Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1962 (Proposition 1962:197 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1962

Nr 197

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående de tider då allmän fastighetstaxering
skall äga\ rum; given Stockholms slott den 26 oktober
1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående de tider då allmän fastighetstaxering
skall äga rum.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att den allmänna fastighetstaxering, som författningsenligt
skulle ha verkställts år 1964, i stället skall äga rum år
1965.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 197

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1962

Förslag

till

förordning

angående de tider då allmän fastighetstaxering skall äga rum

Härigenom förordnas, med upphävande av förordningen den 22 april
1960 (nr 89) angående de tider då allmän fastighetstaxering skall äga rum,
att de allmänna fastighetstaxeringar, som enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) och nyssnämnda förordning
skolat verkställas år 1964 och därefter vart femte år, i stället skola äga
rum år 1965 och därefter vart femte år.

Kungl. Maj. ts proposition nr 197 år 1962

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 26 oktober 1962.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om uppskov med allmän
fastighetstaxering samt anför därvid följande.

Enligt 12 § 1 mom. kommunälskattelagen skall allmän fastighetstaxering
verkställas vart femte år. Jämlikt punkt 1 av övergångsbestämmelserna til!
samma lag verkställdes sådan taxering enligt nämnda lag första gången år
1933. Därpå följande allmänna fastighetstaxering ägde rum år 1938. Den
allmänna fastighetstaxering, som skulle ha skett år 1943, blev uppskjuten
och ägde i stället rum år 1945. Därpå följande allmänna fastighetstaxering
skulle ha verkställts år 1948 men blev uppskjuten i första hand till år 1949.
Icke heller detta år skedde någon sådan taxering. Genom förordning den
13 februari 1948 (nr 48) föreskrevs nämligen att allmän fastighetstaxering
skulle äga rum år 1950 och därefter vart femte år. Emellertid blev även
1950 års allmänna fastighetstaxering uppskjuten, först till år 1951 och därefter
till år 1952, då fastighetstaxeringen verkställdes. Härpå följde 1957
års allmänna fastighetstaxering, vilken enligt allmänna regler skulle ha
följts av sådan taxering innevarande år.

Emellertid beslöts år 1960 att den allmänna fastighetstaxering som skulle
ha skett år 1962 i stället skulle äga rum år 1964 och att allmän fastighetstaxering
skulle ske vart femte år därefter. Bestämmelserna är intagna i en
förordning den 22 april 1960 (nr 89) angående de tider då allmän fastighetstaxering
skall äga rum (prop. 1960:66; BevU 44).

1960 års uppskovsbeslut motiverades av ifrågasatt översyn i förenklingssyfte
av de bestämmelser som reglerar den allmänna fastighetstaxeringen.
Det ansågs angeläget att de förenklingar, som var möjliga att åstadkomma,
kunde tillvaratagas redan vid nästkommande allmänna fastighetstaxering.

Härefter tillkallades enligt Kungl. Maj ris bemyndigande särskilda sakkunniga
för alt verkställa översyn av bestämmelserna om förfarandet vid allmän
fastighetstaxering m. m. De sakkunniga har antagit benämningen

■(■1 Dihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 197

Kurtgl. Maj. ts proposition nr 197 år 1962

1961 års fastighetstaxeringsutredning. I en den 28 september 1962 till finansdepartementet
inkommen skrivelse har utredningen föreslagit att 1964
års allmänna fastighetstaxering måtte uppskjutas till år 1965. I skrivelsen
framhålles bl. a. följande.

Utredningsuppdraget har visat sig mera omfattande än som från början
kunnat antas. Uppdraget har därför inte kunnat slutföras inom sådan tid
att förslag i ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Utredningen har
dock funnit att väsentliga förenklingar i taxeringsförfarandet är möjliga att
genomföra, varigenom avsevärda besparingar kan göras. Dessa förenklingar
bör tillvaratas redan vid nästkommande allmänna fastighetstaxering. Ett
uppskov med denna taxering framstår därför för utredningen som önskvärt.

Även arbetsläget hos länsstyrelserna talar enligt utredningen för ett sådant
uppskov. Den nya taxeringsorganisationen som beslöts år 1956 har inte
hunnit helt genomföras ännu. Personalbrist gör sig gällande inom flertalet
län. Ett års uppskov med fastighetstaxeringen kan väntas medföra sådana
förbättringar i detta hänseende, att taxeringen blir möjlig att genomföra
utan alltför stora svårigheter.

Över utredningens framställning har, efter remiss, yttranden inkommit
från kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksskattenämnden, länsstyrelserna
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens
län, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Vid
sitt yttrande har statistiska centralbyrån fogat en bilaga med översikt över
prisutvecklingen vid fastighetsköp sedan tiden för 1957 års fastighetstaxering.
Bilagan torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta
ärende.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller förklarat sig icke vilja motsätta
sig ett uppskov med 1964 års allmänna fastighetstaxering. Invändningar
mot de av utredningen framförda skälen för sådant uppskov har icke
framkommit. Vissa ytterligare skäl för uppskov har även framförts.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller sålunda, att det särskilt med
hänsyn till nedgången av virkespriserna skulle vara värdefullt, om anvisningarna
för taxeidng av skog kunde grundas på statistik för ytterligare
ett år. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det torde bli möjligt att vid
kommande fastighetstaxeringar utnyttja erfarenheterna av det nya skördeskadehjälpsystemet
vid utarbetande av värderingsnormerna men att detta
förutsätter tämligen tidsödande bearbetning av materialet. Sveriges industriförbund
anser med hänsyn till sambandet mellan fastighetstaxering och fastighetsbeskattning,
att beslut om fastighetsbeskattningens avskaffande bör
fattas före nästa allmänna fastighetstaxering och att detta torde kunna ske
om taxeringen icke verkställes förrän år 1965.

I remissyttrandena har även framdragits några skäl som i och för sig
talar mot ett uppskov med fastighetstaxeringen, ehuru skälen inte ansetts

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1962

böra förhindra sådant uppskov. Riksskattenämnden påpekar svårigheterna
att vid de särskilda fastighetstaxeringarna fram till nästa allmänna fastighetstaxering
tillämpa den prisnivå, som låg till grund för 1957 års fastighetstaxering.
En betydande spännvidd mellan prisnivån på fastighetsmarknaden
och gällande taxeringsvärden föreligger enligt nämnden på åtskilliga
håll i riket. Prisnivån för villor i och omkring de större tätorterna ligger
sålunda ofta väsentligt över taxeringsvärdena, medan å andra sidan saluvärdena
på nedlagda fabriker och nedlagda jordbruk m. m. i allmänhet betydligt
understiger taxeringsvärdena. Sveriges industriförbund påpekar att
eftersläpningen av taxeringsvärdena minskar företagens möjligheter att belåna
fast egendom varjämte räntekostnaderna för lån mot säkerhet i fast
egendom blir större.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att uppskovstiden bör utnyttjas
för inträngande i de materiella värderingsproblemen, särskilt beträffande
annan fastighet än jordbruksfastighet. Sveriges lantbruksförbund
och Sveriges skogsägares riksförbund framhåller angelägenheten av att de
avsedda förenklingarna i förfarandet vid allmän fastighetstaxering också
kommer att innebära arbetsbesparingar för deklaranterna.

Departementschefen

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen skall allmän fastighetstaxering
äga rum nästa gång år 1964 och därefter vart femte ar. Avsikten har
varit att vid 1964 års taxering utnyttja de förenklingar i fråga om förfarandet
vid allmän fastighetstaxering som kan bli resultatet av 1961 års fastighetstaxeringsutrednings
arbete.

Utredningen har — under hänvisning till att utredningsarbetet visat sig
mera omfattande än från början kunnat antas — föreslagit uppskov med
nästa allmänna fastighetstaxering till år 1965. Samtliga remissinstanser har
tillstyrkt eller icke motsatt sig ett uppskov.

Den förenkling av förfarandet vid allmän fastighetstaxering som avses
komma till stånd berör av naturliga skäl i första hand de myndigheter som
handhar taxeringen. Givetvis kommer dock även möjligheterna att förenkla
allmänhetens beröring med fastighetstaxeringen genom fastighetsdeklarationer
m. in. att undersökas. Det förhållandet att större delen av förenklingarna
inte blir direkt märkbara för allmänheten innebär emellertid icke
att frågan är mindre betydelsefull. Tvärtom måste det anses vara av allmänt
intresse att fastighetstaxeringen kan ske med minsta möjliga kostnader och
arbetsinsats. Jag vill därvid särskilt framhålla, alt den länsstyrelsepersonal
som måste tas i anspråk för den allmänna fastighetstaxeringen i stor utsträckning
eljest skulle användas för arbetet med de årliga inkomst- och
förmögenhetstaxeringarna.

Från dessa utgångspunkter framstår det som angeläget, att möjliga förenklingar
kan tillvaratas redan vid nästkommande allmänna fastighetstaxe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1962

ring. Bland remissinstanserna har även allmän enighet rått om ytterligare
uppskov med fastighetstaxeringen för att möjliggöra dessa förenklingar. De
olägenheter som följer av ytterligare uppskov har bedömts som mindre
vägande.

Även om prisutvecklingen på fastighetsmarknaden sedan föregående allmänna
fastighetstaxering för flertalet slag av fastigheter i och för sig talar
för att en ny fastighetsvärdering snart kommer till stånd, kan dock, såsom
även framhållits vid remissbehandlingen, för bl. a. skogsfastigheter ett års
ytterligare uppskov ge säkrare grund för värderingen och därför vara av
värde.

På grund härav vill jag förorda att tidpunkten för nästa allmänna fastighetstaxering
framskjutes. Såsom föreslagits av 1961 års fastighetstaxeringsutredning
bör uppskovet gälla ett år. Allmän fastighetstaxering skulle
då verkställas år 1965 och efterföljande taxeringar framflyttas i motsvarande
mån till 1970, 1975 o. s. v.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning angående de tider då allmän fastighetstaxering
skall äga rum.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Norberg

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1962

Bihang

Bilaga till statistiska centralbyråns yttrande över framställning från 1961
års fastighetstaxeringsutredning om uppskov med den allmänna
fastighetstaxeringen

översikt över prisutvecklingen vid fastighetsköp

Med överprisprocent avses skillnaden mellan fastighets köpeskilling och
taxeringsvärde i procent av dess taxeringsvärde. Endast frivilligt försålda
fastigheter, för vilka lagfart sökts inom viss tid efter fånget omfattas av
statistiken.

För jordbruksfastigheterna framgår förändringarna i omsättningen och
priserna åren 1957—1961 av följande sammanställning.

År	Antal	Överpris	År	Antal	Överpris
	köp	%		köp	%
1957 ........	....... 2 425	26,8	1960 ...........	... 2 491	34,7
1958 ........	....... 2 424	29,4	1961 (prelim.)...	... 2 253	38,7
1959 ........	....... 2 389	27,6	1957—1961 .....	... 11982	31,5

På grund av förändringar i redovisningen är dessa siffror icke direkt
jämförbara med tidigare framlagda siffror för taxeringsperioden 1952—
1956. För närvarande medtages i statistiken endast fastigheter med ett taxeringsvärde
överstigande 5 000 kr., medan för tidigare år redovisningen avsåg
fastigheter med en köpeskilling överstigande 2 000 kr. Denna förändring
har medfört bortfall av vissa köp av fastigheter med ett taxeringsvärde
av högst 5 000 kr., men den torde vara praktiskt taget utan inflytande på
den genomsnittliga överprisprocenten för hela riket.

Nedanstående till jämförelse intagna siffror utvisar omsättningen av och
överprisprocenten för jordbruksfastigheter åren 1952—1956.

År	Antal	överpris	År	Antal	överpris
	köp	%		köp	%
1952 ........	....... 3 359	51,1	1955 ..........	.... 3 233	78,0
1953 ........	....... 3 610	61,2	1956 ..........	.... 2198	81,9
1954 ........	....... 3 665	69,2	1952—1956 ....	.... 16 065	67,6

Den höjning av taxeringsvärdena, som genomfördes vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen, medförde, såsom synes av de ovan intagna
båda sammanställningarna, en nedgång av överpriserna för jordbruksfastigheter.
överprocenten har sedan — frånsett år 1959 — successivt ökat till
68,7 enligt den preliminära siffran för år 1961. En högre överprisprocent
än den för riket genomsnittliga noteras efter vanligheten för fastigheter med
högst 5 ha åker (42,3 år 1961). En högre överprisprocent visar även hl. a.
de mest skogrika fastigheterna, dvs. fastigheter i fråga om vilka värdet av
skogsmark och skog överstiger 75 % av taxeringsvärdet. Det bör uppmärk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1962

sammas, att vid fördelningen av fastigheterna efter åkerareal endast mindre
skogrika fastigheter (högst 25 % skog) medtagits. överpriserna för jordbruksfastigheter
ligger, såsom härav framgår, genomsnittligt på en väsentligt
lägre nivå än under föregående taxeringsperiod.

I fråga om bostads- och affärsfastigheter föreligger för närvarande ej
siffror för år 1961. För åren 1957—1960 lämnas i följande tablå uppgift rörande
antalet köp och överprisprocenten beträffande en- och tvåfamilj sfastigheter.

År Samtliga fastigheter Därav med tax.-värde

högre än 15 000 kr.

	Antal	Överpris	Antal	Överpris
	köp	%	köp	o/ /O
Städer, köpingar o. municipalsamhällen
1957 ................................	5 719	37,9	4 613	37,0
1958 ................................	5 755	41,2	4 589	40,4
1959 ................................	6 279	44.0	4 968	42,7
1960 ................................	6 058	49,6	4 811	48,8
1957—1960 ..........................	23 811	43,2	18 981	42,2
1952—1955 ..........................		10 211	56,6
Landsbygden
1957 ................................	7 495	33,4	3 891	30,8
1958 ................................	7 369	37,6	3 829	34,8
1959 ................................	8 099	38,9	4 219	35,5
1960 ................................	7 985	44,5	4150	40,6
1957 1960 ..........................	30 948	38,7	16 089	35,5
1952—1955 ..........................		6 460	56,0

Från och med år 1957 medtages i förevarande statistik fastigheter med ett
taxeringsvärde överstigande 5 000 kr., beträffande vilka lagfart sökts inom
sex månader från köpet. Tidigare medtogs fastigheter, vilka köpts till ett
pris överstigande 10 000 kr. och beträffande vilka lagfart sökts inom tre
månader från köpet. Vid framläggandet av de definitiva siffrorna för taxeringsperioden
1952—1956 begränsades redovisningen av denna anledning
till att avse fastigheter med ett taxeringsvärde överstigande 15 000 kr. De
förändrade redovisningsgrunderna har medfört en betydande ökning framför
allt på landsbygden av antalet redovisade köp av en- och tvåfamilj sfastigheter.
Bl. a. torde statistiken härigenom kommit att omfatta även sommarstugebebyggelse.

Överpriset på en- och tvåfamilj sfastigheter i administrativa tätorter (taxeringsvärde
över 15 000 kr.) steg under föregående taxeringsperiod från
50,1 % år 1952 till 63,6 % år 1955 och 72,2 % år 1956. Av tablån här ovan
synes, att den allmänna fastighetstaxeringen medförde en sänkning av
överprisprocenten till 37,0 år 1957 samt att denna därpå stigit till 48,8 år
1960. På landsbygden steg överprisprocenten under föregående taxeringsperiod
från 48,8 år 1952 till 62,9 år 1955 och 65,0 år 1956. Efter den allmänna
fastighetstaxeringen sjönk överprisprocenten enligt samma tablå
till 30,8 år 1957 och steg därpå successivt till 40,6 år 1960. Även om överpriserna
sålunda alltjämt ligger på en lägre nivå än vid motsvarande tid
under föregående taxeringsperiod, har dock ökningen av dessa varit relativt
något starkare under innevarande taxeringsperiod än under den förra.

För bostadsfastigheterna, omfattande bl. a. även de större hyreshusen,
framgår utvecklingen åren 1957—1960 av härefter intagna tablå.

Kungl. Maj:Is proposition nr 197 år 1962

År Samtliga fastigheter Därav med tax.-värde

högre än 15 000 kr.

	Antal	överpris	Antal	Överpris
Städer, köpingar o. municipalsamhällen	köp	%	köp	%
1957 ................................	1041	16,2	1020	16,2
1958 ................................	1025	18,5	1005	18,5
1959 ................................	1367	18,6	1343	18,6
1960 ................................	1421	22,0	1396	21,9
1957—1960 ..........................	4 854	19,0	4 764	19,0
1952—1955 ..........................		4 097	15,7
Landsbygden
1957 ................................	94	17,2	90	17,3
1958 ................................	100	10,3	90	10,1
1959 ................................	118	16,2	109	16,0
1960 ................................	116	15,5	no	15,3
1957—1960 ..........................	428	14,9	399	14‘8
1952—1955 ..........................		400	37,0

Under taxeringsperioden 1952—1956 steg överprisprocenten för bostadsfastigheter
(taxeringsvärde över 15 000 kr.) i administrativa tätorter från
19,1 år 1952 — efter en viss nedgång år 1954, som torde få tillskrivas de vid
denna tid förekommande s. k. fondköpen — till 24,8 år 1956. Siffran för år
1955 (15,3 %) kan av nyss angivet skäl ej tillmätas betydelse. Den allmänna
fastighetstaxeringen medförde enligt denna tablå en sänkning av överprisprocenten
till 16,2; den har därpå successivt stigit till 21,9 år 1960. På
landsbygden steg överprisprocenten från 33,4 år 1952 till 42,2 år 1955 och
46,5 år 1956 för att efter den allmänna fastighetstaxeringen sjunka till 17,3.
Den har sedan enligt tablån legat på en lägre nivå; år 1960 var den 15,3.

I det följande har sammanställts motsvarande uppgifter rörande blandade
bostads- och affärsfastigheter samt rena af färsfastigheter för åren 1957—-1960.

År	Samtliga fastigheter	Därav med tax.-värde
	Antal	Överpris	högre än Antal	15 000 kr. överpris %
	köp	%	köp
Städer, köpingar o. municipalsamhällen 1957 ................................	396	26,3	395	26,3
1958 ................................	431	35,8	431	35,8
1959 ................................	535	33,3	529	33,3
1960 ................................	633	39,1	624	39,0
1957—1960 ..........................	1995	34,0	1979	34,0
1952—1955 ..........................		1327	21,0
Landsbygden
1957 ................................	93	26,7	90	27,0
1958 ................................	84	26,2	81	26,1
1959 ................................	120	18,8	112	17,2
1960 ................................	118	22,2	114	22,2
1957—1960 ..........................	415	23,1	397	22,7
1952—1955 ..........................		312	38,4

För ifrågavarande fastigheter (taxeringsvärde över 15 000 kr.) steg överprisprocenten
under föregående taxeringsperiod i administrativa tätorter
från 21,4 år 1952 — efter en nedgång år 1954 — till 26,8 år 1955 och 46,9

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1962

är 1956. För landsbygden var motsvarande procenttal 31,3 resp. 53,6 och
52,4. Enligt den sista tablån medförde den allmänna fastighetstaxeringen en
sänkning av överprisprocenten i administrativa tätorter till 26,3 och på
landsbygden till 27,0 år 1957. överprisprocenten för år 1960 är, såsom av
tablån synes, 39,0 resp. 22,2. För landsbygden noteras således en sänkning
av prisnivån för bostads- och affärsfastigheter samt rena affärsfastigheter,
medan i administrativa tätorter priserna hittills hållit sig på en högre nivå
än vid samma tider under föregående taxeringsperiod. Antalet bostads- och
affärsfastigheter samt rena affärsfastigheter, som under denna tid gått i
köp på landsbygden är dock litet, varför siffrorna bör bedömas med försiktighet.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621217