Kungl. Maj:ts proposition nr 190 (Proposition 1929:190)

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Nr 190.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av viss överenskommelse mellan kronan och
Landskrona stad; given Stockholms slott den 15 mars
1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggeb, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Genom 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan bestämdes, bland annat,
att det detachement av Skånska husarregementet, omfattande tre skvadroner,
vilket alltsedan år 1908 haft Landskrona till förläggningsort, icke vidare skulle
vara förlagt till staden. I överensstämmelse härmed har kavalleridetachementets
förläggning i staden upphört från och med den 1 november 1926. Någon
annan militär institution skall enligt den nya försvarsorganisationen icke
förläggas till staden.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 159 ha/t. (Nr 190.) 584 sa 1

Kasernkommitténs

skrivelse den
16 januari

1928.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

I en den 25 maj 1926 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse
gjorde stadsfullmäktige i Landskrona framställning om gottgörelse åt staden
i anledning av kavalleridetachementets indragning.

Kasernkommittén, till vilken ifrågavarande framställning överlämnats, har
sedermera fört förhandlingar i ämnet med Landskrona stad. Dessa förhandlingar
hava resulterat i eu den 26 och den 30 november 1927 dagtecknad
preliminär överenskommelse, träffad under förbehåll av Kungl. Maj:ts och
riksdagens godkännande. I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet
den 16 januari 1928 har kommittén dels hemställt, att överenskommelsen
måtte bliva föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, dels och framställt
förslag i fråga om det framtida användandet av det utav kavalleridetachementet
disponerade kasernetablissemanget i Landskrona, ävensom
beträffande förvaltningen av kronans i staden belägna tomter och markområden,
som icke vidare komme att utnyttjas för militära ändamål. ’

I berörda skrivelse den 16 januari 1928 har kasernkommittén anfört,
bland annat, följande.

Den fast anställda personalen vid det från staden förflyttade kavalleridetachementet
hade under budgetåret 1925/1926 uppgått till omkring 190
man. Av dessa hade 14 befunnit sig i officersgraden, 9 i underofficersgraden
och 156 i manskapsgraden. Därjämte hade funnits 8 man tillhörande musikpersonalen
samt 1 regementsläkare, 1 bataljonsveterinär och 1 gevärshantverkare.
Det avlöningsbelopp, som under nämnda budgetår utgått till denna
personal, kunde, med tillämpning av de utav kommittén antagna grunder, i
runt tal beräknas till 328,000 kronor, däri inberäknat dyrtidstillägg.

Landskrona stad hade icke i och för kavalleridetachementets förläggning
till staden verkställt några direkta uppoffringar.

Så länge detachementet varit förlagt till staden, hade denna jämlikt bestämmelserna
i 1841 års inkvarteringsordning haft att till kronan utgiva
ett servisbidrag, vilket uppgått till omkring 500 kronor årligen. Med militärförläggningens
upphörande hade skyldigheten för staden att utgiva dylikt
servisbidrag upphört.

Folkmängden i Landskrona hade vid slutet av år 1926 utgjort omkring

19,000 personer. Den inkomst, varå utskylder för år 1927 utdebiterats, hade
uppgått till 17,138,000 kronor och det samma år utdebiterade beloppet till
1,670,966 kronor.

Under tiden 1910—1926 hade kommunalskatten i Landskrona per bevillningskrona
varit lägst 5 kronor 47 öre, år 1912, samt högst 10 kronor, åren
1925 och 1926. År 1927 hade kommunalskatten per bevillningskrona uppgått
till 9 kronor 75 öre.

Genom upphörandet av militärförläggningen i Landskrona hade kasernetablissemanget
därstädes blivit ledigt. Ifrågavarande etablissemang, som
utgjordes av en äldre, under mitten av 1700-talet uppförd kasernbyggnad,
en betydligt senare tillkommen matinrättningsbyggnad, inrymmande jämväl
vakt- och arrestlokaler, fyra stallbyggnader, ridhus, exercishus och spruthus
in. m., vore beläget mellan rådhustorget och den sydost om Landskrona
gamla fästning anlagda Slottsparken.

Enligt kasernkommitténs förmenande kunde den lediga kasernbyggnaden
i Landskrona icke tagas i anspråk för sjukvårdsändamål eller annan social
verksamhet. Kostnaderna för att sätta denna ålderdomliga byggnad i modernt

Kungl. Maj:ts proposition nr 190. 3

och mera tillfredsställande skick skulle sannolikt bliva avsevärda. Ett utnyttjande
av etablissemanget för förläggning dit av någon statsinstitution,
som kunde bereda staden möjlighet att erhålla goda skatteobjekt i stället
för det bortflyttade kavalleridetachementets befattningshavare, syntes icke
kunna äga rum.

Vid förhandlingarna med staden hade uppgivits, att staden för sin del
icke hade något intresse att förvärva etablissemanget för att använda detsamma
för något kommunalt ändamål.

Av arméförvaltningens fortifikationsdepartement hade framställts förslag
om att etablissemanget i Landskrona måtte tagas i bruk för uppläggning
av materiel för södra arméfördelningen. Då kasernetablissemanget torde
vara lämpligt för anordnande av ett dylikt centralförråd, hade kasernkommittén
icke något att erinra mot att etablissemanget toges i anspråk för
detta ändamål.

För staden komme denna användning av etablissemanget icke att medföra
några, egentliga fördelar. En eller ett par pensionerade underofficerare
torde möjligen komma att bliva stationerade i Landskrona för tillsyn av
förrådet.

Indragningen av den till Landskrona förlagda truppförbandsavdelningen
syntes komma att för staden medföra en del menliga påföljder. Staden
kunde visserligen icke åberopa några juridiska skäl för sin begäran ett erhålla
ersättning av kronan i anledning av militärens bortflyttning, men en
del billighetsskäl förefunnes, vilka i detta fall måste tillerkännas viss betydelse.
Den omständigheten, att staden sedan århundraden tillbaka haft
garnison förlagd till platsen, kunde icke i och för sig vara avgörande vid
prövning av ersättningsfrågan. Hänsyn måste dock tagas till att staden
delvis anpassat sina kommunala verk och inrättningar under förutsättning,
att en militärförläggning funnes å platsen. Under senare år hade staden
befunnit sig i en stark tillbakagång. Folkmängden hade väsentligt minskats,
och de industriföretag, som under krigsåren anlagts i staden, hade nödgats
upphöra med sin verksamhet. Under sådana omständigheter måste stadens
budget bliva i viss mån påverkad av att den till orten förlagda militärpersonalen
försvunne, utan att någon annan statsinstitution av egentlig betydelse
bleve förlagd till det lediga kasernetablissemanget.

Vad sålunda anförts bestyrktes av uppgifter, som lämnats av Svenska
stadsförbundet. Borttagandet av det till Landskrona förlagda kavalleridetachementet
skulle, enligt vad förbundet framhållit, komma att för staden
medföra »ödesdigra ekonomiska följder», helst under senare åren bevillningskronornas
antal betydligt nedgått i staden och skattetungan ökats till 10
kronor per bevillningskrona.

. Ytterligare ett skäl syntes kunna åberopas såsom stöd för att staden av
billighetsskäl borde beredas viss ersättning för de förluster, staden kunde
komma att tillskyndas i följd av militärindragningen. Då i samband med
genomförandet av 1901 års härorganisation avgörande skulle träffas, till
vilken ort Norra skånska infanteriregementet borde förläggas, hade även
staden Landskrona befunnit sig bland de samhällen, som förklarat sig villiga
att fullgöra vissa prestationer, därest regementet förlädes till orten. Innan
frågan om nämnda regementes förläggning blivit föremål för slutlig prövning,
hade staden Landskrona, på tillrådan av dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet,
inköpt ett större markområde i Saxtorps by, beläget
på några kilometers avstånd från staden. Detta markområde, för vilket
staden erlagt en köpeskilling av omkring 220,000 kronor, hade staden ämnat
upplåta såsom övningsfält för infanteriregementet, därest detta förlagts till
staden. Som regementet emellertid kommit att förläggas till annan ort,

Kungl. May.ts proposition nr 190.

hade staden enligt lämnad uppgift genom inköpet av marken tillskyndats
en icke obetydlig årlig förlust. Markområdet, vilket alltjämt besuttes av
staden, torde numera icke kunna försäljas till ett för staden rimligt pris.
Genom utarrendering erkölle staden en årlig inkomst av markområdet å cirka

10,000 kronor. Stadens utgifter för området belöpte sig emellertid till omkring
2,000 kronor för varje år. I följd härav uppginge den ränteavkastning,
som staden kunde beräkna å det utlagda kapitalet, till mindre än 4
procent. Enligt vad staden vid förhandlingarna uppgivit, kunde det förväntas,
att den nuvarande arrendeinkomsten komme att minskas, varjämte
möjligheten att försälja området utan avsevärd förlust vore ytterst ringa.
Med hänsyn till att staden genom inköpet av berörda markområde torde
hava tillskyndats en icke obetydlig förlust, funne kommittén, att detta förhållande
borde i viss mån beaktas vid bedömande av stadens ersättningsyrkanden.

Sedan under hösten 1926 vissa förberedande förhandlingar ägt rum mellan
kommittén och representanter för staden Landskrona, hade staden i en den
17 januari 1927 dagtecknad skrivelse till kommittén närmare preciserat sina
anspråk på ersättning i anledning av militärförläggningens bortflyttande. I
denna skrivelse hade staden framställt förslag om att vissa kronan tillhöriga
markområden måtte på fördelaktiga villkor försäljas eller upplåtas till
staden.

Stadens yrkanden hade sammanfattats i följande fem huvudpunkter:

1) Det kronan tillhöriga exercisfält, som varit upplåtet för kavalleridetachementets
övningar, borde försäljas till staden till samma pris, som
kronan på sin tid utgivit till staden vid inköp av markområdet, eller 48,000
kronor. Området, utgörande stadsägan nr 400 och i areal innehållande
258,500 kvadratmeter, hade å en av stadsingenjören Isak Mattsson år 1926
upprättad karta över Landskrona utmärkts med gul färgbeteckning och
siffran I.

2) De å kartan med II och III betecknade jordområden, del av stadsägan
nr 337, innehållande i areal 80,500 kvadratmeter, borde försäljas till
staden för samma enhetspris per kvadratmeter som exercisfältet eller för
hela området 14,948 kronor.

3) Det å kartan med IY angivna jordområdet, del av stadsägan nr 337,
innehållande i areal 221,000 kvadratmeter, borde med nyttjanderätt upplåtas
till staden utan avgift och på villkor, dels att upplåtelsen skulle omfatta
perioder om 50 år för varje gång, dels att området av staden skulle användas
till nuvarande ändamål (såsom park och koloniträdgårdar), dels ock
att vallar och vallgravar icke finge förändras utan tillstånd av vederbörande
statliga myndighet.

4) Det å kartan med Y betecknade området, stadsägan nr 401, (del av ön
Gråen), i areal innehållande 222,500 kvadratmeter, därav 95,000 kvadratmeter
land, borde försäljas till staden för samma enhetspris per kvadratmeter jord,
som upptagits för exercisfältet, eller för hela området 17,640 kronor.

5) Det å kartan med Yl utmärkta området, vilket bestode av gatumark,
i areal innehållande 2,800 kvadratmeter, borde såsom gåva överlämnas till
staden, i likhet med vad som brukade ske beträffande gatumark i allmänhet.

Yid övervägande av frågan om ersättning till Landskrona stad i anledning
av militärförläggningens bortflyttning hade kasernkommittén i första
hand ansett, att beaktande borde fästas vid stadens begäran att förvärva
det numera för kronan obehövliga exercisfältet. Detta markområde, som i
areal innehölle 53 tunnland 2 kappland eller cirka 258,500 kvadratmeter,
vore beläget å Landskrona stads norra fäladsmark. Enligt avhandling den

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

7 mars 1877 hade kronan inköpt området av staden för eu köpeskilling av

48,000 kronor för att användas såsom övningsfält av den avdelning utav
Vendes artilleriregemente, som vid denna tidpunkt varit förlagd till staden.
Den 9 april 1877 liade kronan erhållit lagfart å markområdet.

Staden ägde större delen av de obebyggda markområden, som gränsade
intill exercisfältet. Därest detta år 1877 icke hade visat sig vara erforderligt
att utnyttja av kronan för militärt ändamål, hade staden säkerligen icke
avhänt sig området. Under sådana omständigheter syntes det vara rimligt,
att staden bereddes möjlighet att på skäliga villkor återförvärva området av
kronan.

För att närmare kunna bedöma lämpligheten av att framlägga förslag om
överlåtelse till staden av ifrågavarande område hade kommittén uppdragit
åt domänintendenten i Malmöhus län Sven Linders att verkställa utredning
rörande fastigheten och dess nuvarande värde. I ett den 28 maj 1927 avgivet
utlåtande hade domänintendenten Linders anfört, bland annat, följande:
Markområdet, som omfattade 25.85 hektar eller 53 tunnland 2 kappland,
vore beläget i stadens norra del. Det egentliga stadsplaneområdet
avslutades strax söder därom. Gränsen i väster löpte längs strandvägen
mot gamla fiskläget Borstahusen. Den väster om denna väg liggande remsan
utmed Öresund vore bebyggd med privata, trädgårdsomgivna villor. Västra
delen av fältet vore jämförelsevis högt belägen och bestode helt och hållet
av starkt sandblandat grus, tydligen utgörande gammal strandbildning.
Någon nämnvärd mylla funnes ej här. Östra delen utgjordes huvudsakligen
av sandblandad svartmylla, delvis odlingsbar, delvis endast användbar till
bete. På enstaka ställen vore marken här sank, kall och sur. Längs med
strandvägen torde hela områdets västra sida, utgörande i längd 865 meter,
intill 40 meters djup eller en ytvidd av 34,600 kvadratmeter i sinom tid få
användning till bebyggande, varför detsamma redan nu ansåges kunna åsättas
visst tomtvärde. I övrigt hade jorden klassificerats med hänsyn till
dess naturliga beskaffenhet och dess sannolika användning till åker, trädgård,
betesmark eller skogsplantering, enär något bebyggande här icke kunde
förutses inom överskådlig framtid. Med stöd av dessa iakttagelser hade
markens nuvarande saluvärde uppskattats sålunda:

3.4600 hektar ä 6,000 kronor per hektar.............. kronor 20,760: —

lO.oooo » : 2,200 » » ............... » 22,000: —

8.0000 » 1,400 » .............. » 11,200: —

4.3900 1,000 » » ............... » 4,390: —

Summa 25.8 5 o o hektar Summa kronor 58,350: —

Med hänsyn till att någon trupp icke vidare skulle vara förlagd till Landskrona,
torde det ur militär synpunkt icke föreligga något hinder, att kronan
avhände sig markområdet. Någon större inkomst kunde kronan under nuvarande
förhållanden icke påräkna att erhålla av området, därest detsamma
bibehölles i kronans ägo. Kasernkommittén hade därför ansett, att kronan
borde ställa sig tillmötesgående mot stadens begäran att återförvärva området.
Då det på grund av föreliggande omständigheter syntes vara skäligt,
att staden såsom köpeskilling för området erlade ett något lägre belopp än
det av domänintendenten Linders angivna saluvärdet, hade kommittén föreslagit
staden, att köpeskillingen måtte bestämmas till 50,000 kronor. Detta
förslag hade staden förklarat sig kunna godtaga under förutsättning, att
staden erhölle medgivande att betala köpesumman i form av ett annuitetslån
löpande med 5 procent ränta och en amorteringstid av 20 år. Kommittén
hade ansett sig kunna biträda denna begäran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Av de ersättningsanspråk, staden framställt, hade kommittén vidare funnit
sig böra taga särskild hänsyn till stadens önskan att få med nyttjanderätt
utan avgift till sig upplåtna vissa delar av det å kartan med IY betecknade
markområdet. Detta område bestode egentligen av tre olika delar, vilka
för närvarande mot viss årlig avgift vore av kronan utarrenderade till
staden.

Den första delen omfattade den s. k. Slottsparken ävensom Strandpromenaden
utmed Öresund och utgjordes av de till Landskrona gamla fästningsområde
börande vallotterna nr 7, 13—15, 31—34, 35 a, 36 a, 37, 38 och
40. Denna del hade genom ett den 5 och den 6 december 1904 upprättat
arrendekontrakt för en tid av tio år, räknat från och med den 1 mars 1905,
med nyttjanderätt upplåtits till staden. Enligt kontraktet hade den årliga
arrendeavgiften ursprungligen utgjort 900 kronor. Jämlikt träffade överenskommelser
hade kontraktet sedermera förlängts dels till den 1 mars 1925,
dels ock till den 1 mars 1935. Vid den senare prolongationen hade arrendeavgiften
höjts till 1,300 kronor för år.

Den andra delen utgjordes av de kronan tillhöriga, vid Nyhamn belägna
f. d. upplagstomterna nr 7 och del av nr 6, vilka områden i areal innehölle
tillhopa 1,833.7 kvadratmeter. Omförmälda del hade genom ett den 31 december
1923 och den 4 januari 1924 upprättat kontrakt för en tid av tio år,
räknat från den 1 mars 1925, utarrenderats till Landskrona stad mot en
årlig arrendeavgift av 150 kronor.

Den tredje delen av ifrågavarande med IY betecknade område bestode
av det s. k. koloniområdet. Detta utgjordes av ett stort antal till Landskrona
gamla fästningsområde hörande vallotter, vilka enligt arrendekontrakt den
27 november och den 1 december 1923 av kronan utarrenderats till staden
för tiden intill den 1 mars 1935 mot en årlig arrendeavgift av 3,000 kronor.

Enligt av staden lämnad uppgift hade det s. k. koloniområdet uppdelats
i 198 olika lotter, vilka staden i sin ordning utarrenderat till enskilda personer
såsom koloniträdgårdar. I areal innehölle dessa tillhopa 9.9698 hektar.
Staden vore emellertid skyldig bestrida vissa kostnader för tillsyn och underhåll
av vägar inom området, vilka kostnader av staden uppskattats till
mellan 1,000 och 2,000 kronor per år. Stadens nettoinkomst på utarrenderingen
av kolonilotterna skulle, därest staden befriades från skyldighet att
utgiva arrende till kronan för samtliga de arrenderade, å kartan med IY
betecknade markområdena, icke komma att överstiga 4,000 kronor om året.

De vid Nyhamn belägna tomtområdena inginge i Slottsparken. Denna
park jämte Strandpromenaden hade på stadens bekostnad anordnats såsom
en promenadplats, vilken utan avgift vore upplåten till allmänheten. Staden
bestrede samtliga de kostnader, som vore förenade med underhåll och vård
av dessa anläggningar.

Då förvärvet av exercisfältet icke i och för sig kunde anses vara ersättning
till staden i anledning av militärförläggningens indragning, hade kommittén
ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke staden under några år borde
befrias från skyldighet att erlägga arrende för de markområden, som inginge
i Slottsparken och Strandpromenaden. Därest staden på enahanda villkor
som hittills finge utan avgift disponera dessa områden, skulle staden årligen
inbespara eu arrendeavgift å 1,450 kronor.

I detta sammanhang ansåge kommittén sig böra erinra om, att Stockholms
stad genom kontrakt den 8 maj 1877 av kronan fått till sig utan avgift
upplåten hela Humlegården i Stockholm. Detta kontrakt vore fortfarande
gällande, utom vad beträffade uppsägningstiden, som genom avtal mellan
statsverket och Stockholms stad den 12 november 1895 förlängts från ursprungligen
fastställda två år till tio år. Stockholms stad hade i kontraktet

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

åtagit sig att låta försätta och underhålla Humlegården i prydligt skick
såsom eu för allmänheten utan avgift tillgänglig promenadplats.

Enligt kommitténs mening borde Landskrona med hänsyn till stadens
betryckta läge ävensom övriga i det föregående berörda omständigheter såsom
kompensation för den mistade militärförläggningen erhålla befrielse
från skyldighet att under eu tid av tio år erlägga arrendeavgift för de markområden,
som enligt de två först berörda, här ovan omförmälda arrendekontrakten
upplåtits till staden. Dessa två kontrakt borde lämpligen förlängas
intill utgången av februari månad 1940, dock med den ändring, att
staden befriades från att erlägga de nu i kontrakten fastställda arrendebeloppen
under de sista tio åren av arrendetiden.

Vid de fortsatta förhandlingarna under sommaren 1927 hade staden framhållit,
att även om det försäljningspris, som av kommittén åsatts exercisfältet,
vore relativt billigt, kunde förvärvet av denna fastighet för staden
icke anses utgöra någon gottgörelse för de förluster, staden komme att tillskyndas
i följd av militärförläggningens bortllyttande. Staden borde av
kronan få inköpa hela koloniområdet, utgörande dels det å kartan med brun
färgbeteckning angivna området, beläget utanför den yttersta vallgraven och
betecknat med II, dels ock hela det å kartan med IV betecknade området,
vilket utmärkts med grön färgbeteckning och som vore beläget mellan den
yttersta och den mellersta vallgraven. Sistberörda område omfattade jämväl
Slottsparken och Stramlpromenaden. Därest detta yrkande icke kunde
bifallas, borde staden åtminstone få dessa områden till sig upplåtna med
nyttjanderätt utan skyldighet att erlägga någon arrendeavgift.

Vid prövning av stadens framställda begäran att, bortsett från exercisfältet,
med äganderätt av kronan förvärva i Landskrona belägna jordområden
hade kommittén funnit, att dessa frågor icke lämpligen borde sammankopplas
med spörsmålet om att bereda staden kompensation för den mistade
militärförläggningen. Därest staden önskade vidhålla sina anspråk att erhålla
äganderätt till berörda områden, syntes staden böra direkt hos Kungl.
Maj:t göra framställning härom. Kommittén hade fördenskull ansett sig
allenast böra tillstyrka, dels att staden med äganderätt finge förvärva det
å norra fäladsmarken belägna exercisfältet för eu köpeskilling av 50,000 kronor,
dels ock att Slottsparken och Strandpromenaden arrendefritt finge disponeras
av staden under tio års tid, räknat från den 1 mars 1930, på de
villkor, som i övrigt funnes upptagna i nu gällande två kontrakt om dessa
områdens upplåtande till staden.

Sedan ett förslag till överenskommelse upprättats på grundval av nyss
angivna förutsättningar, hade detta förslag blivit av stadsfullmäktige i Landskrona
godkänt den 17 oktober 1927.

Enligt av arméförvaltningen lämnad uppgift hade hitintills för Landskrona
stad kvarstått skyldigheten att enligt inkvarteringsordningen för städerna
utom Stockholm av den 22 februari 1841 (S. F. S. nr 3) utgiva servisbidrag.
Under budgetåret 1924/1925 hade det bidrag, staden i dylikt hänseende
kontant inbetalat till kronan, uppgått till 570 kronor, (kapitaliserat
efter fem procent motsvarade detta ett kapital å 11,400 kronor). Arméförvaltningen
hade i ett den 22 oktober 1925 avgivet utlåtande i anledning av
begärd utredning, i vad mån den av 1925 års riksdag beslutade omorganisationen
av försvars väsendet berörde förpliktelser, som kunde åligga kronan
gentemot stad eller kommun beträffande förläggning av trupp eller i
övrigt, framhållit, att som något truppförband efter den nya försvarsorganisationens
genomförande icke vidare komme att vara förlagt i Landskrona,
borde till bemötande av bland annat från denna stads sida framställda er -

Yttranden avchefen
för
södra arméfördelningen

och arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Yttrande av
lantförsvarets
mark komraitterade.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

sättningsanspråk beaktas, att staden å sin sida befriades från sina skyldigheter
i avseende å utgörande av förenämnda servisbidrag.

Vid förhandlingarna med staden hade detta spörsmål bragts på tal och
från kommitténs sida gjorts gällande, att staden genom militärförläggningens
bortflyttning komme att befrias från en årlig kontant utgift å något mer än
500 kronor.

Stadens representanter hade härtill genmält: Så länge kavalleridetachementet
varit förlagt till staden, hade staden utgivit servisbidrag till kronan
med omkring 500 kronor per år, men staden hade i gengäld härför varit
berättigad att i händelse av brandfara kunna påräkna hjälp från militärförläggningen.
Sedan militärpersonalen förflyttats från platsen, funnes något
dylikt extra brandmanskap icke till förfogande i staden. Med anledning
härav hade staden redan år 1927 måst vidtaga särskilda åtgärder för att utöka
personalen vid stadens fasta brandkår. De belopp, som staden nödgades
utgiva såsom avlöning till nyanställt manskap vid brandkåren, uppginge
till 3,750 kronor per år. Denna årliga merutgift överstege högst
väsentligt det belopp, staden plägat erlägga i servisbidrag.

På grund av vad från stadens sida sålunda anförts hade kommittén vid
prövning av ersättningsfrågan icke ansett sig kunna fästa särskilt avseende
vid att Landskrona stad genom militärförläggningens bortflyttning befriades
från skyldigheten att utgiva servisbidrag.

Chefen för södra arméfördelningen och arméförvaltningens fortifikationsdepartement
hava förklarat sig icke hava något att erinra mot den av
kasernkommittén föreslagna överenskommelsen med Landskrona stad.

Lantförsvarets markkommitterade — vilka erhållit i uppdrag att verkställa
utredning och avgiva förslag till disposition genom försäljning eller
annorledes av sådana lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser,
delar av lägerplatser eller andra fastigheter, som icke vidare kunna
anses erforderliga för försvarets behov — hava den 16 januari 1929 avgivit
infordrat yttrande i ärendet och därvid anfört följande.

Ur de synpunkter, markkommitterade hade att företräda, nämligen hänsynen
till den framtida dispositionen av kronans markområden, funnes icke
något att erinra mot försäljningen av exercisfältet till staden.

Beträffande den andra delen av uppgörelsen — gratisupplåtelse till staden
av vissa delar av citadellets område — finge markkommitterade framhålla
följande synpunkter, som föranlett kommitterade att ställa sig tveksamma
inför lämpligheten av att för så lång tid framåt lämna staden fri disposition
av samma områden.

Vid de undersökningar, kommitterade företagit i Landskrona, hade det
visat sig, att särskilt de till enskilda personer upplåtna vallotterna nr 35 b,
36 b, 35 c, 36 c och 36 d samt sannolikt en del andra vallotter omedelbart
borde kunna med fördel exploateras såsom tomtmark, utan att detta kunde
menligt inverka på citadellområdets karaktär av en i stort sett bevarad
1600-tals fästningsanläggning. För att detta skulle kunna utföras utan våda
för samtliga intressen, som därav berördes, erfordrades emellertid, att en
efter förhållandena lämpad stadsplan fastställdes och följdes. Detta föranledde
en uppgörelse mellan kronan och staden om genomförande eller för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 190. 9

ändring i vissa delar av nu gällande stadsplan av år 1904, varvid de till
staden upplåtna markområdena komme att bliva berörda i en utsträckning,
som icke för närvarande kunde med någon grad av säkerhet angivas. Möjligheter
torde säkerligen föreligga att därvid på ett både för kronan och sta^
st^. bereda staden en skälig ersättning för de genom kavalleriforläggningens
indragning uppkommande förlusterna. Denna uppgörelse
med staden i stadsplanefrågan torde däremot icke underlättas av att en del
av det område, som berördes av en eventuell stadsplaneändring, i förväg
upplätes till staden utan ersättning för rätt lång tid framåt. Eu uppgörelse
med staden i ersättningsfrågan syntes i stället böra baseras på ett genomförande
av stadsplanen för området samt lämnas staden i samband med
överenskommelsen härom.

s b1 d s p 1 a n e 1 äg gn i n g, som kunde erfordras, och överenskommelse därom
krävde givetvis en viss tid, varför ersättningsfrågan icke, därest ersättning
skulle lämnas på nu antytt sätt, kunde få sin lösning omedelbart. Skulle
emellertid skäl föreligga, som talade för en omedelbar uppgörelse med staden,
ville kommitterade hänvisa till möjligheten att utan rubbning av de
nuvarande arrendekontrakten lämna staden ersättning genom en lämpligt
avpassad minskning av den för exercisfältet bestämda köpeskillingen, en
åtgärd, som icke torde kunna inverka försvårande på lösningen av övriga
frågor rörande kronans fastigheter i Landskrona.

Ehuru Landskrona stad, såsom kasernkommittén framhållit, icke verkställt
några direkta uppoffringar i och för ordnandet av detachementets ur
Skånska husarregementet förläggning till staden, finner jag, med hänsyn
till vad kommittén i ämnet anfört, billiglietsskäl tala för att staden likväl
beredes någon ersättning i anledning av att detachementet jämlikt 1925 års
härordningsbeslut indragits.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär den mellan kasernkommittén
och staden träffade förslagsöverenskommelsen av den 26 och
den 30 november 1927, att det markområde, i areal innehållande 25,8500
hektar, som disponerats såsom övningsfält för liusardetachementet och vilket
staden genom avhandling den 7 mars 1877 försålt till kronan för 48,000
kronor, skulle av kronan överlåtas till staden för en i förhållande till fastighetens
nuvarande värde — av vederbörande domänintendent angivet till
58,350 kronor — reducerad köpeskilling av 50,000 kronor. Köpeskillingen
har avsetts att erläggas på det sätt, att staden den 30 juni 1929 skulle betala
4,000 kronor, medan återstående del, 46,000 kronor, skulle behandlas
såsom ett tjuguårigt amorteringslån, löpande med 5 procent ränta. Yidare
skulle de nu gällande kontrakt, varigenom staden av kronan arrenderar de
till Landskrona gamla fästningsområde hörande vallotterna nr 7, 13—15,
31 34, 35 a, 36 a, 37, 38 och 40, ävensom förutvarande upplagstomterna
nr 7 och del av nr 6 — tillsammans utgörande Slottsparken och Strandpromenaden
— erhålla förlängd giltighet till den 1 mars 1940, varvid dock
staden under tio ar eller för tiden från den 1 mars 1930 till utgången av
februari månad 1940 skulle befrias från att till kronan utgiva de i kontrakten
stadgade arrendeavgifterna å tillhopa 1,450 kronor årligen.

I anledning av vad lantförsvarets markkommitterade uttalat med avseende

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 159 haft. (Nr 190.) 584 29 2

Departements chefen.

10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 190.

å den föreslagna avgiftsfria upplåtelsen till Landskrona stad av den utav
staden arrenderade marken, har jag anmodat kasernkommittén att inleda
nya underhandlingar med staden angående träffande av en uppgörelse utan
rubbning av gällande arrendekontrakt rörande denna mark samt att inkomma
med det förslag, vartill förhandlingarna kunde föranleda. I skrivelse
den 4 mars 1929 har kasernkommittén framlagt resultatet av de förnyade
förhandlingarna i ämnet med Landskrona stad. Vid dessa förhandlingar
har överenskommits, att staden, i stället för den förut omförmälda
avgiftsfria arrenderätten, skall tillerkännas kompensation genom att köpeskillingen
för exercisfältet nedsättes från tidigare bestämda 50,000 kronoi
till 38,000 kronor. Köpeskillingen har emellertid nu förutsatts skola i sm
helhet av staden gäldas vid tillträdet av fastigheten den 1 juli 1929.

Den mellan kasernkommittén och staden träffade nya överenskommelsen,
vilken är dagtecknad den 23 och den 27 februari 1929, torde få fogas såsom
bilaga (Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Som en uppgörelse med staden i enlighet med det senast framlagda
förslaget icke torde kunna anses föregripa den i markkommitterades yttrande
åsyftade utredningen rörande disponerandet av vissa kronan tillhöriga
fastigheter i Landskrona, och då i övrigt icke någon anledning till
erinran mot ifrågavarande nya förslag till överenskommelse med staden synes
mig föreligga, tillstyrker jag, att detsamma för kronans del godkännes.

Den inflytande köpeskillingen för övningsfältet, 38,000 kronor, synes, i
överensstämmelse med vad i liknande fall tidigare skett, böra tillgodoföras
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.

Den av kasernkommittén berörda frågan om sättet för utnyttjandet av
det ledigblivna kasernetablissemanget i Landskrona torde i annat sammanhang
bliva föremål för avgörande.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels godkänna omförmälda den 23 och den 27 februari 1929 mellan Kungl.
Maj:t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Landskiona
stad, å andra sidan, ingångna preliminära överenskommelse (Bil. A);

dels ock medgiva, att den jämlikt berörda överenskommelse inflytande
köpeskillingen, 38,000 kronor, må tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Bil. A.

Som genomförandet av 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan medfört,
att den till Landskrona förlagda avdelningen av Skånska husarregementet
förflyttats från staden utan att bliva ersatt av någon annan truppavdelning,
träffas härmed mellan Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, under
förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt
Landskrona stad, å andra sidan, följande överenskommelse:

§ 1-

Kronan överlåter och försäljer till Landskrona stad mot en köpeskilling
av trettioåttatusen (08,000) kronor det markområde, i areal innehållande 53
tunnland 2 kappland, å stadens norra fäladsmark, som disponerats såsom
övningsfält av den från staden förflyttade avdelningen av Skånska husarregementet
och som av staden genom avhandling den 7 mars 1877 försålts
till kronan.

§ 2-

Köpeskillingen för den försålda fastigheten skall av staden till kronan
erläggas den 1 juli 1929, vilken dag staden äger tillträda fastigheten i då
befintligt skick.

§ 3-

Staden äger att uppbära all den fastighetens avkastning, som belöper
på tiden från och med tillträdesdagen, samt ansvarar för de på tiden efter
tillträdesdagen belöpande skatter och onera för fastigheten.

§ *■

Lagfartskostnaderna för detta fång bestridas av staden. Erforderliga åtkomsthandlingar
till fastigheten, som är gravationsfri, tillhandahållas av kronan.

Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.
Maj:t och kronan erhållit det ena samt Landskrona stad det andra exemplaret.
Stockholm den 27 februari 1929.

För kasernkommittén:
JOHAN JÖNSSON.

Landskrona den 23 februari 1929.

/Sten Grönvall.

På Landskrona stads vägnar:
dess drätselkammare:

C. O. FREDHOLM.

Fred. Wickström. L. P. Holm. Lorens Helmers.

Karl Nilsson. Herman Schlasberg.

/Edvin Svensson.