Kungl. Maj:ts proposition nr 195 (Proposition 1941:195)

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Nr 195.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående bidrag till kristidsnåmndernas
verksamhet; given Stockholms slott
den 28 mars 19Al.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 mars 19Al.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres:

Enligt lagen den 15 juni 1939 (nr 254) örn skyldighet för kommun att fullgöra
vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter äger Konungen föreskriva,
att kommunerna i riket skola i den omfattning Konungen bestämmer
fullgöra sådana uppgifter, som äro erforderliga för att fylla befolkningens
eller produktionens behov av viktiga förnödenheter, för att lämpligt utnyttja
tillgänglig arbetskraft eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse
för folkförsörjningen. Handhavandet av de uppgifter, som åläggas kommunerna,
ankomma å kommunala kristidsnämnder, vilkas verksamhetsområden
bestämmas av vederbörande länsstyrelse, som, där så erfordras, må besluta
om avvikelse från gällande kommunindelning. Länsstyrelsen kan också, örn
bihang till riksdagens protokoll ISAI. 1 sami. Nr 195. 1

Kungl. Majlis proposition nr 195.

länsstyrelsen finner att två eller flera kommuner böra hava gemensam kristidsnämnd,
föreskriva att kommunerna skola utgöra kommunalt kristidsförbund.
Enahanda förhållande skall äga tillämpning, där länsstyrelsen finner
nödigt, att del av kommun ingår i verksamhetsområde för kristidsnämnd.
Till bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds verksamhet skall kommun
ställa erforderliga medel till förfogande. Inom kommunalt kristidsförbund
skola kostnaderna fördelas efter vad med hänsyn till verksamhetens
omfattning beträffande de särskilda delarna av kristidsnämndens verksamhetsområde
och övriga förhållanden är skäligt. Kan överenskommelse härom
icke träffas, fastställes kostnadsfördelningen av länsstyrelsen. Slutligen innehåller
lagen bestämmelser örn länsstyrelses befogenheter att, om så skulle behövas,
förmå kommunerna att fullgöra dem enligt lagen åliggande uppgifter.

Enligt kungörelse den 6 september 1939 (nr 626) har Kungl. Majit förordnat,
att lagens bestämmelser skola tillsvidare äga tillämpning. Berörda
förordnande bär sedermera godkänts av 1939 års urtima riksdag (r. skr. nr 11).

I förarbetena till lagen (prop. nr 276 till 1939 års lagtima riksdag)
lämnades en redogörelse för den lokala kristidsförvaltningen under världskriget
1914—1918 i samband varmed i korthet angavs, att anslag av statsmedel
hade utgått till de olika livsmedelsnämnderna (motsvarande de nuvarande
kristidsnämnderna) såsom bidrag till täckande av kostnaderna för
handhavande av de av staten på grund av krisförhållandena pålagda förvaltningsuppdragen.
Särskilt kommunerna i s. k. överskottsområden hade
därvid blivit tillgodosedda, vilket ansetts skäligt, enär de hade det minsta
intresset av de statliga ingripandena.

Första lagutskottet vid 1939 års lagtima riksdag framhöll i utlåtande nr 38.
under erinran om att under världskriget statsbidrag utgått till kommunerna
för deras kostnader i anledning av krisförhållandena, att enligt det i propositionen
intagna förslaget skyldighet förelåge för kommunerna att bestrida
kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet. I anslutning härtill betonade
utskottet, att det icke torde vara uteslutet att åtskilliga kommuner härigenom
bomme alt åsamkas ganska betydande utgifter, vilket särskilt för mindre
bärkraftiga kommuner måste framstå såsom en mycket allvarlig utveckling.
Utskottet hade med hänsyn härtill förutsatt att, därest lagstiftningen bringades
i tillämpning, statsmakterna skulle tillse, i vad mån statsbidrag borde
lämnas kommunerna för deras ifrågavarande verksamhet.

Frågan om statsbidrag till täckande av kommunernas av krisförhållandena
föranledda utgifter har i riksdagen ånyo uppmärksammats genom en
vid 1940 års urtima riksdag i andra kammaren i frågan framställd interpellation,
som av min företrädare i ämbetet i samma kammare besvarats den 16
december 1940. Av interpellationssvaret framgår, att man kunnat iakttaga
att kostnaderna för den lokala kristidsförvaltningen belastade kommunerna
ojämnt samt att redan innan förevarande spörsmål framställdes i riksdagen
statens livsmedelskommission under hand av departementschefen anmodats

Kungl. Muj.ts proposition nr 195.

att verkställa utredning rörande den av krisarbetet förorsakade ekonomiska
belastningen av kommunerna.

Vid den nu samlade riksdagen har frågan om bidrag till kommunernas
kostnader för kristidsnämndernas verksamhet eller vissa därmed sammanhängande
detaljspörsmål dragits under riksdagens prövning genom tre i
andra kammaren väckta motioner, nämligen nr 101 om utredning rörande
tjänstebrevsrätt för kristids- och familjebidragsnämnderna, nr 172 angående
statsbidrag till landets kommuner för kostnader, som föranledas av den
lokala kristidsförvaltningen, och nr 228 örn utredning rörande tjänstebrevsrätt
för kristidsnämndernas ordförande.

Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 7 februari 1941 inkommit
med den förut berörda utredningen angående kommunernas kostnader
för kristidsnämndernas verksamhet. I skrivelsen har kommissionen under
åberopande av utredningen hemställt, att Kungl. Maj:t ville till behandling
upptaga frågan om anvisande av statsanslag till lindring av kommunernas
kostnader för kristidsnämndernas verksamhet samt att av kommissionen i
skrivelsen framförda synpunkter därvid måtte vinna beaktande. Kommissionen
har tillika förordat, att kristidsnämnderna erhålla förmånen av tjänstebrevsrätt
eller, för den händelse att förmånen av tjänstebrevsrätt skulle
anses icke böra tillerkännas kristidsnämnderna, desamma tillerkännas kontanta
bidrag till belopp motsvarande utgifterna för postporton. Vid skrivelsen
har fogats åtskilligt statistiskt material, vilket torde såsom bilagor
(bilaga 1—i) få fogas till statsrådsprotokollet.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse till en början framlagt en beräkning
av de sammanlagda årliga kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet och därvid anfört följande:

Utredningen har grundats på av kommissionen infordrade uppgifter å
kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet under september och oktober
månader 1940. Årskostnaden har erhållits genom att summan av nämnda
månaders kostnader multiplicerats med sex. Den på detta sätt framkomna
årskostnaden, som således är approximativ, utgör för hela riket 7 071 342
kronor. Med hänsyn till att kristidsnämndernas verksamhet under år 1940
varit stadd i en så gott som ständig stegring torde, även om kostnaderna under
november och december månader måhända varit större än under de månader,
för vilka uppgifter infordrats, den beräknade årskostnaden ej oväsentligt
överstiga den verkliga kostnaden för år 1940. Ä andra sidan är det antagligt,
eftersom kristidsnämndernas verksamhet -— såvitt nu kan bedömas
— under innevarande år torde komma att än ytterligare stegras, att kostnaderna
för år 1941 komma att överstiga den genom utredningen framkomna
årskostnaden. Av den beräknade årskostnaden utgöra arvoden till ordförandena
i kristidsnämnderna största delposten eller 2 042 736 kronor. Därnäst
kommer posten »Avlöning av sekreterare, kontorspersonal, skrivhjälp
o. dyl.» med 1 764 948 kronor. Som tredje respektive fjärde posten i storleksordningen
märkas »Utgifter för utdelning av ransoneringskort, blanketter
o. dyl.» med 941 286 kronor och »Utgifter för postporton» med 608 700
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Därefter tiar livsmedelskommissionen påvisat skillnaden i den kommunala
utdebiteringen av kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet, vilken
skillnad framgår av följande av kommissionen upprättade tablå:

Beräknad årskostnad per skattekrona i öre	Antal kristids-nämnder	Fördelning i procent	Kostnad i kronor
under 10	195	11,8	2 427 936
10,1— 25,0	593	35,8	2 033 232
25,1— 50,0	649	39,2	1 944 972
50,1— 75,0	170	10,2	504 414
75,1—100,0	42	2,5	136 386
över 100	8	0,5	24 402
Samtliga 1 657	loo,o	7 071 342

Kommissionens utredning har vidare omfattat en jämförelse mellan
ifrågavarande kostnaders skattetryck inom städ
er och köpingar (stadsbygden) å ena samt övriga ko mm uner
(landsbygden) å andra sidan. Kommissionen har med avseende härå
yttrat följande:

Jämförelsen ger det icke oväntade resultatet, att kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet på ett avsevärt kännbarare sätt belasta landsbygdens
kommuner än städer och köpingar. Medan för 98,2 procent av stadsbygdskommunerna
skattetrycket utgör högst 25 öre per skattekrona, återfinnes
inom denna gräns för skattebelastningen blott 42 procent av landsbygdskommunerna.
Till gruppen av kommuner, för vilka skattebelastningen
stannar vid högst 10 öre per skattekrona, höra vidare icke mindre än 68,9
procent av stadsbygdskommunerna men blott 6 procent av landsbygdskommunerna.

Kommissionen har ytterligare beträffande varje län, inom vilket bildats
minst tio kristidsförbund, gjort en jämförelse mellan ifrågavarande kostnaders
inverkan på den kommunala utdebiteringen inom å ena sidan kristidsförbund
och å andra sidan kommuner, som bilda egna kristidsnämndsdistrikt.
Denna jämförelse ger vid handen, att skattebelastningen i medeltal
är större inom kristidsförbunden än inom de självständiga kommunerna.

Kommissionen har vidare anfört:

Av den verkställda utredningen framgår, att kristidsnämndernas verksamhet
åsamkat kommunerna avsevärda utgifter ävensom att dessa utgifter
drabbat åtskilliga kommuner, särskilt sådana med svagt skatteunderlag, på
ett kännbart sätt. Likaså ha kostnaderna i förhållande till skatteunderlaget
drabbat kommunerna synnerligen ojämnt.

Någon möjlighet att genom ett förbilligande av kristidsnämndernas verksamhet
minska skattebelastningen torde i stort sett ej föreligga, enär —
såvitt kommissionen varit i tillfälle kontrollera — kristidsnämnderna organiserats
samt arvoden till ordföranden och övriga befattningshavare bestämts
med hänsynstagande till alla rimliga sparsamhetskrav. Måhända .skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

skattetrycket i vissa fall kunna i någon mån lättas, om kommunerna i större
utsträckning än vad hittills varit fallet begagnade sig av möjligheten att för
krisverksamhetens handhavande bilda kommunala kristidsförbund. Denna
utväg till kostnadernas nedbringande bör dock icke överskattas, enär kristidsförbundcn,
särskilt i bygder med gles befolkning, på grund av rådande
kommunikationssvårigheter ofta fått en så tungrodd förvaltningsapparat,
att den påräknade kostnadsbesparingen blivit mycket obetydlig och i vissa
fall helt uteblivit.

Livsmedelskommissionen har vidare diskuterat de argument som anförts
till stöd för kraven på statshjälp till bestridande av kostnaderna
för kris ar b etet och därvid framhållit i huvudsak följande: Det

till stöd för kravet på statsbidrag till kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet framförda argumentet, att dessa nämnder i stor utsträckning
fullgöra även statliga funktioner, torde icke kunna underkännas. Kristidsnämnderna
lia nämligen ej blott att vidtaga åtgärder för tillvaratagande
av den egna ortens intressen utan lia även att utföra en för hela riket betydelsefull
verksamhet för underlättande av folkförsörjningen under kristid.
Den omständigheten, att kristidsnämndens ordförande utses av ett statligt
organ, tyder på ett betonande av det statliga intresset av kristidsnämndernas
verksamhet. Att uppdraga en klar gräns mellan kristidsnämndernas olika
arbetsuppgifter låter sig svårligen göra. Insamlandet och bearbetandet av
den mångfald uppgifter, som anförtros kristidsnämnderna och som i mindre
och medelstora kristidsnämndsdistrikt tynger framför allt ordförandens arbetsbörda,
torde dock kunna till huvudsaklig del anses sorn en statlig arbetsuppgift.
Vissa kristidsnämnders arbete avser till icke oväsentlig del ett underlättande
av folkförsörjningen inom andra orter än den egna. Detta gäller
särskilt kristidsnämnder inom områden med överskott på förnödenheter, dår
kristidsnämnderna ofta åläggas verka för att få fram förnödenheter, varav
den egna orten måhända ej har behov, för fördelning inom s. k. underskottsområden.
Sålunda torde i största allmänhet gälla, att en del av det arbete,
som utföres av kristidsnämnderna inom de mera utpräglade jordbruksområdena
liksom även med hänsyn till vedanskaffningen inom de vedproducerande
delarna av riket, kommer befolkningen inom städer, samhällen och
övriga underskottsområden till godo.

Kravet på statsbidrag till kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet
bär även motiverats med att dessa kostnader för vissa kommuner medfört
ett alltför kännbart skattetryck. Därest skattetrycket inom en kommun uppnått
eller genom uttaxering för ifrågavarande ändamål uppnår en viss höjd,
förefinnes redan nu möjlighet för vissa kommuner att jämlikt förordningen den
16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda kommuner få viss del av kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet bestridda av statsmedel. För att understöd enligt nämnda lörordning
skall kunna erhållas erfordras emellertid, bland annat, dels att
skattetrycket under tre på varandra följande år skall i medeltal lia överstigit
tio kronor per skattekrona, dels ock all uttaxeringen för vissa ordinära
kommunala uppgifter motsvarar elt skattetryck av iner än fem kronor
50 öre per skattekrona. Dessa villkor kunna medföra, att en kommun utestänges
från möjligheten att erhålla understöd av skatteutjämningsmedel,

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

även om utgifterna för krisarbetet skulle medföra en uttaxering, som under
ett eller ett par år överstiger tio kronor per skattekrona.

I detta sammanhang har livsmedelskommissionen anfört, att beträffande
de kommunala utgifterna för arbetslöshetens lindrande och för utjämningen
av vedpriserna möjlighet beretts kommunerna att erhålla statsbidrag och att
detta därvid ställts i relation icke till det totala skattetrycket inom kommunerna
utan till förhållandet mellan utgifterna för det ifrågavarande ändamålet
och kommunernas skatteunderlag. I detta hänseende har kommissionen erinrat
dels att statens arbetsmarknadskommission genom cirkulär i januari 1941
(nr C 1—1941) utfärdat bestämmelser örn allmänt årskostnadsbidrag av statsmedel
å vissa kommunala kostnader, som betingats av behov av arbetslöslietshjälp,
samt att detta bidrag bestämmes — oavsett storleken av kommunens
utdebitering för andra ändamål — av förhållandet mellan årskostnaderna
för vissa arbetslöshetsåtgärder och det kommunala skatteunderlaget,
varvid på en årskostnad per skattekrona av högst en krona statsbidrag utgår
nied 20 procent av årskostnaden, varefter statsbidragets procentsats stiger
allteftersom årskostnaden per skattekrona ökar, dels ock att statens bränslekommission
enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 december 1940 bemyndigats
lämna bidrag till förhindrande av en alltför avsevärd stegring av priserna
på ved, under förutsättning att vederbörande kommun i prisutjämnande
syfte bidragit med ett belopp, motsvarande en utdebitering av 10 öre per
skattekrona.

Kommissionen har ansett sig böra förorda, att statshjälp i en eller annan
lorm beviljas kommunerna till bestridande av viss del av kostnaderna för
kristidsnämndernas verksamhet. Vid bedömandet av frågan, efter vilka normer
det av livsmedelskommissionen förordade statsbidraget skall anses böra
utgå, har kommissionen anfört huvudsakligen följande:

Vissa skäl tala för att konstruera statsbidraget som en ersättning för de
statliga arbetsuppgifter, som kristidsnämnderna utföra. Oavsett svårigheten
att rättvist kunna bestämma storleken av de kostnader, som belöpa på kristidsnämndernas
statliga funktioner, kan emellertid mot denna norm för statsbidragets
bestämmande anföras, att kommuner, för vilka kostnaderna för
kristidsnämndernas verksamhet utgöra en högst obetydlig belastning och som
i allmänhet ej torde ha ifrågasatt att få komma i åtnjutande av statsbidrag,
skulle erhålla statshjälp i samma utsträckning som kommuner, för vilka
ifrågavarande kostnader utgöra ett högst kännbart skattetryck. Denna olägenhet
undvikes, örn man låter ett eventuellt statsbidrag i likhet med förut
omnämnda statsunderstöd för kommunal verksamhet få karaktären av ett
skatteutjämningsbidrag. Slutligen skulle statsbidraget kunna bestämmas under
hänsynstagande till såväl ersättnings- som skatteutjämningsprincipen
genom att låta det utgå dels med t. ex. viss del av arvodet till kristidsnämndens
ordförande dels ock med belopp, som ställes i relation till övriga kostnaders
inverkan på utdebiteringen.

Med hänsyn till angelägenheten av att statsbidraget hålles inom rimliga
gränser har kommissionen ansett, att detsamma, åtminstone för närvarande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

bör begränsas till kommuner, för vilka utgifterna för kristidsnämnderna utgöra
en mera väsentlig skattebelastning. En dylik begränsning kan lämpligen
ernås genom att statsbidrag beviljas till ifrågavarande utgifter endast i den
mån de överstiga ett mot ett visst skattetryck svarande belopp. Kommissionen
vill för sin del föreslå (huvudförslag), att statsbidraget bestämmes till
40 procent av den del av kostnaden, som motsvarar ett skattetryck överstigande
25 öre men icke 50 öre per skattekrona, 60 procent av den del av
kostnaden, som motsvarar ett skattetryck överstigande 50 öre men icke en
krona per skattekrona samt 80 procent av den del av kostnaden, som motsvarar
ett skattetryck överstigande en krona per skattekrona.

Då kontrollen av att bland utgifter för kristidsnämndernas verksamhet
icke inräknas andra än sådana, som otvivelaktigt i sin helhet förorsakats av
nämndernas verksamhet, kan tänkas medföra vissa svårigheter, har kommissionen
i syfte att underlätta denna kontroll ansett sig böra såsom ett
alternativ (alternativförslag) till det nu framlagda förslaget föreslå, att vid
skattetryckets bestämmande tages hänsyn endast till följande utgiftsposter:
»1) Arvode till ordföranden. 2) Arvode till övriga ledamöter av kristidsnämnden.
3) Ersättning till prisombud. 4) Rese- och traktamentsersättningar. 5)
Avlöning av sekreterare, kontorspersonal, skrivhjälp o. dyl.» Härigenom
kommer emellertid ytterligare ett stort antal kommuner att tillföras den
grupp, för vilka det för statsbidraget aktuella skattetrycket understiger 25 öre
per skattekrona. På grund härav torde enligt alternativförslaget statsbidrag,
förslagsvis med 20 procent, böra utgå jämväl å kostnader, som motsvara ett
skattetryck överstigande 10 öre men icke 25 öre per skattekrona.

Vad slutligen beträffar frågan om kristidsnämndernas
t jänsteb revsrätt har kommissionen framhållit, att beviljandet av
tjänstebrevsrätt skulle innebära, att kommunerna erhölle ett i stort sett i förhållande
till kristidsnämndernas verksamhet avpassat statsbidrag. Ett dylikt
bidrag skulle stå i överensstämmelse med den förut omnämnda s. k. ersättningsprincipen
och på ett lämpligt sätt komplettera det av kommissionen
föreslagna skatteutjämningsbidraget.

över livsmedelskommissionens skrivelse lia yttranden avgivits av statskontoret,
Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, kristidsnämnden för
Stockholms stad, ett flertal kristidsstyrelser och statens krisrevision samt
svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet, ävensom
av generalpoststyrelsen i vad angår i ärendet väckt fråga om tjänstebrevsrätt.

Vad till en början angår livsmedelskommissionens förslag örn statsbidrag
till täckande av kommunernas kostnader för
kristidsnämndernas verksamhet må följande redogörelse för
innehållet i de avgivna yttrandena tjäna till upplysning.

Av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna lia samtliga med undantag
av statskontoret i princip uttalat sin anslutning till livsmedelskom
missionens förslag örn statsbidrag för ändamålet.

Statskontoret har för sin del icke kunnat finna tillräckliga skäl föreligga

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

för vidtagande av särskilda åtgärder för en utjämning genom statsbidrag av
kommunernas kostnader för här ifrågavarande verksamhet vid sidan av den
allmänna skatteutjämning, varom stadgas i förordningen den 16 december
1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt
skattetyngda kommuner. Ämbetsverket avstyrker därför bifall till livsmedelskommissionens
framställning. Statskontoret har emellertid framhållit,
att för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna anledning tillmötesgå framställningen
i fråga livsmedelskommissionens alternativförslag, enligt vilket
vid skattetryckets bestämmande hänsyn skulle tagas allenast till vissa angivna
utgiftsposter, torde vara att föredraga framför huvudförslaget i betraktande
av de svårigheter, som äro förenade med en effektiv kontroll av
kommunernas övriga utgifter för verksamheten. Även vid ett bifall till detta
förslag anser statskontoret det erforderligt, att förutsättningar skapas för
statlig myndighet att förhindra, att kommunernas utgifter oskäligt springa i
höjden.

Beträffande de normer, efter vilka det ifrågasatta statsbidraget
hör komma att utgå, ha skilda meningar kommit till uttryck bland de
myndigheter och sammanslutningar, som tillstyrkt eller lämnat utan erinran
kommissionens förslag.

Sålunda har länsstyrelsen i Kristianstads län, under åberopande av ett i
ärendet avgivet yttrande av kristidsstyrelsen i Kristianstads läns kristidsstyrelseområde,
tillstyrkt livsmedelskommissionens huvudförslag. Till detta förslag
ha också länsstyrelserna i örebro och Norrbottens län anslutit sig.

Överståthållarämbetet har likaledes förordat förslaget i fråga, men ämbetet
har dock ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligare att statsbidraget,
i den mån skattetrycket överstege 25 öre per skattekrona, alltid utginge med
samma procentsats, förslagsvis 60 procent av den del av kostnaderna för kristidsnämnderna,
som motsvarade skattetrycket. Länsstyrelsen i Uppsala län
har med instämmande i ett av kristidsstyrelsen i Uppsala läns kristidsstyrelseområde
avgivet yttrande tillstyrkt huvudförslaget med det tillägget, att
statsbidrag — ehuru lägre — till kommunerna bör utgå jämväl för den del
av kommunernas kostnader, som motsvarar ett skattetryck, överstigande 10
öre men icke 25 öre per skattekrona. Länsstyrelsen i Västerbottens län och
kristidsstyrelsen i Kopparbergs läns kristidsstyrelseområde ha intagit samma
ståndpunkt samt föreslagit, att statsbidragen i dessa fall skola bestämmas
till 20 procent av kommunernas utgifter. Länsstyrelsen i Kronobergs län har
också tillstyrkt huvudförslaget men tillika förordat, att kommunerna, i stället
för att tillerkännas föreslagen tjänstebrevsrätt, få inräkna kristidsnämndernas
portoavgifter i de kostnader, varå statsbidrag av kommissionen föreslagits
skola utgå.

Livsmedelskommissionens alternativförslag har tillstyrkts av länsstyrelserna
i Stockholms, Östergötlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län samt av sven -

Kungl. Majas proposition nr 195.

ska stadsförbundets styrelse, vilken emellertid uttalat sig för att man vid beräknande
av bidrag skall taga hänsyn till kommunens samlade skattetryck.
Alternativförslaget har också tillstyrkts av länsstyrelsen i Västmanlands län,
som framhållit angelägenheten av att, örn statsbidrag i förevarande hän
seende komma att utgå, en tillförlitlig kontroll skapas rörande kommunernas
sätt att handhava kristidsnämndernas ekonomi och alt beviljandet av arvoden
till kristidsnämndernas ordförande komma att underställas länsstyrelsernas
prövning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att de ifrågasatta
bidragen av statsmedel i princip synas böra tillerkännas samtliga
kommuner, men att, därest det statsfinansiella läget icke medgiver en sådan
vidsträckt bidragsverksamhet, länsstyrelsen förordar livsmedelskommissionens
alternativförslag. Länsstyrelsen i Jönköpings län har anslutit sig till ett
av kristidsstyrelsen i länets kristidsstyrelseområde avgivet yttrande, däri kristidsstyrelsen
dels förordat, att till de utgifter, till vilkas täckande statsbidrag
enligt alternativförslaget skola utgå, må hänföras jämväl kostnader för telefon
å kristidsnämndernas expedition, dels förklarat sig icke kunna förorda
statsbidrag å sådana kostnader, som motsvarade ett skattetryck mellan 10
öre och 25 öre per skattekrona. Även kristidsstyrelsen i Gävleborgs läns kristidsstyrelseområde
har uttalat sig för att kostnader för telefon må inräknas
i de poster, för vilka statsbidrag få åtnjutas. Länsstyrelsen i Kalmar län har
åberopat ett av kristidsstyrelsen i Kalmar läns södra kristidsstyrelseområde
avgivet yttrande, i vilket styrelsen ifrågasatt, huruvida icke alternativförslaget
bör kompletteras så att samtliga kristidsnämnder tillerkännas ett visst
grundbelopp, motsvarande exempelvis 50 kronor för varje påbörjat hundratal
invånare inom kristidsnämndsområdet, dock högst 500 kronor för år.
samt att vid skattetryckets bestämmande nämnda grundbelopp avdrages från
de kostnader, för vilkas täckande statsbidrag skola utgå. Styrelsen för
svenska landskommunernas förbund synes närmast ha anslutit sig till
livsmedelskommissionens alternativa förslag, men styrelsen har förordat, att
arvode åt kristidsnämndernas ordförande helt bör falla å staten, då dessa
tillsättas av statens organ. För övrigt har styrelsen uttalat, att det är uteslutet
att göra en uppdelning av kostnaderna mellan staten och kommunerna
efter statliga och kommunala ändamål. Hela kristidsverksamheten är ett
samhällsintresse, där kostnadsfrågan blir det sekundära, varför bördorna sa
långt möjligt böra fördelas med hänsyn till förmågan att bära dem.

Statens krisrevision bär anfört, att revisionen vid ett val mellan livsmedelskommissionens
huvudförslag och alternativförslag obetingat vill giva företräde
åt det senare, vilket torde erbjuda större möjligheter att klart avgränsa
de på kristidsnämndernas verksamhet fallande kostnaderna från kommunernas
övriga utgifter och därigenom minska riskerna för obehörigt utnyttjande
av statsbidraget. I fortsättningen har revisionen framhållit:

Det vill emellertid synas krisrevisionen, sorn örn en betydligt enklare men
dock fullt ändamålsenlig form för statsbidragets beräknande skulle vara att

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

bestämma bidraget till viss, för samtliga kommuner lika stor kvotdel av den
största i kristidsnämndernas kostnader ingående utgiftsposten, nämligen arvoden
till nämndernas ordförande. Hur stor del av denna post staten bör
påtaga sig är givetvis beroende av statsfinansiella skäl, men andelen bör ej
tillmätas så rikligt, att kommunerna själva förlora intresset av att arvodena
hållas inom rimliga gränser. Eventuellt kan kvoten beräknas även på övriga
i livsmedelskommissionens alternativa förslag angivna utgiftsposter, dock med
undantag av posten till rese- och traktamentsersättningar. En längre gående
fördelning av statsbidraget efter skattetryckets olika höjd synes knappast
vara av behovet så påkaliad, att man av den anledningen bör avstå från möjligheten
att åstadkomma en önskvärd administrativ förenkling.

Länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län lia väl uttalat sig för lämnandet
av statsbidrag till kommunerna för täckandet av kostnaderna för kristidsnämndernas
verksamhet men de lia ansett sig icke kunna biträda kommissionens
förslag till grunder för statsbidragets bestämmande. Länsstyrelsen
i Gotlands län har sålunda med anslutning till vad kristidsstyrelsen i
Gotlands läns kristidsstyrelseområde anfört i ett av styrelsen avgivet yttrande
föreslagit, att kommunerna i ifrågavarande hänseende böra beredas hjäll)
därigenom att kristidsnämndsordförandenas arvoden helt betalas av staten:
länsstyrelsen har därvid förutsatt, att arvodena i fråga komma att fastställas
av statlig myndighet, förslagsvis vederbörande länsstyrelse, eventuellt med
ledning av utav livsmedelskommissionen lämnade direktiv. Länsstyrelsen i
Skaraborgs län har ifrågasatt örn ej de av kommissionen föreslagna normerna
för statsbidragets utgående understundom skulle rent av uppmuntra
kommunerna att bortse från nödig sparsamhet vid utgifternas bestämmande,
då utsikterna till statsbidrag därigenom kunde förbättras. Länsstyrelsen har
ansett, att det principiellt sett skulle vara riktigare och ur kontrollsynpunkt
jämväl enklare att tillerkänna alla kommuner eller kristidsförbund statsbidrag
å deras utgifter för kristidsnämndernas verksamhet med viss skälig
procent, lika för alla, av den granskade och godkända årskostnaden att utgå
efter slutet av det år, bidraget skulle avse.

Kristidsstyrelsen i Skaraborgs läns södra kristidsstyrelseområde har framhållit,
att principiellt sett staten och icke kommunerna bör betala fullgörandet
av statliga uppgifter, oavsett skattebördans storlek inom kommunerna,
och att bidrag till kristidsnämndskostnaderna i form av skatteutjämningsbidrag
därför synes principiellt oriktigt och dessutom, om det skall utgå
enligt av livsmedelskommissionen föreslagna grunder, vid beräknandet kommer
att medföra ett betydande arbete med därav följande kostnader. Kristidsstyrelsen
anser att statsbidrag bör beräknas på ett enklare och mera rättvist
sätt samt föreslår att statsbidrag lämnas till viss del, förslagsvis 50 procent,
av kristidsnämndsordförandens arvode, vilket obligatoriskt skall prövas
och fastställas av vederbörande länsstyrelse. Även kristidsstyrelsen i
Skaraborgs läns norra kristidsstyrelseområde har förklarat sig anse, att full
ersättning bör utgå till kommunerna för det arbete av statlig karaktär, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

kristidsnämnderna utföra och detta oberoende av skattebelastning och kriskostnadeimas
storlek i förhållande till kommunens samtliga utgifter. Då
emellertid en bestämd gräns mellan arbetsuppgifter av statlig och kommunal
karaktär icke kan uppdragas, finner sig styrelsen vilja förorda genomförande
av statshjälp i en eller annan form. Enligt styrelsens förmenande
böra kommunerna erhålla ersättning för kristidsnämndernas arbete efter ett
högre procenttal än kommissionen föreslagit.

Kristidsnämnden för Stockholms stad har bland annat framhållit, att av
livsmedelskommissionens utredning synes framgå att förluster, som åsamkas
kommunerna för att åstadkomma prisutjämning å ved, icke skola få inräknas
i de kristidsnämndens kostnader, vilka skola läggas till grund för
erhållande av i ärendet ifrågasatt statsbidrag. Enligt gällande bestämmelser
äger statens bränslekommission rätt att till kommun lämna bidrag till förhindrande
av en allmän avsevärd stegring av priserna å ved, under förutsättning
att vederbörande kommun i prisutjämnande syfte bidragit med
ett belopp av 10 öre per skattekrona. Sådana kostnader äro uppenbarligen
av den art, att desamma böra hänföras till utgifterna för kristidsnämndernas
verksamhet, varför de enligt nämndens uppfattning också böra få inräknas
i kristidsnämndernas övriga utgifter för verksamheten och statsbidrag sålunda
utgå till desamma enligt de grunder, som i anledning av livsmedelskommissionens
förslag kunna komma att fastställas.

Vad därefter angår livsmedelskommissionens förslag att tillerkänna kristidsnämnderna
förmånen av tjänstebrevsrätt har förslaget
härutinnan avstyrkts eller till lämpligheten ifrågasatts av Överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Jönköpings län, kristidsstyrelsen i Jönköpings läns
kristidsstyrelseområde, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Västmanlands
läns, länsstyrelsen i Jämtlands län, statskontoret och generalpoststyrelsen,
men av övriga i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar antingen
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I samband med sitt avstyrkande av
förslaget om tjänstebrevsrätt har Överståthållarämbetet anfört, att det icke heller
syntes ämbetet att tillräckligt vägande skäl förebragts för kommissionens
förslag att portokostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet skulle ställas
i en särklass och helt bekostas av statsmedel. Kontorskostnader samt reseoch
traktamentsersättningar äro lika ofrånkomliga. Skola dessa delvis
stanna å kommunerna, bör detsamma gälla även portokostnader. Länsstyrelsen
i Jönköpings län och kristidsstyrelsen i Jönköpings läns kristidsstyrelseområde
lia av principiella skäl ansett sig icke böra förorda att kristidsnämnderna
såsom varande kommunala organ tillerkännas tjänstebrevsrätt
men däremot böra tillstyrka att kristidsnämnderna, oavsett örn de äro berättigade
till statsbidrag eller icke, erhålla full gottgörelse för samtliga portokostnader;
dessa kostnader uppgå nämligen till ganska avsevärda belopp
och det är en allmän åsikt bland kristidsnämnderna, alt dessa kostnader

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

böra bestridas av statsmedel, enär de största portoutgifterna åsamkas nämnderna
vid utförande av sådana arbetsuppgifter, som mera äro att anse som
statliga än kommunala angelägenheter. Länsstyrelsen i Västmanlands län
har ställt sig betänksam mot utsträckande av tjänstebrevsrätt till så starkt
kommunalt betonade organ som kristidsnämnderna men funnit det riktigt
att nämndernas portokostnader få inräknas i de statsbidragsberättigade utgifterna.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har ställt sig synnerligen tveksam
till förslaget att medgiva kristidsnämnderna tjänstebrevsrätt, enär om
sådan rätt medgives, krav på samma förmån torde komma att framföras
från andra kommunala nämnder eller institutioner, som handhava mer eller
mindre statliga uppgifter, exempelvis familjebidragsnämnden och mödrahjälpsnämnden.
Ersättning för portoavgifter torde hellre böra beredas kristidsnämnderna
därigenom att vid skattetryckets bestämmande enligt livsmedelskommissionens
alternativförslag utgifterna för postporton medräknas
eller också därigenom att särskilda bidrag tillerkännas nämnderna med belopp,
motsvarande portokostnaderna helt eller till huvudsaklig del. Statskontoret
har fäst uppmärksamheten vid möjligheten att lösa berörda spörsmål
på det sätt att portokostnaderna upptagas bland de utgiftsposter, som
ligga till grund för beräknande av det föreslagna statsbidraget.

Generalpoststyrelsen har anfört följande:

Frågan om tjänstebrevsrätt för kristidsnämnderna har tidigare varit föremål
för Kungl. Maj:ts prövning bl. a. i anledning av ansökning från folkförsörjningsnämnden
den 28 september 1939 och från statens livsmedelskommission
den 22 december 1939. Sistnämnda ansökning avsåg emellertid, förutom
viss frankeringsfrihet, varom nu icke är fråga, tjänstebrevsrätt åt kristidsnämnderna
endast för sådana försändelser, varigenom till allmänheten
befordras inköpskort å vara, som är underkastad ransonering. Över ifrågavarande
ansökningar har generalpoststyrelsen avgivit yttranden den 6 oktober
1939 resp. den 23 januari 1940. Framställningarna lia avslagits genom
Kungl. Maj:ts beslut den 27 oktober 1939 resp. den 23 februari 1940. En av
Göteborgs kristidsstyrelse gjord ansökan örn tjänstebrevsrätt för Göteborgs
kristidsnämnd har ej heller föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd (Kungl.
Majrts beslut den 12 januari 1940).

I livsmedelskommissionens utredning har föreslagits anvisandet av statsanslag
till lindring av kommunernas kostnader för kristidsnämnderna dels i
form av direkta anslag och dels indirekt genom beviljandet av tjänstebrevsrätt
åt nämnderna. Det direkta statsanslaget föreslås skola utgå för vissa
slag av utgifter och efter en stigande skala, så att kommuner, där kostnaderna
för kristidsnämnderna föranleda högre utdebitering per skattekrona,
skola erhålla procentuellt större bidrag. I fråga om tjänstebrevsrätten uttalas
att beviljandet av sådan skulle stå i överensstämmelse med den nyssnämnda
ersättningsprincipen och på ett lämpligt sätt komplettera det av
kommissionen föreslagna skatteutjämningsbidraget. Denna åsikt kan generalpoststyrelsen
icke dela.

I följande tabell har med ledning av uppgifterna i de utredningen åtföljande
tabellbilagorna angivits det förhållande, i vilket postavgifterna stå till

Kungl. Majlis proposition nr 195.

ole totala utgifterna för nämnderna i var och en av de olika grupperna av
kommuner.

Kommuner med beräk -

Utgifter för postporton

nåd årskostnad per skattekrona av	i otaiKostnaa kr.	kr.	i % av total kostnaden
under 10 öre	2 427 936	174 282	7,2
10,0— 25 »	2 033 232	185 688	9,1
25,1— 50 »	1 944 972	190 206	9,8
50,1—- 75 »	504 414	48 372	9,6
75,1—100 »	136 386	8 508	6,2
över 100 »	24 402	1 644	6,7

Av kommissionens utredning framgår att skattetrycket på grund av kostnaderna
för kristidsnämndernas verksamhet är väsentligt lägre i stadsbygden
än på landsbygden. I städer och stadsliknande samhällen har postverket
mera omfattande anordningar för posttrafiken, varför postverkets tjänster
där kunna bättre utnyttjas än på landsbygden. Förmånen av tjänstebrevsrätt
skulle därför i allmänhet innebära högre ersättning åt städernas kristidsnämnder
än för landsbygdens. Det förtjänar även framhållas, att för de två
grupper av kommuner, där den beräknade årskostnaden per skattekrona är
störst, skulle tillerkännandet av tjänstebrevsrätt ha den minsta betydelsen.

Förmånen av fri postbefordran skulle, därest de i beräkningen angivna
siffrorna läggas till grund för bedömandet, till 59,1 % falla på de två grupper
kommuner, vilka enligt kommissionens huvudförslag icke borde tillerkännas
direkt statsbidrag, till 31,3 % på kommuner, vilka enligt samma förslag
skulle erhålla bidrag med 40 % av de kostnader, som överstiga 25 men
ej 50 öre per skattekrona, till 9,3 % på den grupp, som därutöver skulle
erhålla bidrag med 60 % av kostnaderna över 50 öre per skattekrona, och
till endast 0,3 % på de kommuner, vilka skulle erhålla det högsta bidraget.
Även örn hänsyn tages till gruppernas storleksordning torde det vara uppenbart
att det indirekta statsanslag, som beviljande av tjänstebrevsrätt skulle
innebära, icke väl korresponderar med den behovsprincip, efter vilken förslaget
i övrigt utformats.

För sin del kan generalpoststyrelsen icke finna, att tillräckliga skäl förebragts
för att i fråga örn kostnaderna för kristidsnämndernas postförsändelser
tillämpa andra regler för ersättnings utgående än då fråga är örn andra
utgifter för nämndernas verksamhet, för vilka bidrag anses böra utgå. Det
förhållandet att fråga är om ersättning för prestationer, som utföras av ett
statens verk, bör icke få inverka vid ett sakligt bedömande av frågan. Med
lika stort fog kunde man då ifrågasätta, att kristidsnämnderna skulle tillerkännas
statsbidrag i form av fria telefoner, något som för dem skulle innebära
en kostnadsbesparing motsvarande ungefär 30 % av postavgifternas
belopp.

Frågan om tjänstebrevsrätt för de kommunala kristidsorganen är emellertid
icke endast en principfråga av stor räckvidd; den har även praktisk betydelse
för posttjänsten. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser
utgår jämlikt förordningen den 5 mars 1920, nr 130, med viss
procent på postverkets frankoteckensuppbörd. Förhållandet mellan postavgifterna
för de egentliga tjänsteförsändelserna och postverkets frankoteckensuppbörd
är nämligen så konstant, att ifrågavarande ersättningsbelopp ansetts
kunna summariskt beräknas på delta sätt. I sådana tider, då staten

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

måste ingripa reglerande på skilda områden, ökar postmängden för de tillfälliga
statliga organen högst väsentligt. Som exempel må nämnas att under
år 1918 postavgifterna för kristidsinstitutionerna (häri inräknat de kommunala
kristidsorganen, som då hade tjänstebrevsrätt) uppgick till 2 572 844
kronor medan postavgifterna för alla övriga tjänsteförsändelser belöpte sig
till 2 490 726 kronor. Avgifterna för de tjänstebrevsberättigade kristidsinstitulionernas
post var alltså detta år högre jin samtliga övriga tjänstebrevsberättigades
portokostnader. Det nuvarande sättet för beräkning av postverkets
ersättning för bestyret med tjänsteförsändelserna innefattar alltså
icke ersättning för kristidsinstitutionernas tjänstepost, utan denna har ansetts
böra beräknas särskilt. Detta skedde elter införandet av nuvarande ersättningsgrunder
den 1 juli 1920 med de då kvarvarande kristidsinstitutionerna,
intill dess dessa upphörde, och så bar skett även under pågående
kristid. Vid beviljandet av tjänstebrevsrätt för de statliga kristidsorgan, som
hittills erhållit dylik rätt, har nämligen föreskrivits dels att ifrågakommande
postavgifter skola gäldas särskilt för varje sådant organ nied belopp, som
statskontoret och generalpoststyrelsen bestämma, dels ock att generalpoststyrelsen
skall äga att i samråd med statskontoret meddela närmare föreskrifter
rörande tjänsteförsändelsernas avlämnande till postbefordran. Vad
beträffar de centrala kristidsmyndigheter, som lia sina kontorslokaler i
Stockholm, lia sådana anordningar träffats, att någon förteckning av avgående
vanliga försändelser i postbok icke behöver förekomma. Sådana
åtgärder kunna av praktiska skäl endast komma i fråga beträffande ett begränsat
antal centrala organ med betydande postmängd. För exempelvis
kristidsstyrelserna har därför måst föreskrivas, att avgående försändelser
skola förtecknas i postbok eller å reversal.

Postanstalterna få beträffande kristidsorganens tjänstepost föra anteckningar
samt månadsvis insända uppgifter till generalpoststyrelsen örn debiterade
portobelopp. Ett sådant system medför inga större olägenheter när.
såsom nu är fallet, fråga endast är om post, som inlämnas vid ett begränsat
antal större postanstalter. Helt annorlunda ställer sig saken, örn inlämning
av post enligt dessa särskilda regler skulle äga rum vid praktiskt taget samtliga
rikets över 4 000 postanstalter. Tillämpandet av särskilda bestämmelser
för försändelser från kristidsinstitutioner skulle på icke önskvärt sätt komplicera
arbetet vid de mindre postanstalterna, som förestås av personal utan
särskild postal fackutbildning, och även i övrigt medföra svårigheter, särskilt
i kontrollhänseende. För de kommunala kristidsorganen skulle tjänstebrevsrätt
på förenämnda villkor icke medföra någon annan fördel i jämförelse
med hållandet av postbok enligt för korrespondenter i allmänhet
gällande bestämmelser, än den som sammanhänger nied statens övertagande
av nämndernas utgifter flir postporton.

Sammanfattningsvis vill generalpoststyrelsen uttrycka sin ståndpunkt i
frågan på följande sätt.

Beviljandet av tjänstebrevsrätt åt kristidsnämnderna skulle innebära ett
uppgivande av de principer, som efter ingående överväganden och riksdagens
hörande under en följd av år ansetts böra följas på detta område.

Ett frångående av dessa principer i förevarande fall skulle medföra vittgående
konsekvenser, då liknande skäl för tjänstebrevsrätts medgivande
kunna med samma styrka anföras för alla institutioner, som i något avseende
fullgöra statliga uppgifter.

Ett indirekt statsbidrag i form av tjänstebrevsrätt skulle icke väl korre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

spendera med de principer efter vilka, enligt det föreliggande förslaget, det
direkta statsanslaget till kristidsnämnderna anses böra utgå.

Vid bedömandet av förslagets ekonomiska konsekvenser bör man ej heller
helt bortse från risken, att postbefordringen kan få en större omfattning
om kristidsnämnderna få tjänstebrevsrätt än när kommunerna lia att, helt
eller delvis, svara för kostnaderna.

Tjänstebrevsrätten skulle för kristidsnämnderna icke innebära några fördelar
ur expeditionssynpunkt men väl medföra åtskilliga olägenheter för
postverket.

Av de myndigheter, som tillstyrkt beviljandet av tjänstebrevsrätt för kommunerna
i nu förevarande avseende ha länsstyrelsen i Uppsala, kristidsstyrelsen
i Uppsala läns kristidsstyrelseområde och styrelsen för svenska landskommunernas
förbund framhållit, att ur kontroll- och redovisningssynpunkter
beviljandet av sådan tjänstebrevsrätt vore att föredraga framför att medgiva
kommunerna ersättning för kristidsnämndernas portoutgifter.

Den lokala kristidsförvaltningen handhaves för närvarande av kommunala
kristidsnämnder i enlighet med av Kungl. Majit eller statlig myndighet
givna föreskrifter. Genom denna samverkan mellan stat och kommun
har det ansetts bliva lättare att vinna förståelse för de regleringsåtgärder,
som behöva vidtagas än örn staten skulle genom egna organ ombesörja de
lokala förvaltningsbestyr, som föranledas av krisen. Man har även räknat
med att den personalkännedom och intressegemenskap, som vanligen är
att finna inom en kommun, skulle kunna bättre utnyttjas. Ett ytterligare
skäl för en anknytning av den lokala kristidsförvaltningen till den bestående
kommunala organisationen har varit de lägre administrationskostnader,
som därigenom förmenats skola uppstå.

Grunderna för kommunernas medverkan vid den lokala kristidsförvaltningen
regleras i lagen den 15 juni 1939 (nr 254) örn skyldighet för kommun
att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter. Med stöd
av denna lag har Kungl. Majit genom en den 8 september 1939 utfärdad
kungörelse (nr (558) ålagt kristidsnämnderna — för kristidsnämnden i
Stockholm gälla särskilda regler — ej mindre att fullgöra de uppgifter, som
i lag eller särskild författning äro eller bliva dem ålagda eller som av
Kungl. Majit, central kristidsmyndighet eller kristidsstyrelse bliva dem i
behörig ordning anbefallda än även att vidtaga andra åtgärder, som må
vara ägnade att lindra kristidens verkningar, varvid dock kristidsnämnden
icke må företaga något, som kan verka hindrande eller försvårande
för det statliga kristidsarbetet. De centrala krisorganen kunna sålunda
laga de lokala kristidsnämnderna i anspråk för fullgörande av en mångfald
skiftande uppgifter, vilka betingas av det rådande krisläget. Så har
ock skett i stigande utsträckning.

Enligt nyssnämnda lag gäller vidare, att kommun är skyldig att ställa
erforderliga medel lill förfogande för bestridande av kostnaderna för kris -

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

tidsnämnds verksamhet. Kommunerna skola sålunda i princip svara folden
lokala krisförvaltningens kostnader. Dessa äro ej begränsade till endast
utgifter för den lokala krisadministrationen. Ät kristidsnämnd kan
nämligen även uppdragas t. ex. att utöva viss varuförmedlande verksamhet,
i vilket fall kostnaderna även för denna del av nämndens verksamhet
drabba vederbörande kommun.

Det är uppenbart att kommunerna på grund av dessa bestämmelser
kunna komma att åsamkas stora utgifter. Av den förebragta utredningen
framgår att redan nu kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet i
flera fall äro mycket betydande i förhållande till bärkraften hos kommunerna.
I andra fall däremot föranleda berörda kostnader endast en obetydlig
höjning av det kommunala utdebiteringsbehovet. Dylika ojämnheter
äro självfallet icke tillfredsställande. Visserligen finnes för närvarande
enligt 1927 års förordning i ämnet möjlighet för synnerligt skattetyngda
kommuner att erhålla understöd av skatteutjämningsmedel. Härigenom
torde ock ojämnheterna i viss mån bliva undanröjda. I många fall kan
dock dylikt understöd ej erhållas, då den kommunala skattebelastningen
under tidigare år ej uppnått sådan höjd som härför erfordras. Med hänsyn
härtill och då enligt vad den verkställda utredningen synes giva vid
handen utgifterna för kristidsnämndernas verksamhet drabba de olika
kommunerna synnerligen ojämnt är jag beredd att förorda särskilda statsbidrag
för bestridande av ifrågavarande kostnader.

I likhet med livsmedelskommissionen och flertalet hörda myndigheter
och organisationer anser jag, att varje kommun eller kristidsförbund bör
intill ett visst belopp för skattekrona ensam svara för kostnaderna för
vederbörande kristidsnämnd och att sålunda statsbidrag bör utgå endast
örn utgifterna överskrida detta belopp. Denna ståndpunkt, vilken synes
stå i god överensstämmelse med grunderna för omförmälda lag örn skyldighet
för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter,
har ock Kungl. Majit redan intagit när det gällt frågan
om särskilt statsbidrag åt kommuner, som medverka vid vedanskaffningen.

Vid bedömande av kristidsnämndernas utgifter uppkommer emellertid
fråga örn alla eller endast vissa av krisen förorsakade kostnader böra få
medräknas. Därvid synes det böra till en början fastslås, att endast sådana
utgifter som föranledas av att nämnderna fullgöra dem av statlig
myndighet ålagda arbetsuppgifter eller eljest förorsakas av de statliga regleringarna
böra medtagas. Kostnader för en åtgärd som kristidsnämnd
vidtager på grund av vederbörande kommuns beslut utan sammanhang
med det statliga kristidsarbetet böra sålunda ej inräknas. Ej heller samtliga
utgifter, som äro föranledda av de statliga regleringarna, böra medtagas.
Utgifter, söm föranledas av att kristidsnämnderna ålagts viss varuförmedlande
verksamhet i syfte att trygga försörjningen inom vederbö -

Kungl. Muj:ts proposition nr 195.

rande nämnds område, böra sålunda ej hänföras dit. Frågan i vad mån
.staten skall bidraga till täckande av dylika utgifter för varuförmedlande
verksamhet synes böra avgöras enligt av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall
utfärdade bestämmelser. Till de kostnader, som böra beaktas i nu förevarande
sammanhang, skulle sålunda vara att hänföra endast sådana utgifter,
som sammanhänga med nämndernas administrativa verksamhet. Anledning
att av dessa kostnader frånskilja vissa utgiftsposter synes ej föreligga.
Någon lättnad ur kontrollsynpunkt torde därigenom näppeligen uppkomma.
En dylik uppdelning av kristidsnämndernas kostnader för administrativ
verksamhet lärer för övrigt ej kunna bliva rättvis, då förhållandena inom
de olika nämnderna gestalta sig rätt olika.

Vad angår storleken av det belopp, vartill kristidsnämnds utgifter skola
uppgå i förhållande till antalet skattekronor inom nämndens område för
att statsbidrag må utgå, anser jag mig kunna ansluta mig till vad livsmedelskommissionen
härutinnan i sitt huvudförslag förordat. Endast i
den mån ifrågavarande utgifter överstiga 25 öre för skattekrona bör sålunda
.statsbidrag utgå. Enligt den verkställda utredningen skulle därigenom
antalet kristidsnämnder, som skulle bliva berättigade till statsbidrag,
komma att uppgå till cirka 870.

Statsbidraget har av livsmedelskommissionen vidare föreslagits skola
utgå med viss procent av krisutgifterna till den del dessa överstiga nyssnämnda
belopp. Procenttalet föreslås av kommissionen skola stiga enligt
viss skala i den mån utgifterna ökas. Från vissa av de hörda myndigheterna
har framhållits att livsmedelskommissionens förslag i sistberörda punkl
kan leda till att kommunernas intresse att hålla nere kostnaderna avtrubbas.
Med hänsyn härtill samt i syfte att så långt möjligt förenkla
bidragsförfarandet vill jag i enlighet med vad Överståthållarämbetet föreslagit
förorda att bidragsprocenten blir enhetlig, förslagsvis 60 procent. Statsbidraget
skulle sålunda utgå med 60 procent av kostnaderna i den mån dessa
överstiga 25 öre för skattekrona.

Ej heller vid beräkning av statsbidragets storlek synes lämpligt att
skilja mellan olika slag av kostnader för nämndernas administrativa verksamhet.
I dessa kostnader torde sålunda böra inräknas även utgifter för
porto och dylikt. Tillräcklig anledning att i nu förevarande hänseende
behandla dessa utgifter på annat sätt än andra synes ej föreligga. Av
denna .ståndpunkt följer att jag icke anser mig kunna biträda förslaget
örn tjänstebrevsrätt för kristidsnämnderna. Ej heller kan jag ansluta mig
till den meningen, att bidraget borde bestämmas till viss andel av ordförandens
arvode. En sådan regel skulle medföra betydande orättvisor. I
vissa kommuner ingår sålunda i ordförandearvodet även ersättning för
sekreterarehjälp m. m.

Vid bifall lill vad jag sålunda förordat .skulle bidraget till en kristidsnämnd,
för vars administrativa verksamhet kostnaderna per skattekrona

Kilning lill riksdagens protokoll 1941. I saini. Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

uppgå till en krona — därav 10 öre för portoutgifter —, komma att utgöra
45 öre per skattekrona. Enligt livsmedelskommissionens förslag skulle bidraget
jämte gottgörelse för portoutgifterna uppgå till 44 öre. Äro kostnadstalen
för närvarande en krona 50 öre respektive 15 öre blir bidraget enligt här
förordade grunder 75 öre och enligt livsmedelskommissionens förslag 83 öre.

Statsbidraget torde böra utbetalas årsvis efter utgången av kalenderåret.
Bidraget synes böra utgå första gången för år 1941. Som villkor för bidragets
åtnjutande bör gälla att ansökan ingives till vederbörande kristidsstyrelse
före dag, som Kungl. Maj:t bestämmer. Vid ansökan skall fogas
specifikation av utgifterna enligt fastställt formulär. Kristidsnämnderna
böra vidare vara skyldiga att ordna sin bokföring i enlighet med livsmedelskommissionens
anvisningar. Kristidsnämnd, för vilken ansökan om
statsbidrag ingivits, bör vara skyldig att underkasta sig den revision från
statliga myndigheters sida, som kan befinnas påkallad. Ansökningarna skola
av kristidsstyrelserna med eget utlåtande översändas till livsmedelskommissionen,
som har att efter inhämtande av erforderliga ytterligare upplysningar
för Kungl. Maj:t framlägga förslag rörande storleken av de bidrag, som må
utgå till vederbörande kristidsnämnder, samt örn de villkor i övrigt vilka
kunna befinnas påkallade för bidragens åtnjutande. Fastställande av bidragen
bör ankomma på Kungl. Majit.

Därest ett bidragssystem i enlighet med det anförda blir genomfört
komma vissa, icke obetydliga kostnader att uppstå för staten. Enligt livsmedelskommissionens
preliminära beräkningar skulle de totala administrativa
kostnaderna kunna beräknas till i runt tal 7 000 000 kronor. Med tilllämpning
av förut angivna beräkningsgrund för statsbidrag — 60 procent
av de utgifter, vilka representera en skatteökning av mer än 25 öre per
skattekrona — skulle statsbidragen åsamka staten en utgift av omkring
540 000 kronor per år. Då emellertid såsom livsmedelskommissionen antytt
kostnaderna under innevarande år kunna beräknas överstiga förutnämnda
kostnadsbelopp, torde försiktigheten bjuda, att man uppskattar statsbidraget
till omkring 600 000 kronor. Jag vill därför tillstyrka att för tillgodoseende
av medelsbehovet för statsbidrag åt kommunerna för 1941 års verksamhet
ett förslagsanslag å 600 000 kronor anvisas under elfte huvudtiteln. Till
jämförelse kan nämnas, att kostnaderna för en understödsanordning enligt
livsmedelskommissionens förslag —- statsbidrag jämte ersättning för
portoutgifter m. m. — kunna beräknas till omkring 1 000 000 kronor. Anslaget,
som icke lämpligen synes böra knytas till något nu befintligt anslag
utan upptagas särskilt, bör förslagsvis benämnas Bidrag till kristidsnämndernas
verksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig i det föregående angivna grunder
för statsbidrag till kristidsnämndernas verksamhet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

dels ock till Bidrag till kristidsnämndernas verksamhet för
budgetåret 1941/42 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av ........................ kronor 600 000.

ti viii b 1 lelli A

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid,
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.''

Ur protokollet:
Curt Nordwall.

Kungl. Majits proposition nr t95.

Bilaga 1.

Antalet kristidsnämnder, fördelade efter den beräknade årskostnadens1

storlek per skattekrona.

Kristidsstyrelseområde	Beräkn. årskostn. per skattekrona	i öre	S:a antal kristids-nämnder
Under 10,0	10,0— 25,0	25,1— 50,0	50,1— 75,0	75,1— 100,0	över 100
Stockholms stads.................	1						1
Stockholms läns..............	22	23	22	3	—	—	70
Uppsala * ..............	5	15	16	2	—	—	38
Södermanlands » ..............	10	42	15	—	_	_	67
Östergötlands » östra..........	4	7	9	1	.-	_	21
Östergötlands » västra.........	6	18	19	1	—	—	44
Jönköpings * ..............	5	25	19	3	2	—	54
Kronobergs » ..............	6	18	25	11	4	—	64
Kalmar » norra.........	2	13	14	—	—	—	29
Kalmar » södra.........	6	19	15	2	—	—	42
Gotlands » ..............	—	4	12	21	7	—	44
Blekinge •> ..............	2	9	22	4	1	1	39
Kristianstads » ..............	4	31	24	—	—	—	59
Malmöhus » södra.........	6	59	68	12	2	1	148
Malmöhus » norra.........	8	51	35	3	—	—	97
Hallands ^ » ..............	5	6	22	6	1	1	41
Göteborgs.......................	10	6	3	—	—	—	19
Bohusläns.......................	8	9	39	17	4	—	77
Älvsborgs läns norra.........	12	22	23	9	2	1	69
Älvsborgs » södra.........	6	14	28	15	5	—	68
Skaraborgs » södra.........	5	29	11	—	—	—	45
Skaraborgs » norra.........	5	10	26	3	—	—	44
Värmlands » ..............	7	27	35	8	3	1	81
örebro * ..............	7	26	18	2	—	—	53
Västmanlands » ..............	6	18	16	2	—	—	42
Kopparbergs » ..............	13	23	22	—	—	—	58
Gävleborgs * ..............	9	20	20	5	—	—	54
Medelpads.......................	2	8	4	3	1	1	19
Ångermanlands..................	3	10	19	12	3	1	48
Jämtlands läns..............	3	14	26	14	4	1	62
Västerbottens » västra.........	1	11	7	3	1	—	23
Västerbottens » nordöstra......	2	1	5	1	—	—	9
Norrbottens * ..............	4	5	10	7	2	—	28
Hela riket Antal	195	593	649	170	42	8	1657
I %	11,8	35,8	39,2	10,2	2,5	0,5	100,0

1 Årskostnaden har beräknats på så sätt, att summan av september och oktober månaders
utgifter multiplicerats med 6. Visserligen har vid bearbetningen korrigering företagits i de
mest framträdande fall, där en utgift, som i verkligheten avsett flera månader, införts under
endera av nämnda två månader, men det oaktat måste uppgifterna örn den beräknade årskostnaden
betraktas som endast approximativa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Bilaga 2.

Antalet kristidsnämnder, fördelade dels efter den beräknade Årskostnadens1

storlek per skattekrona, dels på landsbygd och stadsbygd2.

Kristidsstyrelseområde	Beräkn. årskostn. per skattekrona, i öre	S:a antal kristids-nämnder
Under 10,0	10,0— 25,0	25,1— 50,0	50,1— 75,0	75,1— 100,0	Över 100
Stockholms stads...			1	__	_	—	—	—	1
Stockholms	läns		.Landsbygd	13	19	22	3	—	—	57
			Stadsbygd	9	4	—	—	—	—	13
Uppsala	»		.Landsbygd	3	14	16	2	—	—	35
			Stadsbygd	2	1	—	—	—	—	3
Södermanlands	*		.Landsbygd	6	38	15	—	—	—	59
			Stadsbygd	4	4	—	- .	—	—	8
Östergötlands	»	ö:a	.Landsbygd	2	6	9	1	—	—	18
			Stadsbygd	2	1	—	--	—	—	3
Östergötlands	<►	v:a	Landsbygd	4	16	19	1	—	—	40
			Stadsbygd	2	2	—	--	—	—	4
Jönköpings	»		. Landsbygd	—	21	18	3	2	—	44
			Stadsbygd	5	4	1	—	—	—	10
Kronobergs	»		. Landsbygd	2	17	24	11	4	—	58
			Stadsbygd	4	1	1	-* *	—	—	6
Kalmar	»	n:a	Landsbygd	1	11	13	—	—	—	. 25
			Stadsbygd	1	2	1	—	—	—	4
Kalmar	»	s:a	Landsbygd	—	18	15	2	—	---	35
			Stadsbygd	6	1	—	—	—	—	7
Gotlands	»		. Landsbygd	—	2	12	21	7	—	42
			Stadsbygd	—	2	—	—	—	—	2
Blekinge	»		. Landsbygd	—	7	22	4	1	1	35
			Stadsbygd	2	2	—	—	—	—	4
Kristianstads	»		. Landsbygd	2	24	24	—	—	—	50
			Stadsbygd	2	7	—	—	—	—	9
Malmöhus		s:a	Landsbygd	2	56	68	12	2	1	141
			Stadsbygd	4	3	—	—	—	—	7
Malmöhus	»	n:a	Landsbygd	4	49	35	3	—	—	91
			Stadsbygd	4	2	—	—	—	—	6
Hallands			. Landsbygd	—	6	22	6	1	1	36
			Stadsbygd	5	—	—	--	—	—	5
Göteborgs.....			. Landsbygd	8	6	3	—	—	—	17
			Stadsbygd	2	—	—	—	—	—	2
Bohusläns.....			. Landsbygd	2	9	39	17	4	—	71
			Stadsbygd	6	—	—		—	—	6
Älvsborgs	läns	n:a	Landsbygd	8	20	23	9	2	1	63
			Stadsbygd	4	2	—		—	—	6
Älvsborgs		s:a	Landsbygd	4	14	28	15	5	--	66
			Stadsbygd	2	--	—	—	—	—	2
Skaraborgs	»	s:a	Landsbygd	2	27	11	—	—	—	40
			Stadsbygd	3	2	1 -	—	—	—	5

1 Årskostnaden har beräknats på så sätt, att summan av september och oktober månaders
utgilter multiplicerats med 6. Visserligen har vid bearbetningen korrigering företagits i de
mest framträdande fall, där en utgift, som i verkligheten avsett flera månader, införts under
endera av nämnda två månader, men det oaktat måste uppgifterna örn den beräknade årskostnaden
betraktas som endast approximativa.

* Till stadsbygden lia räknats städer och köpingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195,

	Beräkn. årskostn. per skattekrona	i öre	S:a antal kristids-nämnder
	Under 10,0	10,0— 25,0	25,1— 50,0	50,1— 75,0	75,1— 100,0	över 100
h Asrid ‘ Skaraborgs läns n:a Landsbygd	2	8 2	bi 26	il 3	’ • .		39
Stadsbygd	'' 3	• _l_	—i	—-	^ : _	5
Värmlands » ... .Landsbygd	3	25	35	8	3	1	75
Stadsbygd	4	2	—	—	—	__	6
örebro * .... Landsbygd	1	25	18	2	—	—	46
s Stadsbygd	6	1	—	—	—	_	7
Västmanlands » .... Landsbygd	3	16	16	2	—	—	37
Stadsbygd	3	2	. -	—	—	_	5
Kopparbergs » .... Landsbygd	6	21	22	- ''	—	_	49
Stadsbygd	7	2	—	—	—	_	9
Gävleborgs » .... Landsbygd	5	17	20	5	—	’-	47. ,
Stadsbygd	4	3	'' -	- .''	_	_	7
Medelpads.............Landsbygd	1	8	4	3	1	1	18
Stadsbygd	1	—	_	_	_	_	1
Ångermanlands........Landsbygd	1	9	19	12	3	1	45
Stadsbygd	2	1	—	'' -	—	--	3
Jämtlands läns . . . .Landsbygd	2	13	26	14	4	1	60
Stadsbygd	1	1	—	—	—	—	2
Västerbottens * v:a Landsbygd	—	9	7	3	1	_	20
Stadsbygd	1	2	—	—	—	_	3
Västerbottens » nina Landsbygd	1	1	5	1	—	—	8
Stadsbygd	1	—	—	—	—	_	1
Norrbottens * ... .Landsbygd	1	4	10	7	2	—	24
Stadsbygd	3	1	—	—	—	—	4'' ‘
Hela riket Landsbygd Antal	89	536	646	170	42	8	1491
I %	6,0	36,0	43,3	11,4	2,8	0,5	100,0
Stadsbygd Antal	106	57	3	_	_	_	166
I %	63,9	34,3	1,8	—	—	—	100,0

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Bilaga 3.

Antalet kristidsnämnder, fördelade, dels efter årskostnadens1 storlek per

skattekrona, dels på kristidsförbund och övriga kristidsnämnder.

	Beräkn. årskostn. pr skattekrona,	i öre	S:a antal
Kristidsstyrelseområde	Under	10,0—	25,1—	50,1—	75,1—	över	kristids-
	10,0	25,0	50,0	75,0	100,0	100	nämnder
Stockholms låns
Kristidsförbund........... antal	2	14	12	3	--	—	31
i o/ 1 /o	6,4	45,2	38,7	9,7	—	;-	100,0
Övr. kristidsndr........... antal	20	9	10	—	—	—	39
i %	51,3	23,1	25,6	—	—	—	100,0
Uppsala läns
Kristidsförbund........... antal	1	9	12	1	—	—	23
i%	4,3	39,2	52,2	4,3	—	—	100,0
Övr. kristidsndr........... antal	4	6	4	i	—	—	15
i %	26,7	40,0	26,7	6,6	-	—	100,0
Södermanlands läns
Kristidsförbund........... antal	1	22	3	—	—	—	26
i %	3,9	84,6	11,5	—	--	—	100,0
Övr. kristidsndr........... antal	9	20	12	—	—	—	41
i %	21,9	48,8	29,3	—	—	—	100,0
Östergötlands läns östra
Kristidsförbund........... antal	1	5	4	1	—	—	11
i %	9,1	45,4	36,4	9,1	—	—	100,0
Övr. kristidsndr........... antal	3	2	5	—	—	—	10
i %	30,0	20,0	50,0	—	—	—	100,0
Östergötlands låns västra
Kristidsförbund........... antal	2	13	15	1	—	—	31
i %	6,5	41,9	48,4	3,2	—	—	100,0
Övr. kristidsndr........... antal	4	5	4	—	—	—	13
i %	30,8	38,4	30,8	—	-''	—	100,0
Jönköpings låns
Kristidsförbund........... antal	3	20	17	3	2	—	45
i %	6,7	44,4	37,8	6,7	4,4	—	100,0
Övr. kristidsndr........... antal	2	5	2	—	—	—	9
i %	22,2	55,6	22,2	—	—	—	100,0
Kronobergs läns
Kristidsförbund........... antal	1	5	8	3	1	—	18
i %	5,6	27,8	44,4	10,6	5,6	—	100,0
övr. kristidsndr........... antal	5	13	17	8	3	—	40
i o/ 1 /o	10,9	28,3	36,9	17,4	6,5	—	100,0

1 Årskostnaden har beräknats på så sätt, att summan av september och oktober månaders
utgifter multiplicerats med 6. Visserligen har vid bearbetningen korrigering företagits i de mest
framträdande fall, där en utgift, som i verkligheten avsett flera månader, införts under endera
av nämnda två månader, men det oaktat måste uppgifterna örn den beräknade årskostnaden
betraktas som endast approximativa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

		Beräkn. årskostn. pr skattekrona,	i öre	S:a antal
Kristidsstyrelseområde		Under 10,0	10,0— 25,0	25,1— 50,0	50,1— 75,0	75,1— 100,0	Över 100	kristids- nämnder
Kalmar låns södra
Kristidsförbund...........	antal	1	4	12	—	_	_	17
	i %	5,9	23,5	70,6	—	—	—	100,0
Övr. kristidsndr...........	antal	5	15	3	2	—	—	25
	i %	20,0	60,0	12,0	8,0	—	—	100,9
Gotlands låns
Kristidsförbund...........	antal	.-	—	7	16	6	—	29
	i %	—	—	24,1	55,2	20,7	—	100,0
övr. kristidsndr...........	antal	—	4	5	5	1	—	15
	i %	—	26,7	33,3	33,3	6,7	—	100,0
Kristianstads låns
Kristidsförbund...........	antal	2	25	19	—	—	—	46
	i %	4,3	54,4	41,3	—	—	—	100,0
övr. kristidsndr...........	antal	2	6	5	—	—	—	13
	i %	15,4	46,1	38,5	—	—	—	100,0
Hallands läns
Kristidsförbund...........	antal	—	4	17	4	1	1	27
	i %	—	14,8	63,0	14,8	3,7	3,7	100,0
övr. kristidsndr...........	antal	5	2	5	2	—	—	14
	i %	35,7	14,3	35,7	14,3	—	- ''	100,0
Älvsborgs läns norra Kristidsförbund...........	antal	2	6	5	4			17
	i %	11,8	35,3	29,4	23,5	—	—	100,0
övr. kristidsndr...........	antal	10	16	18	5	2	1	52
	i %	19,2	30,8	34,6	9,6	3,9	1,9	100,0
Älvsborgs läns södra Kristidsförbund...........	antal		4	14	7	4		29
	i %	—	13,8	48,3	24,1	13,8	—	100,0
Övr. kristidsndr...........	antal	6	10	14	8	1	—	39
	i %	15,4	25,6	35,9	20,5	2,6	—	100,0
Skaraborgs läns södra Kristidsförbund...........	antal	1	22	11				34
	i %	2,9	64,7	32,4	—	—	—	100,0
övr. kristidsndr...........	antal	4	7	—	—	—	—	11
	i %	36,4	63,6	—	—	—	—	100,0
Skaraborgs läns norra Kristidsförbund...........	antal	2	5	22	3			32
	i %	6,2	15,6	68,8	9,4	—	—	100,0
Övr. kristidsndr...........	antal	3	5	4	—	—	—	12
	i %	25,0	41,7	33,3	—	—	—	100,0
Västmanlands läns Kristidsförbund...........	antal	1	7	10	1			19
	i %	5,3	36,8	52,6	5,3	—	—	100,0
Övr. kristidsndr...........	antal	5	11	6	1	—	—	23
	i %	21,7	47,8	26,1	4,4	—	—	100,0
Samtliga 16 kristidsstyrelseomräden Kristidsförbund........... antal	20	165	188	47	14	1	435
	i %	4,6	38,0	43,2	10,8	3,2	0,2	100,0
Övr. kristidsndr...........	antal	87	136	114	32	7	1	377
	i %	23,1	36,1	30,2	8,5	1,8	0,3	100,0

Mhlm;) till riksdagens protokoll 1941. I sami. Nr lil5.

UPPGIFTER

å beräknade årskostnader1 för kristidsnämndernas verksamhet ni. ni.

Bilaga 4.

	Årskostnad	Årskostnad	Årskostnad	Årskostnad	Årskostnad	Årskostnad
	under 10 öre	mellan 10 och	mellan 25 och	mellan 50 och	mellan 75 och	över 100 öre	Årskostnad
	per skatte-	25 öre per	50 öre per	75 öre per	100 öre per	per skatte-	för samtliga
	krona	skattekrona	skattekrona	skattekrona	skattekrona	krona	kristids-
	(195 kristids-	(591 kristids-	(648 kristids-	(169 kristids-	(41 kristids-	(8 kristids-	nämnder
	nämnder)	nämnder)	nämnder)	nämnder)	nämnder)	nämnder)
	274 284	748 146	773 484	193 218	45 624	7 980	2 042 736
2. Arvode till övriga ledamöter av kristids-
nämnden..........................	29 466	128 532	193 428	55 752	16 836	4 968	428 982
3. Ersättning till prisombud.............	11 586	7 878	4 248	1 092	96	180	25 080
i 4. Rese- och traktamentsersättningar.....	21 504	56 748	84 144	22 290	4 734	612	190 032
5. Avlöning av sekreterare, kontorspersonal,
skrivhjälp o. dyl...................	1 242 420	333 738	150 762	29 688	8 340	—	1 764 948
6. Utgifter för utdelning av ransonerings-
kort, blanketter o. dyl..............	233 532	234 270	319 908	106 878	41 730	4 968	941 286
i 7. Utgifter för postporton. ..............	174 282	185 688	190 206	48 372	8 508	1 644	608 700
i 8. Utgifter för telefon...................	52 164	54 144	57 198	13 812	3192	642	181 152
9. Annonskostnader.....................	118 512	113 712	68 610	9 792	1 806	1 500	313 932
! 10. Övriga utgifter.......................	270 186	170 376	102 984	23 520	5 520	1 908	574 494
Summa kronor	2 427 936	2 033 232	1 944 972	504 414	136 386	24 402	7 071342

1 Årskostnaden har beräknats på så sätt, att summan av september och oktober månaders utgifter multiplicerats med G. Visserligen har vid
bearbetningen korrigering företagits i de mest framträdande fall, där en utgift, som i verkligheten avsett flera månader, införts under endera av
nämnda två månader, men det oaktat måste uppgifterna örn den beräknade årskostnaden betraktas som endast approximativa.

G''

Kungl. Majds proposition nr 195.