Kungl. Maj:ts proposition Nr 191 (Proposition 1922:191)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Nr 191.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker m. m.; given Stockholms slott den
10 mars 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansäreuden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917
(nr 340) angående försäljning av rusdrycker; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 11
oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 162 höft. (Nr 191.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)
angående iörsäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att nedannämnda paragrafer och moment i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola
erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

4 §•

3. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker, må ej tilldelas
rättighet till detaljhandel med sådana drycker.

8 §•

1. Tillverkare av rusdrycker, så ock partihandelsbolag, som i 12 §
sägs, må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom
försäljning avhända sig rusdrycker till annan.

10 §.

1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag,
som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av den i 19 § omförmälda prisoch
inköpsnämnd, av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

II KAP.

Om ‘partihandel med rusdrycker.

12 §.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är
om försäljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av för sådant

Kungl. Mai: t a proposition Nr 191.

ändamål bildat, i den ordning bär nedan sägs antaget aktiebolag (partihandelsbolag).

Försäljning för export må bedrivas uteslutande av partihandelsbolag
samt av tillverkare, som avses i 13 §.

2. Konungen antager efter därom gjord ansökan partihandelsbolag
för viss tid, minst fem högst tio år. Ansökan skall före september
månads utgång året innan försäljningen är avsedd att taga sin början
skriftligen göras hos Konungen. Dylik ansökan skall vara åtföljd''av
den för bolaget antagna bolagsordningen.

Missbrukar bolaget sin försäljningsrätt, må densamma av Konungen
aterkallas att upphöra a tid, som av Konungen bestämmes.

3. Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning
utöver skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.

4. ^ Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årligen uppstår,
må bolaget enligt Konungens medgivaude använda viss del till
avskrivningar och avsättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning
till bolagets delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall
bolaget efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång
insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken.

5. Ej må partihandelsbolag antagas, där ej genom bestämmelse
i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten
beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall bolaget
därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskifda
kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags
verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som
upprättas vid bolagets antagande.

13 §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka spritdrycker, vare skyldig
att av det tillverkade till partihandelsbolag försälja vad som icke utföres
ur riket eller enligt stadgande i förordningen angående handel
med skattefri sprit användes i tillverkarens egen rörelse eller enligt
samma förordning försäljes till där avsedd partihandlare.

2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas
allenast till partihandelsbolag.

3. Öl, som icke utföres ur riket, må av tillverkare försäljas
allenast till partihandelsbolag eller till bolag, som äger rätt till detaljhandel
med rusdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

14 §.

Bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, må försälja
sådana drycker till annan innehavare av rätt till detaljhandel i och för
dennes rörelse.

15 §.

Tillverkare, varom i 13 § förmärs, vare skyldig hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen
särskilt förordnat ombud och bar att vid utövande av försäljningsrätten
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen
för tillsyn å försäljningen kan meddela.

16 -§.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos
eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga,
rusdrycker må för visst fall utan hinder av de i denna förordning
givna föreskrifter försäljas till partihandelsbolag eller till bolag,
som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

III KAP.

Om rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.

19 §.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka
hos rusdrycker ävensom angående räkenskapers förande och i
övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i denna förordning
särskilt angivna hänseenden kan meddela.

För tillsyn och övervakande av bolags inköp av andra rusdrycker
än inom riket tillverkat Öl tillsätter kontrollstyrelsen en pris- och inköpsnämnd
av högst sju personer. Instruktion för nämnden fastställes
av kontrollstyrelsen.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet uti
de hänseenden, som i detta mom. avses, meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

IV KAP.

Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.

46 §.

Bolag äger överenskomma med den, som tillverkar öl, att hos
bolaget inköpt Öl jämväl må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen
för sådant tall meddelade föreskrifter, av tillverkaren försändas direkt
till köpare.

50 §.

Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa
visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas men ej
hålles i lager av vederbörande detalj handelsbolag, vare detalj handelsbolaget,
därest det eljest finner utminutering till sökanden kunna äga rum
och han som säkerhet för betalningens fullgörande nedsätter det belopp,
bolaget kan fordra, pliktigt söka till skäligt pris anskaffa varan.

VII KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

75 §.

Överskrider den, som enligt 12 eller 13 § äger rätt till partihandel
med rusdrycker, honom tillkommande försäljningsrättighet, straffes med
böter från och med trettio till och med fem tusen kronor. Åro omständigheterna
försvårande eller beträdes någon andra gången eller oftare
med sådan förbrytelse, må ock dömas till fängelse.

83 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt
10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i
behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej åter -

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

utförsel inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast
skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med
varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.

85 §.

Den, som i följd av bestämmelserna i 15 § undfått del av där
avsedd tillverkares räkenskaper och verifikationer, så ock den, som haft
eller har att taga befattning med tillsyn å försäljning av rusdrycker,
som bedrives av innehavare av överlåten rättighet, vare förbjudet att,
där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden,
''varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna,
att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom a tid,
då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med
trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, ma
dömas till fängelse.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,
hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,
eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av
sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av
bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris inköpa den liembjudna
varan. År värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna,
skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras
förbrutna.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på grund
av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan, skall i
tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande
köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom tullverkets
försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan viss tid
skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då
betalning kommit tullverket tillhanda.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923; dock skall
vad i 12 § 2 mom. stadgas angående ordningen för partihandelsbolags
antagande omedelbart lända till efterrättelse. Utan hinder av vad i
denna förordning stadgas, skall den, som av kontrollstyrelsen erhållit
tillstånd till detaljhandel med rusdrycker, där ej annan uppgörelse
träffas, bibehållas vid den honom jämlikt 13 § i förordningen angående
försäljning av rusdrycker enligt dess nuvarande lydelse tillkommande
uppsägningstid samt vid övriga honom enligt samma förordning tillförsäkrade
rättigheter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 11 oktober 1907
(nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 9 § i förordningen den 11 oktober 1907
angående tillverkning av brännvin skall erhålla följande ändrade lydelse:

1. Angående rätt till rening av brännvin gäller vad därom är särskilt
stadgat.

2. För bestämmande av priset å det brännvin, tillverkare enligt 13
§ i förordningen angående försäljning av rusdrycker är skyldig att sälja
till där avsett partihandelsbolag, tillsättes årligen en prisnämnd av nio
ledamöter. Tre av ledamöterna, däribland nämndens ordförande, utses
av Kungl. Maj:t, tre av vederbörande partihandelsbolag och tre av tillverkarna.
Kostnaden för prissättningen bustrides till hälften av vederbörande
partihandelsbolag och till hällten av tillverkarna. Kungl. Maj:t
utfärdar närmare föreskrifter om ordningen för tillsättande av prisnämndens
ledamöter samt om nämndens verksamhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.

Kungl. Maj:ts proposition, Nr 191.

Utdrag av protokollet över finanser eu deri, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1022.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örke.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

I skrivelse den 17 juni 1921, nr 408, anhöll riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om utredning, på vad sätt det allmännas inflytande
inom den nuvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker
bäst kunde ordnas.

Vid anmälan av denna skrivelse i. statsrådet den 12 september
1921 anförde dåvarande chefen för finansdepartementet i anslutning
härtill följande:

• »Jämlikt 12 § av gällande rusdrycksförsäljningsförordning tillkommer
rätt till partihandel med rusdrycker — förutom tillverkare och detaljhandelsbolag
— annan, som därtill erhållit tillstånd av kontrollstyrelsen.

Dylikt tillstånd till partihandel med rusdrycker har lämnats — utom.
till en enskild person — allenast till aktiebolaget Vin- & Spritcentralen samt
fyra dess dotterbolag; och har följden härav blivit, att nämnda handel numera
i stort sett koncentrerats hos sagda företag.

Det torde icke vara av nöden att här ingå på frågan, huruvida den utveckling,
som sålunda försiggått, varit från början av lagstiftaren avsedd.
Jag inskränker mig till att konstatera, att riksdagen såväl i sin berörda skrivelse
som ock i det däri återgivna yttrandet av år 1918 såsom sin mening framhållit,
att den koncentration av partihandeln till ett fåtal bolag med begränsad
utdelning, som ägt rum, varit till gagn och väsentligt underlättat genomförandet
av den nya rusdryckslagstiftningen.

I detta sammanhang ber jag att, vad angår aktiebolaget Vin- & Spritcentralens
organisation, få erinra, att bolaget, som bildades under år 1917, numera
har ett aktiekapital av 19,400,000 kronor, därav 400,000 kronor stamaktier
och 19,000,000 kronor preferensaktier, att stamaktierna, vilka äro utrustade
med röstövervikt å bolagsstämmorna, ägas av ett konsortium av tio personer,
vilka förbundit sig, bland annat, ej mindre att icke överlåta stamaktierna till
annan än statsverket eller den Kungl. Maj:t på förslag av styrelsen för boBihang
till riksdagens protokoll 1022. 1 sand. 162 höft. (Nr 191.) 2

1921 års
riksdagsskrivelse.

Utdrag ur
statsrådsprotokollet

den 12 sep
tember 1921

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

laget godkänner såsom innehavare av aktierna, än även att, närhelst statsmakterna
så påfordra, till statsverket överlåta samtliga stamaktier till pari jämte
ränta, under förbehåll att statsverket åtager sig att av preferensaktieägare,
som så påkalla, inlösa preferensaktier med det belopp, som skulle tillfalla dem
vid bolagets upplösning enligt i ordningen för bolaget föreskrivna regler, att
stamaktieägarnas rätt till andel i vinsten är på visst i bolagsordningen angivet
sätt begränsad, att återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond
och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier
eller avsättes för sådant ändamål, inlevereras till statskontoret
för statsverkets räkning, att av bolagets styrelse, vilken består av åtta ledamöter
med fyra suppleanter för dem, Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter, därav
en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, samt
att Kungl. Maj:t äger att — utöver de två revisorer jämte två suppleanter,
som utses av bolagsstämman — utse lika många revisorer och suppleanter.

Under framhållande av de fördelar, som den genomförda koncentrationen
av partihandeln med spritdrycker medfört, har riksdagen i meranämnda
skrivelse avvisat tanken på en återgång till en mera fri näringsutövning på
partihandelns område, samt uttalat, att det fastmera syntes böra i författningen
fastslås, att partihandel icke må kunna utövas i privatekonomiskt
intresse. Till denna mening ber jag att få ansluta mig.

Ett godkännande från statsmakternas sida av den utveckling på partihandelns
område, som faktiskt ägt rum, förutsätter emellertid ovillkorligen,
att det allmänna tillförsäkras tillfyllestgörande inflytande och kontroll över
partihandeln. Att de nuvarande förhållandena härutinnan äro i åtskilliga
hänseenden otillfredsställande låter sig svårligen förneka och är för övrigt i
betraktande av utvecklingens gång endast naturligt. Jag anser fördenskull
synnerligen angeläget, att åtgärder träffas för igångsättande av den av riksdagen
begärda utredningen, på vad sätt det allmännas inflytande inom den
nuvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker bäst må
ordnas.

Vid frågans utredning torde böra undersökas förutsättningarna för och
lämpligheten av att inrätta ett statligt monopol i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gäller för tobakstillverkningen inom landet. Det torde
dock icke vara riktigt att binda utredningen genom bestämt direktiv i denna
riktning. Även andra lösningar kunna nämligen tänkas, exempelvis i form av
avtal mellan statsmakterna och vederbörande enskilda företag. Det synes mig
vara önskvärt, att de skäl av olika slag, som kunna åberopas för anlitande av
den ena eller andra utvägen, noga utredas och vägas emot varandra.

Självfallet bör jämväl upptagas spörsmålet om den blivande partihandelsorganisationens
ställning till den tillverkning av spritdrycker, som drives
inom landet, ävensom till importen från utlandet av olika slag av spritdrycker.
Vad sistberörda fråga beträffar, torde det i varje fall böra sörjas för att viss
möjlighet hålles öppen för enskild person att från namngiven firma utom
riket förskaffa sig viss önskad vara, och detta till skäligt pris.

Vad utredningen i övrigt angår, vill jag i anslutning till riksdagens
skrivelse påpeka, att, vilken form för partihandelns ordnande än må komma
att föreslås, statsmakterna böra tillförsäkras ej blott en fortlöpande och fullt

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 191. 11

effektiv kontroll över affärsverksamheten utan även ett avgörande inflytande
over företagets medelsförvaltning. För sistnämnda ändamål torde bestämmelser
bliva erforderliga bland annat rörande avskrivningar samt avsättmngar
till fonder. Tillika torde vid utredningen böra uppmärksammas spörsmålet,
huruledes förhållandet mellan den ifrågasatta partihandelsorganisationen
och detaljhandlarna, särskilt i avseende å prissättning, närmare skall utformas.

Det faller av sig självt, att utredningen jämväl bör innefatta uppgörande
av förslag till de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen eller till de
andra författningsbestämmelser, som kunna finnas påkallade.

Då fragan om ordnandet av partihandeln med rusdrycker synes böra
föreläggas redan 1922 års riksdag, bör utredningens resultat föreligga i så
god tid, att proposition i ämnet må kunna till nämnda riksdag avlåtas.»

I enlighet med av departementschefen gjord hemställan bemyndigade
Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla fyra
sakkunniga personer med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning.

Samma dag tillkallades för ändamålet justitierådet A. G. S. Borgström,
ledamöterna av riksdagens första kammare, kammarherren C. A. E.
von Hofsten och riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius samt generaltulldirektören
N. H. R. Themptander, varjämte uppdrogs åt Borgström
att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete.

Med skrivelse den 23 november 1921 hava de sakkunniga överlämnat
ett i anledning av uppdraget utarbetat förslag, vilket jämte av
två utav de sakkunniga, herrar von Hofsten och Kvarnzelius, avgivna
särskilda yttranden torde såsom bilaga I få fogas till statsrådsprotokollet.
Under hänvisning beträffande detaljerna till de sakkunnigas utlåtande
torde jag här endast behöva göra en kort sammanfattning av förslaget.

Beträffande den nuvarande organisationen av partihandeln med
rusdrycker hava de sakkunniga hänvisat till kontrollstyrelsens till riksdagens
bevillningsutskott den 19 april 1921 avgivna utlåtande, vilket
såsom bilaga finnes fogat vid bevillningsutskottets betänkande nr 39
vid sistnämnda års riksdag.

I enlighet med vad riksdagen i sådant avseende uttalat, hava de
sakkunniga vid sin utredning utgått från den grundsatsen, att partihandel
med rusdrycker icke må lå utövas i privatekonomiskt intresse.
För genomförande av detta syfte borde enligt de sakkunniga den enskild
person eller firma nu enligt rusdrycksförsäljningsförordningen förbehållna

Utsedda

sakkunniga,

Sakkunnigas
utlåtande.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

möjligheten att erhålla tillstånd till partihandel med rusdrycker inskränkas.

De sakkunniga hava till en början avvisat tanken på att staten
skulle, efter partihandelsverksamhetens monopolisering, själv taga hand
om densamma. Ej heller hava de sakkunniga funnit skäl förorda bildande
av ett i anslutning till principerna för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
organiserat bolag, däri staten skulle ingå såsom huvuddelägare
och åt vilket ensamrätten till partihandeln med spritdrycker och vin skulle
upplåtas. Såsom huvudskäl mot en dylik anordning hava de sakkunniga
anfört nödvändigheten för staten att i sådant fall tillskjuta ett avsevärt
kapitalbelopp, något som under nu rådande förhållanden syntes böra
ifrågakomma endast i nödfall. Vidare hava de sakkunniga pekat pa
uppkommande svårlösta ersättningsfrågor vid ett tillämpande av monopolprincipen.

Den utväg till lösning av den föreliggande frågan, som de sakkunniga
funnit sig böra förorda, går ut på åvägabringande av ett avtal mellan
staten och vederbörande redan existerande företag, varigenom partihandelsrätten
upplätes uteslutande till detta företag, samtidigt som önskvärda
förändringar i dess organisation genomfördes och statsmakterna
tillförsäkrades avgörande inflytande på företagets skötsel.

Jämte det de sakkunniga utarbetat förslag till de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen,
vilka skulle erfordras vid den av dem
ifrågasatta anordningen, hava de sakkunniga inriktat sitt arbete på att
undersöka möjligheten av att staten med det företag, aktiebolaget Vin- &
Spritcentralen — i det följande benämnt Spritcentralen —, hos vilket
partihandeln faktiskt för närvarande är koncentrerad, träffade ett avtal av
angiven innebörd. Förslag till sådant avtal har ock iramlagts av de
sakkunniga.

De sakkunniga hava vid behandlingen av frågan om avtalets
innehåll först berört spörsmålet, om det kunde anses önskvärt, att staten
övertoge stamaktierna i Spritcentralen, vilka aktier medföra majoritet vid
bolagsstämman. På anförda skäl hava de sakkunniga icke ansett sig böra
förorda en sådan lösning.

Vad angår de fyra dotterbolag till Spritcentralen, som för närvarande
innehava tillstånd till partihandel med rusdrycker, hava de sakkunniga
ansett, att de två bolag, vilka endast tillverka och försälja punsch,
borde upplösas och uppgå i moderbolaget. Beträffande de båda övriga
dotterbolagen — aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. samt aktiebolaget
Tegnér & Wilcken —, som bedriva partihandel med rusdrycker samt

Kanel. Maj:ts proposition Nr 1(J1.

import av vin, hava de sakkunniga funnit tillräckliga skäl ej föreligga
att för närvarande frångå den nuvarande organisationen.

Vidare hava de sakkunniga framhållit, att såsom förutsättning för
avtalet borde uppställas, att Spritcentralen, så snart sådant kunde ske
utan avsevärdare ekonomisk förlust, borde söka avveckla sitt mellanhavande
med dotterbolagen aktiebolaget Nya Grand Hotell, Porterbryggeriaktiebolaget
U. Carnegie & Co., aktiebolaget Astra, Apotekarnes
kemiska fabriker samt aktiebolaget Svanens droghandel. De sakkunniga
hava föreslagit, att uttrycklig bestämmelse härom skulle inryckas
i det eventuella avtalet med Spritcentralen.

Då staten redan för närvarande genom sina representanter i Spritcentralens
styrelse har avgörande inflytande på styrelsens beslut, hava
de sakkunniga ej ansett sig böra ifrågasätta någon förstärkning av
statens representation i styrelsen.

för tillsyn över den dagliga skötseln av bolagen hava emellertid
de sakkunniga fön slagit, att Kungl. Maj:t skulle, i likhet med vad fallet
är i aktiebolaget Svenska tobaksmouopolet, utse eu jourhavande direktör.
Vidare hava de sakkunniga förordat, att i de fall, då enligt bolagsordningen
i dotterbolag skulle utses mer än en revisor, en av de av
Kungl. Maj:t förordnade revisorerna i Spritcentralen skulle utses till
revisor jämväl hos dotterbolaget.

För . tillgodoseende av det av riksdagen i meranämnda skrivelse
framställda önskemålet, att det allmänna borde tillförsäkra sig rätt till
kontroll i fråga om bolagsstämmans avsättningar till fonder, hava de
sakkunniga jämväl i förslaget till avtal intagit detaljerade bestämmelser
om disposition av eventuellt uppkommande vinst.

Härvid hava de sakkunniga ingått på frågan, i vad mån partihandelsbolags
verksamhet borde gå ut på att bereda bolaget och därmed
statsverket största möjliga vinst. Sedan de sakkunniga betonat, att enligt
deras förmenande partihandelsbolag i främsta rummet borde inrikta
sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet
under riktiga ursprungsbeteckningar och att vinstfrågan borde
komma i andra rummet, hava de sakkunniga framhållit, att, därest
statsverket ville ur rusdryckshanteringen uttaga inkomst, detta kunde
på enklare sätt ske i form av brännvinstillverkningsskatt, omsättningsskatt
eller utskänkningsskatt.

Detaljhandelsbolagens rätt till import av spritdrycker och vin är
enligt förslaget avsedd att alltjämt kvarstå, ehuru import icke skulle få
äga rum, utan att tillstånd därtill lämnats av en av kontrollstyrelsen för
ett rationellt ordnande av detalj handelsbolagens inköp tillsatt pris- och

Kontroll styrelsen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

inköpsnämnd. Föreskrifter angående dylik nämnd borde enligt de sakkunnigas
förmenande inryckas i rusdrycksförsäljningsförordningen. Genom
en dylik anordning skulle erhållas kontroll över att partihandelsbolagen
levererade oförfalskade varor till skäligt pris.

De sakkunniga hava vidare, under påvisande att för närvarande
rening av brännvin endast bedrives av Spritcentralen och vissa dess
dotterbolag, ansett det vara lämpligt, att i lagstiftningen intoges uttryckligt
stadgande om att rätt till rening av brännvin för förbrukning inom
riket skulle förbehållas de under offentlig kontroll stående partihandelsbolagen.

I sammanhang härmed hava de sakkunniga föreslagit, att brännvinstillverkare
skulle vara skyldig att med vissa angivna undantag till
partihandelsbolag försälja allt det tillverkade råbrännvinet, För att
skydda tillverkarna hava de sakkunniga funnit det erforderligt att, i likhet
med vad som ägde rum vid införande av tobaksmonopolet i fråga om
prissättningen av inom riket odlad tobak, i lagstiftningen intoges föreskrifter
om tillsättande av en särskild prisnämnd för bestämmande av
råbrännvinspriset.

Slutligen hava de sakkunniga, i enlighet med det av min företrädare
i statsrådsämbetet gjorda, förutberörda uttalandet, vid sin utredning
sökt sörja för att viss möjlighet hålles öppen för enskild person att
från firma utom riket förskaffa sig viss önskad vara och detta till ett
skäligt pris.

Till vissa av de återgivna punkterna i de sakkunnigas förslag ber
jag att strax få närmare återkomma i samband med granskningen av
de särskilda detaljerna i förslaget.

I infordrat yttrande har kontroll styrelsen erinrat, att styrelsen
tidigare förordat vidtagande av åtgärder, i syfte att stamaktierna i
Spritcentralen måtte inlevereras till statsverket. Vad de sakkunniga
anfört till stöd för det föreliggande förslaget hade icke inneburit anledning
för kontrollstyrelsen att uppgiva den av styrelsen sålunda tidigare
hävdade uppfattningen. Enär det emellertid vore föga sannolikt,
att partihandeln, åtminstone under de närmaste åren, komme att ordnas
enligt de av kontrollstyrelsen angivna riktlinjerna, hade styrelsen
ansett sig icke böra avstyrka det föreliggande förslaget.

Kontrollstyrelsen, vars yttrande torde såsom bilaga II fogas vid
protokollet, har emellertid framställt vissa erinringar mot förslaget.
Av mera principiell räckvidd är styrelsens anmärkning mot att de
sakkunniga föreslagit bibehållande av två dotterbolag till Spritcentralen,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

vilka skulle erhålla rått till partihandel. Kontrollstyrelsen har såsom
skäl för sin uppfattning i denna del anfört angelägenheten av att alla
administrationslörenklingar, som kunde medföra besparingar, verkligen
bleve vidtagna.

1 ill de av kontrollstyrelsen gjorda detaljanmärkningarna i övrigt
torde jag få tillfälle återkomma i samband med granskningen av de sakkunnigas
författningsförslag.

Min allmänna uppfattning i den föreliggande frågan har jag redan departementsför
tre år sedan haft tillfälle att beröra inför riksdagen, nämligen vid chefen.
besvarandet av en till mig i andra kammaren riktad interpellation
angående vissa förhållanden inom partihandeln med vin och spritdrycker.

Vid detta tillfälle framhöll jag, efter en utförlig redogörelse för
partihandelsorganisationens utveckling, att jag för fullföljandet av nykterhetsreformen
av år 1917 ansåge det vara betydelsefullt och fördelaktigt,
att särskilt genom Spritcentralens tillkomst en koncentration skett
inoni branschen. Ehuru jag hyste den uppfattningen, att garantier
förelåge för att de allmänna intressena skulle bliva vederbörligen tillvaratagna
i Spritcentralens verksamhet, framhöll jag, att riktigast syntes
vara, att riksdagen bereddes tillfälle att pröva, huruvida statsverkets
kontrollerande ställning till detta bolag borde på annat sätt, än för det
dåvarande skedde, komma till uttryck. Därvid borde riksdagen givetvis
ock fa tillfälle att fatta beslut angående de frågor, som berörde partihandelns
organisation.

Jag angav vidare i interpellationssvaret min avsikt att söka få
hela frågan förelagd 1920 års riksdag. Jag blev emellertid icke i tillfälle
att till sagda riksdag framföra annat än frågan om ersättning till
vissa näringsidkare i anledning av genomförandet av 1917 års rusdry^pksförsäljningsförordning.

Genom den av de sakkunniga nu framlagda utredningen har frågan
om partihandelsorganisationen bragts i det läge, att densamma bör
kunna upptagas till avgörande.

I anslutning till de synpunkter, jag år 1919 utvecklade, kan jag
givetvis biträda de sakkunnigas principiella uppfattning angående formerna
för det företag, som i huvudsak bör handhava partihandeln med
rusdiycker. Jag anser alltså, att man bör fortgå på den väg, på vilken
man redan är inne, och följaktligen upplåta partihandeln åt enskilt
företag med avlägsnande ur detta av privat vinstintresse och under
effektiv kontroll från statens sida. Att, på sätt förslaget upptar, parti -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

handelsbolag bör antagas av Kungl. Maj:t, finner jag principiellt
riktigt. De ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningon, vilka de
sakkunniga i sådant avseende funnit nödiga, kan jag ock i stort sett

^ Det av de sakkunniga gjorda uttalandet rörande partihandelsbolagets
prispolitik vinner min anslutning. I enlighet med vad jag i inkomstberäkningen
till årets statsverksproposition förutsatt, har jag ock
för avsikt att förelägga Kungl. Maj:t förslag till höjning i omsättningsskatten,
varigenom skulle motvägas den minskning i inkomst

rån

partihandeln, som

skulle följa av de nya principerna för prisberäk -

ningen. . .... .

De av de sakkunniga föreslagna ändringarna i rusdryckstorsaijmngs förordningen

äro givetvis oberoende av vilket bolag, som kominer att
erhålla partihandelsrätten. De sakkunniga hava emellertid — i anslutning
till riksdagens år 1921 gjorda uttalande — utgått från att den nu existerande
organisationen av partihandeln åtminstone i väsentliga delar
borde komma att utnyttjas under den första period om fem till tio år,
för vilken enligt de nya bestämmelserna partihandelsrätt skulle upplåtas,
och att alltså Spritcentralen av Kungl. Maj:t borde antagas till utövare

av verksamheten. _ ° . 0

Med anledning härav torde jag nu böra något beröra vissa frågor,
som kunna uppkomma vid partihandelsrättens upplåtande till nämnda

bolag. . • . , „..

Till att börja med tillåter jag mig framhålla, att jag med föranledande
av vissa erinringar angående Spritcentralens ekonomiska ställning
låtit genom revisorerna i bolaget — av vilka ju två utses av Kungl.
Maj:t — verkställa en särskild utredning i sådant hänseende. Den
avgivna berättelsen över denna undersökning, vilken torde få såsom
bilaga III fogas vid statsrådsprotokollet, ger vid handen, att ställningen
torde kunna betecknas såsom god, vadan följaktligen ur denna synpunkt
hinder icke bör anses möta mot att partihandelsrätt upplåtes åt bprit centralen.

o ...

Redan i detta sammanhang vill jag beröra frågan, huruvida jamte
det bolag, som är avsett att handhava den huvudsakliga partihandeln,
bör få finnas partihandelsbolag med mera begränsade uppgifter.

De sakkunniga hava åt sitt förslag beträffande 12 § g''''it en sådan
formulering, att därigenom lämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma bolagens
antal. Med utgångspunkt från de nuvarande förhållandena hava,
såsom nämnt, de sakkunniga uttalat sig för att två av Spritoentralens
dotterbolag, vilka huvudsakligen bedriva handel med viner, jämväl skulle

Kandi, Mnj:ts proposition Nr 191. 17

erhålla partihandelsrätt. De sakkunniga hava emellertid ansett det vara
förtjänt att undersökas, huruvida icke i framtiden dessa bolag — liksom
vissa andra dotterbolag — borde uppgå i Spritcentralen. Kontrollstyrelsen
däremot har ansett, att allenast ett bolag borde få för framtiden
bedriva partihandel, men att såsom en över^ångsanordning ytterligare
två bolag borde få under de närmaste åren bedriva sådan handel.

Ehuru det enligt min uppfattning måste anses uteslutet att inrätta
flera med varandra konkurrerande partihandelsföretag, lärer det med
hänsyn till vinimporten föreligga vissa skäl, att ett särskilt bolag, vilket
lämpligen torde bota vara dotterbolag till det bolag, som utövar partihandeln
i allmänhet, handhar den väsentliga handeln med viner. Det
kan även tänkas, att man kan vilja bilda ett mer eller mindre fristående
bolag för utövande av partihandel med spritdrycker och viner, avsedda
att användas för särskilda ändamål. Alldeles oavsett vilket bolag, som
kommer att erhålla rätt till partihandel med rusdrycker, vill det därför
synas, att det icke kan vara lämpligt att i rusdrycksförsäljningsförord--ningen begränsa antalet partihandelsutövare.

Vad särskilt angår de till Spritcentralen anslutna dotterbolagen,
har enligt erhållen uppgift Spritcentralen redan vidtagit åtgärd i syfte
att sammanslå aktiebolaget Tegnér & Wilcken, som därför skulle träda
i likvidation, med aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co.

Av dotterbolagen aktiebolaget Astra, Apotekarnes kemiska fabriker
och aktiebolaget Svanens droghandel har det sistnämnda redan likviderat.
Då Spritcentralen vid sitt engagement i dessa företag torde hava förutsatt,
att mellanhavandet allenast skulle vara av mera eller mindre
tillfällig karaktär, lärer även från Spritcentralens sida en snar avveckling
av de två återstående av dessa företag anses önskvärd. Enligt vad jag
erfarit, har vid de förhandlingar, som under den senaste tiden förts om
en dylik avveckling, ett förslag varit under diskussion om att det företag,
som eventuellt komme att övertaga dessa dotterbolags verksamhet, skulle
kunna få rätt att bedriva partihandel med sådana rusdrycker, som antingen
äro att betrakta såsom läkemedel i och för sig eller ock nödvändiga
för läkemedels tillverkning.

Vad slutligen angår de till Spritcentralen anslutna dotterbolagen
aktiebolaget Nya Grand Hotell och Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie
& Co., torde den av de sakkunniga föreslagna avvecklingen av
dessa företag böra äga rum först efter sorgfällig prövning och allenast
under förutsättning, att densamma kan ske utan nämnvärd förlust.

Jag övergår härefter till de särskilda detaljbestämmelserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 162 Käft. (Nr 191.) 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

4, 8 och
10 §§■

12 §.

Förordningen angående försäljning av rusdrycker.

De ändringar i förordningens 4 och 8 §§, vilka de sakkunniga
förordat och vilka jag, med viss formell jämkning, finner mig höra tillstyrka,
hava ansetts böra följa av de föreslagna ändringarna i andra
paragrafer, vilka jag senare vill beröra. Den föreslagna ändringen i
10 §, vilken paragraf innehåller bestämmelserna angående rätt till införsel
till riket av rusdrycker, innebär en nyhet endast därutinnan, att i förordningen
uttryckligen föreskrives, att för rätt för detalj handelsbolag att
importera spritdrycker och vin skall erfordras tillstånd av den av koutrollstyrelsen
tillsatta pris- och inköpsnämnd, som omförmäles i 19 §
och till vilken jag återkommer vid behandlingen av sistnämuda paragraf.
Då redan nu detaljhandelsbolagen verkställa all import av spritdrvcker
och vin genom den nu bestående nämnden, innebär förändringen
i verkligheten icke något nytt band pa detaljhandelsbolagen. En
konsekvens av den åt partihandelsbolagen tillärnade ställningen har
ansetts vara, att importen av spritdrycker och vin i regel går genom dem,
varemot de sakkunniga icke funnit samma anledning förefinnas att koncentrera
även ölimporten hos partihandelsbolag. Enligt min mening
finnas icke tillräckliga skäl att i detta avseende göra skillnad mellan
Öl och andra rusdrycker, och jag tillstyrker därför sådan ändring i
paragrafen, att även för detalj handelsbolags rätt att importera Öl skall
erfordras tillstånd av pris- och inköpsnämnden. Såsom jag senare vid
12 § vill beröra, har jag ansett, att icke heller ifråga om partihandeln
med i landet tillverkat Öl särskilda bestämmelser böra meddelas.

12 § i de sakkunnigas förslag innehåller de för hela förslaget grundläggande
bestämmelserna därom, att rätten till partihandel inom riket med
rusdrycker, med undantag av inom riket tillverkat Öl, skall förbehållas för
sådant ändamål bildat bolag, som av Konungen genom särskilt avtal för viss
tid antages. I fråga om de principer, för vilka stadgandet är uttryck, har
jag redan yttrat mig. Det återstår att något beröra paragrafens olika delar.

Enligt 12 § 1 mom. i förslaget skulle partihandelsbolag äga uteslutande
rätt till partihandel. Meningen har emellertid uppenbarligen icke varit,
att rätten till försäljning för export skulle förbehållas partihandelsbolagen.
1 13 och 14 §§ i förslaget regleras vidare tillverkares rätt till rusdrycksförsäljning.
Av bestämmelserna i 21 § 1 mom., 24 och 25 §§, i vilka
någon ändring icke ifrågasatts, framgår slutligen, att detaljhandelsbolag

Kungl. Maj:tv proposition Nr 191.

i en del fall skola äga rätt att sälja rusdrycker till vissa slag av återförsäljare.
Av 12 paragrafens lydelse synes böra framgå, att här nämnda
tro slag av partihandel icke äro förbehållna partihandelsbolagen. Därjämte
lärer ett uttryckligt stadgande erfordras angående detaljhandelsbolagens
rätt till dylik återförsäljning. Detta stadgande synes lämpligast
böra införas som en 14 § i förordningen — i samband med att
den föreslagna 14 § inflyttas som ett 3 mom. i 13 § — samt avfattas
enligt det nuvarande stadgandet för motsvarande fall, 12 § 2 inom., enligt
vilket detaljhandelsbolag må försälja rusdrycker till annan innehavare
av rätt till detaljhandel med sådana drycker i och för dennes
rörelse. Den omständigheten, att genom denna formulering viss möjlighet
formellt beredes detaljhandelsbolag att sälja rusdrycker till andra
sådana bolag, synes icke vara ägnad att väcka betänkligheter, då denna
möjlighet på grund av pris- och inköpsnämndens övervakande verksamhet
sannolikt icke kommer att erhålla praktisk betydelse.

I 1 mom. av 12 § hava vidare gjorts de ändringar, som föranletts 12 §
av min nyss uttalade uppfattning, att det icke lärer vara lämpligt att
utestänga partihandelsbolag från rätten att driva handel även med inhemskt
Öl. Av 13 § 3 inom., som i samband härmed undergått viss
jämkning, framgår, att öltillverkare alltjämt skola vara berättigade att
sälja sin tillverkning till detalj handelsbolagen.

Andra momentet i 12 § innehåller bestämmelserna om partihandels- 12 §
bolags antagande ävensom rörande återkallande av partihandelsbolags
försäljningsrätt. I förstnämnda hänseende innehåller förslaget, att bolag
skall antagas av Konungen för viss tid, minst 5 högst 10 år. De sakkunnigas
förslag i denna del torde böra kompletteras med bestämmelse
därom, att bolag, som vill förvärva partihandelsrätt, skall därom göra
ansökan hos Konungen. Det i detta avseende föreslagna stadgandets
innehåll överensstämmer i huvudsak med vad som enligt förordningen
den 1 juli 1918 gäller i fråga om partihandelsbolag för handel med
skattefri sprit.

Vad angår bestämmelserna om återkallande av försäljningsrätt, har
av de sakkunniga föreslagits stadgande därom, att, därest bolag missbrukat
siu försäljningsrätt, densamma skulle kunna återkallas att upphöra
med utgången av det kalenderår, varunder uppsägning skett. Då
det icke kan anses lämpligt med en, alltefter den tid på året då
återkallande sker, så ojämnt verkande uppsägningstid som den föreslagna,
har jag i stället ansett mig böra föreslå, att det överlämnas åt

1 mom.

2 mom.

12 § S mom.

Kontroll.

styrelsen.

Departe mentschefen,

12 § 4—6
mom.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Konungen att i samband med återkallandet bestämma, när rättigheten
skall upphöra. Det av de sakkunniga föreslagna stadgandet, att partihandelsbolag
ej skulle få utan Kungl. Maj:ts medgivande före avtalstidens
slut frånträda försäljningsrätten, synes mig vara av natur att
snarare hava sin plats i blivande avtal mellan Kungl. Maj t och partihandelsbolag,
som kan komma att antagas. Stadgandet har därför uteslutits
ur förevarande förordning.

12 § 3 mom. innehåller bestämmelse därom, att partihandelsbolag
icke må avse att bereda delägarna vinning utöver skälig ränta å de av
delägarna tillskjutna kontanta medel.

Mot berörda stadgande har kontrollstyrelsen anmärkt, att några
närmare bestämmelser om vad som skulle förstås med »skälig ränta» icke
funnes i något av de utav de sakkunniga framlagda författningsförslagen.
Kontrollstyrelsen ansåge, att eu så viktig bestämmelse som den angående
ränteutdelningen borde fastslås i rusdrycksförsäljningsförordningen, på
sätt som skett i fråga om utdelningen från detalj handelsbolagen.

Om utdelningen från detaljhandelsbolagen finnes i förordningens
19 § 1 mom. stadgat, att den årliga räntan må utgöra högst 5 procent.
Det av de sakkunniga föreslagna stadgandet i detta avseende i fråga
om partihandelsbolagen innebär allenast en föreskrift om vad bolagsordningen
i ett visst avseende bör innehålla, för att ett bolag skall kunna
bliva antaget till partihandelsbolag. Kungl. Maj:t har sålunda att tillse,
att bolagsordningen härutinnan har det innehåll, som må anses lämpligt.
Då tillämpningen av ifrågavarande stadgande sålunda tillkommer Kungl.
Maj:t och det alltså icke gärna kan vara förenat med några olägenheter
i sak men däremot understundom kan medföra vissa fördelar, därest
räntan icke är i förordningen fastställd till visst belopp, har jag ansett
mig böra förorda det av de sakkunniga föreslagna stadgandet i förevarande
avseende.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att enligt den för Spritcentralen
gällande bolagsordning, som enligt bestämmelse i densamma
icke kan utan Kungl. Maj:ts tillstånd ändras, utdelningen å stamaktierna
är begränsad, så att den får utgöra endast genomsnittlig aktiebelåningsränta
för vart räkenskapsår, samt att preferensaktierna äro berättigade
till intill 7 procent ackumulativ utdelning.

4—6 mom. i 12 § innehålla de bestämmelser angående partihandelsbolags
organisation, vilka ansetts böra inflyta i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 191. 21

Beträffande dessa bestämmelser bär kontrollstyrelsen anmärkt, att
föreskrift borde meddelas om att det av de sakkunniga berörda avtalet
med det konsortium, som äger Spritcentralens stamaktier, alltjämt skulle
vara gällande.

Kontrollstyrelsen bar ytterligare framhållit, att i förordningen borde
föreskrivas att, sedan partihandelsbolag blivit antaget, bolagsordningen
ej skulle få ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Vad det förstnämnda spörsmålet beträffar, vill jag endast anföra,
att, därest bestämmelser i sådant avseende kunna erfordras, desamma
lämpligen böra — såsom ock kontrollstjurlsen alternativt förutsatt —
inflyta i det avtal, som skall slutas med vederbörande partihandelsbolag.

\ ad angar au märkningen rörande eventuella ändringar i partihandelsbolags
bolagsordning, vill jag erinra om nyssnämnda bestämmelse
i Spritceutralens bolagsordning, att Kungl. Maj:ts tillstånd fordras för
ändring av bolagsordningen. Då det med säkerhet kan förväntas, att
intet partihandelsbolag anta^es, som icke genom dylik bestämmelse i
bolagsordningen eller annorledes berett garanti mot förändringar i för
detsamma gällande grunder under tillståndstiden, har jag ansett överflödigt
att införa ett uttryckligt stadgande i förordningen i detta avseende,
hörhållandena i fråga om partihandelsbolagen kunna ej jämföras med
vad som gäller angående detaljhandelsbolagen, i det att dessa senare ju
erhålla tillstånd till rörelsen av vederbörande länsstyrelse och detaljerade
föreskrifter i förordningen därför lära vara nödvändiga för att undvika
ojämnhet i tillämpningen av principerna för lagstiftningen.

I fråga om rusdryckstillverkares rätt att försälja sina produkter
gäller för närvarande, att de hava rätt såväl att exportera dem som att
försälja dem i parti till partihandlare eller detalj handelsbolag.

De sakkuunigas förslag i nu berörda avseende, vilket innehålles i
13 och 14 §§, innebär flera nyheter. Enligt detsamma skulle brännviustillverkare
vara skyldig att till partihandelsbolag försälja allt brännvin,
som icke enligt stadgande i förordningen angående handel med skattefri
sprit inköpes av där avsedd partihandlare eller med iakttagande av de
av Konungen därutinnan meddelade bestämmelser utföres ur riket eller
användes i tillverkarens egen rörelse. Enahanda skyldighet skulle åligga
tillverkare av vin i fråga om sådant vin, som avses för förbrukning
inom riket. Vid skattepliktigt bryggeri tillverkat Öl, som avsåges för förbrukning
inom riket, skulle få försäljas allenast till bolag, som ägde rätt.
till detaljhandel med rusdrycker. Angående sättet för bestämmandet''av
det pris, till vilket brännvinstillverkare skulle vara skyldiga att försälja

Kontroll styrelsen.

Dep artauentschefen.

13 ach 14 §§.

De sakkunniga.

Departe mentschefen.

15, 16, VJ

och 46 §§.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

sina produkter, innehållas bestämmelser i de sakkunnigas förslag till
ändring i 9 § brännvinstillverkningsförordningen, till vilket jag senare
återkommer. Beträffande sättet för bestämmande av priset å inhemskt
vin och Öl hava däremot särskilda bestämmelser icke ansetts erforderliga.

Den princip, som ligger till grund för förslaget beträffande brännvinstillverkares
försäljningsrätt, synes mig vara en riktig konsekvens av
de sakkunnigas förslag i huvudfrågan angående partihandelns ordnande.
Mot detaljerna har jag emellertid vissa erinringar att framställa.
Huvudstadgandet synes böra utsträckas att avse icke blott brännvin
utan alla slag av spritdrycker. Kontrollstyrelsen har anmärkt, att enligt
förslaget även tillverkare av sprit, avsedd för förtäring, skulle få rätt att
använda den tillverkade varan i egen rörelse, en rätt som för närvarande
tillkomme allenast sulfitsprittillverkare. Utan att ingå på frågan,
huruvida kontrollstyrelsens tolkning av gällande bestämmelser är den
riktiga, anser jag lika med styrelsen rätten att använda tillverkad vara i
egen rörelse böra vara begränsad till sådan sprit, som enligt stadgande
i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri sprit användes
i tillverkarens egen rörelse.

Däremot har det synts mig icke finnas anledning att, med frångående
av vad lör närvarande gäller, stadga, att tillverkares exporträtt
skulle inskränkas genom av Konungen utfärdade bestämmelser, en fråga,
vilken för övrigt icke synes hava något direkt samband med reformeringen
av den inhemska partihandeln.

Av det nu anförda föranledda ändringar hava gjorts i 1 mom.
av 13 §. Bestämmelserna i 2 mom. av samma paragraf angående
vinhandeln och i 14 § — vilken enligt det av mig förordade förslaget
skall bliva 13 § 3 mom. — angående öltillverkares försäljningsrätt
hava, jämte förut omförmälda ändringar, undergått vissa jämkningar i
formellt hänseende. Jag tillåter mig härutinnan hänvisa till författningstexten.

Innehållet i de föreslagna 15, 16, 19 och 46 §§ överensstämmer
i det stora hela, utom på en punkt, med de nuvarande 14, 16, 19 och
46 §§, blott med förändringar, som böra följa av ändringarna i de
tidigare paragraferna. Jag vill i detta sammanhang erinra om att med
»bolag» i 19 och 46 §§ förstås detalj handelsbolag. Den punkt, där
ifrågavarande paragrafer innehålla en nyhet, är den, att i 19 § intagits
bestämmelse om att kontrollstyrelsen skall för tillsyn och övervakande
av* bolags inköp av spritdrycker och vin tillsätta en pris- och inköpsnämnd
av sju personer. Därigenom endast lagfästes ett förhållande,

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

eom redan består i praxis och visat sig ändamålsenligt. Av förut föreslagen
ändring i de av de sakkunniga förordade bestämmelserna angående
detaljhandelsbolags rätt att importera Öl lärer följa, att nämndens
verksamhet bör omfatta även nämnda . slags import. Det är tydligt
att, såsom också de sakkunniga synas hava ansett, denna nämnd skall
stå såsom en åt båda sidor oberoende förhandlare mellan detalj handelsoch
partihandelsbolagen, och att övervakandet sålunda skall avse icke
blott, huru de förstnämnda bolagen handhava sina inköp, utan även huru
partihandelsbolagen bedriva sina försäljningar och utöva sin faktiska
monopolställning. Emellertid har jag ansett stadgandet böra så ändras,
att antalet medlemmar i nämnden icke i förordningen närmare bestämmes,
än att detsamma skall utgöra högst sju personer.

Enligt 50 § i dess nuvarande lydelse är detalj handelsbolag, då so §.
köpare å honom anvisat utminuteringsställe anhåller att få inköpa visst
slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas men av vederbörande
bolag ej hålles i lager, pliktigt att, därest bolaget eljest finner
utminutering till honom kunna äga rum och han som säkerhet för betalningens
fullgörande nedsätter det belopp, bolaget kan fordra, från
namngiven firma vare sig inom eller utom riket söka till skäligt pris
anskaffa varan.

I cirkulär nr 46 den 19 december 1918 angående tillämpning av
ifrågavarande stadgande har kontrollstyrelsen föreskrivit att, om viss
varusoit anskaffas från handlande utom riket, det bolag, genom vilket
köparen anskaffar varusorten, skall åsätta densamma det pris, bolaget
självt enligt de allmänna grunderna för prissättning å motsvarande varuslag
vid utminutering skulle betinga sig för ifrågavarande varusort.

De sakkunniga anse sig böra i lagrummet föreslå allenast mindre «e sakjämkningar,
innebärande, att skyldighet för detaljhandelsbolag att anskaffa kunnigavaror
på grund av detta lagrum icke skulle föreligga, då varan funnes
i lager hos partihandelsbolag, samt att importen av spritdrycker och vin
skall ske genom partihandelsbolaget.

Två av de sakkunniga, herrar von Hofsten och Kvarnzelius, hava
i denna fråga varit av skiljaktig mening. Herr von Hofsten anser, att
den enskild person i nu gällande lagstiftning förbehållna rätt i detta
hänseende snarare bort förstärkas än försvagas. Herr Kvarnzelins anser
att lagrummet i sin helhet bör utgå,

Kontroll styrelsen har i sitt yttrande förklarat sig väsenf ligen dela -Kontrollde
synpunkter, herr Kvarnzelius i sin reservation framfört, och hemställt styrelsen -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

om bifall till densamma. En ledamot av styrelsen har emellertid velat
förorda de sakkunnigas förslag.

Departe- Det torde icke kunna förnekas, att, på sätt en reservant bland de

mentschefen. Bakkunniga framhållit, bestämmelserna i 50 § varit anledning till att, i
strid motrusdrycksförsäljningsförordningen, orderupptagning genom kringresande
agenter i viss utsträckning ägt rum. Dessa olägenheter synas
likväl i allt väsentligt kunna undanröjas genom att bolagen befrias från
skyldigheten att från viss angivsn firma, anskaffa den önskade varan och
genom att bolagen sålunda få möjlighet att anskaffa varan på sätt de
anse lämpligast. Därest sådan ändring sker i paragrafens nuvarande
innehåll, synes densammas bibehållande icke vara ägnat att väcka avgörande
betänkligheter. Det är uppenbart, att borttagandet av den formella
begränsning i anskaffningsskyldigheten, som legat i de nuvarande
bestämmelserna om anskaffande från viss namngiven firma, icke kan berättiga
köparen att framställa orimliga anspråk på omfattningen av bolags
eftersökande av viss vara. Ej heller är det att befara, att den föreslagna
förändringen skall för den enskilde köparen medföra någon fördyring
av den önskade varan. Vad i övrigt angår frågan om det pris, köparen
bör erlägga för varan, synes det mig, att, med hänsyn till att
ändamålet med 50 § icke bör vara att bereda köpare billigare tillgång
till rusdrycker, de i kontrollstyrelsens berörda cirkulär lämnade föreskrifterna
angående prissättningen böra anses riktiga. Då anledning icke
synes förefinn as, att för försäljning, som föranled es av denna paragraf,
föreskriva annan ordning än den, som i allmänhet gäller för detaljhandelsbolags
inköp av rusdrycker, har jag icke ansett mig böra föreslå
ovillkorlig skyldighet för detaljhandelsbolag att anskaffa den önskade
varan genom partihandelsbolag. Ändringar av nu angiven innebörd
hava vidtagits i de sakkunnigas förslag.

rs §. I 75 §, som innehåller bestämmelserna angående ansvar för över skridande

av partihandelsbo.lags försäljningsrätt, hava vidtagits vissa
ändringar av formell innebörd.

85 §. De av de sakkunniga föreslagna ändringarna i 85 §, vilka endast

äro en följd av förslaget i övrigt, anser jag mig böra tillstyrka.

ss och 90§§. I detta sammanhang torde jag lämpligen böra anmäla en av

generaltullstyrelsen gjord framställning om vissa ändringar i 83 och 90 §§
rusdrycksförsäljningslörordningen. De av framställningen berörda lagrummen
innehålla i huvudsak följande. I 83 § göres beträffande in -

Kanyl. Maj: tu proposition Nr in t.

löiäol av rusdrycker i annan ordning1 ån som är medgiven j nämnda förordning
skillnad mellan det fall, då införseln är att enligt tullstadgan
anse såsom olovlig varuinförsel — varom stadgas i 83 § 2 inom. —
och det fall, da varan i behörig ordning angivits till tullbehandling.
Om sistnämnda fall stadgas i 1 mom. av samma paragraf. Under det
att påföljden vid olovlig varuinförsel bliver den införda varans förverkande,
får vara, som behörigen angivits till tullbehandling, åter från
riket utföras, men, om återutförsel ej sker, skall med varan förfaras på sätt
i ‘JO § är stadgat. De åsyftade bestämmelserna i sistnämnda paragraf
innehålla, att ifrågavarande drycker, därest de äro i försäljningsdugligt
skick, skola hembjudas till detaljhandelsbolag eller partihandlare, samt,
dåiest de ej kunna tillhandahållas allmänheten, hembjudas till vissa
partihandlare för att avyttras till tekniskt bruk. År värdet å varan
sa Unga, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan
bevisligen förstöras.

Ehuru sålunda bestämmelser finnas om påföljden av att den medgi\na
rätten till återutförsel icke begagnas, hava några bestämmelser
ej meddelats rörande den tid, inom vilken dylik återutförsel skall ske.
Pa giund härav har uppstått fråga, vid vilken tidpunkt tullmyndighetens
skyldighet inträder att jämlikt 90 § vidtaga åtgärder för försäljning
av rusdrycker, vilka icke återutförts.

Generaltullstyrelsen anför i sin berörda framställning härom:

U 1 §1 mom. av den numera upphävda kungörelsen med bestämmelser
rörande tullbehandling av brännvin, som enligt gällande föreskrifter icke finge
från tullverket utlämnas m. m. den 10 december 1915 (nr 542), förekom en bestämmelse
om förfarandet med brännvin, som icke blivit återutfört. I detta
för a tnmggnun var emellertid stadgat, att de föreskrivna påföljderna för understen
återutförsel skulle inträda, sedan fyra månader förflutit, efter det angivnmg
enligt tullstadgan senast skolat ske.

Sistnämnda författningsrum innehöll därjämte uttrycklig bestämmelse
att vara, som ej återutförts inom sagda tid, skulle hemfalla till kronan och att
för dess rakning skulle med varan förfaras på i 2 § av sagda kungörelse angivet
satt. Motsvarande bestämmelse saknas emellertid i rusdrycksförordningen beträffande
de i 83 § 1 mom. avsedda varorna, enär såsom ovan blivit nämnt i
fråga om förfarandet med dessa endast lämnats hänvisning till 90 § men denna
paragraf icke innehåller stadgande om förfarandet med den erlagda köpesumman;
99 § 2 mom. innehåller däremot sådan bestämmelse beträffande där avsedda
varor.

Rusdrycksförordningen torde därför böra kompletteras med bestämmelser
i båda angivna hänseenden. Dessa, som kunna införas genom tillägg till
83 $ 1 mom. synas lämpligen böra givas enahanda innehåll, som de åberopade
bestämmelserna i kungörelsen den 10 december 1915, emot vilka, såvitt styrelsen
kunnat finna, någon anledning till anmärkning icke förelegat.

I sammanhang därmed torde jämväl 90 § böra kompletteras genom föreBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 162 höft. (Nr 191.) 4

Generaltull styrelsen.

Kontroll styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

skrifter om förfarandet med den erlagda köpesumman in. in. motsvarande
dem, som funnos meddelade i 2 § 1 mom. av nyssnämnda kungörelse den 10 december
1915, sådant detta författningsrum lydde enligt nådig kungörelse den 9
februari 1917 (nr 50). Sådan komplettering torde kunna ske genom tillägg av
ett nytt stycke i 2 monn av innehåll att med den erlagda köpesumman för rusdrycker,
vilka efter sådant hembjudande, som i 90 § 2 mom. sägs, försålts på
grund av bestämmelser i tullstadgan skall i tillämpliga delar förfaras, på satt
i tullstadgan föreskrives beträffande auktionssumman, ävensom att, därest enligt
tullstadgan viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället rakoas
från den dag, då betalning kommit tullverket tillhanda. .

Huruvida dessa kompletterande bestämmelser möjligen hellre hora utfärdas
genom särskild Eders Kungl. Maj:ts kungörelse, torde vara beroende
därpå, om dylik komplettering av bestämmelserna i rusdrycksforordningen anses
kunna ske på detta sätt. ...... ... ... „ •

Härjämte har styrelsen slutligen lunnit sig hora anmäla, att styrelsen i
ett ärende, som föranleder tillämpning av 83 § 1 mom. rusdrycksförordmngen,
i skrivelse till vederbörande tullförvaltning såsom. sm uppfattning uttalat, att,
då bestämmelserna i rusdrycksforordningen icke innehölle någon begränsning
av tiden för rätt till återutförsel av vara enligt 83 § 1 mom. i samma förordning,
tullförvaltning praktiskt taget icke körnare i tillfälle att tillämpa det
i sagda, författningsrum påbjudna förfarandet med godset pa satt i JO $ ai
stadgat’, förr än en sådan tidsbegränsning blivit bestämd. _

Därest Eders Kungl. Maj :t finner denna styrelsens uppfattning vara riktig,
synes därför i sammanhang med införande av bestämmelse i sistberörda hänseende
böra förklaras, att beträffande sådana i 83 § l™n. avsedda rusdrycker,
vilka införts redan innan dylik bestämmelse trätt i kraft, tidsbegränsningen
skall beräknas från bestämmelsens ikraftträdande.»

Över denna framställning har utlåtande inhämtats från kontrollstyrelsen.

I sitt yttrande har kontrollstyrelsen först erinrat om vad som vid förarbetena
till 1917 års förordning förekommit angående 83 § 1 mom. Härefter
har styrelsen anfört, att man med hänsyn till nämnda förarbeten torde kunna
draga den slutsatsen, att rätt till återutförsel icke vant avsedd att hallas öppen
för vederbörande under obegränsad tid och att meningen sålunda ej syntes
hava varit att genom en obegränsad respittid giva vederbörande en bättre stallning,
än som medgivits uti de i tullstadgan behandlade fall, dar ratten till a erutförsel
begränsats till viss tid. Kontrollstyrelsen bär vidare yttrat oljande.
Tullstadgans bestämmelser om återutförsel av tullpliktigt gods synes
icke kunna lämpas till det fall, som nu vore i fråga. Därest Kungl. Maj:t
skulle finna tidsbegränsning i förevarande avseende erforderlig, syntes det
alltså vara nödigt, att generella bestämmelser i ämnet uttardaäes av Kung!.
Maj:t i administrativ ordning, och kontrollstyrelsen ansåge, att dylika bestämmelser
lämpligast borde givas genom en komplettering av tullstadgan, dar likartade
bestämmelser förut funnes. Vidkommande den tid, mom vilken a-erutförsel
borde hava skett, syntes det kontrollstyrelsen med hänsyn till den av
generaltullstyrelsen åberopade kungörelsen av den 10 december 191o samt kungörelsen
den'' 18 december 1918 (nr 990) angående resandes rätt till införsel av
denaturerad sprit samt angående behandling av dylik vara, som icke far till

Kung/. Maj:Is proposition Nr 1U1.

riket införa*, atf, i likhet med vad som stad sats i dessa båda författningar,
nämnda tid borde sättas till fyra månader, räknat från den tidpunkt, då -in
givning enligt tullstadgan senast skolat ske. 1 överensstämmelse med samma
bada författningar syntes det kontrollstyrelsen vidare böra stadgas, att varan,
därest återförsel inom föreskriven tid ej skedde, skulle hemfalla till kronan.
Med den för ifrågavarande rusdrycker crlagda köpesumman borde i tilllämpliga
delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrivits beträffande auktionssumman
för förbrutet gods. Om enligt tullstadgan viss tid skulle räknas från
auktionsdagen, borde beträffande rusdrycker, som försålts jämlikt 90 $ 2 mom.
i rusdrycksförsäljningsförordningen, i stället föreskrivas, att tiden skulle räknas
från den dag, då betalning för den hembjudna varan fastställts.

I anledning av vad kontrollstyrelsen sålunda anfört, har generaltullstyrelsens
yttrande infordrats. Generaltullstyrelsen liar i anledning
härav anfört i huvudsak följande:

»Tullstadgan innehåller icke föreskrifter rörande behandling av varor, rörande
vilkas införsel särskilda bestämmelser meddelats. Beträffande några
slag av dessa varor har i § 189 tullstadgan, sådan denna paragraf lyder enligt
nådig kungörelse den 10 december 1915 (nr 543), hänvisats till de särskilda bestämmelser,
som i nämnda avseende gälla. De flesta författningar, som avse
införselförbud, innehålla tillika föreskrifter, huru med den till införsel förbjudna
varan skall förfaras, när den inkommit till riket, eller ock har Eders
Kungl. Maj:t, med stöd av bestämmelse i författningen, utfärdat dylika föreskrifter.
Den i ärendet omförmälda kungörelsen den 10 december 1915 (nr 542)
är sålunda utfärdad i anledning av 26 § i då gällande brännvinsförsäljningsförordning,
och den av kontrollstyrelsen åberopade kungörelsen den 18 december
1918 (nr 990) är utfärdad med stöd av 3 § 2 mom. b) och 34 § i förordningen angående
handel med skattefri sprit. Förordningen angående försäljning av rusdrycker
den 14 juni 1917 (nr 340) förutsätter däremot icke, att kompletterande
föreskrifter uti i ärendet omförmälda hänseenden skola meddelas av Eders
Kungl. Maj :t. Enligt styrelsens mening hava därför de ifrågasatta föreskrifterna
sin rätta plats i sistnämnda förordning; och har styrelsen låtit utarbeta
härhos bifogade förslag till ändrad lydelse av 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. i
samma förordning, sistnämnda paragraf sådan densamma lyder enligt nådig
förordning den 22 juni 1921 (nr 360).»

Därest emellertid Kungl. Maj:t funne bestämmelser i ifrågavarande
ämne böra meddelas utan riksdagens hörande, ansåge generaltullstyrelsen,
att bestämmelserna icke borde inflyta i tullstadgan utan meddelas genom
särskild författning:.

Det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget till förordning i
ämnet torde såsom bilaga IV få fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

Lika med de myndigheter, som yttrat sig i förevarande avseende,
finner jag det uppenbart, att rätten till återutförsel av vara, som väl
angivits till tullbehandling men enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
icke må i riket införas, icke bör stå vederbörande öppen under olae -

(iener altullstyrelsen.

Departe mentschefen.

9S och 99 §§.

L>e fcakkauniga.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

gränsad tid. Den brist i nu gällande bestämmelser, som sålunda lärer
företinnas, synes mig böra fyllas på det sätt, som av generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen föreslagits, nämligen genom att tiden för återutförsel
begränsas till fyra månader efter det tullangivning senast skolat
ske. På de av generaltullstyrelsen angivna grunder anser jag, att de
sålunda erforderliga kompletterande bestämmelserna böra beslutas med
riksdagen och införas i rusdrycksförsäljningsförordningen. I detta sammanhang
synes också, på sätt generaltullstyrelsen jämväl föreslagit,
nämnda förordning böra kompletteras med bestämmelser därom, att törsäljningssumman
för under de i 83 § 1 mom. omförmälda förhållanden
införda rusdrvcker, som icke jämlikt samma moment återutförts, skola
tillfalla kronan, ävensom rörande förfarandet med försäljningssumman
för rusdrycker, som på grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser
i tullstadgau försålts enligt 90 § 2 mom. av förevarande förordning.
De i generaltull styrelsens författningsförslag intagna bestämmelserna
i dessa avseenden synas mig vara väl avvägda, och jag hemställer
förty, att förslag måtte föreläggas riksdagen om därmed överensstämmande
ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, blott med
visst förtydligande samt de jämkningar i 90 §, som föranledas av den
av mig förordade omorganisationen av partihandeln.

De sakkunniga hava föreslagit, att 98 och 99 §§ i rusdrycksförsäljningsförordningen
måtte, såsom numera varande utan betydelse,
upphävas. Jag har icke ansett tillräcklig anledning förefinnas för dylik
åtgärd.

Förordningen angående tillverkning av brännvin.

Partihandelssakkunniga hava jämväl framlagt förslag till ändring
av 9 § i 1907 års brännvinstillverkningsförordning. Såsom förut antytts,
hava de sakkunniga nämligen i denna paragraf infört bestämmelserna
angående sättet för fastställandet av det pris, till vilket brännvinstillverkarna
skola vara skyldiga att till partihande''sbolag försälja sin vara.
Härutinnan hava de sakkunniga föreslagit, att för prissättningen skulle årligen
tillsättas en prisnämnd, bestående av nio ledamöter. Tre av ledamöterna,
däribland nämndens ordförande, skulle utses av Kungl. Maj:t, tre
av vederbörande partihandelsbolag och tre av tillverkarna. Kungl. Maj:t
skulle äga utfärda närmare föreskrifter om ordningen för ledamöternas
tillsättande ävensom instruktion för prisnämnden. De sakkunniga hava
jämväl framlagt förslag till författningar i sistnämnda hänseende, och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

tillåter jag mig att i fråga om innehållet i nämnda förslag hänvisa till
de sakkunnigas betänkande.

Kontrollstyrelsen har i förevarande del anmärkt, att enligt styrelsens
åsikt en av ledamöterna i prisnämnden borde utses av kontrollstyrelsens
pris- och inköpsnämnd.

Då Kungl. Maj:t äger utse tre ledamöter i prisnämnden, tordedärest
sådant skulle befinnas lämpligt, möjlighet förefinnas att tillföra
denna nämnd erlarenhet från pris- och inköpsnämnden utan att detta
uttryckligen lagfästes. Jag anser mig därför böra biträda do sakkunnigas
förslag, endast med viss formell omredigering.

Den föreslagna organisationen av partihandeln med rusdrycker
synes lämpligen höra träda i kraft från och med ingången av nästkommande
år. I förevarande båda förordningar har därför införts
bestämmelse om ikraftträdande den 1 januari 1923. Utan särskilt stadgande
lärer vara tydligt att, då priset å brännvin, som försäljes under
nästkommande år, skall bestämmas på nu föreslaget sätt, prisnämnd
med den sammansättning, som för framtiden skall gälla, bör utses redan
under innevarande år. Däremot lärer uttryckligen böra föreskrivas, att
bestämmelserna i 12 § 2 mom. angående ordningen för partihandelsbolags
antagande skola tillämpas redan under innevarande år i fråga''
om ansökningar, som avse tid från och med år 1923.

Såsom framgår av de sakkunnigas betänkande, innehaves partihandelsrätt
för närvarande dels av Spritcentralen och fyra dess dotterbolag,
dels ock av en enskild person, vilkens försäljningsrätt omfattar
endast svensk champagne. Enligt 13 § i dess nuvarande lydelse äger
partihandelsbolag, för vilket partihandelsrätten återkallas på annan grund
än missbruk av försäljningsrättigheten, rätt till två års uppsägningstid.
Vid den nya partihandelsorganisationens genomförande lärer rubbning
icke böra ske i denna rätt. Stadgande härom synes böra intagas i övergångsbestämmelserna.
Av den förbindelse från Spritcentralen, som finnes
fogad, vid betänkandet, framgår, att Spritcentralen är i samförstånd med
den av de sakkunniga föreslagna och av mig i huvudsak förordade nyorganisationen
av partihandeln. Vid sådant förhållande lärer det kunna
antagas, att Spritcentralen icke skall begagna sig av uppsägningstiden
utan göra ansökan om partihandelsrätt enligt de nya föreskrifterna.
Nyssnämnda stadgande lärer därför erhålla huvudsakligen formell betydelse.

Kontrollstyre]
sen.

Departe mentschefen -

Förordningarnas
ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

I fråga om det av de sakkunniga framlagda förslaget till vissa
ändringar i näringsfrihetsförordningen, vilket förslag innebär, att rätten
till rening av brännvin skulle förbehållas partihandelsbolag, lärer hemställan
om förslag angående proposition till riksdagen senare i dagkomma
att framläggas av chefen för handelsdepartementet.

Departe mentschefens hemställan.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917
(nr 340) angående försäljning av rusdrycker; och

2) förordning om ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 11
oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin,

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga
berörda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

K linål. Maj: tu proposition Nr 191.

Bilaga I.

lill Herr Statsrådet och Chefen för Kung!. Finansdepartementet.

Enligt nådigt bemyndigande den 12 september 1921 har dåvarande chefen
för finansdepartementet tillkallat undertecknade att i egenskap av sakkunniga
verkställa utredning och inkomma med förslag, på vad sätt det allmännas inflytande
mom den nuvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker
bäst må ordnas.

Till de sakkunniga hava genom nådiga remisser för att tagas i övervägande
vid fullgörande av åt de sakkunniga lämnat uppdrag överlämnats dels
enligt remiss den 14 oktober 1921 vinsakkunnigas betänkande den 10 juni 1918
med däröver avgivna yttranden dels ock enligt remiss den 11 november 1921
riksräkenskapsverkets^ underdåniga skrivelse den 3 samma, månad med hemställan,
att Kungl Maj:t ville taga i övervägande på vilket sätt rättelse kunde
ä våga bringas i vissa i skrivelsen omförmälda missförhållanden rörande Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralens förhållande till statsverket, därvid riksräkenskapsverket
ansett sådan ändring i ordningen för nämnda bolag böra vidtagas,
att statens andel i bolagets vinst bleve närmare bestämd och att säkerhet
vunnes, att vinstmedlen till sitt fulla belopp och omedelbart efter bolagsstämman
inlevererades till statskontoret.

. . ,Sås”nl de sakkunnigas sekreterare har tjänstgjort e. o. hovrättsnotarien.

Duns kandidaten Eric Vasseur.

Sedan de sakkunniga nu avslutat ovannämnda uppdrag, få de vördsamt
överlämna av motiv åtföljda förslag till:

1) förordning om upphävande av 98 och 99 §§ i förordningen 14 juni 1917
(nr 340) angående försäljning av rusdrycker samt om ändrad lydelse av vissa
paragrafer i samma förordning;

2) andrad lydelse av § 7 2 mom. i förordningen den 18 juni 1864 angående
utvidgad näringsfrihet;

3) ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin;

4) ändrad lydelse av 1 § i nådig kungörelsen den 18 december 1918 (nr 987)
angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda
ändamål;

5) nådig kungörelse med bestämmelser angående prissättning å visst
inom riket tillverkat brännvin;

Kungl. Maj:ts proposition Nr. 191.

G) avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen,
Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. samt Aktiebolaget Tegnér & Wilcken av
rätten att idka partihandel med spritdrycker och vin, i sammanhang varmed
de sakkunniga överlämna ett av styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen
avgivet förklarande, att styrelsen icke har någon erinran mot att sluta
avtal med staten i huvudsaklig överensstämmelse med förevarande förslag;

samt ,

7) nådig instruktion för jourhavande direktören i Aktiebolaget Vin- &

Spritcentralen.

Tillika bifogas särskilda yttranden av undertecknade von Hofsten och
Kvarnzelius.

Beträffande vinsakkunnigas betänkande få de sakkunniga anföra,. att
det särskilt, därest de sakkunnigas förevarande förslag varder antaget, icke
lärer förefinnas behov av den föreslagna lagstiftningen.

De av riksräkenskapsverket i dess ovannämnda underdåniga skrivelse
uttalade önskemål lära hava vunnit beaktande i den föreslagna lagstiftningen,
vadan vidare åtgärder i anledning av sagda skrivelse icke torde vara erforderliga.

Stockholm den 23 november 1921.

A. BORGSTRÖM. E. v. HOFSTEN.

S. H. KVARNZELIUS. H. THEMPTANDER.

Eric Vasseur.

Kung/.. Muj:ta proposition Nr 191.

Förslag

till

förordning om upphävande av 98 och 99 §§ i förordningen 14 juni 1917
(nr 840) angående försäljning av rusdrycker samt om ändrad lydelse av
nedannämnda §§ i samma förordning.

4 §.

3. Tillverkare av rusdrycker må ej tilldelas rättighet till detaljhandel
med sådana drycker.

8 *.

1. Tillverkare av rusdrycker så ock partihandelsbolag, som i 12 § avses,
må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom försäljning avhända
sig rusdrycker till annan.

10 $.

P Spritdrycker och vin må till riket införas blott av bolag, som enligt
12 ^ äger idka partihandel med dylika drycker, ävensom, efter tillstånd av den
i 19 § omförmälta pris- och inköpsnämnd, av sådant bolag, som enligt denna
förordning driver utminuterings- eller utskänkningsrörelse.

Öl må till riket införas allenast av partihandelsbolag samt av bolag, som
enligt denna förordning driver utminuterings- eller utskänkningsrörelse.

12 §.

Partihandel med spritdrycker och vin må uteslutande bedrivas av för
sådant ändamål bildat partihandelsbolag, som Konungen antager, och må dylikt
bolag jämväl bedriva partihandel med Öl, som bolaget enligt 10 § infört till
riket.

2. Partihandelsbolag antages för viss tid, minst fem högst tio år. Missbrukar
bolaget sin försäljningsrätt, må densamma av Konungen återkallas att
upphöra med utgången av det kalenderår, varunder uppsägning skett. Bolaget
må ej utan Konungens medgivande före avtalstidens slut frånträda försäljningsrätten.

3. Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning utöver
skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.

4. . Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årligen uppstår, må bolaget
enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar och av Bxhang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 162 käft. (Nr 191.) 5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

sättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning till bolagets delägare
ägt rum, kan återstå av vinsten, skall bolaget innan juni månads utgång efter
varje kalenderårs slut insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken.

5. Ej må partikandelsbolag antagas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen
eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten beretta övervägande
inflytande å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens
bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida,
som Konungen prövar nödig.

6. Närmare bestämmelser i de i mom. 4 och 5 här ovan angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet
och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som upprättas
vid bolagets antagande.

13 $.

1. Tillverkare av brännvin, som på sätt föreskrives i 4 § av förordningen
angående tillverkning av brännvin erhållit tillståndsbevis, vare skyldig att
till partihandelsbolag, som i 12 § sägs, försälja allt brännvin, som icke enligt
stadgande i förordningen angående handel med skattefri sprit inköpes av där
avsedd partihandlare eller med iakttagande av de av Konungen därutinnan
meddelade bestämmelser utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen

rörelse. .

2. Enahanda skyldighet åligger tillverkare av vin ifråga om sådant vin,

som avses för förbrukning inom riket.

14 §.

Vid skattepliktigt bryggeri tillverkat Öl, som avses för förbrukning inom
riket, må försäljas allenast till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

15 $.

Tillverkare, varom i 13 och 14 §§ förmäies, vare skyldig hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontrollstyrelsen
särskilt förordnat ombud, och har att vid utövande av försäljningsrätten ställa
sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen för tillsyn å försäljningen
kan meddela.

16 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos eller
stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga, rusdrycker
må för visst fall utan hinder av de i denna förordning givna föreskrifter
försäljas till partihandelsbolag, varom i 12 § sägs, eller till bolag, som ager ratt
till detaljhandel med rusdrycker.

19 $.

2 Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende av
kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kon
trollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka

Kunyl. Maj:t» preposition Nr 101. 35

ho« rusdrycker ävensom angående räkenskapers förande och i övrigt beträffande
bolagets förvaltning eller eljest i de i denna förordning särskilt angivna
hänseenden kan meddela.

För tillsyn och övervakande av bolags inköp av spritdrycker och vin
tillsätter kontrollstyrelsen en pris- och inköpsnämnd av sju personer, för vilken
instruktion fastställa av k ont roll styrel sen.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet uti de
hänseenden, som i detta mom. avses, meddelas av Konungen.

46 §.

Bolag äger överenskomma med den, som tillverkar Öl, att från bolaget
inköpt Öl jämväl må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen för sådant
fall meddelade föreskrifter, av tillverkaren försändas direkt till köparen.

50 $.

Anhåller någon ä honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa visst
dags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas men ej hålles i lager av
vederbörande detaljhandelsbolag eller hos i 12 § avsett partihandelsbolag, vare
detaljhandelsbolaget, därest det eljest finner utminutering till sökanden kunna
äga rum, och han som säkerhet för betalningens fullgörande nedsätter det belopp,
bolaget kan fordra, pliktigt från namngiven firma vare sig inom eller
utom riket söka till skäligt pris anskaffa varan, vad spritdrycker och vin angår
genom partihandelsbolag.

75 §.

Överskrides den enligt 12 § partihandelsbolag tillkommande försäljningsrättighet,
straffes den för överskridandet ansvarige med böter från och
med trettio till och med femtusen kronor. Åro omständigheterna försvårande
eller beträdes någon andra gången eller oftare med sådan förbrytelse, må ock
dömas till fängelse.

Lag samma vare, där tillverkare, som i 13 eller 14 §§ avses, i annan ordning
än i nämnda lagrum stadgas, avyttrar av honom tillverkad rusdryck.

85 §.

Den, som i följd av bestämmelserna i 15 § undfått del av där avsedd tillverkares
räkenskaper och verifikationer, så ock den, som haft eller har att
taga befattning med tillsyn å försäljning av rusdrycker, som bedrives av innehavare
av överlåten rättighet, vare förbjudet att, där det ej kan anses påkallat
av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden, varom han fått kunskap. Gör
han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om de affärsförhållanden
erhållit kännedom å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med
böter från och med trettio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra
skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel,
må dömas till fängelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

90 *.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning förklarats
förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hembjudas,
spritdrycker och vin till partihandelsbolag, som i 12 § avses, eller till bolag,
som äga rätt till detaljhandel med rusdrycker, och Öl till detaljhandelsbolag.
Kunna förbrutna rusdrycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas
allmänheten, skola de hembjudas till partihandelsbolag, som till avsalu bedriver
rening av brännvin att av bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag,
till vilket rusdrycker sålunda hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris inköpa
det hembjudna. År värdet så ringa; att det ej kan anses motsvara forslingskostnadema,
skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser i tullstadgan
eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras förbrutna.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 7. 2 mom. i förordningen den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet.

Rening av brännvin, avsett för förtäring inom landet, må bedrivas allenast
av partihandelsbolag, som avses i 12 § av förordningen angående försäljning
av rusdrycker. I övrigt må tillverkning eller beredning av drycker, hållande
mer än 21/» volymprocent alkohol i andra fall än som avses i kungl. förordningen
den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker
och kungl. förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av
brännvin icke, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd, äga rum i reningsverk,
vinfabrik eller annan byggnad, som för ifrågavarande verksamhet
anlagts eller inrättats efter ingången av juli månad 1917. Lag samma vare
angående tillverkning och beredning av nu ifrågavarande drycker i härför
förut använd byggnad, varest sådan verksamhet nedlagts av annan anledning
än reparation och ej återupptagits före ingången av juli månad 1917.

Kun f/l. Maj:ts proposition Nr 191.

Förslag:

till

Undrad lydelse av 9 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning
av brännvin.

1. Angående rätt till rening av brännvin gälle vad därom är särskilt
stadgat.

2. För bestämmande av pris å det brännvin, tillverkare enligt 13 § i
forordningen angående försäljning av rusdrycker är pliktig att sälja till där
avsett partihandelsbolag, tillsättes årligen en prisnämnd av nio ledamöter.
Tre av ledamöterna, däribland nämndens ordförande utses av Kungl. Maj:t,
tre av vederbörande partihandelsbolag och tre av tillverkarna. Kungl. Maj:t
utfärdar närmare föreskrifter om ordningen för ledamöternas tillsättande
ävensom instruktion för prisnämnden. Kostnaden för prissättningen bestrides
till hälften av vederbörande partihandelsbolag och till hälften av tillverkarna.

Förslå g till ändrad

lydelse av 1 § i kungörelsen den 18 december 1918 (nr 987)
angående försäljning av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa

särskilda ändamål.

Under de villkor, som i denna kungörelse stadgas, må den, som till avsalu
äger tillverka rusdrycker, eller partihandelsbolag, som avses i 12 § av
förordningen angående försäljning av rusdrycker, så ock bolag, som, enligt
vad i nämnda förordning sägs, äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, för
vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller likartat
ändamål försälja sprit och andra i sagda förordning avsedda alkoholhaltiga
varor till den, som erhållit kontrollstyrelsens tillstånd till inköp därav.

Detaljhandelsbolag äga ock, på de villkor kontrollstyrelsen bestämmer,
utan att särskilt tillstånd för köparen erfordras, försälja alkoholhaltig vara
för ändamål, som här ovan sägs.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Förslag

till

kungörelse med bestämmelser angående prissättning å visst inom riket

tillverkat brännvin.

Den prissättning för visst inom riket tillverkat brännvin, som enligt 9 §
i förordningen angående tillverkning av brännvin årligen skall verkställas, utföres
av en efter de grunder, som i nämnda lagrum angivas, sammansatt prisnämnd.

Ordförande och ledamöter i prisnämnden jämte suppleanter för dem
skola årligen utses före den 1 augusti för en tid av ett år från och med namnda

dag r|lmat utfärdar varje år bestämmelser angående ordningen fpr

tillsättande av de ledamöter i nämnden, som skola utses av vederbörande partihandelsbolag
och tillverkare.

3 §.

Med ledning av till finansdepartementet lämnade uppgifter å enligt
stadgandet i 2 § utsedda ledamöter och suppleanter har ordföranden i prisnämnden
att kalla ledamöterna till sammanträde före september månads utgång
å tid och ort, som ordföranden bestämmer.

4 i

Prisnämnden har att upprätta en prislista, upptagande normalpris för
tid av året som prisnämnden bestämmer å olika sorters råbrännvin.

5 §.

Sedan nämnden upprättat prislista enligt 4 $, skall prislistan ofördröjligen
sändas till vederbörande partihandelsbolag samt kungöras i de tidningar
inom tillverkningsområdet, nämnden bestämmer.

6 §.

Uppkommer, sedan prislista upprättats, vid pågående förhandling om inköp
av brännvin tvist mellan tillverkare och partihandelsbolag angående inköpspriset,
har nämnden efter anmodan av endera av parterna att på grundval
av prislistan fatta beslut.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191. 39

7 i

Beslut må icke kunna fattas av prisnämnd, därest icke ordföranden samt
fyra ledamöter, därav två utsedda av tillverkarna och två av vederbörande
partihandelsbolag, äro närvarande.

8 i

Uppstår tvist rörande ersättning för uppdrag såsom ledamot i prisnämnd,
skall ersättningen bestämmas av Kungl. Maj:t.

Förslag

till

avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen, Aktiebolaget
J. D. Grönstedt & Co., samt Aktiebolaget Tegnér & Wilcken av
rätten att idka partihandel med spritdrycker och vin.

Med föranledande av stadgandét i 12 § av förordningen angående försäljning
av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den
1922, upplåter Kungl. Maj:t härmed för en tid av fem år från och
med den 1 januari 1923 till och med den 31 december 1927 åt Aktiebolaget Vinoch
Spritcentralen (här nedan kallat Spritcentralen) samt dess dotterbolag
Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. och Aktiebolaget Tegnér & Wilcken uteslutande
rätt att inom riket bedriva partihandel med spritdrycker och vin med
de rättigheter och skyldigheter, som enligt nämnda förordning och eljest enligt
gällande författningar tillkomma partihandelsbolag, som i sagda lagrum avses,
samt på följande villkor i övrigt.

§ 1.

Det åligger bolagen

att för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader å alla områden
av sin verksamhet anordna driften på det mest rationella och effektiva
sätt,

att bedriva inköp, tillverkning och beredning av saluförda rusdrycker på
sådant sätt, att berättigade handelsintressen från leverantörer i erforderlig
omfattning tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning,
och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och
vanor,

samt att vid fastställande av pris å saluförda rusdrycker tillämpa sådana
grunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring
av varorna på samma gång som åt bolagen beredes skälig inkomst avrörelsen.

Bolagens förpliktelser

med avseende
4
rörelsens bedrivande.

Kungl. Mai :ts proposition Nr 191.

§ 2.

Spritcen- Spritcentralen förbinder sig .

trålens för- utt, så snart sådant utan avsevärdare förlust för Spritcentralen kan ske,

hisnande till avveck]a’ sitt förhållande till dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotell,
dotter Porterbryggeri Aktiebolaget D. Carnegie & Co., Aktiebolaget Astra, Apotekai°agen
nes Kemiska Fabriker och Aktiebolaget Svanens Droghandel antingen genom
försäljning av Spritcentralens innehav av aktier i dessa bolag ellei på
annat sätt, som kan finnas lämpligt, ,

att, så länge dotterbolag är anslutet till Spritcentralen, icke avhanda sig
bestämmanderätten över dotterbolagets rörelse och förvaltning, ävensom tillse,
att för dotterbolaget gällande bestämmelser om rätt till vinstutdelning och tillgångarnas
fördelning vid eventuell upplösning icke förändras,

samt att hålla hand däröver, att dotterbolag icke utan särskilt medgivande
från Spritcentralen ikläder sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda
utgifter, eller verkställer mera betydande kapitalplaceringar.

§ 3.

Jourhavande För kontroll och tillsyn å Spritcentralens samt dess dotterbolags rörelse

direktör. förvaltning äger Kungl. Maj:t utse en för ändamålet lämplig person att

vara jourhavande direktör hos Spritcentralen. Jourhavande direktören skall
vara närvarande.vid alla sammanträden med styrelserna för Spritcentralen
och dess enligt detta avtal med partihandelsrätt beklädda dotterbolag och äger
rätt att, när så finnes kunna äga rum, deltaga i styrelsesammanträden hos övriga
dotterbolag. Då jourhavande direktören är närvarande vid styrelsesammanträde,
äger han deltaga i överläggningarna med rätt att, där hans mening avviker
från styrelsens beslut, få densamma antecknad till protokollet. Jourhavande
direktören äger att för fullgörande av sitt uppdrag, när han sådant
åstundan taga del av bolagens samtliga handlingar och räkenskaper samt inspektera
deras förråd och tillhörigheter. Närmare bestämmelser om jourhavande
direktörens åligganden meddelas i en för honom av Kpngl. Maj:t utfärd
dad instruktion. Avlöning åt jourhavande direktören fastställes av Kungl.
Maj:t och skall gäldas av Spritcentralen.

§ 4.

Direktörs rall. För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralen och

dess dotterbolag skall finnas ett direktörsråd. Rådet skall dels söka åstadkomma
nödig enhetlighet rörande viktigare varuslags inköp, prissättning, benämning
och saluförande, dels ock behandla frågor rörande tjänstemäns och
arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla viktigare
spörsmål av betydelse för bolagens handhavande av sin verksamhet.

Ledamöter av rådet skola vara verkställande direktören och vice veikställande
direktören i Spritcentralen ävensom verkställande direktörerna i Aktiebolaget
J. D. Grönstedt & Co., Aktiebolaget Tegnér & Wilcken, Carlshamns
Punschfabriks Aktiebolag, Aktiebolaget J. CMerlunds Efterträdare eller, i den
mån dessa dotterbolag såsom självständiga underavdelningar kunna komma

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

atl uppgå i Spritcentralen, vederbörande avdelningschef. Därjämte utser
Spritcentralens styrelse tre medlemmar av rådet, av vilka en skall vara rådets
ordförande och en dess vice ordförande. Av dessa tre medlemmar skall minst
en utses bland de av Kung]. Maj:t utsedda ledamöterna av Spriteentralens
styrelse.

Jourhavande direktören ur självskriven ledamot av rådet. Skulle hati
finna något av rådet fattat beslut eller eljest gjort uttalande ej överensstämma
med de intressen, vilka det tillkommer honom att bevaka, skall sådan fråga
hänskjntas till avgörande av Spritcentralens .styrelse.

§ 5.

Spritcentralens styrelse förbinder sig att tillse, att beträffande dotterbolag,
för vilket enligt bolagsordning skall utses mera än en revisor, en av de av
Kung!. Maj:t utsedda revisorer hos Spritcentralen jämväl utses till revisor hos
dotterbolaget.

§ 6.

Beträffande Spritcentralens rätt till avskrivning och avsättning till fonder
skall gälla,

att årligen må avskrivas å byggnader högst fem procent och å inventarier
högst femton procent,

att till reservfond må årligen avsättas högst tjugu procent av årsvinsten
och att, när reservfonden uppgår till femtio procent av aktiekapitalet, vidare
avsättning till denna fond ej må äga rum utan Kungl. Maj:ts särskilda med
givande,

att till pensionsfond årligen må avsättas belopp, som prövas skäligt,
dock högst fem procent av årsvinsten, och att, när pensionsfonden uppgår till
tio procent av aktiekapitalet, vidare avsättning ej må äga rum utan Kung].
Majrts särskilda medgivande,

samt att i övrigt avsättning till fonder ej må äga rum.

Spritcentralen förbinder sig tillse, att av dess dotterbolag ej verkställes
avskrivning eller avsättning till reservfond i vidare mån än här ovan är för
Spritcentralen medgivet, ävensom att dotterbolagen ej eljest verkställa avsättning
till fonder, dock att med partihandelsrätt beklätt dotterbolag skall
äga rätt verkställa avsättning till pensionsfond på sätt för Spritcentralen är
medgivet.

§ 7.

Därest detta avtal ej från någondera sidan uppsäges före utgången av
år 1926, skall detsamma anses förlängt att gälla ytterligare fem år från och
med den 1 januari 1928.

Stockholm den 1922.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 162 käft. (Nr 191.) 6

Revisorer.

Avskrivning
och avsättning
till
fonder.

Avtalets förlängning.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

Förslag

till

instruktion för den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören
i Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen.

1*.

Den av Kungl. Maj:t förordnade jourhavande direktören i Aktiebolaget
Vin- och Spritcentralen skall vid fullgörandet av sitt uppdrag, med särskilt aktgivande
på, att statens och det allmännas intressen varda av bolaget och dess
dotterbolag behörigen tillvaratagna, göra sig noga underrättad om bolagets och
dess dotterbolags förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagens verksamhet
och därvid i synnerhet övervaka, att bolagen i allo ställa sig till efterrättelse
ej mindre de vid varje tid gällande bestämmelser å rusdryckslagstiftningens
område än även föreskrifterna i den för vederbörande bolag gällande
ordningen och i fråga om Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen, Aktiebolaget
J. D. Grönstedt & Co. samt Aktiebolaget Tegnér & Wilcken det mellan staten
och bolagen i fråga träffade avtalet.

Särskilt åligger det honom därvid:

att närvara ej mindre vid alla sammanträden med styrelsen i de enligt
berörda avtal med partihandelsrätt beklädda bolag än även vid bolagsstämmor,
såväl ordinarie som extra med dessa bolag,

att, när omständighet därtill kan föranleda, övervara sammanträde med

styrelse i annat dotterbolag, .

att närvara vid sammanträde med det i M av meraberorda avtal omnämnda
direktörsrådet,

att i regel vara tillstädes å Spriteentralens huvudkontor under den- dag

liga kontorstiden, , . . „

att granska uppgörandet av kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat
samt varornas försäljningspris,

att vaka över att, vid bokslutets uppgörande, bolagets tillgångar upptagas
till skäliga värden, .. . , ,

att i god tid före varje bolagsstämma, såväl ordinarie som extra, med
Spritcentralen hos chefen för finansdepartementet göra anmälan om stämman,
samt att årligen, så snart ske kan, till chefen för finansdepartementet
för varje bolag ingiva styrelsens förvaltningsberättelse ävensom vinst- och
förlusträkning.

2 %.

Finner jourhavande direktören under utövande av sin befattning någon
vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, äger han hos ordföranden
i vederbörande bolags styrelse göra framställning om utlysande av sammanträde.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11it.

-i;h

8 i

Därest jourhavande direktören anser sig icke kunna biträda beslut, som
vid styrelsesammanträde i något av bolagen fattats, bör han låta till protokollet
anteckna sin avvikande mening.

4 §.

Finner jourhavande direktören något av vederbörande bolag eller dess
styrelse fattat beslut stridande mot gällande bestämmelser å rusdryckslagstiftningens
område eller mot föreskrifterna i den för bolaget gällande ordningen
eller i fråga om beslut, fattat av partihandelsutövande bolag, mot det ovanberörda
mellan svenska staten och bolagen träffade avtalet, eller anser han eljest
i vederbörande bolags förvaltning något hava förekommit, som kan anses påkalla
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har han att ofördröjligen därom göra anmälan
hos chefen för finansdepartementet.

5 *.

Kungl. Maj:t förordnar särskild ställföreträdare för jourhavande direktören
att vid semesterledighet eller tillfälligt förfall uppehålla tjänsten.

Allmän motivering.

Sedan riksdagen i underdånig skrivelse nr 408 den 17 juni 1921 i anledning
av väckta motioner angående en ändamålsenlig reglering av partihandeln
med rusdrycker med mera anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om ut-,
redning på vad sätt det allmännas inflytande inom den nuvarande faktiska
organisationen av partihandeln med rusdrycker bäst kunde ordnas samt för
riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, har på
grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande dåvarande chefen för finansdepartementet
den 12 september 1921 uppdragit åt de sakkunniga att verkställa denna
utredning.

I berörda skrivelse framhöll riksdagen bland annat, hurusom det privatekonomiska
intressets avlägsnande från handeln med rusdrycker länge varit
en av de ledande principerna för svensk rusdryckslagstiftning och att enligt
riksdagens förmenande det enbart varit fördelaktigt att denna princip på
grund av den utveckling, som ägt rum under de sista åren, kunnat vinna tilllämpning
jämväl på partihandelns område. Det syntes därför riksdagen, att
det borde i författningen fastslås, att rätt till partihandel med rusdrycker icke
må utövas i privatekonomiskt intresse. På sätt framgår av det offentliggjorda
utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den 12 september 1921 anslöt
sig även dåvarande chefen för finansdepartementet till denna riksdagens
uppfattning.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 191.

De sakkunniga hava ock vid sin utredning utgått från grundsatsen, att
det privatekonomiska intresset icke bör få göra sig gällande i fråga om partihandeln
med rusdrycker. .

För genomförande av detta syfte är det givetvis nödvändigt att inskränka
den enskild person eller firma nn enligt rusd ryck sförsäljningsf Öl''
ordningen förbehållna möjligheten att erhålla tillstånd till bedrivande a\
partihandel med rusdrycker.

Att å andra sidan gå så långt för syftets uppnående som till att staten
skulle efter partihandelsverksamhetens monopoliserande själv taga hand om
densamma, torde av lätt insedda skäl knappast vara erforderligt eller ens
lämpligt. Genomförande av ett så beskaffat statsmonopol lärer ju icke heller
hava från något håll ifrågasatts.

Det synes de sakkunniga, som om önskemålet om det p i i v a te k o n o in i s k a
intressets avlägsnande från partihandeln skulle bliva tillräckligt tillgodosett,
om partihandeln, såsom nu faktiskt är fallet, finge utövas allenast av sådant
under offentlig kontroll stående bolag, vars enskilda aktieägare blott ägde
rättighet till viss begränsad utdelning av bolagets vinst.

Sedan det blivit" klargjort efter vilka principer ett dylikt bolag bör vara
organiserat, och i vilken form det allmännas kontroll över bolagens verksamhet
bör anordnas, lära — såsom i nämnda statsrådsprotokoll antyddes — två
olika utvägar kunna ifrågakomma för uppnående av det önskade syftet. En
utväg är att i överensstäm ruelse med, vad som skedde vid tobaksmonopolets
genomförande, bilda ett nytt bolag, däri staten skulle ingå såsom huvuddelägare
och åt vilket ensamrätten till partihandeln med spritdrycker och vin
skulle upplåtas. En annan åter är att söka åvägabringa ett avtal mellan staten
och vederbörande redan existerande enskilda företag, varigenom rätten
upplåtes uteslutande till detta företag samtidigt som önskvärda ändringar i
dess organisation genomfördes, och statsmakterna tillförsäkrades avgörande
inflytande på företagets skötsel.

Skulle den förstnämnda vägen beträdas, komme detta givetvis att medföra
ett avsevärt kapitaltillskott från statens sida, vilket under nu rådande förhållanden
synes böra ifrågakomma endast i nödfall. Dessutom skulle i samband
med de nn existerande partihandelsföretagens nödtvungna nedläggning
av verksamheten förvisso uppstå svårlösta ersättningsfrågor med avseende å
såväl inlösningen av företagens tillgångar som behandlingen av den hos dem
anställda personalen. Slutligen bör erinras, att då ingen säkerhet finnes, att
det tilltänkta nya bolaget skulle kunna tillgodogöra sig den stora erfarenhet på
hithörande områden, som vunnits inom den nuvarande organisationen, detta
bolag åtminstone i början av sin verksamhet skulle mötas av stora svårigheter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, torde den andra av de båda antydda
utvägarna att söka åvägabringa ett ur det allmännas synpunkt tillfredsställande
avtal mellan staten och vederbörande redan existerande företag om
partihandelns bedrivande vara att föredraga. Självfallet bör denna väg så
mycket lättare kunna beträdas, som partihandeln för närvarande är koncentrerad
i en stor organisation, Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen (här nedan
benämnt Spritcentralen) och vissa av dess dotterbolag.

Av nära till hands liggande praktiska skål bör det ifrågasatta nya av -

Katt (it. Mai:ls proposition AV tUl.

1 ••>

talet endast omfatta rätt till partihandel med spritdrycker och vin ävensom
importerat Öl. I övrigt synes partihandeln med Öl, i den mån den förväntade
nya lagstiftningen kan komma att inrymma rätt till tillverkning därav, böra
förbehållas åt vederbörande tillverkare därav.

Ett genomförande av den ifrågasatta nya anordningen förutsätter vittgående
ändringar i rusdryeksförsäljningsförordningens föreskrifter angående
ordnandet av partihandeln med rusdrycker. Det lär nämligen icke kunna gå
för sig att, såsom fallet är med det för närvarande faktiskt existerande partihandelsmonopolet,
låta denna anordning vila endast på kontrollstyrelsens tilllämpning
av 13 § i nämnda förordning enligt dess nuvarande lydelse. Vid utformningen
av dessa ändringar hava de sakkunniga följt den grundsatsen, att
allenast de viktigaste grundläggande bestämmelserna böra upptagas i själva
förordningen under det att övriga föreskrifter, som funnits erforderliga utöver
stadgandena i gällande bolagsordning, ansetts böra inrymmas i avtal med
vederbörande partihandelsbolag.

Jämte det de sakkunniga upprättat förelag till erforderliga ändringar i
rusdrycksförsäljningsförordningen, hava de vidare inriktat sin verksamhet på
att undersöka möjligheten att med Spritcentralen träffa ett avtal av angiven
innebörd.

I detta sammanhang tillåta sig de sakkunniga att ifråga om Spritcentralens
och dess dotterbolags tillkomst, utveckling och nuvarande organisation
hänvisa till den av bolagets styrelse uppgjorda promemorian till kontrollstyrelsen
i anledning av ovanberörda motioner, vilken promemoria finnes fogad
vid bevillningsutskottets betänkande nr 39 vid 1921 års riksdag, ävensom till
den i ovannämnda statsrådsprotokoll intagna sammanfattning av gällande
bestämmelser om Spritcentralens organisation.

De sakkunniga hava först upptagit till behandling spörsmålet, om det
kunde anses önskvärt för tillförsäkrande åt statsmyndigheterna av det avgörande
inflytandet å organisationen, att statsverket skulle innehava stamaktierna
i Spritcentralen, vilka ju medföra röstmajoritet vid bolagsstämman.
Det vill emellertid förefalla som om det nuvarande sättet för utseende av styrelseledamöter
i bolaget då icke skulle kunna bibehållas. För närvarande utser
ju Kungl. Maj:t fyra ledamöter, däribland ordförande och vice ordförande
samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter väljas till samma antal av
bolagsstämman, därvid den, som utövar stamaktieägarnos rösträtt bär det faktiska
avgörandet i sin hand. Därest emellertid stamaktierna skulle överlåtas åstatsverket,
kunde det väl knappast ifrågakomma, att dels Kungl. Maj:t skulle
utse fyra ledamöter och två suppleanter i styrelsen, dels ock statsverket såsom
innehavare av stamaktierna skulle kunna tillsätta de övriga styrelseledamöterna
på bolagsstämma. I varje fall skulle då Spritcentralen knappast
kunna sägas hava karaktär av ett enskilt företag, och därigenom skulle man
ju på en omväg ha kommit till de olägenheter, som äro förenade med statens
direkta företagareverksamhet inom rusdrycksliandeln. Det vore väl därför
erforderligt, att, om statsverket skulle innehava stamaktierna, införa sådan
ändring i den för bolaget gällande ordningen, att på sätt fallet är i Aktiebolaget
Svenska Tobaksmonopolet proferensaktieägame skulle ensamma få utse
de styrelseledamöter, som skola väljas av bolagsstämman. Under det att

Kanal. Maj ds proposition Nr 191.

emellertid stamaktierna innehavas av ett begränsat antal av Kungl. Maj:t
godkända personer, äro preferensaktierna utplacerade på vitt skilda händer,
och någon säkerhet för att de ledamöter, som kunde komma att utses av preferensaktieägarne,
verkligen skulle vara ägnade till att handhava skötseln av
partihandeln med rusdrycker i enlighet med rusdrycksförsäljningsförordningens
syften, komme därför icke att förefinnas. Det torde tvärtom kunna förutses,
att svårartade intressemotsatser komme att uppstå mellan de av Kungl. Maj :t
utsedda och de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna, vilket för
bolagets rationella skötsel självfallet komme att medföra väsentligt men.

Då den nuvarande ordningen för övrigt i detta hänseende icke synes
hava givit anledning till någon rimlig anmärkning, torde den böra bestå,
och de sakkunniga tillåta sig dessutom betona, att, därest det framdeles skulle
befinnas lämpligt att statsverket skulle innehava stamaktierna i bolaget, stamaktieägarne
förbundit sig att, när helst staten så påfordran, till statsverket
överlåta ifrågavarande aktier till parikurs med tillägg av sju procents ränta
från och med den 1 januari det år överlåtelsen sker, samt, under förbehåll att
statsverket åtager sig att inlösa de preferensaktier, vilkas ägare inom viss tid
efter överlåtelsen av stamaktierna göra framställning därom, med belopp, som
skulle tillfalla dem vid bolagets upplösning enligt i ordningen för bolaget föreskrivna
regler. Om och när en sådan inlösning ifrågakommer, synas de av
statsverket övertagna stamaktierna och inlösta preferensaktierna lämpligen
böra placeras i rusdrycksfonden.

Vad därefter angår de närmare bestämmelser, som finnas erforderliga
för att tillförsäkra det allmänna tillfyllestgörande inflytande inom den nuvarande
partihandelsorganisationen, hava de sakkunniga ansett nödigt, att,
innan de närmare inlåta sig på detta spörsmål, upptaga till behandling frågan
om Spritcentralens förhållande till dess dotterbolag och de förändringar härutinnan,
som kunna finnas önskliga och nödiga.

Vad då beträffar de dotterbolag, som för närvarande innehava tillstånd
till bedrivande av partihandel med rusdrycker, nämligen
Carlshamns Punschfabriks Aktiebolag,

Aktiebolaget J. Cederlunds Efterträdare,

Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. samt
Aktiebolaget Tegnér & Wilcken,

bedriva de två förstnämnda bolagen endast tillverkning och försäljning av
punsch och de övriga huvudsakligen handel med viner. Aven om det säkerligen
förefunnits goda skäl ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt
för Spritcentralen att i början av sin verksamhet använda bolagsformen för
omhänderliavande av en stor del av punschtillverkningen och handeln med
punsch, synes det numera icke finnas tillräcklig anledning att bibehålla densamma,
utan torde Spritcentralen själv böra omhändertaga denna rörelsegren
i dess helhet, i samband varmed de båda nämnda dotterbolagen borde upplösas
och ingå såsom underavdelningar i moderbolaget. Härigenom skulle enligt de
sakkunnigas uppfattning kunna åvägabringas en minskning i administrationskostnaderna
på samma gång som kontrollen från det allmännas sida rörande
denna del av partihandelsorganisationen underlättades.

Enligt vad de sakkunniga under hand erfarit, har Spritcentralen för av -

Kiui(/I. Maj:tu proposition A’r 191.

sikt att snarast låta det Cederlundska företaget träda i likvidation. Även om
frågan icke torde vara av så avgörande betydelse att såsom förutsättning för
avtalet med Spritcentralen Imrde uppställas krav på, att liknande åtgärder
skulle vidtagas med det Carlshamnska dotterbolaget, torde det likväl icke finnas
något skäl att medgiva detta bolag att i fortsättningen få bedriva partihandel.

Ifråga om de tvenne återstående dotterbolagen, som för närvarande
bedriva partihandel med rusdrycker samt import av viner, synas tillräckliga
skäl att för närvarande i denna del frångå den nuvarande organisationen icke
föreligga.

Det torde dock förtjäna att undersökas, huruvida icke i framtiden dessa
bolags ställning såsom i viss mån självständiga affärsföretag bör upphöra
och desamma uppgå såsom avdelningar i Spritcentralen. I avvaktan å undersökningens
resultat synes emellertid rätt till partihandel böra tillerkännas
dessa båda dotterbolag.

Samma skäl, som tala för att de båda dotterbolag, som bedriva partihandel
med punsch, böra uppgå såsom avdelningar i moderbolaget, lära böra
föranleda att liknande åtgärder, så fort sådant lämpligen kan ske, vidtagas
i fråga om dotterbolaget Helsingborgs Jäst- och Spritfabriks Aktiebolag. Icke
heller denna fråga torde emellertid vara av den vikt, att särskild bestämmelse
härom bör inflyta i avtalet.

Annorlunda synes förhållandet vara med dotterbolagen, Aktiebolaget
Nya Grand Hotell, Porterbryggeri Aktiebolaget D. Carnegie & Co., Aktiebolaget
Astra, Apotekarnes Kemiska Fabriker samt Aktiebolaget Svanens
Droghandel. De sakkunniga, som sakna anledning att ingå på frågan om
lämpligheten av de affärstransaktioner, som föranlett Spritcentralens engagement
i dessa bolag, förmena, att den rörelse, de var för sig bedriva, är så
pass främmande för den verksamhet Spritcentralen komme att bedriva såsom
ett av staten priviligierat partihandelsbolag, att den näppeligen låter sig
förena därmed. Med hänsyn jämväl till angelägenheten av att det i dessa
företag nedlagda kapital snarast möjligt frigöres anse de sakkunniga, att såsom
förutsättning för det ifrågasatta avtalet med Spritcentralen bör uppställas
att bolaget, så fort sådant kan ske utan alltför stor ekonomisk förlust, bör
söka avveckla sitt mellanhavande med dessa företag. Uttrycklig bestämmelse
härom torde böra inflyta i avtalet.

Det lärer icke vara nödvändigt att i detta sammanhang ingå på förhållandet
mellan Spritcentralen och dess dotterbolag Aktiebolaget Skattefri
Sprit.

Beträffande slutligen de nio återstående dotterbolagen, de så kallade
agentbolagen, vilkas bildande bland annat föranletts av att de mera betydande
utländska firmorna önskat att bliva representerade envar genom särskilt företag»
synas särskilda skäl att frångå denna organisationsform icke föreligga,
helst saken ur kostnadssynpunkt saknar nämnvärd betydelse.

Sedan sålunda Spritcentralens förhållande till dotterbolagen närmare
belysts, återvända de sakkunniga till frågan, huru ifrån det allmännas sida
kontrollen över djen tilltänkta partihandelsorganisationen bäst må anordnas.

Redan i det nu rådande förhållandet, att de av Kungl. Maj:t utsedda

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

ledamöterna i Spritcentralens styrelse genom ordförandens utslagsröst hava
avgörande inflytande på styrelsens beslut, ligger självfallet en möjlighet till
stark kontroll å bolagets verksamhet. Men det synes med fog kunna ifrågasattas,
om icke därjämte bör anordnas en ur det allmännas synpunkt tillfredsställande
kontroll över den dagliga förvaltningen inom Spritcentralen och
åtminstone dess mera betydande dotterbolag. För tillgodoseende av detta
ändamål föreslå de sakkunniga, att Kungl. Maj:t i likhet med vad fallet ar
inom Tobaksmonopolet tillsätter eu jourhavande direktor. Till denna befattning
bör givetvis utses en person med stor erfarenhet på hithörande områden.
Då det icke torde vara erforderligt, att jourhavande direktören utses kland de
av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna av Spritcentralens styrelse, bor föreskrivas
rättighet och skyldighet för honom att närvara vid alla styrelsesammanträden
och bolagsstämmor i Spritcentralen samt dess partihandelsutovande
dotterbolag, ävensom rättighet för honom att, där han finner sådant erforderligt,
närvara vid varje sammanträde med annat dotterbolags stjielse. Säl
skilt skulle det åligga jourhavande direktören att tillse, att partihandelsverksamheten
bedreves i enlighet med föreskrifterna i rusdrycksförsäljningsförordningen
och det angående verksamhetens övertagande upprättade avtalet, att
granska uppgörandet av kalkylerna rörande prissättningen av saluförda
samt att i övrigt hålla hand över förvaltningen inom Spritcentralen och dess
dotterbolag, och, därest han skulle finna anledning föreligga till anmärkning
från det allmännas sida, ingripa för rättelses vinnande och i sista hand anmäla
förhållandet för Kungl. Maj:t. Han bör givetvis äga rätt att for tullgörande
av sitt uppdrag få taga del av samtliga bolagens handlingar och
räkenskaper. Närmare bestämmelser om jourhavande direktörens skyldigheter
höra upptagas i en för honom av Kungl. Maj:t fastställd instruktion,
vartill förslag bifogas. Arvode åt jourhavande direktören torde böra fastställas
av Kungl. Maj:t och gäldas av Spritcentralen.

Såsom av här ovan (sid. 16) anmärkta redogörelse framgai har iöi
åvägabringande av ett mera planmässigt samarbete mellan Spritcentralen och
dess fyra för närvarande med partihandelsrätt utrustade dotterbolag inrättats
en särskild organisation, det så kallade direktörsrådet med angiven sammansättning
(se härom närmare Bevillningsutskottets ovannämnda betänkande,
sid. 103). Då denna organisation, enligt de sakkunnigas uppfattning väl motsvarat
sitt ändamål, synes den även för framtiden böra äga bestånd. Bestämmelser
i sådant syfte hava intagits i det av de sakkunniga upprättade förslaget
till avtal. Därvid hava de sakkunniga ansett lämpligt, att rådets verksamhetsområde
utsträckes att omfatta Spritcentralens och dess samtliga dotterbolags
verksamhet. Förutom den självklara bestämmelsen att jourhavande
direktören skall vara självskriven ledamot av rådet, har vidare upptagits uttrycklig
bestämmelse, att av de av Spritcentralens styrelse särskilt tillsatta
tre ledamöter av rådet åtminstone en skall utses bland de av Kungl. Maj.t
utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse. För att stärka jourhavande
direktörens ställning inom rådet och i övrigt underlätta hans kontrollerande
verksamhet hava slutligen de sakkunniga funnit lämpligt föreslå ett stadgande,
att, där jourhavande direktören skulle finna något av rådet fattat beslut
eller eljest gjort uttalande ej överensstämma med de intressen, vilka det till -

Kanal. Maj:fn proposition Nr 191.

kommer honom alt bevaka, sådan fråga skall hänskjutas till avgörande av
Spritcentralens styrelse.

Det ligger i sakens natur, att Spritcentralen icke under avtalstiden må
avhända sig den faktiska bestämmanderätten över dotterbolagens skötsel vare
sig genom överlåtelse av aktier i bolagen eller genom medverkan till ändring
i gällande bolagsordning. För tillgodoseende av det allmännas berättigad*
ekonomiska intressen synes därjämte Spritcentralen böra förbinda sig tillse,
att dess dotterbolag icke ikläda sig mera betydande skulder eller andra förbindelser
eller verkställa kapitalplaceringar av nämnvärd omfattning utan
särskilt därtill för varje fall av styrelsen för Spritcentralen lämnat medgivande.
Uttryckliga bestämmelser i dessa hänseenden hava upptagits i avtalsförslaget.

Enligt Spritcentralens bolagsordning äger Kungl. Maj:t utse två revisorer
och två suppleanter för dem att jämte av bolagsstämman utsedda två
revisorer granska styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper. Motsvarande
bestämmelser saknas för dotterbolagens del. Därest emellertid åt åtminstone
en av de av Kungl. Maj :t utsedda revisorerna hos moderbolaget bereddes
tillfälle att deltaga jämväl i granskningen av de mera betydande dotterbolagens
räkenskaper och förvaltning, skulle härigenom uppenbarligen främjas
en ur mångahanda synpunkter önskvärd överblick över förvaltningen
inom organisationen i dess helhet. Med hänsyn härtill har i avtalsförslaget
upptagits förpliktelse för Spritcentralens styrelse att tillse att beträffande
dotterbolag, för vilket enligt bolagsordningen skall utses mer än en revisor, en
av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hos Spritcentralen jämväl utses till
revisor hos dotterbolaget.

Vad härefter angår dispositionen av eventuellt uppkommen vinst å rörelsen
finnes redan nu i ordningen för Spritcentralen föreskrivet, att endast
en begränsad utdelning till aktieägarna får ske, samt att återstoden, sedan
nödig fondavsättning ägt rum, skall, i den mån den ej användes för inlösen
av preferensaktier eller avsättes för sådant ändamål, inlevereras till statsverket.
Bestämmelserna om fördelning av bolagets tillgångar vid dess eventuella upplösning
innebära däremot att, sedan innehavare av preferensaktier erhållit ett
belopp, motsvarande aktiens nominella värde jämte eventuellt ogulden utdel.
ning, återstoden skall tillfalla stamaktiernas ägare. Emellertid vilja de sakkunniga
framkalla, att ett korrektiv mot att enskild aktieägare vid upplösningen
skulle kunna erhålla mera än aktiebeloppet jämte skälig ränta, ligger i
den såsom ovan framhållits statsverket förbehållna rätten att inlösa stamaktierna.

Såsom här ovan antytts äger Spritcentralen enligt bolagsordningen rätt
att använda vinstmedel ävensom på annat sätt anskaffade penningmedel till
inlösen i stadgad ordning av utelöpande preferensaktier. Emellertid bör enligt
de sakkunnigas uppfattning all under avtalstiden å rörelsen uppkommande*
vinst, efter det skälig avsättning till fonder och utdelning till aktieägarna ägt
rum, oavkortad tillfalla statsverket, liksom det ej bör ifrågakomma, att eljest
tillgängliga medel användas för antydda ändamålet. Av den föreslagna
lydelsen av 12 § 4 i rusdrycksförsäljningsförordningen framgår ju ock att
det skall vara förbjudet att under avtalstiden använda någon del av årsBihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 162 höft. (Nr 191.) 7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

vinsten för inlösning av preferensaktier. Detta hindrar naturligtvis icke att,
därest en inlösen av preferensaktier skulle befinnas vara önskvärd från det
allmännas synpunkt, staten lämnar sin medverkan därtill genom att för
ändamålet tillhandahålla medel av rusdrycksfonden, vilken då skulle erhålla
en fordran hos vederbörande bolag till motsvarande belopp.

Beträffande dotterbolagen synas gällande bestämmelser om rätt till utdelning
av vinst och fördelning av tillgångarna vid eventuell upplösning innebära
all önskvärd trygghet för att Spritcentralen och därmed det allmännas
berättigade intressen uti ifrågavarande hänseenden bliva behörigen tillgodosedda.
Uttrycklig föreskrift därom, att dessa bestämmelser icke må under
avtalstiden undergå förändring, lärer böra upptagas i blivande avtal.

Innan de sakkunniga ingå på spörsmålet om de ytterligare föreskrifter
om vinstdispositionen som kunna vara erforderliga, hava de funnit sig böra
upptaga till behandling frågan i vad mån partihandelsbolagsverksamhet bör
gå ut på att bereda bolaget och därmed jämväl statsverket största möjliga
vinst.

Till en början vilja de sakkunniga därvid framhålla att, enligt vad
som framgår av motiven till gällande rusdrycksförsäljningsförordning, främsta
syftet vid rusdrycksförsäljningens bedrivande icke är att bereda statsverket
inkomst utan att så anordna densamma, att därmed åstadkommes så ringa
skada som möjligt. Även om detta uttalande närmast har avseende å detaljhandelsbolagens
verksamhet, synes detsamma böra vinna tillämpning jämväl i
fråga om partihandelsbolag, åt vilket upplåtits monopolrätt på området. I
anslutning härtill anse de sakkunniga, att partihandelsbolagen främst böra
inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet
under riktiga ursprungsbeteckningar, och att vinstfrågan bör komma i andra
rummet, även om varornas prissättning naturligtvis bör ske så, att vinstmarginalens
storlek ej äventyrar bolagens konsolidering. I den mån statsverket
vill ur rusdryckshanteringen uttaga inkomst, kan detta, såsom dåvarande
chefen för finansdepartementet framhöll vid behandling i riksdagen av förutnämnda
motioner, ske på enklare sätt i form av brännvinstillverkningsskatt,
omsättningsskatt eller utskänkningsskatt.

Om således, därest de sakkunnigas syn på denna fråga vinner gillande,
det icke komme att uppstå särskilt stora vinster å partihandelsverksamheten,
torde det likväl vara nödvändigt att i det ifrågasatta avtalet införa detaljerade
bestämmelser om i huru stor utsträckning avskrivningar och avsättningar
till fonder må äga rum. Att man därvid icke såsom eljest synes ligga nära
till hands bör lägga till grund de bestämmelser, som i detta hänsende finnas
stadgade i det mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet träffade
kontraktet, torde enligt de sakkunnigas uppfattning vara påtagligt.
Under det att det icke finnes allvarlig tanke på att söka införa förbud mot
försäljning av tobaksvaror, ligger ju såsom bekant frågan om förbud mot
försäljning av rusdrycker på helt annat sätt. Med hänsyn härtill torde det
vara lämpligt och erforderligt, att partihandelsbolagen berättigas att till snabbare
konsolidering av sin ställning få göra avskrivningar och avsättningar till
fonder i större omfattning än som funnits nödigt i fråga om tobaksmonopolet.
De närmare bestämmelser i dessa hänseenden, som de sakkunniga ansett böra

Kung!. Maj:tu proposition Nr 191.

föreskrivas, hava upptagits i avtalförslaget. Uppenbart är, att de föreslagna
bestämmelserna ieke böra innebära hinder för partihandelsbolag att vid uppgörande
av sitt bokslut å inneliggande varulager och övriga dylika tillgångar
göra de avskrivningar, som kunna betingas av rådande förhållanden, därvid
det emellertid bör ankomma på jourhavande direktören att tillse, det bolaget
härutinnan icke överskrider vad som för varje tillfälle kan anses skäligt och
lämpligt.

De sakkunniga tillåta sig i detta sammanhang betona, att då genom nu
omhandlade föreskrifter om rätt till avskrivning och fondavsättning partihandelsbolags
handlingsfrihet i dessa hänseenden väsentligt inskränkes, härav
bör bliva en följd, att därest under avtalstiden på grund av åtgöranden från
statsmyndigheternas sida förutsättningarna för partihandelsbolags verksamhet
bliva i den mån rubbade, att bolaget ej kan fortsätta densamma, eller bolaget
vid avtalstidens slut ej skulle tilldelas förnyad oktroj, staten bör lämna
sin medverkan därtill, att bolagets aktieägare skyddas från obehöriga förluster
och den hos bolaget anställda personalen beredes skälig ersättning för mistad
anställning — en medverkan för vilken även andra lätt insedda skäl kunna
anföras.

Att i lagstiftning eller avtal intaga uttryckliga bestämmelser i dessa
hänseenden synes emellertid de sakkunniga icke erforderligt och, med hänsyn
därtill, att alla på dessa frågors rättvisa bedömande inverkande faktorer näppeligen
låta sig på förhand beräknas, knappast lämpligt.

Det skulle kunna ifrågasättas, att, då enligt den föreslagna lagstiftningen
rätten att driva partihandel med spritdrycker och vin förbehållits uteslutande
åt för dylikt ändamål bildade, under sträng offentlig kontroll stående
bolag, den nu åt detaljhandelsbolagen medgivna rätt att importera dylika
drycker ej vidare borde komma till utövning — att dessa bolags rätt till
partihandel bör upphöra är självklart. De sakkunniga anse emellertid, att
detaljhandelsbolagens nämnda importrätt även med den ändrade partihandelslagstiftningen
bör bibehållas. Frånsett att vissa handelspolitiska skäl tala härför,
skulle^ nämligen därigenom skapas en god kontroll därå, att partihandelsbolagen
på tillfredsställande sätt söka förverkliga det ovan framhållna huvudsyftet
för bolagens verksamhet att tillhandahålla oförfalskade varor till skäligt
pris. Självfallet är emellertid att denna importrätt bör ifrågakomma endast
i den mån detaljhandelsbolags behov av importvaror icke kan på ett tillfredsställande
sätt fyllas av partihandelsbolagen, ävensom att, därest icke hela
syftemålet med den ifrågasatta nya partihandelsorganisationen skall förryckas,
importrätten till förekommande av missbruk bör kringgärdas med
starka garantier.

Redan nu finnes en verksam kontroll över såväl partihandelsbolagens
prissättning som detaljhandelsbolagens import i den verksamhet, som utövas
av den av kontrollstyrelsen utsedda pris- och inköpsnämnden. Enligt gällande
föreskrifter äro detaljhandelsbolagen för närvarande skyldiga att genom
nämnden inköpa samtliga de slag av spritdrycker och vin, som äro erforderliga
för rörelsens utövande. Denna låter genom särskilda av kontrollstyrelsen
utsedda sakkunniga verkställa undersökning angående en erbjuden* varas
kvalitet öch alkoholhalt. När olika anbud inkomma beträffande samma varu -

Kanal. Maj:ts proposition Nr 191.

sort och märke, skall lägsta anbudet antagas, såvida icke särskilda omständigheter,
vilka då skola angivas, föreligga för att ett högre anbud bör antagas.
Därest alltså partihandlare icke skulle hava lämnat antagligt anbud, har prosodi
inköpsnämnden kunnat tillåta ett detaljhandelsbolag att verkställa import
av önskad vara till ett skäligt pris, en kontrollmöjlighet, vara värde ju icke
förringas av att densamma icke behövt komma i praktisk tillämpning.

Då den av nämnden utövade verksamheten på ett tillfredsställande sätt
synes tillgodose det behov av kontroll över partihandelsbolagens varuleveranser
och prissättning samt över detaljhandelsbolagens importrätt, som enligt de
sakkunnigas ovan uttalade uppfattning alltjämt föreligger, lärer samma
verksamhet fortfarande böra äga bestånd, och hava de sakkunniga upptagit
uttryckligt stadgande härom i rusdrycksförsäljningsförordningen, därvid de
sakkunniga förutsätta, att den för näinnden utfärdade instruktionen undergår
de jämkningar, som kunna varda föranledda av de föreslagna nya bestämmelserna
på hithörande områden.

Att den tillverkare av spritdrycker och vin nu medgivna rättighet att
bedriva partihandel med dylika drycker efter den nya lagstiftningens genomförande
bör upphöra är självklart, och böra de följaktligen tillförbindas att
"till partihandelsbolag försälja all sin för förtäring inom riket avsedda tillverkning
med det undantag ifråga om försäljning av brännvin, som föranledes
av bestämmelserna i förordningen om handel med skattefri sprit. Beträffande
de bestämmelser, som härutinnan anses erforderliga, hänvisas till
den föreslagna nya lydelsen av 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Med hänsyn därtill, att, såsom förut framhållits, partihandelsbolags rätt
till partihandel med Öl för framtiden ansetts böra avse allenast av bolaget importerat
Öl, torde anledning icke föreligga beröva detaljhandelsbolagen den dem
nu förbehållna rättighet att importera Öl.

Angående rätt till rening av brännvin finnas nu bestämmelse dels i
brännvinstillverkningsförordningen, enligt vars 9 § rening av brännvin genom
destillering under vissa förutsättningar må äga rum å bränneriställen, dels
ock i näringsfrihetsförordningen. Av stadgandena i § 7 2 mom. i nämnda
förordning framgår, att rening av brännvin i andra fall än som nyss sagts icke
utan Kungl. Maj:ts tillstånd får bedrivas i byggnad, som för dylik verksamhet
inrättats efter ingången av juli månad 1917. Sedan Spritcentralen nyligen
förvärvat det sista såsom självständigt affärsföretag existerande reningsverket,
stå emellertid samtliga inom landet befintliga dylika verk under dess ledning.
Enligt de sakkunnigas uppfattning måste det ock, särskilt till underlättande
av kontrollen å reningsverken och ur ekonomiska synpunkter, vara av största
betydelse, att denna verksamhet förbehålles de under offentlig kontroll stående
partihandelsbolagen i vad den avser rening av brännvin för förbrukning inom
riket, varemot anledning att monopolisera densamma i den mån, den går ut
på rening av brännvin för export, icke synes föreligga.

Formellt förefinnes visserligen möjlighet öppen för brännvinstillverkare,
att, intill dess den föreslagna lagstiftningen träder i kraft, å tillverkningsstället
bedriva rening av brännvin; men de sakkunniga hålla före, att även om
brännvinstillverkare skulle begagna sig av denna rätt, vilket icke gärna kan

Kung!. Maj.ts proposition Nr till. f>8

tänkas komma att ske, förrän efter offentliggörandet av föreliggande förslag,
sådant icke rättvisligen bör föranleda skyldighet för statsverket att gälda tillverkaren
ersättning för det lian nödgats nedlägga en under dylika förhållanden
igångsatt verksamhet.

Enligt den föreslagna nya lydelsen av 13 § i rusdryeksförsäljningsförordningen
är med angivet undantag brännvinstillverkare skyldig att hembjuda
allt av honom tillverkat brännvin åt partihandelsbolag. Med hänsyn
till den störa betydelse brännvinstillverkningen mångenstädes inom vårt land
har för jordbrukets kikare och på det att icke tillverkame av råbrännvinet vid
dess prissättning skola komma i ett för dem ofördelaktigt beroende av den med
monopolrätt utrustade köparen, har det ansetts erforderligt att, i likhet med
vad som ägde rum vid införande av tobaksmonopolet i fråga om prissättningen
av inom riket odlad tobak, i lagstiftningen upptaga föreskrifter om
tillsättande av en särskild prisnämnd för bestämmande av råbrännvinspriset.
I detta hänseende tillämpas för närvarande bestämmelserna i ett mellan
Spritcentralen och Sveriges Bränneriidkareförening u. p. a. ingånget avtal.
Enligt detta avtal sker prissättningen genom en delegation bestående av nio
ledamöter och nio suppleanter, av vilka bolaget och föreningen utse tre
ledamöter och tre suppleanter, Stockholms Handelskammare och Skånes Handelskammare
vardera eu ledamot och en suppleant samt Kommerskollegium
en ledamot och en suppleant, vilka skola vara delegationens ordförande respektive
vice ordförande. Därjämte innehåller avtalet detaljerade föreskrifter
om sättet för prissättningens verkställande. I huvudsak torde detta avtal
kunna tjäna till förebild för de nya bestämmelserna om prissättningsförfarandet.
Det synes dock böra ankomma på Kungl. Maj:t att utse de tre opartiska
ledamöterna av prisnämnden. Kostnaden för prissättningen lärer liksom för
närvarande böra bestridas av vederbörande partihandelsbolag och tillverkarne
till hälften vardera. De grundläggande föreskrifterna i förevarande hänseende
hava enligt de sakkunnigas förslag upptagits i 9 § brännvinstillverkningsförordningen,
och få de sakkunniga beträffande de bestämmelser, som i övrigt
ansetts erforderliga, hänvisa till det upprättade förslaget till instruktion för
prisnämnden, därvid de sakkunniga emellertid vilja betona, dels att det naturligtvis
är avsett, att prisnämnden skall träda i funktion endast för den händelse.
kontrahenterna icke kunna träffa frivillig överenskommelse om prissättningen,
och dels att det lärer bliva erforderligt att särskilt avtal mellan
kontrahenterna träffas angående övriga i sammanhang med leveransen stående
förhållanden.

Att.i fråga om vin, som tillverkare är skyldig leverera till partiliandelsbolag,
tillämpa ett prissättningsförfarande, liknande det beträffande brännvin
här ovan föreslagna, synes med hänsyn till den svenska vintillverkningens
ringa betydenhet och omfattning åtminstone för närvarande icke erforderligt.
Man lär i allt fall kunna antaga, att partihandelsbolag skall känna sig pliktigt
erlägga skäligt pris för de kvantiteter vin av svensk tillverkning, bolaget finner
sig höra inköpa för att tillfredsställa efterfrågan å dylik vara, något som för
övrigt torde framgå av den föreslagna lydelsen av § 1 andra stycket i avtalsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Enligt uttalande i ovanberörda statsrådsprotokoll för den 12 sistlidne
september bör vid den åt de sakkunniga anförtrodda utredningen sörjas för,
att viss möjlighet hålles öppen för enskild person att från namngiven firma
atom riket förskaffa sig viss önskad vara och detta till skäligt pris.

Till en början anse sig de sakkunniga böra redogöra för nu gällande
föreskrifter i detta ämne och det sätt, varpå desamma tillämpas. Föreskrifterna
finnas upptagna i 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen, enligt vilket
lagrum bolag, då någon å honom anvisat utminuteringsställe anhåller att få
inköpa visst slags rusdryck, som därstädes må till honom säljas, men av bolaget
ej hålles i lager, skall vara pliktigt att, därest det eljest finner utminutering
till honom böra äga rum, och han som säkerhet för betalningens fullgörande
nedsätter det belopp, bolaget kan fordra, från namngiven firma vare sig inom
eller utom riket söka till skäligt pris anskaffa varan. Grunden till dessa
föreskrifter är enligt nykterhetskommitténs motivering den, att, då bestämmelsen
om förbud för enskilda att importera rusdrycker är tillkommen endast

1 kontrollsyfte, bolagen borde vara skyldiga att, om kund så begärde, och
erforderligt penningbelopp nedsattes, från angiven handlande i utlandet söka
anskaffa uppgivna rusdrycker, ävensom att bolaget vid sådan import icke
borde pålägga de införda dryckerna annan avgift än den, som vore betingad
av de med bolagets besvär med importen förenade kostnader. Orden »till
skäligt pris» insattes i lagrummet vid frågans behandling inom riksdagen med
anledning av påpekande från socialstyrelsen, att detta förhållande borde fastslås
i lagtexten, därvid socialstyrelsen särskilt erinrade, att stadgandet i 19 §

2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, därom att bolag har att ställa sig
till efterrättelse kontrollstyrelsens föreskrifter i avseende å bland annat försäljningspris
för rusdrycker, ej finge utgöra hinder i nämnda avseende.

I cirkulär nr 46 den 19 december 1918 angående tillämpning av 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen
har sedermera kontrollstyrelsen föreskrivit att,
om angiven varusort anskaffas från handlande utom riket, det bolag, genom
vilket köparen anskaffar varusorten, skall åsätta densamma det pris, bolaget
självt enligt de allmänna grunderna för prissättning å motsvarande varuslag
vid utminutering skulle betinga sig för ifrågavarande varusort.

Mot bestämmelserna i detta cirkulär har nu anmärkts, att den sålunda
givna regeln för prissättning skulle stå i strid med ovannämnda på nykterhetskommitténs
uttalande grundade bestämmelse, att bolag skulle söka till .skäligt
pris anskaffa varan. Till eu början få de sakkunniga erinra, att det ej alltid
är så lätt att avgöra, vad som bör förstås med skäligt pris. Häri bör givetvis
inbegripas ej blott bolags direkta utgifter för anskaffningen utan ock
skälig andel i bolags allmänna omkostnader. I anseende till svårigheten att
beräkna sistnämnda andel synes det förfarande, som, enligt vad de sakkunniga
hava sig bekant, uti ifrågavarande hänseende tillämpas av åtskilliga
bolag att utöver inköpspris, tull, frakt och övriga omkostnader pålägga den
anskaffade varan samma procentuella tillägg å dessa utgifters sammanlagda
belopp, som bolagen enligt kontrollstyrelsens föreskrift äro skyldiga att vid
bestämmande av försäljningspriset å medelst utminutering saluhållen vara
lägga å varans inköpspris, väl låta sig försvaras. Med hänsyn därtill att syftet
med bolagens verksamhet icke torde vara att bereda nämnvärd vinst å

Kinii//. Maj.ls proposition Nr litl. r>r>

™i6,1 r>ka «»»''-

motsvara bolagens omkostnader ä rörelsen. Vad som bor ''»räknas

stanna"™ äi''Snta^Sn3"‘S,“ttb?B,4^df.. ”"»“‘ning ieke alltid

på ökad vinst vid sin försälininsr till dpfnlii a Ij1?t^sga statsverkets anspråk

Ät:''rs*L''Ä*Ä^^^

Man må ej invända, att det ju står vederbörande ImW f,a++ „++ u

SÄ ■ÄÄ sSfv im,än?Sk “*baff“‘S »««t ei

ifrågavarande stadgande ur tmärn^in^ 1?" T''1 därmed sätta

vid handen, att, där SL så ö S iin^? har nämligen givit

understödda av sina kunders oerfatrenhS nf n nagraknada isäljare, härutinnan
namn och därigenom CtrI3SlllT4dft'' givit sin vara ett annat

?örordn1ngennupptåina Sdglndef med d^Vu* ^SrVcilÄljninS:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat har emellertid enligt ett mellan
Soriteentralen och innehavaren av denna begränsade partih andelärattighe
den 14 iuli 1920 träffat avtal partihandelsrörelsen inlösts av Spritcentralen,
därvid rättighetsinnehavaren förbundit sig att efter avtalets dag icke vidare
i Sverige utöva någon som helst verksamhet inom vin- och spirituosabranschen
med undantag för det arbete, som ankomme på hos honom samma dag inneliggande
lager av viner, ävensom förklarat sig avstå från all ersättning fo
upphörd verksamhet inom förherörda verksamhetsgren samt fritaga Spriteentralen
från skyldighet att inköpa eller inlösa lager av vmer, inventarier
eller dylikt och från varje ersättningsskyldighet i fråga om hos innehavaren

aUktälMed hänsyn till vad sålunda blivit upplyst, synes icke erforderligt, att
särskilda lagstiftningsåtgärder vidtagas i syfte att bereda
tighetsinnehavare gottgörelse för det han genom den ifrågasätta nya lagstilt
ningen berövas möjligheten att efter dess ikraftträdande fortsatta den honom
enligt nämnda avtal fortfarande förbehållna partihandelsratten.

Specialmotiv.

Rusdrycksförsäljningsförordningen.

4 § 3 och 8 § 1.

Med hänsyn till den föreslagna nya anordningen av partihandeln med
spritdrycker och vin uteslutande genom för sådant ändamål bildat under särskild
kontroll ställt partihandelsbolag lärer det i förstnämnda lagrum nu upptagna
förbud böra inskränkas att avse endast tillverkare av rusdrycker, varjämte
samma anordning föranlett jämkning av ordalagen i 8 § 1.

10 § 1 och 12 §.

I dessa lagrum hava upptagits de nya stadganden, som avse att lag^
fästa den föreslagna anordningen i fråga om bedrivande av partihandel med
rusdrycker. Beträffande grunderna för desamma få de sakkunniga hänvisa
till den allmänna motiveringen och tillåta sig därutöver anföra följande.

Med den föreslagna monopoliseringen av partihandeln skulle uppenbarligen
bäst instämma, att densamma förbehölles allenast ett bolag. Då emellertid,
såsom av den allmänna motiveringen framgår, de sakkunniga anse, a.tt den
lämpligaste lösningen av denna fråga för närvarande vunnes genom att uppdraga
partihandelns utövande åt Spritcentralen och två av dess dotterbolag,
har lagtexten avfattats så, att möjlighet lämnas öppen för en dylik anordning.

Avtal med partihandelsbolag bör naturligtvis slutas för viss tid, och bor
avtalstiden enligt de sakkunnigas mening icke överstiga tio år. Att man till

Kanal. Maj:ts proposition Nr IH1. 57

en början, innan nödig erfarenhet vunnits, bör sätta avtalstiden väsentligt
kortare, synes de sakkunniga uppenbart. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga
i sitt förslag till avtal angivit en tid av fem år med bestämmelse tillika, att,
om uppsägning ej sker inom föreskriven tid, avtalet skall anses förlängt på
ytterligare fem år.

Övriga här upptagna stadganden torde icke tarva någon särskild motivering.

13 §•

Såsom i den allmänna motiveringen angives, hava här upptagits de bestämmelser,
som ansetts erforderliga i fråga om skyldighet för tillverkare av
brännvin och vin att sälja sin tillverkning till partihandlare. Att ålägga partihandelsbolag
uttrycklig skyldighet att inköpa allt brännvin, som kommer att
hembjudas, synes icke erforderligt. Bolaget torde med all säkerhet hava behov
av allt dylikt brännvin. Ej heller bör det kunna komma i fråga att föreskriva
dylik inköpsskyldighet i fråga om vin, då ju partihandelsbolagets möjlighet
att avyttra varan blir helt beroende av allmänhetens förbrukning därav.

15 §. ''

I och med genomförandet av den föreslagna nya organisationen av''
partihandeln med rusdrycker finnes uppenbarligen icke vidare behov av de
nu i 15 § upptagna bestämmelser. I stället hava här upptagits kontrollföresknfter,
motsvarande de nu i 14 § inrymda, med de jämkningar, som föranletts
därav, att det icke ansetts erforderligt eller lämpligt, att partihandelsbolag
skulle vara underkastat samma föreskrifter.

16 §.

Jämkningen i ordalydelsen av denna paragraf är föranledd av de föreslagna
nya bestämmelserna om rätt till partihandel med rusdrycker.

19 §.

De föreslagna nya bestämmelserna om pris- och inköpsnämnden hava
ansetts böra inrymmas i denna paragraf.

46 i

Med den föreslagna nya organisationen av partihandeln med spritdrycker
och vin instämmes icke gärna, att dylika varor sändas direkt från partihandlare
till köpare, utan hava de nu i denna paragraf upptagna bestämmelser
ansetts böra omfatta allenast direkt försändning av Öl från tillverkare.

50 §.

Till förekommande av missförstånd har det ansetts nödigt uttryckligen
u 8^a» skyldighet för detaljhandelsbolag att i här avsedd ordning anskaffa
viss hos bolaget icke tillgänglig vara icke föreligger, då varan finnes i
lager hos partihandelsbolag. Med hänsyn särskilt därtill, att enligt förslaget
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 162 höft. (Nr 191.) 8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

detaljhandelsbolag endast efter särskilt medgivande av pris- och inköpsnämnden
skulle äga rätt att importera spritdrycker och vin, har det ansetts lämpligt
stadga att här avsett anskalfande av spritdrycker och vin skall ske genom
nartihändelsbolag. En given följd av denna föreskrift ar att partihande s
bolag för sitt bestyr med importen hör äga rätt att av det fastställa priset till godogöra

användes pa en mångfald ställen uttrycket

bolag i betydelse av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, e
skulle nu kunna ifrågasättas, att, då i lagstiftningen upptagits aven hegreppot
nartihandelsbolag, ordet bolag på förstnämnda ställen borde för undvikande
av missförstånd utbytas mot detaljbandelsbolag eller något annat liknande uttryck
De sakkunniga hava emellertid ansett dylikt utbyte, som skulle fora -leda ändring i ett flertal av förordningens paragrafer, icke i allmänhet vara erforderligt.
I förevarande paragraf, där båda slagen av bolag namnas Damte
varandra, har emellertid ett förtydligande ansetts hora aga rum.

75 *, 85 *, 90 § 2.

Den föreslagna nya lydelsen av dessa lagrum torde icke tarva någon
särskild motivering.

98 $, 99 $.

De i dessa lagrum upptagna föreskrifterna torde numera sakna tillämplighet,
och synas desamma därför saklöst kunna sättas ur kraft.

Förslaget till ändrad lydelse av 7 § 2 mom. i näringsfrihetsförordningen.

Såsom av den allmänna motiveringen framgår, anse de sakkunniga att
rening av brännvin, avsett för förtäring inom landet, bor förbehållas uteslutande
åt partihandelsbolag, som avses i 12 § av rusdrycksforsaljmngsforordningen.
Bestämmelserna härom hava enligt de sakkunnigas uppfattning sin.
råtta plats i denna förordning, och förevarande lagrum har undergått darav
betingad förändring. Av den föreslagna lydelsen lärer med önskvärd tyd ighet
framgå, att rening av brännvin för export ma med Konungens tillståndbedrivas
även av annan än partihandelsbolag.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 191.

Förslaget till ändrad lydelse av 9 § i brännvinstillverkningsförordningen.

Såsom ovan erinrats vid förslaget till ändrad lydelse av § 7 2 mom. i
näringsfrihetsförordningen, har den ifrågasatta nya bestämmelsen om monopol
för partiliandelsbolag att bedriva rening av brännvin sin rätta plats i''
nämnda förordning. Då det emellertid enligt förevarande förordning i viss
utsträckning varit medgivet för tillverkare av brännvin att rena sådant, har
ansetts lämpligt att här intaga en särskild hänvisning till vad enligt den
ifrågasatta lagstiftningen skall gälla om rätt till rening av brännvin.

Förslaget till ändrad lydelse av 1 § i kungörelsen den 18 december 1918.

Förändringen i denna paragraf inskränker sig till en av de nya bestämmelserna
om upplåtande åt bolag av rätt till partihandel med spritdrycker
och vin, föranledd jämkning i ordalagen. De sakkunniga, som icke anse det
falla inom ramen för det dem lämnade uppdrag att föreslå ytterligare ändring
i här upptagna bestämmelser, vilja dock ifrågasätta, huruvida icke den nu
åt detaljförsäljningsbolag inrymda rätten att utan tillstånd för köparen sälja
alkoholhaltig vara bör utsträckas att omfatta jämväl partihandelsbolag.

Särskilt yttrande av kammarherre von Hofsten.

Det av de sakkunniga gjorda uttalandet i samband med frågan om den
nuvarande tillämpningen av 50 § i rusdrycksförsäljningsförordningen angående
detaljhandelsbolags förpliktelse att för enskild persons räkning söka till
skäligt pris från namngiven firma inom eller utom riket anskaffa viss uppgiven
vara, ävensom det förslag och de motiv till ändrad lydelse av berörda
stadgande, som av de sakkunniga framlagts, anser jag mig icke kunna biträda.

Vad först angår den nuvarande tillämpningen av stadgandet, torde efter
mitt förmenande med all tydlighet av de sakkunnigas yttrande framgå
bland annat, att riksdagen vid antagandet av ifrågavarande paragraf godkänt
nykterbetskommitténs av socialstyrelsen skärpta uttalande, att detaljhandelsbolag
icke finge i nu berörda hänseende pålägga andra avgifter än de
med bolagens besvär förenade kostnader. Det bör därvid särskilt ibågkommas,
att socialstyrelsen framhållit, att stadgandet i 19 § 2 mom. rusdrycksför -

(iO Kung!. Maj:ts proposition Nr 191.

säljningsförordnihgen, därom att bolag hade att ställa sig till efterrättelse
kontrollstyrelsens föreskrifter i avseende å försäljningspris för rusdrycker, ej
finge utgöra hinder i nämnda avseende. Under sådana förhållanden synes
enligt mitt förmenande kontrollstyrelsens av de sakkunniga refererade cirkulär
nr 46 den 19 december 1918 angående tolkning av ifrågavarande stadgande
— innebärande, att det importerande bolaget skulle åsätta varusorten det pris,
som bolaget självt enligt de allmänna grunderna för prissättning å motsvarande
varuslag vid utminutering skulle betinga sig för* ifrågavarande varusort
— icke låta sig väl förenas med nyss angivna grunder för stadgandet, I
varje fall torde kontrollstyrelsens tolkning lätteligen kunna föranleda till godtycke
och till åsättande av ett pris å dylik importerad vara, som bliver uppenbarligen
oskäligt högt i förhållande till det inköpspris, som varan verkligen betingat,
varvid prisskillnaden kan komma att vida överstiga de kostnader, som
bolaget ådragit sig för sina med importen förenade besvär. Det skall visserligen
erkännas, att det kan möta svårighet att beräkna den ersättning, som
rimligen bör tillkomma bolaget, men att kontrollstyrelsens tolkning, såsom de
sakkunniga göra gällande, skulle låta sig väl försvaras, synes mig svårligen
vara riktigt. Det vill för övrigt förefalla, som om redan av de sakkunigas uppfattning,
att ifrågavarande vinstmarginal vore en »rikligt tilltagen värdemätare
i fråga om vad som borde beräknas motsvara bolagens omkostnader å rörelsen»,
bure vittnesbörd om, att kontrollstyrelsens tolkning av stadgandet i tilllämpningen
ådragit den enskilde kostnader utöver, vad lagstiftningen avsett.

Vad härefter beträffar de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av nu
behandlade stadgande samt de sakkunnigas motivering om huru stadgandet
bör tolkas, synes det åtminstone kunna ifrågasättas, huruvida icke dåvarande
chefens för finansdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet den 12 september
1921 vid frågan om denna utrednings företagande bör tolkas så, att enligt
hans förmenande utredningen skulle taga särskilt sikte på, att den enskild
person i gällande lagstiftning förbehållna rättighet att erhålla viss
varusort till skäligt pris alltjämt borde kvarstå. Enligt min åsikt bör vid en
anordning av partihandeln med rusdrycker som den nu föreslagna, då den dock ''
i vida kretsar inom vårt land i och för sig impopulära monopolsidén jämväl på
detta område så att säga fastslås i lagstiftningen, den enskildes nuvarande rättigheter
i det behandlade hänseendet snarare förstärkas och befästas än försvagas.
Det måste dock anses ostridigt, att, därest genom de sakkunnigas tolkning
av det föreslagna stadgandet i överensstämmelse med kontrollstyrelsens
ovannämnda cirkulär, styrelsens angivna uppfattning vunne ytterligare burskap,
den enskildes ställning i detta hänseende skulle i verkligheten försämras.

De sakkunniga hava starkt betonat, att syftet med den föreslagna lagstiftningen
å partihandelns område icke borde vara att tillföra staten största
möjliga inkomst å partihandeln utan i stället att partihandelsbolagen i främsta
hand borde söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet till
lägsta möjliga pris. Ur synpunkten av statens intresse av inkomst å partihandeln
saknar därför uppenbarligen stadgandet i 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen
någon egentlig betydelse.

Det torde icke heller kunna rimligen påstås, att särskild anledning skulle

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 11)1.

(il

föreligga att bringa den av staten privilegierade partihandelsorganisationen
ytterligare skydd genom att inskränka den enskildes nu behandlade i lagstiftningen
tillerkända rättighet.

De förändringar de sakkunniga föreslagit i angivna paragrafs (§ 50) lydelse
avse dels ett fastställande av, att de lagertillgångar, om vilka i paragrafen
är fråga, skulle gälla även partihandelsbolag, så att den enskilde icke
skulle äga rätt få den begärda varusorten importerad, därest den hölles i
lager hos partihandelsbolaget, dels ock att den i paragrafen omhandlade importen
skulle verkställas genom partihandelsbolag.

De sakkunnigas uppfattning, att import icke må medgivas, därest den
begärda varan verkligen finnes i lager hos partihandelsbolag, bör givetvis anses
ligga i sakens natur, i all synnerhet som man torde kunna utgå från den
förutsättning, att allmänheten kan hava berättigade anspråk på, att detaljhandelsbolagen
höra vara i möjligaste mån försedda med de olika av partihandelsbolagen
saluhållna varorna, något som emellertid hittills ingalunda
alltid varit fallet, i synnerhet i landsorten, där det i allmänhet icke varit möjligt
erhålla goda vinsorter annat än i relativt mycket höga prislägen.

Vidkommande den andra av de sakkunniga föreslagna ändringen av lydelsen
i stadgandet därom, att importen, vad spritdrycker och vin angår, skall
ske genom partihandelsbolag och ej såsom hittills av vederbörande detaljhandelsbolag,
kan jag icke värja mig för den misstanken, att den föreslagna förändringen
av paragrafen i fråga kan komma att medföra såväl onödig tidsutdräkt
som ytterligare kostnader och för den enskilde än mer försvåra begagnandet
av rättigheten. Då stadgandets syfte jp endast bör vara att åstadkomma
en kontroll ur nykterhetssynpunkt, om import bör äga rum, och denna
kontroll i varje fall måste utföi''as av detaljhandelsbolaget, torde det vara enklast,
att importen även såsom hittills får verkställas av detta bolag.

I följd härav torde i den föreslagna lydelsen av § 10 rusdrycksförsäljningsförordningen
rätt böra inrymmas för detaljhandelsbolag att verkställa
import i dylika fall utan tillstånd av pris- och inköpsnämnden.

För närvarande torde det nu berörda stadgandet faktiskt å flera håll tilllämpas
så, att hinder icke möter för eu enskild person att få infört ett parti
vin, som han redan själv inköpt från en angiven firma. Vid flera tillfällen har
emellertid med stöd av stadgandets ordalydelse — men enligt inin uppfattning
emot stadgandets mening — importtillstånd i dylika fall förvägrats.

Då det icke synes vara rimligt att uppställa en sådan skillnad, torde
det. vara riktigast att giva lagrummet en avfattning, som lämnar en person
möjlighet att få varor införda även i sådana fall, då desamma redan äro
inköpta.

Det har påståtts, att ett dylikt medgivande skulle skänka stöd åt ett
nu efter förmenande i stor utsträckning av vissa utländska agenter bedrivet
förfarande, att i strid mot § 7 i rusdrycksförsäljningsförordningen vid personliga
besök utbjuda rusdrycker.

Det synes mig emellertid som om, då dylikt förfarande i mycket liten
utsträckning hittills i laga ordning beivrats, farhågorna i detta hänseende betydligt
överdrivits. Därest det verkligen skulle befinnas, att, ehuru man
sökt i möjligaste mån i laga ordning näpsa ett sådant förfarande, detsamma

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

likväl skulle tilltaga i omfattning, först då synes det mig finnas anledning att
vidtaga ytterligare åtgärder för stävjande av ett dylikt överträdande av gällande
lag. Att dessförinnan, för de illojala agenternas skull, beskära den laglydige
medborgaren hans rätt, synes mig icke böra ifrågakomma.

På grund av vad ovan anförts tillåter jag mig hemställa, att det föreslagna
tillägget till 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen »vad spritdrycker
och vin angår genom partihandelsbolag» måtte utgå, i sammanhang varmed i
10 § samma förordning bör intagas bestämmelse, som medgiver detaljhandelsbolag
rättighet verkställa här ifrågasatta import utan särskilt av pris- och in
köpsnämnden lämnat tillstånd. Därest den av mig ovan hävdade meningen,
att bolags förpliktelse enligt 50 § bör omfatta jämväl av varuägaren redan inköpt
viss varusort, icke skulle kunna anses inrymmas under stadgandets nuvarande
lydelse, torde erforderlig ändring av detsamma böra vidtagas.

Särskilt yttrande av riksgäldsfullmäktigen Kvarnzelius,

De sakkunnigas majoritet har i fråga om det i 50 § av rusdrycksförsäljningsförordningen
innehållna stadgandet uttalat, att syftet med förevarande
lagstadgande uppenbarligen vore närmast att bereda vederbörande köpare
garanti för viss vara, som han på grund av individuell smakriktning eller av
annan anledning önskat förskaffa sig, men däremot icke att lämna möjlighet
öppen för köpare att förskaffa sig önskad vara till billigare pris än som i allmänhet
finge betalas för vara av motsvarande beskaffenhet. Med denna tolkning
av lagrummet har majoriteten ansett sig höra bibehålla detsamma med
allenast mindre jämkningar, varvid emellertid tillika givits uttryck åt den
förhoppningen, att, då den nya föreslagna organisationen av partihandeln med
rusdrycker syntes innebära bästa möjliga garanti för tillhandahållande av
goda varor under riktig ursprungsbeteckning till skäligt pris, den i förevarande
lagrum enskild köpare förbehållna importrätt allt mindre skulle
komma till användning.

Jag delar i allt väsentligt den tolkning av här ifrågavarande stadgandes
innebörd, åt vilken majoriteten givit uttryck, men enär den egentliga anledningen
till stadgandets fortsatta bibehållande enligt de sakkunnigas uppfattning
endast skulle vara önskan att vidmakthålla ett såsom nödigt ansett
skydd för en enskild svensk vin- och spritdrycksköpares individuella smakriktning,
så tillåter jag mig ifrågasätta, huruvida detta skäl är tillräckligt för
bibehållandet av den enskildes inköpsrätt. Min tveksamhet i detta avseende
är så mycket större som jag befarar, att stadgandets bibehållande, utan att
tillgodose något verkligt behov, kan komma att medföra vissa väsentliga
olägenheter.

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 191.

Vad först beträffar bohövligheten att omgärda deri individuella smak
riktningens tillfredsställande med garantiföreskrifter av denna art, vill jag
framhålla, att enligt vad som framgår av en närmare granskning av de synnerligen
utförliga kataloger, i vilka de nuvarande partihandelsbolagen förteckna
sina varor, tillgången på såväl spritdrycker som viner torde höra betecknas
såsom synnerligen omfattande och urvalet såsom mycket rikhaltigt.
En jämförelse med motsvarande förhållanden under den så kallade fria vinhandelns
tid eller med de kataloger och varuförteckningar, i vilka vinhandlare
i med vårt i produktionshänseende jämställda länder salubjuda sina varor,
bestyrker det antagandet, att de nuvarande svenska förhållandena i detta avseende
snarast måtte betecknas såsom bättre, och att den inhemske konsumentens
alla rimliga anspråk i dessa hänseenden numera måste anses vara på ett
fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda.

Den individuella smakriktning, som ej kan tillfredsställas med det mångsidiga
urval av varor, som bjudas av den nuvarande partihandeln torde vara
av så specifik natur, att det i varje fall måste ifrågasättas, huruvida det kan
anses vara ett allmänt intresse att skydda densamma.

Om sålunda av denna anledning näppeligen något skäl förefinnes att bibehålla
det med 50 § avsedda skydd för någon enstaka konsuments speciella
önskan att kunna erhålla ett sällsyntare slag av rusdrycker, så kan emellertid,
enligt min mening, å andra sidan ett bibehållande av detta lagrum innebära
åtskilliga olägenheter.

Till en början tillåter jag mig framhålla, att den import, som med
stöd av detta stadgande ägt rum, ingalunda kan sägas ha varit utan kvantitativ
betydelse. Jag hänvisar i sådant syfte till nedanstående siffror, som jag
erhållit från Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och vilka angiva förhållandet
mellan denna import (den så kallade privatimporten) och systembolagens totala
försäljning av viner under år 1920 samt de tre första kvartalen av innevarande
år.

Privatimporten av viner i % av den totala försäljningen till konsumtion åren 1920—1921

	Varuslag	(detaljhandeln). 1920 O/ /o	1921 1. kvart. o/ /O	1921 II. kvart. O/ /O	1921 m. kvart.. %''
Svaga viner ..		................. 21.6	7.8	lO.o	17.8
Mouss. »		................. 3.5	1.9	0.6	3.7
Starka »		................. 10.5	4.4	5.6	5.8
		Summa 12.4	4.8	6.0	8.1

Enär motbokskontrollen lägger vissa hinder i vägen för fri disposition
av importerade spritdrycker, har denna import i allt väsentligt kommit att avse
viner. Den privata vinimporten utgjorde, såsom förestående siffror utvisa,
under år 1920 12.4 procent av systembolagens vinförsäljning. Under år 1921 har
siffran visserligen varit något lägre men företer å andra sidan en stigande
tendens. Privatimporten innebär sålunda en till sin omfattning beaktansvärd
del av hela vinomsättningen.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 191.

Om redan denna fråga måste anses vara av vikt, när det, såsom av de
sakkunniga föreslagits, är fråga om instiftande av ett faktiskt monopol på
detta område, så framgår av privatimportens omfattning även, att denna åtminstone
hittills säkerligen ingalunda inskränkt sig allenast till ett tillfredsställande
av en viss smakriktning hos den svenska konsumtionen. Det kan
nämligen icke med fog antagas, att denna smak skulle vara så avvikande
mot den, som är representerad i partihandelsbolagens varuurval, att den skulle
nödvändiggöra en import uppgående till bortåt Vn> av rikets hela vinförsäljning
eller omkring Vs av totalkonsumtionen av svaga viner. 1
stället torde med stor sannolikhet kunna antagas, att privatimporten hittills
i största utsträckning kommit till stånd av den anledning, att den enskilde
importören trott sig därmed kunna anskaffa viss vara för billigare pris
än motsvarande vin betingat i detaljhandeln, och sålunda byggt på en tolkning
av 50 §, vilken helt strider mot de sakkunnigas uppfattning.

Med denna privatimport sammanhänger även ett annat förhållande,
som jag härmed anser mig böra beröra. Enligt vad från trovärdigt håll meddelats
angående partihandelsbolagens och systembolagens erfarenhet giver
denna vid handen, att de flesta för tillgodoseende av enskild import effektuerade
beställningar framkallats av orderupptagningar av agenter för främmande
partihandlare. Trots det uttryckliga förbud, som i § 7 av rusdrycksförsäljningsförordningen
finnes stadgat mot att vid personligt besök eller genom
ombud till salu utbjuda rusdrycker eller upptaga beställningar därå hos
privatpersoner liksom mot att för egen eller annans vinning söka förmå någon
att å utminuteringsställe inköpa rusdrycker, lärer det synnerligen ofta förekomma,
att representanter för utländska hus vid personliga besök hos privatpersoner
utbjuda sina varor och på dem upptaga beställningar. Dessa agenter
tillhandagå kunderna med tryckta beställningsblanketter, som, sedan de ifyllts,
inlämnas hos systembolaget på orten, stundom till och med av agenterna själva
i stället för av kunderna, och ofta händer, att agenterna för sina kunders räkning
förskottera de penningbelopp, som enligt 50 § kunna fordras som säkerhet
för betalningens fullgörande. Ett sådant förfarande är uppenbarligen olagligt.
I några fall har detta agenternas uppträdande föranlett laga åtal, ehuru
ingalunda i den omfattning, som de ständiga överträdelserna av § 7 kunnat motivera.
Så ha i Norrköping och Örnsköldsvik kringresande köpmän blivit bötfällda,
sedan genom vittnesbevisning blivit till fullo styrkt, att de vid åtskilliga
tillfällen vid personligt besök hos enskilda personer utbjudit vin till försäljning
och därå upptagit beställningar. Vid vittnesförhören har framkommit,
att kunder ej sällan förklarat sig tillfredsställda med att vederbörande
bolag icke ansett sig kunna effektuera de på olaga sätt tillkomna beställningarna.
Endast på grund av agentens enträgenhet ha de undertecknat den
rekvisitionsblankett, som förelagts dem, och för ett fullgörande av beställningen
ha de saknat intresse.

Utom dylika oegentligheter, till vilka tillämpningen av 50 § sålunda lett,
torde även böra framhållas, att den privatimport, som under dess hägn ägt
rum, i stor utsträckning försiggått utan att de importerade vinerna motsvarat
den föregivna ursprangsbcteckningen. Det torde härav vara klart, att det ingalunda
förhåller sig så som ofta angivits eller att bibehållandet av 50 § skulle

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.
Sl.TiÄÄSf'' lapderaa. Tvärtom .y?es vin.

vnrortiaf°r *“ "1>prätlhäll‘"<le korrekt nreprunrabetikning p^de^nYörfa

av 50 häller före, att ett bibehällande

anses fylla något allmänt intresse av hetvdpU.^ maj°ritel föreslagit icke kan
åtskilliga avsevärda olägenheter främst den ®’ 1*J®n.daremot vara förenat med
av det i § 7 stadgade förbudet mot a^entS/r dar™m ett upprätthållande
har jag uttalat den meningen, att de fakkunn^K^f^-- enskllda>. omöjliggöres,
lagrum hör utgå ur författningen. i0rt f°reslå> ifrågavarande

(Bilaga vid de sakkunnigas betänkande.)

Till Herrar Sakkunniga
organisation.

för utredning rörande rusdryckspartihandelns

Spritcentnilen^TOrllSnriaf^land6annat^för^l s^yj?|tsen lör Aktiebolaget Vin- &
åt Spritcentralen, Aktiebolaget J. D Grönstedt & To ^ a“ga®ude upplåtande
ner & Wilcken av rätten att idka Irl 7, & , samt Aktiebolaget Teg tillika

hemställt, att styrelsen ville meddela il nled. spritdrycker och vin samt
sin del godkänna nämnda iv^alsfö“sla^ hnr. ciV f denJvore beredd att för
frågan till behandling och tillåtasfimPS^lson denQa dag förehaft
samråd i ämnet med bolagets ,famatr anledumg harav, ävensom efter
någon erinran^mTsl“ „?e mS^ten fv" ?“ SlJrehm id“>

stammelse med det av de ÖV™“-

Stockholm den 21 november 1921. B ''

Ä styrelsens för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens vägnar

F. BERGENHOLTZ.

M. Morcus.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 smil.

162 käft. (Nr 191.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Bilaga II.

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 1 innevarande december har Kungl. Maj:t anbefallt
kontrollstyrelsen att avgiva och senast den 24 i samma månad inkomma med
underdånigt utlåtande över ett av partihandelssakkunniga den 23 nastlidna november
avgivet betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av rus drycksförsäljningsförordningen.

.. . , ,

I anledning härav får kontrollstyrelsen till en början anföra, att styielsen
lämnat en historik för den förevarande frågans behandling i sitt till 1921
års riksdag avgivna utlåtande, vilket såsom bilaga är fogat till bevillningsutskottets
utlåtande nr 39. Kontrollstyrelsen anser sig därför i detta sammanhang
allenast böra erinra om att styrelsen tidigare vid upprepade tillfallen
yttrat sig beträffande de spörsmål, som nu behandlas i det föreliggande betankandet
I en P. M. av december 1917 till dåvarande statsrådet och chefen tor
finansdepartementet gav chefen för kontrollstyrelsen uttryck åt den uppfattningen,
att all partihandel med spritdrycker och vin borde centraliseras i ett
enda bolag, där staten hade bestämmanderätten genom att innehava samtliga
stamaktier. Genom eu skrivelse den 10 oktober 1919 till dåvarande departementschefen
hemställde kontrollstyrelsen om åtgärder i syfte att de aktiebolaget
Stockkolmssystemet tillhöriga stamaktierna i aktiebolaget Vin- & {spritcentralen
måtte inlevereras till statsverket; varjämte styrelsen ifragasatte upptagande
till behandling av frågan om partihandelns ordnande i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i nyssnämnda P. M. angivits. Sedan i anledning
härav aktiebolaget Stockholmssystemet inkommit med förslag pm upplösandet
av sambandet mellan detta bolag och aktiebolaget Vin- & Spritcentralen med
bibehållande i huvudsak av den privata ledningen inom sistnämnda bolag, avgav
kontrollstyrelsen den 7 februari 1920 utlåtande i ämnet, varvid styrelsen,
med fasthållande av sin i den ovannämnda skrivelsen av den 10 oktober 1919 intagna
ståndpunkt, avstyrkte aktiebolaget Stockholmssystemets förslag. Genom
beslut den 5 mars 1920 godkändes med vissa modifikationer det förslag, som
aktiebolaget Stockholmssystemet framlagt, och härigenom lades grunden for
den nuvarande ordningen på partihandelns område.

Kontrollstyrelsens uppfattning om riktlinjerna för berörda fragas lösning
hade alltså i huvudsak icke godkänts av Kungl. Maj:t.

Såvitt kontrollstyrelsen kunnat finna, utgå partihandelssakkunniga i
sitt förevarande betänkande från att partihandeln skall ordnas väsentligen

Kungl. Maj.ts proposition Nr 191.

inom den ram, som uppdraga genom Kungl. Maj:ts beslut av den 5 mars 1920,
även om statens inflytande på partihandelns handhavande i vissa hänseenden
är avsedd att förstärkas. Vad partihandelssakkunniga anfört till stöd för det
föreliggande förslaget liar icke inneburit anledning för kontrollstyrelsen att i
princip uppgiva den tidigare av styrelsen hävdade uppfattningen om den lämpligaste
formen för partihandelns utövande. Kontrollstyrelsen håller före, att,
om större beaktande ägnats de av styrelsen angivna synpunkterna, detta skulle
hava varit lyckligare, och särskilt den senare utvecklingen på området ifråga
torde vara ägnad att bestyrka riktigheten härav. Enär emellertid, med hänsyn
till vad som förekommit, det är föga sannolikt, att partihandeln åtminstone
under de närmaste åren kommer att organiseras i enlighet med de riktlinjer,
kontrollsfyrelsen tidigare angivit, har styrelsen ansett sig icke böra avstyrka
föreliggande förslag.

Gent emot detsamma har emellertid kontrollstyrelsen funnit anledning
framställa vissa anmärkningar och erinringar.

Såsom framgår av 12 § 1 mom. i det framlagda förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning
står det öppet att bilda flera partihandelsbolag. Såsom
inhämtas av motiveringen (sid. 20—21 och sid. 35) synas de sakkunniga
förutsätta, att två av de nuvarande partihandelsbolagen, nämligen Karlshamns
punschfabriksaktiebolag och aktiebolaget J. Cederlunds eftr. skulle likvidera
och uppgå i aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, under det att två andra dotterbolag,
nämligen aktiebolaget J. II. Grönstedt & Co. samt aktiebolaget Tegnér
& Wilcken fortfarande skulle bestå såsom särskilda partihandlare vid sidan av
aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. För sin del kan kontrollstyrelsen icke finna
en dylik anordning befogad. Några bärande skäl härför hava icke av de sakkunniga
blivit anförda; och av deras yttrande framgår, att bibehållandet av
de två sistnämnda dotterbolagen såsom självständiga företag anses motiverat
endast »för närvarande». De sakkunniga hava tänkt sig, att en undersökning
skulle komma till stånd, huruvida icke i framtiden de två dotterbolagens ställning
såsom självständiga affärsföretag borde upphöra, men att i avvaktan på
undersökningens resultat rätt till partihandel borde tillerkännas ifrågavarande
dotterbolag.

Även om enligt kontrollstyrelsens mening eu undersökning bör göras om
sättet för dotterbolagens uppgående i aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och
formerna för den framtida organisationen av ett enda partihandelsbolag, synes
någon tvekan icke kunna råda därom att eu sammanslagning bör komma till
stånd. Skall nämligen statsverket erhålla största möjliga avkastning av parti
handelsrörelsen, synas alla administrationsförenldingar böra vidtagas, som
kunna medföra besparingar; och besparingar vinnas självklart, när dotterbolagens
kostnader för särskild styrelse och för särskilda kontor m. m. bortfalla.

Med den ståndpunkt, de sakkunniga i motiveringen intagit beträffande
dotterbolagen, synes det hava varit riktigast, att de sakkunniga föreslagit, att
tillstånd till partihandel allenast finge meddelas ett enda bolag samt att i en
övergångsbestämmelse föreslagits, att tillstånd finge meddelas till ytterligare
två partihandelsbolag att utöva rörelse under en tid av högst tre år.

Ett dylikt förslag anser kontrollstyrelsen även ur en annan synpunkt
motiverat. Med den lydelse, som av de sakkunniga föreslagits beträffande 12 §

Kungl. Maj:ts proposition Nr U>1.

1 mom., finnes nämligen intet hinder för att liera partihandelsbolag antagas än
de tre bolag, som de sakkunniga i sin motivering förutsatt skola erhålla tillstånd
att bedriva partihandel. Även om det under nuvarande förhållanden icke
är sannolikt, att ytterligare bolag utöver de tre åsyftade bolagen av Kungl.
Maj :t skola antagas, föreligger dock alltid den möjligheten, att i framtiden under
ändrade förhållanden tillstånd kan komma att meddelas andra bolag, som i
övrigt uppfylla de i 12 § angivna villkoren för att antagas såsom utövare av
partihandel.

Kontrollstyrelsen får därför föreslå, att allenast ett bolag må bedriva
partihandel samt att under de närmaste tre åren ytterligare två bolag må medgivas
bedriva sådan handel.

De sakkunniga föreslå i 12 ^ 3 mom., att delägarna i partihandelsbolag
icke få åtnjuta vinning utöver skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta
medel. Någon närmare bestämmelse om vad som förstås med »skälig
ränta» finnes icke i förslaget till rusdrycksförsäljningsförordningen eller i
andra till betänkandet fogade förslag. Visserligen lärer det i aktiebolaget Vinfe
Spritoentralens bolagsordning vara bestämt om utdelningens storlek till såväl
stamaktieägare som preferensaktieägare samt att bolagsordningen ej får
ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd. En så viktig bestämmelse som den om
utdelningen till aktieägarna torde dock böra fastslås i förordningen, liksom
fallet är i rusdrycksförsäljningsförordningen beträffande detaljhandelsbolagens
utdelning till dessa bolags delägare.

Såvitt kontrollstyrelsen kunnat finna, åsyfta de sakkunniga, att det den
1 september 1920 träffade avtalet mellan Kungl. Maj:t och kronan å den ena
samt aktiebolaget Stockholmssystemet å -den andra sidan om överlåtande av
stamaktierna i aktiebolaget Vin- & Spritcentralen till ett enskilt konsortium
fortfarande skall gälla. Emellertid finnes icke i föreliggande författnings- och
avtalsförslag något uttryckligt angivande av att ifrågavarande synnerligen
viktiga och för statens ställning till aktiebolaget Vin- & Spritcentralen grundläggande
avtal fortfarande skall gälla. Föreskrift härom hade enligt styrelsens
mening bort intagas antingen i förordningen eller i det å sid. 10—13 intagna
förslaget till avtal mellan staten och partihandelsbolagen. Därjämte
bör en så viktig bestämmelse, som att partihandelsbolags bolagsordning ej får
ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande, inflyta i förordningen.

Stadgandet i 13 § av de sakkunnigas förslag synes kontrollstyrelsen innebära
en utvidgning av tillverkares rättigheter i jämförelse med dem, som de
nu faktiskt hava. Tillverkarna av brännvin kunna uppdelas i två stora huvudgrupper,
nämligen å ena sidan de tillverkare, som innehava bränneri, där
allt det tillverkade brännvinet försäljes till partihandlare med skattefri sprit,
utföres ur riket eller användes i tillverkarens egen rörelse (här nedan benämnda
sulfitsprittillverkare) och å andra sidan samtliga övriga brännvinstillverkare
(här nedan benämnda förtäringssprittillverkare). Dessa senare torde numera
utan undantag vara anslutna till Sveriges bränneriidkareförening, som genom
avtal med aktiebolaget Vin- & Spritcentralen förbundit sig att leverera allt av
medlemmarna tillverkat brännvin till sistnämnda aktiebolag. De sakkunnigas

Kungl. Maj.ts proposition Nr 1D1.

(i!)

ear na ,ut darpå> att även förtäringssprittillvjerkarna skulle få rätt utt

StSharÄ CD räHttighet’ 80111 hittilk allenast sulfTtsprfttm
, h , d,yllk anordning, som ingalunda är av de nuvarande

tSlhSfSrdent mot11Verad’ ka£ emellertid enli«t kontrollstyrelsens mening leda
till vådliga konsekvenser. Styrelsen anser därför, att en förtärinalsmitiill
verka! e allenast bör tillerkännas rätt att antingen försälja det tillverkade
r-1 Par^andlare eller exportera detsamma. Den ifrågavarande
13 § bor darfor enligt styrelsens mening erhålla följande lydelse:

»1. tillverkare av brännvin, som jämlikt 4 § av förordningen angående
Vin Ti av brännvin erhållit tillståndsbevis, vare skyldig att till partin
e sbolag, som i 12 § sägs, försälja allt brännvin, som icke utföres ur riket
med iakttagande av de av Konungen därutinnan meddelade bestämmelserdock
gaUe ej vad såiundä stadgas ifråga om tillverkare vid bränneri, där allt
det tillverkade brännvinet forsaljes till partihandlare, varom förmäles i förord miveåa“f,

ee*en ^ U‘tÖr“ “ rike‘ i

Beträffande 50 § i rusdrycksförsäljningsförordningen hava de sakkun“g®s
“.ajorJ,te)t .föreslagit viss ändring, som sammanhänger med omläggningen
®L partihandelsinstitutet Av herr Kvarnzelius har emellertid avgivits en re !

Iatr- dari V\n påyrkar> att 50 § måtte upphävas. Enär kontrollstyrelsen
delär de synpunkter, som i reservationen framförts, och då styrelsen har en
välgrundad erfarenhet om att bestämmelsen ifråga av åtskilliga enskilda
affärsman anvandes till att kringgå andra bestämmelser i förordningen vin
s yreisen tillstyrka bifaU till herr Kvarnzelius’ reservation.

Vad slutligen beträffar den 9 § 2 mom. av förslaget till ändrad Ivdelse

taroll«faniiVmStlv7erkllmfSaÖr0rdnillgen omnämnda prisnämnden, anse/ kontrollstyrelsen,
att en av ledamöterna i densamma bör utses av kontrollstyrel f^Hi1Prirf"iOChÄmk°PSnamnd''

Ålit brännvin, som inom landet är föremål för dealjhandel,
går genom pris- och inköpsnämnden, och i denna nämnd sitta re
present an t er för såväl systembolagen som allmänheten. I nämnden finnes samlad
erfarenhet beträffande prissättning å rusdrycker i allmänhet och nämnden
kar st°ra mtressen av prissättningen å det inom landet tillverkade brännvinet,
enai detta utgor standardvaran inom detaljhandeln.

rande ^''ÄwÄiS”"" ,taJa* ioke “> ^

Stockholm den 22 december 1921.

Underdånigst
FREDRIK ZETHELIUS.

G. B. LAGERGREN. EINAR J:SON THULIN.

Ernst Pehrzander.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Utdrag ur protokoll, hållet hos kungl. kontrollstgrelsen den 22 december
1922.

Närvarande: Herr överdirektören Zethelius, administrative ledamoten Lagergren
och byråchefen Thulin.

S. D. Anmäldes Kungl. Maj :ts remissresolution den 1 december 1921, varigenom
kontrollstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande över ett av partihandelssakkunniga
den 23 nästlidna november avgivet betänkande med förslag till
ändringar i vissa delar av rusdrycksförsäljningsförordningen m. m.

Styrelsen beslöt att såsom svar på remissen avlåta det utlåtande, registratur
utvisar.

Ledamoten Lagergren var i visst avseende skiljaktig och yttrade:

»Jag, som alltjämt anser, att med försåt jningsmedlens indragning till
statsverket, beslutad vid 1913 års riksdag, statsmonopolet faktiskt var givet och
med denna utgångspunkt ej kan finna annat än att de av aktiebolaget Stockholmssystemet
samt Spritcentralen härutinnan följdriktigt vidtagna åtgärderna
för koncentreringen, frånsett metoderna därvid, äro värda erkännande,
tillstyrker i sakens nuvarande läge det av sakkunniga avgivna förslaget med
de av kontrollstyrelsen angivna förändringar. Beträffande 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen
stannar jag dock vid sakkunnigas förslag och åberopar
därvid det av desamma (sid. 33) gjorda uttalandet att den uti ifrågavarande
lagrum enskild köpare förbehållna importrätt allt mindre skall komma till användning,
då den föreslagna nya organisationen av partihandeln med rusdrycker
syntes innebära bästa möjliga garanti för tillhandahållandet av goda varor
under riktig ursprungsbeteckning till skäligt pris.»

Härefter yttrade herr överdirektören:

»Ledamoten Lagergren anförde, att de av aktiebolaget Stockholmssystemet
och aktiebolaget Vin- & Spritcentralen vidtagna åtgärderna för koncentreringen
äro värda allt erkännande. Till förekommande av möjliga missförstånd
har jag, i anledning av vad han sålunda uttalat, ansett påkallat att framhålla,
att det utlåtande, som kontrollstyrelsen nu avgiver, icke får anses innebära
något underkännande av dessa åtgärder. Styrelsen har i sitt yttrande till bevillningsutskottet
vid 1921 års riksdag (utlåtandet nr 39, sid 44) lämnat .aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen allt erkännande för dess ''banbrytande arbete’
och kraftigt tillbakavisat beskyllningarna mot detta bolag. Enär emellertid
ledamoten Lagergren icke deltagit i behandlingen av sistberörda utlåtande,
kan jag icke fatta hans nyss hållna anförande annat än som ett instämmande i
den uppfattning, åt vilken styrelsen tidigare givit uttryck.»

Som ovan

Ernst P:n Pehrzander.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Bilaga III.

IM Herr Statsrådet och cliefen för Kungl. Finansdepartementet.

I förtrolig skrivelse den 7 sistlidne februari till revisorerna i Aktiebolaget
Vin- & Spritcentralen har Herr Statsrådet i anledning av vissa vid
arets remissdebatt framställda anmärkningar rörande bolagets likviditet anhållit,
att revisorerna i samråd med de sakkunniga, revisorerna funne skäl
tillkalla, ville verkställa utredning och till Kungl. Finansdepartementet inkomma
med yttrande angående berörda anmärkningar och vad därmed sammanhängde.

, Enäi enligt var uppfattning frågan om soliditeten av eller den ekonomiska
bärkraften hos ett företag i den ställning, som Spritcentralen intager,
icke närmast eller ens huvudsakligen kan på el t tillfredsställande sätt besvaras
genom en undersökning allenast av bolagets likviditet, ha vi ansett Herr
Statsrådets till oss framställda begäran böra i främsta rummet avse en undersökning
av realvärdet å Spritcentralens och dess dotterbolags tillgångar och
skulder. Endast en dylik utredning synes oss kunna giva en tillfredsställande
belysning av frågan rörande bolagets ekonomiska ställning.

För fullföljande av undersökningen, på sätt vi sålunda ansett oss böra
genomföra densamma, ha vi verkställt en ingående granskning av tillgångarna
skulderna per den Bl december 1921 för ej allenast Spritcentralen utan jämväl.
för dess samtliga dotterbolag och övriga företag, i vilka bolaget genom
aktieinnehav äger intresse av någon betydelse. Då dessa företags tillgångar
väsentligen utgöras av dels fastigheter, dels varor, ha vi för värdering av
dessa poster ansett oss böra tillkalla särskilda, på resp. områden sakkunniga
personer. Sålunda bär på vårt uppdrag förste ingeniören i Stockholms stads
iastighetsnämnd, kaptenen G. Ernst Eggert tillsammans med innehavaren av
Alf Rignérs Värderingsbyrå i Stockholm, hr Alf Rignér, på de olika platserna
88,1111 lig a, Spritcentralen och dess dotterbolag tillhörande fastigheter.
Därjämte har chefen för den norska vinhandelsfirman H. Poulsen & Co.,
konsul Hans Halvorsen, vilken anses vara en av våra grannländers förnämsta
experter på vinhandelns område, på vår anmodan verkställt undersökning och
värdering av Spritcentralens, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co:s och Aktiebolaget
Tegnér & Wilckens lager av viner och utländsk spirituösa.

Över dessa utredningar har hrr Eggert och Rignér upprättat det värdermgsinstrument,
som. härjämte bifogas i avskr. (Bil. A), samt hr Halvorden
avgivit det utlåtande, vilket vi jämväl tillåta oss närsluta i avskrift
(Bil. B).

Med avseende på inventarierna har någon ny särskild värdering icke ansetts
erforderlig, sedan eri granskning av de på detta konto vidtagna avskrivningar
visat, att dessa representera en tillfredsställande marginal. I över -

Kung!. Maj:ts proposition Nr 191.

ensstämmelse härmed har till grund för denna tillgångs värde lagts de i bokslutet
per den 31 december 1921 upptagna siffror. Varulagren ha på grundval
av i behörig ordning upprättade förteckningar upptagits till pris, som icke i
något fall överstiga, utan i allmänhet ligga under det vid årsskiftet gällande
marknadsvärdet. Fordringar hos diverse personer ha underkastats detaljerad
kritik och ha osäkra fordringar, där sådana undantagsvis förekommit, helt
avförts. Aktieinnehaven i främmande bolag ha beräknats på grundval av det
matematiska värdet, sådant detta framgått efter eu ingående granskning av
varje bolags balansräkning, med användning i förekommande fall av de fastighetsvärden,
som i ovan berörda värderingsinstrument angivits, och för övriga
tillgångar av de grunder, för vilka nu redogjorts. Ifråga om skulderna har
hänsyn tagits till bl. a. de på 1921 års rörelse belöpande skatter samt
utdelning för samma år till enskilda aktieägare, och ha resp. skuldbalanser
ökats med mot dessa poster svarande belopp.

över alla på detta sätt verkställda beräkningar ha upprättats utförliga
sammanställningar, vilka vi skola under hand till Herr Statsrådet överlämna.

Under hänvisning i övrigt till de av oss åberopade bilagor, tillåta vi
oss ifråga om vår utrednings huvudsakliga resultat i korthet anföra följande.

Vad först fastigheterna beträffar, överstiger det belopp, till vilket dessa
enligt ovan berörda värdering upptagits, med omkring det dubbla denna tillgångs
värde, sådant detta uppförts i sista årets utgående balansräkning.
Ifråga om inventarier (inclusive maskiner o. d.) gäller, att deras realvärde i
varje fall icke torde understiga deras bokförda belopp. Aktieimtehavets totalvärde
visar sig överstiga bokföringsvärdet med omkr. 10 %.

Med avseende därefter på varulagret, mot vars omfattning och bokförda
belopp de i riksdagen och eljest framförda anmärkningar särskilt synas ha
vänt sig, tillåta vi oss i främsta rummet hänvisa till hr Halvorsens uttalande,
varav framgår, att de pris, till vilka Spritcentralens ävensom dess dotterbolags
varulager upptagits, genomgående ligga betydligt under de i resp.
produktionsländer för närvarande noterade marknadspris. Även varornas
kvalitet har av hr Halvorsen betecknats såsom i stort sett mycket tillfredsställande.
Vad angår frågan om lagrens storlek i förhållande till omsättningen,
har hr Halvorsen icke funnit grund för kritik, utan uttalat den uppfattningen,
att lagi-en av vissa varuslag, såsom bordeaux och bourgogne samt
tyska viner, snarast borde betecknas såsom relativt för små. Till dessa uttalanden
av hr Halvorsen vilja vi endast foga den upplysning, att vi funnit
Spritcentralens lager av brännvin och andra inhemska spritdrycker bokförda
till värde under självkostnadspris.

De bokförda skulderna, vilka, såsom ovan angivits, av oss vid vår beräkning
ökats med vissa angivna belopp (skatter och utdelning på aktier), ha icke
g*vit anledning till anmärkning.

Omräknas Spritcentralens balansräkning för år 1921 med ledning av de
resultat, till vilka vår utredning kommit, visa tillgångarna, såsom av det
ovanstående framgår, en ingalunda oväsentlig marginal över den i balansräkningen
förekommande slutsumman. En överslagsberäkning rörande stamaktiernas
värde på grundval av vår utredning ger vid handen, att dessa aktier,
vilkas nominella belopp är 400,000 kr„ i själva verket, sedan inbetalning till

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

statsverket av 10000,000 kr. av 1021 års vinst skett ocli därest vidare det
övervärde a fastigheterna utöver deras bokförda belopp, till vilket de sakkun ,

r4n i.»

aH Ä°m ,s,u.tllfft resultat av vår undersökning anse vi oss böra uttala,

solid TThTn °a !,- dveT d°tl°;:ll0,a^s ställning måste betecknas såsom

solid och att sålunda Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen äger nödiga ekonomiska
förutsättningar för att på ett tillfredsställande sätt jämväl i fortsättningen
bedriva sin verksamhet. lorusati

Stockholm den 3 mars 1922.

S. H. Kvarnzelius.

Utsedda av Kungl. Maj:t.

Bernh. Eriksson.

Utsedda å bolagsstämma.

Arthur Wirström.
S. B. Wikland.

Avskrift.

Bil. A.

Värderingsinstrument.

sor S TJl w!ä''nd fl Aktiebol^et Vin- & Spritcentralens revisorer genom Revi soi

S. R. Wikland få undertecknade efter att på platsen hava besiktigat de olika

anlaggnmgarna och tagit del av tillgängliga ritningar, beskrivningar och en
del tidigare av bland andra undertecknad firma Alf. Rignérs värderings
byra under aren 1918, 1920 och 1921 för brandförsäkring och andra ändamål

med^v JvJ^ff1111f-r verkst.allt nya uppmätningar och beräkningar här med

avgiva efterföljande värderingsinstrument rörande sagda bolags och det Sbflrh

l allSpUtnf bolafs 1 oss tillställd förteckning upptagna fastigheter i

&dövhH?n t i! Aaa-,m0’ Hälsi“gb01''S’ Sundsvall, Karlshamn, Södertälje,
hslov, H.i°, Åhus och ödakra samt därtill anföra följande.

a- i-u fastigheter hava åsatts dels särskilt värde för byggnaderna med

mwi • r0r7t a?ordniiigar, ^rvid för själva fabriksdriften 5nödiga Ted
f?r helysmng, varme, vatten och avlopp samt hissanläggningar inbelaknats
i värdet, varemot ångpanneanläggningar i fabrikerna ej medtagits
dan, dels särskilt värde för själva tomtmarken. meaxagns

För beräkning av värdet av byggnaderna hava dagens pris å såväl
tTÄTölr™ a rib ? T 0 u er va r 11 grundläggande, och har därvid nödig hänsyn
t,lf d i, iTfaVT tlll ollkbeterna i de särskilda platsernas materialpriser som
la1 £ ylande, avtalsenliga arbetslöner, dels till erforderliga avskrivning™
pa grund av byggnadernas beskaffenhet och ålder.

Emellertid komma med all sannolikhet de stundande avtalsförhand

CS5ÄSÄJ"*6* re8Ullera ‘ “ ei av

Bikung till riksdagens protokoll 1922. 1 samt 162 höft. (Nr 191.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Om denna sänkning kommer att uppgå till, såsom av arbetsgivarna föreslagits
50 % av nuvarande löner, skulle detta motsvara en sänkning av byggnadskostnaderna
(tomtvärdena givetvis oberoende härav) med omkring 15 a
20 %>. Blir sänkningen i arbetslöner däremot c :a 30 %, motsvarar detta en
minskning av byggnadskostnaderna med omkring 10 å 12 %.

Därest ej samtidigt ytterligare sänkning sker av lönerna för de arbetaregrupper,
som sysselsättas inom den byggnadsmaterial av olika slag producerande
industrien, kan man hava anledning förvänta, att snarare en stegring
än en sänkning på materialprisen kommer att inträffa, emedan genom sänkningen
av byggnadsarbetarnas löner en ökad byggnadsverksamhet bor komma
till stånd, varigenom automatiskt ökad efterfrågan och höjda pris å byggnadsmaterial
inträda. . ... . ..

Dock torde man å andra sidan kunna utgå ifrån, att aven namnda aibetaregrupper
måste vidkännas fortsatt lönereduktion, vilken lar kunna i huvudsak
kompensera den prisökning, som den stegrade efterfrågan eventuellt

kan komma att medföra. . . ,

Vid sådant förhållande bör man, såvitt nu kan bedömas, kunna i huvudsak
fasthålla vid dagens materialpris även för tiden närmast efter nästa bygg nadsavtals

genomförande. ,. ..

Samtliga byggnadsgrunder hava beräknats under antagande av ordina a
grundförhållanden. I de fall, där det blivit oss bekant, att grundförhållandena
varit dåliga och tomten ej är i sin helhet bebyggd, har hänsyn härtill

tagits vid beräknande av tomtvärdet.

På de platser, där rena bostadshus, som ej huvudsakligen anvandas ior
resp fabrikers personal, förekomma, hava eldstadsantalet och den nu utgående
eller beräkneliga hyresavkastningen även varit bestämmande for varde sattmngen.

er_n^en ^ un(Jer uppförande varande byggnader har gjorts med

hänsyn till det skick, vari dessa befunnits vid besiktnmgstillfallet, varfoi
varken på arbetsplatsen upplagrad eller event. uppköpt, men ännu ej levererad
material, medtagits i värdet. , , , „Dt„j0i„,CDn

I två fall (Malmö och Karlshamn), dar huvudparten av bostadshusen
varit i huvudsak av mycket undermålig beskaffenhet, hava dessa, trots att den
årliga avkastningen av fastigheten varit relativ god, upptagits till ett ringa
värde, emedan det största värdet ligger i själya tomtmarken.

Vid värdesättningen av tomtmarken, vilken utom vad Stockholm betiaffar,
skett efter anlitande av och i samråd med sakkunniga personer på de olika
platserna, har, i den mån uppgifter kunnat erhållas vederbörlig hänsyn tagits
dels till läge, grund- och terrängförhållandena, dels till sadana anoidningai
som befintliga kaj- och brygganläggningar m. m., vilka kunna giva okat värde
åt tomten, dels till att tomterna äro bebyggda samt i en del fall till att dala
befintliga byggnader användas för ett ändamål, som i och för sig kan giva
tomten ett högre värde än det ordinära (exempelvis exklusivt hotell- eller

affärslageb ^ inom stadsplanelagt område liggande tomter äro

utnyttjade till bebyggande så långt gällande författningar medgiva, varemot
utom stadsplan eller på landet befintliga tomter i regel lämna rum for yttei -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

likare bebyggande. I båda fallen är tomtvärdet beräknat med hänsyn till ett
fullt utnyttjande.

Ehuru självklart, bör dock i detta sammanhang påpekas, att det endast
är i de större städerna, som tomtvärdet har något mera avgörande inflytande
på fastighetsvärdet, i de fall givetvis, där tomterna äro bebyggda.

T.'',11 s’ul y''1-’8, vi k,art sa£a ifrån att, på grund av den korta tid, som
stått till vårt förfogande för värderingens utförande, mera ingående beräkningar
beträffande byggnadernas värde endast i en del fall hunnit genomföras,
under det att, i andra fall approximationer måst göras. En variation av
c:a lfl'' % kan därför uppstå i samtliga byggnaders slutvärde. Likaså har tiden
ej medgivit att för alla platser kontrollera tomtarealer och tomternas officiella
beteckningar.

I förteckningen angivna summor äro avrundade till jämna tusental.

Rörande byggnadernas kvalitet få vi till sist som vår mening uttala,
att så gott som samtliga byggnader (en del äldre givetvis undantagna) äro synnerligen
solitt byggda och mycket väl underhållna samt däri ingående material
av olika slag av, såvitt nu kunnat utrönas, bästa beskaffenhet. Och gälla
dessa förhållanden framför allt de A.-B. Vin- & Spritcentralen tillhöriga anläggningarna
samt övriga under om- eller nybyggnad varande anläggningar.

Stockholm den 1 mars 1922.

G. ERNST EGGERT. A.-B. ALF RIGNÉRS VÄRDERINGSBYRA.

Gustaf Öhman.

Alf Rignér.

Rätt avskrivet intyga:

C. H. Hedberg.

E. Widerberg.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Avskrift.

Fastighetens läge eller benämning.	Byggna- dernas värde.	Tomtens värde.	Fastig-hetens v ärde.	Bilagans beteck- ning.	Anmärkningar.
Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens
fastigheter.
I Stockholm.				. ''
Å Reymersholm ..............................	3,655,000	1,663,000	5,318,000	Bil. A.	Utom stadsplan.
Katrineberg nr 27 å Liljeholmen........	5.000	295,000	300,000	Bil. B.	Inom d:o
S:ma	3,660,000	1,958,000	5,618,000
I Göteborg.
Kämpegatan 1 ................................	145,000	65,000	210,000	Bil. C.	Inom stadsplan.
Kämpegatan 10.................................	234,000	48,000	282,000	d:o	d:o
Postg. 10 & 12.................................	49°,000	86,000	5Q4,000	Bil. 1).	d:o
, S:ma	877,000	199,000	1,076,000
I Malmö.
Hjulhamnsg. 3 .................................	605,000	140.000	745,000	Bil. E.	Inom stadsplan.
I Sundsvall.
Bankgatan ....................................	536,000	49,000	545,000	Bil. F.	Inom stadsplan.
Magasinsgatan................................	114,000	12,000	126,000	Bil. G.	d:o
Upplagsskjul i hamnen.....................	12,000	—	12,000	—	Förhyrd tomt.
S:ma	662,000	61,000	723,000
I Eslöv.
Larmgatan (kv. 365) ........................	—	5,000	Ö.O^O	Bil. H.	Inom stadsplan.
Laringatan (kv. 503) ........................	426,r00	54,000	480,000	d:o	d:o
Larmgatan (kv. 504) ........................	3,000	20,000	23,000	d:o	d:o
S:ma	429,000	79,000	508,000
I Hjo.
Tomterna n:ris 18 & 19 ..................	158,000	6,000	164,000	Bil. I.	Inom stadsplan.
d:o 65 & 66 .................	—	6,000	6,000	d:o	d:o
S:ma	158,000	12,000	170,000
I Åhus.
Fabriksfastigh..................................	749,000	30,000	779,000	Bil. K.	Ej stadsplan.
Kolgård m. m..................................	47,000		47,000	d:o	d:o Förhyrd tomt.
Kontor & bostad .......................... ...	31,000	—	31,000	d:o	d:o d:o
Bostad & stall ..............................	25,000	7,000	32,000	Bil. L.	d:o
Östra Täppet 340..............................	-	18,000	18,000	Bil. M.	d:o
S:ma	852,000	\| 55,000	907,000
Transport	7,243,000	\| 2,504,000	1 9,747,000	1

K un yl. Muj.ls proposition Nr 11)1.

-fastighetens läge eller benämning.	! Rygga a-dörrlås värde.	Tomten värde.	8 Fastig-hetens värde.	Bilagan beteck- ning.	S Anmärkningar.
Transpoi	t 7,243,00	9 2,504,IX)	0 9,747,00	0
I Ödåkra
Fabriksfastigh........		y 52,00 )l 2,00	0 1,011,00 o 0F»,00	0 Bil. N. 9 d:o	Ej stadsplan.
Bostadshuset m. m.......	63,00(

S:nn	i 1,022,001	54,00	0 1,076,00	1	I
S:ma s:run	8,265,001	2,558,00	9 10,823,00(	)
Porterbryggeri akt.bol. I). Carnegie					j
& C:nls fastigheter.					\|
I Stockholm.			\| ;
Garvaregat. 9—11 .......			_____	Bil. O.	Inom stadsplan.

1 Göteborg.
Kv. Älvsborg n:o 2........		600,000		Bil. P.	Inom stadsplan.
d:o n:o 3.............		1 »,028,000
Utfyllning .............	)		d:o
			)	d:o
S:ma	2,428,000	600,000! 3,028,000
I Malmö.
Östergatan 7..............		217,000	297,000	Bil. Q.	Inom stadsplan.

I Hälsingborg.
Ringstorp ................	90,000]	25,000	115,000	Bil. R.	Inom stadsplan.
S:ma s:rum	3,497,000,1 i	1,432,000	4,929,000
Akt.bol. Nya Grand Hotel 1 Stock- i
holm.
Grand Hotel............		3,158,000 I,072,0''''0[	7.558.000 4.872.000	Bil. S. d:o	Inom stadsplan. d:o
I Grand Hotel Royal ....	3,800,000
S:ma\|	8,200,000	1,230,000	12,430,000
Akt.bol. Centralpalatset 1 Stockholm.
Centralpalatset......			3,224,000	Bil. T.	Inom stadsplan.
■'' ■■ ~ . - .....a
Akt.bol. Städet i Stockholm.
Kv. Städet n:o 1 ......	3,200,000	710,000	3,910,000	Bil. U.	Inom stadsplan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Fastighetens läge eller benämning.	Byggna- dernas värde.	Tomtens värde.	Fastig- hetens värde.	Elegans beteck- ning.	Anmärkningar.
Hälsingborgs Jäst- och Spritfabriks-akt.bol.	63,000	21,000	84,000	Bil. V.	Inom stadsplan.
Akt.bol. Astra i Södertälje.	j3,127,000 85,000		In AV! ftOO	Bil. X	Inom stadsplan.
	> dlUfUUU		d:o	d;o
	13,000	98,000		d:o
	17,000	5,000	22,000
S:ma	3,229,000	328,000	3,557,000
Karlshamns pnnschfabriksakt.bol. Kv. Gävle n:ris 21, 22 A & B samt 26	1 762,000 24.00<	80,000 11,000	842,000 35,000		Inom stadsplan. d:o
S:ma Samtliga bolags fastigheters värde. S:ma Srum	786,000	91,000	1 877,000
29,200,000	10,634,00039,834,000	-	.

Stockholm den 1 mars 1922.

G. ERNST EGGERT.

/ Gustaf Öhman.

A/B. ALF RIGNÉRS YÄRDERINGSBYRÅ

Alf Rignér.

Vidimeras:

I. Grönqvist. E. Lingström.

Avskrift.

Bil. B.

jeg bär gjennemgaat fortegnelsen over varelagret tilhörende A/B Vimog
Spritcentralen samt dettes datterselskaper A/B Tegnér & Wilcken og A/B
.T D Grönstedt & Co. pr 31 december 1921. .___.

'' Under konferance med disse bolags administrerende direktorer har 3 g
faat unly aning om efter hvilke principper lagrenes vaer di er opgiort. vea
personlige undersökelser har jeg overbevist mig om åt disse principper er
gjennemfört i disse bolags vardagre.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Efter :min opfatning ligger de priser som danner basis for beregningen
av de tre bolags varelagre, gjennemgaaende e-anske hetvöpl.v „„

lägre som har utviklet sig mindre heldig. Dette er et forhold som altid man
regnes med mden vmhandelen og skyldes ikke nogen feil fra administrationens
side, men må saerhg föres tilbake til de vanskelige forhold for 4—5 aar
siden, da det i de faerreste tilfaelde var mulig att kjöpe mot autentiske prover,
b or saadanne mindre vaerdifulde partier, hvorav jeg kun har fundet nogen faa
og i forhold til det samlede lager helt uvaesentlige, er medlertid disse nedskrevettil
vaer dier som de efter min mening ganske sikkert motsvarer.

Med hensyn til spörgsmaalet om disse tre bolags lägre av vin og utenlandske
spirituösa i forhold til deras omsaetning, vil jeg uttale åt der heller
ikke i dette forhold kan öves nogen kritik. Jeg er snarere av den opfatning
åt lagrene av enkelte varesorter som f. eks. Bordeauxvine och Bourgognevme
og sandsynligvis ogsaa tyske vine i betragtfiing av disse varers saerlige
krav paa laengre lagring er for smaa. Jeg er derför tillbörlig til åt tro åt
bolagenes lidelse fremover i tiden vil bli nödt til ikke uvaesentlig åt öke sine
lägre av disse inne.

• rosumere resultat ene av mina undersökelser angaaende disse bo lags

mdkjöp av vine og utenlandske spirituösa med åt uttale, åt naevnte bolag
i disse vanskelige tider har vaeret ledet paa en forsigtig og fremsynt maate
under varetagelse av allé forretningsmaessige og faglige hensyn.

. Ledelsens dispositioner vil indenfor de omraader som jeg har hat anledning
til åt undersöke staa sig mot enhver objektiv kritik. Christiania d. 20

Jeg har ogsaa undersökt kvaliteten av praktisk tält alle de större
varepartier som de tre bolag har paa lager og har fundet disse i det store og

. ^ cAapurwoeuer ok jeg ioier mig

overbevist om åt der i disse vaerdier ligger en ikke ubetydelig margin til garanti
mot mulige yderhgere fald i markedsprisen eller svingning i fremmed

valuta 1 hnlairpnAa Hiafavni*

hele taget megettilfresstillende. Som fölge av den omf att ende og betydelige
virksomhet som disse bolag driver, man der naturligtvis findes varer paa deres

lairrp finm not» n Till lrl m 1 UI Tv a a , n i ■« « _

februar 1922.

Hans Halvorsen.

I. Grönqvist.

Vidimeras:

E. Lingström.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Bilaga IV.

Förslag

till -

förordning angående ändrad lydelse av 83 § 1 mom och 90 § 2 inom. i
förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning

av rusdrycker.

83 §.

1. Rusdrycker, som i riket införas av annan än den, viiken enligt 10 §
är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i behörig ordning
angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel inom fyra
månader efter det angivning enligt tullstadgan senast skolat ske, hemfaller varan
till kronan, och varde för dess räkning med varan förfaret pa satt i 90 ^
är stadgat.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning förklarats
förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick, hembjudas
till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, eller till sådan partihandlare,
som avses i 12 § 1 mom. Kunna förbrutna rusdrycker pa grund av
sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till partihandlare,
som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av honom för tekniskt
bruk avyttras. Bolag, som nyss sagts, eller partihandlare, som till avsalu
bedriver rening av brännvin, vare skyldig att till skäligt pris inköpa sålunda
hembjudna rusdrycker. Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara
forslingskostnaderna, skall varan bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser i tullstadgan
eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklarats förbrutna.

Med den erlagda köpesumman skall i tillämpliga delar förfaras på satt i
tullstadgan föreskrives beträffande köpesumman för gods, som enligt samma
stadga blivit genom tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest
enligt tullstadgan viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas
från den dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningsamling,
dock att beträffande rusdrycker, som före den dag, då förordningen trader i
kraft, från utlandet inkommit till riket, tiden för återutförsel, varom i 83 * 1
mom. här ovan stadgas, skall räknas från sagda dag.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.