Kungl. Maj:ts proposition nr 194 (Proposition 1942:194)

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Nr 194.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående revision av
tjånsteförteckningen m. m. i vad avser post- och telegrafverken
samt statens vattenfallsverk; given Stockholms
slott den 20 mars 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anför efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Det utredningsarbete, som på sin tid uppdrogs åt 1936 års lönekommitté,
skulle enligt meddelade direktiv omfatta bland annat en allsidig realprövning
av de civila och militära befattningshavarnas löneställning, innefattande
jämväl en inbördes avvägning av lönegradsplaceringama för olika, viktigare
Bihang till riksdagens protokoll 1912. 1 sami. Nr 194.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

befattningshavargrupper. I sistnämnda hänseende avsåg uppdraget således
frågan om revision av vederbörande tjänsteförteckningar. Emellertid utbröts
arbetet med tjänsteförteckningsrevisionen sedermera ur det åt lönekommittén
anförtrodda utredningskomplexet, därvid avsikten var att detta arbete i
stället skulle utföras av särskilda sakkunnigberedningar.

För att granska den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen
i de delar, som äro av central betydelse för statens affärsverk, tillsattes
i enlighet härmed jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1938
särskilda sakkunniga. Dessa sakkunniga voro generalkrigskommissarien T.
O. R. Wijnbladh, ordförande, generaldirektören och chefen för domänstyrelsen
G. W. G. Kuylenstjerna samt ledamoten av kommunikationsverkens lönenämnd,
förrådsmästare!! K. G. K. Mattelin. De sakkunniga avgåvo den 13
februari 1939 betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad
avser statens affärsdrivande verk (statens offentliga utredningar 1939:5).

Över betänkandet lia utlåtanden avgivits av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, 1938 års
personalkommission vid statens järnvägar och kommunikationsverkens lönenämnd.

I vissa delar har betänkandet behandlats i propositioner till 1939, 1940 och
1941 års riksdagar. Jag anhåller nu att få anmäla återstående frågor i vad
avser postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk. I samband därmed
kommer jag att till behandling upptaga av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen gjorda framställningar örn ändring i löneställning
eller antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid nämnda verk.
Till de sakkunnigas betänkande, i vad det avser statens järnvägar, återkommer
jag i annat sammanhang.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 15 augusti 1938 framhöll chefen
för finansdepartementet, att på närmare direktiv av departementschefen
skulle ankomma i vilken utsträckning frågor örn ändrad lönegradsplacering
borde av de sakkunniga tagas under omprövning. De sakkunniga — i del
följande benämnda tjänsteförteckningssakkunniga — lia i betänkandet redogjort
för de muntliga direktiv, som i anslutning härtill lämnats av chefen för
finansdepartementet. Dessa direktiv sammanfalla nied de allmänna riktlinjer,
som sedermera uppdragits för den åt särskilda sakkunniga, 1939 års
tjänsteförteckningssakkunniga, anförtrodda utredningen rörande lönegradsplaceringen
för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen. I huvudsak
innehålla direktiven följande.

Vid utredningsarbetets bedrivande bör beaktas, att den allmänna lönenivån
för statstjänstemännen blivit fastställd genom riksdagens antagande år 1938
av ett nytt avlöningsreglemente. Härav följer att ett avgörande redan blivit
träffat i fråga om löneställningen för befattningshavare i de för hela löneplanens
byggnad grundläggande rekryteringsgraderna, liksom också att uppflyttning
av samtliga befattningar inom en viss befordringsgång eller eljest
hela serier befattningar faller utanför här avsedda revision. Hänsyn bör vidare
tagas till att varje statens tjänsteman i princip måste anses vara skyldig
att inom skäliga gränser utan anspråk på uppflyttning i lönegrad underkasta
sig den ökning av arbete och ansvar, som följer av organisatoriska föränd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ringar eller av vederbörande verks normalt fortgående utveckling. Därjämte
böra de sakkunniga vid arbetets bedrivande utgå från gällande verkschefslöner.

Genom beslut den 6 december 1938 bestämde chefen för finansdepartementet
vilka personalorganisationer, som skulle kallas till överläggningar
med tjänsteförteckningssakkunniga. Enligt beslutet medgavs personalrepresentant
befogenhet att, då han funne de sakkunnigas beslut därtill giva
anledning, vid betänkandet foga särskilt uttalande i fråga, i vars behandling
lian tagit del. Såvitt angår postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk
ha följande personalrepresentanter begagnat sig av detta medgivande,
nämligen förste postiljonen G. Gabrielsson för svenska postmannaförbundet,
förtroendemannen G. Jönsson för telegraf- och ielefonmannaförbundet, förste
kontoristen F. Hagström för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund,
postassistenten H. Owe för posttjänstemännens förening, förste kontrollören
R. Björnsson för svenska telegraftjänstemännens förening, distriktsingenjören
G. Hörsta för personalföreningen vid statens vattenfallsverk, byrådirektören
E. Malmgren för kommunikationsverkens ingenjörslörbund och kontorsskrivaren
Maria Waller för de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha därjämte i enlighet med de för utredningen
meddelade direktiven haft överläggningar med de olika verksstyrel
serna.

Åt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga har, såsom jag nyss antytt,
uppdragits att verkställa omprövning av lönegradsplaceringen för befattningshavare
vid allmänna civilförvaltningen. Därjämte ingår i uppdraget att verkställa
utredning rörande inplacering i löneskalan av byråcheferna vid affärsverken
samt att företaga en formell översyn av tjänsteförteckningens uppställning
och tjänstebenämningarna. Nämnda sakkunniga ha avgivit betänkande
angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna
civilförvaltningen, lönegraderna A 1—A 29, vilket betänkande legat till
grund för förslag till innevarande års riksdag. I övrigt pågår utredningsarbetet.

Att frågan örn byråchefernas lönegradsplacering vid affärsverken liksom
vid civilförvaltningen i övrigt är föremål för utredning återverkar i viss mån
på bedömandet av tjänsteförteckningssakkunnigas förslag och i anslutning
därtill gjorda framställningar. Det kan sålunda icke anses lämpligt att överföra
befattningar, som i lönehänseende stå i nära relation till byråchefstjänsterna,
från löneplanen A till löneplanen C, innan klarhet vunnits rörande de
lönelägen, som vid en motsvarande överflyttning av byråchefsbefattningar
kunna ifrågakomma. Ej heller kan anses lämpligt att ändra löneställningen
för å löneplanen C redan överförda befattningar, innan utredningen örn byråchefernas
lönegradsplacering slutförts. Jag vill framhålla, alt kommunikationsverkens
lönenämnd givit uttryck åt samma uppfattning i sitt utlåtande
över de sakkunnigas betänkande. I enlighet härmed anser jag mig alltså för
närvarande icke böra fatta ståndpunkt lill föreliggande förslag om förbättrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

löneställning för postdirektörerna, postsparbankschefen, driftcheferna vid statens
vattenfallsverk samt förråds-, kanal- och driftdirektörerna i vattenfallsstyrelsen.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha i sitt betänkande framlagt vissa förslag
till titelförändringar. Sålunda ha de sakkunniga föreslagit omfattande förändringar
av den nuvarande titelserien från skrivbiträde i 2 lönegraden till
kontorsskrivare i 15 lönegraden. Då den nya serien liksom den nuvarande är
avsedd att vara gemensam för affärsverken och allmänna civilförvaltningen,
synes mig naturligt, att med prövningen av förslaget får anstå, till dess den
åt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppdragna formella översynen av
tjänstebenänmingarna avslutats, övriga förslag till titeländringar har jag ansett
böra upptagas till bedömande, endast i den mån förslagen uppenbarligen
icke kunna föregripa resultatet av den pågående utredningen.

I årets statsverksproposition har chefen för finansdepartementet under
avdelningen för flera huvudtitlar gemensamma frågor behandlat vissa med
tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande frågor i vad avser allmänna
civilförvaltningen. Riksdagen har därefter med anledning av Kungl. Majits
på departementschefens hemställan grundade förslag bemyndigat Kungl.
Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen och
riksdagen anfört meddela de bestämmelser, som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen.
Rörande innehållet av nämnda bemyndigande tillåter
jag mig hänvisa till ärendets riksdagsbehandling (statsutskottets utlåtande
nr 12, riksdagens skrivelse nr 16). För affärsverkens del bör motsvarande
bemyndigande inhämtas av riksdagen.

Innan jag övergår till föreliggande förslag för de olika affärsverken vill
jag slutligen erinra, att affärsverkens personalförteckningar fastställas av
Kungl. Maj:t beträffande befattningar till och med 20 lönegraden. För inrättande
av nya tjänstegrader inom de lönelägen, där personalförteckning
fastställes av Kungl. Maj:t, kräves emellertid riksdagens beslut. Då Kungl.
Majit redan fastställt personalförteckningar för år 1942 för befattningar till
och med 20 lönegraden, har jag för avsikt att framdeles, efter inhämtande
av verksstyrelsernas yttrande, underställa Kungl. Majit förslag till de förändringar
av gällande personalförteckningar, som med anledning av riksdagens
beslut rörande nya tjänstegrader böra genomföras från och med den
1 juli 1942.

Beträffande befattningar i 21 och högre lönegrader fastställer riksdagen
såväl lönegradsplaceringen som befattningarnas antal.

Postverket.

Omklassificering av postkontoren i Storvik, Krylbo och Karlskoga. Till

bedömande föreligger förslag om ändrad klassificering av ifrågavarande postkontor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Beträffande postkontoren i Storvik och Krylbo har generalpoststyrelsen
i sin förenämnda skrivelse den 16 september 1941 anfört
följande.

Postkontoret i Storvik har sedan den 1 juli 1926 varit hänfört lill klass 2
och postkontoret i Krylbo alltsedan den 1 januari 1910 till klass 3.

I det av 1936 års klassificeringskommitté den 15 september 1937 avgivna
förslaget till ny klassificering av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken
samt statens järnvägar hade postkontoren såväl i Storvik som Krylbo
hänförts till klass 2. Kommittén hade föreslagit, att postkontor med en poängsumma
uppgående till 235—374 skulle hänföras till klass 2 och postkontor
med en poängsumma av 160—234 till klass 3.

Vid den av kommittén verkställda utredningen, för vilken 1935 års poströrelse
samt personalförhållanden m. m. vid nämnda års utgång lågo till
grund, erhöll postkontoret i Storvik 327 och postkontoret i Krylbo 200 poäng.
Postkontoret i Krylbo nådde således icke den för placering i klass 2 angivna
poängsumman, men kommittén föreslog det oaktat postkontorets höjning till
nämnda klass med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter, som åvilade postmästaren
på grund av postkontorets läge vid en betydande järnvägsknut.
Vid den omklassificering av postkontoren, som efter beslut av 1938 års riksdag
genomfördes från och med den 1 juli 1938 och som grundades på förenämnda
kommittéförslag, bibehölls dock postkontoret i Krylbo i klass 3.

Vid klassificering på basis av 1940 års poströrelse erhålla postkontoren i
Storvik och Krylbo 374 respektive 238 poäng, innebärande en ökning från
1935 med omkring 14 respektive 19 procent. Under år 1941 har en rätt avsevärd
ändring vidtagits beträffande nämnda postkontors postområden. På
grund av ändrade kommunikationsförhållanden har det visat sig ur postbefordringssynpunkt
lämpligt att överföra en del av postkontorets i Storvik
postområde till postkontoret i Krylbo. Sålunda lia från Storvik till Krylbo
överflyttats, bland annat, 10 poststationer samt 2 postförings-, 7 lantbrevbärings-
och 4 lådbrevbäringslinjer. Att exakt angiva den förskjutning i poängtalen
denna ändring medför är icke möjligt, men den torde komma att
överföra cirka 110 poäng från Storvik till Krylbo. Poängsumman på 1940
års rörelse skulle då för postkontoren i Storvik och Krylbo bli 264 respektive
348.

Postkontoret i Storvik kommer genom nämnda förändring ned i ett poängtal
(264), som endast med cirka 13 procent överstiger högsta poängtalet för
klass 3 (234). Då man får räkna med en allmän uppgång i de å klassificeringen
inverkande faktorerna från 1935 till 1940, torde flera postkontor, som vid
klassificeringen från och med den 1 juli 1938 lågo bland de högsta inom respektive
klasser, vid en omräkning med 1940 års rörelse till grund komma att
mer eller mindre överskjuta gränsen till närmast högre klass. Storvik är visserligen
i likhet med Krylbo en viktig järnvägsknutpunkt men postmästarens
arbete med transitopost oell frågor rörande personalen vid järnvägsposten
m. m. är icke där av samma betydelse som i Krylbo.

Postkontoret i Krylbo uppnår däremot genom ändringen en poängsumma
(348), som så avsevärt överstiger lägsta poängtalet för postkontor av klass 2
(235), all det icke kan anses skäligt, ali postkontoret fortfarande skall tillhöra
klass 3.

Under hänvisning lill det anförda föreslår generalpoststyrelsen nedflyttning
av postkontoret i Storvik från klass 2 till klass 3 samt uppfattning av postkontoret
i Krylbo från klass 3 lill klass 2. Styrelsen upplyser, all förändring -

6 Kungl. Maj:ls proposition nr 194.

ens genomförande underlättas av att postmästarbefattningen i Storvik för närvarande
är vakant.

Allmänna lönenämnden tillstyrker styrelsens förslag.

Beträffande postkontoret i Karlskoga har generalpoststyrelsen
anfört följande.

Vid 1938 års klassificering hänfördes postkontoret i Karlskoga, som vid
den verkställda utredningen erhöll 198 poäng, till klass 3 (poängtal 160—234).
Detla poängtal grundades på trafiksiffror för år 1935. Vid klassificering enligt
oförändrade grunder på basis av 1940 års trafik skulle motsvarande poängtal
utgöra 352 och postkontoret borde då rätteligen hänföras till klass 2 (poängtal
235—374).

Poängstegringen kan till en mindre del tillskrivas överflyttningen av två
poststationer med tillhörande postområden till Karlskoga från annat postkontor
men till största delen är den beroende på den synnerligen kraftiga utvecklingen
och ökade bebyggelsen inom Karlskoga stad med intilliggande områden.
Befolkningen ökade under åren 1931—1934 från 15,300 till 16,100.
Från denna tidpunkt skedde ökningen i allt hastigare tempo. Sommaren 1937
var befolkningssiffran uppe i 20,000 och våren 1940 i 26.000. Enligt vad
stadsplanearkitekten i Karlskoga meddelat är stor bostadsbrist rådande men
allt efter som bostadsbehovet kan fyllas motses ytterligare en kraftig ökning av
befolkningssiffran, då många, som lia sitt arbete i Karlskoga, för närvarande
nödgas vara bosatta å närliggande orter. Stadens starka tillväxt och därmed
följande trafikökning vid postkontoret är givetvis till stor del beroende på
ökad arbetstillgång vid industriföretagen i Bofors. Dessa företag, som själva
utväxla sin post med postexpeditionen i Bofors, inverka visserligen icke direkt
på rörelsen vid postkontoret i Karlskoga utan endast indirekt genom stadens
affärer, andra företagare och dess övriga befolkning, som mer eller
mindre äro beroende av nämnda industriföretag. Den stegrade arbetstillgången
vid industrierna i Bofors torde få anses vara i viss mån påverkad av det
nuvarande världsläget och en nedgång är därför icke utesluten. Men även
örn så skulle bli förhållandet, torde därav föranledd minskning i postkontorets
i Karlskoga rörelse endast komma att successivt göra sig märkbar.

Då postkontorets poängtal för 1940 är så högt, att det närmar sig övre
gränsen för det för postkontor av klass 2 fastställda poängtalet, och det såvitt
nu kan bedömas i åratal framåt kommer att uppvisa en rörelse, som motiverar
dess placering i klass 2, hemställer styrelsen, att postkontoret i Karlskoga
uppflyttas från klass 3 till klass 2.

Allmänna lönenämnden har erinrat, att lönenämnden i utlåtande den 7
februari 1941 haft att yttra sig rörande frågan örn höjning i klass av telegrafstationen
i Karlskoga i anledning av en av telegrafstyrelsen gjord framställning
om nämnda stations höjning från klass 4 (lönegraden A 18) till
klass 3 (lönegraden A 20). Lönenämnden erinrade därvid, att trafikrörelsen
vid nämnda station under den tid, sorn förflutit efter den senaste klassificeringen,
undergått en avsevärd stegring och framhöll, att, då denna stegring
närmast sammanhängde med den vid Boforsverken för närvarande rådande
högkonjunkturen, de skäl fortfarande vore för handen, som av 1936
års klassificeringskommitté åberopats för stationens placering i klass 4. Med
hänsyn bland annat härtill ansåg sig lönenämnden icke kunna tillstyrka

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag. Genom beslut den 21 februari 1941
har Kungl. Majit emellertid därefter föreskrivit, att telegrafstationen i Karlskoga
skall uppflyttas från klass 4 till klass 3.

Med hänsyn till att telegrafstationen i Karlskoga sålunda nyligen uppflyttats
och då enligt vad lönenämnden inhämtat 1938 års trafiksiffror för
postkontoret i Karlskoga giva ett poängtal för kontoret av 283 eller betydligt
över den undre klassificeringsgränsen för stationer av klass 2 — en omständighet
som enligt lönenämndens mening tyder på att kontorets starka
utveckling icke enbart är beroende på nu rådande exceptionella förhållanden
— tillstyrker lönenämnden, att postkontoret i Karlskoga uppflyttas från
klass 3 till klass 2.

Vid statsmakternas prövning år 1938 av föreliggande förslag till ny klassi-Deparfemeniificering
av trafikanstalterna vid post- och telegrafverken samt statens järn- chefenvägar
uttalades, att under tiden mellan allmänna revisioner av trafikanstalternas
klassificering endast böra ifrågakomma sådana ändringar i klassindelningen,
som påkallas av organisatoriska förändringar eller andra inträffade
speciella omständigheter. Frågor om dylik ändring i klassindelningen böra,
framhölls det vidare, städse underställas Kungl. Majit, som förutsättes komma
att i fråga örn höjning av anstalt till klass 2 eller högre klass underställa
frågan riksdagens prövning.

De nu föreliggande förslagen om uppflyttning av postkontoren i Krylbo
och Karlskoga från klass 3 till klass 2 äro alltså av beskaffenhet att böra
underställas riksdagen.

Av generalpoststyrelsens utredning framgår, att de förändringar, som vidtagits
beträffande postområdena till postkontoren i Storvik och Krylbo, ha
sådan organisatorisk innebörd att en ändring av dessa trafikanstalters klassificering
får anses motiverad. Jag finner mig därför i likhet med allmänna
lönenämnden böra tillstyrka, att postkontoret i Krylbo uppflyttas till klass 2
och att postkontoret i Storvik nedflyttas till klass 3.

Den utveckling av rörelsen vid postkontoret i Karlskoga, som ägt rum
efter 1938 års allmänna klassificering, synes icke enbart vara beroende av
nu rådande exceptionella förhållanden. Med hänsyn härtill anser jag mig
liksom lönenämnden böra tillstyrka uppflyttning av nämnda postkontor till
klass 2.

Därest riksdagen icke framställer någon erinran mot ifrågavarande förslag,
har jag för avsikt föreslå Kungl. Majit, att förändringarna genomföras
från och med den 1 juli 1942. I samband därmed bör en befattning såsom
postmästare av klass 3 i lönegraden A 20 indragas.

Införande av förste expeditionsförman och förste knpémästarc i A 12,
expeditionsförman, knpémästarc och transportförman i A 11 samt förste
postiljon i A 9. Tjänsteförteckningssakkunniga lia lill behandling förehalt
frågor örn lönegradsplacering och benämning av dels föreståndarna för post -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

kupéerna, dels ock vissa förmän vid posttransporter samt å brevbärarexpeditioner
oell postkontorsavdelningar.

Såsom föreståndare för postkupéer tjänstgöra för närvarande
befattningshavare med anställning vid postverket såsom förste postassistenter
i 17 lönegraden, förste postexpeditörer i 12 lönegraden, postexpeditörer
i 11 lönegraden, överpostiljoner i 10 lönegraden och förste postiljoner i
8 lönegraden.

Kupéföreståndarnas huvudsakliga arbete består i mottagande och vidareexpedierande
av förtecknad post, förande av kontrollhandlingar över sådan
post, sortering av all slags post, utövandet av förmanskap m. m. Alltefter
omfattningen av den till behandling förekommande posten kan den ena eller
den andra av de uppräknade arbetsuppgifterna vara mer eller mindre framträdande.
Även i övrigt förefinnas olikheter i kupéföreståndarnas arbete.
Inom sådana postkupéer, där direktexpedition av post till utlandet — bortsett
från de skandinaviska länderna — förekommer i större omfattning, måste
sålunda högre krav ställas på kupéföreståndarnas språkkunskaper, kännedom
örn internationella författningar och dylikt än i sådana postkupéer,
som huvudsakligen ha att behandla inrikes post. Frånsett dessa mera speciella
förhållanden, kan örn postkupéföreståndarnas arbete i allmänhet sägas,
att det huvudsakligen utgöres av ett tämligen ensartat, rutinmässigt expedilionsarbete,
ofta men icke alltid förenat med förmanskap i större eller mindre
omfattning.

I den mån biträdande personal medföljer postkupé anlitas denna företrädesvis
för sortering av brev, korsband och paket samt för lastning och placering
av postkolli, öppnande av ankommande och förpackning av avgående
kolli, liandräckningsgöromål och dylikt.

Den variation, som förefinnes beträffande kupéföreståndarnas arbetsuppgifter,
har föranlett en klassificering av postkupéerna. Den tidigare gällande
klassificeringen vilade på grunder, som utarbetades år 1927. Med hänsyn till
de ändrade förhållanden, som sedan dess inträffat, beslöt generalpoststyrelsen
i augusti 1937 att uppdraga åt fem posttjänstemän, därav en representant för
posttjänstemännens förening och två representanter för svenska postmannaförbundet,
att verkställa utredning rörande en ny postkupéklassificering. Såsom
ordförande fungerade en postdirektör. De sålunda utsedda utredningsmännen
avgåvo under juni 1938 förslag till postkupéernas klassificering.

Beträffande resultatet av utredningen må här framhållas, att utredningsmännen
uttalat, att annan kompetensfordran än genomgången förste postiljonskurs
i regel icke bör uppställas för bestridande av föreståndarskapet för
sådana postkupéer, som i huvudsak behandla inrikes post. I fråga om utrikesposten
framhålla utredningsmännen, att dylik post av dominerande betydelse
endast förekommer inom en av postkupéerna å linjen Nässjö—Malmö.
Utredningsmännen anse, att föreståndarskapet för denna postkupé, som även
har en mycket stor inrikes post, även i fortsättningen bör utövas av tjänstemän
i 17 lönegraden. Mot den nuvarande lönegradsplaceringen av den såsom
postkupéföreståndare tjänstgörande personalen med förste postiljonsutbild -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ning, nämligen 8, 10 och 11 lönegraderna, ha utredningsmännen icke något
att erinra. Emellertid anse sig utredningsmännen med fog kunna göra gällande,
att en placering ill lönegraden av föreståndarna för de största postkupéerna
redan nu är väl låg, vilket förhållande blir än mer framträdande
om, såsom utredningsmännen ifrågasätta, föreståndarskapet även för sådana
postkupéer, som för närvarande förestås av förste postassistenter och postassistenter,
överlåtes på tjänstemän i lägre lönegrader. Utredningsmännen finna
därför skäligt, att vid järnvägsposten inrättas en befattning i 12 lönegraden,
förslagsvis benämnd förste kupémästare, samt att i anslutning därtill
befattningarna i 11 lönegraden vid järnvägsposten benämnas kupémästare.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1938, vilken överlämnats till
tjänsteförteckningssakkunniga, har generalpoststyrelsen uttalat, att utredningsmännens
förslag i stort sett är i princip riktigt och att behov sålunda
föreligger att inrätta den av dem ifrågasatta nya befattningen i 12 lönegraden.
Styrelsen framhåller, att förslagets genomförande icke kommer att innebära
någon kostnadsökning. De föreslagna benämningarna förste kupémästare
och kupémästare finner styrelsen lämpliga, då de väl svara mot befattningshavarnas
arbetsuppgifter såsom föreståndare för postkupéer.

Hos tjänsteförteckningssakkunniga har svenska postmannaförbundet i en
den 29 november 1938 dagtecknad promemoria hemställt, att i 9 lönegraden
måtte införas befattningen förste postiljon. Enligt förbundet skulle till denna
lönegrad uppflyttas vissa av de nuvarande i 8 lönegraden placerade förste
postiljonerna, nämligen föreståndarna för de större av järnvägspostens enmanskupéer
samt dessutom sorterarna å de större postkontoren och inom
de s. k. genomgående postkupéerna.

Med bifall till förslag av generalpoststyrelsen har Kungl. Maj.t den 22 december
1939 utökat antalet ordinarie förste postexpeditörer (12 lönegraden)
i avsikt att möjliggöra placering av sådana befattningshavare såsom föreståndare
för vissa större postkupéer, vilka enligt de förut omnämnda utredningsmännens
förslag skulle förestås av tjänstemän i 12 lönegraden under
benämningen förste kupémästare. I samband därmed har ett antal såsom
postkupéföreståndare tidigare tjänstgörande postassistenter och förste postassistenter
ersatts med förste postexpeditörer.

Såsom förut framhållits har beträffande vissa f ö r m ä n ifrågasatts ändrad
lönegradsplacering och tjänstebenämning.

De i det föregående omförmälda utredningsmännen rörande klassificering
av postkupéerna lia vid framläggandet av förslag örn införande av benämningen
kupémästare i 11 lönegraden, under hänvisning till att de befattningshavare,
för vilka benämningen avsetts, utgöras av dispenscrade postexpeditörer,
ifrågasatt, huruvida icke ändrad benämning borde genomföras
för övriga dispenserade postexpeditörer i nämnda lönegrad. Utredningsmännen
lia därvid ansett benämningen expeditionsförman vara för ändamålet
lämplig.

I den lill tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelsen bär gene -

Kungl. Maj:ts proposition m 194.

ralpoststgrelsen icke haft något att erinra mot benämningen expeditionsförman
för de befattningshavare, som tjänstgöra såsom förmän å brevbärarexpeditioner
eller inom postkontorsavdelningar. Däremot anser styrelsen benämningen
mindre adekvat för de dispenserade postexpeditörer, som tjänstgöra
uteslutande såsom förmän vid omfattande posttransporter. För dessa
föreslår styrelsen i stället benämningen transportförman.

Styrelsen har vidare upplyst, att från personalhåll gjorts gällande, att vissa
av de befattningshavare i 11 lönegraden, för vilka benämningen expeditionsförman
avsetts, fullgjorde arbete av så pass kvalificerad beskaffenhet, att en
uppflyttning av befattningshavarna ifråga till 12 lönegraden finge anses
motiverad. För egen del finner styrelsen obestridligt, att vid vissa postanstalter
finnas befattningshavare i 11 lönegraden med lika krävande och ansvarsfullt
arbete, som det som skulle åvila de föreslagna nya förste kupémästarna.
Styrelsen tillstyrker därför, att befattningen förste expeditionsförman införes
i 12 lönegraden.

T junst ef öv tecknings sak kunniga, lia för sin del anfört i huvudsak följande.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har generalpoststyrelsen beträffande
föreståndarskapet för postkupéerna uttalat sig för en anordning,
som i enlighet med resultatet av inom postverket verkställd utredning i ämnet
innebär, att föreståndarna för ifrågavarande postkupéer skulle i betydligt
större utsträckning än vad nu är fallet utses bland personal med förste
postiljonsutbildning. För omorganisationens genomförande anses påkallat
att i 12 lönegraden inrätta en ny befattning under benämningen förste kupémästare.
I samband därmed skulle de lill 11 lönegraden hänförliga föreståndarna
för ifrågavarande postkupéer benämnas kupémästare.

Den av generalpoststyrelsen ifrågasatta omläggningen finna de sakkunniga
innebära ett rationellt utnyttjande av arbetskraften vid järnvägsposten
och lia således icke något att däremot erinra. De sakkunniga anse sig jämväl
böra tillstyrka, att de föreslagna befattningarna kupémästare och förste
kupémästare införas i 11 respektive 12 lönegraden.

För närvarande förestås enmanskupéerna vid järnvägsposten av förste postiljoner
i 8 lönegraden. Såsom förut framhållits, har .svenska postmannaförbundet
hemställt, att föreståndarna för de största av ifrågavarande kupéer
liksom sorterarna å de större postkontoren och inom de s. k. genomgående
postkupéerna måtte uppflyttas till 9 lönegraden med bibehållande därvid av
benämningen förste postiljoner. Någon erinran mot dessa uppflyttningar har
från generalpoststyrelsens sida icke anförts vid sammanträde inför de sakkunniga.
Ej heller de sakkunniga lia något att däremot erinra.

Föreståndare för järnvägspostens kupéer med förste postiljonsutbildning
skulle alitsa i enlighet med det anförda finnas i följande lönegrader och med
följande benämningar, nämligen i 12 lönegraden förste kupémästare, i 11 lönegraden
kupémästare, i 10 lönegraden överpostiljon, i 9 lönegraden förste
postiljon och i 8 lönegraden förste postiljon.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår vidare, att viss personal
med förste postiljonsutbildning tjänstgör såsom förmän med placering
i 11 lönegraden såsom postexpeditörer. De sakkunniga finna motiverat att för
dessa s. k. dispenserade postexpeditörer införes annan benämning i tjänsteförteckningen.
Emellertid anse sig de sakkunniga böra förorda en mindre
avvikelse från generalpoststyrelsens förslag, framförallt i syfte att begränsa
titelantalet i tjänsteförteckningen.

Kunal. Maj:ts proposition nr 194.

Det synes de sakkunniga lämpligt att i en enhetlig serie för kontorsbefattningar
inordna de förmän å brevbärarexpeditioner och inom postkontorsavdelningar,
för vilka generalpoststyrelsen ifrågasatt benämningarna expeditionsförman
och förste expeditionsförman. Befattningarna skulle därvid i såväl
11 som 12 lönegraden ingå under benämningen kontorsskrivare. För de
befattningshavare i 11 lönegraden, som tjänstgöra såsom förmän vid omfattande
posttransporter skulle däremot i enlighet med styrelsens förslag benämningen
transportförman upptagas i tjänsteförteckningen.

Av det anförda följer, att de sakkunniga icke lia något att erinra mot att
vissa av ifrågavarande förmän i 11 lönegraden i enlighet med generalpoststyrelsens
förslag uppflyttas i 12 lönegraden.

över tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits
av generalpoststyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd.

De sakkunnigas förslag rörande ifrågavarande befattningshavares lönegradsplacering
har av generalpoststyrelsen i utlåtande den 22 februari 1939
lämnats utan erinran. Beträffande tjänstebenämningarna har styrelsen vidhållit
sitt förslag om införande av expeditionsförman och förste expeditionsförman
i 11 respektive 12 lönegraden. Därutöver har styrelsen i förnyat utlåtande
den 13 januari 1942 anfört följande.

På hemställan av svenska postmannaförbundet ha de sakkunniga föreslagit
införande av benämningen förste postiljon, som nu förekommer i 8
lönegraden, jämväl i 9 lönegraden. Förste postiljoner i sistnämnda lönegrad
skulle bland annat förestå de största av enmanskupéerna, där nu förste postiljoner
i 8 lönegraden tjänstgöra.

Styrelsen vill framhålla, att om förslaget genomföres, de postkupéer, som
skulle förestås av förste postiljon i 9 lönegraden, måste såsom övriga postkupéer
ingå i den vanliga klassificeringen och att åt nämnda postkupéer
måste utmätas en viss spännvidd på poängskalan. Till den nya klassen kunna
sålunda komma att hänföras icke blott större postkupéer med nuvarande
förste postiljoner i 8 lönegraden såsom föreståndare (med eller utan biträdande
personal) utan även mindre postkupéer från den grupp av kupéer,
där för närvarande överpostiljon (10 lönegraden) utövar förmanskapet. Införandet
av en ny klass mellan två förut existerande kan här icke — lika
litet som då det gäller införande av en stationsmästarbefattning mellan 12
och 16 lönegraden •— beräknas medföra, att den nya klassen skall fyllas
uteslutande genom höjning från den lägre klassen.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 6 mars 1939 icke
haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Tjänsteförteckningssakkunnigas ifrågavarande förslag avser å ena sidan Departementsföreståndarna
för postkupéer och å andra sidan vissa befattningshavare med
förmansställning vid posttransportör samt å brevbärarexpeditioner och postkontorsavdelningar.

Beträffande föreståndarna för postkupéer innebär förslaget inrättande av
en ny tjänstegrad, nämligen förste postiljon i 9 lönegraden samt införande i
11 oell 12 lönegraderna av benämningen kupémästare respektive förste kupémästare
för de dispenserade postexpeditörer respektive förste postexpeditörer,
vilka tjänstgöra såsom föreståndare för postkupé.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vad sålunda föreslagits anser jag mig böra tillstyrka samtidigt som jag
giver min anslutning till generalpoststyrelsens uttalande om att till den nya
postkupéklass, som skall förestås av befattningshavare i 9 lönegraden, kan
komma att hänföras icke blott större postkupéer med för närvarande föreståndare
i 8 lönegraden utan även mindre postkupéer, vilkas föreståndare
för närvarande äro placerade i 10 lönegraden.

I avseende å förmännen ha de sakkunniga föreslagit, att benämningen
transportförman införes i 11 lönegraden för de dispenserade postexpeditörer,
vilka tjänstgöra såsom förmän vid omfattande posttransporter. Vidare skulle
i samma lönegrad införas benämningen kontorsskrivare för motsvarande
befattningshavare med tjänstgöring såsom förmän å brevbärarexpeditioner
eller inom postkontorsavdelningar. För de mest kvalificerade av förmännen
å brevbärarexpeditioner och postkontorsavdelningar skulle därjämte beredas
möjlighet till förbättrad löneställning genom inrättande av kontorsskrivarbefattningar
i 12 lönegraden.

Mot tjänsteförteckningssakkunnigas förslag örn inrättande av en ny
tjänstegrad i 12 lönegraden för vissa kvalificerade förmän har jag icke annat
att erinra, än att för densamma i enlighet med generalpoststyrelsens
förslag bör avses benämningen förste expeditionsförman. I anslutning härtill
bör för de dispenserade postexpeditörer, vilka nu tjänstgöra såsom förmän
å brevbärarexpeditioner och postkontorsavdelningar, införas benämningen
expeditionsförman. Den nya benämningen transportförman för förmännen
vid omfattande posttransporter anser jag mig böra tillstyrka.

Införande av kontorist i A 9. Vid olika tillfällen har fråga väckts om
införande vid postverket av en mellangrad mellan den nuvarande kanslibiträdesgruppen
(7 lönegraden) och kansliskrivargruppen (11 lönegraden).

Ursprungligen fördes frågan på tal av kommunikationsverkens lönenämnd,
som i utlåtande över en av generalpoststyrelsen år 1935 gjord framställning
örn uppfattning av vissa kanslibiträden till kansliskrivare uttalade, att det
kunde ifrågasättas, huruvida icke — i likhet med vad som skett vid de tre
övriga kommunikationsverken —- även vid postverket borde inrättas befattningar
såsom kontorist och förste kontorist.

I skrivelse den 27 augusti 1937 till Kungl. Majit förnyade generalpoststyrelsen
en föregående år gjord framställning örn inrättande vid postverket av
befattningen förste kanslibiträde i 9 lönegraden och framhöll därvid bland
annat följande.

Behovet av en mellangradstjänst hade blivit alltmer framträdande efterhand
som arbetsmängden inom de göromålsgrupper, som det här gällde, svällt
ut, särskilt å styrelsens bankavdelning. Styrelsen hade därför uppdragit åt
tre tjänstemän, väl förtrogna med arbetsförhållandena inom styrelsen, att
undersöka dessa förhållanden å samtliga arbetsplatser inom styrelsen. De
utsedda tjänstemännen hade kommit till det resultat, att sammanlagt 50
kanslibiträdesbefattningar med hänsyn till göromålens art borde vara hänförda
till högre lönegrad. Styrelsen ansåge en uppfattning till kansliskrivargraden
av samtliga nyss nämnda kanslibiträdesbefattningar icke berättigad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

men kunde heller icke finna det rikligt, att den möjlighet att bereda dem,
som sysselsattes med arbete av det slag det här gällde, en skälig ersättning
genom inrättande liksom i andra verk av en lämplig mellangradstjänst, ställdes
på längre framtid än som vore oundvikligt.

I utlåtande den 7 oktober 1937 över styrelsens framställning uttalade kommunikationsverkens
lönenumnd, att den alltjämt pågående betydande ökningen
av de arbetsuppgifter, för vilka den nya befattningen vore avsedd,
synbarligen medförde, att ett ytterligare uppskov med lösande av frågan
skulle medföra kännbara olägenheter. En provisorisk lösning syntes därför
lönenämnden böra komma till stånd, på så sätt att de befattningshavare, som
utförde göromål, vilka skulle ankomma på innehavare av den föreslagna nya
befattningen, erhölle uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomme på
tjänsteman inom högre lönegrad, i vilket fall vikariatsersättning skulle utgå.
För att icke föregripa resultatet av frågans slutliga prövning i sammanhang
med den pågående avlöningsrevisionen, syntes det lönenämnden, att dylikt
uppdrag borde avse göromål, som eljest ankomme på tjänstemän i 8 lönegraden,
varvid nämnden erinrade, att vikariatsersiittningen till kanslibiträde,
som erhölle dylikt uppdrag, utginge med samma belopp, vare sig uppdraget
avsåge 8 eller 9 lönegraden.

Med hänsyn till den förestående översynen av tjänsteförteckningen fann
sig Kungl. Maj:t icke böra framlägga något förslag i ärendet till 1938 års
riksdag.

I sin förut omförmälda, till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade
skrivelse har generalpoststyrelsen förnyat sitt förslag om införande av befattningen
förste kanslibiträde i 9 lönegraden samt därvid anfört följande.

Styrelsen har icke, såsom lönenämnden ifrågasatt, vidtagit några åtgärder
för en provisorisk lösning av frågan genom att meddela de tjänstemän, som
fullgöra göromål, vilka skulle ankomma på innehavarna av den nya befattningen,
uppdrag att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänstemän i
8 lönegraden. Behovet av en ny befattning vid postverket, i lönegradshänseende
placerad mellan 7 och 11 lönegraderna har dock gjort sig mer och mer
gällande. Å styrelsens bankavdelning tjänstgöra regelbundet 812 tjänstemän
i kontorsbiträdesgraden (ordinarie, extra ordinarie och aspiranter), 79 kanslibiträden
och 13 kansliskrivare. Det torde vara uppenbart, att åtskilliga av
dessa tjänstemän måst tilldelas arbete av den vikt och det ansvar, att de rättvisligen
böra innehava en högre lönegrad än den 7 :e. Även å styrelsens övriga
byråer har behovet av en dylik mellangradstjänst blivit alltmer framträdande.

Slutligen har svenska postmannaförbundet i sin förenämnda promemoria
till tjänsteförteckningssakkunniga hemställt, att befattningarna kontorist och
förste kontorist måtte införas i 8 och 9 respektive 10 lönegraden. Förbundet
framhåller, att å vissa förste postiljoner och överpostiljoner vilade arbetsuppgifter,
för vilka de föreslagna nya benämningarna skulle giva ett bättre
uttryck.

Tjänsteförteckningssakkunniga lia för sin del anfört i huvudsak följande.

Under den tidigare behandlingen av frågan örn en mellangrad vid postverket
mellan kanslibiträdes- och kansliskrivargraderna synas delade meningar
rörande behovet därav icke lia rått. Endast av formella skäl bär

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

frågan skjutits upp. Då dylika skäl för uppskov icke längre föreligga och
då de sakkunniga äro övertygade om det berättigade i generalpoststyrelsens
förslag, få dc sakkunniga tillstyrka, att en befattning för ändamålet upptages
i 9 lönegraden. Emellertid vilja de sakkunniga förorda, att den nya befattningen
benämnes kontorist.

Det från personalhåll framförda förslaget om utbyte av tjänstetitlarna förvissa
förste postiljoner och överpostiljoner mot benämningarna kontorist respektive
förste kontorist åsyftar allenast, enligt vad de sakkunniga inhämtat,
att för befattningshavare med kontorsgöromål införa en mot göromålens art
svarande tjänstetitel. De sakkunniga finna därför icke anledning till erinran
emot de ifrågasatta titelförändringarna.

I sitt utlåtande den 22 februari 1939 bar generalpoststyrelsen tillstyrkt förslaget
örn inrättande av en ny befattning i 9 lönegraden. Beträffande befattningens
benämning samt beträffande de sakkunnigas förslag i övrigt har dock
styrelsen baft vissa erinringar, vilka närmare utvecklas i utlåtandet den 13
januari 1942. Styrelsen anför därvid bland annat följande.

Styrelsen bar vid skilda tillfällen föreslagit införande i tjänsteförteckningen
av en kontorsbefattning i 9 lönegraden under benämningen förste kanslibiträde.
I sak har detta tillstyrkts av de sakkunniga, som emellertid föreslå
benämningen kontorist. Såsom styrelsen tidigare framhållit, kan denna benämning
godtagas örn något allmänt intresse härigenom tillgodoses. De sakkunniga
ha emellertid infört kontorist jämväl i 8 lönegraden och förste kontorist
i 10 lönegraden. Förslaget härrör från personalhåll och, enligt vad de
sakkunniga inhämtat, åsyftar det allenast att för vissa förste postiljoner och
överpostiljoner med kontorsgöromål införa en mot göromålens art svarande
tjänstetitel.

I vilken omfattning förste postiljoner och överpostiljoner utföra kontorsgöromål
synes böra klarläggas. I den av styrelsen utfärdade tjänstemannainstruktionen
bestämmas arbetsuppgifterna för olika befattningshavare. Med
befattning såsom förste postiljon äro förenade följande arbetsuppgifter: föreståndarskap
för vissa postkupéer, sortering av avgående brev och brevkort,
sortering av korsband och paket inom vissa större postkupéer och av avgående
korsband och paket vid vissa större postkontor, kartering och dekatering
vid postkontor i allmänhet, tidningsbokföring ävensom förmanskap,
överpostiljon tjänstgör såsom föreståndare i vissa postkupéer, utövar förmanskap
för större arbetsstyrkor samt verkställer vid postkontor kartering
och dekatering av post, när det därmed förenade kvalificerade arbetet är
av större omfattning. Såsom härav framgår finnes för överpostiljonernas del
icke upptaget något arbete, som kan betecknas såsom kontorsarbete och för
förste postiljonerna endast ett, nämligen tidningsbokföring.

Dessa befattningshavares huvudsakliga sysselsättning är behandling av
avgående och ankommande post. Sortering och kartering av avgående post
förutsätter en grundlig kunskap örn postanstalternas belägenhet och de befordringsvägar,
på vilka försändelserna snabbast kunna nå adressorterna.
Denna kunskap bibringas tjänstemännen vid särskilda, varje år anordnade
kurser, förste postiljonskurser. I dylika kurser ingå även andra ämnen än
postal geografi och dirigering, bland annat räkning, bokföring och avlöningsbestämmelser.
Tyngdpunkten i dessa befattningshavares verksamhet ligger
emellertid på sortering och kartering av avgående post och behandling av
ankommande post. Där dylika arbeten icke räcka till lör tull dagstjänst användas
dessa befattningshavare i viss utsträckning även för arbetsuppgifter,
för vilkas utförande förste postiljonskurs icke är nödvändig, såsom för avi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19i.

sering, journalisering och dylikt arbete. Där en skarpare differentiering av
göromålen är möjlig, utföres sådant arbete av tjänstemän i högst 4 lönegraden.
Att i större utsträckning använda förste postiljoner och överpostiljoner
för arbete av nyssnämnd art vore mycket oekonomiskt och något sådant
förekommer icke heller. I några få fall sysselsättas vid postkontor tjänstemän
i dessa lönegrader uteslutande med sådant arbete, som möjligen kunde
rubriceras såsom kontorsarbete.

Generalpoststyrelsen avstyrker därför, att befattningen kontorist införes i
8 lönegraden och befattningen förste kontorist i 10 lönegraden.

Kommunikationsverkens lönenämncl har icke framställt någon erinran mot
tjänsteförteckningssakkunnigas förslag.

I en den 20 februari 1942 dagtecknad, till chefen för kommunikationsdepartementet
ställd promemoria har styrelsen för svenska postmannaförbundet
anfört följande.

Vid de överläggningar, som de sakkunniga höllö med representanter för
vissa personalsammanslutningar, framhöll postmannaförbundets representant,
att det ur praktiska synpunkter vore påkallat att i tjänsteförteckningen
för postverket införa benämningarna kontorist och förste kontorist, vilka benämningar
i gällande tjänsteförteckning finnas vid statens järnvägar, telegrafverket
och statens vattenfallsverk. Det anfördes, att vissa förste postiljoner
ävensom en del överpostiljoner ha arbetsuppgifter, för vilka kontoristrespektive
förste kontoristtitlama skulle ge ett betydligt bättre uttryck, än
benämningarna förste postiljon och överpostiljon göra. Förbundsstyrelsen
anser sig alltjämt böra vidhålla denna uppfattning, vilken har synnerligen
starkt fog för sig. Titelserien postiljon härrör otvivelaktigt från den tid, då
de lägre funktionärerna huvudsakligen färdades på landsvägarna såsom forslare
av post mellan olika orter. Dessa olika postiljonstitlar ha ännu berättigande
vid jämvägsposten, men de äro icke lämpliga för de funktionärer,
som vid de fasta postanstalterna handha tidningsbokföring, och icke heller
för dem, som där syssla med expedieringen av ankommande och avgående
värdepost. Förbundsstyrelsen har ytterst svårt att förstå, att exempelvis titeln
överpostiljon skulle vara lämpligare än titeln förste kontorist för en
funktionär, vilken på ett postkontor utövar förmanskap över en större arbetsstyrka
och som i samband därmed utför vissa skrivgöromål.

Enligt förbundsstyrelsens mening är det ingalunda uteslutet utan tvärtom
mycket troligt, att den fortsatta utvecklingen inom postverket kommer att
leda därhän, att funktionärer i de lägre lönegraderna allt mer komma att
övertaga sådana göromål, som nu utföras av tjänstemän med postexpeditörsutbildning.
Det kan icke ur vare sig social eller annan synpunkt anses vara
riktigt att framskapa en tjänsteförteckning, sorn omöjliggör för de manliga
befattningshavarna att konkurrera med kvinnorna om dylika sysslor. Det bör
uppmärksammas, att kassatjänsterna vid statens järnvägars biljettexpeditioner
ävensom vid godsexpeditionerna numera nästan helt överlåtits åt manliga
kontorister och förste kontorister.

Förbundsstyrelsen hemställer, att befattningarna kontorist och förste kontorist
införas i tjänsteförteckningen i enlighet med de sakkunnigas förslag.

Av den lämnade redogörelsen framgår, alt delade meningar icke råda rö-jjCpartemcnisrande
behovet av en befattning för kontorsgöromål i 9 lönegraden. Däremot r^fen.
råder viss meningsskiljaktighet i fråga örn befattningens benämning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

För min del tillstyrker jag, att en ny befattning införes i 9 lönegraden
samt att densamma, liksom för närvarande är fallet inom allmänna civilförvaltningen,
upptages under benämningen kontorist. Jag vill emellertid i anslutning
till vad jag inledningsvis anfört framhålla, att ett bifall till mitt
förslag icke innebär något definitivt ställningstagande till titelfrågan. Med den
slutliga prövningen av tjänstebenämningarna inom den titelserie, som börjar
med skrivbiträde i lönegraden A 2 och slutar med kontorsskrivare i lönegraden
A 15, bör nämligen anstå till dess 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
avslutat det dem i avseende å tjänstebenämningarna lämnade utredningsuppdraget.
Med hänsyn härtill anser jag mig icke nu böra taga ställning till
förslaget örn införande av benämningarna kontorist i 8 lönegraden och förste
kontorist i 10 lönegraden för vissa för närvarande såsom förste postiljon respektive
överpostiljon betecknade befattningar. Jag vill endast i anledning
av förenämnda promemoria från styrelsen för svenska postmannaförbundet
framhålla, alt jag icke kan finna, att några olägenheter för personalens del
kunna följa av ett av allt att döma relativt kort uppskov med avgörandet
av ifrågavarande spörsmål.

Fråga om införande av bilförare i A 7. I tjänsteförteckningen finnes för
närvarande icke någon befattning såsom bilförare vid affärsverken. Förslag
örn införande av dylik befattning ha varit föremål för tjänsteförteckningssakkunnigas
bedömande beträffande såväl postverket som telegrafverket och
statens vattenfallsverk.

Såsom bilförare vid postverket tjänstgöra för närvarande befattningshavare
med placering antingen såsom postiljoner i G lönegraden eller såsom
värdebrevbärare i 7 lönegraden. Antalet dylika befattningshavare uppgår
till 120 respektive 61.

Ifrågavarande befattningshavares huvudsakliga arbete består i förandet av
automobil eller, i undantagsfall, motorcykel. De ha dessutom att ombesörja
den dagliga tillsynen och skötseln av de motorfordon, som de ensamma eller
i altemering med andra chaufförer föra. De i den högre lönegraden placerade
befattningshavarna fullgöra särskilt viktiga och ansvarsfulla transporter. Befattningshavare
av detta slag finnas endast i Stockholm och Göteborg.

Rekryteringen av den lägre graden sker från brevbärarkåren och bland de
sålunda uttagna befattningshavarna utväljas de, som befinnas lämpliga för
befordran, till den högre tjänsteställningen.

Lönegradsplaceringen för bilförarna vid postverket regleras genom Kungl.
Maj:ts brev till järnvägsstyrelsen den 6 augusti 1920. Kungl. Maj:t förordnade
då, att såsom bilförare vid postverket och statens järnvägar skulle anlitas
tjänstemän tillhörande dåvarande 2 manliga lönegraden (motsvarande
nuvarande 6 lönegraden), dock att för bilföring i Stockholm och Göteborg
finge, då arbetet enligt generalpoststyrelsens beprövande regelbundet vore
av särskilt maktpåliggande art, anlitas tjänstemän i 3 lönegraden (motsvarande
nuvarande 7 lönegraden). Befattningshavarnas inordnande under

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

befintliga tjänstetitlar verkställdes i enlighet med anvisningar av kommunikationsverkens
lönenämnd.

Inom telegrafverket finnes med bilkörning sysselsatt personal, som
antingen ombesörjer telegramdistribueringen vid de största telegrafstationerna
eller utför materialtransporter.

Antalet med telegramdistribuering sysselsatta bilförare uppgår under normala
förhållanden till omkring 50. I lönehänseende ha de hänförts till 6
lönegraden under benämningen förste stationsbiträden. Befattningshavarna
ifråga, som rekryteras från telegrambärar- och stationsbiträdeskåren, äro pla.
cerade vid telegrafstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping.

Med materialtransporter sysselsättas normalt ungefär 130 bilförare. Av dessa
lia flertalet anställning såsom linjearbetare med lön enligt kollektivavtal.
Återstoden har bereus tjänstemannaställning samt därvid placerats såsom
extra ordinarie eller ordinarie reparatörer i 7 lönegraden.

Flertalet av de personer, som vid statens vattenfallsverk föra
bil, ha annan sysselsättning såsom huvuduppgift. Med bilkörning såsom
huvudsaklig eller mera väsentlig uppgift finnas 11 befattningshavare. Av dessa
äro 6 ordinarie reparatörer i 7 lönegraden och 5 extra ordinarie bilförare
i 6 eller 7 lönegraden. De lia bland annat att under driftstörningar tjänstgöra
såsom chaufförer, ofta under mycket besvärliga väderleks- och vägförhållanden
och under alla tider av dygnet. En del av dem tjänstgöra även såsom
personbilförare vid ej sällan ganska långväga inspektionsresor. Nyssnämnda
reparatörer användas även i betydande omfattning för reparations- och underhållsarbeten
å såväl bilar som anläggningar. Befordran av bilförare till
högre befattning förekommer endast undantagsvis och i så fall endast till
förste reparatör.

Efter redogörelse för de förslag, som framförts såväl från verksstyrelserna
som från personalhåll rörande bilförarnas lönegradsplacering, anföra tjånstef
ö rteck ning s sakkunnig a följande.

Till stöd för de framlagda förslagen örn införande av befattningen bilförare
i 7 lönegraden ha åberopats de kvalificerande moment, som ingå i de
till placering i nämnda lönegrad ifrågasatta befattningshavarnas arbetsuppgifter.
Vid de överläggningar, som ägt rum inför de sakkunniga med verksstyrelser
och personalrepresentanter, har denna arbetsuppgifternas speciella
karaktär ytterligare betonats, ehuru man därvid från personalhåll allenast
med hänsyn till de för de sakkunnigas arbete gällande direktiven avstått
från att framföra tidigare krav på bättre löneställning för statliga bilförare
överhuvud taget med därav följande ytterligare förbättring för de kvalificerade
bilförarna.

De sakkunniga ha i och för sig icke något att erinra emot en placering i
7 lönegraden av de befattningshavare, varom här är fråga. Avgörande för
de sakkunnigas ställningstagande har därvid varit, att befattningshavarna
utföra ett arbete, som på grund av särskilda arbetsuppgifter av olika slag
eller de förhållanden, under vilka bilkörningen äger rum, markerat skiljer
sig från bilkörning i allmänhet. De sakkunniga lia nämligen icke kunnat
finna, att enbart förandet av bil bör vid jämförelse med andra befattningshavarcs
arbetsuppgifter och löneställning berättiga till högre placering än
den, som kommit till uttryck i tjänsteförteckningen för allmänna civilför Bihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 191. 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

valtningen, där chaufför placerats i 6 lönegraden. Det må ock framhållas,
att järnvägsstyrelsen, inom vars förvaltningsområde befattningshavare med
huvudsaklig uppgift att föra bil även finnas, vid förfrågan motsatt sig en
uppflyttning av dessa befattningshavare till 7 lönegraden.

Under nu angivna förhållanden ha de sakkunniga icke kunnat undgå att
ställa sig tveksamma till ett införande av benämningen bilförare för befattningshavarna
ifråga, åtminstone därest icke samtidigt benämningen införes
i annan, lägre lönegrad, enär den missuppfattningen lätt kan uppstå, att
åtgärden har en vidsträcktare innebörd än de sakkunniga sålunda avsett.
Lämpligare hade därför enligt de sakkunnigas uppfattning varit, örn befintliga
eller av de sakkunniga till införande i 7 lönegraden föreslagna titlar
kunnat utnyttjas, exempelvis postiljon av klass 1 vid postverket och reparatör
vid telegrafverket och statens vattenfallsverk. Med hänsyn till den avvisande
hållning mot en dylik lösning, som verksstyrelser och personalrepresentanter
i allmänhet intagit, ha de sakkunniga icke velat motsätta sig,
att benämningen bilförare kommer till användning å befattningshavarna
ifråga.

I de vid betänkandet fogade .särskilda yttrandena har frågan om bilförarnas
lönegradsplacering vid här ifrågavarande verk berörts endast av representanten
för svenska postmannaförbundet, som därvid anfört följande.

Att döma av de sakkunnigas uttalande synas de sakkunniga vara tveksamma,
huruvida samtliga bilförare böra inplaceras i 7 lönegraden. Jag anser mig
emellertid bestämt böra vidhålla det av postmannaförbundet i skrivelse den
29 november 1938 framförda kravet örn inplacering i berörda lönegrad av
alla bilförare. För närvarande tillhöra endast en del av postverkets bilförare
i Stockholm och Göteborg 7 lönegraden, under det att de övriga äro placerade
i 6 lönegraden. Det föreligger inga sakliga skäl för en dylik tudelning,
utan alla böra inplaceras i 7 lönegraden. Såsom jag närmare utvecklat vid
överläggningarna med de sakkunniga, måste man vid bedömandet av postchaufförernas
arbetsuppgifter även taga hänsyn till andra faktorer än själva
bilkörningen. Postverkets chaufförer måste jämväl äga viss kunnighet i sorteringsarbetet,
ty under en och samma körtur medföra de ofta post till flera,
i olika riktningar utgående postkupéer. Dessutom måste de alltid lia sin uppmärksamhet
riktad på nödvändigheten av att hålla de knappt tillmätta körtiderna.
En försenad ankomst till vederbörande tåg- eller båtlägenhet kan
försena postens vidarebefordran med flera timmar och i ogynnsamma fall
med ännu längre tid. Vidare tillåter jag mig framhålla, att bilförarna bära
ansvaret för de betydande värdeposter, de ha att transportera från och til! de
olika postlägenheterna och postanstalterna.

Såväl telegrafstyrelsen som vattenfallsstyrelsen lia lämnat de sakkunnigas
förslag utan erinran.

Generalpoststyrelsen har anfört följande.

Enligt de sakkunnigas uttalande anses förutsättningen för bilförares placering
i 7 lönegraden vara den, att han utför ett arbete, som på grund av särskilda
arbetsuppgifter av olika slag eller de förhållanden, under vilka bilkörningen
äger rum, markerat skiljer sig från bilkörning i allmänhet. Då
vissa bilförare följaktligen .skulle bibehållas i lönegraden A 6 under benämningen
postiljon av klass 2, vilket även av styrelsen avsetts, kan styrelsen
icke se något hinder för att den föreslagna benämningen postiljon av klass 1
användes för bilförare, som på grund av mera ansvarsfulla arbetsuppgifter

Kanal. Maj.ts proposition nr 194•

hänföres till lönegraden A 7. Styrelsen finner därför icke erforderligt, att
benämningen bilförare upplages i tjänsteförteckningen.

Kommunikationsverkens lönenåmnd bar i och för sig intet att erinra emot
att vissa befattningshavare, i vilkas arbetsuppgifter framförandet av motorfordon
ingår såsom ett väsentligt moment, hänföras till 7 lönegraden men
endast under förutsättning, att deras tjänstgöring utöver själva förandet av
fordonet innefattar visst mera kvalificerat arbete eller särskilt ansvar. Emellertid
anser lönenämnden icke erforderligt eller lämpligt, att benämningen
bilförare upptages i tjänsteförteckningen. För de ifrågavarande befattningshavarna
synas i stället redan befintliga tjänstetitlar böra komma till användning,
såsom postiljon vid postverket och reparatör vid telegrafverket och
statens vattenfallsverk.

Tjänsteförteckningssakkunnigas ifrågavarande förslag innebär beträffande
löneställningen för de befattningshavare, varom fråga är, icke något nytt.
Redan nu äro nämligen de flesta av de bilförare, som vid sidan av själva förandet
av motorfordon utöva vissa kvalificerade arbetsuppgifter, vid såväl
postverket som telegrafverket och statens vattenfallsverk placerade såsom
ordinarie eller icke-ordinarie i 7 lönegraden. Det nya i de sakkunnigas förslag
består däri, att för dessa befattningshavare skulle i nämnda lönegrad införas
benämningen bilförare.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att ifrågavarande förslag framförts
med mycken tvekan av de sakkunniga. Förslaget har därjämte avstyrkts av
kommunikationsverkens lönenämnd, som ansett att befintliga titlar i 7 lönegraden
böra utnyttjas för ifrågavarande befattningshavare.

För egen del har jag icke kunnat undgå att taga intryck av de sakkunnigas
tveksamhet och den ståndpunkt, som lönenämnden intagit. Jag anser mig
för min del böra förorda, att benämningarna postiljon vid postverket saint
reparatör vid telegrafverket och statens vattenfallsverk användas för här
avsedda bilförare med kvalificerade arbetsuppgifter. Jag avstyrker alltså
de sakkunnigas förslag örn införande av benämningen bilförare i lönegraden
A 7.

Införande av förrådsförman i A 7. Såsom närmaste man till materialförvaltaren
respektive förrådsmästaren är för närvarande å generalpoststyrelsens
persedel- respektive blankettförråd anställd en befattningshavare med
postiljons (6 lönegraden) tjänsteställning.

Postiljonen å persedelförrådet biträder materialförvaltaren med arbetsfördelning,
mottagning av varor från leverantörer och kontroll över leveranserna
lill postanstalterna. Då persedelförrådet disponerar över lokaler med en sammanlagd
golvyta av 2,250 kvm, fördelade på tre våningar, måste materialförvaltaren
i rätt stor utsträckning överlåta övervakningen av expeditionsarbetel
på postiljonen. Förutom verkställandet av den första granskningen
av inkomna rekvisitioner — förrådsmästaren medhinner icke ensam all så -

Departements chefen.

■Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

dan granskning — har postiljonen å blankettförrådet till särskilt åliggande
att föra och vidmakthålla kortsystem över i förrådet inneliggande lager av
blanketter.

I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, vilket vid ärendets
remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att befattningen förrådsförman
införes i tjänsteförteckningen i lönegraden A 7.

Införande av postiljon i A 7. Vid järnvägsposten inom Stockholms distrikt
finnas befattningshavare, sammanlagt 10, vilka inom postkupéerna försortera
till Stockholm adresserad post. Vidare finnas vid postkontoren i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Norrköping befattningshavare lill ett antal av 138, vilka
där försortera ankommande post. Ifrågavarande befattningshavare äro för
närvarande upptagna under benämningen brevbärarförmän, ehuru de icke
utöva något förmanskap över brevbärare.

Enligt generalpoststyrelsens, av tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta
förslag skulle för ifrågavarande befattningshavare införas benämningen postiljon
av klass 1 i lönegraden A 7. Samtidigt skulle den nuvarande benämningen
postiljon i lönegraden A 6 utbytas mot postiljon av klass 2.

Kommunikationsverkens lönenåmnd bär icke haft annan erinran mot de
sakkunnigas förslag, än att befattningen i 7 lönegraden bör upptagas under
benämningen postiljon utan klassbeteckning.

Departements- I likhet med kommunikationsverkens lönenämnd tillstyrker jag, att benämehefen.
ningen postiljon utan klassbeteckning införes i lönegraden A 7 för ifrågavarande
befattningshavare. Detta synes mig nämligen bäst överensstämma
med det av mig förut tillstyrkta förslaget örn införande av benämningen förste
postiljon, som nu finnes i lönegraden A 8, jämväl i lönegraden A 9.

Uppflyttning av stationsmästare av klass 7 och 8 samt införande av en ny
stationsmästargrad i A 14. Tjänsteförteckningssakkunniga ha föreslagit dels
uppflyttning av stationsmästarna av klass 7 och 8, dels ock införande av en
ny stationsmästargrad mellan de nuvarande stationsmästarna av klass 5 och 6.

Stationsmästare av klass 7 och 8 äro placerade i 7 respektive
5 lönegraden. Antalet stationsmästare av klass 7 utgör 80 och antalet
stationsmästare av klass 8 29. Befattningarna ifråga rekryteras så gott som
uteslutande från poststationsföreståndarkåren. Någon postal utbildningskurs
erfordras icke. Då för närmast högre stationsmästartjänst kräves facklig utbildning,
äro stationsmästartjänsterna av klass 7 att betrakta såsom sluttjänster.

Postexpeditioner av det slag, som förestås av stationsmästare av klass 7
och 8, inrättades första gången från och med den 1 juli 1923. Gentemot allmänheten
ha dessa postexpeditioner samma befogenhet som postkontor, vilket
innebär, att stationsmästarna förmedla all slags poströrelse och sålunda

Kungl. Majlis proposition nr 194.

i detta hänseende fullgöra enahanda arbetsuppgifter som kassatjänstemännen
vid postkontoren. I avseende å vissa inre postala förhållanden intaga
postexpeditionerna en mellanställning mellan postkontor och poststation.
Postexpeditionema äro sålunda förlagda under ett postkontor, dit överskott
levereras och varifrån nödiga medel, frankotecken, kvittenskuponger m. m.,
erhållas. Beträffande det inre arbetet intaga postexpeditionerna i stor utsträckning
samma ställning som poststationerna. I fråga om medelsredovisningen
gälla dock för postexpeditionerna av klass 7 och 8 särskilda bestämmelser,
vilka betingas av den i förhållande till poststationerna mera självständiga
ställning, som dessa postexpeditioner i redovisningshänseende intaga.

Vid flera tillfällen har fråga väckts om ändrad löneställning för stationsmästarna
av klass 7 och 8.

I sin förenämnda till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse
har generalpoststyrelsen hemställt, att ifrågavarande befattningshavare måtte
uppflyttas till 9 respektive 7 lönegraden. Styrelsen har därvid framhållit, att
den stora trafikökning, som under de senaste tio åren ägt rum vid postexpeditionerna,
måste ses i samband med poströrelsens allmänna utveckling, men
att den alltjämt ökade penningomslutningen helt naturligt medfört ett betydligt
ökat ansvar för stationsmästarna samt skärpt de krav, som i olika hänseenden
måste ställas på dem. Genom utvecklingen av postverkets rörelsegrenar
samt tillkomsten av nya sådana ha fordringarna på stationsmästarnas
kännedom om postala författningar och föreskrifter oavlåtligen stegrats.

Vidare har Sveriges poststations!öreståndarefförening i skrivelse den 27 oktober
1938 till tjänsteförteckningssakkunniga vidhållit tidigare framfört förslag
om ifrågavarande stationsmästares placering i 12 respektive 10 lönegraden.

Tjänsteförteckningssakkunniga framhålla, att vad generalpoststyrelsen anfört
örn den ökning av rörelsen vid postexpeditionerna av klass 7 och 8, som
under de senaste tio åren ägt rum, syntes de sakkunniga utvisa, att arbetsbördan
numera nått sådan omfattning, att en förbättrad löneställning för
föreståndarna för ifrågavarande postanstalter får anses motiverad. Några
konsekvenser, ägnade att med hänsyn till de för de sakkunniga meddelade
direktiven lägga hinder i vägen för en uppflyttning av dessa befattningshavargrupper,
äro icke att befara. Uppflyttningen bör dock, enligt de sakkunnigas
mening, begränsas till en lönegrad för vardera gruppen.

Den nya stations mäst ar graden föreslås inrättad vid postverket
och statens järnvägar.

Vid postverket finnas 47 stationsmästarbefattningar av klass 5 (16 lönegraden)
och 30 befattningar av klass 6 (12 lönegraden). Dessutom finnas 8
postexpeditioner av klass 7, vilka enligt Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen
den 20 maj 1938 angående omklassificering av trafikanstalter vid
postverket skola uppflyttas till postexpeditioner av klass 6. Tidpunkten för
uppflyttningen av dessa postexpeditioner skall emellertid senare bestämmas

Kunni■ Maj.ts proposition nr 194.

av Kungl. Maj:t efter förslag av styrelsen. Uppflyttningen kommer nämligen
att ske successivt allteftersom möjlighet erbjuder sig att placera de nuvarande
föreståndarna å andra platser.

Till postexpedition av klass 5 hänföres postanstalt med ett poängtal av
lägst 75; till postexpedition av klass 6 åter hänföres postanstalt med ett poängtal
av lägst 55 och högst 74.

Hos tjänsteförteckningssakkunniga har svenska postmannaförbundet hemställt
örn införande i tjänsteförteckningen av en ny stationsmästarbefattning
i 14 lönegraden. Förbundet har därvid framhållit, att den nuvarande placeringen
av stationsmästarna av klass 5 och 6 icke kan anses skapa en rättvis
och väl avvägd löneställning för de stationsmästare, som förestå de största
postexpeditionerna av klass 6. En uppdelning av nämnda expeditioner på så
sätt, att en ny klass inrättas för de största av deni, anser förbundet erforderlig.

Tjänsteförteckningssakkunniga anföra följande.

Den relativt stora skillnad i lönegradsplacering, som förefinnes mellan
stationsmästare av klass 5 och 6, innebär att några få poängs skillnad emellan
två i allt väsentligt tämligen likvärdiga trafikanstalter kan för befattningshavaren
medföra ganska betydande verkningar i lönehänseende. Berörda
förhållande har ock framkallat önskemål från personalhåll örn införande
av stationsmästarklass i 14 lönegraden. Frågan har jämväl berörts av kommunikationsverkens
lönenämnd i dess utlåtande över 1936 års klassificeringskommittés
förslag. Lönenämnden har därvid framhållit, att gränsdragningen
mellan förevarande anstaltsklasser vore en fråga av synnerligen
vansklig och ömtålig natur. Enligt lönenämndens mening hade dock denna
gränsdragning varit lättare att verkställa, därest de trafikanstalter, som nu
tillhöra klasserna 5 och 6, varit uppdelade på tre skilda klasser med föreståndarbefattningarna
hänförda exempelvis till 12, 14 respektive 16 lönegraden.
Något förslag härutinnan framlades dock icke av lönenämnden.

I ett sammanhang, där det gäller att i möjligaste mån söka åstadkomma
en rättvis avvägning av lönesättningen olika befattningshavargrupper emellan,
äro uppenbaxdigen de framställda önskemålen och förutsättningarna för
deras realiserande förtjänta av ett övervägande. Ett stöd för denna uppfattning
ha de sakkunniga trott sig finna i lönenämndens ovan omförmälda
uttalande.

Från såväl generalpoststyrelsens som framförallt från järnvägsstyrelsens
sida har emellertid motstånd rests mot en uppdelning av anstaltsklasserna
5 och 6 genom införandet av en mellanklass. Det bör dock, såsom redan
lönenämnden antytt, vara tämligen naturligt, att förefintliga svårigheter fölen
rättvis gränsdragning mellan anstalter, som tillhöra de nuvarande klasserna
5 och 6, måste i viss grad minskas, om en mellangrad införes. Även
örn så icke skulle vara händelsen, måste i varje fall förekomsten av en mellangrad
lämna ökade möjligheter att eliminera ojämnheter i löneställningen
befattningshavarna emellan. De sakkunniga ha således icke velat ställa sig
avvisande emot de från personalhåll framförda önskemålen.

Såvitt de sakkunniga finna, bör en uppdelning i enlighet med vad här
ifrågasatts kunna ske utan rubbning av klassificeringssystemet såsom sådant.
En annan sak är att för åtgärdens verkställande kräves viss utredning. Denna
lärer dock icke behöva bliva alltför omfattande och besvärlig.

Därjämte vilja de sakkunniga framhålla, att en rättvis avvägning i enlig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

het med vad här förutsatts rimligen bör medföra, att till den nya anstaltsklassen
komma att föras anstalter från såväl nuvarande femte som nuvarande
sjätte klassen.

Föreståndarna för postanstalterna upptagas i tjänsteförteckningen under
tre benämningar, nämligen överpostmästare, postmästare och stationsmästare.
Postmästarna och stationsmästarna äro därvid inordnade i en fortlöpande
serie, som börjar med postmästare av klass 1 A i 25 lönegraden och
slutar med stationsmästare av klass 8 i 5 lönegraden. I denna serie hänföras
stationsmästare av klass 5 till 16 lönegraden och stationsmästare av klass 6
till 12 lönegraden. Därest stationsmästarbefattning införes i 14 lönegraden,
måste omförmälda serie brytas. Det har bland annat med hänsyn härtill
synts de sakkunniga böra övervägas, huruvida icke postmästarna och stationsmästarna
borde inordnas i var sin serie, därvid den högsta stationsmästargruppen,
nämligen stationsmästarna av klass 5 i 16 lönegraden skulle benämnas
stationsmästare av klass 1. I övrigt skulle serien bestå av stationsmästare
av klass 2 i 14 lönegraden och stationsmästare av klass 3 i 12 lönegraden
samt, vid bifall till de sakkunnigas förslag om uppfattning av de nuvarande
stationsmästarna av klass 7 och 8, stationsmästare av klass 4 i 8 lönegraden
och stationsmästare av klass 5 i 6 lönegraden.

Representanten för svenska postmannaförbundet har framhållit, att förbundet
icke räknat med en nedflyttning av några 5 klassens anstalter utan
endast med en höjning av de största anstalterna av klass 6.

Över tjänsteförteckningssakkunnigas förslag lia infordrade utlåtanden
avgivits av generalpoststyrelsen och kommunikationsverkens lönell
ämnd.

I sitt den 22 februari 1939 dagtecknade utlåtande har generalpoststyrelsen
anfört följande.

Stationsmästare av klass 4 och 5 (för närvarande 7 och 8) lia av styrelsen
föreslagits till uppflyttning i 9 respektive 7 lönegraden. Styrelsen vidhåller
detta förslag och skall, sedan definitivt förslag örn inrättande jämväl av en
ny stationsmästarklass (klass 2) nu föreligger, i detta sammanhang beröra
hela stationsmästarfrågan.

Enligt 1936 års klassificeringskommittés grunder för klassificering av postexpeditionerna
är spännvidden i poäng för de olika postexpeditionerna följande:
klass 8 25—39 eller 15 poäng, klass 7 40—54 eller 15 poäng, klass 6
55—74 eller 20 poäng, klass 5 75—högre, högsta poäng 167, motsvarande en
verklig spännvidd av 93 poäng.

Stationsmästartjänst av klass 7 ligger för närvarande fem lönegrader under
stationsmästartjänst av klass 6. Detta avstånd blir enligt de sakkunnigas
förslag minskat till fyra lönegrader. Just detta långa avstånd, fyra lönegrader,
anses nu vara ett skäl för inrättande mellan stationsmästare av klass
5 och 6 av en ny stationsmästarbefattning. Med fullt fog kan samma skäl,
det långa avståndet, åberopas för ett större närmande av stationsmästare av
klass 7 till stationsmästare av klass 6 än som av de sakkunniga ifrågasatts.
Vidare lia de sakkunniga framhållit, att stationsmästartjänster av klass 7 få
betecknas såsom sluttjänster. Detta är sant, men del förtjänar då framhållas,
all just den omständigheten, att en tjänst är sluttjänst, brukar betraktas
som grund för dess placering något högre än som skulle ske, örn icke detta
förhållande förelåge. Styrelsen anser sig sålunda lia fullgoda, av de sakkun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

niga själva framhävda skäl för fasthållande av sitt förslag i fråga om lönegradsplacering
för stationsmästare av klass 4 och 5 (7 och 8).

Såsom de sakkunniga meddelat har från styrelsens sida icke rests allt för
allvarliga anmärkningar mot förslaget om inrättande av en ny stationsmästartjänst
mellan klass 5 och 6. Denna ställning till frågan intar styrelsen
emellertid endast under den förutsättning, som de sakkunniga angivit, nämligen
att lill den nya klassen komma att töras anstalter från såväl klass 5
som 6. Häremot har representanten för svenska postmannaförbundet yrkat,
att den nya klassen skulle tillskapas uteslutande genom uppflyttning av postexpeditioner
från klass 6. Klassificeringskommitténs i denna del av statsmakterna
godkända förslag upptog 36 postexpeditioner av klass 5 med en
spännvidd av 93 poäng samt 31 postexpeditioner av klass 6, där spännvidden
var beräknad till 20 poäng. En genomgående princip i klassificeringskommitténs
förslag är den, att spännvidden i stort sett ökas för varje klass
och i vart fall aldrig är mindre i en högre klass än i en lägre. Den är förde
två lägsta postexpeditionsklasserna 15 poäng och för klass 6 20 poäng.
Örn icke systemet skall helt hrytas sönder, lärer spännvidden för en bibehållen
klass 6 icke kunna göras mindre än 15 poäng. Spännvidden för en
ny postexpeditionsklass måste då skapas genom att 5 poäng tagas från klass
6 och resten från klass 5, vilket innebär, att, då spännvidden icke kan göras
mindre än 15 poäng. 10 poäng måste tagas från klass 5. Sådana siffrorna
voro vid tiden för klassificeringskommitténs förslag, skulle detta innebära,
att den effektiva spännvidden för klass 5 sänktes till 83. En lösning i enlighet
med representantens för postmannaförbundet särskilda uttalande avstyrker
styrelsen sålunda bestämt.

I sitt förnyade utlåtande över de sakkunnigas förslag anför styrelsen bland
annat följande.

Nuvarande benämningar av stationsmästarna sammanhänga med att postexpeditionerna
äro klassindelade i följd med postkontoren. Det kan visserligen
förefalla egendomligt, att den högsta befattningshavaren i en viss grupp
skall hänföras till klass 5, men den nuvarande anordningen med postexpeditionerna
såsom löpande i följd med postkontoren erbjuder så många praktiska
fördelar att den bör bibehållas.

Beträffande stationsmästarna av klasserna 7 och 8 har styrelsen upprepade
gånger hemställt, att dessa måtte hänföras till lönegraderna 9 respektive
7. Av vilken anledning de sakkunniga icke ha funnit sig kunna
biträda styrelsens förslag framgår icke av betänkandet. Då det endast är
det med en befattning förenade arbetet och ansvaret, som bör bestämma
lönegradsplaceringen, är det enligt styrelsens mening icke rimligt att placera
föreståndarna för dessa relativt självständiga postanstalter med deras
ansvar för en stor uppbörd och för en penningomslutning, som för år
1940 utgjorde i medeltal 3.6 respektive 2.6 miljoner kronor, så lågt som
i 8 respektive 6 lönegraden (för närvarande tillhöra de samma lönegrader
som värdebrevbärare respektive brevbärare). En jämförelse med övriga befattningar
i förslaget till tjänsteförteckning framhäver starkt kravet på en
högre placering än de sakkunniga tillstyrkt. Styrelsen vidhåller bestämt sitt
yrkande att dessa befattningshavare icke placeras lägre än i 9 respektive 7
lönegraden.

I fråga örn de sakkunnigas förslag om inrättande av en stationsmästartjänst
i 14 lönegraden tillåter styrelsen sig åberopa sitt tidigare yttrande över förslaget.
Skulle, på sätt de sakkunniga föreslagit, avståndet mellan postexpeditionerna
av nuvarande klass 6 och 7 bestämmas till fyra lönegrader, finnes en -

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

ligt styrelsens mening icke något som helst skäl att minska avståndet mellan
klasserna 5 och 6, som för närvarande utgör just fyra lönegrader, till två.

Styrelsen kan därför icke tillstyrka de sakkunnigas förslag i denna del under
annan förutsättning än att avståndet mellan nuvarande klasserna 6 och 7
minskas i enlighet med styrelsens hemställan.

Kommunikationsverkens lönenämnd har icke framställt någon erinran mot
de sakkunnigas förslag.

Slutligen har Sveriges poststationsföreståndareförening i skrivelse den 5 november
1941 biträtt generalpoststyrelsens förslag örn placering av stationsmästarna
av klass 7 och 8 i 9 respektive 7 lönegraden.

Liksom tjänsteförteckningssakkunniga är jag av den uppfattningen, att Departementsstationsmästarna
av klass 7 och 8 böra erhålla en förbättrad lönegradspla- chefencering.
Den utveckling, som beträffande uppbörden och penningomslutningen
ägt rum vid förevarande postanstalter under de senaste åren, synes mig emellertid
tala för en något högre placering av ifrågavarande befattningshavare,
än de sakkunniga föreslagit. Jag anser mig därför böra tillstyrka generalpoststyrelsens
förslag om uppfattning av stationsmästarna av klass 7 från 7 till 9
lönegraden och stationsmästarna av klass 8 från 5 till 7 lönegraden.

Tjänsteförleckningssakkunnigas förslag om införande av en mellangrad
mellan de nuvarande stationsmästarna av klass 5 och 6 innebär fullföljande
av ett av kommunikationsverkens lönenämnd i dess utlåtande över 1936 års
klassificeringskommittés förslag givet uppslag. Då det även enligt min mening
måste vara ägnat att medföra vissa fördelar att vid klassificeringen av
trafikanstalterna ha tillgång till en tjänstegrad mellan stationsmästare av klass
5 i 16 lönegraden och stationsmästare av klass 6 i 12 lönegraden, anser jag
mig trots generalpoststyrelsens i viss mån reserverade inställning gentemot
de sakkunnigas förslag böra tillstyrka detsamma. Jag vill emellertid understryka
de sakkunnigas uttalande om att till den nya anstaltsklassen kunna
komma att hänföras anstalter från såväl nuvarande femte som nuvarande
sjätte klassen. Å Kungl. Majit torde få ankomma att efter den utredning,
som må befinnas påkallad, meddela beslut rörande erforderliga ändringar
av gällande klassificeringssystem.

Enligt tjänsteförteckningssakkunnigas förslag skulle den nuvarande anordningen
med postexpeditionerna i nummerhänseende löpande i följd med postkontoren
upphöra och särskild nummerföljd införas för postexpeditionerna.

Då emellertid bestående förhållanden enligt generalpoststyrelsen erbjuda
vissa praktiska fördelar, anser jag mig icke böra tillstyrka de sakkunnigas förslag
härutinnan. Vid bifall lill vad jag här förordat skulle alltså följande stationsmästarhefattningar
inrymmas i tjänsteförteckningen, nämligen stationsmästare
av klass 5 i lönegraden A 16, stationsmästare av klass 6 i lönegraden
A 14, stationsmästare av klass 7 i lönegraden A 12, stationsmästare av klass 8
i lönegraden A 9 och stationsmästare av klass 9 i lönegraden A 7.

Förbättrade löneförmåner åt verkmästaren å övergångsstat E. V. Nyberg.

Genom beslut den 20 juni 1913 förordnade Kungl. Majit i enlighet med riks -

Kunni. Maj:ts proposition nr 194.

dagens medgivande, att för dåvarande tillförordnade förste postvaktmästaren
Ernst Vilhelm Nyberg skulle från och med år 1914 å postverkets övergångsstat
uppföras en personlig verkmästarbefattning med avlöning av 4,200
kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor efter 3 års tjänstgöring. I överensstämmelse
med beslut vid 1918 års lagtima riksdag höjdes Nybergs avlöning
från och med år 1919 till 4,700 kronor, vartill kom det av Nyberg dä
intjänade ålderstillägget å 400 kronor.

År 1919 var Nybergs avlöning ånyo föremål för riksdagens prövning. Det
uttalades därvid, att avlöningen borde utgå med samma belopp, som nppbures
av en i Stockholm stationerad förste postexpeditör i högsta löneklassen.
I enlighet härmed förklarade Kungl. Majit den 19 juni 1919, att Nybergs
avlöning från och med den 1 juli 1920 skulle utgöra 6,420 kronor, vartill
skulle komma dyrtidslillägg, för närvarande reglerat enligt föreskrifterna i
§ 4 kungörelsen den 15 juni 1923 (nr 265).

I skrivelse den 14 oktober 1941 har generalpoststyrelsen gjort framställning
örn förbättrade löneförmåner åt Nyberg samt därvid anfört bland annat
följande.

Nybergs arbete i postverkets tjänst består i uppfinningar och konstruktioner
av apparater, maskiner, transportanordningar och annan utrustning,
som erfordras för att rationalisera och förbilliga driften. Verksamheten är
närmast att jämföra med en konstruktionsingenjörs. De lägsta ingenjörsbefattningarna,
som äro upptagna i tjän6teförteckningen i vad avser statens
affärsdrivande verk, äro hänförda till lönegraden A 20, nämligen ingenjörsassistent
vid telegrafverket, underingenjör vid statens järnvägar och ingenjör
vid statens vattenfallsverk. Dessa befattningar kunna betecknas såsom begynnelsetjänster
för ingenjörer med högre teknisk utbildning vid respektive
verk och såsom sluttjänster för mera dugliga ingenjörer utan sådan utbildning,
varvid emellertid är att märka, att särskilt dugliga ingenjörer av sistnämnda
kategori kunna nå även ingenjörsbefattningar i högre lönegrad än
A 20. Nybergs verkmästarbefattning torde nied hänsyn till arten av det arbete
han har att utföra få anses närmast jämförlig åtminstone med nämnda
ingenjörsbefattningar i lönegraden A 20. 1 varje fall torde det få anses obestridligt,
att Nybergs arbetsuppgifter måste anses väsentligt mera kvalificerade
än en verkmästares vid telegrafverket eller en verkstadsmästares vid
statens järnvägar och att han därför också rättvisligen borde vara placerad
betydligt före dessa befattningshavare i löneliänseende.

Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att Nybergs arbete varit och
är av synnerligt värde för postverket icke blott som en betydelsefull förutsättning
för och faktor i den genomgripande rationalisering av driften, som
under de senaste årtiondena pågått inom verket, utan även direkt ekonomiskt.
De kostnadsbesparingar, som genom Nybergs uppfinningar och konstruktioner
kommit verket tillgodo, kunna enligt sakens natur endast i undantagsfall
bestämmas till fixerade belopp, men äro sammanlagt utan allt
tvivel av mycket betydande storlek. För närvarande är Nyberg sysselsatt med
honom av styrelsen meddelat uppdrag att konstruera de synnerligen omfattande
och komplicerade transportanläggningarna och därmed sammanhängande
tekniska anordningarna i nya bangårdspostkontoret i Stockholm. Dessa
anläggningar och anordningar kunna beräknas representera ett sammanlagt
kostnadsbelopp av inemot 500,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Med hänsyn till vad sålunda anförts måste det framstå såsom en mycket
billig begäran att Nybergs avlöning i likhet med vad skedde vid löneregleringen
1920 ställes i paritet med en förste postassistents i Stockholm i högsta
löneklassen enligt nu gällande avlöningsbestämmelser och alltså utgår med
samma belopp, som tillkommer en befattningshavare i lönegraden A 17 löneklass
21 å I-ort enligt bestämmelserna i civila avlöningsreglementet.

Styrelsen hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att avlöningen till Nyberg måtte från och med den 1 juli 1942 utgå med
7,668 kronor per år, å vilket belopp rörligt tillägg och kristillägg böra utgå
enligt gällande grunder. Vid styrelsens framställning har fogats en förteckning
över Nybergs uppfinningar och konstruktioner samt intyg från fackmän
rörande Nybergs verksamhet.

Allmänna lönenämnden har avgivit utlåtande över generalpoststyrelsens
framställning den 25 november 1941 samt därvid med hänsyn till arten av
Nybergs arbetsuppgifter och värdet för postverket av Nybergs verksamhet
tillstyrkt framställningen.

Vid 1920 års lönereglering för kommunikationsverken jämställdes Nybergs Departementså
övergångsstat placerade verkmästarbefattning med befattning såsom förste chelenpostexpeditör.
Häremot svarar numera i lönehänseende befattning såsom
förste postassistent i 17 lönegraden. I och för sig synes mig intet vara att
erinra mot att Nybergs avlöning fastställes att utgå enligt denna lönegrad.

Emellertid förefaller det mig önskvärt, att förevarande fråga så ordnas, att
Nybergs ställning i såväl löne- som pensionshänseende blir på en gång enhetligt
och tillfredsställande reglerad. Med avseende å tjänstepensionsrätten
är Nyberg för närvarande underkastad bestämmelserna i 1907 års civila
pensionslag — varvid såsom pensionsunderlag tjänar ett belopp motsvarande
två tredjedelar av den år 1919 fastställda avlöningen — och i familjepensionshänseende
gälla för honom de för delägare i civilstatens änke- och
pupillkassa tidigare fastställda grunderna. Örn Nybergs tjänst inordnas under
civila avlöningsreglementet, bliva de i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
innefattade bestämmelserna automatiskt å honom tilllämpliga.
Örn befattningen hänföres till lönegraden A 17, skulle emellertid
hans pensionsförmåner bliva sämre än de, som för närvarande äro honom
tillförsäkrade. Sålunda skulle tjänstepensionsbeloppet bliva omkring 300
kronor lägre än enligt för honom nu gällande regler. Då detta synts mig
vara obilligt, har jag anset! mig böra ifrågasätta, att tjänsten inplaceras i
lönegraden A 18, varvid tjänstepensionsförmånen skulle ungefär sammanfalla
med den Nyberg nu tillförsäkrade. Då avvägningen av löneförmånerna enligt
generalpoststyrelsens av lönenämnden biträdda förslag synes mig vara
lämplig, torde emellertid föreskrift böra meddelas, att Nyberg skall, så länge
han kvarstår i befattningen, tillhöra 21 löneklassen.

På grund av det anförda vill jag förorda, alt för Nyberg å övergångsstat
för postverket uppföres en verkmästar! jänst i lönegraden A 18.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements chefen.

Övriga förslag. I sina utlåtanden i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag har generalpoststyrelsen hemställt örn uppflyttning av överpostmästare
och postmästare av klass 1 A från lönegraden A 25 respektive
A 26 till lönegraden A 26 respektive A 27. Vidare har styrelsen i sin framställning
rörande antalet befattningar från och med den 1 juli 1942, utöver
förut behandlade förslag, hemställt örn inrättande av en sekreterarbefattning
i lönegraden A 24 å militärbyrån samt uppflyttning av en sekreterarbefattning
å fjärde byrån (ekonomi- och revisionsärenden) från lönegraden A 24
till lönegraden A 26 och en notariebefattning å ombudsmansexpeditionen från
lönegraden A 21 till sekreterarbefattning i lönegraden A 24.

Allmänna lönenåmnden har tillstyrkt styrelsens förslag örn uppflyttning
av omförmälda sekreterar- och notariebefattningar.

Generalpoststyrelsens ifrågavarande förslag föranleda icke annat uttalande
från min sida, än att jag icke är beredd att tillstyrka desamma.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
beträffande personalförteckningen vidtagas följande ändring, nämligen ökning
av antalet postmästare av klass 2 ( A 22) från 55 till 56.

Beträffande tjänsteförteckningen skulle följande förändringar vidtagas,
nämligen i

lönegraden A 14: införande av stationsmästare av klass 6,

lönegraden A 12: införande av förste expeditionsförman och förste kupémästare
samt utbyte av stationsmästare av klass 6 mot stationsmästare av
klass 7,

lönegraden All: införande av expeditionsförman, kupémästare och transportförman,

lönegraden A 9: införande av förste postiljon, kontorist och stationsmästare
av klass 8,

lönegraden A 7: införande av förrådsförman, postiljon och stationsmästare
av klass 9 samt uteslutning av stationsmästare av klass 7,

lönegraden A 5: uteslutning av stationsmästare av klass 8.

Telegrafverket.

Förbättrad löneställning för föreståndaren för tekniska byråns stationsavdelning.
Å telegrafstyrelsens tekniska byrå är inrättad en stationsavdelning,
där i huvudsak handläggas till byråns arbetsområde hörande frågor
rörande konstruktion och planläggning av automatiska telefonstationer och
abonnentväxlar, manuella telefonstationer och abonnentanläggningar,
frågor rörande kraftanläggningar för stationerna ävensom med planläggnings-
och konstruktionsarbetet sammanhängande trafiktekniska frågor
samt frågor angående konstruktion av linje- och nätbyggnadsmateriel.
Avdelningen förestås av en byrådirektör i lönegraden A 28.
Innan den nuvarande organisationen av telegrafverket trädde i kraft den 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

juli 1941, handlades nämnda arbetsuppgifter å två skilda avdelningar inom
styrelsens dåvarande linjebyrå, en konstruktionsavdelning och en stationsavdelning,
vardera med en byrådirektör såsom föreståndare.

I skrivelse den 17 oktober 1941 har telegrafstyrelsen framlagt förslag örn
förbättrad löneställning för föreståndaren för stationsavdelningen. Styrelsen
har därvid framhållit, att de sakkunniga för omorganisation av telegrafverket
uttalat, att det med hänsyn till de fordringar, som måste ställas på ifrågavarande
befattningshavare, kunde övervägas att bereda honom högre löneställning
än byrådirektör. Emellertid hade de sakkunniga i avvaktan på vidare
erfarenhet stannat för denna tjänsteställning. I sitt utlåtande över de sakkunnigas
betänkande föreslog styrelsen, att befattningen skulle under benämningen
förste byrådirektör hänföras till 30 lönegraden. Detta förslag, som
avstyrktes av allmänna lönenämnden, vann icke statsmakternas bifall. Efter
att ha erinrat härom anför styrelsen följande.

Med hänsyn till den betydelse ifrågavarande befattning har för telegrafverkets
utveckling på det stationstekniska området och till de stora krav,
som på grund härav måste ställas på befattningens innehavare beträffande
insikter, initiativrikedom och förmåga av självständigt omdöme, kan styrelsen
icke finna den för tjänsten gällande lönegradsplaceringen skälig. Härtill
kommer nödvändigheten att, om tekniska byråns chef skall få erforderlig
tid för övervakning och sammanhållning av styrelsens omfattande
tekniska arbete, utrusta stationsavdelningens föreståndare med befogenhet
att mera självständigt handlägga de avdelningen påvilande uppgifterna. Styrelsen
anser därför, att åt ifrågavarande avdelningsföreståndare bör beredas
en löneställning, som verkligen svarar mot hans tjänståligganden. Därest av
principiella skäl en placering i lönegraden A 30 icke skulle befinnas lämplig,
bör enligt styrelsens mening föreståndaren för stationsavdelningen på förslag
av telegrafverkets chef tillsättas medelst förordnande för viss tid och lönegradsplaceringen
därvid bliva sådan, att hans löneförmåner något överstiga
slutlönen för en befattningshavare i lönegraden A 30. Lönegraden C 6 synes
därvid närmast böra komma i fråga.

Styrelsen föreslår därför, att å tekniska byrån i utbyte mot en byrådirektörstjänst
inrättas en ny tjänst såsom föreståndare för stationsavdelningen
med placering i lönegraden C 6, förslagsvis benämnd avdelningsdirektör
eller direktör.

I utlåtande den 29 november 1941 över styrelsens framställning har allmänna
lönenämnden anfört följande.

Enligt vad lönenämnden inhämtat, funnos å telegrafverkets tekniska byrå
den 1 jnli 1941 202 ordinarie tjänstemän, därav 138 voro placerade till
tjänstgöring å stationsavdelningen. Av dessa senare voro — förutom föreståndaren
— 33 inplacerade i lönegraden A 21 och högre lönegrader och
104 i lägre lönegrader. Denna avdelning, som handhar det huvudsakliga
konstruktionsarbetet beträffande såväl materiel som stationsutrustningar, är
sålunda av betydande storlek och stil Iler stora krav på föreståndaren på
grund av, bland annat, den snabba utvecklingen inom avdelningens
verksamhetsområde. Då avdelningen enligt de feli’ lönenämnden nu tillgängliga
uppgifterna har sådan omfattning och sådana arbetsuppgifter,
att den i och för sig väl kan jämföras med en självständig byrå, finner
lönenämnden — med hänsyn jämväl tagen till avdelningens betydelse

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements chefen.

för telegrafverkets verksamhet och till den självständiga ställning, som enligt
det föreliggande förslaget avses tillkomma föreståndaren lör avdelningen
— vissa skäl tala för, att denne beredes en förbättrad löneställning.

Därest åtgärder härutinnan redan nu anses böra vidtagas, föreligga olika
möjligheter i fråga örn lönegradsplaceringen. Telegrafstyrelsen har för sin
del föreslagit lönegraden A 30 eller lönegraden C 6. Lönenämnden vill i
fråga härom framhålla, att lönen i högsta löneklassen i lönegraden A 30
å I-ort utgör 13,500 kronor och tjänstepensionsunderlaget enligt det till
1941 års riksdag framlagda förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente
8,016 kronor. Då motsvarande belopp i lönegraden C 6 uppgå till 14,000
respektive 7,800 kronor, medför den föreslagna inplaceringen å C-planen
en förmånligare ställning i avlöningshänseende men en sämre .ställning i
pensionshänseende än vid inplacering å A-planen i lönegraden 30.

Lönenämnden, som för sin del anser övervägande skäl tala för ifrågavarande
befattnings bibehållande å A-planen, finner principiella betänkligheter
icke möta mot befattningens placering i 30 lönegraden. Beträffande
benämningen erinrar lönenämnden, att i tjänsteförteckningen för statens
vattenfallsverk finnes i lönegraden A 30 upptagen förste byrådirektörsbefattning.
vilken är avsedd för föreståndaren för en under vattenbyggnadstekniska
byrån lydande avdelning, samt att för telegrafverkets del intill den 1 juli
1941 i nämnda förteckning funnits införd befattningen förste byrådirektör.

I särskilt yttrande har ledamoten av lönenämnden Mattelin tillstyrkt befattningens
placering i lönegraden C 6.

Numera föreliggande uppgifter rörande arlen och omfattningen av de med
befattningen såsom föreståndare för tekniska byråns stationsavdelning förenade
arbetsuppgifterna synas mig giva vid handen, att motiv för en förbättrad
löneställning förefinnas. Huruvida- denna bör åstadkommas genom anlitande
av löneplanen A eller löneplanen C kan däremot vara tveksamt. Enligt
min mening är befattningens karaktär sådan, att en placering å sistnämnda
löneplan kan tänkas medföra vissa fördelar. Med prövningen härav liksom
med det slutliga ställningstagandet lill befattningens lönegradsplacering bör
dock anstå, till dess pågående utredning rörande byråchefers och därmed
likställda befattningshavares löneställning avslutats. I avvaktan härå synes
emellertid skäligt, att nuvarande innehavaren av befattningen beredes ersättning
för det med befattningen i förhållande till dess placering i löneliänseende
förenade merarbetet. Jag har därför för avsikt att, därest riksdagen icke
framställer någon erinran däremot, föreslå Kungl. Maj:t medgiva, att till föreståndaren
för tekniska byråns stationsavdelning må, från och med den 1
juli 1942 och intill dess frågan örn befattningens lönegradsplacering slutgiltigt
avgjorts, utgå särskilt arvode vid sidan av lönen med 1.000 kronor för år.

Uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen
vid verkstaden i Nynäshamn. Telegrafstyrelsen har föreslagit,
att ifrågavarande befattning måtte ombildas till en verkstadsöveringenjörstjänst
i lönegraden C 6. För närvarande är befattningen under benämningen
verkstadsingenjör hänförd till lönegraden A 27.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, som förestås av en verkstadsdirektör
i lönegraden C 8, består av fyra avdelningar, nämligen, förutom tillverkningsavdelningen,
en expeditions- och förvaltningsavdelning, en teknisk avdelning
och en fastighetsavdelning. Vid verkstaden tillverkas apparat- och
stationsmateriel för verkets telefonanläggningar, det mesta av telegrafverkets
egen konstruktion. Bland de mera betydande tillverkningarna märkas telefonapparater,
linjeväljare, telefonteknisk utrustning för telefonstationer och automatiska
telefonväxlar. Av lelegrafmaferiel tillverkas endast en del detaljer
såsom telegrafreläer, telegraföverdrag och telegrafväxlar. Dessutom tillverkas
en del materiel för telegrafverkets nät och linjer, mätinstrument ävensom
vissa kontorsinventarier. Verkstaden utför praktiskt taget alla de arbetsoperationer,
som behövas för att ur råmateriel färdigställa effekterna. Vid tillverkningsavdelningen
utföras även alla förekommande reparations- och renoveringsarbeten.

Tillverkningsavdelningen omfattar verktygsritkontor med serviceavdelning,
planeringskontor med lagerbokföring och leveranskontor, arbetsstudieavdelning
med ackordsregister, avdelning för personalfrågor samt avdelning för
avsyning och tillverkningskontroll. Den under föreståndaren för tillverkningsavdelningen
lydande personalen uppgår för närvarande till 107 tjänstemän
och omkring 1,300 arbetare. Tillverkningsvärdet uppgick år 1940 till omkring
11,000,000 kronor.

I sin förenämnda skrivelse har telegrafstyrelsen erinrat, att ett av styrelsen
i samband med omorganisationen av telegrafverket framfört förslag örn uppfattning
av befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen till
lönegraden C 5 icke vann statsmakternas bifall. Styrelsen anför därefter följande.

Den vid huvudverkstaden i Nynäshamn sedan flera år tillbaka enligt moderna
industriprinciper drivna rationaliseringen fordrar av föreståndaren för
tillverkningsavdelningen stora personliga kvalifikationer samt utpräglade ledaregenskaper.
Med hänsyn till att Nynäshamnsverkstadens produktion till
över 90 procent utgöres av nytillverkning fordras även stora tekniska kvalifikationer.
Dugliga verkstadsingenjörer med ifrågavarande egenskaper äro
mycket eftersökta av den privata verkstadsindustrien. En överingenjör vid
en privat verkstadsrör,else av samma storleksordning som huvudverkstaden
i Nynäshamn — den närmaste motsvarigheten inom privatindustrien till här
ifrågavarande verkstadsingenjör — betalas också avsevärt högre än vad som
överhuvud kan komma i fråga vid en statlig verkstad. För att kunna förvärva
och sedermera även behålla en för befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen
fullt kvalificerad kraft måste därför med befattningen
ifråga förenas en högre lön jin som för närvarande utgår. Befattningen bör
också lämpligen tillsättas medelst förordnande på viss tid.

Styrelsen föreslår därför, att en ny befattning under benämningen verkstadsöveringenjör
med placering i lönegraden C 0 inrättas för föreståndaren
för tillverkningsavdelningen. Att styrelsen frångått sitt tidigare förslag örn
föreståndarbefattningens placering i lönegraden C 5 beror, framhåller styrelsen,
på den numera .starkt stegrade efterfrågan på tekniska ledarkrafter
med de i förevarande fall nödvändiga kvalifikationerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Av vad i ärendet anförts och av vad allmänna lönenåmnden under ett vid
verkstaden avlagt besök inhämtat har lönenämnden kommit till den uppfattningen,
att skäl tala för att föreståndaren för tillverkningsavdelningen
beredes en förmånligare löneställning. Lönenämnden anför härutinnan följande.

Enligt lönenämndens mening är tillverkningen vid verkstaden — serietillverkning
med högt uppdrivet arbetstempo — av den art, att alldeles särskilda
anspråk måste ställas på dea för tillverkningen huvudansvarige ledaren.
Visserligen sorterar föreståndaren för tillverkningsavdelningen direkt
under verkstadsdirektören och kan sålunda i viktigare frågor erhålla dennes
råd och anvisningar, men den egentliga ledningen av det omfattande tillverk -ningsarbetet och ansvaret för att detta vid varje tidpunkt bedrives på ett
effektivt och ekonomiskt sätt påvilar i allt fall i första hand föreståndaren
för tillverkningsavdelningen.

Lönenämnden finner emellertid en löneförhöjning för ifrågavarande befattningshavare
även ur andra synpunkter motiverad. Den konkurrens från
den privata verkstadsindustriens sida, som för närvarande råder om särskilt
kvalificerad teknisk ledarpersonal och som enligt vad lönenämnden inhämtat
gjort sig gällande beträffande innehavaren av ifrågavarande verkstadsingenjörsbefattning,
synes nämligen lönenämnden framtvinga en löneförhöjning i
föreliggande fall. Lönenämnden har därvid haft under omprövning, om icke
det sålunda uppkomna kravet på löneökning kunde tillgodoses genom ett
särskilt tilläggsarvode att utgå vid sidan av lönen, så länge berörda konkurrensförhållanden
göra sig gällande. Då emellertid ett sådant tilläggsarvode
enligt nämndens mening måste bliva av betydande storlek, örn det
därmed avsedda ändamålet skall vinnas, har lönenämnden icke ansett sig
böra föreslå en dylik anordning utan har i stället funnit sig böra tillstyrka
tjänstens överförande till förordnandebefattning med därav följande inplacering
å C-planen. Lönenämnden har dock icke funnit tillräckliga skäl föreligga
att frångå telegrafstyrelsens tidigare framlagda förslag om föreståndarbefattningens
inplacering i lönegraden G 5, vilket för innehavaren av befattningen
skulle i jämförelse med honom nu tillkommande lön innebära en
förhöjning av 2,665 kronor. Ett bifall härtill synes lönenämnden icke kunna
medföra konsekvenser beträffande löneställningen för befattningshavare med
jämförbara arbetsuppgifter vid de andra affärsverkens verkstäder.

Lönenämnden tillstyrker alltså, att befattningen placeras i lönegraden
C 5.

Departements- De särskilt tillkallade sakkunniga för omorganisation av telegrafverket
chefen. berörde icke i sitt betänkande lönegradsplaceringen av befattningen såsom
föreståndare för tillverkningsavdelningen vid telegrafverkets verkstad i
Nynäshamn. Med hänsyn härtill och då jag vid min anmälan föregående
år av nämnda sakkunnigas förslag endast ansåg mig böra till behandling
upptaga sådana lönespörsmål, som sammanhängde med omorganisationen,
uttalade jag i anledning av då föreliggande förslag från telegrafstyrelsen om
förbättrad lönegradsplacering av ifrågavarande befattning, att med prövningen
därav borde tillsvidare anstå.

Telegrafstyrelsen, vars nyssnämnda förslag innebar, att befattningen skulle
uppflyttas till lönegraden C 5, hemställer nu örn dess placering i lönegraden
C 6.

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Liksom lönenämnden anser jag av utredningen i ärendet framgå, att övertygande
skäl tala för att befattningen gives en förbättrad lönegradsplacering
samt att detta lämpligen bör ske genom befattningens överförande å löneplanen
C. Jag är jämväl med lönenämnden ense om att en placering i lönegraden
C 5 därvid bör vara tillfyllest.

Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla, att en viss tvekan synes
kunna föreligga örn lämpligheten av att för befattningar, vilka kunna väntas
bliva besatta med personer i relativt låg levnadsålder, använda tillsättningsformen
förordnande på viss lid, vilken anställningsform enligt gällande pensionsbestämmelser
medför rätt för befattningshavaren bland annat att vid
frivillig avgång efter 12 års tjänstetid i befattningen erhålla hel tjänstepension.
Det kan förtjäna övervägas, örn ej vid förordnandeformens användning
i större utsträckning i fråga om befattningar av här förevarande och liknande
art en jämkning i pensioneringsgrunderna bör ske i syfte att skärpa villkoren
för pension vid avgång på egen önskan. Denna fråga torde av chefen för finansdepartementet
komma att upptagas till utredning. De ändringar i pensionsbestämmelserna,
vilka kunna framgå såsom resultat av en dylik utredning,
torde med hänsyn till avfattningen av bestämmelserna i allmänna
tjänstepensionsreglementet kunna göras tillämpliga å innehavaren av den
nu ifrågavarande befattningen.

Mot telegrafstyrelsens förslag örn utbyte av den nuvarande benämningen
verkstadsingenjör mot verkstadsöveringenjör har jag icke något att erinra.

Jag tillstyrker alltså, att befattningen såsom föreståndare för tillverkningsavdelningen
vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn uppflyttas från lönegraden
A 27 till lönegraden C 5.

Införande av verkstadsingenjör i A 26 samt utbyte av verkstadsingenjör
i A 27 mot förste verkstadsingenjör. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, som vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,
tillstyrker jag, att befattningen verkstadsingenjör införes i 26 lönegraden samt
att benämningen verkstadsingenjör i 27 lönegraden ändras till förste verkstadsingenjör.

Den nya befattningen avses för den avdelningsingenjör vid telegrafverkets
verkstad i Nynäshamn, som tjänstgör såsom närmaste man till föreståndaren
för tillverkningsavdelningen.

Uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom föreståndare för arbctsstudieavdclningcn
vid verkstaden i Nynäshamn. Innehavaren av ifrågavarande
befattning är för närvarande placerad såsom ingenjörsassistent i lönegraden
A 20 men innehar förordnande alt bestrida göromål såsom avdelningsingenjör
i lönegraden A 22.

Telegrafstyrelsen har föreslagit uppflyttning av befattningen till sistnämnda
lönegrad samt till stöd därför anfört följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 194.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements chefen.

Föreståndaren för arbetsstudieavdelningen sorterar under föreståndaren för
tillverkningsavdelningen och har bland annat att handleda arbetsstudiemännen
i deras arbete samt att söka reglera sådana ackordsfrågor, i vilka överenskommelse
icke kunnat vinnas vid tidigare förhandlingar mellan arbetsstudiemännen
eller verkmästarna å ena och arbetarna eller deras förtroendemän å
andra sidan. Han har vidare att tillse, att enhetliga principer följas för ackordsättningen
samt att i samband med arbetsstudierna framlägga och bearbeta
förslag till förbättrade och förbilligade arbetsmetoder.

Det för verkstadsdriftens rationella bedrivande utomordentligt betydelsefulla
arbete, som sålunda ankommer på föreståndaren för verkstadens arbetsstudieavdelning,
och det ansvar, som i tjänsten åvilar honom, anser styrelsen
väl motivera en uppflyttning av befattningen från ingenjörsassistent till avdelningsingenjörs
tjänstegrad.

Styrelsen vill härjämte framhålla, att goda tekniker, som äro utbildade för
här ifrågavarande arbetsuppgifter och förskaffat sig praktisk erfarenhet på
hithörande områden, äro särdeles eftersökta inom privatindustrien.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot styrelsens
förslag.

Liksom allmänna lönenämnden har jag icke funnit anledning till erinran
mot styrelsens förslag. Jag tillstyrker alltså, att befattningen såsom föreståndare
för arbetsstudieavdelningen vid verkstaden i Nynäshamn uppflyttas
från 20 till 22 lönegraden. Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t framdeles vilja
meddela beslut örn indragning av en ingenjörsassistenlbefattning.

Införande av ingenjör i A 17 samt utbyte av ingenjörsassistent i A 20 och
avdelningsingenjör i A 22 mot ingenjör. För närvarande finnas ritarbefattningar
inom telegrafverket till ett antal av 91. I lönehänseende äro de placerade
i 15 lönegraden.

För att antagas till ritare fordras avlagd avgångsexamen från teknisk elementarskola,
teknisk fackskola eller tekniskt gymnasium.

Å telegrafstyrelsens tekniska avdelningar, där det övervägande antalet ritare
är sysselsatt, ha dessa till uppgift att vara behjälpliga vid utförandet av de
å avdelningarna förekommande betydande konstruktions-, experiment- och
ritarbetena. Nämnda arbetsuppgifter kunna i stort sett hänföras till två
huvudkategorier, nämligen dels planering av nya anläggningar, dels ock utarbetande
av nya konstruktions- och anläggningstyper samt icke minst utveckling
av befintliga sådana. För varje arbetsuppgift har den för uppgiften
närmast ansvarige ingenjören att genom studier och konferenser inhämta
nödiga uppgifter samt utarbeta förslag och riktlinjer för uppgiftens
lösande. Därvid biträdes han av honom underlydande ritare, vilka utföra
sådana beräkningar, konstruktioner och ritningar, som finnas erforderliga,
varefter i det stora flertalet fall nödiga modeller och anordningar samt utprovning
av den erhållna problemlösningen utföras på telegrafstyrelsens
verkstäder och provrum. Efter verkställda prov utföras renritning och specifikation
av den behandlade konstruktionen eller anläggningen. En av de
ritare, som står till vederbörande ingenjörs förfogande för utförande av

Kunni. Maj-.ts proposition nr 194.

berörda arbetsuppgifter — deli som är mest erfaren och besitter den största
detaljkännedomen — anförtros att efter erhållna direktiv självständigt verkställa
den för problemlösningen nödvändiga konstruktiva och schematiska
delen av arbetsuppgiften. De övriga ritarna biträda honom vid beräkning,
ritning, måttsättning, provning m. m.

Vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn finnas ritare med i huvudsak
motsvarande uppgifter.

Ritarna å distrikten kunna uppdelas å två kategorier. Den ena, som omfattar
de äldre och mera erfarna, fullgör uppgifter såsom arbetsledare, vilket
innebär att de biträda med uppgörandet av arbetsförslag, utföra stakning
och planering av nya stolplinjer och landskablar, handha vissa automatstationsarbeten,
träffa uppgörelser med markägare samt i övrigt erhålla uppdrag
att utöva direkt ledning av en del praktiska arbeten. Deras arbete är
mera att hänföra till ingenjörsassistentsgöromål och de äro därför i vissa fall
förordnade att bestrida göromål som ingenjörsassistent. Den andra kategorien
sysslar med ritarbete av mera rutinmässig art.

Förslag om införande av en ritarbefattning i 17 lönegraden har av telegrafstyrelsen
framställts i skrivelse den 16 september 1930 till Kungl. Maj:t.
Styrelsen anförde därvid bland annat följande.

De äldre ritarna, vilka genom mångårig praktik vid telegrafverket förvärvat
ökad teknisk insikt och större erfarenhet, ha tilldelats göromål av
mera självständig och krävande natur, såsom lösande efter erhållna direktiv
av konstruktiva och schematiska problem, uppgörande av förslag till tekniska
specifikationer och beräkningar, detaljgranskning av utförda ritningar
m. m. Dessa göromål närma sig rent konstruktiva uppgifter. Styrelsen anser,
att för de ritare, vilkas göromål nu lill stor del bestå i arbeten av nämnda,
mera kvalificerade beskaffenhet, bör beredas möjlighet till befordran till
högre tjänst.

Ritarna tillhöra för närvarande 15 lönegraden. Örn en ritare befordrades
till högre tjänst, skulle detta bliva lill ingenjörsassistent, det vill säga till 20
lönegraden. En sådan befordran anser styrelsen dock endast undantagsvis
böra ifrågakomma. En mellangrad, förslagsvis 17 lönegraden, skulle däremot
komma att medföra en rättvis avlöning för vissa ritare med mera kvalificerade
göromål. Ritarna, som för närvarande tillhöra samma lönegrad som
telegrafassistenterna, skulle därigenom, liksom dessa senare, erhålla möjlighet
till lämplig befordran. Liksom det finnes förste telegrafassistenttjänster
i 17 lönegraden, .skulle det alltså komma att finnas förste ritartjänster i samma
lönegrad.

Styrelsen föreslog därför införandet av en ny befältningsgrupp vid telegrafverket,
benämnd förste ritare, vilken befattningsgrupp skulle hänföras
till 17 lönegraden.

I utlåtande den 16 december 1930 över styrelsens framställning anförde
koniinunikationsverkens lönenämnd i huvudsak följande.

Lönenämnden får erinra, att även vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk
finnas inrättade ordinarie ritarbefattningar. Ett införande av
befattningen förste ritare vid telegrafverket skulle med all sannolikhet framkalla
krav från rilarpersonalen vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk
om inrättande av motsvarande befattningsgrupp jämväl vid dessa verk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Av vad styrelsen anfört såsom motiv för sitt förslag i denna punkt har nämnden
ej heller funnit sig övertygad om att något trängande behov förefinnes att
för telegrafverkets vidkommande inrätta denna nya befattning. Med hänsyn
härtill och då införande av nya tjänstekategorier vid vederbörande verk enligt
nämndens mening bör så vitt möjligt är ske endast i samband med en
mera allmän revision av den till avlöningsreglementet hörande tjänsteförteckningen,
har nämnden ansett telegrafstyrelsens förslag i nu ifrågavarande hänseende
icke böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Avvikande mening anfördes av ledamoten Wold, som ansåg, att nämnden
bort tillstyrka bifall till styrelsens förslag.

Kungl. Majit beslöt i enlighet med vad lönenämnden föreslagit.

I sin skrivelse till tjänsteförteckningssakkunniga har telegrafstyrelsen ånyo
upptagit ifrågavarande spörsmål samt därvid hemställt, att befattningen ritare
måtte upptagas jämväl i 17 lönegraden.

Tjänsteförteckningssakkunniga lia för sin del anfört bland annat följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår alt bland de i 15 lönegraden för närvarande
placerade ritarna finnas befattningshavare, som utöva en självständigare
verksamhet än övriga till gruppen hörande befattningshavare. Då dessa
mera självständigt arbetande ritare enligt de sakkunnigas uppfattning äro
förtjänta av en förmånligare löneställning än den nuvarande, men den möjlighet,
som för närvarande i sådant avseende står till buds, nämligen uppfattning
till 20 lönegraden, får anses innebära en i flertalet fall för hög värdesätlning
av befattningshavarnas arbetsuppgifter, finna de sakkunniga skäl
för inrättandet av en mellangrad föreligga. Den av telegrafstyrelsen föreslagna
placeringen i 17 lönegraden synes de sakkunniga innefatta en i förhållande
lill arbetsuppgifterna lämplig löneställning.

De göromål, som bestridas av de till uppflyttning föreslagna befattningshavarna,
äro, så vitt de sakkunniga kunna finna, av den art, att titeln ingenjör
å befattningshavarna ifråga icke kan anses missvisande. Med hänsyn härtill
få de sakkunniga förorda, att befattningen ingenjör införes i tjänsteförteckningen
i 17 lönegraden.

Vid telegrafverket finnas för närvarande befattningar under benämningarna
ingenjörsassistent i 20 lönegraden samt avdelningsingenjör och konstruktör
i 22 lönegraden. 1 enlighet med vad i nyss åberopade sammanhang anförts
rörande tjänstebenämningar få de sakkunniga förorda ett utbyte av
nämnda titlar mot titeln ingenjör, en åtgärd som beträffande ingenjörsbefattningen
i 20 lönegraden också föreslagits av telegrafstyrelsen.

Från personalhåll har föreslagits införande av befattningen ingenjör jämväl
i 24 lönegraden. Då emellertid telegrafstyrelsen vid förut omförmälda
överläggningar givit uttryck för att styrelsen ej önskade, att en dylik åtgärd
vidtoges, ha de sakkunniga icke ansett sig böra framställa något förslag
i ämnet.

Vid bifall till vad ovan anförts skulle befattningar under benämningen
ingenjör finnas vid telegrafverket i 17, 20 och 22 lönegraderna.

Representanten för kommunikationsverkens ingen järs förbund har hemställt,
att ingenjörstjänst måtte införas i tjänsteförteckningen i 24 lönegraden,
att användas om telegrafstyrelsen framdeles skulle finna behov av densamma
föreligga.

Telegrafstyrelsen och kommunikationsverkens lönenåmnd ha i utlåtanden

Kungl. Mcij:ts proposition nr 194.

över de sakkunnigas betänkande den 28 februari 1939 och den 6 mars 1939
icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag.

I särskilda skrivelser den 14 och den 25 februari 1942 ha telegrafverkets
tekniska tjänstemannaförening och kommunikationsverkens ingenjörs förbund
hemställt, att befattningen ingenjör måtte upptagas i tjänsteförteckningen
jämväl i lönegraden A 24.

Liksom tjänsteförteckningssakkunniga och de i ärendet hörda mvndighe- Departements •

. . " CMJ671.

terna tdlstyrker jag, att befattningen ingenjör införes i 17 lönegraden.

Telegrafstyrelsen har vid skilda tillfällen hävdat den uppfattningen, att
något behov för telegrafverkets del av en ingenjörsgrad mellan de nuvarande
ingenjörsbefattningarna i 22 och 26 lönegraderna icke skulle förefinnas. För
min del har jag svårt att förstå denna styrelsens uppfattning. Jag anser mig
dock icke i enlighet med föreliggande förslag från personalhåll böra tillstyrka,
att befattningen ingenjör införes i 24 lönegraden i avvaktan på framtida
behov därav. Emellertid vill jag framhålla, att vid prövningen av uppkommande
förslag örn ökat antal ingenjörstjänster i 26 lönegraden bör till
förnyat övervägande upptagas frågan om inrättande av ingenjörstjänst i 24
lönegraden.

Enligt min mening innebär de sakkunnigas förslag om införande av gemensam
benämning för samtliga ingenjörsbefattningar över 15 och under 26
lönegraden en betydande förenkling av tjänstebenämningarna. Då härtill kommer,
att några konsekvenser av ett genomförande av de sakkunnigas förslag
härutinnan icke kan befaras beträffande det åt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
anförtrodda utredningsuppdraget rörande tjänstebenämningarna
inom civilförvaltningen, anser jag mig oförhindrad tillstyrka ett utbyte av
benämningarna ingenjörsassistent i 20 lönegraden och avdelningsingenjör i
22 lönegraden mot ingenjör. Jag vill tillägga, att den jämväl till utbyte föreslagna
konstruktörsbenämningen i 22 lönegraden numera försvunnit ur tjänsteförteckningen.

Införande av linjemästare och verkmästare i A 17 samt utbyte av verkstadsmästare
i A 15 mot verkmästare. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, som vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,
tillstyrker jag, att befattningarna linjemästare och verkmästare, vilka för
närvarande äro hänförda till 16 lönegraden, införas jämväl i 17 lönegraden
samt att benämningen verkstadsmästare i 15 lönegraden utbytes mot verkmästare.

Linjemästarna — för närvarande 78 befattningar — lia att inom bestämda
områden ansvara för planeringen av linje- och nätarbetenas ulförande
samt att leda och med biträde av dem underställda linjeförmän öva närmaste
tillsynen över pågående arbeten. Verkmästarna — till antalet 8 — äro samtliga
placerade vid telegrafverkets verkstad i Nynäshamn. De lia att under
driftskontorets ledning utöva befäl för var sin avdelning samt att inom ra -

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

men av driftsledningens direktiv leda, fördela och kontrollera arbetet inom
avdelningen.

Till den högre lönegraden avses att uppflytta de med de mest kvalificerade
arbetsuppgifterna sysselsatta befattningshavarna.

Införande av radiokommissarie i A 15 samt förste radiotelegrafist och stationsmästare
i A 14. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag,
vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att
befattningen radiokommissarie införes i 15 lönegraden samt att befattningarna
förste x-adiotelegrafist och stationsmästare införas i 14 lönegraden.

För närvarande förekomma radiotelegrafistbefattningar i allenast en lönegrad,
nämligen lönegraden A 12. Den nya tjänstegraden förste radiotelegrafist
avses för radiostationsföreståndarnas närmaste män samt med dessa beträffande
kvalificerade arbetsuppgifter likställda radiotelegrafister. Förslaget örn
införande av radiokommissarie i 15 lönegraden innebär endast en titelförändring
för de telegrafkommissarier av klass 6 i denna lönegrad, vilka tjänstgöra
såsom föreståndare för radiostationer.

Den nya befattningen stationsmästare i 14 lönegraden är avsedd för de
för närvarande såsom linjeförmän i 12 lönegraden placerade föreståndarna
för de större och viktigare överdragsstationerna samt för vissa linjeförmän,
vilka utöva befäl över underhållspersonalen å de större automatiska centraltelefonstationerna.

Införande av verkstadsförman i A 12. Tillverkningen vid telegrafverkets
verkstad i Nynäshamn, vid vilken för närvarande omkring 1,300 arbetare
sysselsättas, är organiserad å skilda avdelningar. Under driftskontorets ledning
förestås dessa avdelningar, till antalet 16, av arbetsledare i verkmästares
(16 lönegraden) eller verkstadsmäslares (15 lönegraden) tjänsteställning.
De större avdelningarna med upp till 200 arbetare äro uppdelade i arbetslag
av varierande storlek med s. k. lagförmän såsom föreståndare. Dessa lagförmän,
som tillsattes första gången år 1920, rekryteras bland arbetarpersonalen
vid verkstaden. Deras antal uppgår till 23.

I sin förenämnda till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse
har telegrafstyrelsen hemställt, att ordinarie befattningar måtte upptagas i 10
och 12 lönegraderna för ifrågavarande lagförmän samt befattningarna därvid
benämnas verkstadsförmän.

Rörande arbetsuppgifter, som åvila lagförmännen, framhåller styrelsen,
att de i den utsträckning, som övervakningen av deras arbetslag medgiver,
skola deltaga i arbetet. Då emellertid arbetslagen betydligt ökat i storlek,
ha lagförmännens ledande uppgifter vuxit samt deras möjligheter att deltaga
i arbetet minskat och i de större arbetslagen till och med helt försvunnit.
Lagförmännens huvuduppgifter äro därför numera att leda och fördela arbetet
inom respektive lag, att ansvara för arbetets kvalitet samt att i övrigt
vara verkmästarna behjälpliga i deras åligganden såsom arbetsledare.

Styrelsen har vidare upplyst, att lagförmännen genom beslut av Kungl.
Maj:t den 7 december 1934 och den 25 juni 1937 bereus pensionsrätt enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

civila tjänstepensionsreglementet respektive allmänna familjepensionsreglementet
samt att därvid förklarats att de i pensionshänseende skola anses tillhöra
10 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

Slutligen framhåller styrelsen, att den högre befattningen avsetts för sådana
lagförmän, som på grund av visad synnerlig duglighet blivit anförtrodda
mera ansvarsfullt arbete och på vilka ställas större fordringar beträffande
yrkesskicklighet än på övriga lagförmän.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha icke haft något att erinra emot, att
tjänstemannaställning gives åt vissa av de vid telegrafverkets verkstad befintliga
lagförmännen. Denna ställning bör emellertid enligt de sakkunnigas
uppfattning allenast tillkomma de lagförmän, vilkas arbetsuppgifter äro av
den beskaffenhet, att de böra föranleda placering i 12 lönegraden. Detta skulle
bliva fallet, då befattningshavarnas egenskap av förmän kommit till ett mera
markerat uttryck därigenom, att de på grund av omfattningen av de ledande
och arbetsfördelande uppgifterna samt det därmed förenade ansvaret icke
deltaga i det löpande arbetet inom arbetslaget. Det synes de sakkunniga som
om en placering av dessa förmän i 12 lönegraden skulle innebära en med
hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning samt i förhållande till det
närmast högre verkstadsbefälct lämpligt avvägd löneställning.

Av telegrafstyrelsen och kommunikationsverkcns lönenämnd har någon erinran
mot de sakkunnigas förslag icke framställts.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit föranleder ej heller någon erinran Departementsfrån
min sida. Jag tillstyrker alltså, alt befattningen verkstadsförman infö- Zeferi.
res i lönegraden A 12.

Införande av kontorist i A 9. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker
jag, att befattningen kontorist införes i lönegraden A 9.

De sakkunniga lia vidare föreslagit, alt de nuvarande benämningarna kassör
i 10 lönegraden och förste kassör i 12 lönegraden skulle utbytas mot förste
kontorist respektive kontorsskrivare. Såsom jag inledningsvis anfört, anser
jag, att med ställningstagandet härtill bör tillsvidare anstå. Emellertid har
telegrafstyrelsen i sitt förnyade utlåtande över tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande föreslagit, att befattningarna förste kontorist och kontorsskrivare
måtte införas i 10 respektive 12 lönegraden, även om nyss angivna benämningar
bibehållas i nämnda lönegrader. Då jag icke utan närmare utredning
är beredd att taga ställning till telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag,
anser jag detsamma icke för närvarande böra föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Införande av reparatör i A 8. Tjänsteförteckningssakkunniga lia till behandling
förehaft förslag om uppflyttning av befattningen reparatör från 7
till 8 lönegraden beträffande såväl telegrafverket som statens järnvägar och
statens vattenfallsverk. Jag redogör bär för de sakkunnigas behandling av
frågan i vad avser telegrafverket och statens vattenfallsverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Reparatörerna vid telegrafverket lia till åliggande att utföra underhållsarbeten
och avhjälpa fel å telegrafverkets tekniska anordningar av olika
slag. Förutom den direkta felavhjälpningen, till vilken även höra mätningar
och provningar för utrönande av uppkomna felaktigheters art och läge, åligger
det reparatör att å stationen utföra rutinprovningar å ledningar och stationsanordningar
samt att företaga och föra rapporter över s. k. apparatronder,
vid vilka hos abonnenterna uppsatta apparater och växelbord undersökas
och justeras samt eventuella brister å kabelutgreningar, fördelningsskåp
och kopplingsställen avhjälpas.

Reparatörsbefattningarna rekryteras från linjearbetarkåren. Antalet dylika
befattningar uppgår till 760.

I utlåtande den 16 november 1927 över en av telegrafverkets personalförbund
hos Kungl. Majit gjord framställning örn uppfattning av reparatörstjänsten
från 7 till 8 lönegraden har telegrafstyrelsen med tillstyrkande
av framställningen anfört bland annat följande.

Telefon- och telegraftekniken har alltsedan världskriget befunnit sig i
synnerligen stark utveckling, vilken ännu icke visat någon tendens att
stanna av. Tvärtom medföra de nya uppslagen ständigt ökade möjligheter
lill mera ekonomiskt utnyttjande av ledningarna, vilket å andra sidan även
medför betydligt större krav på ledningars och apparaters godhet. Härigenom
blir även följden, att fordringarna på reparatörerna över lag bliva
större. Det fordras av dem större skicklighet och noggrannhet än förr för
att allmänhetens allt skarpare krav å fullgoda telefonförbindelser skola bliva
tillfredsställda.

Den kvalitativa förändringen i reparatörernas arbetsuppgifter och den
därav följande fordringen på högre kompetens hos reparatörerna synes telegrafstyrelsen
vara moment av sådan vikt och betydelse, att de hänvisa på en
höjning av reparatörernas löneställning inom en närmare framtid.

Givetvis kommer dock allt fortfarande sådana fall att föreligga, då telegrafstyrelsen
måste bereda alldeles speciellt kvalificerade reparatörer befordran
till förste reparatörer.

I utlåtande över samma framställning den 24 januari 1928 uttalade konimunikationsverkens
lönenämnd, att frågan om jämkning i gällande lönegradsplacering
för ifrågavarande befattningshavare torde böra ses i ett vidsträcktare
sammanhang och lämpligen upptagas vid en blivande allmän
revision av kommunikationsverkens avlöningsreglemente med därtill hörande
tjänsteförteckning.

Sedan ärendet överlämnats till 1928 års lönekommitté, som icke ingick
på ifrågavarande spörsmål, förklarade Kungl. Maj:t genom beslut den 27
januari 1933 den av personalförbundet gjorda framställningen icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sin förenämnda, till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse
har telegrafstyrelsen upptagit frågan om reparatörernas löneställning
samt därvid under åberopande av samma skäl, som tidigare anförts, hemställt
örn uppflyttning av gruppen från 7 lill 8 lönegraden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vid statens vatten fallsverk sysselsättas reparatörerna huvudsakligen
med montage- och underhållsarbeten. Reparatörerna äro placerade
dels vid kraftverkens primär- och sekundärstationer, dels ock vid kanalstationerna.
Antalet reparatörer utgör 76, varav 46 äro ordinarie.

Rekryteringen av reparatörskåren sker från statens vattenfallsverks arbetargrupp.

I promemoria den 22 oktober 1938 till de sakkunniga har vattenfallsstyrelsen
hemställt, att i tjänsteförteckningen upptagen befattning såsom montör
i 8 lönegraden måtte uteslutas, enär några dylika befattningshavare icke
funnes vid vattenfallsverket. Styrelsen har upplyst, att utvecklingen gått därhän,
att montörerna i 8 lönegraden ersatts med reparatörer i 7 lönegraden.

Sedan vid överläggningar inför de sakkunniga från personalhåll ifrågasatts
en klyvning av reparatörsgruppen genom införande av reparatörsbefattning
jämväl i 8 lönegraden även vid statens vattenfallsverk, har styrelsen
förklarat sig icke vilja motsätta sig detta förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga anföra bland annat följande.

Vid överläggningar inför de sakkunniga med personalrepresentanter lia de
sakkunniga erinrat, att det redan på grund av meddelade direktiv vöre uteslutet
att bereda förbättrad löneställning åt hela reparatörsgruppen, men att
en delning av gruppen vore tänkbar. Vederbörande personalrepresentanter
lia därvid framhållit, att vid sådant förhållande även en dylik åtgärd vore
av värde, då det gällde att söka åstadkomma en rättvis lönesättning. Från
verksstyrelsemas sida har nian från olika utgångspunkter icke velat motsätta
sig införandet av befattningen även i 8 lönegraden samtidigt som emellertid
mer eller mindre betonats, att vissa svårigheter skulle möta vid en
sådan uppdelning. Då vad vid överläggningarna förekommit givit de sakkunniga
den uppfattningen, att visst fog för uppflyttning av en del reparatörer
till 8 lönegraden föreligger samt att en dylik differentiering, även örn svårigheter
förefinnas, likväl lärer kunna genomföras, lia de sakkunniga icke velat
motsätta sig, att en reparatörsbefattning upptages jämväl i nämnda lönegrad.
De sakkunniga förutsätta, att endast de reparatörer, vilkas arbetsuppgifter
mera markerat skilja sig från övriga reparatörers, må ifrågakomma
till placering i den högre lönegraden.

Vad statens vattenfallsverk beträffar bör i samband härmed och i anslutning
till vad vattenfallsstyrelsen anfört den i 8 lönegraden befintliga
montörsbefattningen uteslutas ur tjänsteförteckningen.

Representanten för telegraf- och telefonmannafUrbanitet har i anledning
av de sakkunnigas förslag anfört följande.

Gruppen reparatör i 7 lönegraden har av telegrafstyrelsen och förbundet
samstämmigt föreslagits till uppflyttning i 8 lönegraden, medan de sakkunniga
delat gruppen och infört tjänstetiteln reparatör även i 8 lönegraden.
Med kännedom örn den begränsning, de sakkunniga ansett sig nödsakade
göra i anledning av departementschefens direktiv, skall jag hill- icke rikta
mig mot (letia förslag, ehuruväl det här gäller en grupp, som också enligt
de sakkunnigas mening örn direktiven icke kan anses utgöra rekryteringsgrupp
samt heller icke vid uppflyttning medföra uppflyttning av annan
grupp oell ännu mindre serie av grupper. Men de sakkunniga lia sagt sig
»förutsätta, att endast de reparatörer, vilkas arbetsuppgifter mera markerat
skilja sig från övriga reparatörers, må ifrågakomma lill placering i
den högre lönegraden».

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements chefen.

Ehuruväl det givetvis icke varit de sakkunnigas mening att därmed lägga
hinder i vägen för utnämning av reparatör till förste reparatör i 10 lönegraden,
kan dock ett sådant uttalande av de sakkunniga sedermera leda till svårigheter
i detta avseende. Skulle så bliva förhållandet, har denna högt kvalificerade
grupp fått en kännbar försämring i stället för den så utomordentligt
välmotiverade förbättring, som föreslagits av telegrafstyrelsen och förbundet
och som de sakkunniga trots de snäva direktiven ansett sig böra i,
enligt deras mening, för dem möjlig mån tillmötesgå. Jag hemställer därför,
att uppdelningen av gruppen reparatörer får ske efter samma grunder och
på samma sätt som vid befordringar i övrigt utan sådana särskilda förutsättningar
med dess möjligheter till oriktiga tolkningar.

Av telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och kommunikationsverkens lönenämnd
lia några erinringar mot de sakkunnigas förslag icke framförts.

För min del har jag, om ock med tvekan, ansett mig böra tillstyrka, att
befattningen reparatör införes även i 8 lönegraden vid telegrafverket och
statens vattenfallsverk. Liksom tjänsteförteckningssakkunniga utgår jag därvid
från att endast de reparatörer, vilkas arbetsuppgifter mera markerat
skilja sig från övriga reparatörers, må ifrågakomma till placering i nämnda
lönegrad. Att detta på något sätt, såsom representanten för telegraf- och
telefonmannaförbundet synes befara, skulle inverka å utnämningen av
förste reparatörer i 10 lönegraden, kan jag icke finna.

Införande av utlandstelefonist i A 8. Å de internationella expeditionerna
vid telefonstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö tjänstgöra under
normala förhållanden sammanlagt 72 rikstelefonister (6 lönegraden), därav
46 i Stockholm, 16 i Göteborg och 10 i Malmö.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse har telegrafstyrelsen
hemställt om uppflyttning av ifrågavarande befattningshavare
till 8 lönegraden. Styrelsen har därvid åberopat av särskilda sakkunniga
inom telegrafverket gjord utredning rörande placeringen i lönehänseende av
verkets befattningshavare. Nämnda sakkunniga lia bland annat framhållit,
att direkt telefontrafik med andra länder än Danmark och Norge tillkommit
efter år 1919 samt att större fordringar, särskilt i fråga om språkkunskaper,
ställas på ifrågavarande befattningshavare än på övriga telefonister. Det syntes
därför de sakkunniga lämpligt, att för ändamålet inrätta en ny befattning
i 8 lönegraden, förslagsvis benämnd utlandstelefonist.

För egen del har styrelsen framhållit, att till 8 lönegraden borde uppflyttas
även vissa rikstelefonister, som icke betjäna utlandsledningarna, men vilka
liksom utlandstelefonisterna äro anförtrodda mera kvalificerade och ansvarsfulla
arbetsuppgifter och på vilka större krav ställas än på rikstelefonist i allmänhet.
Styrelsen åsyftar därvid sådana rikstelefonister, som tjänstgöra såsom
föreståndare för vissa under centralstationer lydande större växelstationer
i förening med telegramexpeditioner. Enligt styrelsen intaga dessa befattningshavare
med avseende å arbetsuppgifter och ansvar en mellanställning
mellan rikstelefonist (6 lönegraden) och vaktföreståndare (11 lönegraden).

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Styrelsen har därför hemställt, att en ny befattning inrättas i 8 lönegraden
samt att denna befattning med hänsyn till den av styrelsen förordade användningen
av densamma benämnes rikstelefonist.

I likhet med telegrafstyrelsen anse t junst eförteckningssakk Hemiga, att åt
de rikstelefonister, som betjäna utlandsledningarna, bör beredas en bättre
löneställning, därvid en placering av befattningshavarna i 8 lönegraden synes
innebära en riktig och lämplig avvägning. Däremot äro de sakkunniga icke
övertygade om behovet av en motsvarande förbättring för den personal styrelsen
i övrigt förordat till uppfattning. De sakkunniga tillstyrka sålunda
i anslutning till den ståndpunkt, som intagits av förut omförmälda sakkunniga
inom telegrafverket, att en ny befattning under benämningen utlandstelefonist
införes i 8 lönegraden.

I sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande den 28 februari 1938 har
telegrafstyrelsen icke särskilt uttalat sig rörande de sakkunnigas ifrågavarande
förslag. I förnyat utlåtande den 14 januari 1942 har styrelsen däremot
framhållit, att styrelsen alltjämt är av den uppfattningen, att förutom
de av de sakkunniga upptagna utlandstelefonisterna jämväl andra rikstelefonister,
som icke betjäna utlandsledningarna men som dock hava sig anförtrodda
mera kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter än rikstelefonister
i allmänhet, böra beredas anställning i lönegraden A 8.

Kommunikationsverkens lönenämnd bar icke uttalat någon erinran mot de
sakkunnigas förslag.

Jag finner mig böra biträda tjänsteförteckningssakkunnigas förslag örn Departements cfis

ten •

införande av utlandstelefonist i 8 lönegraden. Såsom förut framhållits överensstämmer
detta förslag med resultatet av en av särskilda sakkunniga inom
telegrafverket verkställd utredning rörande placering i lönehänseende av verkets
befattningshavare. Vid sådant förhållande anser jag mig sakna anledning
tillstyrka den ytterligare uppflyttning av rikstelefonister till nämnda
lönegrad som telegrafstyrelsen ifrågasatt.

Fl-åga örn införande av bilförare i A 7. Under hänvisning till vad jag anfört
vid behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande postverket, anser
jag mig böra avstyrka tjänsteförteckningssakkunnigas förslag om införande
av befattningen bilförare i lönegraden A 7.

Uteslutning av inkasserare i A 7. I enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag, vilket vid ärendets remissbehandling lämnats utan erinran,
tillstyrker jag, att befattningen inkasserare uteslutes ur lönegraden A 7. Eventuellt
kvarvarande befattningshavare böra därvid uppföras å övergångsstat.

Införande av montör i A 7. I en till Kungl. Majit ställd skrivelse den 22 oktober
1938, vilken överlämnats lill tjänsteförteckningssakkunniga, har telegrafstyrelsen
föreslagit, att i 7 lönegraden måtte införas en ny befattning
under benämningen montör, avsedd för beredande av ordinarie anställning
åt vissa specialarbetare vid telegrafverket. 1 ärendet har styrelsen anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

De arbetare, som här avses, ha som regel en mångårig anställning bakom sig
i telegrafverkets tjänst. De lia därunder förvärvat ingående sakkunskap och
yrkesskicklighet inom särskilda grenar av telegrafverkets anläggningsarbeten.
Sålunda har en del av dessa arbetare specialiserat sig på montage och provning
av de tekniska anordningarna å manuella eller automatiska telefonstationer
och å överdragsstationer, andra åter på uppsättning, inkoppling och
provning av apparater och övriga telefonanordningar hos abonnenter eller
hopkoppling, skarvning och lödning av olika slag av kablar, såsom riks-,
lands- och lokalkablar jämte olika variationer härav.

Då ifrågavarande arbetare genom sin specialisering inom någon av ovannämnda
arbetsgrenar icke besitta den mera allsidiga utbildning, som fordras
för erhållande av reparatörstjänst, lia de i allmänhet varit utestängda från
befordran till dylik tjänst. Möjlighet har också saknats att bereda dem annan
lämplig ordinarie anställning. För undanröjande av denna brist har styrelsen
ansett det angeläget, att befattningen montör införes i 7 lönegraden.

Den föreslagna nya befattningen torde i de flesta fall komma att utgöra
såväl begynnelse- som slutbefattning.

I skrivelse den 30 november 1938 till de sakkunniga har telegraf- och telefonmannaförbundet
biträtt telegrafstyrelsens förslag om införande i tjänsteförteckningen
av en montörsbefattning, men därvid ansett, alt befattningen
borde placeras i 8 lönegraden.

Ehuru tjänsteförteckningssakkunniga icke känt sig helt övertygade om att
den i 7 lönegraden befintliga reparatörstiteln icke skulle kunna användas
såsom benämning å de specialiserade arbetare, åt vilka det här gäller att
bereda tjänstemannaställning, lia de sakkunniga icke velat motsätta sig telegrafstyrelsens
förslag att för ändamålet införa titeln montör. Någon högre
löneställning än den av styrelsen förordade ha de sakkunniga dock icke
ansett sig kunna tillstyrka.

Representanten för telegraf- och telefonmannaförbundet har anfört i huvudsak
följande.

Med titeln montör i 7 lönegraden har avsetts att bereda tjänstemannaställning
åt vissa kvalificerade arbetare, som på grund av specialisering icke lämpligen
kunna utnämnas till reparatörer. Förbundet hade av goda skäl föreslagit
deras placering i 8 lönegraden. Då emellertid de sakkunniga icke ansett
sig kunna föreslå bättre placering än i 7 lönegraden, torde det icke finnas
möjligheter att nu få dem bättre placerade. Bland dessa montörer finnes det
emellertid också sådana, vars kvalifikationer och arbetsuppgifter motivera en
särställning. Det gäller sådana montörer, som helt på egen hand utföra komplicerade
växelbords-, linjeväljare- och andra liknande anläggningar, omändra
sådana anläggningar och detta ofta under tiden dessa anläggningar äro i bruk.
De böra liksom vissa reparatörer vid vattenfallsverket inplaceras i 9 lönegraden.
Det finnes också sådana montörer, som helt självständigt med hjälp
av en eller flera andra arbetare utföra anläggningar av automatstationer på
landsbygden, i samhällen etc. samt därvid lia hela ansvaret för arbetet och
som arbetsledare för stationen. De måste behärska arbetet i alla dess detaljer
vare sig det gäller den egentliga telefonapparaturen, ritningar och
schema därför, mätningar och provningar av olika slag, eller det gäller starkströnisapparaturen
för driften med dess motorer, ackumulatorer etc. De förena
hos sig en förmans åliggande och ansvar med den tekniskt skicklige och
kunnige arbetarens samt böra beredas tjänsteställning som förste montör i
12 lönegraden i likhet med motsvarande förste montörers tjänsteställning vid
vatten fall sverket.

Kungl May.ts proposition nr 194.

Uttalandet utmynnar i en hemställan om att befattningen montör upptages
jämväl i 9 lönegraden och befattningen förste montör i 12 lönegraden.

Kommunikcitionsverkens lönenämnd har icke haft något att erinra mot
de sakkunnigas förslag.

Även enligt min uppfattning borde hinder icke möta mot att för de spe- Departementscialiserade
arbetare, varom här är fråga, använda den i 7 lönegraden be- chefenfintliga
titeln reparatör. Emellertid vill jag icke motsätta mig telegrafstyrelsens
av de sakkunniga och kommunikationsverkens lönenämnd tillstyrkta
förslag. Däremot kan jag icke tillstyrka telegraf- och telef onmannaförb un -dets framställning örn införande av befattningen montör jämväl i 9 lönegraden
och befattningen förste montör i 12 lönegraden.

övriga förslag. Beträffande tjänsteförteckningsrevisionen har utöver förut
omförmälda föx-slag yrkats

dels av representanten för telegraf- och telefonmannaförbundet uppfattning
av stationsförman från lönegraden A 8 till lönegraden A 9, förrådsförman
från lönegraden A 7 till lönegraden A 8, förste stationsbiträde från lönegraden
A 6 till lönegraden A 7, expeditionsvakt och stationsbiträde från lönegraden
A 5 till lönegraden A 6, landstelefonist från lönegraden A 4 till lönegraden
A 5 samt lokaltelefonist från lönegraden A 2 till lönegraden A 3;

dels av representanten för kommunikationsverkens ingenjörsförbund införande
av byrådirektör i lönegraden A 29 samt förste ingenjörsbefattningar
i lönegraden A 28;

dels av telegrafstyrelsen införande av förrådsinténdent i lönegraden A 24,
uppflyttning av huvudkassör från lönegraden A 21 till lönegraden A 22, uteslutning
av förrådsförvaltare i lönegraden A 21 samt uppflyttning av förste
stationsbiträde från lönegraden A 6 till lönegraden A 7;

dels ock av kommunikationsverkens ingenjörsförbund uppflyttning av
distriktsingenjör från lönegraden A 26 till lönegraden A 27.

Därjämte har telegrafstyrelsen i sin framställning rörande antalet befattningar
från och med den 1 juli 1942, utöver förut behandlade förslag, hemställt
om inrättande av en byråingenjörstjänst i lönegraden A 26 å tekniska
byråns transmissionsavdelning.

Allmänna lönenämnden bär icke funnit sistnämnda förslag giva lönenämnden
anledning till särskilt uttalande.

Inom telegrafverket pågår för närvarande omorganisation av förrådsväsen- Departementsdet,
innebärande bland annat att de nuvarande förrådsavdelningarna skola ch«fenutbrytas
ur distriktsorganisationen och direkt underställas telegrafstyrelsens
förrådsbyrå. Samtidigt skall antalet förrådsavdelningar eller huvudförråd,
som de enligt den nya organisationen skola benämnas, minskas från sex till
fyra. De nuvarande förrådsavdelningarna förestås av förrådsförvaltare i lönegraden
A 21. Enligt telegrafstyrelsens förslag skola föreståndarna för huvudförråden
under benämningen förrådsintendenter inplaceras i lönegraden A 24.

Utan tvivel böra föreståndarna för huvudförråden med sin i förhållande
till förrådsförvaltarna självständigare och ansvarsfullare ställning erhålla en

Kungl. May.ts proposition nr 194.

högre lönegradsplacering än förrådsförvaltarna. Frågan härom bör emellertid
upptagas till avgörande först när omorganisationen genomförts och material
föreligger för bedömande av arlen och omfattningen av de med de
nya befattningarna förenade arbetsuppgifterna. Jag anser mig därför icke
nu böra förorda den av telegrafstyrelsen föreslagna förändringen.

Beträffande den av telegrafstyrelsen föreslagna byråingenjörstjänsten å
tekniska byråns transmissionsavdelning vill jag erinra, att de sakkunniga för
omorganisation av telegrafverket haft motsvarande spörsmål under övervägande
samt därvid uttalat, att med befattningens inrättande bör anstå, till
dess den relativt nya och hittills hastigt växande transmissionsavdelningen
fått en mera slutgiltig inre organisationsutformning. Med hänsyn till vad sålunda
förekommit anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka styrelsens
ifrågavarande förslag.

Övriga här berörda förslag är jag ej heller beredd att tillstyrka.

Till slut vill jag framhålla, att vissa i tjänsteförteckningen upptagna tjänstegrader
blivit obehövliga i samband med omorganisationen av telegrafverket.
I en del fall ha i dessa tjänstegrader kvarstående befattningshavare uppförts
å övergångsstat; i andra fall ha nya arbetsuppgifter tilldelats dem med
därav följande nya tjänstebenämningar. På grund härav och i anledning av
att vissa å övergångsstat uppförda befattningshavare avgått ur verkets tjänst
kunna benämningarna linjedirektör i lönegraden A 30 och materialförvaltare
i lönegraden A 15 utgå ur tjänsteförteckningen. Jag kommer framdeles att
underställa Kungl. Maj:t förslag härom i samband med de av tjänsteförteckningsrevisionen
föranledda ändringarna av tjänsteförteckningen.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
beträffande personalförteckningen vidtagas följande ändringar, nämligen införande
av 1 verkstadsöveringenjör i lönegraden C 5, minskning av antalet
verkstadsingenjörer (A 27) från 2 till 1, utbyte av sistnämnda tjänstetitel mot
förste verkstadsingenjör, införande av 1 verkstadsingenjör i lönegraden A 26
samt utbyte av avdelningsingenjör i lönegraden A 22 mot ingenjör.

Beträffande tjänsteförteckningen skulle, förutom de ändringar som följa
av vad jag nyss anfört i fråga örn personalförteckningen, vidtagas följande
förändringar, nämligen i

lönegraden A 20: utbyte av ingenjörsassistent mot ingenjör,
lönegraden A 17: införande av ingenjör, linjemästare och verkmästare,
lönegraden A 15: införande av radiokommissarie och utbyte av verkstadsmästare
mot verkmästare,

lönegraden A 14: införande av förste radiotelegrafist och stationsmästare,

lönegraden A 12: införande av verkstadsförman,
lönegraden A 9: införande av kontorist,

lönegraden A 8: införande av reparatör och utlandstelefonist,
lönegraden A 7: införande av montör och uteslutning av inkasserare (eventuellt
anteckning om att befattningen endast förekommer å övergångsstat).

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Statens y attén fallsverk.

Inrättande av en ny driftchefsbefattning. Genom beslut den 14 november
1941 förklarade Kungl. Majit hinder för vattenfallsstyrelsen icke möta
att dels förflytta förste driftsingenjören vid norrländska kraftverken från huvudkontoret
i Umeå till Stadsforsen, dels ock förordna, att ifrågavarande
befattningshavare skulle, med befrielse från övriga honom åvilande arbetsuppgifter,
tills vidare handhava förvaltningen och driften av statens vattenfallsverks
kraftanläggningar i mellersta Norrland, därvid befattningshavaren
skulle vara direkt underställd styrelsen. Beslutet var föranlett av framställning
av vattenfallsstyrelsen om provisoriska åtgärder för inrättande av en
ny lokalförvaltning i mellersta Norrland.

I skrivelse den 29 november 1941 har vattenfallsstyrelsen framlagt definitivt
förslag rörande den nya lokalförvaltningen samt därvid anfört följande.

Den nya lokalförvaltningens uppgift skall vara att dels handhava förvaltningen
och driften av vattenfallsverkets kraftstationer i Indalsälvens och
Ljungans vattensystem, nämligen vid Stadsforsen, Sillre, Midskogsforsen och
Torpshammar, samt regleringsanläggningarna i Gimån ävensom verkets närliggande
kraftledningar och understationer, dels ock sköta samarbetet såväl
med de bolagsägda kraftstationerna vid Hissmofors och Katlstrupeforsen,
i vilka verket har särskilda intressen, som med Indalsälvens regleringsförening.

Däremot skall ifrågavarande lokalförvaltning icke i nämnvärd omfattning
ombesörja kraftförsäljning och kraftdistribution.

Den nya lokalförvaltningen bör lämpligen benämnas Mellersta Norrlands
kraftverk och i samband härmed bör benämningen å den nuvarande lokalförvaltningen
Norrländska kraftverken ändras till Övre Norrlands kraftverk.

Ledningen för Mellersta Norrlands kraftverk bör åtminstone tills vidare vara
förlagd lill Stadsforsen, där verket tillhöriga kontorslokaler och bostäder finnas
disponibla.

Mellersta Norrlands kraftverk får en karaktär analog med Västerås kraftverks,
och dess ledning bör enligt styrelsens mening icke utövas av lägre
befattningshavare än en driftchef. Ehuru kraftstationerna vid Torpshammar
och Midskogsforsen ännu icke äro driftfärdiga, är ifrågavarande driftchef
dock behövlig snarast möjligt för skötseln av de övriga hithörande anläggningarna,
varjämte det är önskvärt, att den blivande driftchefen får medverka
vid utformningen av den elektriska utrustningen i nämnda kraftstationer.

Vattenfallsstyrelsen hemställer alltså, att en befattning såsom driftchef inrättas
för ledningen av den nya lokalförvaltningen.

Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 20 december 1941 tillstyrkt
vattenfallsstyrelsens förslag. Lönenämnden har samtidigt framhållit, att den
nya befattningen, i avvaktan på att frågan örn byråchefstjänsternas löneställning
blir slutligt avgjord, bör inplaceras i den för driftchefsbelattningar
för närvarande bestämda lönegraden, A 28.

Vattenfallsstyrelsens av allmänna lönenämnden tillstyrkta förslag förän- Departementsleder
icke någon erinran från min sida. Jag förordar alltså, att en befattning cheien.

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Departements chefen.

såsom driftchef i lönegraden A 28 inrättas för ledningen av den nya lokalförvaltningen.
Samtidigt bör förste driftsingenjörsbefattningen i lönegraden A 27
vid huvudkontoret i Umeå, vars innehavare såsom förut angivits provisoriskt
förflyttats till Stadsforsen, ombildas till en befattning såsom driftsingenjör i
lönegraden A 26.

Inrättande av en ny förste byråingenjörsbefattning. I sin förenämnda skrivelse
har vattenfallsstyrelsen vidare föreslagit inrättande av en förste byråingenjörsbefattning
i lönegraden A 27, avsedd för en av föreståndarna för
de två under styrelsens elektrobyggnadsbyrå lydande stationskontoren. Till
stöd härför har styrelsen anfört följande.

Inom elektrobyggnadsbyrån äro planerings- och konstruktionsarbetena
jämte kostnadsberäkningarna för den elektriska utrustningen i kraftstationer
och understationer alltsedan 1938 års början fördelade på två s. k. stationskontor.
Såsom föreståndare för dessa båda kontor fungera två förste byråingenjörer,
av vilka emellertid endast den ene är ordinarie.

Arbetsfördelningen mellan de två stationskontoren är för närvarande i stort
sett sådan, att till det ena kontoret hänförts stationsanläggningarna i Norrland,
inom Älvkarleby kraftverks norra område och vid Västerås kraftverk,
medan till det andra kontoret hänförts stationsanläggningarna inom Älvkarleby
kraftverks södra område samt vid Trollhätte och Motala kraftverk. Gränsdragningen
mellan dessa kontors arbetsområden kan komma att variera något
från tid till annan, beroende på de föreliggande arbetsuppgifternas belägenhet.

Ifrågavarande stationskontors arbeten avse ej endast anläggning av nya
stationer utan även utvidgningar, förnyelser och ombyggnader av äldre stationer.
Med hänsyn såväl härtill som till den starkt ökade omfattningen av
vattenfallsverkets stationsanläggningar är styrelsen bestämt övertygad om att
dessa arbetens uppdelning på två kontor är permanent behövlig även för
framtiden.

Den extra ordinarie förste byråingenjör, som förestår det ena stationskontoret,
har innehaft denna tjänsteställning sedan den 1 september 1939 och
har varit anställd vid statens vattenfallsverk sedan den 1 januari 1931.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt vattenfallsstyrelsens förslag.

Av den förebragta utredningen framgår, att elektrobyggnadsbyråns bägge
stationskontor äro erforderliga även för framtiden. Då den extra ordinarie
förste byråingenjör, som förestår det ena stationskontoret, har att fullgöra
arbetsuppgifter av samma art som föreståndaren för det andra stationskontoret,
vilken innehar ordinarie förste byråingenjörstjänst, anser jag mig böra
tillstyrka vattenfallsstyrelsens förslag örn inrättande av en ordinarie förste
byråingenjörsbefattning i lönegraden A 27 för förstnämnda föreståndare.

Inrättande av en ny driftsingenjörsbefattning. Vid Västerås kraftverk finnes,
förutom chefsbefattningen, icke någon annan ordinarie ingenjörsbefattning
i de högre lönegraderna än en förste byråingenjörsbefattning, vars innehavare
är ångteknisk specialist samt huvudsakligen fungerar såsom konstruktör
och utredningsman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vattenfallsstyrelsen Ilar hemställt om inrättande av en driftsingenjörsbefattning
vid kraftverket samt till stöd därför anfört följande.

Med hänsyn till de successivt vidtagna utvidgningarna av Västerås kraftverk
visade det sig nödvändigt att vid 1936 års ingång därstädes placera en elektroingenjör,
vilken har till uppgift alt närmast under chefen för kraftverket
handhava ledningen av driften av kraft- och stamlinjestationerna samt montage-
och underhållsarbetena å de dithörande elektriska anläggningarna. Han
innehar sedan den 1 oktober 1939 tjänsteställning såsom extra ordinarie
driftsingenjör och tjänstgör även såsom ställföreträdare för kraftverkets chef.

Då ifrågavarande driftsingenjörsbefattning är permanent behövlig, bör
densamma nu göras till ordinarie för beredande av ordinarie anställning åt
motsvarande tjänsteman, som varit anställd vid statens vattenfallsverk från
och med den 1 februari 1934.

Allmänna lönenämnden har icke funnit förevarande förslag föranleda särskilt
uttalande från nämndens sida.

Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag innebär endast att ordinarie an- Departementsställning
skulle beredas en sedan 1936 vid Västerås kraftverk befintlig extra cAe/e«.
ordinarie driftsingenjör i 26 lönegraden. Liksom lönenämnden finner jag icke
anledning till erinran däremot. Jag tillstyrker alltså, att en ny befattning såsom
driftsingenjör upptages i personalförteckningen i lönegraden A 26.

Uppflyttning av två ingenjörsbefattningar från A 22 till A 24. Vid statens
vattenfallsverk äro arbetena med kraftledningar organiserade så, att nybyggnad
av stamlinjer och större primärlinjer utföras av en särskild, för hela
vattenfallsverket gemensam linjebyggnadsavdelning, under det att de övriga
linjearbetena ombesörjas av vederbörande kraftverk, där de äro fördelade
mellan distriktspersonalen och särskilda linjeavdelningar. Denna fördelning
är vid olika kraftverk utförd på olika sätt, beroende på omfattningen av
linjearbetena och de övriga arbetsuppgifter, som åligga distriktspersonalen.

Var och en av Trollhätte och Motala kraftverks linjeavdelningar förestås
sedan år 1936 av en ingenjör i lönegraden A 22. Till stöd för föreslagen
uppflyttning av ifrågavarande ingenjörsbefattningar till lönegraden A 24 har
vattenfallsstyrelsen anfört följande.

Trollhätte kraftverks linjeavdelning omhänderhar dels ny- och ombyggnad
av mindre primär- och större sekundär] in jer, inspektion och underhåll
av stam-, primär- och större sekundärlinjer samt utvidgning, ombyggnad
och underhåll av utomhusställverk, dels ock koncessionsärenden och jordägareuppgörelser
beträffande primär-, sekundär- och tertiärlinjer.

Motala kraftverks linjeavdelning omhänderhar dels samma arbetsuppgifter
sorn motsvarande avdelning vid Trollhätte kraftverk, dels ny- och ombyggnad
samt inspektion och underhåll av samtliga sekundär- och tertiärlinjer,
dels ock inspektion och underhåll av kraftverkets vattenbyggnader och bostadshus.

Trollhätte kraftverk har ett ungefär dubbelt så stort nät av större kraftledningar
som Motala kraftverk, varjämte skötseln av de närmast havet belägna
delarna av Trollhätte kraftverks ledningsnät är särskilt krävande på
grund av klimatiska förhållanden. Genom förenämnda arbetsfördelning kun Bihang

tilt riksdagens protokoll 1942. 1 saini. Nr 101. 4

Kungl. i\Iaj:ts proposition nr 194.

lia föreståndarbefattningarna vid ifrågavarande båda linjeavdelningar dock
anses vara i stort sett likvärdiga.

Sedan år 1935 ha emellertid dessa linjeavdelningars arbetsuppgifter undergått
en mycket betydande ökning. Sålunda har längden på de större linjer,
vilkas skötsel och underhåll handhavas av Trollhätte kraftverks linjeavdelning,
ökats med cirka 60 procent till att nu utgöra 1,225 km. Antalet vid
denna avdelning i genomsnitt sysselsatta arbetare har sedan år 1935 ökats
med cirka 80 procent.

Vid såväl Trollhätte som Motala kraftverk har omfattningen av utomhusställverken
ökats avsevärt under de senare åren.

Vid Motala kraftverk har sedan år 1935 linjelängden för stam- och primärlinjer
ökats med cirka 42 procent till 585 km oell för övriga, mindre linjer
med cirka 25 procent till 950 km. Reparations- och underhållsarbeten å detta
kraftverks vattenbyggnader utföras nu av linjeavdelningen i mera fullständig
omfattning än tidigare. En ny arbetsuppgift, som efter år 1935 ålagts
Motala kraftverks linjeavdelning, är arbetet med inspektion och underhåll av
kraftverkets bostadshus. Antalet vid denna avdelning i genomsnitt sysselsatta
arbetare har sedan år 1935 mer än fördubblats.

På ifrågavarande linjeavdelningar ställas numera avsevärt större krav än
tidigare jämväl på grund av den starkt ökade belastningen på kraftledningarna
och de större fordringar i fråga om driftsäkerhet, som därför måst uppställas.
I samband härmed har styrelsen under de senaste åren meddelat
skärpta bestämmelser angående linjeinspektioner och föreskrifter angående
ordnande av reparationsberedskap för linjerna.

Allmänna lönenämnden har funnit, att de arbetsuppgifter, som numera
åligga föreståndaren för Trollhätte kraftverks linjeavdelning, motivera föreståndarbefattningens
uppflyttning till lönegraden A 24. Ehuru motsvarande
arbetsuppgifter för föreståndaren vid Motala kraftverk enligt lönenämndens
uppfattning icke kunna anses fullt lika kvalificerade, har lönenämnden likväl
med hänsyn till att föreståndaren numera fått sig ålagd även skötseln
av kraftverkets husbyggnader icke velat motsätta sig, att även denne befattningshavare
beredes den förbättrade löneställning, som det föreliggande förslaget
innebär.

Departements?

chefen.

Visserligen kan viss tvekan råda rörande förslaget om uppflyttning av föreståndaren
för Motala kraftverks linjeavdelning till lönegraden A 24. Liksom
lönenämnden anser jag mig dock böra tillstyrka, att såväl nämnda föreståndarbefattning
som motsvarande befattning vid Trollhätte kraftverk beredes
den av vattenfallsstyrelsen föreslagna förbättrade löneställningen.

Införande av lantmätare i A 24. I sin förenämnda skrivelse har vattenfallsstyrelsen
föreslagit införande i lönegraden A 24 av en befattning såsom
lantmätare samt därvid anfört följande.

Hos styrelsen finnes en lantmätare anställd såsom extra ordinarie tjänsteman,
med placering från och med den 1 januari 1936 i 24 lönegraden. Han
har varit anställd vid verket sedan år 1922, till en början vid dåvarande
kanal- och fastighetsbyrån, och överfördes till juridiska byrån i samband
med 1939 års omorganisation av styrelsen.

Det åligger lantmätaren att förestå och vårda vattenfallsstyrelsens arkiv av

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

lantmäterikartor med tillhörande handlingar, att föra register med angivande
av lantmäteritekniska data rörande statens vattenfallsverks samtliga fastigheter,
att utarbeta och komplettera dels översiktskartor över alla verkets
fastigheter, dels detaljkartor med beskrivningar rörande de orter, där verket
har mera betydande fastighetsbestånd, att verkställa erforderliga lantmäteriutredningar
och utarbeta därtill hörande kartor, bland annat i samband med
köp av vattenfall och strandfastigheter, samt att vara vattenfallsstyrelsens
ombud vid lantmäteriförrättningar.

Lantmätaren har såsom medhjälpare en kartriterska samt ett kvinnligt
skriv- och arkivbiträde.

Uå det föreligger permanent behov av en lantmätare hos vattenfallsstyrelsen,
bör ifrågavarande befattningshavare nu beredas ordinarie anställning.

Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot styrelsens
förslag.

Ifrågavarande befattningshavare har funnits hos vattenfallsstyrelsen sedan Departementsår
1922. Från och med år 1936 åtnjuter han lön såsom extra ordinarie tjänste- CÄ€/enman
i 24 lönegraden. Vid sådant förhållande och då bestående behov av en
befattning för handhavandet av de arbetsuppgifter, varom här är fråga, får
anses föreligga, tillstyrker jag, att befattningen lantmätare upptages i personalförteckningen
i lönegraden A 24.

Införande av kanalinspektör i A 22 saint utbyte av kanalinspektör av
klass 1 i A 21 och kanalinspektör av klass 2 i A 18 mot kanalinspektör. Vid

Trollhätte kanalverk finnas 1 kanalinspektör av klass 1 (Trollhättans kanalstation)
samt 2 kanalinspektorer av klass 2 (Brinkebergskulle—Vänersborgs
respektive Ströms kanalstation). Vid Södertälje kanalverk finnes 1 kanalinspektör
av klass 1.

I skrivelse den 14 november 1935 till Kungl. Majit hemställde vattenfallsstgrelsen,
att de båda kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 måtte uppflyttas
till 22 lönegraden. Av styrelsens skrivelse må rörande kanalinspektorens
av klass 1 vid Trollhätte kanalverk arbetsuppgifter anföras följande.

Det åligger denne befattningshavare ej endast att vara föreståndare för
Trollhättans kanalstation, utan även att handlägga allmänna trafikärenden
för hela kanalverket m. m. Hans göromål framgå närmare av följande specifikation.

Beträffande kanaltrafiken i allmänhet har han alt övervaka, alt trafiken
på hela farleden sker i enlighet med gällande kanalreglemente och särskilda
1 öreskrifter, att handlägga ärenden angående ersättningar för skador, som
av trafikanter förorsakats å kanalverkets anläggningar utefter hela farleden,
att leda upprättandet av statistik över hela kanallrafiken samt ali verkställa
utredningar i trafikärenden och i taxefrågor.

Såsom föreståndare för Trollhättans kanalstation har han att utöva närmaste
befäl över slussmästare samt sluss-, kanal- och brovakter, tillhörande
stationen, att leda och övervaka det löpande arbetet å uppbördskontoret, att
från uppbördsmännen emottaga och till kanalverkets kassakontor redovisa
mflutna kontånia medel samt att utfärda räkningar till de rederier och mäklare,
som beviljats kredit å kanalavgifter.

Såsom föreståndare för kanalverkets lotskontor har han alt utöva när -

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

mäste befäl över kanallotsarna, dirigera dessas tjänstgöring på grund av inkommande
beställningar, mottaga och redovisa influtna lotsavgifter samt att
verkställa förhör i kännedomen örn gällande kanalreglemente och särskilda
trafikföreskrifter med de fartygsbefälhavare och styrmän, som göra framställning
om erhållande av tillstånd att med lotspliktiga fartyg trafikera kanalen
utan anlitande av kanallots.

Beträffande fyr- och ntprickningsanordningar har han att utöva närmaste
befäl över fyrmästaren och älvvakterna samt tillse, att fyr- och utprickningsanordningarna
utefter hela farleden fungera på ett tillfredsställande sätt, att
övervaka kanalverkets fabrikation av dissousgas för laddning av ackumulatorer
till fyrarna, i samband varmed även sker försäljning till utomstående,
samt att lia ansvaret för verkets förråd av gasackumulatorer.

Slutligen har han beträffande kanalverkets bogserbåtsrörelse och isbrytning
att utöva befäl över bogserbåtarnas besättningar samt tillsyn över dessa
båtars underhåll och utrustning, att leda och övervaka bogserbåtarnas och
förhyrda isbrytares arbeten samt mottaga och redovisa influtna avgifter
ävensom att i förekommande fall träffa ackordsuppgörelser rörande bogserings-,
bärgnings- och isbrytningsarbeten.

I utlåtande över framställningen den 21 december 1935 anförde kommunikationsverkens
lönenämnd följande.

Av den redogörelse, som styrelsen lämnat rörande tjänståliggandena för
de båda kanalinspektorerna av klass 1, synes det lönenämnden framgå, att
kanalinspektorsbefattningen vid Trollhätte kanalverk är att anse såsom mera
krävande än motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk. Skäl synas
sålunda nämnden föreligga för att förstnämnda befattning liänföres till 22
lönegraden. En dylik uppflyttning förutsätter dock, att i tjänsteförteckningen
till avlöningsreglementet under statens vattenfallsverk införes befattningen
kanalinspektör jämväl i 22 lönegraden, varvid beträffande samtliga kanalinspektorer
indelningen i klasser lämpligen skulle kunna bortfalla.

Vid frågans behandling inför Kungl. Majit (propositionen nr 141 till 1936
års riksdag) anförde föredragande departementschefen, att det, även om vissa
skäl anförts för beredande av en förbättrad löneställning för ifrågavarande
befattningshavare, ej syntes påkallat att omedelbart före den blivande allmänna
översynen av avlöningsförfattningarna vidtaga en av bifall helt eller
delvis till styrelsens ifrågavarande förslag föranledd ändring i avlöningsreglementets
tjänsteförteckning. Med ståndpunktstagande till förevarande lönespörsmål
borde därför få anstå till berörda översyn. 1 enlighet härmed avläts
icke något förslag i ämnet till 1936 års riksdag.

1 skrivelse den 9 november 1938 lill Kungl. Majit, vilken skrivelse överlämnats
till tjänsteförteckningssakkunniga, har vattenfallsstyrelsen ånyo
framfört ifrågavarande förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga äro ense med kommunikationsverkens lönenämnd
om att skäl förefinnas för uppflyttning av kanalinspektorsbefattningen
av klass 1 vid Trollhätte kanalverk till 22 lönegraden. Däremot hysa
de sakkunniga viss tveksamhet inför förslaget om uppflyttning jämväl av
motsvarande befattningshavare vid Södertälje kanalverk. Skulle mot förmodan
förvaltningen av Södertälje kanalverk icke komma att överföras lill vägnell
vattenbyggnadsstyrelsen, anse de sakkunniga därför, att sistnämnda be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

fattning bör kvarstå i 21 lönegraden, därvid — såsom lönenämnden för sådant
fall ifrågasatt —- klassindelningen av kanalinspektorsbefattningarna bör
bortfalla.

I utlåtande den 28 februari 1939 över de sakkunnigas betänkande har vattenfallsstyrelsen
beträffande de sakkunnigas ifrågavarande förslag anfört
följande.

Då styrelsen i skrivelse den 14 november 1935 föreslog, att de båda kanalinspektorsbefattningama
av klass 1, den ena vid Trollhätte och den andra
vid Södertälje kanalverk, skulle uppflyttas från 21 till 22 lönegraden, ansåg
styrelsen riktigheten av denna åtgärd vara så självklar i fråga örn befattningen
vid Södertälje kanalverk, att styrelsen endast ganska summariskt motiverade
denna befatlnings uppflyttning, medan däremot en mera utförlig
motivering presterades beträffande befattningen vid Trollhätte kanalverk.

Det torde kanske bero på detta förhållande, att kommunikationsverkens
lönenämnd ställt sig avvisande mot förslaget att uppflytta kanalinspektorsbefattningen
vid Södertälje kanalverk. De sakkunniga, som i likhet med lönenämnden
tillstyrkt uppflyttning av ifrågavarande befattning vid Trollhätte
kanalverk till 22 lönegraden, förklara sig hysa viss tveksamhet inför förslaget
att uppflytta jämväl motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk
och anse, att sistnämnda befattning bör kvarstå i 21 lönegraden, såvida Södertälje
kanalverk icke skulle komma att överföras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
För det fall, att dylik överföring skulle komma till stånd, synas
de sakkunniga således ha lämnat öppen frågan örn lönegradsplaceringen
för kanalinspektorsbefattningen i Södertälje.

Styrelsen anser sig emellertid, oberoende av den eventuella överflyttningen
av Södertälje kanalverk till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, böra framlägga
vissa synpunkter på denna fråga. Kanalinspektoren vid Södertälje kanalverk
har icke endast att fullgöra de åligganden, som normalt tillkomma
föreståndaren för en kanalstation, utan han har även att i egenskap av förvaltningschef
för kanalverket handlägga trafikärenden och taxefrågor samt
administrativa och kamerala ärenden, svara för det löpande underhållet av
kanalverkets anläggningar och fastigheter ävensom företräda styrelsen gentpmot
trafikanter m. fl. Styrelsen skulle kunna åskådliggöra detta genom att
lämna en detaljerad redogörelse för denne kanalinspektör arbetsuppgifter
men anser det icke vara lämpligt att göra så av hänsyn till den ifrågasatta
överflyttningen av kanalverkets förvaltning, ehuru nämnda överflyttning
sannolikt icke torde komma att nämnvärt förändra kanalinspektorens arbetsuppgifter.

När kanaiinspektorstjönsten i Södertälje år 1919 placerades i 21 lönegraden,
hade kanalen ännu de mått, som den erhöll för mer än hundra år sedan,
och trafikerades av fartyg lastande högst 460 ton. Kanalen och där bedriven
trafik ha helt förändrat karaktär och betydelse, sedan efter fullbordandet
år 1924 av farledens ombyggnad fartyg av upp till 5.5 m djupgående
och med den maximilast av 3,700 ton kunna framföras å kanalen. Den å kanalen
transporterade godsmängden, för år räknat, har sedan år 1924 ökats
till cirka 3''A gånger så mycket som då. I samband med kanalens ombyggnad
lia även tillkommit moderna tekniska anordningar av olika slag. Det är påtagligt,
alt genom dessa betydande förändringar kraven på och ansvaret för
den, som har ledningen av kanalens drift och skötsel sig anförtrodd, högst
avsevärt stigit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vad sålunda anförts synes vattenfallsstyrelsen tillräckligt motivera en uppfattning
även av kanalinspektorsbefattningen vid Södertälje kanalverk till
22 lönegraden.

I sin förenämnda skrivelse den 29 november 1941 bär vattenfallsstyrelsen
föreslagit införande av befattningen trafikinspektör i 22 lönegraden för kanalinspektorsbefattningen
av klass 1 vid Trollhätte kanalverk för den händelse
Kungl. Maj:t icke skulle bifalla styrelsens förslag örn uppflyttning av bägge
kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 till nämnda lönegrad.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 6 mars 1939 över
tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande lämnat de sakkunnigas ifrågavarande
förslag utan erinran.

Departements- Förslag om (iverflyttning av Södertälje kanalverk till väg- och vattenbygg chefen.

nadsstyrelsen framfördes på sin tid av särskilda sakkunniga för omorganisation
av vattenfallsstyrelsen. Emellertid krävde förslaget vissa ytterligare
utredningar. I propositionen nr 240 till 1939 års lagtima riksdag uttalade
min företrädare i ämbetet, att han förutsatte, att förslag i frågan skulle kunna
föreläggas 1940 års riksdag. Så har dock icke kunnat ske och då med all
sannolikhet frågan örn förvaltningen av Södertälje kanalverk ej kan slutligt
lösas under nu rådande exceptionella förhållanden, anser jag, att lönegradsplaceringen
av kanalinspektorsbefattningarna av klass 1 vid såväl Trollhätte
som Södertälje kanalverk bör avgöras oberoende av nämnda förvaltningsfråga.

Liksom tjänsteförteckningssakkunniga och kommunikationsverkens lönenämnd
är jag av den uppfattningen, att befattningen såsom kanalinspektör
av klass 1 vid Trollhätte kanalverk bör givas en förmånligare placering i
lönehänseende än motsvarande befattning vid Södertälje kanalverk. Vad vattenfallsstyrelsen
anfört rörande arbetsuppgifternas förändring efter ombyggnaden
år 1924 av Södertälje kanal är icke ägnat att ändra min uppfattning
härutinnan. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att befattningen såsom kanalinspektör
av klass 1 vid Trollhätte kanalverk under benämningen kanalinspektör
uppflyttas till 22 lönegraden. Att såsom vattenfallsstyrelsen ifrågasatt
ändra benämningen till trafikinspektör kan jag icke tillstyrka.

Kanalinspektorsbefattningen av klass 1 vid Södertälje kanalverk bör alltså
bibehållas i 21 lönegraden. Emellertid hör befattningen liksom de två kanalinspektorsbefattningarna
av klass 2 i 18 lönegraden i enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas
och lönenämndens förslag upptagas under benämningen
kanalinspektör.

Uppflyttning av en kontrollörsbefattning från A 20 till A 21 oell neclflyttning
av en förste kassörsbefattning från A 21 till bokhållarbefattning i A 17.

I sin förenämnda skrivelse den 29 november 1941 har vattenfallsstyrelsen
föreslagit, att en vid Trollhätte kanalverk inrättad kontrollörsbefattning i lönegraden
A 20 med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som avses att till -

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

lorås innehavaren av denna befattning, utbytes mot en kontrollörsbefatlning
i lönegraden A 21. I samband härmed har styrelsen föreslagit, att den vid
kanalverkets kassakontor befintliga förste kassörsbefattningen i lönegraden
A 21 indrages och ersättes med en kassörsbefattning i 18 lönegraden, vilken
befattning därvid skulle införas i tjänsteförteckningen i nämnda lönegrad.
Till stöd för förslagen har styrelsen anfört följande.

Vid Trollhätte kanalverk, till vilket jämväl hör skötseln av vattenfallsverkets
fastighetsförvaltning vid Göta älv, inrättades år 1930 en extra kontrollörsbefattning
i 20 lönegraden, vilken befattning år 1934 gjordes till ordinarie
i samma lönegrad. Det avsågs då, att innehavaren av befattningen skulle
handlägga enbart fastighetsärenden samt förråds- och upphandlingsärenden.

Styrelsen har emellertid numera funnit, att det skulle medföra ett bättre
utnyttjande av personalen vid kanalverkets huvudkontor, örn allt kameralt
arbete vid nämnda kontor Indes under ifrågavarande kontrollörs ledning. Så
har också redan från och med år 1940 skett beträffande räkenskapsgöromålen
och de kamerala personalärendena; i samband härmed har den bokhål -larbefattning, vars innehavare förut skött räkenskapsbokföringen, vid inträffad
vakans utbytts mot en kontorsskrivarbefattning.

Enligt vattenfallsstyrelsens mening bör även kanalverkets kassakontor underordnas
kontrollören och förste kassörsbefattningen därstädes (i lönegraden
A 21) förändras till en kassörsbefattning i lägre lönegrad. Denna ändring
möjliggöres därigenom, att den nuvarande förste kassören vid kanalverket
uppnår pensionsåldern vid utgången av juni 1942.

På grund av den ökning i arbete och ansvar, som sålunda ålagts och ytterligare
kommer att åläggas kontrollören vid Trollhätte kanalverk, blir dennes
befattning jämförlig med de nuvarande kontrollörsbefattningarna i lönegraden
A 21 och bör därför uppflyttas till nämnda lönegrad.

Trollhätte kanalverks kassakontor omhänderhar kassarörelsen icke endast
för kanalverket och den därmed sammanhörande fastighetsförvaltningen
utan även för Trollhätte kraftverk och för byggnadsavdelningen vid Göta älv.
Kassaomsättningen (summan av in- och utbetalningar) uppgick därstädes under
år 1940 till cirka 48.5 miljoner kronor. Denna summa är avsevärt mindre
än den årliga kassaomsättningen vid vattenfallsstyrelsens kassakontor, som
liven förestås av en förste kassör, men överstiger betydligt den årliga kassaomsättningen
vid de tjänsteställen, där kassagöromålen handhavas av kassörer
i lönegraden A 12.

Kassarörelsen vid kassakontoret i Trollhättan är, i enlighet med vad ovan
sagts, fördelad på fyra olika verksamhetsgrenar''och är av sådan storleksordning,
att kassörsbefattningen därstädes enligt vattenfallsstyrelsens mening
iir likvärdig med en förste bokhållarbefattning och alltså icke bör placeras
i lägre lönegrad än A 18.

Allmänna lönenämnden tillstyrker, alt kontrollörsbefattningen i och med
genomförandet av den ändrade kamerala organisationen vid Trollhätte kanalverk
uppflyttas till lönegraden A 21. Beträffande den av vattenfallsstyrelsen
till inplacering i 18 lönegraden föreslagna kassörsbefattningen erinrar lönenämnden,
att tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit sådana ändringar
i Ijänsteförleckningen, alt kassörsbefullning icke skall förekomma i alltför
manga lönegrader. Med hänsyn härtill och då de arbetsuppgifter, som åligga
innehavaren av ifrågavarande befallning, enligt lönenämndens mening icke
kunna anses av högre beskaffenhet än dem som åligga bokhållare, föreslår

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements chefen.

lönenämnden, att i utbyte mot den nu befintliga förste kassörsbefattningen
inrättas en bokhållarbefaltning i lönegraden A 17.

Med anledning av vad lönenämnden sålunda föreslagit har vottenfallsstylelsen
i skrivelse den 14 januari 1942 anfört följande.

Lönenämnden synes lia framfört sitt förslag beträffande den av styrelsen
ifrågasatta kassörsbefattningen utan tillräcklig kännedom om motsvarande
förhållanden. Vid statens järnvägars distriktskassör, där kassörsgöromålen
ombesörjas av bokhållare, utgöres den bokförda kassaomsättningen endast
till en relativt liten del av kontanta medel och till den vida övervägande delen
av insättningar och anvisningar å statens järnvägars postgirokonto. En
stor del av kassarörelsen vid statens järnvägars distrikt ombesörjes direkt av
stationerna.

Kassakontoret i Trollhättan handhar däremot hela kassarörelsen för motsvarande
förvaltningsgrenar, i den mån den icke består av insättningar från
utomstående å verkets postgirokonto, vilka insättningar icke bokföras såsom
kassaposter. Utbetalningar verkställas kontant och icke genom anvisningar å
verkets postgirokonto. Hela den bokförda kassaomsättningen vid Trollhättekassan
utgöres således av kontanta medel. Häri ingår, i synnerhet för fastighetsförvaltningens
vidkommande, ett mycket betydande antal smärre kassaposter,
som in- eller utbetalas vid personliga besök å kassakontoret.

Kassörsbefattningen vid Trollhättekassan är enligt vattenfallsstyrelsens bestämda
mening avgjort mera krävande och ansvarsfull än en bokhållarbefattning,
varför styrelsen vidhåller sitt förslag om befattningens placering i
lönegraden A 18.

Vattenfallsstyrelsens förslag innebär ett rationellt utnyttjande av personalen
vid Trollhätte kanalverks huvudkontor. Det föranleder ej heller annan
erinran från min sida, än att jag i likhet med allmänna lönenämnden anser,
att för kassörsgöromålens liandhavande bör vara tillfyllest med en bokhållarbefattning
i 17 lönegraden. Vad vattenfallsstyrelsen härutinnan anfört gentemot
lönenämnden är icke ägnat att ändra denna min uppfattning.

Jag tillstyrker alltså, att en kontrollörsbefattning uppflyttas från lönegraden
A 20 till lönegraden A 21 samt att en befattning såsom förste kassör i
förstnämnda lönegrad nedflyttas till bokhållarbefattning i lönegraden A 17.

Införande av driftverkmästare i A 18. Befattningen driftverkmästare är
vid statens vattenfallsverk uppförd i lönegraden A 17. För närvarande finnas
2 driftverkmästare vid envar av Trollhättans, Västerås och Porjus kraftstationer
samt 1 driftverkmästare vid envar av Lilla Edets, Vargöns, Malfors,
Älvkarleby, Stadsforsens och Norrfors kraftstationer. Dessutom finnes 1 driftverkmästare
vid Trollhätte kanalverk såsom arbetsledare beträffande maskinella
och elektriska anordningar samt järnkonstruktioner vid slussar, broar
m. lii. samt för arbetena vid kanalverkets mekaniska verkstad.

Driftverkmästare vid kraftstation har till åligganden att utöva tillsyn över
de till kraftstationen hörande anläggningarna och föreslå erforderliga revisioner,
att leda vid kraftstationen förekommande underhålls-, revisions-,

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

ombyggnads- och utvidgningsarbeten i den mån dessa ej äro av den omfattning,
att särskild byggnadsorganisation erfordras, att vid dylika arbeten
ävensom vid driftstörningar beordra erforderliga kopplingar och manövrer
i kraftstationen och på det till densamma hörande primärnätet, att avgiva
förslag örn den till kraftstationen hörande driftpersonalens indelning till
tjänstgöring och vid behov vidtaga tillfälliga ändringar i fastställd dylik indelning,
att beträffande underlydande drift- och annan personal avgiva tjänstgörings-
och tiduppgifter för avlöningslistor m. m. samt att omhänderha
lokalförråd och upprätta erforderliga materialrekvisitioner.

Av de båda driftverkmästarna vid Trollhättans respektive Porjus kraftstation
har den ene på sin lott ställverks- och transformatoranläggningen
och den andre maskinstationen. Beträffande regleringsdamm, tubintag och
transportanordningar har den förstnämnde hand om den elektriska utrustningen
och den sistnämnde de övriga delarna, i Porjus även en mekanisk
verkstad. Av de båda driftverkmästarna vid Västerås kraftstation handhar
den ene maskinstationen och den elektriska utrustningen samt den andre
ånganläggningarna.

Driftverkmästare vid annan kraftstation än Trollhättan och Västerås har,
utöver vad ovan sagts, jämväl till åligganden att närmast under vederbörande
driftchef eller driftsingenjör övervaka och leda driften av kraftstationen
och därtill hörande primärnät samt att därvid upprätta planer och arbetsorder
för driftkopplingar, granska drift- och belastningsrapporter samt vid
driftstörningar leda felsökningsarbetet och avgiva därmed sammanhängande
rapporter. Därjämte har driftverkmästaren i Älvkarleby hand om vissa
obemannade stamlinjestationcr, driftverkmästaren i Norrfors lokalt distributionsnät
och vissa obemannade stamlinjestationer samt den ene driftverkmästaren
i Porjus lokalt distributionsnät.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse har vattenfallsstyrelsen
hemställt om införande av befattningen driftverkmästare jämväl
i 19 lönegraden samt därvid anfört bland annat följande.

En del av de kraftstationer, för vilka vid den nuvarande tjänsteförteckningens
upprättande år 1919 avsågs befattningen såsom driftverkmästare i 17 lönegraden,
ha sedermera utvecklats till en betydligt större storlek än då kunde
förutses. Härigenom lia arbetsuppgifterna för nämnda befattningshavare vid
de sålunda utvidgade tjänsteställena blivit så krävande, att de icke stå i rimligt
förhållande till löneställningarna för samma tjänstemän. Däremot finnes
det fortfarande vissa andra dylika tjänsteställen, där de nuvarande lönegradsplaceringarna
för driftverkmästare kunna anses skäligt avvägda.

Vattenfallsstyrelsen finner det därför vara behövligt, alt ifrågavarande befattningar
differentieras sålunda, att vid sidan av de nuvarande driftverkmästartjänsterna
i 17 lönegraden inrättas befattningar såsom driftverkmästare
i 19 lönegraden.

Tjänsteförteckningssakkunniga ha genom vad vattenfallsstyrelsen anfört
funnit ådagalagt, alt den skillnad mellan vissa driftverkmästares arbetsuppgifter,
som numera förefinnes, är av den art, att en differentiering av befattningarna
får anses påkallad. De sakkunniga lia framhållit, att de äro medvetna
örn alt styrelsen, som påyrkat ifrågavarande mera kvalificerade befattning -

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Departements chefen.

ars inordnande i 19 lönegraden, finner en placering i 18 lönegraden otillräcklig.
De sakkunniga erinra emellertid, att 19 och 20 lönegraderna omfatta 19—23
respektive 20—23 löneklasserna och således giva samma slutlön. Med hänsyn
till befordringsgången och sneddningsregeln torde enligt de sakkunniga i förevarande
fall en placering i 19 eller 20 lönegraden i själva verket icke innebära
någon skillnad. Med hänsyn till konsekvenserna av en sådan inplacering
anse sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka en förmånligare löneställning
än 18 lönegraden.

Vattenfallsstyrelsen har vid ärendets remissbehandling ej framfört någon
erinran mot de sakkunnigas förslag.

Kommunikationsverkens lönenämnd har förklarat sig icke vilja motsätta
sig detsamma, ehuru nämnden icke kunnat undgå att hysa viss tvekan med
hänsyn till möjligen uppkommande konsekvenser beträffande andra verk.

Den skillnad, som förefinnes mellan driftverkmästarnas arbetsuppgifter,
synes mig motivera en differentierad löneställning. Vid sådant förhållande
och då, såvitt jag kunnat finna, några icke önskvärda konsekvenser beträffande
andra verk ej skulle vara att befara vid bifall till de sakkunnigas förslag,
anser jag mig böra tillstyrka, att befattningen driftverkmästare införes
jämväl i 18 lönegraden.

Införande av förste bokhållare i A 18, ingenjör i A 17 och stationsmästare

i A 16.1 enlighet med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag, vilka vid ärendets
remissbehandling lämnats utan erinran, tillstyrker jag, att befattningarna
förste bokhållare, ingenjör och stationsmästare införas i lönegraderna A 18
respektive A 17 och A 16.

Befattningar såsom förste bokhållare finnas vid telegrafverket och statens
järnvägar. Jämväl vid statens vattenfallsverk har behov visat sig av en befattning
mellan bokhållare i 17 lönegraden och kontrollör i 20 lönegraden.

Den nya ingenjörsgraden avses för befattningshavare med lägre ingenjörsutbildning.
Motsvarande förslag har av mig förut tillstyrkts beträffande telegrafverket.

Stationsmästarbefattningarna i 14 lönegraden slutligen äro avsedda för
föreståndarna för de fyra största sekundärstationerna.

Införande av linjemästare i A 14 och A 12, verkmästare i A 12 samt utbyte
av rcparationsmästare oell verkstadsmästare i A 14 mot verkmästare. Vid

statens vattenfallsverk finnes — om i detta sammanhang bortses från linjemästarna
vid stamlinjebyggnaderna, vilka äro extra tjänstemän — i regel en
linjemästare vid varje distrikt. Härvid räknas Motala kraftverks och Norrländska
kraftverkens distributionsområden vart för sig såsom ett distrikt. Vid
vartdera av Trollhätte och Älvkarleby kraftverk finnas tre distrikt. Dessutom
finnes vid Trollhätte kraftverk en central linjeavdelning för större arbeten.

Linjemästarnas arbetsuppgifter bestå i regel i att utföra årliga underhållsinspektioner
på de av distriktet omhänderhavda stam- och primärlinjesektionerna,
att planlägga, leda och övervaka de kvartalsvisa driftinspektionerna

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

på dessa linjer, att planlägga, leda och övervaka de årliga underhålls- och
kvartalsvisa driftinspektionerna på distriktets sekundär- och tertiärlinjer, att
biträda vederbörande distrikts- eller linjeingenjör vid uppgörande av förslag
till anläggnings- och underliållskostnadsstater för distriktets kraftledningar,
att sammanställa förhandsuppgifter över behövlig materiel för planerade och
beslutade linjearbeten samt att närmast under distriktsassistenten respektive
linjeingenjören omhänderhava på distriktet fallande ny- och ombyggnads-,
underhålls- och reparationsarbeten på kraftledningarna samt ombesörja materielrekvisitioner
för dessa linjearbeten.

Antalet linjemästare uppgår till 6, alla extra ordinarie i 12 lönegraden.
Dessutom tjänstgöra såsom linjemästare 5 ordinarie reparationsmästare (14
lönegraden), vilka äro placerade vid vissa större distrikt och vid Trollhätte
kraftverks centrala linjeavdelning.

Ifrågavarande reparationsmästares arbetsuppgifter äro av samma art som
förenämnda linjemästares, men arbetets omfång och svårighetsgrad är större.

I skrivelse den 10 maj 1937 till Kungl. Majit anförde vattenfallsstyrelsen
följande.

De vid kraftverkens distrikt tidigare befintliga ordinarie övermontörerna i
15 lönegraden, en vid varje distrikt, voro ursprungligen avsedda att fungera
såsom arbetsledare vid sådana nybyggnads-, utvidgnings-, ombyggnads- och
underhållsarbeten å såväl understationer som kraftledningar, vilka ansågos
icke kunna medhinnas av stationsmästarna vid sekundärstationerna.

Sedermera, då distributionsnäten blivit mera utbyggda, befanns det emellertid,
att stationsmästarna lämpligen kunde helt övertaga ovannämnda arbeten
beträffande sekundär- och tertiärstationer, utom när det gäller nya sekundärstationer,
för vilka måste anordnas särskild arbetsledning, oftast direkt under
kraftverksbyråns anläggningsavdelning. Förenämnda övermontörer blevo
därför, med ett undantag, efter hand utbytta mot extra linjemästare i 12
lönegraden, vilka endast skulle ha befattning med linjearbeten av ovan
angivna slag.

Med hänsyn bland annat till den därefter på vissa håll inträdda kraftiga tillväxten
av ledningsnätens omfattning blevo vid ingången av år 1936 de dugligaste
bland dessa linjemästare, företrädesvis vid vissa större distrikt och
vid Trollhätte kraftverks centrala linjeavdelning, befordrade till ordinarie reparationsmästare
i 14 lönegraden. För mindre distrikt eller där, såsom vid
Trollhätte kraftverk, distriktens arbetsbörda avlastas genom en central linjeavdelning
för större arbeten, är däremot enligt styrelsens åsikt linjemästarens
placering i 12 lönegraden lämpligt avvägd.

Vid statens vattenfallsverk finnes emellertid icke någon ordinarie linjemästarbefattning.
Styrelsen vill därför föreslå, att vid nämnda verk inrättas ordinarie
befattningar såsom linjemästare både i 12 och 14 lönegraderna; de sistnämnda
för de ordinarie reparationsmästare, vilka syssla nied linjearbeten,
avseende såväl ny- och ombyggnader som underhåll.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse har styrelsen
ånyo framfört ifrågavarande förslag.

Tjänsteförteckningssakkunniga framhålla, all vad vattenfallsstyrelsen sålunda
och vid överläggningar med de sakkunniga anfört synes innefatta bärande
motiv för att särskilda befattningar, avsedda för de arbetsuppgifter, sty -

Departements chefen.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

reisen angivit, inrymmas i tjänsteförteckningen. Liksom styrelsen finna de
sakkunniga lämpligt, att för ändamålet avses två lönelägen, nämligen 12 och
14 lönegraderna, därvid den högre löneställningen givetvis bör ifrågakomma
allenast för de mest krävande befattningarna. De sakkunniga tillstyrka alltså,
att befattningen linjemästare införes i 12 och 14 lönegraderna.

Av det anförda framgår, att den i 14 lönegraden befintliga reparationsmästartiteln
utnyttjats bland annat för befattningshavare, som vid bifall till de
sakkunnigas förslag komma att benämnas linjemästare. Antalet reparationsmästare
utgör därefter, enligt vad vattenfallsstyrelsen upplyst, allenast två,
framdeles möjligen ökat till tre.

De sakkunniga förorda, att sistnämnda reparationsmästare sammanföras
med de nuvarande verkstadsmästarna i 14 lönegraden under den gemensamma
benämningen verkmästare.

I sitt utlåtande den 28 februari 1939 har vattenfallsstyrelsen icke framställt
någon erinran mot de sakkunnigas förslag. I utlåtande den 14 januari 1942
anför styrelsen följande.

Vid statens vattenfallsverk finnas numera extra ordinarie verkmästare jämväl
i 12 lönegraden. I vissa fall torde sådan befattning komma att innehavas
under avsevärt lång tid, eventuellt såsom slutbefattning, varför innehavare
av dylik befattning bör beredas möjlighet att erhålla ordinarie anställning.

Beträffande motsvarande högre mästarbefattningar i lönegraden A 14 är
att märka, att linjemästare och verkmästare vid telegrafverket samt ledningsmästare,
verkmästare och Överbanmästare vid statens järnvägar placerats
lägst i lönegraden A 15 samt i vissa fall i lönegraderna A 16 och A 17. Placeringen
av ifrågavarande mästare vid statens vattenfallsverk i lönegraden
A 14 innebär enligt styrelsens mening en undervärdering av dem i förhållande
till ovannämnda mästare vid telegrafverket och statens järnvägar. På
vattenfallsverkets mästare i sistnämnda lönegrad måste ställas stora krav
i fråga örn teknisk kunnighet och förmåga såsom arbetsledare. Erfarenheten
under de senare åren har även visat, att en förbättrad löneställning för dessa
mästare är ur rekryteringssynpunkt synnerligen behövlig med hänsyn till
de löner, som inom den privata verksamheten betalas till dugande mästare.

Under åberopande av det anförda hemställer vattenfallsstyrelsen, att befattning
såsom verkmästare införes jämväl i lönegraden A 12 samt att befattningarna
såsom byggmästare, linjemästare och verkmästare i lönegraden
A 14 uppflyttas till lönegraden A 15.

Kommunikationsverkens lönenämncl har icke haft något att erinra mot
de sakkunnigas förslag.

I enlighet med de sakkunnigas förslag tillstyrker jag, att befattningen
linjemästare införes i 12 och 14 lönegraderna samt att benämningarna reparationsmästare
och verkstadsmästare i 14 lönegraden utbytas mot verkmästare.

Enligt vad vattenfallsstyrelsen upplyst finnas numera extra ordinarie verkmästare
i 12 lönegraden. Då, såvitt jag kunnat bedöma, samma skäl, som

Kunell. Maj:ts proposition nr 194.

motivera införandet av ordinarie linjemästarbefattningar, kunna åberopas
lill stöd för styrelsens förslag om införande av ordinarie verkmästarbefattningar
i 12 lönegraden, anser jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag härom.
Däremot har jag icke funnit anledning tillstyrka vattenfallsstyrelsens
förslag om uppflyttning av de i 14 lönegraden befintliga eller föreslagna
befattningarna byggmästare, linjemästare och verkmästare till 15 lönegraden.

Införande av förste maskinist i A 12. Såsom skiftgående personal å kraftstationerna
tjänstgöra för närvarande stationsmästare (15 lönegraden),
maskinmästare (15 lönegraden), förste maskinister (14 lönegraden) och
maskinister (10 och 8 lönegraderna). Dessutom finnes icke-ordinarie personal.

Vid tjänstgöring i ställverk åligger det skiftgående stationsmästare, förste
maskinist och ensam tjänstgörande maskinist att genom ständigt iakttagande
av instrument och indikatorer i kontrollrummet följa driftens gång samt
efter uppgjord plan dels reglera spänning, periodtal, belastningsfördelning på
olika maskinaggregat, vattenstånd vid regleringsdamm m. m., dels ock verkställa
eller beordra kopplingar och manövrer i kraftstationen och på det till
densamma hörande primärnätet, att (i Västerås) tillse att tillräcklig effekt erhålles
från ångpanneanläggningen, att på bestämda tider avläsa statistikmätare
m. fl. instrument och med eventuellt erforderliga omräkningar införa
mätresultaten i rapporter, att verkställa eller övervaka inspektionsronder genom
ställverket och rapportera upptäckta brister samt själv utföra eller beordra
därvid erforderliga omkopplingar ävensom att vid driftstörningar på
egen hand vidtaga eller beordra omedelbart erforderliga driftåtgärder samt
rapportera läget lill driftbefälet.

Vid tjänstgöring i maskinsal åligger det skiftgående maskinmästare, förste
maskinist och ensam tjänstgörande maskinist att starta och stoppa maskinaggregaten
(i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby enligt order från kontrollrummet
i ställverket), att genom iakttagande av kontrollinstrument för
temperatur, vatten- och oljecirkulation m. m. genom okulärbesiktning samt
genom ljud- och känselförnimmelser hilja maskinaggregatens gång och kontrollera,
att allt förlöper normalt, samt verkställa erforderliga manövrer till
förekommande av driftstörningar, att verkställa regelbunden smörjning,
rengöring av vatten- och oljesilar, tillsyn av turbinregulatorer, pumpar m. fl.
hjälpmaskiner samt att vid fel på de maskinella anordningarna på egen hand
vidtaga eller beordra omedelbart erforderliga driftåtgärder samt rapportera
läget till driftbefälet.

Genom beslut av 1935 års riksdag inrättades maskinistbefattning, som därförut
endast förekommit i 8 lönegraden, även i 10 lönegraden. I samband
med behandlingen av denna fråga framhöll kommunilcationsverkens lönenämnd
i utlåtande den 24 januari 1935 önskvärdheten av att en undersökning
genom vattenfallsstyrelsens försorg komme till stånd angående den lämpliga
lönegradsplaceringen för verkets förste maskinister (14 lönegraden). På
grund av lönenämndens vid ett besök i Trollhättan gjorda iakttagelser ansåg

Kiinc/l. Maj:ts proposition nr 194.

sig nämnden böra ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande befattning kunde
nedflyttas till 12 lönegraden. Något bestämt uttalande ansåg sig nämnden
emellertid icke då kunna göra.

I sin till tjänsteförteckningssakkunniga överlämnade skrivelse bär vattenfallsstyrelsen
upptagit frågan om införande av befattningen såsom förste
maskinist i 12 lönegraden samt därvid anfört följande.

För skifttjänstgöringen i kraftstationerna användas i allmänhet dels förste
maskinister i 14 lönegraden, dels ock maskinister i 8 och 10 lönegraderna.
Tjänstgöringsförhållandena för viss dylik personal ha emellertid numera utvecklat
sig sålunda, att det å vissa tjänsteställen, där nu förste maskinister
förekomma, kan på grund av förenklad drift vara tillräckligt med befattningshavare
i något lägre tjänsteställning, under det att å vissa andra tjänsteställen
de därvarande maskinisterna i 10 lönegraden fått en så krävande
tjänstgöring, att en något högre tjänsteställning för dem är motiverad.

Styrelsen anser det därför föreligga behov av befattning såsom förste maskinist
även i 12 lönegraden. Fördelningen av förste maskinisttjänsterna bör
enligt styrelsens mening tills vidare ske på följande sätt.

Förste maskinistbefattning i 14 lönegraden bör avses för skiftgående förste
män i Älvkarleby kraftstations ställverk, Västerås kraftstations ställverk och
ånganläggning, Stadsforsens och Norrfors kraftstationer samt Porjus kraftstations
ställverk och maskinsal. Vid samtliga dessa tjänsteställen, utom den
ännu icke färdiga kraftstationen vid Stadsforsen, finnas nu förste maskinister
i denna lönegrad.

Förste maskinistbefattning i 12 lönegraden bör avses för skiftgående förste
män i Lilla Edets kraftstation (nu 14 lönegraden), Malfors kraftstation (nu
10 lönegraden) och Älvkarleby kraftstations maskinsal (nu 14 lönegraden),
för andre män (närmast under skiftgående maskinmästare) i Trollhätte kraftstations
maskinsal (nu 14 lönegraden) samt för andre män (närmast under
skiftgående stationsmästare) i Trollhätte kraftstations ställverk (nu 10 lönegraden)
.

Där skiftgående andre män i övrigt förekomma vid kraftstationer, böra
de liksom nu vara maskinister i högst 10 lönegraden. I Trollhätte kraftstations
maskinsal finnas dessutom maskinister i 10 lönegraden såsom tredje
män.

De förste maskinister i 14 lönegraden, som genom ovan föreslagna förändringar
bliva övertaliga, böra överföras till övergångsstat men fortfarande
tjänstgöra å sina hittillsvarande tjänsteställen.

Tjänsteförteckningssakkunniga lia i anslutning till ovan återgivna uttalande
av kommunikationsverkens lönenämnd funnit, att behov av en mellangrad
mellan de nuvarande maskinisterna i 10 lönegraden och förste maskinisterna
i 14 lönegraden förefinnes och lia icke haft något att erinra mot
att befattningen förste maskinist upptages även i 12 lönegraden. Beträffande
den nya befattningens utnyttjande lia de sakkunniga särskilt understrukit,
att den, på sätt styrelsen uttalat, jämväl bör avses för nedflyttuing av vissa
för närvarande till 14 lönegraden hänförda förste maskinistbefattningar, vilka
med hänsyn till göromålens beskaffenhet få anses för högt placerade.

Representanten för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund har anfört
följande.

I vattenfallsstyrelsens motivering för införande av en befattning såsom
förste maskinist i 12 lönegraden har bland annat anförts, att personalen vid

Kunni. Maj:ts proposition nr 194.

Malfors kraftstation, på grund av arbetsuppgifterna därstädes, borde hänföras
till högre tjänst än nuvarande 10 lönegraden. Till detta vill jag erinra om
att samma förhållande synes råda beträffande kraftstationerna vid Vargön
och Motala, där tjänstgörande maskinisten ensam får utföra allt det rätt omfattande
och ansvarsfulla arbete, som åligger dem. Vidare har vattenfallsstyrelsen
uttalat, att maskinisterna i Älvkarleby kraftverks maskinsal borde
placeras i 12 lönegraden i stället för nuvarande 14 lönegraden. Härtill måste
påpekas, att med de reduceringar i personalens antal, som undan för undan
gjorts på denna plats, en ytterligare sänkning av tjänsterna framstår som synnerligen
obefogad. De sakkunnigas uttalande att den nya tjänsten bör utnyttjas
jämväl för nedflyttning av vissa tjänster, torde endast'' få tillämpas efter
omsorgsfull prövning.

Vid ärendets remissbehandling har kommunikcitionsverkens lönenämnd
icke haft något att erinra mot vattenfallsstyrelsens ifrågavarande av tjänsteförteckningssakkunniga
tillstyrkta förslag.

Aven jag anser mig böra förorda, att befattningen förste maskinist införes
i 12 lönegraden. Liksom vattenfallsstyrelsen och tjänsteförteckningssakkunniga
är jag av den uppfattningen, att den nya tjänstegraden bör tagas
i anspråk såväl genom uppflyttning av befattningar såsom maskinist i 10
lönegraden som genom nedflyttning av förste maskinistbefattningar i 14
lönegraden. Vad representanten för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund
i anslutning härtill anfört rörande lönegradsplaceringen vid vissa
tjänsteställen bör bliva föremål för Kungl. Maj:ts bedömande vid den slutliga
prövningen av antalet befattningar i den nya tjänstegraden.

Uteslutning av muddermästare i A 10. Tjänsteförteckningssakkunniga lia
tillstyrkt av vattenfallsstyrelsen framställt förslag, att befattningen muddermästare
i 10 lönegraden måtte uteslutas ur tjänsteförteckningen. Styrelsen
har upplyst, att allenast en dylik befattningshavare finnes samt att denne
numera icke har full sysselsättning med muddringsarbeten och mudderverkets
skötsel. Befattningen bör därför uppföras å övergångsstat.

Representanten för statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund har funnit
förslaget omotiverat, då styrelsen med all sannolikhet under all framtid
måste utföra muddrings- och upprensningsarbeten för farleders upprätthållande,
framförallt i Göta älv.

För min del finner jag icke anledning frångå vattenfallsstyrelsens av
tjänsteförteckningssakkunniga tillstyrkta förslag, vilket vid ärendets remissbehandling
lämnats utan erinran av kommunikationsverkens lönenämnd. Jag
tillstyrker därför, alt befattningen muddermästare i 10 lönegraden uteslutes
ur tjänsteförteckningen.

Införande av reparatör samt uteslutning av montör i A 8. I anslutning till
vad jag anfört vid behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande telegrafverket,
tillstyrker jag, att befattningen reparatör införes i 8 lönegraden
samt att befattningen montör uteslutes ur samma lönegrad.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 191.

Fråga om införande av bilförare i A 7. Under hänvisning till vad jag anfört
vid behandlingen av motsvarande spörsmål beträffande postverket, anser
jag mig böra avstyrka tjänsteförteckningssakkunnigas förslag örn införande
av befattningen bilförare i 7 lönegraden.

Införande av trafikbiträde i A 6. Vid statens vattenfallsverk finnes i 5 lönegraden
upptagen en befallning under benämningen vakt. Under denna
benämning inrymmas slussvakter, brovakter och kanalvakter.

I skrivelse den 14 november 1938 till de sakkunniga har statens vattenfallsverks
tjänstemannaförbund hemställt, att de vakter, som fullgöra passningen
vid slussar och broar, måtte under benämningen maskinskötare eller
manövermän uppflyttas i högre lönegrad. Förbundet anför därvid bland
annat följande.

Ifrågavarande befattningshavares löneplacering har icke skett med beaktande
av att kanalverkens slussar och broar genom ombyggnader utvidgats
och elektrifierats. Därest hänsyn tages härtill böra befattningshavarna rätteligen
uppflyttas minst två lönegrader. Det bör vidare beaktas, att befattningshavarna
tjänstgöra jämväl nattetid samt sön- och helgdagar.

Under den tid, då seglationen är inställd, utföra ifrågavarande befattningshavare
mycket självständigt reparationsarbete, såsom lyftning och justering
av slussportar och luckor, renovering av luck-, port- och bromaskiner, snickeriarbeten,
murnings- och betongarbeten, elektriska reparationer m. m.

Erinras må vidare att befordringsmöjligheterna vid kanalverken äro små
samt att följaktligen största delen av vaktpersonalen pensioneras i denna
tjänst.

Med anledning av tjänstemannaförbundets framställning har vattenfallsstyrelsen
förklarat sig icke vilja motsätta sig införandet av en befattning i 6
lönegraden för de slussvakter, som utföra mera maktpåliggande arbete. Någon
uppflyttning av brovakter anser styrelsen med hänsyn till det relativt
enkla arbete, som åvilar dessa befattningshavare, icke påkallad. Den nya
befattningen bör enligt styrelsen benämnas trafikbiträde. Till frågan, i vilken
utsträckning uppflyttning av slussvakter till trafikbiträden bör ske, kan
styrelsen icke utan mera ingående utredning taga ställning.

Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört lia ej heller tjänsteförteckningssakkunniga
velat motsätta sig införandet av en befattning i 6 lönegraden
för de slussvakter, vilkas arbetsuppgifter äro av mera maktpåliggande
art. Liksom styrelsen anse de sakkunniga, att den nya befattningen bör benämnas
trafikbiträde.

Representanten för statens vattenfallsverlcs tjänstemannaförbund har framhållit,
att titeln manöverman, med hänsyn till den ganska självständiga
ställning, som exempelvis slussvakter intaga, torde bättre överensstämma
med vederbörandes arbetsuppgift. Vattenfallsstyrelsens uttalande angående
brovakters enkla arbete ger säkerligen icke uttryck åt verkligheten, särskilt
där broar förefinnas i eller i omedelbar närhet av städer och större samhällen.
För dessa befattningshavare bör även möjlighet till uppflyttning
komma i fråga. Statens vattenfallsverks tjänstemannaförbunds uttalande om
placering minst två lönegrader högre torde även ha fog för sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 194. 65

Kommunikationsverkens lönenämnd har icke haft något att erinra mot de
sakkunnigas förslag.

Vad tjänsteförteckningssakkunniga i förevarande sammanhang föreslagit Departementsanser
jag mig böra förorda. Däremot finner jag mig icke kunna tillstyrka det chefen•

mera omfattande förslag, som framställts av representanten för statens vattenfallsverks
tjänstemannaförbund.

övriga förslag. Beträffande tjänsteförteckningsrevisionen har vattenfallsstyrelsen,
utöver förut omförmälda förslag, yrkat uppflyttning av
distriktsingenjör från lönegraden A 27 till lönegraden A 28 och förste kassör
från lönegraden A 21 till huvudkassör i lönegraden A 22 samt införande
av ritare i lönegraden A 12, kånåhols i lönegraden A 10 och maskinbiträde
i lönegraden A 6.

Därjämte har styrelsen i sin framställning rörande antalet befattningar
från och med den 1 juli 1942, utöver förut behandlade förslag, hemställt
örn inrättande av en sekreterarbefattning i lönegraden A 24 å försvarskontoret
och två ingenjörsbefattningar i lönegraden A 22 å vattenbyggnadstekniska
byrån.

Allmänna lönenämnden har avstyrkt förslaget om en ny sekreterarbefattning.
Förslaget om de två nya ingenjörsbefattningarna har däremot icke
givit lönenämnden anledning till särskilt uttalande.

Vad vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagit föranleder icke annat utta - Departementslande
från min sida, än att jag för närvarande icke är beredd att tillstyrka chefen.
styrelsens ifrågavarande förslag.

Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
beträffande personalförteckningen vidtagas följande ändringar, nämligen
ökning av antalet driftchefsbefattningar (A 28) från 3 till 4, minskning
av antalet förste driftsingenjörsbefattningar (A 27) från 4 till 3, ökning
av antalet förste byråingenjörsbefattningar (A 27) från 11 till 12, ökning
av antalet driftsingenjörsbefattningar (A 26) från 1 till 3, ökning av
antalet ingenjörsbefattningar i lönegraden A 24 från 3 till 5, införande av
1 befattning såsom lantmätare i samma lönegrad, minskning av antalet ingenjörsbefattningar
i lönegraden A 22 från 4 till 2, införande av 1 befattning
såsom kanalinspektör i samina lönegrad, utbyte av kanalinspektör av klass 1
i lönegraden A 21 mot kanalinspektör och minskning av antalet från 2 till 1,
minskning av antalet förste kassörsbefattningar (A 21) från 2 till 1 samt ökning
av antalet kontrollörsbefattningar (A 21) från 6 till 7.

Beträffande tjänsteförteckningen skulle, förutom de ändringar som följa
av vad jag nyss anfört i fråga om personalförteckningen, vidtagas följande
förändringar, nämligen i

lönegraden A 18: införande av driflverkmästare och förste bokhållare samt
utbyte av kanalinspektör av klass 2 mot kanalinspektör,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 194.

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

lönegraden A 17: införande av ingenjör,
lönegraden A 16: införande av stationsmästare,

lönegraden A 14: införande av linjemästare samt utbyte av reparationsmästare
och verkstadsmästare mot verkmästare,

lönegraden A 12: införande av förste maskinist, linjemästare och verkmästare,

lönegraden A 10: uteslutning av muddermästare (eventuellt anteckning
om att befattningen endast förekommer å övergångsstat),

lönegraden A 8: införande av reparatör och uteslutning av montör,
lönegraden A 6: införande av trafikbiträde.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

Ilo) godkänna följande personalförteckningar, att gälla
tillsvidare från och med den 1 juli 1942:

Personalförteckning för postverket.

Tjänstemän & ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör och chef ...................... C 13

1 postsparbankschef ............................ C 7

4 byråchefer .................................. A 30

7 postdirektörer .............................. A 29

1 byrådirektör ................................ A 28

1 byrådirektör och ombudsman .................. A 28

1 förste byråingenjör .......................... A 27

1 förste intendent .............................. A 27

1 kontorschef .................................. A 27

1 förste aktuarie .............................. A 26

1 intendent .................................... A 26

1 kamrer .................................... A 26

6 sekreterare .................................. A 26

3 överpostmästare .............................. A 26

22 postmästare av klass 1 A ...................... A 25

1 förste revisor ................................A 24

1 intendent .................................... A 24

38 postmästare av klass 1 B .................*..... A 24

6 sekreterare .................................. A 24

9 överkontrollörer .............................. A 24

15 förste kontrollörer ........................... A 22

56 postmästare av klass 2 ...................... A 22

Kungl. Maj:ts proposition nr 194. 67

Befattning Lönegrad

5 aktuarier .................................... A 21

12 notarier...................................... A 21

6 revisorer .................................... A 21

2 revisorer och bokhållare ..... A 21;

Personalförteckning för telegrafverket.
Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 generaldirektör och chef ...................... C 15

1 överdirektör.................................. C 10

1 överingenjör .......... C 10

6 distriktschefer ................................ C 8

1 verkstadsdirektör ............................ C 8

1 överingenjör ................................ C 7

1 verkstadsöveringenjör ........................ C 5

3 byråchefer .................................. A 30

1 telefondirektör .............................. A 30

2 telegrafdirektörer ............................ A 30

6 byrådirektörer .............................. A 28

2 överinspektörer .............................. A 28

8 förste byråingenjörer ........................ A 27

2 förste sekreterare ............................ A 27

17 förste sektionsingenjörer ...................... A 27

1 förste verkstadsingenjör ...................... A 27

13 byråingenjörer .............................. A 26

6 distriktsingenjör!- ........................ A 26

1 förste revisor ................................ A 26

1 kameralintendent ............................ A 26

8 linjeingenjörer .............................. A 26

5 radioingenjörer .............................. A 26

2 sekreterare ................................. A 26

10 sektionsingenjörer ............................ A 26

12 telegrafkommissarie!- av klass 1 A.............. A 26

9 trafikinspektörer ............................. A 26

1 verkstadsingenjör ............................ A 26

1 förrådskamrer ............................... A 24

1 kontorschef ................................ A 24

15 sekreterare .................................. A 24

24 telegrafkommissarier av klass 1 B .............. A 24

5 överkontrollörer .............................. A 24

9 ingenjörer .................................. A 22

14 förste kontrollörer ............................ A 22

3 radiokommissarier A 22

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Befattning * Lönegrad

20 telegrafkommissarier av klass 2 ................ A 22

t 3 aktuarier .................. l . . ............. A 21

6 förrådsförvaltare ............. A 21

1 huvudkassör i................. A 21

6 notarier .................................... A 21

5 revisorer .................................... A 21;

-.''.ole:* >1

Personalförteckning för statens vattenfallsverk.

t, r r> ,;■.(!■■( . i ,

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning - Lönegrad

1 generaldirektör .............•................ C 16

1 överdirektör och souschef .................... C 13

2 kraftverksdirektörer .......................... C 11

2 överingenjörer .............................. C 10

3 kraftverksdirektörer ..... C 9

1 driftdirektör .................. C 7

1 förrådsdirektör ........... C 5

1 kanaldirektör ........... C 5

3 byråchefer ..............7................... A 30

1 förste byrådirektör ............. A 30

1 byrådirektör ................................. A 28

4 driftchefer .................................. A 28

4 direktörsassistenter vid kraftverk .............. A 27

7 distriktsingenjörer ............................ A 27

12 förste byråingenjörer ........... A 27

3 förste driftsingenjörer ........................ A 27

2 förste sekreterare ............................ A 27

1 jägmästare .............. A 27

12 byråingenjörer ......... ...... ............ A 26

1 direktörsassistent vid kanalverk ................ A 26

3 driftsingenjörer ............................. A 26

3 sekreterare ................ A 26

1 förste revisor ................................ A 24

5 ingenjörer .................................. A 24

1 kamrer .................................... A 24

1 lantmätare ........................ A 24

2 sekreterare ........................t.........A 24

1 förste kontrollör.............................. A 22

2 ingenjörer ...................... !........... A 22

1 kanalinspektör ................/............. A 22

1 förrådsförvaltare ............; IV........... A 21

1 förste kassör ........; I...................A 21

1 kanalinspektör .............................. A 21

Kungl. Majlis proposition nr 194.

Befattning Lönegrad

7 kontrollörer ..................................\ 21

4 notarier .................................... A 21

1 revisor .................................... A 21;

Anm. En befattning såsom kraftverksdirektör i lönegraden C 9 skall indragas
vid inträffande ledighet å befattningen såsom kraftverksdirektör vid
kraftverket i Västerås. I avvaktan härå skall en driftchefsbefattning hållas
vakant.

2:o) medgiva, att för verkmästaren E. V. Nyberg må från
och med den 1 juli 1942 å övergångsstat för postverket uppföras
en verkmästarbefattning i lönegraden A 18;

3:o) förklara, att befattningen såsom verkstadsöveringenjör
i lönegraden C 5 vid telegrafverket skall tillsättas medelst
förordnande på viss tid;

4:o) medgiva, att i tjänsteförteckningen må vidtagas av
mig i det föregående förordade förändringar;

5:o) bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat meddela
de bestämmelser, som erfordras på grund av tjänsteförteckningsrevisionen,
samt de övergångsbestämmelser i övrigt,
som vid genomförandet av förberörda förslag må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall och förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

C.-A. v. Schéele.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. t sami. Nr 194.