Kungl. Maj:ts proposition nr 196 (Proposition 1951:196)

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

jSv 190.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m.; given
Stockholms slott den 6 april 1951.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940
(nr 358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret in. in.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att i lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret in. in. skall införas en bestämmelse, enligt vilken
bevakningspersonal vid anläggning in. m. som avses i lagen äger befogenhet
att i vissa fall verkställa kroppsvisitation samt tillfälligt omhändertaga personer
och av dem medförda föremål. Närmare föreskrifter om utövande av
denna befogenhet skola meddelas av Kungl. Maj :t.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.

Härigenom förordnas, att efter 6 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m. skall införas en ny paragraf, betecknad
7 §, av den lydelse nedan angives samt att nuvarande 7 § i lagen
skall betecknas 8 §.

7 §•

Enligt de närmare bestämmelser Konungen utfärdar äger bevakningspersonal
vid anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som skyddas
enligt 1—3 §§ befogenhet att i den omfattning som kräves för fullgörande
av bevakningsuppgiften företaga kroppsvisitation å personer, som där
söka vinna tillträde eller uppehålla sig, samt undersöka föremål som de
medföra, så ock på platsen eller i dess närhet tillfälligt omhändertaga personer
och av dem medförda föremål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 196.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 16 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och inrikesdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga
angående ändring i lagen med vissa bestämmelser till skydd för försvaret
m. m. samt anför därvid följande.

1940 års skyddslag.

I samband med den omarbetning av 8 kap. strafflagen in. m. som genomfördes
år 1940 tillkom även lagen den 17 maj 19W (nr 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m. Denna lag ersatte lagen den 9 maj
1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av
betydelse för rikets försvar.

Huvudsyftet med 1940 års lag är att hindra tillträde för obehöriga till anläggningar
och områden som äro av vikt för försvaret eller folkförsörjningen.
I 1 § stadgas att Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande
militära befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning,
inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet
eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara
vid krigsmaktens företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana
anläggningar m. in. eller av sådana företag, övningar eller försök taga
fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar, eller att inom sådana
anläggningar in. in. inneha sprängämnen.

Förbud av detta slag kan, enligt 2 §, av Konungen eller enligt Konungens
bemyndigande av vederbörande länsstyrelse utfärdas i fråga om anläggning
in. in. som eljest är av betydelse för försvarsväsendet. När riket befinner sig i
krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden
kan i samma ordning utfärdas dylikt förbud även i fråga om anläggning
m. in. som är av betydelse för folkförsörjningen.

Vidare föreskrives i 3 § att Konungen vid krig eller krigsfara eller eljest
under utomordentliga av krig föranledda förhållanden kan avdela särskilda
säkerhetsområden, i fråga om vilka sådant förbud som avses i 2 § enligt
Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av veder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 196,

börande militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses
krigsskådeplats. Under samma förhållanden kan Konungen även i andra fall
än i 1 och 2 §§ avses utfärda förbud mot att utan särskilt tillstånd taga fotografier
eller göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmateriel
eller dylikt.

I 4 § stadgas straff (dagsböter eller fängelse) för överträdelse av förbud enligt
1—3 §§. Straff kan även ådömas där någon, ehuru förbud ej blivit meddelat,
genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift om sina personliga
förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anläggning
m. m. eller tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök som avses
i lagen.

5 § upptar bestämmelser om sjömätning och lödning vid rikets kuster
m. m.

Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkomna
under förfarande som enligt lagen är förbjudet, jämte använda apparater
och materiel ävensom sprängämnen, som någon innehaft i strid mot förbud
som utfärdats enligt lagen, må enligt 6 §, oavsett om någon fälles till ansvar
för överträdelse av lagen, förklaras förverkade till kronan.

Slutligen stadgas i 7 § att böter som ådömas enligt lagen tillfalla kronan.

I kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 383) med tillämpningsföreskrifter till
1940 års lag, benämnd bevakningskungörelsen, har Kungl. Maj :t givit vissa
bemyndiganden att meddela förbud enligt lagen ävensom bestämmelser rörande
bevakningspersonals befogenheter i vissa hänseenden.

Bevakningspersonalen och dess nuvarande befogenheter.

Den personal, som har till uppgift att utföra bevakning vid anläggningar
in. m. vilka skyddas enligt 1940 års lag eller som eljest har att vid sådana
anläggningar in. in. ingripa mot misstänkta personer, kan i huvudsak uppdelas
i följande kategorier: 1) militär personal; 2) personal tillhörande
civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst; 3) järnvägarnas, kraftföretagens,
telegrafverkets och luftfartsverkets personal; 4) polismän och
ordningsvakter, som avdelats eller anställts för bevakningsuppgift; samt
5) personal vid andra verk än de under 3) nämnda ävensom vid enskilda
industrier och företag.

Beträffande befogenheterna för bevakningspersonal må till en början
erinras om rättegångsbalkens regler om särskilda tvångsmedel i samband
med upptäckt av eller utredning om brott (24—28 kap.). Av intresse i detta
sammanhang äro bestämmelserna om gripande, beslag samt kroppsvisitation
och kroppsbesiktning.

Vad först angår gripande innebär detta en förberedelse till häktning
eller anhållande. Häktning kan endast beslutas av rätten (24 kap. 4 §).
Häktning får ske, om någon på sannolika skäl misstänkes för brott varå
straffarbete kan följa och det skäligen kan befaras, att den misstänkte avviker
eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff eller genom
undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

det finnes anledning antaga att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.
Kan straffarbete ej följa på brottet men väl fängelse, får den misstänkte
häktas om han ej har stadigt hemvist inom riket och det skäligen kan befaras
att han avviker. Om å brottet icke kan följa lindrigare straff än straffarbete
i två år, skall häktning ske, om det ej är uppenbart att anledning
därtill saknas. I fall då det kan antagas att den misstänkte kommer att
dömas endast till böter eller mistning av befattning å viss tid, får häktning
ej ske. (24 kap. 1 g.) Oberoende av brottets beskaffenhet kan häktning
ske om den misstänkte är okänd och undandrar sig att uppgiva namn och
hemvist eller anledning förekommer att hans uppgift därom är osann, likaså
om han saknar hemvist inom riket och det skäligen kan befaras att han
genom att begiva sig från riket undandrar sig lagföring eller straff
(24 kap. 2 §).

Provisoriskt berövande av friheten kan ske genom anhållande. Detta kan
i avbidan på rättens beslut äga rum om mot någon förekommer skäl till
häktning. Även om ej fulla skäl till häktning föreligga, kan den misstänkte
anhållas, om det finnes vara av synnerlig vikt att han i avbidan
på ytterligare utredning tages i förvar. Beslut om anhållande meddelas av
undersökningsledaren eller åklagaren. (24 kap. 5 §.)

Om det mot någon förekommer skäl till anhållande men beslut därom
icke kan utan fara avvaktas, äger polisman i avvaktan på sådant beslut
gripa den misstänkte. Dessutom föreligger rätt för envar att gripa den som
begått brott varå frihetsstraff kan följa och som träffas å bar gärning eller
flyende fot. Detsamma gäller den som är efterlyst för brott. (24 kap. 7 §.)

Föremål som skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om brott
eller vara någon genom brott avhänt eller på grund av brott förverkat,
kan tagas i beslag (27 kap. 1 §). Vissa inskränkningar gälla beträffande
beslag å skriftlig handling, brev, telegram, annan postförsändelse o. s. v.
(27 kap. 2 och 3 §§). Beslag beslutas i allmänhet av undersökningsledare
eller åklagare eller av rätten. Den som med laga rätt griper eller anhåller
misstänkt eller verkställer häktning, husrannsakan eller kroppsvisitation
får dock även lägga beslag på föremål som därvid påträffas (27 kap. 4 §).
Post- eller telegrafförsändelse, handelsbok eller annan enskild handling,
som tages i beslag, får i allmänhet icke närmare undersökas, ej heller brev
eller annan sluten handling öppnas av annan än rätten, undersökningsledaren
eller åklagaren. Om den som verkställer beslaget ej äger närmare
undersöka handlingen skall den av honom förseglas (27 kap. 12 §).

Förekommer anledning att brott förövats, varå frihetsstraff kan följa,
kan kroppsvisitation företagas för eftersökande av föremål som
är underkastat beslag eller eljest till utrönande av omständighet som kan
äga betydelse för utredning om brottet. Å annan än den som skäligen kan
misstänkas för brottet får kroppsvisitation dock företagas endast om synnerlig
anledning förekommer att därigenom föremål som är underkastat beslag
skall anträffas eller annan utredning om brottet vinnas. (28 kap.
11 §.) Å den som skäligen kan misstänkas för brott varå frihetsstraff kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

följa må även kroppsbesiktning företagas (28 kap. 12 §). Enligt
processlagberedningens definition avses med kroppsvisitation undersökning
av någons kläder eller vad han eljest bär på sig, under det att kroppsbesiktning
innebär undersökning av kroppen. Åtgärden beslutas av undersökningsledaren,
åklagaren eller rätten; om fara är i dröjsmål kan åtgärden
dock beslutas av polisman. År kroppsvisitation eller kroppsbesiktning
av mera väsentlig omfattning skall den verkställas inomhus och i avskilt
rum. Verkställes den av annan än läkare, skall såvitt möjligt ett av förrättningsmannen
anmodat trovärdigt vittne närvara. Kroppsvisitation eller
kroppsbesiktning å kvinna må ej verkställas eller bevittnas av annan än
kvinna eller läkare. (28 kap. 13 §.)

Om någon som skall häktas, anhållas eller eljest gripas, försöker undkomma
den som skall verkställa åtgärden, får det våld brukas som med
hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt. Detsamma gäller om
någon med våld eller hot sätter sig emot polisman eller någon för bevakning
eller upprätthållande av ordning tjänstgörande krigsman, som skall verkställa
tjänsteåtgärd. Bestämmelser härom finnas i 5 kap. 10 § strafflagen.
Om den som skall verkställa åtgärden därvid använder större våld än som
är medgivet, kan han efter omständigheterna få nedsatt straff eller i vissa
fall helt befrias från straff.

Närmare föreskrifter om utövande av den befogenhet att använda visst
mått av våld som sålunda tillkommer polisman och krigsman finnas i författningar
utfärdade i administrativ ordning.

Rörande de förut nämnda särskilda kategorierna bevakningspersonal vid
anläggningar in. in. som skyddas enligt 1940 års skyddslag må nämnas ytterligare
följande.

1) Militär personal. I den militära bevakningstjänsten ingår i viss
omfattning polispersonal. Den militära bevakningspersonalen är dock i allmänhet
ej utrustad med polismans skydd och befogenhet.

Vissa särskilda föreskrifter om bevakningen vid anläggningar m. m. som
skyddas enligt 1940 års lag ha meddelats i bevakningskungörelsen. Dessa bestämmelser
voro intill den 1 januari 1951 tillämpliga blott å militär bevakningspersonal.
3 och 4 §§ i bevakningskungörelsen innehålla följande bestämmelser
:

3 §. Officer och underofficer samt underbefäl, som fullgör underofficers
tjänst, så ock militär post, vakt, patrull eller annan för bevakning särskilt
utställd eller utsänd avdelning äger att inom anläggning, inrättning, fartyg,
luftfartyg eller område, som skyddas enligt förenämnda lag1 gripa och kvarhålla
den som misstänkes för spioneri eller sabotage eller överträder förbud,
som meddelats enligt denna kungörelse, ävensom taga i beslag föremål,
vilket innehaves av den som gripes och vilket skäligen kan antagas äga betydelse
för utredningen i saken. Samma rätt föreligger jämväl mot misstänkt
person, som är på flykt från anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller
område som här sägs. Civil person, som gripits, skall jämte i beslag tagna
föremål ofördröj ligen överlämnas till polismyndigheten i orten.

1 1940 års skyddslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

4 §. En var är skyldig att på anfordran av militär post, vakt, patrull eller
annan för bevakning särskilt utställd eller utsänd avdelning uppgiva namn
och hemvist. Undandrager sig någon att lämna sådan uppgift eller förekommer
skälig anledning, att uppgift, som han lämnat, är oriktig, må han tagas
i förvar till dess tillförlitlig upplysning i nämnda hänseenden vunnits. Civil
person, vilken tagits i förvar, skall ofördröj ligen överlämnas till polismyndigheten
i orten.

Enligt sagda bestämmelser äger sålunda militär bevakningspersonal viss
befogenhet att vid fullgörande av bevakningsuppdraget omhändertaga misstänkta
personer samt taga i beslag vissa föremål.

2) Personal tillhörande civilförsvarets ordning soch
bevakningstjänst. Enligt 3 § civilförsvarskungörelsen den 14
september 1944 (nr 646) — i lydelse enligt kungörelse den 3 juni 1949 (nr
379) — finnes inom civilförsvaret en särskild tjänstegren, benämnd ordnings-
och bevakningstjänst, för upprätthållande av ordning och för bevakning.
Vid fullgörande under civilförsvarsberedskap av tjänstgöring i civilförsvaret
åtnjuter personal inom civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst
polismans skydd och befogenhet (87 a §). Omfattningen av den bevakning
av anläggningar och byggnader som ankommer på det allmänna
civilförsvaret bestämmes av överbefälhavaren efter förslag av civilförsvarsstyrelsen
och efter samråd med vederbörande ämbetsverk (2 § 2 mom.). Den
för bevakningsuppgifterna uttagna civilförsvarspersonalen utgöres för närvarande
av dels värnpliktiga, dels personer som icke längre äro värnpliktiga.
En stor del av denna bevakningspersonal har tidigare tillhört den s. k. landstormspolisen.

Enligt 5 § bevakningskungörelsen — vilken paragraf tillkommit genom
kungörelse den 1 december 1950 (nr 618) — skall personal inom civilförsvarets
ordnings- och bevakningstjänst vid fullgörande under civilförsvarsberedskap
av bevakningsuppgift, som ankommer på civilförsvaret äga samma
befogenheter som tillkomma militär personal enligt 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen.

3) Järnvägarnas, kraftföretagens, telegrafverkets
och luftfartsverkets personal. Särskilda kungörelser ha utfärdats
om civilförsvaret vid järnvägarna (den 30 juni 1948, nr 561), vid
statens vattenfallsverk och vissa icke statliga kraftföretag (s. d., nr 562),
vid telegrafverket (s. d., nr 563) samt vid luftfartsverket (den 14 januari
1949, nr 29). Civilförsvaret vid dessa verk utgör s. k. särskilt verkskydd
som skall samordnas med driften av verket i övrigt. Vad angår skyddet
mot spioneri och sabotage ingår detta i järnvägsverkskyddet i en särskild
verksamhetsgren benämnd markskydd. Vid de övriga tre verken finnas
särskilda tjänstegrenar avseende ordnings- och bevakningstjänst. Bevakningsuppgifter
tillkomma emellertid verkspersonalen även i den mån den
ej tillhör civilförvaret vid verket. Verkspersonalen skall sålunda gripa och
skyndsamt till närmaste polisman överlämna den som beträffande anläggning
m. in. gör sig skyldig till spioneri, sabotage eller försök eller förbe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

redelse därtill. Den som bryter mot förbud att taga fotografier o. dyl. eller
trots tillsägelse av personalen ej upphör därmed eller på grund av sitt förhållande
skäligen kan misstänkas att ha för avsikt att begå spioneri eller
sabotage må av personalen avlägsnas från anläggningen eller området samt,
om det finnes erforderligt, tillfälligt ställas under särskild uppsikt eller
omhändertagas. Har personalen vidtagit sådan åtgärd, skall anmälan därom
omedelbart göras hos närmaste polisman. Verkspersonalen åtnjuter vid
fullgörande av denna verksamhet polismans skydd och befogenhet (se de
särskilda kungörelserna resp. 21 § 4 och 5 mom., 21 § 4 och 5 inom., 24 §
4 och 5 mom. och 21 § 4 och 5 mom.).

4) Polismän och ordningsvakter, som avdelats eller
anställts för bevakning suppgift. Enligt 18 § lagen om
polisväsendet i riket kan polisbevakning på statens bekostnad ombesörjas i
särskild ordning samt dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid
t. ex. visst företag. Närmare föreskrifter om dylik på enskild bekostnad
anordnad polisbevakning (ordningsvakt) ha meddelats i 46 § polisreglementet
den 4 juni 1948.

5) Personal vid andra verk än de under 3) nämnda
ävensom vid enskilda industrier och företag. Beträffande
denna grupp ha några särskilda bestämmelser icke utfärdats. I den
mån personalen icke tillhör någon av de förut omförmälda kategorierna
har den alltså inga särskilda befogenheter i fråga om tvångsåtgärder utöver
dem som tillkomma varje medborgare.

Framställning av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen.

I skrivelse den 1 juli 1950 ha överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen
hemställt om vissa ändringar i 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen in. in. I
skrivelsen framhålles, att sedan dessa bestämmelser utfärdats vissa förhållanden
inträtt som syntes påfordra ändring av bestämmelserna. Sålunda
borde de utvidgas att omfatta — förutom militär personal — även andra
personalkategorier med uppgift att utföra bevakning samt dessutom göras
tillämpliga på driftspersonal och liknande personal, till vars åligganden det
hörde att ingripa mot misstänkta personer.

Därutöver ha i skrivelsen påkallats vissa ändringar rörande bevakningspersonalens
befogenheter. Det framhålles att personalens åtgärder i fråga om
gripande och kvarhållande av misstänkta samt beslagtagande av föremål
icke borde betraktas såsom processuella tvångsmedel underkastade rättegångsbalkens
regler. Med hänsyn härtill syntes det lämpligt att utbyta uttrycken
gripa, kvarhålla och beslag mot andra. Vidare borde det uttryckligen
angivas att bevakningspersonalen hade rätt att eftersöka föremål som
finge omhändertagas (beslagtagas). I det sistnämnda hänseendet anföres
närmare i skrivelsen:

Med hänsyn till de vitala intressen, som skola skyddas, synes det icke
vara orimligt att införa skyldighet för envar som önskar vinna tillträde till
skyddad anläggning att underkasta sig visitation av sig själv samt av för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

don och gods in. m. som han medför. Genom att införa en sådan skyldighet
—• vid sidan av den redan stadgade skyldigheten att uppge namn och hem*
vist —- torde visitationen icke behöva framstå som ett processuellt tvångsmedel.
Reglerna i rättegångsbalken för kroppsvisitation och husrannsakan
äro icke heller tjänliga för att reglera bevakningspersonalens åtgärder i
förevarande hänseende. I praktiken har det redan visat sig att en effektiv
bevakning icke kan utföras utan att möjlighet finnes att företa visitation
av inpasserande. Sålunda torde under sistförflutna beredskaptid visitationer
som här avses icke ha varit ovanliga och de torde även för närvarande
förekomma vid skilda tillfällen. Befogenhet härtill torde man ansett sig ha
med hänsyn till ändamålet med bevakningen. Någon enstaka gång, då åtgärden
företagits av polisman, torde bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken
ha legat till grund därför. Militär bevakningspersonal, som i regel
icke haft polismans befogenheter, har dock icke kunnat åberopa sig på
rättegångsbalkens regler. Frågan synes därför böra regleras för att undanröja
varje tvekan om bevakningspersonalens befogenheter i detta hänseende.
Här må dock framhållas, att ett mera allmänt visiterande av. åtminstone
kända inpasserande icke skall behöva ifrågakomma. Tillämpningen
av kungörelsens bestämmelser kunna närmare regleras instruktionsmässigt.
I detta sammanhang må anmälas, att det för närvarande pågår
arbete inom förvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen med att åstadkomma
en allmän instruktion för all bevakningspersonal, avsedd att utfärdas av
chefen för försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen gemensamt.

I skrivelsen framföras även vissa andra ändringsförslag beträffande bevakningsbestämmelserna,
huvudsakligen av formell natur.

Yttranden över framställningen.

Över framställningen ha efter remiss yttranden avgivits av telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län samt statspolisintendenten.
Järnvägsstyrelsens yttrande har avgivits efter samråd med svenska
järnvägsföreningen. överståthållarämbetet har bifogat yttranden av civilförsvarschefen
i Stockholms civilförsvarsområde samt polismästaren i Stockholm.
Vid de av länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus
län avgivna utlåtandena ha fogats yttrande av vederbörande landsfogde.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har överlämnat yttranden av landsfogden,
poliskammaren i Malmö samt civilförsvarscheferna i Landskrona och Ystads
civilförsvarsområden. Slutligen bär länsstyrelsen i Norrbottens län överlämnat
yttranden av landsfogden samt civilförsvarscheferna i Luleå och Bodens
civilförsvarsområden.

Framställningen har i yttrandena antingen lämnats utan erinran eller
blivit i princip tillstyrkt. Det har sålunda vitsordats att behov föreligger att
utsträcka bevakningskungörelsens bestämmelser till att avse även civil bevakningspersonal
samt att vidga befogenheterna för personalen.

Beträffande kretsen av ingreppsberättigade personer bar en väsentlig utvidgning
förordats av vattenfallsstyrelsen, som ansett att man borde försöka
få till stånd en mera allmän medverkan från medborgarnas sida till ingri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

pande vid spioneri- och sabotageaktioner, t. ex. från personer som bo i närheten
av eller tillfälligt passera förbi en skyddad anläggning. Den som ingrepe
i fall då skälig misstanke kunde uppstå om att brott mot rikets säkerhet
vore omedelbart förestående eller fullbordat borde likställas med den
som åtnjöte polismans skydd och befogenhet och kunna påräkna ersättning
för kropps- eller andra skador som uppkomme i samband med ingreppet.
Eu mera restriktiv hållning till det i framställningen gjorda förslaget om
utvidgning av kretsen av ingreppsbcrättigade personer har däremot intagits
av överståthållarämbetet, som funnit det tveksamt om en utvidgning borde
ske till andra personalkategorier än dem som åtnjuta polismans skydd och
befogenhet. Den personal som härutöver skulle kunna ifrågakomma utgjordes
av sådana anställda vakter, som ej innehade förordnande såsom ordningsvakt,
samt driftspersonal vid andra företag än kommunikationsverken
och kraftförelagen. I allmänhet hade denna personal enligt ämbetets mening
icke sådana arbetsuppifter eller sådan utbildning att det kunde anses
nödvändigt eller lämpligt att tillerkänna den de vidsträckta befogenheter
varom här vore fråga. Ämbetet har i sitt yttrande påpekat att full likställighet
ändock ej kunde uppnås med hänsyn till att bestämmelserna i 5 kap.
10 § strafflagen om rätt att i vissa fall bruka våld endast avsåge krigsman
och polisman. Även statspolisintendenten har ifrågasatt lämpligheten av att
bevakningskungörelsens bestämmelser utsträckas till att gälla hos enskilda
industrier och företag anställd personal, som ej tilldelats polismans skydd
och befogenhet. Såsom förutsättning därför borde gälla dels att vederbörande
av myndighet underkastats en personlig lämplighetsprövning i någon form
och dels att möjlighet funnes att i disciplinär eller straffprocessuell ordning
utkräva ett ansvar för tjänsteutövningen.

I några yttranden ha även upptagits särskilda spörsmål rörande omfattningen
av bcvakningspersonalens befogenheter. Bl. a. må anmärkas att
överståthållarämbetet understrukit, att det borde klart framgå att visitation
kunde tillgripas även mot sådana personer som icke misstänkas för
spioneri eller sabotage eller överträtt meddelade förbud. Visitation skulle
nämligen framstå som mindre kränkande för den enskilde om den på detta
sätt ej vore beroende av misstanke om brott. Landsfogden i Göteborgs och
Bohus lån har uttalat, att rätten att eftersöka och omhändertaga föremål
borde till förekommande av missförstånd uttryckligen begränsas till att avse
allenast föremål inom den skyddade anläggningen eller i dess omedelbara
närhet. Civilförsvarschefen i Ystads civilförsvarsområde har ställt sig tveksam
till den i framställningen uttalade uppfattningen att ifrågakommande
åtgärder ej skulle betraktas såsom processuella tvångsmedel. Genom något
tillägg till bevakningskungörelsen borde enligt hans mening rättegångsbalkens
regler lätt kunna anpassas till här ifrågavarande ändamål.

Den remitterade framställningen har tills vidare icke föranlett annan
Kungl. Maj :ts åtgärd än att — på sätt redan förut nämnts — enligt kungörelse
den 1 december 1950 (nr 618) till bevakningskungörelsen fogats en

Kungl. Maj.ts proposition nr 196.

ny 5 §, som ger personalen inom civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst
under civilförsvarsberedskap samma befogenheter som tillkomma militär
personal enligt 3 och 4 §§ bevakningskungörelsen.

Departementschefen.

Det är uppenbarligen av vikt att bevakningen av sådana anläggningar
m. in., som med hänsyn till försvaret och folkförsörjningen åtnjuta skydd
enligt 1940 års skyddslag, göres så effektiv som möjligt. Härför erfordras,
bland annat, att bevakningspersonalen utrustas med befogenheter, som göra
det möjligt för den att väl utföra sin viktiga uppgift. I denna del torde de nuvarande
bestämmelserna, som i huvudsak innefattas i 1940 års bevakningskungörelse,
ej vara fullt tillfredsställande.

I den förut omförmälda framställningen av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen
har särskilt framhållits önskvärdheten av att bevakningspersonalen
erhåller rätt att eftersöka föremål som kunna giva upplysning
om planerat spionage o. d. Detta förutsätter införande av skyldighet för
envar som önskar vinna tillträde till skyddad anläggning m. m. eller som
uppehåller sig där att underkasta sig kroppsvisitation och undersökning av
fordon och annat som han medför. En så vidsträckt visitationsrätt för bevakningspersonalen
innebär ett betydande intrång i medborgarnas personliga
integritet. Å andra sidan ter det sig svårt att verkligen upprätthålla det
skydd som 1940 års lag avser att bereda vissa anläggningar m. in., om visitering
tillåtes endast i den begränsade utsträckning som rättegångsbalken
medger. Sålunda lärer ett förbud att inom visst område inneha sprängämnen
kunna bli tämligen illusoriskt, därest det ej förenas med skyldighet för inpasserande
att underkasta sig visitering. önskemålet om en utsträckning av
bevakningspersonalens befogenheter till att omfatta visitationsrätt synes
därför ej kunna tillbakavisas.

Eftersom det förefaller tveksamt huruvida Kungl. Maj :t äger i administrativ
ordning utfärda föreskrifter i detta hänseende, synes frågan böra regleras
i lag, lämpligen genom en komplettering av 1940 års skyddslag. I nämnda
lag torde sålunda böra införas stadgande om att bevakningspersonal äger
befogenhet att företaga kroppsvisitation å personer som söka vinna tillträde
till eller uppehålla sig i skyddad anläggning m. m. samt undersöka föremål
som de medföra. Kroppsbesiktning torde däremot böra få ske endast under
de förutsättningar rättegångsbalken anger. Några särskilda regler om
kroppsbesiktning erfordras därför icke.

Tydligt är att befogenheten att visitera icke bör vara oinskränkt. Vidare
bör sättet för utförande av kroppsvisitation regleras till skydd mot onödigt
kränkande ingrepp i den personliga integriteten. Då det är nödvändigt att
åtgärderna i fråga anpassas efter rådande läge och graden av den vaksamhet
som är påkallad, synes det dock böra överlåtas åt Kungl. Maj :t att, i
form av komplettering av bevakningskungörelsen, utfärda de närmare bestämmelser
som äro erforderliga. I själva lagtexten torde under sådana förhållanden
behöva angivas allenast att visitationsbefogenhet föreligger i den
omfattning som kräves för fullgörande av bevakningsuppgiften.

Kungl. Maj. ts proposition nr 196.

Några föreskrifter om vilka åtgärder bevakningspersonalen har att vidtaga
mot den som vägrar att underkasta sig visitering torde ej heller lämpligen
kunna upptagas i lagtexten. I regel torde visitering påkallas i samband
med inpassering, och den som då vägrar att underkasta sig åtgärden lär i
allmänhet höra avvisas. Även denna fråga kan närmare regleras i bevakningskungörelsen.

I den remitterade framställningen har även berörts frågan om rätt för bevakningspersonal
att gripa och kvarhålla misstänkta personer samt lägga beslag
på misstänkta föremål. Härom firmas redan bestämmelser i bevakningskungörelsen.
Det har emellertid påpekats i framställningen att bevakningspersonalens
åtgärder av här ifrågavarande slag icke borde betraktas såsom
processuella tvångsmedel underkastade rättegångsbalkens regler och att på
grund härav en annan terminologi än rättegångsbalkens vore motiverad.

Det synes riktigt att bevakningskungörelsens bestämmelser om tillfälligt
omhändertagande icke i första hand ha processuell karaktär utan ha ett
mera utpräglat skyddssyfte. Till utmärkande härav torde avfattningen av
dessa bestämmelser böra något jämkas. Även i fråga om rätt till tillfälligt
omhändertagande kan det emellertid råda tvekan om hur långt Kungl. Maj :ts
administrativa lagstiftningsbefogenhet sträcker sig. Till förebyggande av
sådan tvekan och för vinnande av anknytning till den bestämmelse om visitering
som föreslagits skola införas i 1940 års skyddslag torde i nämnda
lag böra upptagas även bestämmelse om befogenhet för bevakningspersonal
att, i den omfattning som kräves för fullgörande av bevakningsuppgiften och
enligt de närmare bestämmelser som utfärdas av Konungen, tillfälligt omhändertaga
personer eller föremål. Befogenheten bör med hänsyn till angelägenheten
av en effektiv bevakning avse såväl den som vistas inom skyddad anläggning
som den som uppehåller sig i dess närhet.

Den av vattenfallsstyrelsen i dess yttrande över överbefälhavarens och civilförsvarsstyrelsens
framställning väckta frågan om utvidgning av de befogenheter
att ingripa mot misstänkta som tillkomma envar torde ej böra upptagas
till behandling i detta sammanhang.

Som framgår av redogörelsen för yttrandena ha överståthållarämbetet och
statspolisintendenten ifrågasatt att begränsa befogenheterna till — förutom
militär personal — sådan personal som åtnjuter polismans skydd och befogenhet.
Uteslutna skulle därigenom bli vakter som ej erhållit förordnande
som ordningsvakter enligt 18 § polislagen och 46 § polisreglementet samt
personal med bevakningsuppgifter vid andra företag med verkskydd än kommunikationsverken
och kraftföretagen. Mot att giva också denna personal
de föreslagna befogenheterna att ingripa kan tydligen anföras bland annat
att den ej alltid blivit underkastad någon personlig lämplighetsprövning och
att det därför kunde vara förenat med vissa risker att anförtro densamma
så vidsträckta befogenheter som förslaget innebär. Om 1940 års skyddslag
och i anslutning därtill utfärdade förbud in. in. skola kunna fylla sitt syfte
synes det emellertid oundgängligt att befogenheterna att ingripa givas åt all
den personal som har att fullgöra bevakningsuppgifter enligt lagen. De bris -

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

ter i personalens utbildning som obestridligen kunna föreligga på ett och
annat håll torde väsentligen kunna avhjälpas genom de instruktioner för
bevakningstjänsten som man kan vänta komma att utfärdas. Jag anser därför
att de föreslagna befogenheterna skola tillkomma all bevakningspersonal
vid anläggning m. m. som skyddas enligt 1940 års lag.

Bestämmelser om visitering och tillfälligt omhändertagande torde i enlighet
med det anförda kunna införas såsom 7 § i skyddslagen, i samband varmed
nuvarande 7 § erhåller beteckningen 8 §.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1951.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över detta lagförslag,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Olle Hellberg.

'' Bilagan, vilken är av samma lydelse som det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 april
1951.

Närvarande:

justitieråden Ekberg,

Strandberg,

Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.

Enligt lagrådet den 3 april 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 16 mars 1951, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358)
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
e. o. hovrättsassessorn P. G. Bergsten.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Bengt Larson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 196.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 april 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Yougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,
Nygren.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet och t. f.
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 4 april 1951 avgivna
utlåtande över det till lagrådet den 16 mars 1951 remitterade förslaget
till lag om ändring i lagen den 17 maj 1940 (nr 358) med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer
föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.