Kungl. Maj:ts proposition nr 190
Proposition 1933:190
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
1
Nr 190.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående elektrifiering
av banorna Göteborg—Malmö och Ängelholm—
Hälsingborg; given Stockholms slott den 10 mars
1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 10 mars 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
I samband med anmälan i årets statsverksproposition av frågan örn elektrifiering
av banorna Stockholm—Krylbo—Ånge och Örebro—Krylbo (utgifter
för kapitalökning, bil. 2, punkt 18) erinrade jag, hurusom det i betraktande
av järnvägselektrifieringens särskilda betydelse vid strävandena att
motverka arbetslösheten synts angeläget att, örn möjligt, nu framlägga även
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 190. 42G 38 1
2
Kungl. Majda proposition nr 190.
spörsmålet om elektrifiering av banorna Göteborg—Malmö oell Ängelholm—
Hälsingborg (Yästkustbanan). Med hänsyn härtill hade Kungl. Majit genom
beslut den 23 december 1932 anbefallt järnvägsstyrelsen att skyndsamt verkställa
utredning i ämnet samt, därest så visade sig möjligt, framlägga förslag
i så god tid att, örn anledning därtill gåves, frågan kunde bringas under
omprövning av 1933 års riksdag.
I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Majit riksdagen (utgifter
för kapitalökning, bil. 2, punkt 19) att i avbidan på den proposition, som
kunde bliva riksdagen förelagd, till elektrifiering av banorna Göteborg—
Malmö och Ängelholm—Hälsingborg för budgetåret 1933/1934 beräkna ett
reservationsanslag av 11,000,000 kronor att utgå av lånemedel.
I skrivelse den 22 februari 1933 har järnvägsstyrelsen redogjort för resultaten
av den beträffande ifrågavarande elektrifieringsspörsmål företagna utredningen,
vilken, såsom styrelsen framhåller, föregåtts av vissa redan under
år 1932 utförda undersökningar, varjämte styrelsen framlagt plan jämte anslagsberäkning
för denna elektrifierings genomförande.
Inledningsvis har järnvägsstyrelsen erinrat örn en del synpunkter att
anlägga vid bedömandet av spörsmålet örn fortsatt järnväg''selektrifiering,
vilka synpunkter av styrelsen närmare utvecklats i dess framställning
angående Ångeelektrifieringen. Yad styrelsen där anfört har återgivits
i statsverkspropositionen, till vilken jag tillåter mig hänvisa. Här
torde jag endast behöva omnämna, att järnvägsstyrelsen framhöll, hurusom
vid sidan av mera allmänna skäl av trafikteknisk och ekonomisk art även
andra av speciell betydelse vore att beakta. I sistnämnda hänseende påpekade
styrelsen, att en utvidgning av området för den elektriska järnvägsdriften
ökade vinsterna av redan utförd banelektrifiering samt att nu rådande
depression på arbetsmarknaden och inom näringslivet i övrigt å ena sidan
möjliggjorde utförande av ett elektrifieringsföretag med ur kostnadssynpunkt
betydligt gynnsammare resultat än eljest och å andra sidan medförde, att
det ökade behov av arbetskraft, som inträdde i och med företagets igångsättande,
bleve av vida större samhällsekonomisk betydelse än under normala
tider. Härutöver uttalade styrelsen bland annat, att ett elektrifieringsföretag,
därest det beräknades i och för sig bliva räntabelt, på grund av de
med detsamma förenade fördelarna under alla förhållanden ägde sitt berättigande
och sålunda enligt styrelsens mening borde, utan avseende på hur
järnvägens affärsresultat absolut taget ställde sig, kunna komma till utförande.
Styrelsen ingår därefter på frågan, huruvida förefintlig arbetsorganisation
kan anses tillräcklig för ett samtidigt utförande av Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna.
Styrelsen meddelar, att verkställd undersökning
givit vid handen, att denna fråga kan besvaras jakande. Härom anför styrelsen
vidare:
Förklaringen härtill är i första hand, att båda de nya arbetena tillhopa
egentligen icke äro mer omfattande än den nu pågående Malmöelektrifieringen
ensam. Det arbetsobjekt, som Ångeelektrifieringen representerar, motsvarar
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
nämligen omkring två tredjedelar av Malmöelektrifieringen oell Västkustbaneelektrifieringen
omkring en tredjedel av densamma. Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna
omfatta tillsammans 932 bankilometer och 1,450 spårkilometer,
under det att Malmöelektrifieringen avser 862 bankilometer och 1,590
spårkilometer. Den arbetsorganisation, som järnvägsstyrelsen nu har upplagd
för Malmöelektrifieringen, bör alltså kvantitativt sett bli ungefär tillräcklig
även i fortsättningen för samtidig elektrifiering av Ångelinjerna och Västkustbanan.
Den omständigheten, att arbetsplatserna bliva vitt skilda åt, behöver
icke heller tillmätas någon större betydelse, tack vare förefintligheten
av goda telefonförbindelser och snabba tåglägenheter för den centrala arbetsledningen.
Denna, som för närvarande med huvudkontor och förråd är förlagd
till Nässjö, kan även i fortsättningen utan olägenhet, ja t. o. m. med
vuss byggnadsekonomisk besparing kvarbliva därstädes.
Styrelsen övergår så till en redogörelse för de vunna huvudresultaten av
den slutförda utredningen, i vad de avse företagets tekniska detaljer,
samt framhåller därvid, att ifråga örn såväl de anläggningstekniska anordningarna
som arbetenas bedrivande inga väsentliga avvikelser antagits ske
från de riktlinjer, som uppdragits för elektrifiering av Malmölinjerna och
Ångelinjerna. Styrelsen meddelar därjämte, att vid ärendets beredning samråd
med telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt med chefen för generalstaben
ägt rum.
För överföring av elektrisk energi skulle samma system komma till användning
som vid Göteborgs-, Malmö- och Ångelinjerna. Enligt nämnda
system erfordras två nya omformarestationer, belägna invid Varberg och Laholm,
vilka stationer tillsammans med de redan förefintliga omformarestationerna
i Alingsås och Malmö skulle leverera den för kontaktledningarna använda
lågperiodiga enfasströmmen med 16,000 volts spänning.
Kontaktledningar skulle utföras för alla huvud- och de flesta sidospår.
Den sammanlagda banlängden, över vilken nämnda ledningar skulle framdragas,
utgör 316 kilometer, den elektrifierade spårlängden 515 kilometer.
Kostnaderna för överföringsanläggningen i dess helhet hava beräknats
till 11,800,000 kronor, med följande fördelning:
Kronor
Omformarestationer............................................................................. 1,700,000
Kontaktledningar ............................................................................... 9,250,000
Högspänningsledningar för belysning................................................ 850,000
Summa kronor 11,800,000
[För anläggningen ifråga åtgå i runt tal 1,600 ton kopparledningar, och
den för dessa erforderliga råkopparn skulle enligt uppgjorda, villkorliga
leveransavtal med de svenska metallverken komma att inköpas från Bolidens
gruvaktiebolag.
Beträffande leverans av elektrisk energi till de nya omformarestationerna
hava underhandlingar förts med vattenfallsstyrelsen och Sydsvenska kraftaktiebolaget,
vilka resulterat i preliminära överenskommelser. Styrelsen
anför härom:
Omformarestationen vid Varberg skall medelst dubbelledning förbindas
med Yngeredsfors kraftaktiebolags niit och skall dessutom kunna förses med
4
Kungl. Majas proposition nr 190.
ström norrifrån från vattenfallsverkets oell söderifrån från Sydsvenska
kraftaktiebolagets nät. Omformarestationen i Laholm skall normalt erhålla
ström från Laholms kraftverk men skall vid behov kunna få ström
även från Sydsvenska kraftaktiebolagets övriga kraftverk samt från Yngeredsfors
och vattenfallsverkets nät. Värdera av de båda nytillkommande omformarestationerna
skall förses med två transportabla omformare, ett system
för omformaremaskineriets anordning, som styrelsen bland annat för att tillgodose
militära intressen tillämpat redan i elektrifieringsplanen för Angelinjerna.
Detta system erbjuder fördelar också beträffande den allmänna
reserven för omformaremaskineriet. För leveransen av elektrisk energi till
omformarestationen i Varberg svarar vattenfallsstyrelsen och för leveransen
i Laholm Sydsvenska kraftaktiebolaget. För den ökade tillförseln av energi
till omformarestationerna i Alingsås och Malmö svara förutvarande leverantörer,
vattenfallsstyrelsen respektive Sydsvenska kraftaktiebolaget.
Den energileverans, det här kan komma att röra sig örn, uppgår till omkring
35 miljoner kilowattimmar. Enligt de föreliggande preliminära kraftleveransavtalen
skulle strömpriset bliva allt efter strömkonsumtionens storlek
omkring 1.8 öre per kWt.
Utefter banan befintliga luftledningar för belysning samt telefon och telegraf
skulle, liksom vid föregående statsbaneelektrifieringar, antingen utflyttas
eller utbytas mot kabelledningar, samtidigt som en del förändringar skulle
vidtagas å bananläggningen, avseende främst bangårdsförlängningar och broförändringar.
Frågan, huru erforderlig förändring av statens järnvägars och
telegrafverkets telefon- och telegrafledningar lämpligen borde ordnas, har utretts
genom en delegation, bestående av representanter från båda verken.
I anslutning till av delegationen avgivet utlåtande meddelar järnvägsstyrelsen
följande:
Enligt telegrafverkets hittillsvarande beräkningar skulle kabel å sträckan
Göteborg—Malmö behöva byggas under åren 1939—1940 och ledningarna
således kunna vara bortflyttade den 1 juli 1941.
Den från järnvägsstyrelsens sida nu ifrågasatta arbetsplanen innebär, att
ledningarna skola vara bortflyttade å följande sträckor:
Lomma—Ängelholm........................................................ den 1 juli 1935
Ängelholm —Hälsingborg F............................................. » 1 oktober 1935
Ängelholm—Halmstad.................................................... » 15 december 1935
Vare sig undanflyttningen av telegrafverkets ledningar sker med användande
av uteslutande blanka ledningar eller med användande av rikskabel
jämte utflyttning av vissa blankledningar av mera lokal natur, beräknas detta
arbete kunna vara verkställt inom förenämnda tider under förutsättning, att
inga oförutsedda hinder uppstå.
De olika sätt, på vilka telegrafverkets ledningar kunna bortflyttas från
närheten av järnvägslinjerna, äro följande:
I. Enkel utflyttning till landsväg eller terränglinjer.
II. Anordnande av rikskabel Göteborg—Malmö samt blank utflyttning av
de ledningar av mera lokal natur, som ej kunna intagas i sådan rikskabel.
III. Gemensam kabel för statens järnvägars och telegrafverkets ledningar
å sträckor, där detta är möjligt, rikskabel å övriga sträckor jämte
blank utflyttning som under II.
Halmstad—Varberg
V arberg—Göteborg
» 1 juli 1936
» 15 december 1936
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Ekonomisk jämförelse mellan dessa tre alternativ kar utförts, varvid det
visat sig, att kostnaderna bliva ungefär lika, vilket som än väljes. I förslaget
till elektrifiering av Ångelinjerna har redogjorts för de synpunkter, som utöver
de rent ekonomiska ansetts böra vara avgörande ifråga örn ledningarnas
förläggning i gemensamma kablar, och tillåter sig järnvägsstyrelsen att
hänvisa till redogörelsen ifråga.
Ifråga örn Västkustbanan hava övervägande skäl befunnits tala mot användning
av gemensamma kablar. Det har nämligen visat sig, att det i
sådant fall skulle vara nödvändigt att i dessa intaga jämväl vissa längre
riksledningar, varvid de olägenheter av teknisk art, som alltid vidlåda
gemensamhet, skulle komma att särskilt starkt framträda.
Skillnaden mellan alternativen I och II gäller endast sättet för utflyttning
av telegrafverkets ledningar, och har valet dem emellan därför ansetts
böra träffas av telegrafverket. Telegrafstyrelsen har förklarat sig kunna godtaga
alternativ II, för den händelse detta ur andra synpunkter, t. ex. arbetslöshetens
bekämpande, skulle anses önskvärt. Telegrafverket förutsätter
dock därvid, att de kostnader, som uppkomma därigenom, att arbetet utföres
5 år tidigare än som för telegrafverkets ändamål är behövligt och av telegrafstyrelsen
planerats, ej komma att belasta telegrafverkets kapital- eller clriftkonto.
Telegrafstyrelsen anser sålunda, att av den beräknade kostnaden för
kabelanläggningen, som utgör 8,650,000 kronor, endast 6,750,000 kronor böra
begäras av telegrafstyrelsen i vanlig ordning. Återstående 1,900,000 kronor
skulle alltså ställas till telegrafstyrelsens förfogande av anslag för åtgärder
till motverkande av arbetslösheten.
För övriga till svagström sledningarna hänförliga arbeten samt för ändringar
av belysningsledningar och signalanläggningar hava följande kostnader
beräknats:
Kronor
Ändringar av belysningsledningar och signalanläggningar.............. 1,315,000
Ändringar av telefon- och telegrafledningar
Statens järnvägars ......................... 2,536,000
Telegrafverkets ................................................................................. 1,319,000
Privata............................................................................................... 60,000
Summa kronor 5,230,000.
Härtill komma för ändring av bangårdar, bana och broar 400,000 kronor.
För utredning örn skillnaden i driftkostnader vid elektrisk drift och ångdrift
har beräknats vilka tåg en tågplan sannolikt skulle innehålla år 1936,
under förutsättning att ångdrift bibeliölles. Därefter hava med hjälp av erfarenhetssiffror
från i drift varande anläggningar uträknats besparingar och
tillkommande kostnader genom elektrifieringen dels vid 1931 års tågrörelse
bibehållen, dels vid den ökade tågrörelse, som kan beräknas förefinnas år
1936 även vid bibehållen ångdrift. Härom anför styrelsen:
Av beräkningarna har framgått, att för den större tågrörelsen skulle erfordras
35 och för den mindre 32 lokomotiv litt. D för person- och godstågstjänst
och i båda fallen, så vitt nu kan förutses, 11 lokomotiv litt. Uc för växlingstjänst.
Angående dessa lokomotivtypers egenskaper hänvisas till styrelsens
skrivelse rörande elektrifieringen av Ångelinjerna.
Kostnaden för den vid den större trafiken erforderliga rullande materielen
har med stöd av villkorligt träffade leveransuppgörelser beräknats till föjande
belopp:
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 190,
Kronor
35 lokomotiv litt. D ä kronor 199,000 ............................................... 6,965,000
11 » _ » Uc » » 142,000............................................... 1,562,000
Reservmateriel m. m.......................................................................... 93,000
Summa kronor 8,620,000
För den mindre tågrörelsen enligt 1931 års tidtabell blir totalkostnaden
för motsvarande rullande materiel 8,020,000 kronor.
Härtill är i båda fallen att lägga ett belopp av 1,100,000 kronor, erforderligt
för anordning av elektrisk vagnsuppvärmning.
I tidigare avgivna förslag till banelektrifiering har anskaffningskostnaden
för elektrisk materiel ansetts icke böra i sin helhet belasta elektrifieringsanläggningen
utan har, med hänsyn till att genom elektrifieringen statens
järnvägars framtida behov av ånglokomotiv minskats, i räntabilitetskalkylerna
från sagda kostnad avdragits ett belopp, motsvarande det diskonterade
värdet av beräknad besparing i fråga om utgifter för ersättningsköp av sådana
lokomotiv.
I förevarande närmare utredning har intet sådant avdrag ansetts böra
göras. Naturligtvis inträder även genom Västkustbaneelektrifieringen en
väsentlig minskning i framtida behov av att anskaffa ånglokomotiv, men
redan i och med elektrifieringen av Angelinjerna har förhållandet mellan
tillgången å ånglokomotiv av ilrågakommande typer och det kvarstående behovet
av sådana lokomotiv förskjutits så mycket, att den genom fortsatt elektrifiering
vunna besparingen i ersättningskostnad beräknats ligga väsentligt
långt framåt i tiden. Då man nu också försiktigtvis måste taga i betraktande
den relativa stagnation i utvecklingen av järnvägarnas arbetsuppgifter,
som motorfordonstrafiken på landsvägarna medfört, lär någon ersättningsanskaffning
av ånglokomotiv icke gärna komma att bliva aktuell under
den tid, vilken räntabilitetskalkyler som de här ifrågavarande överhuvudtaget
kunna få närmast avse. På lång sikt betraktat innesluter dock berörda beräkningssätt
givetvis någon, ej helt obetydlig, säkerhetsmarginal.
Elektrifieringen av Västkustbanan beräknas sålunda under förutsättning
av den förut omförmälda större trafikrörelse, som kan antagas råda år 1936
även vid bibehållen ångdrift, komma att draga följande anläggningskostnader:
Kostnader, hänförliga till statens järnvägar.
Kronor
Överföringsanläggningen ..................................................................... 11,800,000
Ändringsarbeten å svagströmsledningar m. m................................. 3,911,000
Ändringar av bangårdar, bana och broar......................................... 400,000
Rullande materiel, lokomotiv............................................................... 8,620,000
» » elektrisk värmeledning ...................................... 1,100,000
Summa kronor 25,831,000
Kostnader, hänförliga till telegrafverket................................................ 1,319,000
Totalkostnad kronor 27,150,000
För den mindre tågrörelsen, motsvarande trafiken under år 1931, skulle
totalkostnaden bliva 26,550,000 kronor.
I förestående sammanställning har järnvägsstyrelsen icke upptagit den
till 8,650,000 kronor beräknade kostnaden för rikskabeln Göteborg—Malmö,
7
Kungl. Majus proposition nr 190.
enär sagda anläggning oberoende av elektrifieringen skulle hava kommit till
stånd inom en relativt nära framtid.
Resultatet av de gjorda beräkningarna beträffande förräntningsmöjligheterna
för det erforderliga kapitalet — vid dessa beräkningar bar styrelsen liksom
beträffande Ångelinjerna i första hand räknat med en räntefot av 4.5 procent,
under det att verkställda parallellkalkyler efter 4 procents räntefot betraktats
som supplementära — framgår av här följande översikt.
Tågkilometer.............................................................
Häremot svarande lokkilometer, inkl. växling......
Besparingar.
Minskat personalbehov 206 respektive 219 man ä
3,400 kr.................................................................
Stenkol,
30,500 respektive 34,500 ton utländska stenkol
ä 20 kr., ökat med kostnad för transport och
ränta för ett års lagring 2.18 kr...................
17,700 respektive 19,300 ton svenska stenkol ä
cirka 13.4 0 kr., ökat med kostnad för transport
och ränta för ett års lagring 3.4 8 kr. .
Minskad kostnad för lokunderhåll...........................
Minskad kostnad för kol- och vattenstationer, lokstallar
m. m.........................................................
Minskad kostnad för belysningsström ..................
Minskad kostnad för underhåll av svagströmsled
ningar.
....................................................................
Summa kronor
Nga utgifter.
Räntor efter 4.5 procent å 26,550,000 respektive
27,150,000 kr..........................................................
Strömkostnad ...........................................................
Underhåll och avskrivning för överföringsanlägg
ningen.
...................................................................
Summa kronor
Tågrörelse | Beräknad |
2.6 milj. | 3.0 milj. |
kr. | kr. |
700,000 | 745,000 |
677,000 | 765,000 |
299.000 326.000 | 326.000 360.000 |
106,000 40,000 | 117,000 40,000 |
35,000 | 35,000 |
2,183,000 | 2,388,000 |
1,195,000 566,000 | 1,222,000 618,000 |
382,000 | 382,000 |
2,143,000 2,222,000
Vinst vid införande av elektrisk drift
40,000 166,000
I anslutning härtill anför styrelsen:
Strömpriset ökas enligt överenskommelsen med vattenfallsstyrelsen den
1 juli 1940 med 10,000 kronor per år, varför efter den tiden vinsten minskas
med samma belopp.
Ifråga örn bränslekostnaderna vid ångdrift har styrelsen tillämpat samma
beräkningsgrunder som vid Malmöelektrifieringen och sålunda utgått från
ett kolpris av 20 kronor per ton utländska stenkol. Den sista upphandlingen
av lokomotivstenkol i november 1932 har emellertid kontrakterats till
ett pris, motsvarande 15.6 0 kronor per ton fritt västkusthamn. Örn detta
8
Kungl. Majus proposition nr 190.
kolpris (jämte motsvarande sänkning för de svenska stenkolen) beräknas, försämras
resultatet med 200,000 kronor vid den mindre och 223,000 kronor vid
den större tågrörelsen. Om emellertid räntefoten sänkes från antagen 4.5
till 4.0 procent, medför detta en kostnadsminskning med 133,000 respektive
136,000 kronor. Resultaten skulle alltså för de olika alternativen, av vilka
val dock det, avseende den större tågrörelsen, bör vara det, varmed man
vid bedömandet närmast har att räkna, bliva vinst (+) respektive förlust (—):
Räntefot 4.a %:
Stenkolspris kr. 20. o o
» » 15.5 0
Räntefot 4.o %:
Stenkolspris kr. 20. o o
» » 15.5 o
Tågrörelse | Beräknad tågrörelse |
år 1936 | |
4- 40,000 | + 166,000 |
— 160,000 | — 57,000 |
+ 173,000 | + 302,000 |
— 27,000 | + 79,000 |
Resultatet av förestående beräkning är, som synes, mindre gynnsamt än
de resultat, som framgått av motsvarande kalkyler för tidigare genomförda
eller föreslagna elektrifieringar, och även mindre gynnsamt än vad styrelsen
vid tidigare, mera approximativa undersökningar funnit för Västkustbaneelektrifieringen.
Huvudorsaken härtill är att söka i beräkningen av räntekostnaderna,
i vad gäller kapitalet för de elektriska lokomotivens anskaffning;
Vid
ett ställningstagande måste emellertid, såsom styrelsen tidigare framhållit,
hänsyn tagas icke blott till de direkt beräkningsbara ändringarna i
driftkostnaderna utan jämväl till de mångahanda indirekta förmåner, vilka
erfarenhetsmässigt följa på elektrifieringsföretag av hithörande slag. Huvudparten
av dessa förmåner, i form av förbättrade tåglägenheter m. m., komma
väl trafikanterna och därmed samhällslivet i allmänhet till godo, men de göra
sig även ekonomiskt gynnsamt gällande beträffande järnvägsföretaget självt.
Styrelsen vill erinra örn att de fördelar av motsvarande slag som — givetvis
dock med antagande av mera normala konjunkturer och trafikförhållanden
— beräknats uppkomma genom Malmölinjernas elektrifiering, uppskattats
medföra en inkomstökning för statens järnvägar av i runt tal 1 miljon kronor.
Till grund för beräkningarna vid Malmöelektrifieringen låg den undersökning,
som tidigare verkställts angående storleken av den inkomstökning,
större än på andra linjer, som vid Göteborgslinjen ujipstått efter elektrifieringen,
varvid vederbörligt avdrag gjorts bland annat för den del av ökningen,
som kunde beräknas falla på trafik, som från andra järnvägar överförts
till Göteborgslinjen. Yad nu beträffar elektrifieringen av Ångelinjerna
liksom närmast här för Västkustbanan, har styrelsen dock icke ansett sig
böra söka siffermässigt uppskatta värdet av trafik- och inkomstökningen
ifråga. De för närvarande rådande konjunkturerna göra också en dylik uppskattning
mer än vanligt vansklig. Det lär dock i varje fall vara tydligt, att
även här inneslutes en säkerligen ganska god säkerhetsmarginal. Till sist
må i detta sammanhang sägas, att även utgifterna i själva verket lära komma
att i det långa loppet påverkas mera gynnsamt än styrelsen i sina kalkyler
här ansett sig böra antaga. Särskilt gäller detta utnyttjandet gemensamt
på alla linjer av de standardiserade elektriska lokomotiven, vilket bör efter
hand kunna drivas till en allt högre fulländning.
9
.Kungl. Majus proposition nr 190.
De gjorda utredningarna giva enligt styrelsens mening vid handen att, trots
det mindre gynnsamma, direkt kalkylerbara resultatet, den ifrågasatta elektrifieringen
av Västkustbanan vid nuvarande tidpunkt kan betecknas såsom
ett från såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt sett väl
försvarligt företag. Den omständigheten, att anläggningarna och anskaffningarna
vid nuvarande tidsläge kunna erhållas till ovanligt laga priser och
att de kunna komma att ställa sig kostsammare, i fall de uppskjutas till
ursprungligen avsedd tidpunkt, gör det, säger styrelsen, onekligen också
mera försvarligt även ur den rent företagsekonomiska synpunkten att upptaga
också Västkustbaneelektrifieringen till utförande nedan nu. Styrelsen
framhåller emellertid att, därest man såge enbart till företagarintresset, en
senare tidpunkt för elektrifieringens genomförande, såsom järnvägsstyrelsen
förut tänkt sig, måhända varit att föredraga. Tidpunkten, när besparingen
genom onödiggjord ersättningsanskaffning av ånglokomotiv komme att inträffa,
hade då legat något mindre avlägsen, men framför allt anser styrelsen
en sådan förskjutning hava varit fördelaktig för avvecklingen av det genom
elektrifieringen uppkommande personalöverskottet, till övervägande delen
tillhörande maskinavdelningen. Såvida icke en mera väsentlig förbättring
av trafikkonjunkturerna snart inträder, beräknar styrelsen, att Västkustbanans
elektrifiering skall komma att under ett par, tre års tid medföra ett
personalöverskott med i genomsnitt omkring 150 man. Dör huvudverkstäderna
beräknades minskningen i underhållsarbete komma att motsvara i
runt tal 35 ä 40 mans årsarbete.
Under de närmaste åren efter anläggningarnas färdigställande kunde
alltså icke den besparing i personalkostnad göras effektiv, med vilken man
räknat i den förut återgivna sammanställningen av kalkylerna över driftresultatet
efter genomförd elektrifiering. Detta sammanhängde även därmed, att vid
nuvarande låga trafikkonjunkturer redan i och med elektrifieringen av Malmölinjerna
visst personalöverskott komme att uppstå och under någon, örn än
relativt kort anpassningstid fortfara att finnas. Slutligen erinrar styrelsen,
att avvecklingen av den för anläggningen använda tjänstemanna- och arbetarepersonalen
blir svårare, örn Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna bliva
färdigställda ungefär samtidigt, än örn Västkustbanans elektrifiering inpassas
i följd med Ångeelektrifieringen.
Västkustbanans elektrifiering vid nuvarande tidpunkt kan därför, anför
styrelsen vidare, icke anses vara helt och obetingat dikterad av det rent
företagarekonomiska intresset, men styrelsen finner likväl, att mycket talar
för att elektrifieringen bör igångsättas redan nu. Företaget tjänade väl uppenbarligen
mera allmänna samhälleliga syften och motiverades därvid särskilt
starkt med angelägenheten av att bereda arbetstillfällen under nuvarande allvarliga
kriskonjunkturer på arbetsmarknaden. Under sådana förhållanden ville
styrelsen ifrågasätta, huruvida det icke vore skäligt, att för ett bättre tillgodoseende
oell tryggande av statens järnvägars företagarintresse till anläggningarnas
utförande i viss utsträckning anvisades medel, vilkas investering
ej behövde medföra en ökning av statens järnvägars förräntningsplikt. Sty
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 190,
reisen åsyftar härvid medel, avsedda för beredskapsarbeten, samt framför
tanken, att dylika medel skulle tagas i anspråk med ett belopp, motsvarande
omkring halva anskaffningskostnaden för de erforderliga elektriska
lokomotiven eller i runt tal 4 miljoner kronor. En sådan anslagsdisposition
skulle, säger styrelsen, förbättra det angivna förräntningsresultatet för alternativet
med den större tågrörelsen från + 166,000 respektive — 57,000 till
+ 346,000 respektive + 123,000 kronor vid antagande av 4.5 procent räntefot.
Styrelsen har i detta sammanhang meddelat, att den uppgjorda arbetsplanen
förutsätter utförande i samband med elektrifieringen av en ny förbindelse
för godståg mellan Västkustbanan och Sävenäs rangerbangård vid
(löteborg.
Styrelsen, som anser detta arbete böra utföras med anlitande av förnyelsefondsmedel,
anför vidare:
För närvarande framföras Västkustbanans godståg över den s. k. gamla
Västkustbaneviadukten till den numera såsom godsbangård apterade Bergslagsstationen.
^Nämnda viadukt, som uppförts år 1887 och redan från början
erhöll en tämligen svag konstruktion, har under årens lopp varit föremål
för förstärkningsatgärder, och vid den under åren 1927—1930 genomförda
omgestaltningen av bangårdsanordningarna i Göteborg bibehölls den också
såsom ingångslinje för godstågen å Västkustbanan och Boråsbanan. Detta
arrangemang angavs emellertid redan vid de nya bangårdsanordningarnas
planerande såsom ett provisorium, och i de med Göteborgs stad och de av
de nya anordningarna berörda enskilda järnvägarna träffade överenskommelserna
hava därför också innefattats bestämmelser, avsedda att möjliggöra en
ny godstågsförbindelses anordnande med borttagande av den gamla. Denna
fråga måste nu i samband med en elektrifiering av Västkustbanan aktualiseras.
^ Vid verkställd undersökning har den gamla viadukten visat sig vara
i så dåligt skick, att den icke utan genomgripande, relativt kostsamma ombyggnads-
och förstärkningsarbeten kan uppbära de ökade belastningar, som
skulle uppstå vid framförande av de elektriska lokomotiven samt av å viadukten
erforderliga kontaktledningar med tillhörande stolpar.
Under bär angivna förhållanden har styrelsen funnit det riktigt att, örn
en elektrifiering av Västkustbanan skall företagas, samtidigt anordna den
förut planerade, nya godstågsförbindelsen mellan Västkustbanan och Sävenäs
rangerbangård med nedläggande av den nuvarande förbindelsen med
Bergslagsstationen. Genom denna nya spårförbindelse och därav föranledd
överflyttning till Sävenäs rangerbangård av växlingsarbetet för Västkustbanans
och Boråsbanans godståg beräknas för övrigt uppträda också en
driftkostnadsbesparing av i runt tal 45,000 kronor per år, vilken i sin helhet
skulle komma statens järnvägar till godo. Då härtill får läggas, att även
underhållskostnaderna skulle komma att bliva avsevärt lägre för den nya,
i spårförbindelsen ingående viadukten, som avses utförd av helvalsade järnbalkar
med pelarstöd av betong, än för den nuvarande av i sin helhet nitad
järnkonstruktion, är hela denna anläggning driftsekonomiskt synnerligen väl
motiverad.
Det nya förbindelsespåret skulle erhålla en längd av cirka 1,200 meter
och framföras på en cirka 550 meter lång viadukt över Olskrokstorget och
västra änden av Olskrokens bangård samt i östra änden av denna bangård
anslutas till de befintliga förbindelsespåren mellan Olskroken och Sävenäs
rangerbangård. Kostnaderna för anläggningen, inberäknat tvenne av den
ändrade inledningen erforderliga nya rauger- och uppställningsspår å Säve
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr IVO.
näs rangerbangård, hava beräknats till 1,700,000 kronor. Dessa kostnader
har styrelsen ansett i sin helhet böra bestridas nied medel ur statens järnvägars
förnyelsefond, då de ju hänföra sig till en ersättningsanläggning, som
i varje fall skulle hava utförts inom en icke alltför avlägsen framtid, och
får styrelsen därför hemställa att, örn Västkustbaneelektrifieringen beslutas
och anslag därför beviljas, styrelsen samtidigt bemyndigas att för utförande
av den omhandlade nya spårförbindelsen använda nyssnämnda belopp av
förnyelsefondsmedel. Anläggningsarbetena avser styrelsen att i allt väsentligt
låta utföra på allmänt utlyst entreprenad, och styrelsen torde ej behöva
särskilt framhålla, att anläggningen ifråga under nuvarande tidsförhållanden
har sin stora betydelse såsom varande ett objekt av den art, man gärna
söker för att vinna medel till den allmänna arbetslöshetens motverkande.
I samband med omläggningen av infarten för godstågen till Sävenäs rangerbangård
har det ansetts lämpligt att helt elektrifiera Sävenäs och Olskrokens
bangårdar, vilka förut endast delvis äro försedda med kontaktledningar.
Järnvägsstyrelsen har slutligen framlagt arbetsplan och i samband därmed
samt i anslutning till det förut anförda finansieringsplan för elektrifieringsarbetena.
Enligt arbetsplanen beräknas elektrifieringsföretaget vara fullbordat mot
slutet av år 1936. Därest arbetet kan igångsättas redan under innevarande
år, skulle de elektriska anläggningarna kunna slutföras i följande ordning:
Malmö—Ängelholm.................................. juli 1935
Ängelholm—Hälsingborg ........................ oktober 1935
Ängelholm—Göteborg .............................. december 1936
Planen för kontaktledningsarbetet förutsätter en arbetsstyrka, uppgående
vissa tider till 450 ä 500 man; sammanlagt erfordras omkring 200,000 dagsverken.
För säkerställande av beräkningarna av anläggningskostnaderna hava
villkorliga avtal, gällande under förutsättning att erforderliga medel för anläggningens
utförande komma att av statsmakterna ställas till järnvägsstyrelsens
förfogande, träffats med vissa leverantörer angående de för elektrifieringen
erforderliga större leveranserna. Dessa avtal avse leveranser för
en sammanlagd kostnad av i runt tal 11.2 miljoner kronor, vilken leveranssumma
fördelar sig sålunda:
Omformarestationsutrustningar..................... kr. 1,280,000
Elektriska lokomotiv .................................. » 6,750,000
Kopparledningar........................................... » 1,550,000
Telefonkablar .............................................. » 1,600,000
Järnvägsstyrelsen framhåller, att så gott som all för elektrifieringen erforderlig
materiel, diiribland även kopparledningarna, kommer att erliallas
inom landet — endast sådan materiel, som ej framställes inom landet, exempelvis
bly, tenn samt en del isolationsmateriel och instrument, mäste importeras
— vadan någon mer avsevärd belastning av handelsbalansen ej
vållas genom detta elektrifieringsföretag. De redan kontrakterade leveranserna
hava även erhållits till priser, som betydligt understiga de normala.
12
Kungl. Majus proposition nr 11)0.
Samtliga statens utgifter för ifrågavarande elektrifieringsföretag skulle alltså
med undantag för en relativt mycket liten del komma de i den inhemska
produktionen sysselsatta arbetarna tillgodo.
Enligt den uppgjorda arbetsplanen skulle under olika år för skilda slag
av till elektrifieringen hörande arbeten och anskaffningar erfordras följande
medelsbelopp:
Överföringsanläggningen .. Ändringsarbeten ............... Elektriska lokomotiv......... Elektrisk värmeledning ... | B 1933/1934 4,000,000 4.000. 000 3.000. 000 | udgetåre 1934/1935 K r c 3.400.000 1.630.000 3.620.000 | ! t 1935/1933 Jnor 4,400,000 2,000,000 500,000 | Summa 11,800,000 5.630.000 8.620.000 |
Summa kronor | 11,000,000 | 9,250,000 | 6,900,000 | 27,150,000 |
varvid styrelsen ifrågasätte | r följande anslagsfördelning: |
| ||
Anslag för kapitalökning... | 9,500,000 | 7,750,000 | 5,900,000 | 23,150,000 |
Arbetslöshetsanslag ......... | 1,500,000 | 1,500,000 | 1,000,000 | 4,000,000 |
Härtill kommer för den nya godstågsförbindelsen mellan Västkustbanan
och Sävenäs rangerbangård följande belopp av förnyelsefondsmedel:
Kronor
För kalenderåret 1933.......................................... 500,000
» » 1934.......................................... 1,200,000
Summa kronor 1,700,000
Styrelsen anför slutligen att, ehuru, såsom av det anförda framginge, nuvarande
tidpunkt från statsbaneföretagets egna synpunkter måhända icke
vore den gynnsammaste för ifrågavarande arbetes igångsättande, styrelsen
ansåge sig kunna som sin mening uttala, att elektrifieringsföretaget dock
med hänsyn till dess förväntade inverkan å konjunkturläget och särskilt arbetsmarknaden
borde kunna få omedelbart komma till utförande. Styrelsen
hemställer, att det i statsverkspropositionen beräknade anslaget av 11,000,000
kronor nu äskas av riksdagen, men med den fördelning å anslag av olika
art, som Kungl. Maj:t efter prövning av vad styrelsen anfört beträffande
önskvärdheten av något inskränkt förräntningsplikt kan finna lämplig.
I ärendet hava utlåtanden avg i vits av vattenfallsstyrelsen, telegrafstyrelsen
och chefen för generalstaben, varjämte fullmäktige i riksgäldskontoret
i särskilda utlåtanden yttrat sig dels örn själva elektrifieringsförslaget och
dels örn de i telegrafstyrelsens utlåtande närmare omförmälda åtgärder och
kostnader, som för telegrafverkets del följde av förslagets genomförande.
Vattenfallsstyrelsen vitsordar i sitt utlåtande lämpligheten av att, såsom
järnvägsstyrelsens förslag innebär, krafttillförseln till Västkustbanan ordnas
genom vattenfallsstyrelsen beträffande den kraft, som skall uttagas i Alingsås
13
•Kungl. Majus -proposition nr 190.
och Varberg, och genom Sydsvenska kraftaktiebolaget beträffande den kraft,
som skall uttagas i Laholm och Malmö. I övrigt anför styrelsen:
Några särskilda åtgärder erfordras icke från vattenfallsstyrelsens sida för
kraftleveransen i Alingsås.
Vad angår kraftleveransen i Varberg, har vattenfallsstyrelsen närmast
tänkt sig ett sådant samarbete med Yngeredsfors kraftaktiebolag, att dess
förefintliga ledningsnät mellan kraftstationerna Yngeredsfors och Ätrafors
samt Varberg och Mölndal utnyttjas, varvid det icke skulle erfordras några
andra nyanläggningar än en transformatorstation i Varberg samt en ny,
relativt kort linje för 50,000 volt från Ätrafors till Varberg. Dessa anläggningar
skulle utföras genom Yngeredsfors kraftaktiebolag. Vattenfallsstyrelsens
inmatning av kraft i Yngeredsforsbolagets ledningsnät skulle verkställas
genom en i vattenfallsstyrelsens byggnadsprogram redan upptagen förbindelseledning
för 50,000 volt mellan styrelsens sekundärstation i Marieholm
och den transformatorstation, som bolaget anordnar i Krokslätt. Den i Varberg
för järnvägsdriften levererade kraften skulle uppdelas så, att ungefär
hälften av leveransen sker från Trollhätte kraftverk och hälften från Yngeredsfors
kraftaktiebolag.
Därest denna samarbetsplan visar sig genomförbar, kommer det icke att
erfordras något nytt anläggningskapital för vattenfallsstyrelsen med hänsyn
till Västkustbanans elektrifiering. Skulle det mot förmodan visa sig behövligt,
att vattenfallsstyrelsen bygger egen linje till Varberg och anordnar
transformatorstation där, så torde därför erfordras ett anläggningskapital av
omkring 1 miljon kronor, vars beviljande emellertid kan anstå till nästföljande
års riksdag.
Den ifrågavarande elektrifieringen kommer att endast i relativt mindre
grad tillföra vattenfallsstyrelsen ny belastning. Av de 35 miljoner kilowatttimmar,
som erfordras för elektrifieringen, beräknas nämligen, att vid nyssnämnda
samarbete med Yngeredsfors kraftaktiebolag endast cirka 9 miljoner
komma att uttagas från styrelsens kraftverk. Varje belastningstillskott är
emellertid värdefullt med hänsyn till den nu föreliggande tendensen till
kraftöverskott vid de statliga kraftverken.
Under åberopande av det anförda uttalar vattenfallsstyrelsen, att fran
dess sida icke vore något att erinra mot det av järnvägsstyrelsen framställda
förslaget samt att det i sin mån vore förmånligt även för vattenfallsstyrelsen
att ifrågavarande järnvägselektrifiering komme till stånd.
Telegrafstyrelsen framhåller till en början, att av de av järnvägsstyrelsen
angivna alternativen för bortflyttning av telegrafverkets ledningar endast de
med I och II betecknade kunde komma i fråga, nämligen antingen enkel
utflyttning till betryggande avstånd från banan, med bibehållande av blankledningar,
eller anordnande av rikskabel Göteborg—Malmö med avgrening
från trakten av Mörarp till Hälsingborg. Även i det senare fallet måste
blankledningar uppläggas för kortare riks- och landsledningar, som ej lämpligen
kunde intagas i rikskabeln. De erforderliga flyttningarna i lokalnätet
bleve i båda alternativen desamma.
Till betsande av frågan örn vilket av nämnda båda alternativ, som bör
väljas, erinrar styrelsen först beträffande kabelalternativet, att kablar som
regel dimensioneras så, att trafikkapaciteten täcker trafikökningen under
relativt lång tid framåt, samt att — för största möjliga utnyttjande av kabeln
14
Kungl. Majus proposition nr 190.
vid varje tidpunkt — i nyanlagda kablar, där så kan ske, temporärt inkopplas
även sådana förbindelser, som slutgiltigt skola intagas i andra, till
utförande under en senare tid planerade kablar. Härigenom kunna vissa
anläggningar uppskjutas oell därmed kostnadsbesparingar göras. Från dessa
synpunkter yttrar styrelsen beträffande förevarande spörsmål i huvudsak
följande:
De under senaste åren färdigställda kabelsektionerna Malmö—Nässjö och
Nässjö—Göteborg vore dimensionerade för framtida trafikbehov å sträckorna
Stockholm—Malmö och Göteborg—Nässjö med mellanliggande orter. Över
den sammanlagda sträckan Göteborg—Nässjö—Malmö hade man tills vidare
kunnat leda även trafiken från Norge och Göteborgsområdet till Skåne och
utlandet. Därigenom hade ett antal befintliga blankledningar på västkusten
blivit disponibla för de närmaste årens ökning i trafiken till och mellan
västkuststäderna. Under åren 1939—1940 beräknades nu ledningarna i rikskabeln
Malmö—Nässjö—Göteborg bliva behövliga för det ordinarie trafikbehovet
å denna sträcka, och ungefär samtidigt beräknades det befintliga
ledningsnätet längs västkusten vara i behov av utökning. Därigenom komme
också den kabel, som vid denna tid behövde läggas å sträckan Göteborg—
Malmö, att redan från början bliva relativt väl utnyttjad.
Huvudsakliga anledningen till att den senast utförda länken Jönköping—
Göteborg av det svenska rikskabelnätet på sin tid beslutats hade varit behovet
av kabelförbindelse från Malmö och utlandet med Göteborg samt
framdeles med Norge. Vid sidan härav skulle kabeln tjäna ett betydande
antal förbindelser av kortare längd. Innan denna kabel beslutats, hade
alternativt undersökts även en direkt förbindelse Göteborg—Malmö. Då vid
denna tidpunkt Västkustbanan ansetts komma ifråga för elektrifiering efter
Malmölinjerna och Angelinjerna, hade vid den då förutsatta takten för elektrifieringens
genomförande något behov av bortflyttning av linjerna efter Västkustbanan
inom de närmaste åren ej kunnat förutses. Vid ifrågavarande tidpunkt
hade däremot förelegat ansökan örn koncession å elektrisk drift för järnvägssträckan
Göteborg—Borå s, och denna elektrifiering hade redan tidigare angivits
såsom nära förestående med yrkande örn bortflyttning av telegrafverkets
ledningar. Hade styrelsen valt utläggning av kabel utefter västkusten
i stället för kabeln Jönköping—Göteborg och sistnämnda elektrifiering
kommit till utförande, vore det sannolikt, att telegrafverket ändå
hade blivit nödsakat att lägga kabel Göteborg—Borås, enär framkomstmöjligheterna
för blanka ledningar i annan sträckning än järnvägens här
vore sällsynt ogynnsamma.
Ytterligare anför styrelsen beträffande alternativet med kabelanläggning
huvudsakligen följande:
Den av styrelsen eftersträvade planmässigheten i utvecklingen komme
alltså att rubbas, därest kabel skulle utläggas mellan Göteborg och Malmö
under åren 1934—1935 i stället för 1939—1940, enär såväl denna som kabelförbindelsen
Göteborg—Nässjö—Malmö komme att under de första åren
bliva jämförelsevis dåligt utnyttjad. Vidare vore att beakta att ytterligare
tekniska framsteg på detta område skulle kunna tillgodogöras, örn kabeln
utfördes fem år senare. Finge kabeln kvarstå i byggnadsprogrammet för
åren 1939—1940 — detta program förutsatte emellertid en ökning av interurbantrafiken
i samma skala som under senaste årtionde —• bibehölles
möjligheten att revidera detta allt efter utvecklingen av nämnda trafik.
Slutligen innebure ett utförande av ifrågavarande kabelanläggning samtidigt
15
Kungl. Majus proposition nr 190.
med dem, som erfordrades i samband med Ångelinjernas elektrifiering, en
fördubbling av det hittills genomsnittliga årsprogrammet. En avsevärd utökning
måste därför ske såväl i fråga örn maskiner, verktyg och instrument
— till en beräknad kostnad av cirka 350,000 kronor — som beträffande
specialutbildat befäl och manskap m. m.
Därest inga oförutsedda hinder uppstode, vore det dock enligt styrelsens
mening möjligt att genomföra kabelalternativet.
Yad anginge alternativet med enkel utflyttning av blanka ledningar, fortsätter
styrelsen, innebure detta icke någon utvidgning av det nuvarande
ledningsnätet. Det nya ledningsnätet, till den del det framdeles skulle
ersättas med kabel, finge emellertid karaktären av ett rent provisorium och
skulle raseras efter omkring fem år, då den nya rikskabeln å sträckan Göteborg—Malmö
beräknats bliva behövlig. Den omständigheten, att landsvägarna
på ifrågavarande sträcka ofta löpte så nära järnvägen, att linjerna
i ovanligt stor utsträckning måste framdragas i terrängen, medförde fördyring
av såväl anläggnings- som underhållskostnaderna.
Telegrafstyrelsen har vidare meddelat vissa kostnadsberäkningar, vilka
basera sig på nuvarande arbets- och materialpriser samt en räntefot av 4.5
procent. I beräkningarna bortses från det i järnvägsstyrelsens kalkyler ingående
beloppet av 60,000 kronor för ändringar av privata telefonledningar.
Härutinnan innehåller styrelsens utlåtande väsentligen följande:
Enligt de verkställda kostnadsberäkningarna skulle alternativ I, enkel utflyttning,
draga en kostnad av 3,220,000 kronor, varav 1,900,000 kronor motsvara
de såsom ett provisorium betecknade utflyttningarna och återstoden,
1.320.000 kronor, bortflyttning av övriga blanka riks- och landsledningar
samt flyttningar i telefonnäten. För kabelalternativet skulle totalkostnaden
bliva 9,969,000 kronor, varav 8,650,000 kronor belöpa på kabelanläggningen och
1.319.000 kronor på ändringar i ledningsnätet; sistnämnda belopp är upptaget
i järnvägsstyrelsens kalkyler.
I fråga örn kostnadernas fördelning mellan statens järnvägar och telegrafverket
utgår styrelsen från de principer, som legat till grund för motsvarande
fördelning vid Göteborgslinjens elektrifiering. Kostnaden för alternativ I,
3.220.000 kronor, anser styrelsen då böra helt belöpa på statens järnvägar.
De även i alternativet II ingående kostnaderna för ändringar i ledningsnätet
anser styrelsen, därest detta alternativ väljes, böra täckas av statens
järnvägar. Beträffande själva kabelanläggningen framhåller styrelsen, att
densammas utförande fem år i förtid för telegrafverket skulle medföra en
beräknad ränteförlust av 1,900,000 kronor, eller samma belopp som beräknats
för den provisoriska utflyttningen av nuvarande ledningsnät. Då
denna kostnad ej i något fall borde drabba telegrafverket, följde därav, att
även vid genomförandet av alternativ II sagda belopp borde på liknande sätt som
vid alternativ I ställas till telegrafstyrelsens förfogande. Återstående kostnad,
6,750,000 kronor, skulle enligt telegrafstyrelsens förslag bestridas av
medel ur telegrafverkets förnyelsefond.
Sammanfattningsvis uttalar telegrafstyrelsen, att en utflyttning av ledningsnätet
enligt alternativ I komme att förorsaka mindre rubbning i
telegrafverkets planer och ekonomiska program, enär kostnaden härför borde
bestridas av statens järnvägar. Skulle det emellertid, exempelvis för arbets
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
löshetens bekämpande, anses önskvärt att genomföra alternativ II, vore även
detta godtagbart under förutsättning av den nyss angivna kostnadsfördelningen.
Detta alternativ innefattade disposition av förnyelsefondsmedel
under åren 1933—1935 med respektive 1.7, 3.6 6 och 1.4 miljoner kronor.
Härutinnan framhåller styrelsen, att de för riksnätet avsatta förnyelsefondsmedlen
icke varit beräknade att täcka dessa, av den forcerade elektrifieringen
föranledda, stora utgifter. Emellertid kunde åtminstone temporärt för ändamålet
disponeras tidigare gjorda avsättningar till lokalnäten, telegrafnätet
och fastigheterna.
Slutligen meddelar styrelsen, att kabelalternativet förutsätter tre nya överdragsstationer,
nämligen i Varberg och Halmstad samt i trakten av Åstorp.
För den sistnämnda måste tomt anskaffas samt erforderliga byggnader uppföras,
och detta redan år 1933 — kostnaden härför är inräknad i det nyss
såsom erforderligt för år 1933 angivna beloppet — medan av de övriga endast
den i Varberg beräknas kräva tillbyggnad till nuvarande fastighet.
Chefen för generalstaben har icke något att erinra mot det föreliggande
elektrifieringsförslaget.
Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra beträffande elektrifieringsförslaget:
I sina den 20 februari 1930 och den 1 december 1932 avgivna yttranden
beträffande elektrifieringen av Malmö- och Ångelinjerna hava full mäktige
erinrat örn, att det vore en fråga av stor nationalekonomisk betydelse att
genom fortsatt elektrifiering av statens järnvägar i allt större omfattning
utnyttja de vattenkraftstillgångar, som finnas inom vårt land, och därigenom
i motsvarande mån frigöra landet från behovet av utländskt kolbränsle.
Detta uttalande äger givetvis tillämplighet även på den nu ifrågasatta elektrifieringen
av Västkustbanan. Ehuru sistnämnda företag enligt de av järnvägsstyrelsen
gjorda kalkylerna icke framstår såsom för statens järnvägar
lika ekonomiskt fördelaktigt som de redan beslutade och igångsatta elektrifieringsarbetena
å Malmö- och Ångelinjerna, anse fullmäktige likväl företaget,
med hänsyn till dess såväl nationalekonomiska som under nuvarande tider
socialekonomiska betydelse böra omedelbart komma till utförande i huvudsaklig
överensstämmelse med den uppgjorda arbetsplanen.
Järnvägsstyrelsens förslag att i ifrågavarande plan inlägga jämväl utförandet
av en ny godstågsförbindelse mellan Västkustbanan och Sävenäs
rangerbangård vid Göteborg finna fullmäktige välbetänkt och hava icke någon
erinran att göra däremot liksom ej heller mot att erforderliga medel tagas
från statens järnvägars förnyelsefond.
Under förutsättning att anslag till beredskapsarbeten komma att av riksdagen
anvisas för nästkommande budgetår, hava fullmäktige ej något att
erinra mot att ett belopp av omkring 4,000,000 kronor, motsvarande halva
anskaffningskostnaden för de elektriska lokomotiven, utgår ur ett sådant
anslag.
I fråga örn de för telegrafverkets del erforderliga anordningarna anföra
fullmäktige:
Vid övervägande av de av telegrafstyrelsen anförda skälen hava fullmäktige
trott sig finna, att styrelsen helst skulle vilja se alternativ I nu komma
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
till utförande. Fullmäktige liava uppmärksammat, att en viss svårighet
måhända kommer att uppkomma för styrelsen, att kunna, samtidigt med
kabelanläggningen i samband med elektrifieringen av Angelinjen, förfoga
över tillräckligt antal specialutbildat befäl och manskap m. m. jämväl till
anläggning av rikskabeln mellan Göteborg och Malmö. Ävenledes torde den
av styrelsen påpekade ytterligare ränteförlusten, i händelse en nu märkbar
stagnation i interurbantrafiken kommer att bliva varaktig och därigenom
rubba styrelsens beräkningar angående tiden för ifrågavarande kabels behövlighet,
liksom ock vad styrelsen anfört angående kabelteknikens utveckling
tillerkännas beaktande vid ett slutgiltigt bedömande av de olika lösningarna
av frågan. Vid det förhållande att ränteförlusten vid alternativ II
och kostnaden enligt alternativ I befunnits vara ungefär lika, torde det av
telegrafstyrelsen kunna betraktas ur förräntningssynpunkt tämligen likgiltigt,
vilketdera alternativet som kommer till utförande. Fullmäktige äro dock
mest böjda för att förorda alternativ I, så mycket mer som dettas genomförande
icke kommer att ställa de större anspråk på medel (och därav förorsakad
ökad upplåning) från riksgäldskontoret, som rikskabelalternativet
gör. Telegrafstyrelsen måste nämligen i det senare fallet hos riksgäldskontoret
under de närmaste åren av där odisponerade lånemedelsanslag uttaga
de belopp, som av styrelsen beräknats utgå ur verkets förnyelsefond, vilken
helt och hållet ingått i verkets rörelse
Vid framläggande i årets statsverksproposition av förslaget örn elektrifiering
av Ångelinjerna framhöll jag, bland annat, de fördelar, som vid en fortsatt
elektrifiering av statsbanans huvudlinjer vore att vinna för skilda trakter
genom förbättrade tågförbindelser samt för landet i dess helhet genom ökat
utnyttjande av våra vattenfall och minskat behov av kolimport. Jag erinrade
även örn de gynnsamma förutsättningar för elektrifieringsarbetenas fullföljande,
som nuvarande prisläge erbjöde, samt örn den stora betydelse för
arbetsmarknaden och för industrien, som ett dylikt fullföljande i omedelbar
anslutning till den nu snart fullbordade elektrifieringen av Malmölinjerna
komme att få. Vad jag sålunda och med anknytning till dessa synpunkter
i övrigt anförde äger givetvis giltighet även vid bedömande av frågan örn
Västkustbanans elektrifiering. Ytterligare må i detta sammanhang framhållas
att, därest ifrågavarande elektrifiering igångsättes redan nu och sålunda
kommer till utförande samtidigt med Ångeelektrifieringen, dessa båda
företag komma att tillsammans lämna arbetsmöjligheter i praktiskt taget
samma omfattning, som den nu snart fullbordade elektrifieringen av Malmölinjerna
berett, och detta jämväl för industriens del. Härtill kommer, att
med de vitt utgrenade återverkningar på arbetsmarknaden, som en järnvägselektrifiering
medför, ett dylikt företag i och för sig synes vara av beskaffenhet
att framför flertalet andra böra ifrågakomma, då det gäller att utvälja
lämpliga arbeten för bekämpande av den rådande arbetslösheten.
Örn sålunda allmänna skäl av samhällelig innebörd göra det till ett önskemål,
att Västkustbanans elektrifiering omedelbart kommer till utförande,
återstår att skärskåda spörsmålet ur de övriga synpunkter, som kunna vara
att anlägga.
Vad då först angår de av järnvägsstyrelsen gjorda kalkylerna över företagets
räntabilitet — i dessa hava endast tagits i betraktande å ena sidan
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr IVO. 426 33 2
Departements
chefen.
18
Kungl. Maj-.ts proposition nr l''t().
rena driftkostnadsbesparingar och å den andra nytillkommande utgifter inklusive
räntor — utvisa dessa visserligen resultat, som äro mindre gynnsamma
än de, som erhållits vid motsvarande beräkningar i fråga örn
tidigare elektrifieringsföretag. Järnvägsstyrelsen erinrar, att de framkomna
resultaten jämväl äro mindre fördelaktiga än vad styrelsen vid tidigare, mera
approximativa undersökningar funnit för Yästkustbaneelektrifieringen, men
framhåller, att huvudorsaken härtill är att finna i den ökning av räntekostnaderna,
som föranledes därav att finansieringen av lokomotivanskaffningen nu
avsetts helt skola ske med anlitande av lånemedel i stället för, såsom tidigare
varit fallet, till en betydande del med förnyelsefondsmedel. I och med
elektrifieringen av Angelinjerna har nämligen, enligt vad styrelsen uppgiver,
förhållandet mellan tillgången å ånglokomotiv och det kvarstående behovet
av sådana lokomotiv så förskjutits, att hänsyn till den genom fortsatt elektrifiering
vunna besparingen i ersättningskostnad ansetts icke skäligen böra i
förevarande sammanhang tagas.
Yad järnvägsstyrelsen sålunda anfört giver vid handen, att verkningarna av
omförmälda förskjutning i tiden beträffande ersättningsanskaffning av ångloko.
motiv — ehuru i avsevärd mån en konsekvens av tidigare elektrifieringar —
kommit att i sin helhet belasta kalkylerna för nu ifrågavarande elektrifieringsföretag.
Giltiga skäl synas mig emellertid föreligga att ej betrakta Yästkustbanans
elektrifiering såsom ett ekonomiskt fristående företag utan fastmer
såsom ett led i den allmänna stambaneelektrifieringen. Även örn man begränsar
detta betraktelsesätt till att avse de till samtidigt utförande ifrågasatta
Ånge- och Västkustbaneelektrifieringarna, giva räntabilitetskalkylerna vid
handen, att vid den under bibehållen ångdrift beräknade tågrörelsen år 1936
räntabilitet av detta sammanslagna företag ernås även vid den högre räntefoten
och de lägre kolpriserna. I detta sammanhang vill jag även erinra örn
järnvägsstyrelsens uttalanden, att bland annat genom ett alltmer rationaliserat
utnyttjande av den med elektrifieringens fortskridande ökade lokomotivparken,
avsedd för elektrisk drift, utgiftssidan skall efter hand ställa
sig fördelaktigare än den framlagda kalkylen visar, samt att en utvidgning
av området för den elektriska driften ökar vinsterna av redan utförd banelektrifiering.
Yad järnvägsstyrelsen sålunda anfört synes vara befogat och
därjämte giva ytterligare stöd för det av mig nyss anlagda betraktelsesättet.
I de av järnvägsstyrelsen tidigare framlagda och av statsmakterna prövade förslagen
örn statsbanelinjers elektrifiering har läget varit sådant, att redan en räntabilitetskalkyl
av här förevarande beskaffenhet givit vid handen, att företaget
även vid de minst fördelaktiga alternativen av kalkylen borde bliva räntabelt;
och man har kunnat bortse från värdet av den trafik- och inkomstökning,
som en elektrifiering i och för sig förväntades medföra. Att en sådan ökning
regelmässigt bör vara att påräkna, synas resultaten vid den elektrifierade
Göteborgslinjen utvisa. Goda grunder torde föreligga för den uppfattningen,
att så skall bliva fallet även vid Yästkustbanan. Örn också en sådan
inkomstpost icke låter sig närmare beräknas, synes det befogat att, örn anledning
gives, vid ett slutligt ställningstagande taga hänsyn även härtill.
Kungl. Majus proposition nr 190. 19
Såsom av det förut anförda framgår, torde emellertid räntabiliteten kunna
anses säkerställd även bortsett från bär berörda påräkneliga inkomster.
Redan förut har jag framhållit de av det aktuella läget betingade förhållanden,
som göra det till ett framträdande önskemål att Västkustbanans
elektrifiering nu företages. Även järnvägsstyrelsen har givit uttryck åt
denna uppfattning, ehuru styrelsen ur ren företagarsynpunkt ifrågasatt,
huruvida icke en senare tidpunkt varit att föredraga. Styrelsen syftar särskilt
därpå att tidpunkten, när besparingen genom onödiggjord ersättningsanskaffning
av ånglokomotiv komme att inträffa, då hade legat något mindre
avlägsen, samt att en sådan förskjutning hade varit fördelaktig för avvecklingen
av det genom elektrifieringen uppkommande personalöverskottet.
Vad styrelsen därutinnan anfört synes mig emellertid ur skilda synpunkter
icke innebära tillräckliga skäl för ett uppskov med arbetets igångsättande
och ej heller för att, såsom styrelsen ifrågasatt, till någon del bestrida kostnaderna
för arbetsföretaget med anlitande av medel, vilkas investering ej
behövde medföra en ökning av statens järnvägars förräntningsplikt. De
faktorer, med vilka järnvägsstyrelsen därvidlag räknat, torde nämligen icke
vara av den storleksordning, att de — sedda vid sidan av de övriga omständigheter,
som här äro att beakta — böra föranleda sådant uppskov
eller att särskilda finansieringsåtgärder i den av järnvägsstyrelsen avsedda
riktningen på grund därav skulle behöva vidtagas.
Under ärendets utredning har järnvägsstyrelsen samarbetat med vattenfallsstyrelsen,
telegrafstyrelsen och chefen för generalstaben. Från deras sida
har någon erinran mot järnvägsstyrelsens förslag icke framställts. Vattenfallsstyrelsen
har betonat fördelen för statens vattenfallsverk av den ytterligare
kraftavsättning, som genom denna elektrifiering beredes.
Beträffande de åtgärder och kostnader, som för telegrafverkets del föranledas
av den föreslagna elektrifieringen, har i det föregående lämnats en
redogörelse. Av denna framgår, att förutom undanflyttande av vissa kortare
blanka riks- och landsledningar samt flyttningar i telefonnäten, för vilka
arbeten kostnaderna med 1,319,000 kronor preliminärt inräknats i järnvägsstyrelsens
kalkyl, skulle förekomma bortflyttning från järnvägslinjernas närhet
av sådana ledningar, som äro avsedda att i sinom tid ersättas med kabel.
Detta senare arbete har funnits kunna nu utföras endera som enkel utflyttning
till betryggande avstånd från banan med bibehållande av blankledningar
(alternativ I) för en kostnad av 1,900,000 kronor — denna kostnad har telegrafstyrelsen
ansett böra helt belöpa på statens järnvägar — eller medelst
anordnande i förtid av rikskabel Göteborg—Malmö med grenledning till
Hälsingborg (alternativ II), vilket skulle draga en kostnad av 8,650,000
kronor. Då en sådan kabelanläggning enligt telegrafstyrelsens arbetsplan
skolat utföras först omkring fem år senare och för närvarande icke vore för
telegrafverkets ändamål behövlig, har styrelsen ansett, att av nämnda kostnad
ett belopp å 1,900,000 kronor, huvudsakligen motsvarande Finta å anläggningskapitalet
under nämnda tid, borde på liknande sätt som vid det förra
alternativet ställas till telegrafstyrelsens förfogande och alltså bestridas av
statens järnvägar.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Såsom riksgäldsfullmäktige antytt, anses från telegrafstyrelsens sida alternativ
I vara att föredraga. Lika med riksgäldsfullmäktige har jag, efter att
från telegrafstyrelsen Lava inhämtat ytterligare upplysningar, funnit mig
böra tillstyrka, att nämnda alternativ väljes. Jag har därvid särskilt beaktat,
såväl att med hänsyn till inträdd stagnation i rikssamtalstrafiken behovet
ur telegrafverkets synpunkt av kabelanläggningens utförande kan komma att
aktualiseras först vid en senare tidpunkt än i styrelsens arbetsprogram
förutsatts som även önskemålet att vid kabelanläggningens utförande kunna
utnyttja de tekniska förbättringar, som för närvarande äro under utexperimenterande.
Kostnaderna för nyssnämnda arbeten, 1,900,000 kronor, torde lika med
förut omförmälda summa av 1,319,000 kronor böra preliminärt påföras elektrifieringsföretaget;
i vad mån statens järnvägars eller telegrafverkets kapitalkonto
skall slutligt påföras dessa belopp torde, på sätt förutsatts i motsvarande
fall vid Malmö- och Ångelinjernas elektrifiering, få upptagas till
särskild prövning i ett senare sammanhang.
Den omständigheten, att sålunda en viss ytterligare räntebelastning kan
komma att åvila elektrifieringsföretaget, har jag med de utgångspunkter, från
vilka elektrifieringsföretagets ekonomiska förutsättningar här av mig bedömts,
funnit icke vara av beskaffenhet att rubba den uppfattning örn elektrifieringens
räntabilitet, till vilken jag på förut angivet sätt kommit.
I betraktande av sålunda på frågan inverkande omständigheter finner jag
mig alltså böra tillstyrka, att Västkustbanan elektrifieras samt att detta
arbetsföretag redan nu igångsättes och alltså kommer till utförande samtidigt
med Ångelinjernas elektrifiering. I anslutning till vad i det föregående
anförts vill jag förorda, att erforderliga medel till företagets finansiering
helt beredas på vanligt sätt genom anslag av lånemedel.
Det av järnvägsstyrelsen framlagda, detaljerade förslaget till elektrifieringsföretagets
genomförande jämte därtill hörande kostnadsberäkning, slutande
å 27,150,000 kronor, synes ej giva anledning till erinran. Till nämnda
belopp bör emellertid läggas förut omförmälda belopp av 1,900,000 kronor
för bortflyttning av vissa telegrafverket tillhöriga ledningar. Kostnadssumman
skulle alltså komma att sluta på 29,050,000 kronor, vari ingå till telegrafverket
hänförliga kostnader med sammanlagt 3,219,000 kronor. I anslutning
till arbetsplanen har järnvägsstyrelsen uppställt en tablå över anslagsbehovet
under skilda budgetår. Den jämkning i tablån, som föranledes av
nyssnämnda tillägg i kostnadsberäkningen, torde kunna begränsas att avse
de för budgetåren 1934—1936 avsedda beloppen. För nästkommande budgetår
lärer — även örn av berörda belopp å 1,900,000 kronor viss del kan
behöva vara tillgänglig under sagda budgetår — den i riksstatsförslaget för
elektrifieringsföretaget beräknade summan, 11,000,000 kronor, bliva tillräcklig.
I samband med elektrifieringsförslaget har järnvägsstyrelsen efter utförlig
motivering tillika gjort framställning örn ianspråktagande av förnyelsefondsmedel
för anordnande samtidigt med elektrifieringen av en ny förbindelse
för godståg mellan Västkustbanan och Sävenäs rangerbangård. Kostnaderna
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
härför liava beräknats till 1,700,000 kronor och avsetts skola utgå under åren
1933 och 1934 nied respektive 500,000 och 1,200,000 kronor. Järnvägsstyrelsens
sålunda framställda förslag är jag beredd tillstyrka, och torde kostnaderna
alltså, därest från riksdagens sida ej uttalas erinran, få bestridas
av statens järnvägars förnyelsefond.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till elektrifiering av banorna Göteborg—Malmö och Ängelholm—Hälsingborg
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av......... kronor 11,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. G. F. v. Krusenstierna.