Kungl. Maj:ts proposition Nr 193 (Proposition 1932:193)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om häradsnämnds
tjänstgöring; given Stockholms slott den 16 mars
1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag örn häradsnämnds tjänstgöring.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami. 161 haft- (Nr 193.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Förslag

till

Lag

om häradsnämnds tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen
deras antal. Äro nämndemännen flera än tolv eller finnes, i tingslag med
tolv nämndemän, allas närvaro i rätten ej erforderlig, fördele häradshövdingen
efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen
bör ske så, att erforderlig ortskännedom blir företrädd inom nämnden
samt att ändring i nämndens sammansättning under ett och samma
måls handläggning och avgörande i regel ej kommer att äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Genom lagen upphäves 9 § andra stycket i förordningen den 17 maj 1872
angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting.
I tingslag där vid lagens ikraftträdande finnas flera än tolv nämndemän
skola, intill dess Konungen annorlunda förordnar, nämndemän väljas till
enahanda antal som tillförene.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler fråga örn
lagstiftning angående häradsnämnds tjänstgöring samt anför:

»Sedan den svenska nämnden efter att hava genomgått olika utveck- Historik.
lingsstadier erhållit ungefärligen sin nuvarande gestaltning vid slutet 1734 års lag.
av 1600-talet eller början av 1700-talet, blev densamma i 1734 års lag för
första gången föremål för närmare reglering. I 1 kap. 1 § rättegångsbalken
i nämnda lag stadgades, att i häradsrätt skulle häradshövding
döma med tolv därtill valda, i häradet bofasta bönder. Vidare meddelades
i 23 kap. rättegångsbalken bestämmelser därom, att minst sju nämndemän
måste vara närvarande, för att rätten skulle vara domför samt att
endast enhällig nämnd kunde överrösta häradshövdingen I huvudsak
gälla de angivna grundsatserna alltjämt. De förändringar som skett
efter 1734 års lags tillkomst röra allenast sättet för utseende av nämndemän
samt villkoren för valbarhet till nämndemansbefattning. Sålunda
stadgades genom en kungl, förordning den 18 december 1823, att nämnden,
vilken ditintills enligt stadgad praxis utsetts av häradshövdingen, skulle
väljas å sockenstämma av häradets bönder, varjämte föreskrifter meddelades
örn valet, valbarhetsvillkor m. m. I anslutning härtill förordnade
Kungl. Majit genom skrivelse den 12 februari 1824, varom erinrades
i Svea hovrätts cirkulär den 31 januari 1825, att vart och ett härad
eller tingslag av härads- eller tingsrätterna skulle för val av nämndemän
fördelas i vissa nämndemansdistrikt. Uti åtskilliga hänseenden ändrade
bestämmelser angående sättet för val av nämndemän ävensom valbarhetsvillkor
meddelades genom kungl, förordningen den 19 juli 1872,
som bland annat föreskrev, att vid nämndemansval en var i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad skulle äga rösträtt inom den valkrets
han tillhörde. Slutligen må anmärkas, att bestämmelser angående
nämndemansval i stad, som tidigare saknats, tillkommo genom lag den
7 maj 1917.

1872 års
lagstiftning.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Så länge i varje härad (eller motsvarande domkrets: skeppslag, bergslag
etc.) ting höllos å häradets egen tingsstad, förefunnos givetvis
goda betingelser för ett kontinuerligt deltagande i rättsskipningen av
häradets nämndemän. Småningom började det emellertid förekomma,
att två eller flera härad sammanslogos till en domkrets med gemensam
tingsstad. Stadgandet i 2 kap. 1 § rättegångsbalken av 1734 års lag, att
häradshövdingen skulle hålla tre ting årligen ’i vart härad å rättan
tingsstad’, ansågs icke utgöra hinder härför. Inom de härad som sammanslagits
utsågos i allmänhet nämndemän till samma antal som före
sammanslagningen. En särskild anledning att icke nedbringa nämndemännens
antal utgjorde hänsynen därtill, att nämndemännen, utom tjänstgöringen
vid häradsrätterna, hade en hel del andra åligganden att fullgöra,
av vilka framför allt skyldigheten att biträda vid vägsynerna var
dem till avsevärt besvär.

Då olägenheterna av den enligt 2 kap. 1 § rättegångsbalken gällande
sammanträdesordningen för häradsrätterna med stigande folkmängd och
större rörlighet i samfärdseln blevo allt mera kännbara, föranleddes rikets
ständer att i underdånig skrivelse den 28 maj 1866 hemställa, att ''till
förekommande av den överklagade långsamheten i lagskipningen vid underdomstolarna
å landet’ nödiga åtgärder måtte vidtagas för utarbetande
av förslag till förändrade stadganden angående häradsrätternas arbetssätt.
I skrivelsen framhölls bland annat, att en ökad skyndsamhet vid
häradsrätternas förhandlingar skulle i väsentlig mån kunna genomföras
genom häraders och tingslags frivilliga sammanslutning för gemensam
jurisdiktion, därvid åt de sålunda förenade tingslagen ''borde lämnas öppet
att vart för sig välja fulltalig nämnd, varigenom man förebyggde den
olägenhet av nämndemansbestyrets försvårande, som eljest skulls uppstå,
därest en för hela domsagan gemensam nämnd måste övertaga alla
de bestyr, som förut ålegat de särskilda tingslagens nämnder, och vilken
olägenhet enligt rikets ständers åsikt icke lämpligen borde avhjälpas genom
nedsättning i det antal, som vore föreskrivet för att nämnd skulle
vara domför’. Med anledning av denna ständernas skrivelse igångsattes
ett utredningsarbete, som resulterade i kungl, förordningen den 17 maj
1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting.
Genom förordningen infördes den s. k. nya sammanträdesordningen
i domsagor omfattande ett eller två tingslag. Benämningen tingslag,
som i förordningen för första gången kom till användning i lag, användes
enligt det till grund för förordningen liggande, av lagbyrån avgivna
betänkandet för att i stället för benämningen härad, som dåmera
icke kunde anses vara i sådant hänseende helt lämplig, beteckna den
domkrets, som hör till varje häradsrätts domvärjo och således utgör den
judiciella enheten. I 9 § första stycket av förordningen fastslogs också,
att i allt vad till rättegången hörer skulle örn tingslag gälla vad genom
lag eller författningar vore stadgat angående härad. Av särskilt intresse

Kungl. May.ts proposition Nr 193.

är i förevarande sammanhang 9 § andra stycket i förordningen, som innefattar
den enda hittills meddelade lagbestämmelsen angående nämndemännens
indelning till tjänstgöring. I detta lagrum stadgas, att örn två
eller flera tingslag av Konungen förenas till ett, skola likväl, därest icke
Konungen annorledes förordnar, nämndemän väljas till enahanda antal
som tillförene i vart och ett av dessa tingslag, och skall häradshövdingen
efter samråd med nämnden fördela tjänstgöringen dem emellan. ^ Några
riktlinjer efter vilka indelningen till tjänstgöring borde ske angåvos ej.
I sitt betänkande anförde lagbyrån med avseende å det föreslagna stadgandet
i 9 § andra stycket endast, att detta överensstämde med den i rikets
ständers skrivelse år 1866 yttrade åsikt.

I syfte att göra den nya sammanträdesordningen tillämplig beträffande
allt flera tingslag verkställdes efter förordningens ikraftträdande sammanslagningar
av tingslag i stor utsträckning, och utvecklingen har därefter
fortgått i samma riktning. Vid nyssnämnda tidpunkt utgjorde av
landets dåvarande 103 domsagor allenast 14 ett tingslag och 27 två tingslag,
men alla övriga 62 domsagor tre eller flera tingslag. Vid 1930 års
utgång hestodo ej mindre än 61 av rikets 119 domsagor av ett tingslag,
50 domsagor av två tingslag och endast 8 domsagor av tre eller fyra
tingslag.

Den Kungl. Majit enligt 9 § andra stycket i 1872 års förordning tillkommande
befogenheten att meddela förordnande angående nämndemännens
antal i sammanslagna tingslag kom endast undantagsvis till utövning under
årtiondena närmast efter tillkomsten av berörda förordning. Följden
var, att i många sammanslagna tingslag nämndemän valdes till vida
större antal än som kunde vara erforderligt och lämpligt. Det förekom
sålunda, att ända till 84 nämndemän utsågos i ett enda tingslag.

Vid 1901 års riksdag väcktes i andra kammaren två motioner, den ena
av herrar A. Johanson i Mossebo och A. Magnusson (nr 33) samt den andra
av herr E. Åkerlund (nr 62), i vilka motioner starkt missnöje med rådande
ordning för nämndens tjänstgöring i sammanslagna tingslag kom till uttryck.

I den förra motionen anfördes bland annat:

Genom 1872 års förordning hade nämndemans uppgift såsom ledamot
av häradsrätt i betydlig grad, till stor skada för rättsväsendets sunda utveckling,
förminskats. Det vore vanligt att vid den fördelning av tjänstgöring,
som jämlikt 9 § andra stycket i förordningen skulle ske i sammanslagna
tingslag, verkställdes på sådant sätt, att olika grupper av
nämnden komme att tjänstgöra vid vart och ett av de tillfällen, då ett
särskilt mål förekomme till handläggning och företoges till avgörande.
Detta förhållande, som vore ägnat att framkalla ganska stor ringaktning
för häradsrätten och dess domslut, hade förändrat nämndens ställning därhän,
att dess uppgift mera syntes vara att utgöra en hedersvakt kring
domaren än ett medansvarigt dömande element av rätten.

Riksdagen

1901.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

På grund av det anförda hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl.
Majit anhålla örn sådan ändring i 1872 års förordning, att nämndemännens
antal även i de sammanslagna tingslagen måtte bestämmas till 12.

I herr Åkerlunds motion yttrades bland annat:

De sammanslagningar av tingslag, som i följd av 1872 års förordning
i allt vidsträcktare mån ägt rum, hade visserligen utövat ett mycket gott
inflytande i fråga örn snabbhet i rättsskipningen vid häradsrätterna,
men det torde icke kunna bestridas att dessa sammanslagningar nästan
överallt åstadkommit ganska stor skada i fråga örn häradsnämndernas
sammansättning och duglighet samt mångenstädes berövat desamma allt
inflytande och anseende. De täta tingssammanträdena och de ofta mycket
försvårade resorna till och från desamma, som blivit en följd av sammanslagningarna,
hade gjort att man på många — troligen de flesta —
håll beslutat, att nämndemännen skulle tjänstgöra turvis. Vid en sådan
anordning vore nämnden betagen all möjlighet att följa varje mål, som
icke kunde slutdömas genast det förekomme, och det vore vidare uppenbart,
att upplysningar och råd till vederbörande domare från ständigt växlande
nämnder måste bliva av ytterst ringa värde. Det hade ock visat sig,
att där tjänstgöringen vore så anordnad ytterst få av nämndemännen
plägade behålla sina befattningar längre än de därtill vore nödda och
tvungna samt att bygdernas dugligaste och erfarnaste män droge sig för
att spilla tid i häradsrätten, då de såge sig urståndsätta att där utöva
någon gagnande verksamhet. Jämväl andra omständigheter hade verkat
i samma riktning. Enligt motionärens mening vore det lämpligt, att
nämndemännens antal nedsattes så, att de alla på en gång kunde tjänstgöra
i de respektive häradsrätterna.

Motionen utmynnade i hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit ville anhålla örn utarbetande av förslag till sådan ändring i gällande
lag, att landets häradsnämnder måtte kunna åtminstone i någon
mån återvinna sitt forna anseende och sin betydelse som folklig institution
i häradsrätterna.

Med anledning av motionerna avlät riksdagen en skrivelse till KungL
Majit den 3 maj 1901 (nr 72).

I skrivelsen anfördes, att riksdagen funnit en nedsättning av nämndemännens
antal till 12 i sammanslagna tingslag ur åtskilliga synpunkter
hava goda skäl för sig. Dels stöde förslaget härom i överensstämmelse
med den i vårt land av ålder gällande principen för häradsrätternas sammansättning,
och dels skulle därigenom åvägabringas avsevärda fördelar
i fråga örn rättsskipningens handhavande vid häradsrätterna. Såsom
förhållandena vore i de flesta sammanslagna tingslag medförde det stora
antalet nämndemän, mellan vilka i sådana tingslag tjänstgöringen vore
fördelad, att de nämndemän, som skulle deltaga i avdömande av uppskjutna
mål, ofta ej varit i tillfälle att övervara målens föregående handläggning
i dess helhet och understundom helt och hållet saknade kännedom
örn vad i målet vid föregående rättegångstillfällen förekommit Visserligen
hade enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken häradshövdingen skyldighet
att, när dom å häradsting skulle fällas, underrätta nämnden ''örn
saken, och de skäl däri äro, så ock vad lag i ty fall säger’, men denna mer
eller mindre kortfattade föredragning kunde ej för nämndemännen er -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

sätta den självständiga iakttagelsen såsom grundval for ett personligt
omdöme i målet. Genom nedsättning av nämndemannens antal .lil 12
skulle i detta hänseende åstadkommas en väsentlig förbättring. Nämndemännen
finge därigenom tillfälle att mera oavbrutet följa malens och
tingsärendenas gång från deras första handläggning, och harav skulle,
helt naturligt, alstras ett ökat intresse hos nämndemannen for deras viktiga
värv. I princip anslöte sig riksdagen alltså till förslaget att namndemansantalet
måtte i alla tingslag begränsas till 12. Av praktiska skal
funne riksdagen det emellertid ej vara lämpligt att överallt genomföra
denna begränsning av antalet. Nämndemännen hade nämligen en hel del
andra åligganden än tjänstgöringen vid häradsrättens sammanträde!!,
särskilt att biträda vid vägsynerna. Skulle nu antalet namndeman ovillkorligen
nedsättas till 12 inom varje tingslag, komme detta att i stora
tingslag, där långt flera nämndemän än 12 funnes, högst väsentligt oka
det redan ganska betungande besväret av dylika förrättningar, vilket i
sin ordning skulle föranleda motvillighet mot nämndemansuppdraget.
Riksdagen ansåge sig ej böra ifrågasätta, att nämndemännens antal överallt
begränsades till 12 men funne lämpligt, att det lortlarande borde bero
på Konungens prövning, huruvida och i vad mån en nedsättning av nämndemännens
antal i de sammanslagna tingslagen borde äga rum.

Under åberopande av det sålunda anförda och under uttalande av önskvärdheten
utav nämndemansantalets nedbringande till 12, där sådant
utan olägenhet kunde vidtagas, hemställde riksdagen, att Kungl. Majit
måtte låta utreda, i vad mån nämndemännens antal i de tingslag där
detsamma överstege 12 lämpligen kunde nedbringas, samt utfärda de bestämmelser
därom, vartill utredningen kunde föranleda.

På grund av riksdagens skrivelse verkställdes utredning, som ledde till
att genom kungl, brev den 11 juli 1913 nämndemännens antal i nio olika
sammanslagna tingslag begränsades. Efter sistnämnda dag bär Kungl.
Majit vid flera tillfällen meddelat förordnande angående inskränkning
av antalet nämndemän i sammanslagna tingslag. (I ett sådant tingslag,
där genom kungl, brevet den 11 juli 1913 nämndemännens antal nedsattes
från 31 till 24, har detsamma genom kungl, brev den 6 februari 1931 ökats

till 27.)

De under 1800-talet framlagda reformförslagen å rättegångsväsendets
område innefattade förslag till ändrade stadganden jämväl med avseende
å nämndemännens antal.

Enligt lagkommitténs år 1826 publicerade förslag till rättegångsbalk
skulle varje socken välja minst en nämndeman, oavsett örn det sammanlagda
antalet i en domsaga därigenom komme att överstiga tolv. Tillika
föreslogs, att i nämnden finge ej flera än tolv och ej färre än sju nämndemän
på en gång sitta.'' Örn flera än tolv nämndemän på en gång komme
tillstädes, skulle domaren dela tjänstgöringen deni emellan.

Lagberedningen föreslog (1849), att för varje år skulle utses minst
tolv nämndemän. Mellan dessa skulle domaren fördela tjänstgöringen

Processreformförslagens

ställning till
frågan örn
nämndemännens

antal.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

efter som lämpligast funnes. Högst fem och minst tre nämndemän skulle
pa en gång tjänstgöra i rätten.

I nya lagberedningens betänkande (1884), däri det domföra antalet
namndeman sattes till högst sex och minst tre, föreslogs, att ledamöter i
nämnden skulle i varje domsaga väljas till ett antal av minst tolv och
högst tjugofyra, vilket vederbörande domstol skulle äga att fastställa.
Tjänstgöringen skulle av domstolens ordförande efter ledamöternas hörande
fördelas dem emellan efter som densamma kunde med mins+a olägenhet
för dem ordnas. Indelningen till tjänstgöring borde ske på sådant
sätt, att det endast sällan skulle behöva förekomma, att vid uppskov
i ett mål ny ledamot skulle behöva inträda i nämnden.

Förstärkta lagberedningen (1887), som uttalade sin anslutning till den
av nya lagberedningen ’i principbetänkandet förordade___grund sats,

att, såvitt möjligt, ett måls handläggning från början till slut bör
övervaras av samma nämndemän’, och som ansåg nedsättning av det domfora
antalet under fem icke böra ske, föreslog, att det högsta antalet nämn
deman som finge väljas inom varje domkrets skulle sättas till trettiosex

I processkommissionens betänkande (1926) har föreslagits, att antalet
nämndemän skulle bestämmas av Konungen särskilt för varje tingslag
och bero på det antal domstolssammanträden under året, vid vilka nämnd
skulle närvara, och den arbetsbörda, som ansåges kunna åläggas nämndemännen.
Med utgångspunkt från att varje nämndeman borde få tjänstgöra
högst femton dagar örn året, har processkommissionen — som föreslagit
det domföra antalet till fem — beräknat, att i en genomsnittlig domsaga
antalet nämndemän skulle bliva omkring fyrtiofem.

I kungl, propositionen nr SO till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna
för en rättegångsreform föreslogs det domföra antalet nämndemän
fastställt till åtta, därvid framhölls, att för utökning av antalet tingssammanträden
samt möjliggörande av lämplig arbetsfördelning inom nämnden
det. antal nämndemän, som skulle utses för tingslaget, alltid borde
sättas ej obetydligt högre än det domföra antalet. Till denna mening anslöt
sig ock riksdagen.

Tolkningen Stadgandet i 1 kap. 1 § rättegångsbalken att i häradsrätt häradshövding
dömer nied tolv nämndemän har varit föremål för olika tolkning.
Enligt en mening innebär stadgandet att i tingslag, som icke uppstått genom
sammanslagning av två eller flera förutvarande tingslag (''enkla
tingslag ), ej må finnas flera än tolv nämndemän. Enligt en annan tolkning
reglerar stadgandet blott häradsrättens sammansättning och utgör
alltså en domförhetsregel, i vilket avseende den kompletteras av bestäm
melsén i 23 kap. 1 § rättegångsbalken att häradsviken är fullsutten med
sju nämndemän.

Ända ifrån äldsta tid har i vårt land nämnden i allmänhet varit sammansatt
av tolv nämndemän. 1734 års lag medförde alltså härutinnan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

icke någon förändring i vad redan tidigare varit gällande. I förarbetena
till lagen förekommer intet som kan föranleda till antagande, att lagstiftaren
tänkt sig annat än att det samtidigt skulle finnas just tolv
nämndemän i varje häradsrätts domkrets, och något behov av ett större
antal nämndemän har säkerligen icke förefunnits vid lagens tillkomst. Elter
orden innefattar lagrummet emellertid allenast ett stadgande örn det antal
nämndemän som samtidigt skall sitta i rätten.

Lagkommittén synes i sitt förslag till rättegångsbalk hava utgått från
att 1 kap. 1 § rättegångsbalken i 1734 års lag endast avsåge att angiva
det antal nämndemän, som vid visst tillfälle skulle tjänstgöra i rätten.
Däremot synas uttalanden i förarbetena till 1872 års förordning innebära,
att lagrummet ansetts hava begränsat nämndemännens antal till tolv även
med hänsyn till det antal som överhuvud skulle finnas i varje domkrets.

Praxis har i viss utsträckning anslutit sig till uppfattningen att stadgandet
örn tolv nämndemän i berörda lagrum endast har karaktären av
en domförhetsregel. I åtskilliga enkla tingslag utses nämligen flera än
tolv nämndemän. Anledningen härtill torde i allmänhet vara att tjänstgöringsskyldigheten
efter ikraftträdandet av 1872 års förordning blivit
alltför betungande för att kunna fullgöras av blott tolv nämndemän. I
ett eller annat fall befinnes anledningen vara den, att varje socken tilllåtits
välja egen nämndeman. Häradsrätterna torde i de angivna fallen
med stöd av kungl, brevet den 12 februari 1824 hava ansett sig berättigade
att fastställa antalet nämndemän högre än till tolv. I intet fall
torde Kungl. Maj:ts medgivande härtill hava inhämtats.

Frågan örn nämndemännens tjänstgöring har på senare tfd bragts under
Kungl. Maj:ts övervägande särskilt genom yttranden, som Svea hovrätt
den 19 september 1926 och den 27 januari 1927 avgivit rörande frågan
örn tätare tingssammanträden i häradsrätterna. I det förra yttrandet
anförde hovrätten bland annat:

Örn man ej ville vedervåga nämndens nuvarande ställning och utsätta
sig för risken att nämndemännen nedsjönke till ett slags betydelselösa
tingsvittnen, borde det tillses, att hinder ej mötte för sådant anordnande
av nämndens tjänstgöring, att 1) vid handläggning av vart och ett av de
särskilda målen och ärendena i nämnden sutte ledamöter med kännedom
om de lokala och personliga förhållanden, som kunde vara av betydelse
för detta måls eller ärendes behandling, samt 2) i måls eller ärendes fortsatta
handläggning deltoge samma nämndemän, som förut övervarit handläggningen.

I yttrandet den 27 januari 1927 betonade hovrätten vikten av vad hovrätten
i sitt tidigare yttrande framhållit samt anförde vidare:

Ansåge man, i likhet med hovrätten, att ett försvagande av nämndens
sakliga kompetens och auktoritet innebure en väsentlig förlust för vårt
rättegångsväsen, vore det angeläget, att nämndens ställning icke sattes
på spel genom en fördelning av nämndemännens tjänstgöring, som ej
toge sikte på de av hovrätten framhållna omständigheterna. Erlaren -

Svea hovrätts
initiativ.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

heten visade emellertid, att detta förhållande ingalunda överallt stöde
klart för dem, som bestämde örn nämndemanstjänstgöringens fördelning.
Hovrätten erinrade örn att processkommissionen i sitt betänkande påpekat
—- med framhållande hurusom nämndens betydelse mångenstädes
kommit att försvagas i samband med sammanslagning av tingslag — att,
medan nämndemännens antal efter en sammanslagning vanligen bibehållits
oförändrat, en sådan arbetsfördelning mellan dem icke sällan gjorts,
att i allmänhet åtminstone de flesta av de vid ett måls avdömande tjänstgörande
nämndemännen icke mera än delvis övervarit målets handläggning.
Att så vore fallet ansåge hovrätten sig kunna vitsorda. Men ej
mindre betänkligt vore, att man på många håll syntes sakna insikt örn
angelägenheten av att vid tjänstgöringens fördelning behovet av representation
för de särskilda delarna av ett tingslag bleve så långt som möjligt
tillgodosett. En väsentlig ändring till det bättre syntes härutinnan
ej kunna påräknas utan ett ingripande av lagstiftningen. De nu gällande
bestämmelserna, som härvidlag helt lade avgörandet i häradshövdingens
hand, syntes böra ersättas av föreskrifter, som fastsloge de principer,
man ansåge önskvärda, och undanröjde vissa hinder för en rationell
tjänstgöringsfördelning, som de nu gällande bestämmelserna medförde.
Hit räknade hovrätten de bestämmelser i 1 kap. 1 § rättegångsbalken,
som syntes innebära, att en valkretsindelning lör nämndemansval skulle
byggas på enmansval i varje valkrets, en anordning, som i hög grad försvårade
möjligheten att låta nämndemän från en och samma trakt växelvis
tjänstgöra i rätten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde hovrätten, att
Kungl. Majit, oberoende av den behandling, som komme att ägnas frågan
örn tingslags sammanslagning eller tätare sammanträden i bestående
tingslag, måtte med det snaraste till legislativ behandling upptaga frågan
örn fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemännen i tingslag, där
deras antal överstege tolv.

Jämväl i sitt den 3 juni 1927 avgivna yttrande i anledning av processkommissionens
betänkande har Svea hovrätt — efter att hava erinrat,
att nämndemännens fördelning till tjänstgöring enligt betänkandet, likasom
enligt gällande lag, skulle verkställas av rättens ordförande efter
samråd med nämnden samt att några principer som därvid skulle läggas
till grund icke angivits — framhållit, att erfarenheten visade angelägenheten
av att i lagen utsattes vissa allmänna grunder för fördelningen.
Enligt hovrättens mening borde det åläggas ordföranden att vid fördelningen
taga i betraktande vikten av att 1) i handläggning och avdömande
såvitt möjligt deltoge samma nämndemän, som tidigare övervarit
handläggningen, och 2) de olika trakterna inom tingslaget vore vid varje
särskilt rättegångstillfälle företrädda i nämnden.

Utredning
angående
nämndemännens

antal och
tjänstgöring.

Genom skrivelse den 23 september 1926 anmodade chefen för justitiedepartementet
samtliga domhavande att inkomma med uppgift angående
nämndemännens antal inom varje tingslag samt angående principerna
för nämndens tjänstgöringsskyldighet. De med anledning härav inkom -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

na uppgifterna blevo föremål för bearbetning inom departementet Enligt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 november 1930 tillkallade jag
härefter presidenten K. Schlyter att inom departementet biträda med behandling
av bland annat frågan örn lämplig fördelning av tjänstgöringen
mellan nämndemännen vid häradsrätterna. Med utredningen avsågs i första
hand att undersöka huruvida — på sätt redan skett i ett flertal tingslag
— nämndemännens antal och tjänstgöring kunde så bestämmas, att samma
nämndemän i regel komme att deltaga i varje särskilt måls handläggning
från början till slut, en anordning som i förening med genomförandet
tillika av principen örn samme ordförande i ett och samma mål skulle
vara av stort värde för rättsskipningen.

Sedan den sakkunnige i en den 12 mars 1931 till chefen för justitiedepartementet
avlåten skrivelse anhållit, att häradshövdingarna måtte beredas
tillfälle att avgiva yttranden samt inkomma med upplysningar i
vissa avseenden, anmodade jag genom skrivelse den 16 mars 1931 rikets
häradshövdingar att till justitiedepartementet inkomma med yttranden
och uppgifter i de angivna hänseendena.

Antalet nämndemän inom rikets 186 tingslag växlar mellan 10 och 48
på sätt nedanstående tablå närmare utvisar.1

Antal nämndemän	10	12	14	15	16 17 1	18	19	20	22	24	27	! i 30 31 32	33	34	36	43	47	48	S:a
Antal tingslag
under Svea hovrätt ......	—	64	2	—	2	1	—	—	-	1	13	—	1 1 1		-	—	16	1	1	2	105
Göta hovrätt .....	2	27	3	1	1	1	1	1	3	2	9	3	— —	3	1	1	3	—		—	62
Skånska hovrätten	—	5	1	—	41	1	—	—	—	-	fi	—	— —	—	—	—		—		-	19
S:a tingslag	2	96	6	1	7	3	1	1	3	3	28	3	1 1	3	1	1 21	1	1	2	186

I 96 av de 105 tingslagen inom Svea hovrätts domvärjo är vid ordinarie
tingssammanträden eller lagtima ting antalet samtidigt i rätten tjänstgörande
nämndemän i allmänhet 12. I 2 tingslag växlar antalet mellan
9 och 12, och i 7 tingslag utgör det 8, 10 eller 11. I 38 av de 62 tingslagen
under Göta hovrätt tjänstgöra samtidigt i regel 12 nämndemän, i återstående
24 tingslag 8—10 nämndemän. Högsta antalet samtidigt tjänstgörande
nämndemän i de 19 tingslagen inom Skånska hovrättens dotnvärjo
är 9. Detta antal förekommer i 3 tingslag. 8 nämndemän tjänstgöra
samtidigt i 15 tingslag och i ett tingslag tjänstgöra 8 nämndemän
den ena och 9 den andra rättegångsdagen varje sammanträde.

Med avseende å ordningen för nämndemännens tjänstgöring vid allmänna
tingssammanträden eller lagtima ting hänvisas till en med lcd 1

Vid tablåns upprättande har hänsyn ej tagits till förändringar fr. o. m. år 1932.

Utred ningens resultat.

Ani al nämndemän.

Antal samtidigt
tjänstgörande.

Ordningen för
nämndemännens
tjänstgöring.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

ning av senast tillgängliga uppgifter1 upprättad sammanställning, vilken
torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Av sammanställningen framgår, att uti ifrågavarande hänseende tre
olika huvudgrupper av tingslag kunna särskiljas.

1) I 85 av de tingslag, där nämndemännens antal uppgår till 12 (61
tingslag under Svea hovrätt, 24 under Göta hovrätt), samt i de 2 tingslag
under Göta hovrätt, där allenast 10 nämndemän äro utsedda, tjänstgöra
alla tingslagets nämndemän principiellt alltid i rätten.

2) Uppdelning av nämndemännen i särskilda grupper, som turvis tjänstgöra,
förekommer i sammanlagt 72 tingslag, därav 32 tingslag under Svea
hovrätt, 28 under Göta hovrätt och 12 under Skånska hovrätten.

3) 27 tingslag kunna icke hänföras till någon av de håda första grupperna.
Tjänstgöringsförhållandena i dessa tingslag överensstämma därutinnan,
att nämndemännen (eller vissa av dem), med tillämpning av växlande
principer i olika tingslag, i tur och ordning befrias från tjänstgöring
vid vissa tingssammanträden eller å vissa rättegångsdagar.

Till den första huvudgruppen tingslag höra bland annat samtliga de
11 tingslag — alla under Svea hovrätt — där ting hållas i enlighet med
bestämmelserna i 2 kap. 1 § rättegångsbalken. I denna huvudgrupp är
tydligen önskemålet örn kontinuitet i nämndens sammansättning fullt tillgodosett,
under förutsättning att verkligen alla 12 nämndemännen utan
avbrott tjänstgöra.

.En undersökning av de principer, i enlighet varmed nämndemännens
tjänstgöring reglerats i den andra huvudgruppen tingslag, visar, att i ej
mindre än 18 tingslag under Svea hovrätt och i 14 tingslag under Göta
hovrätt nämndemän från viss del av tingslagen (i de flesta fall ett förutvarande
tingslag) vid alla sammanträden tjänstgöra å viss rättegångsdag
eller vissa rättegångsdagar, vartill målen från samma del av tingslaget
då förläggas. Efter enahanda grunder, endast i vissa hänseenden
modifierade, är tjänstgöringen ordnad i ytterligare 5 tingslag under Svea
hovrätt och ett under Göta hovrätt. I de övriga hithörande tingslagen
under Svea och Göta hovrätter — där alltså ''lokala nämnder’ icke förekomma
— hava nämndemännen fördelats på två eller tre grupper (i ett
fall — Askimsdomsagan — fyra grupper), varje grupp bestående av representanter
för olika delar av tingslagen. Dessa grupper hava sedan på sätt
sammanställningen närmare utvisar indelats antingen till oavbruten tjänstgöring
vid alla sammanträden under viss tidsperiod (t. ex. ett ting, ett
eller två år) eller ock till tjänstgöring vartannat eller vart tredje (respektive
vart fjärde) sammanträde. I vissa av de tingslag, där tjänstgöringen
ordnats på sist angivet sätt. inträffar ofta nog. att under ett
och samma måls handläggning vid skilda rättegångstillfällen helt olika
grupper av nämndemän tjänstgöra i rätten. — ''Lokala nämnder’ anlitas
endast i ett av de till andra huvudgruppen hänförliga tingslagen inom
Skånska hovrättens domvärjo. I 8 av de övriga tingslagen tjänstgör
en nämndemansgrupp å viss rättegångsdag antingen under ett år eller
ett ting i följd. Oavbruten tjänstgöring för viss grupp vid alla sammanträden
under ett ting förekommer i ett tingslag och i de 2 återstående

I regel avse dessa icke senare tid än år 1931.

Kungl. May.ts ''proposition Nr 193. 13

tingslagen äro de olika grupperna indelade till tjänstgöring vid vissa
sammanträden.

Beträffande tjänstgöringen å slutsammanträden i de till förevarande
huvudgrupp hörande tingslag, där olika grupper av nämndemän vid de
allmänna sammanträdena tjänstgöra å var sin rättegångsdag, innefattar
den föreliggande utredningen icke fullständiga uppgifter. I ett betydande
antal tingslag komma samtliga de nämndemän, som tjänstgjort under
tingen, tillstädes vid slutsammanträdena för att deltaga i avdömande av
mål, vilkas handläggning de övervarit. Lika vanligt synes emellertid
vara, att den vid slutsammanträden tjänstgörande nämnden sammansättes
av representanter för de olika grupper, som varit i tjänstgöring å de
ordinarie rättegångsdagarna under tingen.

Vidare må nämnas, att i åtskilliga tingslag, där nämndemännens antal
är så stort, att vissa av dem under en längre period (t. ex. ett ting, ett
år) befrias från tjänstgöring vid allmänna sammanträden, dessa i stället
inkallas att fullgöra förekommande tjänstgöring vid rannsakningar och
andra extra förrättningar.

Till den tredje huvudgruppen tingslag hava hänförts dels 3 tingslag,
som stå tingslagen i den första huvudgruppen mycket nära, i det att i
dessa 3 tingslag, där 14 eller 16 nämndemän finnas, 10 av nämndemännen
äro ständigt tjänstgörande, medan de övriga tjänstgöra turvis.
Vidare hava till förevarande huvudgrupp räknats 2 tingslag, där tjänstgöringen
ordnats på liknande sätt som i tingslagen tillhörande andra huvudgruppen:
nämndemännen hava indelats i grupper, som. tjänstgöra i
ena tingslaget å var sin rättegångsdag och i det andra tingslaget vid
vartannat sammanträde, men deras antal har uti intetdera tingslaget
varit tillräckligt för att tillåta bildande av självständiga grupper, varför
tjänstgörande gruppen alltid får utfyllas med till gruppen icke hörande
nämndemän. I 11 av de till tredje huvudgruppen hörande tingslagen (3
under Svea hovrätt, 3 under Göta hovrätt och 5 under Skånska hovrätten)
är nämndemännens antal ej högre än 12. Vid sådant förhållande
måste, huru än tjänstgöringen ordnas, en viss kontinuitet i nämndens
sammansättning alltid förefinnas. Fritagna från. tjänstgöring under varje
sammanträde eller rättegångsdag äro: i ett av dessa tingslag 2 nämndemän,
i ett annat 3 nämndemän och i de övriga 9 tingslagen 4 nämndemän.
I åtminstone 2 av tingslagen deltaga emellertid alla 12 nämndemännen
i den överläggning till utslag, som å varje sammanträdes första
rättegångsdag föregår den egentliga handläggningen. I vissa av tingslagen
är en indelning av de 12 nämndemännen genomförd, exempelvis
sålunda att samma 8 nämndemän komma att tjänstgöra 3 eller 4 sammanträden
i följd. På andra håll åter tillämpas för tjänstgöringen turlistor,
åsyftande att under ett år så likformigt som möjligt å de enskilda
nämndemännen utskifta de tjänstgöringsfria dagarna. I övrigt
hänvisas beträffande tingslagen i förevarande huvudgrupp till de i sammanställningen
lämnade uppgifterna.

Det sammanlagda antalet nämndemän i hela landet utgör 3,516. Vid en
undersökning av huru stort antal ordinarie rättegångsdagar dessas tjänstgöring
i genomsnitt plägar omfatta under ett år 1 finner man en växling

1 Vid undersökningen — som avser förhållandena under år 1931 —- medräknas alltså
ej dagar, då slutsammanträden, rannsakningar och andra extra förrättningar eller sammanträden
med tremansnämnd hållas.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

mellan ej fullt 2 och något över 22 rättegångsdagar. Bortsett från de 11
tingslag, vart och ett med 12 nämndemän, där gamla tingsordningen alltjämt
tillämpas, hava 205 nämndemän, motsvarande cirka 6 procent av hela
antalet, en årlig tjänstgöring som understiger 5 dagar. För 808 nämndemän
(cirka 23 procent) är årliga antalet ordinarie rättegångsdagar 5, för
660 nämndemän (cirka 19 procent) överstiger det 5 men uppgår ej (ill 10.
Det vanligaste är 10 dagars tjänstgöring, som 1,196 nämndemän (cirka 34
procent) hava att fullgöra. Vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet än 10
dagar hava 515 nämndemän (cirka 14.5 procent).

Lagutkast Med oeaktande av det inkomna utredningsmaterialet utarbetades inom
moriaT* justitiedepartementet ett utkast till lag om antalet nämndemän i vissa
tingslag med tillhörande promemoria, varöver genom remisser den 15 december
1931 yttranden infordrades från rikets hovrätter, häradsrätter och
häradshövdingar, varjämte tillfälle bereddes föreningen Sveriges häradshövdingar
att inkomma med utlåtande. Utkastet torde få såsom bilaga
åtfölja detta statsrådsprotokoll.

Inkomna

utlåtanden.

Det övervägande flertalet av de myndigheter, som på grund av remisserna
avgivit utlåtanden, däribland de tre hovrätterna, tillstyrka, att lagutkastet
lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Bestämman- I fråga örn den föreslagna befogenheten för Kungl. Majit att bestämma
nämndemän. antalet nämndemän i varje tingslag har utkastet i de allra flesta yttranden
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Därvid har bland annat av
Svea hovrätt framhållits angelägenheten av att största möjliga hänsyn
tages till ortsbefolkningens önskningar. I några yttranden uttalas, att
i blivande lagtext uttryckligen bör angivas antingen att ändring av nuvarande
nämndemansantal kräver initiativ av vederbörande häradsrätt
eller ock att häradsrättens yttrande skall inhämtas över väckt förslag
till förändring av antalet.

I den remitterade promemorian anfördes i fråga örn nämndemännens
antal följande: I

I ett stort antal tingslag förhindrades eller försvårades en rationell fördelning
av nämndemännens tjänstgöring därigenom, att deras antal vore
antingen för stort eller för ringa. Vid ordnandet av nämndens tjänstgöring
måste beaktas å ena sidan, att tjänstgöringen i nämnden ej borde
göras allt för betungande för den enskilde nämndemannen, å andra sidan
att antalet nämndemän ej borde sättas så högt, att den enskilde nämndemannen
ej erhölle tillräcklig erfarenhet. Såsom en lämplig genomsnittlig
arbetsbörda betraktades allmänt att varje nämndeman — utöver tjänstgöring
vid rannsakningar och andra extra förrättningar — erhölle tjänstgöring
vid allmänna tingssammanträden en rättegångsdag i månaden, dock
med möjlighet till jämkning allt efter tingsresornas längd och andra lokala
förhållanden. Det erforderliga antalet nämndemän i varje tingslag måste

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193. 15

med denna utgångspunkt bliva beroende av antalet allmänna rättegångsdagar
inom tingslaget.

I åtskilliga yttranden av häradsrätter och häradshövdingar i domsagor
med relativt stort antal nämndemän uttalas önskemål örn att det nuvarande
antalet måtte få bibehållas, enär fara förefinnes för att i annat fall tjänstgöringen
skall bliva så betungande, att svårigheter för en god rekrytering
av nämnden komma att uppstå. I något yttrande framhålles, att en tjänstgöringsskyldighet
av sex rättegångsdagar örn året måste anses fullt tillräcklig.
Från andra tingslag åter, där ej flera än tolv nämndemän finnas,
uttalas, att en ökning av nämndemännens antal lätteligen kan medföra
rekryteringssvårigheter och dessutom kan få till följd att nämndemansuppdraget
mister något av den aktning det av ålder åtnjutit. I yttranden
från åtskilliga häradsrätter, där tjänstgöringsskyldigheten för närvarande
överstiger den genomsnittliga, betonas, att nämndemännen även för framtiden
gärna vilja tjänstgöra i samma utsträckning som förut samt att en
ökning av antalet nämndemän därför ej behöver ifrågakomma. Ett flertal
häradsrätter och häradshövdingar hava emellertid framhållit såsom önskvärt,
att ökning av nämndemännens antal kommer till stånd. För fall,
då minskning av nuvarande nämndemansantal må komma att beslutas,
erinras i några yttranden att nämndeman ej bör vara skyldig att avgå
från sin befattning förrän vid utgången av den valperiod, för vilken han
blivit utsedd. ''

Med avseende å den i andra punkten av lagutkastet upptagna bestämmelsen,
enligt vilken fördelning av nämndemännens tjänstgöring skulle
ske därest i tingslaget funnes minst fjorton nämndemän, angavs i promemorian,
att detta antal vore en förutsättning för att nämndemännen
skulle kunna uppdelas i särskilda grupper att turvis tjänstgöra. I anslutning
härtill anfördes i promemorian:

Där nämndemännens antal bibehålies vid tolv, kunna emellertid tydligen
några nämndemän utan olägenhet periodvis (t. ex. under ett helt
ting i följd) befrias från tjänstgöring. Uppenbarligen har häradshövdingen
att även där så sker vaka över att nämndemännen icke genom någon
inbördes fördelning av tjänstgöringen äventyra kontinuiteten i nämndens
sammansättning.

Svea hovrätt ifrågasätter, huruvida icke bestämmanderätt uttryckligen
borde tillerkännas häradshövdingen även för sådana i promemorian
avsedda fall. då inom en tolvmannanämnd vissa nämndemän skola periodvis
befrias från tjänstgöring. Hovrätten framhåller, att när helst regler
erfordras angående tjänstgöringens fördelning, avgörandet synes böra
ankomma på häradshövdingen.

Beträffande principerna för fördelning av nämndemännens tjänstgöring
samt sättet för dessa principers genomförande anfördes i promemorian: -

När fördelning
av tjänstgöringen
kan
äga rum.

Tjänst göringens fördelning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

I de domsagor där hänsyn redan tagits till önskvärdheten av kontinuitet
i nämndens sammansättning, har man i allmänhet sökt uppnå sådan
på. det sätt, att nämnden indelats i grupper och att varje grupp
tjänstgjort å viss rättegångsdag under varje tingssammanträde, i samband
varmed det iakttagits att uppskov i målen ägt rum till motsvarande
rättegångsdag.---

Principen att såvitt möjligt samma nämndemän böra tjänstgöra under
varje måls hela handläggning har kommit till positivt uttryck i lagutkastet.
För uppnående av detta önskemål bör varje grupp nämndemän
indelas till tjänstgöring å rättegångsdagar med mellanrum motsvarande
den tid ett mål sedvanligen uppskjutes (alltså i regel fyra veckor). Föreskriften
utesluter uppenbarligen icke att i undantagsfall — när på grund
av måls synnerligen brådskande beskaffenhet eller av annan orsak uppskov
äger rum på kortare eller längre tid än fyra veckor — annan nämnd
kan komma att deltaga i målets fortsatta handläggning.

I promemorian yttrades vidare:

I mångå domsagor har det visat sig möjligt att vid nämndens indelning
till tjänstgöring beakta ett annat av Svea hovrätt i ovannämnda
yttranden framhållet önskemål, nämligen att i nämnden måtte sitta ledamöter
med kännedom örn de lokala och personliga förhållanden som kunna
vara av betydelse för de olika målens eller ärendenas behandling.
Detta önskemål har i en del fall tillgodosetts på det sätt, att när ett tingslag
uppstått genom sammanslagning av flera tidigare tingslag, de förutvarande
olika nämnderna bibehållits såsom tjänstgörande å var sin rättegångsdag,
till vilken då målen från de förutvarande skilda tingslagen
alltjämt förlagts. 1 andra fall har en allsidig sammansättning av nämnden
åvägabragts på det sätt, att det tillsetts att i varje grupp av nämndemän
funnits representanter för tingslagets olika delar.---Även utan

särskild lagbestämmelse synes kunna förväntas att häradshövdingarna
vid nämndemännens indelning till tjänstgöring beakta angelägenheten
av att — där icke lokala nämnder anlitas för mål från olika delar av
tingslaget — inom varje grupp av nämndemän tingslagets olika delar
bliva så likformigt som möjligt representerade.

Svea hovrätt har i denna del anfört:

Vad angår fördelningen av nämndemännens tjänstgöring, har hovrätten
redan i sitt i den vid utkastet fogade promemorian omnämnda utlåtande
den 27 januari 1927 framhållit, att de nu gällande bestämmelserna
angående fördelningen av nämndemännens tjänstgöring, vilka bestämmelser
helt lägga avgörandet i häradshövdingens hand, syntes böra ersättas
av föreskrifter, som fastsloge de principer, man ansåge böra komma till
användning vid sagda fördelning. Den fortgående sammanslagningen av
tingslag till större enheter och ökningen av antalet rättegångsdagar vid
vissa häradsrätter gör behovet av sådana föreskrifter allt mera kännbart.

Såsom ledande principer vid lösningen av denna fråga har hovrätten
uti sina i promemorian omnämnda yttranden den 19 augusti 1926 och
den 27 januari 1927 angivit, att det borde tillses, att 1) vid handläggningen
av vart och ett av de särskilda målen och ärendena i nämnden sutte
ledamöter med kännedom örn de lokala förhållanden, som kunde vara av
betydelse för detta måls eller ärendes behandling, samt 2) i måls eller
ärendes fortsatta handläggning deltoge samma nämndemän, som förut

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

över varit handläggningen. Av de nu angivna principerna har allenast
den sistnämnda kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten. Beträffande
den förstnämnda uttalas i promemorian, bland annat, att det utan
särskild lagbestämmelse kunde förväntas, att häradshövdingarna vid
nämndemännens indelning till tjänstgöring beaktade angelägenheten av
att — där icke lokala nämnder anlitades för mål från olika delar av
tingslaget — inom varje grupp av nämndemän tingslagets olika delar
bleve så likformigt som möjligt representerade. Såvitt angår förhållandena
inom Svea hovrätts domvärjo, lärer detta uttalande för närvarande
äga sin riktighet; i de yttranden, som av häradshövdingar och häradsrätter
avgivits i nu förevarande lagstiftningsärende, betonas flerstädes
denna princips stora vikt och betydelse för upprätthållande av nämndens
nuvarande ställning och för rättsvården i det hela. Örn emellertid, på
sätt lagförslaget innebär, grundsatsen ''samma mål, samma nämnd’ lagfästes,
medan betydelsen av nämndemännens personal- och lokalkännedom
ej på lika auktoritativt sätt understrykes, kan det befaras, att den
senare grundsatsen efter hand förlorar sin livskraft. Hovrätten finner
det därför angeläget, att båda de nämnda principerna, vinna erkännande
i lagtexten vid sidan av varandra. Lika litet i ena som i andra fallet
kan fråga bliva örn en undantagslös regel; vad som kräves är allenast
legislativt erkännande åt önskemål av principiell natur, vilka skola för
verkligas, så långt förhållandena det medgiva.

I iörslaget har på goda grunder undvikits detaljerad reglering av det
föreliggande ämnet. Utan att ifrågasätta någon ändring härutinnan har
hovrätten funnit sig böra uttala följande angående de nämnda grundsatsernas
genomförande i praktiken.

Vad särskilt angår kravet på personal- och lokalkännedom hos nämnden,
gör detta sig uppenbarligen ej med samma styrka gällande vid alla
slags mål och ärenden. Denna omständighet bör i tillämpningen vinna
beaktande i sådana fall, då ett strängt upprätthållande av grundsatsen
i fråga skulle bliva allt för betungande för nämndemän från viss del av
tingslaget. Örn ett tingslag gränsar intill en stor stad och häradsrättens
föredragningslistor till mycket väsentlig del upptaga trafik- och andra
förseelser, förövade i de trakter, som ligga närmast staden, kan det tydligen
ej giva anledning till berättigad anmärkning, örn dylika mål, där
personal- och lokalkännedomen otta spelar en mera underordnad roll, till
vinnande av jämnare arbetsfördelning inom nämnden handläggas och avgöras,
oaktat ingen nämndeman från orten är närvarande. Huru i detta
och andra liknande hänseenden skall förfaras, blir i sista hand en lamp
lighetsfråga.

De nu ifrågavarande spörsmålen framställa sig för närvarande allenast
i tingslag, som bildats genom sammanslagning av två eller flera
enkla tingslag. Förenämnda principer hava i dessa sammanslagna tingslag
förverkligats på skilda sätt. På sina håll är tjänstgöringen så fördelad,
att å varje särskild rättegångsdag tjänstgöra uteslutande nämndemän
från visst eller vissa av de gamla tingslagen och handläggas uteslutande
eller företrädesvis mål och ärenden, som anknyta sig till samma
tingslag. Handläggningen uppskjutes vid behov till motsvarande dag å
ett följande sammanträde, då nämnden har enahanda sammansättning.
I andra fall, där nämndens sammansättning likaledes växlar från dag
till dag under ett och samma tingssammanträde, tillgodoses kravet på
nödig lokal- och personalkännedom på det siitt, att nämnden varje dag

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 161 höft. (Nr 193.1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

består av representanter för skilda delar av tingslaget, vid vilket förhållande
hinder tydligen ej möter att viss dag handlägga mål och ärenden
från vilken del av domsagan som helst. —---

I vissa tingslag har frågan örn fördelningen av nämndemännens tjänstgöring
lösts på ett väsentligen avvikande sätt. Tingslagets samtliga
nämndemän hava indelats i två grupper, vardera representerande tingslagets
skilda delar, och viss grupp tjänstgör oavbrutet ett helt ting eller
ett helt år, varefter den avlöses av den andra gruppen. Sin grund har
denna anordning vanligen däruti, att en växling i nämndens sammansättning
från dag till dag till följd av besvärliga och dyrbara kommunikationer
skulle vara allt för betungande. Enligt hovrättens mening är
en sådan fördelning av arbetet att föredraga, som ej medför långvariga
uppehåll i den särskilde nämndemannens tjänstgöring, och den nu senast
berörda metoden bör därför komma till användning blott där det finnes
påkallat av särskilda lokala hänsyn.

I fråga örn sammanträden med tremansnämnd kan naturligtvis kravet
på personal- och lokalkännedom hos de tjänstgörande nämndemännen
icke upprätthållas.

Mot själva principen att såvitt möjligt samma nämndemän böra tjänstgöra
under varje måls hela handläggning hava endast i undantagsfall
erinringar framställts. Då så skett har gjorts gällande, att principen
saknade större praktisk betydelse samt att genom den i 23 kap. 2 § rättegångsbalken
stadgade skyldigheten för häradshövding att vid överläggning
till dom ''underrätta nämnden örn saken och de skäl däri äro, så ock
vad lag i ty fall säger’ redan vore på bästa sätt sörjt för att nämnden
bibringades en riktig uppfattning av varje särskilt mål. — Å andra sidan
anföres av häradshövdingar i domsagor, där en omläggning av
nämndemännens tjänstgöring i riktning mot fullständig eller ökad kontinuitet
på senare tid verkställts, att omläggningen verkat befrämjande å
nämndemännens intresse och ökat värdet av deras deltagande i rätts
skipningen.

I åtskilliga yttranden, däri kontinuitetsprincipen erkännes vara riktig
och dess allmänna genomförande eftersträvansvärt, framhålles emellertid,
att ett strängt genomförande av densamma skulle göra nämndemansbesväret
alltför betungande och föranleda att hävdvunna och lämpliga anordningar
av tjänstgöringen finge övergivas. Med hänsyn härtill har
från olika håll det önskemål framställts, att genom omformulering av
tredje punkten i lagtexten tydligare än som skett måtte framhävas, att
med det däri innefattade stadgandet icke avses fastslående av en undantagslös
regel.

Samtidigt har i yttranden från flera domsagor anförts, att tillfreds
ställande kontinuitet i nämndens sammansättning där kunnat uppnås
med tillämpning av andra principer för tjänstgöringens fördelning än
de i promemorian närmast förordade. Exempelvis har i en domsaga, där
fjorton nämndemän finnas, tjänstgöringen ordnats så, att nio nämndemän
samtidigt tjänstgöra i rätten samt att en av dessa för varje sam

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

inanträde utbytes mot en annan. Varje nämndeman bär pä detta sätt
att tjänstgöra under 9 sammanträden i följd samt vinner befrielse från
tjänstgöring under 5 sammanträden i följd.

En ofta återkommande synpunkt är att nämndemännen, särskilt i domsagor
där tingsresorna äro långa och tidsödande, äro avsevärt mera betjänta
av att få tjänstgöra vid färre allmänna sammanträden två (eller
flera) rättegångsdagar i följd än att tjänstgöringsskyldigheten skall omfatta
endast en rättegångsdag vid varje sammanträde. Det framhålles
jämväl, att det allmännas kostnader i form av reseersättningar till nämn
demännen i det förra fallet bliva betydligt mindre.

I ett flertal yttranden, stammande från tingslag där 12 nämndemän
samtidigt bruka tjänstgöra i rätten, uttalas att någon ändring härutur
nan ej bör ifrågakomma. I några av dessa yttranden påpekas, att nämndens
inflytande och betydelse i väsentlig grad vilar på att den är sammansatt
av så många som tolv nämndemän. Från vissa tingslag, särskilt
i de nordligare delarna av landet, framhålles, att det med hänsyn till
tingslagens stora omfattning ofta måste framstå såsom ett ofrånkomligt
krav, att tingsiagsbefolkningen ständigt blir företrädd i nämnden av så
många nämndemän som möjligt, detta så mycket mera som flertalet s. k.
småprotokollsärenden ombesörjes av nämndemän. Från en norrländsk
domsaga med tingsställe förlagt till stad anföres jämväl, att hänsyn
måste tagas till att tingsresorna ofta äro nämndemännens enda stadsresor,
därvid de hava en mängd ärenden att ombesörja, samt att de till
tjänstgöring å en rättegångsdag indelade nämndemännen därför måste
vara tillräckligt många för att kunna avlösa varandra i rätten.

Att det antal nämndemän, som bör vara att påräkna såsom tjänstgörande
å viss rättegångsdag, ej får sättas så lågt att det kan inträffa att
på grund av uppkommande jäv eller annat hinder svårighet uppstår
för upprätthållande av det domföra antalet, framhålles i flera yttran
den. Göta hovrätt uttalar sålunda, att antalet ledamöter i varje tjänstgöringsgrupp
bör utgöra minst åtta och styrelsen för föreningen Sveriges
häradshövdingar anser antalet ej böra sättas lägre än nio.

Då det ifrågasatts, att bestämmelserna i 1 kap. 1 § rättegångsbalken
skulle innebära, att en valkretsindelning för nämndemansval skulle byggas
på enmansval i varje valkrets, en anordning, som i hög grad försvårar
möjligheten att låta nämndemännen från en och samma trakt
växelvis tjänstgöra i rätten, framhölls i den remitterade promemorian
betydelsen av att valkretsindelningen icke undantagslöst byggde på en
mansval samt att i praxis också förekomme, att ett flertal nämndemän
utses från valkrets bestående av en socken med ett större invånarantal.
Dessa uttalanden hava icke mötts av gensaga från något håll.

I en del yttranden ifrågasättes, huruvida icke viss jämkning bör ske i
tillämpningen av kontinuitetsprincipen för fall då, mål från rättegångs

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

dagar, å vilka olika grupper av nämndemän tjänstgjort, sättas pä utslag
till ett slutsammanträde. Härvidlag framhälls, att det bland annat på
grund av kostnadsskäl ej synes böra ifrågakomma att till tjänstgöring
vid slutsammanträdet inkalla alla de nämndemän, som tjänstgjort vid
målens överlämnande till utslag, utan att det bör vara tillräckligt att
den vid slutsammanträdet tjänstgörande nämnden är sammansatt av
representanter för de olika grupperna.

Svea hovrätt yttrar i denna del:

Örn i ena eller andra formen flera nämnder tagas i anspråk vid varje
sammanträde, uppstår frågan, hur principen örn kontinuitet i nämndens
sammansättning skall kunna upprätthållas, då mål, som handlagts å
skilda dagar, skola avdömas å slutting. Stundom löses denna fråga så
att samtliga nämndemän inställa sig vid sluttinget. Anses detta alltför
kostsamt eller betungande, bör såvitt möjligt iakttagas, att med den eller
de nämnder, som icke skola närvara vid sluttinget, överläggning hålles i
samband med målets slutliga handläggning, då avgörande i sak jämväl
bör träffas, så att allenast utslagets avfattande och avkunnande uppskjutes.

Vidare framhålles i åtskilliga yttranden, att kontinuitetsprincipen under
alla förhållanden måste lida inskränkning i vissa hänseenden. Såsom
exempel härpå anföres, att omflyttningar i nämnden eller byten av rättegångsdagar
mellan olika nämndemansgrupper vid ett årsskifte eller vid
början av ett nytt ting ofta nog framstå såsom av olika skäl önskvärda,
samt att det ej så sällan måste komma att inträffa att i parters eller ombuds
befogade intresse ett mål uppskjutes från exempelvis första rättegångsdagen
av ett tingssammanträde, då en grupp nämndemän tjänstgör,
till andra rättegångsdagen under påföljande sammanträde, då en annan
grupp svarar för tjänstgöringen.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar bär beträffande tilllämpningen
av det föreslagna stadgandet i tredje punkten av lagtexten
anfört:

Örn, såsom ingalunda är ovanligt, i ett tingslag med tio allmänna sammanträden
örn året man i allmänhet brukar utsätta måls fortsatta handläggning
icke till nästa sammanträde utan till det därpå följande, kan
man enligt utkastet fördela tjänstgöringen så, att en grupp tjänstgör
vartannat sammanträde och en annan grupp de övriga sammanträdena.
Men i sådant fall blir det ett brott mot den åsyftade regeln att uppskjuta
ett mål till nästföljande sammanträde, och ett dylikt förhållande lär väl
få anses vara allt annat än önskvärt.

Några häradshövdingar hava anfört, att det kan förekomma eller att
det icke sällan förekommer att mål utsatta till viss dag måste skjutas
över tili en följande dag eller t. o. m. från första rättegångsdagen till
den tredje, i vilka fall en gruppindelning av nämndemännen för tjänstgöring
olika rättegångsdagar ej skulle garantera kontinuitet inom nämnden
i de särskilda målen.

Kungl. Martts proposition Nr 193.

Med den pä min hemställan igångsatta utredningen av frågan örn lamplig
fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemännen vid häradsrätterna
avsågs i första hand att undersöka, huruvida — på sätt redan skeft
i ett flertal tingslag — nämndemännens antal och tjänstgöring kunde så
bestämmas, att samma nämndemän i regel bomme att deltaga i varje särskilt
måls handläggning från början till slut. Den verkställda utredningen
har givit vid handen, att för det åsyftade målets uppnående är önskvärt,
att i lag uttryckligen fastslås ej mindre rätt för Kungl. Maj:t att i alla
förekommande fall bestämma antalet nämndemän i tingslag där flera
än tolv sådana erfordras, än även de principer efter vilka tjänstgöringens
fördelning mellan nämndemännen bör äga rum. Därigenom att. det åt
Kungl. Majit överlåtes att bestämma nämndemännens antal även i andra
fall än då ett tingslag uppkommit genom sammanslagning av flera förutvarande
tingslag lösas tvistefrågorna, dels huruvida i tingslag omfattande
allenast ett härad antalet nämndemän över huvud kan bestämmas
till högre siffra än tolv, dels ock vem bestämmanderätten härom
tillkommer. I fråga örn principerna för en fördelning av nämndemännens
tjänstgöring synes erkännande höra beredas icke blott, såsom i det
remitterade lagutkastet föreslagits, principen ''samma mål, samma nämnd’
utan även, i enlighet med vad särskilt Svea hovrätt påyrkat, principen
örn nämndens allsidiga ortskännedom.

När det utan avgörande olägenhet med hänsyn till önskvärdheten av en
jämn arbetsfördelning på de olika rättegångsdagarna av ett allmänt tingssammanträde
låter sig göra att å varje särskild rättegångsdag uteslutande
anlita nämndemän från visst eller vissa av de gamla tingslagen samt uteslutande
eller företrädesvis handlägga mål och ärenden som anknyta sig
till samma tingslag, innebär detta otvivelaktigt ur båda de nyss angivna
synpunkterna en tillfredsställande ordning. Att genomföra en dylik anordning
med lokala nämnder där den icke redan på grund av gammal
tradition existerar skulle emellertid nog i allmänhet visa sig förenat med
betydande svårigheter. Här hör i stället den andra utvägen anlitas: man
får tillse att nämnden varje rättegångsdag består av representanter för
tingslagets olika delar. En anordning med lokala nämnder kan latt tärn
kas komma i kollision med intresset av snabbare rättsskipning. Örn man
i stället för relativt få tingssammanträden, vart oell ett omfattande ett
flertal rättegångsdagar, önskar införa ett dubbelt eller liera gånger så
stort antal sammanträden örn en å två rättegångsdagar, skulle fördelen
av dessa täta sammanträden i stor utsträckning neutraliseras, därest domaren
vid målens fördelning mellan rättegångsdagarna ständigt skulle
behöva hava för ögonen, att vid de skilda sammanträdena tjänstgjorde
olika lokalhetonade nämnder. För att anföra ett exempel är det för invånarna
i en till domsaga hörande större stad uppenbarligen fördelaktiga
re att kunna få sina mål i häradsrätten handlagda en dag i veckan, därvid
staden i rätten är representerad av ett par nämndemän, än att fa alla sina

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

mål handlagda blott en dag i månaden inför en nämnd av uteslutande in
vånare i staden. På grund av vad sålunda anförts bör tydligen principen
örn nämndens allsidiga ortskännedom vid lagens avfattning komma till uttryck
i så allmänna ordalag, att båda de angivna utvägarna för principens
förverkligande omfattas av lagens formulering.

För ett genomförande av principen örn nämndens kontinuitet under de
särskilda målens hela handläggning och avgörande torde, där ej arbetsbördan
är så ringa att en tolvmannanämnd i princip kan fungera vid alla
tingssammanträden, som regel krävas att nämndemän finnas till sådant
antal, att de kunna uppdelas i grupper tjänstgörande å rättegångsdagar
med ett mellanrum motsvarande den tid — i regel fyra veckor — ett mål
vanligen uppskjutes. Med hänsyn härtill är det av vikt att i varje tingslag
finnes just det antal nämndemän som erfordras för en rationell fördelning
av tjänstgöringsskyldigheten. En dylik fördelning kan emellertid ifrågakomma
även i tingslag med blott tolv nämndemän, såframt allas närvaro ej
är behövlig för att rätten skall äga erforderlig ortskännedom. I likhet med
Svea hovrätt anser jag att bestämmanderätten angående tjänstgöringens
fördelning bör tillerkännas häradshövdingen —- uppenbarligen efter samråd
med nämnden — icke blott när nämndemännen med hänsyn till sitt
antal kunna indelas i olika grupper, utan när helst regler erfordras angående
tjänstgöringens fördelning.

I anslutning till vad jag sålunda anfört linner jag det inom departemén
tet upprättade lagutkastet böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
I fråga örn utkastets särskilda bestämmelser samt de däröver avgivna utlåtandena
får jag anföra följande.

Vad till en början angår den Kungl; Majit tillagda rätten att bestämma
antalet nämndemän i de olika tingslagen, torde det ligga i sakens natur, att
ett ingiipande från Kungl. Maj:ts sida icke bör äga rum med mindre det
påkallas för tillgodoseende av rättsskipningens krav. Uppenbarligen
bör största möjliga hänsyn tagas till nämndens och ortsbefolkningens önskan,
att det hittillsvarande antalet nämndemän i ett tingslag icke måtte
okas, även örn nämndemännen i detta tingslag härigenom komma att bliva
jämförelsevis hårt betungade med tjänstgöring. Men även i fråga örn minskning
av nämndemännens antal bör stor hänsyn tagas till de lokala önskemålen,
i den mån detta kan ske utan kränkning av den för fördelningen av
nämndemännens tjänstgöring uppställda principen örn kontinuitet i nämndens
sammansättning. Självfallet skall varje minskning av nämndens an
tal genomföras efter hand i mån av nämndemäns avgång på grund av avsägelse^
tjänstgöringsperiodens slut m. m. och med beaktande av att vederbörlig
ortskännedom städse blir företrädd inom nämnden.

Till hovrätternas allmänna uppsiktsplikt över rättsskipningen i underdomstolarna
torde, örn en lagstiftning i föreslagen riktning genomföres,
komma att höra att, när anledning därtill föreligger, taga initiativ till
jämkning i antalet nämndemän i visst tingslag. Initiativ till ökning av

Kungl. Majda proposition Nr 193.

nämndemännens antal torde emellertid som regel komma att utgå från
ortsmyndighet: häradsrätten eller häradshövdingen.

Någon ändring i gällande bestämmelser torde icke erfordras för till
godoseende av önskemålet att —- till underlättande av att nämndemän
från samma trakt växelvis må kunna tjänstgöra i rätten — från en och
samma valkrets flera nämndemän skola kunna utses.

Den från olika håll ifrågasatta jämkningen i kontinuitetsprincipens till
Ympning för det fall att mål från olika rättegångsdagar sättas på utslagtill
ett slutsammanträde torde ej behöva sträcka sig längre än som skett i
det remitterade utkastet. Tydligen bör varken å slutsammanträde eller el
jest utslag beslutas av häradsrätten med annan nämnd än den som tjänstgjort
under målets föregående handläggning. Däremot synes det ej vara er
forderligt att hela nämnden återkommer för att närvara vid ett tidigare
beslutat utslags avkunnande. Den påpekade olägenheten av att vid slut
sammanträden ett flertal olika nämndemansgrupper skulle behöva sam
manträda undgås, såsom Svea hovrätt påpekat, örn man tager för regel att
hålla överläggning i målen samma dag som de överlämnas till utslag och
då träffa avgörande i sak, så att allenast utslagets avfattande och avkun
nande uppskjutes. Skulle emellertid vid avfattandet av ett utslag i visst
mål i enlighet med den mening som omfattats vid överläggningen i ättens
ordförande finna, att överläggningen i sak måste på någon punkt återupp
tagas, bör för dylikt undantagsfall tydligen liela den i målets tidigare
handläggning deltagande nämnden kallas till slutsammanträdet.

Understundom kunna jämkningar i kontinuitetsprincipens tillämpning
bliva nödvändiga, örn man vill möjliggöra önskvärda omflyttningar i
nämnden eller byten mellan olika nämndemansgrupper vid ett årsskifte
eller vid början av ett nytt ting. Tydligt är att även eljest de talrika uppskov
som förekomma i nu bestående rättegångsordning måste försvåra
principens stränga upprätthållande och kunna leda till att ett inhämtande
ur protokollen av utredningen i ett mål understundom, även vad nämnden
angår, får ersätta det egna omedelbara tillgodogörandet av vad som före
kommer inför rätten. Med rätta har ock framhållits, att syftet med den
angivna principens lagfästande vore, icke att fastslå en undantagslös regel
utan allenast att giva legislativt erkännande åt ett önskemål av principiell
natur, vilket skulle förverkligas så långt förhållandena det medgåve. För
att icke ett stadgande i angiven riktning skall framstå som undantags
löst, synes i enlighet med från olika håll framställda yrkanden i lagut
kastets tredje punkt böra inskjutas orden ''sorn regel’. I tingslag, där olika
grupper av nämnden tjänstgöra var sin rättegångsdag, bör givetvis icke
utan vägande skäl uppskov i mål ske till rättegångsdag då annan grupp
tjänstgör.

Vad angår de olika sätten för tjänstgöringens fördelning synes, såsom
Svea hovrätt framhållit, en sådan fördelning vara att föredraga, som
ej medför långvariga uppehåll i den särskilde nämndemannens tjänstgö

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

ring. Olika metoder kunna uppenbarligen vara lämpliga för skilda trakter
av landet med deras olikartade kommunikationsförhållanden. I tätare
bebyggda delar kan det lämpa sig att de olika nämndemansgrupperna
tjänstgöra var sin rättegångsdag. Där mycket långa tingsresor förekomma,
kan det vara lämpligare att samma nämndemän tjänstgöra ett par
dagar i sträck.

Vid nämndens indelning i olika grupper kan antalet nämndemän i varje
grupp med hänsyn till de lokala förhållandena i olika tingslag bestämmas
olika. Tydligen bör antalet aldrig sättas lägre än åtta. Enligt min tanke
torde, när ej särskilda skäl till annat föranleda, det vara tillfyllest att nio
nämndemän indelas att samtidigt tjänstgöra.

Där ej flera än tolv nämndemän finnas kan tydligen någon verklig
gruppindelning ej göras, utan måste, därest en fördelning av tjänstgöringen
anses böra äga rum, denna ske efter andra principer. Finner häradshövdingen
att exempelvis nio av de tolv nämndemännen böra närvara vid
varje tingssammanträde, kan såsom i den remitterade promemorian antyds
en fördelning av tjänstgöringen ske på det sätt, att successivt tre av
nämndemännen befrias från tjänstgöring under ett helt ting i följd. Även
på annat sätt kan en fördelning av tjänstgöringen ske med bevarande
i huvudsak av kontinuiteten i nämndens sammansättning, exempelvis så,
att samma nio nämndemän tjänstgöra två sammanträden i följd och därefter
i tur och ordning en nämndeman utbytes mot en annan.1 Genomföres
en sådan indelning och sker ej rubbning på grund av laga förfall eller
eljest, komma alltid under minst tre sammanträden i följd att tjänstgöra
samma åtta nämndemän jämte två varierande, och sju nämndemän komma
alltid att vara desamma under minst fem sammanträden i följd. En dylik
fördelning av tjänstgöringen kan tydligen äga rum icke blott inom en
nämnd bestående av tolv ledamöter utan även inom en grupp om tolv
nämndemän, t. ex. inom en lokal nämnd i ett sammanslaget tingslag Olägenheten
av de relativt långa avbrotten i enskilda nämndemäns tjänstgöring
vid tillämpningen av nu antydda sätt för tjänstgöringens fördelning
kan i viss män uppvägas därigenom att nämndemännen under ledigheten
från de allmänna tingssammanträdena anlitas för rannsakningar
och andra extra förrättningar.

På sätt styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar erinrat, förekommer
det, att även i tingslag, där häradsrätten sammanträder var
fjärde vecka, mål regelmässigt uppskjutas på åtta veckor. Ett dylikt för

'' Indelningen åskådliggöres genom följande schema, i vilket de stora bokstäverna beteckna
nämndemännen:

Ira sammanträdet A B C D E
2:a » A B C O E

3:e —BODE

*:e —BODE

--C

6:e

7:e

D E

G
G
G
G

G H I
G H I
G H 1

H I —
H I —
H I J
H I J
J
J
.1

L o. s. v.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

farande är med hänsyn till angelägenheten av målens skyndsamma handläggning
mindre tillfredsställande och bör uppenbarligen icke läggas till
grund för fördelning av nämndemännens tjänstgöring. Vidare måste såsom
ett missförhållande betecknas, att till en rättegångsdag utsättas
flera mål än som då kunna medhinnas. Då mål på grund härav måste
skjutas över till en följande rättegångsdag, kan lätteligen växling i nämndens
sammansättning komma att äga rum.

I en ny rättegångsordning torde principen ''samma mål, samma nämnd’
sannolikt komma till uttryck pä det sätt, att i kapitlet örn domstolens
sammansättning upptages ett stadgande av innebörd, att i ett måls avgörande
ej få deltaga andra domare än de som övervarit hela den föregående
handläggningen. En så kategorisk regel kan uppenbarligen icke nu genomföras.
Med hänsyn till förevarande lagstiftnings i viss mån provisoriska
karaktär torde vara lämpligt att de erforderliga nya bestämmelserna
upptagas i en särskild lag. Denna torde böra erhålla till rubrik
’lag örn häradsnämnds tjänstgöring’.

I enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag i ämnet, avsedd att träda i kraft den 1
juli 1932.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande lagförslag, av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande
över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:
E. Steffenson.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Förslag

till

Lag

om häradsnämnds tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen
deras antal. Åro nämndemännen flera än tolv eller finnes, i tingslag med
tolv nämndemän, allas närvaro i rätten ej erforderlig, fördele häradshövdingen
efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen
bör ske så, att erforderlig ortskännedom blir företrädd inom nämnden
samt att under ett och samma måls handläggning och avgörande ändring
i nämndens sammansättning som regel ej kommer att äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 193.

•27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 14 mars 1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson.

Edelstam,

Stenbeck.
regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
i statsrådet den 26 februari 1932, hade Kungl. Majit förordnat,
att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om häradsnämnds
tjänstgöring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av extra ordinarie hovrättsassessorn Anders Gunnar Lindskog.

Lagrådet yttrade:

Att ett mål i sin helhet handlägges och avgöres av samma personer såsom
ledamöter i rätten, är en naturlig regel av principiell betydelse, från
vilken avvikelse icke borde annat än av tillfälliga orsaker förekomma. I
1734 års lag förutsattes uppenbarligen, att denna regel skulle gälla även
beträffande ledamöterna i häradsnämnden, och så länge häradsrättens
domkrets utgjordes av det gamla tingslaget — häradet — med dess tolvmannanämnd,
mötte heller ingen svårighet för dess iakttagande.

I den mån den gamla ordningen med flera tingslag inom en domsaga
och allenast ett fåtal lagtima ting i varje tingslag fått vika för anspråken
på snabbare rättsskipning och sammanslagning av flera härad
till gemensamt tingslag med tätare tingssammanträden ägt rum,
har mångenstädes nämndemännens antal kommit att ökas och fördelning
av tjänstgöringen dem emellan måst vidtagas. Härav hava vissa svårigheter
uppstått mot att alltjämt iakttaga angivna regel och undvika väx
ling i nämndens sammansättning vid de olika tillfällen ett mål förekommer
vid rätten. Många olika metoder hava, såsom framgår av Temissprotokollet,
prövats för att ordna nämndens sammansättning och tjänstgöringsskyldighet
på ett sätt, som med tillgodoseende av nämnda syfte
dock rättvist fördelar tjänstgöringen i nämnden och icke gör densamma
för nämndemännen mera betungande än nödigt är, vare sig i fråga örn
tingsresor eller beträffande rättegångsdagarnas antal. Med den anord -

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

ningen, att skilda grupper av nämndemän tjänstgöra å olika rättegångs
dagar av varje allmänt tingssammanträde, uppsta emellertid svarigneter
beträifande avslutningssammanträdet iör tinget, då mål som tidigare
förevarit inför skilda nämnder, skola avdömas på samma dag. Att till slutsammanträdet
inkalla samtliga ledamöter i dessa nämnder Ilar mött betänkligheter
särskilt av kostnadshänsyn. Enligt förslag, som framlagts
av Svea hovrätt, skulle denna olägenhet kunna undgås genom att med
nämnd, som ej skall komma tillstädes vid slutsammanträdet, överläggning
hålles i samband med målets sista handläggning och därvid målet i
sak avgöres, ehuru med utslagets avfattande och avkunnande får anstå
till slutsammanträdet.

Då det i remissprotokollet heter, att tydligen varken å slutsammanträde
eller eljest utslag bör beslutas av häradsrätten med annan nämnd än
den, som tjänstgjort under målets föregående handläggning, men att det
ej synes vara erforderligt, att hela nämnden återkommer för att närvara
vid ett tidigare »beslutat» utslags avkunnande, synes dock detta uttalande
vara i visst behov av förtydligande. Såsom av anförandets fortsättning
framgår, avses med det tidigare »beslutet» allenast en överläggning
i målet. I domboken för överläggningsdagen bör därför enligt lagrådets
mening icke utslaget införas utan blott en anteckning göras därom, att
överläggning skett. Sedermera författas utslaget av ordföranden och avkunnas
av häradsrätten med den då tillstädesvarande nämnden. Det är
denna nämnd, som med ordföranden beslutar utslaget, och den är således
befogad att överrösta ordföranden samt därmed giva målet en annan
utgång än den, vilken framkommit såsom resultat av omförmälda
överläggning. Blott rent undantagsvis torde något sådant kunna inträffa,
då för det fall, att särskilda grupper av nämndemän äro indelade till
tjänstgöring å de olika rättegångsdagarna, dessa grupper tydligen böra
vara representerade i nämnden vid slutsammanträdet. Skulle ordföranden
vid utslagets författande finna sig icke kunna vidhålla den mening,
som gjort sig gällande vid överläggningen, bör han — på sätt i remissprotokollet
framhålles — inkalla hela den nämnd, med vilken han överlagt.

Det föreslagna stadgandet lämnas utan annan erinran än att det, vad
tredje punkten angår, bör i redaktionellt hänseende underkastas någor
jämkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenien i statsrådet å
Stockholms slott den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener.

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets
den 14 mars 1932 avgivna yttrande över det den 26 februari 1932 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om häradsnämnds tjänstgöring.

Föredraganden redogör för yttrandet samt hemställer, att förslaget,
som av lagrådet i sak lämnats utan anmärkning, måtte, sedan i enlighet
med lagrådets hemställan viss redaktionell jämkning däri vidtagits, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Erik H:son Medvi.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Bilaga till

departementspromemorian.

Utkast

till

Lag

om antalet nämndemän i vissa tingslag.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen
deras antal. Där minst fjorton nämndemän äro, fördele häradshövdingen
efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen
bör ske så, att uppskov på sedvanlig tid med måls handläggning eller
utslags beslutande ej föranleder växling i nämndens sammansättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Genom lagen npphäves 9 § andra stycket i förordningen den 17 maj
1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting.
I tingslag där vid lagens ikraftträdande finnas flera än tolv nämndemän
skola, intill dess Konungen annorlunda förordnar, nämndemän
väljas till enahanda antal som tillförene.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Sammanställning

ang. nämndens tjänstgöring i rikets domsagor år 1931.

	Antal	Årliga antalet	Nämndens tjänstgöring
Domsagor och tingslag	nämndemän i tingslaget	samtidigt i tjänstgörande	allmänna tings-sammanträden	to: (b <n teo a <n 00 fia to s»	hela nämnden	lokala grupper	andra grupper	annan indelning
1	2	X	4	5	6 I	’ 1	8	9
Svea hovrätt. Stockholms län. 1) Norra Roslags domsaga a) Frösåkers tingslag .....................	16	12	5	5				i
b) Väddö och Närdinghundra tingslag	24	12	5	10	—	1	—	—
2) Mellersta Roslags domsaga ................	36	12	10	30	—	1	—	—
3) Stockholms läns västra domsaga.........	47	12	10	30	—	1	—	—
4) Södra Roslags domsaga ....................	36	8	10	50	—	1	—	—
5) Sollentuna och Färentuna härads dom-saga.............................................	24	12 (9)	10	40	_	_	i	—
6) Södertörns domsaga...........................	36	12 (9)	10	50	—	1	—	—
Uppsala län- 7) Uppsala läns södra domsaga a) Trögds tingslag ........................	30	12	10	20		1
b) Tiunda tingslag ........................	36	12	10	20	—	1	—	—
8) Uppsala läns norra domsaga...............	36	12	10	30	—	1	—	—
Södermanlands lån. 9) Nyköpings domsaga a) Jönåkers, Rönö och Hölebo härads tingslag .................................	36	12	5	15	1	1
b) Daga härad .............................	12	12	5	5	—	—	—
10) Oppunda och Villåttinge härads dom-saga a) Oppunda härad .....................	17	10-11	5	15				i
b) Villåttinge härad.....................	12	12	5	10	1	—	—	—
11) Livgedingets domsaga a) Väster- och Öster-Rekarne härads tingslag ............................	24	12	5	10		1
b) Akers och Selebo härads tingslag	24	12	5	10	—	1	—	—
Gotlands län. 12) Gotlands norra härads domsaga .........	12	8	10	15		_		i
13) Gotlands södra härads domsaga .........	12	10	10	20	—	—	—	i
Värmlands län. 14) Östersysslets domsaga a) Färnebo härad...........................	12	12	5	5	1
b) Ölme, Visnums och Väse härads tingslag ..............................	36	12	5 10	5	—	—	i	—
15) Mellansysslets domsaga .....................	36	12	20	—	—	1	—
16) Södersysslets domsaga a) Näs härad.................................	12	12	5	10	1	—	—	—
b) Ombergs härad	12	12	5	5	l	—	—	—

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Domsagor och tingslag	Antal	Årliga antalet	Nämndens tjänstgöring
nämndemän i tingslaget	samtidigt tjänstgörande	allmänna tings- saramanträden	■ So: CD cn SOo o CP5 OO Ci- sa cr? $» ■	hela nämnden	'' lokala grupper	andra grupper	annan indelning
1	2	8	4	5	6	7	8	9
17'' Nordmarks härads domsaga...............	12	12	10	20	i
18) Jösse domsaga.................................	1 12	12	10	20	i	—:	—	—
19) Fryksdal härads domsaga
a) Fryksdal nedre tingslag ............	12	12	5	10	i	—	—	—
b) Fryksdal övre tingslag...............	12	12	5	10	i	—	—	—
20) Älvdals och Nyeds domsaga
a) Älvdals härads övre tingslag ......	12	12	3	—	i	—	—	—
b) Älvdals härads nedre tingslag.....	12	12	5	—	i	—	—	—
cl Nyeds härad.............................	12	12	5	—	i	—	—	—
Örebro län
21) Öster-Närkes domsaga
a) Glanshammars och Örebro härads
tingslag .................................	24	12	5	15	—	i	—	—
b) Askers och Sköllersta härads tingslag	24	12	5	10	—	i	—	—
22) Väster-Närkes domsaga
a) Hallsbergs tingslag.....................	48	12	10	17	—	i	—	—
b) Edsbergs härads tingslag ............	12	12	5	5	i	—	—	—
23) Nora domsaga
a) Karlskoga härads tingslag............	12	12	10	10	i	—	—	—
b) Nora tingslag ...........................	12	12	10	10	i	—	—	—
24) Lindes domsaga................................	36	12	10	30	—	i	—	—
Västmanlands län.
25) Västmanlands västra domsaga
a) Åkerbo och Skinnskattebergs härads
tingslag ...............................	24	12	10	10	—	—	i	—
b) Snevringe härads tingslag............	12	12	10	10	i	—	—	—
26) Västmanlands mellersta domsaga
a) Siende och Norrbo tingslag .....	36	12	5	15	—	i	—	—
b) Gamla Norbergs bergslags tingslag	12	12	5	5	i	—	—	—
27) Västmanlands östra domsaga...............	48	12	10	10	—	—	—	i
Kopparbergs lån.
28) Falu domsaga
a) Norra tingslaget .......................	43	12	5	10	—	—	—	i
b Södra tingslaget .......................	14	12	5	15	—	—	—	i
29) Hedemora domsaga
a) Folkare härad ...........................	12	12	5	10	i	—	—	_
b) Hedemora tingslag ..................	24	12	5	10	—	i	—	—
30) Västerbergslags domsaga ..................	36	12	10	40	— i	i	—	—
31) Nås och Malungs domsaga					i
a) Nås tingslag............................	12	12	5	10	11	—	—	—
b) Malungs tingslag.......................	12	12	5	10	1 !	—	—	—
32) Nedan-Siljans domsaga
a1 Leksands och Gagnefs tingslag ...	24	12	5	10		i	—	—
b) Rättviks tingslag......................	12	12	5	10	1	—	—	—
33) Ovan-Siljans domsaga
a) Mora tingslag ..........................	12	12	5	10	1	—	—	—
b'' Orsa tingslag ...........................	12	12	4	8	1	—	—	— .
c) Älvdals tingslag .................... .	12	12	3	3	1	—	—	—
d) Särna och Idre tingslag...............	12	12 1	2	2	1	— 1.	■ —	—

Kungl. Mattts proposition Nr 193.

1 Antal	Årliga antalet	Nämndens tjänstgöring j
Domsagor och tingslag 1	! nämndemän i tingslaget	samtidigt tjänstgörande	allmänna tings- \| sammanträden	rättegångsdagar	hela nämnden j	-:-1 lokala grupper	andra grupper	annan indelning
l	2	8	4	6	6	7	8	9
Gävleborgs län.	l							!
34) Gästriklands östra domsaga ...............	14	12	10 i	20	—	—		i j
35) Gästriklands västra domsaga ............	12	12	10 i	20	i	—		—
36) Bollnäs domsaga ..............................i	31	12	10 ;	20	—	—	—	11
37) Sydöstra Hälsinglands domsaga
a) Ala tingslag ..............................	16	12	10!	10	—	—	—	i
b) Enångers tingslag ....................	12	12	5	5	i	—	—	—
38) Norra Hälsinglands domsaga
a) Bergsjö och Forsa tingslag .........	24	12	5 \|	15	—	i	—	— i
b) Delsbo tingslag .......................\|	12	12	5	10	i	—	—	— !
39) Västra Hälsinglands domsaga ............\|	24	12	20	30	—	—	i	— i
Västernorrlands lån.
40) Medelpads västra domsaga..................!	36	12	10	30	—	i		—
41) Medelpads östra domsaga
a) Njurunda, Sköns och Ljustorps
tingslag .................................	36	12	\	25	—	i	-	—
b) Indals tingslag...........................	12	12	5	5	i	—		—
42) Ångermanlands södra domsaga............	36	12	10	30	—	—	i	—
43) Ångermanlands mellersta domsaga
ai Boteå tingslag ..........................	12	12	I 0	10	i	—
b) Sollefteå tingslag........................	12	12	1 5	10	i	—	—	—
44) Ångermanlands västra domsaga			,
a) Ramsele och Resele tingslag ......	12	12	5	10	i	—	—
b) Fjällsjö tingslag ........................	12	12	5	10	i	—	—	—
! 45) Ångermanlands norra domsaga .........	36	12	1 10	30		1	—
Jämtlands län.
: 46) Jämtlands östra domsaga			1
a) Ragunda tingslag .....................	l2	12	! °	10	1	\| —	—*	—
b) Revsunds, Brunflo och Näs tingslag	36	12	i 1U	10		! —	i	—
; 47) Jämtlands norra domsaga			1 _
a) Hammerdals tingslag..................	12	12	1 °	10	1	—		—
b) Lits och Rödöns tingslag............	12	12	5	10-	i	I —	—	—
48) Jämtlands västra domsaga							i
a) Undersåkers och Offerdals tingslag	12	12	5	10	i	I —	—	—
b) Sunne, Ovikens och Hallens tings-
	12	12	\|l 5	10	i	—	j -	_
iaö 49) Härjedalens domsaga	1		II
a) Svegs tingslag ...........................	12	12	5	10	1	—	—	—
b) Hede tingslag .........................	12	12	3	B	!	\| —		—
c) Bergs tingslag ..........................	12	12	i 3	6	1			.
Västerbottens län.
i 50) Umeå domsaga................................	12	12	1 io	20	i	i —	! —	—
’ 51) Västerbottens södra domsaga
a) Degerfors tingslag ....................	12	12	-	5	1	—	—	—
b) Nordmalings och Bjurholms tingslöf	1 12	12	5	10	1	! ~	I —	—
52) Västerbottens västra domsaga
a) Lycksele tingslag.......................	12	12	5	15	1	[ -	1 —	—
b) Åsele tingslag ..........................	12	rj \|\| 6	3	1	—	1 -	—
c) Vilhelmina tingslag.................	1 12	12 \|\| 5	10	l i	'' -	1	—

Bihang lill riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 161 haft. (Nr 193.)

Kungl. Majda proposition Nr 193.

Antal

Domsagor och tingslag

-• B

& g.

2. ®

& I:

Årliga

antalet

S S
3

2 qs

Nämndens tjänstgöring !

®g

5''

Qé

53)

54)

55)

I 56)

i 57)

58)

! 59)

Västerbottens mellersta domsaga

a) Nysätra tingslag ................

b) Burträsks tingslag ...........

Västerbottens norra domsaga

a) Skellefteå tingslag .............

b) Malå och Norsjö tingslag....

Norrbottens län.

Piteå domsaga

a) Piteå och Älvsby tingslag.........

b) Arvidsjaurs sockens tingslag.....

c) Arjeplogs lappmarks tingslag ...
Luleå domsaga

a) Över-Luleå tingslag.................

b) Neder-Luleå tingslag...............

c) Jokkmokks lappmarks tingslag
Kalix domsaga

a) Nederkalix tingslag..................

b) Råneå tingslag .....................

c) Över-Kalix tingslag ...............

Torneå domsaga

a) Torneå tingslag .....................

b) Pajala och Korpilombolo tingslag
Gällivare domsaga

a) Jukkasjärvi lappmarks tingslag .

b) Karesuando lappmarks tingslag •

c) Gällivare lappmarks tingslag ....

12 12
12 | 12
12 | 12

12 12

4
3

5
5
3

Göta hovrätt.

Östergötlands län. 60) Kinda och Ydre härads domsaga a) Kinda härad..............................	12	! 12	i 10	10	l	'' .
b) Ydre härad ..............................	12	12	5	5	1	_	i -	—
i 61) Mjölby domsaga ..............................	36	12	20	20	—	1	—	—
; 62) Aska, Dals och Bobergs härads dom-saga ..........................................	24	12	; 10	20	_		1	_ 1
! 63) Bråbygdens och Finspånga läns dom-saga a) Bråbygdens tingslag ..................	24	12	j ! io	20			1
b) Finspånga läns tingslag...............	24	12	1 10	10	—	—	1	— :
64) Hammarkinds, Stegeborgs och Skär-kinds härads domsaga....................	24	»	,0	10			1
i 65) Linköpings domsaga ........................	36	12	10	20	—	—	1	—
Jönköpings län. 66) Tveta, Vista och Mo domsaga ............	27	9	10	30		1		1 i
67) Norra och Södra Vedbo härads domsaga a) Norra Vedbo härad .................	12	8	5	10				l !
b) Södra Vedbo härad ..................	12	12	5	10	1	_	_	_
68) Östra härads domsaga .....................	12	12	10	20	1 i	—	—	_ 1
691 Västra härads domsaga.....................	16 ,	8	10	20	— 1	—	1	— i

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

— . 1 1	Antal \|	Årliga antalet	Nämndens tjänstgöring
Domsagor och tingslag	J nämndemän i tingslaget	samtidigt i tjänstgörande	°> £. p — 3 3 \| 3 o P 3: «■ p- 3'' 93	rättegångsdagar	hela nämnden	lokala grupper	andra grupper	annan indelning
l \|	2 1	8	4	5	6	7	s 1	9
i 70) Östbo och Västbo härads domsaga
al Östbo härad ..............................	12	12	5	10	i	—	—	—
b) Västbo härad ...........................	12	12	5	10	i	—
Kronobergs län.
71) Östra Värends domsaga
a) Uppvidinge härad .....................	12	12	5	10	1	—
b) Konga härad.............................	12	12	5	10	1	—	—
72) Mellersta Värends domsaga ........v.....	24	12	10	20	—	1	—	—
73) Västra Värends domsaga .................	14	9	10	20	—	—	—	1
74) Sunnerbo härads domsaga..................	14	8	10	30			—	1
Kalmar län■
75) Norra och Södra Tjusts härads dom-
saga.............................................	17	8(9)	10	20	—	—	1	—
76) Sevede och Tunaläns härads dom-
saga a) Sevede härad ...........................	12	12	5	10	i	—	—	—
b) Tunaläns härad ........................	12	12	5	5	i	—	—	—
77) Aspelands och Handbörds härads dom-saga..........................................	20	10	10	30	-T-	—	1	—
! 78) Norra Möre och Stranda härads dom-
saga a) Norra Möre härad .....................	12	12	5	10	1	—	—	—
b) Stranda härad...........................	10	10	5	10	1	—	—	—
\| 79) Södra Möre härads domsaga..............	19	10(9)	10	30	—	~	1	—
80) Ölands domsaga
al Ölands norra mot .....................	12	12	5	5	1			''
b) Ölands södra mot .....................	12	12	5	5	1			—
Hallanäs län.
81) Hallands läns södra domsaga
a) Halmstads och Tönnersjö harads
tingslag ..............................	24	12	7	21	—	—	1
b) Höks härads tingslag..................	12	12	6	18	1			\|
82) Hallands läns mellersta domsaga
a) Årstads och Faurås härads tings-
lag .......................................	24	12	5	15	—	i	—	—
b) Hinde härads tingslag ...............	12	12	5	10	1	—	—	—
j 83) Hallands läns norra domsaga
a) Fjäre härads tingslag..................	12	8	10	20	—		~	1
b) Viske härads tingslag ...............	12	12	5	5	1
Göteborgs och Bohus län.
j 84) Askims, Västra och Östra Hisings samt
Sävedals härads domsaga ..............	l 36	9	41	41	—		1
85) Inlands domsaga
a) Inlands södra tingslag .............	1 10	9	5	10	—	1
b) Inlands norra tingslag ..............	! 27	8-10	5	15	—	1
\| 86) Orusts och Tjörns härads domsaga	27	9	10	20	—	—	1
( 87) Sunnervikens domsaga ....................	\| 34	9	10	30	—	1
1 88) Norrvikens domsaga .......................	1 32	8	10	20		1

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Domsagor oell tingslag	I 1 Antal	Årliga antalet	Nämndens tjänstgöring
s p: r. B = 3 (*? Qj O r£ S : S- 3	et- p; » 3 po s. B cr? et £ <K? A ^ Cfc	a fL P 3 B 3 s § ^t- A 2 era M CO	•-J p: et ca era po SJ era ao A P era p ►*	tr © p* a p: B 3 A © 3	o K SL p* ira 3 ►Ö T3 *■<	3 A "t P era p ►3 »3 © -*	p 3 P 5’ A ® 3* 5‘ era
1	2	8	4	5	6	7	8	9
Älvsborgs län.
89) Marks domsaga................................	14	12	10	20	_			i
90) Kinds och Redvägs härads domsaga
	12	9	10 5
b) Redvägs härad...........................	! 12	12	5	i		1
91) Borås domsaga
a) Ås, Vedens och Bollebygds tingslag	33	10-12	5	15	_	i	_
b) Gåsene tingslag ........................	12	12	5	5	i	_	_,
92) Vättle, Ale och Kullings härads domsaga
a) Vättle och Kullings härads tingslag	20	10	5	10	_	i	_	■
b) Ale härad.................................	12	12	5	5	i	_
93) Flundre, Väne och Bjärke härads domsaga	20	10	20	20		_	i
94) Nordals, Sundals och Valbo härads
domsaga
a) Nordals och Sundals härad.........	24	8	5	15	_	i
b) Valbo härad..............................	12	12	5	5	i
95) Tossbo och Vedbo härads domsaga
a) Tossbo härad ...........................	12	12	5	5	i
b) Vedbo härad ...........................	15	8	5	15		—		11
Skaraborgs län.
i 96) Vadsbo härads domsaga
a) Vadsbo norra tingslag ...............	24	12	10	20	_	i
b) Vadsbo södra tingslag ..............	12	12	10	10	i
97) Gudhems och Kåkinds härads domsaga
a) Gudhems härad ........................	12	12	5	5	i
b) Kåkinds härad...........................	12	12	5	10	i
98) Vartofta och Frökinds härads domsaga	22	10(9)	10	20		i	_
99) Skånings, Valle och Vilske härads dom-
saga
a) Skånings och Valle härad............	22	10(12)	5	10	_	i	__
b) Vilske härad..............................	10	10	5	5	i
100) Åse, Viste, Barne och Laske härads
domsaga.......................................	32	10(12)	10	30		i
101) Kinnefjärdings, Kinne och Kållands
härads domsaga..............................	32	8-10	10	30 \|	_ I i	i	— i	—
Hovrätten över Skåne och Blekinge.							I
Blekinge län.
102'' Östra härads domsaga .....................	17	8(9)	10	20	__	_	i i
103) Medelsta härads domsaga..................	14	9	10	20	_	_ 1		1
104) Bräkne härads domsaga ..................	16	8	10	20	_		t 1
105) Listers härads domsaga.....................	16	8	10	20	—	— j	i \|	—
Kristianstads län.				\|
106) Ingelstads och Järrestads härads domsaga	24	8	10	20 \|	_	_	i
10)) Gärds och Albo härads domsaga ......	24	8	10	20 j	_ j	_	__ ;	1
108) Villands domsaga ...........................	12 i	8	10	20	_			1
109) östra Göinge domsaga ....................	12 :	8	10	20	_	_	_ i	1
110) Västra Göinge domsaga....................	12 1	8	10	30	_	_	— 1	]
lil) Norra Åsbo härads domsaga ............	12 !	8	10	20	_	_	_ 1	i
112) Södra Åsbo och Bjäre härads domsaga	24	8	10	20	— 1	—	i!

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

	Antal	Årliga antalet	Nämndens	1 tjänstgöring j
Domsagor och tingslag 1	1 nämndemän i tingslaget	1 samtidigt j tjänstgörande	! allmänna tings- \| sammanträden	rättegångsdagar	hela nämnden	lokala grupper	andra grupper	annan indelning
1	2	8	4	5	6	7	8	9
Malmöhus län. 113) Oxie oeh~Skytts härads domsaga ......	24	8	20	40			1
114) Torna och Bara härads domsaga ......	24	8	10	30	—	—	i	—
115) Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads härads domsaga ...........................	36	9	10	30	j —	—	i	—
116) Färs härads domsaga .......................	16	8	10	20	—	—	i	—
117) Frosta och Eslövs domsaga a) Frosta härad ...........................	24	8	28	2Q	\| _	i	—	i
b) Eslöv....................................	12	8	10	10	1 —	—	—
118) Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härads domsaga.......................................	36	9	i 10	30	! —	—	i
! 119) Luggude, härads domsaga..................	16	8	10	30	! —	—	1	■

Anmärkningar.1

Svea hovrätt.

Stockholms län.

1 a) 10 nmn från tslgets landsbygd, 3 från Östhammar o. 3 från Öregrund. De 10 landsbygdsnmnen
tjänstgöra ständigt, en nmn från vardera staden tjänstgör under ett vår- eller
höstting i följd.

b) Närdinghundra-nmn första, nmn från övriga tslget andra rttgsdagen. Alla ämnen
vid slutsmntrm.

2) En nämnd från varje landsfiskalsdislrikl.

3) Nmnen från domsagans 3 landsfiskalsdistrikt tjänstgöra var sin rttgsdag. Som immens

antal i distrikten är resp. 15, 17 o. 15, blir värjo nmn befriad från tjänstgöring vid 2 4

smntrrn el. slutsmntrm örn året.

4) 12 nmn från vart av Danderyds, Åkers o. Värmdö skeppslag, indelade i 3 4-mannagrupper.
(D I—III, Å I—III, V l—lil.) Tjänstgöringen å de 5 rttgsdagarna [1)-5)]: 1) A 1 +4
D-nmn i tur o. ordning, 2) Å II + D I, 3) Å III + D II, 4) V I + V II, 5) V lil + D lil.
Denna indelning har undergått ändring innevarande år i samband med att smntrmas antal
ökats till 20 o. immens till 42.

5) Vartannat smntr. 12 Färentuna-nmn, vartannat 9 av 12 Sollentuna-nmn (eill. särskild
turlista). Målen uppskjutas i regel på 8 veckor. Denna indelning har undergått viss jämkning
innevarande år i samband med att smntrmas antal ökats till 20 och nmnens till 26.

6) Domsagan består av 3 förutvarande tslg (Svartlösa, Öknebo, Sotholms), vart med 12
nmn. Svartlösa-nmn (9 av de 12 efter viss fördelning) tjänstgöra första, andra o. femte
rttgsdagarna, Sotholms-nmnen tredje o. Öknebo-nmnen fjärde rttgsdagen. Alla nmnen vid
slutsmntrm.

Uppsala lån.

7 a) Under ett år en grupp första, en annan andra rttgsdagen. Inom grupperna utväljas
nmnen så, att de komma att övervara mål från de härad, de tillhöra. De 6 under året
lediga nmnen anlitas vid tremansting, rannsakningar etc. Vid slutsmntrm kalva gruppen
från vardera rttgsdagen.

b) Samma principer som i Trögds tslg, dock att å första rttgsdagen en del nmn äro från
härad, vars mål tillhöra andra rttgsdagen.

8) Domsagan består av 7 förutvarande tslg. Första rttgsdagen ninn från 3, andra från
2 o. tredje från 2 av dessa tslg. Vid slutsmntrm 8 å 10 nmn, representerande de orter,
från vilka utslagsmålen härröra. *

* Följande förkortningar användas: nmn, nmnen — nämndeman, nämndemän, nämndemännen;
rttgsdag = rättegångsdag; smntr. — sammanträde; tslg —tingslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Södermanlands län.

9 a) Jönåkers-nmn första, Rönö-nmn andra, Hölebo-nmn tredje riksdagen.

10 a) Varje ninn tjänstgör 2 rttgsdagar varje smnlr. Samma sammansättning av nämnden
under varje måls hela handläggning. Uppgifterna avse år 1931. Fr. o. m. 1932 har
smntrmas antal ökats till 10 och immens till 20.

b) Fr. o. m. 1932 har smntrmas antal ökats till 10.

11 a) Öster-Rekarne-nmn första, Väster-Rekarne-nmn andra rttgsdagen.

b) Åkers-nmn första, Selebo-nmn andra rttgsdagen.

Gotlands län.

12) Vartannat smntr. 2 rttgsdagar. De 4 mest avlägset boende nmnen tjänstgöra endast
vid sådant smntr.

Värmlands län.

14 b) Grupperna tjänstgöra vart tredje smntr.

15). Grupperna (sammansatta av representanter för tslgets 3 härad) tjänstgöra i tur o.
ordning ett vår- eller höstting i följd.

Örebro län.

21 a) Glanshammars-nmn första rttgsdagen, Örebro-nmn andra o. tredje rttgsdagarna.

b) Askers-nmn första, Sköllersta-nmn andra rttgsdagen.

22 a) Tslget består av 5 härad. 3 smntrrn i Askersund om 1 rttgsdag med Sundbo härads
nämnd. 7 smntrrn i Hallsberg örn 2 rttgsdagar, därvid tjänstgöra, å första rttgsdagen
Kumla härads nämnd o. Hardemo härads nämnd vid handläggning av mål från resp. härad,
samt å andra rttgsdagen Grimstens härads nämnd.

24) Domsagan består av 3 härad. Fellingsbro härads nmn första, Nya Kopparbergs härads
nmn andra samt Lindes o. Ramsbergs härads nmn tredje rttgsdagen.

Västmanlands län.

25 a) 12 Åkerbo-, 12 Skinnskattebergs-nmn, indelade i 3 4-mannagrupper (Å I—lil, S I—

lil). Januari—april tjänstgöra Ä I o. II, S I; maj—augusti Å II o. III, S II; septemberdecember
Å I o. lil, S lil.

26 a) Nmn från Vagnsbro och Norrbo härad första, från Siende härad andra samt från
Tuhundra o. Ytter-Tjurbo härad tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm 4 nmn från varje
grupp.

27) Domsagan består av 4 härad. 3 nmn från vart härad tjänstgöra varje smntr. En nmn
från vart härad utbytes nästa smntr. mot en annan.

Kopparbergs län.

28 a) Alla nmnen utom 4 avlägset boende tjänstgöra årligen, inberäknat slutsmntrm, 2
smntrrn, vanligen i följd, de 4 ett smntr.

b) 10 av nmnen tjänstgöra ständigt, de 4 övriga turvis.

29 b) 2 socknars 12 nmn första, övriga nmn andra rttgsdagen.

30) Domsagan består av 3 förutvarande fslg. 2 tslgs nämnder tjänstgöra var sin rttgsdag;
det tredje tslgets nämnd återstående 2 rttgsdagar.

32 a) Gagnefs-nmn första, Leksands-nmn andra rttgsdagen. Vid slutsmntrm i regel minst
7 Gagnefs-nmn, alla Leksands-nmnen.

Gävleborgs län.

34) 10 av nmnen tjänstgöra ständigt, de 4 övriga turvis ett vår- el. höstting i följd.

36) Varje nmn tjänstgör i allmänhet i följd 4 smntrrn (slutsmntrm inberäknat) om året.

37 a) 4 nmn i tur o. ordning befriade från tjänstgöring vid ett smntr.

38 a) Bergsjö-nmn första, Forsa-nmn andra o. tredje rttgsdagen.

39) Vartannat smntr. en rttgsdag, varannat 2 rttgsdagar. Under ett år i följd samma
nmn resp. 2-dagarssmntrma o. l-dagssmntr:na.

Västetnorrlands län.

40) Domsagan består av 3 förutvarande fslg (Selångers, Tuna och Torps). Selångersnmn
första, Tuna-nmn andra, Torps-nmn tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm 4 nmn från
varje grupp.

41 a) Ljustorps-nmn första, Njurunda-nmn andra, Sköns-nmn de övriga 3 rttgsdagarna.
Alla nmnen vid slutsmntrm.

42) Grupperna tjänstgöra ett år i följd.

45) Domsagan består av 3 förutvarande tslg (Själevads, Arnäs’o. Nätra). 2 grupper, variera
om 6 Själevads- o. 6 Arnäs-nmn alternerande vartannat smntr. de båda första rttgsdagarna.
Tredje rttgsdagen ständigt 12 Nätra-nmn. Målen uppskjutas på 8 veckor.

Jämtlands län.

t6 b) Varje grupp 2 år i följd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Västerbottens län.

54 a) Äldste nämndemannen fördelar tjänstgöringsskyldigheten, såvitt möjligt lika.

Norrbottens län.

55 a) 7 smntrrn i Öjebyn, 3 i Älvsbyn. I tur o. ordning tjänstgöra: i Öjebyn 9 Piteå-nmn
o. 2 Älvsby-nmn, i Älvsbyn 9 Älvsby-nmn o. 2 Piteå-nmn.

58 a) o. b) Vardera gruppen tjänstgör ett år i följd.

Göta hovrätt.

Östergötlands län.

61 a) Lysings härads nämnd b) Göstrings härads nämnd c) Vifolka härads (10 nmn) o.
Mjölby stads (2 nmn) nämnd vart tredje smntr. Målen uppskjutas prinicipiellt alltid till
smntr., då samma nämnd ånyo tjänstgör.

62) Grupperna tjänstgöra ett år i följd. Fr. o. m. 1932 har snmtr:nas antal ökats till 20.

63 a) o. b) En grupp tjänstgör 2:a—6:e smntrrn o. slutsmntnt under vårtinget, en annan
grupp i övrigt.

64) Grupperna, som bestå av 6 nmn från Hammarkinds härad med Stegeborgs skärgård
samt 6 ninn från Skärkinds härad, tjänstgöra vartannat smntr.

65) Grupperna, som bestå av nmn från domsagans alla 5 härad, tjänstgöra ett vår- el.
höstting i löljd.

Jönköpings län.

67 a) Alla munen deltaga varje smntr. i överläggningen till utslag.

69) Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. Varje smntr. deltaga åtskilliga nmn, som
tjänstgjort vid närmast föregående smntr., i överläggningen till utslag.

70) Fr. o. m. 1932 har smntrmas antal ökats till 10 i vartdera tingslaget.

Kronobergs lån.

72) Norrvidinge härads nämnd första, Kinnevalds härads nämnd andra rtlgsdagen. Vid
slutsmntrm alla nmnen.

73) 2 grupper om 7 nmn tjänstgöra vartannat smntr. Varje grupp utfylles för ett år
i sänder av 2 nmn från andra gruppen. Uppskov meddelas i regel på 8 veckor.

74) Nmnen tjänstgöra i regel 3 sinn trul under vårtinget, 2 under hösttinget. Så många
nmn som möjligt närvara vid överläggning till utslag första rtlgsdagen varje smntr.

Kalmar län.

75) 2 grupper om resp. 8 o. 9 nmn tjänstgöra vartannat smntr. Målen uppskjutas i regel
på 8 veckor.

77j Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. Målen uppskjutas i regel på 8 veckor.

79) 2 gi upper örn resp. 10 o. 9 nmn tjänstgöra vartannat smntr.

Hallands län.

81 a) Den ena gruppen tjänstgör under ett höst- o. ett vårting de båda första rtlgsdagarna,
påföljande höst-o. vårting endast första rttgsdagen; andia gruppen tjänstgör i övrigt.

82 a) Faurås-nmn första o. andra, Årstads-nmn tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm alla
nmnen.

83 a) 3 grupper, av vilka en i tur o. ordning är befriad från tjänstgöring vid ett smntr.
Alla 12 nmnen deltaga i överläggningen till utslag första rttgsdagen varje smntr.

Göteborgs och Bohus län.

84) Varje grupp tjänstgör ett smntr. var fjärde vecka. Målen uppskjutas nästan undantagslöst
på 4 veckor.

85 a; Första rttgsdagen nmn från 4 socknar av Inlands södra härad, andra rttgsdagen 3
ninn från återstående 2 socknar i häradet, 3 från Kungälv och 3 från en socken av Inlands
Torpe härad.

b) 9 nmn folsta, 10 andra, 8 tredje rttgsdagen. Grupperna representera var sitt landsfiskalsdistrikt.
Vid slutsmntrm en nämnd sammansatt från de olika grupperna.

86) 3 grupper om 9 nmn (3 från vart av domsagans 3 härad). 2 grupper tjänstgöra var
sin rttgsdag under ett höst- o. ett vårting i följd, den tredje gruppen då vid rannsakningar
o. a. extra förrättningar.

87) Indelning årligen i 3 9-mannagrupper, vilka tjänstgöra resp. första—tredje rttgsdagen.
Grupperna representera a) Tunge o. Sörbygdens härad (resp. 6 o. 5 nmn) b) Sotenäs o.
Stångenäs härad (resp. 6 o. 5 nmn) c) Lane härad (12 ninn). Icke indelade nmn inkallas
vid rannsakningar. Vid slutsmntrm 4 nmn från varje grupp.

88) 8 grupper örn 4 nmn. Varje grupp tjänstgör enl. uppgjord turlista 2 smntrrn i följd.

Älvsborgs län.

89) Varje nmn befriad från tjänstgöring 3 rttgsdagar varje år.

90 a) 4 grupper örn 3 nmn. En grupp ledig värjo smntr.

. Kungl. Martts proposition Nr 193.

91a) Bollebygds härads 11 nmn första, Ås härads 12 nmn andra, Vedens härads 10 nain
tredje rttgsdagen. Vid siutsmntrm alla ämnen.

9i! a) lo iYinnngs-nmn torsia, 2 Kullings- o. 8 Vättle-nmn andra rttgsdagen. Fr. o. m.
1932 har smnirmas antal ökats till 10.

93) Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. (d. v. s. med 4 veckors mellanrum). Vid
slu isum trin 5 nmn trän vardera gruppen.

94 a) 3 grupper om 8 nmn, repi esenterande tslgets 3 landsfiskalsdistrikt, tjänstgöra var
sin rtigsdag.

95 b) 3 grupper örn 5 nmn, representerande tslgets 3 landsfiskalsdistrikt, tjänstgöra var
sin rtigsdag. Målen förläggas i enlighet härmed. För utfyllande av grupperna till 8 nmn
tjänsigora någia nmn enl. särskild lurlista två rttgsdagar varje smntr.

Skaraborgs län.

96a) irna gluppen från förutvarande Hova tslg, den andra från förutvarande Hasslerörs
fslg.

98) Första rttgsdagen samtliga 10 nmn från förutvarande Dimbo tslg jämte Tidaholms
stad; andia rttgsuagen 9 idler 8) av de 12 nmnen från övriga delen av domsagans enl.
särskild turinda, som modmeras därhän, att samma nämnd kommer att tjänstgöra vid
handläggning o. avdomanöe av alla större o. viktigare mål.

9a a; iO Valle-nmn törsta, 12 Skånings-nmn andra rttgsdagen. Alla nmnen vid slulsmntrrn.

100) 6 Åse- o. 6 Viste-nmn första, 10 Barne-nmn andra, 10 Laske-nmn tredje rttgsdagen.
Vid siutsmntrm 3 nmn från vart härad.

101) 8 lunne!järdings-, 11 Kinne-, 12 Kållands-nmn tjänstgöra resp. tredje, första o.
andra rttgsdagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Blekinge län.

102) un grupp (8 nmn) första, en annan (9 nmn) andra rttgsdagen.

103) En nmn utbytes värjo smntr.

104) En grupp lörsta, en annan andra rttgsdagen.

105) En grupp lia—3:e smntrma under vårtinget, lia o. 2:a smntr:na linder hösttinget;
en annan grupp i övrigt.

Kristianstads län.

106) Under ett vår- eller höstting 2 grupper var sin rttgsdag, den lediga gruppen vid
rannsakmngar.

107) Vid varje smntr. tjänstgöra 4 nmn från vartdera häradet. 2 av vartdera häradets
nmn utbytas varje smntr.

108) 3 4-manuagiupper, av vilka 2 tjänstgöra 2 smntrrn i följd.

109) 3 4-mannagrupper. Varje grupp tjänstgör 4 smntrm i töljd. Efter 2 smntrrn utbytes
en grupp.

110) Häradsdomaren uppgör för varje vår- o. höstting turlista, enl. vilken tjänstgöringsskyldigheten
liklormigt fördelas.

111) Samma 8 nmn tjänstgöra resp. lia—3:e smntrrn under vårtinget, 4:e—6:e smntrta
jämte slulsmntr:t under vårtinget samt hela hösttinget.

112) Grupperna (4 nmn från vartdera häradet) tjänstgöra turvis ett vår- el. höstting i
följd.

Malmöhus län.

113) 3 grupper bestående av 4 nmn från vartdera häradet.

Grupp 1: l:a, 3:e, 5:e, 7:e, 9:e o. Ilie smntrma samt slutsmnlrd under vårtinget.

» II: 2:a, 4:e o. 6:e smntrma under vårtinget, lia, 3:e, 5:e o. 7:e smntrma under

hösttinget.

Grupp lil: 8:e, 10:e o. 12:e smntrma linder vårtinget, 2:a. 4:e, 6:e o. 8:e smntrma samt
slutsmntr:t under hösttinget.

114) 3 grupper, sammansatta för varje vår-, resp. höstting, tjänstgöra därunder var sin
rttgsdag.

115) Under ett år en grupp första, en annan andra rttgsdagen. Tredje rttgsdagen en
tredje grupp under vårtinget, en fjärde under hösttinget. Den lediga gruppen vid rannsakningar.

116) En grupp första, en annan andra rttgsdagen.

117 a) Varje grupp tjänstgör ett smntr. var fjärde vecka.

b) 3 4-mannagrupper. Varje grupp tjänstgör 4 smntrm i följd. Efter 2 smntrm utbytes
en grupp.

118) Under ett ar 3 grupper var sin rttgsdag, den lediga gruppen vid rannsakningar.

119) Under ett år en grupp 2 rttgsdagar under vårtinget, en rttgsdag under hösttinget;
en annan grupp i övrigt.

320744. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.