Kungl. Maj:ts proposition nr 198 (Proposition 1943:198)

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
hovrätterna, häradsrätterna och vattendomstolarna; given
Stockholms slott den 2 april 19A3.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Möller, Sköld, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, följande.

Vid 1942 års riksdag fastställdes huvudgrunderna för en omorganisation av
domsagoförvaltningen, avsedd att genomföras från och med budgetåret
1943/44. Den sålunda i princip beslutade omorganisationen innebär bland
annat, att häradshövdingarna skola inordnas under civila avlöningsreglementet.
I löneregleringen skall även inbegripas övrig vid domsagorna anställd
personal, varav en del först i och med omorganisationens genomförande erhåller
statlig anställning. I samband härmed föreligga jämväl frågor om lönereglering
för viss icke-ordinarie personal vid hovrätterna och viss personal
vid vattendomstolarna. Närmare förslag i nu berörda ämnen ha, i avvaktan
på vissa statistiska uppgifter, icke kunnat framläggas i samband med statsverkspropositionens
avlåtande. I riksstatsförslaget upptogos därför följande,
av omorganisationen eller löneregleringarna berörda anslag med allenast be -

räknade belopp, nämligen

Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag .............. kronor 1,986,000

Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag ............ » 4,900,000

Häradsrätterna: Omkostnader, förslagsanslag .......... » 420,000

Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier, reservationsanslag
.......................................... » 150,000

Vattendomstolarna: Avlöningar, förslagsanslag.......... » 288,000

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, förslagsanslag
...................................... » 79,000.

Sedan erforderligt statistiskt material numera inkommit och varit föremål
för bearbetning, får jag härmed anmäla berörda anslagsfrågor.

1. Hovrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riksstat
uppfört med 1,964,000 kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 198.

Gällande personalförteckning för hovrätterna har fastställts av Kungl. Maj :t
den 9 juni 1939 och den 15 maj 1942 (statsliggaren sid. 115 f.). Sistnämnda
dag har Kungl. Maj:t tillika fastställt följande avlöningsstat för hovrätterna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 671,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj :t, förslagsvis .............................. » 30,200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .............. » 202,800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 131,100

Summa kronor 1,035,500

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 309,600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit.......................................... » 14,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .............. » 111,800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 63,000

Summa kronor 498,400

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor 179,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit.......................................... » 7,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal .............. » 55,600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 35,000

Summa kronor 277,000

Hovrätten för övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 98,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit .......................................... » 2,900

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal................ » 33,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 19,200

Summa kronor 153,100.

Antalet ordinarie ledamöter utgör i Svea hovrätt 41, därav ett krigshovrättsråd,
i Göta hovrätt 20, i hovrätten över Skåne och Rlekinge 11 samt i hovrätten
för övre Norrland 5. Enligt beslut av Kungl. Majit den 10 oktober
1941 skall ett vid hovrätten över Skåne och Blekinge ledigblivet hovrättsrådsämbete
tills vidare icke återbesättas med ordinarie innehavare utan uppe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

hållas genom förordnande av adjungerad ledamot. Detsamma gäller enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1943 ett ledigblivet hovrättsrådsämbete i
Göta hovrätt. Medel för avlönande av extra ledamöter äro från och med den
1 juli 1942 beräknade allenast för Göta hovrätts del, nämligen till en extra
ledamot (tidigare funnos beträffande denna hovrätt medel för två dylika
ledamöter). Under budgetåret 1941/42 funnos extra ledamotsbefattningar
inrättade jämväl vid de övriga hovrätterna, men dessa befattningar blevo
indragna med budgetårets utgång (jfr II ht 1941 sid. 21 o. 27).

Krigshovrätten, som är en särskild avdelning av Svea hovrätt, består av
ordföranden och ytterligare en ledamot å Svea hovrätts sjunde division, krigshovrättsrådet
samt två militära ledamöter. På grund av den efter krigsutbrottet
inträffade ökningen av krigsrättsmål har förstärkning skett
av krigshovrättens arbetskrafter. Antalet till krigshovrätten
inkomna mål, som år 1938 var 88, har under de följande åren utgjort:
1939 100 mål, 1940 458 mål, 1941 713 mål och 1942 953 mål. Till en början
kunde den ökade arbetsbördan bemästras genom att krigshovrättens sammanträdesdagar
ökades från en till tre i veckan, varvid de på krigshovrättsrådet
ankommande göromålen fördelades på tre tjänstemän, nämligen, förutom
krigshovrältsrådet, två av Svea hovrätt särskilt förordnade befattningshavare
(jfr II ht 1942 sid. 22). På grund av den alltjämt stegrade arbetsbördan
har antalet sessionsdagar i krigshovrätten under 1942 måst ökas
till fem i veckan och i samband därmed har en ytterligare förstärkning av
arbetskrafterna blivit nödvändig. Krigshovrättens ordförande och den ledamot,
som jämte honom tillhör sjunde divisionen, ha nämligen att deltaga,
förutom i krigshovrättens sammanträden, jämväl i handläggningen av samtliga
till hovrätten inkomna mål angående brott mot 8 kap. strafflagen och
sådana brott mot 19 kap. samma lag, som kunna skada rikets försvar eller
folkförsörjning eller dess vänskapliga förbindelser med främmande makt,
ävensom brott mot lagen om straff för sabotage. Dessa mål, vilka behandlas
å hovrättens sjunde division, föranleda ofta tidskrävande muntliga förhör.
På grund härav var en ytterligare ökning av ordförandens och nämnde ledamots
arbetsbörda utesluten. I samband med att antalet sessionsdagar i krigshovrätten
ökades från tre till fem per vecka blev det nödvändigt att befria
dem från tjänstgöring i krigshovrätten vardera två dagar i veckan, varvid
nämnde ledamot tjänstgör såsom ordförande de dagar, då den ordinarie ordföranden
ej har att deltaga i förhandlingarna. Detta har medfört behov av en
särskilt förordnad ledamot av krigshovrätten. Vidare har det varit nödvändigt
att fördela krigshovrättsrådets åligganden på yttex-ligare en tjänsteman. Förstärkningen
av krigshovrättens arbetskrafter omfattar sålunda, så länge krigshovrätten
sammanträder fem dagar i veckan, fyra särskilt förordnade ledamöter,
av vilka tre fullgöra göromål, från vilka krigshovi-ättsrådet vunnit befrielse,
och den fjärde vikarierar två dagar i veckan för envar av krigshovrättens
övriga civila ledamöter. Enligt beslut av Kungl. Majit skall avlöningen
till de särskilt förordnade befattningshavarna — i likhet med vad som äger
rum då adjungerad ledamot uppehåller hovrättsrådsämbete (jfr II ht 1941

Kungl. Maj:ts proposition nr 198-

sid. 15 o. 27, II ht 1942 sid. 22 samt Sv. förf.-saml. 1941: 365) — bestridas
från anslagsposten i hovrättens avlöningsstat till ordinarie tjänstemän.

Krigshovrättens militära ledamöter tjänstgöra samtliga sessionsdagar. Med
hänsyn till ökningen av antalet sammanträdesdagar har arvodet till dessa ledamöter
måst höjas. Arvodet, som enligt stat bestämts till 850 kronor för år,
utgår för närvarande efter 5,000 kronor för år.

Besluten angående förstärkning av krigshovrättens organisation ha varje
gång fattats för begränsad tid''. Det senaste beslutet, enligt vilket organisationen
bestämts på sätt nu angivits, avser tiden den 1 april—den 30 juni 1943.

I ett den 18 juni 1942 avgivet betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avser allmänna civilförvaltningen, andra delen, avseende
byråchefs- och rådstjänster m. m. (statens off. utredn. 1942:30 sid. 139)
ha 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framlagt förslag om förändring
till ordinarie tjänster av befattningarna såsom ordförande å division i hovrätt.
För närvarande åtnjuta ordförande och vice ordförande å hovrättsdivision
särskilda arvoden, utöver lön enligt lönegraden A 30, med 2,500 kronor
respektive 1,000 kronor. Arvodet till den divisionsordförande i Svea hovrätt,
som tillika är ordförande i krigshovrätten, utgår nied 3,000 kronor. De sakkunnigas
förslag innebär, att ordförandebefattningarna å hovrättemas divisioner
skola förändras till ordinarie tjänster i lönegraden A 34. Genom denna
lönegradsuppflyttning skulle arvodena å 2,500 kronor anses evalverade och
följaktligen bortfalla, varemot till den divisionsordförande i Svea hovrätt, som
tillika är ordförande i krigshovrätten och för närvarande åtnjuter arvode å
3,000 kronor, skulle utgå särskilt arvode å 500 kronor. Enär skillnaden i lönebeloppen
mellan 30 lönegradens löneklasser och motsvarande löneklasser i 34
lönegraden utgör i runt tal 2,000 kronor, skulle detta medföra en sänkning
av det samlade lönebeloppet. De sakkunniga förmena, att en sådan sänkning
finge anses uppvägd därav att en tilläggsförmån, som ej vore befattningshavaren
garanterad, överfördes till fast lön, varmed följde rätt till förbättrade
pensionsförmåner. Genom övergångsbestämmelser skulle emellertid sörjas
för att den som redan vore ordförande icke behövde vidkännas annan
avlöningsminskning än den som följde av höjda pensionsavdrag. Vad angår
vice ordförandena ha de sakkunniga icke funnit tillrådligt att, innan deras
uppgifter i den nya rättegångsordningen blivit fastställda, tillskapa högre pensionsberättigande
tjänst än den de för närvarande inneha.

över de sakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av rikets hovrätter samt
statskontoret och allmänna lönenämnden. I skrivelse den 11 februari 1943
ha samtliga divisionsordförande i Svea hovrätt hemställt, att frågan om ordförandenas
tjänsteställning och avlöning snarast måtte bliva föremål för definitiv
reglering.

I samband med den av 1942 års riksdag beslutade löneregleringen för domsagopersonalen
föreligger, såsom inledningsvis nämnts, jämväl fråga örn
lönereglering för vissa icke-ordinarie befattningshavare
vid hovrätterna, nämligen assessorer, fiskaler och fiskalsaspi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

ranter. I detta sammanhang torde även böra beaktas frågan örn reglering
av avlöningsförmånerna för adjungerad ledamot, som ej är assessor, samt för
amanuenser i hovrätt.

Enligt hovrätternas arbetsordningar skola assessorer finnas i erforderligt
antal för att vid ledighet inom hovrätterna tjänstgöra såsom adjungerade
ledamöter.

Beträffande antalet fiskaler, fiskalsaspiranter och amanuenser ha bestämmelser
meddelats i brev till rikets hovrätter den 6 juni 1941 (nr 365). Antalet
fiskaler, som hovrätterna äga förordna för utförande av fiskalsgöromål,
utgör enligt dessa bestämmelser högst 20 i Svea hovrätt, högst 10 i Göta hovrätt,
högst 6 i hovrätten över Skåne och Blekinge samt högst 3 i hovrätten
för Övre Norrland; dock må flera fiskaler icke förordnas än som vid varje
tidpunkt erfordras för göromålens behöriga bestridande. Fiskalsaspiranter
äga hovrätterna förordna till följande antal, nämligen Svea hovrätt 12, Göta
hovrätt 6, hovrätten över Skåne och Blekinge 3 samt hovrätten för övre
Norrland 1. Medel, vilka besparas därigenom, att vid något tillfälle antalet
fiskaler eller fiskalsaspiranter understiger det antal, som sålunda medgivits
beträffande hovrätten, må, utan hinder av vad nyss sagts angående antalet
fiskalsaspiranter, efter hovrättens beprövande under samma budgetår användas
till beredande av arvode åt fiskalsaspiranter. Av brist på medel måste
emellertid aspiranterna ej sällan tjänstgöra utan ersättning under den första
tiden i hovrätten. Amanuenser må anställas endast i Svea och Göta hovrätter,
nämligen två i Svea hovrätt och en i Göta hovrätt.

I nyssnämnda brev ha föreskrifter även meddelats angående avlöning till
följande befattningshavare i hovrätt, nämligen adjungerad ledamot, fiskal,
fiskalsaspirant, vikarie för notarie samt amanuens. Dessa bestämmelser med
däri sedermera gjorda ändringar innefatta i huvudsak följande.

Adjungerad ledamot, som är assessor, äger uppbära lön och övriga förmåner
som örn han vöre extra ordinarie tjänsteman i 29 lönegraden, d. v. s.
med begynnelselön i 28 löneklassen.

Annan adjungerad ledamot äger uppbära begynnelselön enligt 26 löneklassen
och uppflyttas efter viss tids tjänstgöring i 28 löneklassen.

Fiskal åtnjuter lön efter 15 löneklassen. Efter att under sammanlagt ett
och ett halvt år ha tjänstgjort såsom fiskal eller, efter första fiskalsförordnandet,
såsom advokatfiskal, sekreterare eller ledamot i hovrätt, såsom
vikarie för häradshövding — inbegripet förordnande att biträda med
uppläggning av nya fastighetsböcker —, såsom biträdande domare eller sekreterare
i domsaga eller såsom ledamot i rådhusrätt, i vilken jämte borgmästaren
skola sitta minst två lagfarna ledamöter, uppflyttas emellertid vederbörande
i 21 löneklassen. Tjänstgöring som advokatfiskal eller sekreterare
i hovrätt får emellertid tillgodoräknas endast till en tid av högst 6 månader,
och för uppfattning erfordras städse att minst 6 månader ha tjänstgjort
som ledamot eller fiskal i hovrätt eller eljest ha fullgjort fiskalsgöromål
efter hovrättens förordnande.

Arvode till fiskalsaspirant utgår med 3,360 kronor för år.

Vikarie för notarie uppbär, därest Kungl. Majit ej annorlunda bestämt,
ersättning efter 4,200 kronor örn året.

Såsom amanuensarvoden utgår, till den ene amanuensen i Svea hovrätt
(hos besvärsaktuarien) och till amanuensen i Göta hovrätt ett belopp av

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

4,200 kronor och till den andre amanuensen i Svea hovrätt (hos advokatfiskal)
ett belopp av 1,600 kronor, allt för år räknat.

Å adjungerad ledamot, som ej är assessor, samt å fiskal tillämpas bestämmelserna
i civila icke-ordinariereglementet rörande extra ordinarie tjänstemän;
beträffande fiskal i 15 löneklassen skola emellertid bestämmelserna
rörande extra tjänstemän äga tillämpning.

Å arvode till fiskalsaspirant, vikarie för notarie samt amanuens utgår icke
dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg.

Enligt kungörelsen den 22 juni 1939, nr 340, är assessor skyldig att i den
utsträckning hovrätten bestämmer mottaga förordnande att förvalta häradshövdingämbete
eller att tjänstgöra såsom biträdande domare eller sekreterare
i domsaga. Den i tjänsten äldre är dock ej skyldig att framför den yngre
mottaga sådant förordnande under längre tid än sammanlagt två år.

I detta sammanhang må erinras, att en växlande tjänstgöring i överrätt
och underrätt ingår såsom ett normalt led i domarutbildningen och att avlöningsförmånerna
för rekryteringspersonalen på domarbanan bortsett
från domsagonotarierna -— med avseende å varje befordringsgrad utformats
på ett likartat sätt vid tjänstgöring i hovrätt och i domsaga. En närmare redogörelse
härför återfinnes i propositionen nr 252 (sid. 16 ff.) till 1942 års
riksdag, i det följande benämnd domsagopropositionen, till vilken redogörelse
torde få hänvisas. På grund av det samband i avseende å tjänstgöring
och avlöningsförhållanden som råder mellan hovrätterna och domsagorna,
har löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen vilken var
avsedd att genomföras i samband med 1939 års allmänna lönereglering för
personal tillhörande den civila statsförvaltningen — fått anstå i avvaktan
på resultaten av domsagoutredningens överväganden rörande löneförhållandena
för den rättsbildade personalen i domsagorna. Vid 1942 års riksdag ha
i enlighet härmed löneregleringsfrågorna för hovrätternas och domsagornas
ifrågavarande personal behandlats i ett sammanhang.

Såväl den ordinarie som den icke-ordinarie hovrättspersonalen har i stor
omfattning tagits i anspråk för offentlig tjänst utom hovrätten. Ett antal
hovrättsråd och assessorer tjänstgör sålunda regelmässigt såsom tillförordnade
revisionssekreterare och såväl assessorer som fiskaler inneha i betydande
utsträckning förordnanden såsom biträdande domare, domsagosekreterare,
vattenrättssekreterare och ledamot i rådhusrätt. Befattningshavare
i olika grader tagas dessutom i stor men vid skilda tidpunkter växlande omfattning
i anspråk inom administrationen och för andra offentliga uppdrag.
Till belysande av det sagda må nämnas, att av det sammanlagda antalet
assessorer och fiskaler vid rikets hovrätter, som den 1 januari 1943 utgjorde
76 resp. 143, endast 23 resp. 80 tjänstgjorde inom hovrätterna.

Löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen innebär enligt
7942 års riksdagsbeslut följande.

Hovrättsassessorerna skola erhålla ställning såsom extra ordinarie
tjänstemän i 29 lönegraden oell salunda bliva berätligade till lön, obe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

roende av om ledamotsplats i hovrätt eller tjänstgöring i domsaga kan beredas
dem.

Vad angår fiskalerna skall inom varje hovrätt inrättas befattningar
såsom extra ordinarie fiskaler i lönegraden Eo 22 till så stort antal som motsvarar
summan av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar
i domsagor under hovrätten. I övrigt skall någon ändring icke
ske beträffande de nuvarande grunderna för fiskalernas avlöning; således
skola de nuvarande 15 och 21 löneklassema för extra fiskaler och reglerna
för uppflyttning i den sistnämnda löneklassen bibehållas.

Till fiskalsaspirant skall arvode i regel utgå redan under den
första tiden i hovrätten. Arvodets belopp skall vara 4,200 kronor eller detsamma
som för tingsnotarie. I hovrätten för Övre Norrland skall härå utgå
ett tillägg av 300 kronor på samma sätt som för tingsnotarie i de under denna
hovrätt lydande domsagorna.

Vid 1942 ars riksdag behandlades icke frågan om avlöningsförmånerna för
fiskal som förordnas till adjungerad ledamot. På denna
fråga ansåg sig domsagoutredningen icke ha anledning att närmare ingå,
enär den ej berörde domsagornas förhållanden och kunde lösas utan inverkan
på lönesystemet i övrigt (jfr statens off. utredn. 1939: 29 sid. 62). Förslag
i ämnet har framlagts av 1936 års lönekommitté, som förordade att vid
adjunktion vikariatsförordnande å assessorstjänst skulle utfärdas, i följd varav
vikariatsersättning skulle utgå enligt icke-ordinariereglementets regler för
vikariat å extra ordinarie tjänst inom 29 lönegraden. Detta förslag fann Svea
hovrätt otillfredsställande, alldenstund det innebure en avsevärd inkomstminskning.
Från löneteknisk synpunkt kunde enligt hovrätten anmärkas,
att adjunktionen rätteligen borde anses såsom vikariat å hovrättsrådstjänst,
d. v. s. å ordinarie tjänst i 30 lönegraden och icke å extra ordinarie tjänst i
29 lönegraden. Även Göta hovrätt ansåg det vara riktigare, att vikariatsersättningen
beräknades a 30 lönegraden och ifrågasatte, om ej vikariatslön borde
utgå vid längre förordnanden. Enligt hovrättens för Skåne och Blekinge uppfattning
borde ersättningen vid nu ifrågavarande förordnanden utgå enligt
bestämmelser motsvarande dem som nu gälla.

I samband med omorganisationen av domsagoförvaltningen skall enligt
riksdagens beslut förvaltningen av domsagoanslagen överflyttas
fran länsstyrelserna till hovrätterna. Domsagopersonalens avlöningsförmåner
— med undantag för ersättning till tillfälliga biträden — skola
sålunda direkt utbetalas till vederbörande av hovrätterna. Expensmedel jämte
medel för ersättning till tillfälliga biträden skola av hovrätterna fördelas på
domsagorna och i första hand redovisas till hovrätterna. De nya arbetsuppgifter,
som sålunda tilläggas hovrätterna, medföra en ej ringa arbetsökning
för deras kanslipersonal och enligt riksdagsbeslutet skall denna personal därför
utökas med visst antal biträdesbefattningar i lönegraden Eo 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

I särskilda skrivelser den 25, 27 och 28 augusti 1942 ha hovrätterna avgivit
förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1943/44. Samtliga hovrätter
ha därvid erinrat, att hovrättsrådens lönefråga varit föremål för utredning av
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, vilka i sitt den 18 juni 1942 avgivna
betänkande behandlat detta spörsmål. Vid anslagsberäkningen ha
hovrätterna emellertid utgått från gällande liovrättsrådslöner, därvid Svea
och Göta hovrätter dock hemställt att vid anslagsfrågans behandling hänsyn
måtte tagas till dessa hovrätters blivande yttranden över de sakkunnigas
förslag i ämnet. Hovrätterna lia vidare räknat med att anställningsoch
avlöningsförhållandena för assessorer, fiskaler och fiskalsaspiranter
skola regleras i överensstämmelse med 1942 års riksdags beslut. Såvitt angår
fiskalerna har därvid förutsatts att fiskal, som vid övergången till den
nya ordningen är placerad i 21 löneklassen, skall tillerkännas rätt att för
löneklassuppflyftning tillgodoräkna sig tjänstetid med avlöning i denna
löneklass. I anledning av den tillämnade överflyttningen till hovrätterna
av domsagoanslagens förvaltning ha vidare medel beräknats till förstärkning
av hovrätternas kanslipersonal.

I sin skrivelse har Svea hovrätt inledningsvis lämnat följande redogörelse
rörande utgifterna å hovrättens avlöningsanslag under sistförflutna budgetår.

Under budgetåret 1941/1942 har liksom under de två närmast^ föregående
hovrättens avlöningsstat i betydande utsträckning tagits i anspråk för avlöning
till befattningshavare som fullgjort militärtjänstgöring, och den militära
försvarsberedskapen har under det senast tilländagångna budgetåret i
högre grad än tidigare föranlett utgifter för stärkande av krigshovrättens arbetskrafter.
Jämlikt Kungl, brev den 29 augusti 1941 har anslagsposten till
avlöningar till ordinarie tjänstemän tagits i anspråk för sistnämnda ändamål,
och huvudsakligen till följd därav har denna post belastats med 24,623 kronor
52 öre utöver det beräknade beloppet 671,400 kronor. Enligt Kungl, brev
den 10 oktober 1941 och den 13 februari 1942 har hovrätten bemyndigats att
för samma ändamål belasta anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar
bestämda av Kungl. Maj :t med 3,400 kronor utöver det beräknade beloppet
30,200 kronor. Sedermera har genom Kungl, brev den 27 februari
1942 sistnämnda anslagspost förstärkts med ytterligare 2,200 kronor till beredande
av ersättning åt en av vattenöverdomstolen anlitad sakkunnig. Å
anslaget till avlöningar till icke-ordinarie personal har uppstått en besparing
å 11,150 kronor 74 öre. Att trots den extra ordinära belastningen för militära
ändamål sistnämnda anslagspost lämnat överskott har sin förklaring i den
strängaste sparsamhet med arbetskrafterna. Ledighet för särskilt arbete har
ej tagits i anspråk av hovrättens ledamöter ens då fråga varit om mycket
stora och invecklade mål, och på grund av de militära inkallelserna och befattningshavarnas
anlitande för andra av tidsläget betingade uppgifter utanför
hovrätten har hovrätten sett sig nödsakad att arbeta med mer eller mindre
starkt reducerat antal fiskaler. Det stora flertalet adjungerade ledamöter och
fiskaler har fått åtnöjas med avsevärt förkortad semesterledighet. De besparingsåtgärder
hovrätten sålunda, liksom under de båda närmast föregående
budgetåren, i skilda hänseenden måst vidtaga äro av extraordinär natur. Det
å nämnda anslagspost uppkomna överskottet kan sålunda ej tagas till utgångspunkt
vid beräkningar för framtiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Hovrätten meddelar vidare, att antalet under år 1941 till hovrätten med
vattenöverdomstolen och krigshovrätten inkomna mål varit avsevärt större än
under näst föregående år samt anför härom:

Om även sådana ärenden, som avse återfående av stämpelavgift eller stadfästelse
av vissa beslut utav utländsk myndighet medräknas, var totala antalet
1941 3,412 emot 3,165 under 1940. Ökningen har sin förklaring i den
starkt stegrade tillströmningen av mål till krigshovrätten — 713 under 1941
mot 458 under 1940. Även antalet till hovrätten inkomna besvärsmål företer
någon ökning, medan siffran för vademål är nästan exakt densamma och
vattenmålen liksom förut nämnda ärenden gått något tillbaka i antal. Under
den gångna delen av innevarande kalenderår har tillströmningen av mål och
därmed jämställda ärenden ytterligare ökat; för tiden till och med den 15
augusti \ar siffran 1941 2,303 och 1942 2,451. Ökningen faller till allra största
delen på krigshovrätten; medan övriga siffror förete ganska obetydliga förändringar,
har antalet till krigshovrätten inkomna mål stigit från 407 till 541.

I anslutning till det sagda har hovrätten erinrat örn den förstärkning av
krigshovrättens arbetskrafter, för vilken redogjorts i det föregående, samt
uttalat att örn och i den mån dylik förstärkning bleve erforderlig jämväl under
budgetåret 1943/44 kostnaderna därför torde få täckas i enahanda ordning
som hittills. Hovrätten har därför ej funnit anledning att i detta sammanhang
räkna nied någon anslagsförstärkning för att möta ifrågavarande
örn icke tillfälliga så dock till sin natur åtminstone till huvudsaklig del övergående
behov.

Vad angår beräkningen av de olika anslagsposterna i avlöningsstaten har
hovrätten, med reservation för de jämkningar som kunde föranledas av hovrättens
blivande yttrande rörande hovrättsrådens löneställning, icke ifrågasatt
andra ändringar beträffande posten till avlöningartillordinarie
tjänstemän än som betingas av numera gällande bestämmelser om pensionsavdrag
samt av automatiska förändringar beträffande personalens sammansättning
och löneklassplacering. En av hovrätten med hänsyn till sagda
förhållanden verkställd omräkning av posten har medfört en sänkning av
dess belopp med 8,300 kronor till 663,100 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, har upptagits med oförändrat belopp 30,200
kronor, varvid hovrätten erinrat dels om arvodesförhöjningen åt krigshovrättens
militära ledamöter, dels ock därom, att jämväl denna anslagsposts
belopp blir beroende på vilken ställning statsmakterna intaga till tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag angående hovrättsrådens löneställning.

Vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal har hovrätten, under hänvisning till vad riksdagen förordat
beträffande fiskalernas löneställning, räknat med att extra ordinarie
anställning med placering i lönegraden Eo 22 skall beredas hovrättens fiskaler
till så stort antal, som motsvarar minimibehovet av fiskaler tjänstgörande
i hovrätten och såsom domsagosekreterare. I enlighet med riksdagens beslut
har hovrätten vidare vid sin beräkning av posten höjt fiskalsaspiranternas
arvoden från 3,360 kronor till 4,200 kronor samt, i anledning av överflytt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

ningen lill hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning, förstärkt kanslipersonalen
med två extra ordinarie kontorsbiträden. Härutöver har hovrätten
begärt höjning jämväl av vissa andra ersättningar till befattningshavare vid
hovrätten. Med hänsyn till de ansvarsfulla göromål som åvila vikarie för
notarie samt amanuensen hos besvärsaktuarien och då dessa befattningshavare
enligt hovrättens mening rimligen borde liksom för närvarande vara
i lönehänseende något högre placerade än aspiranterna, föreslås sålunda en
höjning av det för dem bestämda arvodet från 4,200 kronor med 800 kronor
till 5,000 kronor. Vidare föreslås att arvodet till amanuensen hos advokatfiskal,
nu 1,600 kronor, höjes till 2,200 kronor ävensom att nu utgående
ersättning å 2,400 kronor till den hos hovrätten och kammarkollegium t jänstgörande
nattvakten höjes i samma proportion som skett beträffande städpersonalens
avlöning. Efter denna beräkningsgrund skulle nattvaktens arvode
utgå med 3,000 kronor årligen, varav hälften eller 1,500 kronor skulle belasta
förevarande anslagspost.

På grund av vad sålunda anförts och med beaktande av gällande bestämmelser
örn pensionsavdrag hemställer hovrätten, att anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal måtte höjas med 16,200 kronor till

219.000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg, som för sistförflutna budgetår utvisar
en besparing å omkring 11,600 kronor, har hovrätten uppfört med

120.000 kronor, vilket innebär en sänkning i förhållande till postens nuvarande
belopp med 11,100 kronor.

Göta hovrätt har framhållit, att hovrättens arbetsbörda är av den storlek
ali någon minskning av nuvarande antal ledamöter eller andra befattningshavare
icke kan ifrågakomma. Beträffande tillströmningen av mål under
1941 och under tiden januari—juli 1942 anför hovrätten:

Sedan senare halvåret 1941 har en ständig stegring av antalet inkomna
mål ägt rum. Sålunda utgjorde antalet inkomna mål under 1941 1,548 mot
1,496 under 1940. Ökningen, 52 mål, mosvarar c:a 3.5 %>. Den sålunda framträdande
ökningen av antalet inkomna mål har fortsatt under den gångna
delen av 1942. Under månaderna januari till och med juli inkommo nämligen
984 mål mot 905 mål under motsvarande tid 1941. Ökningen, 79 mål,
motsvarar 8.6 °/o. Härtill kommer, att antalet vidlyftiga och invecklade mål
alltjämt är stort. Sålunda har —• såsom hovrätten meddelat i skrivelse till
Kungl. Majit den 31 december 1941 —■ antalet mål i de högsta grupperna,
omfattande vädjade mål och ägodelningsmål om mer än 150 sidor samt
besvärsmål och fiskaliska aklionsmål om mer än 200 sidor, varit väsentligt
större under 1941 än under 1940. Under den gångna delen av 1942 bär antalet
vädjade mål och ägodelningsmål i de högsta grupperna ej varit så
stort som under motsvarande tid 1941, men å andra sidan har antalet besvärsmål
och fiskaliska aktionsmål i de båda högsta grupperna varit lika
högt som under motsvarande tid 1941. Hovrätten vill i detta^ sammanhang
även framhålla, att -—- enligt vad hovrätten inhämtat tva mycket vidlyftiga
och invecklade mål angående radiopatent för närvarande äro anhängiga
vid en underrätt, samt att dessa mål, vilka torde komma att fullföljas
lill hovrätten, kunna beräknas inkomma vid sådan tidpunkt, att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

kunna påverka arbetsbördan för nästa budgetår. Slutligen får hovrätten
åberopa, att med anledning av krigsförhållandena förekomma ett flertal mål
av olika slag, som ofta äro av vidlyftig och invecklad natur.

Den förebragta utredningen torde, enligt vad hovrätten tillägger, visa att
hovrätten har behov av en extra ledamot även under nästa budgetår. Denne
borde emellertid icke vara fast indelad å någon viss division, utan hovrätten
borde liksom hittills erhålla bemyndigande att förordna extra ledamot
att tjänstgöra såsom vikarie för annan ledamot, som för beredande till
föredragning eller kontrolläsning av vidlyftigt eller invecklat mål eller ärende
är i behov av ledighet från övriga göromål. Denna anordning hade prövats
sedan den 1 oktober 1940 och befunnits mycket ändamålsenlig.

Anledning att minska antalet fiskalsbefattningar finnes enligt hovrättens
bestämda uppfattning icke, särskilt som förste fiskalerna å divisionerna under
långa tidsperioder måste helt ägna sig åt att bereda föredragning av
stora mål.

Vad angår anslagsberäkningen har hovrätten verkställt en uppräkning av
anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän med
4,200 kronor till 313,800 kronor. Ökningen föranledes av att hovrättsrådsämbetena
beräknas komma att uppehållas av ämbetenas ordinarie innehavare i
större utsträckning under nästa budgetår än tidigare (1942/43: 11 hovrättsråd,
9 assessorer; 1943/44: 14 hovrättsråd, 6 assessorer).

Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, har, under förbehåll om den förändring som kunde
betingas av ändrad löneställning för hovrättsråden, upptagits med oförändrat
belopp 14,000 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal har hovrätten upptagit fiskalsbefattningarna i lönegraden Eo 22
men icke räknat med någon höjning av fiskalsaspiranternas arvoden. För
förstärkning av kanslipersonalen i anledning av hovrättens kommande befattning
med domsagoanslagens förvaltning föreslås inrättandet av två biträdesbefattningar,
den ena i lönegraden Eo 9 och den andra i lönegraden
Eo 4. Till stöd härför anföres:

Göta hovrätt i dess nuvarande omfattning är i förevarande hänseende närmast
att jämställa med Svea hovrätt, enär antalet domsagor är i det närmaste
lika stort och mer än dubbelt så stort som i hovrätten över Skåne och Blekinge
(48, 41 resp. 16). För den odelade Göta hovrätt bör därför beräknas
samma personalförstärkning som för Svea hovrätt. Enligt hovrättens bestämda
uppfattning är den föreslagna lönegradsplaceringen icke tillfredsställande.
Ett av biträdena bör vara i högre lönegrad. Detta biträde kommer —
med hänsyn till advokatfiskal^ arbetsbörda — att relativt självständigt få
beräkna löner, tjänstledighetsavdrag m. m., allt krävande förmåga och vana
att sätta sig in i ofta ej lättolkade författningsbestämmelser. Räkenskapstöringen
blir säkert också omfattande. Hovrätten föreslår därför, att den ena
e. o. befattningen sättes i lönegrad Eo 9 och den andra i Eo 4.

Med tillämpning av nu angivna beräkningsgrunder har hovrätten uppskattat
medelsbehovet under förevarande anslagspost till 116,400 kronor, vil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 13

ket innebär en höjning i förhållande till postens nuvarande belopp med 4,600
kronor.

Såsom en följd av att assessorer och fiskaler skola beredas extra ordinarie
ställning bör enligt hovrättens mening möjlighet finnas att överskrida posten.
Hovrätten yttrar härom:

Då förutom assessorerna även fiskalerna till ovan angivet antal från och
med nästa budgetår få ställning av e. o. tjänstemän, följer härav, att den
med befattningen förenade lönen under alla förhållanden är dem tillförsäkrad.
Om hovrättsråd eller äldre assessor, som innehar förordnande som
revisionssekreterare eller annat uppdrag utanför hovrätten, återvänder till
hovrätten, kan det inträffa — särskilt om flera dylika fall samtidigt förekomma
— att förordnande som adjungerad ledamot för längre eller kortare
tid icke kan beredas någon eller några av de yngre assessorerna. Av liknande
anledning kan svårighet uppkomma att bereda någon eller några av de
yngsta såsom e. o. tjänstemän antagna fiskalerna avlöning såsom fiskal.

På grund av vad sålunda anförts finner hovrätten nödvändigt, att posten
upptages förslagsvis. Den bör emellertid, enligt vad hovrätten tillägger, icke
få överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t.

Anslagsposten till rörligt tillägg har upptagits oförändrad med 63,000
kronor.

Den av Göta hovrätt gjorda framställningen om inrättande vid denna hovrätt
av två nya kontorsbiträdestjänster, den ena i lönegraden Eo 9 och den
andra i lönegraden Eo 4, har i skrivelse den 8 december 1942 biträtts av föreningen
kvinnor i statens tjänst.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har, under hänvisning till att assessorerna
enligt den tillämnade löneregleringen skola beredas extra ordinarie
anställning med därav följande rätt att uppbära lön oberoende av om ledamotsplats
i hovrätt eller tjänstgöring i häradsrätt kan beredas dem, beräknat
medel till dessa befattningshavare under icke-ordinarieposten i stället
för ordinarieposten. Då hovrätten räknat med åtta tjänstgörande hovrättsråd
i stället för tidigare sex, har emellertid endast ett belopp, motsvarande avlöning
till 3 assessorer, överförts till förstnämnda post.

Frånsett den nedsättning av posten som föranledes av överförandet till
icke-ordinarieposten av nyss angivna avlöningsbelopp har anslagsposten
till a vl ö n i ng a r till ordinarie tjänstemän uppräknats med hänsyn
bland annat till avlöningskostnaderna för det ökade antalet ordinarie
ledamöter. Vidare har hovrätten under denna post beräknat medel för uppfattning
av två kontorsbiträdesbefattningar till kanslibiträdesbefattningar.
Hovrätten har i denna del upprepat sin tidigare, i skrivelse med anslagsäskanden
till föregående års riksdag gjorda framställning örn dylik uppflyttning
(jfr II ht 1942 sid. 28) samt såsom ett ytterligare skäl för uppflyttning i högre
lönegrad av kontorsbiträdet å sekreterarens expedition framhållit att å
denna expedition folie arbetet med den hovrätten från och med nästa budgetår
åliggande förvaltningen av domsagornas avlönings- och omkostnads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

anslag. Resultatet av hovrättens beräkning har blivit att anslagsposten upptagits
med 152,000 kronor eller 27,400 kronor lägre än i gällande stat.

Till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj : t, har hovrätten beräknat oförändrat belopp 7,000 kronor.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie
personal har hovrätten icke ifrågasatt andra ändringar än som betingas
av löneregleringen och överflyttningen till hovrätten av domsagoanslagens
förvaltning. I enlighet med vad nyss anförts ha medel för avlöning av hovrättens
assessorer beräknats under denna post, varjämte fiskalsbefattningarna
upptagits i lönegraden Eo 22, aspirantarvodena höjts och kanslipersonalen
förstärkts med ett extra ordinarie kontorsbiträde. Posten har på grund
härav ökats med 37,400 kronor till 93,000 kronor. Hovrätten har tillika — på
samma skäl som anförts i fråga om Göta hovrätts motsvarande post — hemställt
att förevarande anslagspost från och med nästa budgetår upptages förslagsvis,
eventuellt med föreskrift att den icke må överskridas utan samtycke
av Kungl. Majit.

Anslagsposten till rörligt tillägg har upptagits oförändrad med

35,000 kronor.

Hovrätten för övre Norrland har till en början erinrat om sitt vid tidigare
tillfällen (II hl 1941 sid. 25; 1942 sid. 26) gjorda uttalande, att det i och för
sig vore naturligt att inom hovrätten några egentliga besparingar icke skulle
kunna göras ens i det statsfinansiella läge som under senare år uppkommit,
enär personalorganisationen inom hovrätten visat sig vara från början tilltagen
något i underkant, vilket sammanhängde därmed att de muntliga förhören
i hovrätten tagit en knappast förutsedd omfattning.

Enligt i hovrättens skrivelse framlagd statistik har antalet mål, som inkommit
till hovrätten under åren 1937—1941, uppgått till resp. 440, 400, 407,
326 och 291 samt antalet under månaderna januari—juli 1942 inkomna mål
lill 200, motsvarande enligt uppgift 91 procent av det genomsnittliga antalet
mål arén 1937 1941 under samma tid. En jämförelse enbart med antalet

inkomna mål under samma tid 1941 utvisar emellertid enligt de statistiska
uppgifterna en tendens till stegring beträffande antalet kriminella och civila
besvärsmål (1941: 127; 1942: 141) men oförändrat antal vädjade mål och
jorddelningsmål.

I fortsättningen uttalar hovrätten att det naturligtvis icke vore möjligt att
med bestämdhet förutsäga hur arbetsbördan komme att gestalta sig under
fortsättningen av innevarande budgetår men att referentfiskal icke syntes vara
av behovet påkallad. Under budgetåret 1941/42 hade med undantag för
en kort tid tjänstgjort allenast två fiskaler. Därest ej väsentligen stegrad tillströmning
av besvärsmål skulle inträda, torde under fortsättningen av det löpande
budgetåret en av hovrättens tre fiskalstjänster avsevärda tider kunna
hållas obesatt.

I fråga om anslagsbehovet för budgetåret 1943/44 anser hovrätten det
emellertid icke vara försvarligt att räkna med ett lägre antal befattningsha -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

vare än det i gällande stat upptagna. Rörande de förhållanden, som komme
att råda nästkommande budgetår, rådde nämligen fullständig ovisshet. En
reduktion av antalet befattningshavare syntes i denna hovrätt om endast en
division icke kunna byggas på den minskning i målantalet som sedan någon
tid kommit till synes. Erfarenheterna från krigstiden 1914—1918 tydde på
att en nedgång i hovrätternas målantal i början av en krigsperiod lätt kunde
förbytas i en stark stegring av antalet mål under periodens senare del.

Beträffande de i hovrättens avlöningsstat ingående anslagsposterna har
hovrätten ifrågasatt ändring endast av posten till avlöningar till
icke-ordinarie personal. Under denna post har hovrätten nämligen
begärt medel till en fiskalsaspirant utöver den som hovrätten enligt gällande
bestämmelser äger förordna. Denna förstärkning är enligt hovrättens
mening erforderlig om arvode till fiskalsaspirant, såsom 1942 års riksdag beslutat,
regelmässigt skall kunna utgå redan under den första tiden i hovrätten.
Hovrätten har följaktligen upptagit två fiskalsaspirantarvoden å 4,200
kronor jämte kallortstillägg. Behovet av ökad skriv- och räknehjälp på grund
av hovrättens kommande befattning med domsagoanslagens förvaltning har
hovrätten funnit kunna tillgodoses inom ramen för nu för sådant ändamål
anvisade medel. Däremot har hovrätten räknat med en mindre höjning av
ett nu utgående arvode till eldare. I enlighet med det sagda föreslås förevarande
anslagspost, nu upptagen med 33,000 kronor, höjd med 5,900 kronor
till 38,900 kronor.

Vad först angår frågan örn förändring till ordinarie tjänster av befattningarna
såsom ordförande å division i hovrätt tala otvivelaktigt starka skäl
för en sådan åtgärd. Med hänsyn till vad chefen för finansdepartementet i
årets statsverksproposition anfört rörande lönespörsmålens behandling i nuvarande
ekonomiska läge (Inkomsterna sid. 18; För flera huvudtitlar gemensamma
frågor sid. 2) finner jag mig emellertid icke kunna förorda framläggande
av förslag härutinnan för årets riksdag.

Frågan om den icke-ordinarie hovrättspersonalens avlöningsförhållanden
har i huvudsak vunnit sin lösning genom 1942 års riksdagsbeslut. Vid beräkningen
av hovrätternas anslagsbehov för nästa budgetår har man följaktligen
att utgå från att hovrättsassessorerna skola erhålla ställning såsom extra
ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 29, att vid varje hovrätt skola inrättas
visst antal extra ordinarie fiskalsbefattningar i lönegraden Eo 22 samt
att arvodet till fiskalsaspirant skall utgå med ett till 4,200 kronor — i hovrätten
för Övre Norrland 4,500 kronor —• förhöjt belopp.

Med hänsyn till den omfattning, vari hovrätternas personal tagea i anspråk
för uppdrag utom hovrätt, möta svårigheter att på förhand bestämma det
totala behovet av assessorer. I hovrätternas personalförteckning bör
icke upptagas större antal dylika befattningshavare än som motsvarar hovrätternas
eget behov under normala förhållanden. Detta antal utgör för
närvarande 25, därav 14 i Svea hovrätt, 6 i Göta hovrätt, 3 i hovrätten över
Skåne och Blekinge samt 2 i hovrätten för övre Norrland. Det ytterligare

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

behov av assessorer, som föranledes av att hovrätternas ordinarie ledamöter
i större utsträckning än normalt tjänstgöra utom hovrätt liksom av att
assessorer tagas i anspråk för tjänstgöring vid andra domstolar, inom administrationen
och hos riksdagen ävensom för offentliga utredningsuppdrag,
torde böra tillgodoses genom att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att
inom en av riksdagen för hovrätterna gemensamt bestämd ram förordna erforderligt
antal assessorer utöver vad som angivits i personalförteckningen.
För budgetåret 1943/44 kan det högsta antal assessorer, som sålunda må kunna
förordnas utöver det i personalförteckningen angivna, bestämmas till 50,
vilket motsvarar det i nuvarande läge förefintliga behovet.

Assessorerna böra vara skyldiga att tjänstgöra i annan hovrätt samt vid
häradsrätt och rådhusrätt, även under annan hovrätt än den vederbörande
tillhör, med bibehållande av sin löneställning såsom assessor. Tjänstgöringstid
i rådhusrätt bör därvid — i motsats till vad nu gäller — tillgodoräknas
vederbörande för uppfattning i högre löneklass. Någon generell bestämmelse
om rätt för assessor att tillgodoräkna sådan tjänstgöring jämväl för
beräkning av det antal tjänsteår, som erfordras för full tjänstepension, torde
däremot icke böra meddelas. I den mån sådant tillgodoräknande kan bliva
erforderligt, synes Kungl. Maj :t böra lämna medgivande därtill för varje särskilt
fall (jfr statens off. utredn. 1941: 10 sid. 151).

Vad härefter angår fiskalerna har riksdagen förklarat sig anse att antalet
extra ordinarie fiskalsbefattningar i varje hovrätt skall motsvara summan
av antalet fiskalsarvoden i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar i
domsagor under hovrätten. Sistnämnda befattningar äro avsedda för personer,
vilka tjänstgjort som extra ordinarie fiskaler i hovrätt. Då även sekreterarbefattningarna
skola bliva av extra ordinarie natur, skulle detta emellertid
innebära en icke avsedd dubblering av extra ordinarie tjänster. Syftet med
den av riksdagen föreslagna anordningen torde kunna tillfredsställande tillgodoses,
även om antalet extra ordinarie fiskalsbefattningar icke bestämmes
högre än som motsvarar hovrättens eget behov med sådan marginal att garanti
vinnes för att den som återvänder till hovrätten från sekreterarförordnande
i domsaga omedelbart kan beredas anställning såsom extra ordinarie
fiskal. Hovrätternas personalförteckning bör dock icke upptaga flera extra
ordinarie fiskaler än som motsvarar det maximiantal fiskaler, som för närvarande
må förordnas för fullgörande av fiskalsgöromål, d. v. s. 20 i Svea
hovrätt, 10 i Göta hovrätt, 6 i hovrätten över Skåne och Blekinge samt 3 i
hovrätten för Övre Norrland eller sammanlagt 39. Av skäl som nyss nämnts
böra hovrätterna efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt fall äga
tillfälligt överskrida nämnda antal, med högst 3 i Svea hovrätt, högst 2 i
Göta hovrätt samt 1 i vardera av de båda minsta hovrätterna. För förordnande
såsom extra ordinarie fiskal böra i huvudsak uppställas samma kompetensvillkor
som för närvarande gälla för fiskals uppflyttning i 21 löneklassen.

Beträffande de fiskaler, som ännu icke erhållit extra ordinarie anställning,
har riksdagen förordat att nu gällande avlöningsbestämmelser skola

Kunni. Maj:ts proposition nr 198.

bibehållas, d. v. s. att ersättning skall utgå enligt 15 löneklassen eller, efter
ett och ett halvt års meriterande tjänstgöring, enligt 21 löneklassen. Därest
ifrågavarande befattningshavare erhålla ställning såsom extra tjänstemän
och inplaceras i lämplig lönegrad av löneplanen Ex i civila icke-ordinariereglementet,
synes emellertid det nuvarande provisoriet icke längre behöva
bibehållas. Inplacering torde böra ske i lönegraden Ex 20.

Fiskal hör, oavsett om han innehar extra ordinarie eller extra anställning,
vara skyldig att med bibehållande av sin löneställning mottaga förordnanden
i annan hovrätt samt vid underrätter, även vid underrätt under annan hovrätt
än den han tillhör. Tjänstgöring vid rådhusrätt bör därvid i löneturshänseende
räknas lika med tjänstgöring i domsaga. Liksom beträffande assessorerna
torde däremot rätten att i pensionshänseende tillgodoräkna sådan tjänstgöring
böra bliva beroende av Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt fall.

Någon utökning av antalet fiskalsaspiranter synes icke behöva
ske annat än för hovrätten för Övre Norrland. I övriga hovrätter torde nämligen
antalet aspirantarvoden för närvarande vara tillräckligt för att arvode
i regel skall kunna utgå redan under den första tiden i hovrätten. För norrländska
hovrätten bör, av skäl som denna hovrätt anfört, avses ytterligare
ett aspirantarvode. Liksom för närvarande böra även framdeles medel, vilka
besparas därigenom, att vid något tillfälle antalet fiskaler eller fiskalsaspiranter
understiger det antal, som medgivits beträffande hovrätten, få användas
till beredande av arvode åt fiskalsaspiranter utan hinder av vad som
föreskrivits rörande antalet sådana aspiranter.

Vad beträffar avlöningsförmånerna för adjungerad ledamot
som ej är assessor skulle det av 1936 års lönekommitté framlagda
förslaget att vid adjunktion skall utgå vikariatsersätlning för vikariat å tjänst
i lönegraden Eo 29 innebära en avsevärd nedsättning av den nu vid adjunktion
utgående ersättningen. Med hänsyn till den försämring av befordringsmöjligheterna
på domarbanan som inträtt under senare år och som särskilt
tagit sig uttryck i en avsevärd stegring av åldern för befordran till assessor
— en utförlig redogörelse härför återfinnes i domsagoutredningens betänkande
(statens off. utredn. 1939: 29 sid. 120 ff.; se även Svensk Juristtidning
1912 sid. 701 ff.) — torde vikariatsersättningen i stället böra bestämmas lill
så stort belopp att de sammanlagda löneförmånerna vid adjunktion motsvara
avlöning enligt 26 löneklassen.

Vad slutligen angår de särskilda arvodena vid förordnanden såsom vikarie
för notarie och såsom amamiens äro dessa arvoden avvägda i
förhållande till aspirantarvodena. Höjningen av de senare bör därför föranleda
en jämkning jämväl av de förra. I överensstämmelse med vad Svea
hovrätt föreslagit torde de nuvarande arvodena å 4,200 kronor till notarievikarier
och amanuenser böra höjas till 5,000 kronor och det nuvarande
amanuensarvodet å 1,600 kronor till 2,200 kronor.

Till följd av överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning
skall enligt riksdagens beslut visst antal biträden i lönegraden

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 198.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Eo 4 nyanställas, nämligen två i Svea hovrätt och ett i vardera av Göta hovrätt
och hovrätten över Skåne och Blekinge. Med anledning av vad Göta
hovrätt anfört i denna del synes ytterligare ett biträde böra beräknas för
denna hovrätts vidkommande. I avvaktan på närmare erfarenhet rörande
de nya biträdenas arbetsuppgifter torde samtliga böra placeras i 4 lönegraden.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela de övergångsbestämmelser
i fråga om lönetur m. m., som erfordras i anledning av löneregleringen
för den icke-ordinarie hovrättspersonalen. Assessorerna böra därvid tillförsäkras
samma förmån i fråga om bibehållande av barntillägg som för närvarande
tillkommer dem.

Vad härefter angår beräkningen av de olika anslagsposterna i hovrätternas
avlöningsstat bör löneregleringen för assessorer och övriga adjungerade ledamöter
medföra att allmänna regler göras tillämpliga jämväl beträffande sättet
för bestridande av avlöningskostnaderna för dessa befattningshavare. Avlöningen
till adjungerad ledamot bör följaktligen utgå från vederbörande anslagspost
till icke-ordinarie personal i stället för såsom hittills från ordinarieposten.
För ändamålet erforderliga belopp böra alltså överföras från ordinarieposterna
till icke-ordinariepostema.

Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän
torde av angivna skäl böra minskas med 146,000 kronor för Svea hovrätt,

60,000 kronor för Göta hovrätt, 30,000 kronor för hovrätten över Skåne och
Blekinge samt 28,000 kronor för hovrätten för övre Norrland. Härutöver torde
några ändringar icke erfordras beträffande dessa poster. Svea och Göta
hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge ha visserligen verkställt
omräkning av posterna, vilket för Svea hovrätts vidkommande resulterat i en
nedräkning och för de båda övriga hovrätterna i en uppräkning av posternas
belopp. Utgiftsredovisningen för sistförflutna budgetår utvisar emellertid underskott
för Svea hovrätt samt överskott för Göta hovrätt och skånska hovrätten.
För Göta hovrätts vidkommande redovisas sålunda en besparing å
mer än 4,000 kronor, vilket nära motsvarar den av denna hovrätt begärda
höjningen av posten, och vad beträffar hovrätten över Skåne och Blekinge
utgör besparingen inemot 2,900 kronor, vilket belopp torde erbjuda tillräcklig
marginal för uppkommande utgiftsökningar av automatisk natur. Sistnämnda
hovrätts ånyo framförda förslag om uppflyttning i högre lönegrad
av två ordinarie biträdesbefattningar kan jag fortfarande icke biträda. Ej
heller beträffande norrländska hovrättens ordinariepost föreligger annan
anledning till ändring än den nyss angivna. Resultatet skulle alltså bliva,
att anslagsposterna till ordinarie tjänstemän skulle bestämmas till 525,400
kronor för Svea hovrätt, 249,600 kronor för Göta hovrätt, 149,400 kronor för
hovrätten över Skåne och Blekinge samt 70,000 kronor för hovrätten för Övre
Norrland.

Beträffande anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, erfordras ej några

Kunell. Maj:ts proposition nr 198.

ändringar. Såvitt angår Svea hovrätts anslagspost å 30,200 kronor må emellertid
erinras, att belastningen kommer att bliva högre, örn och i den mån
krigshovrättens militära ledamöter fortfarande med hänsyn till tjänstgöring
utöver den normala komma att åtnjuta förhöjda arvoden.

Anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie personal
böra till en början höjas med de belopp som enligt vad nyss sagts
skola överföras från ordinarieposterna eller med resp. 146,000 kronor, 60,000
kronor, 30,000 kronor och 28,000 kronor. Med avseende å Svea hovrätts ickeordinariepost
är av betydelse att eventuella kostnader för förstärkning av
krigshovrättens arbetskrafter, liksom övriga kostnader för icke-ordinarie personal,
j fortsättningen skola bestridas från denna post i stället för ordinarieposten.
Då några särskilda medel hittills icke anvisats för detta av rådande
extraordinära förhållanden betingade ändamål och då möjlighet saknas att
bedöma i vad mån sådan förstärkning blir erforderlig även under nästa budgetår,
torde emellertid sagda omständighet icke böra påverka anslagsberäkningen
under förutsättning att posten såsom föreslås i det följande kommer
att upptagas förslagsvis. Löneregleringen för den icke-ordinarie hovrättspersonalen
torde icke behöva föranleda annan ökning av förevarande anslagsposter
än som erfordras på grund av de föreslagna arvodeshöjningarna för
fiskalsaspiranter, notarievikarier och amanuenser. Härtill komma kostnaderna
för ytterligare en fiskalsaspirant i hovrätten för Övre Norrland samt för
förstärkning av biträdespersonalen med två extra ordinarie kontorsbiträde»
i en var av Svea och Göta hovrätter samt ett dylikt biträde i hovrätten över
Skåne och Blekinge. övriga ändringsförslag under förevarande anslagsposter
finner jag mig icke kunna biträda. För nästa budgetår beräknas
posternas belopp i enlighet med det sagda till 366,700 kronor för Svea hovrätt
(+ 163,900 kronor), 183,300 kronor för Göta hovrätt (+. 71,500 kronor),

90.700 kronor för hovrätten över Skåne och Blekinge (+ 35,100 kronor) samt

66.700 kronor för hovrätten för övre Norrland (+ 33,700 kronor).

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen tjänstgöra hovrätternas
befattningshavare i stor utsträckning i andra domstolar och inom
administrationen. I den mån dylika befattningshavare återvända till hovrätten
kan det inträffa, att antalet i hovrätten tjänstgörande assessorer och fiskaler
kommer att överskrida det antal sådana befattningshavare, för vilket anslag
beräknats. Dylika situationer torde emellertid under nästa budgetår komma
att inträffa endast i undantagsfall och avlöningskostnaderna för sådana
övertaliga assessorer och fiskaler, vilka kostnader enligt vanliga regler skola
bestridas från anslagsposterna till icke-ordinarie personal, synas därför kunna
täckas inom ramen av de under dessa poster anvisade beloppen. Vid en
mera omfattande återgång till hovrätten kan emellertid antalet övertaliga befattningshavare
bliva så stort att anslagsposterna bliva otillräckliga. En ökad
belastning av dessa poster kan även uppstå, därest hovrättsråd i större utsträckning
än beräknats tagas i anspråk för uppgifter utom hovrätterna. Med
hänsyn till dylika situationer bör möjlighet finnas för Kungl. Majit att medgiva
överskridande av anslagsposterna till icke-ordinarie personal. Dessa torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

därför böra upptagas förslagsvis, men föreskrift bör meddelas, att posterna
icke må överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t.

Anslagsposterna till rörligt tillägg kunna med ledning av belastningssiffrorna
för sistförflutna budgetår nedsättas över lag. Posterna torde
böra bestämmas till 120,700 kronor för Svea hovrätt (—10,400 kronor),
58,100 kronor för Göta hovrätt (—4,900 kronor), 32,900 kronor för hovrätten
över Skåne och Blekinge (— 2,100 kronor) samt 16,400 kronor för hovrätten
för Övre Norrland (— 2,800 kronor).

Anslagets slutsumma skulle enligt det sagda bliva 1,984,000 kronor
(+ 20,000 kronor), att fördelas med 1,043,000 kronor på Svea hovrätt
(+ 7,500 kronor), 505,000 kronor på Göta hovrätt (+ 6,600 kronor),

280,000 kronor på hovrätten över Skåne och Blekinge (+ 3,000 kronor)
samt 156,000 kronor på hovrätten för Övre Norrland (+ 2,900 kronor).

I personalförteckningen torde böra vidtagas erforderliga ändringar. Bland
annat bör, såsom följd av den ändrade arbetsfördelning i Svea hovrätt, som
föranledes av överflyttningen till hovrätterna av domsagoanslagens förvaltning
(jfr domsagoprop. sid. 91), en av de nuvarande aktuariebefattningarna i
nämnda hovrätt utan ändring beträffande lönegradsplaceringen förändras
till en kamrerarebefattning.

Den av 1942 års riksdag godkända omorganisationen av domsagoförvaltningen
berör i åtskilliga hänseenden även hovrätterna. I anledning av denna
reform måste hovrätternas arbetsordningar revideras i ganska avsevärd omfattning.
En allmän översyn av dem har funnits påkallad och, efter bemyndigande
av Kungl. Majit den 12 februari 1943, har jag tillkallat en särskild
sakkunnig att inom departementet biträda med verkställande av denna översyn.
Enligt meddelade direktiv bör arbetet bedrivas med sådan skyndsamhet,
att reviderade arbetsordningar kunna utfärdas i god tid före den 1 juli
1943.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för hovrätterna: Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Svea hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

40 hovrättsråd ..................................A 30

1 krigshovrättsråd .............................. A 30

1 sekreterare .................................. A 27

1 advokatfiskal ............................... A 24

1 överkrigsfiskal ..............................A 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 21

Befattning Lönegrad

1 aktuarie .................................... A 22

1 arkivarie .................................... A 22

1 kamrerare .................................. A 22

3 notarier .................................... A 22

1 kontorist .................................... A 9

I förste expeditionsvakt ........................ A 7

6 kanslibiträden .............................. A 7

6 expeditionsvakter ............................ A 5

6 kontorsbiträden ..............................A 4

4 skrivbiträden ................................ A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

14 assessorer .................................. Eo 29

20 fiskaler .................................... Eo 22

Göta hovrätt.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

20 hovrättsråd .................................. A 30

1 sekreterare ..................................A 27

1 advokatfiskal ................................ A 24

1 aktuarie .....................................A 22

2 notarier .................................... A 22

1 förste expeditionsvakt.............. A 7

3 kanslibiträden ............................... A 7

3 expeditionsvakter ............................ A 5

3 kontorsbiträden .............................. A 4

3 skrivbiträden ................................ A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

6 assessorer .................................. Eo 29

10 fiskaler .................................... Eo 22

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

II hovrättsråd ................................. A 30

1 sekreterare .................................. A 26

1 aktuarie .................................... A 22

1 förste expeditionsvakt ........................ A 7

1 kanslibiträde ................................ A 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Befattning Lönegrad

1 expeditionsvakt .............................. A 5

3 kontorsbiträde]! ............................. A 4

1 skrivbiträde ................................. A 2

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

3 assessorer .................................. Eo 29

6 fiskaler .................................... Eo 22

Hovrätten för Övre Norrland.
Tjänstemän å ordinarie stat.

1 president .................................... B 3

5 hovrättsråd ..................................A 30

1 sekreterare .................................. A 26

1 kanslibiträde ................................ A 7

1 expeditionsvakt .............................. A 5

1 kontorsbiträde ............................... A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.

2 assessorer .................................. Eo 29

3 fiskaler ................................... Eo 22;

Anm. 1. I den mån så erfordras på grund av att hovrätternas befattningshavare
tagas i anspråk för uppdrag utom hovrätterna må förordnas
högst 50 assessorer utöver de i personalförteckningen angivna.

Anm. 2. För beredande av extra ordinarie anställning åt befattningshavare,
som innehaft förordnande såsom tingssekreterare, må hovrätterna i
den mån så erfordras, efter medgivande av Kungl. Majit i varje särskilt
fall, förordna följande antal extra ordinarie fiskaler utöver vad som angivits
i personalförteckningen, nämligen Svea hovrätt högst 3, Göta hovrätt
högst 2, hovrätten över Skåne och Blekinge 1 samt hovrätten för Övre
Norrland 1.

dels fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

Svea hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 525,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.. » 30,200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 366,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 120,700

Summa kronor 1,043,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. ™

Befattning Lönegrad

Göta hovrätt.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 249,600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t .......... » 14,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 183,300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .... »_58»100

Summa kronor 505,000

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 149,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit........... » 7,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... * 90,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .... »__32,900

Summa kronor 280,000

Hovrätten för övre Norrland.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 70,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit........... » 2,900

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... * 66,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ »_1M00

Summa kronor 156,000;

dels ock till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av ............ kronor 1,984,000.

2. Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är för innevarande
budgetår uppfört med 2,009,400 kronor. Avlöningsstat för häradsrätterna
har fastställts av Kungl. Majit den 15 maj 1942 (statsliggaren sid.
H9).

Vid beräkning av häradsrätternas anslagsbehov för nästa budgetår har
man att utgå från den av 1942 års riksdag beslutade omorganisationen av
domsagoförvaltningen och löneregleringen för domsagopersonalen. Vissa med
omorganisationen och löneregleringen sammanhängande frågor ha emellertid
i avvaktan på anslagsfrågornas behandling lämnats öppna. Med hänsyn
bland annat härtill torde inledningsvis böra lämnas en översikt rörande

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

domsagornas nuvarande perso ma l o r g ani s at i o n och gällande
avlöning sbestämmelser för domsagopersonalen
(jfr prop. nr 252/1942 sid. 3 ff.; 73 f.).

Sedan Gotlands norra och Gotlands södra domsagor enligt beslut av 1942
års riksdag från och med den 1 januari 1943 sammanslagits till en domsaga,
utgör antalet domsagor i riket och därmed antalet häradshövdingar 115.
Häradshövdingarna äro för närvarande de enda befattningshavare i domsagorna
som inneha ordinarie statsanställning. Av övrig personal i domsagorna
äro endast de avlönade rättsbildade befattningshavarna statsanställda, medan
oavlönade notarier och icke rättsbildade domsagobiträden närmast äro
att anse såsom häradshövdingens privata medhjälpare.

I häradsrätternas gällande avlöningsstat har anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal beräknats med hänsyn till att i domsagorna skola
vara anställda, förutom chefen för den i Södra Roslags domsaga särskilt inrättade
inskrivningsavdelningen, 2 biträdande domare, 52 sekreterare, 116
förste notarier och 180 andre notarier. Biträdande domarbefattningarna, som
äro avsedda för hovrättsassessorer, finnas i Södertörns samt Askims, Hisings
och Sävedals domsagor. Av sekreterarbefattningarna äro 8 — samtliga i domsagor
där den dömande verksamheten, liksom i nyssnämnda två domsagor,
normalt är av sådan omfattning att den icke kan utövas av häradshövdingen
ensam — avsedda att innehavas av hovrättsassessorer. Förutom de avlönade
notarierna tjänstgöra i omkring två tredjedelar av rikets domsagor en eller
flera extra notarier. Antalet icke rättsbildade biträden i domsagorna — bortsett
från dem som helt syssla med uppläggande av nya fastighetsböcker —
utgör för närvarande omkring 200.

Enligt gällande ordning avlönas häradshövdingarna på följande
sätt.

Till samtliga häradshövdingar utgår lön med 4,500 kronor om året. Lönen
utbetalas månadsvis i förskott. Härtill komma tjänstgöringspenningar med
belopp växlande mellan 200 kronor och 3,400 kronor samt i 22 domsagor
förvaltningskostnadsbidrag, lägst 100 kronor och högst 1,000 kronor (statsliggaren
sid. 120 ff.).

Den största ° inkomstposten för häradshövdingarna utgöra i allmänhet
sportlerna bestående av lösen för utfärdade expeditioner. I det stora flertalet
domsagor eller 95 stycken uppgick den årliga medelinkomsten av sportlerna
under 10-årsperioden 1933—1942 till belopp mellan 22,000 kronor och

10,000 kronor. I 6 domsagor överstiga de årliga sportlerna förstnämnda belopp
och utgjorde i en domsaga 71,432 kronor, i en 54,760 kronor, i en
36,997 kronor, i en 34,802 kronor, i en 23,390 kronor och i en 22,686 kronor.
A andra sidan understego de årliga sportlerna i 15 domsagor 10,000 kronor
och utgjorde lägst 6,385 kronor. De sammanlagda sportelinkomstema i rikets
samtliga domsagor uppgingo under perioden till 1,772,795 kronor i
årligt medeltal eller i genomsnitt 15,283 kronor per domsaga. I detta sammanhang
må emellertid erinras att enligt bestämmelser som meddelades
i samband med utnämning år 1940 av ny häradshövding i Södra Roslags
domsaga, vilken domsaga har de största sportelinkomstema i riket, viss
del av sportelöverskottet i denna domsaga numera inlevereras till statsverket
(jfr prop. 150/1940 L. sid. 16 f.; 22).

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

I 108 domsagor utgår vidare ersättning för förlorad inteckningslösen med
belopp växlande mellan 400 och 2,950 kronor (statsliggaren sid. 128). Sammanlagda
årliga ersättningsbeloppet utgör 193,675 kronor eller i genomsnitt
1,793 kronor per domsaga.

Dgrtidstillägg och kristillägg utgå med enhetliga belopp till alla häradshövdingar.
Dyrtidstillägg utgår enligt bestämmelserna för befattningshavare
vid oreglerade verk, varvid tillägget beräknas å en fingerad årsinkomst av
7,200 kronor. För år 1942 uppgick tillägget till 3,168 kronor förutom barntillägg.
Kristilläggets belopp utgjorde för samma år 1,336 kronor.

I 77 domsagor tillkommer partiell löneförbättring. Denna består av lönefyllnad
och resekostnadsbidrag. Lönefyllnaden växlar mellan 100 och 4,300
kronor, resekostnadsbidraget mellan 100 och 600 kronor, allt för år räknat
(statsliggaren sid. 126 f.). Till vissa häradshövdingar utgår härutöver särskild
lönefyllnad såsom ersättning för bidrag till andre notaries avlönande
(statsliggaren sid. 127).

Slutligen äga häradshövdingarna uppbära stämpelprovision enligt 42 §
stämpelförordningen. Den sammanlagda provisionen i rikets domsagor uppgick
under 10-årsperioden 1933—1942 till 184,528 kronor i årligt medeltal
eller i genomsnitt 1,591 kronor per domsaga.

De förmåner, för vilka nu redogjorts, utgöra häradshövdingarnas bruttointäkter.
Från dessa avgå förvaltningskostnaderna i domsagorna, för vilka
kostnader häradshövdingarna i princip själva ha att svara. Avlöning till de
rättsbildade befattningshavarna i domsagorna utgår emellertid numera i huvudsak
av statsmedel. Häradshövdingarna ha att bidraga till sekreterares
och andre notaries avlönande med ett belopp av 800 kronor årligen för envar
sådan befattningshavare. Såsom nyss nämnts erhålla emellertid vissa häradshövdingar
kompensation för bidrag till andre notaries avlönande i form av
särskild lönefyllnad. I de båda domsagor, där biträdande domare är anställd,
har häradshövdingen att bidraga till hans avlönande med 1,200 kronor
om året.

I de av häradshövdingen bestridda förvaltningskostnaderna ingår regelmässigt
avlöning till all icke rättsbildad personal. Enligt senast föreliggande
uppgifter åtnjuta de icke rättsbildade biträdena en medelinkomst av omkring
2,800—2,900 kronor om året. Endast 12 biträden ha högre avlöning än 4,000
kronor och endast 3 biträden högre avlöning än 5,000 kronor.

Av övriga förvaltningskostnader i domsagorna bäras en del av de tingshusbyggnadsskyldige.
I avsaknad av andra bestämmelser i ämnet än 26
kap. 4 § byggningabalken och 2 kap. 7 § rättegångsbalken är emellertid gränsen
mellan häradshövdingens och de tingshusbyggnadsskyldiges förpliktelser
i detta hänseende flytande. Enligt praxis bekosta de senare, förutom sammanträdeslokaler
och arkiv, i allmänhet jämväl kanslilokaler (utom i vissa
fall då kansliet är beläget å annan ort än tingsstället), möbler och annan
inredning, telefon samt inbindning av domböcker och protokoll. Kostnaderna
för skrivmaskiner samt skrivmaterialier och dylika förbrukningsartiklar gäldas
i regel av häradshövdingen.

Under åren 1933—1942 uppgingo de totala förvaltningsutgifterna i rikets
samtliga domsagor i årligt medeltal till 748,550 kronor eller i genomsnitt till
6,453 kronor per domsaga.

Den samlade nettobehållningen för häradshövdingarna under tioårsperioden
1933—1942 samt under de båda senast förflutna kalenderåren framgår
av följande översikt.

Kungl. Maj:ls proposition nr 198.

översikt över häradshövdingarnas nettobehållning.

Antal domsagor där nettobehållningen utgjort kronor

över 30,001— 26,001- 23,001— 20,001— 17,001— 16,001— högst
40,000 40,000 30,000 26,000 23,000 20,000 17,0u0 16,000

Medeltal åren

1933—19421 ...... 2 2 3 20 38 45 4 2

År 1941............ — 2 4 10 42 46 8 4

» 1942 ............ 2 3 5 23 48 32 — 3

Genomsnittsbehållningen
för samtliga med frånräknande av de
domsagor fyra största domsagorna

Medeltal åren 1933—19421............................ 21,301 20,588

Ar 1941 ............................................ 20,289 19,911

* 1942 ............................................ 22,106 21,458

Avlöningsförmånerna för den rättsbildade domsagopersonalen i övrigt ha,
såsom under föregående punkt anmärkts, utformats i överensstämmelse med
avlöningsförmånerna för motsvarande befattningshavare i hovrätt. Bestämmelserna
i ämnet återfinnas i kungörelsen den 26 maj 1933 (nr 310). Biträdande
domare och sekreterare i domsaga åtnjuta sålunda,
örn de äro assessorer, arvode efter den löneklass de tillhöra i sistnämnda
egenskap. På motsvarande sätt uppbär sekreterare, som är fiskal, arvode
enligt 15 löneklassen eller, efter sådan tjänstgöring som för fiskal medför
rätt till uppflyttning i 21 löneklassen, enligt sistnämnda löneklass. Till sekreterare
i domsaga under hovrätten för Övre Norrland utgår ett särskilt tillläggsarvode
å 500 kronor för år. Å fiskal och adjungerad ledamot i hovrätt
tillämpas, såsom tidigare nämnts, även i andra hänseenden än i fråga örn
själva lönen bestämmelserna i icke-ordinariereglementet rörande extra ordinäre
tjänstemän, å fiskal i 15 löneklassen dock bestämmelserna rörande extra
tjänstemän. Sådan tillämpning av bestämmelserna i icke-ordinariereglementet
förekommer däremot icke med avseende å sekreterare och biträdande
domare i domsaga. Dessa senare kunna således exempelvis icke bibehållas
vid arvode i händelse av sjukdom.

Av notarierna uppbär förste notarie i årligt arvode 2,700 kronor och
andre notarie 2,000 kronor; i ovan angivna norrländska domsagor är dock
arvodet 3,000 kronor resp. 2,200 kronor. Å dessa arvoden utgår dyrtidstjllägg
enligt de för oreglerade verk gällande grunderna men ej kristillägg.

Vad angår avlöning till vikarie för häradshövding eller för annan befattningshavare
i domsaga gäller, att om biträdande domare, sekreterare eller
förste eller andra notarie förordnas att upprätthålla högre befattning än
sin egen, åtnjuter han lön i sin vanliga tjänst utan vikariatsarvode. Annan
vikarie för häradshövding än befattningshavare i domsagan uppbär arvode,
örn han är assessor i hovrätt, efter den löneklass han tillhör som assessor,
om han haft fiskalsförordnande men ej är assessor, efter den löneklass han
tillhör som fiskal, samt om han icke uppehållit befattning som fiskal, efter

1 A denna råd äro tre linder perioden nybildade domsagor ej medräknade.

Kungl. Majlis proposition nr 19S.

3,000 kronor om året jämte oreglerat dyrtidstillägg. Endast då domsaga är
ledig eller då häradshövding i undantagsfall ej är berättigad att under
ledighet uppbära några inkomster av domsagan, äger vikarien åtnjuta inkomster
i likhet med ordinarie häradshövding, dock att i stället för själva lönen
skall utgå ett arvode motsvarande lönens halva belopp eller 2,250 kronor
för år. Förordnas någon som ej är befattningshavare i domsagan att vikariera
för förste notarie, sekreterare eller biträdande domare, utgår avlöning efter
samma grunder som skulle tillämpas örn han vöre innehavare av tjänsten.

Särskilda avlöningsbestämmelser gälla för det fall att annan än befattningshavare
i domsagan förordnas att förvalta häradshövdingämbetet under tid, då
häradshövdingen åtnjuter ledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker,
eller att biträda häradshövdingen vid fastighetsböckemas uppläggande. Enligt
4 § kungörelsen den 18 november 1932 (nr 520), sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelsen den 14 mars 1941 (nr 137), utgår vid sådant förordnande
— som alltid gäller kortare tid och regelmässigt endast meddelas aspirant
eller yngre fiskal — arvode till den förordnade efter 3,000 kronor om året;
dock må hovrätten bestämma, att årligt arvode, motsvarande lön enligt 15
löneklassen i civila icke-ordinariereglementet, jämte rörligt tillägg och kristillägg
därå, i stället skall tillkomma den förordnade, därest han vid annan
tjänstgöring skolat åtnjuta avlöning enligt nämnda löneklass eller eljest med
hänsyn till av honom fullgjord tjänstgöring särskilda skäl därtill föreligga.

19 42 års riksdagsbeslut innebär i princip, att sportelsystemet såsom
avlöningsform för häradshövdingarna avskaffas och att, såsom en följd
härav, de. kostnader för domsagoförvaltningen, som nu bestridas av häradshövdingarna
med hjälp av sportelinkomsterna, skola övertagas av staten.

I fråga om häradshövdingarnas avlöning innebär beslutet att
häradshövdingarna placeras i lönegraden B 2 med en grundlön av 16,000
kronor, varå rörligt tillägg och kristillägg skola utgå enligt vanliga grunder.
Därjämte skola flertalet häradshövdingar erhålla viss avlöningsförstärkning.
För detta ändamål indelas domsagorna i fem fasta avlöningsgrupper; i den
lägsta gruppen skola endast utgå löneförmåner efter nyssnämnda lönegrad,
under det att till häradshövding i grupperna II—V skall utgå avlöningsförstärkning
med resp. 1,250 kronor, 2,500 kronor, 3,750 kronor och 5,000
kronor. Gruppindelningen skall fastställas av Kungl. Majit inom en av riksdagen
angiven ram.

Enligt ett vid domsagopropositionen fogat, på grundval av dåvarande förhållanden
uppgjort förslag till gruppindelning skulle antalet domsagor i de
olika grupperna utgöra: 23 i grupp I, 27 i grupp II, 29 i grupp III, 31 i grupp
IV och 6 i grupp V. För att lämna utrymme för uppflyttning av domsaga
i högre lönegrupp, då så funnes påkallat med hänsyn exempelvis till att
med domsagan införlivades en stad som tidigare haft rådhusrätt, föreslogs
emellertid i propositionen att riksdagen skulle medgiva Kungl. Majit att,
örn särskilda förhållanden därtill föranledde, lill en var av lönegrupperna
II—IV hänföra två domsagor utöver det antal, som nyss angivits, eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

således till grupp II högst 29, till grupp III högst 31 och till grupp IV högst
33. Nedflyttning av en domsaga till lägre avlöningsgrupp skulle däremot icke
kunna förekomma under häradshövdingens tjänstetid. Riksdagen ingick icke
i prövning av frågan om domsagornas fördelning på de olika avlöningsgrupperna
och maximiantalet domsagor i varje grupp utan ansåg sig böra taga
ställning till dessa spörsmål först i samband med fastställande av stater för
budgetåret 1943/44.

Jämväl i några andra hänseenden än i fråga örn rätten att utöver lön åtnjuta
avlöningsförstärkning skola beträffande häradshövdingarna gälla avvikelser
från avlöningsreglementets allmänna regler. Kallortstiilägg skall sålunda
ej utgå till dem. Det i 4 § 2 mom. reglementet stadgade förbudet att mottaga
uppdrag utom tjänsten skall vidare göras ovillkorligt, såvitt angår häradshövdingarna,
och dessutom skall för dem stadgas ovillkorligt förbud jämväl
att mottaga skiljemannauppdrag annat än som ordförande eller såsom ensam
skiljedomare.

Med hänsyn till att häradshövdingarna i åtskilliga fall skulle genom löneregleringen
erhålla minskade inkomster har det ansetts skäligt att viss övergångsersättning
skall utgå. Denna skall enligt riksdagens beslut beräknas
med ledning av medelinkomsten under de tio åren närmast före löneregleringens
ikraftträdande, eller sålunda perioden 1933—1942. Under första övergångsåret
skall ersättning utgå med fyra femtedelar av skillnaden mellan de
på detta sätt uppskattade inkomsterna och de nya löneförmånerna, dock
högst med 10,000 kronor; ersättningen skall sedan successivt minskas med
en tiondel varje år. I fall då häradshövdingämbete tillsättes efter propositionens
avlämnande skall någon övergångsersättning ej utgå. Beträffande
sådana häradshövdingar, som utnämnts efter det 1937 års domsagoutredning
avlämnade sitt betänkande, har riksdagen ansett frågan om rätt till övergångsersättning
böra bliva föremål för ytterligare övervägande. Riksdagens
uppfattning i denna del grundar sig på följande, i sammansatta stats- och
första lagutskotts utlåtande nr 3 gjorda uttalande.

I fullmakterna för de häradshövdingar som utnämnts efter avlämnandet
av domsagoutredningens förslag har inryckts bestämmelse att de skola vara
skyldiga att underkasta sig den lönereglering för häradshövdingarna som
framdeles kunde bliva genomförd. En av fullmaktex-na innehåller härutöver
föreskrift örn skyldighet att underkasta sig sådan lönereglering utan
rätt till övergångsersättning för minskade löneförmåner. Inom utskottet har
yppats tvekan dels huruvida de häradshövdingar, som äro skyldiga underkasta
sig ny lönereglering men i vilkas fullmakt sistnämnda förbehåll ej inryckts,
skola vara berättigade till övergångsersättning för förlorade sportler,
dels ock huruvida i jakande fall denna ersättning skall beräknas, såsom för
tidigare utnämnda häradshövdingar, efter de tio sista årens sportelavkastning
i domsagan eller allenast efter den sportelavkastning vederbörande häradshövding
själv uppburit. Utskottet har ej tagit ställning till dessa spörsmål
utan finner desamma höra bliva föremål för ytterligare övervägande i samband
med fastställande av lönestaterna för budgetåret 1943/44.

Även beträffande domsaga, i vilken häradshövdingen ej är skyldig att
övergå å den nya staten och ej heller frivilligt underkastar sig densamma,

Kungl. Maj:ts proposition ni 198.

skall förvaltningen förstatligas i samband med att sportelinkomsterna indragas
till statsverket. Avlöningsförmånerna för häradshövding som ej önskar
övergå å den nya staten skola regleras i särskild ordning. Sådan häradshövding
skall fortfarande erhålla lön, tjänstgöringspenningar, partiell löneförbättring,
dyrtidstillägg och kristillägg. Däremot skola förvaltningskostnadsbidrag,
ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser och stämpelprovision
bortfalla, den sistnämnda successivt i överensstämmelse med de
grunder som i sådant hänseende tillämpats vid 1939 ars allmänna lönereglering.
För minskad inkomst genom sportlernas indragande till statsverket
skall ersättning utgå med så stort belopp att häradshövdingens samtliga löneförmåner
komma att ungefärligen motsvara hans nuvarande genomsnittliga
inkomst, frånräkna! ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyelser,
i den mån denna inkomst icke överstiger löneförmånerna för befattningshavare
i lönegraden B 2. I propositionen förutsattes att härutöver ett
personligt lönetillägg skulle kunna ifrågakomma, om vederbörandes inkomst
för närvarande i mera avsevärd grad överstege löneförmånerna i nämnda lönegrad.
Då eventuellt härom uppkommande frågor enligt propositionen
skulle underställas riksdagens prövning, fann riksdagen emellertid ej anledning
att för det dåvarande ingå på spörsmålet huruvida sådan högre ersättning
överhuvud skulle kunna utgå.

Beträffande domsagornas personalorganisation innebär
riksdagens beslut en ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mellan notarierna
och de icke rättsbildade biträdena. Till biträdena skola överflyttas åtskilliga
göromål, som för närvarande regelmässigt bruka anförtros notarierna,
och dessa skola i stället i högre grad än tidigare sysselsättas med uppgifter,
för vilka juridisk insikt kräves. I samband härmed skall notarietiden (förkortas
från tre till två och ett halvt år och antalet notarier minskas. Den
icke rättsbildade personalen skall samtidigt förstärkas såväl kvantitativt som
kvalitativt.

Vad angår notarierna skola de nuvarande förste och andre notarierna
ersättas av en enhetlig notariegrad, vars innehavare skall benämnas
tingsnotarie. För förordnande såsom tingsnotarie skall bland annat fordras
ett halvt års tidigare tjänstgöring i domsaga; under sistnämnda tid skall
biträdet benämnas tingsnotarieaspirant. Tingsnotarie och tingsnotarieaspirant
skola erhålla arvode med resp. 4,200 kronor och 2,400 kronor för år
med 300 kronors förhöjning beträffande domsagor, lydande under hovrätten
för övre Norrland, samt Härjedalens domsaga. Å dessa arvoden skall ej
utgå rörligt tillägg eller kristillägg; omprövning av arvodenas storlek skall
emellertid ske, då mera utpräglad förändring i levnadskostnaderna därtill giver
anledning. Oavlönad juridisk arbetskraft skall i princip icke få användas
inom domsagoförvaltningen.

För tillgodoseende av lingsnotariernas anspråk på semester, sjukavlöning,
reseersättning m. m. skola vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet
göras tillämpliga å dem, varvid de skola hänföras till lönegrad Ex 12,

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

löneklassen 9. Tingsnotarieaspirant skall däremot icke komma i åtnjutande
av andra förmåner utöver aspirantarvodet än reseersättning. Såväl tingsnotarier
som tingsnotarieaspiranter skola, i överensstämmelse med vad som
gäller i fråga örn de nuvarande förste och andre notarierna, inplaceras i
rese- och traktamentsklass II D i allmänna resereglementet.

Samtliga notarier som erfordras för domsagornas skötsel skola åtnjuta
avlöning. I domsagopropositionen beräknades för varje domsaga minst två
notarier, för vissa av de större domsagorna därutöver en tredje notarie och
för de fyra största domsagorna, eller Södra Roslags, Södertörns, Askims, Risings
och Sävedals samt Sollentuna och Färentuna domsagor, inalles fem
notarier i var och en av de tre förstnämnda och fyra notarier i den sistnämnda.
Efter denna beräkningsgrund uppskattades det erforderliga antalet
notariearvoden till 255. Inom den anslagsram, som erfordras för avlönande
av delta notarieantal, borde det tillkomma Kungl. Maj:t att fördela tillgängliga
notariearvoden mellan de olika domsagorna. Riksdagen fann ej anledning
till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del, men framhöll
vikten av att det i en domsaga föreliggande behovet av arbetskraft ej finge
tillgodoses genom att unga jurister tillätes utan avlöning tjänstgöra i domsagorna.
För att möta ett i en domsaga uppkommande behov av juridiskt
utbildad arbetskraft utöver det i lönestaten beräknade borde finnas möjlighet
för Kungl. Maj :t att efter framställning från hovrätten kunna förordna en
extra notarie eller notarieaspirant. Med hänsyn härtill syntes det erforderligt
att antalet notarier ej fastlåses vid en bestämd siffra. Särskilt vore detta av
vikt vid reformens genomförande. Kungl. Maj:t borde alltså kunna disponera
över ett antal notariearvoden såsom reserv.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om de icke rättsbildade domsagobiträdena
föranledde ej erinran från riksdagens sida. Enligt förslaget
skulle den fullt utbyggda biträdesorganisationen bestå av 208 ordinarie
biträden, varav 42 i lönegrad A 11, 54 i lönegrad A 9, 51 i lönegrad A 7, 55
i lönegrad A 4 och 6 i lönegrad A 2. Behovet av icke-ordinarie biträden beräknades
tills vidare till 68, varav 38 i lönegrad Eo 2 och 30 i lönegrad Ex 2.
Med hänsyn till de växlande arbetsförhållandena i domsagorna kunde för
det dåvarande bestämd ställning icke tagas till det framtida behovet av befattningar
i olika lönegrader.

Nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen skall enligt det av
riksdagen godkända förslaget genomföras under en övergångstid av fem år,
under vilken tid de föreslagna tjänsterna för sådan personal kunna stå obesatta.
I särskilda fall skall övergångstiden kunna utsträckas utöver fem år.
Till en början skola jämväl de såsom ordinarie avsedda befattningarna vara
extra ordinarie och under första övergångsåret skola endast ett mindre antal
befattningar i lönegraderna 11, 9 och 7 tillsättas, företrädesvis i domsagor
där nu finnas minst tre notarieplatser. I övrigt skola de nuvarande domsagobiträdena,
så långt ske kan, förordnas till biträden i lönegraderna 4 och
2. Efter hand skall därefter antalet kvalificerade biträden ökas. I domsaga,
där under övergångstiden tjänst i 11, 9 eller 7 lönegraden står obesatt, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

tingsnotarie i stället kunna förordnas, även om därigenom det för domsagan
beräknade antalet notarier överskrides.

Efter prövning i varje särskilt fall skall statspension kunna beviljas nu
tjänstgörande äldre domsagobiträde, som icke anses böra beredas plats inom
den nya organisationen.

Vad angår den mera kvalificerade rättsbildade personalen
i domsagorna skola ordinarie inskrivningsdomarbefattningar i lönegraden
A 29 inrättas i de tre största domsagorna, d. v. s. förutom i Södra
Roslags domsaga, där särskild inskrivningsavdelning redan finnes, i Södertörns
samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor. För tillgodoseende av
de största och större domsagornas behov av arbetskrafter utöver häradshövdingarna
för i huvudsak dömande verksamhet skola inrättas elva tingsdomarbefattningar,
vilka skola ersätta de nuvarande biträdande domarna
och assessorssekreterarna. Även tingsdomarbefattningarna skola hänföras
till 29 lönegraden och göras ordinarie utan avvaktan på processreformens
genomförande. Detta skall dock ske successivt under ett antal år.

Sekreterarorganisationen i övrigt skall bibehållas oförändrad men anställnings-
och avlöningsförhållandena för tingssekreterarna skola regleras i överensstämmelse
med vad som i sådant hänseende skall gälla för hovrättsfiskalerna.
Till innehavare av tingssekreterarbefattning skall emellertid icke kunna
utses annan fiskal än den som vunnit extra ordinarie anställning. Samtliga
tingssekreterarbefattningar skola följaktligen placeras i lönegraden Eo 22. I
överensstämmelse härmed skola, såsom under föregående punkt anförts,
inom varje hovrätt inrättas befattningar såsom extra ordinarie fiskaler i lönegraden
Eo 22 till så stort antal som motsvarar summan av antalet fiskalsängen
i hovrätten och antalet sekreterarbefattningar i domsagor under hovrätten.

Statsverkets kostnader för avlöningar till befattningshavare i
domsagorna efter omorganisationen av domsagoförvaltningen i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag beräknades i propositionen på följande sätt.

114 häradshövdingar

Lön i lönegrad B 2 ................... 1,706,352

Avlöningsförstärkningar .............. 252,500 1,958,852

3 inskrivningsdomare i lönegrad A 29

Lön beräknad efter 30 löneklassen.............. 33,039

11 tingsdomare i lönegrad Eo 29

Lön beräknad efter 29 löneklassen å E-ort ...... 107,976

45 tingssekreterare

Lön beräknad efter 21 löneklassen å E-ort...... 305,640

255 tingsnotarier

230 notarier med arvode efter 4,200 kronor
örn året .................... 966,000

25 notarier ined arvode efter 4,500 kronor

om året .......................... 112,500 1,078,500 3,484,007

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

42 biträden i lönegrad A 11

Lön beräknad efter 13 löneklassen å E-ort...... 167,454

54 biträden i lönegrad A 9

Lön beräknad efter 11 löneklassen å E-ort ...... 196,344

51 biträden i lönegrad A 7

Lön beräknad efter 9 löneklassen å E-ort ...... 170,442

55 biträden i lönegrad A 4

Lön beräknad efter 6 löneklassen å E-ort ...... 158,730

6 biträden i lönegrad A 2

Lön beräknad efter 4 löneklassen å E-ort ...... 15,516

38 biträden i lönegrad Eo 2

Lön beräknad efter 3 löneklassen å E-ort ...... 92,568

30 biträden i lönegrad Ex 2

Lön beräknad efter löneklassen b å E-ort ...... 62,820 863,874

Vikarier ..... 40,000

Tingstolkar ............................................... 2,800

Kallortstillägg ............................................. 4,500

Rörligt tillägg efter 15 % (ej å notariearvoden) ................ 388,000

Kristillägg efter 14 % (ej å notariearvoden) .................. 362,000

5,145,181.

Vid beräkningen förutsattes att Kungl. Maj:ts i propositionen nr 94 till
1942 års riksdag framlagda förslag om sammanslagning till en domsaga av
dels de båda Gotlandsdomsagorna och dels Södersysslets och Nordmarks domsagor
komme att bifallas. Förslaget om sammanslagning av de båda sistnämnda
domsagorna vann emellertid ej riksdagens bifall.

Riksdagen fann ej anledning till erinran mot den nu angivna beräkningen
men förutsatte att en närmare prövning av beloppen skulle ske i samband
med fastställande av staten för budgetåret 1943/44. I

I samband med domsagoförvaltningens omorganisation skall, såsom nämnts
under föregående punkt, förvaltningen av domsagoanslagen överflyttas från
länsstyrelserna till hovrätterna och förslag rörande domsagornas medelsbehov
skola avgivas av hovrätterna. I sina förut omförmälda skrivelser med anslagsäskanden
ha hovrätterna i enlighet härmed behandlat jämväl anslagsbehovet
för de under respektive hovrätter lydande domsagorna. Hovrätterna lia därvid,
i överensstämmelse med vad som förutsattes i domsagopropositionen,
utgått från att särskilda avlöningsstater skola fastställas för en var av justitiestaterna
under de olika hovrätterna.

För justitiestaten under Svea hovrätt har denna hovrätt beräknat medel till
följande ordinarie befattningshavare, nämligen 48 häradshövdingar, 2 tingsdomare
och 2 inskrivningsdomare. Beträffande tingsdomarna har hovrätten
erinrat, att enligt riksdagens beslut tingsdomartjänster skulle inrättas till ett
antal av 11 för hela riket och att dessa skulle uppföras å ordinarie stat successivt
under ett antal år. Såvitt angår domsagorna under Svea hovrätt, å vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

domsagor skulle komma 5 tingsdomartjänster, har hovrätten föreslagit att
tingsdomarna i de båda största, Södra Roslags och Södertörns domsagor, redan
från början uppföras å ordinarie stat. I envar av dessa domsagor skulle
följaktligen den ordinarie personalen, frånsett biträden, utgöras av häradshövding,
tingsdomare och inskrivningsdomare.

I fråga örn anslagsbehovet till avlöningsförstärkningar åt vissa häradshövdingar
anför hovrätten följande.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition i ärendet till 1942 års riksdag skulle domsagorna
under Svea hovrätt så fördelas på de fem lönegrupperna, att till
första gruppen skulle hänföras — förutom domsagorna på Gotland — 8 domsagor,
till den andra 9, till den tredje 19, däribland den nybildade Gotlandsdomsagan,
till den fjärde 7 och till den femte 5 domsagor. Såvitt hovrätten
kunnat finna, överensstämmer domsagornas fördelning på de skilda grupperna
i stort sett ganska väl med de principer, som lagts till grund därför.
Då emellertid tvekan kan råda, huruvida icke i ett och annat fall domsaga
bort hänföras till närmast högre grupp och anledning till sådan omflyttning
i varje fall kan inträda på grund av ändrade förhållanden, särskilt stads förenande
med domsaga, synes försiktigheten bjuda att beräkna anslaget till avlöningsförstärkningar
med hänsyn härtill. Hovrätten har därför räknat med
allenast 6 domsagor i stället för 8 i den första gruppen och med 7 i stället för
5 i den femte. Härigenom vinnes utrymme för förflyttning av två domsagor,
tillhörande var och en av de fyra lägre grupperna, till närmast högre grupp.

Med tillämpning av angivna beräkningsgrunder har hovrätten upptagit ett
belopp av 120,000 kronor till avlöningsförstärkningar.

Såsom extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrad än 21 har hovrätten
upptagit 3 tingsdomare och 17 tingssekreterare. Vad angår antalet
tingsnotarie!- och biträden erinrar hovrätten att för dessa befattningshavares
vidkommande den nya organisationen av flera skäl ej kan genomföras omedelbart.
Härom anföres närmare:

Hänsyn måste tagas till notarier, som redan äro anställda i domsagorna
och med fog kunnat räkna med att där få avsluta sin utbildning. Stor hänsyn
måste också visas de i domsagorna anställda icke rättsbildade biträdena. Dessa
ha för närvarande i allmänhet mindre krävande arbetsuppgifter och många
torde ej fylla de väsentligt ökade krav, som efter den nya organisationens genomförande
måste ställas på de högre tjänsterna inom denna personalgrupp.
Och även om utanför de nuvarande biträdenas krets väl kvalificerade aspiranter
kunna påräknas också till dessa tjänster, kan det dröja ganska länge,
innan dessa nybörjare hunnit så prövas och utbildas, att de kunna erhålla
ordinarie anställning. För nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen
har man därför räknat med en övergångstid av fem år, under vilken de
föreslagna ordinarie tjänsterna för sådan personal kunna stå obesatta. I särskilda
fall skall övergångstiden kunna utsträckas längre. Under denna tid
skola notarier till större antal än det beräknade — enligt Kungl. Maj:ts proposition
255 stycken — kunna vara anställda i domsagorna. Örn under övergångstiden
biträdestjänst i 11, 9 eller 7 lönegraden står obesatt, skall sålunda
tingsnotarie i stället kunna förordnas, även örn det beräknade antalet notarier
i domsagan överskrides.

Under denna övergångstid gäller det tydligen att pröva sig fram. Att på förhand
med någon större grad av säkerhet beräkna det antal befattningshavare
av ena eller andra slaget, som härvid kan behöva tågås i anspråk för de sär Bihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 saini. Nr 198. ::

Kungl. Maj:ts proposition ni 198.

skilda domsagornas skötsel, är ej möjligt. I all synnerhet gäller detta det
första året efter den nya organisationens ikraftträdande. Förhållandena kunna
komma att te sig väsentligt olika i skilda domsagor. För att rättsvården
överallt skall kunna fungera utan störningar, lärer det vara välbetänkt att så
utmäta anslagen, att de bliva tillräckliga även i oförutsedda fall, och att ej
utstaka för snäva gränser för anslagens disponerande.

Vid beräkningen av anslagsbehovet till notarier och biträden säger sig hovrätten
ha först beträffande varje särskild under hovrätten hörande domsaga
prövat minimibehovet av tingsnotarier under förutsättning att fullt kvalificerade
domsagobiträden stöde till buds och kommit till det resultatet, att under
nämnda förutsättning hela antalet notarier i dessa domsagor kunde beräknas
till 110, därav 108 med arvoden efter 4,200 kronor om året och 2 med arvoden
efter 4,500 kronor om året. Härvid hade hovrätten utgått ifrån att
notariearvode i förekommande fall borde få disponeras jämväl såsom aspirantarvode.
Av skäl som förut nämnts kunde man emellertid för ifrågavarande
budgetår ej påräkna fullt kvalificerade domsagobiträden i tillräckligt
antal. Efter tagen kännedom örn nu tjänstgörande biträdens antal och avlöningsförhållanden
hade hovrätten, med utgångspunkt från att biträdesplatser
nämnda år ej skulle besättas med ordinarie innehavare, ansett fog föreligga
för antagandet, att under budgetåret i domsagorna under hovrätten komme
att tjänstgöra minst 4 domsagobiträden i lönegrad Eo 11, 13 i lönegrad Eo 7,
77 i lönegrad Eo 4 och 17 i lönegrad Ex 4. Domsagornas behov av arbetskraft
kunde dock ej förväntas bli säkerställt genom anslag, beräknat efter dessa
grunder; av skäl, som i det föregående närmare utvecklats, borde ett betydande
belopp ställas till förfogande att efter Kungl. Maj :ts prövning vid förefallande
behov användas till avlöning antingen åt ett ökat antal notarier eller
aspiranter eller åt flera eller högre kvalificerade domsagobiträden. Detta belopp
torde, såvitt anginge domsagorna under Svea hovrätt, kunna upptagas
till 40,000 kronor, motsvarande ungefär skillnaden mellan å ena sidan den
å nämnda domsagor efter deras antal belöpande delen av den beräknade kostnaden
för ordinarie domsagobiträdens löner, sedan den nya organisationen
tillfullo genomförts, och å andra sidan kostnaden för avlöning åt nyssnämnda
antal icke-ordinarie biträden.

Till vikarier har hovrätten vidare på grundval av de i propositionen för sådant
ändamål beräknade kostnaderna upptagit ett belopp av 15,000 kronor.

Hela anslagsbehovet till avlöningar vid de under Svea hovrätt lydande domsagorna
har efter sålunda angivna grunder beräknats till 2,142,340 kronor,
varav 951,000 kronor till ordinarie tjänstemän, däri inbegripet kostnader för
vikarier, 947,040 kronor till icke-ordinarie personal och 244,300 kronor till
rörligt tillägg.

Göta hovrätt har såsom ordinarie personal i domsagorna under denna hovrätt
upptagit 41 häradshövdingar, en tingsdomare och en inskrivningsdomare,
de båda sistnämnda i Askims, Hisings och Sävedals domsaga.

Till avlöningsförstärkningar åt vissa häradshövdingar har hovrätten beräknat
75,000 kronor, varvid i enlighet med den i domsagopropositionen för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

ordade gruppindelningen 12 domsagor hänförts till lönegrupp II, 7 domsagor
till lönegrupp III, 10 domsagor till lönegrupp IV och en domsaga till
lönegrupp V. Då emellertid riksdagen icke ingått i prövning av gruppindelningen,
har hovrätten åberopat vad hovrätten i yttrande över domsagoutredningens
betänkande anfört till förmån för högre lönegruppsplacering av vissa
domsagor. Vidare har hovrätten framhållit, att örn städerna Falköping och
Skara under nästa budgetår skulle bliva i judiciellt avseende förenade med
angränsande domsagor dessa borde uppflyttas i högre lönegrupp.

Anslagsbehovet till icke-ordinarie personal i nu ifrågavarande domsagor
kan enligt hovrättens förslag beräknas motsvara avlöningskostnaderna för 2
tingsdomare, 14 tingssekreterare, 95 tingsnotarier samt 81 biträden, därav
14 i A 11, 17 i A 9, 20 i A 7, 20 i A 4 och 10 i Eo 4. Antalet sålunda upptagna
befattningshavare av olika slag överensstämmer med vad som beräknats i
domsagopropositionen utom i vad avser antalet tingsnotarier. Enligt propositionen
skulle antalet notarier för de Göta hovrätt underlydande domsagornas
vidkommande utgöra 87. På grund av riksdagens uttalande, att Kungl.
Maj:t borde kunna disponera ett antal notariearvoden som reserv, hade hovrätten
emellertid ökat detta antal med omkring 10 procent.

Med avseende å biträdesbefattningarna har hovrätten erinrat att samtliga
dessa befattningar till en början endast skola få extra ordinarie karaktär. Då
hovrätten emellertid ansåge det rimligt, att innan organisationen blir utbyggd
och den beräknade överflyttningen av arbetsuppgifter från rättsbildad till
icke rättsbildad arbetskraft i full utsträckning kan äga rum, i domsagorna
anställda notarier i viss mån finge avlönas med de för biträdena avsedda avlöningsmedlen,
beräknade hovrätten anslagsbeloppet på grundval av löner
för ordinarie befattningshavare. Hovrätten hemställer, att om anslaget beräknas
efter nu angivna grunder, hovrätterna måtte erhålla befogenhet att
efter prövning av behovet av arbetskraft disponera ett eventuellt överskott å
ifrågavarande anslagsmedel till avlönande av domsagonotarier, som tjänstgöra
utan avlöning, dock under villkor att de börjat tjänstgöra i domsaga
åtminstone före ingången av nästa budgetår.

Till vikariatsersättningar har hovrätten med utgångspunkt från det i domsagopropositionen
för sådant ändamål beräknade beloppet upptagit 14,000
kronor.

Med tillämpning av nu angivna beräkningsgrunder har anslagsbehovet till
avlöningar vid justitiestaten under Göta hovrätt beräknats till 1,582,100 kronor,
därav 710,100 kronor till ordinarie tjänstemän, 735,000 kronor till ickeordinarie
personal, 14,000 kronor till vikariatsersättningar och 123,000 kronor
till rörligt tillägg.

Såsom ordinarie personal i domsagorna under hovrätten över Skåne och
Blekinge har denna hovrätt upptagit 16 häradshövdingar och en tingsdomare.
Till avlöningsförstärkningar har i enlighet med domsagopropositionen beräknats
41,250 kronor, motsvarande sådan förstärkning i 4 domsagor hänförda till
lönegrupp II, en domsaga hänförd till lönegrupp III och 9 domsagor hänförda
till lönegrupp IV. I motsats till Svea och Göta hovrätter har hovrätten över

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Skåne och Blekinge jämväl upptagit ett belopp till övergångsersättningar åt
vissa häradshövdingar, vilket belopp på grundval av de i domsagopropositionen
angivna ersättningsbeloppen beräknats till 12,863 kronor.

Avlöningskostnaderna för icke-ordinarie personal har hovrätten beräknat
för en tingsdomare, 7 tingssekreterare, 41 tingsnotarier samt 36 biträden, vilket
frånsett notarierna överensstämmer med beräkningarna i propositionen.
I denna hade räknats med 38 notarier. Beträffande biträdesbefattningarna
erinras att i propositionen 8 av dessa upptagits i A 11, 5 i A 9, 10 i A 7,
6 i A 4 och 7 i Eo 4. Kostnaderna för biträdena har hovrätten beräknat efter
sagda fördelning av befattningshavarna på olika lönegrader, varvid emellertid
räknats med samtliga befattningar som extra ordinarie samt i dyrortshänseende
med E-ort såsom antagen genomsnittsort. Det överskott, som till
följd av detta beräkningssätt kunde väntas uppkomma å anslaget, syntes enligt
hovrättens mening böra kunna tagas i anspråk till avlöning åt nyssnämnda
övertaliga notarier. Med hänsyn härtill hemställer hovrätten, att
beträffande ifrågavarande anslag föreskrift meddelas, att hovrätten, efter
medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, må av anslaget kunna utbetala
avlöning till övertalig notarie, som under övergångstiden kvarstår i
tjänstgöring, under förutsättning att hans tjänstgöring i domsaga påbörjats
före den 1 januari 1943.

Till ersättningar åt vissa vikarier för häradshövdingar har hovrätten vidare
beräknat 10,000 kronor.

Anslagsberäkningen för domsagorna under hovrätten över Skåne och Blekinge
slutar på 701,000 kronor, vilket belopp fördelas med 303,000 kronor
på ordinarie tjänstemän, 343,000 kronor på icke-ordinarie personal, däri inberäknat
vissa vikarier, samt 55,000 kronor på rörligt tillägg.

Hovrätten för övre Norrland slutligen har med avseende å anslagsbehovet
för de under denna hovrätt lydande domsagorna endast hänvisat till redan
föreliggande utredning härutinnan. I

I detta sammanhang torde vidare få anmälas en av styrelsen för föreningen
Sveriges häradshövdingar i skrivelse den 16 december 1942 gjord framställning
angående vissa övergångsbestämmelser för sådana
icke-rättsbildade domsagobiträden vilka på grund av
sin ålder icke kunna erhålla ordinarie eller extra ordinarie
tjänst inom den nya domsagoorganisationen. Enligt en genom
styrelsens försorg verkställd utredning rörande de icke rättsbildade biträden,
vilka den 1 juli 1943 uppnått en ålder av 60 år och därutöver, komma
vid nämnda tidpunkt åtta biträden att befinna sig i en ålder av lägst 60 och
högst 64 år. Dessa biträden hava samtliga under en längre tid (respektive
18, 22, 29, 30, 33, 35, 37 och 43 år) ägnat den huvudsakliga delen av sin
arbetskraft åt domsagoarbete. Styrelsen framhåller, att en avgång den 1 juli
1943 av ifrågavarande åtta befattningshavare torde innebära betydande olägenheter
för de domsagor, som därav beröras, samt anför härom:

Dessa biträden hava under en lång tjänstetid förvärvat en ingående kännedom
om domsagoarbetet och därvid helt visst vunnit ej blott häradshövding -

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

ens utan jämväl allmänhetens förtroende. Näst domsagans chef representera
de kontinuiteten i arbetet, ett förhållande som gör dem särskilt lämpade
att handleda de rättsbildade biträdena under den första tiden av deras tjänstgöring.
Det torde för vederbörande häradshövding bliva förenat med avsevärda
svårigheter att omedelbart vid övergången till den nya ordningen erhålla
kompetenta ersättare. Billigheten synes ock kräva, att ifrågavarande
biträden få under någon tid efter den 1 juli 1943 bibehållas i tjänst. Dessa
biträden, vilka haft grundad anledning antaga, att de skulle äga kvarstå, så
länge de kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, nödgas
nu avgå i förtid i följd'' av statens övertagande av domsagoförvaltningen.

Även om ifrågavarande biträden uppenbarligen ej kunde erhålla ordinarie
eller extra ordinarie tjänst och det ej heller syntes lämpligt att anställa
dem som extra befattningshavare, torde det, enligt styrelsens mening, ej möta
några betänkligheter att låta dem tjänstgöra mot arvode, bestämt med hänsyn
till arten och omfattningen av det arbete de utföra. På ansökan av häradshövding,
vilken ansökan skall åtföljas av läkarbetyg, skulle det ankomma
på hovrätten att besluta om vederbörandes anställning och villkoren för
densamma. I enlighet härmed har styrelsen hemställt, att de biträden, som
nu avses, måtte — under förutsättning att de äro fullt arbetsföra — beredas
möjlighet att vinna anställning i arvodestjänst under en tid av förslagsvis
högst fem år.

Vidare har styrelsen med avseende å nu ifrågavarande domsagobiträden
uttalat, att en statlig pension av 1,260 kronor borde beredas envar av dem.
Ä beloppet borde utgå rörligt tillägg och kristillägg, varemot från pensionen
borde avräknas vad biträdet ägde uppbära på grund av den frivilliga pensionsförsäkring,
som häradshövdingen haft att ombesörja, samt eventuell reduktion
av pensionen äga rum beträffande den som vid avgången från tjänsten
icke innehade 30 tjänsteår. Styrelsen har hemställt att Kungl. Maj:t ville
vid framställning till riksdagen om pension åt ifrågavarande befattningshavare
— till antalet åtta — i huvudsak biträda vad styrelsen sålunda föreslagit.

över styrelsens nu återgivna framställning ha yttranden, efter remiss,
avgivits av rikets hovrätter samt statskontoret. Svea hovrätt och hovrätten
över Skåne och Blekinge ha därvid tillstyrkt bifall till framställningen.
Göta hovrätt och hovrätten för övre Norrland ha i princip icke haft något att
erinra mot att de biträden, vilka den 1 juli 1943 uppnått en ålder av 60 år
och därutöver beredas anställning i arvodestjänst under förutsättning att de
äro fullt arbetsföra. I fråga örn tiden varunder sådan anställning skulle
kunna vinnas ha dessa hovrätter emellertid — under erinran att enligt 8 §
5 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet tillstånd att kvarstå i tjänst icke
må beviljas för längre tid än högst tre år efter pensionsålderns inträde —
föreslagit sådan begränsning att absolut avgångsskyldighet skulle inträda vid
en uppnådd levnadsålder av 65 resp. 63 år. Frågan örn nu ifrågavarande biträdens
pensionering anser Göta hovrätt böra bliva föremål för prövning i
varje särskilt fall. Hovrätten för övre Norrland — som utgår från att sådan
prövning skall äga rum — uttalar att pensionen skäligen synes böra avvägas
under rättvist hänsynstagande till de pensionsförmåner som medgivas

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Departe ments chefen.

övriga icke rättsbildade domsagobiträden. Statskontoret har förklarat sig
icke hava något att erinia mot den föreslagna övergångsanordningen att de
biträden, som på grund av för hög ålder icke kunna vinna pensionsberättigande
anställning i statens tjänst, under en övergångstid av fem år beredas
fortsatt anställning men föreslår begränsning av tiden för anställningen intill
en uppnådd levnadsålder av 67 år. Ämbetsverket förklarar sig samtidigt
förutsätta, att avlöningen till dessa biträden icke i något fall bestämmes till
högre belopp än vad som författningsenligt utgår till extra tjänsteman i den
lönegrad, de kunna anses tillhöra under den fortsatta anställningen. Vad angår
den föreslagna beräkningen av riksdagspension åt dessa biträden har
statskontoret endast uttalat, att enligt ämbetsverkets mening anledning saknades
att medgiva pension åt dessa biträden efter förmånligare grunder än
vad som hittills tillämpats.

Såsom inledningsvis nämnts ha vissa med omorganisationen av domsagoförvaltningen
och löneregleringen för domsagopersonalen sammanhängande
frågor lämnats öppna i avvaktan på anslagsfrågornas behandling. Till en början
är sålunda att beakta frågan örn domsagornas fördelning på olika avlöningsgrupper
och maximiantalet domsagor i varje grupp. Till grund för det i
domsagopropositionen framlagda förslaget härutinnan lågo omfattande undersökningar
rörande arbetsbördan i domsagorna, varvid hänsyn tagits icke
blott till antalet mål och ärenden av olika slag utan jämväl till sådana faktorer,
som icke kunna statistiskt återgivas, såsom fastighetsförhållandenas mer
eller mindre invecklade beskaffenhet och antalet tingsställen. Betydelse hade
även tillmätts vissa andra förhållanden, som icke omedelbart inverka på arbetsbördan,
exempelvis kansliortens belägenhet. Beträffande några domsagor
hade lönegruppsplaceringen gjorts beroende av ifrågasatta förändringar i den
judiciella indelningen. Detta gällde de båda Gotlandsdomsagoma samt Södersysslets
och Nordmarks domsagor, i fråga örn vilka domsagor förslag örn
sammanslagning förelagts 1942 års riksdag, ävensom östernärkes domsaga,
beträffande vilken förelåg fråga om inkorporering av vissa områden med örebro
stad. I förslaget till gruppindelning hade sistnämnda domsaga hänförts
till lönegrupp III och de fyra övriga nämnda till lönegrupp I.

Spörsmålet om domsagornas gruppindelning har nu varit föremål för ytterligare
övervägande inom justitiedepartementet, sedan det tidigare föreliggande
statistiska materialet kompletterats med uppgifter för det senast förflutna kalenderåret.
Beträffande de domsagor, vilkas lönegruppsplacering gjorts beroende
av indelningsändringar, erinras att den föreslagna föreningen av de båda
Gotlandsdomsagoma kommit till stånd medan däremot någon förändring ej
skett beträffande Södersysslets och Nordmarks domsagor. I enlighet med vad
som förutsatts i domsagopropositionen torde den genom sammanslagningen
uppkomna Gotlandsdomsagan böra hänföras till lönegrupp III. östernärkes
domsaga bör, sedan de till inkorporering föreslagna områdena numera införlivats
med örebro stad, placeras i lönegrupp II. Med avseende å gruppindelningen
i övrigt är av betydelse, att staden Skara, därest Kungl. Maj:ts i pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

position nr 159 till årets riksdag framlagda förslag bifalles, från och med
den 1 januari 1944 kommer att förenas med Skånings, Valle och Vilske domsaga,
vilken domsaga i sådant fall bör placeras i lönegrupp II i stället för
lönegrupp I enligt förslaget. I detta sammanhang må nämnas, att även städerna
Simrishamn och Ronneby vid bifall till i nämnda proposition framlagda
förslag med ingången av nästa kalenderår komma att införlivas med
angränsande domsagor. Till dessa utvidgningar av vissa domsagors områden
har emellertid hänsyn tagits redan i det till 1942 års riksdag framlagda för
slaget till gruppindelning. Den nu verkställda översynen av domsagornas
lönegruppsplacering har icke givit anledning att utöver vad nyss sagts frångå
sagda förslag mer än i ett fall, nämligen beträffande Piteå domsaga, vilken
enligt förslaget hänförts till lönegrupp III. Sedan staden Piteå, som är kansliort
för domsagan, från och med den 1 januari 1943 förenats med denna,
tillhör domsagan de mest arbetstyngda inom sagda grupp. I betraktande av
kansliortens nordliga läge och med hänsyn jämväl till att domsagan har tingsställen,
förutom å kansliorten, i Arvidsjaur och Arjeplog, vilka orter äro belägna
på betydande avstånd från Piteå, synes domsagan böra hänföras till
lönegrupp IV. Denna placering har även förordats av hovrätten för övre
Norrland. Antalet domsagor i de olika grupperna skulle enligt det sagda bliva:
20 i grupp I, 29 i grupp II, 28 i grupp III, 32 i grupp IV och 6 i grupp V.
En uppställning utvisande den sålunda gjorda gruppindelningen torde få fogas
till statsrådsprotokollet såsom bilaga (Bilaga A).

Såsom föreslagits i domsagopropositionen torde gruppindelningen böra
fastställas av Kungl. Maj:t inom en av riksdagen angiven ram, vilken lämpligen
bör bestämmas så att utrymme finnes för uppflyttning i högre lönögrupp,
då så beträffande någon domsaga finnes påkallat med hänsyn exempelvis
till att med domsagan införlivas en stad som tidigare haft rådhusrätt.
Kungl. Majit torde därför böra äga möjlighet att, om särskilda förhållanden
därtill föranleda, till envar av lönegrupperna II—-IV hänföra högst två domsagor
utöver det antal som nyss angivits eller således — med utgångspunkt
från den angivna gruppindelningen — till grupp II högst 31, till grupp III
högst 30 samt till grupp IV högst 34 domsagor.

I enlighet med riksdagens beslut har till grund för beräkningen av övergångsersättningarna
till häradshövdingar, som efter löneregleringen skulle få
minskade inkomster, lagts medelinkomsten under tioårsperioden 1933—1942.
Beloppen ha specificerats i förenämnda bilaga. De sammanlagda kostnaderna
för ifrågavarande ändamål, som enligt de i domsagopropositionen på grundval
av inkomsterna under åren 1932—1941 gjorda beräkningarna uppgingo
till 97,306 kronor för första övergångsåret, bliva enligt de nya beräkningarna
87,039 kronor för samma tid.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle övergångsersättning utgå i samtliga
fall då häradshövding komme att vidkännas inkomstminskning, dock ej till
häradshövdingen i Södra Roslags domsaga, som enligt förbehåll vid utnämningen
(jfr prop. nr 150/1940 s. 17) förklarats skyldig att underkasta sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

lönereglering utan rätt till sådan ersättning. Riksdagen har emellertid ansett
tveksamt, huruvida ersättning borde utgå till häradshövdingar som utnämnts
efter det domsagoutredningen den 22 september 1939 avlämnade sitt
betänkande, enär även i fullmakterna för dessa inryckts föreskrift om skyldighet
att underkasta sig framtida lönereglering, ehuru ingenting nämnts om
eventuell rätt till övergångsersättning. Frågan gäller sex häradshövdingar,
till vilka med tillämpning av angivna beräkningsgrund skulle komma att utgå
övergångsersättningar med sammanlagt 6,207 kronor under första året. Med
avseende å detta spörsmål må erinras, att förslaget om övergångsersättning
till häradshövdingarna står i principiell överensstämmelse med det förfaringssätt
som tillämpades vid löneregleringen för landsstatstjänstemännen år
1925, då landssekreterarnas och landskamrerarnas sportler indrogos. Denna
lönereglering trädde i kraft den 1 juli 1925. I fullmakterna för landssekreterare
och landskamrerare, som utnämnts de närmaste åren dessförinnan,
hade intagits föreskrift örn skyldighet för vederbörande att underkasta sig
de avlöningsbestämmelser som kunde bliva gällande i sammanhang med förestående
lönereglering för landsstaten. Dessa befattningshavare tillerkändes
emellertid från den 1 juli 1925 övergångsersättning efter samma grunder som
övriga landssekreterare resp. landskamrerare. Liksom föreslagits beti''äffande
häradshövdingarna utgick sålunda övergångsersättning, oavsett om övergangsskyldighet
stadgats i fullmakterna eller icke. En sådan lösning torde
också bäst överensstämma med billighetens krav. Däremot kan det synas
mera tveksamt huruvida övergångsersättningen i de fall, då övergångsskyldighet
stadgats, skall beräknas, liksom för tidigare utnämnda häradshövdingar,
efter de tio sista årens sportelavkastning i domsagan eller allenast
efter den sportelavkastning vederbörande häradshövding själv uppburit. Med
hänsyn till den relativt korta tid som ifrågavarande häradshövdingar innehaft
sina ämbeten och de extraordinära förhållanden som därunder varit rådande,
synes emellertid en beräkning enligt sistnämnda alternativ vara mindre tillfredsställande.
Jag förordar därför, att övergångsersättningarna, i överensstämmelse
med vad som skedde vid landsstatslöneregleringen, beräknas efter
enhetliga grunder för samtliga häradshövdingar. Till häradshövdingen i Södra
Roslags domsaga skall dock såsom förut nämnts någon ersättning icke
utgå.

Till vinnande av upplysning i vad mån de häradshövdingar, som icke äro
skyldiga att övergå å ny stat, önska kvarstå å den äldre staten, torde dessa
häradshövdingar böra anmodas att göra anmälan härom till justitiedepartementet.
Enär häradshövding, som kvarstår å gammal stat, enligt statsmakternas
förra året fattade beslut icke kommer att åtnjuta högre årliga löneförmåner
än örn han underkastar sig lönereglering -— däremot kommer sådan
häradshövding att såtillvida bliva förmånligare ställd som han äger kvarstå i
tjänst under längre tid än den som övergår å ny stat — kan man, oavsett
om alla häradshövdingar övergå å ny stat eller ej, beräkna häradsrätternas
anslagsbehov för nästa budgetår som om samtliga häradshövdingar komma
att åtnjuta avlöning enligt den nya ordningen. Skulle för någon häradshöv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

ding, som vill kvarstå å äldre stat, fråga uppkomma om personligt lönetililägg
utöver vad som motsvarar löneförmåner enligt lönegraden B 2, torde,
i enlighet med vad som i sådant hänseende förutsattes vid 1942 års riksdagsbehandling,
denna fråga få underställas riksdagen i särskild ordning.

I samband med regleringen av häradshövdingarnas löner bör stadgas
förbud för häradshövding att mottaga sådana uppdrag eller befattningar som
avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet ävensom skiljemannauppdrag
annat än som ordförande eller såsom ensam skiljedomare (jir domsagoprop.
sid. 42 f; sammansatt stats- och första lagutskotts utlåt, nr 3 sid. 39). Såsom
föredragande departementschefen uttalade i domsagopropositionen bör
härvid en övergångsbestämmelse meddelas av innebörd, att det föreslagna
ovillkorliga förbudet mot innehav av uppdrag under de tio första åren efter
löneregleringens ikraftträdande icke skall gälla sådana uppdrag som innehavas
vid tiden för ikraftträdandet. Kungl. Maj :ts tillstånd skall dock utgöra
villkor för fortsatt innehav av ett uppdrag, därest sådant tillstånd såvitt angår
andra tjänstemän erfordras på grund av avlöningsreglementets bestämmelser.

Häradshövdingarna böra övergångsvis äga åtnjuta barntillägg efter samma
grunder som tillämpats vid 1939 års lönereglering för befattningshavare vid
allmänna civilförvaltningen.

Rörande de ändringar i civila avlöningsreglementet och allmänna pensionsreglementena,
som föranledas av löneregleringen för häradshövdingarna
m. m., torde förslag framdeles komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Vad angår avlöningsförhållandena för domsagopersonalen i övrigt torde
1942 års riksdagsbeslut böra kompletteras beträffande vissa detaljer. I domsagopropositionen
behandlades sålunda ej närmare fragan örn ersättning
till vikarie för befattningshavare i domsaga. I fråga örn domsagobiträdena
torde i detta hänseende allmänna regler böra gälla. För övriga befattningshavare
synas däremot reglerna örn ersättning vid vikariat böra utformas i huvudsaklig
anslutning till nuvarande bestämmelser i ämnet. 4 ingsdomare,
tingssekreterare eller tingsnotarie, som förordnas alt upprätthålla högre befattning
i domsagan, bör alltså icke vara berättigad att i anledning härav
uppbära särskild vikariatsersättning. Detsamma bör gälla, därest någon, som
ej är befattningshavare i domsagan, förordnas att vikariera för häradshövding,
tingsdomare, chef för inskrivningsavdelning eller tingssekreterare. Kan
förordnande att uppehålla häradshövdingämbetet väntas bliva av längre varaktighet,
torde Kungl. Maj:t böra äga medgiva, att den förordnade må uppbära
vikariatslön med belopp som bestämmes för varje särskilt tall. Enär
vikarie för häradshövding jämlikt 1 kap. 10 § rättegångsbalken skall lörordnas
av hovrätten, bör vikariatslön i dessa fall kunna utgå utan hinder av att
förordnandet ej meddelats i den ordning som är stadgad lör den uppehållna
tjänstens besättande med ordinarie innehavare. Vikarie för tingsnotarie bör
åtnjuta ersättning som örn han själv vore innehavare av den uppehållna
tjänsten.

Kungl. Majlis proposition nr 198.

Gällande bestämmelser angående ersättning vid vissa förordnanden i anledning
av arbetet med uppläggande av nya fastighetsböcker torde böra anslutas
till de nya lönebestämmelserna. Det nu utgående arvodet å 3,000 kronor
vid förordnande att förvalta häradshövdingämbete under tid, då häradshövdingen
åtnjuter ledighet för uppläggande av nya fastighetsböcker, eller
att biträda häradshövding vid fastighetsböckemas uppläggande, bör sålunda
höjas till belopp motsvarande det beslutade arvodet för tingsnotarier och
fiskalsaspiranter, d. v. s. 4,200 kronor, eller i förut omförmälda, mera avlägset
belägna domsagor 4,500 kronor. 1 principiell överensstämmelse med
vad som nu gäller bör hovrätten dock kunna bestämma, att den förordnade
i stället skall åtnjuta lön och övriga förmåner såsom extra tjänsteman i lönegraden
Ex 20, därest han vid annan tjänstgöring skolat åtnjuta sådana avlöningsförmåner
eller eljest med hänsyn till av honom fullgjord tjänstgöring
särskilda skäl därtill föranleda.

De nya avlöningsbestämmelserna för domsagopersonalen böra kompletteras
med vissa övergångsbestämmelser för de nuvarande befattningshavarna.
Frågan om rätt för de befattningshavare, vilka i samband med löneregleringen
erhålla ordinarie eller extra ordinarie anställning, att i löneturs- och
pensionshänseende tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring torde få avgöras
av Kungl. Majit. Vad särskilt angår den nuvarande chefen för inskrivningsavdelningen
i Södra Roslags domsaga bör denne, om han utnämnes till denna
befattning, vid inplacering i löneklass få tillgodoräkna sig hela den tid
han bestritt sin nuvarande tjänst. Tingssekreterare bör i sådant hänseende
äga tillgodoräkna tid varunder han i egenskap av fiskal eller domsagosekreterare
uppburit lön enligt 21 löneklassen och vad beträffar de icke rättsbildade
domsagobiträdena bör vid löneklassplaceringen skälig hänsyn tagas till
tidigare tjänstgöring i domsaga och eventuellt annorstädes.

Förordnande såsom tingssekreterare bör under en övergångstid av tre år
kunna meddelas fiskal, även om han ej vunnit extra ordinarie anställning.
Intill dess han kan vinna befordran till extra ordinarie fiskal, bör dylik
tingssekreterare bibehållas vid sin löneställning i hovrätten, d. v. s. vid bifall
till förslaget om lönereglering för de extra fiskalerna vid sin ställning
såsom extra tjänsteman i lönegraden Ex 20.

Den som under tiden den 1 juli 1942—den 30 juni 1943 eller någon del
därav tjänstgjort såsom förste eller andre notarie eller såsom oavlönat rättsbildat
biträde i domsaga bör utan hinder av att han icke är tingsnotarie eller
tingsnotarieaspirant äga tjänstgöra i domsaga intill den 1 januari 1944
och med hovrättens medgivande även därefter. Vidare bör den som under
sagda tid eller del därav tjänstgjort såsom förste eller andre notarie eller såsom
oavlönat rättsbjldat biträde äga tjänstgöra i domsagan såsom tingsnotarieaspirant
och tingsnotarie, intill dess sammanlagda tiden för hans tjänstgöring
såsom förste notarie, andre notarie, tingsnotarie och tingsnotarieaspirant
utgör tre år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

De icke rättsbildade biträden, som på grund av hög ålder icke kunna vinna
pensionsberättigande anställning i statens tjänst, böra i enlighet med häradshövdingföreningens
förslag kunna beredas fortsatt anställning i arvodestjänst
under en övergångstid av fem år. Absolut avgångsskyldighet bör dock inträda
vid uppnådda 67 år. Ersättningen till dessa biträden bör, såsom statskontoret
förutsatt, icke bestämmas högre än vad som motsvarar avlöning till extra
tjänsteman i den lönegrad de kunna anses tillhöra under den fortsatta anställningen.
Frågan om pension till nu ifrågavarande biträden torde böra underställas
riksdagen i varje särskilt fall.

Utöver vad nu nämnts torde övergångsbestämmelser erfordras beträffande
en del detaljfrågor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
föreskrifter härutinnan.

Enligt det i domsagopropositionen framlagda förslaget till personalorganisation
för domsagorna skulle, under förutsättning bland annat att Södersysslets
och Nordmarks domsagor förenades till en domsaga, följande befattningshavare
vara anställda i domsagorna, nämligen 114 häradshövdingar, 11 tingsdomare,
3 inskrivningsdomare, 45 tingssekreterare, 255 tingsnotarier samt 208
ordinarie och 68 icke-ordinarie domsagobiträden. Biträdena skulle vid fullt
utbyggd organisation vara placerade i följande lönegrader, nämligen 42 i
A 11, 54 i A 9, 51 i A 7, 55 i A 4, 6 i A 2, 38 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Riksdagen
framställde ej erinran mot det sålunda beräknade antalet befattningshavare
av olika slag utom i vad avsåg antalet tingsnotarier. Härutinnan uttalade
riksdagen att antalet ej syntes böra fastlåsas vid en bestämd siffra utan att
Kungl. Maj:t borde kunna disponera över ett antal notariearvoden såsom reserv.
I sina skrivelser med anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 ha hovrätterna
icke ifrågasatt andra jämkningar beträffande personalorganisationen
än som betingas dels av att angivna domsagor i Värmlands län skola bestå
såsom särskilda judiciella enheter och dels av att erforderlig marginal, i överensstämmelse
med vad riksdagen uttalat, bör finnas beträffande antalet tingsnotarier.
Av förstnämnda anledning bör antalet häradshövdingar ökas med
en, antalet tingssekreterare minskas med en och antalet tingsnotarier ökas
med två, varjämte i stället för ett biträde i lönegraden A 9 och ett i lönegraden
A 4 böra upptagas två biträden i lönegraden A 7. Det behövliga antalet
notariearvoden i reserv torde tills vidare kunna beräknas till tio procent av
det eljest erforderliga antalet. Erinras må, att hela antalet notarier i domsagorna
genom omorganisationen skall minskas med omkring en tredjedel.
Frånsett nu berörda jämkningar torde andra ändringar icke böra vidtagas
beträffande personalorganisationen än viss förstärkning av den för de fyra
största domsagorna avsedda personalen. Enligt domsagoutredningens till
grund för Kungl. Maj:ts förslag liggande plan för notarieorganisationen i dessa
domsagor skulle för en var av Södra Roslags, Södertörns samt Askims, Risings
och Sävedals domsagor avses 5 och för Sollentuna och Färentuna domsaga
4 notariearvoden, varvid utredningen emellertid förutsatt, att i varje
domsaga alltid .skulle tjänstgöra sammanlagt minst 6 resp. 5 notarier och no -

Kunell. Maj:ts proposition nr 198.

tarieaspiranter (jfr domsagoprop. sid. 75). Principen att samtliga notarier,
som erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta ersättning synes emellertid
böra föranleda att för var och en av ifrågavarande fyra domsagor beräknas
ytterligare ett notariearvode. Vad särskilt angår Sollentuna domsaga må
vidare erinras, att utredningens förslag örn inrättande även i denna domsaga
av en inskrivningsavdelning med särskild chef icke biträtts av statsmakterna.
Vid sådant förhållande synes för domsagan böra avses ytterligare ett biträde
med placering i lönegraden All. I enlighet med vad nu sagts skulle antalet
tingsdomare och inskrivningsdomare utgöra oförändrat 11 resp. 3 samt antalet
tingssekreterare 44. Antalet tingsnotarier skulle bliva 261, vartill skulle
komma 26 arvoden i reserv, eller sålunda sammanlagt 287. Den ordinarie biträdesorganisationen
skulle bestå av 209 biträden, därav 43 i A 11, 53 i A 9,
53 i A 7, 54 i A 4 och 6 i A 2. Härtill skulle liksom förut komma 38 biträden
i Eo 2 och 30 biträden i Ex 2. Fördelningen på de olika domsagorna av tingsdomare,
tingssekreterare, tingsnotarier och biträden torde böra ankomma på
Kungl. Maj:t.

Enligt riksdagens beslut skola tingsdomarna successivt upptagas på ordinarie
stat. Under första övergångsåret torde, såsom vederbörande hovrätter
förordat, endast tingsdomarbefattningarna i de tre största domsagorna samt
ytterligare en dylik befattning under hovrätten över Skåne och Blekinge -—
lämpligen i Östra och Medelsta domsaga — böra göras ordinarie. För utbyggandet
av biträdesorganisationen skall, såsom förutsattes i domsagopropositionen,
gälla en övergångstid av fem år, i undantagsfall längre tid. Under
övergångstiden skall antalet biträdesbefattningar i högre lönegrader successivt
ökas. För budgetåret 1943/44 torde i enlighet härmed icke böra inrättas flera
befattningar i 11, 9 och 7 lönegraderna än som motsvarar högst en fjärdedel
av hela det antal dylika befattningar som skola finnas vid fullt utbyggd
organisation. I den mån tills vidare får anstå med inrättande av högre biträdesbefattningar,
bör i stället antalet tingsnotarier få utökas. Att på förhand
med någon större grad av säkerhet beräkna det antal befattningshavare av
ena eller andra slaget, som härvid kan behöva tagas i anspråk för de särskilda
domsagornas skötsel, är emellertid, såsom Svea hovrätt framhållit, ej möjligt.
Då emellertid det minskade medelsbehovet till biträdesorganisationen
kommer att uppvägas av ökade kostnader för notarier, torde man vid anslagsberäkningen
kunna utgå från ett anslagsbehov motsvarande kostnaderna för
den fullt utbyggda organisationen. Detta förfaringssätt har också tillämpats
av samtliga anslagsäskande hovrätter. Vid denna beräkning torde emellertid
hänsyn böra tagas till att inga biträdesbefattningar under den första tiden
skola upptagas å ordinarie stat.

Såsom förutsattes i domsagopropositionen böra särskilda avlöningsstater
fastställas för en var av justitiestaterna under de olika hovrätterna. Det
torde emellertid vara tillräckligt att dessa stater fastställas av Kungl. Maj:t
inom ramen för en av riksdagen fastställd gemensam avlöningsstat för samtliga
domsagor i riket. Beräkningen för budgetåret 1943/44 av de olika an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

slagsposterna i denna gemensamma stat torde med tillämpning av vad som
anförts i det föregående böra ske på följande sätt.

Under en anslagspost till avlöningar till ordinarie tjänstemän
bör beräknas lön åt 115 häradshövdingar, 4 tingsdomare och 3 chefer
för inskrivningsavdelning med (1,721,320+ 42,852 + 33,039) 1,797,211 kronor.
Vidare böra från denna post bestridas kostnaderna för avlöningsförstärkningar
och övergångsersättningar till vissa häradshövdingar. Med utgångspunkt
från den i bilaga A angivna lönegruppsindelningen av domsagorna
kunna dessa kostnader beräknas till 256,250 kronor resp. 87,039 kronor.
Enär häradshövdingarna enligt gällande ordning åtnjuta lön i förskott
men avlöningen efter löneregleringens genomförande kommer att utbetalas
i efterskott, bör dessutom i överensstämmelse med vad som tidigare skett
vid liknande tillfällen (se t. ex. prop. 164/1932 sid. 25 och 56) upptagas ett
belopp till övergångslön åt dem. Till häradshövding bör sålunda vid ingången
av juli månad 1943 utbetalas ett belopp av 375 kronor, motsvarande vad han
skulle ha i sin befattning uppburit såsom lön för nämnda månad, om de
dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande för
honom. För detta ändamål erfordras 43,125 kronor. Posten skulle alltså uppföras
med (1,797,211 + 256,250 + 87,039 + 43,125 = 2,183,625) i runt tal

2.184.000 kronor.

Liksom i gällande avlöningsstat för häradsrätterna bör i den nya staten
upptagas en post till arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda av Kungl. Majit, å 2,800 kronor. Beloppet motsvarar nu utgående
arvoden till tingstolkar (jfr statsliggaren sid. 124).

Samtliga övriga lönekostnader för domsagornas personal, frånsett rörligt
tillägg och kristillägg, böra under nästa budgetår bestridas från en anslagspost
till avlöningar till icke-ordinarie personal. Under
denna post böra följaktligen beräknas avlöningar till 7 tingsdomare, 44
tingssekreterare och 287 tingsnotarier med (68,862 + 278,730 + 1,214,400)
1,561,992 kronor. Kostnaderna för personalorganisationen i övrigt böra avskäl,
som närmare utvecklats i det föregående, beräknas till belopp motsvarande
kostnaderna för den fullt utbyggda biträdesorganisationen, varvid
emellertid samtliga biträden böra tänkas uppförda å extra ordinarie eller
extra stat. Medelsbehovet skulle i enlighet härmed beräknas motsvara avloningskostnaderna
för följande antal biträden i olika lönegrader, nämligen 43
i Eo 11, 53 i Eo 9, 53 i Eo 7, 54 i Eo 4, 44 i Eo 2 och 30 i Ex 2. Dessa kostnader
bliva 839,832 kronor. Härtill komma kostnader för vikarier, vilka utgifter
torde böra upptagas något högre än i domsagopropositionen, förslagsvis med

50.000 kronor. Slutligen böra under denna anslagspost upptagas medel jämväl
till ersättningar vid förordnanden i domsaga i anledning av arbetet med
uppläggande av nya fastighetsböcker. Kostnaderna tor detta ändamål, vilka
för närvarande uppgå till omkring 34,000 kronor (jfr domsagoprop. sid 96),
tordc _ med hänsyn bland annat till den i det föregående föreslagna regleringen
av ersättningen vid ifrågavarande förordnanden — böra upptagas med
i runt tal 40,000 kronor. Vid de nu gjorda beräkningarna lia avlöningskost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

naderna beräknats efter medellöneklass och å medelort. I enlighet med det
anförda skulle anslagsposten till icke-ordinarie personal uppföras med
(1,561,992 + 839,832 + 50,000 + 40,000 = 2,491,824) i runt tal 2,492,000 kronor.
Posten bör, såsom förutsatts i domsagopropositionen, tills vidare uppföras
förslagsvis. I samband med att särskilda avlöningsstater fastställas för
justitiestaterna under de olika hovrätterna bör föreskrift meddelas, att de i
dessa stater uppförda anslagsposterna till icke-ordinarie personal icke må
överskridas utan medgivande av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för rörligt tillägg böra bestridas från en för ändamålet
särskilt uppförd anslagspost å 391,200 kronor. Vid detta belopps bestämmande
har hänsyn tagits till att sådant tillägg icke skall utgå å tingsnotarie-
eller tingsnotarieaspirantarvoden.

För häradsrätterna torde böra fastställas en personalförteckning enligt vanliga
grunder. Chef för inskrivningsavdelning synes böra erhålla tjänstebenämningen
särskild inskrivningsdomare.

Såsom förutsatts i propositionen till förra årets riksdag bör i anledning av
domsagoreformen en ny domsagostadga utfärdas.

På grund härav har under hösten 1942 inom justitiedepartementet utarbetats
en promemoria med utkast till domsagostadga (justitiedepartementets
promemorior 1942:6), varöver efter remiss yttranden avgivits av samtliga
hovrätter ävensom styrelserna för föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen
yngre jurister vid Svea hovrätt, föreningen yngre jurister under Göta
hovrätt och Sveriges yngre juristers förening. Utkastet har därefter gjorts till
föremål för översyn. Det i anledning härav upprättade förslaget torde såsom
bilaga (Bilaga B) få fogas vid statsrådsprotokollet.

Olikheterna mellan det sålunda föreliggande förslaget och gällande stadga,
för vilken redogörelse lämnats i domsagopropositionen (sid. 13 ff.), äro väsentligen
betingade av statsmakternas förra året fattade beslut rörande personalorganisationen
i domsagorna. Beträffande det närmare innehållet av
förslaget får jag hänvisa till författningstexten. För vissa spörsmål, vilka
föranlett uttalanden av riksdagen, torde emellertid böra i korthet redogöras.

I förslaget ha till skillnad från gällande stadga upptagits bestämmelser
(2 §) om tillsättning av häradshövdingämbeten. I domsagopropositionen
framhölls, att övervägande skäl syntes tala för att bibehålla hovrätterna
vid deras nuvarande rätt att avgiva förslag till återbesättande av sådana ämbeten.
Den nuvarande ordningen kunde emellertid icke anses tillfredsställande
ur den synpunkten, att hovrätternas förslag i regel bleve utan betydelse,
enär de mest meriterade sökandena brukade anmäla sig direkt hos
Kungl. Maj:t. Det syntes därför böra övervägas, huruvida icke en ändring
borde ske i så måtto, att rätten att göra ansökan direkt hos Kungl. Majit,
vilken nu ansågs böra tillkomma ordinarie innehavare av domarämbete, på
lämpligt sätt inskränktes. Riksdagen ansåg för sin del, att häradshövdingämbeten
borde utan undantag sökas hos Kungl. Majit och att sålunda hovrättsförslagen
borde avskaffas. För att tillgodose det behov, som avsetts med
hovrättsförslagen, kunde det enligt riksdagens mening vara lämpligt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Kungl. Maj:t innan ärendet avgjordes inhämtade yttranden från hovrätternas
presidenter. ,

Enligt min mening tala starka skäl för hovrättsförslagens bibehållande.
Det syfte riksdagen velat vinna synes bliva tillgodosett, om rätten att söka
häradshövdingämbete direkt hos Kungl. Majit i huvudsak avskaffas. Denna
rätt torde böra tillkomma endast vissa högt kvalificerade ämbetsmän i
förtroendeställning, såsom riksdagens ombudsmän, justitiekansler^ samt
statssekreterare och expeditionschefer. I vissa fall kan det vara lämpligt att
efter det hovrättsförslag avgivits inhämta yttrande från övriga hovrätter eller
hovrättspresidenter eller någon av dem beträffande de sökande. Här asyftas
bl. a. det fall att en sökande, vilken tillhör eller lyder under viss hovrätt, ansöker
om ett häradshövdingämbete under en annan hovrätt.

Enligt förslaget till domsagostadga skall i överensstämmelse med riksdagens
beslut tingsdomare utnämnas eller förordnas av Kungl. Majit (3 §).
Tingsdomarna äro avsedda att ersätta de nuvarande biträdande domarna och
assessorssekreterarna. Förordnande skall i regel meddelas för en tid av tre
år. Till tingsdomare synes företrädesvis böra utses assessor i hovrätt.
Vikarie för tingsdomare skall enligt förslaget förordnas av hovrätt, vilken
även har att besluta om befattningens uppehållande då den icke är tillsatt

(30 §)

Enligt kungörelse den 22 juni 1939 (nr 340) är assessor icke skyldig att
framför yngre assessor mottaga förordnande såsom domhavande eller biträdande
domare under längre tid än sammanlagt två år. I domsagopropositionen
framhölls, att assessor i hovrätt borde vara pliktig att mottaga
förordnande som tingsdomare samt att frågan, huruvida sådan skyldighet
skulle vara tidsbegränsad, syntes böra bliva föremål för ytterligare övervägande.
Riksdagen anförde, att skäl talade för att den nuvarande tidsbegränsningen
borttoges.

Enligt min mening böra hovrättsassessorerna vara pliktiga att utan tidsbegränsning
mottaga förordnanden av ifrågavarande slag. Tidsbegränsningens
avskaffande torde i praktiken icke bliva av någon större betydelse, bl. a.
med hänsyn till att tingsdomarbefattningarna komma att successivt besättas
med ordinarie innehavare. Beträffande av hovrätt meddelade vikaiiatsförordnanden
synes i kontrollsyfte den begränsningen böra gälla, att assessor,
vilken innehaft förordnande att förvalta häradshövdingämbete eller att
tjänstgöra som tingsdomare under sammanlagt tre år, må av hovrätten meddelas
ytterligare dylikt förordnande endast under förutsättning^ att annan
assessor, som kan anlitas för uppgiften, icke finnes att tillgå eller ock
Kungl. Majit för särskilt fall lämnat sitt medgivande därtill. En bestämmelse
härom har upptagits i förslaget till domsagostadga (32 §). Skyldighet för
assessor att i nu nämnd omfattning mottaga förordnanden av ifrågavarande
slag synes lämpligen böra föreskrivas i hovrätternas arbetsordningar.

Riksdagen har ansett, alt av tiden för tingsmeritcring sex månader må
kunna fullgöras genom viss tjänstgöring hos åklagare. I förslaget har i anledning
härav upptagits ett stadgande (20 §), att med tjänstgöring i domsaga

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

må till en tid av högst sex månader likställas väl vitsordad tjänstgöring såsom
biträde åt landsfogde eller förste stadsfiskalen i Stockholm. I överensstämmelse
med vad riksdagen förordat har i förslaget till domsagostadga
föreskrivits (9 §), att samtliga tjänster såsom domsagobiträden skola tillsättas
av hovrätten efter förslag av häradshövdingen.

Vissa spörsmål, vilka framförts i remissyttrandena, äro föremål för särskild
utredning, bland andra frågan örn beviljande av tjänstebrevsrätt för
kommissionär i domsaga.

Vid utarbetandet av förslaget till domsagostadga har förutsatts, att för
Södra Roslags, Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor, i
vilka särskilda inskrivningsavdelningar äro avsedda att finnas, skola vid
sidan av domsagostadgan gälla särskilda arbetsordningar, utfärdade av
Kungl. Majit.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för häradsrätterna: Personalförteckning,

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

115 häradshövdingar ............................ B 2

4 tingsdomare ................................ A 29

3 särskilda inskrivningsdomare ................ A 29

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0.

7 tingsdomare .............................. Eo 29

44 tingssekreterare ............................ Eo 22;

dels fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna,
att tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 2,184,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit......... » 2,800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................... » 2,492,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............ » 391,200

Summa kronor 5,070,000;

dels medgiva, att till häradshövding, som övergår å den
nya avlöningsstaten, må vid ingången av juli månad 1943 ut -

Kumi. Maj:ts proposition nr 198.

betalas ett belopp av 375 kronor, motsvarande vad han skulle
hava i sin befattning uppburit såsom lön för nämnda månad,
om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande
varit gällande för honom, samt att kostnaderna härför
må bestridas från den i avlöningsstaten för häradsrätterna
upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän; dels

ock till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 5,070,000.

3. Häradsrätterna: Omkostnader, förslagsanslag. Enär häradshövdingarna
sedan gammalt haft att själva svara för de förvaltningskostnader i domsagorna
som icke bäras av de tingshusbyggnadsskyldige, ha, frånsett anslagen
till reseersättningar och till nya fastighetsböcker för landet, några
medel till omkostnader för domsagoförvaltningen hittills icke funnits anvisade
å riksstaten. I samband med att häradshövdingarnas sportler indragas
till statsverket skola icke blott de av dem bestridda förvaltningsutgifterna
utan jämväl vissa utgifter, som för närvarande bekostas av de tingshusbyggnadsskyldige,
övertagas av statsverket. Från och med nästa budgetår
bör därför i riksstaten uppföras ett nytt anslag med rubrik Häradsrätterna:
Omkostnader.

Närmare bestämmelser rörande fördelningen av kanslikostnaderna i domsaga
mellan statsverket och de tingshusbyggnadsskyldige ha meddelats i lagen
den 18 juli 1942 (nr 658) örn bestridande av kostnaderna för domsagas
kansli. Enligt 1 § denna lag, som skall träda i kraft den 1 juli 1943, åligger
det tingslag att bekosta erforderliga lokaler för domsagas kansli jämte
möbler och andra dylika inventarier ävensom uppvärmning, belysning och
städning av lokalerna. Övriga kostnader för domsagas kansli, såsom för
skrivmaskiner, skrivmaterialier och andra dylika förbrukningsartiklar, inbindning
av domböcker och protokoll samt telefon, bestridas av statsverket.

I domsagopropositionen har, med utgångspunkt från sagda bestämmelser,
det årliga anslagsbehovet till häradsrätternas omkostnader beräknats till

390,000 kronor enligt följande specifikation.

1. Sjukvård m. ..................................... kronor 25,000

2. Reseersättningar .................................. * 100,000

3. Expenser:

a) Skrivmateriel, papper, blankett tryck

o. dyl...................kronor 100,000

b) Telefon m. m.

Telefonabonnemang
.......... kronor 40,000

Samtals- och telegramavgifter, annonsering
........ kronor 30,000 » 70,000

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Departe ments chefen.

c) Inköp och underhåll av kontorsmaskiner
...................... kronor 35,000

d) Bokinköp ...................... » 10,000

e) Bindning av böcker och handlingar

m- m......................... » 50,000 kronor 265,000

Kronor 390,000.

Rörande den närmare beräkningen av de olika utgiftsposterna torde få
hänvisas till propositionen (sid. 94 f.).

1942 års riksdag fann ej anledning till erinran mot den sålunda gjorda
beräkningen men förutsatte, liksom beträffande avlöningskostnaderna, att
en närmare prövning av de olika beloppen skulle ske vid fastställande av
staten för budgetåret 1943/44. Riksdagen påpekade emellertid, att det till bokinköp
för domsagorna beräknade beloppet, 10,000 kronor, förefölle vara väl
knappt tilltaget.

I sina förut omförmälda skrivelser med anslagsäskanden ha Svea och Göta
hovrätter samt hovrätten över Skåne och Blekinge verkställt beräkningar rörande
anslagsbehovet till omkostnader under nästa budgetår för de under
respektive hovrätter lydande domsagorna. Med utgångspunkt från de i domsagopropositionen
gjorda beräkningarna ha kostnaderna uppskattats till
172,400 kronor för justitiestaten under Svea hovrätt, 139,000 kronor för justitiestaten
under Göta hovrätt samt 59,000 kronor för justitiestaten under hovrätten
över Skåne och Blekinge. Svea hovrätt bär dock i anslutning till riksdagens
uttalande beräknat högre belopp till bokinköp än enligt propositionen,
nämligen efter en kostnad av 20,000 kronor för samtliga domsagor i riket, och
i samband därmed har även beräknats något ökade medel till bindning av
böcker och handlingar. Hovrätten för övre Norrland har beträffande anslagsbehovet
till omkostnader vid domsagorna under denna hovrätt, liksom beträffande
avlöningskostnaderna, endast hänvisat till redan föreliggande utredning
i ämnet.

Den i domsagopropositionen gjorda beräkningen rörande de årliga omkostnaderna
i domsagorna torde kunna läggas till grund för anslagsberäkningen
för nästa budgetår. Med hänsyn till riksdagens uttalande rörande det
för bokinköp avsedda beloppet och då man dessutom under första övergångsåret
torde böra räkna med en del mindre utgifter av engångsnatur, synes
anslagssumman emellertid böra höjas med förslagsvis 20,000 kronor till

410,000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Häradsrätterna: Omkostnader förbudgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av ..............kronor 410,000.

4. Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier, m. m., förslagsanslag.
Vid domsagoförvaltningens förstatligande kommer statsverket att åsamkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

vissa engångskostnader för inlösen av kontorsmaskiner, huvudsakligen skrivmaskiner,
samt skriv- och kontorsmateriel i övrigt. 1937 års domsagoutredning
beräknade dessa utgifter till 150,000 kronor. I domsagopropositionen
ansågs detta belopp tillräckligt (sid. 97).

Häradshövdingarna i rikets domsagor ha efter anmodan inkommit med
närmare uppgifter rörande de inventarier som kunna ifrågakomma till inlösen.
Såvitt angår förefintliga kontorsmaskiner lia de lämnade uppgifterna
varit föremål för bearbetning inom generalpoststyrelsens upphandlings- och
förrådsavdelning, varvid verkställts en approximativ värdering av dessa maskiner
efter samma principer som de, vilka år 1941 tillämpats vid statsverkets
inlösen av motsvarande maskiner å landsfiskalskontoren. Därvid har förutsatts
att endast skriv- och räknemaskiner samt dupliceringsmaskiner skola
inlösas, medan däremot inlösen av dikteringsapparater ansetts icke böra
komma i fråga. På grundval av den sålunda verkställda värderingen och med
hänsyn jämväl till inträffad värdestegring å kontorsmaskiner kan det för ändamålet
erforderliga anslagsbeloppet uppskattas till i runt tal 125,000 kronor.
Värdet av övriga kontorsutensilier samt skrivmateriel o. dyl. har av häradshövdingarna
själva beräknats till i runt tal 50,000 kronor. Sammanlagt
skulle alltså för inlösen av inventarier m. m. krävas 175,000 kronor, vilket
belopp torde böra anvisas som förslagsanslag.

I överensstämmelse med vad som skedde vid inlösningen av de å landsfiskalskontoren
använda inventarierna torde lösesummans storlek för varje
domsaga böra bestämmas av vederbörande länsstyrelse efter värdering av en
av länsstyrelsen utsedd värderingsman jämte ägaren. Närmare föreskrifter
rörande förfarandet vid inlösningsförrättningen torde få meddelas av Kungl.
Maj :t.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier m. m.
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av.............................. kronor 175,000.

5. Vattendomstolarna: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande
budgetår uppfört med 288,000 kronor.

Den 9 juni 1939 har Kungl. Maj:t fastställt följande personalförteckning
för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1939/40.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.

4 vattenrättsdomare............................................ B 2

6 vattenrättsingenjörer ........................................ A 30

4 kon tor sbiträden.............................................. A 4

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20:
1 vattenrättsingenjör .......................................... Eo 30.

Runtti. Maj:ts proposition nr 198.

Vidare har Kungl. Maj:t den 15 maj 1942 fastställt följande avlöningsstat
för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 152,700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................ » 9,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ................ » 90,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 36,300

Summa kronor 288,000.

Av de i personalförteckningen upptagna tjänstemännen å ordinarie stat
äro anställda vid en var av vattendomstolarna en vattenrättsdomare och ett
kontorsbiträde, vid Norrbygdens vattendomstol två vattenrättsingenjörer
samt vid Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt
fyra vattenrättsingenjörer. Den i personalförteckningen upptagne
extra ordinarie vattenrättsingenjören är anställd vid österbygdens, Söderbygdens
och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt.

Såsom icke-ordinarie befattningshavare äro vidare anställda vid Norrbygdens
vattendomstol en vattenrättssekreterare samt vid envar av österbygdens,
Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar en vattenrättssekreterare
och en vattenrättsamanuens. Vid Söderbygdens vattendomstol må
dock anställas mer än en vattenrättsamanuens under förutsättning att härigenom
icke uppkommer ökad kostnad för statsverket. Förutom till nu nämnda
icke-ordinarie befattningshavare har alltsedan budgetåret 1936/37 medel
beräknats till en biträdande vattenrättssekreterare, avsedd för vattendomstolarna
gemensamt. Medelsanvisningen för detta ändamål möjliggjorde ursprungligen
anställande av dylik vattenrättssekreterare under hela året, men
från och med budgetåret 1941/42 inskränktes medelsanvisningen till belopp,
motsvarande avlöning till en biträdande vattenrättssekreterare under allenast
halva året. Före sistnämnda budgetår fanns vattenrättsamanuens anställd,
förutom vid en var av de tre sydliga vattendomstolarna, jämväl vid Norrbygdens
vattendomstol (jfr II ht 1941 sid. 44).

Jämlikt 49 § 3 mom. 2. civila avlöningsreglementet äger vattenrättsdomare
uppbära avlöningsförstärkning med 1,500 kronor för år. Vattenrättssekreterarbefattningarna
äro att anse såsom arvodestjänster. Bestämmelser angående
vattenrättssekreterarnas avlöning lia meddelats av Kungl. Majit i brev
den 6 juni 1941. Enligt dessa bestämmelser äger vattenrättssekreterare,
som ej är assessor i hovrätt, uppbära avlöning enligt 26 löneklassen, med
rätt till sådan uppflyttning i högre löneklass, som tillkommer tjänsteman
inom lönegraden Eo 27. För vattenrättssekreterare, varom nu är fråga, skola
jämväl i övrigt, utom i vad gäller rätt till vikariatsersättning, i tillämpliga
delar gälla de för extra ordinarie tjänsteman inom nämnda lönegrad meddelade
föreskrifterna. Vattenrättssekreterare, som förordnats att med bibe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

hållande av egen tjänst förrätta viss del eller vissa av vattenrättsdomarens
åligganden, är icke berättigad att i anledning härav uppbära särskild vikariatsersättning.
Vattenrättssekreterare, som eljest förordnats till vikarie för
vattenrättsdomare, äger uppbära särskild vikariatsersättning med sex kronor
om dagen. Vattenrättssekreterare, som är assessor i hovrätt, åtnjuter
lön och övriga förmåner enligt de föreskrifter som gälla för assessor vid
tjänstgöring såsom adjungerad ledamot i hovrätt, dock med iakttagande av
nyssnämnda bestämmelser rörande vikariatsersättning. Då biträdande vattenrättssekreterare
förordnats, har ersättningen hittills alltid bestämts att utgå
efter 21 löneklassen.

I skrivelse, dagtecknad i oktober 1942, ha rikets vattenrättsdomare gjort
framställning örn löneförbättring för vattenrättsdomarna
genom förhöjning av den till dem utgående avlöningsförstärkningen. Under
hänvisning till att spörsmålet om häradshövdingarnas inplacering i gällande
avlöningsreglemente blivit löst vid 1942 års riksdag uttalas i skrivelsen
att frågan örn wattenrättsdomarnas avlöningsförmåner skäligen
syntes böra bliva föremål för omprövning. Lönenivån borde stå i rättvist
och lämpligt förhållande till de för häradshövdingarna fastställda löneförmånerna.
För en dylik omprövning talade också det förhållandet, att vattendomstolarnas
arbete i hög grad ökats efter det vattenrättsdomarnas löneställning
senast reglerats. I fortsättningen erinras, att vattenrättsdomarnas
lönenivå vid jämförelse med den för häradshövdingarna beslutade lönesättningen
ligger 250 kronor över lönen i domsaga hänförd till lönegrupp II men

1,000 kronor under lönen i nästföljande grupp, 2,250 kronor under lönen i
lönegrupp IV, som omfattar det procentuellt största antalet domsagor, samt
3,500 kronor under lönen i lönegrupp V. Såsom närmare motivering för en
förbättrad löneställning anföres bland annat:

Den arbetsbörda, som åvilar en vattenrättsdomare, är förvisso redan under
nuvarande förhållanden icke mindre än den, som häradshövdingen i någon
av de största domsagorna har att bära. Härtill kommer, att vattendomstolarna
på sistone genom lagstiftningarna rörande grundvatten och om vattenförorening
fått sin verksamhet väsentligen utvidgad med nya komplicerade
och i många fall synnerligen grannlaga arbetsuppgifter. En ingalunda
obetydlig ökning av vattenrättsdomarnas redan nu stora och pressande arbetsbörda
är således att emotse. I detta sammanhang förtjänar också anmärkas,
att vattenmålen i allmänhet äro av så invecklad beskaffenhet och för ett
rätt avgörande kräva sådana insikter hos vattenrättsdomaren i rent praktiska
frågor, alt handläggningen av målen lämpligen icke bör anförtros åt
mindre erfarna arbetskrafter.

Med fog lärer icke kunna göras gällande, att det ansvar, som är förenat
med cliefsskapet vid vattendomstolarna, är mindre än det, som är förbundet
med chefsskapet vid de nämnda domsagorna; rätta förhållandet torde snarare
vara det motsatta. Härutinnan må erinras, att med de företag, som höra
under vattendomstolarnas bedömande, i allmänhet äro förknippade djupt
ingripande förfoganden i allmän och enskild rätt, samt att vattenmalen
oftast röra sig örn betydande värden av såväl ekonomisk som annan
art och att därför i dessa mål ej sällan uppkomma synnerligen starka intressemotsättningar.
Vidare må framhållas, att det huvudsakliga avgörandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

av de i vattenmålen utomordentligt betydelsefulla ekonomiskt-tekniska frågorna
i stort sett är förlagt till vattendomstolarna, då nämligen överinstanserna
på grund av sin organisation äro föga lämpade att ingå på en närmare
behandling av dessa frågor; en dylik behandling uteslutes jämväl av det
förhållandet, att överinstansernas arbetssätt icke är ägnat att tillgodose det
krav på omedelbar iakttagelse, som gör sig särskilt starkt gällande i vattenmålen.

o Vid bestämmandet av vattenrättsdomarnas avlöningsförmåner synes också
böra beaktas, att dessa domare ifråga örn möjligheter till rekreation
och vila äro vida sämre ställda än övriga domare i ordinarie befattning.
Bortsett därifrån, att tiden för rätt till ledighet utan löneavdrag är knappare
tillmätt för vattenrättsdomarna än för övriga domare, är det således på
grund av de särskilda arbetsförhållanden, som föreligga vid vattendomstolarna,
icke möjligt för vattenrättsdomarna att annat än i mindre omfattning
förlägga sina semestrar till sommaren eller överhuvudtaget till sådan del av
året, som är tjänlig för hållande av syn. Större delen av vattenrättsdomarens
semester måste därför i regel förläggas till den solfattigaste och för vila
sämsta delen av året.

Nu angivna förhållanden borde enligt vattenrättsdomarnas mening föranleda
därtill att vattenrättsdomare i lönehänseende likställdes med häradshövding
i domsaga inom lönegrupp V, ehuru de likväl tills vidare funne sig kunna
åtnöjas med att i sådant hänseende jämställas med häradshövding i domsaga
inom närmast lägre lönegrupp. I överensstämmelse härmed hemställes,
att den vattenrättsdomare tillkommande avlöningsförstärkningen måtte fastställas
till 3,750 kronor samt att den härigenom skedda löneregleringen måtte
träda i kraft från och med den 1 juli 1943.

Över vattenrättsdomarnas framställning ha utlåtanden avgivits av statskontoret,
allmänna lönenämnden och vattenöverdomstolen.

Statskontoret har därvid erinrat, att 1937 års domsagoutredning, vars förslag
legat till grund för den vid 1942 års riksdag genomförda löneregleringen
för domsagopersonalen, beträffande häradshövdingarna anfört, att en ungefärlig
paritet med avlönmgsställningen för andra underrättsordförande borde
eftersträvas, därvid närmast borgmästarna i de större städerna och vattenrättsdomarna
komme i fråga för jämförelse. Vad utredningen anfört rörande
utgångspunkterna för den föreslagna lönesättningen föranledde ingen
invändning från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida. Då sålunda häradshövdingarnas
löneställning avvägts med hänsyn till de avlöningsförmåner,
som vid ifrågavarande tidpunkt tillkommo vattenrättsdomarna, ansåge statskontoret,
att redan av denna anledning anspråk på ökade förmåner för vattenrättsdomarna
icke kunde grundas på sagda lönereglering. Statskontoret
har vidare fäst uppmärksamheten på att, ehuruväl häradshövdingarna genom
1942 års riksdagsbeslut erhållit en i jämförelse med det allmänna löneläget
inom civilförvaltningen särdeles gynnsam löneställning, regleringen
dock torde få anses ha i stort sett inneburit en sänkning av häradshövdingarnas
tidigare lönenivå. Denna sänkning av häradshövdingarnas lönestandard
syntes statskontoret göra det än ogörligare att taga löneregleringen
till intäkt för en ökning av vattenrättsdomarnas förmåner. På grund av det

Kungl. Maj.ts proposition nr 19S.

anförda och då statskontoret ej heller i övrigt funnit skäl föreligga för tillmötesgående
av framställningen, har ämbetsverket avstyrkt bifall till densamma.

Allmänna lönenämnden åter har med utgångspunkt från vad i framställningen
anförts uttalat, att den beslutade löneregleringen för häradshövdingarna
skäligen borde medföra förhöjning av vattenrättsdomarnas löneställning.
Lönenämnden ansåge sig därför böra tillstyrka, att vattenrättsdomarnas avlöningsförstärkning
från och med den 1 juli 1943 finge utgå med något högre
belopp än för närvarande. Enligt lönenämndens mening skulle en lämplig avvägning
åvägabringas, därest avlöningsförstärkningen för vattenrättsdomare
bestämdes till 2,500 kronor eller samma belopp, som gäller för häradshövding
i lönegrupp III.

Vattenöverdomstolen har uttalat, att vattenrättsdomarnas löneförmåner borde
fastställas till sådan nivå, att man i konkurrens med andra domartjänster
erhölle tillräckligt kvalificerade krafter för ifrågavarande befattningar. Rekryteringen
av vattenrättsdomarna torde huvudsakligen komma att ske bland revisionssekreterarna,
vilka sålunda efter att ha tjänstgjort sina år i nedre justitierevisionen
finge att välja mellan häradshövding- och vattenrättsdomarbefattningarna.
Den arbetsbörda och det ansvar, som åvilade vattenrättsdomarna,
syntes närmast kunna jämföras med förhållandena i de största domsagorna.
Att arbetsbördan nådde en sådan storleksordning berodde bland annat
därpå, att en betydande procent av vattenmålen vore av synnerligen stor
omfattning med så gott som hela den jordägande befolkningen i en vidsträckt
bygd såsom parter. I vattenmålen förekomme även till avgörande frågor av
utomordentligt invecklad beskaffenhet, vilka ställde stora krav på domarens
omdöme. Vidare kunde framhållas, att domar i vattenmål icke kunde revideras
i samma omfattning som domar i andra mål. Endast därest överinstanserna
så omorganiserades, att personer med kvalificerad teknisk sakkunskap
ställdes till deras förfogande såsom domstolsledamöter, samt överinstanserna
i stor utsträckning bereddes tillfälle till syn på stället, skulle en revision av
sådan omfattning vara tänkbar. Härigenom ökades ytterligare det ansvar, som
vilade å vattenrättsdomarnas axlar. Vattenöverdomstolen ansåge det icke vara
möjligt att erhålla tillräckligt kvalificerade vattenrättsdomare, såvida de ej
i lönehänseende jämställdes åtminstone med häradshövdingarna i domsagor
inom lönegrupp IV och man sålunda kunde påräkna att till vattenrättsdomare
erhålla de dugligaste revisionssekreterarna.

Vattenöverdomstolen framhåller vidare, att för ifrågavarande befattningar
erfordras en speciell och svårförvärvad sakkunskap, samt tillägger:

För att vinna denna sakkunskap böra domarna såvitt möjligt redan på ett
tidigt stadium inriktas på ifrågavarande specialområde. För den domare, som
vill ägna sig åt vattenrätten, bör gången bliva den, att han redan såsom ung
fiskal tar förordnande såsom vattenrättssekreterare och, efter några år av dylikt
förordnande, återinträder i hovrätten såsom ledamot av vattenöverdomstolen,
varefter han, då han erhåller revisionssekreterareförordnande, uttages
såsom föredragande å valtenrättsrotel i högsta domstolen. Sedan han i denna
egenskap förvärvat erfarenhet angående rättsskipningen i högsta instans, är

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

han väl skickad för sin slutbefattning, vattenrättsdomarämbetet. Skall det lyckas
att förvärva högt kvalificerade krafter bland de unga domarna för detta,
för hela vårt ekonomiska liv så betydelsefulla specialområde, måste den slutbefattning,
mot vilken de sträva, göras verkligt lockande.

Under åberopande av vad sålunda anförts har vattenöverdomstolen tillstyrkt,
att avlöningsförstärkningen för vattenrättsdomare bestämmes till
minst 3,750 kronor.

Den i personalförteckningen uppförda befattningen såsom extra ordinarie
vattenrättsingenjör uppehälles för närvarande av en ordinarie förste byråingenjör
vid statens vattenfallsverk. I skrivelse den 7 mars 1942 har vattenfallsstyrelsen
upprepat en av styrelsen tidigare gjord framställning örn den
extra ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningens överförande
till ordinarie stat. Beträffande den tidigare framställningen
och däröver avgivna yttranden torde få hänvisas till vad därom anfördes i
statsverkspropositionen till 1941 års riksdag (II ht sid. 43 f.). I sin nu gjorda
framställning i ämnet har vattenfallsstyrelsen — under förmälan att den
tjänsteman, vilken såsom vikarie uppehåller den ordinarie förste byråingenjörsbefattningen
vid statens vattenfallsverk, besitter särskilda kvalifikationer för
denna tjänst anfört bland annat att, därest denne vikarie komme att lämna
tjänsten, detta skulle valla allvarliga olägenheter för vattenfallsstyrelsens verksamhet.
I jämförelse därmed vore den kostnadsökning, som skulle föranledas
av den extra ordinarie vattenrättsingenjörstjänstens förändring till ordinarie,
av ringa betydelse, i synnerhet som en nuvarande ordinarie dylik befattning
torde bliva vakant om tre år, då tillfälle gåves att upptaga frågan om antalet
vattenrättsingenjörstjänster till förnyad prövning. Styrelsen har därför hemställt,
att Kungl. Maj.t måtte göra framställning om inrättande av ytterligare
en ordinarie befattning såsom vattenrättsingenjör.

I infordrat utlåtande har vattenöverdomstolen, efter hörande av vattenrättsdomarna
i österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar,
tillstyrkt att ifrågavarande vattenrättsingenjörstjänst överföres till ordinarie
stat. Allmänna lönenämnden har funnit sig icke böra framställa någon erinran
mot vattenfallsstyrelsens framställning, medan däremot statskontoret ansett
sig icke kunna tillstyrka förslaget. I statskontorets yttrande anföres:

Såsom vattenfallsstyrelsen erinrat, har en tidigare framställning från styrelsen
örn överförande pa ordinarie stat av den extra ordinarie vattenrättsmgenjorstjänsten
vid österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar
varit föremål för statsmakternas prövning år 1941 utan att vinna
bifall. Statskontoret, som den 9 december 1940 avgav utlåtande över sagda
framställning, ansag sig icke kunna tillstyrka densamma, enär befattningen
inrättats sa sent som 1938 och ämbetsverket av den då förebragta utredningen
icke blivit övertygat om behövligheten av dess överförande på ordinarie
stat.

hänsyn till vad sålunda förekommit och då vattenfallsstyrelsen i den
loreliggande framställningen enligt statskontorets mening icke anfört några
nya omständigheter av beskaffenhet att föranleda ämbetsverket frångå sin
tidigare intagna ståndpunkt till förevarande spörsmål, kan statskontoret icke
heller nu tillstyrka det av styrelsen framförda förslaget.

Kungl. May.ts proposition nr 198.

Ämbetsverket vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att
Kungl. Majit genom beslut den 10 april 1942 medgivit, att den byråingenjör
hos vattenfallsstyrelsen, som på förordnande uppehåller den ordinarie förste
byråingenjörsbefattningen hos styrelsen, vars innehavare bestrider i ärendet
omförmäld extra ordinarie vattenrättsingenjörstjänst, finge, räknat från och
med den 1 januari 1942, under förordnandet åtnjuta vikariatslön. Ifrågavarande
vikarie har således numera i stort sett samma löneförmåner som om
han vore ordinarie innehavare av förste byråingenjörsbefattningen. De av
styrelsen påtalade hittillsvarande olägenheterna med avseende å tjänstgöringsförhållandena
å styrelsens vattenbyggnadstekniska byrå torde på grund
härav hava i huvudsak undanröjts.

I detta sammanhang torde vidare få anmälas frågan om förstärkning
av arbetskrafterna vid Norr bygd ens vattendomstol.
På grund av den stora arbetsbördan vid denna vattendomstol har Kungl.
Majit, sedan förevarande anslagsfråga senast var föremål för riksdagens
prövning, vid upprepade tillfällen lämnat medgivanden till dylik förstärkning.
Genom särskilda beslut den 22 maj och den 2 oktober 1942 har sålunda
vattenöverdomstolen bemyndigats att förordna biträdande vattenrättssekreterare
vid nämnda vattendomstol under sammanlagt högst sex månader
av innevarande budgetår. Hela det för dylikt ändamål anvisade beloppet,
som varit avsett för vattendomstolarna gemensamt, har sålunda tagits i anspråk
för Norrbygdens vattendomstol. Vidare har Kungl. Majit genom beslut
den 12 februari 1943 med anlitande av andra huvudtitelns anslag till
extra utgifter ställt medel till samma vattendomstols förfogande dels för avlönande
under tiden den 1 mars—den 30 juni 1943 av en vattenrättsamanuens
dels ock för bestridande under första halvåret 1943 av kostnader
för tillfällig skrivhjälp. Till grund för Kungl. Majlis berörda beslut ha legat
framställningar från vattenråttsdomaren i Norrbygdens vattendomstol i skrivelser
den 7 april, den 20 juli och den 22 december 1942. I dessa skrivelser
har till stöd för framställningarna åberopats den betydande arbetsbördan vid
vattendomstolen. I skrivelsen den 7 april 1942 anfördes bland annat, att arbetsbördan
vid domstolen nödvändiggjorde att mål i större omfattning än
som dittills skett handlades av särskild ordförande. Därvid syntes i regel
vattenrättssekreteraren böra anlitas. Den ökning i vattenrättssekreterarens
arbetsuppgifter, som bleve en följd av hans självständiga handläggning av
mål, föranledde att vattenrättssekreteraren måste få möjlighet att avlasta en
del av sina uppgifter å en biträdande sekreterare.

I vattenrättsdomarens framställning den 20 juli 1942 underströks särskilt
nödvändigheten att på kortast möjliga tid genomföra för kraftförsörjningen
i riket betydelsefulla större vattenkraftanläggningar och sjöregleringar. De
anspråk som därvid ställdes på vattendomstolen från kraftproducenternas
sida syntes alltmer växa samtidigt som omfattningen av de ersättningsfrågor
och andra tvisteämnen vattendomstolen hade att behandla ökades. Av den
i skrivelsen lämnade utredningen rörande arbetsbördan framgår i huvudsak
följande.

Upphörandet år 1933 av Mellanbygdens vattendomstol föranledde en ökning
av antalet mål vid Norrbygdens vattendomstol. Antalet det året inkomna

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

mål utgjorde 152, vilket är det högsta som något år uppnåtts. Följande år
voro siffrorna: 129, 109, 62, 106, 130, 96, 95 och för 1941 lil. Då målens
omfång och beskaffenhet äro mycket olika, har till jämförelse angivits det
antal underrättelser till sakägare som jämlikt 11 kap. 33 § andra stycket
vattenlagen expedierats i ansökningsmål. Dessa siffror, vilka enligt vattenrättsdomarens
mening ge en riktigare bild av arbetsförhållandena vid vattendomstolen,
äro från och med år 1933 följande: 779, 809, 530, 421, 856, 2,662,
938, 1,452 och för 1941 1,701 (sistnämnda siffra kommer att stiga, enär alla
under 1941 inkomna ansökningsmål ännu ej varit föremål för kungörelse).
Antalet vidlyftiga mål, som pågått under vart och ett av åren 1933—1936
utgjorde 5; motsvarande siffror för femårsperioden 1937—1941 utgjorde
resp. 12, 15, 18, 22 och 28.

I samband med denna utredning anförde vattenrättsdomaren bland annat:

Det förekommer, ofta särskilt nu under kristiden, att stora kraftverksbyggnader
påbörjas långt innan vattendomstolen haft tillfälle att pröva villkoren
för företagets utförande. Om — till följd av att erforderliga tillstånd av vattendomstolen
icke hinna meddelas — byggnadsarbetet måste avbrytas eller erforderliga
vattenmagasin icke kunna iordningställas, till dess kraftverksbyggnaderna
äro färdigställda, eller de färdiga byggnaderna icke omedelbart få
användas för kraftproduktion, kunna mycket stora förluster och olägenheter
uppkomma. Som ett exempel kan nämnas att det för Kungl, vattenfallsstyrelsen
torde vara av största vikt att för kraftverksföretaget i Gimån vid
Torpshammar erhålla rätt att reglera Nordanedesjöarna redan innevarande
höst och Holmsjön m. fl. sjöar senast under våren 1943. Även en ringa försening
av dessa tillstånd^ kan —- örn därigenom blir omöjligt att innehålla
särskilt flödena under våren — medföra en högst betydande minskning av
den vid kraftverket uttagbara effekten under ett år. Det här nedlagda kapitalet
torde utgöra minst omkring 25 miljoner kronor och bruttovärdet av den
kraft som (efter genomförandet av sjöregleringarna) kan uttagas utgör 1.7
miljoner kronor per år. Givetvis är det synnerligen angeläget att undvika att
kapital av den storleksordning, varom här är fråga, även för en kortare tid
ligger utan förräntning.----

De° med stöd av lagen 1939 angående tillfällig vattenreglering medgivna
tillstånden gälla allenast för viss tid, högst 3 år. Denna tid är snart tilländalupen
beträffande flera stora sjöregleringar, däribland Storsjöns sammanslagna
första, andra och tredje reglering (årsreglering) samt regleringar i Kallsjön,
Anjan, Juveln, Storrensjön och Torrön. Enbart de angivna regleringarna
motsvara ett bruttovärde av tillhopa 3.06 miljoner kronor per år. Den
nödvändiga förnyelsen av tillstånden i dessa mål kommer med all sannolikhet
att medföra mycket omfattande arbete för vattendomstolen.

I framställningen den 22 december 1942 åberopades i huvudsak den tidigare
förebragta utredningen rörande arbetsbördan.

Frågan om förstärkning av arbetskrafterna vid Norrbygdens vattendomstol
har även upptagits till behandling av vattenfallsstyrelsen, som i en den 8
mars 1943 dagtecknad promemoria anfört följande rörande domstolens arbetsbörda.

Vattenfallsstyrelsen har för närvarande flera stora mål under behandling
av Norrbygdens vattendomstol, och ännu en del mål komma att under den
närmaste tiden anhängiggöras. Ansökningar äro sålunda ingivna beträffande
tillstånd till anläggande av kraftverk vid Torpshammar och vid Midskogsforsen
samt angående reglering av Holmsjön och Leringen, varjämte styrel -

Kungl. Manis proposition nr 198.

sen jämte övriga större fallägare i Indalsälven ansökt om tillstånd till reglering
av Storsjön och flera mindre sjösystem i älvens flodområde. Ansökningar
komma att inom den närmaste tiden ingivas angående tillstånd till Leringsforsens
kraftstation, till definitiv reglering av Suorvasjöarna till höjden + 113.8
m och till dygns- och veck oreglering i Torpshammar. Förutom dessa mål
har emellertid vattendomstolen givetvis att handlägga ett stort antal, delvis
stora mål från enskilda parter. Vattendomstolen har därjämte att under innevarande
och nästkommande år bestämma ersättningar till sakägare i de
många mål, som avdömts enligt lagen om tillfällig vattenreglering den 20
oktober 1939 med uppskjutande till senare tidpunkt av prövningen av ersättningsanspråken.

Under framhållande vidare att det för styrelsen vore mycket angeläget, att
domstolsbehandlingen vid ifrågavarande utbyggnader påskyndades, har vattenfallsstyrelsen
uttalat såsom sin mening att arbetskrafterna vid vattendomstolen
snarast måste förstärkas, därvid styrelsen tänkt sig antingen inrättandet
av en särskild vattendomstol för handläggande av vissa grupper av
mål eller av mål från vissa vattenområden, eller ock tillsättande av en biträdande
vattenrättsdomare, en biträdande vattenrättssekreterare och eventuellt
en biträdande vattenrättsingenjör. Vid ärendets bedömande måste, enligt vad
styrelsen tillägger, beaktas att landets outnyttjade vattenkraftreserver ligga i
mellersta och norra Norrland. Undan för undan hade de större kraftverksbyggnaderna
och de större sjöregleringarna därför förlagts till dessa delar av
landet. Detta komme i ökad utsträckning att äga rum i framtiden. För närvarande
bedreves arbetena av kända skäl i forcerad takt.

I infordrat utlåtande har vattenöverdomstolen, efter hörande av vederbörande
vattenrättsdomare, uttalat att arbetskrafterna vid Norrbygdens vattendomstol
snarast möjligt borde förstärkas på det sätt, att en biträdande
vattenrättsdomare förordnades av vattenöverdomstolen (jfr statsutskottets
utlåtande nr 2/1942 sid. 12) att i ordinarie vattenrättsdomarens
ställe handlägga vissa mål. Den tid, under vilken behovet av en biträdande
vattenrättsdomare förelåge, torde, såvitt för närvarande kunde
bedömas, kunna beräknas till återstoden av innevarande och hela nästkommande
budgetår. Förutom en biträdande vattenrättsdomare torde tidvis böra
anlitas en biträdande vattenrättsingenjör med sakkunskap i vattenbyggnadsfrågor.
Om arbetskrafterna på detta sätt förstärktes, syntes behov av ytterligare
förordnande av biträdande vattenrättssekreterare ej föreligga. Beslut i
ärendet torde böra i vanlig ordning meddelas av vattenöverdomstolen efter
hemställan av vattendomstolen. Frågan om avlöningsförmåner åt de förordnade
syntes böra upptagas till provning i ett senare sammanhang.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj:t, som ansett arbetskrafterna
vid Norrbygdens vattendomstol böra förstärkas på sätt vattenöverdomstolen
föreslagit, funnit vattenfallsstyrelsens framställning icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Vid den år 1942 beslutade löneregleringen för häradshövdingarna lia statsmakterna
icke prövat frågan örn förhållandet mellan vattenrättsdomarnas

Departe ments chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

och häradshövdingarnas avlöningsförmåner. Vid oförändrad lönenivå för vattenrättsdomarna
skulle dessa bliva jämställda med häradshövdingarna i de
mindre domsagorna, oaktat vattendomstolarna — såsom närmare utvecklats
från såväl vattenrättsdomarhåll som av vattenöverdomstolen — i fråga örn
arbetets omfattning och det domaren åvilande ansvaret närmast äro jämförliga
med de största domsagorna i riket. De senaste årens lagstiftning på vattenrättens
område — angående grundvatten, tillfällig vattenreglering och vattenförorening
— ha för vattendomstolarna medfört en avsevärd arbetsökning.
Med hänsyn till de stora krav på juridisk insikt och praktiskt omdöme, som
måste ställas på vattenrättsdomarbefattningarnas innehavare, är det angeläget
att synnerligen dugliga domarkrafter kunna påräknas för dessa befattningar.
Därest vattenrättsdomarna i lönehänseende bliva jämställda med häradshövdingarna
i de mindre domsagorna, föreligger allvarlig risk för att
så ej blir fallet. Den anpassning av vattenrättsdomarnas löneställning, som
med hänsyn härtill framstår som en nödvändig konsekvens av regleringen av
häradshövdingarnas löneförmåner, torde ej böra uppskjutas. Enligt min mening
bör avlöningsförstärkningen till vattenrättsdomarna bestämmas till samma
belopp, som häradshövding i domsaga, hänförd till lönegrupp IV, äger
åtnjuta, eller sålunda 3,750 kronor. För vattenrättsdomare synas böra gälla
samma inskränkningar i fråga om rätten att innehava enskilda uppdrag som
föreslagits beträffande häradshövding. I anledning av vad sålunda förordats
erfordras vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, vilka i annat sammanhang
torde komma att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Förslaget om överförande till ordinarie stat av den extra ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningen
kan jag fortfarande icke biträda. De olägenheter,
som närmast föranlett vattenfallsstyrelsens förnyade framställning i ämnet,
lia, såsom statskontoret framhållit, numera till väsentlig del undanröjts genom
att vikarien å den nuvarande innehavarens ordinarie befattning vid statens
vattenfallsverk tillerkänts vikariatslön.

Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår äro löneförmånerna
för vattenrättssekreterarna för närvarande bestämda efter likartade
grunder som avlöningen till assessorer och adjungerade ledamöter i hovrätt.
Detta sammanhänger med att vattenrättssekreterartjänsterna i regel, i likhet
med sekreterarbefattningarna i domsagorna, äro genomgångsposter för jurisfer
i domstolskarriären. Emellertid är fiskal i lika grad som assessor behörig
till vattenrättssekreterartjänst och frågan huruvida sådan tjänst skall besättas
med assessor eller fiskal avgöres från fall till fall, varvid vid ombyte å samma
tjänst assessor kan ersätta fiskal och tvärtom. För närvarande äro två av vattenrättssekreterartjänsterna
besatta med assessorer och en med fiskal, medan
innehavaren av den fjärde vattenrättssekreterarbefattningen icke innehar hovrättstjänst.
Enär Kungl. Maj:t även framdeles bör lia frihet att efter omständigheterna
besätta sådan tjänst med assessor, fiskal eller annan, möter det
svårigheter att genomföra en lönereglering för vattenrättssekreterarna efter
de grunder som tillämpats beträffande hovrätternas och domsagornas personal.
De nuvarande avlöningsbestämmelserna för vattenrättssekreterarna tor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

dc därför böra bibehållas. Vid förordnande såsom vattenrättssekreterare böra
följaktligen assessor och fiskal, liksom vid förordnanden å andra arvodestjänster
av motsvarande art, bibehållas vid sin ställning i hovrätten men
avstå från sina avlöningsförmåner därstädes.

Sedan budgetåret 1941/42 har såsom i det föregående nämnts medelsanvisningen
till biträdande vattenrättssekreterare begränsats till hälften mot tidigare
samt vattenrättsamanuensbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol
indragits. Dessa personalinskränkningar, som vidtagits i besparingssyfte, voro
av provisorisk natur. De nya arbetsuppgifter, som genom de senare årens
lagstiftningsåtgärder tillförts vattendomstolarna, i förening med det på grund
av krisförhållandena påskyndade utbyggandet av landets vattenkrafttillgångar
ha medfört en betydande ökning av arbetsbördan vid vattendomstolarna,
särskilt vid Norrbygdens vattendomstol. Det har därför, såsom förut
nämnts, blivit nödvändigt att med anlitande av andra huvudtitelns anslag
till extra utgifter redan under innevarande budgetår anvisa medel till förstärkning
av arbetskrafterna vid nämnda vattendomstol. På grund härav och
då, såsom av den i ärendet förebragta utredningen framgår, en snabb handläggning
vid vattendomstolarna under nuvarande förhållanden är av den
största betydelse för förbättringen av rikets kraftförsörjning, torde under
nästa budgetår en återgång böra ske till den tidigare personalorganisationen.
Medel till biträdande vattenrättssekreterare böra sålunda åter beräknas för
helt år och vattenrättsamanuensbefattningen vid Norrbygdens vattendomstol
bör återbesättas. Den extraordinära arbetsanhopningen vid nämnda vattendomstol
nödvändiggör dessutom, att biträdande vattenrättsdomare förordnas
därstädes under hela nästa budgetår. Tidvis erfordras härjämte en biträdande
vattenrättsingenjör (s. k. särskild vattenrättsingenjör). Slutligen torde för vattendomstolarna
gemensamt böra anvisas ett belopp till extra skrivhjälp, förslagsvis
motsvarande avlöning till ett extra skrivbiträde.

Arvode till den biträdande vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol
torde böra fastställas till så stort belopp, att arvodet kommer att
motsvara lön enligt 30 löneklassen jämte rörligt tillägg och kristillägg. Örn så
befinnes erforderligt för undvikande av löneminskning för befattningshavare,
som finnes böra förordnas å tjänsten, synes dessutom Kungl. Maj:t böra kunna
tillerkänna den förordnade ett personlig lönetillägg å högst 1,000 kronor.

Vad härefter angår anslagsberäkningen bör vid bifall till förslaget om förhöjning
av vattenrättsdomarnas avlöningsförstärkning anslagsposten tili a vlöningar
till ordinarie tjänstemän höjas med 9,000 kronor
till 161,700 kronor. Beträffande posten lill arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:!, nu uppförd med
9,000 kronor, erfordras ej någon ändring. Anslagsposten till avlöningar
till icke-ordinarie personal bör i enlighet med vad i det föregående
anförts höjas med kostnaderna för en biträdande vattenrättsdomare
(15,200), en biträdande vattenrättssekreterare under ett halvi år (3,800), en
Vattenrättsamanuens vid Norrbygdens vattendomstol (5,300) samt extra skriv -

62 Kungl. Majda proposition nr 198.

hjälp (2,400), sammanlagt 26,700 kronor. Posten beräknas alltså till 116,700
kronor.

Enligt beslut av 1942 års riksdag bemyndigades Kungl. Majit att under
budgetåren 1941/42 och 1942/43 i mån av behov medgiva överskridande av
förevarande anslagspost för bestridande av vikariatsersättning åt s. k. särskild
vattenrättsingenjör (jfr riksdagens skrivelse nr 2/1942 sid. 9). Rörande behovet
att för ifrågavarande ändamål överskrida posten torde få hänvisas till den
utredning i ämnet, som verkställts i en till statsutskottet vid nämnda riksdag
under hand ingiven promemoria (statsutskottets utlåt, nr 2/1942 sid. 12 f.).
Då behovet är stadigvarande, och ifrågavarande kostnader icke ens tillnärmelsevis
låta sig beräkna på förhand, torde bemyndigandet i fortsättningen
böra gälla tills vidare.

Anslagsposten till rörligt tillägg kan med hänsyn bland annat till
belastningen under sistförflutna budgetåret nedsättas med 5,700 kronor till
30,600 kronor.

Anslaget i dess helhet skulle alltså uppföras med (161,700 + 9,000 +
116,700 + 30,600) 318,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .......................... kronor 161,700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis. . » 9,000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal . . » 116,700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 30,600

Summa kronor 318,000;

dels bemyndiga Kungl. Majit medgiva, att kostnad för s. k.
särskild vattenrättsingenjör må från och med budgetåret
1943/44 bestridas från anslagsposten till avlöningar till ickeordinarie
personal, även om posten därigenom skulle överskridas; dels

ock till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av...... kronor 318,000.

6. Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, förslagsanslag. Till
följd av löneregleringen för domsagopersonalen kan detta anslag, som i gällande
riksstat är uppfört med 740,000 kronor, sänkas med 661,000 kronor,
motsvarande nu utgående dyrtidstillägg till häradshövdingar och domsagonotarier
samt inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga (jfr domsago -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198. 63

prop. sid. 96). För nästa budgetår skulle anslaget alltså upptagas med 79,000
kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av.................................. kronor 79,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Tidelius.

Kunni. Maj:ts proposition nr 198.

Bilaga A.

Förslag till lönegrnppsindelning av domsagorna.

Domsaga

Lönegrupp I.

(20 domsagor. Avlöningsförstärkning utgår ej.)

Mellersta Roslags .......................................

Stockholms läns västra .................................

Livgedingets ...........................................

Södersysslets ...........................................

Nordmarks ...........................................

Lindes ...............................................

Västmanlands östra.....................................

Västerbergslags.........................................

Kinda och Ydre .......................................

Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds .................

Mellersta Värends .....................................

Sevede och Tunaläns ...................................

Norra Möre och Stranda ...............................

Orusts och Tjörns .....................................

Norrvikens ...........................................

Kinds och Redvägs .....................................

Tossbo och Vedbo .....................................

Kinnefjärdings, Kinne och Kållands .....................

Villands ...............................................

Färs .................................................

Övergångsersättning
första övergångsåret
beräknad
på grundval
av inkomsterna
åren 1933—1942.

1,201

762

975

2,682

1,851

Lönegrupp II.

(29 domsagor. Avlöningsförstärkning 1,250 kronor.)

Norra Roslags ............................................ —

östersysslets ............................................ —

östernärkes .............................................. 1,273

Västmanlands mellersta .................................... 1,261

Nås och Malungs.......................................... —

Gästriklands västra ........................................ —

Bollnäs .................................................. 1,751

Sydöstra Hälsinglands...................................... —

Jämtlands östra .......................................... —

Jämtlands västra .......................................... —

Folkungabygdens .......................................... —

Aska, Dals och Bobergs
Linköpings .........

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Övergångsersättning
första över _

gångsåret beräk Domsaga

nåd grun(jvai

av inkomsterna
åren 1933—1942.

Västra Värends............................................ 132

Tjusts .................................................. 1,446

Aspelands och Handbörds .................................. —

Ölands .................................................. —

Inlands .................................................. —

Marks .................................................. 235

Borås .................................................... 311

Vartofta och Frökinds...................................... —

Skånings, Valle och Vilske.................................. —

Åse, Viste, Barne och Laske ................................ —

Östra Göinge ............................................ —

Gärds och Albo .......................................... 2,215

Norra Åsbo .............................................. 713

Södra Åsbo och Bjäre...................................... —

Västerbottens södra ...................................... —

Västerbottens mellersta .................................... —

Lönegrupp lil.

(28 domsagor. Avlöningsförstärkning 2,500 kronor.)

Uppsala läns norra ........................................ 1,649

Nyköpings .............................................. 1,989

Gotlands ................................................ —

Mellansysslets ............................................ —

Jösse .................................................... —

Fryksdal ................................................ 343

Älvdals och Nyeds ........................................ —

Västernärkes .............................................. 190

Nora .................................................... 3,724

Västmanlands västra ...................................... 2,727

Falu .................................................... 1,464

Nedansiljans ............................................ 2,148

Ovansil jans ........

Gästriklands östra
Norra Hälsinglands ..
Ångermanlands västra

Jämtlands norra ......................................... 134

Härjedalens ..............................................

Bråbygdens och Finspånga läns ............................ 2,327

Njudungs ................................................ 544

Sunnerbo ................................................ 1,877

Hallands mellersta ........................................ 1,177

Hallands norra ............ 1,046

Nordals, Sundals och Valbo ................................ —

Skövde .................................................. —

Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads........................ —

Umeå .................................................... —

Kalix .................................................... —

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 198. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Övergångsersättning
första över Domsaga

gångsåret beräk nad

på grundval
av inkomsterna
åren 1933—1942.

Lönegrupp IV.

(32 domsagor. Avlöningsförstärkning 3,750 kronor.)

Uppsala läns södra ........................................ 522

Oppunda och Villåttinge.................................... 1,126

Hedemora ... ............................................. 2 178

Västra Hälsinglands ...................................... 2! 166

Medelpads västra........................................ 945

Ångermanlands södra ...................................... 230

Ångermanlands mellersta .................................. .

Tveta, Vista och Mo ................ 3,894

Norra och Södra Vedbo.................................... .

Östbo och Västbo.......................................... .

Östra Värends ............................................ 1,499

Södra Möre .............................................. ’_

Hallands södra .......................................... 891

Sunnervikens ............................................ .

Vättle, Ale och Kullings.................................... 3,702

Flundre, Väne och Bjärke

Vadsbo ...............

östra och Medelsta.....

Bräkne och Listers .....

Ingelstads och Järrestads

Västra Göinge ............................................ 1,619

Oxie och Skytts .......................................... ’_

Torna och Bara .......................................... _

Frosta och Eslövs ........................................ .

Rönnebergs, Onsjö och Harjagers .......................... 4,869

Luggude.................................................. 600

Västerbottens västra ...................................... —

Västerbottens norra .................................. 2188

Piteå .................................................... _

Luleå .................................................... .

Torneå .................................................. .

Gällivare ................................................ .

Lönegrupp V.

(6 domsagor. Avlöningsförstärkning 5,000 kronor.)

Södra Roslags ............................................ —

Sollentuna och Färentuna .................................. 5,300

Södertörns................................................10’000

Medelpads östra .......................................... —

Ångermanlands norra ...................................... 166

Askims, Hisings och Sävedals................................ 6,770

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Bilaga B.

Förslag

till

domsagostadga.

Befattningshavare i domsagorna.

1 §■

Häradshövding är chef för domsagans kansli.

Förutom häradshövding skola i domsaga finnas tingsnotarier och domsagobiträden
till erforderligt antal.

I den mån därom förordnas skola tillika i domsaga tjänstgöra tingsdomare,
särskild inskrivningsdomare och tingssekreterare.

Dessutom må tingsnotarieaspiranter anställas.

Be fattningsh avarnas tillsättning.

2 §.

Häradshövding utnämnes av Kungl. Maj:t.

Då häradshövdingämbete skall tillsättas, utfärdar den hovrätt under vilken
ämbetet lyder kungörelse därom i allmänna tidningarna samt genom
anslag inom nedre justitierevisionen och samtliga hovrätter med föreläggande
av tjugu dagars ansökningstid, räknad från den dag kungörandet i allmänna
tidningarna sker. Ansökan skall göras hos förstnämnda hovrätt. Efter nämnda
tids utgång skall hovrätten upprätta och till Kungl. Maj:t överlämna förslag
till ämbetets besättande.

3 §.

Tingsdomare utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj:t. Skall befattningen
tillsättas på förordnande, meddelas sådant för en tid av tre år eller, där särskilda
förhållanden giva anledning därtill, för kortare tid. Till tingsdomare
bör företrädesvis utses assessor i hovrätt.

Då tingsdomarbefattning skall tillsättas, utfärdar den hovrätt under vilken
befattningen lyder kungörelse därom i allmänna tidningarna och genom anslag
inom hovrätten eller, när fråga är örn utnämning å befattningen, genom
anslag inom samtliga hovrätter med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid,
räknad från den dag kungörandet i allmänna tidningarna sker. Ansökan
skall göras hos förstnämnda hovrätt. Efter nämnda tids utgång skall
hovrätten upprätta och till Kungl. Majit överlämna förslag till befattningens
besättande. Sådant förslag må, när fråga är örn förordnande, upptaga assessor
i hovrätt som ej sökt förordnandet.

Blir tingsdomarbefattning, som tillsatts på förordnande, ledig på grund av
att tiden för den förre innehavarens förordnande utgår, åligger det hovrätten
att senast två månader före förordnandets utgång inkomma med yttrande
till Kungl. Majit, huruvida befattningen på sätt nu är sagt bör kungöras till
ansökan ledig eller om förre innehavaren utan ansökan bör förordnas att
fortfarande upprätthålla densamma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

4 §.

Särskild inskrivningsdomare utnämnes av Kungl. Majit.

Vid tillsättning av sådan befattning skall förfaras på sätt i 3 § andra stycket
stadgas om tillsättning av ordinarie tingsdomarbefattning.

5 §.

Tingssekreterare förordnas av hovrätten. Förordnande meddelas, där ej
särskilda skäl till annat föranleda, för ett år räknat från och med den 1 juli
eller för återstående del av sagda tid.

Till tingssekreterare må, där ej Kungl. Majit för särskilt fall annat medgiver,
allenast förordnas den som innehar befattning såsom extra ordinarie
fiskal i hovrätt och som av hovrätten funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande.

6 §.

Tingsnotarie förordnas av hovrätten. Förordnande meddelas, där ej särskilda
förhållanden till annat föranleda, antingen för ett halvt år räknat från
och med den 1 juli eller den 1 januari, eller för ett år räknat från och med
förstnämnda dag, eller ock för återstående del av sålunda angivna tider.

Tingsnotarie skall hava uppnått tjugutre års ålder samt hava tjänstgjort
minst sex månader såsom tingsnotarieaspirant. Innan tingsnotarie inträder i
tjänstgöring, skall han hava avlagt domared.

Tingsnotarie är skyldig att mottaga förordnande å tingsnotariebefattning i
annan domsaga.

7 §■

Tingsnotarieaspirant antages av hovrätten. Tiden för anställning såsom
aspirant bör i regel ej överstiga sex månader.

Aspirant skall hava avlagt juris kandidatexamen.

Finnes aspirant icke vara lämplig för erhållande av tingsnotariebefattning,
må hovrätten på framställning av häradshövdingen entlediga honom från
anställningen.

8 §■

Ansökan örn anställning såsom tingsnotarieaspirant skall göras hos häradshövdingen
eller ock hos hovrätten. Ansökan skall vara ställd till hovrätten.
Ansökan som ingives till hovrätten behöver ej avse viss domsaga. Vid ansökan
skola fogas åldersbetyg, betyg över undergångna examina samt de betyg
och handlingar i övrigt sökanden vill åberopa, såsom tjänstgöringsintyg
och intyg om kunnighet i maskinskrivning och stenografi. Ansökan anses
förfallen sex månader efter den dag den inkommit till hovrätten eller häradshövdingen.

Då tingsnotarieaspirant skall anställas, bör häradshövdingen i god tid dessförinnan
göra framställning därom till hovrätten samt äger därvid föreslå hos
honom eller hovrätten anmäld lämplig sökande. Häradshövdingen äger, innan
förslag avgives, från hovrätten inhämta uppgift om sökande som där anmält
sig. Vid förslaget skola fogas till häradshövdingen inkomna ansökningar.

Vad ovan stadgas skall jämväl gälla beträffande ansökan örn tingsnotariebefattning
och tillsättning av sådan befattning. Är fråga örn förlängning av
förordnande som tingsnotarie eller örn förordnande för tingsnotarieaspirant
att vara tingsnotarie i domsaga där han tjänstgör, erfordras dock allenast
framställning därom från häradshövdingen. Vid sådan framställning skall
häradshövdingen foga till honom inkomna ansökningar rörande befattningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

9 §.

Domsagobiträde tillsättes av hovrätten. Ordinarie domsagobiträde tillsättes
genom konstitutorial.

Då befattning såsom domsagobiträde skall tillsättas, utfärdar den hovrätt
under vilken befattningen lyder kungörelse därom i allmänna tidningarna och
genom anslag å en för allmänheten tillgänglig plats inom domarkansliet med
föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknad från den dag kungörandet
i allmänna tidningarna sker. När skäl därtill äro, må kungörelsen införas
även i ortstidning. Ansökan göres hos häradshövdingen och skall vara ställd
till hovrätten. Efter nämnda tids utgång skall häradshövdingen med eget
yttrande översända ansökningarna till hovrätten.

Sedan befattningen tillsatts, skall tillkännagivande därom så fort ske kan
anslås å plats som i andra stycket sägs, varvid dagen för denna åtgärd antecknas
å anslaget. För besvärs anförande över tillsättningen är tiden tjugu
dagar, räknad från nyssnämnda dag.

10 §.

Avsked eller entledigande beviljas för befattningshavare, som Kungl. Maj :t
tillsätter, av Kungl. Majit och för annan befattningshavare av hovrätten.

Befattningshavarnas åligganden.

11 §•

Häradshövdingen skall leda och övervaka arbetet i domsagan. Han skall
tillse, att de där anställda fullgöra sina åligganden samt att arbetet bedrives
i behörig ordning och på ett ändamålsenligt sätt.

Häradshövdingen skall sörja för att tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter
erhålla en allsidig och i övrigt tillfredsställande utbildning.

Det åligger häradshövdingen att föra särskilt protokoll över viktigare, av
honom meddelade beslut i personalärenden eller rörande arbetet och ordningen
å kansliet.

12 §.

För domsaga, där särskild inskrivningsavdelning finnes, utfärdar Kungl.
Majit arbetsordning, vari de åligganden som ankomma på den särskilde inskrivningsdomaren
närmare regleras samt beträffande övriga befattningshavares
åligganden bestämmas de avvikelser från denna stadgas föreskrifter,
som må anses påkallade.

13 §.

Tingsdomare åligger:

1. att närmast under häradshövdingen hava inseendet över personalen och
arbetet i domsagan; ävensom

2. att i den mån hovrätten på förslag av häradshövdingen förordnar

a) såsom ordförande i häradsrätten hålla allmänna eller särskilda tingssammanträden
eller handlägga mål och ärenden å sådana sammanträden;

b) vara inskrivningsdomare, lagsökningsdomare och konkursdomare; saint

c) handlägga ärenden angående sammanläggning enligt 3 och 4 kap. lagen
den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad samt enligt lagen den 18 juni
1926 örn sammanläggning av fastigheter å landet, ärenden angående fastställelse
å avstyckning enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet
ävensom ärenden angående fastställelse å gränsbestämning i samband med
nämnda förrättningar, allt i den mån detta ej ankommer på ägodelningsrätten.

Kungl. Majlis proposition nr 198.

Tingsdomare äger bevilja fri rättegång och förordna rättegångsbiträde enligt
lagen örn fri rättegång i mål, vilka kunna beräknas komma att handläggas
av rätten under hans ordförandeskap.

Tingsdomare är vidare behörig att utföra i 16 § första stycket omförmälda
göromål. Vad i 16 § andra stycket stadgas gäller ock i fråga om tingsdomare.

14 §.

Tingssekreterare åligger:

1. att, där tingsdomare icke finnes, närmast under häradshövdingen hava
inseendet över personalen och arbetet i domsagan;

2. att i den mån hovrätten på förslag av häradshövdingen förordnar utföra
de göromål varom i 13 § första stycket 2. sägs; samt

3. att, i den utsträckning det kan ske utan eftersättande av honom i övrigt
åliggande göromål, efter häradshövdingens bestämmande föra dombok och övriga
protokoll i mål och ärenden som handläggas av häradshövdingen såsom
ordförande i häradsrätten, att i samband därmed uppsätta och kontrasignera
samt för häradshövdingen till granskning och underskrift framlägga
skrivelser, kungörelser, förelägganden och uppgifter, som i dylika mål och
ärenden skola av rättens ordförande undertecknas, ävensom att ombesörja
deras behöriga expedierande.

Häradshövdingen skall med sin namnpåskrift vitsorda riktigheten av dombok
eller protokoll, som uppsatts av tingssekreleraren; denne åge sedan att
ensam underteckna expedition av sådan dombok eller sådant protokoll, där ej
expeditionen innefattar slutligt utslag eller ock beslut, varigenom dömts till
edgång. I expedition, som i enlighet härmed undertecknas av tingssekreteraren,
skall angivas vem som varit ordförande vid målets eller ärendets handläggning.

Tingssekreterare äger bevilja fri rättegång och förordna rättegångsbiträde
enligt lagen om fri rättegång i mål, vilka kunna beräknas komma att handläggas
av rätten under hans ordförandeskap.

Tingssekreterare är vidare behörig att utföra i 16 § första stycket omförmälda
göromål. Vad i 16 § andra stycket stadgas gäller ock i fråga örn tingssekreterare.

15 §.

Det åligger tingsnotarierna att, i den utsträckning de efter vad i 16—19 §§
sägs äro därtill behöriga, biträda med göromålen i domsagan enligt den arbetsfördelning
som häradshövdingen, i den mån särskilt förordnande av hovrätten
ej erfordras, må bestämma.

16 §.

Tingsnotarie är behörig att på eget ansvar utföra följande enligt lag eller
författning på domaren eljest ankommande göromål:

1. mottaga och diarieföra handling, som må till domaren ingivas, samt anmälan
eller framställning, vilken ankommer på prövning eller åtgärd av denne,
ävensom enligt de närmare föreskrifter domaren meddelar öppna och
granska ankommande postförsändelser;

2. verkställa på konkursdomaren jämlikt 10 eller 11 § eller 12 § andra
stycket konkurslagen ankommande prövning av konkursansökning; i fall som
avses i 8 § tredje stycket, 11 § andra stycket, 12 eller 17 § samma lag vidtaga
föreskrivna åtgärder med anledning av ansökning om konkurs; utfärda,
låta anslå och avsända kungörelse att beslut om egendomsavträde meddelats
samt därom göra föreskrivna anmälningar; meddela förordnande som avses

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

i 43 § eller 185 § under 2) eller 209 § första stycket andra punkten konkurslagen;
utfärda och avsända sådana kallelser, underrättelser och meddelanden
som omförmälas i 20, 21, 103, lil, 185 och 201 §§ sagda lag; vidtaga de åtgärder
som jämlikt 102, 107 och 118 §§ konkurslagen ankomma på konkursdomaren,
upptaga borgenärsed samt föra i 208 § nämnda lag omförmäld
dagbok;

3. vidtaga de åtgärder, som jämlikt 8 § andra stycket, 16 §, 17 § tredje
stycket och 54 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs åligga konkursdomaren,
samt föra i 48 § samma lag omförmäld dagbok;

4. verkställa den prövning av edgångsyrkande som enligt 4 § lagen om utmätningsed
åligger konkursdomaren, ävensom i samband därmed bestämma
tid och ort för det förhör, som jämlikt 5 § samma lag skall hållas, och förelägga
gäldenären att inställa sig vid förhöret;

5. meddela beslut och vidtaga åtgärder som enligt gällande lagstiftning om
fri rättegång ankomma på rättens ordförande eller expeditionshavanden, dock
att beviljande av fri rättegång eller förordnande av rättegångsbiträde ej tillkommer
tingsnotarie;

6. vid sökt eller beviljad boskillnad eller i fråga örn bouppteckning med
anledning av sökt eller beviljad hemskillnad eller äktenskapsskillnad vidtaga
åtgärder som enligt lag ankomma på domaren;

7. för omyndig dödsbodelägare så ock för bortovarande meddela sådant
förordnande av god man, som ankommer på domaren att utfärda;

8. upprätta och expediera föreskriven årlig rättsstatistisk arbetsredogörelse
och i 17 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast
egendom omförmälda förteckningar samt uppsätta och avsända föreskrivna,
för upprättande av vissa röstlängder erforderliga uppgifter a i konkurstillstånd
försatta personer samt uppgifter som jämlikt stadgan den 7 december
1934 örn prästval infordrats från domaren;

9. föra stadgade förteckningar över anhängiggjorda hemskillnads- och boskillnadsmål,
förteckning som omförmäles ill kap. 9 § rättegångsbalken och
föreskrivna anteckningar om övervakningen av villkorligt dömda;

10. bestyrka avskrifts riktighet ävensom meddela bevis som det tillkommer
domaren att utfärda, utom gravationsbevis, vederhäftighetsbevis, vadebevis,
sådant intyg örn fattigdom som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken
samt bevis enligt 27 § lagsökningslagen;

11. meddela beslut och vidtaga åtgärder som enligt lagen den 20 juni 1924
om viss panträtt i spannmål och kungörelsen samma dag med föreskrifter
angående tillämpningen av nämnda lag eller enligt lagen den 30 juni 1942 om
viss panträtt i spånadslin och hampa och kungörelsen samma dag med föreskrifter
angående tillämpningen av sistnämnda lag ankomma på registerföraren; 12.

föra den i 21 kap. 36 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å
landet föreskrivna dagbok samt med ledning av densamma utfärda bevis,
huruvida besvär anförts hos ägodelningsrätten över vad vid jorddelningsförrätbring
eller vid förrättning enligt lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall
för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller
enligt lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar förekommit eller huruvida
besvär anförts över ägodelningsdomarens beslut eller ägodelningsrättens
utslag eller över utslag av hovrätten i mål, som dit fullföljts från ägodelningsdomaron
eller ägodelningsrätten; samt

13. föra den i 40 g lagsökningslagen omförmälda dagbok.

Fråga om tingsnotarie» behörighet all giva stämning bedömes enligt 11 kap.
3 g rättegångsbalken och hans behörighet att mottaga vadeanmälan enligt
26 kap. 1 g samma balk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

17 §•

Tingsnotarie må i den utsträckning hovrätten på förslag av häradshövdingen
förordnar:

1. tjänstgöra såsom inskrivningsdomare;

2• jämlikt nedannämnda paragrafer i 21 kap. lagen den 18 juni 1926 örn
delning av jord å landet vidtaga följande åtgärder, nämligen: föranstalta om
val av ägodelningsnämndemän (3 och 5 §§), utfärda kallelser enligt 6 och
7 §§, utfärda kallelser och kungörelse enligt 10 §, utfärda stämning enligt
24 §, infordra handlingar från lantmätare enligt 26 och 27 §§, utsätta tid och
ort för måls handläggning vid ägodelningsrätten (29 § tredje stycket), inhämta
yttranden från byggnadsnämnd enligt 42 § fjärde stycket samt vidtaga
de i 54—57 och 61—66 §§ omförmälda på ägodelningsdomaren ankommande
åtgärder; samt

3. .jämlikt 11 och 12 §§ lagen den 18 juni 1926 örn sammanläggning av
fastigheter a landet inhämta och infordra yttranden samt meddela föreläggande
för sökande att inkomma med ytterligare utredning.

18 §•

Tingsnotarie, som uppnått tjugufyra års ålder och tjänstgjort i domsaga
såsom tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant under ett år, må då han av häradshövdingen
därtill skriftligen förordnas, i den omfattning och under tid
som häradshövdingen bestämmer, utföra sådana på tingssekreterare ankommande
göromål, varom i 14 § första stycket 3. förmäles, därvid vad i 14 §
andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning. Avskrift av dvlikt
förordnande skall tillställas hovrätten.

„ Tingsnotarie, som uppnått tjugufem års ålder och tjänstgjort i domsaga
såsom tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant under ett år, må i den utsträckning
hovrätten pa förslag av häradshövdingen förordnar:

1. hålla sammanträde som avses i lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden
för handläggning av vissa mål och ärenden;

2. å annat tingssammanträde såsom ordförande i häradsrätten handlägga
dels i 1 § nämnda lag omförmälda ärenden, dels mål angående ansvar för
förseelse som i lag eller författning ej är belagd med högre straff än böter,
dock ej mal, däri talan örn skadestånd föres, eller mål om förvandling av
böter, dels ock nial som i 1 § första stycket 2.—4. förenämnda lag avses,
dar malet första gången förekommer eller fortsatt handläggning av målet föranletts
därav att å någondera sidan parten eller, om de äro flera, samtliga
dessa uteblivit; dock skall den som har att i övrigt föra ordet å tingssammanträdet
handlägga jämväl här avsedda mål, därest de av honom befinnas
vara av vidlyftig eller svårare beskaffenhet, såvitt ej annat följer av vad i
28 § andra stycket sista punkten stadgas; samt

3. eljest förvalta häradshövdingämbete med den begränsning, att den förordnade
icke äger att vare sig såsom ordförande i häradsrätt handlägga andra
mal och ärenden än nyss sagts eller tjänstgöra såsom ordförande i synerätt
eller vid sammanträde med ägodelningsrätt eller, med mindre hovrätten finner
nödigt annorledes förordna, i rättens ställe handlägga mål örn förvandlm"
av böter.

19 §.

Förordnande att med vidsträcktare befogenhet än i 18 § sägs förvalta häradshövdingämbete
må, där ej hinder i lag eller allmän'' författning möter
av hovratten meddelas ordinarie innehavare av domarämbete samt den som
tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och av hovrätten funnits skickad
att erhålla fortsatt domarförordnande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Finnes enligt föregående stycke kompetent person ej att tillgå, må ock
förordnande som i denna paragraf avses meddelas tingsnotarie som under
ett och ett halvt år tjänstgjort såsom tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant
och därunder innehaft förordnanden som i 17 § 1. och 18 § andra stycket
1. eller 2. sägs, därav såsom inskrivningsdomare under minst sex inskrivningsdagar.

När synnerliga skäl därtill föranleda, må förordnande varom i denna
paragraf är fråga meddelas fiskalsaspirant i hovrätt.

20 §.

För behörighet att mottaga sådana förordnanden som i 18 och 19 §§ sägs
må med tjänstgöring i domsaga till en tid av högst sex månader likställas
väl vitsordad tjänstgöring under samma tid i hovrätt eller vid rådhusrätt,
i vilken enligt gällande bestämmelser jämte borgmästaren sitta minst två lagfarna
ledamöter, eller såsom biträde åt landsfogde eller förste stadsfiskal
i Stockholm eller såsom biträde åt ledamot av Sveriges advokatsamfund.

21 §.

Innan förordnande som i 17 §, 18 § andra stycket samt 19 § sägs första
gången meddelas i domsaga anställd tingsnotarie, skall domare som föreslår
tingsnotarien till erhållande av förordnandet hava skriftligen vitsordat, att
denne är lämplig och skickad att uppehålla förordnande av det slag varom
fråga är.

22 §.

Tingsnotarie bör i den omfattning så prövas lämpligt biträda med uppsättande
av häradsrättens dombok ävensom med utarbetande av förslag till
utslag i mål och ärenden, som handlagts eller skola avdömas under ordförandeskap
av häradshövding, tingsdomare eller tingssekreterare.

23 §.

Tingsnotarieaspirant åligger att efter häradshövdingens anvisningar biträda
med göromålen i domsagan.

Aspirant är behörig att på eget ansvar utföra i 16 § första stycket 1. omförmälda
göromål samt bestyrka avskrifts riktighet.

24 §.

Domsagobiträde åligger att efter häradshövdingens anvisningar biträda
med göromålen i domsagan.

Domsagobiträde må av häradshövdingen förordnas att på eget ansvar utföra
i 16 § första stycket 1. omförmälda göromål samt bestyrka avskrifts
riktighet.

I domsaga där göromålens omfattning sådant påkallar må domsagobiträde
på förslag av häradshövdingen av hovrätten förordnas att på eget ansvar

1. omhänderhava stämpelförsäljningen i domsagan, stämpelbelägga utgående
expeditioner samt till vederbörande myndigheter för indrivning översända
expeditioner som ej utlösas;

2. emottaga och förvalta expensmedel som för domsagan utanordnas samt
ombesörja upphandling av skrivmaterialier och annat dylikt, som för domarkansliet
erfordras; samt

3. såsom redogörare föra erforderliga räkenskaper och i stadgad ordning
redovisa i tjänsten uppburna eller influtna medel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198.

Häradshövdingen bör minst en gång i månaden granska de förda räkenskaperna
samt inventera kassa och stämpelförråd.

Angående förordnande av domsagobiträde till kommissionär stadgas i 39 §.

Befattningshavarnas ledighet samt förordnande av vikarier.

25 §.

Häradshövding, tingsdomare, särskild inskrivningsdomare och tingssekrelerare
äga enligt vad därom är särskilt stadgat tillgodonjuta semester å tid
som hovrätten bestämmer. Därvid skall iakttagas, att semester allenast då
särskilda skäl därtill äro må beviljas häradshövding, tingsdomare och tingssekreterare
å sådan tid, att han därigenom vinner befrielse från hållande av
allmänt tingssammanträde eller sammanträde för tings avslutande.

Annan ledighet för häradshövding beviljas likaledes av hovrätten. Tjänstledighet,
som häradshövding enligt vad särskilt är stadgat äger åtnjuta för
vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda angelägenheter,
må ej heller annat än då särskilda skäl därtill äro beviljas å tid som
i första stycket sägs.

Tingsdomare, särskild inskrivningsdomare och tingssekreterare må av häradshövdingen
under högst åtta dagar varje halvår beviljas annan ledighet
än i första stycket sägs. Finner häradshövdingen vikarie erforderlig eller är
fråga om ledighet under längre tid än nu är sagt, skall ansökan örn ledighet
göras hos hovrätten.

Underrättelse örn ledighet, som häradshövding enligt denna paragraf beviljar,
samt örn skälet därtill skall snarast möjligt insändas till hovrätten.

26 §.

Tingsnotarie och domsagobiträde äga enligt vad därom är särskilt stadgat
tillgodonjuta semester å tid som häradshövdingen bestämmer. Annan tjänstledighet
för sådan befattningshavare äger häradshövdingen i fall av behovbevilja
för en tid av högst tjugu dagar varje halvår. Finner häradshövdingen
vikarie för tingsnotarie erforderlig eller är fråga om ledighet under längre
tid än nu är sagt, skall ansökan örn ledighet göras hos hovrätten.

Tingsnotarieaspirant må, när skäl därtill äro, av häradshövdingen beviljas
ledighet sammanlagt högst tjugu dagar. Därutöver beviljas ledighet för aspirant
av hovrätten.

Underrättelse örn annan ledighet än semester, som häradshövding enligt
denna paragraf beviljar, samt om skälet därtill skall snarast möjligt insändas
till hovrätten.

27 §.

Häradshövding må av hovrätten, när skäl därtill äro, befrias

1. från att hålla sammanträde som avses i lagen den 7 maj 1918 om särskilda
tingssammanträden för handläggning av vissa mål och’ ärenden;

2. från att å allmänt tingssammanträde ävensom å sammanträde för tings
avslutande handlägga mal och ärenden som avses i 18 § andra stycket 2.
denna stadga; samt

3. från att handlägga ärenden, varom i 13 § första stycket 2. c) samt 17 §
2. och 3. sägs.

Häradshövding som är inskrivningsdomare må av hovrätten, när så prövas
skäligt, årligen befrias från inskrivningsdomargöromålen under viss tid;
dock må befrielse från nämnda göromål ej beviljas så, att häradshövdingen
därigenom vinner befrielse fran mer än tre fjärdedelar av de inskrivningsdagar,
vilka infalla å tid då han ej åtnjuter semesterledighet.

Kungl. May.ts proposition nr 198.

Är häradshövding lagsöknings- eller konkursdomare, ina han erhålla befrielse
från lagsöknings- och konkursdomargöromålen i den utsträckning
hovrätten finner lämplig.

Kan tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande beskaffenhet, såsom
rannsakning med häktad person eller syneförrättning, ej utan häradshövdingens
oskäliga betungande utföras vid sidan av övriga tjänsteåligganden,
må hovrätten medgiva häradshövding befrielse antingen från sådant göromål
eller ock för dess fullgörande från arbetet i övrigt.

Vad ovan i denna paragraf stadgas om befrielse för häradshövding från
vissa göromål skall i tillämpliga delar jämväl gälla tingsdomare.

28 §.

I domsaga där tingsdomare är anställd äger hovrätten, där så finnes erforderligt,
befria häradshövdingen från att å högst hälften av de allmänna
rättegångsdagarna i domsagan handlägga och avdöma på honom eljest ankommande
mål och ärenden.

Uppgår i domsaga där tingssekreterare är anställd antalet allmänna rättegångsdagar
under en tid av fyra veckor i följd till tre eller fyra, äger hovrätten,
där så finnes erforderligt, befria häradshövdingen från att å en av dessa
rättegångsdagar handlägga och avdöma på honom eljest ankommande mål
och ärenden. Därest antalet allmänna rättegångsdagar under tid som ovan
sägs uppgår till flera än fyra, må häradshövdingen kunna erhålla dylik befrielse
under två av rättegångsdagarna. Är antalet allmänna rättegångsdagar
i allmänhet mindre än vad i första punkten sägs, må häradshövdingen kunna
erhålla dylik befrielse i den omfattning hovrätten prövar skälig; dock att befrielsen
skall för varje kalenderhalvår avse ett mindre antal rättegångsdagar
än det, vartill regeln i första punkten i där avsett fall kan föranleda. Mål och
ärenden av invecklad beskaffenhet skola dock städse handläggas av häradshövdingen.

Vid tillämpningen av vad i denna paragraf stadgas skall tillses, att ombyte
av ordförande under ett och samma måls handläggning och avgörande såvitt
möjligt ej kommer att äga rum.

29 §.

Tingssekreterare, som förordnats att vara inskrivningsdomare i domsagan,
må av hovrätten, när så prövas skäligt, årligen befrias från inskrivningsdomargöromålen
under viss tid; dock må befrielse från nämnda göromål ej
beviljas så, att tingssekreteraren därigenom erhåller befrielse från mer än
hälften av de inskrivningsdagar, vilka infalla å tid då han ej åtnjuter semesterledighet.

Är tingssekreterare förordnad att vara lagsöknings- eller konkursdomare i
domsagan, må han erhålla befrielse från lagsöknings- och konkursdomargöromålen
i den utsträckning hovrätten finner lämplig.

30 §.

Vikarie för befattningshavare i domsaga förordnas av hovrätten. Erfordras
vikarie för domsagobiträde eller är sådan befattning ledig, må dock, där
fråga är om förordnande för en tid av högst fyrtiofem dagar, häradshövdingen
förordna lämplig person att uppehålla befattningen. Meddelande om sådant
förordnande skall snarast möjligt lämnas hovrätten.

Då häradshövdingämbete, tingsdomarbefattning eller befattning såsom särskild
inskrivningsdomare icke är tillsatt, skall hovrätten förordna örn befattningens
uppehållande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Förordnas tingsdomare, tingssekreterare eller tingsnotarie att upprätthålla
högre befattning i domsagan än sin egen, verkar det ej rubbning av hans
skyldighet att upprätthålla egen befattning, där ej vikarie för honom i denna
tjänst förordnas.

31 §.

Till vikarie för häradshövding bör, där ej särskilda skäl till annat föranleda,
förordnas tingsdomare eller tingssekreterare, örn sådan finnes i domsagan.
Vid häradshövdings, tingsdomares eller tingssekreterares ledighet för
semester eller annan kortare ledighet må tingsnotarie i domsagan, som uppfyller
de i 18 § andra stycket angivna villkoren, förordnas till vikarie med
den begränsning som i nämnda paragraf andra stycket 3. sägs. Angående
förordnande för tingsnotarie att i annat fall än nu är sagt förvalta häradshövdingämbete
stadgas i 19 § andra stycket.

Till vikarie för särskild inskrivningsdomare må förordnas, förutom den
som äger förvalta häradshövdingämbete, jämväl den som är berättigad att
mottaga förordnande som i 18 § första stycket sägs.

Till vikarie för tingsnotarie må endast förordnas den som är behörig att
förordnas till innehavare av sådan befattning. Innan vikarie för tingsnotarie
inträder i tjänstgöring, skall han hava avlagt domared.

32 §''

Den som innehaft förordnande att förvalta häradshövdingämbete eller att
tjänstgöra såsom tingsdomare under tillhopa tre år, må icke av hovrätt meddelas
ytterligare sådant förordnande med mindre han är assessor i hovrätt
och annan assessor icke finnes att tillgå eller Kungl. Maj:t för särskilt fall
det medgivit.

Den som innehaft förordnande såsom tingssekreterare i sammanlagt tre
år må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande erhålla ytterligare förordnande i
sådan egenskap.

Den som varit tingsnotarie och tingsnotarieaspirant under sammanlagt två
och ett halvt år må allenast då synnerliga skäl därtill äro erhålla ytterligare
förordnande såsom tingsnotarie.

33 §.

Har någon förordnats att såsom särskild ordförande i häradsrätt handlägga
i 18 § andra stycket 2. avsedda mål och ärenden, skall det ankomma
på den som har att i övrigt föra ordet å tingssammanträdet att bestämma
vilka mål sorn skola handläggas av den särskilde ordföranden samt den
inbördes ordning i vilken ordförandena skola leda rättsförhandlingarna vid
sammanträdet, dock med iakttagande därav att å varje rättegångsdag tillfälle
skall vara lämnat rättssökande att vid sessionens slut anmäla ärenden
som den särskilde ordföranden har att handlägga.

Finnes vid handläggning å allmänt tingssammanträde av mål, som enligt
vad ovan sagts skall handläggas av särskild ordförande, att målet ej är av
beskaffenhet som i 18 § andra stycket 2. sägs, må den särskilde ordföranden
likväl vid det sammanträdet fortsätta målets handläggning och, där så ske
kan, avkunna dom däri.

34 §.

När häradshövding begär semester eller tjänstledighet för viss tid, har han
att uppgiva, huruvida och i vad mån sammanträde med häradsrätt eller synerätt,
vilket det ankommer på honom att hålla, utsatts att under den tid äga
rum.

Kungl. May.ts proposition nr 198.

Har någon förordnats att för viss tid förvälla häradshövdingämbete med
den begränsning som i 18 § andra stycket 3. sägs och hava de undantagna
ämbetsgöromålen ej förbehållits häradshövdingen eller annan, åligger det den
förordnade att, om det befinnes nödigt att under nämnda tid utsätta sammanträde
med häradsrätt eller syneixitt, därom ofördröjligen underrätta hovrätten,
som förordnar ordförande vid sammanträdet.

Vad sålunda föreskrivits angående skyldighet att meddela uppgift eller
underrättelse om sammanträde med häradsrätt eller synerätt skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn ägodelningsrättssammanträde, så ock i fråga
örn beslut eller åtgärd av ägodelningsdomaren i de fall då hans ställföreträdare
icke äger behörighet att meddela beslutet eller vidtaga åtgärden.

När tingsdomare eiler tingssekreterare begär semester eller tjänstledighet
för viss tid, skall vad ovan stadgats äga motsvarande tillämpning.

35 §.

Angående skyldighet för assessor, fiskal eller fiskalsaspirant i hovrätt att
tjänstgöra i domsaga gäller vad särskilt är stadgat.

Handlingars ingivande till domaren, förordnande av kommissionär.

36 §.

I ärenden som omförmälas i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden äger sökande
å domsagas kansli avlämna sina ansökningshandlingar, med skyldighet för
domaren att, där ej annorlunda begäres, företaga ärendet till vederbörlig behandling
å därefter först infallande rättegångs- eller inskrivningsdag, å vilken
dylika ärenden må handläggas.

I ärenden som ankomma på handläggning av inskrivningsdomaren äger sökanden
jämväl avlämna sina ansökningshandlingar å tingsställe, då allmänt
tingssammanträde eller sammanträde för tings avslutande eller tingssammanträde
med tremansnämnd där förrättas, med enahanda skydighet för domaren
att företaga ärendet till behandling å nästa inskrivningsdag.

37 §.

Handling som må till domaren ingivas samt anmälan eller framställning
vilken ankommer på prövning eller åtgärd av denne skall anses mottagen å
tid, då därtill behörig befattningshavare mottagit den; dock skall, därest
handling skall anmälas å inskrivningsdag eller vid särskild förrättning, det
ankomma på sakägarens eget äventyr, om handlingen mottagits senare än
att den kan anmälas å inskrivningsdagen eller vid förrättningen.

Har behörig befattningshavare mottagit handling, anmälan eller framställning,
som han ej äger ägna vidare handläggning, gore utan dröjsmål anmälan
därom till domaren. I fall som nu nämnts skall, där enligt lag dier författning
åligger domaren att vidtaga någon åtgärd inom viss tid trän det
handling, anmälan eller framställning av ifrågavarande beskaffenhet av honom
mottagits, tiden för åtgärdens verkställande räknas från den dag den
inkommit.

38 §.

I domsaga skall finnas en kommissionär med åliggande att tillhandagå
dem, som muntligen eller skriltligen därom fi omställa begäran, med ingivande
till domaren av ansökningar och andra handlingar, med uttagande och
översändande av expeditioner och ingivna handlingar, med anskaffande och

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

översändande av avskrifter och bevis samt med underrättelser angående mål
och ärenden.

Har rättssökande hos rätten eller domaren begärt att få viss expedition sig
tillsänd med posten, skall expeditionens uttagande och översändande ske genom
kommissionären.

39 §.

Förordnande att vara kommissionär skall av häradshövdingen meddelas
domsagobiträde som därtill är lämpligt.

JDå förordnande för kommissionär meddelas, skall underrättelse därom anslås
i varje tingslag å rättens dörr.

40 §.

Den som med begagnande av posten vill anlita kommissionären äger att
därom meddela sig med denne i betalt brev, ställt till kommissionären i domsagan.

Kommissionären åligger att föra diarium över lämnade uppdrag samt de
åtgärder kommissionären med anledning därav vidtagit, så ock räkenskaper
över de kommissionärsavgifter som i varje ärende influtit.

Det åligger häradshövdingen att öva tillsyn över kommissionärens verksamhet.

41 §.

För uttagande och översändande av handlingar samt meddelande av skriftliga
underrättelser genom kommissionären utgår stämpelavgift enligt vad
därom särskilt är stadgat. Stämplarna, vilka böra inköpas hos stämpelförsäljaren
i domsagan, skola anbringas å särskild kommissionärsnota.

Översändes expedition av domaren utan anlitande av kommissionären, utgår
ej avgift härför. Meddelar domaren underrättelser angående mål eller
ärende, må det ske genom tjänstebrev.

Domsagas kansli, daglig arbetstid.

42 §.

För domsaga skall å plats, som Kungl. Majit bestämmer, finnas kansli
tillgängligt för allmänheten under viss av häradshövdingen bestämd tid,
minst 4 timmar varje helgfri dag, med undantag av påskafton, midsommarafton
och julafton, som ej är inskrivningsdag.

Häradshövding, tingsdomare och särskild inskrivningsdomare böra, såvitt
ej på grund av tjänsteförrättning eller annat laga förfall hinder därför möter,
dagligen minst 2 timmar vara tillstädes å domsagans kansli under tid då
detta hålles öppet.

Under juli och augusti månader må tiden då kansliet hålles öppet inskränkas
till 2 timmar varje helgfri dag.

Är på grund av hinder genom tjänsteförrättning eller annan giltig orsak
icke någon befattningshavare, som enligt denna stadga är behörig att ombesörja
de i 16 § första stycket 1. omförmälda göromålen, tillstädes å kansliet,
skall häradshövdingen för sådant tillfälle hava skriftligen förordnat annan
lämplig person att ombesörja sådana göromål.

Underrättelse om platsen där kansliet finnes samt om tiden då det hålles
öppet och då häradshövdingen därunder företrädesvis är att träffa å kansliet
skall finnas anslagen inom varje tingslag å rättens dörr. Å kansliets dörr
skall finnas anslag örn tiden då kansliet hålles öppet och häradshövdingen där

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

är att träffa. Meddelande om tiden då kansliet hålles öppet skall jämväl införas
i rikstelefonkatalogen.

43 §.

För tingssekreterare, tingsnotarie och tingsnotarieaspirant samt för domsagobiträde
med heltidstjänstgöring skall arbetstiden å tjänsterummet utgöra
42 timmar i veckan eller, där vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar,
ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar samt förläggas
till tider, som bestämmas av häradshövdingen med iakttagande av att
arbetstiden icke någon arbetsdag må understiga 41/2 timmar. I arbetstiden
må ej inräknas måltidsrast.

Häradshövdingen äger föreskriva nödig utsträckning av arbetstiden å tjänsterummet
vid alla tillfällen då det erfordras för domsagoarbetets behöriga
fullgörande. Har sådan utsträckning av arbetstiden förekommit, äger häradshövdingen
bereda vederbörande befattningshavare, som icke åtnjuter övertidsersättning,
gottgörelse för övertidsarbetet i form av fritid.

Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må häradshövdingen för
högst tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden in
skränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas
till 31/2 timmar.

Å påskafton, midsommarafton och julafton skall arbetet såvitt möjligt helt
eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må ock av häradshövdingen
kunna medgivas vid särskilda tillfällen.

Därest arbete med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet finnes med större
fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd
inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av häradshövdingen.

44 §.

Häradshövding skall, där ej Kungl. Majit på grund av särskilda förhållanden
annorlunda medgiver, vara bosatt å kansliorten eller i dess omedelbara
närhet.

45 §.

Inom domarkansli skall, å plats som är tillgänglig för allmänheten, finnas
en anslagstavla för kungörelser.

46 §.

Häradshövdingen skall övervaka, att kanslilokalerna befinna sig i tillfredsställande
skick samt att inventarier och annan där befintlig, staten eller
tingslag tillhörig egendom väl vårdas. Han har att hos vederbörande göra
framställning örn nyanskaffning, reparation och andra åtgärder, som äro
erforderliga för kansliets inredning och utrustning i överensstämmelse med
gällande föreskrifter.

Medelsförvaltning och redovisning.

47 §.

Avlöning till befattningshavare i domsaga utbetalas av hovrätten.

Utgifter för domsagas kansli, som ej skola bekostas av tingslag, skola bestridas
av statsmedel. För sådant ändamål skall häradshövdingen från hovrätten
äga erhålla nödigt förskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

48 §.

I tjänsten uppburna eller influtna medel med undantag av vadepenningar
skola av häradshövdingen eller av domsagobiträde som därtill förordnats inlevereras
till statsverket eller redovisas enligt vad därom särskilt stadgas.

I domsaga skola föras beställningsbok för bevis, avskrifter och andra dylika
expeditioner samt förteckning över utgående expeditioner.

Reseersättning.

49 §.

Då sammanträde med häradsrätt eller ägodelningsrätt eller särskild förrättning
hålles å annan plats än den där domarkansliet är beläget, åge, förutom
häradshövdingen eller den som eljest tjänstgör såsom ordförande, även
annan i domsagan anställd person, vilkens biträde finnes erforderligt, åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna
resereglementet.

Resekostnads- och traktamentsersättning för inställelse vid sammanträde
eller särskild förrättning utbetalas, såframt statsverket skall bestrida ersättningen,
av hovrätten enligt räkning, som i fråga om annan än ordföranden
skall vara försedd med intyg av denne, att vederbörandes biträde vid sammanträdet
eller förrättningen varit erforderligt.

Vad sålunda stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan
tjänsteresa, som häradshövdingen eller den som eljest förvaltar häradshövdingämbetet
företager med stöd av lag eller författning.

Åtal och ansvar för tjänstefel.

50 §.

Ordinarie tingsdomare samt särskild inskrivningsdomare svare för brott
och förseelser i tjänsten inför hovrätten.

Ådagalägger tingssekreterare, tingsnotarie, tingsnotarieaspirant eller domsagobiträde
försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar
sådan befattningshavare sig eljest olämplig, äger hovrätten tilldela honom
varning eller skilja honom från tjänsten. Visar sig förordnad tingsdomare
olämplig för sin befattning, må hovrätten hos Kungl. Majit göra framställning
om hans entledigande.

Gör sig befattningshavare som i andra stycket sägs skyldig till fel av svårare
beskaffenhet, varde han ställd under åtal inför hovrätten. Vidtages åtgärd
för anställande av åtal, äger hovrätten avstänga den felande från tjänstens
utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt.

Om entledigande av tingsnotarieaspirant, som finnes icke vara lämplig
för erhållande av tingsnotariebefattning, stadgas i 7 §.

Praktikanttjänstgöring m. m.

51 §.

Den som avlagt juris kandidatexamen må, där hovrätten sådant medgiver,
under kortare tid tjänstgöra som biträde i domsaga utan att vara tingsnotarie
eller tingsnotarieaspirant. Sådan tjänstgöring (praktikanttjänstgöring) må
icke tillgodoräknas såsom merit för anställning såsom aspirant eller för vinnande
av behörighet, för vilken på grund av bestämmelserna i denna stadga

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

kräves viss tids tjänstgöring i domsaga. Tjänstgöringen må ordnas på sätt
häradshövdingen prövar lämpligt.

Den som önskar fullgöra praktikanttjänstgöring skall göra ansökan hos
häradshövdingen, som äger att hos hovrätten begära medgivande därtill, eller
hos hovrätten.

Juris studerande må i utbildningssyfte efter häradshövdingens bestämmande
tjänstgöra i domsaga.

Betyg.

52 §.

Häradshövding åligger att utfärda betyg rörande tingsnotaries tjänstgöring
i domsaga efter begäran av denne eller av hovrätt.

Bevis om tingsutbildning skall av den hovrätt, varunder tingsnotarie lyder
eller senast lytt, på ansökan utfärdas för den som tjänstgjort såsom tingsnotarie
eller tingsnotarieaspirant i sammanlagt två och ett halvt år och därunder
innehaft förordnanden, som i 17 § 1. och 18 § andra stycket 1. eller 2.
sägs, därav såsom inskrivningsdomare minst sex inskrivningsdagar. Tjänstgöring
som enligt 20 § likställes med tjänstgöring i domsaga må härvid tillgodoräknas.

Formulär till bevis varom nu sagts fastställes av chefen för justitiedepartementet.

Övergångsstadganden.

Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1943.

Genom stadgan upphävas stadgan den 26 maj 1933 (nr 309) med vissa föreskrifter
angående domsagornas förvaltning (domsagostadga), så ock kungörelserna
den 22 juni 1920 (nr 345) angående resekostnads- och traktamentsersättning
åt domhavande för vissa rannsakningar, den 22 juni 1920
(nr 346) angående resekostnads- och traktamentsersättning åt rättsbildat biträde
å domsagas kansli, den 30 december 1922 (nr 605) angående tillsättande
av häradshövdingämbeten, den 20 maj 1927 (nr 179) med vissa föreskrifter
angående de vid domsagornas kanslier anställda icke rättsbildade
biträden, den 6 juni 1941 (nr 366) angående resekostnads- och traktamentsersättning
åt domhavande vid inspektion av överförmyndares verksamhet
samt den 15 maj 1942 (nr 241) om skyldighet för notarie i domsaga att i
vissa fall underkasta sig förflyttning till annan domsaga m. m. jämte vad
särskilda författningar i övrigt innehålla stridande mot denna stadga.

Beträffande den som tjänstgjort såsom biträdande domare eller sekreterare
i domsaga skall vad örn tingsdomare eller tingssekreterare i denna stadga
föreskrives äga motsvarande tillämpning.

Utan hinder av vad i 5 § andra stycket stadgas må intill den 1 juli 1946
såsom tingssekreterare tjänstgöra annan fiskal i hovrätt än den som innehaft
befattning såsom extra ordinarie fiskal.

Den som under tiden den 1 juli 1942—den 30 juni 1943 eller någon del
därav tjänstgjort såsom förste eller andre notarie eller såsom oavlönat rättsbildat
biträde i domsaga äger: .

1. utan hinder av att han icke är tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant
tjänstgöra i domsaga intill den 1 januari 1944 och med hovrättens medgivande
även därefter;

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 19S.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

2. tjänstgöra i domsaga såsom tingsnotarieaspirant och tingsnotarie, intill
dess sammanlagda tiden för hans tjänstgöring såsom förste notarie, andre
notarie, tingsnotarie och tingsnotarieaspirant utgör tre år; samt

3. för vinnande av behörighet, för vilken på grund av bestämmelserna i
denna stadga kräves viss tjänstgöring i domsaga, eller för erhållande av bevis
om tingsutbildning tillgodoräkna sig tjänstgöring i domsaga såsom förste
notarie, andre notarie eller oavlönat rättsbildat biträde i domsaga i lika mån
som om han tjänstgjort såsom tingsnotarie eller aspirant.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Innehållsförteckning.

Sid.

Hovrätterna: Avlöningar .................................................. 2

Departementschefen sid. 15.

Häradsrätterna: Avlöningar................................................ 23

Departementschefen sid. 38.

Häradsrätterna: Omkostnader.............................................. 49

Häradsrätterna: Inlösen av vissa inventarier ................................ 50

Vattendomstolarna: Avlöningar ............................................ 51

Departementschefen sid. 59.

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... 62

Bil. A. Förslag till lönegruppsindelning av domsagorna...................... 64

Bil. B. Förslag till domsagostadga.......................................... 67