Kungl. Maj:ts proposition nr 193 (Proposition 1944:193)

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rationalisering
och utbyggnad av skolhälsovården m. m.; given Stockholms
slott den 25 februari 1944-

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 f ebruari 1944-

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Enligt den till 1944 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,
punkt 163, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den
proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret
1944/45

dels till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare ett reservationsanslag av
10 000 kronor;

dels ock till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans hälsovårdsarbete
ett reservationsanslag av 15 000 kronor.

Vid min anmälan i åttonde huvudtiteln av dessa anslagsfrågor erinrade jag,
att skolöverstyrelsen med skrivelser den 9, den 14 och den 29 oktober 1943

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 193.

Kungl. Marits proposition nr 193.

överlämnat utredningar och förslag angående rationalisering och utbyggnad
av den skolhygieniska verksamheten vid folkskoleväsendet, folk- och småskoleseminarierna,
de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.
Jag förklarade mig ha för avsikt att, sedan beredningen av dessa sinsemellan
sammanhängande ärenden slutförts, för 1944 års riksdag framlägga på skolöverstyrelsens
utredning grundat förslag. Sedan ärendenas beredning numera
slutförts, får jag nu ånyo anmäla desamma.

I. Hälsovården inom folkskoleväsendet.

Inledning.

Skolläkartjänster vid folkskoleväsendet inrättades för första gången på
1880-talet i vissa städer. På landsbygden var utvecklingen senare. Åren
1909—14 verkställde kommitterade, utsedda av svenska provinsialläkarföreningen
och Sveriges allmänna folkskollärarförening, med bidrag av statsmedel
en undersökning av hälsovårdsförhållandena vid folk- och småskolor på landsbygden.
I sitt år 1914 avgivna betänkande framförde de kommitterade sina
förslag, som legat till grund för många framsteg inom det skolhygieniska
området.

Med anledning av väckta motioner anhöll 1913 års riksdag i skrivelse till
Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vilken omfattning
bidrag av statsmedel skulle kunna utgå till skoldistrikt, vilka beslutat
anordna läkarundersökning av lärjungar i små- och folkskolorna, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Den begärda utredningen verkställdes av dåvarande folkskolöverstyrelsen
och framlades i skrivelse den 30 september 1916. Överstyrelsen föreslog, att
statsbidrag skulle beviljas till av skoldistrikten anordnade läkarundersökningar
av skolbarn. Enligt förslaget skulle staten svara för kostnaderna för
läkarnas resor och bestrida 1/3 av läkararvodena, vilka borde utgå med 2
kronor per undersökt barn. Överstyrelsen beräknade ett förslagsanslag av
100 000 kronor erforderligt för år 1918. — Förslaget förverkligades icke;
genom beslut den 15 december 1922 förklarade Kungl. Maj:t, att förslaget av
statsfinansiella skäl icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

1920-talet medförde en livlig utveckling på det skolhygieniska arbetets
område. Allmänna svenska folkskolläraremötet i Stockholm år 1924 antog en
resolution, i vilken framhölls, att medicinsk-hygienisk omvårdnad borde komma
alla svenska barn i skolåldern till del, i den mån resurserna det tilläte. År
1928 beslöt svenska provinsialläkarföreningen att hos sina medlemmar rekommendera
de riktlinjer för det skolhygieniska arbetet, som framkommit såsom
resultat av på Örebro läns landsbygd bedriven sådan verksamhet.

1928 års riksdag återupptog frågan om statsbidrag till läkarundersökningar
av skolbarn. Med anledning av en i ämnet väckt motion hemställde riksdagen
nämligen, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och på vilka villkor

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

samt efter vilka grunder bidrag av statsmedel skulle kunna utgå till kommuner
och skoldistrikt på landsbygden för läkarundersökningar av skolbarnen
och övervakande i övrigt av barnens hälsoförhållanden vid folk- och småskolorna.
Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes av skolöverstyrelsen,
som redovisade densamma i skrivelse den 2 september 1931.

Överstyrelsen konstaterade, att en ganska livlig utveckling ägt rum på det
skolhygieniska området. Inom cirka 240 skoldistrikt på landsbygden, d. v. s.
omkring 10 procent av samtliga, förekommo regelbundna läkarundersökningar.
Dessutom anordnades stundom tillfälliga undersökningar. Inom flertalet städer
anordnades undersökningar regelbundet. Undersökningsverksamheten var emellertid
ganska ojämnt fördelad över rikets olika delar.

Överstyrelsens förslag byggde i väsentliga delar på en av f. d. överläkaren,
medicine doktorn C. A. Ljunggren på anmodan avgiven plan för hälsovårdsarbetets
ordnande inom folkskolan. Skolans hälsovårdande arbete borde enligt
överstyrelsen ha till allmänt mål att bibringa barnen en riktig uppfattning
rörande hygienens krav samt intresse för och vilja att praktiskt tillämpa
dessa i hygieniska levnadsvanor. Jämsides härmed borde verksamheten inriktas
på att skilja ut för särskilt omhändertagande och tillsyn sådana lärjungar,
vilka av ena eller andra anledningen befunnos vara i behov därav. Dessa mål
förutsatte, att hemmen, lärjungar och lärare intresserades för uppgifterna. I
första hand erfordrades därför en planmässig upplysningsverksamhet, varvid
en samverkan vore nödvändig mellan läkare, skola och hem.

Statsbidrag skulle enligt överstyrelsens förslag utgå med en krona för varje
av läkaren undersökt barn, skoldistrikten därvid obetaget att för läkarundersökningarna
antingen anlita vederbörande provinsialläkare eller sammansluta
sig för anställande av särskilda skolläkare. Staten borde vidare helt svara för
läkarnas resekostnader.

Anordnandet av läkarundersökningar borde för skoldistriktet icke vara obligatoriska.
Såsom statsbidragsvillkor skulle gälla, att undersökning gjordes av
varje nyinskriven lärjunge och därefter då föreliggande omständigheter gjorde
det nödvändigt, dock för varje barn vid minst ytterligare ett tillfälle under
skoltiden.

Slutligen innefattade skolöverstyrelsens utredningsförslag anställande hos
överstyrelsen av en skolöverläkare.

Den av överstyrelsen gjorda utredningen föranledde jämlikt beslut den 20
januari 1933 icke någon Kungl. Majit åtgärd. Anledningen härtill synes åtminstone
delvis lia varit att söka däri, att den av dr Ljunggren verkställda
utredningen, som legat till grund för överstyrelsens framställning, från läkarhåll
blev föremål för en mycket stark kritik.

Medicinalstyrelsen framlade sedermera med skrivelse den 30 oktober 1937
utredning och förslag angående statsbidrag till
folkskoleväsendet.

Medicinalstyrelsens förslag innebar i korthet följande.

Enligt föreliggande erfarenheter från såväl vårt eget land som utlandet
krävde en rationell skolhygienisk verksamhet medverkan, förutom från skolans
sida, dels av skolläkare, dels av skolsköterska. I första hand borde vederbörande
tjänsteläkare vara skolläkare. Skyldighet borde stadgas för provin -

Kungl. Marits proposition nr 193.

sialläkare att, om han därtill anmodades, mot särskild ersättning vara skolkare
vid folk- och fortsättningsskolor inom sitt distrikt. På landsbygden och
i de mindre samhällena borde vederbörande distriktssköterska jämväl vara
skolsköterska. I stad med minst 10 000 invånare borde i regel särskild skolsköterska
anställas.

Skolbarnen borde icke bara läkarundersökas med lämpliga mellanrum utan
barn, som vore i behov av särskild kontroll, skulle därjämte vara underkastade
en fortlöpande sådan kontroll.

Skolläkarens arvode borde bestämmas till 2 kronor per år och skolbarn inom
vederbörande skoldistrikt. Staten borde bidraga med 1 krona per barn, d. v. s.
med 50 procent av skolläkararvodet. Läkarens resekostnader borde bestridas
av skoldistrikten, som borde erhålla statsbidrag med 70 procent av kostnaderna
i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 60 procent i Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent
inom riket i övrigt.

Distriktssköterskornas uppgifter som skolsköterskor borde ingå i deras
tjänsteåligganden, varför några särskilda kostnader icke beräknades uppstå.
Skoldistrikten borde dock erhålla statsbidrag till kostnaderna för distriktssköterskornas
resor.

En särskild skolöverläkartjänst hos skolöverstyrelsen borde snarast komma
till stånd.

Vid 1941 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 22 och 1:19), vari
hemställdes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära,
att frågan om ordnande av den skolhygieniska verksamheten och läkarvården
vid rikets folkskolor genom statens medverkan måtte skyndsammast upptagas
till prövning. I skrivelsen nr 283 anförde riksdagen, att den i motionerna
berörda frågan om ordnande av den skolhygieniska verksamheten och vad
därmed ägde samband syntes förtjänt av den största uppmärksamhet från
statsmakternas sida. Under nu rådande förhållanden framträdde behovet av
åtgärder på ifrågavarande område med ökad skärpa. Riksdagen funne det därför
angeläget, att inga åtgärder försummades, vilka kunde inom en rimlig
kostnadsram vidtagas i syfte att utan onödigt dröjsmål åstadkomma en effektivare
skolhygienisk verksamhet.

Sedan medicinalstyrelsens framställning av år 1937 överlämnats till 1940
års skolutredning, framlade denna i november 1941 förslag om anställande
från och med den 1 juli 1942 av en skolöverläkare hos skolöverstyrelsen. Förslaget
lades till grund för en framställning till riksdagen, som biföll förslaget.

Enligt den av Kungl. Majit den 6 november 1942 fastställda instruktionen
jör skolöverläkaren åligger det denne att ordna, leda och övervaka den skolhygieniska
verksamheten vid de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna
samt i hithörande frågor taga de initiativ och avgiva de förslag, som
han kan finna av förhållandena påkallade. Med avseende på uppgiften att
främja den skolhygieniska verksamheten åligger det enligt instruktionen skolöverläkaren
bland annat, att befordra efter enhetliga linjer lagda, regelbundet
under skoltiden återkommande läkarundersökningar vid de skolor, där sådana
undersökningar ej förekomma, i syfte att vinna kännedom örn lärjungar, vilka

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

äro i behov av läkarvård eller av särskilda åtgärder i skolhygieniskt avseende,
att föranstalta om inrättandet av friluftsskolor samt klasser eller skolor för
svagsynta eller hörselsvaga lärjungar, där sådant erfordras, ävensom främja
åtgärder rörande uppfostran och undervisning av lärjungar, vilka i psykiskt
avseende avvika från de normala, samt att planlägga, leda och övervaka
en förebyggande, psykiskt och fysiskt fostrande, skolhygienisk verksamhet
bland ungdomen och därvid lägga särskild vikt vid ungdomens fostran till
sunda levnadsvanor samt därjämte befordra utvecklingen av undervisning av
allmänt medicinsk-hygienisk innebörd i olika skolformer.

I skrivelsen den 9 oktober 1943 har skolöverstyrelsen, på föredragning av
skolöverläkaren C. W. Herlitz, framlagt utredning och förslag rörande skolhygienisk
verksamhet i folkskolorna.

Nuvarande förhållanden.

Folkskolestadgan innehåller — i motsats till läroverksstadgan — icke
några bestämmelser om vare sig obligatorisk eller frivillig läkarundersökning
av lärjungarna. Trots detta ha, såsom redan inledningsvis framhållits, sådana
läkarundersökningar i viss utsträckning kommit till stånd. Beträffande omfattningen
och arten av hittillsvarande skolhygienisk verksamhet i folkskolorna
inhämtas av skolöverstyrelsens nu föreliggande utredning bland annat.

År 1928 infordrade skolöverstyrelsen av samtliga folkskolinspektörer uppgifter
rörande det hygieniska arbetets utbredningm.m. i riket. Härav framgick,
att mera regelbundna läkarundersökningar kommo till utförande i 230—240
landsbygdsdistrikt eller cirka 10 procent av samtliga. Därutöver förekom i ett
antal skoldistrikt tillfälliga undersökningar eller andra åtgärder i samma syfte.
I omkring ett 100-tal städer funnos regelbundna undersökningar. Förutom i
nämnda landsbygdsdistrikt utfördes med anlitande av statsmedel läkarundersökningar
inom ett 10-tal skoldistrikt i rikets nordligaste gränsorter. Verksamheten
i fråga var emellertid ganska ojämnt fördelad över rikets olika delar.
Inom 6 inspektionsområden syntes inga åtgärder i angivna syfte ha vidtagits.
Inom ytterligare ett tiotal områden förekommo regelbundna läkarundersökningar
endast inom något enstaka skoldistrikt. Endast från ett tiotal inspektionsområden
uppgåvos åtgärder mera allmänt ha vidtagits. Av landsdelar, där
läkarundersökningar i större omfattning förekommo, nämndes Stockholmstraktens,
Södermanlands, Malmöhus och Kristianstads län, södra Hallands,
Göteborgstraktens samt Värmlands, Örebro och Västmanlands län. Folkskolinspektörerna
uttalade ganska enstämmigt den åsikten, att statens effektiva
stöd syntes oundgängligen erforderligt, för den händelse läkarundersökningar
mera allmänt skulle kunna komma till stånd inom en närliggande framtid.
Anspråken på statens bistånd växlade visserligen, men sammanföllo därutinnan,
att bidraget ansågs böra bli jämförelsevis rikligt, örn hårt skattetyngda
kommuner skulle förmå genomföra åtgärder i angivet syfte.

År 1931 gjorde svenska skolläkarföreningen en undersökning av samma förhållanden.
Därvid befanns skolhygienisk verksamhet äga rum i 94 städer och
310 landskommuner. Samma förening undersökte på nytt förhållandena år

Kungl. Maj:ts -proposition nr 193.

1937 varvid motsvarande siffror voro 108 och 1 071. Detta betydde, att någon
form av skolhygienisk verksamhet fanns i ungefär hälften av landskommunerna
och i alla städer utom två. Styrelsen för nämnda förening ansåg, att år

1938 verksamhet i någon form fanns i 28 procent (633 st.) av rikets landskommuner
och 62 procent (231 st.) av dess städer, köpingar och municipalsamhällen.
Utvecklingen hade alltså varit mycket snabb under de sistförflutna
åren.

Medicinalstyrelsen framhöll 1937, att ungefär 70 procent av alla skolläkarbefattningar
innehades av tjänsteläkare. Kostnaderna för skolhälso vården bestriddes
i olika kombinationer av kommuner, landsting, röda korset, skoldistrikt,
skolkassor, skolöverstyrelsen, länsstyrelser o. s. v. Läkarna åtnjöto ett
arvode varierande mellan 1 kr. och 3 kr. per barn och år.

De nu anförda siffrorna giva dock i realiteten en mycket ofullständig inblick
uti de undersökta förhållandena. Det skolhygieniska arbetets intensitet,
läkarundersökningarnas frekvens och omfattning m. m. var och är högst
varierande på olika håll. Särskilt finnes anledning framhålla, att enbart regelbundna
läkarundersökningar, t. ex. en gång varje eller vart annat år eller med
ännu större tidsintervall, utan kontinuerlig skolhygienisk övervakning av lärjungarna
dessemellan givetvis icke innebär en verksamhet av modern och
tillfredsställande art.

För att få en uppfattning om huru det för närvarande förhåller sig med
den hygieniska övervakningen av folkskoleungdomen i stort och i rikets olika
delar har skolöverstyrelsen i februari 1943 anmodat samtliga statens folkskolinspektörer
att inkomma med vissa uppgifter härom. Under betonande av
svårigheten att på detta sätt få en tillräckligt ingående uppfattning om detaljerna
i läget vill överstyrelsen ur det insamlade materialet framlägga följande
siffror som hänföra sig till vårterminen 1942.

Det insamlade materialet beträffande läkarövervakningen redovisas i tabell
1 (sid. 7). I materialet ingår icke de städer, som befriats från inspektion av
statens folkskolinspektörer nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping,
Gävle och Hälsingborg med ett sammanlagt antal lärjungar i folkskolan
på 70 606. Det totala antalet lärjungar i folkskolorna i riket vårterminen
1942, den tidpunkt uppgifterna avse, var 529 784. Totalantalet elever minus
antalet elever i de nämnda städerna var 459 178. Emellertid omfattar tabell
1 ett antal av 456 686 lärjungar, en summa som med 2 492 understiger den
nyssnämnda. Detta spelar emellertid ingen nämnvärd roll för de nedan gjorda
beräkningarna.

En svårighet vid avgivande av inspektörernas rapporter, som man icke
kunnat komma ifrån är den, att det ofta icke helt låter sig göra att på ett
tillförlitligt sätt dela upp läkarverksamheten i de grupper, som tabell 1 anger.
I vissa fall är gränsen svår att draga mellan grupperna A och B t. ex. (A = regelbunden
läkarundersökning och kontinuerlig hälsokontroll genom läkare och
B = regelbunden läkarundersökning av varierande täthet utan kontinuerlig
hälsokontroll). Trots denna föreliggande svårighet att mera exakt få insyn
över den skolhygieniska övervakningens effektivitet på vissa håll, torde dock
de i tabell 1 angivna siffrorna i stort återspegla de verkliga förhållandena.

Av tabellen framgår, att regelbundna läkarundersökningar av särskilt anställda
skolläkare med kontinuerlig, tillfredsställande hälsokontroll av lärjungarna
(Grupp A) omfattar 138 834 elever, vilket av det insamlade materialet
utgör 30 procent. Medräknas de städer, som ovan nämnts, uppgår total -

Kungl. Majlis proposition nr 193.

Tabell 1.

Översikt över skolläkarverksamheten i statens folkskolinspektörsområden
vårterminen 1942.1

Inspektionsområde	Total- summa elever	A Regelbunden läkarundersök-ning och kon-tinuerlig hälso-kontroll	B Regelbunden läkarundersök-ning utan kontinuerlig kontroll	C Sporadisk läkarkontroll	D Ingen skol-hygienisk verksamhet
antal lärjungar	%	antal lärjungar	%	antal lärjungar	%	antal lärjungar	%
1. Stockholmstraktens . .	8 505	2 063	24	6 442	76	_	_	_	_
2. Roslagens.......	8 654	—	—	8 252	95	—	—	402	5
3. Upplands........	10 389	1 790	17	7 219	70	99	1	1281	12
4. Södermanlands östra .	7 995	2 351	29	5 644	71	—	—	—	—
B. » västra	11 385	2 853	25	6 572	58	321	3	1639	14
6. Östergötlands östra . .	6 634	779	13	4 450	67	—	—	1 305	20
7. > västra .	11438	4 006	35	5 341	47	1143	10	948	8
8. Nordsmålands östra . .	8 744	1851	21	6 558	75	335	4	—	—
9. » mellersta	7 517	2 188	29	3 314	44	1020	14	995	13
10. » västra .	10 569	5 874	56	3152	30	609	6	934	9
11. Sydsmålands västra . .	7 936	1 454	18	3 949	50	201	3	2 332	29
12. » mellersta	8 685	2 008	23	3 912	45	2 054	24	711	8
13. » östra . .	11 798	2 456	21	6 307	54	100	1	2 935	25
14. Gotlands........	8 979	3 312	37	4 528	50	789	9	350	4
15. Blekinge........	13 393	12 733	95	—	—	660	5	—	—
16. Nordskånes östra . . .	13 220	4 042	31	6 984	53	2194	16	—	—
17. » västra . .	11078	5 102	46	5 015	45	98	1	863	8
18. Sydskånes östra ....	11 254	1765	16	6173	55	3 316	29	—	—
19. » västra . . .	12128	7 311	60	3155	26	573	5	1089	9
20. Hallands södra ....	11208	4 919	44	4 857	43	443	4	989	9
21. > norra ....	9 002	1579	18	5 896	65	61	1	1466	16
22. Göteborgstraktens . . .	9 436	3 815	40	4 791	51	423	5	407	4
23. Bohusläns.......	8 718	1 744	20	6 605	76	—	—	369	4
24. Dalslands.......	6 772	1 525	23	2156	32	2144	32	947	14
25. Älvsborgs norra ....	8 944	3 431	38	2 375	27	733	8	2 405	27
26. » södra ....	10 796	4 366	41	2 959	27	1923	18	1548	14
27. Skaraborgs södra . . .	8 436	2 085	25	3 561	42	1220	14	1570	19
28. » norra . . .	8 799	1 723	20	3 815	43	456	5	2 805	32
29. Värmlands västra . . .	7 631	4 571	60	2 095	27	965	13	—	—
30. » mellersta .	10 425	—	—	7 607	73	267	2	2 551	25
31. » östra . . .	6 259	—	—	5 027	80	—	—	1232	20
32. Närkes.........	11 485	4 906	43	6 553	57	—	—	26	—
33. Västmanlands västra .	6 430	2 300	36	4130	64	—	—	—	—
34. > östra . .	10 862	3 280	30	7 369	68	—	—	213	2
35. Dalarnas södra ....	5172	3 340	65	1 255	24	—	—	577	11
36. » östra ....	8 693	2 460	28	6 233	72	—	—	—	—
37. » norra ....	5 985	—		4 849	81	1 136	19	—	—
38. Gästriklands......	7 490	—	—	7 097	95	—	—	393	5
39. Hälsinglands södra . .	7 566	1 213	16	6 353	84	—	—	—	—
40. • norra . .	7 016	3 791	54	2 287	33	431	6	507	7
41. Medelpads.......	9 918	1346	14	8 060	81	512	5	—	—
42. Ångermanlands södra .	9 037	2 601	29	4 836	53	433	5	1 167	13
43. » norra.	6 987	414	6	2 921	42	2 655	38	997	14
44. Jämtlands södra ....	7 142	1 026	14	5 261	74	350	5	505	7
45. » norra....	5 716	1230	22	3 942	69	402	7	142	2
46. Västerbottens södra . .	7 609	1 533	20	6 076	80	—	—	—	—
47. » mellersta	7 124	—	—	6 044	85	—	—	1 080	15
48. » norra . .	8 676	1 746	20	6 930	80	—	—	—	—
49. Norrbottens södra . . .	5 499	5 499	100	—	—	—	—	—	—
50. » mellersta .	5 777	6 777	100	—	—	—	—	—	—
51. » norra . . .	6911	2 576	37	3 124	45	1 211	18	—	—
52. Tornedalen......	8 864	—	—	7 466	84	—	—	1 398	16
Samtliga	456 686	138 834	30 \|249 497	55	29 277	6	39 078	9

1 Tabellen omfattar icke staderna Stockholn), Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg
och Gävle.

Kungl. Majlis ''proposition nr 193.

Tabell 3.

översikt av övervakningen genom anställda sköterskor med skolhälsovård
som huvuduppgift i statens folkskolinspektörsområden
vårterminen 1942.1

Inspektionsområde	Tjänstgörings- station	Antal sköterskor	Antal övervakade lärjungar	% sköterskeöver-vakade lärjungar av totalantalet i respektive inspek-tionsområde
1. Stockholmstraktens......	Solna	1	1966	23,1
3. Upplands...........	Uppsala	1	1699	16,4
4. Södermanlands östra.....	Nikolai	1	3941
	Nyköping	1	7461	oq a.
	Strängnäs	1	249 f
	Södertälje	1	962;
5. » västra ....	Eskilstuna	1	2 853	25,1
6. Östergötlands östra......	Söderköping	1	203	3,1
7. » västra.....	Linköping	2	2 532	22,1
9. Nordsmålands östra.....	Bredestad	1	891
	Säby	1	310>	8,5
	Hässleby	1	243J
10. » västra.....	Huskvarna	1	6931
	Jönköping	1	2 878 >	41,7
	Nässjö	1	839j
15. Blekinge ............	Karlskrona	1	19141
	Karlshamn	1	8281
	Ronneby	1	583 f
	Sölvesborg	1	331)
16. Nordskånes östra.......	Kristianstad	1	1723	13,0
17. » västra......	Landskrona	1	1439	13,0
18. Sydskånes östra........	Ystad	1	803	7,1
19. > västra.......	Lund	1	15391
	Trelleborg	1	1182 >	23,2
	S. Sallerup	1	90J
20. Hallands södra........	Halmstad	1	2 200	19,6
23. Bohusläns...........	Uddevalla	1	1 2801
	Lysekil	1	464/
26. Älvsborgs södra........	Borås	1	3 672	34,0
28. Skaraborgs norra.......	Lidköping	1	7341	14 3
	Mariestad	1	528/
29. Värmlands västra.......	Arvika	1	683	9,0
30. * mellersta.....	Karlstad	1	1866	17,9
32. Närkes.............	Örebro	1	2 8961
	Karlskoga	1	1 797/	Xvjv
33. Västmanlands västra.....	Köping	1	588	9,1
34. » östra.....	Västerås	1	2 6401	un 9
	Sala	1	640/
35. Dalarnas södra........	Ludvika	1	435	8,4
36. » östra........	Stora Tuna	1	7471
	Silvberg	1	100}	10,7
	Torsäng	1	86/
46. Västerbottens södra.....	Umeå	1	8221	20 1
	Åsele	1	711/
	Samtliga	43	49 977	10,9

1 Tabellen omfattar icke städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg
och Gävle.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 193.

antalet på tillfredsställande sätt övervakade lärjungar (Grupp A) till cirka 40
procent av elevantalet i riket.

De barn, sorn alltså icke kunna anses vara föremål för en tillfredsställande
läkarövervalming, äro omkring 300 000.

Gruppen B med regelbundna läkarundersökningar av varierande täthetsgrad
utan kontinuerlig hälsokontroll omfattar 249 497 lärjungar eller cirka 55 procent
av det insamlade materialet. Av hela lärjungeantalet i riket utgör detta
omkring 47 procent. Då man betänker, att inom denna grupp, där regelbundna
läkarundersökningar vanligen förekomma en gång örn året, i några fall två
gånger per år och i ett icke ringa antal fall en gång vart annat eller t. o. m.
endast vart tredje år, så inses, att, då kontinuerlig läkarkontroll mellan nämnda
läkarundersökningar på de flesta håll nästan helt saknas, den skolhygieniska
övervakning, som dessa lärjungar åtnjuta, icke kan betraktas såsom tillfredsställande
och i många fall är den att uppfatta såsom varande av ringa
värde.

De lärjungar, som erhöllo sporadisk övervakning (Grupp C), voro 29 277
och de som icke åtnjöto någon övervakning alls (Grupp D) voro 39 078. Dessa
båda grupper måste i stort sett anses icke vara föremål för någon skolhygienisk
övervakning av betydelse. Grupp C och D tillsammantagna omfattade 68 355
barn eller 15 procent av det insamlade materialet. Av totalantalet folkskolelärjungar
i riket utgjorde de omkring 13 procent.

Sammanfattningsvis kan alltså påstås, att vårterminen 1942 situationen var
följande: _

Skolläkarövervakning av folkskolungdomen i riket	vårterminen 1942
Tillfredsställande	Icke tillfredsställande	Ingen
40 %	47 %	ia %

Vad sköterskeövervakningen beträffar framgår av tabell 2 (sid. 8), att av
de elever, som icke tillhöra ovan nämnda 6 större städer sammanlagt 49 977
eller 10,9 procent av det insamlade materialet äro övervakade av 43 särskilt
anställda skolsköterskor, med skolövervakning såsom huvudsyssla. Lägger
man härtill de 70 606 barn, som finnas i de 6 större ovan nämnda städerna, som
också ha tillgång till dylika sköterskor (till ett sammanlagt antal av 42) finner
man, att dylik sköterskeövervakning förekom för omkring 23 procent av folkskolornas
lärjungar i riket. De nämnda sköterskorna äro i allmänhet placerade
i städerna. På varje sköterska kommer i medeltal 1 164 övervakade barn (de
6 större städerna ej medräknade).

Emellertid måste det här framhållas, att där läkare regelbundet övervaka
folkskolornas lärjungar vanligen också tillgång till sköterskehjälp finnes. Särskilt
är det därvid distriktssköterskorna på landsbygden, som biträda i skolhälsovården,
dock oftast endast vid själva läkarundersökningarna. Ehuru alltså
en fullgod sköterskeövervakning med kontinuerlig kontroll av barnens
hälsoförhållanden endast omfattar cirka 23 procent av samtliga folkskol ebarn,
kan man räkna med att de återstående lärjungarna i någon form ha tillgång till
sköterska, ehuru icke i tillfredsställande omfattning och av nöjaktig art. Man
torde alltså böra utgå ifrån att cirka 3//+ av follcskolomas elever äro i behov av
intensifierad sköterskeövervakning.

Behovet av en allmän hygienisk övervakning i folkskolorna.

Utvecklingen på såväl det pedagogiska som det medicinska området har,
erinrar skolöverstyrelsen, på sista tiden givit ett flertal nya viktiga synpunkter

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

på skolläkarens betydelse och uppgifter. Redan detta är ett skäl för skolöverstyrelsen
att nu hos Kungl. Majit göra en ny framställning i ärendet. Ett annat
skäl till att hela problemkomplexet enligt överstyrelsens mening nu på
nytt bör läggas under Kungl. Marits prövning är, att kristidens speciella påfrestningar
på skolungdomens hälsa gör en allmänt genomförd hygienisk övervakning
till en angelägenhet av brådskande beskaffenhet. Ett tredje dylikt skäl
är det, att överstyrelsen numera äger tillgång till en skolöverläkare, varigenom
nya förutsättningar skapats för enhetlig ledning och kontroll av en sådan skolhygienisk
verksamhet, som här avses.

Beträffande behovet av en intensifierad skolhygienisk övervakning anför
överstyrelsen i huvudsak följande.

Allmänna synpunkter.

Behovet av en allmän hygienisk övervakning av vår folkskoleungdom har
manifesterat sig i de lokala initiativ, som på allt flera håll lia tagits. Övervakningen
är på olika håll av mycket olikartad typ och effektiviteten mycket växlande.
På några håll, i de större städerna framför allt, måste den skolhygieniska
verksamheten sägas vara förebildlig och motsvara högt ställda krav. Den genomgående
tendensen är: ju större samhälle, desto bättre övervakning. Landsbygdens
ungdom är tydligt missgynnad i detta avseende. Omkring 300 000
folkskolebarn komma icke alls i åtnjutande av någon skolhygienisk omvårdnad
eller få sådan i en anspråkslös och otillfredsställande form. Den bristande enhetlighet
med vilken nämnda arbete bedrives och den frånvaro av möjlighet
till central ledning och kontroll av verksamheten som förelegat, har gjort det
omöjligt att bearbeta de på olika håll gjorda erfarenheterna till fromma för
ungdomen och dess hälsofostran. Tvenne förutsättningar måste bland annat
vara fyllda, för att skolöverstyrelsen skall kunna öva vederbörlig ledning och
kontroll av den hälsovårdande verksamheten i skolorna. Dels måste överstyrelsen
förfoga över vid sig knuten skolhygienisk sakkunskap, ett villkor som
uppfylles i och med anställningen av en skolöverläkare, och dels måste läkare
och sköterskor finnas anställda för alla folkskolors behov.

Det är ett anmärkningsvärt faktum, att skolläkarverksamhet vid de allmänna
läroverken sedan år 1892 understötts med statsmedel och sedan 1905 varit
obligatorisk och helt bekostats av staten, under det att folkskolans ungdom,
bortsett fran en ärlig summa av omkring 6 000 kronor för skolornas hälsovård
i vissa nordliga distrikt, icke åtnjuta något statligt bidrag för skolläkar- eller
skolsköterskeverksamhet. Detta kan icke anses vara rimligt, i synnerhet om
man betänker att läroverken äro placerade på orter, där möjligheterna till läkarvård
överhuvudtaget äro störst. De av landsbygdens skoldistrikt, som nu
icke ha någon skolhygienisk verksamhet, torde i stort sett kunna antagas vara
i särskilt stort behov av statligt understöd.

Medicinalstyrelsen har i sin framställning av år 1937 framhållit, att den obligatoriska
skolgången medför den ur hälsovårdens synpunkt synnerligen viktiga
fördelen, att barnen under en följd av år finnas sammanförda under allmän tillsyn
och följaktligen kunna utan alltför stora besvärligheter nås av åtgärder
från det allmännas sida. Det synes överstyrelsen uppenbart, att man icke bör
avhända sig den möjlighet, som genom nyssberörda förhållande erbjudes att i
skolhygieniskt avseende övervaka ungdomen under den skolgång, som staten
av den kräver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Den förebyggande mödravården och den förebyggande barnavården för
spädbarns- och förskolålderns vidkommande är stadd i kraftig utveckling tack
vare statliga åtgärder. Det är endast konsekvent att nu också skolhälsovården,
som hittills fått stå i efterhand, finge tillfälle att utvecklas på analogt sätt.

Utvecklingen av distriktssköterskeinstitutionen möjliggör numera på många
håll att få skolsköterskeövervakning på landsbygden, vilket förhållande utgör
ett särskilt skäl för en positiv inställning till den föreliggande frågan från praktisk-organisatorisk
synpunkt.

Speciella synpunkter.

Naturligtvis blir skolläkarens viktigaste uppgift alltid att undersöka och
övervaka barnens kroppsliga hälsotillstånd. Som redan nämnts har emellertid
skolarbetets och den medicinska forskningens utveckling givit skolläkaren en
hel del nya uppgifter utöver de hittills traditionella. Bland annat kan nämnas,
att skolans ökade intresse för de mindre begåvade barnens undervisning och
fostran har medfört ett ökat betydelsefullt samarbete mellan lärare och läkare.
Sociala välfärdsanordningar av olika slag för skolbarnen kräva också läkares
biträde. Slutligen fordras ur medicinsk synpunkt i många fall ett intensivare
skolhygieniskt arbete än förr. Överstyrelsen skall här nedan närmare gå in på
några av hithörande synpunkter.

Övervakning av mindre begåvade barn.

Om läkare och sköterskor kunde i tillräcklig omfattning ställas till förfogande,
skulle de för skolstudier mindre väl ägnade barnen kunna underkastas betydligt
mera mångsidig granskning än vad som nu kan ske. De barn, som ha
svårt för sig i skolan, äro i största behov icke endast av en från pedagogiska
synpunkter utförd undersökning rörande den intellektuella utvecklingen och
mognaden utan ock i lika mån av en undersökning, som tager hänsyn till förefintliga
kroppsliga sjukdoms- och svaghetstillstånd, liksom även till miljöförhållandena
i hemmen, vilket allt i hög grad kan påverka barnens förmåga att
tillägna sig de kunskaper, som avses vid skolundervisningen. För att man skall
kunna ha möjligheter att rationellt hjälpa denna barnkategori måste alltså den
psykologiska undersökningen kompletteras med undersökning av barnens livsföring
utanför skolan, deras närings- och sömnförhållanden m. m. Säkerligen
skulle en hel del av de barn, som nu i skolan ha svårigheter att följa med undervisningen,
kunna bli föremål för effektiv hjälp, örn deras speciella problem
granskades av läkare och lärare gemensamt och i samråd med målsmännen.
En mycket önskvärd kraft i detta samarbete är skolsköterskan.

Övervakning av hjälpklassbam.

I samband härmed må även beröras betydelsen av skolhygienisk övervakning
av hjälpklassklientelet, de måttligt efterblivna skolbarnen. Man kan härvid
göra den reflexionen, att de läkare, som vid en allmän skolläkarövervakning
skulle kunna beräknas stå till buds endast i undantagsfall, kunna besitta
särskilda kvalifikationer för psykologisk undersökning av dessa barn. Emellertid
lärer det icke kunna bestridas, att observation av dessa barn måste antagas
ske mera allsidigt vid samarbete mellan lärare och läkare än vid undersökning
genom enbart lärares försorg. Detta gäller också vid nuvarande, allmänna kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

petens för både lärare och läkare. Man må härvid bland annat taga det förhållandet
i beaktande, att de efterblivna barnens förhållande i psykiskt avseende
under undervisningen och eljest i stor utsträckning också är en funktion av
vissa miljöfaktorer, vilkas betydelse bäst kan bedömas och normeras av läkaren.
I samband med själslig debilitet förekommer nämligen ofta symtom på
nervositet, trötthet o. s. v., som kunna ha sin rot i t. ex. brist på sömn, olämplig
näring, kroppsliga åkommor och mindre rationell behandling av psykologisk
art från omgivningens sida. Också en observation av läkare utan speciell psykiatrisk
eller pediatrisk utbildning måste alltså anses vara av största värde för
hjälpklassbarnen. Alldeles särskilt måste kontakten mellan hem och skola för
denna ungdoms vidkommande vara av största betydelse. Härvid torde skolsköterskorna
kunna bli till god hjälp.

Övervakning av efterblivna efter avgången från skolan.

En fråga av det största intresse är den rörande kontinuerlig övervakning av
psykiskt debil ungdom efter folkskolans slut under ungdomsåren. Denna övervakning
tillhör icke skolans egentliga uppgift. Emellertid är det för denna viktiga
frågas tillfredsställande lösning av största vikt, att skolläkare finnas disponibla
för vederbörlig anmälan av från skolan avgående debil ungdom till
myndighet med uppgift att omhänderhava den fortsatta registreringen och observationen
av nämnda ungdom. Det är nämligen icke lämpligt, att lärarkåren
framdeles får uppgiften att anmäla dylika avgående lärjungar till myndigheterna.
Det skulle dels ligga utanför deras möjligheter att medhinna uppgiften
och dels kunde det befaras, att hjälpklassinstitutionen därigenom skulle komma
att lida avbräck. Det är en helt inom läkarens arbetsområde liggande uppgift
att bedöma vilka efterblivna barn som böra anmälas till myndigheterna.

Övervakning av psykopatiska barn.

Detsamma som gäller beträffande hjälpklassernas barn gäller även i princip
övervakningen av de icke intellektuellt efterblivna men med avseende på andra
psykiska kvaliteter abnorma barnen, de s. k. psykopaterna. Dessa svårfostrade
barn erbjuda hemmen och skolan de största svårigheter. Ett uttryck för de bekymmer,
som man hyser för dessa barns fostran, kan man se i den motion, som
vid 1943 års riksdag framlagts, vari påyrkades utredning rörande lämpliga åtgärder
i frågan. Säkerligen skulle en allmänt genomförd skolläkarorganisation
i detta sammanhang vara av den största betydelse ehuru tills vidare specialkvalificerade
läkare endast i ringa utsträckning kunna påräknas i arbetet. Särskilt
anställande av skolsköterskor skulle härför vara önskvärt icke minst för
knytande av intim kontakt mellan hemmen och skolorna.

Sexualundervisningen.

Sedan sexualundervisning i folkskolorna anbefallts genom kungörelse den 10
april 1942, har också frågan örn skolläkarinstitutionens utbredning fått ökad
aktualitet. Undervisning i könslivets biologi och hygien bör, säger författningen,
där så lämpligen kan ske, behandlas i samband med undervisningen örn
människokroppens byggnad och förrättningar samt i hälsolära. Ehuru läraren
är den, som i allmänhet bör leda undervisningen, skulle det dock säkerligen
för honom vara av stort värde att ha tillgång till den expertis i hygien m. m.,
som en skolläkare besitter.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 193.

Samarbete skola — hem. Fostran till sunda levnadsvanor.

Ofta omvittnat är behovet av ett förtroendefullt samarbete mellan skola och
hem. Framför allt måste genom sådant samarbete en ständigt fortsatt hälsofostran
och fostran till sunda levnadsvanor ske. Det brister på mångå håll för
närvarande betydligt i denna punkt. Överstyrelsen påminner härvid om det
förhållandet, att enligt utförda undersökningar barnen ofta få för litet sömn liksom
också om, att målsmännen ofta synas vara i behov av sakkunnig hjälp
beträffande det lämpliga valet av föda åt barnen. I detta sammanhang torde
böra pekas på det förhållandet, som vissa större undersökningar.utvisa, att en
mycket stor procent,sannolikt omkring %, av all skolungdom i riket få dagens
första mål lagad mat först efter skolarbetsdagens slut på eftermiddagen. Det
bör också anmärkas, att en betydligt större procent av folkskolornas lärjungar
än eleverna i de högre skolorna dagligen dricka kaffe och detta på sina håll i
stor utsträckning. Det sagda må vara nog för att motivera önskemålet om en
kontinuerlig, från skolans sida driven propaganda för sunda levnadsvanor. Vad
en genomförd skolläkarinstitution och skolsköterskeorganisation skulle betyda
i detta arbete ligger i öppen dag.

Skolbarnsbespisningen.

Vad speciellt skolbarnsbespisningen angår har skolöverstyrelsen tidigare
framhållit, att för bedömandet av behovet av skolmåltider avsaknaden av en
allmänt införd skolläkarinstitution gör sig starkt gällande. Utan en sådan kan
kan man icke bilda sig en mera tillförlitlig uppfattning rörande de näringshygieniska
förhållandena bland skolungdomen.

Fysisk omvårdnad. Förebyggande vård mot smittsamma sjukdomar.

Vad den fysiska omvårdnaden i skolorna beträffar skall i korthet erinras örn
den synnerligen stora betydelsen av, att sjukliga tillstånd i möjligaste mån
förebyggas och i tid upptäckas. Bland annat är det en viktig uppgift att genom
skolhygieniska åtgärder förebygga epidemiska sjukdomar bland vilka särskilt
en, difterin, för närvarande är värd särskild uppmärksamhet. Likaså är profylaxen
emot tuberkulos en mycket viktig angelägenhet. Det är en typisk, skolan
åvilande uppgift, att i största möjliga omfattning och medelst energiska åtgärder
försöka förebygga dessa sjukdomar och förhindra, att redan^inträffade fall
få en ogynnsam vändning genom att allt för lång tid får förgå, innan fallen
komma till diagnos och behandling. Icke minst betydelsefull är sköterskeverksamheten
i detta sammanhang.

Övervakning av soclcersjuka barn.

Vid 1943 års riksdag ha flera motioner framlagts med yrkande på utredning
rörande lämpligheten av vissa åtgärders vidtagande för sockersjuka barns vård.
Också denna, visserligen icke stora, grupp av ungdom skulle genom tillgång till
skolläkar- och skolsköterskevård komma i åtnjutande av en verklig fördel genom
övervakningen i skolan.

Övervakning av barn med tal-, hörsel- och synfel m. rn.

Barn med tal-, hörsel- och synfel samt speciella lässvårigheter skulle också
givetvis kunna draga en synnerligen stor nytta av den övervakning, som här
åsyftas.

Kungl. Martts proposition nr 193.

Fostran genom kroppsövningar.

. Vidare är fostran genom kroppsövningar (gymnastik, lek och idrott m. m.)
i stort behov av det incitament och den kontroll, som en utbyggnad av det
skolhygieniska arbetet skulle innebära. Gymnastik, lek och idrott äro hälsomedel,
som äro särskilt ägnade att kompensera barnen för de nackdelar i hygieniskt
avseende, som skolarbetet i övrigt kan medföra på grund av stillasittande
och inomhusvistelse, samt ett värdefullt uppfostringsmedel. Samarbetet mellan
skolläkare, skolsköterskor och de, som handhava undervisningen i gymnastik,
lek och idrott, mäste därför vara intimt. Fostran genom kroppsövningar i skolan
måste på ett lämpligt sätt bättre än nu inarbetas som ett viktigt led i det
allmänna, skolhygieniska arbetet.

Yrkesvägledning.

En fråga, som är viktig och aktuell, är den, under vilka former ungdomen vid
avgången från skolan skall lämnas yrkesvägledning. Det är uppenbart, att
skolläkaren här har en viktig uppgift att fylla. Här kan t. ex. framhållas det
faktum att 5—8 procent av de manliga eleverna kunna beräknas ha ett defekt
färgsinne, vilket i hög grad måste influera på valet av levnadsbana i många
fall. I sammanhanget kan det önskemålet framföras, att avgående elever eller
elever som nyligen slutat skolan.genom skolläkarens försorg på begäran borde
förses med s. k. intygsbok för minderåriga arbetare. Dylika böcker erhållas nu
av vederbörande pastorsämbete och däri befintligt läkarintyg skrives av den
legitimerade läkare, som härför uppsökes. Det synes rimligt, att böckerna utdelas
genom skolans försorg, som väl känner lärjungarnas kroppsliga och andliga
egenheter och utvecklingsgrad. Därvid skulle en hel del uppgifter ur hälsokorten
inskrivas i intygsböckerna. En allmän skolläkarinstitution är också från
denna speciella synpunkt en betydande fördel.

Övervakning av lärarnas hälsotillstånd särskilt med avseende på tuberkulos.

Lärarnas och andra skolfunktionärers hälsotillstånd skulle man också på detta
sätt få en helt annan insyn över, särskilt i fråga om smittsam sjukdom såsom
t. ex. tuberkulos. I ett visst antal fall lia som bekant tuberkulösa lärare
smittat lärjungar i skolorna, en eventualitet, som man med effektiva organisatoriska
och medicinska åtgärder på allt sätt måste försöka skydda sig emot.

Kontroll av skollokalerna.

. Icke minst för den kontinuerliga kontrollen av skolans lokaliteter från hygienisk
synpunkt (t. ex. upplysning, uppvärmning, renhållning, vädring,
bekvämlighetsinrättningar) är skolläkar- och skolsköterskeverksamhet en av
de viktigaste förutsättningarna. Visserligen har för förbättring av skolornas
lokaler ett mycket.aktningsvärt arbete lagts ned av folkskolinspektörerna, men
det torde vara otvivelaktigt, att här föreslagen utvidgning av den skolhygieniska
övervakningen skulle innebära ett kraftigt stöd för inspektörerna i denna
del av deras verksamhet.

Skolhälsovårdens betydelse för särskilt landsbygdsdistriktens allmänna
hälsovård.

För den allmänna hälsovården inom särskilt landsbygdsdistrikten är det av
betydelse, att de personer, som främst äro ansvariga för den omedelbara kontrollen
härav, nämligen provinsialläkare och distriktssköterskor, och vilka i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

sta hand torde kunna beräknas bli knutna till skolornas hälsovårdsarbete, få
tillfredsställande kännedom om barnens tillstånd och miljö, under den tid, de
befinna sig i skolpliktig ålder. Detta är dess mera rationellt, som numera barnen
i förskolåldern i stor utsträckning äro kända för nyss nämnda befattningshavare
från barnavårdscentralerna.

Skolöverstyrelsens organisationsförslag.

Vilka detaljuppgifter, som en allmän skolhygienisk verksamhet i folkskolorna
bör innefatta, framgår, anför skolöverstyrelsen, av den i det föregående anförda
motiveringen för införande av en sådan verksamhet.

Skolläkarens uppgifter.

Skolläkarens uppgifter sammanfattas av skolöverstyrelsen på följande sätt.

Det skall åligga skolläkaren

1. att följa lärjungarnas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd
och att i samarbete med målsmän, lärare och skolsköterskor vidtaga åtgärder
för bevarande av ungdomens hälsa och för dess fostrande till sunda levnadsvanor
med beaktande av miljön både i hem och skola,

2. att följa sjuka, klena och av sjukdom särskilt hotade lärjungars tillstånd
och vidtaga lämpliga åtgärder i detta sammanhang,

3. att vidtaga förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland
lärjungar, lärare och övriga tjänsteinnehavare i skolorna,

4. att i iakttagna fall av sjukdom giva de första vårdhänvisningarna och
lämna de råd och anvisningar till botande av sådan, som utan nämnvärd tidsutdräkt
kan ske vid de vanliga skolundersökningarna, då behov av kontinuerlig
vård sedermera icke kan antagas komma att föreligga, ävensom att vid i
skolan inträffande olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så ske kan, lämna
tillfällig vård,

5. att biträda vid ungdomens yrkesvägledning i de fall, där medicinska skäl
det påfordra,

6. att utöva rådgivande verksamhet i hygieniskt avseende rörande skollokaler
m. m. till skolmyndigheternas tjänst,

7. att vara förman för skolsköterskan och organisera, leda och övervaka
hennes verksamhet samt

8. att årligen avgiva berättelse över verksamheten.

Beträffande undersökningsjrekvensen uttalar skolöverstyrelsen den meningen,
att undersökningen av eleverna lämpligen bör ske klassvis på så sätt, att
årligen samtliga nyinskrivna barn undersökas och därjämte t. ex. tredje klassen
samt sista klassen i folkskolan. Däremellan bör skolläkaren dels undersöka
de barn, som av målsmän, lärare eller skolsköterska hänvisas till honom, dels
så ofta han finner det behövligt, i kontrollerande syfte de barn, som vid klassundersökningarna
befunnits lida av klenhet eller sjuklighet (»kontrollbarn»).

Beträffande den skölbygienislca verksamhetens allmänna inriktning instämmer
skolöverstyrelsen i den mening, som medicinalstyrelsen i sitt ovannämnda
förslag av år 1937 gav tillkänna i följande uttalande.

Kungl. Majlis ''proposition nr 193.

Det bör betonas, att den skolhygieniska verksamheten till sin natur är förebyggande,
d. v. s. att den syftar till att bevara hälsan hos barnen genom
profylaktiska åtgärder och att genom hänvisning i vissa fall av sjuka barn
till läkare medverka till att dessa barn få tidig och erforderlig läkarvård.
Emellertid visar det sig i praktiken, vilket också bekräftas av bland annat
undersökningarna av skolbarn i de nordliga gränstrakterna, att en strikt uppdelning
av läkarvården i förebyggande och terapeutisk icke kan uppehållas.
Det är helt naturligt att vid den allmänna undersökningen av skolbarnen i de
större städernas skolor läkaren där icke kan giva alla de ordinationer, som
de sjuka barnen skulle behöva få. På landsbygden och i mindre samhällen,
där skolläkaren samtidigt är tjänsteläkare och därför ofta den enda läkaren i
orten, kan däremot en sådan differentiering av läkarverksamheten icke på
samma sätt upprätthållas. Ingen skulle förstå meningen med att läkaren vid
sin undersökning av barnen i skolan meddelade dem, läraren eller föräldrarna,
att ett barn vore sjukt och att de därför borde söka honom på hans mottagning,
men ej samtidigt lämnade någon anvisning om behövliga åtgärder för
sjukdomens behandling. Det har därför på landsbygden som regel blivit
praxis, att i samband med skolundersökningen lämnas de råd och anvisningar
till botande av sjukdom, som utan alltför stor tidsutdräkt kunna givas i samband
med undersökningen. Denna praxis torde man ej böra frångå, varmed
naturligtvis icke är sagt, att läkaren bör åtaga sig alla sjukdomsfall, som konstateras
vid undersökningen. En stor del behöver ytterligare undersökning
och kontroll, och dessa måste han hänvisa till sin mottagning eller till annan
läkare respektive till sjukvårdsinrättning. Behandlingen av sådana fall kan icke
anses tillhöra läkarens direkta åligganden i egenskap av skolläkare.

Rekryteringen av skolläkarkåren.

Skolöverstyrelsen förutsätter, liksom medicinalstyrelsen i sitt förslag av år
1937, att för landsbygdens och de smärre städernas vidkommande skolläkargöromålen
i första rummet skola ankomma på vederbörande tjänsteläkare. I
städer med 10 000 invånare eller däröver liksom på landsbygden, när särskilda
förhållanden göra det lämpligt, borde kunna anställas skolläkare, som
icke vore tjänsteläkare. Skolöverstyrelsen hänvisar, med eget instämmande,
till följande av medicinalstyrelsen i dess utredning av år 1937 gjorda uttalande
i denna fråga.

Vad beträffar frågan örn vilka som böra vara skolläkare anser medicinalstyrelsen,
att på landsbygdens del och i smärre städer i första rummet tjänsteläkarna
äro lämpade att tagas i anspråk för denna uppgift, något som också i
stor utsträckning redan skett inom de kommuner, där skolhygienisk verksamhet
bedrives. Tjänsteläkarnas allmänna utbildning och hela deras verksamhet
göra dem väl skickade att omhänderhava ifrågavarande uppgift, och det torde
ej stöta på större svårigheter att anordna specialutbildning i skolhygien och
därmed sammanhängande frågor för de tjänsteläkare, som behöva sådant tillskott
i sin allmänna läkarutbildning. Redan nu meddelas vid de två årliga
kurserna i socialhygien och socialmedicin för tjänsteläkare undervisning i bland
annat skolhygien, hälsovård för barn och ungdom, tuberkulosbekämpandet och
psykisk hälsovård. I dessa kurser deltaga 30 läkare årligen. I städer med
10 000 invånare eller därutöver liksom på landsbygden, när särskilda förhållanden
göra det lämpligt, kunna anställas skolläkare, som icke äro tjänsteläkare.

Kungl. Marits proposition nr 193.

Ett godtagande av principen, att i första hand tjänsteläkare skola vara
skolläkare, synes kräva, att i Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för förste
provinsialläkare och provinsialläkare den 21 maj 1926 (nr 177)1 stadgas skyldighet
för provinsialläkare att, om han därtill av vederbörande anmodas, mot
ersättning utöva verksamhet som skolläkare vid inom hans distrikt befintliga
folkskolor.

Skolsköterskans huvuduppgifter.

Skolöverstyrelsen framhåller, med hänvisning till sin uttalade uppfattning
om den skolhygeniska verksamhetens uppgift och läkarens roll däri, såsom
uppenbart, att några få allmänna läkarundersökningar av skolornas elever
under skoltiden ingalunda motsvara de krav, som böra uppställas på verksamheten
i dess helhet, utan jämte nämnda undersökningar måste dessutom
en fortlöpande, förebyggande hälsoövervakning av lärjungarna och deras miljö
i hem och skola äga rum. För att sådan övervakning på ett effektivt sätt skall
kunna ske, måste sköterskor anställas.

Skolsköterskan bör enligt överstyrelsens mening ha till uppgift att under
skolläkarens förmansskap och i enlighet med hans instruktioner

1. följa lärjungarnas själsliga och kroppsliga utveckling samt hälsotillstånd
och i samarbete med målsmän, skolläkare och lärare vidtaga åtgärder för bevarande
av ungdomens hälsa och för dess fostran till sunda levnadsvanor med
beaktande av miljön både i hem och skola,

2. följa sjuka, klena och av sjukdom särskilt hotade lärjungars hälsotillstånd,

3. vidtaga förebyggande åtgärder emot smittsamma sjukdomar bland lärjungar
och lärare samt

4. vid i skolan inträffade olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så kan
ske, lämna tillfällig vård.

Regkryteringen av skolsköterskekåren.

Skolöverstyrelsen framhåller, att i stad med 10 000 invånare eller därutöver
särskild skolsköterska i regel borde anställas. Överstyrelsen utgår ifrån, att
i allmänhet en skolsköterska i heltidsanställning blir fullt sysselsatt vid ett
elevantal av cirka 1 500. Man borde utgå ifrån, att i städer med över 20 000
invånare heltidsanställd sköterska eller flera dylika borde finnas. I Stockholm
med dess 28 434 lärjungar skulle alltså erfordras cirka 19 sköterskor (f. n. 19)
och i Göteborg med dess 19 726 elever c:a 13 sköterskor (f. n. 11).

Genom riksdagens beslut rörande omorganisationen av distriktsvården och
därav föranledd författning rörande statsbidrag till sagda vård (SFS
1935: 428) hade möjligheter skapats, framhåller överstyrelsen vidare, att genom
anställande av distriktssköterskor även få skolsköterskor i alla delar av
landet. Man syntes böra tänka sig utvecklingen av den skolhygieniska orga -

x) Numera civila avlöningsreglementet, 59 §.

Bihang till riksdagens protokoll 19kk. 1 sami. Nr 193.

Kungl. Majds proposition nr 193.

nisationen ske parallellt med och beroende av genomförandet av den nya
distriktssköterskeorganisationen. Möjligheter förelåge redan nu att provisoriskt
utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som skolsköterskor.

Lärarens huvuduppgifter.

I den skolhygieniska verksamheten bör läraren taga aktiv del, yttrar skolöverstyrelsen.
Hans huvudsakliga uppgifter borde vara följande:

1. att i samarbete med läkare och sköterska följa lärjungarnas själsliga och
kroppsliga utveckling och hälsotillstånd och vidtaga åtgärder för bevarande
av ungdomens hälsa samt särskilt i samband med undervisningen i hälsolära
fostra den till sunda levnadsvanor,

2. att i hygieniskt syfte samarbeta med målsmännen (utsända frågeformulär
eller hälsokort för ifyllande, underrätta dem örn tid och plats för läkarundersökningar,
träda i förbindelse med dem, då lärjunge visar påtagligare
svårighet att följa undervisningen, lämna upplysning beträffande sexualundervisning
o. s. v.),

3. att, där så befinnes lämpligt, väga och mäta eleverna,

4. att vid yrkesvägledning, då så är erforderligt, samråda med läkaren, och

5. att samråda med läkaren beträffande skollokalernas hygien.

Målsmännens uppgift.

En modern, skolhygienisk verksamhet av tillfredsställande art förutsätter,
framhåller överstyrelsen, målsmännens aktiva medverkan. Målsmännen måste
anmodas att lämna skolan begärda uppgifter rörande lärjungarnas genomgångna,
särskilt smittsamma, sjukdomar och rörande hemmiljön i olika avseenden,
vare sig detta sker genom ifyllande av frågeformulär, genom att giva
begärda upplysningar vid skolsköterskans hembesök eller slutligen genom
direkt meddelande härom vid personligt besök i skolan vid läkarundersökningar
eller av annan orsak. Målsmännens aktiva medverkan i det förebyggande
hälsoarbetet bör vinnas genom en intensiv och kontinuerlig propaganda
i olika former från skolans sida.

Skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar.

Skolläkararvodet.

I sitt förslag av år 1937 föreslog medicinalstyrelsen, att skolläkarens
arvode skulle fastställas till ett årligt belopp av 2 kronor per skolbarn inom
vederbörande skoldistrikt. Till stöd härför anförde medicinalstyrelsen.

Med hänsyn till den skolhygieniska verksamhetens art torde det knappast
vara lämpligt eller ens möjligt, att ersättningen till läkaren utgår per prestation
enligt fastställd taxa, utan nödvändigt, att ersättningen utgår i form
av ett årligt arvode per skolbarn inom skoldistriktet. Därigenom låta sig
kostnaderna lättare beräkna och kunna också hållas mera konstanta än om

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ersättning skulle utgå per prestation, i vilket senare fall man i regel hade
att räkna med provinsialläkartaxan som grundtaxa.

Enligt gjorda beräkningar betyder ett årligt arvode av 2 kronor per skolbarn
ett timarvode av högst 10 kronor, varvid resetider icke äro medräknade.
Medicinalstyrelsen finner en sådan ersättning — vilken bör utgå även för det
fall, att skolläkaren är tjänsteläkare — utgöra en minimiersättning för det
omfattande och ansvarsfulla arbete, som numera tillkommer en skolläkare.
För en lägre ersättning kan knappast krävas en verksamhet av den omfattning,
styrelsen anser nödvändig. Det vore också bortkastade medel att ordna
en skolläkarverksamhet, som icke blir effektiv.

Statskontoret och skolöverstyrelsen framförde i sina över medicinalstyrelsens
förslag avgivna yttranden icke några invändningar mot skolläkararvodets
föreslagna storlek.

I nu föreliggande utredning instämmer skolöverstyrelsen i 1937 års förslag
med den ändringen, att arvodet enligt överstyrelsens mening bör sättas
till 2 kronor 75 öre per barn och år, detta med hänsyn till att skolläkaren
enligt det nu aktuella förslaget skulle erhålla mer omfattande uppgifter.
Överstyrelsen tänker sig emellertid möjligheten av att skolhälsovården framdeles
skall kunna komma att ingå i provinsialläkarnas tjänsteåligganden utan
särskilt arvode.

Statsbidrag till skolläkararvode.

Medicinalstyrelsen föreslog i sin utredning av år 1937, att statsbidrag skulle
utgå till skoldistrikten med 50 procent av kostnaderna för skolläkararvodena.
Styrelsen anförde.

Enligt medicinalstyrelsens mening kan, i anslutning till senaste riksdagsbeslut
om överflyttande av kostnaderna för folkskoleväsendet på statsverket,
ifrågasättas, huruvida icke samtliga kostnader jämväl för skolläkarvården
borde åvila staten. Härigenom skulle skolhygienisk vård bli obligatorisk för
alla folkskolor, liksom nu redan är fallet för de allmänna läroverken. Detta
vore en naturlig, effektiv och enkel lösning. Styrelsen är emellertid tveksam,
huruvida förutsättningarna för en sådan reform ännu föreligga, och anser sig
därför närmast böra föreslå en annan väg, nämligen att låta denna gren av
socialhygienen framväxa i anslutning till nu föreliggande förhållanden men
med ett kraftigt ekonomiskt bidrag av staten. Vad angår den del av kostnaderna,
som skulle åvila annan än staten, hyser styrelsen den uppfattningen,
att skolhälsovården är en hälsovårdsangelägenhet av den art, att den helst
borde med kraftigt statsbidrag omhänderhavas av landstingen så som redan
skett beträffande andra former av förebyggande vård, såsom distriktsvården,
dispensärvården, mödra- och barnavården. Emellertid har utvecklingen visat,
att i stora delar av landet primärkommunerna ådagalagt ett intresse, som
tagit sig uttryck i avsevärda ekonomiska anslag flir möjliggörande av skolläkarvård.
Det synes därför styrelsen vara lämpligast, att tills vidare statens
medverkan icke göres ovillkorligen beroende av landstingens omhändertagande
av skolläkarvården utan jämväl kan komma i fråga i samverkan med primärkommunerna.
Som ett nödvändigt villkor flir statsbidrag torde emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

böra stadgas, att skolbarnstillsynen organiseras och utvecklas efter en plan,
som godkänts av central myndighet, lämpligen medicinalstyrelsen, varigenom
verksamhetens eventuella framtida överflyttning på annan huvudman icke
äventyras.

Medicinalstyrelsen vill sålunda uttala, att enligt styrelsens förmenande
statsbidrag bör utgå såväl till avlönande av läkare vid folkskolorna som till
dessa läkares resor för skolbarnsundersökningar.

I fråga om det förra av dessa statsbidrag anser styrelsen detta böra bestämmas
att för helt budgetår räknat utgå med en krona för varje under höstterminen
vid folk- eller småskola inom vederbörande skoldistrikt inskriven
lärjunge.

Medicinalstyrelsens förslag föranledde icke någon erinran från skolöverstyrelsen
eller statskontoret.

Skolöverstyrelsen instämmer nu i medicinalstyrelsens förslag av år 1937
om statsbidrag med 50 procent av kostnaderna för skolläkararvoden. Med
utgångspunkt från barnantalet i folkskolor och högre folkskolor vårterminen
1942 — 533 260 lärjungar — beräknar överstyrelsen det årliga statsbidraget
vid fullt utbyggd verksamhet till (% av 2: 75 X 533 260 =) i runt tal
735 000 kronor. Skolöverstyrelsen anför vidare:

För närvarande åtnjuta cirka 87 procent av folkskolornas elever någon
form av läkarvård, ehuru endast cirka 40 procent kunna anses få en fullgod
sådan. Denna sistnämnda del av barnen befinner sig så gott som uteslutande
i städerna. Under budgetåret 1944/45 hinner givetvis icke skolläkarverksamhet
anordnas i full utsträckning.

Det låter sig icke göra att nu med någon större grad av exakthet kunna
beräkna, huru stor del av skoldistrikten, som under nämnda budgetår kunna
antagas bli i stånd att anordna verksamheten efter de här föreslagna nya
linjerna. Man torde emellertid våga antaga, att omkring 60 procent av det
statsbidrag, som beräknas erforderligt vid full utbyggnad av verksamheten,
under budgetåret 1944/45 bör stå till förfogande för att möta behovet. De
statliga kostnader, som erfordras för läkarverksamheten under nämnda år
och som lämpligen bör givas karaktären av förslagsanslag, torde alltså kunna
beräknas till 60 procent av 735 000 kronor = 441 000 kronor eller i runt tal
450 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har vid övervägande av möjligheterna att nedbringa
kostnaderna för den sålunda föreslagna skolhygieniska verksamheten tänkt
sig följande alternativ. Ehuru överstyrelsen är av den uppfattningen, att en
statligt understödd dylik verksamhet bör omfatta såväl landsbygd som även
städer, vill överstyrelsen dock framhålla, att i varje fall de större städer, som
ha 50 000 invånare och däröver, redan nu måste anses ha en på lokala initiativ
ordnad, god skolhygienisk verksamhet i sina folkskolor och att fördenskull
rätt för dessa städer (Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Norrköping
och Örebro) att utfå statsbidrag icke omedelbart oundgängligen behöver
beredas. Överstyrelsen beräknar, att, om dessa städer tills vidare skulle
ställas utanför, den därigenom betingade minskningen beträffande föreslaget
statsbidrag för nästa budgetår skulle i runt tal belöpa sig till kronor 60 000.
Skolöverstyrelsen har dock icke funnit skäl föreslå denna inskränkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Statsbidrag till skolläkarnas resor.

Skolöverstyrelsen föreslår, att statsbidrag skall utgå till bestridande av
skolläkarnas resekostnader efter samma grunder som gälla för statsbidrag
till resekostnaderna för läkares hembesök hos spädbarn, d. v. s. med 70 procent
i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 60 procent i Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent
inom riket i övrigt. Överstyrelsen anför i detta hänseende.

År 1937 framhöll medicinalstyrelsen svårigheten i att giva en något så när
exakt beräkning av de kostnader, som kunna uppkomma genom läkarnas
resor till skolorna. Därvid framhölls, att en del av dessa resor kunde utföras
i samband med provinsialläkarnas andra resor i tjänsten såsom resor för vaccination
eller för tillsyn av sinnessjuka m. m., varigenom inga särskilda resekostnader
skulle förorsakas för skolbarnsundersökningarnas del. Enligt medicinalstyrelsens
mening måste det anses vara nödvändigt, att enhetlighet och
stadga skapas även i fråga örn bestridandet av dessa för den skolhygieniska
verksamheten ofrånkomliga kostnader. Härvidlag borde man som en allmän
princip kräva, att resorna läggas efter en allmän plan, som uppgjorts av
tjänsteläkaren i samråd med skolstyrelsen. Vidare kunde man utgå ifrån,
att resor till mindre skolor endast torde behöva förekomma en gång årligen.
Resor för undersökning av de s. k. kontrollbarnen borde i regel för mindre
skolor helt och för större skolor ej sällan kunna undvikas, i det att dessa barn
för de fall, där kontrollen ej kunde ske genom skolsköterska under skolläkarens
ledning, ofta lämpligen torde kunna transporteras till läkarens närmaste
mottagningslokal, den ordinarie eller en av mera tillfällig karaktär.

För medicinalstyrelsens beräkning av kostnaderna förelåg följande hållpunkter.
På landsbygden funnes omkring 14 000 skolhus. Det beräknades,
att dessa årligen skulle komma att besökas av 350 läkare (provinsialläkare
och en del extra provinsialläkare), varför varje läkare i medeltal antogs behöva
besöka 40 skolor årligen. Medicinalstyrelsen antog, att varje läkare årligen
för angivet ändamål skulle komma att resa cirka 80 mil.

Medicinalstyrelsen anförde vidare, att vad angår statsbidrag till resekostnaderna
detta kunde tänkas utgå antingen per år och antal skolbarn i skoldistriktet
eller ock i viss relation till de verkliga kostnaderna. Utginge bidrag
enligt den första principen, kunde man måhända räkna med större sparsamhet
vid planeringen av resorna. Genom riksdagens beslut år 1937 angående
statsbidrag till kostnaderna för resor för hembesök hos spädbarn utgår emellertid
bidrag enligt den senare principen med viss procent av de verkliga kostnaderna.
Denna procent hade satts olika i olika delar av landet och utgjorde
70 i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, 60 i Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt 50 inom riket i övrigt. Med
hänsyn till att båda vårdformerna. — spädbarnsvården och skolläkarvården
—- iiro förebyggande borde konsekvensen fordra, att statsbidrag utginge även
för läkarnas resor för skolbarnsundersökningar. Som bidragsgrund ville medicinalstyrelsen
förorda, att statsbidraget finge utgå enligt enahanda, nyss antydda
grunder, som bestämts skola gälla för statsbidrag till resekostnaderna
för hembesök hos spädbarn (SFS 1937: 745 § 6, punkt 4). Emot denna princip
har överstyrelsen intet att erinra.

Medicinalstyrelsen, som utgick från de folkmängdssiffror, som förelåge den
1 januari 1937, fann sig böra utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidrags -

Kungl. Majda proposition nr 193.

procenttalet i varje fall icke skulle komma att överstiga 60. Statsbidraget för
varje läkares årliga resor skulle alltså i genomsnitt uppgå till högst 60 procent
av de verkliga resekostnaderna.

Som folkmängden den 1 januari 1941 på länens landsbygd fördelade sig
med 9,0 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 70 procent, med
16,7 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 60 procent och med
74,3 procent för de län, där statsbidrag skulle utgå med 50 procent, kan man
utgå ifrån, att det genomsnittliga statsbidragsprocenttalet i varje fall icke
skulle komma att överstiga 60. Sålunda skulle statsbidraget för varje läkares
årliga resor om 80 mil i genomsnitt uppgå till en kostnad motsvarande den
totala kostnaden för 48 mils resa. Medelkostnaden per mil torde ungefärligen
kunna beräknas till 4 kronor 50 öre (taxebil 5 kronor och egen bil 4 kronor).
Statsbidraget skulle då utgå med (350 X 48 X 4,5 =) 75 600 kronor per år.
Av samma skäl, som anförts vid beräknandet av läkararvodena, skulle för läsåret
1944/45 endast erfordras 60 procent av nu nämnda belopp eller omkring
46 000 kronor.

Villkor för statsbidrag.

Skolöverstyrelsen föreslår, att som villkor för utgående av statsbidrag såväl
till avlönande av skolläkare som statsbidrag till dessas resor skall gälla
följande.

1. Verksamheten skall bedrivas enligt allmän plan, som av skolöverstyrelsen
i samråd med medicinalstyrelsen godkänts.

2. Berättelse enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär skall årligen
före den 1 september i tre exemplar ingivas till vederbörande statens folkskolinspektör,
eller vad angår skoldistrikt, som äro befriade från statlig inspektion,
vederbörande kommunala inspektör. Inspektören har att inom fjorton
dagar insända ett exemplar av skolläkarens berättelse till skolöverstyrelsen
och ett exemplar till vederbörande förste provinsialläkare.

3. Statsbidrag utgår endast under förutsättning, att huvudmannen dels
till skolläkaren utgiver årlig ersättning med minst 2 kronor 75 öre för varje
barn i skoldistriktet, för vilket statsbidrag erhålles, dels ersätter kostnaderna
för läkarens och i förekommande fall sköterskans resor.

4. Statsbidrag må utgå till skoldistrikt endast om verksamheten är genomförd
vid distriktets samtliga skolor.

Kostnader för skolsköterskor.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle distriktssköterskorna i största utsträckning
anlitas även som skolsköterskor. Då denna uppgift syntes kunna
åläggas distriktssköterskorna inom ramen för deras instruktion, syntes anordningen
icke behöva medföra några ökade kostnader för statsverket. I de
fall, då skolsköterskor med heltidssysselsättning skulle anställas, borde deras
avlönande liksom hittills ske genom anslag från vederbörande kommun utan
anlitande av statsbidrag. Däremot syntes det bli oundvikligt, att skolsköterskornas
resor åtminstone delvis bekostades av statsmedel.

Beträffande kostnaderna för skolsköterskornas resor anförde medicinalstyrelsen
i sitt förslag av år 1937.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 193.

Vad angår kostnaderna för distriktssköterskas resor i egenskap av skolsköterska
synas dessa icke behöva bli särskilt stora. Vid de regelbundna
undersökningarna åtföljer hon ofta läkaren i dennes tjänstebil. Vid kontrollundersökningarna
i skola eller besök i hemmen kan och bör hon kombinera
dessa resor, så att hon vid besök på en plats söker förena flera olika uppdrag;
sådana resor bekostas då av distriktsvårdsstyrelsen. För de undantagsfall, att
distriktssköterskan för ändamål, varom här är fråga, är nödsakad att företaga
resa som föranleder särskild kostnad, torde statsbidrag böra utgå efter
samma grunder som de ovan för statsbidrag till läkarnas resor för skolbarnsundersökningar
föreslagna.

Medicinalstyrelsen fann oöverstigliga svårigheter möta att närmare beräkna
det härför erforderliga anslagsbeloppet och föreslog efter hypotetisk
beräkning, att statsbidrag av förslagsanslags natur skulle beviljas för budgetåret
1938/39 till skoldistrikt såväl för skolläkarnas resor som för dem av
distriktssköterskornas resor i egenskap av skolsköterska, vilka måst föranleda
särskild kostnad med tillhopa 35 000 kronor, i vilket belopp skulle ingå ett
belopp av 27 000 kronor för skolläkarnas resor.

Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört beträffande nu erforderligt
anslag för läkarnas resor (46 000 kronor) finner överstyrelsen sig böra förorda,
att statsbidrag måtte utgå med tillhopa 60 000 kronor för läkarnas och
sköterskornas resor för budgetåret 1944/45.

Där särskild skolsköterska vore anställd utan att tillhöra distriktsvårdsorganisationen,
syntes kostnaderna för hennes resor i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag av år 1937 böra åvila huvudmannen.

Kostnader för vikarier åt tjänsteläkare under skolbarnsundersökningarna.

Beträffande denna fråga anför skolöverstyrelsen.

För att bereda tjänsteläkaren tillfälle att under viss tid av året helt ägna
sig åt skolbarnsundersökningarna, vilket överstyrelsen finner oundgängligen
nödvändigt, bör enligt medicinalstyrelsens förutberörda förslag möjlighet beredas
för den anordningen, att annan läkare under tiden tjänstgör på tjänstgöringsstationen.
Denna fråga syntes medicinalstyrelsen lämpligen kunna lösas
genom användning av civila läkarstipendiater i vissa fall. För närvarande
är endast en stipendiat antagen ehuru medicinalstyrelsen äger antaga 10 stipendiater
av l:a klass för en tid av 3 år och 15 stipendiater av 2:a klass för
en tid av 3 månader. Man torde icke med någon större grad av tillförlitlighet
kunna beräkna huru många stipendiater, som skulle erfordras i detta sammanhang.
Medicinalstyrelsen beräknade år 1937 preliminärt behovet till 3
stipendiater av l:a klass och 10 av 2:a klass, vilket då motsvarade ett årligt
sammanlagt arvode av 11 500 kronor, vartill då komme den ersättning, stipendiaterna
erhålla under den tid, de biträda i civila sjukvården. Medverkan
av dylika civila läkarstipendiater torde alltså medföra extra, indirekta kostnader
av ungefärligen den angivna storleksordningen.

Mottag ning slokaler för läkarna.

Endast vid nybyggnad av större skolor bör, framhåller skolöverstyrelsen,
behovet av särskild mottagningslokal för läkaren beaktas tills vidare.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 193.

Utrustning.

Den för läkarundersökningarna nödiga utrustningen (våg, mätinstrument,
glasögonlåda, kemikalier m. m.) torde tills vidare böra tillhandahållas av
skoldistrikten ensamma eller med landstingens hjälp, anför skolöverstyrelsen.

Skollvy gleniska kurser för lärare och läkare.

Skolöverstyrelsen hemställer om ett reservationsanslag av 10 000 kronor
för nästa budgetår för anordnande av fortbildningskurser i skolhygien för
lärarpersonalen vid folkskolor och högre folkskolor. Till stöd härför anför
överstyrelsen.

Överstyrelsen är av den uppfattningen, att kortvariga skolhygieniska kurser
på olika håll i landet för lärare och läkare snarast böra komma till stånd.
Omkring 87 procent av landets folkskolebarn åtnjuta, visserligen till stor del
i otillfredsställande omfattning, redan i någon form skolhygienisk omvårdnad.
I avvaktan på beviljande av statsbidrag för utbyggande av verksamheten
efter enhetliga, statligt reglerade linjer och för förberedande information av
läkare och lärare rörande den avsedda verksamhetens art vore det otvivelaktigt
av stort värde, om dylika kurser kunde hållas. Det är vidare angeläget,
att den skolhygieniska verksamhet, som redan finnes, så vitt möjligt
anordnas på principiellt likartat sätt varför uppskov med kurser av nämnd
art icke är önskvärt. Likaså är det av vikt att kurs för sköterskor regelbundet
äger rum.

Vad kurser för läkare beträffar, så kunna dylika tills vidare organiseras
utan större svårigheter därigenom, att lämpligt avpassat skolhygieniskt program
inlägges dels i de båda årliga kurser, som vid statens institut för folkhälsan
hållas för tjänsteläkare i socialhygien och socialmedicin och dels i de
allmänna fortsättningskurser för läkare, som med relativt korta mellanrum
anordnas.

Angående skolhygieniska kurser för lärare vill överstyrelsen livligt förorda
att möjligheter genom beviljande av statsbidrag skapas för anordnande av
åtminstone en dylik kurs under budgetåret 1944/45. Den summa, sorn härför
skulle erfordras kan uppskattas till 10 000 kronor.

Beträffande kurs för sköterskor kan dylika tills vidare utan större svårighet
inläggas i programmet för de fortsättningskurser för distriktssköterskor,
som för närvarande 3 gånger årligen hållas vid statens institut för folkhälsan.

Utgivande av tryckt handledning för föräldrar och lärare.

Skolöverstyrelsen har anhållit, att för nästa budgetår måtte anvisas ett
reservationsanslag av 15 000 kronor till bestridande av kostnaderna för utarbetande
och utgivande av en handledning rörande skolans hälsovårdsarbete.
Det vore enligt överstyrelsens mening av stor vikt, att en dylik handledning
för föräldrar och lärare snarast utgåves.

Kostnader för nästa budgetår.

Härom anför skolöverstyrelsen:

De sammanlagda kostnaderna, som skolläkarinstitutionen vid folkskolor

Kungl. May.ts proposition nr 193.

och högre folkskolor för budgetåret 1944/45 enligt överstyrelsens förslag
skulle förorsaka statsverket, äro följande:

statsbidrag till arvoden åt skolläkare.................. kronor 450 000

» » resekostnader ........................ » 60 000

Summa kronor 510 000.

Då man emellertid torde böra räkna med att statsbidraget skall utbetalas
först i efterskott, synas ovannämnda kostnader icke komma att belasta budgeten
förrän under budgetåret 1945/46. Anslag för ändamålet behöver således
icke begäras av 1944 års riksdag.

Däremot bör anslag av 1944 års riksdag begäras för anordnande av skolhygieniska
kurser samt för utarbetande och utgivande av en handledning i
skolhygien, eller sammanlagt (10 000 -f- 15 000 =) 25 000 kronor.

Remissyttranden.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har förklarat sig livligt tillstyrka
skolöverstyrelsens förslag, vars genomförande för kommunernas del säkerligen
skulle vara av den allra största betydelse.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har i princip tillstyrkt
ifrågavarande förslag med vissa detaljerinringar. Styrelsen anför:

Det kan icke anses lämpligt eller nödvändigt att såsom villkor för rätt
till statsbidrag till skolläkarens avlöning föreskriva, att ersättningen till
skolläkaren skall utgå med minst 2 kronor och 75 öre per barn och år. Fall
finnas nämligen, där förebildlig skolhygienisk verksamhet genomförts för
betydligt lägre kostnader. Såsom exempel härpå kan nämnas att i Stora
Kopparbergs skoldistrikt, Kopparbergs län, skolläkaren åtnjuter ett fast
årsarvode på 1 200 kronor med skyldighet att årligen undersöka samtliga barn
i klasserna 1—7 (545 barn höstterminen 1943) och med skyldighet att själv
bestrida resekostnaderna. Enligt förslaget skulle skolläkaren i detta fall ha en
ersättning på cirka 1 500 kronor jämte resekostnader med skyldighet att årligen
undersöka endast cirka tre sjundedelar av barnen. Om å ena sidan enligt
styrelsens uppfattning anledning saknas att tillförsäkra skolläkarna viss minimiersättning,
torde å andra sidan böra framhållas, att skolläkarna i olika delar
av landet ha att arbeta under så olika förhållanden, att en viss differentiering
av ersättningen och därmed även av statsbidraget vore motiverad.
Skolläkaren i en vidsträckt landskommun med bristfälliga kommunikationer
torde sålunda få räkna med vida större tidsåtgång för fullgörandet av
uppdraget än skolläkaren i en stad eller i en (industri)kommun av mindre
omfång.

Även i övrigt borde statsbidragsbestämmelserna örn möjligt utformas
med större hänsynstagande till rådande geografiska olikheter. Det kan tänkas,
att en hårt arbetstyngd tjänsteläkare i ett landsbygdsdistrikt icke
skall få tid över för besök i avlägset liggande skolor med lågt barnantal.
Kostnaden för transport av barnen till läkarens mottagning torde i regel
icke behöva bli högre än läkarens resekostnader, varför statsbidragsbestämmelserna
borde kunna så utformas, att statsbidrag i förekommande fall
skulle kunna utgå även för resekostnaderna för den klass- eller skolvis ske -

26 Kungl. Marits proposition nr 193.

ende läkarundersökningen vid läkarens mottagning på lians station eller
annorstädes.

Styrelsen förutsätter till slut, dels att distriktssköterskornas medverkan
i den skolhygieniska verksamheten skall lämnas utan kostnader för skoldistrikten,
dels att sådana direktiv skola lämnas för verksamhetens praktiska
utformning, att kommunerna icke onödigtvis betungas av kostnader
för anskaffning av den nödiga utrustningen. Det kan icke vara nödvändigt
att för varje mindre skola anskaffa vågar, mätinstrument m. m.; i besparingssyfte
bör för varje skoldistrikt kunna anskaffas viss ambulatorisk utrustning.

Styrelsen för Svenska skolläkarföreningen har sammanfattningsvis uttalat,

att styrelsen livligt ansluter sig till och tillstyrker förslaget i stort;

att fortsättningsskolornas skolhygieniska problem även böra lösas, så
snart denna skolforms utformning blivit klar;

att distriktssköterskorna i större distrikt må kunna anställas efter kategoriindelning
och icke efter geografisk indelning;

att utfärdande av intygsbok för minderåriga arbetare genom skolläkarna
särskilt honoreras;

att vissa skäl synas tala för att förlägga den mellersta av de tre klassundersökningarna
till 4:e i stället för till 3:e klass;

att redan skoldistrikt om 1 000 barn anses ge full sysselsättning åt en
skolsköterska;

att skolläkarnas resekostnader honoreras efter provinsialläkartaxa;

att provinsialläkarnas totala avkoppling från all sjukvårdande verksamhet
under skolundersökningsperioder icke alltid är nödvändig eller lämplig
och icke bör göras obligatorisk;

att statsbidrag får utgå även för skolläkarlokaler i större skolbyggnader;
samt

att de större städerna absolut icke böra uteslutas från förslaget.

Till närmare utveckling av nämnda uttalanden anför styrelsen i huvudsak
följande.

Under förslagets utformning inom skolöverstyrelsen har svenska skolläkarföreningen
genom skolöverläkaren beretts tillfälle deltaga i diskussionen
över här ifrågavarande organisationsproblem. Härvid har redan god
överensstämmelse kunnat konstateras i alla större principfrågor, och styrelsen
har här endast att bekräfta sin livligaste anslutning till förslaget i
stort. Även när det gäller den närmare utformningen har styrelsen i huvudsak
endast en del smärre randanteckningar att göra, vilka här anföras.

Det nu föreliggande förslaget omfattar icke fortsättningsskolorna. Med
hänsyn till att omorganisationen av fortsättningsskolan är ifrågasatt, synes
denna uraktlåtenhet kunna för närvarande motiveras. Men det bör redan
nu framhållas, att eleverna i denna skolform befinna sig i en ömtålig ålder,
som i alldeles särskild grad motiverar en god skolhygienisk övervakning.

I samband med distriktssköterskornas utnyttjande för skolhygienisk
verksamhet vill skolläkarföreningen med hänsyn till erfarenheter från
vissa större provinsialläkardistrikt framhålla önskvärdheten av att i sådana
distrikt med ett flertal distriktssköterskor dessa redan vid tjänsternas

Kungl. Majlis ■proposition nr 193

ledigförklarande skulle kunna avses för olika verksamhetsgrenar eller lämpliga
kombinationer av sådana inom hela distriktet i stället för för samtliga
grenar inom en mindre del av distriktet. Fördelen av att härigenom
få personer, som både med avseende på håg, fallenhet och utbildning äro
speciellt lämpade för de olika verksamhetsgrenarna, får icke underskattas.
I mindre distrikt torde en dylik uppdelning däremot icke låta sig göras.

Skolöverstyrelsen har på tal örn yrkesvägledning framkastat det önskemålet
att intygsboken för minderåriga arbetare borde uppläggas genom
skolläkarens försorg. För upprättande av sådan intygsbok och i samband
därmed företagen undersökning utgår för närvarande ett arvode av 3 kronor.
Intygsbokens upprättande torde i och för sig icke erfordra någon
annan undersökning än den som klassundersökningen i avslutningsklassen
innebär enligt det nya systemet och detta inkluderar också skyldighet för
skolläkaren att avge yrkesråd av den art, som intygsboken innehåller. Ivan
intygsboken uppläggas i samband med avslutningsnndersökningen i skolan^
behöver detta sålunda icke föranleda annan kostnad än för utfärdandet
av intyget; då detta emellertid kommer att bli mycket tidsödande och
sannolikt måste göras av läkaren själv eller sköterskan under läkarens ledning
och på hans ansvar, torde särskilt honorar böra utgå för detta arbete.

Den andra klassundersökningen under barnens folkskoletid föreslås förlagd
till klass 3. I exempelvis Göteborg är den förlagd till klass 4. Härigenom
vinnes, att undersökningarna fördela sig mera jämnt på de olika
åldersstadierna. För det mindretal, som från klass 4 övergå till läroverken,
komma visserligen då två klassundersökningar under två närmast på varandra
följande läsår, den ena i folkskolans 4:e, den andra i läroverkets l:a
klass, men då det här är fråga om en överlämning av ett värdefullt barnmaterial
från en skolform till en annan och vanligen från en skolläkare
till en annan, så må en dylik skärpt uppmärksamhet i övergången betraktas
som naturlig och önskvärd. Skulle man i framtiden finna sig böra
övergå till en klassundersökning vartannat år, kommer givetvis frågan i
ett annat läge.

Skolöverstyrelsen uttalar den meningen, att en sköterska är fullt sysselsatt
vid ett elevantal av cirka 1 500 barn. Skolläkarföreningens styrelse har
här uttalat sig för att redan 1 000 elever ge en sköterska Heltidssysselsättning.
Man torde kunna formulera sköterskebehovet så, att 1 000—1 500
elever kräva en sköterska, 1 500—2 000 därtill ett biträde och 2 000—3 000
två sköterskor.

Om skolläkarnas resekostnader har skolläkarföreningen den uppfattningen,
att reseersättning bör utgå såsom efter provinsialläkartaxa, således
med viss ersättning även för den under resan förbrukade tiden. Man torde
icke kunna bortse ifrån det faktum, att denna tid kommer att växla
''mycket starkt i olika distrikt även med någorlunda lika stort elevantal.
Det måste då komma att verka orättvist med ett ersättningssystem, som
icke tar hänsyn till detta förhållande.

Skolöverstyrelsen föreslår utnyttjande av civila läkarstipendiater för att
bereda provinsialläkarna tillfälle att under vissa perioder ägna sig helt åt
hälsovardande arbete. Häröver vill skolläkarföreningen som sin mening
anföra, att endast för den händelse tiden vid sidan av skolläkarundersökningarna
kan användas för annat hiilsovårdsarbete, vaccinationer eller dylikt
iir en dylik avkoppling från övrigt arbete nödvändig eller lämplig.
Kl assundersökningsarbete iir nämligen genom sin relativa uniformitet så

28 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 193.

tröttande, att läkaren ej orkar med mycket över två timmars arbete i
följd av denna natur utan att uppmärksamheten avtrubbas. Skulle två
sådana arbetspass med skolundersökningar inläggas per dag, blir det i varje
fall nödvändigt med ett så långt uppehåll emellan dem, att därigenom
skoldagens längd kommer att överskridas, vilket ur barnens synpunkt är
mindre lämpligt. För de läkare, som emellertid önska och lämpligen kunna
sammanföra sina olika hälsovårdsåligganden till vissa perioder av året
under avstående från allt sjukvårdsarbete samma tider, är givetvis möjligheten
att få läkarbiträde av civil stipendiat utmärkt.

Vidare föreslås ordnande av särskilda skolläkarlokaler vid nybyggnad
av större skolor. Detta vill skolläkarföreningen varmt understryka och
samtidigt uttala önskemålet, att statsbidrag då även kan erhållas för dessa
lokaler. För att få skolläkararbetet kvalitativt gott, har lokalfrågan en
mycket stor betydelse. Undersökningarna kunna utföras på ett långt bättre
sätt. Sköterskan har där en ständigt tillgänglig lokal för sitt arbete och
sammanräknas hennes arbetstider där med skolläkarens skall det visa sig,
att i ett medelstort eller större skoldistrikt, lokalen blir tagen i bruk väl så
mycket som en vanlig lärosal. Det måste då anses oriktigt att statsbidrag
kan erhållas för lärosal men icke för läkarrum. Vill man verka för att målsmännen
skola närvara vid klassundersökningarna — och det är ur flera
synpunkter önskvärt — sfi ställer också detta vissa ökade krav på läkarlokal,
främst i form av ett rymligt och ej alltför obekvämt väntrum. I
vissa fall torde dessa skolläkarlokaler även kunna komma till nytta för
andra hälsovårdsmottagningar, mödra- och barnavårdscentraler m. m.

Skolläkarföreningen finner det slutligen mycket angeläget att betona
sin anslutning till, att skolöverstyrelsen icke funnit skäl biträda ett framkastat
alternativ örn, att ur förslaget utesluta städer med över 50 000 invånare.
Detta alternativ anser skolläkarföreningen vara mycket olyckligt.
Det måste erinras örn, att den nivå, som skolhygienen i landets skolor i
allmänhet enligt förslaget är avsedd att nå och som skulle ställas som
villkor för statsbidrag, ingalunda är nådd i alla dessa städer. I Stockholm
undersökas t. ex. endast 2 årsklasser fullständigt. T Göteborg håller ett
system för utvidgad skolhälsovård på att successivt införas, som väsentligen
dock icke i alla detaljer kan mäta sig med det som här skulle bli
gällande för det övriga landet. Detta successiva införande innebär mueller
tid en tidsutdräkt på nära 7 år, innan det nya systemet är fullt genomfört.
Statsbidrag skulle där medge ett mycket snabbare genomförande. Med
hänsyn till dessa, även i de större städerna kvarstående, brister i det skolhygieniska
arbetet har heller icke skolläkarlönerna kunnat sättas i paritet
med skolöverläkarens förslag. Ett utelämnande av de större städerna från
förslaget skulle sålunda med ali sannolikhet få till följd, att dessas skolhygien
sackade efter det övriga landets, för vilken det i stället borde vara
ett stimulerande föredöme. Skolläkarlönerna skulle då också i dessa städer
troligen komma att ligga lägre än i det övriga landet, vilket skulle verka
orättvist. Detta alternativ anser sig därför svenska skolläkarföreningen
böra bestämt avstyrka, särskilt som statsbidraget till dessa städer stannar
vid ett så relativt blygsamt belopp.

Medicinalstyrelsen säger sig med stor tillfredsställelse hälsa skolöverstyrelsens
utredning och förslag och tillstyrker livligt, att förslaget snarast
bringas till genomförande. Med hänsyn till att varken tjänsteläkare- eller

Kungl. Majlis proposition nr 193.

distriktssköterskeorganisationen ännu nått den utbyggnad, som är oundgängligen
nödvändig för planens realiserande över hela landet, anser sig
medicinalstyrelsen dock böra ifrågasätta, om redan från början som villkor
för statsbidrags utgående skall uppställas, att verksamheten skall vara
genomförd vid skoldistriktets samtliga skolor. Skäl syntes tala för att möjlighet
här öppnas för en successiv utbyggnad t. ex. under fem år.

Vid sin granskning av förslaget har medicinalstyrelsen ansett sig böra
vidröra vissa detaljer.

Bland skolläkares och skolsköterskas åligganden finnes upptaget — »att
vid i skolan inträffade olycksfall och fall av plötslig sjukdom, där så kan
ske, lämna tillfällig vård.» Särskilt med hänsyn till förhållandena på landsbygden
synes det nödvändigt att denna bestämmelse kompletteras med
besked om på vad sätt ersättning därvid skall utgå för läkare och sköterska,
eventuellt för det sjuka barnets transport till skolläkaren.

Beträffande arvodena för skolläkarverksamheten förklarar sig skolöverstyrelsen
räkna med den möjligheten att framdeles skolhälsovården skall
kunna komma att ingå i provinsialläkarnas tjänsteåligganden utan utgående
av särskilt arvode därför. Det må härtill erinras om, att detta endast
torde kunna ske i samband med en principiell omläggning av provinsialläkarnes
avlöningsförmåner och en anpassning därefter jämväl av lönerna
för det stora flertalet kommunalt anställda tjänsteläkare, som måste beräknas
bli tagna i anspråk för skolhälsovården.

Beträffande de föreslagna skolhygieniska kurserna för läkare anser sig
styrelsen böra ifrågasätta örn icke jämväl härför borde åtminstone under
de närmaste åren utgå särskilt statsanslag, så att ett större antal läkare
skulle kunna på relativt kort tid genomgå sådana kurser. Antalet deltagare
i såväl tjänsteläkarkurserna som fortsättningskurserna är nämligen begränsat.

Slutligen finner styrelsen det vara ett stort önskemål att utarbetandet
av en handledning i hälsovård för föräldrar och lärare snarast sker på sätt
i förslaget angivits.

Riksräkenskapsverket tillstyrker i princip skolöverstyrelsens förslag men
ifrågasätter, huruvida icke utgifterna för skolläkarnas resor böra förskotteras
av landstingen. Ämbetsverket anför:

Skolöverstyrelsen har i sin föreliggande framställning rörande statsbidrag
till skolhygienisk verksamhet vid folkskolor och högre folkskolor intagit
den ståndpunkten, att statsunderstödd dylik verksamhet borde omfatta
såväl landsbygd som städer. Riksräkenskapsverket delar denna uppfattning.
De större städerna torde nämligen icke rimligen böra — såsom
överstyrelsen alternativt ifrågasatt — uteslutas från statsbidrag av den anledningen,
att de redan på egen bekostnad låtit anordna en god skolhygienisk
verksamhet vid sina folkskolor. Ett motiv för att utesluta dylika städer
från rätten till statsbidrag vore måhända, att några städer skulle kunna
anses på grund av förhållandevis gynnsam ekonomisk ställning vara i
mindre behov av understöd iin andra kommunala samfälligheter. Enligt
riksräkenskapsverkets mening torde dock knappast en rättvis klassificering
av städerna ur denna synpunkt kunna verkställas.

Kungl. May.ts proposition nr 193.

Vad angår statsbidragets storlek skulle enligt förslaget staten bidraga
med 50 procent av kostnaderna för skolläkarnas arvoden och med minst
50, högst 70 procent av kostnaderna för skolläkares och skolsköterskors
tjänsteresor. Dessa procentsatser synas riksräkenskapsverket ej för höga
med tanke på att det här är fråga om att understödja kommunerna att
genomföra en efter vissa reglerade grunder ordnad skolhygienisk verksamhet,
som för de flesta kommuner kommer att medföra ökad ekonomisk belastning.

Med utgångspunkt från att årsarvodet till skolläkarna skulle utgå med
2 kronor 75 öre för varje under höstterminen inskriven lärjunge har skolöverstyrelsen
beräknat det årliga statsbidraget för nämnda arvoden vid
fullt utbyggd verksamhet till i runt tal 735 000 kronor. Statsbidraget till
skolläkarnas resekostnader har överstyrelsen beräknat till 75 600 kronor
för år, vartill kommer statsbidrag till skolsköterskornas resekostnader.
På grund av att verksamheten under det första året ej kan antagas komma
till stånd i full utsträckning har skolöverstyrelsen beräknat, att av ifrågavarande
årsbidrag skulle för budgetåret 1944/45 utgå omkring 450 000
kronor till arvoden åt skolläkare och 60 000 kronor till resekostnader för
skolläkare och skolsköterskor.

Nämnda beräkningar av statsbidraget för budgetåret 1944/45 måste
anses vara synnerligen osäkra i betraktande av att för närvarande ej kan
avgöras i vilken omfattning den skolhygieniska verksamheten under detta
år kan genomföras. Vid det förhållandet att, såsom skolöverstyrelsen förutsatt,
anslag för ändamålet icke behöver anvisas för budgetåret 1944/45,
kommer den definitiva medelsanvisningen att beslutas först vid 1945 års
riksdag. Därvid torde omfattningen av verksamheten bättre kunna överblickas
än vad för närvarande är fallet. De av skolöverstyrelsen för budgetåret
1945/46 nu gjorda anslagsberäkningarna synas därför vara att
betrakta allenast såsom preliminära.

Vidkommande det administrativa förfarandet i samband med rekvisition
och redovisning av statsbidragen bör detsamma enligt riksräkenskapsverkets
mening ordnas så, att onödig omgång undvikes. Av skolöverstyrelsens
förslag synes framgå, att vederbörande huvudman skulle förskjuta
kostnaderna och därefter hos statskontoret respektive länsstyrelserna göra
ansökan örn statsbidrag till kostnaderna. Vad särskilt angår skolläkarnas
resekostnader må därvid beaktas, att svårigheter kunna uppstå att fördela
kostnaderna på olika skoldistrikt, enär skolläkaren vid en och samma
tjänsteresa i regel torde komma att besöka skolor inom skilda skoldistrikt.
Ifrågasättas kan, huruvida icke resekostnaderna för såväl skolläkare
som skolsköterskor borde förskjutas av landstingen, vilka enligt vad
synes framgå av skolöverstyrelsens förslag förutsättas skola bidraga till
kostnaderna för verksamheten. Riksräkenskapsverket finner ändamålsenligt
att förskottsförfarande icke tillämpas vid statsbidragens utbetalande.

Vad därefter angår anslagsfrågan får riksräkenskapsverket förorda, att
för statsbidrag till läkararvoden och resekostnader uppföres ett gemensamt
förslagsanslag under åttonde huvudtiteln, varvid föreskrift bör meddelas
om anslagets redovisande på tre anslagsposter, nämligen en post för
bidrag till arvoden åt skolläkare, en post för bidrag till resekostnader för
skolläkare och en post för bidrag till resekostnader för skolsköterskor. I
enlighet med skolöverstyrelsens preliminära beräkningar skulle dessa anslagsposter
för budgetåret 1945/46 uppföras med respektive 450 000 kronor,
46 000 kronor och 14 000 kronor.

Kungl. Majlis proposition nr 193.

För budgetåret 1944/45 torde i enlighet med skolöverstyrelsens framställning
böra anvisas medel för anordnande av fortbildningskurser i skolhygien
för lärarpersonalen vid folkskolor och högre folkskolor ävensom för
utarbetande och utgivande av handledning rörande skolans hälsovårdsarbete.
Riksräkenskapsverket vill förorda, att de av överstyrelsen äskade
beloppen, 10 000 kronor till det förstnämnda ändamålet och 15 000 kronor
till det sistnämnda ändamålet, uppföras i riksstaten för budgetåret 1944/45
såsom särskilda reservationsanslag. Den föreslagna nya verksamheten kräver
dessutom enligt vad skolöverstyrelsen framhållit ett ökat antal civila
läkarstipendiater. Överstyrelsen har beräknat utgiften för arvoden åt dessa
till 11 500 kronor för år, vartill kommer ersättning till stipendiaterna för
biträde i den civila sjukvården. För innevarande budgetår är i avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl. under anslagsposten
2 b uppfört ett belopp av 13 400 kronor till avlöning åt civila läkarstipendiater.
Därest den skolhygieniska verksamheten igångsättes under
budgetåret 1944/45, synes anslagsposten böra höjas för sistnämnda
budgetår med det belopp, som erfordras för avlöning åt de nya stipendiaterna.

Statskontoret har icke något i och för sig att erinra mot att staten skulle
påtaga sig en skälig andel av kostnaderna för skolhiilsovården. Statskontoret
erinrar emellertid örn den betydande utveckling, som utan statens
medverkan ägt rum på detta område, och finner med hänsyn härtill starka
skäl tala för att ytterligare någon tids erfarenhet avvaktas rörande utvecklingen
av den skolhygieniska verksamheten i dess nuvarande former,
innan åtgärder vidtagas i av skolöverstyrelsen angivet syfte. Härtill komme,
att det av statsfinansiella skäl måste anses uteslutet att för närvarande
genomföra skolöverstyrelsens förslag. En avvaktande hållning vore tillrådlig
även med anledning av det sammanhang som rådde mellan frågan
örn skolhygienisk verksamhet och de övriga frågor, som 1940 års skolutredning
hade under omprövning. Statskontoret föreslår därför, att överstyrelsens
föreliggande förslag överlämnas till skolutredningen. Vid den
fortsatta omprövningen av frågan borde allvarligt övervägande ägnas
spörsmålet, om icke skolhälsovården skulle kunna inrymmas i provinsialläkarnas
tjänstgöringsskyldighet utan särskild ersättning. Alternativt borde
övervägas, örn icke hela den skolhygieniska verksamheten skulle kunna anförtros
åt särskilda för ändamålet heltidsanställda skolläkare, förslagsvis 26 för
hela landet.

Till närmare utveckling av sina synpunkter har statskontoret anfört:

Såsom överstyrelsen erinrat, har frågan örn statens understödjande av
en allmän skolhygienisk verksamhet sedan länge stått på dagordningen
och framställningar i dylikt syfte ha vid åtskilliga tillfällen varit föremål
för statsmakternas prövning. Riksdagen har även i olika sammanhang
givit uttryck åt den uppfattningen, att ifrågavarande spörsmål och vad
därmed ägde samband syntes förtjänt av den största uppmärksamhet.
Riksdagen har därvid förutsatt, att kostnaderna för erforderliga åtgärder

Kungl. Majlis ''proposition nr 193.

skulle hålla sig inom en rimlig ram ävensom att statens stöd i främsta
rummet skulle komma de ekonomiskt sämst lottade kommunerna till
godo.

Jämväl statskontoret har anslutit sig till tanken att genom statens medverkan
söka få till stånd en mera effektiv övervakning av folkskolebarnens
hälsoförhållanden genom, bland annat, regelbundna läkarundersökningar
av skolornas elever. Senast i utlåtande den 21 april 1938 i anledning av en
framställning från medicinalstyrelsen örn statsbidrag till skoldistrikten till
bestridande av kostnader för arvoden åt läkare vid folkskolor ävensom för
skolläkares och skolsköterskors resor har statskontoret i princip biträtt
förslaget, att statsverket skulle påtaga sig en skälig andel av dessa kostnader.
Statskontoret finner icke heller vid den förnyade omprövningen av
denna fråga anledning i och för sig föreligga för ett frånträdande av denna
sin principiella ståndpunkt. Ämbetsverket anser sig emellertid i detta sammanhang
böra särskilt understryka, att — liksom för övrigt tidigare framhållits
— statens bidrag för ändamålet närmast torde vara avsett att stimulera
intresset hos de olika skoldistrikten för anordnande av skolhygienisk
verksamhet. När det gäller att bedöma omfattningen av statens understödjande
av denna verksamhet, synes det fördenskull vara av betydelse
i vilken utsträckning åtgärder i dylikt syfte hittills kunnat genomföras
utan bidrag från statens sida. Den av överstyrelsen lämnade redogörelsen
härutinnan giver otvivelaktigt vid handen, att utvecklingen på området
försiggått i mycket livlig takt under de senaste åren. Omkring år
1914 funnos skolläkare anställda i allenast ett 40 tal städer och samhällen,
men fjorton år senare kommo mera regelbundna läkarundersökningar till
utförande i 230—240 landsbygdsdistrikt eller i cirka 10 procent av samtliga.
Vid en år 1931 verkställd undersökning befanns skolhygienisk verksamhet
äga rum i 94 städer och 310 landskommuner och redan efter sex
år hade dessa siffror stigit till 108, respektive 1 071, vilket innebär, att år
1937 dylik verksamhet i en eller annan form bedrevs i ungefär hälften av
landskommunerna och i alla städer utom två. Sedan denna tid synes verksamheten
ha utvidgats än ytterligare. Av den på överstyrelsens föranstaltande
verkställda undersökningen, avseende förhållandena vårterminen
1942, framgår sålunda, att — frånsett de städer, som befriats från inspektion
av statens folkskolinspektörer nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping, Gävle och Hälsingborg med ett sammanlagt antal lärjungar i
folkskolan av 70 606 — icke mindre än 388 331 lärjungar eller 85 procent
av landets samtliga folkskolebarn voro underkastade regelbundna läkarundersökningar.
Av återstående 15 procent vore omkring 6,5 procent föremål
för sporadisk läkarkontroll, vadan alltså endast cirka 8,5 procent av
hela antalet folkskolebarn saknade skolhygienisk omvårdnad.

Statskontoret anser sig med utgångspunkt från dessa siffror kunna konstatera,
att förhållandena på förevarande område undergått en högst väsentlig
förbättring, sedan ämbetsverket senast hade att yttra sig i frågan.
Anledningen härtill torde vara att söka icke minst i den omständigheten,
att landstingen i relativt stor utsträckning anslagit medel för stödjande av
ifrågavarande verksamhet. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat
ha sålunda under kalenderåret 1943 tolv av rikets tjugofem landsting lämnat
bidrag örn sammanlagt 96 500 kronor — varierande mellan 2 000 och
20 000 kronor — till bestridande av kostnaderna för verksamheten. Då
dessutom två landsting, vilka för närvarande icke deltaga i dessa kostnader,
numera beslutat att för nästa år anslå sammanlagt 15 400 kronor samt

;j:>

Kungl. Majds proposition nr lii-’..

ytterligare ett landsting Ilar under utredning frågan örn ekonomiskt stöd
för ändamålet, föreligger grundad anledning förmoda, att det intresse för
anordnande eller förbättring av denna verksamhet, som kan förefinnas inom
respektive skoldistrikt, kommer att ytterligare stimuleras. Vid nu angivna
förhållanden kan statskontoret icke finna annat än att behovet av
statens understödjande av den skolhygieniska verksamheten numera framstår
såsom åtskilligt mindre trängande än vad som tidigare varit fallet och
att följaktligen redan med hänsyn härtill starka skäl tala för att avvakta
ytterligare tids erfarenhet rörande utvecklingen av verksamheten i dess
nuvarande former, innan åtgärder vidtagas i av överstyrelsen angivet syfte.

Härtill kommer, att det av statsfinansiella skäl måste anses uteslutet
att för närvarande genomföra en så pass omfattande utvidgning av statens
sociala verksamhet, som den här föreslagna, särskilt som det knappast torde
kunna förutsättas, att kommunernas utgifter för ändamålet härigenom
bomme att minskas. Att märka är, att enligt överstyrelsens beräkningar
genomförandet av dess förslag redan från början skulle ådraga statsverket
en kostnad av icke mindre än 510 000 kronor förutom de kostnader om
sammanlagt 25 000 kronor, som skulle föranledas av ett bifall till förslagen
om anordnande av skolhygieniska kurser för lärare och om utarbetande av
en handledning rörande skolans hälsovårdsarbete, medan kommunernas
andel i arvodeskostnaderna skulle uppgå till 450 000 kronor. Vid full utbyggnad
av verksamheten kalkylerar överstyrelsen med en årlig kostnad
av sammanlagt (735 000 + 735 000 -j- 75 600 =) 1 545 600 kronor, varvid
dock icke medräknats kostnaderna för skolsköterskornas resor ävensom
vissa indirekta utgifter — cirka 11 500 kronor — för arvoden åt civila
läkarstipendiater samt kommunernas utgifter för läkarnas resor. Förslaget
har sålunda en högst betydande finansiell räckvidd. Statskontoret har
dessutom en bestämd känsla av att de av överstyrelsen verkställda kostnadsberäkningarna
i vart fall beträffande resorna äro hållna i underkant.

Framhållas må, att de synpunkter, som i nuvarande statsekonomiska
läge varit och allt fortfarande måste vara vägledande för budgetarbetet,
föranlett, att även angelägna och i och för sig starkt motiverade framställningar
örn anslagsanvisningar måst avböjas eller ställas på framtiden.
Under sådana förhållanden lärer det icke vara möjligt att belasta riksstaten
med anslag till nya ändamål annat än då detta prövas oundgängligen
nödvändigt. I ali synnerhet torde försiktighet böra iakttagas, då — såsom
i förevarande fall — avsikten är att utforma bestämmelser om statsbidrag,
som sedan skola automatiskt utgå, oavsett till vilka belopp statsverkets
kostnader för ändamålet komma att uppgå. Erfarenheten har ådagalagt,
att dylika automatiska kostnadsökningar ofta stiga till vida högre belopp
än vad som ursprungligen varit beräknat.

Men även ur en annan sypunkt synes en avvaktande hållning till det
föreliggande förslaget tillrådlig. Tidigare utredningar och förslag — såväl
överstyrelsens utredning 1931 som medicinalstyrelsens framställning 1937
— lia överlämnats till 1940 års skolutredning för att tagas i övervägande
vid fullgörande av utredningens uppdrag. I den framställning med förslag
om inrättande av en befattning såsom skolöverläkare, som skolutredningen
avlät den 14 november 1941, har utredningen ock berört frågan om den
skolhygieniska verksamheten vid rikets folk- och småskolor. Efter att lia
lämnat en redogörelse för hittills verkställda utredningar och framlagda

Bihang lill riksdagens protokoll 19 kh- 1 sami. Nr 193.

Kungl. Maj:ta proposition nr W».

förslag i fråga örn vården av skolungdomens hälsa och därmed samman
hängande förhållanden framhöll utredningen, att det vore två närbesläk
tade men dock bestämt skilda spörsmål, som därvid upptagits till övervä
gande. Det ena vore frågan örn en skolöverläkare, det andra frågan om ett
ändamålsenligt ordnande av den skolhygieniska och allmänt socialpedagogiska
verksamheten vid rikets läroanstalter, i främsta rummet folk- och småskolor.
Utredningen underströk, att sistnämnda spörsmål vore mycket omfattande och
att utredningen syntes få anledning att i annat sammanhang återkomma till
detsamma. Anställandet av en skolöverläkare vore således att betrakta såsom
en förberedande åtgärd i avvaktan på lösningen av frågan örn den
skolhygieniska verksamheten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och till det samband, som
råder mellan frågan örn skolhygienisk verksamhet och de övriga frågor,
som skolutredningen har under omprövning, måste statskontoret finna
det olämpligt, om det av överstyrelsen nu framförda förslaget skulle upp
tagas till prövning för sig. Statskontoret föreställer sig, att större gäran
tier skulle vinnas för en ur ekonomisk synpunkt mera tillfredsställande
lösning av förstnämnda fråga, därest densamma upptages till behandling

1 samband med det övriga komplex av spörsmål, som för närvarande äi
föremål för övervägande av skolutredningen. Ämbetsverket förutsätter
nämligen, att de olika förslag, som i sinom tid kunna komma att framläggas
av utredningen, dessförinnan noga vägts mot varandra med hänsyn
till deras ekonomiska konsekvenser.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får statskontoret för sin del föreslå,
att överstyrelsens föreliggande utredning icke må till annan åtgärd
föranleda, än att densamma — på sätt skett beträffande tidigare utredningar
i ämnet — överlämnas till 1940 års skolutredning.

Till ledning för den fortsatta omprövningen av förevarande fråga anser
sig statskontoret böra framhålla följande.

I den av medicinalstyrelsen 1937 gjorda framställningen örn statsbidrag
till skoldistrikt för arvoden åt läkare vid folkskolor förutsattes dels att
statens understödjande av verksamheten skulle avse samtliga skolor och
fortsättningsskolor, dels ock att arvode åt läkaren skulle utgå med två
kronor för varje under höstterminen vid någon av sagda skolor i skol
distrikt med anordnad skolhygienisk verksamhet inskriven lärjunge, därvid
bidraget skulle sättas till hälften av arvodet. Vidare skulle statsbidrag utgå
till bestridande av kostnaderna för skolläkarnas och skolsköterskornas re
sor. Överstyrelsens föreliggande förslag överensstämmer i princip med vad
medicinalstyrelsen sålunda förordat dock med den jämkningen, att fort
sättningsskolans lärjungar skulle undantagas från undersökningen. I stället
räknar överstyrelsen med att lärjungarna i högre folkskolor skulle under
kastas dylika undersökningar. Med hänsyn till att skolläkaren enligt över
styrelsen skulle erhålla mera omfattande uppgifter än vad tidigare förut
satts borde vidare enligt överstyrelsens mening skolläkararvodet höjas från

2 kronor till 2 kronor 75 öre för år och barn. Handhavandet av verksam
heten skulle i första rummet anförtros åt tjänsteläkare och distriktssköter
skor, vilket krävde att skyldighet stadgades för dessa läkare, att, om hart
därtill anmodades, mot viss bestämd ersättning utöva funktionen såsom
skolläkare vid inom sitt distrikt befintliga folkskolor. Överstyrelsen Ilar
emellertid tänkt sig möjligheten av att skolhäl so vården framdeles skulle

Kungl. Maj:t.''i proposition ur J 9-1. 35

kunna komma att ingå i provinsialläkarnas tjänståligganden utan särskilt
arvode därför.

Sistnämnda av överstyrelsen framförda alternativ anser statskontoret tossin
del vara förtjänt att böra tagas under allvarligt övervägande. Ämbetsverket
vill erinra, att 1936 ars lönekommitté vid behandlingen av frågan
om lönereglering för provinsialläkare verkställde en ingående undersök
ning rörande dessa befattningshavares genomsnittliga nettoinkomster av
läkarverksamheten. Kommittén kom därvid till den uppfattningen, att in
komsterna, av provinsialläkare''änstema i det långt övervägande antalet
distrikt måste betecknas såsom goda, i ett avsevärt antal distrikt såsom
synnerligen goda i jämförelse med de avlöningar, som bereddes statstjänstemän
med enbart fast lön av statsmedel. Kommittén uttalade vidare,
att med den utveckling, som det lokala anstaltsväsendet och de sociala
vårdanordningarna under senare år undergått, uppdrag eller anställningar
på dessa områden i avsevärd omfattning tillförts provinsialläkarna mot
särskild ersättning och att en fortsatt utveckling av samhälleliga anordningar
på dessa områden sannolikt vore att motse. I betraktande av den
gynnsamma inkomstnivån för provinsialläkarna kunde det därför ifrågasättas,
huruvida icke i viss utsträckning den verksamhet, som härutinnan
enligt av statsmakterna godkända organisationsgrunder ankomme på provinsialläkarna,
kunde påläggas dem såsom tjänsteåligganden utan särskild
ersättning utöver den fasta lön av statsmedel, som utginge till dem i egen
skap av tjänsteläkare.

Kommittén ansåg emellertid vid närmare övervägande denna väg då
icke vara framkomlig. Huvudanledningen därtill vore, att förekomsten av
dylika uppdrag eller anställningar vore så växlande, att en indragning eller
minskning av den särskilda ersättningen för något eller några av uppdragen
skulle verka mycket ojämt på inkomstförhållandena. Härtill kommo vidare,
bland annat, att statsmakterna vid beslut örn omorganisationen av
ifrågavarande vårdverksamhet förutsatt, att särskild ersättning skulle utgå
till provinsialläkarna för deras insatser i denna verksamhet. Kommittén
kom sålunda till den slutsatsen, att en omläggning av ersättningsgrunderna
för anställningar och uppdrag vid sidan av den egentliga provinsialläkarverksamheten
åtminstone för det dåvarande näppeligen kunde ifrågakomma.
Den av lönekommittén hävdade uppfattningen biträddes av Kungl.
Majit och riksdagen.

Enligt statskontorets mening mäste det anses föreligga en principiell åtskillnad
mellan det fall, då fråga är om indragning helt eller delvis av så
dan särskild ersättning för uppdrag vid sidan av den egentliga tjänsten,
som redan tillförsäkrats en befattningshavare, och, ä andra sidan, spärs
målet, huruvida hinder ur olika synpunkter skulle möta mot att i sam
band med tillskapandet av nya statliga arbetsuppgifter stadga skyldighet
för vederbörande att i tjänsten utan särskild gottgörelse fullgöra dylika
göromål. Med hänsyn härtill och då — såvitt statskontoret kan finna —
syftet med den skolhygieniska verksamheten icke lärer kunna helt till
godoses, med mindre läkarundersökningen av folkskolebarnen göres obligatorisk,
lärer mot en anordning, enligt vilken läkarundersökningarna skulle
ingå såsom en del av provinsialläkarnas övriga tjänsteåligganden, icke
kunna framföras vare sig nyssnämnda, av 19.36 års lönekommitté uttalande
betänkligheter eller de skäl, som synas lia varit avgörande flir Kungl.
Majit, när fråga var örn beredande av särskild ersättning åt berörda lii

Kungl. Mårds ''proposition nr 193.

kare för deras bestyr med skyddsympning mot difteri, nämligen att ymp
ningen vore frivillig och fördenskidl komme att belasta provinsialläkarna
synnerligen ojämt. Statskontoret anser således, att några avgörande invändningar
näppeligen kunna göras mot ett förslag av nyssangivna inne
börd. Erinras må jämväl, att en utökning av antalet provinsialläkardistrikt
så småningom lärer kunna förväntas komma att genomföras. Då statens
deltagande i kostnaderna för den skolhygieniska verksamheten enligt de!:
nu framförda alternativet skulle inskränka sig till att avse allenast de
samhällen, där stadsläkare icke vore förordnad, skulle statsverkets utgifter
för verksamheten även av denna anledning kunna avsevärt begränsas i
förhållande till överstyrelsens förslag.

Statskontoret får på nu anförda skäl föreslå, att vid den fortsatta prövningen
av det föreliggande spörsmålet frågan örn skyldighet för provinsialläkare
att fullgöra de av överstyrelsen angivna arbetsuppgifterna i tjänsten
utan särskild gottgörelse i första hand upptages till övervägande.

Såsom tidigare antytts, skulle enligt överstyrelsens förslag det allmännas
utgifter för läkarnas arvoden och resor vid full utbyggnad av ifrågavarande
verksamhet kunna beräknas uppgå till omkring (2 X 810 000 =) 1 620 000
kronor för år. Förslaget är sålunda såsom ämbetsverket framhållit av betydande
ekonomisk räckvidd. Några uppgifter rörande den tid, som läkarundersökningen
av skolbarnen skulle draga, ha icke lämnats. Statskontoret
har emellertid under hand inhämtat, att vid de s. k. klassundersökningarna
tjugo barn skulle kunna hinna undersökas på en timme, d. v. s.
för varje undersökning skulle åtgå i medeltal tre minuter. Vad beträffar
de barn, som skulle underkastas särskild kontrollundersökning, lärer överstyrelsen
lia kalkylerat med en tid av mellan en halv timme och en timme
per barn. Då — bortsett från barnen i de städer, vilka befriats från inspektion
av statens folkskolinspektörer — sammanlagda barnantalet i
detta fall uppgår till i runt tal 452 000, skulle varje provinsialläkare ha att
undersöka i medeltal cirka 1 290 barn örn året. Då vidare klassundersökarna
kunna beräknas omfatta omkring hälften av skolans samtliga elever,
skulle dessa undersökningar draga en sammanlagd tid av något över 32
timmar. Under förutsättning, att omkring 10 procent av elevantalet behöva
bli föremål för särskilda kontrollundersökningar och att för dylik undersökning
komme att åtgå i medeltal % timme per barn, skulle sammanlagt
(129 X % =) 96 timmar behöva tagas i anspråk härför. Varje provinsialläkare
skulle alltså behöva avsätta en sammanlagd tid av (32 -j-}-
96 =) 128 timmar eller 18 dagar varje år för själva undersökningarna.
Även örn hänsyn tages till de kontrollundersökningar, som kunde komma
att fullgöras i läkarens bostad och för vilka särskild ersättning ej skulle
utgå, förefaller det arvode av i medeltal (1 290 X 2: 75 =) 8 500 kronor,
som varje läkare enligt överstyrelsens förslag skulle erhålla, åtskilligt högt
tilltaget.

Statskontoret har vid nu angivna förhållanden ansett det förtjänt alt
tågås under övervägande om icke — såsom ett ytterligare alternativ —
den skolhygieniska verksamheten borde kunna anförtros åt särskilda för
ändamålet heltidsanställda skolläkare. I betraktande av att antalet folkskolinspektörer
i riket för närvarande utgör 52, förefaller det, som örn antalet
av de läkare, vilka skulle få sig anförtrodda bestyret med folkskolebarnens
skolhygieniska omvårdnad, under inga omständigheter skulle behöva
sättas till högre än 26. Jämväl med utgångspunkt från de i det före

Kungl. Majit,- proposition nr 193.

gående lämnade uppgifterna rörande barnantalet och den beräknelig^ ti
den för undersökning av varje barn, synes detta antal vara tillfyllest.

Statens kostnader för ändamålet torde dessutom bli väsentligt mindre
enligt detta alternativ lin vid ett genomförande av överstyrelsens förslag.
Då skolöverläkarbefattningen är hänförd till lönegraden C 6, synes det tillfyllest,
att tjänsterna såsom skolläkare förenas med en avlöning, inklusive rörligt
tillägg och kristillägg, av omkring 13 000 kronor för år (lönegraden A 28 på
E-ort). De årliga avlöningskostnaderna, cirka (20 X 10 000 ~) 340 000 kronor,
skulle sålunda med mer än 1 100 000 kronor understiga sammanlagda beloppet
av de arvoden åt skolläkare (1 470 000 kronor), varmed överstyrelsen
räknat vid full utbyggnad av den skolhygieniska verksamheten.

Vad överstyrelsens framställning i övrigt beträffar inskränker sig statskontoret
till att framhålla, att ämbetsverket icke finner tillräcklig anled
ning föreligga för anvisande av särskilda medel till bestridande av kostnaderna
för utarbetande av en handledning rörande skolans hälsovårdsarbete.
Bestyret härmed torde böra ingå bland skolöverläkarens tjänsteåligganden.

Med anledning av vad statskontoret anfört lia skolöverstyrelsen och
medicinalstyrelsen i gemensamt yttrande anfört:

Statskontoret framhåller till en början att utvecklingen av den hygieniska
verksamheten i folkskolorna på senare år försiggått i mycket livlig takt. Därvid
fäster ämbetsverket uppmärksamheten på, att enligt skolöverstyrelsens
utredning avseende vårterminen 1942 — frånsett de städer, som befriats från
inspektion av statens folkskolinspektörer—85 procent av landets samtliga folkskolebarn
voro underkastade regelbundna läkarundersökningar. Med utgångspunkt
från denna siffra, jämförd med tidigare undersökningars resultat, konstateras,
att förhållandena undergått en högst väsentlig förbättring, sedan
.statskontoret senast hade att yttra sig i frågan. Härur dragés den slutsatsen,
att behovet av statens understödjande av den skolhygieniska verksamheten
framstår såsom åtskilligt mindre trängande än förut varit fallet och på grund
därav föreslår ämbetsverket en avvaktande hållning inför skolöverstyrelsens
nu framlagda oell av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag.

Härtill må anföras, att det förhållandet, att 85 procent av totalantalet
lärjungar lia tillgång till regelbundna läkarundersökningar ingalunda betyder,
att den hygieniska verksamheten är tillfredsställande för dessa elevers vidkommande.
Överstyrelsen har tidigare framhållit, att de folkskolebarn, som
icke kunna anses vara föremål för en tillfredsställande läkarövervakning, äro
minst 300 000. De undersökningar rörande omfattningen och arten av den
skolhygieniska verksamheten, som förr av olika undersökare utförts, böra pä
grund av olikartad principiell uppläggning icke direkt jämföras med den, som
genom överstyrelsen utförts år 1943. Av vad ovan anförts, torde redan framgå
det vanskliga uti att lägga förefintliga siffror rörande verksamhetens historiska
utveckling såsom bas för bedömande av det nuvarande övervakningsbehovet.
Ett rent siffermässigt betraktande av dessa förhållanden, i den form statskontoret
presenterar siffrorna, giver ingalunda en rätt bild av detta behov.
En viktig synpunkt må i detta sammanhang ytterligare framhållas, nämligen
den, att om också de senaste årens utveckling skulle visas ha skett särskilt
hastigt genom lokala initiativ, kan på den vägen icke nås den allmänna likformighet
i verksamheten efter önskvärda riktlinjer och den tillgänglighet flir

Kungl. Majlis proposition nr 191}.

central ledning''och kontroll, sora överstyrelsen med sitt förslag åsyftat. En sä
småningom alla landets skolor omfattande skolhygienisk verksamhet av den i
huvudsak förebyggande art, tiden kräver och vetenskapens utveckling medgiver,
kan icke åvägabringas, om den skall baseras på enbart lokala initiativ
med olikartad utformning på olika håll. En av huvudpunkterna i överstyrelsens
förslag, som direkt är ägnad att fästa uppmärksamheten vid vad här i
princip åsyftas, är den, att riksgiltigt hälsokort för varje lärjunge avses infört,
varvid varje elev skulle följas av sitt kort vid förflyttning från skola
till skola inom riket.

Vid framhållandet av den hastiga utvecklingen av den skolhygieniska verksamheten
som ett skäl för en avvaktande hållning till överstyrelsens förslag
och vid bedömande av behovet av statens ingripande förbigår statskontoret
den i överstyrelsens framställning kraftigt pointerade omständigheten, att
tidsläget och därmed följande påfrestningar på vår skolungdom betydligt ökar
detta behov. Ämbetsverkets argumentering på denna punkt kunna överstyrelsen
och medicinalstyrelsen icke finna vara av bärande natur. I stället tala
starka skäl. för, att överstyrelsens av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag snarast
bör bringas till förverkligande.

Även ur en annan synpunkt har statskontoret rekommenderat en avvaktande
hållning till nämnda förslag. Ämbetsverket anser, att utredningen och
förslaget bör överlämnas till 1940 års skolutredning för att av denna tagas upp
i samband med de övriga frågor, som stå under dess behandling. Det synes
befogat antaga, att den nytillsatta skolöverläkaren enligt utredningens mening
omedelbart borde taga upp frågan örn den skolhygieniska verksamhetens organisation
till behandling. Det kan nämnas att i för honom gällande instruktion
bland annat uppgiften att ordna nämnda verksamhet särskilt är framhållen.
Därtill.må ytterligare anföras, att skolöverstyrelsens utredning är lagd efter
principiella linjer med hänsynstagande till förefintligt elevantal och allmänna
medicinskt-hygieniska önskemål, varför övriga frågor under skolutredningens
behandling kunna beräknas i ringa grad influera på det allmänna förslag, som
överstyrelsen nu framlagt. Skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen måste alltså
finnna, att statskontorets argumentering för överlämnande av förslaget til!
1940 års skolutredning icke är av övertygande art.

Sedan sålunda statskontoret förordat överlämnande av överstyrelsens utredning
till skolutredningen, framhåller ämbetsverket till ledning för den fort
satta omprövningen följande.

Först rekommenderas, att den frågan tages under allvarligt övervägande,
huruvida icke lämpligen skolhälsovården borde utan särskilt arvode bestridas
av provinsialläkarna. Detta dels emedan principiella skäl icke anses tala häremot,
dels därför att utökning av antalet provinsialläkardistrikt så småningom
lärer kunna förväntas komma till stånd och slutligen därför, att om den statligt
understödda skolhälsovården obligat inlägges i provinsialläkarnas allmänna
åligganden, verksamheten skulle inskränkas att avse allenast de samhällen, där
stadsläkare icke är förordnad, varigenom det hela skulle förbilligas.

Överstyrelsen har i sin framställning antytt möjligheten av, att framdeles
det skolhygieniska arbetet kunde komma att ingå i provinsialläkarnas åligganden
utan särskild ersättning men har icke för närvarande förordat detta. I detta
sammanhang må anföras medicinalstyrelsens yttrande den 13 november 1943
över denna överstyrelsens framställning, vari det om de nyss nämnda framtida
möjligheterna heter: »Det må härtill erinras örn, att detta endast torde kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ske i samband med en principiell omläggning av provinsialläkarnas avlöningsförmåner
och en anpassning därefter jämväl av lönerna för det stora flertalet
kommunalt anställda tjänsteläkare, som måste beräknas bli tagna i anspråk
för skolhälsovården». Det av statskontoret sålunda rekommenderade alternativet
låter sig icke genomföras nu utan är ett problem på mycket lång sikt,
under det frågan om införande av statsunderstöd, enhetlig skoihygienisk verksamhet
i alla skolor enligt skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens mening
ir en angelägenhet av brådskande beskaffenhet.

Genom statskontorets argumentering för att särskilda arvoden icke böra
utgå till provinsialläkarna för skolhälsovårdens bestridande går den tankegången,
att vid sådan organisation samhällen med stadsläkare skulle ställas
utanför den statligt understödda verksamheten, vilket skulle medföra nedsatta
kostnader för statsverket. Detta är givetvis riktigt, men resonemanget beaktar
icke det synnerligen viktiga faktum, att en dylik organisation skulle
äventyra enhetligheten i hela det så småningom landsomfattande övervakningssystem,
vars vikt tydligt framhållits i överstyrelsens förslag. Som ett
exempel på vad en uppdelning av verksamheten i statsunderstödd pa vissa
håll och icke statsunderstödd på andra håll skulle innebära, kan framhålla^,
att de elever, som ofta förflyttas från landsbygdens till städernas skolor, varvid
de enligt överstyrelsens förslag böra åtföljas av riksgiltigt hälsokort, därvid
måhända icke skulle kunna bli föremål för en kontinuerlig övervakning av
samma natur under hela skoltiden. Detta låter sig endast göra, om alla landet»
skolor omfattas av arbetsorganisation i föreslagna, centralt kontrollerade former.
Överstyrelsen och medicinalstyrelsen vill dessutom som skäl emot ordnande
av den skolhygieniska verksamheten enligt statskontorets här sist diskuterade
alternativ anföra det förhållandet, att örn skolhälsovården utan ersättning
skulle ingå i provinsialläkarnas åligganden vid nuvarande förhållanden i
övrigt ett sådant stadgande skulle innebära en mycket ojämnt verkande belast -ning inom olika provinsialläkardistrikt. I själva verket synes en betydligt
bättre lösning av övervakningsfrågan för närvarande vara den, som överstyrelsen
och medicinalstyrelsen förordat, och som baserar sig på den principen,
att staten och kommunerna dela kostnaderna för skolläkarverksamheten, och
litt särskilt arvode utgår till läkarna beräknat per övervakat skolbarn och år.

Statskontoret har försökt räkna ut den ungefärliga arbetsprestationens
kvantitet för läkarna för att ur resultatet av denna räkneoperation draga slutsats
rörande skäligheten av det läkararvode, som av överstyrelsen beräknats.
Överstyrelsen har i sin framställning avsiktligt undvikit sådan siffermässig
beräkning på grund av de svårigheter, som föreligga för sådan uppskattning.
Statskontorets framställning är i denna punkt felaktig, vilket framgår av
tvenne omständigheter. Ämbetsverket har beräknat läkarnas arbetstid bland
annat med tillhjälp av det antagandet, att varje s. k. kontrollbarn skall undersöka»
en gång varje läsår. I själva verket är det uppenbart, att varje sådant
barn är avsett för fortlöpande kontroll. Mångå barn mäste undersökas ett flertal
gånger per läsår. Den andra omständigheten, som bevisar ohållbarheten
•tv (Ion gjorda kalkylen, är den, att läkarens verksamhet enligt statskontorets
mening skall omfatta uteslutande klassundersökningar och kontrollundersökningar,
under det att den i själva verket omfattar betydelsefulla, tidskrävande
uppgifter utanför det nu nämnda. Överstyrelsen och medicinalstyrelsen vill
härvid hänvisa till överstyrelsens skrivelse, där åliggandena för läkarna finnas
ingivna och bland vilka loir endast; ina nämna - »asum exempel skyldigheten

DeparU''-mcnlschefeji.

Kungl. Majda proposition nr 19o.

att övervaka skolornas lokaler från hygienisk synpunkt, uppgifterna i samband
med epidemibekämpandet, åliggandet att organisera oell leda skolsköterskornas
verksamhet o.v. Den siffermässiga granskning, som statskontoret
lågt till utgångspunkt för bedömandet av det föreslagna läkararvodets lämplighet,
är alltså missvisande.

Statskontoret tänker sig alternativt att i stället för det av överstyrelsen
framlagda förslaget att visst arvode skulle utgå till skolläkarna per år och
barn i stället borde anställas 26 läkare, som var och en med en lön av 13 000
kronor inklusive rörligt tillägg och kristillägg skulle sköta skolhälsovården
inom tvenne folkskolinspektörsdistrikt. Detta skulle betyda, att varje läkare
skulle ansvara för vården av cirka 17 400 barn, fördelade på 400—600 skolor,
liggande inom ett synnerligen stort geografiskt område, en i och för sig orimlig
tanke. Då lönen för dessa läkare av ämbetsverket är beräknad i relation
bil skolöverläkarens lön, synes detta förutsätta, att statskontoret räknar med
heltidsanställning för de nämnda läkarna, utan möjlighet för dem att utöva fri
praktik. Det torde bli svart att under dessa förhållanden erhålla kompetenta
skolläkare. Värre är emellertid att dessa skolläkare praktiskt taget oavbrutet
under läsåret måste befinna sig på tjänsteresor, och att de därför icke skulle
lia möjlighet att pa sätt, som måste avses, personligen lära känna barnen och
den miljö, i vilken de leva, varför vården av dem säkerligen icke skulle kunna
tylla berättigade anspråk. Anmärkas bör att läkarnas rese- och traktamentskostnader
vid denna organisation skulle bli mycket betydande. Förslaget synes
icke vara genomförbart.

Statskontoret slutar sin framställning med att uttala den uppfattningen,
att uppgiften att skriva en handledning rörande skolans hälsovårdande arbete
ligger morn skolöverläkarens ämbetsuppgifter. Mot detta uttalande torde ingen
principiell invändning kunna göras, men skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen
äro dock av den meningen, att uppgiften i fråga skulle, om den helt
bagges på skolöverläkaren, medföra att denne för en längre tid helt måste
avsta fran att sköta sina övriga tjänsteåligganden. Också av andra skäl synes
det betydligt lämpligare, att skolöverläkaren visserligen leder nämnda viktiga
arbete, men att medel ställas till förfogande för möjliggörande av att såsom
hans biträden i arbetet anlitas särskilda arbetskrafter för ändamålet.

Hälsovårdsarbetet inom folkskolan, sådant det för närvarande bedrives, har
vuxit fram utan statligt stöd eller initiativ. Utvecklingen inom detta område
har försiggått i relativt långsam takt, och resultatet, i den mån det på grundval
av föreliggande utredning låter sig överblicka, kännetecknas av betydande
ojämnheter. Salunda har utvecklingen nått längst i städer och stadsliknande
samhällen men mindre långt på landsbygden. I stort sett kan skolhälsovårdens
nuvarande läge karakteriseras så, att ju större samhället är, desto mer systematiskt
genomförd är hälsokontrollen av skolbarnen och vice versa. Deri
av skolöverstyrelsen verkställda utredningen visar, att endast omkring 40
procent av folkskolebarnen kan sägas stå under tillfredsställande hälsokontroll;
denna grupp av barnen finnes väsentligen koncentrerad i städerna. Ytterligare
47 procent — cirka 250 000 — av folkskolebarnen äro visserligen
föremål för regelbundet återkommande läkarundersökningar, men utan att
hälsokontrollen kan anses vara av tillfredsställande beskaffenhet; för att den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19-3.

na skall kunna anses fullgod, fordras nämligen enligt skolöverläkarens uppfattning
en kontinuerlig skolhygienisk övervakning mellan klassundersökningarna
av i första liand alla de barn, som vid dylika undersökningar befinnas
lida av klenhet eller sjuklighet (s. k. »kontrollbarn»). Utan sådan kontinuerlig
övervakning bli de med långa mellanrum utförda läkarundersökningarna, såsom
skolöverläkaren framhåller, i allmänhet av obetydligt värde. Ett icke
ringa antal av folkskolebarnen, omkring 70 000 eller 13 procent av samtliga,
är överhuvudtaget icke föremål för någon skolhygienisk övervakning av betydelse.

Trots att den övervägande delen av folkskolebarnen, 87 procent, sålunda
står under viss hälsokontroll av läkare och detta, tack vare kommunala och enskilda
initiativ — i sistnämnda hänseende vill jag särskilt framhålla svenska
skolläkarföreningens insatser — så återstår likväl mycket att göra på ifrågavarande
område, innan förhållandena kunna anses tillfredsställande. Ett oavvisligt
slutmål måste enligt skolöverstyrelsens åsikt, vilken jag delar, vara, att
en organisation av skolläkare och skolsköterskor uppbygges, som kan fortlöpande
vaka över hälsotillståndet hos samtliga svenska barn under skolåldern.
Den förebyggande mödravården och även barnavården under spädbarns- och
förskolåldern befinna sig under hastig utveckling, kraftigt understödd av
statsmakterna. En konsekvens härav bör, såsom i utredningen understrykes,
vara, att även skolhälsovården under statlig ledning organiseras och utbygges
på ett tillfredsställande sätt. Frågan härom har varit aktuell under flera decennier,
men tiden har hittills av olika anledningar icke ansetts mogen för
genomförandet av statliga stödåtgärder. Ett ytterligare uppskov kan jag för
egen del icke finna tillrådligt. Jag kan sålunda icke dela statskontorets åsikt,
att man bör avvakta ytterligare någon tids erfarenhet rörande skolhälsovårdens
utveckling i dess nuvarande former, innan effektiva stödåtgärder i av
skolöverstyrelsen angiven riktning företagas. Det nuvarande tidsläget utgör
ännu ett starkt skäl för att nu utan ytterligare tidsutdräkt förverkliga planerna
på en systematiskt genomförd, rationell skolhälsovård. Såsom skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen framhållit, kan man icke heller på den hittills
inslagna vägen nå fram till en önskvärd likformighet och enhetlighet i
den skolhygieniska verksamheten, som möjliggör en nödvändig överblick över
verksamheten och gör den tillgänglig för rationell ledning och övervakning.
För att kunna åstadkomma en enhetlig ledning och kontroll av skolhälsovården
måste, framhåller skolöverstyrelsen, två huvudförutsättningar vara fyllda: dels
måste ett statligt organ för utövandet av ledningen och kontrollen finnas,
dels måste läkare och sköterskor finnas anställda för alla folkskolors behov.
Den första av dessa två förutsättningar föreligger numera, sedan skolöverstyrelsen
utrustats med en befattning som skole verl likare. Den andra förutsättningen
avses bli uppfylld genom förverkligandet av nu föreliggande förslag.

Huvudsyftet med inrättandet från och med budgetåret 1942/43 av skol -

Kungl. Majlis proposition nr 193.

överläkartjänsten hos skolöverstyrelsen var att få till stånd en central, sakkunnig
och initiativtagande ledning av den skolhygieniska verksamheten. 1940
års skolutredning, som framlade det förslag om en sådan tjänst, vilket sedermera
förverkligades, angav sålunda som skolöverläkarens blivande huvuduppgift
att ordna, leda och övervaka den skolhygieniska verksamheten samt att i
hithörande frågor taga initiativ och avgiva förslag. Denna huvuduppgift har
sedermera fastslagits i den av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen för skolöverläkaren.
Därmed har, synes det mig, otvetydigt angivits, att planläggningsarbetet
för skolhälsovårdens rationalisering och utbyggnad åligger skolöverläkaren
och att skolutredningen således icke har anledning att närmare
ingå på denna del av skolans verksamhet. Jag kan därför icke ansluta mig till
statskontorets förslag, att skolöverstyrelsens ifrågavarande utredning skulle
överlämnas till 1940 års skolutredning för att tagas i ytterligare övervägande
av denna. En annan sak är, att skolutredningen har att beakta hälsovårdssynpunkter
vid sin prövning av de skolsociala spörsmålen i allmänhet liksom
även av frågan örn undervisnings- och timplanernas lämpliga sammansättning.
De spörsmål, som härvid möta, böra emellertid kunna lösas oberoende
av uppbyggandet av den skolhälsovård, varom i detta sammanhang är fråga.

Jag tillstyrker på nu anförda skäl, att statliga åtgärder från och med nästa
budgetår vidtagas för att rationalisera och effektivisera skolhälso vården. Beträffande
den skolhygieniska verksamhetens organisation inom folkskoleväsendet
ansluter jag mig till det förslag, som på skolöverläkarens föredragning
framlagts av skolöverstyrelsen. Skolläkargöromålen böra sålunda enligt min
mening för landsbygdens och de mindre städernas vidkommande i allmänhet
ankomma på vederbörande tjänsteläkare. Skoldistrikt, som ha möjlighet att
anställa särskilda skolläkare, böra dock vara oförhindrade därtill. Inom större,
tättbebyggda orter med omkring 10 000 invånare eller mera böra särskilda
skolläkare anställas. I detta sammanhang erinrar jag, att statskontoret
ansett det böra upptagas till övervägande, huruvida icke provinsialläkarna
skulle kunna åläggas att fullgöra skolläkargöromålen utan gottgörelse. För
egen del får jag med anledning härav i likhet med medicinalstyrelsen framhålla,
att en sådan skyldighet icke torde kunna åläggas ifrågavarande tjänstemän
annat än i samband med en lönereglering. Statskontorets uppslag, att för
skolhälsovården på landsbygden skulle anställas ett antal skolläkare med heltidst
jänstgöring, synes icke heller för närvarande vara genomförbart; jag hänvisar
till vad skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen därom anfört.

Beträffande storleken av det arvode, som bör tillkomma provinsialläkare,
som tillika är skolläkare, föreslog medicinalstyrelsen i sin år 1937 framlagda
utredning, att årsarvodet borde bestämmas till 2 kronor för varje i vederbörande
skoldistrikts folkskolor inskriven lärjunge, medan skolöverstyrelsen nu förordnar
ett årsarvode av 2 kronor 75 öre för varje sådan lärjunge. Den nu ifrågasatta
höjningen betingas av den ökning av arbetsuppgifterna, som föreslås i

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 19o.

förhållande till 1937 års förslag. Statskontoret synes ha ansett arvodet vara
för högt beräknat; jag erinrar i detta sammanhang, att statskontoret i sitt
yttrande över 1937 års förslag icke gjorde någon invändning mot att arvodet
bestämdes till 2 kronor per barn och år. Styrelsen för landskommunernas
förbund har förklarat sig anse mindre lämpligt att föreskriva ett visst minimiarvode,
enär exempel funnes på att skoldistrikt kunnat ordna en förebildlig
skolläkarverksamhet för lägre kostnad än det nu föreslagna minimiarvodet.
Gentemot sistnämnda erinran må framhållas, att man icke gärna kan begära,
att tjänsteläkarna skola påtaga sig de betungande skolläkargöromålen, därest
icke samtidigt ett skäligt arvode garanteras dem. Det synes därför erforderligt,
att staten fastställer en viss, icke alltför snävt tillmätt minimiersättning.
Arvodet bör givetvis utmätas i rimligt förhållande till arbetsuppgifternas art
och omfattning.

En av svenska skolläkarföreningen år 1937 företagen undersökning gav vid
handen, att skolläkararvodet i allmänhet — i 954 fall av 1 032 — utgick
med visst arvode per undersökt barn. Arvodena grupperade sig på följande
sätt:

i	10 fall kronor	3: —	per barn
»	260	»	»	2: —	» »
»	475	»	»	1: 50	»	»
	54	?>	»	1:25	»	»
»	150	»	»	1: —	» »
»	5	»	»	0:50	»	» .

Beträffande dessa arvoden är att märka, att .arvodet i regel hänförde sig
till en engångsprestation, en läkarundersökning utförd vid ett enstaka tillfälle.
Dét arvode, som nu är i fråga, avser dels en årlig läkarundersökning av vissa
årsklasser barn, dels ock en kontinuerlig övervakning av alla de skolbarn,
sorn av särskild anledning uttagas som »kontrollbarn». Dessutom avses att
på skolläkaren lägga en hel del andra krävande uppgifter av såväl sjukvårdande
som rådgivande och organisatorisk natur. I betraktande av dessa väsentligt
vidgade uppgifter synes det skäligt, att minimiarvodet icke sättes lägre
än till kronor 2: 50 för år och folkskolebarn inom vederbörande distrikt.

Den av skolöverstyrelsen framlagda planen för skolhälsovården förutsätter
även anlitande av skolsköterskor. Den kontinuerliga hälsokontroll under skolåren,
som uppställts som den skolhygieniska verksamhetens mål, kan ej bemästras
av läkaren ensam i samarbete med lärare och målsmän. Härför fordras
även insatser av skolsköterskor. I städer med över 20 000 invånare böra,
framhåller överstyrelsen, anställas särskilda skolsköterskor. Det anses, att en
skolsköterska blir fullt sysselsatt vid ett elevantal av cirka 1 500. I skoldistrikt
av mindre storleksordning beräknas vederbörande distriktssköterskor
kunna anlitas för bestridande av skolsköterskegöromålen. Intill dess distinktsvårdsorganisationen
blivit fullt utbyggd, anser skolöverstyrelsen möjligheter

Kungl. Maj:ts -proposition nr lili.

föreligga att provisoriskt utnyttja vissa andra redan befintliga sköterskor som
skolsköterskor. — Mot nu angivna, av medicinalstyrelsen och skolöverläkaren
uppgjorda plan för skolsköterskeorganisationens genomförande har jag
icke funnit anledning till erinran.

I den mån distriktssköterskorna sålunda tagas i anspråk såsom hjälpkrafter
åt skolläkarna, förutsättas deras arbetsuppgifter komma att uttagas inom
ramen för deras tjänstgöringsskyldighet såsom distriktssköterskor, varför särskild
ersättning för skolsköterskeuppgifterna beräknats icke vara erforderlig
I vad mån distriktssköterskeorganisationen härigenom kan komma att i vissa
fall behöva vidgas, torde framdeles böra bli föremål för vederbörande myn
digheters uppmärksamhet. I samband därmed vill jag erinra örn svenska skolläkarföreningens
uppslag att på detta område anställa distriktssköterskor efter
kategoriindelning i stället för geografisk indelning. Medicinalstyrelsen torde
även böra taga under övervägande, huruvida kungörelsen 1935: 428 angående
statsbidrag till distriktsvård bör kompletteras med hänsyn till de nya arbets
uppgifter, som utbyggandet av skolhälsovården i enlighet med den av mig
förordade planen kommer att medföra för distriktssköterskorna.

Mot skolöverstyrelsens förslag beträffande skolläkarnas och skolsköterskornas
huvudsakliga arbetsuppgifter har jag icke funnit anledning till erinran,
liksom ej heller mot vad skolöverstyrelsen anfört beträffande skolhälsovården?
allmänna inriktning. Jag vill särskilt understryka, att den skolhyglanska
verksamheten i första hand bör vara av förebyggande, hälsovårdande natur
och icke sjukvård i egentlig mening. Givet är emellertid, att denna gränslinje i
praktiken icke kan eller bör strängt upprätthållas, särskilt icke på landsbygden,
där skolläkaren och tjänsteläkaren förutsättas i allmänhet vara samma
person. Detta har även kommit till uttryck i punkt 4 av den av skolöverstyrelsen
gjorda sammanställningen av skolläkarens huvuduppgifter, där det
angives, att skolläkaren har att i iakttagna fall av sjukdom giva de första
vårdhänvisningarna och lämna de råd och anvisningar till botande av sådan,
som utan nämnvärd tidsutdräkt kan ske vid de vanliga skolundersökningarna,
då behov av kontinuerlig vård kan antagas icke komma att sedermera föreligga,
ävensom att vid i skolan inträffande olycksfall och fall av plötslig sjukdom,
där så ske kan, lämna tillfällig vård. Närmare än så synes man icke
kunna precisera gränsdragningen mellan vederbörande läkares uppgifter som
skolläkare och som sjukvårdande tjänsteläkare. Hur denna huvudregel kart
komma att tillämpas i praktiken torde få överlämnas åt vederbörande läkare?
omdöme. Jag finner sålunda icke erforderligt att, på sätt medicinalstyrelser
synes ha ansett önskvärt, närmare ingå på ersättningsfrågan i vissa gränsfall.
Det må dock framhållas, att särskild ersättning icke är avsedd att utgå för
den sjukvårdande verksamhet, läkaren i egenskap av skolläkare utövar, i den
mån det är uppenbart, att ifrågavarande sjukvård instruktionsenligt åvilar
honom i sådan egenskap.

Kungl. Majit# proposition nr 198.

Huvudmomenten i skolhälsovården, sådan den i utredningen skisserats,
komma att bli dels den årliga läkarundersökningen av samtliga skolbarn i
vissa klasser, dels de dessemellan skeende särskilda undersökningarna av klena
eller sjukliga s. k. »kontrollbarn», och av de barn, som — utan att ha antecknats
som »kontrollbarn» — av målsmän, lärare eller skolsköterska hänvisats
till skolläkaren för särskild undersökning. Klassundersökningar torde i enlighet
med skolöverstyrelsens förslag böra äga rum av folkskolans första och
sista årsklasser samt därjämte av en mellanliggande årsklass. För varje undersökt
barn avses komma att upprättas ett riksgiltigt s. k. »hälsokort», försett
med nödiga anteckningar angående lärjungarnas hälsotillstånd m. m. och avsett
att framdeles åtfölja lärjungen vid flyttning till annan skola. Vid undersökningarna
skall det ankomma på läkaren att vidtaga lämpliga åtgärder i
form av råd, instruktioner, vårdhänvisningar etc. för vidmakthållande eller
förbättrande av barnens hälsotillstånd. Barn, som behöva särskild övervakning
och tillsyn, komma sedermera att av läkaren med sköterskans bistånd
kontinuerligt övervakas ur hälsosynpunkt. Givet är emellertid, att även såväl
lärare som målsmän måste aktivt engageras för samarbete med läkare och
sköterskor i skolhälsovårdens tjänst. En intensiv upplysningsverksamhet blir
därför ett viktigt led i arbetet för en förbättrad hälsovård bland skolbarnen.
■Tag återkommer därtill i det följande.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, kan en utbyggd skolläkar- och skolsköterskeorganisation
bli ett viktigt hjälpmedel för att komma till rätta med
åtskilliga skolproblem av mera speciell natur, såsom övervakning av mindre
begåvade eller psykopatiska barn, hjälpklassbarn, barn med tal-, hörsel- eller
synfel, sockersjuka barn etc. Skolläkar- och skolsköterskeinstitutionen kan
vidare få stor betydelse för organiserandet av en ändamålsenlig skolbarnsbespisning,
för yrkesvägledning, för kontrollen av skollokalernas ändamålsenliga
.beskaffenhet, för gymnastik- och friluftsundervisningen, för tuberkulosens bekämpande,
för sexualundervisningen m. m. Jag hänvisar i dessa hänseenden
till den av skolöverstyrelsen lämnade redogörelsen, återgiven i det föregående
''sid. 11 ff.).

En förutsättning för att det av mig förordade programmet för skolhälsovårdens
rationalisering och utbyggnad skall kunna genomföras torde vara,
att skoldistrikten erhålla ett skäligt bidrag till kostnaderna för dess realiserande.
Det torde icke för närvarande böra ifrågasättas, att staten skulle påtaga
sig hela kostnaden. I stället ger jag min anslutning till förslaget örn beviljande
av statsbidrag till skoldistrikt, som anordna skolhälsovården i enlighet
med av skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen godkänd plan.
Statsbidrag synes på föreslaget sätt böra utgå med 50 procent av kostnaderna
för gäldande av det av mig förordade minimiarvodet åt skolläkaren, d. v. s.
med för helt budgetår 1 krona 25 öre för varje skolbarn vid vederbörande skoldistrikts
folk- och småskolor. Vid fullt utbyggd skolläkarorganisation kunna

46 Kungl. Majda proposition nr 193.

de årliga kostnaderna för detta statsbidrag sålunda beräknas till 625 000
kronor vid ett barnantal av 500 000 och 750 000 kronor vid ett barnantal av
600 000. Barnantalet utgjorde vårterminen 1942 cirka 530 000 och torde för
närvarande vara i stort sett detsamma, vilket motsvarar en årskostnad för
statsbidrag av omkring 660 000 kronor.

Statsbidrag torde även böra utgå till kostnaderna för reseersättning åt skolkare.
I enlighet med överstyrelsens förslag torde bidraget böra utgå med viss
procent av de verkliga kostnaderna. Överstyrelsen har för egen del upptagit
ett av medicinalstyrelsen år 1937 framlagt förslag, att bidrag skulle utgå med
samma procenttal, som gälla för statsbidrag till resekostnaderna för hembesök
hos spädbarn enligt kungörelsen 1937: 745 angående statsbidrag till förebyggande
mödra- och barnavård, d. v. s. med 70 procent inom Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, med 60 procent inom Västernorrlands, Gävleborgs,
Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent inom riket i
övrigt. Motivet för en differentiering av statsbidraget på detta sätt är givetvis
en önskan att utjämna kostnaderna för reseersättning mellan å ena sidan de
glesare befolkade och i allmänhet mera skattetyngda kommunerna i norra
Sverige och å andra sidan de mera tätt bebyggda södra delarna av riket.
Detta syfte synes beaktansvärt men bör enligt min mening leda till en något
större differentiering än den föreslagna. Det bör nämligen beaktas, att resekostnaderna
enligt nyssnämnda kungörelse bäras av de ekonomiskt mera bärkraftiga
landstingen, medan kostnaderna för skolläkarnas resor komma att
bestridas av skoldistrikten. Riksräkenskapsverket har visserligen ifrågasatt,
huruvida icke resekostnaderna även i sistnämnda fall borde förskotteras av
landstingen med hänsyn till svårigheterna att fördela dessa kostnader rättvist
mellan skoldistrikten i de fall, då två eller flera sådana beröras av skolläkarens
resor, men då skoldistrikten även framdeles avses skola vara huvudmän för
skolhälsovården, anser jag mig av principiella skäl icke kunna förorda riksräkenskapsverkets
förslag. Beträffande statsbidragets storlek förordar jag med
beaktande av det anförda, att detsamma må utgå med 90 procent inom Norr1
bottens, Västerbottens och Jämtlands län, med 70 procent inom Västernorrlands,
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt med 50 procent
inom övriga län. Jag förutsätter, att statsbidrag ej skall utgå för resor, företagna
enbart inom stad, köping eller municipalsamhälle. Jag vill understryka
vikten av att resorna läggas efter en plan, som uppgjorts av skolläkaren i
samråd med skolstyrelsen, varvid i besparingssyfte reseprogrammet bör läg
gas upp så, att resorna för skolhälsovården i största möjliga utsträckning kombineras
med andra resor i tjänsten.

Kostnaderna för statsbidrag till reseersättning åt skolläkare vid fullt utbyggd
organisation torde i anslutning till skolöverstyrelsens beräkning kumm
uppskattas till i runt tal 90 000 kronor för år.

Skolöverstyrelsen har — liksom medicinalstyrelsen i sitt förslag av år 1937

Kungl. Majlis proposition nr 193. 47

— förutsatt, att de kommuner, sorn avses skola anställa särskilda skolsköterskor
med skolhälsovården som huvudsaklig uppgift, själva skola bestrida kostnaderna
härför utan bidrag av statsmedel. Häremot har jag icke funnit anledning
till erinran. Det må påpekas, att det i dessa fall rör sig om större,
ekonomiskt relativt bärkraftiga kommuner, vilka i regel redan torde ha anställt
ifrågavarande sköterskor. De skoldistrikt åter, vilka avses skola utnyttja
vederbörande distriktssköterskor inom skolhälsovården, förutsättas enligt skolöverstyrelsens
förslag icke komma att vidkännas några särskilda kostnader för
avlöning åt sköterskorna. Däremot innebär förslaget, att skoldistrikten skola
bestrida kostnaderna för distriktssköterskornas resor för skolhälsovårdens räkning,
varvid statsbidrag skulle utgå i enlighet- med samma grunder som förordats
i fråga om statsbidrag till ersättning åt skolläkare för deras resekostnader.
Då emellertid skolsköterskegöromålen enligt vad jag förordat komma
att åligga distriktssköterskorna såsom en tjänsteuppgift inom distriktsvården,
anser jag för egen del principiella liksom även praktiska skäl tala för att
ifrågavarande resekostnader böra bestridas av vederbörande distriktsvårdsområden.

Vid fullt utbyggd organisation torde vid bifall till vad jag förordat i fråga
om statsbidrag till skolhälsovård de årliga statsbidragskostnaderna kunna beräknas
till i runt tal 750 000 å 800 000 kronor. Det av skolöverstyrelsen framförda,
ehuru icke förordade alternativet att från statsbidrag utesluta de större
städerna anser jag mig i likhet med medicinalstyrelsen och riksräkenskapsverket
icke kunna tillstyrka. Såsom statsbidragsvillkor torde böra krävas, att
skolhälsovården genomförts vid distriktets samtliga skolor. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att avgöra, huruvida avsteg undantagsvis må göras
från denna princip.

Såsom skolöverstyrelsen påpekat, torde vissa merkostnader uppkomma för
den händelse vederbörande tjänsteläkare önskar vissa tider av året helt ägna
sig åt skolhälsovården. I sådana fall beräknas s. k. civila läkarstipendiater
komma tili ökad användning. I den mån ökade kostnader för sådana läkarstipendiater
uppkomma för nästa budgetår, kan den för ändamålet i avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. fl. uppförda utgiftsposten
komma att överskridas. Posten är emellertid betecknad förslagsvis.

Skolöverstyrelsen har erinrat om behovet av särskild mottagningslokal för
läkaren vid större skolor. Svenska skolläkarföreningen har understrukit detta
uttalande och samtidigt framhållit önskemålet, att statsbidrag kunde erhållas
för anordnande av sådan lokal. Jag instämmer för egen del i vad skolläkarföreningen
i detta hänseende yttrat. Kungl. Majit torde framdeles böra äga medgiva,
att statsbidrag enligt kungörelsen örn statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
må utgå för anordnande av dylika lokaler, även örn vissa merkostnader
därigenom komma att uppstå. Den för läkarundersökningen erforderliga
utrustningen torde däremot, böra bekostas av vederbörande skoldistrikt
utan bidrag av statsmedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Den av mig förordade rationaliseringen av hälsovården inom folkskoleväsendet
torde böra successivt genomföras med början nästa budgetår. Då jag emellertid
i likhet med skolöverstyrelsen förutsätter, att statsbidraget till skoldistrikten
skall erläggas budgetårsvis i efterskott, erfordras icke något anslag
för statsbidrag under nästa budgetår.

Då jag finner det angeläget, att den till nästa budgetår planerade kursen i
skölbyqien för lärare kommer till stånd, tillstyrker jag förslaget om anvisande
av ett reservationsanslag om 10 000 kronor för detta ändamål.

I det föregående har jag framhållit vikten av att ett intimt samarbete etableras
mellan skolläkaren och skolsköterskan å ena sidan och lärare och målsmän
å andra sidan för åstadkommande av en rationell hälsovård för skolungdomen.
För att ernå ett effektivt sådant samarbete erfordras en intensiv upplysningsverksamhet.
I syfte att främja detta samarbete har skolöverstyrelsen äskat
medel för nästa budgetår till utgivande av en tryckt handledning för föräldrar
och lärare. Jag tillstyrker detta förslag och förordar i likhet med överstyrelsen,
att för detta ändamål anvisas ett reservationsanslag a v 15 000 kronor. Handledningen
torde böra utarbetas under skolöverläkarens överinseende.

De förslag, jag i det föregående förordat, avse hälsovårdsarbetet inom folkskoleväsendet.
För nomadskoleväsendets vidkommande torde skolhälsovården
böra organiseras på liknande sätt med den skillnaden, att de eljest på skoldistrikten
belöpande kostnaderna helt böra bestridas av statsverket med anlitande
av anslagen till avlöningar och omkostnader för nomadskolorna. Fortsättningsskolan
torde på av skolöverstyrelsen anförda skäl tills vidare böra
lämnas å sido. I det följande ämnar jag upptaga till behandling överstyrelsens
förslag rörande skolhälsovården vid de allmänna läroverken, de högre kommunala
skolorna — inklusive de högre folkskolorna — samt folk- och småskoleseminarierna.

II. Hälsovården vid de allmänna läroverken.

Nuvarande förhållanden.

Nuvarande grunder för arvoden åt skolläkare.

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken är för innevarande budgetår
uppförd en utgiftspost örn förslagsvis 137 250 kronor till arvoden åt
skolläkare. Enligt gällande bestämmelser skall denna utgiftspost dispone -

ras på följande sätt:

fasta arvoden........................................ kronor 54 850

rörliga arvoden, förslagsvis ............................ » 82 400

Summa kronor 137 250.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 193. 49

Såsom justa arvoden skola utgå för helt budgetår räknat åt skolläkaren
vid

vart och ett av högre allmänna läroverken i Boden och

Hässleholm samt statens normalskola 450 kronor ........ kronor 1 350

ettvart av 59 övriga högre allmänna läroverk 500 kronor » 29 500

envar av 4 realskolor för gossar och 76 samrealskolor 300

kronor.............................................. » 24 000

Summa kronor 54 850.

Rörligt arvode åt skolläkare vid allmänt läroverk skall för helt budgetår
räknat utgå med 1 krona 50 öre för varje under höstterminen vid läroverket
närvarande lärjunge.

Anslagsbehovet för nästa budgetår beräknas av skolöverstyrelsen under
förutsättning av oförändrade arvodesgrunder och oförändrat antal läroverk
till 139 100 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 1 850 kronor.

I sin nuvarande form har skolläkarinstitutionen funnits sedan år 1892,
då i läroverksstadgan föreskrevs, att vid varje läroverk en skolläkare skulle
anställas. Han skulle åtnjuta dels ett fast arvode av 150 kronor vid högre
allmänt läroverk och 100 kronor vid realskola och dels ett rörligt arvode
av 1 krona per elev och år.

De fasta arvodena förblevo oförändrade till år 1920, då de fastställdes
till sina nuvarande belopp. De rörliga arvodena ha utgått med följande
belopp:

1892—1908

1909—1919

1920—1921

1922 ......

1923—1931

1932 ......

1933—1937

1938—

kronor 1: —
» 2: —

» 4: —

» 3: —

» 2: —

» 1:50

» 1: —

» 1:50.

Skolläkarens nuvarande arbetsuppgifter.

Vid de allmänna läroverken åligger det skolläkaren bland annat
att vid inträffande sjukdomsfall kostnadsfritt vårda lärjunge, som är
helt eller delvis befriad från terminsavgift till statsverket,
att vid början av varje termin undersöka samtliga lärjungar,
att vara tillstädes inom skolan minst en timme i veckan,

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 193.

50 Kungl. Marits proposition nr 193.

att minst en gång i månaden inspektera skollokalerna och gymnastikundervisningen,

att avgiva årsberättelser etc.

Beträffande de närmare detaljerna i läkarens olika arbetsuppgifter hänvisas
till den följande redogörelsen.

Kritik av nuvarande förhållanden.

Skolöverstyrelsen har, på föredragning av skolöverläkaren, förklarat sig
anse en omläggning av den skolhygieniska verksamheten erforderlig. Beträffande
de nuvarande förhållandena anför skolöverstyrelsen i huvudsak
följande.

Allmänna synpunkter.

I de allmänna läroverken sker läkarövervakningen enligt nu gällande bestämmelser
efter en sjukvårdande och en hälsovardande linje. Modernt
skolhygieniskt arbete tager främst sikte på den förebyggande uppgiften,
hälsovården. Det må emellertid framhållas, att en skarp gräns mellan
hälso- och sjukvård icke kan dragas, och därför måste i skolorna både
hälsovård och i viss form även sjukvård förekomma. Denna huvudsyn på
det skolhygieniska arbetets grundlinjer har först under senare år gjort sig
mera allmänt gällande, och hänsyn härtill bör nu, i likhet med vad som i
de större städernas folkskolor redan skett, på lämpligt sätt tagas.

Relativt nytillkomna och viktiga, speciella faktorer göra också en översyn
av nu gällande stadganden rörande skolhälsovården önskvärd.

Skolhygienen har fått flera betydelsefulla uppgifter under senare år beroende
såväl på läkarvetenskapens utveckling som på sociala omständigheter.
Här må endast några av dessa anföras.

Vetenskapen har för förebyggande av tuberkulos öppnat nya möjligheter,
som böra utnyttjas också för skolungdomens del. Även lärarnas och
övriga befattningshavares vid allmänna läroverken hälsotillstånd bör givetvis
i elevernas och deras eget intresse noggrannast möjligt övervakas.
Detta gäller särskilt med avseende på smittsamma sjukdomar, bland vilka
tuberkulos är den i detta sammanhang viktigaste.

Vidare kan såsom ett skäl för effektiviserad skolhygienisk verksamhet
anföras, att eleverna i många fall äro i största behov av medicinsk rådgivning
för yrkesvägledning.

Det finnes också anledning att noggrant inom skolan fråip pedagogisk
och medicinsk synpunkt övervaka lärjungarnas mentala tillstånd. Så har
man t. ex. största skäl att observera den ungdom, som synes sakna psykiska
förutsättningar för undervisningen i de högre läroanstalterna. Inte
minst i detta sammanhang förtjänar kravet på ett intimt samarbete mellan
skola och hem det största beaktande.

I övrigt torde samarbetet i hygieniskt avseende mellan skola och hem
betydligt böra intensifieras. I samarbete mellan lärare, läkare och hem bör
elevernas fostran till sunda levnadsvanor äga rum.

Genom kommunikationsväsendets utveckling under de senaste årtiondena
har en ny manstark lärjungegrupp tillkommit: de resande lärjungarna.
Deras ofta mycket påfrestande livsföring medför likaledes från skol -

Kungl. Maj:ts -proposition nr 193. 51

hygienisk synpunkt ett ökat krav på övervakning av lärjungarnas kroppsliga
utveckling oell deras psykiska och fysiska hälsotillstånd.

Kraven på det skolhygieniska arbetets kvalitet lia slutligen även ökat
pa grund av de speciella kristidsförhållanden, som nu råda.

Alla nu anförda omständigheter och även andra, här ej omnämnda, ha
ökat behovet av en modern och effektiv hygienisk övervakning vid de allmänna
läroverken, varför hela denna fråga nu synes böra tagas upp till
behandling. Förutsättningar för en enhetlig kontroll av den skolhygieniska
verksamheten finnas numera, sedan skolhygienen fått en särskild representant
inom skolöverstyrelsen.

Skolläkarens sjukvårdande uppgift.

Läroverksstadgans § 158, läkarinstruktionen, lägger på läkaren viktiga
hälsovårdande uppgifter men därjämte sjukvårdande. I mom. 1 e) stadgas,
att det tillkommer honom att vid inträffande sjukdomsfall kostnadsfritt
vårda lärjunge, som är helt eller delvis befriad från terminsavgift till
statsverket. Antalet sådana till fri sjukvård berättigade lärjungar framgår
av tabell 1, som för jämförelsens skull också visar siffrorna för kommunala
mellanskolor och kommunala flickskolor.

Tabell 1.

Procenttal elever, helt eller delvis befriade från terminsavgift.

Skolor	H. t. 1930	H. t. 1933	H. t. 1935	H. t. 1939	H. t. 1941
H. a. läroverk........	34,1	39,»	42, r,	42,4	41,B

Realskolor........	43,3	52,0	54,7	55,4	57,7
Komm. mellanskolor......	60,2	76,2	77,4	75,0	74,0
Komm. flickskolor.......	22,0	28,4	32,7	29,3	33,0

Enligt denna bestämmelse voro alltså läkarna höstterminen 1941 skyldiga
att i de allmänna läroverken utan ersättning vårda i stort sett ungefär
hälften av eleverna. Det åligger synbarligen läkaren att även meddela
sjukvård i elevernas hem. Intet utsäges i stadgan rörande sjukvården för
de resande eleverna.

Denna sjukvårdsbestämmelse har i realiteten verkat mycket olika på
olika håll. I vissa, särskilt större städer, där lärjungarna ofta haft sina
egna privata läkare eller kunnat vända sig till specialsjukhusens polikliniker,
ha skolläkarna j relativt ringa utsträckning anlitats för egentlig sjukvård,
under det att sådan, även lämnad vid hembesök, på andra håll förekommit
i betydande utsträckning. Vad besöken av sjuka lärjungar vid
skolläkarens veckomottagningar i skolan beträffar, har dock särskilt i tidsperioder
med grasserande förkylningssjukdomar på många ställen skolläkarens
sjukvårdande verksamhet varit omfattande (med på många håll
ofta upp till omkring 30 clever per veckomottagning). I några skolor lia
läkarna varit tvungna att utan särskild ersättning ha 2—3 mottagningar
per vecka med ofta 20—30 patienter för varje gång. Så har t. ex. läkaren
vid högre allmänna läroverket i Bromma 3 mottagningar i veckan. En
poliklinisk verksamhet bedriven inom skolan på detta sätt utan större
möjlighet till kontinuerligt följande av sjukdomsförloppens utveckling un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

der tiden mellan skolmottagningarna kan icke betraktas såsom tillfredsställande
också därför, att inom läroanstalterna den instrumentella utrustningen
är synnerligen bristfällig, där den icke helt saknas. Detsamma
gäller utensilier för laboratorieundersökningar. Detta och framför allt den
omständigheten, att på flera håll särskild lokal för läkarens mottagningar
inom skolan saknats, har tvungit skolläkarna att där mottaga lärjungarna
i sin privata mottagningslokal.

Det är klart, att örn sjukvård skall utövas, så är det en primär fordran,
att den sker på ett rationellt sätt. Brister härutinnan äro givetvis till nackdel
för eleverna; på samma gång hindra de, att skolläkarens verksamhet
tillvinner sig den uppskattning, som den är förtjänt av. Allmänheten, som
framför allt ser den sjukvårdande verksamheten men icke så klart inser
betydelsen av det långt viktigare, förebyggande hälsovårdsarbetet, får genom
de rådande, antydda förhållandena lätt en negativ inställning till
hela verksamheten. Det må icke fördöljas, att läkarna ofta giva uttryck at
sin oro häröver. Särskilt bjärt framträder numera en sådan allmänhetens
inställning på de orter, där välorganiserad skoll äkarverksamhet finnes vid
folkskolorna. Man jämför övervakningen i läroverken med folkskolornas och
observerar skillnaden. Många familjer ha barn både i folkskolorna och i läroverken,
varigenom man får särskild anledning jämföra läkarvården i de bägge
skoltyperna. Man måste alltså antingen bibehålla den sjukvårdande verksamheten
vid läroverken i dess hittillsvarande omfattning och rationalisera
densamma, vilket skulle medföra betydande kostnader, eller ock måste
man lägga verksamhetens tyngdpunkt på hälsovården, vilket torde vara den
väg, som bör beträdas.

Skolläkarens arbetskvantitet. Läkarnas arvode.

Skolläkaren skall tvenne gånger årligen undersöka alla läroanstaltens
elever. Terminsundersökningen vid höstterminens början är den mest omfattande
och torde vid ett läroverk med cirka 400 lärjungar sammanlagt
taga en tid av omkring 17—25 timmar (ibland betydligt mera) i anspråk.
Detta motsvarar alltså med exempelvis två timmars effektivt arbete dagligen
en arbetsperiod på cirka 8—12 dagar. Terminsundersökningen vid
vårterminens början tar kortare tid, emedan därvid syn och hörsel icke
undersökas. Sammanlagt åtgå därvid minst 12—20 timmar vid^ ett läroverk
av nyssnämnda storlek, motsvarande en arbetstid av t va timmar
dagligen under 6—10 dagar. Vid större läroverk blir arbetstiden proportionellt
större.

Läkaren skall dessutom vara tillstädes inom skolan minst en timme i
veckan under läsåret. I större läroverk ta emellertid dessa veckomottag
ningar ofta betydligt längre tid än en timme i anspråk.

Härtill kommer den tid, som åtgår till inspektion en gång i månaden av
läroanstaltens lokaliteter och av gymnastikundervisningen, inställelse vid
vissa kollegiesammanträden, extra besök i skolan pa grund av smitt summa
sjukdomar och sammanställande av uppgifter för årsberättelsen. Denna
sistnämnda uppgift är rätt tidskrävande. Vid ett läroverk med 400 elever
torde härför åtgå cirka 10—15 timmar. Läkaren är även skyldig att avlägga
hembesök hos sjuka, medellösa lärjungar. Vid många läroverk har
denna sida av skolläkarens arbete med tiden blivit alltmer betungande
emedan allt större del av eleverna på grund av medellöshet berättigats till
erhållande av fri sjukvård i denna forin (jfr tab. 1.)

Kungl. Maurts proposition nr 193.

För sitt arbete får läkaren vid de högre allmänna läroverken ett arvode
av 500 kronor plus 1 krona 50 öre per elev. Arvodet blir alltså:

Tabell 2.

Skolans storlek (antal lärj.)	Arvode, kronor	Arvode per elev och år, kronor
300	950	3: 16
400	1 100	2: 75
500	1 250	2:50
000	1400	2:33
700	1550	2: 21
800	1 700	2: 13
900	1850	2: 08
1000	2 000	2: 00
1 100	2150	1:95
1 200	2 300	1:92
1 300	2 450	1:90

På dessa arvodessummor utgå icke dyrtidstillägg.

Vid de fristående realskolorna är arvodet 300 kronor plus 1 krona 50 öre
per elev. För skolor av denna typ blir arvodet:

Tabell 3.

Skolans storlek (antal lärj.)	Arvode, kronor	Arvode per elev och år, kronor
100	450	4: 50
200	600	3:00
300	750	2: 50
400	900	2: 25
500	1 050	2: 10
600	1 200	2:00
700	1 350	1:93

Läkarna i realskolorna med 300 elever eller däröver lia alltså ett arvode,
som är rätt väsentligt lägre än i de högre allmänna läroverken.

Kvaliteten av skolläkarens arbete.

Vad smittsamma sjukdomar beträffar, garanteras genom läroverksstadgans
bestämmelser (§ 04) en i stort sett god kontakt mellan rektor, lärarna
och läkarna i arbetet emot dessa åkommor. Bland annat kan anmärkas,
att lärjunge, som lidit av smittsam sjukdom, ej får till läroverket
återvända, förrän han för rektor företett av skolläkaren utfärdat skriftligt
medgivande. Här finnes dock en hicka av anmärkningsvärd art i kontroll

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

systemet. De bägge sjukdomarna lungsäcksinflammation och knölros, som
hittills icke obligatoriskt anmälas till skolläkaren, äro visserligen icke i och
för sig att anse såsom smittsamma, men de bero dock i övervägande antalet
fall på tuberkulos och höra till de åkommor, om vilkas förekomst
inom skolan läkaren omedelbart bör underrättas. Bestämmelser om lärares
skyldighet att genast till skolläkarna anmäla förekomsten av lungsäcksinflammation
och knölros bland eleverna måste alltså obetingat införas.

Generellt genomfört tuberkulosprofylaktiskt arbete förekommer icke i
läroverken. Detta är en påtaglig och allvarlig svaghet, dubbelt betydelsefull
i en tid, då krisen och det allmänna läget med avseende på näringstillförseln
otvivelaktigt medför större risk för insjuknande i tuberkulos
framför allt för ungdomen än under normala förhållanden. De vid universiteten
genomförda tuberkulosundersökningarna av studenterna jämte resultatet
av en år 1943 genomförd tuberkuloskontroll av avgångsklassernas
elever i allmänna läroverk och kommunala flickskolor ha visat, huru utomordentligt
viktigt det är, att ungdomen underkastas systematisk tuberkuloskontroll.
Samma erfarenhet har man vunnit vid undersökning av värnpliktiga
och på sina håll även av folkskolornas elever.

Vad de smittsamma s. k. förkylningssjukdomarna beträffar, torde man
av lämplighetsskäl böra släppa efter på kravet, att läkarna i så stor utsträckning,
som för närvarande synes ske, informeras om mera oväsentliga
detaljer i läget.

För att med avseende på smittsamma sjukdomar en effektiv och arbetsbesparande
läkarkontroll i skolorna skall kunna äga rum, är det ett grund
väsentligt villkor, att läkaren vid varje elevs inträde i skolan samtidigt
får kännedom örn vilka smittsamma sjukdomar som redan äro genomgångna.
På många håll lia åtgärder i denna riktning redan vidtagits på
lokala initiativ. Så har man vid elevernas inträde i skolan överlämnat ett
frågeformulär härom till målsmännen för ifyllande. På många håll är
emellertid intet härutinnan åtgjort. Om som nedan förutsättes, hälsokorten
från folkskolan följa eleverna till läroverken, blir arbetet härmed i de senare
läroanstalterna relativt obetydligt.

En fråga, som i detta sammanhang bör tagas upp, är den örn hälsokontroll
av lärarpersonalen. Någon nämnvärd insyn över dennas hälsoförhållanden
har skolläkaren icke. Lärarna vända sig till sina privata läkare eller
till vederbörande verksläkare, vilka som regel icke ha kontakt med skolans
hälsovårdsarbete. Det är uppenbart att starkast möjliga garantier böra
skapas för att lärare, lidande av t. ex. smittsam sjukdom, icke få tillfälle
att undervisa.

Följande kan sägas örn skolläkarens möjlighet till kontroll över inträffade
sjukdomsfall av icke smittsam art. Skolläkaren får kännedom om
dem dels genom sina egna undersökningar, dels genom intyg från elevernas
privata läkare. Dessa intyg överlämnas antingen till gymnastiklärarna
i samband med rekommendation till modifierad gymnastik eller till befrielse
från gymnastikundervisning eller också till klassföreståndarna. Intygen
överlämnas långt ifrån alltid till skolläkarna, som på grund härav endast
få en partiell uppfattning rörande förefintliga sjukdomar av nämnd art.
Därför kunna icke heller viktigare slutsatser dragas ur det statistiska material,
som skolläkarna hittills kunnat samla.

Bidragande, viktiga omständigheter medverka till uppkomsten av detta
förhållande. Läroverken sakna i icke ringa utsträckning särskilda mottag -

Kungl. Majlis proposition nr 193.

ningslokaler inom skolan för läkarna, och instrumentell och annan utrustning
saknas delvis eller — ofta — nästan fullständigt. Detta gör, att skolläkarnas
möjligheter att själva ställa diagnos på förefintliga sjukdomar
äro starkt begränsade.

Vidare medverkar som orsaksmoment i sammanhanget det förhållandet,
att enhetligt hälsoregister eller hälsokort icke finnes infört i skolorna, vilket
medför, att alltför ringa garantier lämnas för att läkarna på ett över
hela linjen likartat sätt registrera iakttagna sjukdomar. De årsberätelserna
bifogade statistiska bilagorna för tabellarisk uppställning av konstaterade
sjukdomar lida av vissa svagheter, vilka göra det insamlade materialet
heterogent och svårtillgängligt för statistisk bearbetning.

Vissa sjukliga tillstånd och defekter registreras icke alls. Bland dem
märkas t. ex. defekter beträffande färgsinnet, som dock har en synnerligen
stor betydelse bland annat för yrkesvalet.

Sammanfattande kan man alltså säga, att de smittsamma sjukdomarna
i stort sett bli på ett tillfredsställande sätt men med allt för stor tidsförlust
observerade, under det att de icke smittsamma bristfälligt observeras
och registreras. Detta är en uppenbar svaghet i övervakningssystemet. Det
rör sig dock om cirka 56 000 lärjungar i de allmänna läroverken. Det måste
anses vara av synnerligen stor betydelse för folkhälsan, att utbredningen
inom allmänna läroverken av sådana sjukdomar som t. ex. strama, sockersjuka,
reumatisk sjukdom, epilepsi m. fl. blir känd.

Angående från det normala avvikande mentala tillstånd bland skolungdomen
må framhållas, att nu använda övervakningssystem lämnar läkarna
ringa tillfällen till kännedom härom. Utan tvivel är t. ex. läkarövervakningen
av de elever, som på grund av psykiska orsaker ha större svårigheter
att följa undervisningen, en angelägen sak. I samband härmed må
framhållas, att kontakten mellan skolläkarna, lärarna och hemmen beträffande
skolans hälsovårdande verksamhet nu lämnar mycket övrigt att
önska. Därvid gör sig bristen på skolsköterskor svårt kännbar.

Kontakten mellan skolläkare och gymnastiklärare är på många håll ej
helt tillfredsställande.

På grund av att i den allmänna läkarutbildningen särskilda kurser i
skolhygien saknas, äro läkarna, ehuru visserligen kompetenta för utövande
av skolhygienisk verksamhet, i behov av specialutbildning härför utöver
de obligatoriska studiernas ram, åtminstone där de icke besitta bamspeciaiistkompetens.

Skolöverstyrelsens förslag angående rationalisering
av hälsovården. I

I skrivelse den 14 oktober 1943 har skolöverstyrelsen uppdragit riktlinjer
för en omläggning och modernisering av den skolhygieniska verksamheten
vid de allmänna läroverken i syfte att ge läkarna en helt annan och bättre
möjlighet än nu att i samråd med hemmen och lärarna främst ägna sig
åt förebyggande, hälsovårdande uppgifter.

Skolöverstyrelsen har sammanfattat önskemålen i fråga av skolhälsovårdens
rationalisering på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

1. Huvudvikten lägges på hälsovården, som kraftigt intensifieras och
utbygges med nya och viktiga detaljuppgifter. Skyldighet för läkarna att
avlägga sjukbesök i hemmen bör icke föreligga.

2. Terminsundersökningen på våren avskaffas. Läkarundersökning bör
anordnas för begynnelseklass och i övrigt minst vart annat år vid början
av höstterminen.

3. Standardiserat läkarkort införes, avsett att följa eleverna från folkskolorna
till läroverken och därifrån vid förflyttning till andra skolor och
beträffande gossarna även till vederbörande militärmyndighet.

4. Rationalisering och betydande förenkling bör ske av arbetet med årsberättelserna.

5. Skolsköterskor anställas. Detta är en huvudförutsättning för att organisationen
i övrigt skall kunna genomföras.

6. Läkarnas befattning med korttidssjukdomar begränsas och tillförlitligare
observation och registrering av den verkliga sjukligheten genomföres.

7. Den hygieniska verksamheten underlättas genom inrättande av tillfredsställande
mottagningslokaler med specialutrustning i så stor omfattning
som behövligt är.

8. Viss tuberkuloskontroll bland elever och lärare införes.

9. Medicinsk rådgivning för yrkesvägledning (inklusive färgsinneskontroll)
införes.

10. Mentalhygienisk övervakning av vissa elever i samarbete mellan
lärare, läkare och sköterska genomföres så långt möjligt är.

11. Reglerat samarbete organiseras med hemmen.

12. Fortbildningskurser i skolhygien för läkare och sköterskor anordnas.

På detta sätt skulle med säkerhet, framhåller överstyrelsen, läkarnas

arbete bli för dem mera intresseväckande och för barnen betydligt mera
värdefullt. Den nuvarande verksamheten av huvudsakligen poliklinikliknande
karaktär skulle alltså omvandlas i likhet med vad som redan skett
för de folkskolor, där skolläkare och sköterskor äro verksamma. Det vore
rimligt, att läroverkens elever komme i åtnjutande av samma moderna
form av läkarövervakning som folkskolornas. De kunde nämligen anses vara
i behov av lika effektiv förebyggande vård som folkskolornas lärjungar.

Till närmare utveckling av sitt förslag har skolöverstyrelsen anfört i
huvudsak följande.

Av den anförda kritiken mot det nuvarande systemet framgår med full
klarhet, att hälsovårdsarbetet vid de allmänna läroverken är i stort behov
av rationalisering och omläggning.

Det kan då först utan tvekan förordas, att skolläkamas sjukvårdande
verksamhet rationaliseras och att tyngdpunkten i verksamheten förskjutes
från sjukvård till hälsovård. En sådan åtgärd skulle från kvantitativ
arbetssynpunkt verka ojämnt, enär redan nu den ifrågavarande verksamheten
på vissa håll är inskränkt till en bråkdel av vad den är på andra.
Bestämmelser böra utfärdas bland annat om vilka fall som icke böra mot -

Kungl. Majds proposition nr 193.

tagas vid läkarnas veckomottagningar, detta för att bereda läkarna möjligheter
att mera ägna sig åt det förebyggande arbetet. I stadgebestämmelserna
bör även tydligt framhållas rättigheten för lärjungarna att vid
veckomottagningarna erhålla de första vårdhänvisningarna i därför lämpliga
fall.

Nu kan man emellertid icke helt i skolans hygieniska arbete skilja ut
den hälsovardande från den sjukvårdande uppgiften. Därför torde skolläkarna
vid sina mottagningar inom skolan böra giva mera tillfälliga ordinationer
för åkommor av sådan art, att kontinuerlig vård och fortlöpande
kontroll av sjukdomstillståndets utveckling sedermera i de enskilda fallen
kan antagas icke bli behövlig. Det är av största vikt, att skolläkarna icke
så belastas med krav på terapeutisk verksamhet, att den förebyggande
vården därigenom försvåras. Hembesök bör icke förekomma, då det i allmänhet
icke kan förutsättas, att skolläkaren på ett rationellt sätt kan bestrida
sjukvård i denna form, som oftast kräver kontinuerlig övervakning
av de sjuka. Här ifrågasatta åtgärder kunna numera lättare genomföras
än förr, bland annat beroende på att allt flera samhällsmedlemmar tillhöra
sjukkassa och därigenom få sin sjukvård utanför skolan avsevärt
förbilligad.

Av läsårets två terminsundersökning ar kan säkerligen den på våren
utan större förlust för eleverna falla bort. Lärjungarna skulle väl kompenseras
genom en del nya kontrollåtgärder, vid vilka överstyrelsen nedan
skall uppehålla sig. Undersökning av alla elever behöver ej ens varje hösttermin
verkställas, under förutsättning att sköterskor anställas och noggrann
kontroll av så kallade kontrollbarn införes. I principiell likhet med
vad som för vissa folkskolors del genomförts böra klassundersökningar
icke förekomma oftare än förslagsvis minst vart annat år och dessutom
givetvis av nyinskrivna lärjungar och av avgångsklasserna. Undersökningen
bör då göras desto grundligare. För vägningar och mätningar, färgsinnesprov,
tuberkulinprov m. m. torde i stort sett varje lärjunge kunna
beräknas komma under läkarens ögon varje år.

Beträffande lohär övervakning en av smittsamma sjukdomar kunna följande
önskemål framställas.

1. På nyinskriven lärjunges hälsokort antecknas uppgifter rörande genomgångna
smittsamma sjukdomar, smittkoppsvaccination, tuberkulinprövning
m. m.

2. De sjukdomstillstånd, som medföra lärjungarnas bortvaro från undervisningen
under mycket kort tid (mindre än G dagar), såsom illamående,
huvudvärk, magsmärtor, hosta, snuva o. s. v., behöva i regel icke till skolläkaren
anmälas.

Det torde ofta vara tillräckligt om skolläkaren informeras örn inträffad
större sjuklighet av dylik art i de enskilda klasserna och att i övrigt överlämnas
åt den enskilde läkarens initiativ att vidtaga lämpliga kontrollåtgärder.
Särskilt arbetsamt och för eleverna ej särskilt vinstbringande är
läkarens åliggande att vid läsårets slut sammanställa fall av dylika uppgivna
kortvariga symtom och räkna ut därav orsakade sjukdagar.

3. En av de förebyggande åtgärder, som snarast möjligt och särskilt
med hänsyn till kristidsförhållandena borde införas i .läroverken, är en
effektiv tuberkuloskontroll. Det ideala tillvägagångssättet torde vara följande.
Tuberkulinprov utföres på alla i skolorna nyinskrivna lärjungar
(häft- eller salvprov). De därvid negativt reagerande prövas med inträ -

Kungl. Maj.ts proposition nr 193.

Gutan injektion av tuberkulin. Samma prövning borde utföras på aila de
elever, som sta i begrepp att avsluta sm skolgång. Vidare borde förnyad
tuberkulinprövning utföras en gång ärligen pä alla förut negativt reagerande,
emot tuberkulos^ icke vaccinerade lärjungar. De negativt reagerande
lärjungarna i avgångsklasserna (och eventuellt övriga negativa elever)
böra tillrådas vaccination och även i övrigt tillrådas kontinuerlig kontroll
De positivt reagerande åter remitteras enligt skolläkarens bestämmande
i varje lämpligt fall till röntgenfotografering (skärmbildfotografermg)
vid närmaste centraldispensär eller annan dylik institution.

Det nu skisserade förfarandet beträffande tuberkuloskontrollen innebär
emellertid ett mycket betydande arbete för läkarna, och det kan icke bli
tal örn att införa det vid bibehållen, lag lönenivå för dessa. Icke ens med
höjd lön kunna läkarna tänkas ensamma sköta en så lagd tu berku loskon -trolig därtill fordras antingen anställandet av sköterskor eller ock hjälp
utifrån, t. ex. från centraldispensärernas sida.

Tills vidare skulle däremot tuberkulosprofylaxen kunna anordnas i
huvudsak på följande sätt. Man kunde inskränka sig till en kontroll av
alla från läroverket avgående elever. Kontrollen borde ske under sista läsårets
hösttermin för att ej kollidera med examina och det omedelbara förberedelsearbetet.
därtill. Denna åtgärd jämte frivillig Caimettevaccination
av de vid tuberkulinprövningen negativt reagerande måste uppfattas såsom
en för folkhälsan synnerligen viktig åtgärd, som icke tål uppskov för
vidtagandet.

Emellertid tar den nu tänkta verksamheten endast sikte på avgångselever
och lämnar eleverna i övrigt utan kontroll. Särskilt beklagligt är detta
förhållande i fråga örn nyinskrivna lärjungar. Detta är ju ett" i längden
icke hållbart system. Eland annat för införande av kontinuerlig tuberkuloskontroll
i läroverken fordras anställande av skolsköterskor, heltidsanställda
åtminstone i största läroverken. I läroverk av mindre storleksordning
torde sådana endast behövas under viss tidsperiod av läsåret och dessutom
under några timmar varje vecka under läsåret, förutsatt att läkarnas
uppgifter av viss sjukvårdande art m. m. bortfalla.

Enbart frågan örn tuberkuloskontroll är av den betydelse, att den är en
fullgod anledning till anställande av sköterskor i åtminstone större läroverk.

En annan åtgärd bör utan svårighet kunna omedelbart införas i läroverken
i tbc-profylaktiskt avseende: det bör stipuleras, att fall av lungsäcksinflammation
och knölros, som kommit till lärarnas kännedom, omedelbart
måste anmälas till skolläkare, för att denne må kunna vidtaga
lämpliga åtgärder. Överstyrelsen vill erinra örn att överstyrelsen i skrivelse
den 22 mars 1043 föreslagit ändring i läroverksstadgan i detta syfte.

4. Slutligen kan i detta sammanhang upptagas frågan örn kontroll av
lärarnas hälsa.

Denna fråga har förut i skilda sammanhang varit föremål för överväganden.
Följande önskemål synas härvidlag kunna uppställas.

a) Lärarkandidaterna böra alla vid provårs tjänstgöringens början vara
undersökta med avseende på tuberkulos, och de vid tuberkulinprövningen
negativt reagerande böra vid tjänstgöringens början erbjudas Caimettevaccination.
Före avslutandet av pro vårstjänstgöringen böra de positivt
reagerande lungröntgenfotograferas. Detsamma gäller i princip de lärargrupper
(teckningslärare, gymnastiklärare m. fl.), som ej genomgå provår.

b) Lärarna böra, så ofta anledning därtill gives, och gärna regelbundet,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 193.

undersökas av verksläkaren eller av denna hänvisas till vederbörande
tuberkulosdispensär eller till specialundersökning på annat håll, i vad det
gäller tuberkulos. Lärarna böra därvid vara skyldiga att snarast meddela
respektive skolläkare tuberkulosundersökningens resultat, som bör föreligga
i form av skriftligt intyg.

c) Lärare, som veta sig lida eller ha lidit av lungtuberkulos, böra vara skyldiga
att hålla skolläkaren underrättad härom. Då skolläkare erhåller sådant
meddelande, bör han i därför lämpliga fall hänvisa läraren för undersökning
till verksläkaren, som eventuellt samråder med specialist eller
tuberkulosdispensär.

d) För den händelse skolläkaren, på grund av vad som upplysts, finner,
att lärare på grund av smittrisk icke bör tjänstgöra, och denne trots skolläkarens
råd likväl förbliver i tjänst, bör skolläkaren omedelbart delgiva
rektor förhållandet. Därefter bör ärendet behandlas på. principiellt samma
sätt, som nu tillämpas jämlikt kungörelsen av den 18 juli 1935.

Enligt tuberkulosförordningen av den 31 mars 1939 (nr 113) äger läkare
(och alltså bland annat verksläkare och dispensärläkare) att, där han finner
anledning misstänka tuberkulos hos någon, vilken han undersöker,
hänvisa denne för vidare undersökning till å orten anordnad tuberkulosdispensär
(§ 2). Iakttager han vid sin undersökning tuberkulos hos någon,
åligger det honom att ofördröjligen göra skriftlig anmälan om fallet till
tuberkulosdispensär å orten (§ 3). I samma förordning (§ 5) stadgas, att
hälsovårdsnämnd äger på hemställan av läkare vid dispensär eller tjänsteläkare
förordna, att person, som av läkaren misstänkes vara behäftad med
smittsam tuberkulos, skall på hälsovårdsnämndens bekostnad undergå
läkarundersökning. Underlåter någon att ställa sig sådant förordnande till
efterrättelse, är nämnden berättigad att för dess verkställande erhålla
handräckning av vederbörande polismyndighet.

5. Skolläkarna böra i fall, då sådant erfordras, snarast från sjukhus, privata
läkare och elevernas målsmän begära upplysningar rörande elever,
vilka antagas lida av smittsam sjukdom, som kan vara av särskild betydelse
för övriga elevers hälsotillstånd.

Rörande övervakningen av de icke smittsamma sjukdomarna ma följande
önskemål framhållas.

Till skolläkaren böra vid närmast följande veckomottagning klassföreståndare
och gymnastiklärare överlämna till dem inkomna sjukintyg, utfärdade
av andra läkare och avseende lärjunges bortvaro under längre tid
än 6 på varandra följande sjukdagar, mellanliggande sön- och helgdagar
inberäknade. Dessutom böra intyg, som lärarna finna särskilt ägnade därför,
överlämnas. Läkarna böra lia skyldighet att, där sa är av behovet
påkallat, deltaga i klasskonferenserna. Läkarna böra även vara skyldiga
att hålla rektor och lärare underkunniga örn anmärkningsvärda sjukdomsfall
bland eleverna.

Läkarrum med inredning, instrument m. m. av viss standardtyp bör
införas vid läroverken.1 Det synes icke lämpligt att i detalj nu fixera vad
instrumentariet bör omfatta. Det förslag, som i detta avseende framhigges,
avser endast att i och för kostnadsberäkning giva en ungefärlig uppfattning
örn vad som erfordras. Utgiften härför är nödvändig, för att tillfredsställande
läkarverksamhet skall kunna bedrivas vid läroverken. Den be 1

Ktl preliminärt förslå)? lili;till Ilar upprättats oell återfinnes Iliand handlingarna i ärendet.

^ Kungl. Majlis proposition nr 1 !)■!.

löper sig för närvarande till 542 kronor 10 öre per läroverk och totalt till
75 351 kronor 90 öre eller runt tal 75 000 kronor.

Fäi g sinnesundersökning av alla lärjungar bör utföras i allmänna läroverkön.
Det synes lämpligast, att färgsinnesundersökning göres under höstterminen
i realskolans högsta klass (44, 5°) och gymnasiets ring I (för den
händelse lärjungarna där icke förut undersökts). Dessutom bör färgsinnesundersökning
utföras pä de lärjungar, som nyinskrivas vid läroverken i
högre klass än de nyss nämnda och som icke förut äro färgsinnesundersökta.

b ärgsmnesundersökningen bör utföras av biologi- eller teckningslärare
eller skolsköterska (med normalt färgsinne!), varefter de fall, där färgsinnesdefekt
iakttagits, hänvisas till skolläkarna för närmare undersökning.
Då en tränad läkare hinner undersöka cirka 20 elever per timme, inses, att
arbetet för lärarna icke blir betungande; det kan ju utföras under tecknmgslektionerna
och kan, om så önskas, äga rum under loppet av en hel
termin. Örn man räknar med 6 å 7 procent färgsinnesdefekta bland gossarna
och enstaka fall bland flickorna, blir läkarens arbete i detta sammanhang
mycket obetydligt. Utensilierna för undersökningens verkstvilande
kosta för varje skola (engångskostnad) cirka 15 kronor. Uppgift om
fäigsinnesdefektfrekvensen bör upptagas i årsberättelsens statistiska bilaga.

• den nientalliygieniska övervakningen böra de elever, som

visa påfallande psykiska rubbningar eller lia särskilda svårigheter att följa
skolarbetet, göras till föremål för överläggning mellan lärare och skolläkare,
varjämte vid rationellt förfarande naturigtvis samarbete med målsman
bör etableras för utrönande av bland annat, huruvida fel i hemmiljön föreligga
m. m. Det bör framhållas, att läkarna för närvarande icke i större
utsträckning ha särskild specialutbildning härför. Därför (och givetvis
även av andra skäl) böra skolläkarekurser anordnas. Utan skolsköterska
som förmedlande länk mellan lärare, läkare och hem låter sig en sådan
kontroll knappast tänkas, och i varje fall kan man icke beräkna en rationell
och effektiv övervakning av denna art utan ett ökat arbete för
läkaren och även för lärarna.

Ett intimare samarbete vidian läkare och gymnastiklärare bör etableras.
Bestämmelser böra utfärdas rörande gymnastikundervisning åt elever, som
ännu ej läkarundersökts. Sådan undervisning bör kunna ske med elever, som
förut deltagit i gymnastik och som ej anmäla sig sjuka.

Samarbetet mellan skolläkaren och hemmen måste framdeles göras betydligt
mera effektivt än nu. Skolsköterskor åtminstone inom skolor av
viss storlek äro här en förutsättning för samarbetets tillfredsställande organisation.
Sköterskekravet kan man även från andra utgångspunkter svårligen
komma ifrån. För den stora grupp av elever, som bo inackorderade
på läroverksorterna, skulle skolsköterskor med skyldighet att i förekommande
fall göra hembesök vara av betydelse. Anställande av sköterskor,
som även i viss mån skulle tjänstgöra såsom sociala kuratorer, skulle giva
det skol hygieniska arbetet en betydligt högre standard än nu och göra
det möjligt för läkarna att utan alltför stor ökning av deras totala arbetskvantitet
få ett helt annat grepp om elevernas hälsoförhållanden och att
bygga tipp en arbetsorganisation, som säkerligen på lång sikt väl skulle
kompensera samhället för de genom sköterskelönerna åsamkade utgifterna.
I själva verket är anställande av sköterskor förutsättningen för att här
föreliggande totalförslag slcall kunna genomföras.

Redan den effektiva, förebyggande tuberkuloskontroll, som genom sköterskor
under läkares överinseende skulle kunna etableras inom skolorna,

Kungl. Majrts proposition nr 19,1.

och arbetet emot övriga smittsamma sjukdomar, t. ex. kikhosta, scharlakansfeber,
difteri (inklusive nödig vaccination i förekommande fall), skulle
säkerligen betyda mycket för minskning av elevernas sjukdagar och i
vunnet kapital för det allmänna. Sköterskorna skulle bland annat lia till
uppgift att föra hälsokorten och under sitt lås förvara dessa samt se till,
att korten vid lärjungarnas avgång till andra skolor åtfölja dem. Likaså
skulle de från andra skolor, exempelvis folkskolor, vid lärjungarnas nyinträde
vid läroverken kunna införskaffa där eventuellt förda läkarkort. Man
kunde framdeles väl tänka sig, att sköterskorna skulle lämna uppgifter
beträffande från t. ex. gymnasierna avgående manliga elever till vederbörande
militära myndigheter, vilket utan tvivel vore en stor vinst både
för dessa och för eleverna själva.

Vidare skulle det falla på sköterskornas lott att från hemmen införskaffa
uppgifter om förut genomgångna sjukdomar m. m. De skulle förbereda
läkarens mottagningar genom vägning av eleverna, tagande av
urinprov o. s. v., vilket allt skulle giva läkarna helt andra möjligheter än
nu att i tid upptäcka en del sjukdomar, som de under nuvarande förhållanden
ej i tillfredsställande omfattning kunna komma åt att diagnosticera.
Sköterskorna skulle givetvis också assistera vid läkarmottagningarna, sammanställa
uppgifterna för årsberättelserna o. s. v.

Slutligen skulle deras arbete avlasta vissa uppgifter av allmän, hygienisk
betydelse inom skolorna från rektor och lärare. Mera skulle i detta sammanhang
kunna anföras, men det sagda må vara nog för att motivera
det synnerligen stora sköterskebehovet i läroverken, särskilt i de större.

En skolsköterska i hel tidst jänstgöring i en folkskola med fullgod hygienisk
övervakning beräknas i allmänhet kunna räcka till för skolor med
cirka 1 500 elever eller något större antal. Det synes sannolikt, att en
heltidsanställd sköterska skulle kunna ha örn hand hälsovården vid flera
läroverk på sammanlagt cirka 2 000 lärjungar, förutsatt att dessa skolor
ligga på samma ort. Man kunde tänka sig, att läroverk, som äro belägna
på från varandra icke allt för långt avlägsna orter, skulle kunna lia. en
gemensam sköterska, som då finge resa mellan dessa platser för att vissa
dagar vara vid den ena skolan och vissa dagar i veckan vid en annan.
På det sättet skulle varje sköterska i ett dylikt skolsköterskedistrikt kunna
räcka till för cirka 1 000—1 500 elever, d. v. s. flir 2—3 skolor av genomsnittlig
storlek. Detta gäller vid det skolhygieniska övervakningskrav, som
i detta förslag förutsatts.

På platser, där endast mindre läroverk äro belägna och där avståndet
är stort till andra skolor av samma slag, borde sköterskor kunna påräknas
för vissa mera tillfälliga behov i det skolhygieniska arbetet. Detta torde
gå lin lättare för sig, sedan distriktssköterskeorganisationen kommer att
omfatta också städerna, vilket i princip avses. Så t. ex. borde i dessa läroverk
sköterska kunna få biträda skolläkaren vid höstens terminsundersökning
och förberedelserna därtill samt under några timmar i veckan (se
nedan) under läsåret.

Givetvis vöre det rimligt, örn på orter, där distriktssköterskor nu hjälpa
lill vid folkskolornas hälsovård, dessa även kunde få deltaga i hälsovården
vid statens egna skolor.

Don nuvarande planen för sJwlläJcarnns årsberättelser, som fastställts
av skolöverstyrelsen den 23 maj 1935, bör omarbetas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Det är nödvändigt, alt skolläkarna föra hälsokort av enhetlig typ för
varje lärjunge. Dessa kort böra följa deni till andra läroverk vid deras
flyttning dit. Korten böra även följa eleverna från folkskolorna. Det synes
därvid vara nödvändigt, att sådana kort icke åro för detaljerade utan giva
gott utrymme för de enskilda läkarnas olika uppfattning örn huru de i
vissa detaljer vilja följa eleverna, men dock på viktigare punkter lämna
sådana garantier för ett enhetligt förfarande, att de utan svårighet tillåta
sammanställning av därur hämtade uppgifter.

En förutsättning för rationell skolläkarverksamhet åtminstone vid större
läroanstalter är, att inom skolan särskild lokal ställes till förfogande för
undersökningarna. I varje nybyggnad för sådana läroverk bör obligatoriskt
denna detalj ingå. Två runi böra beräknas, ett för väntande elever och ett
för läkarens mottagning. Det sistnämnda måste vara så stort, att synprövning
där kan verkställas (alitsa minst 5 meter Långt). Väntrum behövs
dock icke, om t. ex. lämpligt korridorutrymme finnes såsom ersättning.
Slutligen bör man helst icke bygga en ny skola utan att jämte de nämnda
rummen bereda plats i ett tredje (minimigolvyta 2X3 m) för utförande
av vissa enklare laborationer (undersökning av urin m. m.). I dessa lokaler
bör viss standardutrustning finnas.

Slutligen bör framhållas den stora betydelsen av att skolläkar- och slcolshöterskekurser
anordnas, helst årligen och gärna i samband med allmänna
fortsättningskurser för läkare.

Skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar.

Läkar arvoden.

Skolöverstyrelsen föreslår vissa ändringar i grunderna för bestämmandet
av skolläkararvodenas storlek. Ett bifall till detta förslag skulle vid oförändrad
läroverksorganisation medföra en merkostnad av 38 000 kronor för år,
vilket motsvarar en genomsnittlig höjning av de nuvarande arvodena med
i runt tal 27 procent.

Skolöverstyrelsen anför.

Det är ej så alldeles lätt att utan praktisk tillämpning bilda sig en säker
uppfattning om vad en omläggning av den skolhygieniska verksamheten som
den ifrågasatta skulle innebära med avseende på kvantiteten av det arbete,
som pålägges läkarna. Förutsatt att sköterskehjälp i skälig omfattning skulle
kunna erhållas och att ifrågasatt rationalisering av arbetet på vissa punkter,
nedskärning på andra och tillkomst av vissa nya uppgifter på åter andra
punkter skulle ske, kan man dock utgå ifrån att någon större ökning av den
totala kvantitativa arbetsprestationen för läkarna knappast skulle komma
i fråga men däremot en intensifiering och effektivisering av arbetet, som skulle
innebära ett flertal nya och betydelsefulla uppgifter. Den punkt, som man
särskilt kan tveka örn, är betydelsen från kvantitativ arbetssynpunkt av den
mentalhygieniska övervakning, som är ifrågasatt. Tills vidare borde den,
där sköterskeassistens kan påräknas, dock knappast bli särskilt betungande.

För bestämmandet av skolläkarnas arvoden torde följande synpunkter böra
vara vägledande. För närvarande är arvodet olika stort vid högre allmänna
läroverk och realskolor men bör utgå efter ungefärligen samma principer.
Vidare utgår dyrtidstillägg icke på arvodet. Att i denna punkt erhålla någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ändring torde av principiella skäl svårligen kunna påräknas. Däremot synes
det skäligt att på annat sätt giva läkarna kompensation för bland annat detta
förhållande.

Enligt nuvarande arvodesgrunder blir lälcararvodet relativt lägre, ju större
elevantalet i skolorna är. Detta torde främst bero på två omständigheter.
Dels har man uppenbarligen velat garantera läkarna vid de mindre skolorna
en viss total minimiinkomst, dels har man utgått ifrån att arbetet på vissa
punkter för mindre och större skolor är detsamma. Så skola läkarna t. ex. en
gång i veckan vara i skolan oberoende av elevantalet. Emellertid torde det
vara skäl att närmare undersöka, huru det förhåller sig med läkarnas arbetskvantitet
i skolor av olika storlek för bedömande av huruvida det kan vara
skäligt med det relativt sjunkande arvodet för större skolor. De detaljuppgifter,
som läkarna för närvarande ha, äro i huvudsak följande:

1. En timmes mottagning i veckan.

Anm. Vid de större läroverken blir vid dessa veckomottagningar läkarens
arbete proportionellt större ju större skolan är, och sannolikt växer arbetet
ännu mera med stigande lärjungeantal, då antalet infekterade fall måste antagas
växa progressivt. Som ett exempel på huru detta arbete kan te sig,
kan nämnas, att vid ett göteborgsläroverk med cirka 1 000 lärjungar antalet
besökande elever vid veckomottagningarna för närvarande uppgår till omkring
30. Antalet obligatoriska inställelser för läkaren är emellertid lika för
skolor av alla storlekar. Emellertid ha som ovan nämnts läkare vid större
läroverk på flera håll 2—3 mottagningar per vecka utan särskild extra ersättning.

2. Terminsundersökningar av alla elever 2 gånger per läsår.

Anm. Dessa undersökningar bli mera betungande i samma mån som lärjungeantalet
stiger. En höstundersökning i ett läroverk med 500 lärjungar
torde i allmänhet ta 25—35 timmar i anspråk (ibland betydligt längre tid)
och i ett läroverk med 1 000 elever cirka 50—70 timmar eller med två timmars
daglig arbetstid ungefär en månad.

3. Besiktning av läroverkets lokaliteter och besök vid gymnastikundervisningen
en gång i månaden.

Anni. Detta arbete är ej så omfångsrikt.

4. Sjukvård av medellösa och mindre bemedlade elever i hemmen.

Anm. Denna sjukvårdande verksamhet måste antagas öka minst proportionellt
med lärjungeantalet.

5. Skyldighet att vid inträffade fall av smittsam sjukdom lämna rektor
nödiga råd, vilket ofta för läkaren betyder att avlägga extra besök inom skolans
lokaler för klassundersökning m. m.

Anm. Arbetet på denna punkt är säkerligen relativt mera betungande vid
de större skolorna än vid de mindre.

6. Inställelseskyldighet vid vissa kollegiesammanträden.

Anm. Denna punkt kan man bortse ifrån i detta sammanhang, då det
arbete, som nämnda skyldighet innebär, i allmänhet torde vara obetydligt.

7. Sammanställning av uppgifter för årsberättelsen.

Anm. Arbetet stiger proportionellt med lärjungeantalet eller hastigare.

Av det anförda torde framgå, att arbetskvantiteten för läkaren i stort sett
ökar parallellt med antalet elever och att han därför bör ha sitt arvode beräknat
efter denna princip.

Det torde kunna betraktas såsom skäligt, att de läkare, som ha skolor med
upp till 600 elever, i högre allmänna läroverk få ett arvode av 500 kronor

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

plus 2 kronor per elev, under det att läkare vid större skolor endast borde
få ersättning av rörligt arvodes natur med 2 kronor 75 öre per elev. Detta
förutsatt att sköterskor tjänstgöra i skolorna.

Först anföres här en tabell, av vilken man far en översikt av skolornas
storlek.

Tabell 1^.

De allmänna läroverkens storlek.

(Höstterminen 1943,)

Realskolor	Högre allm. läroverk
Antal elever	Antal skolor	Antal elever	Antal skolor
78-100	10	116-300	2
100-200	31	300-400	9
200-300	29	400-500	9
300-400	5	500-600	12
400-500	1	600-700	8
500-600	3	700-800	12
600-700	1	800-900	5
	80	900-1 000	4
		1 100-1 200	1
			62

Nuvarande och föreslaget läkararvode vid högre allmänna läroverk jämföras
i tabell 5.

Tabell 5.

Läkararvoden i högre allmänna läroverk.

Antal elever	Årsarvode, kronor	Arvode och år,	per elev kronor
F. n.	Förslag	F. n.	Förslag
300	950	1100	3: 16	3: 67
400	1 100	1300	2:75	3: 25
500	1250	1500	2: 50	3:00
600	1400	1 700	2: 33	2: 83
700	1550	1925	2:21	2: 75
800	1700	2 200	2:13	2: 75
900	1850	2 475	2: 06	2: 75
1 000	2000	2 750	2: 00	2: 75
1 100	2150	3 025	1:95	2: 75
1200	2 300	3300	1:92	2: 75
1 300	2 450	3 575	1:90	2: 75

Kungl. Maj:ts proposition nr 198.

Ökningen av läkararvodena i de högre allmänna läroverken enligt förslaget
skulle medföra en total merutgift per år av 21 442 kronor.

Läkararvodet i de mindre realskolorna torde kunna sättas något lägre än
i de smärre högre allmänna läroverken av förut anfört skäl. Det synes rimligt,
att läkarna i realskolor med upp till 500 elever få ett fast arvode av
400 kronor (förut 300 kronor) plus 2 kronor per elev och läkarna i skolor
med ett elevantal över 500 ett arvode av 2 kronor 75 öre per elev men intet
fast arvode. Löneplanen framgår av tabell 6.

Tabell 6.

Läkararvoden vid realskolor.

Antal elever	Arvode, kronor	Arvode och år,	per elev kronor
F. n.	Förslag	F. n.	Förslag
100	450	600	4: 50	6: 00
200	600	800	3: 00	4:00
300	750	1000	2: 50	3: 33
400	900	1 200	2: 25	3: 00
500	1050	1400	2:10	2: 80
600	1200	1650	2:00	2: 75
700	1350	1925	1:93	2: 75

Ökningen av läkararvodena i realskolorna skulle innebära en total merutgift
per år av 16 548 kronor.

Sammanlagt för alla de allmänna läroverken skulle alltså merkostnaden
per år för läkarnas arvoden uppgå till 37 990 kronor eller i runt tal 38 000
kronor.

Kostnader för skolsköterskor.

Skolöverstyrelsen föreslår heltidsanställning av 9 skolsköterskor med placering
i lönegraden Ex 7, därav 5 avsedda för de allmänna läroverken i Stockholm
och Lidingö, 2 för läroverken i Göteborg, 1 för läroverken i Hälsingborg
och Höganäs samt 1 för läroverken i Malmö. Vidare föreslås för övriga
läroverk med över 100 elever anställande av deltidstjänstgörande sköterskor
med 1—5 veckors sammanhängande heldagstjänstgöring under höstterminen
(arvode 60 kronor i veckan) samt 2—8 timmars tjänstgöring per vecka
under övriga delar av läsåret (arvode 3 kronor i timmen). Kostnaderna för
de 9 heltidsanställda sköterskorna beräknas till i runt tal 26 900 kronor jämte
rörligt tillägg och kristillägg. Kostnaderna för de deltidstjänstgörande sköterskornas
arvoden beräknas till sammanlagt i runt tal 45 800 kronor. Inalles
beräknas slcolsköterskeorganisationen alltså för nästa budgetår draga en kostnad
av i runt tal (26 900 + 45 800 =) 73 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 193.

66 Kungl. Majlis proposition nr 193.

Skolöverstyrelsen anför:

En tillfredsställande modernisering och effektivisering av läroverkens skol
hygieniska arbete kan icke för rimlig kostnad ske enbart genom ökning av
läkarnas arbetsuppgifter och deras arvode. Detta framgår tydligt av vad
ovan i olika sammanhang anförts. Den billigare men trots detta bättre väg,
som ligger i att anställa sköterskor, vilka samtidigt i viss mån skulle kunna
göra tjänst som sociala kuratorer, synes det ofrånkomligen nödvändigt att
beträda.

Det bör och kan undvikas att skapa en kår heltidsanställda skolsköterskor.
Bättre och billigare samt mera motiverat, därför att läroverken oftast icke
äro sä stora, att de helt kunna antagas sysselsätta sådana sköterskor i allmänhet,
är det att organisera det hela på sätt som i det följande skisseras.
Härvid förutskickas, att den uppgjorda planen beträffande sköterskornas
tjänstgöringsorter och tjänstgöringstid endast är preliminär och avser att
bilda utgångspunkt för kostnadsberäkningarna. Tjänstgöringsplanen måste
antagas senare böra justeras i vissa punkter, beroende bland annat på i vilken
omfattning distriktssköterskor och sköterskor vid övriga skoltyper kunna
påräknas. I de få fall, där en sköterska tjänstgör på flera läroverksorter, förutsättas
kostnaderna för hennes resor böra bestridas ur det föreslagna anslaget
till sköterskornas arvoden och löner.

På de få orter, där läroverk finnas med sammanlagt så stort elevantal,
att heltidsanställda sköterskor behövas, böra sådana tillsättas. Varje sådan
sköterska skall då tjänstgöra vid flera skolor. De orter, som här avses, äro
Stockholm med Lidingö, Göteborg, Malmö samt Hälsingborg med Höganäs.

I skolor med ett elevantal under 100 behöva sköterskor tills vidare ida
nödvändigtvis anställas.

Läroverk med ett elevantal mellan 100 och 900 böra ha tillgäng till sköterska,
som under viss tidsperiod, varierande i längd för skolor av olika storleksordning,
vid höstterminens början tjänstgör som vid heltidstjänst. Därjämte
böra sköterskorna vid dylika skolor vara tillgängliga i .skolorna under
läsåret 1—t gånger i veckan 2 timmar varje dag. På detta sätt får läkaren
den hjälp han behöver med förberedande av och assistens vid höstterminens
serieundersökningar av de nytillkomna eleverna m. fl. och vid övriga klassundersökningar.
Sköterskorna sända därvid ut förfrågningar om genomgångna
sjukdomar till målsmännen, infordra för nyinskrivna elever hälso
kort från andra skolor, lägga upp nya hälsokort och ordna kortarkivet samt
utföra t. ex. vissa tuberkulinprövningar, urinprov, vägningar, registrera kontrollbamen
och etablera kontakt med hem och lärare beträffande dessa. Vid
de regelbundna besöken i skolorna förbereda sköterskorna läkarens vecko
mottagningar, följa kontrollbarnen, föra hälsokorten, sammanställa uppgifter
för årsredogörelsen, biträda vid undersökningar i samband med uppträdande
smittsamma sjukdomar, uppehålla kontakt med klassföreståndare och med
gymnastiklärare o. s. v.

Principen för sköterskornas tjänstgöring bör vara följande (tab. 7).

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 19.L 67

Tobea 7.

Skolsköterskornas tjänstgöring.

Skolstorlek antal elever	Heltidstjänst-göring under hösten, antal veckor	Antal tjänst-göringstimmar i veckan under läsåret i övrigt
100-200 ..........	1	2
200-300 ..........	2	2
300-500 ..........	3	2 *)
500—700 ..........	3	4 '') •
700—900 ..........	5	8

>) Beräknat i underkant. Lämplig tjänstgöringstid per vecka kan beräknas till 3 respektive 5
timmar. Då emellertid en inställelse av sköterskan synes böra omfatta 2 timmars tjänstgöring,
har överstyrelsen stannat för i tabellen angivet timtal.

Erfarenheterna från folkskolorna visa att en sköterska blir fullt sysselsatt
med ett barnantal av 1 200—1 500. Läroverkens elever, som på grund av
delvis andra sociala förhållanden icke kunna beräknas vara i fullt samma
behov av omvårdnad från hygienisk synpunkt som folkskolornas lärjungar,
kunna vara flera per sköterska. Ett sammanlagt elevantal av 1 500—2 500
synes motivera tillsättande av en heltidsanställd läroverkssköterska. Sådana
skulle erfordras till ett sammanlagt antal av 9, varav 5 för Stockholm med
Lidingö (8 655 elever), 2 för Göteborg (3 541 elever), 1 för Malmö (1 800
elever) och 1 för Hälsingborg med Höganäs (1 432 elever).

En av överstyrelsen gjord detaljberäkning av varje enskilt läroverks sköterskebehov
visar, att antalet erforderliga sköterskor med hösttjänstgöring
omfattande en vecka uppgår till 24, två veckor 26, tre veckor 36 och fem
veckor 14, summa 100. Av dessa skulle 69 tjänstgöra 2 timmar i veckan
under läsåret, 17 skulle ha 4 timmars tjänstgöring och 14 skulle tjänstgöra
8 timmar i veckan.

Härvid är förutsatt, att samma sköterska skulle bestrida tjänsterna i respektive Jönköping

och Huskvarna,

Motala och Vadstena,

Skara och Lidköping,

Vänersborg och Trollhättan,

Örebro,

Avesta och Hedemora,

Klippan och Åstorp samt
Åmål och Säffle.

Givetvis har undersökning utförts beträffande möjligheterna att få sköterskekrafter
ställda till förfogande på olika orter. Enligt upplysningar från
Svensk sjuksköterskeförening torde sådana krafter kunna antagas finnas disponibla.
Därvid skulle såväl förut i tjänst anställda som icke anställda sjuksköterskor
kunna komma i fråga. Vad särskilt distriktssköterskorna beträffar,
gäller den bestämmelsen, att de icke få åtaga sig arbete utöver distriktsskötersketjänsten.
På vissa håll torde det vara möjligt att utverka landstingens
tillstånd, att distriktssköterskorna jämte sin tjänst skulle få åtaga
sig de åligganden, som skulle åvila skolsköterskorna vid läroverken.

Kungl. Majlis proposition nr 193.

När det gäller att bestämma avlöningens storlek för de heltidsanställda
skolsköterskorna vid läroverken, torde tabell 8 kunna giva ledning.

Tabell 8.

Jämförelse mellan de ekonomiska villkoren för vissa e. o. anställningar
i Stockholms stads och statens tjänst.

Tjänstekategori	Stockholms folkskolor: Småskollärarinnor	Stockholms stads skol-sköterskor	Statens kansli-biträden
Grund- lön	Tillägg %	Löne- klass	Grund- lön	Tillägg %	Lönegrad eller grupp	Grund- lön	Tillägg %	Löne- klass
extra ......	3102	31	4	2 856	45	—	3102	31	4
extra ordinarie .	3 465	31	6	3 000	45	7	3 465	31	6
	3 651	31	7	3 348	45	—	3 651	31	7
	3 837	31	8	3 696	45	—	3 837	31	8
	4 023	31	9	4 044	45	—	4 023	31	9
	—	—	--	—	—	—	4 209	31	10
ordinarie ....	4 023	31	9	3 360	45	7	3 651	31	7
	4 209	31	10	3 672	45	—	3 837	31	8
	4 395	31	11	3 984	45	—	4 023	31	9
	4 590	31	12	4 296	45	—	4 209	31	10
	—	—	—	—	—	—	4 395	31	11

Skolsköterskorna i Stockholms folkskolor börja som extra i 7:e lönegraden
med begynnelselön 2 856 kronor. Som regel bli de efter 4 år extra ordinarie.
Tiden som extra — minus 1 % år —: får räknas för erhållande av ålderstilllägg
som extra ordinarie, varför den, som gått som extra under 4 % år börjar
med 2:a ålderstillägget. De ordinarie skolsköterskorna i Stockholms folkskolor
få en begynnelselön på 3 360 kronor jämte för närvarande 45 procent
tillägg.

Vid beräkning av lämpliga avlöningsförmåner åt de 9 heltidsanställda läroverkssköterskorna
föreligger en viss svårighet att finna lämpliga jämförelsepunkter
rörande avlöningsförhållandena för andra grupper av statsanställda
eller delvis statsavlönade sköterskor. Läroverkssköterskorna förutsättas nämligen
icke få några förmåner i form av fritt vivre eller fri bostad. Emellertid
må här anföras följande, som gäller för distriktssköterskorna. Enligt gällande
författning skall distriktssköterska åtnjuta kontant begynnelselön av minst

1 800 kronor jämte ålderstillägg samt möblerad bostad jämte värme och
lyse. Emellertid utgår i flertalet län för närvarande en begynnelselön av

2 280 kronor. I ett pär län är summan obetydligt mindre och i vissa andra
län något större. Det må härvid anmärkas att läroverkssköterskorna äro
avsedda att tjänstgöra i de största städerna med därav föranledd stegring
av levnadskostnaderna. Det är angeläget, att läroverkens skolsköterskor med
deras kvalificerade tjänstgöring få ett ekonomiskt vederlag i likhet med små -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

skollärarinnor och kanslibiträden i statens tjänst. Deras utbildning och ansvar
synes till fullo motivera detta. Samråd under hand med Svensk sjuksköterskeförening
har också på denna punkt ägt rum.

Överstyrelsen får alltså föreslå, att de heltidsanställda 9 läroverkssköterskoma
till att börja med anställas såsom extra tjänstemän i lönegraden 7:4.

Om nu för första gången skolsköterskor skola tillsättas vid allmänna läroverken
synas de böra kunna beräkna att tjänstgöringen efter 2 års väl vitsordad
tjänstgöring övergår i extra ordinarie anställning.

För 9 heltidsanställda sköterskor skulle kostnaden under nästa budgetår
uppgå till i runt tal 36 900 kronor.

För de deltidsanställda sköterskorna kunna kostnaderna beräknas på följande
sätt. Principiellt böra läroverkssköterskorna ha samma löneförmåner
som småskollärarinnorna. Extra småskollärarinna åtnjuter vid tjänstgöring
per dag (beräknat efter 28 veckotimmar) för närvarande från 8 kronor 50 öre
—11 kronor 40 öre i lägsta löneklass. För arbetsvecka åtnjuta de alltså en
pekuniär ersättning av i genomsnitt cirka 60 kronor, beräknat efter 10 kronor
per arbetsdag (tillägg ej inräknade). Denna summa synes böra utgå per
vecka till sköterska med s. k. hösttjänstgöring.

Vid tjänstgöring regelbundet under läsårets veckor bör ersättning utgå
per inställelse med 6 kronor, förutsatt att inställelsen avser två timmars
tjänstgöring. Också på denna punkt har under hand samråd med Svensk
sjuksköterskeförening ägt rum.

Kostnaderna enligt denna beräkning för de deltidsanställda läroverkssköterskorna
ställa sig sålunda (läsårets veckor, om lovdagar och tid för heltidstjänstgöring
frånräknas, i genomsnitt 32):

för 24 sköterskor med 1 veckas hösttjänstgöring .....kronor 1 440

» 26 »2 veckors » ..... » 3120

■■> 36 » 3 » ..... ;> 6 480

>14 » :> 5 » » ..... » 4 200

> 69 » 2 tim. i veckan ............. > 13 248

»17 >4 » » > ............. » 6 528

>14 » 8 » r, » ............. » 10 752

Summa kronor 45 768.

Totalkostnaden per år för heltids- och deltidsanställda sköterskor skulle
alltså uppgå till (26 900 + 45 768 =) 72 668 kronor. Behövligt anslag til!
avlöning av läroverkssköterskor är i runt tal 73 000 kronor per år.

Övriga kostnader.

Skolöverstyrelsen beräknar de årliga kostnaderna för instrument och laboratorieutrustning
för läkarrummen vid de allmänna läroverken samt till
skolhygieniskt tryck till omkring 30 000 kronor. Överstyrelsen anför:

Den föreslagna omläggningen av det skolhygieniska arbetet i de allmänna
läroverken innebär ökade kostnader för dels inventarier, instrument och
laboratorieutrustning (glasvaror, reagens, tuberkulinsalva m. m.), dels nytillkomna
skolhygieniskt tryck (läkarkort, meddelanden till målsmän, blanketter
för årsberättelser och bilagor härtill m. m.). Det kan beräknas, att
den härför erforderliga årliga summan uppgår till cirka 30 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Av redogörelsen på sid. 59—60 framgår vidare att överstyrelsen räknat
med en engångskostnad för anskaffningsinstrument för läkarnas mottagningsrum
för en kostnad av 75 000 kronor.

Överstyrelsen föreslår, att samtliga ifrågavarande kostnader bestridas av
statsmedel.

Remissyttranden.

Medicinalstyrelsen tillstyrker i huvudsak skolöverstyrelsens förslag. Beträffande
vissa detaljer anför styrelsen:

Medicinalstyrelsen finner det vara ett väsentligt önskemål vid en omorganisation
på detta område att skolläkarens sjukdomsförebyggande och
hälsovårdande verksamhet i skolan blir hans huvuduppgift och att hans rent
sjukvårdande verksamhet så långt möjligt avvecklas. Den i förslaget omnämnda
möjligheten att via sjukkasseorganisationen tillförsäkra lärjungarna
läkarvård vid sjukdom synes tillfredsställande. Man kunde då tänka sig att
redan vid inträdet i läroverk samtliga lärjungar skulle avkrävas bevis om att
de tillhörde sjukkassa eller också på annat sätt vore tillförsäkrade behövlig
läkarvård. För en övergångstid, innan detta hunnit genomföras, kunde rektor
få disponera ett visst årligt anslag för bestridande av kostnaderna för
läkarvård åt de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser ha rätt till
kostnadsfri vård av skolläkare.

I fråga örn övervakningen och bekämpandet av de smittsamma sjukdomarna
i skolan anser sig styrelsen böra betona nödvändigheten av att i skolläkarens
instruktion inryckes föreskrift om nära samarbete med ortens hälsovårdsnämnd
och tjänsteläkare i de fall, då den senare icke samtidigt är skolläkare.

Med stor tillfredsställelse konstateras förslaget örn effektiviseringen av
tuberkulosbekämpandet i läroverken och ej minst förslaget om att kontrollen
utsträckes jämväl till lärarpersonalen. I mån skärmbildsfotograferingen hinner
få en mera allmänt genomförd organisation, bör den givetvis vara ett
regelbundet inslag i tuberkuloskontrollen.

Det torde näppeligen kunna begäras, att skolläkaren ifråga om sin insats
lör den mentala hygienen kan påläggas någon annan uppgift än den första
rådgivningen rörande de elever, som visat mera påfallande psykisk särart.
Allteftersom specialutbildade läkare bli tillgängliga överallt i landet för dessa
riktiga frågors handläggning, bör nära anknytning sökas mellan skolläkarna
och specialisterna för ett effektivt omhändertagande och ordnande av skolgång
och undervisning inom eller utom skolans ram av elever med mentala
rubbningar av olika slag. Särskilt härvidlag framträder även behovet av en
intim samverkan mellan skolläkaren och skolsköterskan å ena sidan och
lärarna å den andra. Det måste anses klart att i detta fall samma tystlåtenhetsplikt
åligger lärarna som sjukvårdspersonalen.

Anställande av skolsköterskor jämväl vid läroverken finner medicinalstyrelsen
vara nödvändigt för att kunna nå ett tillfredsställande resultat av
omorganisationen. Vid beräkningen av behövligt antal sköterskor synes samma
grunder böra användas som ifråga om skolsköterskeorganisationen vid
folkskolorna. Det torde ej erbjuda oöverstigliga svårigheter att samordna
organisationen vid folkskolorna och läroverken för att nå ett önskvärt utnytt
jande av skolsköterskornas arbetstid och undvikande av dubbelorganisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr lös.

Med all rätt framhålles i förslaget behovet av särskilda lokaler inom skolorna
för skolläkarverksamheten. Dessa lokaler böra ej tilltagas för knappt,
vare sig i fråga om rummens storlek, eller antal. Örn full nytta skall villnäs
med skolsköterskans biträde i arbetet, bör för verksamheten disponeras minst
ett rum för läkaren, ett för sköterskan och ett väntrum. Härigenom skulle
verksamheten vinna mycket i ändamålsenlighet och kvalitet.

Slutligen vill styrelsen fästa uppmärksamheten på önskvärdheten av det
tillägg till de föreslagna arvodesbestämmelserna, att, då arvodet till skolläkare
för elevantal över 500 (vid realskola) respektive 600 (vid allmänt läroverk)
skall utan fast arvode utgå med 2 kronor 75 öre per elev, årsarvodet dock
skall uppgå till minst 1 400 kronor vid realskola och minst 1 700 kronor vid
allmänt läroverk, till undvikande av sänkt arvode vid övergången till enbart
rörligt arvode.

Statskontoret har ställt sig betänksamt mot skolöverstyrelsens förslag i dess
helhet med hänsyn till de därmed förenade merkostnaderna och på grund av
sambandet med den pågående skolutredningen. Beträffande förslagets detaljer
har statskontoret avstyrkt den förordade höjningen av skolläkarnas arvoden.
Statskontoret har vidare ifrågasatt, att skolsköterskegöromålen vid
läroverken skulle inrymmas i kommunalt anställda sjuksköterskors tjänsteåligganden.
Statsbidrag till kommunerna syntes därvid icke behöva ifrågasättas.
Kostnaderna för instrument och materiel m. m. borde bestridas av läroverkens
biblioteks- och materielkassor utan särskilt tillskott av statsmedel.
Till närmare utveckling av sin ståndpunkt har statskontoret anfört.

Oaktat statskontoret för närvarande måste ställa sig avvisande till omorganisationsförslaget,
anser sig ämbetsverket böra inga på ett bedömande av
vissa överstyrelsens kostnadsberäkningar och detaljförslag. Beträffande skolläkama
har överstyrelsen framhållit, »att någon större ökning av den totala
kvantitativa arbetsprestationen för läkarna knappast skulle komma i fråga»
men dock förordat en ökning av de till dem utgående arvodena. Även örn det
synes svårt att erhålla någon säker uppfattning örn läkarnas blivande arbetsbörda,
vill det dock förefalla statskontoret som örn, särskilt med hänsyn till
det föreslagna borttagandet av skyldigheten för läkarna att utan särskild
ersättning vårda vissa lärjungar i hemmet samt det sakkunniga biträde, som
skolsköterskorna komma att hilmia, en minskning av arbetsbördan mäste
inträda. Då en höjning av ersättningen till skolläkarna i betraktande av vad
som sålunda anförts icke kan motiveras av ökat arbete, synes en arvodesreglering,
på sätt överstyrelsen föreslagit, stå i mindre god överensstämmelse med
den av statsmakterna sedan en tid tillbaka förda lönestoppspolitiken. Ämbetsverket
kan fördenskull icke tillstyrka, att arvoden skola utgå efter av överstyrelsen
förordade grunder.

Statskontoret vill icke förneka, att det torde vara av stor betydelse for
sjukvården vid skolorna, att sköterskor ställas till läkarnas förfogande. I betraktande
av vad överstyrelsen anfört rörande behovet av sköterskehjälp
under olika delar av läsåret och den tjänstgöring, som enligt tabell 7 i framställningen
ansetts erforderlig för där angivna skolor, vill det emellertid förefalla
statskontoret som om de heltidsanställda sköterskorna under en stor del
av året icke skulle kunna fullt sysselsättas. Enligt ämbetsverkets mening bör
fördenskull tagas under övervägande att i anslutning till vad sorn enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

av överstyrelsen i annat sammanhang framlagt förslag avsetts för folkskolornas
del — inrymma skolsköterskegöromålen vid läroverken i stadssköterskors
eller andra kommunalt anställda sköterskors (ex. folkskolesköterskors)
tjänsteåligganden. Härigenom skulle även vinnas en viss samordning med
sjukvården vid folkskolorna, vilket ur organisatorisk synpunkt synes vara
att förorda. Viel en dylik lösning av skolsköterskornas anställningsförhållanden
kan givetvis övervägas att lämna kommunerna bidrag till sköterskorna.-avlönande. Emellertid anser statskontoret denna kommunernas medverkan
till en förbättrad sjukvård vid läroverken icke vara av sådan beskaffenhet,
att särskilda statsbidrag böra utgå utan synas kostnaderna härför böra gäldas
av kommunerna — eventuellt med bidrag från vederbörande landsting.

Kostnaderna för engångsanskaffning av instrument m. m., av överstyrelsen
beräknade till i runt tal 550 kronor för varje läroverk, böra enligt statskontorets
mening bestridas ur läroverkens biblioteks- och materielkassa utan
särskilt tillskott. Därest denna kassa vid något läroverk icke skulle förslå
till anskaffande av hela instrumentutrustningen på en gång, synas inköpen
böra göras successivt alltefter kassan därtill lämnar tillgång. För skolhygiemskt
tryck erforderliga medel böra lämpligen ställas till överstyrelsens förfogande,
varigenom överstyrelsen torde kunna ombesörja enhetlig anskaffning
av erforderliga blanketter och sedermera i erforderlig utsträckning ställa dessa
till de olika läroverkens förfogande.

Skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen ha i gemensamt yttrande bemött
de erinringar mot förslaget, som framställts av statskontoret. Ämbetsverken
anföra:

Statskontoret rekommenderar överlämnande av överstyrelsens förslag angående
den skolhygieniska verksamheten vid läroverken till 1940 års skolutredning.
Överstyrelsen och medicinalstyrelsen avstyrka detta under hänvisning
lill vad som i denna fråga anförts i det gemensamma utlåtandet rörande här
ifrågavarande verksamhet i folkskolorna.

Därefter täger statskontoret upp till behandling överstyrelsens av media''
nalstyrelsen tillstyrkta förslag örn viss ökning av läroverksläkarnas arvoden.
Härvid anlägger ämbetsverket rent kvantitativa synpunkter på läkarnas
arbete, som anses genom förslaget bliva minskat, medan arvodet därför begäres
höjt. I själva verket har den av överstyrelsen verkställda utredningen
givit vid handen, att läkarnas arbete icke skulle bli minskat, utan att i stället
en mindre ökning skulle uppkomma. Emellertid är detta icke det väsentliga
i frågeställningen. Viktigare är att enligt överstyrelsens förslag läkarna skulle
få en uppgift, som är en annan än hittills och av större betydelse för folkhälsan.
Detta är motiveringen för den föreslagna, obetydliga höjningen av
läkararvodena. Skulle dessa i samband med den föreslagna omläggningen av
verksamheten med mångå nytillkomna detaljuppgifter nu icke något ökas,
så .skulle därmed i realiteten en sänkning av ersättningen för arbetet äga
™m, och säkerligen skulle icke obetydliga svårigheter uppstå, när det gäller
att få sökande till dessa läkartjänster, som redan för närvarande många
gånger äro svåra att få besatta.

Det förefaller statskontoret, som om de föreslagna, heltidsanställda sköter
skoma under en stor del av året icke skulle kunna fullt sysselsättas vid ett
övervakat lärjungeantal av 1 500—2 500. Gentemot detta vilja överstyrel
sen och medicinalstyrelsen hävda, att dessa sköterskor högst sannolikt under

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. 73

hela läsåret komma att bli fullt upptagna av sitt arbete i läroverken. Vid
avgivande av detta omdöme stödja sig överstyrelsen och medicinalstyrelsen
på det faktum, att, där sådan heltidstjänst hittills bestritts av sköterskor vid
folkskolor, dessa varit fullt sysselsatta vid ett lärjungeantal av 1 500. Någon
större skillnad i behovet av sköterskeövervakning torde icke föreligga mellan
läroverken och folkskolornas lärjungar. Även av läroverkens lärjungar är
nämligen en stor del att anse som obemedlade eller mindre bemedlade. Sålunda
äro för närvarande omkring 50 procent av läroverkens lärjungar helt
eller delvis befriade från terminsavgifter. Vidare äro sköterskornas rutinuppgifter
i läroverken precis desamma som i folkskolorna. Slutligen kan anföras,
att de sköterskor, som på Stockholms stads bekostnad under höstterminen 1943
tjänstgjort i stockholmsläroverken, varit fullt upptagna av sitt arbete i dessa
skolor med det sammanlagda antal elever per sköterska, som det ovan angivna.
För säkerhets skull har emellertid överstyrelsen i sitt förslag icke räknat
med ett antal elever per sköterska av 1 500" utan med ett elevantal på
1 500—2 500. Risk torde alltså icke föreligga för att dessa sköterskor komma
att gå sysslolösa någon del av arbetsåret. Härav följer alltså, att statskontorets
förslag, att läroverkens elever borde övervakas av kommunalt anställda
sköterskor med arbete t. ex. också i folkskolorna, icke torde behöva
övervägas.

Vad instrumentariet för läkarna vid läroverken beträffar föreslår statskontoret,
att detta skulle anskaffas ur läroverkens biblioteks- och materialkassa
utan särskilt tillskott. Erfarenheten visar klart, att detta, särskilt vid
de små samrealskolorna, icke låter sig göra vid den hårda belastning, för vilken
dessa kassor äro utsatta. Ämbetsverket föreslår, att där medel för hela
instrumentariema icke på en gång kunna utgå ur nämnda kassor, inköpen av
instrument skulle ske successivt, allteftersom kassorna därtill lämna tillgång.
Icke heller denna utväg kan emellertid tillgripas därför, att den skulle förutsätta
partiella läkarundersökningar av de enskilda eleverna under säkerligen
lång tid framåt. Mot bakgrunden härav framstår den antydda utvägen såsom
icke framkomlig.

Statskontoret föreslår vidare, att för behövligt skolhygieniskt tryck erforderliga
medel skulle ställas till överstyrelsens förfogande för enhetlig anskaffning
av blanketter m. m. för senare utdelning till läroanstalterna. Detta är
också i överstyrelsens förslag avsett.

Allmänna lönenämnden har funnit sig icke böra närmare ingå på frågan,
huruvida en omläggning i föreslagen omfattning bör ske av den hygieniska
verksamheten vid ifrågavarande skolor. Lönenämnden har dock ansett sig
böra framhålla, att de med den föreslagna omläggningen förenade kostnaderna,
vilka i och för sig uppginge till avsevärda belopp, måste anses relativt
obetydliga i förhållande till de stora värden ur folkhälsosynpunkt, varom här
vore fråga.

Beträffande läkarnas arvoden framhåller lönenämnden, att, den föreslagna
höjningen, som betingats av ökade arbetsuppgifter och i stort sett stannade
vid tämligen blygsamma belopp, icke givit lönenämnden anledning till någon
direkt erinran ur de synpunkter, lönenämnden närmast bade att företräda.
Lönenämnden påpekar emellertid, att de föreslagna bestämmelserna för de
högre allmänna läroverkens vidkommande verkade på sådant sätt, att skol -

Kungl. Majlis proposition nr 19ö.

läkaren vid ett läroverk med 601 elever skulle få lägre ersättning än vid ett
läroverk med 599. Anledning syntes fördenskull föreligga att införa särskild
föreskrift i syfte att möjliggöra viss jämkning av arvodet i själva gränslägena.

Beträffande sköterskeorganisationen har lönenärnnden yttrat, att den icke
kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot det föreliggande förslaget.
Lönenärnnden anför härom.

Det kan enligt lönenämndens mening starkt sättas i fråga, huruvida
sköterskor med modern utbildning kunna förväntas stå till förfogande i
tillräcklig utsträckning vid den deltidstjänstgöring av några timmar för
vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av läsåret. Det
synes fastmera kunna befaras, att en dylik tjänstgöring måste på sina håll
anförtros personer med skiftande utbildning och kvalifikationer i övrigt.
Lönenärnnden anser för sin del, att man bör överväga en organisation med
fasta skötersketjänster och hel tidstjänstgöring, eventuellt i anknytning till
distriktssköterskeinstitutionen. Vid en dylik lösning borde givetvis alla
förekommande skolor och skolformer — folkskolor, läroverk, seminarier
m. fl. — samtidigt tagas i betraktande. Lönenärnnden finner sig därför
böra förorda, att frågan örn organisationen av skolsköterskeverksamheten
underkastas ytterligare utredning. Beträffande löneställningen för särskilt
anställda skolsköterskor får lönenärnnden för närvarande inskränka
sig till att anföra, att någon anledning till erinran mot en inplacering i
lönegrad Ex 7 icke i och för sig synes föreligga.

Beträffande lönenämndens synpunkter på grunderna för skolläkamas
arvoden och på den föreslagna sköterskeorganisationen anföra skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen i förutnämnda gemensamma utlåtande.

Lönenärnnden påpekar, att de föreslagna arvodesgrunderna för de högre
allmänna läroverkens vidkommande skulle verka på sådant sätt, att skol
läkare vid läroverk med 601 elever skulle få lägre ersättning än vid läroverk
med 599. Denna anmärkning är naturligtvis i och för sig riktig. För
att den påtalade ojämnheten skulle helt försvinna, borde gränsen dragas
vid 666 i stället för vid 600 lärjungar för de högre allmänna läroverkens
del och vid 533 i stället för vid 500 lärjungar för realskolorna. Detta hade
under den förberedande behandlingen icke undgått överstyrelsen, men
överstyrelsen ansåg de ojämnheter, som skulle uppstå vid en avrundning
av gränstalen till närmast lägre hundratal, vara utan praktisk betydelse.
Sedan nu såväl allmänna lönenärnnden som medicinalstyrelsen upptagit
saken till diskussion, bör en justering ske. Medicinalstyrelsen skriver på
tal härom i sitt utlåtande: »Slutligen vill styrelsen fästa uppmärksamheten
på önskvärdheten av det tillägg till de föreslagna arvodesbestämmelserna
att, då arvodet till skolläkare för elevantal över 500 (vid realskola) respektive
600 (vid allmänt läroverk) skall utan fast arvode utgå med kro
nor 2: 75 per elev, årsarvodet dock skall uppgå till minst 1 400 kronor vid
realskola och minst 1 700 kronor vid allmänt läroverk, till undvikande av
sänkt arvode vid övergången till enbart rörligt arvode.» Den erforderliga
jämkningen kan ske antingen på det sätt medicinalstyrelsen föreslagit,
eller på så sätt att de exakta gränserna, 666 och 533, införas. Överstyrelsen
har för sin del intet emot att biträda medicinalstyrelsens förslag.

Enligt lönenämndens åsikt kunna vissa betänkligheter hysas i vad angår
den föreslagna sköterskeorganisationen. Det kan enligt lönenämndens

Kungl. Majlis proposition nr 198. 75

uppfattning starkt sättas i fråga, huruvida sköterskor kunna förväntas
stå till förfogande i full utsträckning vid den deltidsanställning av några
timmar för vecka, som föreslagits skola anordnas under största delen av
läsåret. Härtill kan sägas, att överstyrelsen, vilket också i dess framställning
anförts, undersökt denna fråga särskilt. Här bilägges ett uttalande i
frågan, som gjorts av Svensk sjuksköterskeförening.1 Det må anmärkas,
att bland sköterskor, som ifrågasatts för här avsedda anställning, överstyrelsen
och medicinalstyrelsen särskilt tänkt på utbildade sköterskor,
som på grund av giftermål och andra anledningar icke för närvarande
äro sysselsatta inom yrket. I själva verket synas lönenämndens farhågor i
berört avseende knappast vara befogade.

Lönenämnden anser till slut, att man bör överväga skapandet av en
organisation med fasta skolskötersketjänster eventuellt i anknytning till
distriktssköterskeinstitutionen. Därvid borde enligt nämndens åsikt alla
skolor och skolformer samtidigt tagas i betraktande. Vad som sålunda anförts
är otvivelaktigt i och för sig värt allt beaktande. Överstyrelsen och
medicinalstyrelsen vilja emellertid härtill anföra följande.

En på tillfredsställande sätt genomförd distriktssköterskeorganisation
förutsätter anställande av ytterligare 500 distriktssköterskor på landsbygden,
om man som lämpligt är beräknar en sköterska per 3 000 invånare.
Åtskilliga skäl tala för att en sköterska bör finnas på 2 000 invånare. I
sådant fall skulle ytterligare 500 sköterskor erfordras. Skulle nu dessa
sköterskor också tjänstgöra i städer, skulle dessutom 4—500 sköterskor
behövas. Först sedan en fullgod distriktssköterskeinstitution skapats vore
det försvarligt att låta en ny kår med t. ex. specialuppgifter för skolornas
behov uppstå med anknytning till distriktssköterskekåren. För närvarande
utbildar staten endast ett 100-tal distriktssköterskor om året och därför
torde lönenämndens i princip beaktansvärda förslag icke kunna genomföras
inom de närmaste 10 åren.

Skolläkarverksamheten vid de allmänna läroverken har i sin nuvarande fonn
varit i stort sett oförändrad sedan år 1892, således i över 50 år. Det är därför
icke ägnat att förvåna, att den numera av den medicinska sakkunskapen icke
anses fylla moderna krav. En genomgripande rationalisering synes sålunda vara
av nöden. Det program för en sådan rationalisering, som nu framlagts av skolöverstyrelsen,
synes i stort sett väl ägnat att leda till åsyftat resultat.

Den föreslagna omläggningen av skolläkarverksamheten går, även i vad den
avser de allmänna läroverken, i huvudsak ut på att ge denna verksamhet en
hälsovardande och således förebyggande inriktning. Stadgandet om skyldighet
för skolläkaren att kostnadsfritt vårda alla sjuka elever, som helt eller delvis
åtnjuta befrielse från terminsavgifter, bör sålunda enligt förslaget upphävas.
Då upphörandet av denna skyldighet, vilken synes ha utnyttjats synnerligen
ojämnt vid olika läroverk, torde vara en förutsättning för att den åsyftade rationaliseringen
skall kunna genomföras inom en rimlig kostnadsram, har jag
insett mig böra tillstyrka detta förslag. Det framhålles av skolöverstyrelsen,
tit möjligheterna för eleverna att erhålla billig sjukvård tack vare sjukkasseverksamheten
numera liro så stora, att några större betänkligheter icke kunna

1 So handlingarna i ärendet.

Depån»

mentaohofon

Kungl. Majlis proposition nr 193.

resas mot borttagandet av den kostnadsfria sjukvården vid läroverken. Jag
anser mig kunna instämma i detta uttalande. Jag erinrar i detta sammanhang
örn, att det även framdeles avses skola åligga skolläkaren att vid sina veckomottagningar
ge lärjungarna de första vårdhänvisningarna i därför lämpade
fall. Medicinalstyrelsen har ifrågasatt anvisande under en övergångstid av ett
särskilt anslag för bestridande av kostnaderna för läkarvård åt mindre bemedlade
elever; en dylik åtgärd anser jag med hänsyn till det anförda icke påkallad.

Mot detaljutformningen av den förordade skolhygieniska verksamheten har
jag icke funnit anledning till erinran. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av
tuberkuloskontrollens effektivisering och dess utsträckande till att avse även
lärarpersonalen. Frågan, huruvida tuberkulosundersökningen av lärarpersonalen
bör göras obligatorisk, torde framdeles böra upptagas till prövning, varvid
bland annat bör beaktas frågan, vilka påföljder en underlåtenhet att ställa sig
meddelade föreskrifter till efterrättelse bör medföra.

Skolöverstyrelsens förslag till ändring av grunderna för skolläkarnas arvoden
har icke givit mig anledning till någon principiell erinran. Det nuvarande arvodessystemet
— ett fast grundarvode om 500 kronor vid högre allmänna läroverk
och 300 kronor vid realskolor samt därtill ett rörligt arvode av 1 krona 50
öre per elev — för med sig betydande ojämnheter. Sålunda kommer det årliga
arvodet per elev att vid högre allmänna läroverk variera mellan 3 kronor
16 öre och 1 krona 90 öre och vid realskolor mellan 4 kronor 50 öre och 1 krona
93 öre. Dessa förhållanden synas kräva en utjämning. Skolöverstyrelsen utgår
ifrån, att ersättningen per elev och år bör utgå med 2 kronor 75 öre, dock
att vid de mindre läroverken en viss minimiinkomst bör garanteras läkaren.
Mot denna princip för arvodessättningen har jag icke funnit anledning til!
erinran; jag tillstyrker sålunda, att skolläkararvodet vid större läroverk fastställes
till 2 kronor 75 öre per elev och år. Med hänsyn till att skolläkaren vid
de allmänna läroverken förutsättes vara skyldig att varje vecka i läroverket
hålla minst en mottagning för lärjungarna, synes det nämligen skäligt, att
arvodet må utgå med högre belopp än vad jag i det föregående förordat såsom
minimiarvode vid folkskoleväsendet, d. v. s. 2 kronor 50 öre. I övrigt förordar
jag en viss jämkning av skolöverstyrelsens förslag. Det av skolöverstyrelsen
förordade fasta arvodet för skolläkarna vid mindre läroverk torde sålunda
enligt, min mening böra utgå endast vid högre allmänna läroverk med högst 500
(enligt skolöverstyrelsen 600) elever och vid realskolor med högst 400 (enligt
skolöverstyrelsen 500) elever. Härigenom undvikas de av allmänna lönenämnden
påtalade konsekvenserna. Mot storleken av de förordade fasta arvodena för
de mindre läroverken — 500 kronor vid högre allmänna läroverk och 400 kronor
vid realskolor — har jag icke funnit anledning till erinran. Däremot synes
det rörliga tilläggsarvodet, som är avsett att vid de mindre läroverken utgå
vid sidan av det fasta arvodet, böra fastställas till 1 krona 75 öre och ej, på
sätt överstyrelsen tillstyrkt, utgå med 2 kronor.

Kungl. Majlis ''proposition nr 193. 77

Läkararvodenas storlek enligt gällande grunder, enligt skolöverstyrelsens
samt enligt mitt förslag framgår av följande sammanställningar.

	Gällande grunder	Skolöverstyrelsens förslag	Departementschefens förslag
Elevantal	Totalt	Arvode	Totalt	Arvode	Totalt	Arvode
	arvode	per elev	arvode	per elev	arvode	per elev
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
		Högre allmänna läroverk.
300	950	3:16	1100	3: 67	1075	3: 41
400	1100	2: 75	1300	3: 25	1200	3: —
500	1250	2: 50	1500	3: —	1375	2: 75
600	1400	2:33	1 700	2: 83	1650	2: 75
700	1550	2: 21	1925	2: 75	1925	2: 75
800	1700	2:13	2 200	2: 75	2 200	2: 75
900	1850	2: 06	2 475	2: 75	2 475	2: 75
1000	2 000	2: —	2 750	2: 75	2 750	2: 75
1100	2150	1:95	3 025	2: 75	3 025	2: 75
1200	2 300	1:92	3 300	2: 75	3 300	2:75
1300	2 450	1:90	3 575	2: 75	3 575	2:75
			Realskolor.
100	450	4: 50	600	6: —	575	5:75
200	600	3: —	800	4: —	750	3: 75
300	750	2: 50	1000	3: 33	925	3: 08
400	900	2: 25	1200	3: —	1100	2: 75
500	1050	2: 10	1375	2: 80	1375	2: 75
600	1200	2: —	1650	2: 75	1650	2: 75
700	1350	1: 93	1925	2: 75	1925	2: 75

Vid oförändrade arvodesgrunder och oförändrad läroverksorganisation hade
anslagsposten till arvoden åt skolläkare, nu 137 250 kronor, med hänsyn till
ökat elevantal bort höjas med 1 850 kronor till 139 100 kronor. Vid bifall till
skolöverstyrelsens förslag erfordras en ytterligare anslagshöjning med i runt tal
38 000 kronor till 177 100 kronor. De av mig förordade arvodesgrunderna innebära
i jämförelse med skolöverstyrelsens förslag en besparing med i runt tal
7 000 kronor, varför anslagsbehovet till arvoden åt skolläkare för nästa budgetår
vid oförändrad läroverksorganisation kan uppskattas till i runt tal
170 000 kronor.

En förutsättning för att skolhälsovårdens rationalisering skall kunna genomföras
på föreslaget sätt synes vara, att en organisation av skolsköterskor skapas
för läroverk med ett elevantal av minst 100. Skolöverstyrelsens förslag i
detta hänseende innebär, att för närvarande skulle inrättas sammanlagt 9
tjänster i lönegraden Ex 7 som läroverkssköterskor med heltidstjänstgöring, av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19S.

sedda för läroverksorterna Stockholm med Lidingö, Göteborg, Malmö samt
Hälsingborg med Höganäs, samt att på övriga orter med läroverk om minst
100 elever skulle anställas sköterskor med deltidstjänstgöring. De senare skulle
tjänstgöra på heltid visst antal veckor under början av höstterminen och dessutom
vissa timmar i veckan under den övriga delen av läsåret, varvid de skulle
åtnjuta arvoden om 60 kronor för vecka respektive 3 kronor för timme. Skolöverstyrelsens
ifrågavarande förslag har utförligt motiverats; jag hänvisar härutinnan
till den i det föregående lämnade redogörelsen. De erinringar mot förslaget,
som framställts av statskontoret och allmänna lönenämnden, lia av skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen i gemensamt yttrande bemötts på ett sätt.
som synes mig övertygande. Jag anser mig därför böra för egen del tillstyrka
det föreliggande förslaget. Kostnaderna för genomförande av förslaget i denna
del ha beräknats till 73 000 kronor för år, således ett i och för sig icke obetydligt
belopp. I likhet med allmänna lönenämnden vill jag dock framhålla, att
beloppet måste anses relativt blygsamt i förhållande till de stora värden ur
folkhälsosynpunkt, varom här är fråga.

Kostnaderna för grundlöner åt de heltidsanställda skolsköterskorna, i runt taJ
27 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstuten för de allmänna
läroverken uppförda anslagsposten till avlöningar till övrig ieke-ordinarie
personal. Arvodena för övriga sköterskor, kostnadsberäknade till i runt tal
46 000 kronor, torde böra bestridas från den i avlöningsstaten under rubri
ken arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, uppförda
delposten till arvoden åt skolläkare, vilken därvid torde böra benämnas »Arvoden
åt skolläkare m. m.» De skolsköterskor, vilka avses skola tjänstgöra
vid läroverk på olika orter, torde böra erhålla ersättning för resekostnaderna:
härför erforderliga medel torde böra utgå ur förslagsanslaget till omkostnader
vid de allmänna läroverken.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, böra i läroverksbyggnader inredas ändamålsenliga
lokaler för skolläkaren och skolsköterskan. Detta bör framdeles
iakttagas vid uppförande av nybyggnader för de allmänna läroverken. Kostnaderna
härför böra givetvis bestridas av vederbörande kommuner på sedvanligt
sätt. Mottagningslokalerna Iröra därjämte förses med lämplig standardutrustning
av instrument m. m. för läkarens och sköterskans behov. Engångskostnaderna
härför, vilka beräknats till omkring 550 kronor per läroverk, torde böra
bestridas av statsmedel. För ändamålet beräknar jag för nästa budgetår ett
belopp av 85 000 kronor erforderligt, varvid jag tagit hänsyn även till mitt i
annat sammanhang denna dag framlagda förslag rörande förstatligande från
och med budgetåret 1944/45 av ett antal kommunala mellanskolor. Det erforderliga
anslaget torde böra sammanslås med de för motsvarande ändamål vid
folk- och småskoleseminarierna erforderliga anslagsmedlen, 9 000 kronor (se
nedan) till ett gemensamt reservationsanslag, benämnt »Utrustning för skolhälsovård
vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter»; detta anslag torde
således böra uppföras med (85 000 -f- 9 000 =) 94 000 kronor, vilket belopp
synes böra avrundas till 95 000 kronor.

7!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Vissa engångskostnader uppkomma även för iordningställande genom skolöverstyrelsens
försorg av diverse skolhygieniskt tryck, såsom hälsokort m. m..
att distribueras till vederbörande läroanstalter. För detta ändamål erforderliga
medel torde böra efter medgivande i varje särskilt fall av Kungl. Majit bestridas
från skolöverstyrelsens omkostnadsanslag.

Skolöverstyrelsen har slutligen föreslagit, att de årliga kostnaderna för förbrukningsartiklar
för skolhälsovård^! vid läroverken skola bestridas av statsmedel.
För egen del anser jag mig böra förorda, att dessa kostnader, vilka för
varje enskilt läroverk torde komma att uppgå till jämförelsevis obetydliga belopp,
skola bestridas av läroverkens vederbörande kassor.

lil. Hälsovården vid de högre kommunala skolorna.

Med skrivelse den 14 oktober 1943 har skolöverstyrelsen överlämnat utredning
och förslag angående rationalisering och utbyggnad av hälsovården vid de
högre kommunala skolorna.

överstyrelsens förslag innebär, att skolhälsovården vid kommunala mellanskolor,
kommunala flickskolor och praktiska mellanskolor skall organiseras på
samma sätt som förordats i fråga om de allmänna läroverken. Sålunda föreslås,
att skolläkare och skolsköterskor skola anställas och avlönas efter samma grunder
som vid statliga realskolor. Vid de minsta kommunala mellanskolorna med
under 150 elever anses dock särskilt avlönade sköterskor icke för närvarande
behöva anställas. Statsbidrag föreslås utgå med 50 procent av kostnaderna för
arvoden åt skolläkare och skolsköterskor. Övriga kostnader för skolhälsovården
förutsättas skola bestridas av kommunerna.

Beträffande de högre folkskolorna förordas en skolhälsovård av samma typ
som föreslagits för folk- och småskolor.

Statsbidragskostnaderna ha beräknats till 80 000 kronor för år.

Skolöverstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Kommunala mellanskolor.

Nuvarande jörhållanden.

Enligt gällande bestämmelser skall vid varje skola vara anställd en skolläkare,
vars uppgifter närmare angivas i av skolöverstyrelsen fastställt reglemente.

Höstterminen 1942 var antalet kommunala mellanskolor i riket 69 med ett
sammanlagt lärjungeantal av 9 809; för närvarande är antalet skolor 74. Fyra
av skolorna, nämligen de bägge i Stockholm och skolorna i Göteborg och
Malmö äro betydligt större än de övriga och hade höstterminen 1942 sammanlagt
2 883 elever. De övriga 65 skolorna hade i genomsnitt 107 barn per skola.

Läkarna äro helt avlönade av kommunerna. De tillsättas av respektive
skolstyrelser. Garantierna för att så goda läkarkrafter som möjligt komma
.skolorna tillgodo äro väl icke lika starka, som om tillsättningen skett centralt,
men i praxis torde detta sakförhållande icke i allmänhet spela så stor roll,
emedan mellanskolorna oftast ligga i smärre samhällen, där tillgången på

Kungl. Majds ''proposition nr 19,1.

läkare är knapp. För de mellanskolor av rätt betydande storlek, som ligga i
större samhällen och städer, ligga dock förhållandena delvis annorlunda till.
Det synes önskvärt, att skolläkarna tillsättas som hittills av respektive skolstyrelser
men först sedan skolöverläkarens yttrande över de sökande inhämtats,
i de fall där två eller flera sökande anmält sig.

I överstyrelsens normalreglemente anbefalles en allmän klassundersökning
per läsår. I praktiken har 52,9 procent av totala elevantalet i mellanskolorna
varit föremål för en dylik undersökning per år under det att 47,l procent av
lärjungarna undersökts 2 gånger årligen. Dessa liksom följande siffror gälla
läsåret 1942/43. Regelbundna läkarundersökningar i övrigt under läsåret förutsättas
icke i normalreglementet och förekomma icke heller för 63,G procent av
eleverna. Ett behov av dylika undersökningar föreligger i hög grad, och ett uttryck
härför finner man också i det förhållandet, att icke mindre än 32,9 procent
av lärjungarna på de lokala myndigheternas initiativ övervakas av läkare
vid regelbundna skolmottagningar en gång i veckan under skolåret. I 53 skolor,
representerande 7 721 lärjungar eller 78,7 procent av samtliga, förekommer
ingen fri sjukvård, under det att dylik lämnas åt alla elever i skolor representerande
10,1 procent av totalantalet elever, till medellösa elever med rätt till
hembesök av läkaren i skolor representerande 2,2 procent av totalantalet elever
samt till medellösa elever utan rätt till hembesök i skolor representerande
9,0 procent av totalantalet lärjungar.

Det har sitt intresse att se, huru läkarna vid mellanskolorna ersättas för sitt
arbete. Den vanligaste typen av övervakning är följande: en klassundersökning
årligen, en läkarmottagning i veckan och ingen sjukvård. I genomsnitt betalas
läkarna vid denna typ av övervakning med 3 kronor 7 öre per elev och år. De
läkare som utöva sin verksamhet efter schemat två klassundersökningar per
år, en mottagning i veckan och ingen sjukvård ha i genomsnitt 2 kronor 82 öre
per barn och år. De läkare som arbeta med två klassundersökningar per år, en
mottagning i veckan och som lämna fri sjukvård åt alla elever Ira i genomsnitt
4 kronor 4 öre per elev och år i arvode. De läkare slutligen som ha en årlig
klassundersökning men inga regelbundna mottagningar under läsåret och icke
meddela någon sjukvård ha i genomsnitt 2 kronor 23 öre per barn och läsår.
Om man som en primär fordran på tillfredsställande övervakning uppställer
regelbundna läkarmottagningar under skolåret, uppfylles den för 36,4 procent
av totala lärjungeantalet. Resten eller cirka 03,6 procent är icke övervakad på
ett fullgott sätt. Det skolhygieniska arbetet inskränker sig för deras del till en
eller två undersökningar per år och dessemellan äro de knappast föremål för
någon ordnad övervakning av större betydelse. Det sammanfattande omdömet
blir att cirka % av eleverna i mellanskolorna äro relativt tillfredsställande
övervakade, de övriga icke. Vad läkarnas ersättning för det utförda arbetet beträffar
synes den i stort sett vara från deras synpunkt tillfredsställande.

Sammanlagt per år betalade kommunerna till läkarna vid de kommunala
mellanskolorna läsåret 1942/43 23 899 kronor 15 öre. Däri är icke inberäknat
kostnader för 227 elever, för vilka exakta uppgifter rörande kostnaderna icke
kunnat vinnas. Årskostnaden per elev och år torde ligga på omkring 2 kronor
50 öre.

Skolöverstyrelsens förslag.

Som ovan visats är den skolhygieniska verksamheten vid de kommunala
mellanskolorna i allmänhet icke tillfredsställande ordnad. Hälsovård i ordets
moderna, skolhygieniska mening förekommer i mycket ringa utsträckning. Till

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

sin omfattning är läkarövervakningen i mellanskolorna betydligt mindre än i
allmänna läroverken, men till arten ungefär den samma som vid dessa. Inga
skäl synas föreligga, varför den skolhygieniska verksamheten vid de kommunala
mellanskolorna skulle vara ordnad på principiellt annat sätt än vid läroverken.

De kommunala mellanskolorna äro i allmänhet mindre än de allmänna läroverken
och äro också oftast belägna i mindre samhällen än dessa senare. På
den grund äro vissa modifikationer i övervakningsplanen nödvändiga vid organisationen
av skolhälsovården i mellanskolorna.

Av mellanskolorna äro fyra av betydligt större storleksordning än de övriga,
nämligen de bägge i Stockholm (med respektive 602 och 670 elever läsåret
1943/44) skolan i Malmö (577 elever) och i Göteborg (1 054 elever). Näst
efter de nu nämnda skolorna i storlek komma de, som ha 151—240 elever.
Dessa läroanstalter äro belägna i Alvesta, Kungälv, Lund, Norrköping, Solna,
Spånga, Svalöv, Timrå, Torsby och Älmhult. Övriga 60 skolor ha mellan 54
och 150 lärjungar utgörande 54,96 procent av samtliga.

Organisationsplanen för det hygieniska arbetet i läroverken skulle för mellanskolornas
del kunna följas med undantag för följande punkter. I de skolor, som
lia mindre än 150 lärjungar synes det tillräckligt, om läkarna ha regelbunden
mottagning i skolorna var annan vecka. På grund av de små utsikterna att
för dessa skolors vidkommande kunna få tillgång på skolsköterskor och även
på grund av det mindre behovet av sköterskor vid skolor av denna storleksordning
torde man tills vidare här mångenstädes få avstå från dylik assistens
åt läkarna. Emellertid bör undersökas, huruvida, vid mera utvuxen distriktssköterskeorganisation,
sköterskor ur denna kår kunna beräknas få tjänstgöra
vid de skolor, som nu förutsättas icke få tillgång till dylik arbetskraft.

Vad läkarnas arvode beträffar, utgår detta, som nämnts helt av kommunala
medel. Det synes rimligt att vid den centralt reglerade organisation av deras
arbete, som här avses, arvodet bestrides av statsmedel med förslagsvis 50
procent.

Ehuru ovan föreslagits att läkarna vid skolor med mindre än 150 elever endast
skulle ha en mottagning i skolorna varannan vecka i stället för som vid de
större en gång i månaden, synas samma principer för beräknandet av arvodet
böra tillämpas som för allmänna läroverken, där mottagningarna hållas en
gång i veckan. Detta därför, att läkarna vid de små mellanskolorna icke ha tillgång
till sköterskehjälp och emedan läkarnas uppgifter i övrigt i stort sett äro
de samma som i de större skolorna.

På grunder, som i utredningen rörande de allmänna läroverken anförts,
skulle arvodena för läkare vid realskolor, med vilka mellanskolorna närmast
äro att jämföra både med avseende på storlek, lärjungarnas ålder och skolornas
belägenhet, utgå i form av ett fast årsarvode av 400 kronor plus 2 kronor per
elev och läsår. Samma arvodesbestämmelser torde böra gälla vid de kommunala
mellanskolorna, som ha mindre än 500 elever. I större skolor bör arvodet
utgå endast i form av ett rörligt arvode på 2 kronor 75 öre per elev och år.

De totala årliga kostnaderna för bestridande av läkarnas arvoden skulle
enligt denna beräkning för de kommande mellanskolornas del bli omkring
53 600 kronor. Av statsmedel skulle då utgå 50 procent härav eller i runt tal
27 000 kronor.

Jämväl beträffande sköterskor föreslår överstyrelsen en organisation av samma
slag som den ifrågasatta sköterskeorganisationen vid de allmänna läroverken.
Härvid förutskickas, att den plan beträffande sköterskornas tjänstgö Bihang

till riksdag eris jrrotokoll loit b. 1 sami. Nr 193. 6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ringsorter och tjänstgöringstider, som nedan framlägges, endast är preliminär
och avser att bilda utgångspunkt för kostnadsberäkning. Tjänstgöringsplanen
måste senare kunna justeras i vissa punkter, beroende på i vilken omfattning
distriktssköterskor och sköterskor vid olika skoltyper lokalt kunna påräknas.

I Stockholms bägge kommunala mellanskolor med sammanlagt 1 272 lärjungar
(läsåret 1943/44) erfordras en heltidsanställd sköterska med uppgift
att tjänstgöra vid bägge skolorna. Vid mellanskolan i Göteborg (1 054 eleyer)
behöves likaledes en heltidsanställd sköterska. Vid övriga 11 skolor med minst
150 elever erfordras deltidsanställda sköterskor. Den sammanlagda kostnaden
per år för dessa sköterskor beräknad efter de grunder överstyrelsen utgått
ifrån i den skolhygieniska utredningen rörande de allmänna läroverken blir
9 378 kronor. Av denna summa torde rimligen av statsmedel böra utgå 50
procent eller i runt tal 5 000 kronor.

Av kommunala medel bör bestridas den instrumentella standardutrustning
å läroanstalternas läkarrum, som är oundgängligen nödvändig för bedrivande
av en rationell läkarverksamhet vid skolorna. Engångskostnaderna per skola
beräknas till 542 kronor 10 öre.

Av kommunala medel synes vidare böra utgå kostnader för förbandsmateriel,
förbrukningsmateriel i övrigt såsom kemikalier för laboratorieutrustning,
utensilier för tuberkulinundersökning m. m. Dessa kostnader kunna beräknas
uppgå till minst 150 kronor per år och skola.

Kommunala flickskolor.

Nuvarande förhållanden.

Vid dessa läroanstalter skola även vara anställda läkare, vilka utses av skolornas
styrelser och avlönas av kommunala medel.

Höstterminen 1943 var antalet kommunala flickskolor i riket 43 med ett sammanlagt
lärjungeantal av cirka 13 730. Skolornas storlek var mycket varierande
med frånsi 090 ned till endast 101 lärjungar i en skola. Av övriga skolor
hade 27 stycken 100—300 elever, 8 hade ett lärjungeantal på 300—500,
7 på 500—700. I kommunala flickskolorna äro eleverna i allmänhet i den 7-åriga flickskolan 11—18 år och i den 6-åriga 13—19 år. ^

I alla skolor ske allmänna klassundersökningar två gånger årligen. Under
läsåret 1942/43 höllos inga regelbundna läkarmottagningar vid 20 av de 41
skolorna, representerande 56,0 procent av totala elevantalet. Dylika mottagningar
höllos en gång i veckan för 25,0 procent av eleverna, en gång dagligen
för 7,6 procent, 2 gånger i månaden för 4,5 procent och en gång i månaden för
6,9 procent. Fri sjukvård förekom vid 11 skolor, representerande ett lärjungeantal
på 2 256 eller 17,5 procent av totalantalet. Motsvarande siffra för fri
sjukvård åt medellösa var 14,8 procent och för fri sjukvård utan rätt till hembesök
11,6 procent.

Vad läkarnas arvoden beträffar utgingo de på följande sätt. I de fall där
regelbundna läkarbesök under läsåret icke förekommo och där sjukvård icke
gavs, var arvodet i genomsnitt 2 kronor 25 öre per barn och år. I de fall där
läkarbesök i skolan förekom en gång i veckan och alla eleverna hade rätt till
fri sjukvård, utgick arvodet i genomsnitt med 2 kronor 34 öre per barn
och år. Slutligen var arvodet i genomsnitt 2 kronor 36 öre per barn och år, där
mottagningar varje vecka förekommo och sjukvård lämnades till medellösa
med rätt till hembesök.

Man torde vara berättigad till det omdömet att cirka 44 procent av flick -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

skolornas elever kunna sägas vara relativt väl tillgodosedda i skolhygieniskt
avseende, om man baserar omdömet pa samma resonemang som ovan förts
för de kommunala mellanskolornas vidkommande.

Arvodena vöre i stort sett avvägda på ett för läkarna tillfredsställande sätt.
Sammanlagt per år betalade kommunerna till läkarna vid de kommunala flickskolorna
(läsåret 1942/43) 27 471 kronor 67 öre eller 2 kronor 13 öre per elev
och år.

Skolöverstyrelsens förslag.

Av vad som ovan framförts framgår, att också i de kommunala flickskolorna
ett starkt behov föreligger av förbättrat skolhygieniskt arbete. Övervakningsbehovet
i flickskolorna är dock för närvarande något bättre tillgodosett, än det
är i de kommunala mellanskolorna.

Också beträffande de kommunala flickskolorna finner överstyrelsen, att
ungefär samma skolhygieniska organisation bör vara gällande som den, vilken
föreslagits för de allmänna läroverken.

De kommunala flickskolorna äro till skillnad från de oftast i smärre orter
liggande mellanskolorna alltid belägna i städer. Flickskolorna äro i allmänhet
större än mellanskolorna.

..Organisätionsplanen det hygieniska arbetet i läroverken torde lämpligen
böra följas i flickskolorna. Läkarna vid dessa läroanstalter synas böra åtnjuta
50 procent av arvodet av statsmedel. Vid samma beräkningsgrund som för
läroverk och kommunala mellanskolor skulle den sammanlagda arvodessumman
per år för läkarna uppgå till omkring 45 500 kronor. Det önskvärda statsbidragets
storlek är alltså 50 procent därav eller i runt tal 23 000 kronor.

Beträffande sköterskebehovet må följande anföras.

I alla städer, där kommunala flickskolor finnas, äro även allmänna läroverk
belägna. Där så ske kan, böra sköterskorna vid läroverken jämte sin tjänst vid
läroverket även uppehålla skötersketjänst i flickskolorna.

Den sammanlagda kostnaden per år för dessa sköterskor, av vilka 4 böra
vara anställda i heltidstjänst och 34 i deltidstjänst, beräknad efter de grunder
överstyrelsen utgått ifrån i den skolhygieniska utredningen rörande de allmänna
läroverken, uppgår till 22 788 kronor. Liksom för mellanskolornas vidkommande
torde 50 procent därav eller i runt tal 11 400 kronor böra utgå av
statsmedel.

Praktiska mellanskolor.

Nuvarande förhållanden.

I dessa skolor (liksom i högre folkskolor) bör enligt gällande stadga, »då
förhållandena sådant påkalla och medgiva, vara anställd en skolläkare för biträde
vid vården av lärjungarnas hälsa och deras fysiska fostran».

Höstterminen 1942 funnos 13 praktiska mellanskolor med ett sammanlagt
lärjungeantal av 5 7G4; Lärjungeantalet varierade i de olika skolorna från
142 till 1 186 elever. Ehuru gällande stadga icke föreskriver, att skolläkare
obligatoriskt skall finnas vid de praktiska mellanskolorna, har man ändock anställt
dylika vid alla dessa skolor. Allmänna klassundersökningar utföras oftast
en gång årligen och i några fall 2 gånger årligen. På de flesta håll förekomma
regelbundna läkarmottagningar under läsåret men icke på alla. Det sammanlagda
antalet clever i dessa skolor, som icke övervakas vid dylika regelbundna
skolinottagningar under läsåret, är 2 119, vilket utgör 36,70 procent av samt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

liga. Fri sjukvård (dock utan rätt till hembesök) förekommer endast i Göteborg,
Nacka, Uddevalla, Örebro och Östersund.

Läkarnas arvoden utgå helt av kommunala medel. Vid flertalet skolor äro
läkarnas arvoden påfallande låga. Detta gäller särskilt i Göteborg, Malmö,
Uppsala och Örebro, där skyldighet bland annat åligger läkaren att hålla
mottagningar i skolan en gång i veckan. Arvodet på dessa platser ligger mellan
1 krona 60 öre och 1 krona 83 öre per barn och år.

Sammanlagt utbetalade kommunerna läsåret 1942/43 omkring 11 000 kronor
till läkarna.

Som sammanfattande omdöme örn den i de praktiska mellanskolorna bedrivna
skolhygieniska verksamheten må framhållas, att övervakningen av eleverna
kan anses tillfredsställande för cirka 63 procent av dem, om man enbart
uppställer den fordran på en fullgod, hygienisk övervakning, att klassundersökningar
skola förekomma årligen och regelbundna läkarmottagningar
med godtagbar frekvens hållas under läsåret. Emellertid måste det tilläggas,
att den skolhygieniska verksamheten i dessa skolor bedrives efter icke enhetliga
linjer och mestadels på ett sätt, som för relativt ringa merkostnad skulle
kunna göras betydlig^ mera effektivt. Särskilt lämnar övervakningen med
avseende på organisation mycket övrigt att önska vid de praktiska mellanskolorna
i Stockholm och Hälsingborg.

Skolöverstyrelsens förslag.

Behovet av en intensifierad och enhetligt reglerad skolhygienisk verksamhet
i de praktiska mellanskolorna måste av vad ovan anförts kunna anses tillfredsställande
dokumenterat. Intet skäl synes föreligga för anordnande av
annan form av dylik övervakning, än den överstyrelsen föreslagit för allmänna
läroverk, kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor.

Av rikets 13 praktiska mellanskolor ligga 12 i städer. Som ovan nämnts
är deras storlek mycket varierande och närmast jämförbar med de allmänna
läroverkens. >

Organisationsplanen för läkarnas arbete i de allmänna läroverken bör följas
även vid de praktiska mellanskolorna. Läkarnas arvode torde böra utgå till
50 procent av statsmedel. Om den av överstyrelsen förordade planen för avlöning
av läkarna vid de allmänna läroverken också följes för de praktiska
mellanskolornas del, bli de totala kostnaderna per år för läkarna 17 450 kronor.
Av statsmedel skulle utgå 50 procent härav eller i runt tal 9 000 kronor.

Beträffande sköterskor föreslås, att i heltidstjänst anställes 1 sköterska
och i deltidstjänst 10 sköterskor. De totala kostnaderna per år för alla sköterskorna
torde komma att uppgå till 7 284 kronor. Av statsmedel skulle till dem
utgå 50 procent härav eller i runt tal 3 600 kronor.

Högre folkskolor.

Nuvarande förhållanden.

Samma stadgebestämmelser gälla för det skolhygieniska arbetets organisation
vid högre folkskolor som vid praktiska mellanskolor. Skolläkare böra alltså
vara anställda i den mån förhållandena sådant påkalla och medgiva.
Läkarna betalas av kommunala medel också vid de högre folkskolorna.

Höstterminen 1942 funnos i riket 50 dylika läroanstalter med sammanlagt
3 901 lärjungar. Antalet elever i de olika skolorna varierade mellan 12 och

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

177 och utgjorde genomsnittligt 78. Deras ålder var i allmänhet 13—17 år.
Läkare voro enligt reglementena anställda vid 11 av de 50 skolorna, och sålunda
övervakade lärjungar utgjorde 31 procent av samtliga. I de skolor, där
skolläkare enligt reglementena skulle vara anställda, funnos i genomsnitt cirka
lil barn. Regelbundna årliga klassundersökningar förekomma enligt reglementena
för skolorna för cirka 12 procent av totalantalet elever (vid 5 skolor)
och regelbundna läkarmottagningar likaledes vid 5 skolor, representerande
cirka 18 procent av totalantalet lärjungar vid samtliga skolor. Fri sjukvård
av eleverna gavs i 4 av de 50 skolorna. Läkarnas arvoden varierade mellan
1 krona 75 öre och 3 kronor 8 öre per barn och år.

Siffrorna rörande omfattningen av läkarövervakningen och formerna för
denna kunna icke betraktas såsom säkra, emedan man måste utgå ifrån att på
vissa håll, där läkare finnas vid folkskolorna, dessa läkare också bestrida övervakningen
vid på samma orter belägna högre folkskolor, utan att detta direkt
framgår av gällande reglementen för dessa senare skolor. Man torde emellertid,
också med hänsynstagande till den nu anförda omständigheten, vara berättigad
påstå, att tillfredsställande läkarövervakning av de högre folkskolornas
elever, örn man därmed menar regelbunden dylik under läsåret, förekommer
för cirka 20 procent av lärjungarna. Vad övervakningens_ detaljer
beträffar tillåta tillgängliga uppgifter ingen mera säker omdömesbildning, men
man torde kunna utgå ifrån, att övervakningens effektivitet på många håll
lämnar mycket övrigt att önska.

Skolöverstyrelsens förslag.

Som anförts rör det sig här örn små skolor; i genomsnitt ha de 78 lärjungar.
Skäl synas icke föreligga för anordnande av skolhygienisk övervakning
av dessa skolors elever av den art, som förutsättes lämplig för de praktiska
mellanskolornas vidkommande. Det torde vara praktiskt och från medicinska
och organisatoriska synpunkter lämpligast, att de här berörda läroanstalterna
bli föremål för samma åtgärder i skolhygieniskt avseende som folkskolorna.

Remissyttranden.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt skolöverstyrelsens förslag. Styrelsen anser
dock tveksamt, huruvida skäl föreligga att för de skolor, som ha mindre än 150
lärjungar, inskränka läkarens regelbundna mottagningar till en var annan
vecka, särskilt som skolsköterska icke beräknas vara behövlig. Det förefaller
som örn härigenom en alltför stor skillnad i fråga om hälsotillsynen skulle uppstå
gent emot t. ex. de mindre realskolorna, som ju i fråga om lärjungarnas
ålder och övriga förhållanden stöde dessa skolor mycket nära.

Statskontoret har avstyrkt förslaget, att statsbidrag skulle utgå till bestridande
av kostnaderna för arvoden åt skolläkare och skolsköterskor. Ämbetsverket
anför:

För närvarande bestridas samtliga utgifter för sjukvården vid dessa läroverk
med kommunala medel. Enligt gällande grunder utgår statsbidrag endast
till avlöning av lärare. En övervältring på statsverket av viss del av
kostnaden för sjukvården kan statskontoret under sådana förhållanden icke

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

tillstyrka. Härtill kommer, att frågan om statsunderstöd till kommunala läroverk
för närvarande är föremål för utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga.
Därest en omorganisation av sjukvården vid de kommunala läroverken redan
nu anses böra komma till stånd, bör fördenskull enligt ämbetsverkets mening
de därav föranledda merkostnaderna jämväl bestridas av kommunala medel.

Gentemot statskontoret framhålla skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen
i gemensamt yttrande, att en skolhygienisk verksamhet, som utvecklas helt på
lokala initiativ och med kommunala medel, icke kan giva garanti för utveckling
av en enhetlig, centralt kontrollerad verksamhet av tillfredsställande art.
Ämbetsverken hänvisa till vad de för folkskoleväsendets vidkommande anfört i
denna fråga och vidhålla det ursprungliga förslaget med statsbidrag också till
den skolhygieniska verksamheten vid de kommunala läroverken.

Departe mentschefen.

Den av skolöverstyrelsen framlagda utredningen visar, att behovet av en
modernisering och utbyggnad av den skolhygieniska verksamheten icke är
mindre vid det högre kommunala skolväsendet än vid de allmänna läroverken.
Skolöverstyrelsen föreslår, att skolhälsovården skall organiseras vid de
kommunala flick- och mellanskolorna samt de praktiska mellanskolorna på i
huvudsak samma sätt som vid de statliga läroverken. Detta förslag synes
vara välgrundat, och jag anser mig kunna ge det min anslutning. Likaledes
tillstyrker jag, att hälsovårdsverksamheten vid de högre folkskolorna organiseras
på liknande sätt som vid folkskoleväsendet.

Såsom skolöverstyrelsen med styrka framhållit, synes det befogat, att statsbidrag
lämnas till bestridande av huvudmännens kostnader för arvoden åt
skolläkare och skolsköterskor. Bidraget synes i enlighet med överstyrelsens
förslag böra bestämmas till 50 procent av dessa kostnader. Såsom villkor för
statsbidrag torde böra gälla, att läkare och sköterskor vid de högre kommunala
skolorna — dock ej de högre folkskolorna — avlönas i enlighet med de
grunder, jag förordat för de statliga realskolornas vidkommande. Såsom framgår
av det föregående innebära dessa grunder en mindre jämkning nedåt av
de av överstyrelsen föreslagna ersättningsgrunderna. Beträffande de högre
folkskolorna bör statsbidrag utgå till läkararvoden med 1 krona 25 öre för elev
och år och minimiarvodet utgöra 2 kronor 50 öre. Övriga kostnader för skolhälsovården
än de nu nämnda, exempelvis reseersättningar åt läkare och kostnader
för instrument och förbrukningsmateriel, torde böra helt bestridas av
skolornas huvudmän.

De på nästa budgetår belöpande statsbidragskostnaderna vid bifall till vad
jag förordat torde kunna beräknas till i runt tal 82 000 kronor (enligt skolöverstyrelsens
förslag cirka 85 000 kronor). Då jag emellertid förutsätter, att
statsbidraget skall utanordnas budgetårsvis i efterskott, erfordras icke något
anslag för nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

IV. Hälsovården vid folk- och småskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsens förslag.

Med skrivelse den 29 oktober 1943 har skolöverstyrelsen framlagt utredning
och förslag rörande skolhygienisk verksamhet vid folk- och småskole seminarierna.

-jin

Beträffande betydelsen av en rationell skolhygienisk verksamhet vid folk och

småskoleseminarierna anför skolöverstyrelsen inledningsvis följande.

En av den moderna skolans viktigaste uppgifter är tvivelsutan det arbete,
som där bör bedrivas i hälsovårdande syfte. Folk- och smaskollararnas betydelse,
när det gäller att i samarbete med läkare och skoterskor tolja lärjungarnas
själsliga och kroppsliga utveckling och hälsotillstånd och vidtaga
åtgärder för bevarande av ungdomens hälsa samt särskilt i samband med
undervisningen i hälsolära fostra dem till sunda levnadsvanor, kan knappast
överskattas. För denna ansvarsfulla uppgift måste lärarna sorgfälligt beredas
i seminarierna dels därigenom, att de vid undervisningen teoretiskt
bli väl insatta i hur modern skolhygien arbetar, dess mal och mojligheter och
dels därigenom, att de under utbildningstiden pa nara hall ia tillfälle att
följa en vid seminarierna bedriven, föredömlig skolhygienisk verksamhet i
övningsskolorna. Skolöverstyrelsen vill i det följande uppehålla sig vid tnågan
om den praktiska, skolhygieniska verksamheten i seminarierna och har
för avsikt att i annat sammanhang återkomma till faugan örn seminaneelevernas
teoretiska utbildning i hälsolära och skolhygien.

Jämlikt gällande bestämmelser äro vid seminarierna läkare anställda med
huvuduppgift att bestrida hälso- och sjukvård för seminarieeleverna och
hälsovården för övningsskolornas lärjungar. Skolöverstyrelsen har förklarat
sig anse, att den skolhygieniska verksamheten vid seminarierna endast i vissa,
ehuru viktiga avseenden syntes vara i behov av rationalisering och effektivisering,
däribland i främsta rummet i fråga örn tuberkuloskontrollen. I detta
hänseende anför överstyrelsen i huvudsak följande.

Gällande bestämmelser skänka icke tillräcklig trygghet beträffande tuberkuloskontrollen
av lärare, elever och övningsskolans lärjungar. V issa inträffade
händelser understryka behovet av särskilda föreskrifter rörande denna

I seminariestadgarna föreskrives, att örn elev angripes av smittsam sjukdom
eller sådan yppar sig inom hans närmaste omgivning skall han, såvitt
möjligt är, ombesörja, att meddelande därom ofördröjligen lämnas rektor
eller seminarieläkaren, vilka i samråd skola vidtaga nödiga försiktighetsåtgärder.
Liksom i nu gällande läroverksstadga lia här icke upptagits sjukdomarna
knölros och lungsäcksinflammation, som ehuru icke själva smittsamma,
dock i flertalet fall bero på tuberkulos och vittna örn, att den som
sjuknat däri rör sig i eller relativt nyligen rört sig i en miljö, vari tuberkulosfall
av smittsam art förekommit. Det kan dessutom med viss grad av sanno -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 193.

likhet förväntes, att elev, som sjukmat i de nämnda sjukdomarna, antingen
själv är behäftad med smittsam tuberkulos eller inom kortare eller längre tid
kommer att förete symtom på dylik sjukdom. På grund av vad som sålunda
anförts, måste det anses vara en berättigad säkerhetsåtgärd att de nämnda
sjukdomarna upptagas bland de smittsamma i detta sammanhang.

Också i övrigt äro vissa säkerhetsåtgärder motiverade emot tuberkulos
bland seminarielärare, elever och övningsskolornas lärjungar.

Det är synnerligen viktigt, att just de blivande lärarna på sorgfälligast
möjliga sätt dels kontrolleras beträffande tuberkulos och dels genom Calmettevaccinering
i möjligaste mån skyddas för denna sjukdom. Särskilt värdefullt
är, att, om eleverna genom dylika åtgärder fått sin uppmärksamhet
väckt på vikten av en intensiv tuberkulosprofylax, de sedermera kunna under
utövande av sin lärargärning med stor sannolikhet antagas verka för liknande
åtgärder bland skolornas lärjungar och bland allmänheten.

Seminariernas lärare böra en gång årligen undersökas med avseende på
tuberkulos och ha därvid att vända sig till vederbörande verksläkare för att
av denne i lämpliga fall hänvisas till tuberkulosdispensär för specialundersökning
eller ock direkt till denna institution. Genom lärarnas egen försorg
bör omedelbart efter undersökningens slutförande seminariets läkare genom
skriftligt intyg meddelas resultatet.

Vad seminarieeleverna beträffar bör följande tuberkuloskontroll för deras
del äga rum.

V Vid inträdet i seminariet böra alla elever, som icke förut nyligen tuberkulinprövats,
underkastas dylik prövning. De negativt reagerande erbjudas
Calmettevaccination, de positivt reagerande böra enligt seminarieläkarens
bestämmande röntgenfotograf eras.

2 De negativt reagerande elever, som icke Calmettevaccinerats, böra tuberkulmprövas
på nytt vid början av varje läsår och vid slutet av sista läsaret
samt vid uppträdande positivitet lungröntgenfotograferas.

3. De positivt reagerande böra vid början av varje läsår göras till föremål
för lungundersökning genom seminarieläkarens försorg. De böra alla lungröntgenfotograferas
vid slutet av sista läsåret.

Lärjungarna i övningsskolan böra alla vid början av första läsåret underkastas
samma undersökning som seminarieeleverna. I övrigt böra de under
skolgången av seminarieläkaren övervakas noggrant med hänsyn till tuberkulos
på samma sätt som dessa senare, dock att de positivt reagerande vid
avslutande av skolgången icke nödvändigtvis behöva lungröntgenfotograx
ox* as.

Samma bestämmelser beträffande tuberkuloskontrollen, som gäller seminariets
lärare, böra även gälla andra befattningshavare vid läroanstalterna
såsom vaktmästarpersonal m. fl.

En tuberkuloskontroll, som den här skisserade, fordrar för att bli genomförbar
extra arbetskraft utöver den, som nu står till buds. Bäst vore det,
örn vid varje seminarium under tillräcklig tid vid början av varje läsår en
sköterska kunde stå till förfogande. Även om seminariesköterska finnes, måste
mow ^ äfldock röntgenundersökningar utföras av tuberkulosdispensärerna.
lill fragan örn behovet av dylik sköterska och till hennes olika arbetsuppgifter
återkommer överstyrelsen nedan. Här skall endast framhållas, att det
av praktiskt-ekonomiska skäl icke låter sig göra att lösa frågan genom utvidgning
av seminarieläkarens arbetsområde och låta honom sköta även tuberkuloskontrollen,
ehuru han givetvis skall övervaka, att sådan kontroll sker

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Skolöverstyrelsen har vidare föreslagit vissa andra åtgärder, avseende
bland annat registreringen av elevernas korttidssjukdomar, den mentalhygieniska
övervakningen, läkarnas årsberättelser, införande av enhetliga hälsokort
m. m. Beträffande dessa förslag hänvisar jag till handlingarna i ärendet.

Överstyrelsen förordar vidare, av samma skäl som anförts i fråga om de
allmänna läroverken, anställande av sköterskor vid seminarierna och anför
härom bland annat:

För läroverkens vidkommande har överstyrelsen föreslagit anställande av
sköterskor på så sätt, att de skulle tjänstgöra med heltidstjänstgöring under
några veckor vid höstterminens början och därefter ett visst antal timmar
per vecka under läsåret. Denna form finner överstyrelsen lämplig även för
anställning av seminariesköterskor. På de orter, där seminarier finnas, torde
vanligen dylik sköterskekraft för deltidstjänstgöring kunna påräknas. Folkskoleseminarierna
ha i allmänhet ett lärjungeantal i övningsskolan på 100—
200. Tillräcklig hjälp skulle läkarna få, om sköterskorna tjänstgjorde i genomsnitt
2 veckor vid höstterminens början och därjämte 4 timmar i veckan
under läsåret. Deras ekonomiska villkor skulle rimligen vara desamma som
läroverkssköterskornas. Den två veckor långa hösttjänstgöringen skulle alltså
för varje sköterska medföra en kostnad på 120 kronor. Vid tjänstgöring
under läsårets övriga veckor bör ersättning utgå per inställelse örn 2 timmar
med 6 kronor.

Kostnaderna enligt denna beräkning för de deltidsanställda seminariesköterskorna
vid folkskoleseminarierna ställa sig sålunda för år räknat (läsårets
veckor om lovdagar och heltidstjänstgöring under höstterminen frånräknas
cirka 33):

för 10 sköterskor nied 2 veckors hösttjänstgöring......... kronor 1 200

»10 » »4 timmar i veckan.............. » 3 960

Summa kronor 5 160.

Beträffande sköterskebehovet vid småskoleseminarierna må följande anföras.
Då vid de här ifrågavarande läroanstalterna lärjungeantalet i övningsskolorna
är mindre än vid folkskoleseminarierna torde man behöva sköterskor
under 2 veckor vid höstterminens början i heltidstjänstgöring samt sedermera
under läsåret 2 timmar i veckan. Den totala årskostnaden härför kan
beräknas på följande sätt:

för 7 sköterskor med 2 veckors hösttjänstgöring.......... kronor 840

» 7 » »2 timmars tjänstgöring i veckan under

33 veckor .......................................... » 1 386

Summa kronor 2 226.

För innevarande budgetår ha till arvoden åt seminarieläkare anvisats 8 075
kronor vid folkskoleseminarierna och 4 750 kronor vid småskoleseminarierna.
Beträffande skolläkararvodena vid folkskoleseminarierna har Kungl. Maj:t
föreskrivit, att skolöverstyrelsen äger fördela vederbörande anslagspost; skolande
därvid iakttagas, att arvodena, där ej överstyrelsen finner anledning

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

fastställa högre eller lägre arvode, skola utgå med belopp, motsvarande för
budgetåret räknat 225 kronor för seminarieavdelning och 50 kronor för övningsskolavdelning.
Beträffande skolläkararvodena vid småskoleseminarierna
finnas några fördelningsgrunder icke angivna; skolöverstyrelsen, som äger
fördela anslagsmedlen till arvoden, har dock vid fördelningen brukat följa
samma grunder som gälla för folkskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen förordar, att läkararvodena fastställas till ett grundbelopp
av 500 kronor jämte ett rörligt tilläggsarvode av 5 kronor för seminarieelev
och 4 kronor för övningsskolelev. Förslaget innebär, att med den
år 1939/40 rådande seminarieorganisationen följande belopp skulle utgått:

Folkskoleseminarierna.

	TI	O O:		« P	r 3*	r	iT	C/2 c+ O	Ö	d
Arvode enligt	C 3	O cr o •-» w	B g i	»T P ca-	O: 5‘ crq	G* rT P°	C 3 ca-	g O B	3 o po	•d CA E- ST	Summa kronor
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
gällande grunder . .	1 700	1 900	1150	1150	1 800	1425	1800	1575	1800	1 800	16 100
överstyrelsens förslag	1816	2113	1411	1404	1 944	1616	1 863	1 779	1849	1 917	17 712

Småskoleseminarierna.

Arvode enligt	Hapa- randa	Härnö- sand	Lands- krona	Lycksele	Skara	Sträng- näs	Växiö	Summa kronor
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
gällande grunder . . .	550	550	650	775	550	550	575	4 200
överstyrelsens förslag	871	927	980	1039	907	917	989	6 630

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört:

För att få en uppfattning om lämpligheten av de grunder efter vilka arvoden
ha utgått till läkarna och för att kunna bedöma dessa arvodens storlek
i förhållande till de fordrade arbetsprestationerna måste man såsom utgångspunkt
välja exempelvis budgetåret 1939/40. Vid denna tidpunkt mottogos
nämligen ännu seminarister och lärjungar i övningsskolorna i ungefär
»normal» utsträckning. Av kända skäl ha ju under åren därefter ett betydligt
mindre antal seminarieelever mottagits i seminarierna och läkarnas arbete
har minskats samtidigt som arvodena sänkts.

Förutsättningen för att kunna bedöma lämpligheten av grunderna för
arvodenas bestämmande och storleken därav är kännedom om fordringarna
på läkarnas arbetsprestation. Här skall en summarisk översikt över deras
huvudsakliga åligganden lämnas.

Läkarna ha först att granska de inkomna läkarredogörelserna för de inträdessökande.
Oftast är detta antal betydligt större än antalet sedermera
intagna elever.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 193.

År 1939 sökte 4—5 gånger så många personer inträde i våra seminarier,
som där antogos. Sedermera har antalet inträdessökande i förhållande till
antalet antagna sjunkit.

Då nu läkararvodena fixeras med hänsyn till antalet elevavdelningar och
antalet övningsskolavdelningar men däremot intet särskilt avseende är fäst
vid antalet inträdessökande, så innebär detta förhållande, att vissa skillnader
i läkarnas arbetskvantitet icke komma till uttryck i arvodenas storlek.
Genomgången av läkarredogörelserna och föredragningen rörande dessa för
rektor samt sedermera undersökningarna av tveksamma fall under den tid
inträdesprövningarna pågå tager särskilt för läkarna vid de större läroanstalterna
en ej obetydlig tid i anspråk. Det kan beräknas, att åtminstone ett
hundratal ansökningar under normala förhållanden av läkarna årligen måste
gås igenom vid medelstora seminarier. Läkarna uppgiva, att detta täger en
tid av cirka 1 timme dagligen under 10—14 dagar före inträdesprövningarna.
För de kompletterande undersökningarna åtgår någon timme dagligen under
den tid inträdesprövningarna pågå.

Läkaren skall vidare göra årliga undersökningar av elever och lärjungar i
övningsskolan samt ha mottagning en timme i veckan för både elever och
lärjungar.

Seminarieelevernas sjukvård åligger också läkaren, som alltså även har
att göra sjukbesök hos dem i deras privata bostäder.

Läkaren har slutligen att sammanföra sina iakttagelser i en årsberättelse,
varvid ett rätt omfattande statistiskt arbete erfordras.

Det är alltså att märka, att vare sig läroanstalterna äro små eller stora,
så är omfattningen av vissa arbetsuppgifter ungefärligen densamma. Så skall
läkaren t. ex. göra besök på läroanstalten en timme i veckan oberoende av
om han är anställd vid ett större eller mindre seminarium. Av särskild vikt
är att så också är fallet, örn på grund av tillfälliga förhållanden av den art,
som rått de sista åren, intagningen av seminarister betydligt minskas eller
helt upphör. Överstyrelsen återkommer härtill nedan. Det ligger av vad ovan
anförts fullt klart, att beräkningsgrunderna för arvodena icke numera kunna
anses lämpliga. Visserligen ha läkarna enligt överstyrelsens uppfattning under
normala tider en i stort sett tillfredsställande ersättning för sitt arbete i de
större seminarierna och särskilt folkskoleseminarierna men arvodena vid
mindre läroanstalter och då särskilt småskoleseminarierna måste betraktas
såsom mycket blygsamma. Som exempel må tagas småskoleseminariet i
Haparanda.

Särskilt bjärt framträda nackdelarna av de nu gällande grunderna för
fixerande av årsarvodet, om man närmare skärskådar förhållandena under
de sista åren, då seminariernas verksamhet inskränkts därigenom, att intagningen
av elever minskats och på sina håll helt upphört.

Av vad sålunda anförts synes klart framgå, att vid beräknandet av arvodena
åtgärder böra vidtagas dels för att läkarna på ett skäligt sätt skola
garderas för oproportionellt sjunkande av arvodet vid minskad intagning
av elever och lärjungar, dels för att de få sin ersättning beräknad efter antalet
elever och lärjungar och ej som nu efter antalet klassavdelningar, dels
för att arbetet vid särskilt de smärre läroanstalterna bättre skall kunna honoreras
och dels slutligen för att arvodet lämpas efter den föreslagna partiella
omorganisationen av hälsovårdsarbetet vid seminarierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

För att nå dessa mål måste läkarnas arvode utgå dels med ett grundbelopp
för varje seminarium i likhet med vad som sker för läroverkens och
realskolornas del och dels med ett rörligt arvode beräknat per läsår med
visst högre belopp för elev och ett lägre för lärjunge i övningsskolan.

För bestämmande av storleken av dessa belopp skall först en översikt ges
över de arbetsuppgifter, som tillkomma läkarna enligt här föreliggande omorganisationsförslag.

Detta förslag kan för läkarnas del i stort sett sägas innebära följande:

Utöver nuvarande uppgifter skulle de lämna viss hygienundervisning av
en omfattning, som för närvarande icke närmare kan fixeras, beroende på i
vilken utsträckning seminariernas lärare i biologi och hälsolära samt i psykologi
med pedagogik avses bestrida skolhygienundervisningen. Detta arbete
synes böra honoreras särskilt. Vidare skulle läkarna få viss befattning med
tuberkuloskontrollen av lärare, elever och lärjungar, och slutligen skulle tillkomma
dem vissa uppgifter beträffande den mentalhygieniska övervakningen
av övningsskolans lärjungar.

Följande faktorer skulle betyda en minskning av läkarnas arbete:

Tillgången på sköterskeassistens; minskning på besöken av elever och lärjungar
vid läkarnas privata mottagningar; bortfall av mottagning för korttidssjuka
elever och skrivande av intyg för dem i detta sammanhang; bortfall
av registrering av korttidssjukdomarna och därav förorsakade sjukdagar
vid författande av årsberättelserna och eljest; minskning av antalet klassundersökningar
av övningsskolans lärjungar (nu endast 3 gånger under skoltiden
och förut årligen) samt överlämnande i huvudsak av skrivandet av årsberättelsen
m. m. åt sköterskan.

Man torde kunna utgå ifrån, att läkarnas totala arbetsbelastning icke kan
komma att bli nämnvärt större än förut.

Innan överstyrelsen övergår till diskussion om arvodets storlek, vill överstyrelsen
med några ord uppehålla sig vid motivering, varför arvodet för
seminarieeleverna bör sättas högre än för lärjungarna i övningsskolan. Läkaren
har beträffande seminarieeleverna en annan och vidare uppgift än för
övningsskolans lärjungar. För seminarieeleverna bör arvodet sättas högre på
grand av den befattning, som läkaren tager med läkarredogörelserna för dem.
Vidare måste en annan beräkningsgrund få tillämpning med hänsyn därtill,
att läkaren bestrider deras sjukvård och detta också vid besök i deras privata
bostäder samt slutligen på den grund, att undersökningar av sjuka elever
eller elever, som tro sig vara sjuka, är betydligt mera tidskrävande än för
barnen i övningsskolan.

På grundval av ovan lämnade motivering vill överstyrelsen framställa det
förslaget, att läkarnas avlöning skall utgå dels i form av ett grundbelopp på
500 kronor för budgetår och seminarium, dels i form av ett rörligt arvode per
elev och år på 5 kronor och dels ett rörligt arvode per lärjunge i övningsskolan
och år på 4 kronor.

Om man till utgångspunkt tar förhållandena läsåret 1939/40 uppgick den
sammanlagda summan för läkarnas arvoden vid folkskoleseminarierna till
16 100 kronor. Enligt förslaget skulle summan ha blivit 17 712 kronor, vilket
alltså innebär en merutgift på endast 1 612 kronor. I småskoleseminarierna
uppgick summan för årsarvodena till 4 200 kronor och summan enligt förslaget
till 6 630 kronor, vilket innebär en merutgift på 2 430 kronor. Den
totala merutgiften skulle inskränkt sig till 4 042 kronor.

Kungl. Marits proposition nr 193.

För budgetåret 1942/43 lågo förhållandena annorlunda till emedan där
läkararvodena, som ovan visats, sjunkit på ett icke sakligt motiverat sätt.
De utbetalade arvodena uppgingo här för folkskoleseminarierna till 8 075 kronor
och för småskoleseminarierna till 2 050 kronor. Enligt förslaget skulle här
ha utgått 13 767 respektive 5 676 kronor, vilket skulle ha betytt en total
merutgift detta år på 9 318 kronor.

Enligt överstyrelsens denna dag avgivna skrivelse rörande seminariernas
anslag för budgetåret 1944/45 har överstyrelsen beräknat, att 432 elever
skola intagas för utbildning till folkskollärare och 535 för utbildning till smaskollärare,
eller sammanlagt 967 elever. Det under innevarande läsår befintliga
antalet elever vid seminarierna är, örn avgångsklasserna undantagas, 763,
varför det sammanlagda elevantalet under läsåret 1944/45 kommer att uppgå
till (967 + 763 =) 1 730. Härtill kommer antalet lärjungar i övningsskolorna,
vilket under innevarande termin uppgår till ungefär 2 100, men under
läsåret 1944/45 sannolikt kommer att öka till omkring 2 300. Seminarieläkarnas
arvoden kunna således beräknas uppgå till följande belopp

grundarvoden (17 X 500 =).......................... kronor 8 500

rörligt arvode:

a) seminarieeleverna (1 730 X 5 =).................. > 8 650

b) övningsskolan (2 300 X 4 =)...................... » 9 200

Summa kronor 26 350

eller i runt tal 26 400 kronor, varav vid folkskoleseminarierna 17 000 kronor
och vid småskoleseminarierna 9 400 kronor.

Därest de hittills tillämpade normerna för avlönande av seminarieläkarna
skulle tillämpas, torde arvodena uppgå till ungefär 21 500 kronor. Merkostnaderna
skulle alltså utgöra (26 400 — 21 500 =) 4 900 kronor.

Skolöverstyrelsen har slutligen framlagt förslag om anvisande dels av ett
engångsanslag till instrumentell utrustning och dels ett belopp av 2 500 kronor
till diverse tryck, såsom läkarkort m. m. Beträffande behovet av instrumentell
utrustning anför överstyrelsen.

Det åligger seminarieläkaren bland annat att vårda seminarieelev, som vid
inträffade sjukdomsfall rådfrågar honom. Han har även att verkställa undersökning
av de elever och lärjungar i övningsskolan, som av rektor till honom
hänvisas och att utföra klassundersökningar och undersökningar i övrigt.
Dessa uppgifter kräva för att av läkaren kunna utföras viss utrustning i den
lokal, som läroanstalten upplåtit för läkarmottagningarna. Emellertid saknas
för närvarande tillräcklig utrustning med avseende på instrument, kemikalier
•och förbandsartiklar på de flesta håll, varför läkarna i stor utsträckning äro
hänvisade till att utföra undersökningar och behandlingar i sina privata mottagningslokaler.
Detta är varken från elevers eller läkares synpunkt ett lämpligt
förhållande. Visserligen torde det vara ofrånkomligt, att vissa undersökningar
och behandlingar måste ske på sistnämnda sätt, men regel bör detta
dock ingalunda bli.

Seminariernas läkarrum måste ofrånkomligen förses med en viss enkel
standardutrustning beträffande instrument, kemikalier, förbandsmateriel
in. m. Vad som sålunda erfordras skulle kunna göra det möjligt för läkarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

att i allmänhet utföra undersökningar och behandlingar av enklare beskaffenhet
inom läroanstalterna. Kostnaden för instrumentell läkarutrustning för
seminarierna kan beräknas uppgå till 610 kronor per seminarium eller tillhopa
10 370 kronor. Med hänsyn till att viss utrustning redan finnes vid en
del seminarier, kan det erforderliga beloppet sättas till 9 000 kronor.

Remissyttranden.

Medicinalstyrelsen, som tillstyrker skolöverstyrelsens förslag, anför:

_ I fråga örn tuberkuloskontroll böra enligt styrelsens mening samtliga elever
vid inträdet i seminariet underkastas såväl tuberkulinprövning som skärmbildsfotografering
och de tuberkulinnegativa böra obligatoriskt Calmettevaecineras.
Mycket önskvärt vore även att övningsskolans elever vid avslutande
av skolgången underkastades liknande undersökning och vaccinering.

Medicinalstyrelsen anser sig böra ifrågasätta om icke även vid seminarierna
skolläkarens huvuduppgift borde vara sjukdomsförebyggande och hälsovårdande
verksamhet och den sjukvårdande verksamheten ombesörjas på
sätt som föreslagits vid läroverken. Anställandet av seminariesköterskor på
sätt föreslagits finner styrelsen vara en i hög grad önskvärd anordning. Med
tillfredsställelse konstateras förslaget om läkarens användning för viss hygienundersökning
m. m., vilket synes i hög grad ägnat att befordra läkarens möjlighet
att vinna gehör för hälsovården bland de blivande lärarna vid våra
folk- och småskolor.

Allmänna lönenämnden framhåller, att det kan vara föremål för tvekan,
huruvida det rörliga läkararvodet vid seminarierna bör sättas så högt som
till 5 kronor per elev och år.

Statskontoret erinrar örn de allmänna synpunkter på frågan om en rationalisering
av den skolhygieniska verksamheten, som statskontoret givit uttryck
åt i sitt utlåtande beträffande skolhälsovården vid folkskolväsendet. Ämbetsverket
anför vidare:

Överstyrelsen har framhållit, att den föreslagna hygieniska övervakningen
vid seminarierna förutsätter anställande av särskilda sköterskor för att kunna
genomföras på ett effektivt sätt. Av den lämnade redogörelsen rörande sköterskornas
arbetsuppgifter framgår, att de i främsta rummet skulle handhava
omvårdnaden av övningsskolans lärjungar. Till utgångspunkt vid bedömandet
av omfattningen av seminariesköterskornas arbete och den därmed
förenade ersättningen har ock tagits det beräkneliga antalet lärjungar i övningsskolan.
Då sköterskornas verksamhet sålunda i allt väsentligt skulle
komma att avse samma skolbamsklientel som vid folkskolorna i allmänhet
på seminarieorten, anser statskontoret, att ur organisatorisk synpunkt vägande
skäl tala för en samordning av sjukvården i övningsskolorna med den skolhygieniska
verksamheten vid vederbörande stads folkskolor. I vart fall torde
det knappast vara påkallat att anställa särskild sjuksköterska för seminariernas
vidkommande. Da folkskoleväsendet i första hand är en kommunal angelägenhet,
synes det icke obilligt;, att kommunerna utan särskild ersättning
ställa sköterskor till övningskolornas förfogande.

Kungl. Marits ''proposition nr 193.

Vad därefter beträffar frågan om ändrade grunder för beräkningen av ersättningen
åt seminarieläkarna, vill statskontoret fästa uppmärksamheten
vid att överstyrelsen räknat med att läkarnas totala arbetsbelastning efter
genomförandet av den föreslagna skolhygieniska verksamheten icke komme
att bli nämnvärt större än förut. En ändring av ersättningsgrunderna, innebärande
en höjning av nu utgående gottgörelse, är sålunda redan med hänsyn
härtill omotiverad, vartill kommer, att genomförandet av en dylik arvodesförhöjning
icke skulle stå i god överensstämmelse med den av statsmakterna
för närvarande förda lönestoppspolitiken. Därest det skulle befinnas lämpligt,
att ersättningen till seminarieläkarna beräknades efter samma normer
(en fast och en rörlig del), som gälla vid beräkningen av arvodena åt motsvarande
läkare vid de allmänna läroverken, utgår statskontoret från att arvodena
så avvägas, att statens utgifter för ändamålet därigenom icke komma
att ökas. Ämbetsverket anser dock för sin del tillräcklig anledning knappast
föreligga för en ändring av nu gällande ersättningsprinciper.

Med anledning av vad statskontoret anfört ha skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen
i gemensamt utlåtande yttrat följande.

Den hygieniska verksamhet, som hittills bedrivits vid seminarierna, är i
princip densamma, som förekommer vid de allmänna läroverken och som enligt
överstyrelsens och medicinalstyrelsens mening är i trängande behov av
omläggning. Därtill kommer den viktiga omständigheten, att i seminarierna
en förebildlig, modern verksamhet på det skolhygieniska området snarast
möjligt torde böra organiseras, emedan dylik verksamhet är en huvudförutsättning
för bedrivande av tillfredsställande skolläkar- och skolsköterskeverksamhet
i folk- och småskolor. Sådan verksamhet måste utövas i intim kontakt
med och under förståelse från en på det skolhygieniska arbetsområdet
väl initierad lärarkår. I seminarierna synes alltså den skolhygieniska verksamheten
utan uppskov böra utbyggas och omorganiseras på sätt överstyrelsen
föreslagit.

Statskontoret framhåller, att hälsovårdsarbetet i seminariernas övningsskolor
bör samordnas med samma verksamhet vid vederbörande stads folkskolor.
I varje fall torde det, enligt ämbetsverkets mening, knappast vara påkallat
att anställa särskilda sjuksköterskor för seminariernas vidkommande.
Det synes vidare statskontoret icke obilligt, att kommunerna utan särskild ersättning
ställa sköterskor till övningsskolornas förfogande. _

Som av överstyrelsen framhållits, äro visserligen seminariesköterskorna avsedda
att i huvudsak tillgodose övningsskolornas behov, men de måste också
bestrida de uppgifter, som sjuk- och hälsovård för seminarieeleverna medföra.
Bland dessa senare uppgifter märkas assistens vid läkarnas mottagningar för
eleverna, tuberuklinprövningar, färgsinnesprövningar, provtagningar (urinprov,
blodprov, difteriprov m. m.), hembesök hos sjuka elever, förande av
hälsokort för eleverna och arkiveringen av dessa kort samt slutligen sammanställande
av uppgifter för årsberättelser och rapporter. Mot denna bakgrund
synes det icke böra förutsättas, att kommunerna skola bestrida kostnaderna
för sköterskorna. Härtill kommer det viktiga önskemålet, att sköterskorna så
odelat som möjligt få tillfälle ägna sig åt sitt arbete bland övningsskolans elever,
vilket arbete måste utföras på ett föredömligt sätt, varvid seminarieeleverna
böra lämnas tillfälle att i detalj taga del av arbetets organisation. Nu

Departe mentschefen.

96 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 193.

nämnda omständigheter tala tillsammans enligt överstyrelsens och medicinalstyrelsens
mening kraftigt emot statskontorets åsikt i denna punkt och för det
av överstyrelsen framlagda förslaget med särskilt anställda seminariesköterskor.
Detta förslag utesluter emellertid icke, att en seminariesköterska samtidigt
kan vara anställd vid folkskola i seminariestaden, eftersom arbetet vid
seminariet icke kan giva henne full sysselsättning.

Slutligen anmärker statskontoret, att ersättningen till seminarieläkarna icke
synes böra ökas, emedan deras totala arbetsbelastning icke beräknas bli nämnvärt
större än förut. Skulle vid sådant förhållande arvodesökning genomföras,
skulle detta enligt ämbetsverkets mening icke stå i god överensstämmelse
med den av statsmakterna för närvarande förda lönestoppspolitiken. Härtill
kan framhållas, att det enligt överstyrelsens förslag rör sig om ett annat slags
arbete för läkarna än hittills varit fallet. Verksamheten förutsättes bli av en
helt annan kvalitet med nya viktiga uppgifter i folkhälsans tjänst. Arbetets
kvantitet kan icke nu noga fixeras, ehuru man kan förutse viss ökning därav.
Överstyrelsen föreslår utom det för varje seminarium fasta årsarvodet till läkaren
(500 kronor) ett rörligt arvode per elev och år av 5 kronor. Läkaren skulle
som hittills också sköta dessa elevers sjukvård. I detta sammanhang må det
anföras, att enligt gällande stadga för verksläkarinstitutionen verksläkaren äger
uppbära ett årsarvode per person av högst 18 kronor i de fall, där antalet
personer, vilkas sjukvård han har att bestrida, uppgår till minst 10. Mot
denna bakgrund synes överstyrelsens förslag i och för sig knappast kunna bli
föremål för erinran.

Även vid folk- och småskoleseminarierna föreligger, såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, behov av att rationalisera den skolhygieniska verksamheten.
Skolöverstyrelsens förslag innebär, att denna verksamhet vid ifrågavarande
läroanstalter skall anordnas på i huvudsak samma sätt som vid de
högre allmänna läroverken, dock med den skillnaden, att seminarieelevernas
rätt till fri sjukvård genom seminarieläkaren förutsättes skola bibehållas. Jag
anser mig böra i princip tillstyrka skolöverstyrelsens förslag. Medicinalstyrelsen
har visserligen ifrågasatt lämpligheten av att bibehålla skolläkarens sjukvårdande
uppgifter, men då det får anses vara av vikt, att seminarieläkaren
med hänsyn till seminarieelevernas kommande ställning som lärare får möjlighet
att särskilt noggrant följa deras hälsotillstånd, ifrågasätter jag icke för
egen del någon ändring i överstyrelsens förslag på denna punkt.

Jag tillstyrker även skolöverstyrelsens förslag om anvisande av medel för
anställande vid seminarierna av deltidstjänstgörande sköterskor och har icke
funnit anledning till erinran mot de för ändamålet beräknade kostnaderna,
d. v. s. för folkskoleseminarierna 5 160 kronor och för småskoleseminarierna
2 226 kronor. Jag erinrar i detta sammanhang om, att jag under punkterna
153 och 157 i årets åttonde huvudtitel förordat, att de i folk- och småskoleseminariernas
avlöningsstater upptagna utgiftsposterna till arvoden åt seminarieläkare
— i syfte att möjliggöra bestridandet från dessa av nämnda arvodeskostnader
— för nästa budgetår skola benämnas »arvoden åt seminarieläkare
m. m.» och betecknas förslagsvis. Därest detta förslag av riksdagen

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 193. 97

bifalles, torde någon anslagshöjning för ifrågavarande ändamål icke erfordras
redan för nästa budgetår.

Beträffande anslagsbehovet för arvoden åt skolläkare vill jag framhålla, att
de i årets åttonde huvudtitel föreslagna arvodesposterna, 15 500 kronor vid
folkskole- och 7 750 kronor vid småskoleseminarierna, tillhopa 23 250 kronor,
beräknats med beaktande av nu gällande arvodesgrunder, vilka innebära, att
till ersättning åt seminarieläkare beräknats 225 kronor för seminarieavdelning
och 50 kronor för övningsskolavdelning. Skolöverstyrelsen har emellertid, såsom
av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, föreslagit en
ändring av arvodesgrunderna därhän, att för varje seminarieläkare skulle utgå
ett fast årligt grundarvode av 500 kronor och dessutom 5 kronor för år och
seminarieelev och 4 kronor för år och lärjunge i övningsskolan. Vid bifall till
skolöverstyrelsens förslag skulle anslagsbehovet öka med sammanlagt 1 500
kronor vid folkskole- och 1 650 kronor vid småskoleseminarierna. Mot skolöverstyrelsens
förslag har jag icke funnit anledning till annan erinran än att
jag anser tilläggsarvodet för år och lärjunge i övningsskolan böra bestämmas
till 2 kronor 50 öre. Härigenom minskas anslagsbehovet till läkararvoden med
i runt tal 3 400 kronor till omkring det i årets huvudtitel beräknade.

Mot skolöverstyrelsens förslag om anvisande av 9 000 kronor till instrumentell
utrustning vid seminarierna har jag icke funnit anledning till erinran. Beträffande
medelsanvisningen för nästa budgetår till detta ändamål och till
tryckande av läkarkort m. m. hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört
under kap. II. Kostnaderna för förbrukningsmateriel torde få bestridas
från vederbörande omkostnadsanslag.

V. Hemställan.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att

1. medgiva, att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård
vid folkskoleväsendet må utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat;

2. till Fortbildningskurser i skolhygien för lärare för budgetåret
1944/45 anvisa ett reservationsanslag

_____av....................................kronor 10 000;

3. till Utgivande av tryckt handledning rörande skolans

hälsovårdsarbete för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag
av..........................kronor 15 000;

4. till Utrustning jör skolhälsovård vid de allmänna läro verken

m. fl. läroanstalter för budgetåret 1944/45 anvisa ett
reservationsanslag av....................kronor 95 000;

Bihang till rilcsdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

5. medgiva att statsbidrag till kostnader för skolhälsovård
vid högre kommunala skolor må utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Torsten Svensson.

Kungl. Maj:ts pr (/position nr 193.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Hälsovården inom folkskoleväsendet.................... 2

Inledning.......................................... 2

Nuvarande förhållanden.............................. 5

Behovet av en allmän hygienisk övervakning i folkskolorna..... 9

Skolöverstyrelsens organisationsförslag..................... 15

Skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar .................... 18

Remissyttranden.....................................25

Departementschefen..................................40

II. Hälsovården vid de allmänna läroverken.................48

Nuvarande förhållanden................................48

Kritik av nuvarande förhållanden........................50

Skolöverstyrelsens förslag angående rationalisering av hälsovården . 55

Skolöverstyrelsens kostnadsberäkningar..................... 62

Remissyttranden.....................................70

Departementschefen.................................. 75

III. Hälsovården vid de högre kommunala skolorna............79

Kommunala mellanskolor...............................79

Kommunala flickskolor................................ 82

Praktiska mellanskolor................................83

Högre folkskolor.....................................84

Remissyttranden.....................................85

Departementschefen..................................86

IV. Hälsovården vid folk- och småskoleseminarierna ........... 87

Skolöverstyrelsens förslag .............................. 87

Remissyttranden.....................................94

Departementschefen..................................96

V. Hemställan........................................97