Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963 (Proposition 1963:192 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

Nr 192

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Spanien för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; given Stockholms
slott den 25 oktober 1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 22 mars 1963 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 25 april 1963 undertecknat
avtal mellan Sverige och Spanien för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed
föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett avtal mellan Sverige
och Spanien för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet.

Avtalet blir, efter ratifikation, tillämpligt första gången beträffande inkomster
hänförliga till det beskattningsår, som slutar under det kalenderår
då ratifikation sker. När det gäller definitiva källskatter skall avtalet dock
gälla först i fråga om inkomster som blir tillgängliga för lyftning från och
med trettionde dagen efter ratifikationen. Avtalet avses vidare bli tillämpligt
på svensk förmögenhetsskatt som utgår på grund av taxering från och
med året efter ratifikationsåret.

] Bihang till riksdagens protokoll W63. 1 samt. /Vr 192

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1903

Avtal

mellan Sverige och Spanien för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande av
bestämmelser angående ömsesidig hand»

räckning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet

Hans Majestät Konungen av Sverige
och Hans Excellens Spaniens
Statschef hava, föranledda av önskan
att undvika dubbelbeskattning och
fastställa bestämmelser angående ömsesidig
handräckning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
beslutat ingå ett avtal och för detta
ändamål utsett såsom befullmäktigade
ombud:

Hans Majestät Konungen av Sverige: Sin

utomordentlige och befullmäktigade
ambassadör i Madrid herr Herbert
Ribbing

Hans Excellens Spaniens Statschef:

Hans Excellens Don Fernando Maria
Castiella y Maiz, Minister för de
Utrikes Ärendena

vilka, efter att hava mottagit varandras
fullmakter, som befunnits i
behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser.

Artikel I

Detta avtal är tillämpligt på personer,
som äga hemvist i en av de avtalsslutande
staterna eller i båda staterna.

Artikel 11

§ 1. Avtalet är tillämpligt på skatter
å inkomst och förmögenhet, vilka
uppbäras av envar av de avtalsslutande
staterna eller av dess administrativa
underavdelningar eller lokala

Convenio

entre Espana y Suecia para evitar la doble
imposiciön y establecer normas de asistencia
administrativa reciproca en materia de impuestos
sobre la renta y sobre el patrimonio

Su Excelencia el Jefe del Estado espanol
y su Majestad el Rey de Suecia,
deseando evitar la doble imposiciön
y establecer normas de asistencia administrativa
reciproca en materia de
impuestos sobre la renta y sobre el
patrimonio, han decidido subscribir
un Convenio, nombrando a este efecto
como plenipotenciarios:

Su Excelencia el Jefe del Estado
espanol:

al Excmo. Senor Don Fernando
Maria Castiella y Maiz, Ministro de
Asuntos Exteriores.

Su Majestad el Rey de Suecia:

al Excmo. Senor Don Herbert de
Ribbing, Embajador Plenipotenciario
y Extraordinario.

los cuales después de haber canjeado
sus Plenipotencias y haberlas
hallado en buena y debida forma,
han convenido las disposiciones siguientes: Articulo

El presente Convenio se aplica a las
personas residentes en ambos Estados
contratantes o en uno de ellos.

Articulo 11

1. Este Convenio se aplica a los impuestos
sobre la renta y sobre el
patrimonio percibidos por cualquiera
de los Estados contratantes, sus subdivisiones
administrativas o sus eu -

Kungl. Maj. ts proposition nr 192 år 1963

myndigheter, oberoende av sättet för
skattens uttagande.

§ 2. Med skatter å inkomst och förmögenhet
förstås alla skatter, som utgå
å inkomst eller å förmögenhet i
dess helhet eller å delar av inkomst
eller förmögenhet, därunder inbegripna
skatter å vinst genom avyttring av
lös eller fast egendom samt skatter å
värdestegring.

§ 3. De för närvarande utgående
skatter, på vilka avtalet skall äga tilllämpning
i envar av de avtalsslutande
staterna, äro:

A) Beträffande Sverige:

1) Den statliga inkomstskatten,
däri inbegripna kupongskatten, sjömansskatten
och bevillningsavgifterna
för särskilda förmåner och rättigheter; 2)

ersättningsskatten;

3) utskiftningsskatten;

4) den statliga förmögenhetsskatten; 5)

den kommunala inkomstskatten.

B) Beträffande Spanien:

1) Skatten å fastighet på landet
och i stad;

2) skatten å arbetsinkomst;

3) skatten å inkomst av kapital;

4) skatten å kommersiell och industriell
verksamhet samt inkomst
därav (näringsavgift och skatt å
vinst);

5) skatten å bolags och andra juridiska
personers inkomst;

6) allmän inkomstskatt;

7) de särskilda skatter å inkomst
som uttagas i envar av de spanska
afrikanska provinserna;

8) beträffande företag, som omfattas
av lagen den 26 december 1958
och som bedriva undersökning och
utvinning av oljefyndigheter, är avtalet
tillämpligt, förutom på övriga i

tidades locales, cualquiera que sea el
sistema de su percepciön.

2. Se consideran impuestos sobre
la renta y sobre el patrimonio los que
gravan la renta global, la totalidad
del patrimonio o cualquier parte de
la renta o del patrimonio, y los impuestos
a los cuales se eneuentren
sujetos los beneficios obtenidos por
la enajenaciön de bienes, muebles o
inmuebles, y las plusvalias.

3. Los impuestos aetuales a los
cuales es de aplicaciön este Convenio,
en cada uno de los Estados contratantes,
son:

A) En lo que se refiere a Suecia:

1°. El impuesto estatal sobre la

renta, en el que se incluye el impuesto
sobre los dividendos de las acciones,
el impuesto sobre los salarios
de los marinos y el impuesto sobre
los artistas.

2°. El impuesto sobre los beneficios
no distribuidos.

3°. El impuesto sobre los beneficios
distribuidos.

4°. El impuesto estatal sobre el
patrimonio.

5°. El impuesto local general.

B) En lo que se refiere a Espana:

1°. La Contribuciön territorial, rus tica

y urbana.

2°. El impuesto sobre los Rendimientos
del Trabajo personal.

3°. El Impuesto sobre las Rentas
del Capital.

4°. El Impuesto sobre actividades y
beneficios comerciales e industriales
(Licencia fiscal y Cuota por Beneficios).

5°. El Impuesto sobre la renta de
sociedades y demås entidades juridicas.

6°. La contribuciön General sobre la
Renta.

7°. Los distintos impuestos sobre
las rentas que se exigen en cada una
de sus provincias africanas.

8". Para las empresas reguladas
por la Ley de 26 de Diciembre de
1958, que se dedicau a la invesligaciön
y explotaciön de hidrocarburos,
el Convenio se aplica, ademås de a los

Knngl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

denna artikel uppräknade skatter,
på royaltyn för marken, på skatten å
bruttoavkastningen samt på den särskilda
skatten å ifrågavarande företags
vinst;

9) kommunala skatter å inkomst
och förmögenhet.

§ 4. Avtalet skall likaledes tillämpas
på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, vilka framdeles uttagas
vid sidan av eller i stället för
de för närvarande utgående skatterna.
De behöriga myndigheterna i de
båda staterna skola vid utgången av
varje år meddela varandra ändringar
i skattelagstiftningen rörande sådana
skatter på vilka avtalet är tillämpligt.

§ 5. De behöriga myndigheterna i
de båda staterna skola i samförstånd
avgöra uppkommande tvivelsmål rörande
vilka skatter som inbegripas
under avtalet.

Artikel 111

§ 1. Där icke sammanhanget annat
föranleder, skola vid tillämpning av
detta avtal följande uttryck hava nedan
angiven betydelse:

a) Uttrycket »Spanien» åsyftar
spanska staten (Iberiska halvön, Balearerna,
Kanarieöarna samt spanska
städer och provinser i Afrika).

b) Uttrycket »Sverige» åsyftar Konungariket
Sverige.

c) Uttrycket »behörig myndighet»
åsyftar:

1) I Spanien: Finansministeriet.

2) I Sverige: Finansministern
eller av honom förordnad person eller
myndighet.

d) Uttrycket »företag i en avtalsslutande
stat» åsyftar ett företag som
bedrives av en person med hemvist i
ifrågavarande stat.

§ 2. Då en av staterna tillämpar bestämmelserna
i detta avtal, skall varje
uttryck, vars innebörd icke särskilt
angivits, anses hava den betydelse,
som uttrycket har enligt gällande
skattelagar inom den ifrågavarande
staten.

otros impuestos enumerados en este
articulo, al canon de superficie, al
impuesto sobre el producto bruto y al
impuesto especial sobre los beneficios
de dichas sociedades.

9°. Los impuestos locales sobre la
renta y el patrimonio.

4. El Convenio se aplicarå también
a los impuestos futuros de naturaleza
idéntica o analoga que se anadan a
los impuestos actuales o que sustituyan
a éstos. Las autoridades competentes
de los Estados contratantes
se comunicarån mutuamente al fin
de cada ano las modificaciones de que
haya sido objeto su legislaciön fiscal
que se refiera a los impuestos a los
que se aplica este Convenio.

5. Las autoridades competentes de
los Estados contratantes se pondrån
de acuerdo para resolver las dudas
que puedan surgir en cuanto a los
impuestos a los que debe aplicarse
este Convenio.

Articulo III

1. Para la aplicaciön de este Convenio,
salvo que el contexto de su articulado
exija una interpretaciön diferente: a)

El término «Espana» designa el
Estado espanol (Espana peninsular,
Islas Baleares y Canarias, plazas y
provincias espanolas en Africa).

b) El término «Suecia» designa al
Reino de Suecia.

c) El término «autoridad competente»
designa:

1) En Espana, al Ministerio de
Hacienda.

2) En Suecia, al Ministro de
Hacienda o a la persona o autoridad
en quien él delegue.

d) El término «empresa de un
Estado contratante» designa una empresa
explotada por un residente en
el Estado contratante de que se trate.

2. Para la aplicaciön de este Convenio,
toda expresiön que no esté definida
en su articulado deberå ser interpretada
en el sentido que se le
atribuya en la legislaciön fiscal del
Estado contratante que aplica la disposiciön
en que se encuentre la expresiön
de que se trate.

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

Artikel IV

§ 1. Vid tillämpningen av detta avtal
åsyftar uttrycket »person med
hemvist» i en avtalsslutande stat varje
person, som enligt den statens lagstiftning
är underkastad beskattning
därstädes på grund av hemvist, bosättning,
plats för företagsledning eller
varje annan liknande omständighet.

§ 2. Då på grund av bestämmelserna
i § 1 ovan en fysisk person äger
hemvist i båda staterna, skall följande
gälla:

a) Han skall anses äga hemvist i
den stat, i vilken han har ett hem som
stadigvarande står till hans förfogande.
Om han har ett sådant hem i
båda staterna, anses han äga hemvist
i den stat med vilken han har de starkaste
personliga och ekonomiska förbindelserna
(centrum för levnadsintressena).

b) Om det icke kan avgöras, i vilken
stat centrum för levnadsintressena
befinner sig, eller om han icke i
någondera staten har ett hem som
stadigvarande står till hans förfogande,
anses han äga hemvist i den stat,
där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i
båda staterna eller om han icke vistas
stadigvarande i någon av dem, anses
han äga hemvist i den stat, i vilken
han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda
staterna eller om han icke är medborgare
i någon av dem, skola de behöriga
myndigheterna i de båda staterna
avgöra frågan genom ömsesidig
överenskommelse.

§ 3. Då på grund av bestämmelserna
i § 1 ovan en juridisk person äger
hemvist i båda staterna, anses dess
hemvist förefinnas i den stat, där dess
verkliga ledning är belägen. Detsamma
gäller sådana bolag och andra
sammanslutningar, vilka enligt ve■fl
liihang till riksdagens protokoll W63.

Articulo IV

1. A los efectos del presente Convenio
se considera residente en un
Estado contratante a toda persona
que en virtud de la legislaciön de
dicho Estado, esté sujeta a la imposiciön
de este Estado en razön de su
domicilio, su residencia, su sede de
direcciön o cualquier otro criterio
anålogo.

2. Cuando segun la disposiciön del
pårrafo 1, anteriormente citado, una
persona fisica se considere residente
en ambos Estados contratantes, el
caso se resolvera segiin las siguientes
reglas:

a) Esta persona se considera residente
del Estado contratante en el
que disponga de una vivienda permanente.
Cuando disponga de una
vivienda permanente en ambos Estados
contratantes, se considera residente
del Estado contratante con el
cual mantenga lazos personales y econömicos
mås estrechos (centro de
intereses vitales).

b) Si no puede ser determinado el
Estado contratante en el que una persona
tiene el centro de sus intereses
vitales, o cuando aquella no disponga
de una vivienda permanente en ninguno
de los Estados contratantes, se
la considera residente del Estado
contratante en el que reside de forma
habitual.

c) Si esta persona reside habitualmente
en ambos Estados contratantes
o no lo hace en ninguno de ellos,
se la considera residente del Estado
contratante cuya nacionalidad posea.

d) Si esta persona posee la nacionalidad
de los dos Estados contratantes
o no posee Ia de ninguno de
ellos, las autoridades competentes de
los Estados contratantes solucionarån
la cuestiön de comun acucrdo.

3. Cuando segun lo dispuesto en el
pårrafo 1 anterior, una persona juridica
es considerada residente en ambos
Estados contratantes, serå considerada
residente en el Estado donde
se encuentre la sede de su direcciön
efccliva. La misma regla se aplica a

1 samt. Nr 102

Kungl. Maj. ts proposition nr 192 år 1963

derbörande stats lagstiftning icke äro
juridiska personer.

Artikel V

§ 1. Med uttrycket »fast driftställe»
förstås en stadigvarande affärsanordning,
i vilken företagets verksamhet
helt eller delvis utövas.

§ 2. Såsom fast driftställe anses
särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva, stenbrott eller annan plats
för utnyttjandet av naturtillgångar,

g) plats för byggnads- eller installationsarbete,
som varar mer än tolv
månader.

§ 3. Uttrycket »fast driftställe»
skall icke anses innefatta:

a) Användningen av anordningar,
avsedda uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget
tillhöriga varor. Om i sådana anordningar
direktför sälj ning av varor
sker till kunder eller representanter,
skola anordningarna anses utgöra
fasta driftställen.

b) Innehavet av ett företaget tillhörigt
varulager, avsett uteslutande
för lagring, utställning eller utlämnande.
Om direktförsäljning från varulagret
sker på platsen för lagret,
skall detsamma anses utgöra ett fast
driftställe.

c) Innehavet av ett företaget tillhörigt
varulager, avsett uteslutande för
bearbetning eller förädling genom ett
annat företags försorg.

d) Innehavet av en stadigvarande
affärsanordning, avsedd uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande
av upplysningar för företagets räkning.

e) Innehavet av en stadigvarande
affärsanordning, avsedd uteslutande

las sociedades y a las asociaciones
que segun las leyes nacionales que
las rijan no tengan personalidad juridica.

Articulo V

1. El término «establecimiento perinanente»
designa un lugar fijo de negocios
en el que una empresa ejerce
toda o parte de su actividad.

2. En especial, se consideran establecimientos
permanentes:

a) Una sede de administraciön o de
direcciön,

b) una sucursal,

c) una oficina,

d) una fåbrica,

e) un taller,

f) una mina, cantera o cualquier
otro lugar de extracciön de recursos
naturales,

g) obras de construcciön o de montaje,
cuya duraciön exceda de doce
meses.

3. No se consideran establecimientos
permanentes:

a) Las instalaciones utilizadas con
el unico fin de almacenar, exponer o
entregar mercancias pertenecientes a
la empresa. Si en estas instalaciones
se realizan operaciones de venta directa
de mercancias a los clientes o
intermediarios, se considera que estas
instalaciones son establecimientos
permanentes.

b) Si las mercancias pertenecientes
a la empresa estån depositadas con la
unica finalidad de almacenarlas, exponerlas
o entregarlas. Si estas mercancias
se venden directamente en los
lugares donde se encuentran depositadas,
se considera que estos depösitos
son establecimientos permanentes.

c) Si las mercancias pertenecientes
a la empresa estån depositadas con el
unico fin de que sean transformadas
por otra empresa.

d) Una instalaciön fija de negocios
utilizada con el unico fin de comprar
mercancias o de reunir informaciön
para la empresa.

e) Una instalaciön fija de negocios
utilizada con el unico fin de hacer

Kungl. Maj. ts proposition nr 192 ar 1993

för att för företagets räkning ombesörja
reklam, meddela upplysningar,
bedriva vetenskaplig forskning eller
utöva liknande verksamhet, under
förutsättning att verksamheten är av
förberedande eller biträdande art.

§ 4. En person, som är verksam i
en av staterna för ett företag i den
andra staten — härunder inbegripes
icke sådan oberoende representant
som avses i § 5 — behandlas såsom
ett fast driftställe i den förstnämnda
staten om han innehar och i den
förstnämnda staten regelbundet använder
en fullmakt att sluta avtal i
företagets namn samt verksamheten
icke begränsas till inköp av varor för
företagets räkning.

§ 5. Ett företag i en av staterna anses
icke hava ett fast driftställe i den
andra staten allenast på den grund,
att företaget uppehåller affärsförbindelser
i den andra staten genom förmedling
av en mäklare, kommissionär
eller annan oberoende representant,
under förutsättning att dessa
personer därvid fullgöra uppdrag, vilka
tillhöra deras vanliga affärsverksamhet.

§ 6. Den omständigheten, att ett
bolag med hemvist i en av staterna
kontrollerar eller kontrolleras av ett
bolag, som har sitt hemvist i den
andra staten eller som uppehåller affärsförbindelser
i denna andra stat
(antingen genom ett fast driftställe
eller annorledes), skall icke i och för
sig medföra att någotdera bolaget betraktas
såsom ett fast driftställe för
det andra bolaget.

Artikel VI

§ 1. Inkomst av fastighet må beskattas
i den avtalsslutande stat i
vilken fastigheten är belägen.

$ 2. Uttrycket »fastighet» skall
hava den betydelse som uttrycket bär
enligt gällande lagar i den avtalsslutande
stat, i vilken egendomen i fråga
är belägen. Under detta uttryck inbegripes
dock städse egendom som ut -

publicidad, suministrar informaciön,
realizar investigaciones cientificas o
desarrollar actividades analogas que
tienen un caråcter preparatorio o
auxiliar para la empresa.

4. Una persona que actiie en un
Estado contratante por cuenta de una
empresa del otro Estado contratante —
que no sea el agente independiente al
que se refiere el pårrafo 5 siguiente —
se considera «establecimiento permanente»
en el primer Estado, si ejerce
habitualmente en éste poderes que le
permitan concluir contratos en nombre
de la empresa, excepto en el caso
de que su actividad se limite a la
compra de mercancias para la empresa.

5. No se considera que una empresa
de un Estado contratante tiene un
establecimiento permanente en el
otro Estado contratante por el solo
hecho de que la empresa efeetue operaciones
comerciales en este otro Estado
por medio de un corredor, un comisionista
general u otro mediador independiente,
siempre que estas personas
aetuen dentro del marco ordinario
de su actividad.

6. El hecho de que una sociedad residente
en un Estado contratante
tenga el control o sea controlada por
una sociedad residente en el otro Estado
contratante o que efeetue operaciones
mercantiles o industriales en
este otro Estado (ya sea por medio de
un establecimiento permanente o no)
no basta por si solo, para convertir a
cualquiera de estas sociedades en un
establecimiento permanente de la
otra.

Articulo VI

1. Las rentas procedentes de bienes
inmuebles son gravables en el Estado
contratante donde estos bienes se encuentren
siluados.

2. La expresiön «bienes inmuebles»
se entiendc definida con arreglo al derecho
del Estado contratante en que
los bienes de que se trate se eneuentren
situados. Dicha expresiön comprende,
eu todo caso, los accesorios,

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

gör tillbehör till fastighet, levande
och döda inventarier i lantbruk och
skogsbruk, rättigheter å vilka föreskrifterna
i allmän lag angående fastigheter
äga tillämpning, nyttjanderätt
till fastighet, rätt till jakt och
fiske och rätt till föränderliga eller
fasta ersättningar för nyttjandet av
gruvor, källor och andra naturtillgångar.
Fartyg och luftfartyg skola
däremot icke betraktas såsom fastigheter.

§ 3. Bestämmelserna i §§ 1 och 2
ovan skola äga tillämpning såväl på
inkomst, vilken förvärvas genom
omedelbart brukande av fastighet,
som på inkomst, vilken erhålles genom
uthyrning av fastighet eller genom
annan användning av fastigheten,
därunder inbegripet inkomst av
lantbruks- och skogsföretag. Bestämmelserna
skola likaledes tillämpas på
inkomst genom avyttring av fastighet.

§ 4. Bestämmelserna i §§ 1—3 ovan
skola även äga tillämpning å sådan
inkomst av fastighet som förvärvas
av annat företag än lantbruks- eller
skogsföretag ävensom inkomst av fastighet
som användes vid utövandet av
fria yrken.

Artikel VII

§ 1. Vinst av rörelse, åtnjuten av
ett företag i en avtalsslutande stat,
må beskattas allenast i denna stat,
såvida icke företaget bedriver rörelse
i den andra staten från ett där beläget
fast driftställe. Om företaget bedriver
rörelse på nyss angivet sätt,
äger den andra staten beskatta företagets
vinst men endast så stor del
därav, som är hänförlig till det fasta
driftstället.

§ 2. Om ett företag i en avtalsslutande
stat bedriver rörelse i den andra
staten från ett där beläget fast
driftställe, skall i vardera staten till
det fasta driftstället hänföras den
vinst av rörelse, som driftstället kan

el ganado, los aperos de labranza de
las empresas agricolas y forestales,
los derechos a los cuales se aplican
las disposiciones del derecho privado
relativo a la propiedad territorial, el
usufructo de bienes inmuebles, los derechos
de caza y pesca y los derechos
a cånones variables o fijos por Ia explotaciön
de yacimientos de minerales,
fuentes y otras riquezas del suelo.
Los buques, embarcaciones y aeronaves
no se consideran bienes inmuebles.

3. Las disposiciones de los pårrafos
1 y 2 de este articulo se aplican a
las rentas procedentes de la explotaciön
directa, arrendamiento rustico o
urbano, y de cualquier otra forma de
explotacion de bienes inmuebles, comprendidas
las rentas procedentes de
empresas agricolas o forestales.
Dichas disposiciones se aplican también
a los beneficios procedentes de
la enajenaciön de bienes inmuebles.

4. Ademås de a las empresas agricolas
y forestales, las disposiciones de
los tres pårrafos anteriores se aplican
igualmente a las rentas procedentes
de los bienes inmuebles de las demås
empresas y a las rentas de bienes
inmuebles utilizados en el ejercicio
de una profesiön liberal.

Articulo VII

1. Los beneficios de una empresa
de un Estado contratante son objeto
de imposiciön unicamente en este Estado,
salvo que la empresa ejerza una
actividad industrial o comercial eu
el otro Estado por mediaciön de un es.
tablecimiento permanente situado eu
el mismo. En este ultimo caso, el impuesto
podrå ser percibido en el otro
Estado sobre los beneficios de la empresa,
pero unicamente en la medida
en que estos beneficios son imputables
a dicho establecimiento permanente.

2. Cuando una empresa de un Estado
contratante ejerce una actividad
industrial o comercial en el otro Estado
por medio de un establecimiento
permanente situado en el mismo, se
imputarån en cada uno de los Esta -

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

antagas skola hava åtnjutit, därest
driftstället varit ett fristående företag
med samma eller liknande verksamhet,
bedriven under samma eller
liknande villkor, samt driftstället
självständigt avslutat affärer med det
företag, till vilket driftstället hör.

§ 3. Vid bestämmandet av det fasta
driftställets vinst av rörelse skall
avdrag medgivas för alla kostnader
som uppkommit för det fasta driftställets
räkning, härunder inbegripen
skälig andel av kostnader för företagets
ledning och allmänna förvaltning,
oavsett om kostnaderna uppkommit
i den stat där det fasta driftstället
är beläget eller annorstädes.

§ 4. Vad i § 2 av denna artikel stadgas
skall emellertid — i den mån i en
av de avtalsslutande staterna vinst
hänförlig till ett fast driftställe brukat
bestämmas på grundval av en fördelning
av företagets hela vinst på
de olika delarna av företaget — icke
hindra att i denna avtalsslutande stat
den skattepliktiga vinsten bestämmes
genom ett dylikt brukligt förfarande.

§ 5. Vinst skall icke anses hänförlig
till ett fast driftställe allenast av
den anledningen att det fasta driftstället
inköper varor för företagets
räkning.

§ G. Vid tillämpningen av föregående
paragrafer skall vinst hänförlig till
det fasta driftstället bestämmas genom
samma förfarande år från år såvida
icke särskilda förhållanden annat
föranleda.

Artikel Vin

1 fall då

a) ett företag i en avtalsslutande
stat direkt eller indirekt deltager i
ledningen eller övervakningen av ett
företag i den andra avtalsslutande
staten eller äger del i detta företags
kapital, eller

dos, a este establecimiento permanente,
los beneficios que habria podido
obtener si dicho establecimiento hubiera
constituido una empresa distinta
y separada ejerciendo actividades
idénticas o analogas en las mismas o
analogas condiciones y tratando con
total independencia con la empresa de
la cual constituye un establecimiento
permanente.

3. Para el cålculo de los beneficios
de un establecimiento permanente serån
deducibles los gastos demostrados
para los fines perseguidos por este establecimiento
permanente, comprendida
en ellos una parte razonable de
los gastos de direcciön y de los generales
de administraciön, también demostrados,
ya sean realizados en el
Estado en el cual esté situado este establecimiento
permanente, o en otra
parte.

4. Mientras esté en uso eu un Estado
contratante determinar los beneficios
imputables a un establecimiento
permanente sobre la base de un reparto
de los beneficios totales de la
empresa entre sus diversas partes, lo
dispuesto en el pårrafo 2 del presente
artieulo no impedirå a este Estado
contratante determinar los beneficios
imponibles segun el método en uso.

5. No se imputarå ningun beneficio
a un establecimiento permanente
por el mero hecho de que este establecimiento
haya comprado mercancias
para la empresa.

6. A los efeetos de lo dispuesto eu
pårrafos anteriores, los beneficios que
han de ser imputados a un establecimiento
permanente serån calculados
cada ano segun el mismo método, a
menos que exislan motivos vålidos y
suficientes para proceder en otra forma.

Artieulo VIII

Cuando:

a) Una empresa de un Estado contratante
parlicipc direeta o indireetamente
en la direcciön, Capital o control
de una empresa del otro Estado
contratante, o

Kungl. Maj. ts proposition nr 192 år 1963

b) samma personer direkt eller indirekt
deltaga i ledningen eller övervakningen
av såväl ett företag i en
avtalsslntande stat som ett företag i
den andra avtalsslutande staten eller
äga del i båda dessa företags kapital,
skall iakttagas följande." Om mellan
företagen i fråga om handel eller
andra ekonomiska förbindelser avtalas
eller föreskrivas villkor, som avvika
från dem som skulle hava avtalats
mellan två av varandra oberoende
företag, må alla vinster, som skulle
hava tillkommit det ena företaget
om sagda villkor icke funnits men
som på grund av villkoren i fråga
icke tillkommit detta företag, inräknas
i detta företags vinst och beskattas
i överensstämmelse därmed.

Artikel IX

Inkomst, som förvärvas genom utövande
av sjöfart eller luftfart i internationell
trafik, skall beskattas allenast
i den avtalssslutande stat, i vilken
företaget har sin verkliga ledning.

Artikel X

§ 1. Utdelning från ett bolag med
hemvist i en avtalsslutande stat till
en person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten må beskattas i
denna andra stat.

§ 2. Den avtalsslutande stat, i vilken
det utbetalande bolaget äger
hemvist, skall dock vara bibehållen
vid rätten att enligt sin egen lagstiftning
beskatta utdelningen, men därvid
får skattesatsen icke överstiga

a) 10 % av utdelningens bruttobelopp
om utdelningsmottagaren är ett
bolag eller en ekonomisk förening
(med undantag av handelsbolag och
enkla bolag), som äger direkt minst
50 procent av det utbetalande bolagets
kapital, dock endast under förutsättning
att denna delaktighet utgöres
av aktier och andelar, vilka innehafts
minst ett år före den tidpunkt
då utdelningen blev tillgänglig för
lyftning,

b) Las mismas personas participen
directa o indirectamente en la direcciön,
Capital o control de una empresa
de un Estado contratante y de una
empresa del otro Estado contratante,

y, en uno y otro caso, las dos empresas
esten en sus relaciones comerciales
o financieras, unidas por condiciones
aceptadas o impuestas, que
difieran de aquellas otras condiciones
que serian acordadas entre empresas
independientes, los beneficios que, sin
darse estas condiciones, pudieran haber
sido obtenidos por una de las empresas,
pero que no tuvieron lugar a
causa de las dichas condiciones, podrån
ser incluidos en los beneficios de
esta empresa y, en consecuencia, sometidos
a imposiciön.

Articulo IX

Las rentas procedentes de la explotaciön,
en tråfico internacional, de
navios o aeronaves, son gravables
linicamente en el Estado contratante
en el cual esté situada la sede de la
direcciön efectiva de la empresa.

Articulo X

1. Los dividendos pagados por una
sociedad que sea residente en un Estado
contratante a un residente en el
otro Estado contratante son gravables
eu este ultimo Estado.

2. Sin embargo, el Estado contratante
en el cual la sociedad que paga
los dividendos sea residente, tiene el
derecho de imponer estos dividendos
segun su legislaciön, pero el tipo de
imposiciön que establezca no podrå
exceder del:

a) 10 % del importe bruto de los
dividendos si el beneficiario de éstos
es una sociedad (excluidas las sociedades
de personas) que tenga directamente
como minimo un 50 por ciento
del capital de la sociedad que paga
los dividendos, con tal que esta participaciön
esté representada por acciones
o partes sociales poseidas desde,
como minimo, un aho antes de la
fecha de distribuciön.

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 ar 1969

b) 15 % av utdelningens bruttobelopp
i alla övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de
båda staterna skola träffa överenskommelse
om tillämpningen av
nämnda begränsning.

Denna paragraf skall inte beröra
bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen utbetalas.

§ 3. Med uttrycket »utdelning» förstås
i denna artikel inkomst av aktier,
andelsbevis eller andra liknande
bevis med rätt till andel i vinst, andelar
i gruva, stiftarandelar eller
andra andelar med rätt till deltagande
i vinst ävensom inkomst av andra
andelar i bolag, vilken enligt skattelagstiftningen
i den stat, varest det
utdelande bolaget äger hemvist, jämställes
med inkomst av aktier. Inkomst
av fordran inbegripes icke under
uttrycket »utdelning» i denna paragraf.

§ 4. Bestämmelserna i §§ 1 och 2
äro icke tillämpliga, om den person,
som äger hemvist i en avtalsslutande
stat och uppbär utdelningen, innehar
ett fast driftställe i den andra avtalsslutande
staten, varest det utbetalande
bolaget äger hemvist, och den andel,
av vilken utdelningen i fråga härflvter,
äger verkligt samband med det
fasta driftstället. I dylikt fall skall artikel
VII angående hänförande av
vinst till fasta driftställen äga tilllämpning.

§ 5. Om ett bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat uppbär inkomst
från den andra avtalsslutande staten,
får icke i denna andra stat påföras
någon skatt å utdelning, som av bolaget
utbetalas till personer, vilka ej
äga hemvist i denna andra stat, och
ej heller någon skatt å bolagets icke
utdelade vinst; det sagda gäller även
om utdelningen eller den icke utdelade
vinsten helt eller delvis utgöres av
inkomst, som härrör från den andra
staten.

b) 15 % del importe bruto de estos
dividendos, en todos los demås casos.

Las autoridades competentes de los
dos Estados se pondrån de acuerdo
sobre la forma de aplicaciön de este
limite.

Este pårrafo no afecta al gravamen
de la sociedad por los beneficios con
los que se paguen los dividendos.

3. El término «dividendos» ernpleado
en el presente articulo designa los
rendimientos producidos por las acciones,
acciones o bonos de disfrute,
participaciones mineras, partes de
fundador u otros titulos que den derecho
a participar de los beneficios,
asi como los rendimientos producidos
por otras participaciones sociales asimilados
a los rendimientos de las acciones
por la legislaciön fiscal del Estado
en el cual la sociedad distribuidora
sea residente. Los rendimientos
de los créditos no se incluyen en el
concepto de «dividendos» de este pårrafo.

4. Las disposiciones de los pårrafos
1 y 2 no se aplicarån cuando el beneficiario
de los dividendos, residente
en un Estado contratante, tenga, en el
otro Estado contratante en el cual la
sociedad que paga estos dividendos
sea residente, un establecimiento permanente
con el que se relacione efectivamente
la participaciön que genera
los dividendos. En este caso, el articulo
VII concerniente a la imputaciön
de beneficios a los establecimientos
permanentes, serå de aplicaciön.

5. Cuando una sociedad residente
en un Estado contratante obtiene beneficios
o rendimientos procedentes
del otro Estado contratante, este otro
Estado no puede exigir ningun impuesto
sobre los dividendos pagados
por la sociedad a las personas no residentes
en Öl ni sobre los beneficios no
distribuidos de la sociedad como tales,
aun cuando los dividendos pagados
o los beneficios no distribuidos
sean, en todo o en parte, beneficios obtenidos
en este otro Estado.

Kungl. Maj. ts proposition nr 192 år 1963

Artikel XI

§ 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande
stat och utbetalas till en
person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, må beskattas i
denna andra stat.

§ 2. Den avtalsslutande stat, från
vilken räntan i fråga härrör, skall
dock vara bibehållen vid rätten att enligt
sin egen lagstiftning beskatta
räntan, men därvid får skattesatsen
icke överstiga 10 % av räntans belopp.
De behöriga myndigheterna i de
båda staterna skola träffa överenskommelse
om tillämpningen av
nämnda begränsning.

§ 3. Med uttrycket »ränta» förstås
i denna artikel inkomst av värdepapper
som utfärdats av staten, av obligationer
eller debentures, antingen
desamma utfärdats mot säkerhet i
egendom eller icke, samt av varje annat
slags fordran ävensom all annan
inkomst, vilken enligt skattelagstiftningen
i den stat varifrån inkomsten
härrör jämställes med inkomst av
försträckning.

§ 4. Ränta på värdepapper, vilka
avse statlig upplåning och utfärdats
av en avtalsslutande stat, skall beskattas
allenast av gäldenärsstaten.

§ 5. Restämmelserna i §§ 1 och 2
äro icke tillämpliga, om den person,
som äger hemvist i en avtalsslutande
stat och uppbär räntan, innehar ett
fast driftställe i den andra avtalsslutande
staten varifrån räntan härrör
och den fordran av vilken räntan
härflyter äger verkligt samband med
det fasta driftstället. I dylikt fall
skall artikel VII angående hänförande
av vinst till fasta driftställen äga
tillämpning.

§ 6. Ränta skall anses härröra från
en avtalsslutande stat, om utbetalaren
är staten själv, en administrativ
underavdelning eller lokal myndighet
i staten eller en person med hemvist
i denna stat. Om den person som utbetalar
räntan — antingen han äger
hemvist i en avtalsslutande stat eller
ej — i en avtalsslutande stat innehar

Articuto XI

1. Los intereses procedentes de un
Estado contratante pagados a un residente
en el otro Estado contratante,
son gravables en este liltimo Estado.

2. Sin embargo, el Estado contratante
de donde proceden los intereses
tiene el derecho de gravarlos conforme
a su legislaciön interna, pero el tipo
impositivo no puede exceder del
10 % del importe de los intereses. Las
autoridades competentes de los dos
Estados se pondrån de acuerdo sobre
el modo de aplicar esta limitaciön.

3. El término «intereses» empleado
en el presente articulo coinprende los
rendimientos de los fondos publicos,
de las obligaciones representativas de
préstamos con o sin garantia hipotecaria,
y de los créditos de cualquier
naturaleza, asi como todos los demås
rendimientos que por la legislaciön
fiscal del Estado de donde provienen
se asimilen a los rendimientos de los
préstamos.

4. Los intereses producidos por los
titulos representativos de empréstitos
publicos emitidos por un Estado contratante
serån gravables solamente
por el Estado deudor.

5. Las disposiciones de los pårrafos
1 y 2 no se aplican cuando el beneficiario
de los intereses, residente en un
Estado contratante, tenga en el otro
Estado contratante de dondo proceden
los intereses un establecimiento
permanente al cual se vincule efectivamente
el crédito que los produce.
En este caso es de aplicaciön el articulo
VII relativo a la imputaciön de
beneficios a los establecimientos permanentes.

6. Se considera que los intereses
proceden de un Estado contratante
cuando el deudor es este Estado mismo,
una de sus subdivisiones administrativas
o entidades locales, o un residente
en su territorio. Sin embargo,
cuando el deudor de los intereses, sea
o no residente en un Estado contratante,
tenga en un Estado contratan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

ett fast driftställe, för vilket upptagits
det lån av vilket räntan härflyter,
och räntan bestrides av det fasta
driftstället, skall räntan dock anses
härröra från den avtalsslutande stat,
i vilken det fasta driftstället är beläget.

§ 7. Beträffande sådana fall, då
särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och mottagaren eller mellan
dem båda och annan person föranleda
att det utbetalade räntebeloppet
med hänsyn till den skuld, för vilken
räntan erlägges, överstiger det belopp
som skulle hava avtalats mellan utbetalaren
och mottagaren om dylika
förbindelser icke förelegat, skola bestämmelserna
i denna artikel gälla
allenast för sistnämnda belopp. I dylikt
fall skall överskjutande belopp
beskattas i enlighet med lagstiftningen
i de avtalsslutande staterna med
iakttagande av övriga bestämmelser i
detta avtal.

Artikel XII

§ 1. Royalty, som härrör från en
avtalsslutande stat och utbetalas till
eu person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, må beskattas i
denna andra stat.

§ 2. Den avtalsslutande stat, från
vilken härrör royalty som utbetalas
till en person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, skall dock
vara bibehållen vid rätten att enligt
sin egen lagstiftning beskatta royaltyn,
men därvid får skattesatsen icke
överstiga 5 % av royaltyns bruttobelopp.
De behöriga myndigheterna i de
båda staterna skola träffa överenskommelse
om tillämpningen av
nämnda begränsning.

§ 3. Med uttrycket »royalty» förstås
i denna artikel varje slag av utbetalning,
som uppbäres såsom ersättning
för nyttjandet av eller rätten
alt nyttja upphovsrätt till litterära,
konstnärliga eller vetenskapliga
verk, däri inbegripet kinematografisk
film, patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, recept eller hemlig
fabrikationsmetod ävensom för

te un establecimiento permanente, para
atender a cuyas necesidades ha sido
realizado el empréstito productor
de los intereses y que soporte la carga
de éstos, se considera que los citados
intereses proceden del Estado contratante
en el que el establecimiento permanente
estå situado.

7. Si a consecuencia de relaciones
especiales existentes entre deudor y
acreedor o de las que uno y otro sostienen
con terceros, el importe de los
intereses pagados, habida cuenta del
crédito por el cual son satisfechos,
excediera del que habrian pactado el
deudor y acreedor si no existiesen tales
relaciones, las disposiciones de este
articulo se aplicarån unicamente a
este ultimo importe. En este caso, el
exceso de los pagos serå gravable conforme
a las legislaciones nacionales de
los Estados contratantes, teniendo en
cuenta las demås disposiciones de este
Convenio.

Articulo XII

1. Los cånones procedentes de un
Estado contratante pagados a un residente
eu el otro Estado contratante
son gravables en este ultimo Estado.

2. Sin embargo, el Estado contratante
del cual procedan los cånones
que se paguen a un residente en el
otro Estado contratante, tiene el derecho
de someter a impuesto a estos
cånones con arreglo a su legislaciön,
pero el tipo impositivo a aplicar no
podrå exceder del 5 % del importe
bruto de dichos cånones. Las autoridades
competentes de los dos Estados
se pondrån de acuerdo sobre la forma
de aplicaciön de este limite.

3. El término «cånones» einpleado
eu este articulo designa las remuneraciones
de cualquier naturaleza pagadas
por el uso o la concesiön del uso de
un derecho de autor sobre una obra
literaria, arlistica o cientifica, comprendidas
las peliculas cinematogråficas,
patentcs, marcas de fåbrica o de
comercio, dibujos o modelos, pianos,
procedimientos o förmulas secretas;

fä Ilihang till riksdagens protokoll 1 saml. Nr l!)2

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

nyttjandet av eller rätten att nyttja
industriell, kommersiell eller vetenskaplig
utrustning eller för upplysningar
om erfarenhetsrön av industriell,
kommersiell eller vetenskaplig
natur.

§ 4. Vinst genom försäljning av
rättighet eller egendom, som avses i
§ 3, skall beskattas allenast i den avtalsslutande
stat i vilken säljaren
äger hemvist. Vid tillämpning av denna
artikel skall icke såsom försäljning
anses en överlåtelse därest icke
priset vid tidpunkten för kontraktets
upprättande är tydligt utsatt, fastställt
och uttryckt i myntenhet.

§ 5. Bestämmelserna i §§ 1, 2 och
4 äro icke tillämpliga, om den person,
som äger hemvist i en avtalsslutande
stat och uppbär royaltyn, innehar
ett fast driftställe i den andra
avtalsslutande staten varifrån royaltyn
härrör och den rättighet eller
egendom av vilken royaltyn härflyter
äger verkligt samband med det fasta
driftstället. I dylikt fall skall artikel
VII angående hänförande av vinst till
fasta driftställen äga tillämpning.

§ 6. Royalty skall anses härröra
från en avtalsslutande stat, om utbetalaren
är staten själv, en administrativ
underavdelning eller lokal myndighet
i staten eller en person med
hemvist i denna stat. Om den person
som utbetalar royaltyn — antingen
han äger hemvist i en avtalsslutande
stat eller ej — i en avtalsslutande
stat innehar ett fast driftställe, för
vilket egendomen eller rättigheten i
fråga förvärvats, och royaltyn bestrides
av det fasta driftstället, skall
royaltyn dock anses härröra från den
stat, i vilken det fasta driftstället är
beläget.

§ 7. Beträffande sådana fall, då
särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och mottagaren eller mellan
dem båda och annan person föranleda
att det utbetalade royaltybeloppet

el uso o la concesiön del uso de un
equipo industrial, comercial o cientifico
y por informaciones relativas a
experiencias de orden industrial, comercial
o cientifico.

4. Los beneficios procedentes de la
enajenaciön de derechos o bienes
mencionados en el pårrafo 3, son unicamente
gravables en el Estado contratante
en el cual el cedente es residente.
A los efectos de este articulo no
se considera como venta cualquier
enajenaciön en la que su precio no figure
en el momento de formalizarse el
contrato de una manera cierta, determinada
y expresada en unidades monetarias.

5. Las disposiciones de los pårrafos
1, 2 y 4 no se aplicarån cuando el beneficiario
de los cånones o utilidades
residente en un Estado contratante,
tenga en el otro Estado contratante
del cual procedan los cånones o las utilidades,
un estableciiniento permanente
con el cual el derecho o el bien
que los produzca esté relacionado
efectivamente. En este caso, el articulo
VII relativo a los beneficios industriales
y comerciales serå aplicable.

6. Las rentas de la propiedad intelectual
o industrial se consideran
procedentes de un Estado contratante
cuando son debidas por este mismo
Estado, por una de sus subdivisiones
administrativas o de sus corporaciones
locales o por uno de sus residentes.
Sin embargo, si el deudor, sea
o no residente en uno de los Estados
contratantes, tiene, en uno de estos
Estados, un establecimiento pcrmanente,
y si los bienes o derechos de
que se trata han sido adquiridos en
interés de este establecimiento, las
rentas cuya carga soporte el establecimiento
permanente son consideradas
como procedentes del Estado donde
se encuentra situado dicho establecimiento.

7. Si a consecuencia de relaciones
especiales existentes entre deudor y
acreedor o de las que uno y otro sostienen
con terceros, el importe de los
cånones pagados, habida cuenta de la

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

med hänsyn till den förmån, för vilken
royaltyn erlägges, överstiger det
belopp som skulle hava avtalats mellan
utbetalaren och mottagaren om
dylika förbindelser icke förelegat,
skola bestämmelserna i denna artikel
gälla allenast för sistnämnda belopp.
I dylikt fall skall överskjutande
ersättningsbelopp beskattas i enlighet
med lagstiftningen i de avtalsslutande
staterna med iakttagande av övriga
bestämmelser i detta avtal.

Artikel XIII

§ 1. Vinst på grund av avyttring av
fastighet, i den mening sistnämnda
uttryck äger enligt § 2 av artikel VI,
må beskattas i den avtalsslutande
stat, i vilken fastigheten är belägen.

§ 2. Vinst på grund av avyttring
av lös egendom, som är att hänföra
till anläggnings- eller driftkapital i
ett fast driftställe vilket ett företag i
en avtalsslutande stat innehar i den
andra avtalsslutande staten, eller av
lös egendom, som ingår i en stadigvarande
affärsanordning över vilken
en person med hemvist i en avtalsslutande
stat förfogar i den andra avtalsslutande
staten för utövande av
fritt yrke, däri inbegripen vinst genom
avyttring av dylikt fast driftställe
(för sig eller i samband med
avyttring av hela företaget) eller av
dylik stadigvarande anordning, må
beskattas i denna andra stat. Vinst
på grund av avyttring av lös egendom,
som avses i § 3 av artikel
XXIII, skall dock beskattas allenast i
den avtalsslutande stat, i vilken dylik
egendom enligt nämnda artikel är
underkastad skatt.

§ 3. Vinst på grund av avyttring av
all annan än i §§ 1 och 2 ovan avsedd
egendom skall beskattas allenast i
den stat, i vilken säljaren äger hemvist.

Artikel XIV

Inkomst, som förvärvas av eu person
med hemvist i eu avtalsslutande

prestaciön por la cual son satisfechos,
excediera del que habrian paetado el
deudor y aereedor si no existiesen tales
relaciones, las disposiciones de este
artieulo se aplicarån unicamente a este
ultimo importe. En este caso, el exceso
de los pagos serå gravable conforme
a las legislaciones nacionales
de los Estados contratantes, teniendo
en cuenta las demås disposiciones de
este Convenio.

Artieulo XIII

1. Las ganancias procedentes de la
enajenaciön de los bienes inmuebles
tal como estos se definen en el pårrafo
2 del artieulo VI se gravarån en
el Estado contratante en el que estan
situados dichos bienes.

2. Las ganancias procedentes de la
enajenaciön de bienes muebles que
formen parte del activo de un establecimiento
permanente que una empresa
de un Estado contratante tenga
en el otro Estado contratante, o de
la enajenaciön de los bienes muebles
que formen parte de una base fija que
un residente en un Estado contratante
posea en el otro Estado contratante
para el ejercicio de una profesiön
liberal, ineluidas aquellas ganancias
que provengan de la enajenaciön
global de dicho establecimiento
permanente (bien independientemente
o junto con el resto de la empresa)
o base fija, se gravarån en este ultimo
Estado. Sin embargo, las ganancias
procedentes de la enajenaciön de los
bienes muebles a los que se refiere el
artieulo XXIII pårrafo 3, no se gravarån
mås que en el Estado contratante
en que dichos bienes son gravables
con arreglo a este artieulo.

3. Las ganancias procedentes de la
enajenaciön de cualquier otro bien
distinto de los mencionados en los dos
pårrafos anteriores, no se gravarån
mås que en el Estado en el que resida
el cedente de los mismos.

Artieulo XIV

Las rentas que un residente eu un
Estado contratante pereiba por cl ejer -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

stat genom utövande av fritt yrke eller
annan därmed jämförbar självständig
verksamhet, skall beskattas
allenast i denna stat om han icke har
en stadigvarande anordning i den
andra avtalsslutande staten, som regelmässigt
står till hans förfogande
för utövandet av verksamheten. Därest
han har en sådan stadigvarande
anordning, må den del av inkomsten
som är hänförlig till denna anordning
beskattas i denna andra stat.

Artikel XV

§ 1. Där icke bestämmelserna i artiklarna
XVI, XVII, XVIII och XX
annat föranleda skola löner och liknande
ersättningar, som en person
med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär på grund av arbetsanställning,
beskattas allenast i denna stat,
såvida icke arbetet utföres i den andra
avtalsslutande staten. Om arbetet
utföres i den andra staten må ersättningen
på grund av anställningen beskattas
i denna stat.

§ 2. Utan hinder av bestämmelserna
i § 1 ovan skall ersättning, som
en person med hemvist i en avtalsslutande
stat uppbär på grund av arbete
som utföres i den andra avtalsslutande
staten, beskattas allenast i
den förstnämnda staten, under förutsättning
att

a) inkomsttagaren vistas i denna
andra stat under en tidrymd eller
tidrymder, som sammanlagt icke
överstiga 183 dagar under beskattningsåret
i fråga,

b) ersättningen betalas av eller på
uppdrag av en arbetsgivare, som ej
äger hemvist i denna andra stat, och

c) ersättningen ej såsom omkostnad
belastar ett fast driftställe eller
en stadigvarande anordning, som arbetsgivaren
har i denna andra stat.

§ 3. Utan hinder av vad som stadgas
ovan i denna artikel må ersättning
för personligt arbete, som fullgöres
ombord på fartyg eller luftfar -

cicio de una profesiön liberal o de
otras actividades independientes de
caråcter anålogo, serån unicamente
gravables en este Estado, a menos que
dicho residente disponga de manera
habitual en el otro Estado contratante
de una base fija para el ejercicio de
sus actividades. Si dispone de tal
base, la parte de renta que puede atribuirse
a la misma, serå gravable en
este ultimo Estado.

Articulo XV

1. Sin perjuicio de lo dispuesto en
los articulos XVI, XVII, XVIII y XX,
los salarios, sueldos y remuneraciones
similares que un residente en un
Estado contratante reciba en virtud
de empleo asalariado, unicamente serån
gravables en este Estado, a no ser
que dicho empleo se desempene en el
otro Estado contratante. Si el empleo
es desempenado en este ultimo Estado,
las remuneraciones recibidas por
este motivo son gravables en este otro
Estado.

2. No obstante lo dispuesto en el
pårrafo 1 anterior, las remuneraciones
que un residente en un Estado
contratante reciba en virtud de empleo
asalariado, desempenado en el
otro Estado contratante, se gravarån
unicamente en el primer Estado si
concurren estas tres condiciones:

a) El beneficiario permanece en el
otro Estado durante uno o varios periodos
que no excedan en total de 183
dias en el curso del ano fiscal considerado.

b) Las remuneraciones se pagan
por una persona o en nombre de una
persona que no es residente en el otro
Estado; y

c) Las remuneraciones no son deducidas
de los beneficios de un establecimiento
permanente o de una
base fija que la persona por cuenta
de quien se trabaja tenga en el otro
Estado.

3. No obstante las disposiciones
precedentes del presente articulo, las
remuneraciones referentes a una
actividad ejercida a bordo de un navio

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

tyg i internationell trafik, beskattas
i den avtalsslutande stat, i vilken företaget
har sin verkliga ledning.

Artikel XVI

§ 1. Ersättningar, vilka utbetalas
av en avtalsslutande stat, dess administrativa
underavdelningar eller lokala
myndigheter till en fysisk person
såsom ersättning för arbete, som
denne utfört i tjänst hos samma stat,
underavdelning eller lokala myndighet,
må beskattas i den staten. Motsvarande
skall gälla i fråga om pensioner,
som avse ersättning till tjänstemän
hos en avtalsslutande stat,
dess administrativa underavdelningar
eller lokala myndigheter, då sådan
pension uppbäres i anledning av arbete,
som tjänstemannen utfört i
tjänst hos samma stat, underavdelning
eller lokala myndighet.

§ 2. Bestämmelserna i artiklarna
XV, XVII och XVIII äro tillämpliga
på ersättningar och pensioner som
utbetalas för tjänster, utförda i samband
med rörelse som bedrivits av en
avtalsslutande stat, dess administrativa
underavdelningar eller lokala
myndigheter.

Artikel XVII

Styrelsearvoden eller liknande ersättningar,
som uppbäras av en person
med hemvist i en avtalsslutande
stat i egenskap av styrelseledamot i
ett bolag med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, må beskattas
allenast i denna andra stat. Denna
artikel är icke tillämplig på ersättningar
som uppbäras av styrelseledamot
i bolag på annan grund än denna
sin ställning.

Artikel XVIII

Där icke bestämmelserna i § 1 av
artikel XVI annat föranleda, skola
pensioner och liknande ersättningar,

o de una aeronave en tråfico mternacional,
son gravables en el Estado
contratante en el cual esté situada la
sede de la direcciön efectiva de la
empresa.

Articulo XVI

1. Las remuneraciones pagadas a
una persona natural por un Estado
contratante o una de sus subdivisiones
administrativas o entidades locales,
por los servicios que les preste
en el desempeno de funciones publicas,
serån gravables en este Estado.
La misma norma se aplicarå a las
pensiones que se satisfagan a los
funcionarios de un Estado contratante
o de sus subdivisiones administrativas
o entidades locales, siempre
que tales pensiones se abonen en consideraciön
a los servicios que los
funcionarios hayan prestado en el
ejercicio de funciones piiblicas.

2. Las disposiciones de los articulos
XV, XVII y XVIII, se aplican a las
remuneraciones y pensiones pagadas a
una persona fisica por servicios prestados
a uno de los Estados contratantes
o a sus subdivisiones administrativas
o entidades locales, cuando
éstos actuen en el ejercicio de una
actividad comercial o industrial.

Articulo XVII

Las participaciones en beneficios,
dietas o retribuciones similares que
un residente en un Estado contratante
reciba por su cualidad de miembro
del Consejo de Administraciön
de una sociedad, que sea residente en
el otro Estado contratante, serån unicamente
gravables en este ultimo
Estado. Este articulo no se aplica a
las remuneraciones que se abonen a
los miembros del Consejo de Administraciön
de una sociedad por concepto
distinto al de su cualidad de
tales.

Articulo XVIII

Salvo lo dispuesto en el pårrafo 1
del articulo XVI, las pensiones y remuncraciones
similares, abonadas en

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

som uppbäras i anledning av tidigare
anställning, beskattas allenast i den
avtalsslutande stat i vilken den som
uppbär ersättningen äger hemvist.

Artikel XIX

Utan hinder av vad eljest i detta
avtal stadgas må inkomst, som skådespelare,
filmskådespelare, radio- eller
televisionsartister, musiker och
dylika ävensom idrottsmän förvärva
under sin yrkesutövning, beskattas i
den avtalsslutande stat, i vilken yrket
utövas.

Artikel XX

§ 1. En professor eller lärare, som
äger hemvist i en avtalsslutande stat
och som tillfälligtvis vistas i den andra
staten, under en tidrymd ej överstigande
två år, för att undervisa vid
universitet, högskola eller gymnasium
i denna andra stat, skall i den
andra staten vara befriad från beskattning
för den ersättning för
undervisningsverksamheten under
nämnda tidrymd, som utbetalas till
honom av denna andra stat såsom
tillägg till hans från hemlandet uppburna
lön.

§ 2. En studerande eller affärs- eller
hantverkspraktikant från en avtalsslutande
stat, som vistas i den
andra staten allenast för sin undervisning
eller utbildning, skall ej beskattas
i denna andra stat för belopp,
som han uppbär till bestridande av
sitt uppehälle, sin undervisning eller
sin utbildning, därest beloppen i fråga
utbetalas till honom från utlandet.

Artikel XXI

Inkomst, som uppbäres av kommissionärer
såsom ersättning för
verksamhet i denna egenskap, skall
beskattas enligt följande bestämmelser: a)

I Spanien beskattas inkomst,
som uppbäres av en kommissionär

consideraciön a servicios prestados
anteriormente, no son gravables mas
que en el Estado contratante en el
cual el beneficiario sea residente.

Articulo XIX

No obstante cualquier otra disposiciön
de este Convenio, las rentas que
los profesionales de espectåculos, tales
como artistas de teatro, cinematögrafo,
radiodifusiön o television, los
musicos y los deportistas, obtengan
por el ejercicio de sus actividades
personales en su cualidad de tales,
serån gravables en el Estado contratante
en que estas actividades sean
ejercidas.

Articulo XX

1. El personal docente residente en
un Estado contratante que se traslade
temporalmente al otro Estado
para ensenar en Universidades, Liceos
o Colegios de este otro Estado, durante
un periodo no superior a dos
anos, no estarå sujeto, en este ultimo
Estado a impuesto por las indemnizaciones
que tal Estado conceda por el
desempeno de la funciön docente durante
dicho periodo y como complemento
al sueldo que perciba del
Estado de origen.

2. Las surnas que un estudiante o
una persona en pråcticas, de uno de
los Estados contratantes, permaneciendo
en el otro Estado con el linico
fin de proseguir alli sus estudios o
completar su formaciön, reciba para
atender a los gastos de sostenimiento,
estudios o formaciön, no serån gravables
en este otro Estado con tal de
que procedan de fuentes situadas
fuera de este ultimo Estado.

Articulo XXI

Las rentas percibidas por los agentes
mediadores como remuneraciön
de servicios prestados en el åmbito de
sus actividades propias, serån gravadas
conforme a las reglas siguientes:

a) Se gravan en Espaha las rentas
percibidas por un agente mediador

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

och uppkommer genom fast driftställe
eller stadigvarande anordning i
Spanien, ävensom inkomst, som uppbäres
av en person med hemvist i
Spanien och ej uppkommer genom
fast driftställe i Sverige.

b) I Sverige beskattas inkomst,
som uppbäres av en kommissionär
och uppkommer genom fast driftställe
eller stadigvarande anordning i
Sverige, ävensom inkomst, som uppbäres
av en person med hemvist i
Sverige och ej uppkommer genom
fast driftställe i Spanien.

Artikel XXII

Inkomst, beträffande vilken ingen
uttrycklig bestämmelse meddelats i
föregående artiklar, skall beskattas
allenast i den stat i vilken den som
uppbär inkomsten äger hemvist.

Artikel XXIII

§ 1. Förmögenhet bestående av sådan
fastighet som avses i § 2 av artikel
VI må beskattas i den avtalsslutande
stat, i vilken fastigheten är belägen.

§ 2. Med förbehåll för vad som
stadgas i § 1 ovan skall gälla att förmögenhet,
bestående av tillgångar
som äro att hänföra till anläggningseller
driftkapital i ett företags fasta
driftställe, eller av tillgångar, som ingå
i en stadigvarande anordning för
utövandet av fritt yrke, må beskattas
i den avtalsslutande stat i vilken
det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen är belägen.

§ 3. Fartyg och luftfartyg, som
nyttjas i internationell trafik, ävensom
tillgångar, som äro hänförliga
till nyttjandet av sådana fartyg och
luftfartyg och ej utgöras av fastigheter,
skola beskattas allenast i den avtalsslutande
stat, i vilken företaget i
fråga har sin verkliga ledning.

§ 4. Alla andra slag av förmögenhet,
som innehavas av en person med
hemvist i en avtalsslutande stat, skola
beskattas allenast i denna stat.

procedentes de un establecimiento
permanente o de una base fija, situados
en Espana, asi como las rentas
percibidas por un residente en
Espana y que no procedan de un establecimiento
permanente situado en
Suecia.

b) Se gravan en Suecia las rentas
percibidas por un agente mediador
procedentes de un establecimiento
permanente situado en Suecia, asi
como las rentas percibidas por un residente
en Suecia y que no procedan
de un establecimiento permanente situado
en Espana.

Articulo XXII

Las rentas no mencionadas en los
articulos anteriores son gravables,
unicamente, en el Estado en el cual
el beneficiario sea residente.

Articulo XXIII

1. El patrimonio constituido por
bienes inmuebles definidos conforme
al pårrafo 2 del articulo VI, es gravable
en el Estado contratante en el
que los bienes estån situados.

2. Salvo lo dispuesto en el pårrafo
anterior de este articulo, el patrimonio
constituido por bienes que formen
parte del activo de un establecimiento
permanente de una empresa o
por bienes que formen parte de las
instalaciones utilizadas para el ejercicio
de una profesiön liberal, es gravable
en el Estado contratante donde
estån situados el establecimiento permanente
o la instalaciön profesional.

3. Los buques o las aeronaves dedicados
al tråfico internacional, asi
como los bienes no inmobiliarios
afectos a su explotaciön, solo son gravables
en el Estado contratante donde
estå situada la sede de la direcciön
efectiva de la empresa.

4. Los demås elementos del patrimonio
de un residente en un Estado
contratante solo son gravables en
este Estado.

Kungl. Maj. ts proposition nr 192 år 1963

Artikel XXIV

§ 1. Då en person med hemvist i
en avtalsslutande stat uppbär inkomst
från den andra avtalsslutande
staten eller innehar förmögenhet i
denna andra stat som enligt bestämmelserna
i detta avtal må beskattas i
denna andra stat, skall den förstnämnda
staten, där icke bestämmelserna
i §§ 2 och 3 av denna artikel
annat föranleda, undantaga inkomsten
och förmögenheten från beskattning,
dock att denna stat vid bestämmandet
av beloppet av skatten på den
ifrågavarande personens inkomst eller
förmögenhet må tillämpa den
skattesats, som skulle hava varit tilllämplig
om inkomsten eller förmögenheten
i fråga icke undantagits
från beskattning.

§ 2. Då eu person med hemvist i en
avtalsslutande stat uppbär inkomst
från den andra avtalsslutande staten,
som enligt bestämmelserna i artiklarna
X, XI och XII i detta avtal må beskattas
i den stat varifrån inkomsten
härrör, skall den förstnämnda staten
från sin skatt på inkomsten avräkna
ett belopp motsvarande den skatt,
som erlagts i den andra avtalsslutande
staten. Avräkningsbeloppet kan
dock icke överstiga beloppet av den
del av skatten, beräknad utan dvlik
avräkning, som belöper på de från
den andra staten förvärvade inkomsterna.

§ 3. Det i nästföregående paragraf
angivna förfarandet skall vad beträffar
Spanien även tillämpas i fråga
om den allmänna inkomstskatten
med avseende å samtliga de inkomster,
vilka tagas i beräkning vid bestämmandet
av beskattningsunderlaget
för denna skatt.

§ 4. Vid tillämpningen i Sverige av
bestämmelsen i § 2 av denna artikel
skall iakttagas följande:

a) Oberoende av vad som sägs i
sagda paragraf, skall utdelning från
ett aktiebolag med hemvist i Spanien
till ett aktiebolag eller en ekonomisk

Articulo XXIV

1. Cuando un residente en un Estado
contratante perciba rentas procedentes
del otro Estado contratante o
posea bienes en este otro Estado que,
de acuerdo con las disposiciones del
presente Convenio, son gravables en
este liltimo Estado, el primer Estado
de jarå exentas estas rentas y bienes,
salvo lo dispuesto en los pårrafos 2
y 3 del presente articulo, pero puede,
para calcular el importe de los impuestos
sobre la renta o el patrimonio
de este residente, aplicar el tipo impositivo
que corresponderia si no hubiesen
sido dejadas exentas estas rentas
o patrimonio.

2. Cuando un residente en un
Estado contratante obtiene rentas
procedentes del otro Estado contratante
que, conforme a los articulos
X, XI y XII del presente Convenio,
son gravables en el Estado de donde
proceden, el primer Estado deberå
conceder una deducciön de la cuota
impositiva con que grava estas rentas
igual al impuesto pagado sobre ellas
en el otro Estado contratante. La
suma asi deducida no puede, sin embargo,
exceder del importe del impuesto,
calculado antes de la deducciön
correspondiente a las rentas
obtenidas en el otro Estado.

3. El procedimiento regulado en el
pårrafo anterior, se aplicarå también,
por lo que se refiere a Espana, a la
Contribuciön General sobre la Renta,
con referencia a todas las rentas computables
para determinar Ia base impositiva
en este impuesto.

4. Para la aplicaciön a Suecia de lo
previsto en el pårrafo 2 de este articulo,
se observarån las siguientes disposiciones: a)

No obstante lo establecido en
dicho pårrafo, los dividendos satisfechos
por una sociedad por acciones,
residente en Espana, a una sociedad

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

förening med hemvist i Sverige vara
undantagen från svensk skatt i den
utsträckning och på de villkor, som
fallet skulle hava varit enligt svensk
lagstiftning, därest båda bolagen eller
bolaget och den ekonomiska föreningen
ägt hemvist i Sverige.

b) I sådana fall, då hel befrielse
från eller nedsättning av spansk skatt
på utdelning, ränta eller royalty, som
uppburits av en person med hemvist
i Sverige, medgivits för en bestämd
tidsperiod, skall från den svenska
skatten på inkomsten avräknas ett belopp
motsvarande den skatt, som
skulle hava utgått i Spanien, om sådan
skattebefrielse eller skattenedsättning
ej meddelats.

§ 5. Vad beträffar Spanien skall,
om utdelning från ett bolag med
hemvist i Sverige ingår i vinstberäkningen
för ett spanskt bolag, från
beloppet av spansk bolagsskatt avräknas
den andel som belöper å 80 %
av sagda utdelning.

§ 6. Föreskrifterna i de svenska
författningarna om beskattning av
oskifta dödsbon tillämpas icke i den
mån dödsbodelägare enligt bestämmelserna
i detta avtal direkt beskattas
i Spanien för dödsboets inkomst
eller förmögenhet.

Artikel XXV

Bestämmelserna i detta avtal påverka
icke sådana privilegier i beskattningshänseende,
vilka enligt
folkrättens allmänna regler eller
jämlikt stadganden i särskilda överenskommelser
tillkomma diplomatiska
eller konsulära befattningshavare.

Artikel XXVI

§ 1. Medborgare i en avtalsslutande
stat skola icke i den andra avtalsslutande
staten bliva föremål för någon
beskattning eller något därmed sammanhängande
skattekrav av annat

por acciones o asociaciön econömica
residente en Suecia, estarån exentos
del impuesto sueco en la medida y
condiciones en que tal desgravaciön
seria concedida en virtud de la legislaciön
interna sueca en el caso de que
ambas sociedades o asociaciones
fuesen residentes en Suecia.

b) En el caso de que fuera de aplicaciön
una exenciön total o parcial
de los impuestos espanoles exigibles
sobre los dividendos, intereses o rendimientos
de la propiedad intelectual
o industrial, obtenidos por un residente
en Suecia, concedida por un
periodo limitado, Suecia deducirå de
la cuota impositiva a pagar en aquel
pais una cantidad igual al impuesto
que se habria pagado en Espana si no
existiesen tales exoneraciones.

5. Por lo que se refiere a Espana,
si entre los ingresos computados para
determinar los beneficios de una sociedad
espanola, figurasen dividendos
pagados por una sociedad residente
en Suecia, se deducirå de la cuota a
pagar por el impuesto sobre sociedades
una parte proporcional al 80 %
de aquellos dividendos.

6. Las normas de las leyes suecas
relativas al gravamen de las sucesiones
indivisas, no serån aplicables
cuando, en virtud de las disposiciones
del presente Convenio, los herederos
sean directamente gravables en
Espana sobre las rentas o bienes procedentes
de la sucesiön.

Articnlo XXV

Las disposiciones del presente Convenio
no afectarån a los privilegios
fiscales de que disfrutan los funcionarios
diplomåticos o consulares, de
acuerdo con los principios generales
de derecho internacional o en virtud
de las disposiciones de acuerdos
especiales.

Articnlo XXVI

1. Los nacionales de un Estado
contratanle no serån sometidos en el
otro Estado contratante a imposiciön
ni a ninguna obligacion fiscal, de manera
distinta o mås rigurosa que los

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

slag eller mer tyngande än medborgarna
i den senare staten under samma
förhållanden.

§ 2. Uttrycket »medborgare» betyder: a)

Alla fysiska personer som äga
en avtalsslutande stats nationalitet.

b) Alla juridiska personer och andra
sammanslutningar, som bildats
jämlikt gällande lag i en avtalsslutande
stat.

§ 3. Statslösa med hemvist i en
avtalsslutande stat skola icke i den
andra avtalsslutande staten bliva föremål
för någon beskattning eller något
därmed sammanhängande skattekrav,
som är av annat slag eller mer
tyngande än den beskattning och
därmed sammanhängande skattekrav,
som medborgarna i den senare
staten under samma förhållanden äro
eller kunna bliva underkastade.

§ 4. Beskattningen av ett fast driftställe,
som ett företag i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande
staten, skall i denna andra stat
icke vara mindre fördelaktig än beskattningen
av ett företag i den andra
staten, som bedriver samma verksamhet.

§ 5. Bestämmelserna i denna artikel
skola icke anses medföra förpliktelse
för någon av de avtalsslutande
staterna att medgiva personer med
hemvist i den andra avtalsslutande
staten personliga avdrag vid beskattningen,
skattebefrielser och skattenedsättningar
på grund av försörjningsplikt
mot familj, som medgivas
personer med hemvist i den förstnämnda
staten.

§ 6. Bestämmelserna i denna artikel
äga tillämpning allenast med avseende
å de skatter, som inbegripas
under detta avtal.

Artikel XXV11

§ 1. Kan skattskyldig visa att i en
avtalsslutande stat eller i båda staterna
vidtagits åtgärder, som för honom
medfört eller komma att medföra
en mot detta avtal stridande be -

nacionales de este otro Estado que se
encuentren en las mismas condiciones.

2. El término «nacionales» comprende: a)

Todas las personas naturales
que posean la nacionalidad de un
Estado contratante.

b) Todas las personas juridicas, sociedades
de personas y asociaciones,
constituidas conforme a la legislaciön
en vigor en un Estado contratante.

3. Los apåtridas residentes en un
Estado contratante no serån sometidos
en el otro Estado contratante a
ningun gravamen o obligaciön fiscal
distinto o mås riguroso que aquellos
que son o puedan ser exigidos a los
nacionales de este otro Estado que se
encuentren en las mismas condiciones.

4. La imposiciön de los establecimientos
permanentes que una empresa
de un Estado contratante tenga en
el otro Estado contratante, no podrå
ser mås rigurosa que la exigida a las
empresas de este otro Estado dedicadas
a la misma actividad.

5. Las disposiciones de este articulo
no obligan a los Estados contratantes
a conceder a los residentes en el otro
Estado contratante las deducciones
personales, bonificaciones o exenciones
que conceda a los residentes
en su territorio en consideraciön a
sus cargas familiares.

6. Las disposiciones de este articulo
solo se aplicarån en relaciön con los
impuestos incluidos en el presente
Convenio.

Articulo XXVII

1. Cuando un residente en un
Estado contratante considere que las
medidas tomadas por uno o ambos
Estados contratantes, implican o
pueden representar para él un grava -

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

skattning, äger han — utan att hans
rätt att använda sig av i den interna
rättsordningen givna rättsmedel därav
påverkas — göra framställning i
saken hos den behöriga myndigheten
i den stat, i vilken han äger hemvist.

§ 2. Om denna behöriga myndighet
finner framställningen grundad men
ej själv kan åvägabringa en tillfredsställande
lösning, skall myndigheten
söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga
myndigheten i den andra avtalsslutande
staten i syfte att undvika en
mot detta avtal stridande beskattning.

§ 3. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna skola genom
ömsesidig överenskommelse avgöra
svårigheter eller tvivelsmål som
uppkomma rörande tolkningen eller
tillämpningen av detta avtal. De kunna
jämväl överenskomma för att
undvika dubbelbeskattning i sådana
fall som ej omfattas av detta avtal.

§ 4. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna kunna träda
i förbindelse med varandra för att
träffa överenskommelse i de fall som
angivits i föregående paragrafer. Om
muntliga överläggningar anses underlätta
en överenskommelse, kunna
sådana överläggningar äga rum inom
ramen för en kommitté bestående av
representanter för de behöriga myndigheterna
i de båda avtalsslutande
staterna.

Artikel XXVIII

§ 1. De behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna skola utbyta
de upplysningar, vilka äro erforderliga
för att genomföra detta avtal.
De högsta finansmyndigheterna
äro dock icke förpliktade att meddela
sådana upplysningar, som icke
kunna lämnas på grundval av hos
skattemyndigheterna tillgängligt material
utan kräva särskild undersökning.
De sålunda utbytta upplysningarna
skola behandlas såsom hemliga
och må allenast göras tillgängliga för
myndigheter eller personer, vilka en -

men que no esté conforme con el presente
Convenio, puede, independientemente
de los recursos previstos por
la legislaciön nacional, someter su
caso a la Autoridad competente del
Estado contratante en el que sea residente.

2. Esta Autoridad competente harå
lo posible, si la reclamaciön le parece
fundada y si ella misma no estå en
condiciones de adoptar una soluciön
satisfaetoria, por arreglar la cuestiön
por via de un acuerdo amistoso con
la Autoridad competente del otro
Estado contratante, a fin de evitar la
imposiciön de forma que no se ajuste
a este Convenio.

3. Las Autoridades competentes de
los Estados contratantes procurarån
resolver por via amistosa las dificultades,
o disipar las dudas que plantee
la interpretaciön o aplicaciön del presente
Convenio. También podrån ponerse
de acuerdo para tratar de evitar
la doble imposiciön en los casos no
previstos en el mismo.

4. Las Autoridades competentes de
los Estados contratantes pueden comunicarse
entre ellas con el fin de
llegar a un acuerdo, en los casos previstos
en los pårrafos anteriores.
Cuando se considere que ese acuerdo
pueda facilitarse mediante contactos
personales, ese intercambio de puntos
de vista podrå realizarse en el seno
de una Comisiön compuesta por los
representantes de las Autoridades
competentes de los dos Estados.

Articulo XXVIII

1. Las Autoridades competentes de
los Estados contratantes cambiarån
entre si las informacioncs necesarias
para aplicar las disposiciones del pre
sente Convenio. Sin embargo, las
autoridades competentes no estån
obligadas a suministrar informaciones
que deben ser obtenidas en documentos
que no esten en su poder y
que exijan invcstigaciones especiales.
Toda informaciön asi intercambiada
serå mantenida sccreta y solo podrå
scr rcvelada a las autoridades o personas
competentes, seglin la legisla -

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

ligt den berörda avtalsslutande statens
lagstiftning handlägga taxering
eller uppbörd av de skatter som avses
i detta avtal. Samma förpliktelse,
som åvilar de högsta finansmyndigheterna,
åligger jämväl nyssnämnda
personer och myndigheter.

§ 2. Bestämmelserna i § 1 få icke i
något fall anses innebära, att någon
av staterna är pliktig att

a) tillgripa verkställighetsåtgärder,
som icke stå i överensstämmelse med
dess lagstiftning eller administrativa
praxis,

b) meddela upplysningar, vilka
icke kunna infordras enligt i lag
meddelade föreskrifter i den ena eller
den andra avtalsslutande staten.

§ 3. Upplysningar, vilka skulle yppa
en affärshemlighet eller en industri-
eller yrkeshemlighet, få icke utbytas.

Artikel XXIX

§ 1. Detta avtal skall ratificeras:

a) För Spaniens del av Hans Excellens
Spaniens statschef med hörande
av Spaniens lagstiftande församling.

b) För Sveriges del av Hans Majestät
Konungen av Sverige med riksdagens
samtycke.

Ratifikationshandlingarna skola
utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

§ 2. Detta avtal skall träda i kraft
trettio dagar efter utväxling av ratifikationshandlingarna.

§ 3. Sedan avtalet trätt i kraft, skola
avtalets bestämmelser äga tillämpning: a)

I Spanien:

1. Beträffande genom avdrag vid
källan uttagna skatter på utdelning
och ränta, som åsyftas i artiklarna X
och XI samt utgå på dylika slags inkomster,
vilka utbetalas efter avtalets
ikraftträdande.

2. Beträffande andra inkomstskatter,
vilka utgå på inkomster hänförli -

ciön del Estado contratante interesado,
para la liquidaciön o recaudaciön
de los impuestos incluidos en el Convenio.
Estas personas o autoridades
estån obligadas a mantener el secreto,
igual que las autoridades competentes.

2. Las disposiciones del pårrafo 1
no pueden, en ningun caso, interpretarse
como imponiendo a uno de los
Estados contratantes la obligaciön
de:

a) Adoptar medidas administrativas
contrarias a su legislaciön o
pråctica administrativa,

b) transmitir informaciones cuya
obtenciön esté prohibida por su legislaciön
o por la del otro Estado contratante.

3. No se podrån intercambiar informaciones
que revelen un secreto
comercial, industrial o profesional.

Articulo XXIX

1. El presente Convenio serå ratificado: a)

Por parte de Espana, por S. E.
el Jefe del Estado espanol oidas las
Cortes espanolas.

b) Por parte de Suecia, por S. M.
el Rey de Suecia con el asentimiento
del Riksdag.

Los instrumentos de ratificaciön
serån intercambiados en Estocolmo
tan pronto como sea posible.

2. El presente Convenio entrarå en
vigor a los 30 dias del intercambio de
los instrumentos de ratificaciön.

3. Después de la entrada en vigor,
las disposiciones del Convenio son
aplicables:

a) En Espana:

1°. Por lo que afecta a los impuestos
sobre dividendos o intereses
percibidos por retenciön en la fuente,
a los que se refieren los articulos X
y XI, a las utilidades cuyo pago se
acuerde con posterioridad a su entrada
en vigor.

2°. En lo que se refiere a los otros
impuestos sobre las rentas, al grava -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

ga till det kalenderår, varunder utväxling
av ratifikationshandlingarna
ägt rum, eller till verksamhetsår, vilka
avslutats under sagda kalenderår,
ävensom på inkomster hänförliga till
senare år.

b) I Sverige:

1. Beträffande skatter, uttagna genom
avdrag vid källan och innefattande
en slutgiltig skattebetalning,
som utgå på inkomster, vilka blivit
tillgängliga för lyftning från och med
dagen för avtalets ikraftträdande och
icke förfallit till betalning dessförinnan.

2. Beträffande andra inkomstskatter,
som påföras inkomster hänförliga
till beskattningsperioder, vilka avslutats
å eller efter den 1 januari det
kalenderår, varunder utväxling av ratifikationshandlingarna
ägt rum.

3. Beträffande svensk förmögenhetsskatt,
som påföres på grund av
taxering från och med året närmast
efter det, varunder utväxling av ratifikationshandlingarna
ägt rum.

Artikel XXX

Detta avtal skall förbliva i kraft
intill dess detsamma uppsagts av endera
avtalsslutande staten. De båda
avtalsslutande staterna kunna uppsäga
avtalet genom underrättelse senast
sex månader före utgången av ett kalenderår.

I händelse av sådan uppsägning
skall avtalet sista gången tillämpas:

a) Vad beträffar Spanien:

1. Såvitt avser genom avdrag vid
källan uttagna skatter på utdelning
och ränta, som utgå på dylika slags
inkomster, vilka utbetalas före slutet
av det kalenderår med vars utgång
uppsägningen blir gällande.

2. Såvitt avser andra inkomstskatter,
som utgå på inkomster hänförliga
till det kalenderår med vars utgång
uppsägningen blir gällande.

b) Vad beträffar Sverige:

1. Såvitt avser skatter, uttagna genom
avdrag vid källan och innefat -

men de las utilidades correspondientes
al aho civil en el curso del cual
se ha realizado el intercambio de los
instrumentos de ratificaciön, o a los
ejercicios cerrados en el curso de cficho
ano, y al gravamen de las utilidades
correspondientes a los anos
posteriores.

b) En Suecia:

1°. En cuanto se refiere a los impuestos
retenidos en la fuente con
caråcter definitivo en lo que afectan a
ingresos atribuidos a los beneficiarios
a partir del dia en que este Convenio
entre en vigor cuando no sean exigibles
antes de dicho dia.

2°. En lo que se refiere a los demås
impuestos sobre la renta en cuanto
afectan a ingresos correspondientes a
periodos impositivos cerrados con
posterioridad al 1 de Enero del ano
civil en que tiene lugar el intercambio
de los instrumentos de ratificaciön.

3°. En lo que se refiere al impuesto
sueco sobre el patrimonio al exigible
a partir del ano siguiente a aquel en
que tenga lugar el intercambio de los
instrumentos de ratificaciön.

Articulo XXX

El presente Convenio permanecerå
en vigor hasta que sea denunciado
por uno de los Estados contratantes.
Los dos Estados contratantes pueden
denunciar este Convenio con un
preaviso minimo de seis meses antes
del fin del ano natural.

En este caso, el Convenio se aplicarå
por liltima vez:

a) Por lo que se refiere a Espana:

1°. Eu los impuestos sobre dividendos
o intereses percibidos por retenciön
en la fuente, a las utilidades
cuyo pago se acuerde antes de terminar
el ano civil al final del cual surtirå
efecto la denuncia.

2". Eu los demås impuestos sobre
Ia renta, a las renlas correspondientes
al ano civil del cual surtirå efecto
la denuncia.

b) Por lo que se refiere a Suecia:

1°. Eu los impuestos retenidos en

la fuente con caråcter definitivo, a los

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

tande en slutgiltig skattebetalning,
som utgå på inkomster, vilka blivit
tillgängliga för lyftning senast den 31
december sagda år.

2. Såvitt avser andra inkomstskatter,
som utgå på inkomster, vilka förvärvats
senast den 31 december sagda
år.

3. Såvitt avser svensk förmögenhetsskatt,
som påföres på grund av
taxering det år, varunder uppsägningen
ägt rum.

Till bekräftelse härå hava undertecknade
därtill behörigen befullmäktigade
ombud undertecknat detta
avtal och försett detsamma med sina
sigill.

Som skedde i Madrid den 25 april
1963, på svenska och spanska språken,
vilka båda texter äga lika vitsord.

För svenska regeringen:

Herbert Ribbing

För spanska regeringen:

Fernando Castiella

Tilläggsprotokoll

Vid undertecknandet av detta avtal
hava undertecknade befullmäktigade
ombud till angivande av villkoren
för tillämpningen av artikel VII
av avtalet avgivit följande förklaringar.

A. Vid tillämpning av § 4 av artikel
VII skall i Spanien skattepliktig
vinst av rörelse, som uppbäres av ett
svenskt företag med ett eller flera
fasta driftställen i nämnda stat, bestämmas
i enlighet med i Spanien internt
gällande regler.

Vid bestämmandet av företagets
hela vinst för beräkningen av den
skattepliktiga vinst, som är hänförlig
till det fasta driftstället i Spanien,
skola dock sådana vinstökningar icke
medräknas, som uppkomma genom
en i lag föreskriven obligatorisk uppskrivning
av värdet å tillgångar som

ingresos atribuidos a los beneficiarios
no mås tarde del 31 de Diciembre de
dicho ano.

2°. En los demås impuestos sobre
la renta, a los ingresos obtenidos no
mås tarde del 31 de Diciembre de
dicho ano.

3°. En lo que se refiere al impuesto
sueco sobre el patrimonio, al exigible
en el aho de la denuncia.

En fe de lo cual, los Plenipotenciarios
nombrados y debidamente autorizados
han firmado y sellado este
Convenio.

Hecho en Madrid, el dia 25 de Abril
1963, en espanol y sueco, haciendo fe
ambos textos.

Por el Gobierno espanol:

Fernando Castiella

Por el Gobierno sueco:

Herbert de Ribbing

Protocolo adicional

En el momento de firmar este Convenio,
los infrascritos plenipotenciarios
han hecho las declaraciones siguientes
precisando las condiciones
de aplicaciön del articulo VII de dicho
Convenio.

A. Para la aplicaciön del pårrafo 4
del articulo VII, el beneficio gravable
en Espana de las empresas suecas
que tienen en este pais uno o varios
establecimientos permanentes serå
determinado segun las normas internas
espaholas.

Sin embargo, para la determinaciön
del beneficio total computable
para el cålculo del beneficio gravable
del establecimiento permanente situado
en Espana, quedarån excluidas las
plusvalias que resulten de cualquier
revaluaciön legal obligatoria, tanto
de elementos de activo inmovilizado,

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

utgöras av fastigheter belägna utanför
Spanien ävensom aktier och andra
värdepapper, vilka ingå i rörelse
som bedrives utanför Spanien.

Med förbehåll för det fall att de
följande bestämmelserna utnyttjas
för att kringgå spansk skattelagstiftning,
skall i beräkningen för ovan
angivna ändamål ej heller medtagas:

a) Vinst uppkommen vid frivillig
uppskrivning av värdet å tillgångar
som utgöras av utanför Spanien belägna
fastigheter (aktier och andra
värdepapper undantagna).

b) Vinst uppkommen vid överlåtelse
av tillgångar som utgöras av utanför
Spanien belägna fastigheter (aktier
och andra värdepapper undantagna).

B. Svenska företag, som innehava
ett eller flera fasta driftställen i Spanien,
kunna välja att bliva beskattade
i enlighet med samma förfarande
som tillämpas för spanska företag,
vilka utöva verksamhet allenast i
Spanien.

Ett dylikt val skall vara bindande
för en tid av två år, därvid valrätten
skall utövas före ingången av det
första av de berörda verksamhetsåren.

Som skedde i Madrid den 25 april
1963, på svenska och spanska språken,
vilka båda texter äga lika vitsord.

como de participaciones y titulos en
cartera, situados fuera de Espana.

Salvo que las disposiciones siguientes
se utilicen para defraudar la Ley
fiscal espanola, tampoco se tendrån
en cuenta, a este mismo fin:

a) Las plusvalias resultantes de revaluaciones
facultativas o libres de
elementos de activo inmovilizado (excluidas
las participaciones y titulos
en cartera) situados fuera de Espana.

b) Las plusvalias procedentes de
la cesiön de elementos de activos inmovilizado
(excluidas participaciones
y titulos en cartera) situados fuera de
Espana.

B. Las empresas suecas que tengan
en Espana uno o varios establecimientos
permanentes podrån optar
por que se les grave por el mismo régimen
que estå previsto para las empresas
espanolas que ejercen toda su
actividad en Espana.

Esta opciön serå vålida por dos
anos y deberå ser ejercitada con anterioridad
al comienzo del primero de
los ejercicios a que afecte.

Hecho en Madrid, el dia 25 de Abril
1963, en espanol y sueco, haciendo fe
ambos textos.

För svenska regeringen:
Herbert Ribbing

Por el Gobierno espanol:
Fernando Castiella

För spanska regeringen:
Fernando Castiella

Por el Gobierno sueco:
Herbert de Ribbing

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 mars

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Hermansson, fråga
om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och Spanien för undvikande
av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
samt anför därvid följande.

Den internationella dubbelbeskattningen är sedan mitten av 1950-talet
föremål för ett ingående studium inom organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD). I första hand inriktas arbetet på att beträffande
den direkta beskattningen nå fram till enhetliga regler som kan
ligga till grund för avtal mellan medlemsländerna om undvikande av dubbelbeskattning.
Genom rekommendationer till medlemsländerna söker organisationen
även främja tillkomsten av nya sådana avtal.

Såväl Sverige som Spanien deltager i nämnda arbete. I förhållandet mellan
Sverige och Spanien har emellertid dubbelbeskattningsfrågorna hittills
inte erhållit någon särskild reglering. Vid skilda tillfällen under senare år
har den svenska exportindustrin framhållit olägenheten härav och framfört
önskemål om att frågorna måtte lösas genom att dubbelbeskattningsavtal
ingås med Spanien. Sedan i anslutning till arbetet i OECD intresse konstaterats
föreligga å ömse sidor för ett sådant avtal, upptogs förhandlingar
härom i Madrid under tiden den 13—den 19 september 1961 mellan en
svensk delegation och representanter för spanska regeringen. Förhandlingarna
fördes på svensk sida av chefen för finansdepartementets rättsavdelning
hovrättsrådet Erik Åqvist, byråchefen i finansdepartementet Ivan
Eckersten samt byråchefen för lagärenden i samma departement Erik Reuterswärd.
Efter ytterligare förhandlingar i Stockholm och Madrid under
tiden den 30 oktober—den 2 november respektive den 11—den 15 december
1962 nåddes enighet om ett på svenska och spanska språken avfattat förslag
till avtal för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 192 år 1963

Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten, som i yttrande den 1(5
januari 1963 icke funnit anledning till erinran mot detsamma. Sedermera
har efter skriftväxling på diplomatisk väg vissa smärre ändringar av språklig
natur vidtagits i den ursprungliga lydelsen. Det sålunda modifierade avtalsförslaget
jämte tilläggsprotokoll torde få såsom bilagor1 fogas vid protokollet
i detta ärende.

Under hand har meddelats att man på spansk sida är beredd att underteckna
avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla frågan om godkännande av
detsamma även på svensk sida.

Såsom en bakgrund till avtalsförslaget torde jag till en början få något
beröra huvuddragen i det spanska skattesystemet. Den statliga spanska inkomstbeskattningen
omfattar dels ett antal avkastningsskatter, vilka utgår
på inkomst av vissa slag av tillgångar eller förvärvsverksamhet, och dels två
allmänna inkomstskatter som uttages av fysiska respektive juridiska personers
samlade inkomst. Spanska provinser och kommuner uttager skatt
på inkomst i form av tillägg till vissa av de statliga inkomstskatterna. Därjämte
äger kommunerna pålägga en värdestegringsskatt på fastigheter som
är belägna inom respektive kommun. Någon förmögenhetsskatt utgår ej i
Spanien.

Avkastningsskatterna är skatten å fastighet på landet och i stad (contrihuciön
territorial), skatten å arbetsinkomst (impuesto sobre los rendimientos
del trabajo personal), skatten å inkomst av kapital (impuesto sobre las
rentas del Capital) och skatten å kommersiell och industriell verksamhet
samt inkomst därav (»impuesto industrial»). Gemensamt för avkastningsskatterna
är skattepliktens anknytning till det spanska statsterritoriet. Skatteplikt
för ifrågavarande inkomster inträder om inkomsten har källa i Spanien
eller uppbäres där eller om inkomsten utbetalas av en i Spanien bosatt
fysisk eller juridisk person.

Fastighetsbeskattningen är proportionell och utgår på landet med 17,5 %
och i stad med 24,08 % av ifrågavarande årsinkomst. Skatten å arbetsinkomst
drabbar löner och ersättningar, som uppbäres av löntagare och fria
yrkesutövare. Periodiskt utfallande löneinkomster som överstiger 18 000 pesetas
om året beskattas efter en progressiv skala (effektiv skattesats 6,9—
15 %) under det att löntagares tillfälliga arbetsinkomster påföres en proportionell
skatt av 8 %. Där så kan ske uttages skatten genom skatteavdrag
på lönen. — Till skattepliktiga kapitalinkomster hänföres utdelning
och ränta som uppbäres på grund av innehav av spanska värdepapper ävensom
royaltyersältning för upplåtelse av upphovsrätt, patenträtt o. dyl. Skatteplikt
åvilar även utdelning och obligationsränta från utländskt företag till
den del som motsvarar företagets vinst genom verksamhet i Spanien. Ä
andra sidan är utdelning och ränta som utbetalas av ett spanskt företag
lritagna från skatt till den del de är hänförliga till vinst som företaget

1 Bilagorna har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med förslaget
utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering och underskrift verkställts
samt alt ratifikationsortens namn införts i artikel 29 § 1.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 192 år 1963

förvärvat i utlandet. Undantag från skatteplikt gäller enligt särskilda regler
även för aktieutdelning från vissa investerings- och holdingbolag. Skatten
å kapitalinkomst bestämmes efter olika grunder för skilda inkomstslag. I
fråga om ränteinkomst är skatten proportionell och utgår med 20 % av
ränta på lån som upptagits av spanska staten, 24 % av ränta på företagslån
samt 26,4 % av annan ränteinkomst. Beträffande utdelning på aktier
och andelar i bolag varierar skattesatsen mellan 8 och 30 % alltefter det utdelade
beloppets andel av bolagets kapital. I fråga om royalty som utgår för upplåtelse
av patent, varumärke o. dyl. beskattas 70 % av bruttobeloppet med
en skattesats av 19,8 %. Skatt som belöper på kapitalinkomst avdrages i
i allmänhet vid källan av den, som gör utbetalningen. — Skatten å kommersiell
och industriell verksamhet erlägges av såväl fysiska som juridiska
personer i form av en fast näringsavgift (licencia fiscal) för närings- eller
yrkesverksamhet som bedrives i Spanien. Näringsavgiftens storlek bestämmes
med hänsyn till bl. a. arten av verksamheten och den ort, varifrån
verksamheten utövas. Skattskyldig fysisk person erlägger därjämte en proportionell
skatt av 20 % av den verkliga eller antagna vinsten av verksamheten
(cuota por beneficios). Numera torde näringsavgiften ha karaktär av
förskottsinbetalning av skatt. Avgiftens belopp får sålunda avräknas mot
den proportionella skatten å rörelsens vinst ävensom mot den tidigare berörda
skatten å arbetsinkomst. I fråga om skattskyldig juridisk person sker
avräkningen mot en särskild bolagsskatt.

Den allmänna inkomstskatten (contribuciön general sobre la renta) uttages
av fysiska personer och utgör ett komplement till förenämnda avkastningsskatter.
Denna skatt beräknas på den skattskyldiges sammanräknade
nettoinkomst av olika förvärvskällor. För en person som är bosatt i
Spanien gäller oinskränkt skattskyldighet. En utom landet bosatt person
är skattskyldig för all inkomst, som har källa i Spanien eller utbetalas av
en därstädes bosatt person. Skatten är progressiv och utgår på nettoinkomst
som överstiger 100 000 pesetas med lägst 2,5 % och högst 44 %. I fråga om
arbetsinkomst sker viss reduktion av skatten.

Skyldighet att erlägga bolagsskatt (impuesto sobre la renta de sociedades)
åvilar ej blott spanska bolag utan även utländska juridiska personer som
utövar verksamhet i Spanien från filial, kontor, butik el. dyl. Det utländska
företaget beskattas för en av skattemyndigheten uppskattad andel (cifra
relativa) av företagets totala nettoinkomst, oberoende av den verkliga, på
driftstället i Spanien belöpande vinsten. Skatten är proportionell och utgår
i fråga om aktiebolag med 30 % av den skattepliktiga nettovinsten.

Såvitt gäller mellanstatlig dubbelbeskattning upptages i den spanska lagstiftningen
vissa bestämmelser om skattelättnad. Sådan dubbelbeskattning
elimineras i fråga om en fysisk person som är bosatt i Spanien genom avräkning
av den utländska skatten mot den spanska allmänna inkomstskatten.
Vidare har bolag, som förvärvar inkomst i utlandet, möjlighet att
vid bolagsbeskattningen erhålla viss reduktion av utomlands beskattad inkomst.
Avtal för undvikande av dubbelbeskattning avseende samtliga in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

komstslag torde Spanien hittills endast ha ingått med Frankrike. Intresset
på spansk sida för en avtalsmässig reglering av dessa frågor synes ha
aktualiserats först i anslutning till det inledningsvis angivna samarbetet i
OECD på området i fråga.

Nyssnämnda samarbete, som syftar till ökad internationell enhetlighet
på detta område, äger rum inom en särskild skattekommitté och har resulterat
i förslag till ett stort antal avtalsbestämmelser avsedda att användas
i dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsländerna. Till de föreslagna bestämmelserna
har fogats inom kommittén utarbetade kommentarer, vilka
avses skola tjäna till ledning vid bestämmelsernas tillämpning. Hittills föreliggande
förslag omfattar huvuddelen av de regler som brukar upptagas i
dubbelbeskattningsavtal. Fullständig enighet har icke kunnat uppnås beträffande
samtliga framlagda förslag oaktat desamma i flera hänseenden baserats
på kompromisslösningar. I anslutning till några i bestämmelserna behandlade
frågor har uttryckliga reservationer gjorts om avvikelser som betingas
av speciella förhållanden i ett medlemslands lagstiftning eller andra
särskilda förhållanden.

För Sveriges del har åtskilliga av de av OECD rekommenderade bestämmelserna
kunnat iakttagas i avtal som ingåtts under senare år. Så har t. ex.
skett i samband med översynen av de äldre avtalen med Österrike (prop.
1959: 160; SFS 1960: 116) och Storbritannien (prop. 1960: 180; SFS 1961:
95). Detsamma är förhållandet med de nya avtal som träffats med Irland
(prop. 1960:11; SFS 1961:38) och Grekland (prop. 1962:7). Särskilt gäller
detta det sistnämnda avtalet, då vid tidpunkten för utarbetandet av detsamma
färdiga förslag framlagts i OECD beträffande samtliga ifrågavarande
bestämmelser.

Även vid utformningen av det föreliggande förslaget till avtal med Spanien
har de bestämmelser som rekommenderats av OECD:s ministerråd
kunnat iakttagas i allt väsentligt. Därjämte har vissa förslag till nya avtalsbestämmelser
kunnat beaktas, i fråga om vilka förarbetet i OECD:s
skattekommitté i det närmaste slutförts då avtalsförhandlingarna ägde rum.

Angående innehållet i avtalsförslaget må anföras följande.

Art. I och II behandlar avtalets tillämplighetsområde. Avtalet tillämpas i
fråga om fysiska och juridiska personer som äger hemvist i de avtalsslutande
staterna. Såväl statliga som kommunala skatter på inkomst och förmögenhet
omfattas av avtalet.

I arl. III—V ges definitioner av vissa i avtalet använda uttryck. Definitionen
av uttrycket »person med hemvist» bestämmer i fall, då en person
enligt intern skattelag äger hemvist i båda staterna, i vilkendera han skall
anses äga hemvist i och för avtalets tillämpning. Innebörden av uttrycket
»tast driftställe» är utförligt reglerad i art. V och har betydelse för tillämpning
av avtalets regler om beskattning av inkomst av rörelse som bedrives
i båda staterna. Den av OECD föreslagna definitionen har i förtydligande
syfte kompletterats med en uttrycklig bestämmelse, enligt vilken innehavet

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

av ett varulager skall anses utgöra ett fast driftställe om försäljning äger
rum direkt från varulagret.

Art. VI—XXIII innehåller bestämmelser för uppdelning mellan de båda
staterna av beskattningsrätten till olika slag av inkomst och förmögenhet.

Enligt art. VI förbehålles rätten att beskatta inkomst av fastighet den
stat, i vilken fastigheten är belägen.

Art. VII behandlar beskattningen av rörelseinkomst och frågan om fördelningen
av inkomsten mellan ett företags huvudkontor och filial. Inkomst
av rörelse beskattas endast i företagets hemviststat såvida inte företaget
driver rörelse från fast driftställe (t. ex. filial) i den andra staten. Är
detta fallet, beskattas den till filialen hänförliga rörelseinkomsten endast i
den andra staten (§ 1). Därvid hänföres till filialen så stor inkomst som
skulle ha uppkommit, om filialen uppträtt som ett självständigt företag
(§ 2). Den till filialen hänförliga inkomsten kan emellertid också bestämmas
på grundval av en fördelning med utgångspunkt från företagets totala
inkomst, under förutsättning att en dylik beräkningsmetod är bruklig i den
stat där filialen är belägen (§ 4). — Såsom berörts i den föregående redogörelsen
föreskrives i spansk skattelag en beräkningsregel av sistnämnda
slag för beskattningen av utländska företags filialer i Spanien (cifra relativa).
Såvitt gäller svenska företags filialer blir dock den nämnda metoden
för inkomstens beräknande underkastad en viss begränsning på grund
av de speciella föreskrifter härom, som upptagits i punkt A av ett i samband
med avtalsförslaget upprättat tilläggsprotokoll. I huvudsak innebär
dessa föreskrifter, att utgångspunkten för inkomstberäkningen, det svenska
företagets totala inkomst av rörelse, skall bestämmas med uteslutande av
vissa inkomster som hänför sig till företagets verksamhet utanför Spanien.
Föreskrifterna i punkt B av tilläggsprotokollet medger ett svenskt företag
som har filial i Spanien ett alternativ till det nyss berörda beskattningsförfarandet.
Det svenska företaget kan med stöd av dessa regler välja att
beskattas i Spanien enligt samma förfarande som gäller för ett spanskt företag,
vilket utövar all sin verksamhet i Spanien. Anmärkas bör, att art. VII
i avtalsförslaget i vissa smärre hänseenden avviker från den av OECD rekommenderade
lydelsen på grund av den särskilda utformningen av spansk
skattelag beträffande beskattningen av utländska företags filialer.

Art. VIII behandlar vinstfördelning mellan koncernföretag.

Art. IX stadgar såsom ett undantag från huvudregeln i art. VII om inkomst
av rörelse att inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik
uteslutande skall beskattas i den stat i vilken företaget har sin verkliga ledning
även för det fall företaget innehar fast driftställe i den andra staten.

Art. X—XII behandlar inkomst i form av aktieutdelning, ränta och royalty.
Gemensamt för dessa inkomstslag gäller att beskattningsrätten i princip
skall tillkomma inkomsttagarens hemviststat. Förbehåll göres dock till förmån
för en begränsad rätt att beskatta inkomsten också i den stat, från
vilken inkomsten härrör (källstaten). I fråga om aktieutdelning är enligt
art. X källstatens beskattningsrätt i normalfallet begränsad till en skatte -

Kurigl. Maj.ts proposition nr 1!)2 år 1963

sats av högst 15 %. Utbetalas aktieutdelningen av dotterbolag till moderbolag
är beskattningen i källstaten maximerad till en skattesats av 10 % under
förutsättning bl. a. att moderbolaget äger minst hälften av dotterbolagets
aktiekapital. Den av OECD föreslagna bestämmelsen angående beskattning
av aktieutdelning har i fråga om utdelningar mellan bolag ett annat
innehåll än avtalsförslaget. Maximeringen i källstaten har där satts till 5 %
om moderbolaget direkt innehar minst 25 % av dotterbolagets aktiekapital.
Vid behandlingen i OECD av nämnda bestämmelse har Spanien avgivit reservation
för en regel av annan innebörd. — Beträffande ränteinkomst är
enligt art. XI källstatens beskattningsrätt begränsad till en skattesats av
högst 10 %. Bestämmelsen om ränta i avtalsförslaget överensstämmer med
motsvarande OECD-förslag utom såtillvida att i art. XI i avtalet intagits en
regel i fråga om ränta på värdepapper avseende statlig upplåning, vilken
saknar motsvarighet i OECD-förslaget. Beträffande ränteinkomst av nämnda
slag sker beskattningen uteslutande i gäldenärsstaten. — Källstatens rätt
att beskatta inkomst i form av royalty är enligt art. XII maximerad till en
skattesats av 5 % av royaltyns bruttobelopp. Motsvarande av OECD föreslagna
bestämmelse utgår i princip från total befrielse från beskattning i
källstaten, men i rekommendationen rörande denna bestämmelse har intagits
ett förbehåll för vissa länder, bl. a. Spanien, om skatt i källstaten med
5 % av royaltybeloppet. Art. XII ansluter på denna punkt till OECD-rekoinmendationen
och överensstämmer även i övrigt med OECD-förslaget frånsett
ett tillägg av huvudsakligen förtydligande innebörd.

Art. XIII avser vinst genom avyttring av fast eller lös egendom. Utgöres
den avyttrade egendomen av fastighet eller anläggnings- och driftkapital
i fast driftställe, beskattas vinst som uppkommer genom försäljningen i den
stat, där fastigheten respektive det fasta driftstället ligger. Vinst å försäljning
av annan egendom beskattas i säljarens hemviststat. — Beträffande beskattningen
av vinst å försäljning av egendom har OECD ännu ej antagit
något definitivt förslag till bestämmelse. Pågående förarbeten till ett sådant
förslag har emellertid kunnat beaktas vid utformningen av art. XIII.

Enligt art. XIV fördelas beskattningsrätten till inkomst av fria yrken
efter regler liknande dem som gäller för inkomst av rörelse (art. VII). Beskattningen
äger rum i inkomsttagarens hemviststat, såvida inte yrkesverksamheten
utövas från eu stadigvarande anordning i den andra staten.

Art. XV—XX behandlar inkomst av allmän och enskild tjänst. Inkomst
av enskild tjänst beskattas i princip i inkomsttagarens hemviststat. Om
arbetet utföres i den andra staten, övergår beskattningsrätten till denna.
År situationen emellertid den, att arbetet utföres under en kortvarig
vistelse i det andra landet, högst 183 dagar, och inkomsten utbetalas av arbetsgivaren
i hemlandet, sker beskattningen alltjämt i hemviststaten (art.
XV). I allmän tjänst uppburen inkomst liksom styrelsearvoden och liknande
ersättningar till styrelseledamot beskattas i den stat varifrån inkomsten
utbetalas (art. XVI och XVII). Pension, som utgår på grund av förutvarande
enskild anställning, tages till beskattning i inkomsttagarens hem -

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

viststat (art. XVIII). Särskilda regler gäller vidare beträffande inkomst av
anställning ombord på fartyg och luftfartyg, ersättningar till artister samt
bidrag till studerande och praktikanter. I fråga om avtalsförslagets bestämmelse
rörande inkomst av undervisnings- eller forskningsverksamhet (art.
XX § 1) må påpekas att densamma inte direkt motsvaras av något OECDförslag
men har kommit till användning i flera tidigare av Sverige ingångna
avtal.

Art. XXI, som behandlar inkomst av kommissionsrörelse, saknar motsvarighet
i de av OECD föreslagna bestämmelserna och tidigare ingångna
svenska dubbelbeskattningsavtal. Bestämmelsen har intagits i avtalet på
önskemål från spansk sida och i syfte att beträffande kommissionsrörelse
förtydliga de förut angivna avtalsreglerna om fördelning av beskattningsrätten
till inkomst av rörelse i allmänhet (art. VII).

Enligt art. XXII beskattas inkomst som ej särskilt behandlats i avtalet
uteslutande i inkomsttagarens hemviststat.

I art. XXIII ges föreskrifter beträffande beskattning av olika slag av förmögenhetstillgångar.
Härutinnan gäller i huvudsak att fastighet och tillgångar
nedlagda i fast driftställe tages till beskattning där de befinner sig,
under det att övriga slag av förmögenhetstillgångar beskattas där innehavaren
har hemvist.

Art. XXIV behandlar metoden för dubbelbeskattningens undanröjande.
Såsom huvudregel gäller att inkomst, i fråga om vilken beskattningsrätten
enligt bestämmelserna i avtalet tilldelas den ena staten, skall vara undantagen
från beskattning i den andra staten. Om undantag i enlighet härmed
sker från progressiv inkomstbeskattning, får likväl det fritagna inkomstbeloppet
beaktas vid bestämmande av skattesats för beskattning av den återstående
skattepliktiga inkomsten. För förmögenhet gäller detsamma (§ 1).
Beträffande vissa inkomstslag, aktieutdelning, ränta och royalty, äger beskattning
enligt avtalet rum såväl i källstaten som i inkomsttagarens hemviststat.
I sådana fall undanröjes dubbelbeskattningen genom att inkomsttagaren
i hemviststaten äger avräkna den i källstaten erlagda skatten från
skatten på inkomsten (§2). Förutom de nämnda, på OECD-förslag grundade
reglerna upptager artikeln speciella bestämmelser avseende bl. a. undvikande
av kedjebeskattning av aktieutdelning mellan bolag. För svenskt vidkommande
har intagits en regel härom (§ 4 a), vilken återfinnes i flertalet av
Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtal. Bestämmelsen åsyftar att bereda
utdelning från ett spanskt aktiebolag till ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening i Sverige samma behandling i beskattningshänseende som enligt
de svenska skatteförfattningarna gäller i fråga om utdelning mellan svenska
aktiebolag eller ekonomiska föreningar.

Enligt art. XXV påverkar avtalet ej de privilegier som tillkommer diplomatiska
befattningshavare enligt folkrättens regler eller särskilda överenskommelser.

Jämlikt art. XXVI förpliktar sig de båda staterna att iakttaga icke-diskriminering
vid beskattning av medborgare i den andra staten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

Art. XXVII upptager regler angående förfarandet då svårigheter uppkommer
angående avtalets tillämpning eller tolkning.

Art. XXVIII stadgar skyldighet för högsta finansmyndigheterna att i särskilda
fall utbyta upplysningar för taxeringsändamål som erfordras för att
genomföra avtalet.

Enligt art. XXIX skall avtalet ratificeras. Sedan ratifikationshandlingarna
utväxlats blir avtalet tillämpligt i fråga om inkomster hänförliga till beskattningsår,
vilka avslutas under eller efter ratifikationsåret. Beträffande
definitiva källskatter blir avtalet tillämpligt först trettio dagar efter ratifikationen.

Art. XXX innehåller sedvanliga uppsägningsbestämmelser.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Allmänna avtal till undvikande
av dubbelbeskattning beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter
har Sverige tidigare ingått med flertalet länder i Västeuropa. Sedan flera
år tillbaka har en sådan avtalsmässig reglering varit aktuell också i förhållande
till Spanien, ej minst med hänsyn till den svenska exportindustrins
intressen i detta land. Såsom framgår av den föregående framställningen
bygger det avtalsförslag, varom förhandlingsdelegationerna enats, i största
utsträckning på de förslag till avtalsbestämmelser som tillkommit efter samarbete
inom den i OECD verksamma skattekommittén. Avtalsförslaget utgör
sålunda ett led i detta samarbete och får anses innebära en för Sveriges del
godtagbar lösning av berörda spörsmål. Jag får tillstyrka att detsamma godkännes.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Spanien för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Sven-Olof Norberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1963

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,
af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Kungl. Maj :t har denna dag på föredragning av tillförordnade chefen för
finansdepartementet, statsrådet Hermansson, godkänt förslag till avtal mellan
Sverige och Spanien för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande
av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet. Enligt artikel XXIX § 1 i förslaget skall avtalet
ratificeras.

Kungl. Maj :t finner gott bemyndiga beskickningschefen i Madrid att —
med förbehåll för ratifikation efter riksdagens godkännande — underteckna
avtalet.

Ur protokollet:
Hans-Olle Olsson

Kungl. Maj.ts proposition nr 192 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 25 oktober 1963.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, af Geijerstam,
Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 22 mars 1963 bemyndigat beskickningschefen i
Madrid att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Spanien
för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t samma dag för
sin del godkänt, har avtalet den 25 april 1963 blivit vederbörligen undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad föredragande
departementschefen den 22 mars 1963 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t
måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det för genomförande
av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i verkställda taxeringar,
antingen dessa har avseende å statliga eller kommunala skatter, ävensom i
eljest vidtagna åtgärder, varigenom sådana skatter påförts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630403