Kungl. Maj:ts proposition Nr 197 (Proposition 1921:197)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Nr 197.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av handelsgymnasierna; given Stockholms
slott den 11 februari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majrts,

Min Allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

B. J:son Bergqvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 11 februari 1921.

Närvarande:

Statsministern friherre De Gteer, ministern för utrikes ärendena greve
Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murrat, Elmquist, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Tamm, Hansson.

Departementschefen, statsrådet Bergqvist anförde härefter:

Vid anmälan den 7 januari 1921 av anslagsbehoven under riksstatens
för år 1922 åttonde huvudtitel hemställde jag under punkten
211, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan på
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 166 käft. (Nr 197.) 1

Omorganisa
tion av han
dehgymnasiema.

Inledning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

proposition angående omorganisation av liandelsgymnasi erna, beräkna
för ändamålet dels en höjning av det nuvarande ordinarie förslagsanslaget
till handelsgymnasier, nu högst 135,000 kronor, med 190,000
kronor till 825,000 kronor, dels ock på extra stat för år 1922 ett
belopp av 10,000 kronor. Denna hemställan blev av Kungl. Maj:t
bifallen.

Vid nämnda tillfälle redogjorde jag i korthet för ärendets förhistoria
och det av skolöverstyrelsen i ämnet framlagda förslaget.
Sedan frågan numera undergått vederbörlig beredning inom ecklesiastikdepartementet,
anhåller jag att få ånyo och mera utförligt
upptaga densamma till behandling.

Såsom jag erinrade vid min första anmälan av ärendet, hade
skolöverstyrelsen av Kungl. Maj:t erhållit bemyndigande att för utredning
angående handelsgymnasiernas framtida ställning och organisation
tillkalla högst fem sakkunniga. De personer, som i sådan
egenskap biträtt överstyrelsen vid utredningens verkställande, hava
varit rektorn vid Göteborgs handelsgymnasium Axel Ahlström, ledamoten
av riksdagens andra kammare hemmansägaren Per Nilsson i
Bonarp, lektorn vid handelshögskolan i Stockholm John Nyberg,
grosshandlaren i Stockholm Arthur Thiel samt ledamoten av riksdagens
första kammare kooperativa förbundets sekreterare Anders
Örne. Av de sakkunniga har Örne, sedan han den 30 juni 1920
förordnats till statssekreterare i finansdepartementet, av skolöverstyrelsen
erhållit begärd befrielse från berörda uppdrag.

Utredningsarbetet har i överstyrelsen fortskridit under samråd
med representanter för samtliga statsunderstödda handelsgymnasier.
Vidare har överstyrelsen till var och en av handelsgymnasiestyrelserna
översänt ett av de sakkunniga utarbetat utkast till betänkande
i ämnet och anhållit, att vederbörande styrelse ville efter
hörande av läroanstaltens rektor till överstyrelsen inkomma med det
yttrande, vartill den kunde finna anledning. Särskilt anmodades var
och en av styrelserna att angiva sina önskemål beträffande respektive
gymnasiums ställning i den nya organisation, som kunde bliva
en följd av utredningen. Styrelsernas i anledning härav avgivna
yttranden, till vilka jag tillåter mig att hänvisa, åtfölja överstyrelsens
utlåtande. Då jag i det följande redogör för den verkställda
utredningens resultat, sker det i nära anslutning till den framställning,
överstyrelsen lämnat i sitt utlåtande i ämnet.

Kung!. Maj:ts ■proposition Nr 197''.

Skolöverstyrelsen ger först en historisk översikt över de olika
handelsgymnasiernas tillkomst och över den medverkan, som från
statens sida lämnats till deras uppehållande.

De högre handelsundervisningsanstalterna hava enskild företagsamhet att tacka
för sin tillkomst. Handelssocieteten i Göteborg grundade sålunda år 1826 Göteborgs
handelsinstitut med medel, som tillskjutits av enskilda köpmän i staden,
och år 1865 öppnades av grosshandelssocieteten i Stockholm landets andra mera
fullständiga handelsläroverk, Frans Schartaus handelsinstitut, vartill erforderliga
medel insamlats bland medlemmar av Stockholms börs. Först från och med år
1894 erhöllo dessa handelsinstitut understöd av staten. År 1904 upprättades
Malmö högre handelsinstitut, till vilket statsanslag utgick från och med år 1909.

Genom beslut av 1912 års riksdag blev även det likaledes år 1904 upprättade
Hälsingborgs högre handelsinstitut delaktigt av statsunderstöd.

Med anledning av ett av Kungl. Maj:t i ämnet väckt förslag anvisade 1913
års riksdag från och med år 1914 å riksstatens sjunde huvudtitel ett förslagsanslag,
högst 85,000 kronor, till handelsgymnasier. Från detta anslag skulle enligt riksdagens
beslut utgå understöd till följande handelsgymnasier, nämligen till högre
handelsinstituten i Göteborg med 40,000 kronor, i Stockholm med 30,000 kronor
och i Malmö med 15,000 kronor. Å extra stat beviljades samtidigt åt Hälsingborgs
handelsgymnasium 3,000 kronor. Såsom villkor för anslagens utgående
föreskrevs, att kommun, där dylik läroanstalt åtnjöte statsunderstöd, skulle själv
eller genom enskilda donatorer årligen lämna ett bidrag, motsvarande minst en
tredjedel av statsunderstödet.

Berörda anslag höjdes sedermera av 1914 och 1915 års riksdagar för beredande
av understöd åt två nya handelsgymnasier: i Örebro och i Norrköping, och
utgick för vart och ett av åren 1916 och 1917 med 115,000 kronor. Det av 1913
års riksdag till Hälsingborgs handelsgymnasium på extra stat beviljade anslaget
höjdes för år 1915 av 1914 års senare riksdag till 10,000 kronor och utgick för
åren 1916 och 1917 å extra stat med oförändrat belopp. Genom beslut av 1917
års riksdag höjdes det ordinarie anslaget till handelsgymnasier med 20,000 kronor
till högst 135,000 kronor, av vilket belopp jämväl handelsgymnasiet i Hälsingborg
skulle erhålla understöd. För åren 1919 och 1920 utgick det ordinarie förslagsanslaget
till liandelsgymnasierna med oförändrat belopp, 135,000 kronor.
Av 1919 års riksdag överflyttades anslaget från sjunde till åttonde huvudtiteln.
Ifrågavarande överflyttning av anslaget sammanhängde med att de statsunderstödda
handelsgymnasierna, som dittills sorterat under kommerskollegium samt
varit underkastade inspektion av en särskild inspektör, i samband med 1918 års
beslut om upprättande av praktiska ungdomsskolor, från och med år 1919 blivit
lagda under den från och med sagda år nybildade skolöverstyrelsens ledning och
överinseende. Samma riksdag beviljade på tilläggsstat för år 1919 för beredande
på vissa villkor åt samtliga de sex handelsgymnasierna av tilläggsunderstöd ett
förslagsanslag, högst 90,400 kronor. Ifrågavarande tilläggsunderstöd voro föranledda
av ansökningar av de särskilda gymnasiernas styrelser om förhöjt understöd
för avhjälpande av de stora ekonomiska svårigheter, varuti gymnasierna un -

Historik.

Handelsgymnasiernas
nuvarande
organisation.

Anordning
och lärjungantal.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

der de senare åren kommit, särskilt genom de av kristiden föranledda stegrade
driftkostnaderna.

1920 års riksdag har för enahanda ändamål av samma skäl anvisat dels å
tilläggsstat för år 1920 ett förslagsanslag högst å 145,000 kronor, dels å extra
stat för år 1921 ett förslagsanslag högst å 150,000 kronor.

Genom beslut den 9 april 1920 har Kungl. Maj:t funnit gott förordna, att
av det ordinarie förslagsanslaget, högst, till handelsgymnasier årligt statsunderstöd
skall utgå med följande belopp, nämligen dels för vart och ett av åren 1920,
1921 och 1922 till Stockholms handelsgymnasium 30,000 kronor, till Göteborgs
handelsgymnasium 40,000 kronor, till Malmö handelsgymnasium 20,000 kronor
samt till vartdera av handelsgymnasierna i Örebro och Hälsingborg 15,000 kronor,
dels ock för år 1920 till handelsgymnasiet i Norrköping 15,000 kronor. Vidare
har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 december 1920 förordnat, att årligt
understöd skall utgå till sistnämnda handelsgymnasium jämväl för vart och ett
av åren 1921 och 1922 till samma belopp som det för år 1920 beviljade, samt
att förhöjt understöd av de förutnämnda av riksdagen härför anvisade anslagen
skall utgå för år 1920 med följande belopp, nämligen till Stockholms handelsgymnasium
30,000 kronor, till Göteborgs handelsgymnasium 53,000 kronor, till
Malmö handelsgymnasium 20,800 kronor, till Hälsingborgs handelsgymnasium
15,550 kronor, till Örebro handelsgymnasium 13,650 kronor och till Norrköpings
handelsgymnasium 12,000 kronor samt för år 1921 med följande belopp, nämligen
till Stockholms handelsgymnasium 30,000 kronor, till Göteborgs handelsgymnasium
53,000 kronor, till Malmö handelsgymnasium 22,000 kronor, till Hälsingborgs
handelsgymnasium 19,350 kronor, till Örebro handelsgymnasium 13,650
kronor och till Norrköpings handelsgymnasium 12,000 kronor.

För åtnjutande av de åt förenämnda handelsgymnasier anvisade
statsunderstöd gälla de i Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 november
1918 (sv. förf.-sand. nr 970) intagna villkor och bestämmelser.

Enligt nu gällande bestämmelser rörande de statsunderstödda
handelsgymnasierna omfatta de en tvåårig normalkurs, byggd på
i huvudsak genomgången sexårig kurs vid allmänt läroverk eller
motsvarande kunskapsmått. Några av handelsgymnasierna hava därjämte
inrättat en särskild ettårig kurs för lärjungar, som avlagt
studentexamen.

Av en i överstyrelsens utlåtande intagen översikt över antalet
lärjungar och lärjungeavdelningar vid handelsgymnasierna höstterminen
1920 framgår, att elevantalet vid Stockholms, Gföteborgs
och Malmö handelsgymnasier är så stort, nämligen respektive 259,
225 och 131, att parallellavdelningar i deras normalkurser måst inrättas.
Så är vid vart och ett av Stockholms och Göteborgs han -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

delsgymnasier vardera årsklassen delad i tre avdelningar och i
Malmö vardera årsklassen i två parallellavdelningar. Vid övriga
handelsgymnasier har en uppdelning av årsklasserna i parallellavdelningar
ännu icke erfordrats, dock är beträffande Hälsingborg,
som höstterminen 1920 hade ett elevantal av 66, en sådan anordning
tilltänkt. Handelsgymnasierna i Örebro och Norrköping hade
höstterminen 1920 vartdera 45 lärjungar. Vid handelsgymnasierna i
Stockholm, Gröteborg och Hälsingborg finnes, förutom tvåårig normalkurs,
även särskild ettårig kurs för studenter med respektive
92, 83 och 10 lärjungar under nämnda termin. Vid vartdera av
handelsgymnasierna i Stockholm och Gröteborg är jämväl denna kurs
uppdelad i tre parallellavdelningar. Vid handelsgymnasierna i Malmö,
Örebro och Norrköping har ingen särskild kurs för studenter inrättats
utan hava elever, som avlagt studentexamen, erhållit sin huvudsakliga
undervisning gemensamt med eleverna i tvååriga kursens andra klass
förutom under ett fåtal veckotimmar, då de erhållit särskild undervisning.
Vid Malmö handelsgymnasium är emellertid en särskild dylik
kurs påtänkt. Vidare har vid Malmö handelsgymnasium inrättats
en så kallad förberedande kurs, som är ettårig och avser att meddela
nödiga förkunskaper åt förut ej kompetenta inträdessökande.
I denna kurs funnos höstterminen 1920 18 elever.

Vad som vid de tillfällen, då under de senare åren en reform
av vår högre handelsundervisning varit på tal, städse framhållits
såsom huvudorsaken till det mindre tillfredsställande läge, vari
samma undervisning allmänt ansetts befinna sig, är de nuvarande liandelsgymnasiernas
svaga ekonomiska ställning. Omförmälda av skolöverstyrelsen
tillkallade sakkunniga och överstyrelsen själv hava och
under utredningsarbetet i första rummet inriktat sig på att söka
finna utvägar till avhjälpande av berörda missförhållande. Innan
jag redogör för de förslag, som härutinnan framkommit, vill jag,
med ledning av vad överstyrelsen i ämnet anfört, med några ord
uppehålla mig vid de närmaste orsakerna till de stora svårigheter,
med vilka handelsgymnasierna i ekonomiskt hänseende haft att
kämpa.

Handelsgymnasierna hava för sin verksamhet i väsentlig grad varit beroende
av vissa på förhand bestämda understöd, dels av staten, dels av kommun,
där gymnasium är beläget, eller enskilda korporationer eller donatorer. Deras

Ekonomisk

ställning.

Sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

övriga inkomster, av vilka elevavgifterna äro de enda väsentliga, uppgå endast
till en mindre del av det hela. Så beräknas inkomsterna av elevavgifter i betänkande
av kommittén för utredningen av frågan om handelsundervisningens
ordnande den 18 september 1908, fastän häri räknas med en elevavgift av 200
kronor för läsår och elev, till mellan 23 och 38 procent av samtliga inkomster.
Genom 1913 års riksdagsbeslut nedsattes emellertid elevavgifterna till högst 150
kronor för läsår och elev, varigenom inkomsten av elevavgifterna blev procentuellt
ändå mindre. Visserligen medgav 1918 års riksdag en höjning av dessa avgifter
till högst 200 kronor för läsår och elev, men, enligt vad överstyrelsen uppger,
är det oaktat inkomsten därav nu procentuellt vida lägre än förut. Så utgjorde
densamma år 1919 mellan lägst 16,5 procent och högst 24 procent av samtliga
inkomster med undantag för Stockholms handelsgymnasium, där inkomsten av
elevavgifter uppgick till 36 procent.

Då handelsgymnasierna icke haft möjlighet att genom ytterligare höjning
av elevavgifterna öka sina inkomster för att kunna möta de under de senaste
åren allt mera stegrade utgifterna, har deras enda utväg blivit att vända sig till
de myndigheter, korporationer eller enskilda, som förut understött läroanstalterna,
för att av dem utverka ytterligare extra understöd för verksamhetens uppehållande.
Emellertid hava de, som hittills anslagit understöd för uppehållande av
handelsgymnasiernas verksamhet, nämligen staten, respektive kommuner och i
vissa fall enskilda korporationer, visserligen åtagit sig ett för visst eller vissa år
bestämt understöd men inga som helst förpliktelser därutöver. För en eventuellt
på grund av oförutsedda utgiftsökningar uppkommen brist hava de ingen skyldighet
att påtaga sig ansvar. Överstyrelsen framhåller också, att det med skål
kan befaras, att det för de respektive kommunerna och enskilda korporationerna,
på grund av deras även i övrigt utomordentligt ökade utgifter, i längden blir
för betungande att bära även de större bördor, som uppehållandet av handelsgymnasiernas
verksamhet numera oundgängligen kräver.

Handelsgymnasiernas svaga ekonomiska ställning kar haft menliga
följder särskilt med hänsyn till rekryteringen av lärarkrafter
för dessa skolor. Härom hava omförmälda av överstyrelsen tillkallade
sakkunniga uttalat sig på sätt av följande framgår.

Osäkerheten i handelsgymnasiernas ekonomiska ställning hade helt naturligt
inverkat menligt på deras förmåga att fylla sin uppgift. Denna förmåga kunde
väl sägas huvudsakligen bero av, huruvida läroanstalterna kunde erhålla och sedan
behålla väl kvalificerade och även i övrigt lämpliga lärare. Det vore likväl
lärarnas ställning samt avlönings- och pensionsförhållanden, som av förut antydda
ekonomiska svårigheter alldeles särskilt rönt en oförmånlig påverkan.

Det antal ordinarie lärare, som enligt gällande bestämmelser skulle finnas vid
de olika statsunderstödda handelsgymnasierna, vore alldeles för ringa, men Kungl.
Maj:t syntes med hänsyn till handelsgymnasiernas ekonomi hava ansett sig icke
kunna stadga ett högre antal. Faktiskt funnes emellertid, rektorerna inberäknade,
i Göteborg 7, i Stockholm 4, vid vart och ett av handelsgymnasierna i Hälsing -

Kungl. Majjts proposition Nr 197.

borg,'' Örebro och Norrköping 2 och i Malmö 1 ordinarie lärare. Dessutom vore
i Göteborg anställd 1 ordinarie övningslärare och ävenså 1 i Malmö.

Då de ämnen, som inginge i handelsgymnasiernas undervisningsplan, emellertid
från synpunkten av lärarnas utbildning tillhörde vitt skilda kunskapsområden
och ämneskombinationer, vore det enligt de sakkunnigas mening icke möjligt
att vid handelsgymnasierna i samma utsträckning som vid de allmänna och
tekniska läroverken uppehålla undervisningen med ordinarie lärare. Antalet ordinarie
lärare motsvarade dock icke på långt när behovet med undantag möjligen
för ett par av de minsta gymnasierna. Ända intill tre fjärdedelar av undervisningen
vid handelsgymnasierna meddelades nämligen av extra lärare. Det läge i
sakens natur, att extra läraren måste hava sitt väsentliga intresse fäst vid det arbete,
som är hans egentliga inkomstkälla, och hans undervisning vid handelsgymnasiet
bleve därför ofta nog av mera tillfällig art. De extra lärarkrafterna vore dessutom
bundna av sitt huvudsakliga arbete vid vissa bestämda tider och anlitandet
av ett alltför stort antal sådana medförde därför alltid betydande svårigheter vid
uppgörandet av arbetsordningen och omöjliggjorde stundom åstadkommandet av
en för handelsgymnasiet fullt tillfredsställande sådan.

I jämförelse med de allmänna läroverkens och de tekniska läroverkens lärare
på motsvarande undervisningsstadium hade handelsgymnasiernas lärare en i
ekonomiskt hänseende mycket ogynnsam och osäker ställning, vilket haft till följd,
att för denna undervisning särskilt lämpliga och intresserade lärare ofta icke vågade
helt ägna sig åt handelsgymnasiernas tjänst utan sökte sig till andra läroanstalter.
Härigenom nödgades handelsgymnasierna att i allt för stor utsträckning
uppehålla sin undervisning genom timlärare.

Härtill komme, att i regel handelsgymnasiernas undervisningsmateriell icke
motsvarade behovet och de krav, som nu måste ställas på densamma, I allmänhet
saknades i det närmaste de moderna maskiner och hjälpmedel, som numera
användas på snart sagt varje kontor.

Skolöverstyrelsen understryker ytterligare vad de sakkunniga
sålunda anfört om olägenheterna av det sätt, varpå handelsgymnasiernas
ekonomi för närvarande är ordnad, samt påpekar att, då
varje möjlighet för dem saknas att genom elevavgifternas höjning
eller på annat sätt öka sina inkomster efter de behov, verksamhetens
fortsatta naturliga utveckling eller dyrtidens inverkan nödvändiggör,
deras ekonomiska ställning påtagligen kan bliva fullkomligt
ohållbar.

Såsom den första betingelsen för åstadkommande av en tryggad
ställning för handelsgymnasierna framhålla de sakkunniga och skolöverstyrelsen
enstämmigt tillskapandet av en sådan organisation
av dessa läroanstalter, att varje handelsgymnasium tillförsäkras en
bestämd målsman, som ekonomiskt ansvarar för läroanstaltens upp -

Skolöversty relsen.

Åtgärder till
beredande av
en tryggad
ekonomisk
ställning åt
handelsgymnasierna.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 197.

rätthållande. I avseende å berörda målsmanskap åter kunna, framhålles
det, olika utvägar tänkas anlitade. Såsom målsman för handel
sgymnasium kan tänkas antingen staten eller kommun, inom vilken
handelsgymnasium är beläget, eller enskilda, vare sig viss korporation,
såsom köpmanssammanslutning eller dylikt, eller, privat
person, en eller flera.

Sakkunniga. De sakkunniga upptaga nämnda olika möjligheter till diskussion
och yttra därvid följande:

Om staten helt övertoge målsmanskapet för handelsgymnasierna och dessa
sålunda bleve statsläroverk, skulle detta säkerligen såväl beträffande handelsgymnasiernas
verksamhet och fortsatta utveckling, som beträffande lärarnas rättsliga
och ekonomiska ställning innebära den största tryggheten. Härigenom komme
statens förhållande till handelsundervisningen att bliva detsamma som dess förhållande
till den tekniska undervisningen. De tekniska gymnasierna och fackskolorna,
som på handelsundervisningens område motsvarades av de nuvarande
handelsgymnasierna, vore ju statsläroverk. Handelsgymnasierna skulle följaktligen
genom en sådan anordning närmare ansluta sig till det system av praktiska
ungdomsskolor, som innefattades i 1918 års riksdagsbeslut, vilken anordning nära
nog kunde synas vara en logisk följd av detta beslut.

Hittills hade elevernas egen kostnad för utbildningen vid handelsgymnasierna
varit vida mera betungande än vid andra skolor på motsvarande stadium, vid
vilka staten åtagit sig betydligt större kostnader för undervisningen. Den orättvisa,
som detta innebure gentemot dem, som skulle utbilda sig för handelsyrket,
hade vid flera tillfällen även inom riksdagen klart framhållits. Ett förstatligande
av handelsgymnasierna skulle helt naturligt medföra, att kostnaden för eleverna
för denna utbildning icke borde bliva större än för motsvarande utbildning på
andra områden.

I fråga om alternativet med vederbörande kommun såsom målsman skulle
det enligt de sakkunnigas mening i större städer eller i stad, där köpmannaverksamheten
vore särskilt starkt utvecklad, kunna tänkas ett lokalintresse nog stort
för att kommunen själv skulle anse det med sin fördel förenligt att ikläda sig
ansvaret för uppehållande av en läroanstalt av förevarande art.

Beträffande slutligen handelsgymnasierna såsom enskilda läroanstalter med
vare sig korporation (förening, bolag) eller en eller flera privata personer såsom
målsman för vederbörande gymnasium hava de sakkunniga erinrat om att de två
största handelsgymnasierna, såsom framginge av den lämnade historiken, tillkommit
på enskilda köpmäns initiativ och genom deras ekonomiska bidrag samt hurusom
från vissa köpmannasammanslutningars sida ådagalagts ett varmt intresse
och gjorts betydande ekonomiska uppoffringar för handelsgymnasierna.

Handeisgym- I de yttranden, som, enligt vad förut nämnts, handelsgymnastyreiser
siemas styrelser avgivit över de sakkunnigas utkast till betänkande,
hava samtliga styrelser i nu berörda huvudspörsmål om upprättande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. 9

av statliga handelsgymnasier och om understödjande vid sidan därav
av handelsgymnasier av friare typ biträtt förslaget i denna del.
Flera av styrelserna hava därvid framhållit vikten av att handelsgymnasierna
även efter ett deras övertagande av staten må bibehålla
en efter deras ändamål betingad rörelsefrihet och alltjämt få
stå i direkt kontakt med representanter för affärslivet.

Skolöverstyrelsen uttalar sig i föreliggande fråga på följande sätt:

I överensstämmelse med de sakkunniga anser överstyrelsen, att av ovannämnda
möjligheter för ordnandet av det ekonomiska målsmanskapet för handelsgymnasierna
det första alternativet med staten såsom målsman vore den bästa
lösningen av den föreliggande frågan om tryggandet av handelsgymnasiernas
framtid. Visserligen skulle förevarande läroanstalter anordnade såsom kommunala
säkerligen kunna erhålla en stadga i organisatoriskt och ekonomiskt hänseende,
som vore fullt betryggande. Med hänsyn till att lärjungarna, som de
olika handelsgymnasierna utbilda, till större delen- komma från andra delar av
landet än den ort, i vilken vederbörande gymnasium är beläget, anser emellertid
överstyrelsen det vara i första rummet en statens uppgift att genom upprättande
av egna handelsgymnasier främja lösningen av den förevarande frågan och att
samma skäl, som föranlett, att de till det av 1918 års riksdag godkända skolsystemet
hörande tekniska läroverken blivit organiserade såsom statsläroverk och
icke såsom kommunala läroanstalter, även föreligga beträffande handelsgymnasierna.

Erfarenheten på undervisningens område i allmänhet visar dock, att det icke
är nödvändigt eller ens önskligt, att alla läroanstalter av samma art organiseras
och administreras på samma sätt. På undervisningsområden, där vid sidan av
statsläroverk förefunnits läroanstalter, som haft en gent emot det allmänna mera
fri och oberoende ställning, hava dessa senare i flera fall givit nya impulser åt
och verkat till fromma för undervisningen i dess helhet. I likhet med de sakkunniga
anser överstyrelsen, att detta bör beaktas i alldeles särskild grad, då det
gäller handelsundervisningen, där det är av den allra största betydelse, att undervisningen
anpassas efter de nya uppslag och förändringar, som affärslivets ständigt
fortgående utveckling medför. Överstyrelsen anser på grund härav och med
hänsyn till handelsgymnasiernas förut berörda uppkomst och utveckling det vara
berättigat och ändamålsenligt, att staten jämte underhållande av egna handelsgymnasier
jämväl för framtiden bereder möjlighet för han delsgymnasium, vars
ledning icke funne det lämpligt för vederbörande läroanstalts verksamhet, att läroanstalten
överginge till statsanstalt, att erhålla statsunderstöd i för läroanstaltens
betydelsefulla uppgift tillräcklig omfattning, dock under förutsättning att för sådant
gymnasium finnes viss bestämd målsman, vare sig kommun, korporation
eller enskilda, som enligt uttryckligt åtagande förbundit sig att i ekonomiskt hänseende
ansvara för sådan läroanstalts upprätthållande i överensstämmelse med de
föreskrifter, som därom må bliva gällande.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 166 käft. (Nr 197.) 2

Skolöversty relsen.

Handels gymnasiernas undervisning.

Skolöverstyrelsen
om
handelsgymnasiernas
uppgift,

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

Såväl de sakkunniga som överstyrelsen hava uttalat att, samtidigt
med åtgärders vidtagande för beredande åt handelsgymnasierna
av en förbättrad ställning i ekonomiskt hänseende, det jämväl bör
tagas under omprövning, huruvida icke reformering av deras undervisning
i vissa hänseenden kunde befinnas erforderlig för att de på
bästa sätt skola kunna fylla sin viktiga uppgift.

För att giva en uppfattning av vad som ytterligare kan erfordras
för att handelsgymnasierna skola fylla de berättigade krav, som på
dem ställas, ingår överstyrelsen något närmare på frågan om vad
handelsgymnasiernas uppgift i vår tid kan anses vara. Jag torde
här böra återgiva vad överstyrelsen i sådant avseende yttrar.

För icke så länge sedan voro, bortsett från några rent privata handels- och
bokhålleriskolor, de dåvarande handelsinstituten de enda förmedlarna av merkantil
bildning.

Handelsgymnasierna äro nu icke längre ensamma om denna uppgift. A ena
sidan finnas numera handelshögskolor för tillgodoseende av den vetenskapliga
forskningen och undervisningen och å andra sidan hava lärlings- och yrkesskolor
samt ett-åriga handelsskolor och vissa högre folkskolor upptagit arbetet med den
mera elementära handelsundervisningen. Handelsgymnasiernas nutida uppgift
torde därför kunna sägas vara att med tillämpande av den vetenskapliga forskningens
resultat meddela den högre handelsutbildning, som jämte praktisk erfarenhet
erfordras för personer å mera krävande platser i handelns tjänst.

Den nuvarande organisationen av våra högre handelsläroverk har så småningom
på ett fullt naturligt sätt vuxit fram, i ständig kontakt med handelsvärlden
och med aktgivande på dess särskilda önskemål. I sina huvuddrag har
den bibehållit sig oförändrad sedan ett trettiotal år tillbaka. Men inom den ram,
som då skapades, har sedermera under den långa följden av år intvingats en
myckenhet nytt undervisningsstoff, under det att jämförelsevis mindre partier
kunnat utrangeras.

De fordringar, som ännu för ett kvartssekel sedan ställdes på de från dåvarande
handelsinstituten avgående eleverna, voro icke stora. Inom köpmannakåren
rådde i allmänhet den meningen, att den blivande affärsmannen i allt väsentligt
skulle få sin utbildning å kontoret. Vilket mått av kunskaper han dit
medförde ansågs vara av mindre betydelse.

Med handelns och särskilt de utländska affärsförbindelsernas betydande utveckling
följde emellertid en specialisering av kontorsarbetet och en ökning av
arbetstakten, som gjorde, att kontoret icke längre blev tjänligt som utbildningsanstalt.
De krav, som handelsvärlden numera ställer på den högre handelsundervisningen,
äro därför helt andra än de, som gjorde sig gällande vid förut omnämnda
tidpunkt. Den begär nu att till sitt förfogande erhålla arbetskrafter, som
efter minsta möjliga övningstid skola kunna åtaga sig självständigt arbete av
skilda slag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Därtill kommer, att här såsom på de flesta andra undervisningsområden genom
de nya rön och framsteg, som under senare tid blivit gjorda, själva undervisningsstoffet
i hög grad ökats. Handelsgymnasierna hava sålunda för att fortfarande
kunna fylla sin uppgift måst betydligt utvidga kurserna i större delen av
förutvarande ämnen ävensom å undervisningsplanen upptaga läroämnen, i vilka
förut icke undervisning meddelats.

Handelsgymnasiernas undervisningsuppgift är således mycket omfattande,
och den tid de hava till sitt förfogande är allt för kort, för att de skulle kunna
på ett fullt tillfredsställande sätt lösa densamma, fastän de efter bästa förmåga
sträva därtill.

Följden bär blivit, att den arbetsbörda, som nu vilar på lärjungarna, är alldeles
för stor. Även de fullt normalt begåvade av dessa äro betydligt mera ansträngda,
än vad som för deras psykiska och fysiska utveckling kan anses
nyttigt.

För att undanröja de svårigheter, som, enligt vad överstyrelsen
sålunda framhållit, uppkommit genom överbelastningen i handelsgymnasieelevemas
arbetsbörda, hava de sakkunniga föreslagit en uppdelning
av nuvarande handelsgymnasiers andra klass i en kandelsteknisk
linje och en språklinje samt i vissa fall undervisningstidens
utsträckande till tre år. Enligt de sakkunniga borde den ifrågavarande
undervisningen för framtiden komma att tillgodoses av två
slags läroanstalter, nämligen det nuvarande handelsgymnasiet, ombildat
dels till tvåårigt handelsgymnasium (handelsfackskola) med två
linjer, en handelsteknisk och en språklig, dels till treårigt bandelsgymnasium.
Dessa båda typer skulle på visst sätt bilda motsvarigheter
till de tekniska fackskolorna och gymnasierna.

Den ifrågasatta uppdelningen av handelsgymnasiernas andra
klass på två linjer motivera de sakkunniga sålunda:

De flesta lärjungarna hade i regel ganska utpräglad läggning åt den ena
eller andra av de båda ämnesgrupperna, den merkantila och den språkliga. Med
anledning härav hade redan en viss specialisering i ifrågavarande riktning ägt
rum vid handelsgymnasierna och de sakkunniga ansåge, att en vidare utveckling
härav borde på föreslaget sätt främjas.

Lärjungarna å den handelstekniska linjen skulle icke behöva deltaga i de
skriftliga språkövningarna, och fordringarna på deras språkkunskaper borde även
i övrigt icke ställas allt för högt. Deras undervisning i språkliga ämnen skulle
minskas med cirka 6 timmar i veckan och hemarbetet i nämnda ämnen skulle
väsentligt lättas. I stället skulle kurserna i merkantila ämnen ökas. För språklinjen
skulle kurserna i handelsteknik i motsvarande grad avkortas, varigenom
även en del hemarbete skulle besparas.

En sådan anordning skulle medföra synnerligen beaktansvärda'' fördelar. Inom

Sakkunnigas

reformförslag

Tvåårigt han
delsgymnasium
med
linjeuppdelning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

den handelstekniska linjen skulle därigenom möjlighet beredas särskilt till mera
övning i bokföringstekniken, varigenom lärjungarna skulle uppnå större färdighet
och deras förmåga till självständigt arbete ökas. Inom språklinjen skulle en utökning
av undervisningen i främmande språk och av övningen i handelskorrespondens
möjliggöras, varigenom lärjungarna, sedan de gått ut i det praktiska
affärslivet, hastigare än hittills skulle kunna utveckla sig till dugliga korrespondenter
på främmande språk.

Det vore även uppenbart, att resultatet av kurserna skulle i hög grad vinna
därpå, att begåvningssynpunkten finge tillfälle att i vida högre grad än hittills
göra sig gällande.

Däremot syntes en längre gående uppdelning efter affärsbranscher, som
mångenstädes förekomme i utlandet och som vore kännetecknande för de tekniska
fackskolorna, icke för närvarande böra ifrågakomma för de tvååriga handelsgymnasierna.

Treårigt han*
delsgymnasium.

Till stöd för inrättandet av treåriga hand el sgymnasier anföra
de sakkunniga:

Det kunde på goda grunder sättas i fråga, huruvida den strängt fackliga
undervisning, som de tvååriga handelsgymnasierna sålunda skulle meddela, vore
den mest lämpliga för den ungdom, vars allmänna utbildning i regel icke hunnit
längre än till realskolexamensstadiet. För det egentliga kontorsarbetet, även om detta
är av mera krävande art, kunde den möjligen vara tillräcklig. Men även ett
icke ringa antal självständiga köpmän och affärslodare hade under gångna tider
erhållit sin teoretiska utbildning vid handelsgymnasierna, ett förhållande, som säkerligen
även framdeles i minst lika hög grad torde bliva fallet. Av dessa krävdes
för att de rätt skulle kunna fylla sina uppgifter, att de förvärvat en jämförelsevis
vidsträckt överblick och förståelse för vår tids företeelser på många områden.
Då dessutom det ekonomiska livet utgjorde den oundgängliga grunden
för allt kulturellt framåtskridande, vore det särskilt nödvändigt, att de män, som
ägnade sig åt affärsföretag, även finge blicken öppen för mera ideella livsvärden.

Att köpmanskåren själv kände behovet av en grundligare allmän förbildning
bevisades därav, att ett så betydande antal av dem, som ämnade ägna sig
åt affärsverksamhet, först avlade studentexamen.

Den fördjupning och utvidgning av den förberedande köpmansutbildningen,
som på anförda grunder vore önskvärd, kunde vinnas endast genom en utökning
av undervisningstiden. En sådan ökning av lärotiden syntes med hänsyn till här
förut antydda mål för undervisningen böra omfatta ett läsår. Detta skulle alltså
leda till ett treårigt handelsgymnasium.

Genom de nuvarande kursernas fördelning på ett större antal timmar skulle
lärare och lärjungar erhålla önskvärd arbetsro och kunna utan den jäktande forcering,
som nu ofta förekomme, grundligare ägna sig åt sina uppgifter.

Tiden skulle medgiva, att lärjungarna utan att över hövan ansträngas kunde
få något grundligare insikter i vissa ämnen, som för den blivande köpmannen
vore av stor betydelse. I främsta rummet skulle bättre kunna tillgodoses det
grundläggande ämnet nationalekonomi. Även den nu mycket försummade men

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

för en köpman synnerligen lärorika handelshistorien skulle väl behöva att bliva
föremål för ett ökat intresse. Språken, särskilt franskan, skulle ock kunna erhålla
en något förbättrad ställning och resultatet av tre års språkstudier skulle
naturligtvis bliva avsevärt bättre än det, som kunde uppnås med de nuvarande
tvååriga kurserna.

Det treåriga gymnasiet skulle ock kunna bereda lärjungarna rikligare tillfällen
till mera självständigt arbete.

Tillbördig omvårdnad skulle ock kunna ägnas åt ungdomens fysiska fostran.

Köpmansvärldens krav på väl kvalificerade medhjälpare skulle utan tvivel
genom det treåriga handelsgymnasiet bliva bättre tillgodosett.

De treåriga liandelsgymnasiernas längre lärotid skulle emellertid
även kunna anses komma att medföra vissa olägenheter. Härom
yttra de sakkunniga:

Så skulle den längre studietiden för lärjungarna förutsätta större uppoffringar
i tid och penningar, men dessa lära uppvägas av de djupare kunskaper och
den större mognad, som det treåriga gymnasiet skulle bereda sina elever. Vidare
skulle driftkostnaderna för ett treårigt handelsgymnasium ställa sig högre än för
ett tvåårigt. För staten skulle emellertid kostnadsökningen icke bliva så betydande,
då sannolikheten talade för, att det treåriga handelsgymnasiet med tiden komme
att draga till sig en betydande del av sådana elever, som nu befolkade de allmänna
läroverkens gymnasieavdelningar, och vid den ifrågasatta omorganisationen
av dessa sistnämnda gymnasier behörig hänsyn kunde tagas till de redan inrättade
treåriga handelsgymnasiema.

Ävenledes hava de sakkunniga förslagit, att med såväl tvååriga Bj“r

som treåriga handelsgymnasier skulle såsom vid de nuvarande han- denter.
delsgymnasierna kunna förenas ettåriga kurser för lärjungar, som
avlagt studentexamen.

Beträffande inträdesfordringar hava de sakkunniga föreslagit, Intradeef°rd''
att för inträde i första klassen av tvåårigt handelsgymnasium skulle
fordras fullt godkända kunskaper i svenska, tyska, engelska, geografi
och matematik, motsvarande sjätte klassens eller första ringens kurser
vid allmänt läroverk. För inträde i första klassen av treårigt
handelsgymnasium skulle uppställas liknande fordringar, som gälla
för inträde i andra ringen vid allmänt läroverk.

Vidare hava de sakkunniga såsom sin mening uttalat, att vid Avgings
såväl tvååriga som treåriga handelsgymnasier skulle liksom vid de
tekniska läroverken årligen anställas avgångsexamen med lärjungarna
i högsta klassen, såvitt möjligt i samband med årsavslutningen.

Handdsgym nasiernas styrelser.

Skolöver styrelsen.

Linjeuppdel ning.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Avgångsexamen vid tvåårigt handelsgymnasium skulle övervakas
och ledas av medlem av skolöverstyrelsen eller, där medlem
icke kunde tillstädeskomma, av annan för ändamålet av överstyrelsen
utsedd person. Det treåriga gymnasiet skulle såsom det tekniska
utgöra en likvärdig och likställd motsvarighet till det allmänna
gymnasiet. Det borde därför liksom det tekniska gymnasiet avslutas
med en mot studentexamen svarande avgångsexamen. Denna senare
skulle i enlighet med av Kungl. Maj:t därför utfärdad instruktion
övervakas och ledas av särskilda personer, som på förslag av skolöverstyrelsen
skulle utses av Kung]. Maj:t.

Överstyrelsen har, såsom förut nämnts, givit nuvarande statsunderstödda
handelsgymnasiers styrelser tillfälle att yttra sig över
de sakkunnigas förut återgivna förslag. I vad som däri berör undervisningen
har emellertid styrelsen för Gröteborgs handelsgymnasium
icke gjort något uttalande. Styrelserna för de övriga handelsgymnasiema
hava härutinnan i huvudsak gjort följande uttalanden.

I fråga om förslaget att uppdela tvååriga gymnasiets andra årsklass på två
linjer tillstyrka styrelserna för handelsgymnasierna i Stockholm, Malmö och Hälsingborg
detsamma. Styrelserna för Norrköpings och Örebro handelsgymnasier
ställa sig däremot tveksamma, huvudsakligen med hänsyn till svårigheten att vid
de mindre handelsgymnasierna på grund av det ringa elevantalet kunna förverkliga
den föreslagna linjeuppdelningen. Styrelsen för handelsgymnasiet i Örebro
anser vidare, att den specialisering, som hittills ägt rum, borde få så småningom
på erfarenhetens väg vidare utvecklas och att med den av de sakkunniga föreslagna
linjeuppdelningen därför borde få anstå tills vidare. Vad de treåriga handelsgymnasierna
beträffar tillstyrka styrelserna för handelsgymnasierna i Malmö,
Hälsingborg och Norrköping det. härom gjorda förslaget. Styrelserna för handelsgymnasierna
i Stockholm och Örebro hava däremot ställt sig avisande mot detsamma.

Skolöverstyrelsen biträder de sakkunnigas förslag såväl i fråga
om uppdelning av de tvååriga handelsgymnasiernas andra årskurs
på två linjer, en handelsteknisk och en språklig, samt inrättande
jämsides med tvååriga gymnasier jämväl av handelsgymnasier med
treårig lärotid som ock beträffande ettåriga kurser för studenter, inträdesfordringar
och avgångsexamen, i fråga om inträdesfordringar
dock med viss modifikation, såsom av det följande skall visa sig.

Beträffande den ifrågasatta linjeuppdelningen yttrar överstyrelsen: -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Överstyrelsen anser för sin del, att förslaget om anordnande av tvååriga
gymnasier med andra årsklassen uppdelad på två linjer, en han delsteknisk och
en språklig, innebär en naturlig anpassning efter de på detta undervisningsområde
hittills vunna erfarenheterna och skulle komma att, såsom av det ovan anförda
framgår, medföra mycket beaktansvärda fördelar för handelsgymnasiernas undervisning.
Visserligen skulle, såsom de sakkunniga även framhållit, genomförandet
av den föreslagna linjeuppdelningen för de mindre handelsgymnasiema kunna
möta vissa svårigheter. Huru undervisningen vid de olika läroanstalterna i enskildheter
skall utformas, torde emellertid böra bestämmas i den undervisningsplan,
som för varje handelsgymnasium bör upprättas. Handelsgymnasiernas styrelser,
vilka det, på sätt överstyrelsen längre fram kommer att föreslå, skulle
tillkomma att var och en för sitt gymnasium uppgöra förslag till dylik undervisningsplan,
bliva därvid i tillfälle att taga nödig hänsyn till förefintliga särskilda
förhållanden. Härigenom skulle alltså ovanberörda svårigheter kunna övervinnas
eller minskas.

Rörande förslaget om inrättande av treåriga handel sgymn asier
innehåller överstyrelsens utlåtande följande:

Om sålunda genom den ifrågasatta linjeuppdelningen avsevärda fördelar
skulle kunna vinnas dels genom möjligheten till utökning av timantalet i de ämnen,
där en sådan är nödvändig och uppdelningen på grund av det i andra ämnen
minskade timantalet tillåter, dels genom att anlag och begåvning i högre grad än
hittills få tillfälle att göra sig gällande, torde en specialisering i linjer på föreslaget
sätt likväl knappast ensamt kunna anses innebära lösningen av handelsgymnasiernas
inre organisation. Som av det föregående framgår, hava de sakkunniga
kraftigt framhållit, att arbetsbördan för närvarande vid handelsgymnasiema är
så stor, att fara för lärjungarnas överansträngning föreligger, samt att den starkt
fackliga läggning, som blivit en följd av undervisningsstoffets ständiga ökning,
gör handelsgymnasiernas nuvarande utbildning ganska ensidig. Så har undervisning
i gymnastik, fastän kroppsövningar vid ett så träget skolarbete äro synnerligen
behövliga, i regel icke kunnat erhålla någon plats å arbetsordningen. En
ändring härutinnan måste anses synnerligen önskvärd.

Med hänsyn dels därtill, att de tvååriga handelsgymnasiema även efter den
ifrågasatta uppdelningen på linjer komma att få en i förhållande till undervisningstiden
jämförelsevis stor arbetsbörda, dels därtill, att på grund av affärslivets
alltjämt fortsatta utveckling framdeles som hittills nya och ökade krav kunna
väntas bliva ställda på handelsundervisningen och att sålunda ständigt plats måste
beredas vid handelsgymnasiernas undervisning åt både vidgat och nytt undervisningsstoff,
anser överstyrelsen i likhet med de sakkunniga, att ett anordnande av
handelsgymnasiema såsom treåriga i flera hänseenden skulle innebära stora fördelar.
Detta torde sannolikt bliva den organisationsform, som i framtiden bäst
kommer att motsvara handelsgymnasiernas ändamål. Från vissa håll hava emellertid
farhågor uttalats, att en del av den ungdom, som eljest skulle söka inträde
i handelsgymnasiema, skulle, därest undervisningstiden utsträcktes till tre år,
komma att vända sig till privata lägre handelsskolor med kortare utbildningstid

Treåriga

handels gymnasier.

Inträdes fordringar.

Timplaner.

16 Kungl. Maj:ts •proposition Nr. 197.

och handelsgymnasiernas elevantal sålunda minskas. Härvidlag bör enligt överstyrelsens
mening stort avseende givetvis fästas vid de åsikter och önskningar,
som nuvarande gymnasiers ledning hava i frågan. Med hänsyn härtill samt till
önskvärdheten av att, innan den föreslagna organisationen av treåriga handelsgymnasier
mera allmänt genomföres, vinna nödig erfarenhet anser överstyrelsen,
att treåriga handelsgymnasier för närvarande böra anordnas endast vid ett eller
två av de nuvarande handelsgymnasierna vid sidan av de hittillsvarande tvååriga

normalkurserna. Härtill återkommer överstyrelsen i annat sammanhang.

Med avseende å inträdesfordringarna föreslår överstyrelsen,
att avlagd realskolexamen med minst godkända vitsord i svenska,
tyska, engelska, geografi och matematik eller däremot svarande
kunskaper böra berättiga till inträde jämväl vid treåriga handelsgymnasier.

För varje handelsgymnasiums kurser skulle enligt de sakkunniga
fastställas undervisningsplaner, vartill förslag skulle uppgöras av vederbörande
gymnasiestyrelse. Under förutsättning att omorganisation
av handelsgymnasierna beslutas i huvudsaklig överensstämmelse med
föreliggande förslag, avser överstyrelsen att i sinom tid uppgöra förebilder
till undervisningsplaner, som kunde tjäna till ledning vid uppgörandet
av förut angivna förslag till undervisningsplaner för de
särskilda gymnasierna. Då det emellertid enligt överstyrelsens mening
är av vikt att redan på frågans nuvarande stadium kunna bedöma
ämnesfördelning och timantal, har överstyrelsen uppgjort
exempel å timplaner för de föreslagna kurserna, nämligen för
tvåårigt handelsgymnasium med andra årsklassen uppdelad på två
linjer, för treårigt handelsgymnasium och för ettårig kurs för studenter.

Dessa exempel äro intagna i överstyrelsens utlåtande, till vilket
jag i sådant avseende får hänvisa.

I de av överstyrelsen sålunda uppgjorda timplanerna har antalet
timmar för obligatoriska ämnen upptagits till 37 veckotimmar,
inbegripet för gymnastik två veckotimmar i det tvååriga och tre
veckotimmar i det treåriga gymnasiet. Enligt Kungl. Maj:ts stadga
för tekniska fackskolor och tekniska gymnasier skall i sistnämnda
läroanstalter antalet undervisningstimmar i veckan för varje klass i
medeltal utgöra 40. Beträffande nämnda skillnad i avseende å antalet
veckotimmar mellan berörda kategorier av läroanstalter anför
överstyrelsen:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Eleverna vid de tekniska gymnasierna och tekniska fackskolorna äro icke
skyldiga att deltaga i alla undervisningsämnen. Uti de förslag till timplaner,
som överstyrelsen uppgjort för tekniska gymnasier och tekniska fackskolor, är det
lägsta antalet veckotimmar för obligatoriska ämnen 37. Vid handelsgymnasierna
är emellertid antalet frivilliga ämnen större än vid de tekniska läroverken och
torde i regel taga lärjungarnas tid i anspråk i högre grad än vad de frivilliga
ämnena göra vid de tekniska läroverken. Ävenledes måste lärjungarna vid handelsgymnasierna
inom båda huvudämnesgrupperna — den merkantila och språkgruppen
— utföra ett icke ringa arbete utanför skolan, för vilket nödig tid måste
beredas dem. Med hänsyn härtill synes begränsningen av antalet obligatoriska
veckotimmar till 37, inberäknat 2 å 3 timmar för gymnastik, väl motiverad.

Jag övergår nu till att redogöra för de utav skolöverstyrelsen
föreslagna allmänna grunder för av staten upprättade handelsgymnasier.
Överstyrelsen följer härutinnan i huvudsak av de sakkunniga
gjorda uttalanden.

I likhet med de sakkunniga anser överstyrelsen, att beträffande
organisationen av de statliga handelsgymnasierna i stort sett de principer
böra vara vägledande, som legat till grund för den av riksdagen
godkända organisationen av de tekniska fackskolorna och de
tekniska gymnasierna.

Överinseendet över statens handelsgymnasier skulle tillkomma
skolöverstyrelsen, som härutinnan skulle hava samma åligganden och
funktioner som i fråga om motsvarande tekniska läroverk.

För varje statens handelsgymnasium skulle finnas en lokal styrelse,
bestående huvudsakligen av personer med sakkunskap från
det praktiska affärslivets områden. Antalet styrelsemedlemmar
borde lämpligen vara fem, läroanstaltens rektor såsom självskriven
ledamot däri inbegripen. Av de övriga anser överstyrelsen
en, tillika ordförande, böra utses av Kungl. Maj:t, en av stadsfullmäktige
i den kommun, inom vilken läroanstalten är belägen,
samt två av handelskammaren i vederbörande handelskammardistrikt,
. Dock borde Kungl. Maj:t i särskilt fall kunna medgiva,
att, då enskild korporation eller förening är ägare till för handelsgymnasium
upplåtna lokaler eller före statens övertagande av vederbörande
handelsgymnasium till väsentlig del bidragit till dess
hittillsvarande upprätthållande, sådan korporation eller förening må
utse den ena eller båda av de ledamöter, som eljest tillkommer
handelskammare att välja. Gren om befintligheten av lokalstyrelser
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 166 käft. (Nr 197.) 3

Statliga han■
delsgymnasiers
organisation.

Styrelse och
förvaltning.

Rektor.

Lärare.

Kompetens villkor.

18 Kungl. Maj.ts proposition Nr 197.

för h andelsgymnasierna, sammansatta på sätt, som nu föreslagits,
skulle såväl handelsgymnasierna som den centrala ledningen, skolöverstyrelsen,
städse kunna upprätthålla erforderlig kontakt med affärslivet
och de olika lokala förhållandena, på samma gång som åt
handelns och de merkantila intressenas målsmän skulle tillförsäkras
ett starkt inflytande på handelsgymnasiernas utveckling.

Ordförande och ledamöter i lokalstyrelse borde lämpligen utses
för tidsperioder om fyra år i sänder. Avginge styrelseledamot under
den tid, för vilken han blivit utsedd, skulle i hans ställe ny ledamot
utses för återstoden av ifrågavarande tidsperiod.

Styrelse skulle tillkomma att öva allmän tillsyn över handelsgymnasiet,
söka främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen.
Sålunda skulle det tillkomma styrelse att handhava den
ekonomiska förvaltningen av vederbörande handelsgymnasium och
därmed sammanhängande angelägenheter, att till skolöverstyrelsen
avgiva förslag i fråga om gymnasiets undervisningsplan samt beträffande
anställande av rektor och övriga lärare vid detsamma, att antaga
och entlediga skolläkare, bibliotekarie och för gymnasiet erforderlig
vaktbetjäning samt att till skolöverstyrelsen avgiva sådana
framställningar och förslag beträffande gymnasiet och dess verksamhet,
vartill förhållandena kunna giva anledning.

Den närmaste ledningen och tillsynen över varje handelsgymnasium
skulle tillkomma dess rektor, tillsatt av Kungl. Maj:t i samma
ordning, som är gällande beträffande rektor vid tekniskt läroverk.
Vid läroanstalt, som omfattade både tvåårigt och treårigt handelsgymnasium
samt hade större lärjungantal, borde en av lektorerna
kunna förordnas att mot lämplig minskning i undervisningsskyldigheten
biträda rektor vid ledningen och övervakandet av undervisningen.

Förutom rektor borde vid varje handelsgymnasium vara anställda
ordinarie lärare och extra lärare i erforderlig omfattning.

Liksom vid de tekniska läroverken, vilkas lärare undervisade
på samma undervisningsstadium som handelsgymnasiernas, borde inga
bestämda kompetensfordringar för handelsgymnasiernas lärare uppställas.
Det torde dock såsom regel kunna förutsättas, att till ordinarie
lärare vid handelsgymnasium endast sådana personer kunde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197,

ifrågakomma, som ägde liögskolebildning, förvärvad antingen vid
handelshögskola i de rent merkantila och därmed besläktade undervisningsämnena
eller vid universitet och därmed jämställd högskola
beträffande språkliga med flera ämnen. Men förutom på ena eller
andra sättet vunnen teoretisk utbildning borde av en ordinarie
handelsgymnasielärare fordras, att han förvärvat erforderliga insikter
på de områden av affärslivet, som berörde hans ämnen. Därjämte
måste naturligen en handelsgymnasielärare hava erforderlig
undervisningsvana.

De ordinarie lärarna borde tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag
av skolöverstyrelsen, sedan vederbörande lokalstyrelse och rektor
avgivit yttrande rörande sökandes lämplighet. Vid statligt handelsgymnasiums
upprättande genom statens övertagande av hittills statsunderstött
gymnasium borde givetvis vederbörande lokalstyrelse och
skolöverstyrelsen erhålla rätt att utan tjänsts ledigförklarande efter
prövning av varje särskilt fall till ordinarie anställning föreslå lärare
vid ifrågavarande gymnasium, som befunnes därtill behörig.

Vad angår de ordinarie lärarnas tjänstgöringsskyldighet borde
densamma, i likhet med vad som gällde för lektorerna vid de tekniska
läroverken, sättas till tjugu ä tjugufyra veckotimmar i medeltal
för läsår räknat, häri icke inräknat den tid, som erfordrades för
att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnas skriftliga
arbeten eller som åtginge till förarbeten för lektioner. Rektor borde
givetvis i likhet med motsvarande befattningshavare vid andra läroanstalter
hava en undervisningsskyldighet av mindre omfattning än
övriga ordinarie lärare, lämpligen såsom vid de tekniska läroverken
sexton till tjugu timmar, med rätt för skolöverstyrelsen att i särskilt
fall medgiva ytterligare inskränkning härutinnan.

Rektor borde tillerkännas rätt till samma avlöningsförmåner
som rektor vid tekniskt läroverk. Likaså borde, då de krav på såväl
teoretisk som praktisk utbildning, som man måste ställa på handelsgymnasiemas
ordinarie lärare, vore fullt jämförliga med motsvarande
fordringar på lektorer i exempelvis språk och liandelstekniska ämnen
vid de tekniska läroverken, de förra erhålla samma ställning samt
avlönings- och pensionsförmåner som sistnämnda lärare. Utan att''
nu nämnda förmåner tilldelades de blivande ordinarie handelsgvm -

Lärares tillsättning.

Lärares

tjänstgörings skyldighet.

Lärares avlöningsförmåner.

Avlönings villkor.

20 Kung!. Maj:ts proposition Nr 197.

nasielärarna, torde det knappast vara möjligt att till dessa befattningar
förvärva personer med erforderlig kompetens, vilket vore ett
oeftergivligt krav för att handelsgymnasiema skola kunna fylla sin
samhällsviktiga uppgift.

Avlöningsförmånerna borde alltså utgöra för rektor 7,500 kronor,
därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte fri bostad eller ersättning därför samt för lektor 5,800 kronor,
därav 3,900 kronor lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill för lektor skulle komma två ålderstillägg till lönen vart och
ett å 500 kronor. •

Vidare borde pensionsundérlaget för rektor bestämmas till 5,600
kronor och högsta pensionsunderlaget för lektor till 4,600 kronor.

Beträffande avlöningsvillkoren föreslår överstyrelsen, att samma
villkor, som äro av riksdagen bestämda i fråga om avlöningarna för
de tekniska läroverkens befattningshavare, i tillämpliga delar må
bliva gällande även för handelsgymnasiernas rektorer, lektorer och
vaktmästare. Börande storleken av de sistnämnda befattningshavarnas
avlöningsbelopp får jag hänvisa till, vad härutinnan kommer att föreslås
i samband med framläggande av förslag till de särskilda gymnasiernas
stater. De för de tekniska läroverkens befattningshavare
gällande avlöningsvillkoren återfinnas i kungörelsen den 18 december
1918, svensk författningssamling nr 1108. Överstyrelsen, vars utlåtande
innehåller ett fullständigt förslag till dylika avlöningsvillkor
för de statliga handelsgymnasiernas befattningshavare, har vid uppgörande
av berörda förslag utom i ett avseende, för vilket jag strax
skall redogöra, i tillämpliga delar följt bestämmelserna i nämnda
kungörelse, dock att, i överensstämmelse med vad som numera, enligt
kungörelsen den 16 juli 1919, svensk författningssamling nr 517,
gäller beträffande rektor vid tekniska läroverk m. fl. läroanstalter,
i förslaget intagits föreskrift om rektors semester.

Den punkt, på vilken, såsom jag nyss antytt, överstyrelsens förslag
saknar motsvarighet i vad som är gällande för de tekniska läroverkens
befattningshavare, avser rätt för lektor vid ett statens handelsgymnasium
att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig
den tid, han efter genomförandet av den nya organisationen av hantdelsgymnasierna
d. v. s., enligt förslaget, efter den 1 januari 1922
kan hava tjänstgjort såsom ordinarie lärare vid statsunderstött handelsgymnasium.
Överstyrelsen säger sig finna stadgandet av en så -

Kungl. Maj ds proposition Nr 197. 21

dan rätt både skäligt och med hänsyn tagen till den framtida rekryteringen
av handelsgymnasiemas lärarkår lämpligt, då enligt överstyrelsens
förevarande förslag vid sidan av statens egna handelsgymnasier
staten alltjämt skulle understödja de hittillsvarande statsunderstödda
handelsgymnasier, vilkas ledning icke ansett det önskvärt
att ifrågavarande gymnasium för närvarande överginge till
statsanslag, och då överstyrelsen i det följande komme att såsom
villkor för fortsatt statsunderstöd åt berörda handelsgymnasier föreslå,
bland annat, att de ordinarie lärarna vid statsunderstödda gymnasier
skulle avlönas med minst samma belopp som lektorerna vid
de statliga handelsgymnasiema.

Enligt de nu gällande bestämmelserna för de statsunderstödda
handelsgymnasiema skola de ordinarie lärarna vid desamma åtnjuta
avlöning till minst samma belopp som adjunkter vid de allmänna
läroverken. Då den av överstyrelsen föreslagna begynnelseavlöningen
för lektor vid handelsgymnasium, 5,800 kronor, motsvarar ordinarie
slutavlöning för adjunkt vid allmänt läroverk och, såvitt överstyrelsen
kunnat utröna, de ordinarie lärama vid nuvarande statsunderstödda
handelsgymnasier, vilkas övertagande av staten komme
att föreslås, därest de ifrågakomme till utnämning till lektorer,
därigenom skulle erhålla förbättrad ekonomisk ställning, har överstyrelsen
icke funnit erforderligt att föreslå något allmänt övergångsstadgande
om° rätt för sådan lärare att efter utnämning till lektor
för rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig före omorganisationens
genomförande fullgjord tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid statsunderstött
handelsgymnasium.

I anslutning till de föreslagna avlöningsbestämmelsema för statliga
handelsgymnasier, i vad de angå ålderstillägg, föreslår överstyrelsen,
att till de avlöningsbestämmelser, som gälla beträffande
lärarna vid de tekniska elementarskolorna, tekniska fackskoloma och
tekniska gymnasierna, högre lärarinneseminariet, allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna, göres tilllägg av innehåll, att lektor vid
nämnda läroanstalter för erhållande av ålderstillägg må tillgodoräknas
den tid, han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
statens handelsgymnasium.

Med avseende å pension för handelsgymnasiemas rektorer och
lärare föreslår överstyrelsen, att desamma skola erhålla full pension

Pension.

Familjepen*

sionering.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

vid 65 levnads- och. 30 tjänstår, i likhet med vad härutinnan är
gällande vid de tekniska läroverken.

I fråga om rätt till tjänstårsberäkning för pension föreslår överstyrelsen
en avvikelse från regeln, att för tjänstår för pension endast
får räknas tjänstgöring i statens tjänst, i så måtto, att såsom
tjänstår för pension ordinarie lärare vid hittillsvarande statsunderstött
handelsgymnasium, som utnämnes till lektor vid statligt handelsgymnasium,
skulle äga tillgodoräkna sig den tid, varunder han
vid statsunderstött handelsgymnasium haft en tjänstgöring av ungefärligen
samma omfattning, som komme att åligga lektor vid statligt
handelsgymnasium. Överstyrelsen säger sig finna berörda avvikelse
»fullt motiverad av det sätt, på vilket staten hittills upprätthållit
handelsundervisningen på gymnasialstadiet» samt framhåller
för övrigt, att det här kan bliva fråga endast om ett ringa
antal lärare.

Liksom med avseende å de tekniska läroverkens rektorer och
lektorer bör enligt överstyrelsens mening genom beredande av obligatorisk
delaktighet för handelsgymnasiemas ordinarie lärare i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa sörjas för pensionering av
deras efterlevande. Överstyrelsen upptar därför bland de föreslagna
a.vinnings vi 11 kor eu föreskriften att »befattningshavare skall vara skyldig
ingå i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa enligt de bestämmelser,
som därom varda stadgade».

Med anledning av överstyrelsens förslag i denna del har genom
remiss utlåtande infordrats och den 4 februari 1921 avgivits av di
rektionen över nämnda kassa.

Direktionen har, under förutsättning att nyssberörda föreskrift,
med hänsyn till överstyrelsens därför avgivna motivering, vore att
tolka såsom avseende allenast de statliga handelsgymnasiemas ordinarie
lärare och icke deras vaktbetjäning, förklarat sig icke hava något att
invända mot ifrågavarande förslag, under villkor att kassan bereddes
det ökade statsbidrag, som erfordrades för att den skulle åtaga sig
denna pensionering. Någon utredning i sistnämnda hänseende har
dock direktionen med hänsyn till ärendets brådskande art icke varit
i tillfälle att förebringa. Emellertid erinrar direktionen, hurusom
Kungl. Maj:t genom beslut den 22 oktober 1920 förordnat om utredning
genom sakkunniga, huruvida och under vilka villkor kassan

lärare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197. 23

må böra inordnas under statens anstalt för pensionering av folkskolm-
A-, vilken utredning för närvarande påginge. Under sådana
lorballanden anser direktionen det böra stadgas delaktighet för omormälda
lärarkår i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- ocli
pupillkassa eller den pensionsanstalt, som kunde komma att övertaga
sagda kassas funktioner.

De delaktighetsbelopp, efter vilka familjepensionernas belopp be^T°
1 1kassans reglemente (svensk författningssamling nr
155/1911) fixerade. Delaktighetsbeloppet för rektor och lektor vid
högre allmänt läroverk, vilka åtnjuta samma avlöning och hava
samma tjanstepensionsunderlag, som enligt förslaget skulle tillkomma
?nnnr\ resPektl™. lektor vid ett statens handelsgymnasium, utgör
4,00.°Akl''ofor- Direktionen framhåller, att högre delaktighetsbelopp
an 4,000 kronor därför ej heller skäligen kan tillkomma sistnämnda
befattningshavare.

Da de ämnen, som ingå i handelsgymnasiernas undervisnings- Extra
plan från synpunkten av lärarnas utbildning tillhöra vitt skilda
kunskapsområden och ämneskombinationer, måste — framhåller överstyrelsen
en jämförelsevis stor del av undervisningen uppehållas
a,v timlärare, motsvarande de tekniska läroverkens extra lärare. T
likhet med vad av riksdagen blivit godtaget med avseende å avlöningen
av sistnämnda extra lärare föreslår överstyrelsen, att jämväl
arvodena till extra lärare vid handelsgymnasierna beräknas att utgå
efter i medeltal 175 kronor för veckotimme och läsår. Extra lärare
skulle efter av vederbörande lokalstyrelse avgivet förslag förordnas
av överstyrelsen. Lokalstyrelse skulle tillkomma att meddela ordinarie
eller extra lärare tjänstledighet för kortare tid än en termin
samt att förordna erforderliga vikarier.

.tord^,> enliU överstyrelsens mening, även kunna bliva lämpligt att för
undervisningen i vissa övnmgsämnen anställa facklärare med ordinarie anställning

attnnärmtstamotrl0nmg/n den för.lekt10r föreslagna. En sådan facklärare komme
att närmast motsvara ordinarie ovnmgslärare vid de allmänna läroverken och folk skolesemmanerna.

Under hänvisning till att fråga uppkommit om inrättande av
dyhka facklararbefattmngar aven med avseende å de tekniska läroverken, tillkänna S

Är!Te«SaaIyfte.““ '' “““ “Mg frfare”het VUImi,s'' ^

mm-T1? Var’je handelsgymnasium borde för vården av läroanstaltens Bibliotekarie,
bibliotek och samlingar finnas en bibliotekarie, vilken borde bland

Facklärare.

24 Kungl. Maj ds proposition Nr 197.

gymnasiets lärare för viss tid eller tills vidare utses av styrelsen
mot åtnjutande av arvode, vartill medel upptoges i gymnasiets stat.

Skolkare. Därjämte borde för uppsikten över lärjungarnas fysiska fostran

och vården av gymnasiets sundhetsförhallanden finnas en skolläkare,
som av styrelsen för en tid av högst fem ar i sänder antoges mot
åtnjutande av ett arvode, som likaledes i skolans stat bestämdes.

Undervis- För vart och ett av statens handelsgymnasier skulle finnas sär ningspian.

g]dld underv:isnjngSplan, angivande målet för undervisningen i de olika

undervisningsämnena jämte timplan och kursfördelning. Förslag till
sådan undervisningsplan skulle tillkomma vederbörande gymnasiums
styrelse att, med ledning av förefintliga av skolöverstyrelsen utarbetade
exempel å undervisningsplaner, efter lärarkollegiets hörande
avgiva till överstyrelsen för granskning och fastställelse. _ Rörande
de olika läroämnena och timfördelning hänvisas till vad i det föregående
härutinnan anförts. Liksom vid de tekniska fackskolorna
och de tekniska gymnasierna borde, om ej särskilda förhållanden
föranledde undantag, icke mer än högst 30 lärjungar erhålla undervisning
tillsammans. I de ämnen, där undervisningens art det pakallade,
borde uppdelning i smärre lärjungegrupper få ske.

Lärotider. Beträffande läsårets längd är vid de tekniska läroverken bestämt,

att detsamma, inberäknat tiden för höstterminens inträdes- och nyttningsprövningar,
skall omfatta vid teknisk fackskola 280 dagar och
vid tekniskt gymnasium 270 dagar. I fråga om två- och treåriga
handelsgymnasier syntes anledning till en liknande skillnad i läsårets
omfattning icke förefinnas. Det syntes i stället lämpligt, att
läsåret för dem båda bestämdes såsom vid de allmänna läroverken.
Läsåret skulle således, utöver tiden för höstterminens inträdes- och
flyttningsprövningar, omfatta trettioåtta veckor. I denna tid sku e
inberäknas påsk- och pingstferier samt dessutom 4, högst 6 dagars
ledighet under läsåret enligt rektors bestämmande.

Undervis- I överensstämmelse med vad härutinnan gäller i fråga om de

ningsiokaier tekniska läroverken skulle det åligga den kommun, inom vilken hanm''m''
delsgymnasium vore beläget, att tillhandahålla för detsamma erforderliga
undervisningslokaler med inredning och möblering ävensom
bereda fri bostad eller hyresersättning åt rektor. I händelse vid
större handelsgymnasium en av lektorerna skulle komma att förord -

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 197.

nas till biträdande rektor, borde kommunen jämväl åtaga sig att
bereda bostad eller hyresersättning åt denne.

Enligt gällande bestämmelser för de tekniska fackskolorna och
de tekniska gymnasierna bestämmas inskrivnings- och terminsavgifter
av vederbörande styrelse, dock icke till högre belopp än för inskrivningsavgifter
tio kronor och för terminsavgifter femton kronor. De
genom nu nämnda avgifter influtna medlen skola användas till läroverkets
bästa på sätt styrelsen bestämmer. Obemedlade eller mindre
bemedlade lärjungar kunna efter styrelsens beprövande helt eller
delvis befrias från erläggande av avgifter. Vad i fråga om inskrivnings-
och terminsavgifter sålunda är föreskrivet angående de tekniska
läroverken anser överstyrelsen böra gälla också beträffande de
statliga handelsgymnasierna.

Slutligen påpekar överstyrelsen nödvändigheten av att, såsom
för de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna, för de
statliga handelsgymnasierna av Kungl. Maj:t utfärdas en stadga,
innehållande bestämmelser om deras ändamål och allmänna anordning,
inträdesfordringar, allmänna bestämmelser om undervisningen,
avgångsexamina, rektor, övriga lärare och tjänstemän, tillsättning
av tjänster, ekonomisk förvaltning och styrelse.

Innan jag går vidare i min redogörelse för den i ärendet verkställda
utredningen, torde jag lämpligen här böra göra ett uppehåll
för att klarlägga min egen ståndpunkt i de frågor, vilka hittills
varit föremål för behandling, nämligen behovet av en omorganisation
av handelsgymnasierna, de allmänna grunderna för en sådan
omorganisations genomförande, ifrågasatta reformer i han delsgymnasiernas
undervisning och organisationen av statliga handelsgymnasier.

Vad den första frågan angår, behovet av en omorganisation av
handelsgymnasierna, torde genom den framställning, som här förut
lämnats av handelsgymnasiernas ekonomiska ställning, klart hava
framgått, att dessa läroanstalters nuvarande yttre anordning icke
kan anses tillfredsställande. Tillkomna genom privat initiativ hava
handelsgymnasierna under den tid, de varit i verksamhet, i väsentlig
grad varit hänvisade till den hjälp, som på grund av enskilt intresse
och enskild offervillighet kunnat komma dem till del. Visserligen
hava statsmakterna under de senare åren för handelsgymnasiernas
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 166 käft. (Nr 197.) 4

Inskrivningsoch
terminsavgifter.

Stadga.

Departe mentschefen.

Behovetaven
omorganisation
av handelsgymna

siema.

Allmänna
grunder för
en omorganisation
av
handelsgymnasierna.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

räkning anslagit avsevärda summor, men detta bistånd från det allmännas
sida har likväl icke varit tillräckligt för att i fråga om berörda
anstalter möjliggöra en utveckling i enlighet med tidens krav
eller ens för att bereda dem den tryggade ställning, förutan vilken
en nöjaktig rekrytering av deras lärarkår — huvudvillkoret för ett
gott resultat av skolornas arbete — måste möta stora svårigheter.

Betänker man, att det för vårt lands näringsliv måste äga den
allra största betydelse att, särskilt numera, sedan våra handelsförbindelser
med främmande länder blivit allt livligare, äga tillgång
till i merkantilt hänseende grundligt skolade arbetskrafter, måste
man vid en jämförelse med det sätt, varpå staten sedan många år
sörjt för den högre tekniska yrkesutbildningen, säga sig att landets
handelsundervisning på motsvarande stadium blivit av det allmänna
eftersatt, ja, det torde i själva verket vara utan motstycke
i något annat land med ett ordnat undervisningsväsende, att en för
landets materiella välstånd så viktig gren av undervisningen som
den nu ifrågavarande från statsmakternas sida röner så jämförelsevis
föga av intresse och stöd som hos oss hittills varit förhållandet.
Grivetvis innebär det på detta liksom på övriga undervisningsområden
en fördel att i begynnelsen, och innan ännu tillräckliga
erfarenheter vunnits, överlämna åt det enskilda initiativet att
liksom treva sig fram, att fritt göra sina försök för att utröna
vad som bör behållas och vad som bör förkastas, och jag vill
alldeles icke förneka, att det arbete, som härutinnan blivit utfört,
haft och fortfarande har sina mycket stora förtjänster, men i
längden torde staten, för så vitt den undervisning, varom fråga är,
överhuvud äger allmänt intresse, icke vara betjänt med ett sådant
sakernas tillstånd. Förr eller senare kommer den tidpunkt, då ett
statsingripande är av nöden för åvägabringande av den fasta organisation,
de enskilda var för sig verkande krafterna icke mäktat
åstadkomma. För vår högre handelsundervisnings vidkommande, i
den mån densamma uppbäres av handelsgymnasierna, synes, av allt
att döma, denna tidpunkt redan hava inträtt.

Såsom den kraftigaste hävstång till handelsgymnasiernas förhjälpande
ur deras nuvarande svaghetstillstånd har allmänt framhållits,
att varje handelsgymnasium erhölle en bestämd målsman, vilken
på ett i ekonomiskt hänseende betryggande sätt ansvarade för läroanstaltens
bestånd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Liksom de sakkunniga och skolöverstyrelsen anser även jag
att, om man uteslutande lägger vikt vid att stadgan i organisationen
blir den största möjliga, nyssnämnda mål säkrast skulle
vinnas därigenom, att staten träffade samma anstalter med nu förevarande
skolor som i fråga om deras motsvarigheter på den tekniska
undervisningens område, de tekniska gymnasierna och fackskolorna,
d. v. s. helt övertoge målsmanskapet för handelsgymnasierna
och genom dessas inrättande till statslära verk i jämnbredd med de
tekniska gymnasierna och fackskolorna infogade dem i det system
av praktiska ungdomsskolor, som uppbyggts på grundval av 1918
års riksdagsbeslut. Erkänner man emellertid det riktiga i den mening,
överstyrelsen uttalat — och det vill jag obetingat göra — att
det är av den allra största betydelse, att handelsundervisningen anpassas
efter affärslivets ständigt fortgående utveckling, måste man
även, synes det mig, instämma med överstyrelsen däri, att det är
berättigat och ändamålsenligt att icke staten helt och hållet tager
denna undervisning i sina händer utan vid sidan av sin egen verksamhet
lämnar utrymme och stöd åt det enskilda initiativet. Jag
vill därför förorda den medelväg, som av överstyrelsen anvisats, och
anser, i likhet med överstyrelsen, såsom en allmän grund vid omorganisationens
genomförande böra gälla, att staten dels själv upprättar
egna handelsgymnasier, dels ock alltjämt lämnar
understöd till dem av de nuvarande statsunderstödda handelsgymnasierna,
vilkas ledning finner det för vederbörande
läroanstalts verksamhet önskvärt att alltjämt bibehålla en
gentemot staten friare ställning.

På sätt överstyrelsen jämväl påpekat bör, för att önskemålet
om en säkrare ekonomisk ställning må varda tillgodosett även
beträffande icke förstatligat handelsgymnasium, såsom villkor för statsunderstöd
till sådant gymnasium gälla, att för detsamma finnes viss
bestämd målsman, vilken enligt uttryckligt åtagande förbundit sig
att i ekonomiskt hänseende ansvara för läroanstaltens upprätthållande
i enlighet med därom meddelade föreskrifter. Härtill återkommer
jag i det följande.

Av de sakkunniga och skolöverstyrelsen har ifrågasatts att i
samband med den nu omtalade omorganisationen i avseende å handelsgymnasiernas
yttre ställning jämväl skulle vidtagas en reformering
av berörda läroanstalters undervisning. Man har händd pekat

Reformer
med avseende
å. handelsgymnasiernas
under
visning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

på vissa av affärslivets fortgående utveckling betingade förhållanden,
vilka göra att handelsgymnasierna, även med en förbättrad ekonomi,
icke utan en omläggning av undervisningen i vissa hänseenden torde
bliva i stånd att uppfylla de fordringar i fråga om undervisningsresultat,
som för närvarande måste ställas på dem. Dels har framhållits
handelsvärldens ökade krav på personalens föregående utbildning,
vartill det merkantila arbetets specialisering och stegrade intensitet
givit anledning, dels har påvisats, hurusom genom själva
undervisningsstoffets ökning en sådan utvidgning av handelsgymnasiernas
lärokurser måst äga rum, att även normalt utrustade lärjungar
vid dessa skolor i allmänhet lida av överansträngning.

Till avhjälpande av nu angivna olägenheter har föreslagits dels
en uppdelning av handelsgymnasiernas andra årskurs på två linjer,
en handelsteknisk och en språklig, dels ock en utsträckning för vissa
fall av lärotiden till att omfatta tre i stället för såsom nu två år.
Flertalet av de handelsgymnasiestvrelser, som yttrat sig över förslaget,
har tillstyrkt detsamma.

Även jag vill lämna detta förslag mitt förord. Förslaget synes
mig å ena sidan vara ägnat att på ett lämpligt sätt tillmötesgå
önskemålen om en större specialisering i utbildningen, anpassad efter
de behov, som, enligt vad erfarenheten visat, särskilt göra sig gällande
på affärslivets område, och å andra sidan kommer det att
medföra en behövlig avlastning av gymnasieelevernas arbetsbörda.
Grenom att varje gymnasium, på sätt överstyrelsen föreslagit, erhåller
sin särskilda av överstyrelsen fastställda undervisningsplan,
blir det möjligt att taga hänsyn till förhållandena i de olika fallen
och sålunda giva organisationen den erforderliga smidigheten.

Jag instämmer likaledes i överstyrelsens mening att i början,
innan nödig erfarenhet vunnits, treåriga .gymnasiekurser böra tillsvidare
anordnas endast vid ett eller ett par av de nuvarande handelsgymnasierna
jämsides med de tvååriga normalkurserna.

Vid sidan av de regelmässiga två- och treåriga kurserna böra,
såsom hittills, kunna hållas ettåriga kurser för lärjungar, som avlagt
studentexamen.

I fråga om inträdesfordringarna ansluter jag mig i allt väsentligt
till överstyrelsens förslag (se sid. 16).

Utöver nu nämnda inträdesfordringar torde, särskilt med hänsyn
till sådana inträdessökande, vilka icke avlagt realskolexamen men
styrka sig äga motsvarande kunskaper, böra för inträde i första

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 197.

klassen vid handelsgymnasium uppställas det villkor, att sökanden
fyllt 15 år, d. v. s. samma inträdesålder, som gäller för de tekniska
gymnasierna.

De sakkunnigas av överstyrelsen biträdda förslag rörande avgångsexamen
(se sid. 18) överensstämmer med vad som är föreskrivet
beträffande tekniska fackskolor och. tekniska gymnasier och ger
mig icke anledning till någon erinran.

Ej heller har jag något att invända mot vad i fråga om timplaner
för handelsgymnasiema blivit föreslaget (se sid. 16).

Jag har i det föregående (sid. 17—25) utförligt redogjort för Statliga bandet
av överstyrelsen framlagda i detalj utformade förslaget till de 8fers^r<^ni
statliga handelsgymnasiernas organisation. Vad överstyrelsen här- sation.
utinnan föreslagit finner jag mig kunna, på av överstyrelsen anförda
skäl till alla delar biträda utom i ett avseende, där jag har att anmäla
en avvikande mening.

Överstyrelsen har beträffande rätt till tjänster,sberäkmng för
pension föreslagit, att ordinarie lärare vid hittillsvarande statsunderstött
handelsgymnasium, vilken utnämnes till lektor vid av staten
inrättat handelsgymnasium, skulle äga i nyssnämnda hänseende tillgodoräkna
sig den tid, varunder han, efter genomförandet av den föreslagna
nya organisationen av handelsgymnasiema, vid statsunderstött
handelsgymnasium haft tjänstgöring av ungefär samma omfattning,
som komme att åligga lektor vid ett statens handelsgymnasium. Förslaget
strider mot den civila pensionslagens föreskrifter, enligt vilka
dylik tjänstårsberåkning äger rum endast för tjänstgöring i statstjänst.
Den fråga, överstyrelsen här berört, har uppenbarligen en
mycket viktig principiell betydelse, i det att liknande anspråk redan
framförts och på enahanda grunder kunna komma, att göras gällande
från andra kategorier av statsbefattningshavare än de nu avsedda.
Spörsmålet är för närvarande underkastat utredning på vederbörligt
håll och i avbidan på denna utrednings resultat torde, oavsett
vilken mening man kan hava om det i och för sig berättigade
i överstyrelsens förslag, överstyrelsens hemställan i ämnet icke böra
för närvarande föranleda någon framställning till riksdagen.

Vad beträffar familjepensioneringen torde det vara klart, att
överstyrelsen med uttrycket »befattningshavare skall vara skyldig
ingå i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa avsett stadgande
av dylik skyldighet endast i fråga om gymnasiernas ordinarie

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

lärare, således icke vad angår vaktmästare och annan ordinarie vaktbetjäning.
För pensioneringen av dessa senares efterlevande torde,
liksom i fråga om de tekniska läroverkens vaktpersonal, bliva sörjt
genom beredande av delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa.

Direktionen över elementarläramas nya änke- och pupillkassa
har påyrkat ökat statsbidrag till kassan, därest ifrågavarande nya
kategori av lärare skulle bliva delaktig i densamma. Då emellertid,
såsom förut nämnts, fråga är å bane att låta kassan inordnas i statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. 11. och i samband härmed
det torde komma under övervägande att vidtaga ändring i grunderna
för beräkning av delaktighetsbeloppen, därom allt förslag torde kunna
förväntas till nästkommande års riksdag, anser jag någon ökning av
kassans statsbidrag åtminstone tillsvidare icke böra ifrågasättas, dettaså
mycket mindre som jag har anledning antaga att med hänsyn till
de grunder, efter vilka statsbidraget till kassan tidigare bestämts,
intet sådant tillskott, i varje fall icke för omorganisationens första
år, skall bliva behövligt.

I enlighet med vad jag nu anfört förordar jag, att för åtnjutande
av de avlöningsförmåner, som föreslagits för ordinarie befattningshavare
vid av staten inrättade handelsgymnasier måtte fastställas
följande villkor och bestämmelser, nämligen:

i fråfja, om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m. :

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en blivande omorganisation
av handelsgymnasierna eller eljest kan varda stadgad, vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning
han innehar, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med
befattningen förenade göromål;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att
vid en blivande omorganisation av handelsgymnasierna ävensom
eljest, då Kungl. Maj:t med hänsyn till undervisningsväsendets behov,
efter vederbörandes hörande, prövar sådant nödigt, låta sig förflyttas
till annan befattning inom området för statens undervisningsväsende,
dock att befattningshavare, som varder förflyttad till annan ort,
skall vara berättigad att av statsverket erhålla skälig ersättning för
flyttningskostnad till det belopp, Kungl. Maj:t för varje särskilt fall
bestämmer;

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

att ordinarie lärare skall vara skyldig att, enligt de bestämmelser,
som därom varda meddelade, ingå såsom delägare i elementarläramas
nya änke- och pupillkassa eller den pensionsanstalt, som
kan komma att övertaga nämnda kassas funktioner;

att befattningshavare vidare skall vara skyldig underkasta sig
de bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande
mot smittosam lungsot;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å
rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom
aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må,
så framt ej skolöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och
efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid gymnasiet, finner
uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas; att

ordinarie befattningshavare ej må åtaga sig undervisning i
vare sig enskilda, kommunala eller andra läroanstalter, så framt
icke, vad angår lektor, vederbörande gymnasiums styrelse eller, vad
angår rektor, skolöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning och
efter prövning att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen vid gymnasiet, finner uppdraget kunna
få mottagas och tills vidare bibehållas; samt

att, därest för läroämnen, i vilka undervisningen är avsedd att
uppehållas genom extra ordinarie lärarkrafter, extra ordinarie lärare
icke kunnat anskaffas, ordinarie ämneslärare skall, i den mån han
därtill är kompetent, vara skyldig dels att utan ersättning bestrida
sådan undervisning till viss begränsad omfattning, dels ock därutöver
mot särskild ersättning bestrida undervisning av angiven art,
allt enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare föreskrifter;
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m. :
att tjänstgöringspenningar skola för lektor beräknas utgå för
läsårets antal läsveckor samt att de i rektors avlöning ingående
tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter kalenderår men till
olika belopp för lästiden och för ferierna efter särskilda bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t fastställas;

Kungl. Maj.is proposition Nr 197.

att tjänstgöringspenningar skola för vaktmästare eller maskinist
och eldare beräknas utgå efter kalenderår;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå
till den, som förordnats att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet,
såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller
av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenniiigar
avstå så mycket av lönen eller hyresersättningen, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas höra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen utgår till månadens slut;
i fråga om ålder stillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda för lektor efter fem år
samt för vaktmästare eller maskinist och eldare efter tre år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott
vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit ledighet för fullgörande
av honom åliggande militär tjänstgöring, och

andra förhöjningen efter ytterligare fem, respektive tre år, på
samma villkor, samt

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 197.

tredje förhöjningen, där sådan kan ske för vaktmästare eller maskinist
och eldare, efter än ytterligare tre år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej må tillträdas förr än vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern
blivit uppnådd;

att, därest adjunkt vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
som befordras till lektor vid handelsgymnasium, intjänat tre
ålderstillägg, honom skall omedelbart tillgodoräknas ett ålderstillägg
som lektor;

att lektor må tillgodoräknas den tid, han må hava tjänstgjort som
ordinarie lektor vid annat statens handelsgymnasium, teknisk elementarskola,
teknisk fackskola eller tekniskt gymnasium eller vid högre lärarinneseminariet,
allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller sjökrigsskolan,
ävensom den tid han må efter den 1 januari 1922 hava tjänstgjort
såsom ordinarie lärare vid statsunderstött handelsgymnasium;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan upppnått den levnadsålder, vid
vilken han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke
må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt: att

semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromälens
behöriga gång, åtnjutas av rektor under en och en halv
månad och av vaktmästare samt maskinister och eldare, där sådana
finnas, under femton dagar; samt

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens
ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som
därefter tillträdes, vid tillträde till befattningen stadgat.

Härjämte anser jag, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet,
att i anslutning till vad jag nu föreslagit, riksdagens
medgivande inhämtas därtill, att lektor vid teknisk elementarskola,
teknisk fackskola, tekniskt gymnasium, högre lärarinneseminariet,
allmänt läroverk, folkskoleseminarium och sjökrigsskolan må för erhållande
av ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, varunder han må hava
tjänstgjort som ordinarie lektor vid statens handelsgymnasium.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 166 käft. (Nr 197.) 5

Kostnads beräkningar.

Allmänna

grunder.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Jag förutsätter såsom självfallet att befattningsliavarna vid statens
handelsgymnasier från och med den nya organisationens ikraftträdande
komma i åtnjutande av dyrtidstillägg enligt samma grunder,
som gälla för övriga motsvarande befattningshavare i statens tjänst.
Frågan om beredande av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid statens handelsgymnasier och det i samband därmed stående
spörsmålet, huruvida och i vilken mån dylik löneförbättring må
böra tillkomma motsvarande befattningshavare vid de statsunderstödda
handelsgymnasierna, synas däremot böra upptagas till särskild
prövning, men torde därmed lämpligen böra anstå till 1922 års
riksdag.

Jag övergår nu till att redogöra för överstyrelsens förslag och kostnadsberäkning
angående upprättande av statliga handelsgymnasier.

På sätt i det föregående omnämnts har överstyrelsen infordrat
handelsgymnasiestyrelsernas yttranden över det utkast till'' de sakkunnigas
betänkande, som legat till grund för överstyrelsens förevarande
förslag, och därvid särskilt anhållit, att vederbörande styrelse
ville angiva de önskemål, den hade beträffande sitt gymnasiums
framtida ställning i den ifrågasatta nya organisationen. I de sålunda
inkomna yttrandena hava styrelserna för handelsgymnasierna
i Malmö, Hälsingborg och Norrköping uttalat sig för att staten snarast
möjligt må övertaga handelsgymnasierna i nämnda städer. På
grund härav föreslår överstyrelsen, att åtgärder nu måtte vidtagas
för statens upprättande av egna handelsgymnasier med den organisation,
som i det föregående föreslagits, i Malmö, Hälsingborg och
Norrköping genom övertagande av de nuvarande statsunderstödda
handelsgymnasierna därstädes.

Sedermera har jämväl styrelsen för handelsgymnasiet i Örebro
i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse anhållit, att Kungl. Maj:t ville
föreslå riksdagen förstatligande även av sistnämnda handelsgymnasium.
I häröver på grund av remiss avgivet, den 2 februari 1921
dagtecknat utlåtande har överstyrelsen tillstyrkt berörda anhållan.

Överstyrelsen framhåller i sitt utlåtande av den 20 november
1920, att statens övertagande av ifrågavarande handelsgymnasier
förutsätter att, om det föreliggande förslaget vinner statsmakternas
bifall, före beslutets genomförande överenskommele träffas med de
korporationer, som hittills jämte staten upprätthållit dem, rörande
de villkor, enligt vilka de nuvarande gymnasiernas fonder och övriga

\Kungl.

egendom må övergå till vederbörande statliga gymnasier. Överstyrelsen
meddelar att vid liandelsgymnasierna i Malmö, Hälsingborg
och Norrköping finnas fonder till stipendier och premier åt elever,
vilka vid 1919 års utgång ungefärligen utgjorde i Malmö 58,600
kronor, i Hälsingborg 20,000 kronor och i Norrköping 8,800 kronor.
I Norrköping finnes därjämte en mindre fond å 2,500 kronor till
lärares pensionering. Beträffande handelsgymnasiet i Örebro har
jag inhämtat, att därstädes finnas fonder till stipendier och premier,
till bibliotek och samlingar samt till lärares pensionering å sammanlagt
omkring 8,200 kronor. Pensionsfondens belopp uppgår till
1,500 kronor.

I sammanhang härmed meddelar överstyrelsen, att handelsgymnasiema
i Malmö, Hälsingborg och Norrköping disponera av
vederbörande kommun upplåtna undervisningslokaler. Handelsgymnasiet
i Örebro är inrymt i förhyrda lokaler.

Vid uppgörandet av förslag till stater för omförmälda fyra handelsgymnasier,
vilka ifrågasatts skola av staten övertagas, har överstyrelsen
tillämpat de i det föregående framlagda grunder rörande
lärares avlöning m. m. och i övrigt följt de normer, som varit gällande
vid uppgörandet av de tekniska läroverkens stater. Härvid
förutsätter överstyrelsen, att de ifrågavarande handelsgymnasiernas
ombildning till statsgymnasier äger rum från och med den 1 januari
1922.

Enligt vad som i det föregående framhållits har antalet ordinarie
lärare vid nuvarande handelsgymnasier varit allt för ringa på grund
av handelsgymnasiernas hittillsvarande svaga ekonomiska ställning.
Överstyrelsen anser, att antalet ordinarie lärare vid handelsgymnasiema
bör bestämmas efter antalet lärjungeavdelningar. Minst en
ordinarie lärare bör enligt överstyrelsens mening vara anställd för
de två första lärjungeavdelningarna och därefter en ordinarie lärare
för varje lärjungeavdelning därutöver. Med lärjungeavdelningar
anser överstyrelsen i förevarande hänseende de avdelningar böra
jämställas, som vid linjeuppdelning, på sätt i det föregående föreslagits,
måste bildas för undervisningen i de till vederbörande linjes
timplan hörande särskilda ämnen, även om ifrågavarande avdelningar
hava samfälld undervisning i övriga ämnen. Överstyrelsen har därför
vid uppgörandet av statförslagen följt denna norm.

Avlöningarna till vaktmästare och med den jämförliga befattningshavare
hava beräknats efter samma grunder, som gälla för mot -

Stat för handelsgymnasiet
i Malmö.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

svarande befattningshavare vid de tekniska fackskolorna och de tekniska
gymnasierna.

Ävenledes hava utgiftsposterna för skolläkare, bibliotekarie samt
bokförings- och skrivbiträde åt rektor upptagits med ungefär samma
belopp, till vilka de beräknats i staterna för nyssnämnda läroanstalter.

Följande utgiftsposter, nämligen »Böcker, underhåll av samlingar
m. m.», »Trycksaker, annonser, skrivmaterialier m. m.» samt
»Uppvärmning, belysning, renhållning m. m.» säger sig överstyrelsen
icke hava upptagit till så stora belopp, som under nuvarande dyrtid
enligt överstyrelsens mening skulle vara behövliga, utan i enlighet
med de erfarenheter, som legat till grund vid uppgörandet av normalstaterna
för motsvarande tekniska läroanstalter, jämförda med hittillsvarande
kostnader beträffande förevarande poster vid de statsunderstödda
handelsgymnasierna, Med hänsyn härtill förutsättes,
att medel till förstärkning skola kunna beredas genom anslag å
extra stat såsom ägt rum beträffande de tekniska läroverken.

Av förut berörda från handelsgymnasiernas styrelser inkomna
yttranden har framgått, att styrelsen för Malmö handelsgymnasium
bestämt önskar, att vid Malmö handelsgymnasium vid sidan av det
redan befintliga tvååriga måtte inrättas även treårigt handelsgymnasium.
Detta handelsgymnasium skulle alltså komma att omfatta
ett tvåårigt handelsgymnasium med såsom hittills varje årsklass
uppdelad på två parallellavdekiingar, ett treårigt handelsgymnasium
och en ettårig kurs för studenter, sålunda tillhopa åtta lärjungeavdelningar.
Däremot har överstyrelsen icke ansett det statliga
gymnasiet böra omfatta någon kurs, motsvarande den vid det nuvarande
handelsgymnasiet i Malmö inrättade förberedande kursen
för inträdessökande, som ej är att räkna till det egentliga handelsgymnasiet.
Genom nyssnämnda parallellavdelningar, som överstyrelsen
finner motiverade av det stora lärjungeantalet, anser överstyrelsen
samtidigt linjeuppdelning av andra årsklassen i det tvååriga
gymnasiet, i enlighet med vad i det föregående föreslagits, kunna
äga rum. För läroverket i färdigt skick beräknar överstyrelsen enligt
de i det föregående av överstyrelsen framlagda exempel å timplaner
antalet undervisningstimmar i veckan till sammanlagt 312.
Fördelningen av berörda timantal på de olika avdelningarna framgår
av en i överstyrelsens utlåtande intagen tablå, till vilken jag hänvisar.

Överstyrelsen påpekar, att i eldighet med den förut angivna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

normen för beräknandet av antalet ordinarie lärare detta bör utgöra
7, inbegripet rektor. Under förutsättning av att undervisningsskyldigheten
för rektor och lektorer vid handelsgymnasiema bestämmes
på sätt i det föregående föreslagits, skulle de ordinarie lärarnas undervisning
omfatta cirka 150 veckotimmar. Således skulle återstå
312—150 = 162 veckotimmar att bestridas av extra lärare.

I överensstämmelse med vad sålunda föreslagits beräknar överstyrelsen
följande:

Ordinarie stat för handelsgymnasiet i Malmö i färdigt skick.

1 rektor (förutom av kom-munen bekostad bostad el-	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa,

ler ersättning därför) . . .	5,000: —	2,500: —	7,500: —
1 lektor...............	3,900: —	1,900: —	5,800: —
5 lektorer..............	19,500: —	9,500: —	29,000: —
1 vaktmästare...........	900: —	550: —	1.450: —
1 » , tillika maski-nist och eldare........
1,100: —	650: —	1,750: —
Arvoden åt extra lärare (162
veckotimmar)..........	—	—	28,350: —
Bokförings- och skrivbiträde
åt rektor .............	—	—	1,000: —
Skolläkare .............	—	—	600: —
Bibliotekarie........... .	—	—	400: —
Böcker, underhåll av samlin-gar och undervisningsma-
teriell...............	—	—	2,500: —
Trycksaker, annonser, skriv-
materialier m. in........	—	—	2,700: —
Uppvärmning, belysning, ren-
hållning m. m.........	—	—	13,700: —
	Summa kronor	94,750: —

Anm.

Efter 5 år kan
lönen höjas med
500 kronor och efter
10 år med ytterligare
500 kronor.

Efter 3 år kan
lönen höjas med
100 kronor, efter
6 år med ytterligare
100 kronor
och efter 9 år med
än ytterligare 100
kronor.

Förestående stat är emellertid avsedd att vinna tillämpning först
sedan handelsgymnasiet i Malmö fullständigt erhållit den föreslagna
organisationen. Upprättandet av treårigt handelsgymnasium vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

sidan av de nu förefintliga kurserna förutsätter utförandet av en redan
planerad tillbyggnad av handelsgymnasiets nuvarande lokaler. Enligt
vad överstyrelsen meddelat skulle på grund bärav ett nyinrättat
treårigt gymnasium därstädes icke kunna börja sin verksamhet förrän
tidigast vid början av höstterminen 1923. Särskild kostnadsberäkning
med hänsyn härtill måste därför göras för år 1922.

Under år 1922 skulle handelsgymnasiet, i enlighet med det
förut anförda, omfatta ett tvåårigt handelsgymnasium med parallellklasser
och ettårig kurs för studenter, tillhopa sålunda fem lärjungeavdelningar.
Sammanlagda antalet veckotimmar under sistnämnda
år beräknar överstyrelsen till 196. Antalet ordinarie lärare skulle
enligt förut angiven beräkningsgrund utgöra 4, rektor inbegripen,
och sammanlagda antalet undervisningstimmar för dem omkring 84.
Det skulle således återstå 112 veckotimmar att bestridas av extra lärare.

För år 1922 skulle för handelsgymnasiet i Malmö krävas ordinarie
anslag enligt följande av överstyrelsen uppgjorda

Förslag till stat för handelsgymnasiet i Malmö för år 1922.

1 rektor (förutom av kommunen
bekostad bostad eller
ersättning därför) . . . .

1 lektor...............

2 lektorer..............

1 vaktmästare...........

1 » , tillika maskinist
och eldare........

Arvoden åt extra lärare (112

veckotimmar)..........

Bokförings- och skrivbiträde

åt rektor .............

Skolläkare..............

Bibliotekarie............

Lön.

Tjänst görings -

Summa.

Anm.

penningar.

5,000: —
3,900: —
7,800: —

900: —

1,100: —

2,500

1,900

3,800

550

650:

7,500

5,800

11,600

1,450

1,750:

Efter 6 år kan lönen
höjas med 600 kronor
och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor.

Efter 8 år kan lönen
höjas med 100 kronor,
efter 6 år med ytterligare
100 kronor
och efter 9 år med än
ytterligare 100 kronor,

19,600: —

800: —
500: —
300: —

Böcker, underhåll av samlingar
och undervisningsma teriell.

..............

Trycksaker, annonser, skriv materialier

m. m........

Uppvärmning, belysning, renhållning
m. m.........

2,500

Summa kronor

9.000: -63.300: —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Anm. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant
‘onordnats, anvisas åt vaktmästare eller maskinist och eldare, skall av lönen avstås för bostad
ach bränsle 150 kronor samt för lyse 25 kronor för år. Därest ifrågavarande befattningshavare
åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom
då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall
det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som
för dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär allenast rätt till en årlig maximiförbrukning
av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar; åtnjutes lyse, skall befattningshavaren
själv bekosta armatur och lampor. I övrigt skall ifråga om förmån av bostad m. m. i tilllämpliga
delar lända till efterrättelse bestämmelsen i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918
angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare (Svensk författningssamling 1918 nr 836).

Här må anmärkas, att statens anslag till ifrågavarande handelsgymnasium
för år 1921 uppgår till sammanlagt 42,000 kronor.

För genomförande av den fullständiga organisationen av ifrågavarande
liandclsgymnasium med upprättande av jämväl treårigt
handelsgymnasium skulle, enligt överstyrelsen, komma att krävas en
övergångstid av två år, efter det att en första årskurs av sistnämnda
treåriga gymnasium blivit anordnad. Upplysningsvis meddelar överstyrelsen,
att utgifterna för första övergångsåret för närvarande kunna
beräknas till omkring 73,000 kronor och under andra till omkring
84,000 kronor.

Handelsgymnasiet i Hälsingborg skulle omfatta ett tvåårigt handelsgymnasium
med andra årsklassen uppdelad på två linjer med
delvis samfälld undervisning i enlighet med i det föregående framlagt
förslag samt ettårig kurs för studenter, tillhopa fyra lärjungeavdelningar.

Beträffande detta handelsgymnasium skulle icke erfordras någon
övergångstid, då den föreslagna linjeuppdelningen lämpligen skulle
kunna genomföras från och med vårterminen 1922.

Sammanlagda antalet veckotimmar beräknar överstyrelsen, på
sätt av dess utlåtande närmare framgår, till 132. De ordinarie lärarnas
antal skulle, rektor inbegripen, utgöra 3 med en undervisningstid
av tillsammans omkring 62 veckotimmar. Det skulle sålunda
återstå 132—62 = 70 veckotimmar att bestridas av extra
lärare.

Stat för handelsgymnasiet
i Hälsingborg.

Stat för handelsgymnasiet
i Norrköping.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

I enlighet härmed förslår överstyrelsen följande

Stat för handelsgymnasiet i Hälsingborg för år 1922.

1 rektor (förutom av kommunen
bekostad bostad eller
ersättning därför) . . . .
1 lektor...............

1 » ...............

1 vaktmästare...........

Arvode åt extra lärare (70

veckotimmar)..........

Bokförings- och skrivbiträde

åt rektor .............

Skolläkare..............

Bibliotekarie............

Böcker, underhåll av samlingar
och undervisningsma teriell.

..............

Trycksaker, annonser, skriv materialier

m, m........

Uppvärmning, belysning, renhållning
m. m. . . ......

Lön.

Tjänst görings -

Summa.

Anm.

penningar.

5,000: —
3,900: —
3,900: —

900: —

2,500: —
1,900: —
1,900: —

550: —

7,500: —
5,800: —
5,800: —

1,450: —

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor.

Efter 8 år kan lönen
höjas med 100
kronor, efter 6 år med
ytterligare 100 kronor
och efter 9 år med än
ytterligare 100 kronor.

12,250: —

600: —
400: —
200: —

1,500: —

2,000: —

Summa kronor

6,000: -

43,500: —

Vid denna stat skulle fogas i tillämpliga delar enahanda anmärkning
beträffande vaktmästarens avlöningsförmåner som vid den
föreslagna staten för handelsgymnasiet i Malmö för år 1922.

För år 1921 lämnar staten till uppehållande av ifrågavarande
handelsgymnasium bidrag å tillhopa 34,350 kronor.

Handelsgymnasiet i Norrköping skulle omfatta ett tvåårigt handelsgymnasium
med andra årsklassen uppdelad på två linjer med delvis
samfälld undervisning, utgörande tillhopa tre lärjungeavdelningar.

Antalet veckotimmar skulle enligt överstyrelsens beräkning uppgå
till 96. De ordinarie lärarna skulle här vara två, rektor inbegripen,
med en undervisning av tillsammans 42 veckotimmar. Sålunda
skulle återstå 96—42 = 54 veckotimmar att bestridas av extra lärare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Någon övergångstid finner överstyrelsen icke erforderlig utan
anser omorganisationen i sin helhet kunna genomföras med början
av vårterminen 1922.

I enlighet härmed föreslår överstyrelsen följande

Stat för handelsgymnasiet i Norrköping för år 1922.

1 rektor (förutom av kommunen
bekostad bostad eller
ersättning därför) ....

1 lektor...............

1 vaktmästare...........

Arvode åt extra lärare (54

veckotimmar)..........

Bokförings- och skrivbiträde

åt rektor............

Skolläkare .............

Bibliotekarie............

Böcker, underhåll av samlingar
och undervisnings materiell.

............

Trycksaker, annonser, skriv -

Lön.

5,000:

3,900:

900:

Tjänst görings penningar.

Summa.

Anm.

2,500: —

7,500:

1,900: —
•550: —

5,800: —
1,450: —

Efter 5 år kan lönen''
höjas med 500 kronor;
och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor. I
Efter 3 år kan lö-j
nen höjas med 100 kronor,
efter 6 år med ytterligare
100 kronor
och efter 9 år med än
ytterligare 100 kronor.

9,450: —

500: —
250: —
150: —

1,500:

materialier m. m........

Uppvärmning, belysning, renhållning
m. m. . . . .

Summa kronor

1,800:

5,000:

33,400: —

Till denna stat skulle, beträffande vaktmästarens avlöningsförmåner,
fogas enahanda anmärkning som till den föreslagna staten
för handelsgymnasiet i Hälsingborg.

Handelsgymnasiet i Norrköping åtnjuter för år 1921 statsunderstöd
med sammanlagt 27,000 kronor.

» ; t ■ , ■

Handelsgymnasiet i Örebro skulle omfatta ett tvåårigt handels- Stat för hangymnasium
med andra årsklassen uppdelad på två linjer med delvis sie^förebro.
samfälld undervisning, utgörande tillhopa tre lärjungeavdelningar.

Detta handelsgymnasium skulle således erhålla samma organisation
som handelsgymnasiet i Norrköping. Överstyrelsen beräknar också
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 166 käft. (Nr 197.) 6

Ordinarie
reservationsanslag
till
statens handelsgymnasier.

Anslag till
arvoden åt
extra lärare
och vikarier
samt för
oförutsedda
behov.

Anslag till
förstärkande
av reserva -

42 Kung1. May.ts proposition Nr 197.

kostnaderna för liandelsgymnasiet i Örebro till samma belopp som
för handelsgymnasiet i Norrköping och föreslår för år 1922, från
och med vilken tid ifrågavarande gymnasium skulle erhålla sin nya
organisation, en stat, vilken till alla delar är likalydande med den
nyss härförut återgivna staten för Norrköpingsgymnasiet, till vilken
jag hänvisar.

Örebrogymnasiet har för år 1921 tillerkänts sammanlagt 28,650
kronor i statsanslag.

De för nu omförmälda handelsgymnasier enligt här åberopade
statförslag erforderliga anslagsbeloppen anser överstyrelsen böra sammanföras
under ett gemensamt ordinarie reservationsanslag med
rubrik »statens handelsgymnasier».

I överensstämmelse med vad riksdagen beslutat för de tekniska
läroverkens vidkommande bör, enligt överstyrelsens mening, i berörda
reservationsanslag därjämte ingå en för samtliga ifrågavarande
gymnasier gemensam anslagspost »till arvoden åt extra lärare och
vikarier samt för oförutsedda behov», avsedd att förutom till erforderliga
vikarieersättningar användas för möjliggörandet av vissa anordningar
vid undervisningen, till vilka hänsyn icke kunnat tagas
vid uppgörandet av statförslagen. Det kan nämligen — framhåller
överstyrelsen — vid vissa övningar på grund av lärjungeantalets
storlek stundom bliva nödvändigt, att lärjungeavdelningama uppdelas
i mindre grupper, varigenom det verkliga timantalet måste
bliva större än det i timplanen upptagna antalet veckotimmar, som
legat till grund för statberäkningama. Vidare kan exempelvis bliva
erforderligt att på grund av lärjungarnas anslutning till de frivilliga
ämnena anordna undervisning i dessa i något större omfattning
än som vid statförslagens uppgörande beräknats.

Beloppet av sistnämnda anslagspost har överstyrelsen i sitt den
20 november 1920 avgivna utlåtande, alltså innan ännu fråga uppkommit
om förstatligande jämväl av handelsgymnasiet i Örebro,
beräknat till 9,800 kronor. Med hänsyn till Örebrogymnasiets övertagande
av staten anser överstyrelsen anslaget böra höjas med 1,600
kronor eller således till 11,400 kronor.

Såsom i det föregående anförts förutsätta de av överstyrelsen
gjorda anslagsberäkningarna, att med hänsyn till de nu rådande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

ekonomiska förhållandena anslag å extra stat anvisas till förstärkande
av nu ifrågasatta reservationsanslag.

I sistnämnda hänseende har överstyrelsen beräknat följande förstärkningsbelopp
beträffande de särskilda gymnasierna:

för handelsgymnasiet	i Malmö..... kronor	5,000: -
» »	i Hälsingborg. »	3,000: —
» »	i Norrköping. »	2,000: —
» »	i Örebro..... »	2,000: —
	Summa kronor	12,000: —

Såsom jag förut framhållit bör, enligt min mening, vid avgörande
av frågan, vilka handelsgymnasier som skola av staten övertagas, skälig
hänsyn tagas till den ståndpunkt, vederbörande gymnasiestyrelse härtill
intager. Då nu styrelserna för handelsgymnasierna i Malmö, Hälsingborg,
Norrköping och Örebro uttryckligen hemställt att ett förstatligande
av nämnda handelsgymnasier måtte ske, anser jag framställning
härom böra göras till riksdagen.

Omorganisation torde, i enlighet med vad skolöverstyrelsen föreslagit,
böra taga sin början från och med den 1 januari 1922.

Såsom villkor för statens övertagande av nämnda gymnasier
torde böra föreskrivas, att vederbörande kommun åtager sig att
tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning
åt rektor, ävensom, därest lektor skulle förordnas till
biträdande rektor, bostad eller hyresersättning åt sådan lektor.

Vinner förslaget om berörda fyra handelsgymnasiers övertagande
av staten Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, bör, på sätt skolöverstyrelsen
erinrat, innan ifrågavarande åtgärd bringas till verkställighet,
överenskommelse träffas med de för samma handelsgymnasier
hittills ansvariga korporationer rörande de villkor, på vilka vid gymnasierna
förefintliga fonder och annan gymnasierna tillhörig egendom
må övergå till statens vederbörande handelsgymnasium. Därvid
torde böra tillses, att gymnasierna tillhöriga fonder i största möjliga
utsträckning avses för utgifter, som eljest'' skolat bestridas genom
statsmedel.

Lika med skolöverstyrelsen anser jag, att vid handelsgymnasiet
i Malmö bör anordnas treårigt gymnasium i enlighet med vederbörande
gymnasiestyrelses därom framställda begäran. Sådant kan
dock, av förut angivna skäl, icke komma till stånd förr än tidigast
under år 1928.

tionsanslaget
till statens
handelsgymnasier.

Departe mentschefen.

Kuntjl. Maj. ts proposition'' Nr 197.

De allmänna grunder skolöverstyrelsen följt vid uppgörande av
sina kostnadsberäkningar för de olika gymnasierna finner jag mig
för min del kunna godtaga. Vad de särskilda statförslagen beträffar
överensstämma dessa, i vad angår avlöning åt ordinarie personal,
med de tekniska läroverkens stater, vilket ju är i sin ordning, då
de statliga liandelsgymnasierna enligt förslaget skulle i berörda hänseende
organiseras på samma sätt som nämnda läroverk, och synas
i övrigt vara uppgjorda med noggrannhet och klok beräkning, vadan
jag anser mig kunna lämna dem mitt godkännande. Jag vill emellertid
framhålla, att det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att
i sinom tid fastställa stater för de handelsgymnasier, staten kan
komma att övertaga.

Liksom vid de tekniska läroverken torde även vid statens handelsgymnasier
styrelsen böra äga att beträffande de utgiftstitlar å
ordinarie eller extra stat, som icke innefatta avlöning till ordinarie
personal, å en post göra minskning och å en annan ökning, endast
anslagsbeloppen i deras helhet icke överskridas.

Av de förut angivna kostnadsberäkningarna framgår, att till de
föreslagna statliga handelsgymnasierna erfordras följande belopp:

till handelsgvmnasiet i Malmö ....	kronor	68,300: —
» » i Hälsingborg	'' >>	43,500: —
» » i Norrköping.	»	33,400:
» » i Örebro ....	»	33,400: —
Summa kronor	173,600: —

Dessa anslagsbelopp torde böra sammanföras under ett gemensamt
/ordinarie reservationsanslag med rubrik: statens handelsgymnasier.

I berörda reservationsanslag torde, på sätt fallet är med reservationsanslaget
till tekniska läroverk, böra ingå en anslagspost, avsedd
till arvoden åt extra lärare och vikarier samt för oförutsedda ändamål.
Nämnda anslagspost bör komma till användning på samma sätt
som motsvarande post i reservationsanslaget till tekniska läroverk.
Jag hänvisar i sådant avseende till bilagan, åttonde huvudtiteln,
till 1920 års statsverksproposition sid. 681—682. Till ifrågavarande
ändamål skulle enligt överstyrelsens beräkning erfordras sammanlagt
11,400 kronor. Emot denna beräkning har jag intet att anmärka.

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

Sammanlagda beloppet av det ordinarie reservationsanslaget till
statens handelsgymnasier skulle i enlighet med vad nu anförts för
år 1922 komma att utgöra 185,000 kronor.

Jag förutsätter, att medel till ålderstillägg och dyrtidstillägg
enligt riksdagens medgivande skola utgå av anslag under annan
rubrik.

Så länge ännu icke en stabilisering i det allmänna prisläget
ägt rum, torde det vara nödvändigt att äga tillgång till extra anslagsmedel
för förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget till
statens handelsgymnasier. Ett dylikt förstärkningsanslag finnes även
för de tekniska läroverkens räkning. De i det föregående gjorda
anslagsberäkningarna äro ock verkställda under förutsättning att
anslag på extra stat beviljas för ändamålet. Den av överstyrelsen
(se sid. 43) gjorda beräkning av det belopp, som sålunda är erforligt,
12,000 kronor, har mitt gillande. Anslaget torde i likhet med
med motsvarande anslag till de tekniska läroverken böra få karaktären
av förslagsanslag, högst, samt fördelas efter Kungl. Maj:ts beprövande.
Bestämmelser härutinnan torde sedermera böra meddelas
av Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande.

Jag anser mig slutligen här böra framhålla, att man icke behöver
befara något hinder för den föreslagna omorganisationens genomförande
i brist på lärarkrafter. Tillgången på kompetenta personer
för de tilltänkta lektoraten torde vara så stor, att det icke
skall möta några svårigheter att få dessa besatta.

Såsom i det föregående föreslagits, skulle staten, jämte det att
den upprättade egna handelsgymnasier, alltjämt lämna statsunderstöd
till de handelsgymnasier, vilkas ledning önskade, att vederbörande
läroanstalt finge bibehålla en gent emot staten mera fri
ställning. Jag anhåller nu att få redogöra för det förslag, skolöverstyrelsen
härutinnan framlagt.

Överstyrelsen framhåller, att med hänsyn till den svaga ekonomiska
ställning, som de nuvarande statsunderstödda handelsgymnasiema,
enligt vad den föregående utredningen torde hava ådagalagt,
haft och alltjämt hava, det är erforderligt, att staten genom väsentligt
ökade bidrag medverkar till att bereda en tryggad ekonomi för
gymnasierna samtidigt med att staten genom de bestämmelser, vilka
den fastställer såsom villkor för statsundei-stödets utgående, söker

Förslag angående
statsunderstödda

handelsgymnasier.

Skolöver styrelsen.

Grunder för
statsbidrags
utgående.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 197.

<giva jämväl åt ifrågavarande handelsgymnasier en såväl beträffande
ekonomi som undervisning förbättrad organisation.

Rörande de grunder, efter vilka statsbidrag hittills utgått till
handelsgymnasierna lämnar överstyrelsen i sitt utlåtande av den 20
november 1920 en kortfattad historisk överblick, vilken jas: här torde
ta atergiva.

De ordinarie statsunderstöden till handelsgymnasierna hava hittills grundat
sig på de av 1908 års handelsundervisningskommitté i dess betänkande den 20
december 1910 angivna beräkningar och kommerskollegiets däröver avgivna yttrande.
Handelsundervisningskommittén föreslog, att som norm för statsunderstödet
skulle läggas lärarlönerna och att staten till dessa skulle bidraga med 3/i
av utgående fasta löner och 2/s av övriga lärarlöner, rektorsarvode inberäknat.
Kommerskollegium åter uttalade den meningen, att understödet borde utgå efter
varje handelsgymnasiums särskilda behov, och att det vore tillräckligt att stipulera
ett maximibelopp statsbidrag för varje särskilt statsunderstött handelsgymnasium,
dock under villkor, att kommun eller enskilda dels tillhandhölle erforderliga
lokaler, dels därutöver bidroge med ett belopp, uppgående till minst \U av
statsunderstödet. I stort sett kom likväl kommerskollegium vid beräkningen av
understödsbeloppen i varje särskilt fall till samma resultat som handelsundervisningskommittén.

1913 års riksdag beslöt också i huvudsaklig överensstämmelse med kommerskollegiets
förslag, dock med den förändringen, att det från kommun eller
enskilda utgående kontanta bidraget skulle uppgå till minst en tredjedel av statsunderstödet.

Enligt såväl 1913 års riksdags beslut som, med avseende å de senare tillkomna
statsunderstödda handelsgymnasierna i Örebro och Norrköping, 1914 och
1915 års riksdagars beslut uppgingo de handelsgymnasierna tillerkända stats
understöden i varje särskilt fall till mellan 60 och 63 procent av samtliga beräknade
omkostnader för läroanstalterna.

Vad beträffar de nya grunder, efter vilka statens bidrag till
här ifrågavarande handelsgymnasier borde utgå, har överstyrelsen
funnit lämpligast, att statsunderstödet, för att detsamma lättast skall
kunna anpassas efter det förhandenvarande anslagsbehovet, uppdelas
på två poster, av vilka en i form av ett grundanslag skulle utgöra
bidrag till bestridande av läroanstaltens kostnader oavsett lärarnas
avlöning, en annan bestämmas såsom viss del av kostnaderna
för lärarnas avlöning. Beträffande den sistnämnda posten torde,
anser överstyrelsen, densamma ur anslagssynpunkt höra i sin tur
uppdelas på två belopp, av vilka det ena skulle beräknas med hän -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1.97.

syn till de för ifrågavarande slag av anstalter fastställda avlöningarna
och det andra skulle utgöra statens bidrag till dyrtidstillägg
i samma proportion som statens bidrag till nyssnämnda avlöningar.
Överstyrelsen påpekar emellertid, att sistnämnda belopp, i överensstämmelse
med vad som gäller beträffande statens bidrag till dyrtidstillägg
för lärarna vid andra statsunderstödda läroanstalter, torde
böra utgå som särskilt anslag och sålunda icke hänföras till det
normala understödet till läroanstalten.

Överstyrelsen föreslår, att det ifrågasatta grundanslaget till Grundanslag,
själva läroanstalten må beräknas efter 5,000 kronor för vardera av
de två första lärjungeavdelningarna, 4,000 kronor för vardera av
tredje och fjärde lärjungeavdelningarna samt 3,000 kronor för en
var av övriga lärjungeavdelningar. Härvid förutsättes, att var och
en av ifrågavarande lärjungeavdelningar omfattar minst 15 lärjungar.

Anslag för parallellavdelning eller ny sådan må sålunda icke beräknas
med mindre än att antalet lärjungar i redan befintliga lärjungeavdelningar
överstiger 30.

Överstyrelsen motiverar detta sitt förslag sålunda:

Då överstyrelsen haft att överväga, efter vilka principer det ovan ifrågasatta
grundanslaget till de särskilda statsunderstödda handelsgymnasierna borde beräknas,
har överstyrelsen vid prövning av eu del olika möjligheter, som härutinnan
tilläventyrs kunna föreligga, efter tagen kännedom om handelsgymnasiemas
ekonomiska behov, såvitt desamma kunnat utrönas dels genom för ändamålet
särskilt inhämtade uppgifter rörande senast avslutade räkenskapsår 1919, dels
genom överstyrelsens förberedande behandling av gymnasiernas hittillsvarande
understödsfrågor, stannat för följande förslag. Överstyrelsen har nämligen ansett
lämpligt, att grundanslaget, i likhet med vad som gäller i fråga om grunderna
för beräkningen av statens bidrag till högre folkskolor och kommunala mellanskolor,
sättes till visst belopp i förhållande till antalet lärjungeavdelningar. Enligt
nu gällande bestämmelser, som i det föregående blivit anförda, skola de
statsunderstödda handelsgymnasierna hava en tvåårig normalkurs och omfatta sålunda
minst två lärjungeavdelningar. På grund härav och under förutsättning
att statsunderstödet i övrigt kommer att utgå i form av bidrag till lärarnas avlöning,
på sätt överstyrelsen i det följande kommer att föreslå, har överstyrelsen
ansett, att grundanslaget för att fylla sitt syfte att utgöra statens bidrag i erforderlig
omfattning till läroanstaltens övriga utgifter, bör sättas till ett jämförelsevis
högre belopp för de två första lärjungeavdelningama än för de följande. Av
samma anledning har överstyrelsen ansett, att grundanslaget för tredje och fjärde
lärjungeavdelningarna bör sättas något högre än för de eventuellt därutöver ifrågakommande
avdelningarna.

Bidrag till
lärares avlöning.

Bestämmelser
för utgående
av statsunderstöd
till
handelsgymnasium.

Klingf. May.ts proposition Nr 197.

Såsom jag nämnde, liar överstyrelsen föreslagit, att statsunderstödet
till nu ifrågavarande handelsgymnasier skulle förutom med
omförmälda grundanslag utgå med visst bidrag till lärarnas avlöning.
Sistnämnda bidrag'' bör enligt överstyrelsens mening för att kunna
motsvara det föreliggande understödsbehovet icke sättas lägre än till
hälften av omkostnaderna för ifrågavarande utgifter. Överstyrelsen
föreslår alltså, att berörda bidrag beräknas utgå mod belopp, motsvarande
hälften av lärarnas fastställda avlöningar, ålderstilläffg: inbegripna.

För utgående av statsunderstöd till handelsgymnasium föreslår
överstyrelsen följande bestämmelser:

1. Statsunderstött handelsgymnasium skall hava viss bestämd
målsman, vare sig kommun, korporation eller enskilda, som enligt
uttryckligt åtagande för en tid av minst tre år i sänder förbundit
sig att i ekonomiskt hänseende ansvara för läroanstaltens upprätthållande.

2. Det åligger handelsgymnasiets målsman att tillhandahålla
tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell
ävensom bostad eller hyresersättning åt sektor samt att till läroanstaltens
uppehållande årligen lämna ett kontant bidrag, motsvarande
minst en tredjedel av statsunderstödet.

3. Lärjungeavdelning, för vilken statsunderstöd utgår, skall omfatta
minst 15 lärjungar.

4. Vid varje handelsgymnasium skall finnas minst 1 ordinarie
lärare för de två första lärjungeavdelningarna samt ytterligare minst
1 ordinarie lärare för varje lärjungeavdelning därutöver. Från denna
bestämmelse må likväl skolöverstyrelsen äga att, då särskilda förhållanden
det föranleda, medgiva undantag. Av de ordinarie lärarna
skall en vara gymnasiets rektor.

5. Rektor och övriga ordinarie lärare skola avlönas med minst
samma belopp och i enlighet med samma grunder, som för motsvarande
befattningshavare vid statens handelsgymnasier äro eller kunna
varda stadgade.

6. I avseende å ordinarie lärares uppflyttning i högre lönegrad
skall iakttagas

att ordinarie lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring, som efter den 1 januari 1922 blivit full -

Kurigl. MäyAs proposition Nr 197. 49

gjord såsom ordinarie lärare vid statens eller statsunderstött handelsgymnasium,

att sådan tjänstgöring vid statsunderstött handelsgymnasium
skall hava varit av samma omfattning, som är fastställd för motsvarande
befattningshavare vid statens handelsgymnasier,

att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år och
att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den bestämda tjänståldern
uppnåtts,

att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad prövas av
skolöverstyrelsen, samt

att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad angående ordinarie
lärares vid statens handelsgymnasier uppflyttning i högre lönegrad
ät stadgat.

7. I fråga om inträdesfordringar, undervisningens allmänna
anordning och avgångsexamina skall i huvudsak gälla vad häri
utinnan beträffande statens handelsgymnasier är eller kan varda
stadgat.

8: Befrielse från och nedsättning i inskrivnings- och termins avgifter

skola'' medgivas till derb omfattning Kung!. Mäj:t bestämmer.

9. Statsunderstött handelsgymnasium skall stå under inseende
av skolöverstyrelsen.

10. Vid värjo handelsgymnasium skäll finnas en styrelse, av
vilken gymnasiets rektor skall vara självskriven ledamot och i vilken
sakkunskap på affärslivets områden skall vara företrädd.

11. För varje handelsgymnasium skall finnas ett av skolöverstyrelsen
fastställt reglemente med därtill hörande undervisningsplan,
innehållande bestämmelser, bland annat, rörande gymnasiets undervisning,
styrelse, förvaltning, rektor och lärare samt sättet för deras
antagande och entledigande.

12. Statsunderstött handelsgymnasium skall i övrigt vara
underkastat den kontroll och de bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva.

Beträffande den i punkten 4 föreslagna bestämmelsen anför
överstyrelsen:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 166 käft. (Nr 197.)

Kungl. Maj. ts proposition Nr 197.

Ehuru vid de flesta handelsgymnasierna varit anställda flera ordinarie lärare
än som enligt förut anförda nu gällande bestämmelser varit erforderligt, är antalet
ordinarie lärare, såsom i det föregående påvisats, alldeles otillräckligt. I
överensstämmelse med vad överstyrelsen i förevarande avseende anfört beträffande
statliga handelsgymnasier synes det därför nödvändigt, att minimiantalet ordinarie
lärare väsentligt ökas och att härvid antalet lärjungeavdelningar bör vara avgörande.
Handelsgymnasium med endast två lärjungeavdelningar torde sålunda
böra förpliktas att anställa minst en ordinarie lärare och gymnasium med flera
än två lärjungeavdelningar ytterligare en ordinarie lärare för varje avdelning därutöver.
I detta antal ordinarie lärare inbegripes rektor. Med lärjungeavdelningar
böra i förevarande hänseende de avdelningar jämställas, som vid linjeuppdelning,
på sätt överstyrelsen i det föregående föreslagit, måste bildas för undervisningen
i de till vederbörande linjes timplan hörande särskilda ämnen, även om ifrågavarande
avdelningar hava samfälld undervisning i övriga ämnen. Överstyrelsen
tillåter sig i detta sammanhang ånyo erinra, att, såsom i det föregående framhållits,
under alla förhållanden undervisningen i ett handelsgymnasium måste bestridas
till stor del jämväl med extra lärare. Ehuru fastställande av minimiantalet
ordinarie lärare vid ifrågavarande handelsgymnasier, på sätt överstyrelsen
nu föreslagit, skulle medföra en jämförelsevis stor ökning i berörda hänseende,
komme likväl antalet undervisningstimmar, bestridda av ordinarie lärare, vid
desamma i förhållande till antalet med extralärare bestridda timmar att bliva avsevärt
mindre än vid läroanstalter i allmänhet.

Bestämmelsen rörande visst minimiantal ordinarie lärare, som jämväl på
visst sätt återfinnes i nu gällande bestämmelser angående statsunderstöd åt handelsgymnasierna,
förutsätter en skillnad mellan ordinarie och extra lärare. Hittills
hava vederbörande handelsgymnasiers styrelse haft full frihet att efter gottfinnande
träffa avtal med såväl ordinarie som extra lärare. Mera bindande avtal med de
ordinarie lärarna torde vid flertalet handelsgymnasier icke föreligga. Bestämmelsen
om skyldighet att tillsätta ordinarie lärare torde emellertid böra åsyfta att genom
tillförsäkrandet av en tryggad ställning för lärarna lämna garanti för att
vid de statsunderstödda handelsgymnasierna väl kvalificerade och även i övrigt
lämpliga lärare anställas.

Överstyrelsen har därför ansett erforderligt, att åtskillnaden mellan ordinarie
och extra lärare vid statsunderstödda handelsgymnasier gives en reell innebörd
på det sätt, att styrelsens beslut om antagande eller entledigande av ordinarie
lärare skall underställas skolöverstyrelsens prövning och fastställelse.

Bestämmelser härom liksom om de för varje gymnasium av vederbörande
styrelse träffade anstalter för tryggande av de ordinarie lärarnas ställning böra
intagas i det i moment 11 omförmälda reglementet.

Till stöd för den i punkten 5 föreslagna bestämmelsen yttrar
överstyrelsen:

Det torde vara uppenbart, att om undervisningen vid de statsunderstödda
handelsgymnasierna skall kunna hållas kvalitativt fullt likvärdig med undervisningen
vid de statliga, garantier måste skapas för att lärarna vid de förstnämnda

Kungl. 3faj:ts proposition Nr 197. 51

komma att åtnjuta löneförmåner, som fullt motsvara dem, som tillkomma lärarna
vid de statliga handelsgymnasierna.

Rörande punkten 8 heter det i överstyrelsens utlåtande:

Såsom en del andra statsunderstödda läroanstalter torde även de statsunderstödda
handelsgymnasierna medgivas rätt att fortfarande som hittills upptaga inskrivnings-
och terminsavgifter, vilka fastställas av läroanstaltens styrelse. Någon
maximibegränsning av avgifterna anser överstyrelsen icke vara behövlig dels emedan
avgifternas storlek ändock måste begränsas med hänsyn till elevtillslutningen,
i all synnerhet då avgifterna vid motsvarande statsläroverk bliva särdeles låga,
dels även emedan gymnasiets målsman, oavsett elevavgifterna, själv alltid måste
bidraga med ett belopp, motsvarande minst Vs av statsunderstödet förutom tillhandahållandet
av lokaler m. m.

Läroanstalterna böra likväl, på sätt i moment 8 av de ovan föreslagna bestämmelserna
angivits, förpliktas att bevilja befrielse från eller nedsättning i inskrivnings-
och terminsavgifter.

Såsom redan framhållits, hava styrelserna för handelsgymnasierna
i Stockholm och Gföteborg ej funnit önskligt, att vederbörande
gymnasium ombildas till statligt. Nämnda handelsgymnasier äro
alltså de, som skulle tills vidare bibehålla sin nuvarande karaktär
av statsunderstödda.

För att utröna de kostnader för statsverket, som ett understödjande
av dessa handelsgymnasier i enlighet med av överstyrelsen
föreslagna grunder skulle medföra, har överstyrelsen för desamma
uppgjort särskilda utgifts- och inkomstberäkningar, vilka jag strax
här skall återgiva. Först vill jag dock nämna några ord om de
grunder, överstyrelsen iakttagit vid beräkningarnas verkställande.

Jämväl vid de beräkningar, som avse andra utgifter än till rektors
och övriga ordinarie lärares avlöningar, har överstyrelsen i tilllämpliga
delar följt samma normer, som legat till grund för de av
överstyrelsen angivna kostnadsberäkningarna för de föreslagna statliga
handelsgymnasierna.

Följande utgiftsposter, nämligen »Böcker, underhåll av samlingar
m. m.», »Trycksaker, annonser, skrivmaterialier in. in.» samt »Uppvärmning,
belysning, renhållning in. in.» äro liksom i förut angivna
förslag till stater för de statliga gymnasierna icke upptagna till så
stort belopp, som under nuvarande dyrtid enligt överstyrelsens mening
skulle vara erforderligt. Då emellertid överstyrelsens förslag
innebär, att det för varje statsunderstött gymnasium skulle finnas

Kostnadsberäkningar
för
statsunderstödda
handelsgymnasier.

Utgifts- och
inkomstberäkning
för
handelsgymnasiema
i
Stockholm
och Göteborg.

52 Kung1. Maj;ts proposition Nr 197.

bestämd målsman, som det skulle åligga att i ekonomiskt hänseende
ansvara för samtliga utgifter, som icke täckas av statsunderstödet,
bör, anser överstyrelsen, det jämväl ankomma på denne att svara
för eventuellt å dessa poster uppkommande utgiftsökningar.

Överstyrelsen förutsätter att, så länge motsvarande befattningshavare
vid statens handelsgymnasier åtnjuta tillfällig löneförbättring
oGh dvrtidstillägg, staten, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som i berörda hänseende gäller beträffande av staten och andra bidragsgivare
upprätthållna särskilda anstalter för yrkesundervisning,
bidrager med hälften av de belopp, vartill tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg åt lärarna vid statsunderstödda handelsgymnasier,
utgående efter samma grunder som för de statliga gymnasiernas lärare,
komma att uppgå.

Överstyrelsen har i sina utgifts- och inkomstberäkningar ej upptagit
medel till ålderstillägg åt ordinarie lärare. Till denna fråga
återkommer jag längre fram.

Slutligen bör nämnas, att överstyrelsen utgår från att de nya
grunderna för statsunderstödets utgående skola vinna tillämpning
från och med den 1 januari 1922.

Jag torde här böra återgiva den av överstyrelsen förslagsvis
uppgjorda utgifts- och inkomstberäkningen för handelsgymnasierna i
Stockholm och Göteborg. Då dessa gymnasier äro till sin organisation
alldeles lika, är beräkningen tillämplig på växt och ett av
samma gymnasier.

Vartdera gymnasiet omfattar ett tvåårigt handelsgymnasium
med varje årsklass uppdelad på tre paraltellavdelningar samt en ettårig
särskild kurs för studenter, jämväl uppdelad på tre paralleEavdelningar,
eller sålunda tillhopa nio lärjungeavdelningar.

Genom nyssnämnda parallellavdelningar, som äro motiverade
av det stora lärjungeantalet, anser överstyrelsen linjeuppdelning samtidigt
kunna äga rum under det andra läroåret i enlighet med vad
i det föregående föreslagits.

Eldigt en i överstyrelsens utlåtande närmare utförd beräkning,
till vilken jag tillåter mig hänvisa, skulle sammanlagda antalet
veckotimmar vid vartdera gymnasiet komma att uppgå till 344.
Enligt de av överstyrelsen föreslagna bestämmelserna, för statsunderstödets
utgående skulle de ordinarie lärarna, rektor inbegripen, vid

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

vartdera gymnasiet vara 8 med en undervisning av tillhopa 170
veckotimmar. Sålunda skulle återstå 344— 170 = 174 veckotimmar
att bestridas av extra lärare.

Utgifter:

Avlöningar:

1 rektor (förutom av gymnasiets
målsman bekostad
fri bostad eller ersätt -

ning härför)...........

1 ordinarie lärare........

6 » » ........

Avlöning åt extralärare

(174 veckotimmar).....

Bibliotekarie och skrivbiträde
åt rektor ........

1 vaktmästare . . .........

1 » , tillika el dare

och maskinist.....

Skolläkare..............

Böcker, underhåll av samlingar,
undervisningsmateriell
Trycksaker, annonser, skriv materialier

m. m.........

Uppvärmning, belysning, renhållning
m. m...........

Till oförutsedda utgifter

kronor 7,500: —

» 5,800: —

» 34,800: —

» 30,450: — 78,550: —

» 1,500: —

» 1,450: —

» 1,750: —

* 700: — 83,950: —

» 2,500: —

» 2,800: —

» 15,000: —

» _10,000: -

Summa kronor 114,250: —

Inkomster:

Statsunderstöd:

Grundanslag (2 . 5,000 + 2.4,000

+ 5.3,000....................kronor 33,000: —

o Till lärarnas avlöningar (78,550 : 2) » 39,275: — 72,275:_

Återstå att täcka på annat sätt genom
ortsbidrag (minst 1/a av statsunderstödet
24,091 kronor) och elevavgifter
........................... »_41,975: —

Summa kronor 114,250: —

Kung!. Maj:ts proposition Nr 197.

Av berörda utgifts- och inkomstberäkning framgår, att till statsunderstöd
åt nu ifrågavarande handelsgymnasier, utgående i enlighet
med i det föregående föreslagna grunder, skulle erfordras följande
belopp:

till handelsgymnasiet i Stockholm kronor 72,275: —

» » » Göteborg >_72,275: —

Summa kronor 144,550: —

För beredande av medel till statsunderstöd till ifrågavarande
handelsgymnasier anser överstyrelsen, att, liksom nu är fallet, ett
ordinarie förslagsanslag bör i riksstaten vara uppfört för ändamålet.
Överstyrelsen framhåller emellertid, att i berörda förslagsanslag, förutom
nyss nämnda beräknade sammanlagda belopp, 144,550 kronor,
böra ingå medel dels till att täcka kostnaderna för statens bidrag till
de ordinarie lärarnas ålderstillägg, dels till oförutsedda behov, såsom
till statsunderstöd för undervisning i frivilliga ämnen i större omfattning
än som av överstyrelsen beräknats, och dylikt. På grund
härav anser överstyrelsen, att ifrågasatta ordinarie förslagsanslag bör
avrundas uppåt till att utgöra högst 155,000 kronor.

Departe- Jag har nu att klargöra min ståndpunkt till överstyrelsens för mentschefen.

s[ag rörande ändrade bestämmelser i fråga om statsunderstöd till
handelsgymnasier. De handelsgymnasier, vilka, enligt vad förut
nämnts, fortfarande skulle bibehålla ställningen av enskilda, ehuru
av staten understödda läroanstalter, äro handelsgymnasierna i Stockholm
och Göteborg, på vilka alltså de föreslagna nya bestämmelserna
skulle bliva tillämpliga.

Såsom jag i början av min framställning erinrade utgår jämlikt
nu gällande föreskrifter statsunderstöd till handelsgymnasierna efter
varje gymnasiums särskilda behov; några fixa grunder för statsbidragets
beräknande äro icke fastställda, utan, sedan riksdagen med
ledning av Kung!. Maj:ts på de olika gymnasiernas år från år gjorda
anslagsäskanden stödda framställningar beviljat en klumpsumma för
ändamålet, har denna av Kungl. Maj:t fördelats efter omständigheterna
i de olika fallen. Emellertid har vederbörande kommun varit
skyldig att antingen själv eller genom enskilda tillhandahålla erforderliga
lokaler samt att till läroanstaltens uppehållande lämna kontant
bidrag, motsvarande minst 1/z av statsunderstödet. Tvdligtvis

Kungl. Åfaj.ts proposition Nr 197. 55

hava dessa bestämmelser icke erbjudit några som helst garantier för
att kostnaderna för läroanstaltens verksamhet bleve i sin helhet
täckta genom statens och kommunala eller enskilda bidrag. Detta
har just utgjort den svaga punkten i handelsgymnasiernas hittillsvarande
organisation och varit vad som ytterst givit anledning till
den här föreliggande utredningen.

Då jag nu funnit mig böra förorda en sådan form för en reformering
av handelsgymnasieundervisningen, a tv staten delvis skulle
taga densamma i egna händer och delvis fullfölja sin understödjande
verksamhet, ^är det klart, att jag icke kan finna det tillfredsställande,
on); staten atnöjer sig med blott de förbättringar, den kan komma
att -vidtaga med avseende å sina egna han delsgy m nasier, och i övrigt
låter allt förbliva vid det gamla tillståndet, vilket visat sig behäftat
med i ögonen fallande bristfälligheter. Skall staten överhuvud
fortsätta att lämna bidrag för ändamålet, måste det ligga i dess intresse
att tillse, att vad den härutinnan åtgör icke får karaktären
av allenast ett vidmakthållande av ett system, som erfarenheten utdömt.
Den måste lämna sitt bistånd under sädana betingelser, som
garantera staten en fullgod valuta för dess! utgifter.

Det kan icke undvikas att för ernående av ett dylikt mål ökade
ekonomiska uppoffringar från statens sida bliva nödvändiga. Tv
svagheten i det nuvarande systemet tigger just, såsom flera gånger
påpekats, i den otillräckliga hjälp, »som från det allmännas sida kommit
handelsgymnasierna till del. Programmet för en reform av bestämmelserna
rörande statens understödjande av handelsgymnasierna
synes därför böra bliva det av skolöverstyrelsen uppställda, nämligen
att staten genom väsentligt ökade bidrag medverkar till att
bereda gymnasierna »n tryggad ekonomi, samtidigt med att
staten för bidragens utgående fastställer bestämmelser, ägnade
att stärka. gymnasiernas ställning i såväl ekonomiskt
som organisatoriskt hänseende.

Överstyrelsens förslag till nya grunder för utgående av statsunderstöd
till handelsgymnasier vill jag förorda. Jag anser alltså,
att staten bör till handelsgymnasierna lämna bidrag dels genom ett
grundanslag att användas till bestridande av andra läroanstaltens
kostnader än avlöning åt lärarpersonal, dels ock genom anslag till
avlönande av lärare. Sistnämnda anslag bör avses såväl för ordinarie
som extra lärare och beräknas även för ålderstillägg, men icke för

56 Kung1. Maj:ts proposition Nr 197.

dyrtidstillägg eller tillfällig löneförbättring. Vad beträffar dyrtidstillägg,
anser jag att efter omorganisationen dyrtidstillägg bör utgå,
jämväl till lärarna vid de statsunderstödda liandelsgymnasierna efter
samma grunder som vid statens handelsgy mn asier, dock att staten
bör bidraga till kostnaderna härför endast i samma proportion, i
vilken staten bidrager till bestridande av lärarnas avlöning. Däremot
torde det böra ankomma, på vederbörande statsunderstödda handelsgymnasium
att, själv sörja för dyrtidstillägg åt övrig vid gymnasiet
anställd personal. I det föregående har jag redan angivit, att jag
anser spörsmålet ofn tillfällig löneförbättring till lärarna vid de statsunderstödda
handelsgymnasierna och vad med detta spörsmål sbår i
samband lämpligen höra för närvarande undanskjutas och upjåtagas
till avgörande först vid 1922 års riksdag.

På sätt överstyre] sen föreslagit bör grundanslagets belöpp sättas
i ett bestämt förhållande till antalet lärjungeavdélningar. Enligt
överstyrelsen borde anslaget beräknas efter’ 5,000 kronor för vardera
av de två första lärjungeavdelningama, 4,000 kronor för vardera av
tredje och fjärde avdelhingarna samt 3,000 kronor för varje överskjutande
avdelning Säkerligen har i sin mån hänsynen till dét
för närvarande rådande prisläget inverkat på överstyrelsens förslag
i denna del. Emellertid viyar ju den allmänna prisnivån numera
en tendens att sjunka och mai, synes mig med skäl kunna antaga,
att gymnasiernas driftkostnader, för vilka grundanslaget skulle vara
avsett, under år 1922 komma att ställa sig väsentligt lägre än de
varit under de senare årens dyrtid. Jag vill därför föreslå en nedsättning
av de utav överstyrelsen föreslagna beloppen med 1,000 kronor
för varje avdelning. Sålunda skulle grundanslaget beräknas
efter 4,000 kronor för vardera av de två första lärjungeavdelningarna,
3,000 kronor för vardera av tredje och fjärde avdelningarna
samt 2,000 kronor för varje avdelning dämtöver.

Såsom ett nödvändigt komplement till nu berörda föreskrifter
bör meddelas bestämmelse om visst minimiantal lärjungar i varje avdelning.
Överstyrelsen har i sådant avseende föreslagit minst 15 lärjungar
såsom minimum, ett förslag, som synes mig kunna godtagas.

Vad beträffar anslaget till lärares avlöning arJSer jag, i likhet
med skolöverstyrelsen, detsamma böra utgå med ett belopp, motsvarande
hälften av lärarnas fastställda avlöningsförmåner, ålderstillägg
inbegripna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

I detta sammanhang vill jag framhålla vikten därav, att såsom
ett villkor för statsbidrags utgående till enskilt handelsgymnasium
den bestämmelsen meddelas, att lärare vid sådant handelsgymnasium,
saväl ordinarie som extra, åtnjuta enahanda löneförmåner som lärare
vid statens handelsgymnasier. Detta är uppenbarligen nödvändigt,
för att undervisningen vid de enskilda handelsgymnasierna skall
kunna hållas uppe på kvalitativt samma nivå som vid de statliga
gymnasierna. Bestämmelsen utgör ock en förutsättning för det av
mig i det föregående föreslagna stadgandet om rätt för ordinarie
lärare vid statens handelsgymnasium att för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig. tid, varunder han efter ifrågavarande omorganisations
genomförande må hava tjänstgjort vid statsunderstött
handelsgymnasium.

För nyssberörda ändamål — åvägabringande av full likställighet
med avseende å undervisningens kvalitet mellan de statliga och
de statsunderstödda handelsgymnasierna — torde vidare böra, vilket
överstyrelsen tydligtvis även avsett, såsom villkor för statsbidrags
utgående till handelsgymnasium stadgas, att lärarnas undervisningsskyldighet
och läsårets längd skola i huvudsak vara desamma vid
statsunderstött handelsgymnasium som vid statens.

Mot de av överstyrelsen eljest föreslagna bestämmelserna för
statsunderstöds utgående (se sid. 48) har jag endast ett par anmärkningar
att göra.

Stadgandet i punkten 2 anser jag böra erhålla följande avfattning:

Det åligger handelsgymnasiets målsman att tillhandahålla tjänliga
undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell ävensom
bostad eller hyresersättning åt rektor samt att till läroanstaltens
fullt tillfredsställande uppehållande i enlighet med av Kungl. Maj: t
meddelade föreskrifter rörande statsunderstödda handelsgymnasiers
organisation årligen lämna ett kontant bidrag, motsvarande vad av
kostnaderna för gymnasiets uppehållande icke täckes av statsunderstöd
och inflytande elevavgifter, dock att nämnda kontanta bidrag i
intet fall må understiga en tredjedel av det belopp, som i statsunderstöd
sammanlagt utgår.

Det synes mig nämligen nödvändigt att, i överensstämmelse med
den i punkten 1 angivna principen, uttryckligen fastslå målsmannens
förpliktelse att svara för samtliga de gymnasiets utgifter, till vilkas
bestridande beviljat statsunderstöd och elevavgifterna icke förslå. Be Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 166 käft. (Nr 197.) 8

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

stämmelsen om en minimigräns för målsmannens kontanta bidrag
torde ur den synpunkten vara välbetänkt, att, då nu någon maximigräns
för elevavgifternäs belopp icke ansetts böra meddelas, malsmannen
likväl härigenom avhålles från frestelsen att genom fastställande
av höga elevavgifter minska sin ekonomiska bidragsplikt.

Till stadgandet i punkten 6 bör uppenbarligen, i enlighet med
vad som föreslagits beträffande statens handelsgymnasier, i fråga om
ordinarie lärares rätt att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig viss föregående tjänstgöring göras det tillägg, att sådan
rätt må äga rum jämväl för tjänstgöring såsom ordinarie lektor vid
teknisk elementarskola, teknisk fackskola, tekniskt gymnasium, högre
lärarinneseminariet, allmänt läroverk, folkskoleseminarium eller sjökrigsskolan.

Därest på grund av särskilda förhållanden för något fall en avvikelse
från villkoren för statsunderstöds utgående till handelsgymnasium
skulle befinnas påkallad, torde det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att medgiva sådant undantag.

De nya föreskrifterna om statsunderstöd till handelsgymnasier
torde böra vinna giltighet från och med år 1922.

Med tillämpning av nu angivna, av mig förordade grunder för
statsbidrags utgående skulle för år 1922 till understöd åt vartdera
av handelsgymnasierna i Stockholm och Gföteborg erfordras i grundanslag
24,000 kronor (2 X 4,000 + 2 X 3,000 + 5 X 2,000) och såsom
bidrag till lärares avlöning 39,275 kronor eller sammanlagt för båda
gymnasierna 126,550 kronor, således 18,000 kronor mindre än som
av överstyrelsen beräknats.

Nämnda belopp, 126,550 kronor, borde alltså i riksstaten uppföras
såsom ordinarie förslagsanslag, högst. I samma förslagsanslag
böra emellertid jämväl ingå medel till bestridande av statens bidrag
till de ordinarie lärarnas ålderstillägg ävensom till oförutsedda behov,
såsom för undervisning i frivilliga ämnen i större omfattning än som
beräknats, för bidrag till vikariearvode vid ordinarie lärares sjukdom
för det fall, att hans undervisning icke skulle kunna uppehållas
genom anlitande av gymnasiets övriga ordinarie lärarkrafter och
vikarie icke kan anskaffas, vilken är villig att bestrida tjänsten mot
arvode efter vanliga, beräkningsgrunder, eller för andra med dessa
jämförliga ändamål. Förslagsanslaget torde med anledning härav
böra avrundas uppåt till 135,000 kronor, vilket belopp med 20,000
kronor understiger den av överstyrelsen äskade summan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Anslaget torde böra stå till Kungl. Maj:ts disposition att av
Kungl. Maj:t i enlighet med angivna grunder fördelas efter prövning
i varje särskilt fall.

Till nyss angivna kostnader skulle så för år 1922 komma utgifter
för statens bidrag till dyrtidstillägg åt lärama. Överstyrelsen
anser staten böra bidraga med halva kostnaden härför och åberopar
såsom en motsvarighet till en dylik anordning vad som gäller ifråga
om de s. k. särskilda anstalter för yrkesundervisning d. v. s. tekniska
skolorna i Stockholm och Eskilstuna, vävskolan i Borås samt bergsskolorna
i Filipstad och Falun. Såsom jag redan antytt, vill jag förorda
en sådan beräkningsgrund, vilken överensstämmer med vad jag
föreslagit beträffande statens anslag till ifrågavarande lärares ordinarie
avlöningsförmåner. I annat sammanhang kommer jag att för
Kungl. Maj:t framlägga förslag i nu förevarande avseende.

Innan jag lämnar frågan om de statsunderstödda liandelsgymnasierna
vill jag till sist framhålla, att enligt min mening, så snart
sig göra låter, utredning bör verkställas rörande det sätt, varpå de
statsunderstödda handelsgymnasiernas ordinarie lärare och deras efterlevande
må kunna beredas en i pensionshänseende tryggad ställning.
Till detta ämne torde jag få anledning att i sinom tid återkomma.

För år 1921 är å ordinarie stat såsom anslag till handelsgymnasierna
uppfört ett förslagsanslag, högst 135,000 kronor. Härutöver
har riksdagen på extra stat för nämnda år till samma ändamål beviljat
ett förslagsanslag, högst 150,000 kronor. Statens anslag till
handelsgymnasiema under år 1921 uppgå således till sammanlagt
285,000 kronor. Den föreslagna nya organisationen skulle för staten,
vad angår de statliga handelsgymnasiema, för år 1922 betinga anslag
å tillhopa .197,000 kronor (185,000 + 12,000) och i fråga om
de statsunderstödda ett anslag å 185,000 kronor eller tillhopa 332,000
kronor. Den av omorganisationen föranledda så att säga ordinarie
merutgiften skulle således belöpa sig till 47,000 kronor, vartill skulle
komma kostnaderna för dyrtidstillägg.

Såsom framgår av bilagan, åttonde huvudtiteln, till 1921 års
statsverksproposition punkten 211, avsåg skolöverstyrelsens förslag
till omorganisation av handelsgymnasiema ursprungligen, att endast
gymnasierna i Malmö, Hälsingborg och Norrköping skulle av staten

ämf örande
kostnadsberäkning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

övertagas. Örebrogymnasiets förstatligande ifrågasattes icke, emedan
något tillkännagivande från detta gymnasium om önskan att
bliva upptaget bland statens liandelsgymnasier då ännu icke förelåg.
I stället hänfördes gymnasiet i Örebro till de liandelsgymnasier, som
enligt förslaget allt fortfarande skulle med statsmedel understödjas.
Under nu angivna förutsättningar beräknades det till statens liandelsgymnasier
erforderliga beloppet till allenast 150,000 kronor, det
ifrågasatta förstärkningsanslaget till 10,000 kronor och anslaget till
understöd åt liandelsgymnasier till 175,000 kronor. I enlighet härmed
har också Kungl." Maj:t på min hemställan begärt, att riksdagen
för omorganisation av handelsgymnasierna skulle beräkna på ordinarie
stat 325,000 kronor och på extra stat 10,000 kronor.

Sedan emellertid ett förstatligande jämväl av gymnasiet i Örebro
blivit ifrågasatt, kräves, såsom av det föregående inhämtas, en
höjning av det till statens liandelsgymnasier först beräknade anslaget
från 150,000 kronor till 185,000 kronor samt av förstärkningsanslaget
från 10,000 kronor till 12,000 kronor, varemot anslaget till
understöd åt handelsgymnasier anses kunna nedprutas till 135,000
kronor. Sammanlagt skulle således för genomförande av ifrågavarande
omorganisation för år 1922 erfordras på ordinarie stat 320,000
kronor eller 5,000 kronor mindre än som ursprungligen beräknats
samt på extra stat 12,000 kronor eller 2,000 kronor mera än det
först upptagna beloppet.

Till sist tillåter jag mig framhålla att, för den händelse förevarande
av mig nu framlagda förslag till omorganisation av handelsgymnasierna
vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, förklaring
torde av Kungl. Maj:t böra meddelas därom, att de av mig
i det föregående (sid. 4) omförmälda beslut av den 9 april och den
3 december 1920, varigenom Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter rörande
understöd för år 1922 åt handelsgymnasierna i Malmö, Hälsingborg,
Norrköping, Örebro, Stockholm och Gröteborg, må i nu
berörda del anses hava förfallit.

På grund av vad jag i det föregående anfört och föreslagit
hemställer jag, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

dels medgiva, att i Malmö, Hälsingborg, Norrköping
och Örebro må från och med den 1 januari

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

1922, genom övertagande av de nuvarande statsunderstödda
handelsgymnasiema i nämnda städer,
inrättas statens handelsgymnasier, organiserade på
sätt av mig i det föregående närmare angivits,
under förutsättning att vederbörande kommun
åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
och bostad eller hyresersättning åt
rektor ävensom, där lektor skulle förordnas till
biträdande rektor, bostad eller hyresersättning åt
sådan lektor;

dels fastställa avlöningen för ordinarie rektorer,
lektorer, maskinister och eldare samt vaktmästare
vid statens handelsgymnasier i Malmö,
Hälsingborg, Norrköping och Örebro till följande
belopp, nämligen:

för rektor till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar:

för lektor till 5,800 kronor, därav 3,900 kronor
lön och 1,900 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 500 kronor;

för maskinist och eldare till 1,750 kronor,
därav 1,100 kronor lön och 650 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 100 kronor; samt
för vaktmästare till 1,450 kronor, därav 900
kronor lön och 550 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 100 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen till ordinarie
befattningshavare vid förénämnda statens handelsgymnasier
må utgå ur åttonde huvudtitelns förslagsanslag:
ålderstillägg;

dels besluta, att för ordinarie rektorer och
lektorer vid nyss omförmälda gymnasier pensionsunderlaget
för rektor skall utgöra 5,600 kronor
och högsta pensionsunderlaget för lektor 4.600
kronor, samt att, om befattningshavare varit till -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

förordnad rektor, sådant förordnande skall vid bestämmandet
av pensionens belopp räknas honom
till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad
rektor;

dels godkänna de av mig föreslagna villkoren
och bestämmelserna för åtnjutande av de för ordinarie
befattningshavare vid omförmälda handelsgymnasier
föreslagna avlöningsförmånerna;

dels förklara, att en var, som med eller efter
ingången av år 1922 tillträder ordinarie befattning
vid någon av ifrågavarande läroanstalter,
skall vara pliktig underkasta sig förenämnda villkor
och bestämmelser;

dels medgiva, att lektor vid högre lärarinneseminariet,
allmänt läroverk, folkskoleseminarium,
teknisk elementarskola, tekniskt gymnasium, teknisk
fackskola eller sjökrigsskolan må för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig tid, varunder
han tjänstgjort såsom ordinarie lektor vid
statens handelsgymnasium;

dels, vid bifall till här förut framlagda förslag,
i riksstaten för år 1922 under rubrik: Statens
handelsgymnasier, uppföra ett ordinarie reservationsanslag
å 185,000 kronor samt därav beräkna
för handelsgymnasiet i Malmö ett belopp av
68,300 kronor, för handelsgymnasiet i Hälsingborg
ett belopp av 43,500 kronor, för handelsgymnasiet
i Norrköping ett belopp av 33,400 kronor och för
handelsgymnasiet i Örebro likaledes ett belopp av
33,400 kronor ävensom till arvoden åt extra lärare
och vikarier samt för oförutsedda behov ett belopp
av 11,400 kronor;

dels till förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget
till statens handelsgymnasier anvisa
på extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst
12,000 kronor, att utgå efter de närmare bestämmelser,
Ivungl. Maj:t kan finna gott utfärda; -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

dels medgiva, att styrelse för statens handelsgymnasium
må äga att beträffande de utgiftstitlar
ej mindre å ordinarie än även å extra stat, som
icke innefatta avlöning till ordinarie personal, å
en post göra minskning och å en annan ökning,
endast anslagsbeloppen i deras helhet icke överskridas; dels

ock — med uteslutande ur riksstaten av
det ordinarie förslagsanslaget till handelsgymnasier,
nu högst 135,000 kronor — för beredande av
understöd, enligt av mig förut angivna grunder,
åt handelsgymnasierna i Stockholm och Gföteborg,
att utgå på de villkor och enligt de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna skäl föreskriva, i
riksstaten för år 1922 under rubrik: Statsunderstödda
handelsgymnasier, uppföra ett ordinarie
förslagsanslag, högst 135,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Breitholtz.