagets rörelse finnes påkallat, medgiva, alt
antalet ledamöter skall vara sju eller nio, att suppleanter skola finnas till
samma antal som ledamöter, att ledamöter och suppleanter utses av stamaktieägaren
och preferensaktieägarna, av vilka stamaktieägaren utser en ledamot
och en suppleant mer än preferensaktieägarna, samt att av stamaktieägaren
utsedd ledamot och suppleant så ock verkställande direktör i bolaget
ej må äga preferensaktie i bolaget. Enligt 5 mom. må restaurangbolag ej utan
samtycke av kontrollstyrelsen förvärva eller avhända sig aktier eller andelar
i bolag eller ekonomisk förening eller inrätta restaurang, ingå affärsavtal
med enskilda styrelseledamöter eller företaga vissa andra åtgärder av mera
allmän räckvidd. I 6 moni. stadgas, att ledamot och suppleant i restaurangbolags
styrelse ävensom revisor och suppleant för denne äga av bolaget åtnjuta
ersättning enligt kontrollstyrelsens föreskrifter, samt att restaurangbolag
står vid utövande av sin verksamhet under överinseende av kontrollstyrelsen
och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter kontrollstyrelsen
meddelar beträffande bolagets förvaltning eller eljest i förordningen särskilt
angivna hänseenden. Vidare föreskrives i 7 morn., att granskning av
styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall verkställas av två revisorer,
för vilka skola utses suppleanter, att å ordinarie bolagsstämma utses
årligen av stamaktieägaren en revisor och en suppleant, att härtill må utses
endast av handelskammare auktoriserad revisor eller någon som i avseende
å lämplighet kan jämställas med sådan samt att å samma stämma utse preferensaktieägarna
en revisor och en suppleant. Slutligen stadgas i 8 inom.,
att kontrollstyrelsen äger genom sin chef eller annan person som styrelsen
förordnat deltaga i revisorernas granskning av restaurangbolags förvaltning
och räkenskaper ävensom när som helst företaga särskild granskning.

Enligt övergångsbestämmelserna till 1937 års förordning utgjorde stadgandet
i 6 kap. 15 § 1 mom. örn stamaktier och preferensaktier icke hinder för
att i restaurangbolag, där vid förordningens ikraftträdande annat förhållande
mellan olika slag av aktier var gällande, detta förhållande bibehölls.

I fråga örn de motiv som ligga till grund för ovannämnda författningsbestämmelser
må här allenast hänvisas till rusdryckslagstiftningsrevisionens
den 23 oktober 1934 avgivna betänkande (SOU 1934: 39) med förslag till
spritdrycksförordning m. m. (s. 212 ff.; s. 389; s. 394 ff.).

Vad angår kontrollstyrelsens förhållande till restaurangbolagen har i instruktionen
för kontrollstyrelsen (SFS 1944: 516) stadgats, att styrelsen haltin
åliggande att i enlighet med gällande författningar och eljest av Kungl.
Maj :t meddelade föreskrifter handlägga ärenden rörande bl. a. försäljning
av sprit och övriga alkoholhaltiga varor. Vidare föreskrives i instruktionen,
att överdirektören och byråcheferna, de senare efter kontrollstyrelsens för
varje särskild gång lämnade uppdrag, må inom riket företaga inspektions- eller
andra tjänsteresor, som påkallas av styrelsens åligganden.

Beträffande den närmare kontrollen över restaurangbolagen från kontrollstyrelsens
sida har Kungl. Maj:t i brev den 30 juni 1944 föreskrivit, att under
^ budgetåret 1944/45 finge disponeras anslag lill arvoden till en förste
byråinspektör och en byråinspektör vid kontrollen över nämnda bolag.

II. Restaurangbolagens utveckling och den nuvarande omfattningen
av bolagens verksamhet.

Såsom förut omnämnts uppgår antalet restaurangbolag för närvarande till
fem, nämligen Stockholmsdistriktets Allmänna Restaurangaktiebolag (SARA)
i Stockholm, Västsveriges Allmänna Restaurantaktiebolag (VARA) i Göteborg,
Skånes Allmänna Restaurangaktiebolag (SKAR) i Malmö, Bergslagens
Allmänna Restaurantaktiebolag (BARA) i örebro och Östra Sveriges Allmänna
Restaurangaktiebolag (ÖSARA) i Linköping.

I fråga örn restaurangbolagens bildande och deras aktiekapital torde följande
uppgifter vara av intresse.

SARA, som bildades år 1915, hade från början ett aktiekapital av 114 150
kronor. Sedermera ökades aktiekapitalet år 1918 genom överföring av vinstmedel
med 38 050 kronor och genom nyemission med ytterligare 200 000
kronor, år 1919 genom nyemission med 647 800 kronor samt år 1921 genom
nyemission med 1 000 000 kronor. Aktiekapitalet uppgår härefter till 2 000 000
kronor.

Detta aktiekapital är fördelat på stamaktier å 600 000 kronor och preferensaktier
å 1 400 000 kronor. Aktieägare äro systembolagen i Stockholm,
Uppsala, Eskilstuna, Visby, Västerås, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall,
Sollefteå, Örnsköldsvik, Östersund och Umeå.

VARA bildades år 1921 med ett aktiekapital av 500 500 kronor. Detta aktiekapital
har år 1941 ökats till 1 000 000 kronor, vilket aktiekapital är fördelat
på 200 000 kronor i stam- och 800 000 kronor i preferensaktier. Aktieägare
äro systembolagen i Göteborg, Uddevalla, Vänersborg, Borås, Mariestad, Lidköping,
Skövde, Halmstad, Växjö och Karlskrona.

SKAR bildades år 1921. Aktiekapitalet, som från början var 202 100 kronor,
ökades år 1938 till 600 000 kronor och år 1941 till 1 100 000 kronor. Sistnämnda
belopp är fördelat i stamaktier å 220 000 kronor och preferensaktier
å 880 000 kronor. Aktierna ägas av systembolagen i Malmö, Lund, Hälsingborg,
Ystad, Kristianstad och Karlskrona.

RARA bildades år 1921. Aktiekapitalet var från början och är fortfarande
250 000 kronor. Aktiekapitalet är fördelat i stamaktier å 50 000 kronor och
preferensaktier å 200 000 kronor. Aktieägare äro systembolagen i Örebro,
Karlstad, Västerås och Falun. Preferensaktier å tillhopa nominellt 1 000 kronor
äro placerade hos 6 privata aktieägare.

ÖSARA bildades år 1922 med ett aktiekapital av 50 000 kronor. I samband
med ombildning av bolaget år 1938 ökades aktiekapitalet lill 500 000 kronor,
varav 100 000 kronor i stam- och 400 000 kronor i preferensaktier. Aktierna
ägas av systembolagen i Linköping, Nyköping, Norrköping, Jönköping, Kalmar
och Västervik.

De fem bolagens aktiekapital uppgår sålunda till sammanlagt 4 850 000
kronor.

För de sakkunniga har funnits tillgängligt ett omfattande statistiskt material
rörande restaurangbolagens ekonomiska verksamhet åren 1939—1943.
Vidare ha de sakkunniga i viss utsträckning tagit del av bolagens styrelseprotokoll
under berörda tid.

Av utredningen rörande bolagens ekonomiska verksamhet under femårsperioden
1939—1943 lämnas i det följande vissa sammandrag.

Antalet restauranger år 1943.

	Antalet	Därav med	Antalet	Därav med
		restau-	hotell-		restau-	hotell-
SARA:		Tanger	rörelse		Tanger	rörelse
I Stockholm . .		34	1	Trpt	47	5
Enköping...		1	—	I Västerås........	2	1
Eskilstuna .		2	1	Gävle ..........	2	1
Mariefred...		1	—	Hudiksvall ......	1
Norrtälje ...		1	1	Härnösand......	1	_
Nynäshamn.		1	1	Ljusdal ........	1	1
Strängnäs .		1	1	Sollefteå ........	1	_
Sundbyberg.		1	—	Sundsvall ......	1	—
Södertälje .		2	—	Söderhamn......	1	_
Uppsala . ..		2	—	Örnsköldsvik ....	1	1
Visby .....		1	—	Östersund ......	1	—
	Trpt	47	5	Summa	1 59	9
VARA:				Trpt	30	4
I Göteborg ...		16	—	I Skara ..........	1	_
Båstad.....		1	—	Lidköping ......	1	1
Laholm . . .		1	1	Mariestad ......	1	1
Halmstad .		1	—	Skövde..........	1	1
Falkenberg .		3	2	Karlsborg ......	1	1
Varberg ...		1	—	Tidaholm........	1	1
Kungsbacka	....	1	1	Falköping ......	1	1
Kungälv ...		1	—	Alingsås ........	1	1
Uddevalla .		1	—	Borås ..........	2	—
Lysekil.....		1	—	Ulricehamn......	1	_
Strömstad .		1	•	Kinna ..........	1	1
Trollhättan .		1	—	Växjö ..........	1	1
Vänersborg .		1	—	Karlskrona......	1	1
	Trpt	30	4	Summa	44	14
SKAR:				Trpt	16	2
I Malmö.....		8	—	I Hässleholm......	1	1
Lund .....		1	—	Kristianstad ....	1	_
Landskrona.		1	1	Ystad ..........	1	_
Hälsingborg.		3	—	Trelleborg ......	1	—
Ängelholm .		1	—	Ronneby ........	1	—
Eslöv .....		1	—	Sölvesborg ......	2	1
Hörby .....		1	1	Karlshamn......	1	—
	Trpt	16	2	Summa	24	4
BARA:				Trpt	8	2
I Örebro......		3	—	I Karlstad........	1	_
Nora .......		1	—	Kristinehamn ....	1	1
Askersund ..		1	1	Filipstad........	1	—
Falun ......		1	—	Arvika..........	1	1
Köping......		1	1	Karlskoga ......	1	1
Arboga......		1	—	Summa	13	5
	Trpt	8	2

1 Bolaget har dessutom drivit 18 restauranger utan tillstånd till utskänkning av spritdrycker
eller vin (huvudsakligen s. k. lunchrestauranger i Stockholm).

	Antalet	Därav med		Antalet	Därav med
	restau-	hotell-		restau-	hotell-
ÖSARA:	Tanger	rörelse		Tanger	rörelse
I Eksjö ......	____ i	1		Trpt 12	4
Jönköping ..	..... 2	—	I Nyköping...		—
Kalmar ....	..... 1	1	Nässjö.....		1
Katrineholm	____ 1	1	Oskarshamn	____ 1	—
Linköping ..	..... 2	—	Oxelösund .	..... 1	1
Motala......	..... 1	—	Söderköping.	..... 1	1
Norrköping . .	..... 3	—	Västervik...	..... 1	—
Nybro......	..... 1	1	Summa 18	7
	Trpt 12	4

Under år 1943 lia restaurangbolagen sålunda drivit (158 + 18 =) 176
restauranger och matserveringar. Av restaurangerna ha 39 varit förenade med
hotellrörelse. Till jämförelse kan nämnas att motsvarande siffror år 1939 voro
178 respektive 36. Antalet restauranger har således under ifrågavarande tidsperiod
sjunkit med 2, medan antalet hotell som drivas av restaurangbolagen
ökats med 3.

Antalet anställda vid restaurangbolagen åren 1942 och 1943.

År 1942 År 1943

SARA .............................. 3 207 3 391

VARA .............................. 1 9°2 2 077

SKAR .............................. 611 621

RARA .............................. 493 528

ÖSARA.............................. 667 699

Summa 6 880 7 316

Systembolagens försäljning av spritdrycker och vin (1 liter) till restaurangbolagen.

Spritdrycker Starkvin viner3

År 1939.................. 1 711 574 92 452 102 137

» 1940.................. 1 451 555 61 160 67 735

» 1941.................. 1 556 070 79 890 76 045

> 1942.................. 2 097 956 122 884 61 574

> 1943.................. 1 997 404 126 400 57 781

I fråga om orsakerna till fluktuationerna i försäljningen från systembolagen
må här endast erinras om de höjningar, som utskänkningsskatten undergått
vid olika tillfällen under femårsperioden.

Restaurangbolagens försäljning av rusdrycker (i kronor).

		Spritdrycker	Viner	Mimma kronor
År 1939 ......	...... 19 258 543	2 007 125	21 265 668
2>	1940 .......	...... 21 118 581	1 555 938	22 674 519
	1941 .......	...... 23 270 068	2 185 861	25 455 929
	1942 .......	...... 35 037 876	2 750 614	37 788 490
3>	1943 .......	...... 36 498 129	2 973 155	39 471 284

Restaurangbolagens nettoinkomster av försäljningen av rusdrycker under år 1943.

Netto- Därav s. k. kostinkomsterna
nadsersättning

SARA.................. 1 989 193: 22 1 149 452: 89

VARA.................. 1 560 510: 84 958 750: —

SKAR.................. 509 794:06 321 003: —

BARA.................. 423 294: 05 252 985: 36

ÖSARA ................ 537 523: 08 319 975:97

Summa kronor 5 020 315: 25 3 002 167: 22

Beträffande uppställningen över nettoinkomsterna av restaurangbolagens
försäljning av rusdrycker under år 1943 må framhållas, att dessa inkomster
bestå — förutom av kostnadsersättningar, vilka enligt av kontrollstyrelsen
fastställda normer utbetalas kontant av systembolagen — av inkomster genom
försäljning av tomglas och genom s. k. övermål.

I följande sammanställning lämnas ett sammandrag av restaurangbolagens
utgifter för inköp av matvaror, kaffe, te, läskedrycker, maltdrycker och tobaksvaror
under vartdera året 1942 och 1943.

År 1942 År 1943

SARA ................ 17 798 719:21 19 123 439:19

VARA................ 6 660 157: 80 6 903 715: 48

SKAR................ 3 163 985: 93 2 998 675: 93

BARA................ 2 248 612: 70 2 332 452: 56

ÖSARA .............. 3 359 730: 46 3 384 069: 53

Summa kronor 33 231 206: 10 34 742 352: 69

I följande tablå redovisas restaurangbolagens bruttovinster, omkostnader,
avskrivningar, avsättningar till skatter m. m. och nettovinster för år 19U3.

År 1943.

	Sara	Vara	Skar	Bara	ösara	Summa
Bruttovinst å hotell- och restaurang-
rörelsen ........................	19 283 623	9 630 030	3 382 591	2 914 322	3 895 558	39 106 124
Kostnader för hotell- och restaurang-rörelsen ........................	15 341430	7 005 701	2 633 698	2 000 438	2 681489	29 662 756
Nettovinst å hotell- och restaurang-
rörelsen före avskrivningar	3942193	2 624329	748893	913884	1214 069	9443 368
Vinst å fastighetsrörelsen..........	—	15 513	94 420	62 360	56 444	228 737
Ränteinkomster ..................	94 292	65 648	5 238	22 753	4 403	192 334
Utdelning å främmande aktier.....	2 730	6 052	1610	—	3 350	13 742
Diverse inkomster ................	—	20 827	—	—	—	20 827
Summa	4 039 215	2 732369	850 161	998 997	1278 266	9 899008
Centrala förvaltningskostnader......	847 273	430 851	185 647	90 438	156 602	1710 811
Förlust å fastighetsrörelsen ........	194 003	—	—	—	—	194 003
Vinst före avskrivningar och reserva-
tioner	2997939	2301517	664 515	908560	1121663	7994 194
Avskrivningar å fastigheter........	465 000	258037	100 000	_	125 000	948 037
Avskrivningar å inventarier........	729 740	800 000	109 623	69 094	134594	1 843 051
Övriga avskrivningar..............	7 267	8 942	—	—	150	16 359
Nettovinst före reservationer	1 795 932	1234 538	454 892	839 466	861 919	5186 747
Avsättning till gäldande av skatter	523 049	300 000	150 000	300 000	275 302	1548 351
Avsättning till pensionsfond........	300 000	—	—	300 000	250 000	850 000
Nettovinst	972883	934 538	304892	239466	336 617	2 788396

I enlighet härmed lia restaurangbolagens sammanlagda nettovinst under
år 1943 uppgått till 2 788 396 kronor.

Beträffande resultatet av de särskilda restaurangernas rörelse efter det de
centrala förvaltningskostnaderna fördelats å restaurangerna och avskrivningar
verkställts framgår av de tillgängliga statistiska uppgifterna, att 34
restauranger utvisade förlust och återstående 142 vinst. Av de restauranger
vilka redovisade förlust å rörelse under nämnda år voro 11 s. k. lunchrestauranger;
och 12 utgjordes av sådana företag som drivit både restaurang- och
hotellrörelse.

Restaurangbolagens ekonomiska ställning den 31 december 1943 framgår
av följande uppställning:

Restaurangbolagens ekonomiska ställning den 31 december 1943.

	Sara	Vara	Skar
	Bokförda	Real-	Bokförda	Real-	Bokförda	Real-
	värden	värden	värden	värden	värden	värden
Tillgångar:
Fastigheter..................	6 209 000	11 375 000	1 795 000	4 500 000	1654 026	2 924 400
Inventarier ................	720 833	4 955 801	665 842	4 200 000	486 527	1300 000
Aktier......................	178 965	219 640	95 200	490 000	32 200	32 200
Obligationer ................	1 OCH 400	1 023 957	—	—	—	—
Varulager, inkl. sprit och vin	2 047 320	3 647 321	2 153 092	2 153 092	596 857	799 748
Diverse fordringar ..........	1391174	1 391 174	2 780 624	2 780 624	40 082	40 082
Bankräkningar och postgiro..	943 190	943 190	249 900	249 900	331147	331147
Kassa ....................	708 304	708 304	298 802	298802	109 010	109 010
Summa	13 200186	24 264 887	8038 460	14 672 418	3249849	5536 587
Skulder och eget kapital:
Aktiekapital................	2 000 000	2 000 000	1 000 000	1000 000	1 100 000	1 100 000
Egna fonder................	953 482	—	925 000	—	360 000	—
Reserverade skattemedel ____	1311951	—	651 678	—	370 065	—
Inteckningslån..............	3523 277	3 523 277	519 100	519 100	518 549	518 549
övriga skulder.............. Från föregående år balanserad	2 607 535	2 607 535	2 069 638	2 069 638	426 293	426 293
				20 050
vinst ....................	1 008 009	—	1 638 506	—	—
Nettovinst före reservationer	1 795 932	—	1234 538	—	454 892	—
Verklig behållning ..........	—	16 133 575	—	11083 680	—	3 491745
Summa	13 200186	24264 387	8 03S460	14672 418	3 249 849 (Forts, å	5536 587 sid. 14).

Den sammanlagda verkliga behållningen hos restaurangbolagen den 31 december
1943 (d. v. s. realvärdena i bolagen) utgjorde alltså 38 078 791 kronor,
därav belöpte på SARA 16 133 575 kronor, VARA 11 083 680 kronor,
SKAR 3 491 745 kronor, BARA 3 270 216 kronor och ÖSARA 4 099 575 kronor.

I fråga örn restaurangbolagens fastigheter är SARA ägare till 10 fastigheter
i Stockholm och 11 fastigheter å andra orter. VARA äger 10 fastigheter
i Göteborg och 7 fastigheter utanför Göteborg. SKAR äger 3 fastigheter i Malmö
och 9 utanför Malmö. Vidare är BARA ägare till 4 fastigheter och ÖSARA
äger 10 fastigheter. Fastigheternas sammanlagda taxeringsvärden uppgå till
21 673 450 kronor. Utöver ovan angivna 21 fastigheter är SARA ägare till två
byggnader å ofri grand i Stockholm (Alhambra och Lindgården), vilka äro
taxeringsvärderade till 575 000 kronor.

Restaurangbolagens aktier utgöras av aktier i dels nio fastighetsbolag och
dels en mineralvattenfabrik.

Restaurangbolagens ekonomiska ställning den 31 december 1943 (forts.).

			Samtliga
					restaurangbolag
	Bokförda	Real-	Bokförda	Real-	Bokförda	Real-
	värden	värden	värden	värden	värden	värden
Tillgångar:
Fastigheter..................	500 000	1406 700	1 125 000	2 600 000	11 283 026	22 806 100
Inventarier..................	16	1 000 000	200 000	1 458 000	2 073 218	12 913 801
Aktier......................	—	—	33 500	100 500	339 865	842 340
Obligationer ................	—	—	—	—	1 001 400	1023 957
Varulager, inkl. sprit och vin	250 959	360 063	404 588	404 588	5 452 816	7 364 812
Diverse fordringar ..........	16 876	16 876	93 577	93 577	4 322 333	4 322 333
Bankräkningar och postgiro..	1 192 230	1 192 230	471 312	471312	3 187 779	3 187 779
Kassa......................	84 345	84 345	149 749	149 749	1 350 210	1 350 210
Summa	2 044 426	4 060 214	2 477 726	5 277 726	29 010647	53 811332
Skulder och eget kapital:
Aktiekapital................	250 000	250 000	500 000	500 000	4 850 000	4 850 000
Egna fonder................	30 000	—	150 000	—	2 418 482	—
Reserverade skattemedel.....	357 800	—	224 698	—	2 916 192	_
Inteckningslån..............	70 060	70 060	150 000	150 000	4 780 986	4 780 986
Övriga skulder..............	469 938	469 938	528 151	528 151	6 101 555	6 101 5551
Från föregående år balanserad
vinst ....................	27 162	—	62 958	—	2 756 685	_j
Nettovinst före reservationer	839 466	—	861 919	_	5 186 747	_1
Verklig behållning..........	—	3 270 216	—	4 099 575	—	38078 791
Summa	2044426	4 060 214	2 477 726	5 277 7261	29 010 647	53 811332

Till upplysning om de i nu ifrågavarande uppställning angivna realvärdena
må här anmärkas följande: Fastigheternas realvärden lia i flertalet fall ansetts
motsvara taxeringsvärdena, dock ha realvärdena å de ÖSARA tillhöriga
fastigheterna — som år 1943 varit taxeringsvärderade till 2 351 400 kronor
— uppskattats från fall till fall. De förut omnämnda byggnaderna å ofri
grund ha åsatts ett realvärde av 300 000 kronor. Inventariernas realvärden
lia beräknats av SARA till 50, av VARA till 63 och av SKAR till 70 procent av
inköpsvärdena samt av ÖSARA till 60 procent av brandförsäkringsvärdena.
Beträffande varulagren ha realvärdena å spritdrycker och vin upptagits till
utskänkningsprisema, medan realvärdena å varulagret i övrigt beräknats efter
inköpspriserna med vissa avdrag, bl. a. för bortskrivning av kristidsbetonade
varuslag.

En sammanställning av de belopp som restaurangbolagen under år 1943
utbetalat till styrelseledamöter m. fl. lämnas överst å nästa sida.

I anslutning till ifrågavarande sammanställning må anmärkas, att ordföranden
i SKAR utöver styrelsearvodet å 3 500 kronor åtnjuter ett arvode å 4 000
kronor såsom ordförande i ett dotterbolag till SKAR (en mineralvattenfabrik),
samt att sekreteraren i VARA därjämte är juridisk ombudsman i bolaget.

I fråga örn andra befattningshavare hos restaurangbolagen än de verkställande
direktörerna må omnämnas, att under år 1943 39 befattningshavare
haft en grundlön av 6 000 kronor eller därutöver. Av sistnämnda befattningshavare
ha 12 åtnjutit en lön av 12 000 kronor eller högre belopp.

Vad angår det sätt på vilket restaurangbolagens verksamhet utövas må följande
här omnämnas: Till styrelsesammanträdena kallas regelbundet såväl 1

1 I samband härmed må omnämnas, att till SARA, BARA och ÖSARA äro anslutna pensionsstiftelser,
vilkas nettotillgångar den 31 december 1943 uppgingo till resp. 1 961 493 kronor,
300 000 kronor och 505 331 kronor.

		Styrelsearvoden			Reviso-rer och siffer-grans-kare kronor	Summa	Löij till verkstäl-lande direk-tören kronor
Ordf. kronor	övriga ledamöter	Suppleanter	Sekre- terare kronor
Antal	Arvode till var och en kronor	Antal	Arvode till var och en kronor
SARA ____	5 400	6	2 400	7	1000	500	11000	38 300	37 235
vara____	5 000	6	2 000	7	1000	2 500	6 500	33 000	32 235
SKAR ____	3 500	4	1400	5	650	800	3 800	16 950	20 235
BARA____	a 400	4	1000	5	500	1000	2 200	12 100	18 988
ÖSABA....	3 000	6	1200	7	600	—	4 600	19 000	22 235
Summa	—	—	—	—	—	—	—	119350	130928

de ordinarie ledamöterna som suppleanterna. Inom de större bolagen finnas
därjämte arbetsutskott för ärendenas beredning och för handläggning av
ärenden av mera löpande natur. På grund härav sammanträda styrelserna i
de större bolagen endast omkring en gång i kvartalet, medan de mindre bolagen
hålla styrelsesammanträden mestadels en gång i månaden. Bolagens
verkställande direktörer avlägga regelbundna personliga besök å varje plats,
där restaurangrörelse bedrives, och ha därvid i allmänhet konferenser med
den styrelseledamot eller suppleant som är bosatt på platsen eller eventuellt
med någon representant för systembolaget inom området. Inom VARA finnas
dessutom på vissa platser av bolaget anställda ombud, vilka icke tillhöra styrelsen.
Dessa ombud äro representanter för verkställande direktören och ha
ingen funktion i förhållande till styrelsen. Därest ombudet och styrelseledamoten
på platsen skulle vara av delade meningar i någon viss fråga, hänskjutes
denna till avgörande av styrelsen i dess helhet. Antalet platsombud, vilka
inneha sina uppdrag såsom bisyssla, uppgår f. n. till sex; och uppdraget avlönas
med ett arvode av 1 000 kronor örn året.

lil. Reformförslag, som berört de nuvarande restaurangbolagen.

Frågan om en omorganisation av restaurangbolagen och en ändring beträffande
förhållandet mellan kontrollstyrelsen och dessa bolag synes lia stått
på dagordningen praktiskt taget under hela den tid 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
varit i tillämpning. Sålunda har för de sakkunniga varit
tillgänglig en den 8 mars 1939 dagtecknad promemoria angående organisationen
av rusdrycksförsäljningen, vilken promemoria upprättats inom kontrollstyrelsen
och under hand överlämnats till finansdepartementet. I denna
promemoria lämnas en redogörelse för huru kontrollstyrelsen kommit att
intaga en direktivgivande och kontrollerande ställning i förhållande till restaurangbolagen;
och i anslutning därtill har i promemorian uttalats, att denna
dubbla befogenhet kunde föranleda berättigade anmärkningar. Vidare ha i
promemorian diskuterats de olika lösningar som kunde tänkas för undvikande
av nämnda olägenheter, däribland den lösningen att man för ifrågavarande
restaurangrörelse tillskapade ett särskilt bolag, Sveriges allmänna folkrestaurangaktiebolag,
som för vinnande av en värdefull och för rörelsens bedrivande
nödvändig lokal anknytning skulle äga befogenhet alt inrätta särskilda
dotterbolag.

Vidare framgår av propositionen nr 241 till 1944 års riksdag, att särskilda

av besparingsberedningen tillkallade utredningsmän i en år 1941 upprättad
promemoria med förslag till besparings- och rationaliseringsåtgärder inom
rusdryckslianteringens område behandlat organisationsspörsmål i fråga om
bland annat restaurangbolagen. I denna promemoria bär med avseende å
kontrollstyrelsens ställning i förhållande till restaurangbolagen uttalats, att
kontrolls ty reisen genom den utveckling, som rusdryckslagstiftningen erhållit,
kommit att intaga en dubbelställning gentemot restaurangbolagen; å ena sidan
hade kontrollstyrelsen till åliggande att vara direktivgivande och vägledande
för restaurangbolagen och å andra sidan skulle kontrollstyrelsen i förhållande
till dessa bolag vara ett kontrollerande organ. I promemorian har
vidare framhållits, att ju större omfattning bolagens rörelse erhölle desto
mera framträdde ifrågavarande olägenhet i förhållandet mellan kontrollstyrelsen
och bolagen, att en dylik dubbelställning vore principiellt oriktig, att
olägenheterna av dubbelställningen redan vid den tiden framträtt i praktiken
i viss utsträckning och kunde förväntas göra sig starkare gällande framdeles,
samt att med hänsyn härtill en reformering av restaurangbolagens
ställning vore av behovet påkallad.

I fråga örn möjligheten att avhjälpa olägenheterna med avseende å restaurangbolagens
nuvarande organisation lia i promemorian behandlats olika
alternativ till lösning av denna fråga, bland annat genom sammanslagning
av partihandeln med detaljhandeln eller med utminuteringsrörelsen eller genom
sammanslagning av denna rörelse med de fem restaurangbolagens rörelse.
I promemorian har ingen av dessa vägar valts utan i stället har förordats
inrättandet av ett enda aktiebolag för handhavandet av den rörelse
som hittills utövats av restaurangbolagen. Genom en dylik anordning skulle
— enligt vad i promemorian uttalades — skapas en enkel och effektiv form
för utövandet av det allmännas inflytande på detta område och ett enda bolag
skulle, i kontrollstyrelsens ställe, kunna utöva en både direktivgivande
och kontrollerande verksamhet i syfte att få fram den rationellaste formen
för driften och det bästa ekonomiska resultatet av rörelsen i sin helhet. I promemorian
bär vidare framhållits, att ett enda restaurangbolag för liela riket
borde kunna lösa uppkommande frågor av social natur på ett ändamålsenligt
sätt, och att genom en dylik koncentration borde på det kommersiella området
ganska betydande fördelar stå att vinna. Vid tillskapandet av det nya
bolaget somo skulle övertaga de uppgifter vilka åvilade kontrollstyrelsen
med avseende å tillsynen över restaurangbolagen — borde eftersträvas, att
bolaget till sin struktur och i sitt förhållande till staten byggdes upp i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som gällde för aktiebolaget vin- & spritcentralen.

Vad härefter beträffar de närmare formerna för den verksamhet, som
skulle utövas av det nya restaurangbolaget, har i promemorian uttalats, att
en betydande lokal rörelsefrihet måste kvarstå även efter de fem restaurangbolagens
sammanslagning till ett bolag, varför det nya restaurangbolaget" i
och för rörelsens utövande borde uppdela sin verksamhet i olika distrikt.
Härvid borde, åtminstone till en början, följas den uppdelning som dittills
bestått mellan de fem restaurangbolagen. Denna uppdelning kunde genomföras
antingen så, att det nya bolaget för varje distrikt ntsåge en distriktschef
och inrättade ett distriktskontor för den löpande förvaltningen eller
ock på så sätt, att^ bolaget tillskapade särskilda dotterbolag, ett för varje
distrikt. Av dessa båda alternativ förordades i promemorian det senare eller
alltså tillskapandet av en organisation med moderbolag och dotterbolag.

Under remissbehandlingen av den inom besparingsberedningen upprättade
promemorian uttalades olika meningar i fråga örn behovet av en omorganisation
av restaurangbolagen och sättet för dess genomförande. Beträffande in -

nehållet i remissvaren — för vilka lämnats en redogörelse i den förut omnämnda
propositionen nr 241 till 1944 års riksdag s. 49 ff. samt s. 64 ff.

.— nrå här anmärkas såvitt angår förslaget örn det nya restaurangbolagets
struktur, att statskontoret förordat att den av det allmänna bedrivna restaurangverksamheten
skulle omhänderhavas av ett enda bolag med egen distriktsorganisation
samt att kontrollstyrelsen ansett skapandet av ett särskilt
holdingbolag för restaurangrörelsens centrala ledning erbjuda den ändamålsenligaste
organisationsformen.

Vidare må omnämnas, att SARA ansett, att en centralisering av den allmänna
restaurangrörelsen icke kunde beräknas medföra en ekonomisk rationalisering
av den omfattning, att en sådan omorganisation skulle kunna
motiveras enbart med hänvisning lill de besparingar som därigenom skulle
kunna uppnås. Enligt SARA:s mening syntes restaurangbolagen icke blott
från social synpunkt utan även i ekonomiskt avseende ha i allt väsentligt
väl fyllt sin uppgift. Beträffande formen för organisationen av det nya centrala
bolaget har SARA uttalat, att det vore av vikt, att den nya organisationen
i största möjliga omfattning bibehölle den intima kontakt med ortsintressena
som dittills funnits och som SARA städse eftersträvat att tillgodose.
Med hänsyn härtill förordade SARA i främsta rummet en organisation,
bestående av ett centralt moderbolag och de nuvarande restaurangbolagen
såsom dotterbolag. Liknande synpunkter anfördes jämväl av de övriga restaurangbolagen.
I andra hand tillstyrkte SARA, att ett centralbolag inrättades
men att inom dess organisation träffades särskilda anordningar för att tillgodose
behovet av erforderlig lokal självständighet och representation. I
sistnämnda hänseende framhöll SARA, att en betydelsefull lokal motvikt
mot överdriven centralisering från bolagsstyrelsens sida skulle vinnas, om
ett antal distriktsförvaltningar inrättades under chefer med en jämförelsevis
fristående ställning och stor handlingsfrihet och örn dessa försåges med
distriktsråd, som sammanträdde och överläde örn distriktets frågor, avgåvo
yttranden, gjorde framställningar till styrelsen och eventuellt även fattade
beslut i vissa frågor. Slutligen torde här böra erinras örn, att statens sakrevision
i ett särskilt utlåtande över promemorian anfört, att det syntes riktigast
att ifrågavarande restaurangverksamhet omhänderhades av flera
restaurangbolag, förslagsvis tre eller fyra, ettvart med i huvudsak den organisation
som tilltänkts för det i promemorian föreslagna enda företaget
på området, samt att — därest endast ett bolag ansåges erforderligt — den
mest effektiva organisationsformen syntes vara att under riksbolaget anställdes
distriktschefer med erforderlig kompetens varjämte, för att de lokala
synpunkterna skulle bliva vederbörligen tillgodosedda, ett rådgivande organ
lämpligen kunde ställas vid distriktschefernas sida.

I den förut omnämnda propositionen nr 211 till 1944 ars riksdag framlades
ett på grundval av ovanberörda promemoria utarbetat förslag till omorganisation
av restaurangbolagen. I propositionen uttalade chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss, att han funnit kontrollstyrelsens
ställning i förhållande till restaurangbolagen vara så otillfredsställande ur
såväl principiella som praktiska synpunkter, att han ansåge en ändring härutinnan
omedelbart böra komma till stånd. Beträffande sättet för genomförandet
av en sådan reform hänvisade departementschefen till att i promemorian
föreslagits, alt de nuvarande restaurangbolagens verksamhet skulle
överflyttas på ett aktiebolag med starkt statligt inflytande och med hela riket
såsom verksamhetsområde. Jämväl det av statens sakrevision framlagda förslaget
förtjänade enligt departementschefens mening att närmare övervägas.
För egen del tillstyrkte departementschefen emellertid, afl de nuvarande
restaurangbolagens verksamhet överlätes på etl enda bolag. Beträffande det -

ta bolags organisation uttalade departementschefen, att den mest effektiva
organisationen syntes vara, att under riksbolagets centrala ledning anställdes
distriktschefer med relativt långt gående befogenheter; och samtidigt förordade
departementschefen, att de lokala synpunkterna skulle kunna vinna
beaktande på så sätt, att fullmäktige i kommun, där bolaget förvärvat tillstånd
till utskänkning, uppdroge åt särskilt utsedda personer att tillhandagå företagsledningen
med råd och upplysningar angående rörelsens bedrivande.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagen ett flertal motioner,
däri hemställdes antingen om avslag å propositionen eller örn fortsatt utredning
av den föreliggande omorganisationsfrågan (se motionerna I: 321
och II: 512, I: 322 och II: 511 samt I: 323 och II: 513). I sistnämnda två motioner,
som väcktes av herrar Åkerberg och Sundström i Skövde m. fl., förordades
tillskapandet av en holdingbolagsorganisation, inom vilken staten
skulle äga centralbolaget, under det att vederbörande systembolag skulle erhålla
ett dominerande inflytande över dotterbolagen. Ifrågavarande två motioner
utmynnade i en hemställan att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn förnyad utredning och, därest utredningen därtill
föranledde, för riksdagen framlägga förslag till frågans lösning med beaktande
av de riktlinjer som angivits i motionerna.

Bevillningsutskottet vid 1944 års riksdag anslöt sig i sitt betänkande (nr
36) till det i propositionen framlagda omorganisationsförslaget. Mot betänkandet
anfördes reservationer av bl. a. herr Sundström i Skövde, som i
anslutning till den av honom väckta motionen hemställde om bifall till vad
i motionen yrkats.

Vid frågans behandling i riksdagens kamrar biföll andra kammaren utskottets
hemställan medan första kammaren efter votering (40 röster mot
40) och lottdragning biföll herr Sundströms i Skövde reservation. Då kamrarna
sålunda fattat skilda beslut, hade frågan fallit vid 1944 års riksdag.

IV. Direktiven för de sakkunniga.

Den närmare innebörden av de sakkunnigas uppdrag framgår av de direktiv
som lämnats de sakkunniga i samband med beslutet örn verkställandet av
en fortsatt utredning rörande de allmänna restaurangbolagens verksamhet.

I dessa direktiv har chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss —
efter en redogörelse för tidigare framlagda reformförslag — uttalat, att såsom
av sagda redogörelse framginge, kontrollstyrelsen intoge i förhållande
till de allmänna restaurangbolagen en dubbelställning, i det att kontrollstyrelsen
vore på en gång direktivgivande och kontrollerande. Enligt departementschefens
mening rådde i stort sett enighet därom, att åtgärder borde vidtagas
för att eliminera den olägenhet som ifrågavarande dubbelställning medförde.
Såvitt anginge det närmare sättet för vinnande av en ändring härutinnan
och tidpunkten för reformens genomförande hade däremot olika meningar
kommit till uttryck.

I direktiven har departementschefen vidare anfört, att han för egen del
alltjämt vore av den uppfattningen, att frågan örn kontrollstyrelsens ställning
i förhållande till de allmänna restaurangbolagen vore av sådan praktisk betydelse,
att det vore angeläget att så snart som möjligt -— och utan avvaktan
på den av 1943 års riksdag begärda förutsättningslösa utredningen angående
nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning — nå en mera
tillfredsställande ordning än den nuvarande. En förnyad utredning angående
det mest ändamålsenliga sättet för handhavandet av de allmänna restaurang -

bolagens verksamhet borde därför enligt departementschefens mening nu
komma till stånd. Vid denna utredning borde tidigare framkomna förslag till
lösning av hithörande problem upptagas till förnyad granskning; och i den
mån vid de fortsatta undersökningarna nya utvägar yppades, borde även dessa
upptagas till övervägande.

Vad angår omfattningen av de sakkunnigas utredningsuppdrag har departementschefen
anfört:

Det synes mig icke lämpligt att genom närmare direktiv binda eller begränsa
omfattningen av den nu ifrågasatta utredningen, som i stället torde
böra göras allsidig och helt förutsättningslös. Emellertid böra självfallet vid
utredningens fullföljande särskilt beaktas — förutom att olägenheterna av
kontrollstyrelsens dubbelställning elimineras — sådana väsentliga synpunkter
som det allmännas intresse av kontroll över ifrågavarande restaurangrörelse,
kostnaderna för rörelsens utövande samt det lokala intresset av att denna
rörelse handhaves på lämpligt sätt.

Slutligen har departementschefen i direktiven framhållit att utredningen
borde bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet kunde framläggas för 1945
års riksdag.

V. Olägenheterna med avseende å den nuvarande organisationen

av restaurangbolagen.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen för de förslag som framlagts
i syfte att åvägabringa en lämpligare organisation för den verksamhet
som för närvarande, under kontrollstyrelsens uppsikt, utövas av de nuvarande
restaurangbolagen har i olika sammanhang understrukits att kontrollstyrelsens
dubbelställning såsom på en gång direktivgivande och kontrollerande
organ icke var en lämplig anordning, varför olägenheterna härutinnan borde
elimineras. Av särskilt intresse härvidlag synes vara, att under behandlingen
vid 1944 års riksdag av den förut omnämnda propositionen nr 241 — däri
framlades förslag till olägenheternas undanröjande — enighet i stort sett
rådde inom riksdagen därom att de olägenheter varmed den nuvarande organisationen
är förknippad borde undanröjas.

I direktiven för de sakkunniga har departementschefen ånyo understrukit
förenämnda olägenheter och därvid uttalat, att frågan om kontrollstyrelsens
ställning i förhållande till restaurangbolagen vore av sådan praktisk betydelse,
att det vore angeläget att så snart som möjligt nå en mera tillfredsställande
ordning än den nuvarande.

Då det sålunda synes vara allmänt vitsordat, alt kontrollstyrelsens ställning
i förhållande till restaurangbolagen lämnar utrymme för berättigade anmärkningar
och det därjämte i direktiven fastslagits, att olägenheterna härutinnan
böra elimineras, torde de sakkunniga icke lia någon anledning att närmare
ingå på dessa olägenheter. De sakkunniga — som även för egen del äro av
den uppfattningen, att en omorganisation på förevarande område bör genomföras
— anse sig därför kunna begränsa sina undersökningar till frågan,
vilka åtgärder som böra vidtagas för alt, med undanröjande av olägenheterna
i följd av kontrollstyrelsens dubbelställning, ernå en lämpligare organisation
av restaurangbolagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 199.

VI. Olika möjligheter att avhjälpa olägenheterna hos den
nuvarande organisationen av restaurangbolagen.

Innan de sakkunniga gå närmare in på frågan rörande sättet för avhjälpande
av olägenheterna med avseende å restaurangbolagens nuvarande organisation,
torde lämpligen böra klarläggas den huvudsakliga omfattningen
av de uppgifter, vilka skola anförtros den organisation som, till undanröjande
av olägenheterna, bör träda i stället för den nu bestående. Vilka dessa
uppgifter äro, torde —- då de delvis framgå av vad tidigare anförts — redan
nu kunna angivas. At den nya organisationen bör sålunda anförtros att —
vid sidan av den enskilda hotell- och restaurangnäringen — självständigt
och utan att underställas någon ämbetsmyndigliet driva den rörelse som hittills
utövats av de fem nu bestående restaurangbolagen. Kontrollstyrelsens
både direktivgivande och kontrollerande uppgifter böra i enlighet härmed
överföras å den nya organisationen. Vidare skall tillses å ena sidan att staten
erhåller det avgörande inflytandet över verksamheten, men å andra sidan
att lokala intressen med avseende å de särskilda restaurangernas karaktär
och skötsel kunna göra sig gällande; och slutligen är det av vikt, att den
nya organisationen uppbygges på sådant sätt, att kostnaderna för densamma
icke bliva större än som motsvaras av reella fördelar.

I den diskussion som under senare år förts i syfte att för den av restaurangbolagen
bedrivna verksamheten skapa en organisationsform, genom vilken
olägenheterna av kontrollstyrelsens dubbelställning undanröjas, ha flera
utvägar anvisats.

Till en början må här något beröras det under riksdagsdebatterna rörande
restaurangbolagen framförda förslaget, att dessa bolag skulle närmare anknytas
till systembolagsrörelsen. Sålunda framhölls från olika håll inom
riksdagen, att örn ett enhetligt systembolag bildades, kunde detta bolag bliva
ägare till restaurangbolagen och övertaga kontrollstyrelsens direktivgivande
uppgifter varigenom frågan örn kontrollstyrelsens dubbelställning automatiskt
skulle lösas. Samtidigt betonades emellertid, att förutsättningen för realiserandet
av detta förslag vore, att även frågan om systembolagens organisation
upptoges till prövning och icke, såsom av Kungl. Maj:t föreslagits,
ställdes på framtiden i avvaktan på den av riksdagen begärda förutsättningslösa
utredningen rörande nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och
utformning. Beträffande ifrågavarande omorganisationsförslag har för de
sakkunnigas bedömande varit av betydelse, att sistnämnda utredning, som
tillkallats så sent som i november 1944, enligt sina direktiv äger att i ett
sammanhang upptaga till behandling hela den svenska nykterhetslagstiftningen
och mot varandra väga effekten av samhällets olika nykterhetsvårdande
åtgärder, varför utredningens slutförande kunde bliva relativt tidsödande,
under det att enligt direktiven för den nu förevarande utredningen
rörande restaurangbolagens verksamhet de sakkunniga ha att fullfölja sin
utredning utan avvaktan på resultatet av den förut omnämnda, mera omfattande
utredningen. En jämförelse mellan direktiven för ifrågavarande två
utredningar torde giva vid handen, att frågan rörande restaurangbolagens
framtida organisation skall lösas oberoende av och utan avvaktan på ett
eventuellt framtida förslag till omorganisation av systembolagsrörelsen. På
grund härav och utan att närmare gå in på de olägenheter, som ha anförts
gentemot förslaget om ett rikssystembolag såsom överorganisation för restaurangbolagen,
ha de sakkunniga icke funnit skäl att till saklig prövning upptaga
detta förslag.

Elt annat sätt att lösa olägenheterna med avseende å kontrollstyrelsens
dubbelställning innefattas i förslaget att av de nuvarande restaurangbolagen
tillskapa ett statligt affärsdrivande verk. En lösning efter denna linje diskuterades
i 1941 års promemoria (s. 94 ff.), däri dock uttalades, att en dylik lösning
icke borde ifrågakomma; och såsom skäl mot elt dylikt alternativ framhölls
alt det ej vore lämpligt att ett statligt affärsdrivande verk skulle driva
restaurangrörelse i konkurrens med enskilda restauratören att svårigheter
skulle uppstå då det gällde alt inordna restaurangbolagens personal i ett statligt
avlöningssystem, samt att ett dylikt alternativ icke syntes bereda utrymme
för några besparingar i jämförelse med vad den nuvarande organisationen
kostade. De sakkunniga, som ansluta sig till dessa synpunkter, anse förevarande
förslag icke böra närmare övervägas. Utöver vad i 1941 års promemoria
anförts torde böra framhållas, att om ett statligt affärsdrivande verk
tillskapades för övertagande av de nuvarande fem restaurangbolagen, särskild
risk kunde uppkomma för en monopolisering bos detta verk av hela
restaurangnäringen. En sådan utveckling på förevarande område skulle enligt
de sakkunnigas uppfattning icke vara önskvärd. Till denna senare fråga torde
de sakkunniga få anledning återkomma i annat sammanhang.

I debatten rörande restaurangbolagens framtida organisation har framkastats
jämväl det förslaget, att bolagen skulle ställas under kontroll av statens
sakrevision eller av annan sakkunnig revision. Ej heller detta förslag anse
de sakkunniga sig kunna godtaga. Då de nuvarande olägenheterna med avseende
å kontrollstyrelsens ställning kunna hänföras bland annat till det förhållandet,
att kontrollstyrelsen utövar en direktivgivande verksamhet -—
d. v. s. intager ställningen av ett affärsdrivande verk utan att vara organiserat
såsom ett sådant — skulle någon förbättring i denna del icke vinnas genom
ett överflyttande av kontrollstyrelsens kontrollerande uppgifter på ett särskilt
revisionsorgan. Därest i stället både den direktivgivande och den kontrollerande
verksamheten förlädes till exempelvis statens sakrevision, skulle härmed
icke vinnas annat än att de nu föreliggande olägenheterna överflyttades från
en statlig myndighet till en annan.

Såsom av det anförda framgår synes ett undanröjande av olägenheterna
i följd av kontrollstyrelsens dubbelställning icke kunna ske på lämpligt sätt,
därest kontrollstyrelsen eller eventuellt annat statligt organ bibehålies såsomövervakare
av de nuvarande restaurangbolagen. Med hänsyn härtill torde en
lösning böra sökas efter den linjen, att de åt kontrollstyrelsen nu anförtrodda
uppgifterna brytas ut från statsförvaltningen och överflyttas till en särskild
organisation.

Vid en undersökning rörande den lämpligaste formen för en från statsförvaltningen
fristående organisation, som skall omhänderhava dels restaurangbolagens
nuvarande verksamhet och dels kontrollstyrelsens uppgifter i fråga
örn dessa bolag, ligger det nära till hands att söka en dylik organisationsform
bland sådana juridiska personer — bolag av olika slag, ekonomiska föreningar
och stiftelser — vilkas organisationsform och verksamhetssätt redan nu
finnas närmare reglerade i lagstiftningsväg. Det kan ju för övrigt knappast
komma i fråga att skapa en juridisk konstruktion av nytt slag för nu ifrågavarande
verksamhet, särskilt som åtskilliga fall förekomma redan nu, där
statlig verksamhet drives i exempelvis bolagsform.

Att organisera nu ifrågavarande verksamhet såsom en stiftelse synes mindre
lämpligt. Visserligen är för närvarande just inom restaurangnäringen aktuellt
att sammanföra ett flertal restauranger, var och en organiserad såsom ett
aktiebolag, under gemensam ledning, som består av en stiftelse. Då emellertid
en stiftelse såsom övervakande organ för den verksamhet, som utövas av
de nuvarande restaurangbolagen, svårligen skulle kunna utöva en effektiv

ledning i den utsträckning som ur allmän synpunkt skulle vara gagnelig, anse
de sakkunniga sig icke behöva gå närmare in på ett dylikt alternativ.

Av möjligheterna att tillskapa en organisation, bestående av en ekonomisk
förening elier ett aktiebolag — någon annan bolagsform kan uppenbarligen
ej komma i fråga —- är en organisation uppbyggd såsom en ekonomisk förening
givetvis det sämre alternativet.

Med hänsyn lill vad sålunda anförts ämna de sakkunniga i fortsättningen
upplaga till närmare behandling de olika möjligheter som kunna tänkas föreligga
vid organiserandet i aktiebolagets form av den verksamhet som för
närvarande utövas av de fem restaurangbolagen under kontrollstyrelsens
överinseende.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen för reformförslag, som berört
restaurangbolagens verksamhet, är det möjligt att vid övergången till
en annan bolagsorganisation för denna verksamhet följa olika linjer. Enligt
de sakkunnigas mening äro tre olika utvägar möjliga, då det gäller att välja
den aktiebolagsorganisation som — till undanröjande av olägenheterna med
avseende å kontrollstyrelsens dubbelställning — bör övertaga såväl de nuvarande
restaurangbolagens verksamhet som kontrollstyrelsens uppsiktsrätt
över densamma.

1) Den ena utvägen är den som under remissbehandlingen av 1941 års omorganisationsförslag
förordades av statens sakrevision eller alltså att man
tillskapar flera helt fristående aktiebolag, i vilka staten tillförsäkras ett avgörande
inflytande. Antalet bolag torde i så fall kunna bestämmas till 3, 4
eller 5.

2) En annan utväg beslår däri att de nuvarande bolagens verksamhet samt
kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet över densamma överflyttas å ett riksbolag,
vilket — med en central ledning med starkt statligt inflytande —
skall utöva sin verksamhet i olika distrikt; och i varje distrikt skall finnas
en förhållandevis självständig distriktschef, som vid sin sida bör äga tillgång
till en lokal representation. Denna lösning följer alltså samma huvudlinjer
som Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 241 till 1944 års riksdag.

3) Slutligen är den utvägen möjlig att ett centralbolag med därtill hörande
dotterbolag inrättas. Det centrala bolaget skall ha till åliggande att fullgöra
de uppgifter som nu utövas av kontrollstyrelsen ävensom i övrigt samordna
och leda dotterbolagen. Sistnämnda bolags antal torde kunna fastställas till
3, 4 eller 5. Denna utväg anknyter i viss mån till det förslag som framfördes i
vissa av dc förut omnämnda motionerna till 1944 års riksdag.

Vad först angår den utvägen att de nuvarande restaurangbolagens verksamhet
ävensom kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet över densamma överflyttas
å flera fristående aktiebolag med direkt statligt inflytande kunna olika
synpunkter göras gällande för och emot en dylik lösning. Såsom en fördel
med flera fristående aktiebolag skulle kunna åberopas, att man härigenom
eliminerade olägenheterna av kontrollstyrelsens dubbelställning samtidigt
som man gjorde minsta möjliga ingrepp i den nu bestående organisationen.
Andra fördelar skulle bestå däri — såsom tidigare framhållits av statens
sakrevision — att varje bolag bomme att sträva efter att uppvisa en god
skötsel och ett fördelaktigt driftsresultat i förhållande till de övriga; förekomsten
av flera än ett bolag på området skulle alltså lämna möjlighet till
jämförelser av olika slag, vilka icke i samma grad skulle föreligga om verksamheten
omhänderhades av endast ett bolag. En uppdelning av ifrågavarande
verksamhet på nu angivet sätt skulle vidare motverka en eventuell
likriktning inom restaurangnäringen och således bidraga till att de olika restaurangernas
särprägel icke ginge förlorad. För avgörande av sådana frågor
som vore gemensamma för samtliga restaurangbolag kunde samarbete

etableras mellan bolagens styrelser, och enhetlighet i behandlingen av olika
ärenden kunde vinnas genom att vissa — av Kungl. Maj :t utsedda styrelseledamöter
skulle vara gemensamma för alla bolagen. Möjligheterna för
de nya bolagen att vinna en lokal anknytning skulle, därest bolagens antal
bestämdes till fern, vara lika stora som enligt den nu gällande ordningen.
Slutligen kan måhända den synpunkten anföras, att man genom inrättandet
av flera fristående bolag skulle undvika att centralisera ledningen tor restaurangbolagen
till huvudstaden.

Å andra sidan må framhållas den nackdelen med förevarande alternativ,
att man genom tillskapandet av 3, 4 eller 5 fristående restaurangbolag finge
lika många dyrbara förvaltningsapparater. En fördyring av själva ledningen
av driften skulle alltså kunna tänkas bliva följden av en omorganisation
efter denna linje. I konkurrensen mellan bolagen inbördes skulle bolagsledningarna
i främsta rummet sträva efter att visa upp ett gott ekonomiskt
resultat; de rent ekonomiska intressena inom bolagen kunde följaktligen befaras
dominera på bekostnad av de lika viktiga sociala synpunkterna. De
nuvarande bolagens ekonomiska förutsättningar äro — såsom framgår av
det statistiska materialet rörande bolagen — synnerligen skiftande. Skulle
de nuvarande bolagen omvandlas tili helt fristående bolag, skulle olikheten
härutinnan mellan bolagen framträda ännu tydligare; och vid en lågkonjunktur
skulle bolagens möjligheter att bemästra en sådan bli mindre än
inom ett gemensamt företag. Såsom ett praktiskt exempel på bolagens olika
ekonomiska förutsättningar må här omnämnas, att ordnade pensionsförhållanden
ännu icke kunnat införas för personalen vid restaurangbolagen, beroende
på att icke samtliga bolag ansetts vara i stand att bära kostnaderna
för pensioneringen. Även i andra hänseenden än beträffande rent
ekonomiska frågor torde nackdelar vara förenade med tillskapandet av
flera fristående bolag. Sålunda skulle det kunna befaras, att bolagen,
framför allt i personalärenden, skulle låta rena prestigesynpunkter spela
en stor roll. Härigenom skulle uppstå svårigheter att i olika fall placera
lämplig arbetskraft på den plats, där vederbörande skulle göra den
största nyttan. Att farhågorna i detta avseende icke torde vara obefogade bestyrkes
därav, att dylika synpunkter gjort sig gällande redan inom den nuvarande
organisationen, som dock står under kontrollstyrelsens överinseende.
Ehuru det såsom förut anförts skulle kunna anses vara en fördel med flera
fristående bolag ur den synpunkten, att man därigenom avvärjde risken för
en eventuell likriktning inom restaurangnäringen, torde dock böra framhållas,
att örn antalet självständiga bolag bestämdes till exempelvis fem, dessa
bolag komme att vart för sig omfatta så många restauranger, att denna
risk icke helt eliminerades. En organisation med flera fristående bolag har
vidare den svagheten, att en central ledning saknas, vilket är så mycket mera
olägligt som åtskilliga ärenden med nödvändighet måste avgöras efter
enhetliga linjer, exempelvis frågor rörande tillämpningen av gällande utskänkningsbestämmelser
samt lönefrågor. Visserligen kan man genom en
samorganisation till en del avhjälpa denna olägenhet, men en dylik samorganisation
besitter givetvis icke den handlingskraft och effektivitet, som kan
ådagaläggas av ett centralt, beslutande organ. Vad slutligen beträffar den
lokala anknytningen i de olika bolagens ledning ma framhållas, att i samma
mån sorn i styrelserna ingå ledamöter, som äro gemensamma för alla bolagen,
minskas möjligheterna alt i styrelserna bereda plats för lokala förtroendemän.
Därest antalet fristående bolag — såsom statens sakrevision förutsatt
— bestämmes lägre än till fern, blir utrymmet för (lid lokala inflytandet än
mera begränsat. Över huvud taget kail det med visst fog göras gällande,
att lokala synpunkter icke kunna komma lill sin rätt under annan förutsätt -

ning än att i de fristående restaurangbolagens ledning funnes representanter
för varje plats där bolagen dreve verksamhet. Skulle de lokala intressena
tillgodoses i denna utsträckning erfordrades antingen mycket stora styrelser
i ett fåtal bolag eller ock ett stort antal bolag; och dessa alternativ synas
föga tilltalande.

De övriga två utvägarna för överförande av restaurangbolagens nuvarande
verksamhet och kontrollstyrelsens uppsiktsmyndighet över densamma på
en organisation i aktiebolagets form innebära, såsom förut anmärkts, tillskapandet
av antingen ett riksbolag med distriktschefer och erforderlig lokal
representation eller ock ett centralbolag med därtill knutna dotterbolag.
För dessa två utvägar är alltså gemensamt, att de -— i motsats till det först
behandlade alternativet — gå ut på inrättandet av ett enda — gemensamt -—-aktiebolag för den centrala ledningen av verksamheten.

Innan de sakkunniga gå närmare in på frågan vilka fördelar och nackdelar
som kunna tänkas föreligga med ett gemensamt bolag —- vare sig detta
bygges ut med dotterbolag eller icke — torde böra något beröras vilka uppgifter
som i de olika fallen böra ankomma på bolagets centrala ledning och
vilka uppgifter som skola handhavas av distriktscheferna med biträde av
lokal representation resp. dotterbolagen. Hos den centrala ledningen torde
böra förläggas alla frågor, som nu behandlas av kontrollstyrelsen. Jämväl
en viss inspektionsverksamhet samt behandlingen av frågor av mera allmän
natur såsom sociala frågor, viktigare spörsmål angående stängningstider och
kvantitetsbegränsningar samt personal- och lönefrågor torde böra tillhöra den
centrala ledningens uppgifter. Alla frågor om inköp av fastigheter, större
ombyggnadsfrågor samt frågor om inrättande och slopande av restauranger
böra förläggas centralt liksom frågor örn inköp av större förnödenhets- och
förbrukningsartiklar. Såsom exempel på dylika artiklar må nämnas fisk,
maltdrycker, läskedrycker, kolonialvaror, linne, silver, porslin och kökstillbehör.
Beträffande de hjälpavdelningar som f. n. äro inrättade vid restaurangbolagen
— exempelvis charkuterifabrik, tvättinrättning, snickeri- och
tapetserareverkstad — synes det mest naturligt, att dessa avdelningar även
efter en omorganisation böra drivas lokalt om ej särskilda skäl kunna anföras
för en annan ordning. Däremot har erfarenheten visat, att det är nödvändigt
att frågor rörande fördelningen av personalen böra handläggas av den
centrala ledningen. I fråga om bokföringen torde denna böra förläggas hos de
lokala organen i större utsträckning om dessa äro dotterbolag till ett centralbolag
än om distriktschefer stå i spetsen för desamma. En central huvudbokföring
måste föras och avslutas av det centrala organet. I övrigt torde det
dock vara svårt att på förhand mera i detalj angiva de befogenheter, som
böra tillkomma bolagets centrala ledning resp. vederbörande lokala organ. I
praktiken kunna givetvis uppkomma kompetenskonflikter mellan de centrala
och lokala styresmännen, men i dylika konflikter bör självfallet den
centrala ledningen fälla avgörandet.

I förhållande till en organisation, bestående av flera fristående bolag, får
tillskapandet av ett gemensamt bolag — vare sig detta bygges ut med dotterbolag
eller icke — anses medföra åtskilliga fördelar. Då kontrollstyrelsen
f. n. utgör en överinstans i förhållande till de nuvarande restaurangbolagen,
skulle ett gemensamt bolag, som från nu ifrågavarande synpunkt i huvudsak
skulle få till uppgift att övertaga kontrollstyrelsens berörda åligganden, icke
medföra någon väsentlig ändring av det nu bestående. Särskilt örn man väljer
alternativet med centralbolag och dotterbolag blir omorganisationen i
själva verket av förhållandevis ringa omfattning. Inrättandet av ett gemensamt
bolag har det väsentliga företrädet framför flera fristående bolag att
härigenom tillskapas ett centralt — handlingskraftigt — organ, som kan ut -

öva det allmännas inflytande över den av restaurangbolagen nu bedrivna
verksamheten. Del är ju uppenbart, alt cn samorganisation som saknar beslutanderätt
— hur dugande krafter som än ingå i organisationen — icke
kan jämföras med en central bolagsledning med självständig beslutanderätt.
Tillskapandet av ett gemensamt bolag skulle vidare medföra säkrare
garantier för alt frågor av större räckvidd bleve avgjorda efter enhetliga
linjer. Vad angår de ekonomiska frågorna är det tydligt, att ett gemensamt
bolag skulle äga helt andra förutsättningar och möjligheter att exempelvis
bemästra en lågkonjunktur än ett flertal från varandra helt fristående bolag
med lokalt begränsade verksamhetsområden. Det är jämväl antagligt att en
driftsform med ett bolag skulle ställa sig mera kostnadsbesparande än örn
flera helt fristående bolag inrättades. Denna fråga komma de sakkunniga
att i ett senare sammanhang upptaga till särskild behandling. Om den nuvarande
restaurangbolagsverksamheten koncentrerades inom ett gemensamt bolag
skulle en definitiv reglering av de anställdas pensionsförhållanden lättare
kunna genomföras. Möjligheten att göra jämförelser mellan det ekonomiska
resultatet av verksamheten inom olika delar av landet skulle föreligga även
om ett gemensamt bolag inrättades; såsom förut anförts borde ju bokföringen
i första hand ordnas lokalt inom de olika distrikten resp. dotterbolagen.
Vad angår frågor av social natur skulle dessa kunna handläggas på ett ur
allmän synpunkt ändamålsenligt sätt, därest en central ledning funnes för
restaurangbolagsverksamheten. Beträffande risken för en likriktning och
uniformering av den verksamhet som nu utövas av de fem restaurangbolagen
torde böra framhållas, att redan med den nu bestående organisationen
föreligger risk för en viss uniformitet; och det kan knappast antagas, att
risken härför skulle bliva större därest ett gemensamt bolag tillskapades med
särskild lokal anknytning.

Vad härefter angår de nackdelar, som äro förenade med införandet av ett
gemensamt bolag i stället för flera fristående sådana, ligger det nära till
hands att påstå att ett gemensamt bolag skulle bliva alltför stort och ohanterligt
för att på rätt sätt kunna handhava de skilda uppgifter som falla på
ett sådant bolags lott. Denna synpunkt kan göras gällande särskilt med avseende
å ett tilltänkt riksbolag utan dotterbolagsorganisation, i synnerhet
om detta riksbolag icke förses med en effektiv distriktsorganisation. De nackdelar
som i övrigt kunna anföras mot nu ifrågavarande förslag i jämförelse
med förslaget om inrättande av flera fristående bolag sammanhänga med
frågan i vad mån och på vilket sätt en lämplig anknytning kan vinnas mellan
den centrala ledningen för bolaget och de lokala intressena. Kan en tillfredsställande
lokal anknytning icke åvägabringas enligt förevarande alternativ
skulle detta innebära en försämring i förhållande till både en organisation
med flera fristående bolag och den nu rådande ordningen.

Därest man vid valet mellan de nu behandlade utvägarna att tillskapa flera
fristående bolag eller ett gemensamt bolag stannar inför det senare alternativet,
torde en närmare jämförelse böra göras mellan de förut omnämnda
båda alternativen med å ena sidan ett riksbolag med distriktschefer och lokal
representation samt å andra sidan ett centralbolag med därtill hörande dotterbolag.

Beträffande alternativet med ett riksbolag med distriktschefer och lokal
representation torde såsom en fördel med nämnda alternativ kunna anföras
att en riksbolagsorganisation — förutom att den är förhållandevis enkel
till sin konstruktion — ställer sig något billigare än en organisation med
centralbolag och dotterbolag. Skillnaden ur kostnadssynpunkt mellan de båda
alternativen torde dock icke vara särskilt stor. Vidare torde det icke föreligga
några svårigheter att inom en riksbolagsorganisation verkställa änd -

ringar av de olika distriktsområdena. Vad angår förslaget om inrättandet av
centralbolag med dotterbolag talar till förmån för detta alternativ den
omständigheten att — såsom särskilt understrukits i 1941 års promemoria
— ansvaret för den lokala förvaltningen skarpare accentueras då förvaltningen
sker i form av dotterbolag, vilkas styrelser vid verksamhetens utövande
äro bundna av i aktiebolagslagen meddelade föreskrifter. Vidare må
erinras örn att de nuvarande restaurangbolagen i sina förut omnämnda remissyttranden
anslutit sig till en lösning av omorganisationsfrågan enligt
denna linje. Det är givetvis icke utan sin betydelse för restaurangrörelsens
framtid, att denna rörelse drives i en form som vinner uppskattning hos den
för rörelsen ansvariga personalen. Även sistnämnda argument skulle därför
utgöra skäl för att man valde alternativet med centralbolag och dotterbolag.
Å andra sidan kan man i fråga örn detta alternativ ej bortse ifrån att en dylik
holdingbolagskonstruktjon enligt en utbredd uppfattning icke har det allra
bästa anseende. Sålunda har gjorts gällande, att holdingbolag kunna missbrukas
antingen i syfte att eliminera riskerna för ett alltför omfattande ansvar
lör ingångna förbindelser eller för att kringgå eller mildra beskattningen
av en rörelse som drives inom holdingbolagsorganisationens ram. Utan att
förringa betydelsen av dessa synpunkter torde det dock böra framhållas, att
dessa icke i någon mån äga giltighet med avseende å en eventuell organisation
med centralbolag och dotterbolag inom den del av restaurangnäringen,
varom nu är fråga, särskilt med hänsyn till att staten skall äga avgörande inny
tande inom organisationen, vars vinst dessutom skall i sin helhet tillfalla
det allmänna.

En mera väsentlig skillnad mellan nu berörda båda alternativ kan möjligen
uppkomma i ett annat avseende nämligen i fråga örn möjligheterna att
vinna en anknytning mellan resp. bolag och de lokala intressena på sådana
orter där bolagen driva restaurangrörelse. Därest man väljer alternativet
med centralbolag och dotterbolag kan den lokala anknytningen vinnas genom
styrelseledamöterna i dotterbolagen. Med sistnämnda alternativ skulle
ändringen i förhållande till vad som nu gäller bliva ganska obetydlig; dock
minskas möjligheterna att få en allsidig representation i dotterbolagens styrelser
i samma mån som dessa reduceras eller däri komma att ingå representanter
för centralbolagets styrelse.

Örn åter alternativet med riksbolag med distriktschefer och distriktsråd
eller annan lokal representation anses böra ifrågakomma, uppstå vissa svårigheter
att ordna den lokala anknytningen på ett tillfredsställande sätt.
De svårigheter som föreligga i detta hänseende voro särskilt uppmärksammade
under riksdagsbehandlingen av den förut omnämnda propositionen nr
241 till 1944 års riksdag. Härutinnan må erinras örn dels att i berörda proposition
förordades, att vederbörande kommunala myndigheter skulle äga utse
särskilda delegerade med rätt för dem att tillhandagå riksbolagets ledning
med råd och anvisningar angående rörelsens bedrivande, och dels att 1944
års bevillningsutskott särskilt underströk, alt den av SARA anvisade utvägen
att tillskapa distriktsråd borde närmare övervägas av det föreslagna nya
riksbolaget. Enligt de sakkunnigas mening synes det förslag som framlades
i 1944 års proposition icke på ett ändamålsenligt sätt bereda utrymme åt
det lokala inflytandet. Det torde emellertid icke vara praktiskt omöjligt att
genom tillskapande av distriksråd vid sidan av distriktscheferna ernå lokal
förankring i den utsträckning som allmänt anses vara behövlig. Förutsättningarna
härför äro i första hand att distriktschefemas handlingsfrihet i
förhållande till riksbolagets centrala ledning icke beskäres alltför mycket,
samt att garantier skapas för att distriktsråden beredes tillfälle att följa utvecklingen
inom resp. distrikt och göra sin speciella mening gällande in -

för både vederbörande distriktschef och den centrala ledningen för bolaget.
Erhålla dessa synpunkter tillräckligt beaktande vid införandet av ett riksbolag,
torde det i själva verket kunna anses, att skillnaden mellan förevarande
båda alternativ, såvitt angår möjligheterna att skapa en effektiv lokal anknytning,
icke är alltför betydande.

VII. De ekonomiska återverkningarna av en omorganisation av

de nuvarande restaurangbolagen till ett gemensamt aktiebolag.

Det är uppenbarligen av intresse att såvitt möjligt få klarlagt, huruvida en
omorganisation av den rörelse, som f. n. drives av de fem restaurangbolagen
under kontrollstyrelsens överinseende, kan — samtidigt som därigenom de
föreliggande olägenheterna undanröjas — resultera i några besparingar. För
att närmare belysa denna fråga torde en jämförelse böra göras emellan å
ena sidan den nuvarande organisationen och å andra sidan de tre olika slag av
aktiebolagsorganisationer, som i den föregående framställningen särskilt diskuterats.
Emellertid torde härvid omedelbart kunna konstateras, att då skillnaden
mellan den nuvarande organisationen och alternativet med flera fristående
bolag är förhållandevis obetydlig på de områden, inom vilka besparingar
skulle kunna tänkas uppkomma, besparingsmöjligheterna genom en
omorganisation efter denna linje äro mycket begränsade. På grund härav
torde det vara tillräckligt att göra en jämförelse mellan den nuvarande organisationen
och en organisation, bestående av ett gemensamt aktiebolag. Huruvida
sistnämnda aktiebolag kommer att driva sin verksamhet genom dotterbolag
eller icke torde i förevarande hänseende vara utan betydelse. Det
resultat som erhålles vid en dylik undersökning rörande besparingsmöjligheterna
torde i huvudsak kunna tjäna till ledning även vid en jämförelse
mellan alternativet med flera fristående bolag, å ena, samt de båda alternativen
med ett gemensamt bolag, å andra sidan.

Vid övervägande av alternativet att överföra de nuvarande restaurangbolagens
verksamhet till ett gemensamt bolag synes möjligheten att genom en
sådan åtgärd vinna besparingar böra särskilt prövas i två hänseenden, nämligen
dels i fråga om de vinster, som möjligen kunna göras genom en centralisering
av vissa varuinköp, och dels i avseende å kostnaderna för den centrala
förvaltningen.

I förstnämnda hänseendet har kontrollstyrelsen, på uppdrag av de sakkunniga,
från restaurangbolagen införskaffat vissa uppgifter rörande storleken
av nämnda bolags varuinköp under år 1943, fördelade på olika varugrupper
och varuslag, samt därefter med biträde av verkställande direktören
i VARA verkställt bedömning av lämpligheten för olika varugrupper av en
centralt anordnad upphandling och möjligheten att vid sådan upphandling
ernå prisreduceringar å olika varuslag. Den sålunda verkställda utredningen
visar, att restaurangbolagens inköp av varor, exklusive rusdrycker och tobak,
under nämnda år uppgingo till omkring 39,2 milj. kronor. Härav ha varor
lill ett sammanlagt värde av cirka 15,9 milj. kronor ansetts lämpligen kunna
göras till föremål för central upphandling. På grundval av vissa närmare
angivna antaganden, olika för olika varuslag, har den prisreducering, som
härigenom skulle kunna emotses, beräknats till något (iver 1 milj. kronor.
Härmed har således angivits storleksordningen av den årliga besparing, som
vid varuinköp av 1943 års omfattning och fördelning pa olika varuslag kan
antagas möjlig genom en av ett gemensamt bolag bedriven central upphandling.

För egen del anse de sakkunniga sig böra understryka, att den sålunda
framlagda slutsiffran 1 milj. kronor örn året är grundad på antaganden, för
vilka — enligt vad som ligger i sakens natur — icke finnes något så beskaffat
underlag som medgiver en säker beräkning. Då emellertid utredningen omhänderhafts
av speciella fackmän på området och då de i utredningen gjorda
antagandena icke förefalla osannolika eller strida mot eljest vunna erfarenheter
av möjligheterna att genom centraliserade inköp uppnå prisreduceringar,
äro de sakkunniga i allt fall av den uppfattningen, att utredningen
har ett visst värde vid bedömandet av frågan, i vad mån besparingar kunna
tänkas uppkomma genom övergången till en ny bolagsorganisation.

Beträfiande härefter möjligheterna att vinna besparingar i fråga om de
centrala förvaltningskostnaderna torde det kunna antagas, att en organisation
enligt alternativet med riksbolag skulle ställa sig något billigare och en
organisation enligt alternativet med centralbolag med dotterbolag något dyrare
än den nu bestående organisationen. Till kostnaderna för sistnämnda
organisation böra därvid hänföras jämväl kostnaderna för kontrollstyrelsens
befattning med restaurangbolagen. Skillnaden i de centrala förvaltningskostnaderna
vid de olika organisationsformerna synes dock vara av så ringa
storleksordning, att det icke torde vara erforderligt att i förevarande hänseende
framlägga någon närmare specificering över de centrala förvaltningskostnaderna
i de olika fallen, i synnerhet som en dylik specificering givetvis
skulle bliva endast mycket ungefärlig.

VIII. De sakkunnigas förslag till omorganisation av de nuvarande
restaurangbolagens verksamhet.

o Allmän motivering. Såsom av den föregående framställningen torde framgå
äro de sakkunniga av den uppfattningen, att en omorganisation av den
verksamhet, som för närvarande — under kontrollstyrelsens överinseende
— bedrives av de fem restaurangbolagen, bör ske efter den linjen, att en ny
aktiebolagsorganisation tillskapas för ifrågavarande verksamhet.

Av de tre utvägar, vilka de sakkunniga ansett framkomliga vid genomförandet
av den omorganisation, varom nu är fråga, synes förslaget örn inrättandet
av flera fristående aktiebolag vara det minst lämpliga. De sakkunniga,
som därför anse sig icke kunna förorda detta alternativ, ha härutinnan fäst
avgörande vikt vid att en organisation med flera fristående aktiebolag skulle
komma att sakna ett centralt — med självständig beslutanderätt utrustat —
organ, som vore i stånd att effektivt utöva det allmännas inflytande på restaurangrörelsen
och handhava ledningen av rörelsen på det ur ekonomiska och
sociala synpunkter lämpligaste sättet.

Beträffande övriga båda alternativ eller alltså tillskapandet av antingen
ett riksbolag med distriktschefer samt distriktsråd eller annan lokal representation,
å ena, samt ett centralbolag med dotterbolag, å andra sidan, väga
fördelarna och nackdelarna med dessa alternativ så jämnt, att inom de sakkunniga
förelegat synnerlig tvekan inför valet mellan dem. Med båda alternativen
äro förenade i främsta rummet de fördelarna, att därigenom skulle
skapas en central ledning för verksamheten i sin helhet och att i båda
fallen skulle avsevärda besparingar stå att vinna. Å andra sidan ha de sakkunniga
icke kunnat undgå att taga intryck av att med vartdera alternativet
äro förknippade vissa nackdelar; mot förslaget om inrättandet av ett centralbolag
med dotterbolag har sålunda särskilt understrukits, att kompetenskonflikter
mellan den centrala ledningen och dotterbolagen skulle kunna lägga

hinder i vägen för en rationellt driven rörelse, och beträffande det andra
alternativet har gjorts gällande, att riksbolaget bleve alltför stort för att
kunna administreras på ett tillfredsställande sätt och att det lokala inflytandet
på bolagets rörelse icke skulle kunna i tillräcklig grad tillgodoses.

De sakkunniga lia vid sina överväganden av den nu föreliggande omorganisationsirågan
stannat för den lösningen, att de för sin del förorda alternativet
med centralbolag med dotterbolag.

Vid detta sitt ståndpunktstagande lia de sakkunniga ansett följande synpunkter
vara av avgörande betydelse. Genom centralbolaget — som skall
övertaga bland annat kontrollstyrelsens direktivgivande och kontrollerande
verksamhet, varigenom de i direktiven angivna olägenheterna i följd av kontrollstyrelsens
dubbelställning elimineras — kan det allmänna i erforderlig
utsträckning tillförsäkras inflytande över bolagets verksamhet samtidigt som
denna verksamhet erhåller en fast och enhetlig ledning. I förhållandet mellan
centralbolaget och dotterbolagen har centralbolaget möjlighet — i sista
hand på grund av sitt aktieinnehav i dotterbolagen — att bestämma över
ledningen av dessa, varför eventuella kompetenskonflikter kunna lösas enligt
den mening som i varje särskilt fall företrädes av centralbolaget. Genom
en uppdelning av den lokala verksamheten på ett antal dotterbolag undvikes
en alltför långt gående centralisering av verksamheten och därjämte skapas
underlag för att vinna en — såsom det allmänt anses — värdefull lokal
förankring i ungefär samma omfattning som för närvarande. Ehuru alternativet
med cenlralbolag med dotterbolag icke torde kunna möjliggöra besparingar
i fullt samma utsträckning som alternativet med ett riksbolag,
eftersom kostnaderna för centralbolagets och dotterbolagens styrelser troligen
bliva större än kostnaderna för styrelsen och den lokala representationen
inom riksbolaget, torde det i allt fall kunna anses, att skillnaden i besparingar
mellan nämnda två alternativ är så ringa att den ej bör spela någon
roll vid valet av den ur övriga synpunkter mest lämpliga organisationsformen.

I detta sammanhang torde de sakkunniga böra något beröra jämväl fragan
om förhållandet mellan den restaurangrörelse, som genom restaurangbolagen
drives av det allmänna, å ena, samt den enskilda restaurangnäringen,
å andra sidan. Enligt vad som är allmänt känt lia restaurangbolagen under
senare år övertagit åtskilliga restaurangföretag, vilka icke kunna anses såsom
folkrestauranger i egentlig mening. Härvid förtjänar dock framhållas, att
initiativ till övertagande av äldre restauranger så gott som alltid kommit från
vederbörande kommunala myndigheter. Även örn den hittillsvarande utvecklingen
icke berättigar till några farhågor för monopolisering av restaurangrörelsen
i dess helhet — det avgjort övervägande antalet restauranger äro
alltjämt i enskild ägo — torde det dock böra understrykas, att centralbolaget
för framtiden i första hand bör koncentrera sig på folkrestaurangrörelsen.
Efter den nu föreslagna omorganisationens genomförande kommer för övrigt
centralbolaget att bliva så stort, att bolaget framdeles bör låta sig angeläget
vara att iakttaga återhållsamhet då fråga uppkommer om förvärv av ytterligare
restauranger av högre klass. Vad nu sagts bör uppenbarligen icke
hindra centralbolaget att övertaga dylika restauranger i den mån ett allmänt
intresse kräver alt så sker; och givetvis kan centralbolaget ej heller ställa
sig avvisande mot en begäran örn bolagets övertagande av en restaurang av
högre klass i sådant fall, där behovet av folkrestaurang på en viss ort icke
lämpligen kan tillgodoses under annan förutsättning än att centralbolaget
samtidigt övertager en därstädes befintlig restaurang av högre klass.

Speciell motivering. De sakkunniga övergå härefter till behandlingen av
frågan, huru centralbolaget och dotterbolagen mera i detalj böra organiseras.

Centralbolaget. Vad först angår det av de sakkunniga förordade centralbolaget
torde detsamma i stort sett kunna byggas upp på samma sätt som det
i propositionen nr 241 till 1944 års riksdag föreslagna riksbolaget.

Beträffande central b olagets struktur och dess allmänna
uppgifter må följande framhållas. Det nya bolaget — som torde kunna
erhålla benämningen »Sveriges centrala restaurangaktiebolag» — bör ha till
ändamål att driva restaurang- och hotellrörelse ävensom att idka annan
därmed sammanhängande verksamhet. I detta hänseende torde böra gälla,
att sådana tillstånd till utskänkning av rusdrycker, som för närvarande utnyttjas
av de fem restaurangbolagen, för framtiden skola omhänderhavas
av det nya bolaget. Ät detta bolag ensamt skall alltså anförtros bl. a. hela
folkrestaurangrörelsen. Beträffande själva tillståndet till utskänkning bör
detta — i princip i samma omfattning som för närvarande — meddelas vederbörande
systembolag, som framdeles dock icke skall äga rätt att självt
utnyttja detsamma; innan tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,
må begagnas, skall alltså tillståndet överlåtas antingen till det nya
bolaget eller till enskild restauratör. I fråga örn det nya bolagets uppgifter
må vidare anmärkas, att bolaget bör omhänderhava den utskänkningsrörelse,
som avses i 3 kap. 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen. I enlighet härmed
komma systembolagen framdeles — frånsett att de, med vissa speciella undantag,
alltjämt skola vara bärare av utskänkningstillstånden och att de bibehållas
vid sina befogenheter med avseende å utskänkningsbestämmelsema
— att vara avkopplade från all befattning med utskänkningen av rusdrycker.
Det nya bolagets rätt att driva folkrestaurangrörelse bör prövas av Kungl.
Maj:t och medgivande därtill torde böra lämnas för viss tid, lämpligen för
fyra år i sänder.

Centralbolagets aktiekapital torde — nied hänsyn till att de nuvarande
restaurangbolagens aktiekapital utgör tillhopa 4 850 000 kronor — kunna bestämmas
till lägst fem och högst femton miljoner kronor. Varje aktie bör
lyda å 1 000 kronor. Då såsom förut framhållits staten bör erhålla bestämmanderätten
i bolaget, bör huvudparten av aktierna ägas av det allmänna.
Denna del av aktiekapitalet torde böra utgöras av preferensaktier till ett
belopp av högst 14 950 000 kronor. Återstående delen av aktiekapitalet, 50 000
kronor, torde böra utgöras av stamaktier, tecknade av förslagsvis tio enskilda
personer, som kunna förutsättas representera erfarenhet och insikt på rusdryckshanteringens
område samtidigt som de intaga en fri och självständig
ställning. Stamaktieägarna böra utses av Kungl. Maj:t och garantier böra
skapas mot att icke önskvärda personer genom överlåtelse eller annat fång
förvärva dylika aktier. Beträffande högsta tillåtna utdelningen å stamaktierna
torde densamma — med hänsyn till att aktieägarna själva få vidkännas
kostnaderna för inställelse vid bolagsstämma — böra bestämmas till fem
procent. Till jämförelse må omnämnas, att högsta tillåtna utdelningen å
motsvarande aktier i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet och aktiebolaget
vin- & spritcentralen bestämts till fem och en halv procent. Vinsten å bolagets
verksamhet skall inlevereras till statsverket.

Av centralbolagets styrelse, som bör bestå av åtta ledamöter och fyra suppleanter,
torde halva antalet, däribland ordföranden och vice ordföranden,
böra utses av Kungl. Maj:t och återstoden av bolagsstämman. Centralbolagets
verkställande direktör bör lämpligen beredas plats i styrelsen antingen
såsom ledamot eller såsom suppleant. Antalet revisorer kan bestämmas till
fem, av vilka en utses av Kungl. Majit, en av bolagsstämman och tre av fullmäktige
i riksgäldskontoret. I samma ordning torde revisorssuppleanter bö -

ra utses. Beträffande slutligen frågan om rösträtt vid bolagsstämman bör
varje aktie medföra en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter i
styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie bör medföra
trehundra röster; härigenom skulle beredas möjlighet för stamaktieägarna
att i sistnämnda frågor göra sin mening gällande. I enlighet med den
praxis som sedan länge varit rådande hos de enskilda aktieägarna i aktiebolaget
vin- & spritcentralen torde stamaktieägarna i centralbolaget lämpligen
böra välja ledamöter och suppleanter i styrelsen samt revisor och suppleant
för denne utanför sin egen krets.

Slutligen anse de sakkunniga sig böra uttala såsom sm mening, att till nu
nämnda uppdrag i centralbolaget icke bör utses någon som uppnått 70 års

ålder. , , . , ...

Vad angår sättet för verksamhetens bearivande skall
centralbolaget, såsom förut anförts, driva sin rörelse genom dotterbolag.
Vid verksamhetens utövande bör det åligga centralbolaget att ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter Kungl. Maj:! utfärdar eller kan komma att utlärda
i fråga örn handhavandet av utskänkningen av rusdrycker, att noggiant
uppfylla de villkor, som föreskrivits i samband med överlåtelse å bolaget
av tillstånd till utskänkning av rusdrycker, att vid sådan utskänkning tilllämpa
de grunder för prissättningen som kontrollstyrelsen kan komma att
föreskriva ävensom att städse nied omsorg och noggrannhet handhava de
ekonomiska och sociala uppgifter vilka ankomma pa bolaget. Det toran vidare
böra särskilt föreskrivas för centralbolaget, att bolaget vid handläggningen
av frågor, som beröra lokala förhallanden, skall i erforderlig utsträckning
söka kontakt med vederbörande lokala myndigheter, bereda de lokalt verksamma
organen inom bolagets rörelse tillfälle att framlägga sina synpunkter
i dylika frågor för bolagets centrala ledning ävensom på andra sätt som
stå‘bolaget till buds bidraga till att kontakt uppehälles med de lokala intressena.
Inom centralbolaget bör finnas ett arbetsutskott med uppgift att
bereda frågor som skola avgöras av styrelsen ävensom att behandla andra
spörsmål av större betydelse för bolagets verksamhet. Centralbolaget bor
med<fivas rätt att överföra vinstmedel till pensionsstiftelse. Vidare bör centralbolaget
äga rätt att verkställa avsättningar till fonder inom en icke alltför
snävt begränsad ram; avsättning bör salunda fa ske till vinstregleringsfond
och reservfond. Vinstregleringsfonden bör enligt de sakkunnigas mening
maximeras till 15 miljoner kronor och till reservfond bör få avsättas högst
1 5 miljoner kronor årligen till dess fonden uppgår till 15 miljoner kronor.
Annan'' avsättning till fonder bör ej få äga rum utan Kungl. Maj:ts medgi -

Slutligen må i detta sammanhang beröras en annan i råga, som ar lortjant
av särskild uppmärksamhet. Vid behandlingen inom bevillningsutskottet av
1944 års proposition rörande restaurangbolagens omorganisation framhölls
— såväl av utskottsmajoriteten som av ett flertal reservanter —- att det da
föreslagna riksbolaget icke skulle få betraktas såsom ett skatteinstrument; i
stället skulle det nya bolaget driva sin rörelse så, att fördelarna av en god
skötsel komme konsumenterna själva till godo. Detta uttalande från bevillningsutskottets
sida är enligt de sakkunnigas mening i full utsträckning tilllämpligt
även med avseende å den av de sakkunniga nu förordade organisationen,
bestående av centralbolag med dotterbolag. De sakkunniga förutsätta,
att nu berörda synpunkt icke framdeles .skjutes åt sidan.

Dotterbolagen. Beträffande härefter dotterbolagen lill centralbolaget anse
de sakkunniga sig böra förorda, alt dotterbolagens antal, åtminstone under
den första tiden av centralbolagets verksamhet, fastställes till fem. I enlig -

het härmed torde samtliga de nu bestående restaurangbolagen böra övertagas
av centralbolagel såsom dotterbolag lill detta. Huruvida det sedermera bör
ske en ökning eller minskning av dotterbolagens antal, torde det icke vara
möjligt att nu uttala sig om; i stället bör det ankomma på centralbolagets
ledning att framdeles under hänsynstagande till de olika synpunkter, som
kunna anläggas på denna fråga, verkställa de omregleringar som finnas mest
ändamålsenliga.

Beträffande dotterbolagens struktur och allmänna uppgifter
må till en början anmärkas, att dotterbolagen eller alltså de nuvarande
restaurangbolagen — vilka jämväl i fortsättningen, så länge deras
verksamhetsområden ej väsentligen ändras, lämpligen böra utöva sin verksamhet
under samma namn som för närvarande — skola hava till uppgift
att inom resp. områden handhava den restaurangrörelse och annan därmed
sammanhängande verksamhet, seni anförtros dem av centralbolaget.

Vid själva övergången till den nya ordningen torde av praktiska skäl icke
böra ske någon ändring i fråga örn de fem nuvarande restaurangbolagens
aktiekapital. Beträffande fördelningen av de fem bolagens aktier i stamaktier
och preferensaktier hör däremot en ändring genomföras i samband
med att bolagen övergå till att fungera såsom dotterbolag till centralbolaget.
Med hänsyn till de nuvarande aktiekapitalens storlek synes en
sådan uppdelning av aktierna lämplig att stamaktiekapitalet fastställes till
högst en procent av hela aktiekapitalet eller, om detta är bestämt till vissa
minimi- och maximibelopp, högst en procent av minimikapitalet, i vartdera
fallet dock till minst 20 000 kronor.1 I fråga om äganderätten till stamaktierna
torde böra gälla i huvudsak samma bestämmelser som de sakkunniga förordat
med avseende å äganderätten till stamaktierna i centralbolaget, dock
bör beslut rörande tillstånd till förvärv av stamaktie i dotterbolagen meddelas
— icke av Kungl. Majit — utan av länsstyrelsen i det län där dotterbolagets
styrelse har sitt säte. De sakkunniga förutsätta, att resp. länsstyrelser
komma att tillse, att stamaktieägarna utväljas på olika håll inom dotterbolagets
verksamhetsområde. Beträffande återstoden av aktiekapitalet i dotterbolagen
bör denna del utgöras av preferensaktier, vilka skola ägas uteslutande
av centralbolaget. Enligt de sakkunnigas mening böra alltså systembolagen,
vilkas uppgifter äro av helt annan art än de uppgifter som f. n. handhavas
av de fem restaurangbolagen, helt avkopplas från restaurangbolagens verksamhet.

Såsom i det föregående anförts komma vissa av de arbetsuppgifter vilka
hittills vilat å de fem restaurangbolagen att övertagas av centralbolaget. På
grund härav torde det icke vara erforderligt att sedan dotterbolagsorganisationen
införts bibehålla så stora styrelser som de nuvarande. En tillräckligt
effektiv lokal anknytning skulle kunna vinnas, därest antalet styrelseledamöler
i dotterbolagen bestämmes till fem och suppleanter utses till samma antal
som de ordinarie ledamöterna i resp. styrelser. Det må i detta sammanhang
erinras om att i centralbolagets styrelse självfallet komma att ingå representanter
för olika delar av landet, varför en lokal förankring torde komma att
finnas även i den centrala ledningen för den nya organisationen. I dotterbolagens
styrelser bör lämpligen centralbolagets verkställande direktör ingå såsom
ledamot, för vilket uppdrag denne uppenbarligen icke bör komma i åtnjutande
av något särskilt arvode. Däremot torde dotterbolagens verkställande
direktörer endast i undantagsfall böra ifrågakomma såsom ledamöter eller

1 I de nuvarande restaurangbolagen äro enligt bolagsordningarna minimi- och maximikapitalen
fastställda till följande belopp, nämligen i SARA ''i resp. 6 milj. kronor, i VARA 500 000 resp.
1500 000 kronor, i SKAR 000 0(0 resp. 1800 000 kronor, i BARA SJÖÖ 000 resp. 750 000 kronor
samt i ÖSARA 500000 resp. 900 000 kronor.

suppleanter i resp. dotterbolags styrelser. För att bereda stamaktieägarna
möjlighet att i någon mån erhålla inflytande över dotterbolagens förvaltning,
torde den inskränkningen böra ske i fråga om centralbolagets rösträtt
vid val av styrelseledamöter och styrelsesuppleanter i dotterbolagen, att centralbolaget
vid bolagsstämma, där stamaktieägare är representerad, icke må
utöva rösträtt vid val av en ledamot och en suppleant i styrelsen. De sakkunniga
förutsätta, att preferensaktieägaren — centralbolagel — vid val av övriga
ledamöter och suppleanter i styrelserna för dotterbolagen tillgodoser behovet
av representanter från olika delar av bolagens verksamhetsområden.
Till ordförande i dotterbolagets styrelse bör utses någon bland de av centralbolaget
utsedda styrelseledamöterna.

Antalet revisorer i vart och ett av dotterbolagen torde kunna bestämmas
till två. Aven två suppleanter torde böra utses i varje bolag. En revisor och
en suppleant i resp. dotterbolag böra utses av stamaktieägarna.

Beträffande ersättningarna till i dotterbolagen invalda styrelseledamöter
och revisorer och suppleanter för dem bör det vara för centralbolaget angeläget
att tillse, att ersättningarna icke utgå med högre belopp än som i varje
särskilt fall är skäligt. Örn beslutade ersättningar till styrelseledamöter och
suppleanter för dem torde anmälan böra göras till Kungl. Majit. Vidare torde
centralbolaget lämpligen böra följa den principen, att åt en och samma
person icke utan synnerliga skäl anförtros flera med arvoden förenade uppdrag
inom dotterbolagen.

Vad de sakkunniga förut anfört därom att stamaktieägarna lämpligen böra
välja ledamöter och suppleanter i styrelsen för centralbolaget samt revisor
och suppleant för denne utanför sin egen krets och att till dylika uppdrag i
bolaget icke bör utses den, som uppnått 70 års ålder, bör enligt de sakkunnigas
mening med allt fog äga tillämpning även med avseende å motsvarande
uppdrag i dotterbolagen till centralbolaget.

Av det tillgängliga statistiska materialet rörande de nuvarande restaurangbolagen
framgår, att dessa f. n. i viss utsträckning driva rörelse genom dotterbolag.
Det synes icke erforderligt att i detta sammanhang avgöra, huruvida
nämnda anordning bör bestå även framdeles eller huruvida dessa dotterbolag
böra omorganiseras till dotterbolag åt centralbolaget. I stället torde det
böra ankomma på styrelsen för centralbolaget —- i detta fall under anläggande
av rent ekonomiska synpunkter — att avgöra vilketdera alternativet som
är det mest lämpliga. Jämväl frågan om arvoden till styrelseledamöter m. fl.
i de nuvarande restaurangbolagens dotterbolag bör ägnas särskild uppmärksamhet
av styrelsen för centralbolaget.

Vad härefter angår sättet för bedrivandet av dotterbolagens
verksamhet bör det givetvis ankomma på dotterbolagen att handhava
den mera lokalt betonade skötseln av de inom resp. område befintliga
restaurangföretagen. Beträffande frågan, i vilken utsträckning centralbolaget
bör vara befogat att ingripa i dotterbolagens verksamhet, torde det vara tillräckligt
att hänvisa till vad i det föregående anförts beträffande fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan den centrala ledningen och dotterbolagen. De
sakkunniga anse sig i detta sammanhang endast böra understryka — utan
att dock frångå sin förut uttalade mening att det icke är möjligt att i förväg
draga upp strikta skiljelinjer mellan den centrala ledningen oell de lokala förvaltningarna
-— att alla större ärenden och frågor av mera principiell natur,
även örn de beröra huvudsakligen lokala förhållanden, måste förbehållas cenfralbolaget,
och att vid uppkommande kompetenskonflikter avgörandet skall
tillkomma detta bolag.

Kontrollstyrelsens ställning efter omorganisationen ni. m. En omorganisation
av restaurangbolagens verksamhet efter den linje som förordats av de
sakkunniga kommer att i viss utsträckning återverka på kontrollstyrelsens
ämbetsåligganden. Kontrollstyrelsens befattning med berörda verksamhet
kommer sålunda i allt väsentligt att upphöra. Förhållandet mellan kontrollstyrelsen,
å ena, samt det nya centralbolaget och dess dotterbolag, å andra
sidan, kommer att bliva fullt analogt med förhållandet mellan kontrollstyrelsen
och de nuvarande enskilda restauratörerna.

Beträffande omorganisationens återverkningar med avseende å kontrollstyrelsens
personalbehov torde de två byråinspektörer, som f. n. äro sysselsatta
med en fortlöpande kontroll över restaurangbolagen, bliva övertaliga. Dessa
byråinspektörer kunna givetvis, därest de så önska, beredas anställning
hos centralbolaget. Härutöver torde någon minskning av kontrollstyrelsens
personal icke i detta sammanhang kunna genomföras; dock lämna de sakkunniga
öppet huruvida någon reducering av biträdespersonalen kan ske på
grund av den nu ifrågavarande överflyttningen av arbetsuppgifter från kon1
rollstyrelsen till det nya centralbolaget.

I samband härmed torde böra omnämnas, att handlingar rörande det nya
centralbolagets verksamhet som inkomma till detta — enskilda — bolag givetvis
icke bliva offentliga. Emellertid må erinras örn att enligt nu gällande bestämmelser
(SFS 1939: 7) handlingar angående restaurangrörelse eller därmed
sammanhängande verksamhet, vilka skola insändas til! eller eljest tillhandahållas
kontrollstyrelsen eller styrelsen underställda tjänstemän eller
vilka av sådan myndighet upprättats, icke må utlämnas förrän 20 år förflutit
från handlingens datum. Då sålunda redan nu restaurangbolagens verksamhet
praktiskt taget är undandragen allmän insyn, kommer den föreslagna omorganisationen
icke att innebära någon principiell ändring i förevarande hänseende.

Frågor i samband med övergången till den nija organisationen. Enligt de
sakkunnigas mening bör den nya organisationen träda i kraft den 1 januari
1946. Vid denna tidpunkt bör alltså det nya centralbolaget vara färdigbildat
och överlåtelse av aktierna i de nuvarande restaurangbolagen på dels centralbolaget
och dels enskilda, av vederbörande myndighet godkända aktieägare ha
ägt rum.

I samband med centralbolagets bildande böra lämpligen samtliga aktier i
restaurangbolagen med undantag för aktier å nominellt 20 000 kronor i vart
och ett av bolagen överlåtas av systembolagen till staten. Likviden för dessa
aktier bör utgöra aktiernas nominella belopp 4 750 000 kronor. Beträffande
centralbolagets aktiekapital torde till en början icke erfordras aktieteckning
till högre belopp än 5 miljoner kronor; och härav bör staten teckna preferensaktier
å nominellt 4 950 000 kronor. Det synes lämpligt, att staten i stiftelseurkunden
förbehålles rätt att likvidera sin aktieteckning intill ett belopp
av 4 750 000 kronor genom att tillföra centralbolaget de av staten sålunda
förvärvade aktierna i de fem restaurangbolagen. Genom ett dylikt tillvägagångssätt
blir centralbolagets fång av sistnämnda aktier icke föremål för
stämpelkostnad.

Omorganisationen av de nuvarande restaurangbolagen till dotterbolag åt
centralbolaget torde kunna ske under överinseende av kontrollstyrelsen, som
ju enligt nu gällande författning äger meddela erforderliga direktiv för såväl
system- som restaurangbolagen. Att från system- och restaurangbolagens sida
skulle göras svårigheter vid omorganisationen är givetvis uteslutet.

Några särskilda övergångskostnader utöver sedvanliga kostnader för bil -

dande av aktiebolag torde knappast behöva uppkomma vid genomförandet
av de sakkunnigas omorganisationsförslag.

Beträffande frågan om finansieringen av centralbolagets verksamhet under
tiden från bolagets bildande till dess utdelning från dotterbolagen första gången
blir tillgänglig för centralbolaget räkna de sakkunniga med att till sistnämnda
bolag kommer att vid bolagets bildande kontant inflyta 250 000 kronor,
därav 50 000 kronor från stamaktieägarna och 200 000 kronor från staten.
Beloppet 250 000 kronor torde vara fullt tillräckligt för centralbolagets
rörelse under ifrågavarande tid. Därest sedermera för centralbolaget skulle
uppstå behov av rörelsekapital, torde dylikt kapital kunna upplånas hos dotterbolagen,
vilken utväg icke är ovanlig inom bolagskoncemer.

Då de nuvarande restaurangbolagen, åtminstone under den närmaste framtiden,
komma att såsom dotterbolag utöva sin verksamhet inom samma områden
som för närvarande, synas omföringar av bolagens tillgångar icke i någon
större utsträckning behöva ifrågakomma.

I samband härmed må understrykas att därest — mot de sakkunnigas förmodan
— på något håll tillgången på fast anställd personal inom dotterbolagen
skulle efter omorganisationen vara större än det aktuella behovet, centralbolaget
givetvis bör tillse, att därest en överflyttning icke kan ske, rimlig
kompensation lämnas sådan övertalig personal. Beträffande den del av personalen,
som framdeles kommer att vara verksam inom dotterbolagen i stället
för såsom nu inom fristående restaurangbolag, bör omorganisationen för
denna personals del icke utan synnerliga skäl föranleda en sänkning av nu
utgående löneförmåner.

Till övertagande och teckning av aktier i samband med bildandet av centralbolaget
torde å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisas
ett investeringsanslag av 4 950 000 kronor.

Författningsförslag m. m. Ett genomförande av den utav de sakkunniga
föreslagna omorganisationen förutsätter ett flertal ändringar i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.
I anledning härav ha de sakkunniga upprättat
förslag till ändring av sagda förordning, vilket förslag fogas vid denna promemoria
såsom Bilaga A. De sålunda föreslagna ändringarna överensstämma
i väsentliga delar med de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, som
föreslogos i propositionen nr 241 till 1944 års riksdag.

Några mera vidlyftiga kommentarer till de ifrågasatta ändringarna torde
nu icke vara erforderliga. Emellertid bör anmärkas, dels att de i 1 kap. 5 §
1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen upptagna bestämmelserna utvidgats
att omfatta jämväl ledamöter i styrelserna för dotterbolagen till restaurangbolaget
och dels att det i 1944 års proposition framlagda förslaget om
upphävande av 1 kap. 5 § 4 mom. på grund av bland annat den praxis, som
numera tillämpas vid meddelande av utskänkningstillstånd, icke upptagits i
det nu föreliggande förslaget.

I anslutning till den föreslagna nya bestämmelsen i 3 kap. 15 § första stycket,
enligt vilken tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må
utnyttjas först sedan tillståndet överlåtits å annan, må omnämnas, att för närvarande
på vissa håll, exempelvis i Öregrund, där en självständig folkrestaurangrörelse
icke. skulle vara ekonomiskt lönande, tillämpas den ordningen,
att vederbörande systembolag avtala med enskild restauratör, som innebar en
restaurangrörelse av högre klass, att denne vid sidan härav skall driva särskild
restaurangrörelse, som i viss män har karaktär av folkrestaurangrörelse.
Efter omorganisationens genomförande torde det böra ankomma på
restaurangbolaget i stället för systembolaget att vidtaga erforderliga åtgärder

Bihang till riksdagens protokoll 19-15. 1 saini. Nr 109.

för tillgodoseende av behovet utav folkrestaurangrörelse i bland annat sådana
fall varom nu är fråga.

Beträffande det nya restaurangbolaget torde — med hänsyn till den vikt
som i den allmänna diskussionen tillmätes frågan rörande sättet för den
lokala verksamhetens utövande — direkt i författningen böra fastslås, att såsom
restaurangbolag må av Kungl. Maj:t godkännas endast sådant bolag,
som förbundit sig att driva sin restaurangrörelse genom dotterbolag. En bestämmelse
härom har upptagits i 6 kap. 16 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen.

De föreslagna nya bestämmelserna i 6 kap. 17 § innefatta en närmare
reglering av rätten att äga aktier i restaurangbolaget och dess dotterbolag.

Vidare må framhållas, att vissa av de föreslagna ändringarna i rusdrycksförsäljningsförordningen
— i 3 kap. 20 och 21 §§, 6 kap. 9 och 10 §§ samt
7 kap. 17 § — icke äga något som helst samband nied frågan rörande omorganisationen
av restaurangbolagens verksamhet. Då emellertid ändringar i sistberörda
hänseenden föreslogos i 1944 års proposition och inom riksdagen
icke framställdes någon erinran mot förslaget i dessa delar, anse de sakkunniga,
att jämväl nämnda ändringar böra —- utan några särskilda kommentarer
från de sakkunnigas sida — redovisas i samband med de ändringar, vilka
föranledas av de sakkunnigas omorganisationsförslag.

Såsom framgår av de sakkunnigas författningsförslag ha endast vissa huvudsakliga
bestämmelser rörande det nya centralbolaget och dotterbolagen
upptagits i själva rusdrycksförsäljningsförordningen. De övriga bestämmelser
som skola lända till efterrättelse för central- och dotterbolagen eller alltså
de mera detaljerade föreskrifterna angående dessa bolags uppgifter, organisation
och verksamhet samt förhållandet mellan centralbolaget och staten och
mellan central- och dotterbolagen inbördes ävensom rörande stamaktieägarnas
rättsställning torde — i huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan
föreslogs i den förut omnämnda propositionen nr 241 — böra intagas
dels i bolagsordningarna för central- och dotterbolagen, dels i avtal mellan
staten och centralbolaget angående sådant godkännande av centralbolaget,
som avses i 3 kap. 15 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen i dess
nu föreslagna lydelse, och dels i avtal mellan staten, å ena, samt stamaktieägarna
i central- och dotterbolagen, å andra sidan.

De sakkunniga lia utarbetat förslag till bolagsordning för centralbolaget
samt till erforderliga avtal mellan staten, å ena, samt centralbolaget och
stamaktieägama i detta bolag, å andra sidan. Vidare ha de sakkunniga upprättat
ett gemensamt förslag till sådan ändrad lydelse av bolagsordningarna
för de nuvarande fem restaurangbolagen, som betingas av dessa bolags övergång
till dotterbolag under det nya centralbolaget. Samtliga förslag bifogas
denna promemoria (Bilagor B—E). Nu ifrågavarande förslag lia upprättats
i överensstämmelse med vad i det föregående anförts rörande central- och
dotterbolagens uppgifter, organisation och verksamhet. Några ytterligare kommentarer
till berörda förslag synas icke erforderliga.

Bilaga A.

De sakkunnigas förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436)
angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas dels att 1 kap. 5 § 1 och 2 moni., 3 kap. 7 § 2 morn.,
15, 16 och 18 §§, 20 § 1 mom. samt 21 §, 6 kap. 2, 9, 10, 15 och 16 §§ samt
7 kap. 9 och 17 §§ förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning av
rusdrycker1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
i 6 kap. skola införas fem nya paragrafer, betecknade 17—21 §§, av nedan
angivna lydelse.

1 KAP.

5 §■

1 mom. Ledamot av styrelse för partihandels-, system- eller restaurangbolag,
som i 2 och 3 kap. sägs, eller för dotterbolag till restaurangbolaget må
ej den vara som är omyndig eller i konkurstillstånd, ej heller annan än den
som gjort sig känd för ordentlighet samt prövas i övrigt vara lämplig för uppdraget.

2 mom. Ämbets- eller tjänsteman som lill följd av sin befattning kan
komma att deltaga i beslut om tillverkning eller försäljning av rusdrycker
eller att däröver utöva tillsyn må ej utan Konungens medgivande vara ledamot
av styrelse för sådant bolag som i 1 mom. sägs. Ledamot av sådan styrelse
må ej den vara som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker
eller är ledamot av styrelse för annat företag med rätt till dylik tillverkning
än partihandelsbolaget.

3 KAP.

7 §•

15 §.

Tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag, må utnyttjas först
sedan tillståndet överlåtits på annan. Beträffande sådan överlåtelse skall upprättas
skriftligt avtal.

1 Senaste lydelse av 6 kap. 15 §, se 1939:111.

I fråga om restaurang eller avdelning av restaurang, som med hänsyn till
sin allmänna beskaffenhet, varupris eller kundkrets är att beteckna såsom
folkrestaurang, må tillstånd till utskänkning som omfattar spritdrycker icke
överlåtas på annan än ett särskilt aktiebolag, vilket av Konungen godkänts
för bedrivande av restaurangrörelse av sådant slag (restaurangbolag). Ej heller
eljest må systembolag överlåta tillstånd till utskänkning på annan än
restaurangbolaget, där det till främjande av nykterhet eller ordning finnes
påkallat, att utskänkningen handhaves av detta bolag.

Vid överlåtelse av tillstånd till utskänkning, som meddelats systembolag,
skola i övrigt iakttagas de särskilda föreskrifter kontrollstyrelsen meddelar
till ledning för sådan överlåtelse.

- 16 §.

1 inom. Har avtal träffats örn överlåtelse av tillstånd till utskänkning,
skall systembolaget söka fastställelse av avtalet hos länsstyrelsen som har att
med avseende å skälen och villkoren för överlåtelsen samt, där fråga är örn
överlåtelse å annan än restaurangbolaget, lämpligheten och behörigheten hos
den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes, bifalla eller avslå systembolagets framställning.
Meddelas fastställelse skall avskrift av beslutet tillställas kontrollstyrelsen.

2 mom. Med överlåtelse av tillstånd till utskänkning följer skyldighet för
tillståndets innehavare att hos systembolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga
rusdrycker. Vid överlåtelse skall systembolaget, med iakttagande av
de föreskrifter kontrollstyrelsen härutinnan kan utfärda, stadga sådana villkor
för dylikt inköp, att innehavarens ekonomiska fördel, så långt ske kan,
ej göres beroende på myckenheten av utskänkta spritdrycker och starkare
viner.

18 §.

Bedrives icke årsutskänkning inom viss kommun, oaktat tillstånd därtill
meddelats efter ansökan av kommunens fullmäktige, må länsstyrelsen, på
framställning av fullmäktige och efter nykterhetsnämndens hörande, föreskriva
restaurangbolaget, att sådan utskänkning skall anordnas i kommunen.

20 §.

i mom. Har den--- — första borgenärssammanträdet.

Göres ej anmälan inom föreskriven tid eller godkännes icke föreståndaren,
anses avtalet om överlåtelsen hava upphört den dag anmälningstiden utgick
eller beslut angående föreståndaren meddelades.

Meddelande angående---och landsfiskalen.

21 §.

6 KAP.

2 §■

Systembolag må icke driva restaurangrörelse eller därmed jämförlig verksamhet.
Vad nu sagts utgör dock icke hinder för systembolag att idka detaljhandel
med pilsnerdricka och därmed jämförliga drycker.

9 §•

10 §.

Systembolag må ej utan samtycke av kontrollstyrelsen

1) inköpa eller avhända sig fastighet;

2) inom bolaget tillhörig fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring
än sådan som påkallas av fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga
utövande;

3) ingå viktigare hyresavtal eller inom förhyrd lägenhet utföra större
ändrings- eller reparationsarbeten;

4) ingå affärsavtal med enskilda styrelseledamöter eller aktieägare i bolaget; 5)

förvärva eller avhända sig aktier eller andelar i bolag eller ekonomisk
förening;

7) placera kapital annorledes än å bankräkning.

15 §.

Konungen meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i 1—14 §§.

16 §.

Sådant godkännande av restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra
stycket, lämnas för viss tid, högst fyra år. Ansökan om godkännande skall,
åtföljd av bolagsordningen, före ingången av året näst före det, då utskänkningen
är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

17 §.

Tillstånd alt äga aklie må ej meddelas, med mindre den som söker sådant
tillstånd avlämnat förbindelse till den tillståndsgivande myndigheten att på
anmodan av myndigheten överlåta sin aktie till behörig person mot erhållande°
av aktiens nominella belopp jämte vinstutdelning för tidigare år, i den
mån sådan innestår hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet
från löpande årets början till dess betalning sker.

De i denna paragraf föreskrivna inskränkningarna i rätten att äga aktier
i restaurangbolaget eller dess dotterbolag skola finnas angivna å aktiebreven.

18 §.

19 §.

Av den vinst som å restaurangbolagets rörelse årligen uppstår må bolaget
enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar, överföring
till pensionsstiftelse och avsättning till fonder samt till inlösen av preferensaktier
eller till avsättning för sådant ändamål. Återstoden skall, sedan utdelning
till aktieägarna ägt rum, efter varje kalenderårs slut inom påföljande
juni månads utgång insättas å statsverkets checkräkning i riksbanken för
kontrollstyrelsens räkning.

20 §.

Missbrukar i-estaurangbolaget sin rätt till utskänkning eller varder bolaget
försatt i konkurs, må godkännandet av Konungen återkallas. Rätten till utskänkning
upphör i dylikt fall å tid som av Konungen bestämmes. Konungen
äger ock i sådant fall föreskriva viss annan tid än i 16 § sägs för avgivande
av ansökan om godkännande såsom restaurangbolag.

21 §.

Närmare bestämmelser i de i 16 § andra stycket och 19 § angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å restaurangbolagets verksamhet
och drift som finnas erforderliga skola intagas i avtal som upprättas
i samband med bolagets godkännande.

7 KAP.

9 §.

17 §.

Det åligger---är stadgat.

Polismyndigheten i orten så ock kommunalnämnd skola tillse, att å ställe
där detaljhandel idkas ordning iakttages samt de i denna förordning meddelade
föreskrifter noga efterföljas.

Denna förordning skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till
efterrättelse från och nied den 1 januari 1946. Med avseende å ikraftträdandet
skola följande bestämmelser gälla.

1. Bolag som avser att från och med den 1 januari 1946 bedriva verksamhet
såsom restaurangbolag skall hos Konungen göra ansökan om godkännande
före den 1 augusti 1945. Å sådant bolag skola de nya bestämmelserna
i 6 kap. äga tillämpning redan före förstnämnda dag.

:2. De äldre bestämmelserna i 6 kap. 15 § 1 mom. skola icke utgöra hinder
för systembolag att, i den ordning Konungen bestämmer, överlåta bolagen
tillhöriga aktier i restaurangbolag, som tillkommit enligt de äldre bestämmelserna 3.

Kontrollstyrelsen har att meddela de ytterligare föreskrifter som erfordras
i samband med denna förordnings ikraftträdande.

Bilaga B.

De sakkunnigas förslag

till

Bolagsordning

för

Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

1 §•

Detta bolag, vars firma är »Sveriges centrala restaurangaktiebolag», är
grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12
augusti 1910 och Kungl, förordningen den 18 juni 1937 angående försäljning
av rusdrycker.

2 §.

Bolaget har till ändamål att driva restaurang- och hotellrörelse ävensom
att idka annan därmed sammanhängande verksamhet.

3 §.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

4 §.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst fem miljoner kronor och högst
femton miljoner kronor.

5 §.

Aktie skall lyda å ettusen kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.
Med° varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje å
ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas, mot
avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal
jämte talong; och förfares på samma sätt allt framgent.

6 §.

Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av 50 000 kronor och
dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av
högst 14 950 000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra rätt till årlig utdelning
av bolagets vinst intill fem procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,
därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande
års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må
äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning
av vinsten.

Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas högst fem procent å aktiebeloppet.

Återstående vinst skall, i den mån den ej enligt 8 § användes för inlösen av
preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, insättas å statsverkets
checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning.

Då bolaget upplöses, skall ägare av preferensaktie med företrädesrätt framför
stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava brustit
i fem procent utdelning. Därefter skall ägare av stamaktie erhålla ett på
motsvarande sätt beräknat belopp. Övriga tillgångar tillfalla statsverket.

7 §•

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets
ökning genom utgivande av aktier mot likvid i penningar, skola aktieägarna
äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda
aktier, att teckna de nya aktierna.

Aktiekapitalet må ej ökas genom utgivande av gratisaktier.

8 §.

Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet
därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

I fråga örn dylik inlösen gälla följande bestämmelser:

örn av uppkommen vinst finnas till förfogande medel utöver vad som enligt
6 § erfordras för utdelning, äger bolaget använda sådant vinstöverskott
till inlösen av preferensaktier.

Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade
penningmedel.

Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier,
som varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom
utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning,
verkställd i den ordning som i fråga om meddelanden till aktieägarna
är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte ränta efter fem procent om året från det
löpande räkenskapsårets början samt dessutom eventuellt ogulden utdelning
för ett eller flera föregående år.

Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning
därå.

Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens
försorg förses med påskrift örn inlösandet.

9 §.

Stamaktie i bolaget kan ägas endast av svenska staten eller svensk medborgare,
som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Preferensaktierna i bolaget
må ägas endast av svenska staten.

10 §.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.

2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger
eller har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar
hotell- eller restaurangrörelse, ej heller den som, ändock att han icke äger
eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Vad nu sagts gäller
dock icke ledamot eller suppleant i styrelsen för bolagets dotterbolag.

3. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande
och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter
och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder. Två ledamöter

och en suppleant bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes två ledamöter
och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda skola årligen avgå,
och skall i följd härav, då styrelsen första gången utses, halva antalet
ledamöter och suppleanter utses för allenast ett år. Därest av Kungl. Maj:t
utsedd styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den lid, för
vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående
tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställande
direktören ej styrelsen, skall för honom gälla vad i 2 mom. är stadgat för
styrelseledamot.

4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en
gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde
skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla.

5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att
närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av den till tjänsteåren i bolaget
äldste bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när fem av styrelsens ledamöter, däribland minst
två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse
skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken
bolaget godkänts såsom sådant restaurangbolag som avses i 3 kap. 15 §
andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker, är ej giltigt,
med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda
ledamöterna; dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som
infaller näst efter utgången av nämnda tid.

6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart
efter justeringen tillstädes samtliga revisorer.

7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och
s t y r el s es u p p 1 ea n t era a bestämmas av Kungl. Majit.

H §•

Bolagets finna tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

12 §.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.

2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel
i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar hotell- eller
restaurangrörelse, ej heller den som, ändock att han icke äger eller har andel
i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant
företag eller tjänsteman i företaget. Vad nu sagts gäller dock icke revisor
eller revisorssuppleant i bolagets dotterbolag.

3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant
för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

Kungl. Majit äger utse en revisor och en suppleant för tiden från en ordinarie
bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter.
Av Kungl. Majit förordnad revisor skall vara jourhavande revisor.

Till revisor eller revisorssuppleant, som avses i första och andra styckena,
må förordnas endast av handelskammare auktoriserad revisor eller person,
som äger med sådan revisor jämförliga kvalifikationer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen utom sig utse tre revisorer och
tre suppleanter för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande
kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

4. Revisionen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Revisionen sammanträder på kallelse första gången av chefen för finansdepartementet
och därefter av ordföranden minst en gang varje kalenderkvartal
och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.

5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

6. Ersättningar till revisor, som utsetts av Kungl. Maj:t, samt till revisor,
som utsetts av fullmäktige i riksgäldskontoret, bestämmas av Kungl.
Maj :t.

13 §.

Bolagets räkenskaper skola per den 31 december varje år i fullständigt
bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 maj påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av
styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt
balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas
till de utsedda revisorerna, vilka senast den 20 maj böra över granskningen
avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen tillstyrkes eller
avstyrkes.

14 §.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,
av vice ordföranden eller vid förfall jämväl för honom av annan ledamot
av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning
efter huvudtalet sig emellan välja ordförande vid stämman.

15 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året under
juni månad.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jamte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.
.... , ...

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hanskjutas,
skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen: 1.

fastställande av balansräkning;

2. fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen
omfattar;

3. fråga örn användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna lyftas;

4. val av styrelseledamöter och suppleanter;

5. val av en revisor och en suppleant; samt

6. bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
samt den revisor och den revisorssuppleant, som utses å bolagsstämma.

16 §.

Å bolagsstämma må aktieägare rösta för fulla antalet av honom ägda
aktier.

Varje aktie medför en röst, dock att vid val av ledamöter och suppleanter
i styrelsen samt av revisor och suppleant för denne varje stamaktie medför
trehundra röster.

17 §.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och genom brev
med posten. Kallelse till bolagsstämma skall vara införd i tidningen och avsänd
till aktieägarna senast två veckor före ordinarie stämman och senast
en vecka före extra stämma.

18 §.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj :ts tillstånd.

Bilaga C.

De sakkunnigas förslag

till

Avtal

angående

godkännande av Sveriges centrala restaurangaktiebolag såsom
sådant restaurangbolag, som avses i 3 kap. 15 § andra stycket
förordningen angående försäljning av rusdrycker.

1 §•

Med stöd av bestämmelserna i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående
försäljning av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt
förordningen den 1945 (nr ), godkänner Kungl. Maj:t

å statens vägnar härmed för en tid av fyra år från och med den 1 januari
1946 till och med den 31 december 1949 Sveriges centrala restaurangaktiebolag
såsom sådant restaurangbolag som avses i nämnda förordning, med de
rättigheter och skyldigheter som därmed följa jämlikt lag och författning
samt på följande villkor i övrigt.

Kungl. Maj :t godkänner icke för tid, under vilken detta avtal är gallande,
annat bolag såsom restaurangbolag.

2 §•

Centralbolaget förbinder sig att driva sin restaurangrörelse genom dotterbolag.

3 §■

Det åligger centralbolaget

att under den tid avtalet gäller utöva utskänkning av rusdrycker Da sätt
förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker och därjämte
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kungl. Maj :t utfärdat eller kan komma
att utfärda i fråga om handhavandet av sådan utskänkning,

att noggrant uppfylla de villkor, som föreskrivits i samband med överlåtelse
å bolaget av tillstånd till utskänkning av rusdrycker,

att vid sådan utskänkning tillämpa de grunder för prissättningen, som kontrollstyrelsen
kan komma att föreskriva, samt

att städse med omsorg och noggrannhet handhava de ekonomiska och sociala
uppgifter, vilka ankomma på bolaget.

4 §.

Centralbolaget förbinder sig

att tillhandagå kontrollstyrelsen och vederbörande systembolag med uppgifter
och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av kontrollstyrelsen
eller systembolagen åliggande tillsyn över rusdryckshanteringen, samt
att varje år till kontrollstyrelsen avlämna statistiska uppgifter i den omfattning
kontrollstyrelsen föreskriver.

5 §•

Det åligger centralbolaget

att vid handläggning av frågor, som beröra lokala förhållanden, i erforderlig
utsträckning söka kontakt med vederbörande lokala myndigheter,

att bereda de lokalt verksamma organen inom bolagets rörelse tillfälle att
framlägga sina synpunkter i dylika frågor för bolagets centrala ledning ävensom att

på andra sätt, som stå bolaget till buds, bidraga till att kontakt uppehälles
med de lokala intressena.

6 §•

För beredande av frågor, som skola avgöras av styrelsen, ävensom för
behandling av andra spörsmål av större betydelse för centralbolagets verksamhet
skall finnas ett arbetsutskott. Detta arbetsutskott består förutom av
verkställande direktören av två personer, som styrelsen utser, därav minst en
bland de av Kungl. Maj:t förordnade styrelseledamöterna. Därjämte deltaga
i arbetsutskottets överläggningar men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer,
på vilkas handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande
och vice ordförande i arbetsutskottet, vilket sammanträder på kallelse
av ordföranden eller verkställande direktören.

I en av styrelsen utfärdad instruktion bestämmes närmare området för arbetsutskottets
verksamhet. Åtgärd i strid mot något av arbetsutskottet gjort
uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med
mindre styrelsen godkänt den ifrågasatta åtgärden.

Vid arbetsutskottets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift
omedelbart efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer.

7 §•

Centralbolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl. Majit,
gälda ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och
styrelsesuppleanterna, till jourhavande revisorn samt till de av fullmäktige
i riksgäldskontoret utsedda revisorerna.

Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant
bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för av Kungl. Majit
utsedd styrelseledamot och suppleant.

8 §■

Centralbolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel
att av dem användas för anordnande av sif ferré vision och övrig kontroll,
som de pröva nödig.

9 §•

Centralbolaget må ej sluta avtal, som innefattar åtagande för längre tid än
den, för vilken bolaget godkänts såsom sådant restaurangbolag, som avses
i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning av rusdrycker,
utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna i
bolagets styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal
slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.

10 §.

Centralbolaget må årligen avskriva högst fem procent å byggnaders anskaffningsvärde
men må använda fri avskrivning å inventariers anskaffningsvärde.
För ytterligare avskrivningar som ej enligt lag skola ske fordras Kungl.
Majits medgivande.

Bolaget medgives rätt att överföra vinstmedel till pensionsstiftelse.

Vidare äger bolaget verkställa avsättning till dels vinstregleringsfond, vilken
ej må överstiga 15 000 000 kronor, dels ock reservfond. Till reservfond
må avsättas högst 1 500 000 kronor årligen intill dess fonden uppgår till
15 000 000 kronor. Annan avsättning till fonder må ej äga rum utan Kungl.
Majits medgivande.

11 §•

I fråga om dotterbolag, genom vilket restaurangrörelse drives, förbinder
centralbolaget sig att före registreringen av nybildat sådant bolag eller, därest
bolaget förvärvar aktiemajoritet i annat dylikt bolag, senast inom sex månader
efter förvärvet underställa bolagsordningen Kungl. Majits godkännande.
Ändring i bolagsordningen må icke vidtagas utan att sådant godkännande
lämnats.

I övrigt åligger det centralbolaget att beträffande sådant dotterbolags organisation
och verksamhet iakttaga

att aktiekapitalet i dotterbolag utgöres av stamaktier och preferensaktier,
att stamaktiekapitalet uppgår till högst en procent av aktiekapitalet eller
om detta i bolagsordningen fastställts till vissa minimi- och maximibelopp,
högst en procent av minimibeloppet, i vartdera fallet dock till minst 20 000
kronor, att stamaktierna ägas endast av svenska medborgare som erhållit
tillstånd därtill av vederbörande myndighet och att preferensaktierna icke
ägas av annan än centralbolaget,

att av dotterbolags vinst å stamaktierna årligen utdelas högst fem procent
å aktiebeloppet,

att dotterbolags styrelse skall bestå av fem ledamöter och fem suppleanter,

att till ledamot i styrelsen för dotterbolag, där så finnes lämpligt, utses
verkställande direktören i centralbolaget,

att centralbolaget vid bolagsstämma med dotterbolag — till förmån för
stamaktieägarna — skall avstå från att rösta då fråga är om val av en
styrelseledamot och suppleant för denne,

att den av Kungl. Majit utsedde revisorn hos centralbolaget jämväl utses
till revisor hos dotterbolagen,

att centralbolaget vid bolagsstämma med dotterbolag — till förmån för
stamaktieägama — skall avstå från att rösta vid val av en revisor och suppleant
för denne,

att beslut rörande ersättning till ledamöter och suppleanter i dotterbolags
styrelse ävensom till revisorer och suppleanter för dessa i nämnda bolag
omedelbart anmälas till Kungl. Majit,

att dotterbolag icke verkställer avskrivningar i större utsträckning än som
för centralbolaget angives i 10 § i detta avtal,

att dotterbolag icke utan Kungl. Majits medgivande verkställer avsättning
till fonder i vidare mån än som enligt lag skall ske, samt

att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå sedan fondavsättning
skett, icke användes för annat ändamål än till utdelning åt aktieägarna i
överensstämmelse med gällande bolagsordning.

12 §.

Därest annan än centralbolaget godkännes såsom sådant restaurangbolag,
som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker, för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande,
skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets
för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom fastigheter, vanda -

ger, inventarier och förbrukningsartiklar, ävensom förpliktas att, i den mån
sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse,
som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till
övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande
enligt lagen om skiljemän.

13 §.

Skulle tvist uppstå mellan staten och centralbolaget rörande rätta tolkningen
av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän.

14 §.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

Stockholm den

Bilaga D.

De sakkunnigas förslag
till

Avtal

angående

stamaktiekapitalet i Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Sedan staten i avtal den 1945 med Sveriges centi ala res taurangaktiebolag

för en tid av fyra ar från och med den 1 januari 1946 till
och med den 31 december 1949 godkänt bolaget såsom sådant restaurangbolag,
som avses i 3 kap. 15 § andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker, har mellan staten, a ena sidan, samt undertecknade, stamaktieägare
i bolaget,---å andra sidan, träffats följande avtal angående

stamaktiekapitalet i nämnda bolag.

1 §•

Envar av undertecknade har förvärvat fem stamaktier i Sveriges centrala
restaurangaktiebolag med tillhörande kuponger till ett pris enligt parikurs av
ettusen kronor för aktie.

2 §•

Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit så
påfordrar, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det
antal därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till
betalning, med tillägg av fem procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning
guldits.

3 §•

Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till arman än staten
eller den Kungl. Majit godkänner såsom ägare av aktierna.

Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda
ny ägare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

4 §.

Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna
ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade,
överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för riksbanken att annat
än med Kungl. Majlis medgivande och på villkor, som Kungl. Majit må bestämma,
utlämna aktierna. Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, om
stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt detta avtal,
utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten finner lämpligt
realisera panten samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.

Utan binder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan
att aktierna utlagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit
av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför
statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas pari Hihang

till riksdagens protokoll 1945. I sami. Nr 199 •’

värde jämte ränta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Sådan
pantsättning ma dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras utan
att Kungl. Majit på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka statens
rätt.

5 §■

Stamaktieägarna förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa
överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl. Majit given
anvisning.

6 §.

„ 0m stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning göras
a aktiebreven.

7 §•

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett och
----för stamaktieägarnas räkning ett.

Stockholm den

Bilaga E.

De sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av bolagsordningarna
för de nuvarande feni restaurangbolagen.

Bolagsordning

för

1 §■

Detta bolag, vars firma är ----, är grundat på aktier enligt bestämmel serna

i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910 och Kungl, förordningen den
18 juni 1937 angående försäljning av rusdrycker.

2 §•

Bolaget har till ändamål att — såsom dotterbolag till sådant restaurangbolag,
som avses i 3 kap. 15 andra stycket förordningen angående försäljning
av rusdrycker — driva restaurang- och hotellrörelse ävensom att idka
annan därmed sammanhängande verksamhet.

3§-

Bolagets styrelse har sitt säte i---.1 2 3

4 §•

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst---kronor och högst---

kronor.8

5 §•

Aktie skall lyda å etthundra kronor och skola aktiebreven ställas till viss
man.

6 §.

Aktierna skola vara dels stamaktier till ett belopp av---kronor4 och

dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av
högst---kronor.5 *

Preferensaktierna skola framför stamaktienia medföra rätt till årlig utdelning
av bolagets vinst intill fem procent å aktiebeloppet ävensom rätt att,
därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande
års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må
äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning
av vinsten.

Då bolaget upplöses, skall ägare av preferensaktie med företrädesrätt fram

1 De fem nuvarande restaurangbolagen bibehålla sina firmanamn oförändrade.

2 Någon ändring i vad som nu gäller föreslås icke i detta hänseende.

3 Bolagens aktiekapital bibehållas oförändrade.

* Stamaktiekapitalen fastställas för vart och ett av bolagen till 20 000 kr.

6 Preferensaktiekapitalen komma att uppgå till högst följande belopp, nämligen i SARA

5 980 000 kr., i VARA 1 480 000 kr., i SKAR 1 780 000 kr., i BARA 730 000 kr. och I ÖSARA

880 000 kr.

för stamaktieägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande
aktiens nominella värde jämte vad för ett eller flera år må hava brustit i
fem procent utdelning.

Vid ökning av aktiekapitalet genom utgivande av aktier för vilka betalning
skall erläggas i penningar må stamaktie tecknas endast av stamaktieägare
och preferensaktie endast av preferensaktieägare. Ökning av aktiekapitalet
genom utgivande av gratisaktier må ej förekomma.

7 §•

Stamaktie i bolaget kan ägas endast av svensk medborgare, som därtill
erhållit tillstånd av---—-,1 Antalet stamaktieägare må icke överstiga tio.

Preferensaktierna i bolaget må ägas endast av sådant restaurangbolag,
som i 2 § avses.

8 §•

Bolagets styrelse består av fem ledamöter med lika många suppleanter
för dem.

Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger eller
har andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar hotelleller
restaurangrörelse, ej heller den som, ändock att han icke äger eller
har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen
för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Vad nu sagts utgör dock icke
hinder för ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant restaurangbolag, som
i 2 § avses, eller för tjänsteman i nämnda bolag att vara ledamot eller suppleant
i bolagets styrelse.

Styrelseledamöterna och styrelsesuppleanterna utses å ordinarie bolagsstämma
för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma.

Stamaktieägarna utse en ledamot av styrelsen och suppleant för denne.
Övriga ledamöter och suppleanter i styrelsen utses av ägaren till preferensaktierna.

Styrelsen är beslutför när tre ledamöter äro tillstädes såvida dessa äro örn
beslutet ense. Kan enighet ej uppnås inom styrelsen, är den beslutför endast
när fem ledamöter äro närvarande.

9 §.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

10 §.

Bolagets verkställande direktör utses av styrelsen. Styrelsens val skall för
godkännande underställas styrelsen för restaurangbolag, som i 2 § avses. 11

11 §■

Verkställande direktören har skyldighet att, där ej styrelsen annorlunda
beslutat, övervara styrelsens sammanträden och föredraga ärendena inom
styrelsen samt äger, ändå att han icke är ledamot av styrelsen, att därvid
väcka förslag och göra framställningar, att deltaga i överläggningarna och
att få sin avvikande mening antecknad till protokollet.

1 Tillståndet skall meddelas beträffande stamaktieägare i SARA av Överståthållarämbetet saint
beträffande stamaktieägare i övriga bolag av länsstyrelserna i resp. Göteborgs och Bohus, Malmöhus,
'' Örebro och Östergötlands län.

12 g.

Bolaget må ej låta avlöningen till någon i bolagets tjänst anställd person
utgå i förhållande till storleken av omsättningen eller vinsten å bolagets rörelse.
Ej heller må bolaget vidtaga åtgärd som, till men för bolaget, gynnar
kommun eller annan.

13 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall
finnas en revision, bestående av två revisorer jämte lika många suppleanter.

Till revisor eller revisorssuppleant må icke utses den, som äger eller har
andel i annat företag, som självt eller genom dotterbolag idkar hotell- eller
restaurangrörelse, ej heller den sorn, ändock att han icke äger eller har andel
i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant
företag eller tjänsteman i företaget. Vad ira sagts utgör dock icke hinder för
revisor eller revisorssuppleant i sådant restaurangbolag, som i 2 § avses, att
vara revisor eller revisorssuppleant i bolaget.

Revisorerna och suppleanterna utses å ordinarie bolagsstämma för liden
intill nästa ordinarie bolagsstämma.

Stamaktieägarna utse en revisor och suppleant för denne, och ägaren till
preferensaktierna utser den andre revisorn och dennes suppleant.

14 §.

Ledamöterna och suppleanterna i bolagets styrelse ävensom revisorerna
och suppleanterna för dessa äga att av bolaget åtnjuta ersättning enligt föreskrifter
som meddelats av styrelsen för restaurangbolag, som i 2 § avses.

15 §.

Bolagets räkenskaper avslutas för kalenderår. Senast den 1 mars skola
räkenskaperna överlämnas till revisorerna för granskning, som bör vara avslutad
senast den 31 mars.

16 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i----en gång örn året under april

månad.1

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas,
skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling förekomma: a)

fastställande av balansräkning;

b) fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas
utlåtande avser;

c) fråga om användande av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutes, den tidpunkt då densamma får av aktieägarna
lyftas;

d) val av styrelseledamöter och suppleanter; samt

e) val av revisorer och suppleanter.

17 §•

A bolagsstämma må aktieägare rösta för tulla antalet av honom företrädda
aktier.

1 Bolagsstämman skall hållas ä ort, där styrelsen har sitt säte.

18 g.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till akti
skola, enligt styrelsens bestämmande, ske antingen genom avsändande i
kommenderade brev av meddelandet till samtliga aktieägare under deras
aktieboken angivna adress, eller ock medelst kungörelse i Post- och Inrik
Tidningar Föreskrivna kallelseåtgärder skola vara vidtagna senast två v
kor före ordinarie stämman och senast en vecka före extra stämma.

19 §.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

457077. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.