Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1963 (Proposition 1963:184 - höst)

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1963

Nr 184

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående markförvärv
för nya förläggnings- och övningsområden för Svea livgarde
och Svea ingenjörregemente; given Stockholms
slott den 11 oktober 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås markförvärv för nya förläggnings- och övningsområden
för Svea livgarde i Upplands-Bro kommun, Uppsala län, och för
Svea ingenjörregemente i Södertälje stad och Turinge kommun, Stockholms
län. För bestridande av kostnaderna för markförvärven äskas å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1963/64 ett investeringsanslag av 65
miljoner kronor.

1 —liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 181

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1963

Utdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 11 oktober 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Kling, Edenman,
Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga angående
markförvärv för nya förläggnings- och övningsområden för Svea livgarde
och Svea ingenjörregemente och anför därvid följande.

Inledning

Järvafältet omfattar numera en landareal av ca 5 065 hektar. Det är beläget
inom Stockholms, Sundbybergs och Solna städer, Sollentuna köping
samt Järfälla kommun.

Järvafältet tillkom som militärt övningsfält för Stockholms garnison efter
beslut av 1905 års riksdag. På Järvafältet utbyggdes vidare under senare
delen av 1930-talet flygfält för den enligt 1936 års försvarsbeslut tillkomna
Svea flygflottilj (F8). Vidare tillkom under 1930- och 1940-talen förläggningar
m. m. för förband inom Stockholms garnison och lokaler för andra
försvarsinstitutioner. Under de senaste åren har Järvafältets utnyttjande
påverkats av beslutade omorganisationer och omlokaliseringar av militära
förband m. m. I nuläget finns på Järvafältet förläggningslokaler för Svea
livgarde (11), Svea ingenjörregemente (Ing 1), tygförvaltningsskolan (TygS)
samt Svea flygkår (F 8), vilken efter flygflottiljens indragning övertagit
dess etablissement. Till I 1 är anknuten arméns skyddsskola (SkyddS) medan
arméns fältarbetsskola (FältarbS) och ingenjörtruppernas kadett- och
aspirantskola (IngKAS) har gemensam administration med Ing 1. På Järvafältet
har vidare utrymmen beretts för Stockholms tygstation (ST) vid Stora
Ursvik och delar av försvarets forskningsanstalt vid Lilla Ursvik. Vid Bagartorp
finnes lokaler för centrala värnpliktsbyrån och arméns intendenturförråd
i Stockholm (AIS). Slutligen ligger ett antal smärre enheter, förråd
m. m. på olika platser inom fältet.

Järvafältets nuvarande omfattning och gränser samt belägenheten av där
befintliga militära institutioner framgår närmare av en till ärendet hörande
kartskiss (bilaga A).

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1963

Frågan om Järvafältets framtida användning var under början av 1950-talet föremål för utredning av 1951 års Järvafältsutredning. Enligt de för
denna utredning meddelade direktiven skulle undersökas om försvaret kunde
avstå från för bostadsbebyggelse värdefulla områden i Järvafältets södra och
sydöstra del mot att fältet i stället utvidgades norrut. I sitt den 1 september
1953 avgivna betänkande konstaterade utredningen, att det icke var möjligt
att genom dylik uvidgning norrut av Järvafältet uppfylla önskemålen att
erhålla ett för skarpskjutning med alla vapen och övningar i större förband
lämpligt övningsfält för Stockholms garnison. Med hänsyn härtill ansåg utredningen
att Järvafältet borde bibehållas i huvudsak i dåvarande omfattning
och utnyttjas för de till fältet förlagda förbanden och skolorna. Utredningen
kunde därför endast tillstyrka att mark i mycket begränsad omfattning försåldes
från fältets södra delar till omgivande städer och samhällen. Om de
i direktiven angivna önskemålen om ett lämpligt övnings- och skjutfält för
Stockholms garnison skulle uppfyllas, måste — ansåg utredningen — ett
större övningsfält på längre avstånd från Stockholm anskaffas.

Sedermera har vissa av de av Järvafältsutredningen till försäljning föreslagna
områdena försålts till Sundbybergs stad och Järfälla kommun, varjämte
vissa andra områden inom södra delen av Järvafältet försålts för bostadsbebyggelse.

I skrivelse den 2 september 1957 hemställde Stockholmstraktens regionplanenämnd
hos Kungl. Maj :t, att en skyndsam utredning måtte företagas
rörande förutsättningarna för att helt eller delvis frigöra Järvafältet från
militär verksamhet så att det för framtiden huvudsakligen skulle kunna användas
för civila ändamål.

Efter förslag i propositionen 1958: 110 fattade 1958 års riksdag (SUB 98;
rskr B 125) principbeslut att flytta infanteriets kadettskola från Bagartorp
till Hallands regemente i Halmstad samt att dra in F 8. Enligt beslutet förutsattes,
att flygfältet vid Barkarby alltjämt skulle bibehållas som krigsbas.
Förflyttning av InfKS, som ombildats till infanteriets kadett- och aspirantskola
(InfKAS), har numera verkställts. Verksamheten vid Barkarbyfältet
är numera organiserad i Svea flygkår (F 8; jfr prop. 1963: 110), omfattande
bland annat luftvärnsrobotförband.

Efter förslag i propositionen 1960: 120 beslutade 1960 års riksdag (SU 127;
rskr 335) att AIS skulle utflyttas från Stockholmsområdet och förläggas till
Filipstad. Riksdagen har sedermera för budgetåret 1963/64 anvisat medel
för att påbörja utbyggnaden av nya lokaler i Filipstad. Dessa kan beräknas
vara färdiga under budgetåret 1965/66.

Vidare beslutade, efter förslag i propositionen 1961: 123, 1961 års riksdag
(SU 113; rskr 282) att Svea artilleriregemente (A 1) skulle förflyttas från
Rissne på Järvafältet till Östgöta luftvärnsregementes kasernetablissement i
Linköping. Denna förflyttning har verkställts och etablissementet utnyttjas
för närvarande för bland annat TygS.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. AV 184

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k år 1963

Genom beslut den 28 april 1961 uppdrog Kungl. Maj :t åt försvarets fastighetsnämnd
att dels undersöka i vilken utsträckning i samband med redan
beslutade eller föreslagna flyttningar av militära förband från Järvafältet
av försvaret disponerad mark å fältet kunde -— med beaktande av föreliggande
behov av mark för militära ändamål -— friställas för bostadsbebyggelse
och andra samhälleliga eller enskilda ändamål, dels ock, med utgångspunkt
i att under överblickbar framtid I 1 skulle kvarbliva i sitt etablissement
samt anläggningarna vid Barkarby flygfält skulle disponeras för militära
ändamål, företaga en översiktlig planering rörande det framtida utnyttjandet
av Järvafältet, varvid borde angivas vilka delar av fältet som borde
reserveras för statliga ändamål och vilka delar som kunde avses för bostadsbebyggelse
och andra ändamål.

Sedermera fann Kungl. Maj :t, med återkallande av förenämnda den 28
april 1961 lämnade uppdrag, genom beslut den 6 september 1962 gott uppdraga
åt fastighetsnämnden att dels, i samråd med chefen för armén, till
Kungl. Maj :t avgiva förslag till anskaffning av förläggnings- och övningsområden
för I 1 och Ing 1 vid flyttning från Järvafältet till andra förläggningsplatser
i Stockholms närhet, dels ock, med utgångspunkt i att anläggningarna
vid Barkarby flygfält under överblickbar tid skulle disponeras för
militära ändamål, företaga den översiktliga planering rörande det framtida
utnyttjandet av Järvafältet, som angivits i beslutet den 28 april 1961. I samband
härmed bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för försvarsdepartementet
att meddela fastighetsnämnden de närmare anvisningar som kunde erfordras
för utredningsarbetets bedrivande.

Med stöd av nämnda bemyndigande anmodade chefen för försvarsdepartementet
i skrivelse den 8 oktober 1962 fastighetsnämnden att vid fullgörande
av Kungl. Maj :ts förenämnda uppdrag den 6 september 1962 föreslå avgränsning
av förläggnings- och övningsområden för I 1 och Ing 1 inom UpplandsBro
respektive1 östertälje kommuner i huvudsaklig anslutning till markområden
som för vartdera förbandet utmärkts på skrivelsen bifogade kartblad.

Genom beslut den 12 oktober 1962 uppdrog Kungl. Maj :t slutligen åt fortifikationsförvaltningen
att efter anvisningar av chefen för armén i samråd
med fastighetsnämnden uppgöra och till Kungl. Maj :t inkomma med
förslag till byggnadsprogram för anordnande av kasernetablissement för
I 1 och Ing 1 å de nya förläggningsplatserna för förbanden.

Efter förslag i propositionen 1962: 190 har 1962 års riksdag (SU 191;
rskr 403) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1962/63 å driftbudgeten
under fjärde huvudtiteln till Utredningar rörande förflyttning av vissa förband
från Järvafältet m. m. anvisat ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.

Med anledning av det genom Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 6 september
1962 lämnade uppdraget har fastighetsnämnden med skrivelse den

1 Östertälje kommun fr.o.m. den 1 januari 1963 inkorporerad med Södertälje stad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18t år 1963

26 juni 1963 framlagt förslag till anordnande av förläggnings- och övningsområden
för I 1 inom ett område av omkring 5 000 hektar i Upplands-Bro
kommun, Uppsala län, samt för Ing 1 inom ett område om ca 1 400 hektar
i Södertälje stad och Turinge kommun, Stockholms län.

Över fastighetsnämndens förslag har yttranden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för flygvapnet, fortifikationsförvaltningen,
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,
länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Uppsala län, svenska
naturskyddsföreningen, Upplands-Bro kommun, Södertälje stad, Turinge
kommun och Stockholmstraktens regionplanenämnd.

Fastighctsnämndens förslag till anskaffning av förläggnings- och övningsområden
för I 1 och Ing 1

Fastighetsnämnden erinrar till en början om att det av chefen för försvarsdepartementet
för I 1 anvisade området ligger på ett avstånd från
Stockholms centrum av ca 25 km. Närmaste tätort är Kungsängen, omkring
4 km från området. — Avståndet från Stockholms centrum till det område,
som anvisats för Ing 1, är ca 35 km. Från Södertälje centrum till området är
avståndet ca 6 km.

För fullföljande av sitt uppdrag har fastighetsnämnden vid besök inom
de båda områdena studerat förhållandena därstädes. Särskild uppmärksamhet
har därvid ägnats frågorna om de blivande förläggnings- och övningsområdenas
omfattning och avgränsning med hänsyn till användbarhet för avsedda
ändamål samt med hänsyn till uppkommande konsekvenser främst
för aktuella planer på samhällsutbyggnad och ur social synpunkt.

I det följande behandlas de båda ifrågavarande områdena vart för sig. I

I 1-området

Fastighetsnämnden har tagit del av hur enligt chefens för armén uppfattning
ett för I 1 avsett område (I 1-området), som i huvudsak ansluter sig
till det av chefen för försvarsdepartementet anvisade markområdet i Upplands-Bro
kommun, bör utnyttjas. Härvid har olika övningsexempel demonstrerats
för nämnden. Nämnden har vidare skaffat sig kännedom om
resultatet av inom Stockholmstraktens regionplanekontor utfört arbete med
regionplan för Kungsängenområdet. På grundval av vad sålunda inhämtats
har nämnden funnit att I l-oinrådet bör avgränsas såsom framgår av en
kartskiss (Bilaga B). Området omfattar, frånräknat vissa bostadsfastigheter
och markområden som icke bör förvärvas av kronan, en markareal av
ca 5 000 hektar, varav omkring 3 750 hektar är belägna inom Västra Ryds

Kungl. Maj. ts proposition nr 18k år 19C>3

socken och återstoden, omkring 1 250 hektar, inom Håbo-Tibble socken.
Huvudparten av marken, omkring 4 790 hektar, är i enskild ägo, under det
att omkring 130 hektar är i kommunal ägo och omkring 80 hektar utgöres
av ecklesiastik mark. Området delas av en i nordvästlig-sydostlig riktning gående
öppen dalsträckning, som i sydost vidgar sig och övergår i en i huvudsak
öppen, småkuperad terräng. Sistnämnda typ av terräng förekommer
även i områdets södra del och, i mindre utsträckning, norr om Lej ondaissjön
och vid Torsätra. I övrigt består området i huvudsak av skogsmark.
Ett dominerande höj dparti finns vid Granhammar.

Fastighetsnämnden anför, att nämnden i den mån så varit möjligt anpassat
I 1-områdets gränser till befintliga fastighetsgränser. Vid gränsdragningen
i väster har det icke kunnat undvikas att vissa brukningsenheter
kommit att sönderdelas. Härvid har emellertid föreliggande möjligheter att
genom ägoutbyten eller andra rationaliseringsåtgärder möjliggöra brukningsenheternas
fortsatta bestånd beaktats. Vid bestämmande av områdets
gräns i söder och sydväst har avsevärda delar av två jordbruksegendomar
— Granhammar och Brunna — måst tillföras området. Återstoden av Granhammars
egendom och en del av vad som återstår av Brunna egendom torde
emellertid enligt nämnden komma att tagas i anspråk för samhällsbildning.

Inom I 1-områdets gränser finns ett avsevärt antal avstyckade bostadsfastigheter,
de flesta av fritidstyp. Huvudparten av dessa, omkring 105 stycken,
är så belägna att de antas kunna utnyttjas för sitt nuvarande ändamål även
efter det kronan tagit området i bruk. Det anses därför icke vara nödvändigt
att de nu förvärvas av kronan.

Från kronans markförvärv bör enligt nämndens mening vidare undantagas
ett markområde om ca 10,5 hektar för en trädgårdsanläggning och ett
markområde om ca 13,5 hektar för Västra Ryds kyrka med kyrkogård samt
i anslutning till kyrkan liggande prästgård och församlingshem.

Enligt vad fastighetsnämnden inhämtat från chefen för armén behöver
ett förläggnings- och övningsområde för ett normalinfanteriregemente teoretiskt
omfatta omkring 3 200 hektar (ca 1 000 hektar för handövningsfält,
ca 2 000 hektar för skjutfält och ca 200 hektar för kasernområde). Härvid
förutsättes dock att handövningsfältet i huvudsak bestar av smabruten,
för militära övningar väl användbar terräng, att stridsskjutningsområdena
inom fältet kan väljas så att gynnsammast möjliga övertäckning erhålles
mellan riskområdena och att fältet uteslutande gränsar mot mark, vilken
kan utnyttjas för intagande av utgångslägen och förflyttningar av förband
i samband med övningar inom området. Enligt fastighetsnämndens mening
föreligger dessa förutsättningar endast i begränsad omfattning i detta fall,
vilket medför att I 1-området måste erhålla större areal än den nyss angivna
för att betingelserna för övningarna skall bli tillfredsställande. Sålunda
är tillgången på småbruten terräng, belägen så att den kunnat infogas i 11-om -

Kungi. Maj.ts proposition nr 18b år 1963

rådet, begränsad. Genom den föreslagna avgränsningen har emellertid relativt
stora sammanhängande arealer av denna terrängtyp kunnat tillföras
området. Skjutfältet måste omfatta närmare 2 300 hektar genom att möjligheten
till övertäckning av riskområdena vid stridsskjutningar från två
mitt emot varandra belägna kompanistridsbanor på grund av terrängens
beskaffenhet är mindre inom detta område än vad chefen för armén utgått
från vid förenämnda teoretiska beräkning.

Vid avgränsningen av I 1-området har fastighetsnämnden vidare beaktat
att söder om området avses skola genomföras en omfattande samhällsbildning,
som torde komma att beröra avsevärda markområden från terrängpartierna
kring Kungsängen samt sjöarna Lillsjön och örnässjön i nordlig och
nordöstlig riktning upp emot I 1-områdets sydöstliga del. I väster gränsar
I 1-området till en mindre del till Lejondalssjön och i övrigt till en öppen
bygd, som är relativt tätbefolkad och mycket splittrad i mindre brukningsenheter.
I norr och öster slutligen gränsar I 1-området till Sigtunafjärden och
Skarven, vilket i och för sig innebär uppenbara fördelar för såväl övningsverksamheten
inom området som möjligheterna att i framtiden hävda området
mot andra samhälleliga behov. Nämnda förhållanden begränsar emellertid
kraftigt möjligheterna att utnyttja kringliggande mark för intagande av
utgångslägen för övningar m. m. Enligt fastighetsnämndens mening måste
I 1-området därför ges sådan omfattning att tillämpningsövningar i skyttebataljon,
åtminstone i vad avser anfall och avvärj ningsstrid, kan genomföras
i huvudsak inom området.

Vid fastställande av I 1-områdets storlek har fastighetsnämnden även beaktat
att inom området kommer att bedrivas en övnings- och utbildningsverksamhet,
som till sin omfattning avsevärt överstiger den vid ett normalinfanteriregemente.
Sålunda är utbildningskontingenten vid I 1 något större än vid
ett normalinfanteriregemente, vartill kommer SkyddS. För SkyddS erfordras
tillhopa ca 300 hektar mark. Vissa förband och skolor, som nu bedriver
övningsverksamhet på Järvafältet, exempelvis Livgardesskvadronen (Kl)
och krigsskolan (KS), torde också i framtiden komma att hänvisas till
I 1-området. Närheten till Stockholm torde vidare göra området begärligt
för alt tillgodose centrala stabers och förvaltningars behov av terräng för
övningar och försöksverksamhet in. m. Detsamma gäller även för vissa frivilliga
försvarsorganisationers verksamhet.

Vid avgränsningen av I 1-området har fastighetsnämnden vidare beaktat
angelägenheten av att området redan från början dels erhåller sådan storlek
att detsamma i sig rymmer en viss markreserv för att möta de framtida anspråk
på ytterligare övningsutrymme, som erfarenhetsmässigt brukar uppkomma,
och dels ges lämplig utformning med hänsyn till föreliggande planer
på samhällsbildning.

Fastighetsnämnden framhåller i detta sammanhang vikten av att I 1-området
i sin helhet av vederbörande planläggande organ för framtiden reserve -

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1963

ras såsom militärt förläggnings- och övningsområde och att angränsande
mark planlägges med hänsyn härtill. I ett preliminärt förslag till utvidgning
av regionplanen för Stockholmstrakten till att omfatta den tidigare i planen
icke inneslutna Upplands-Bro kommun har dessa förhållanden också beaktats.
Förslaget, som i princip godkänts av regionplanenämnden, upptar en
vägförbindelse från europaväg 18 och det planerade samhället söder om
I 1-området genom områdets sydöstligaste del och vidare över Munkholmen
mot Upplands Väsby. Fastighetsnämnden framhåller, att en sådan väg icke
är aktuell och att den ej bör utgöra hinder för den nu föreslagna avgränsningen
av I 1-området. Nämnden förutsätter emellertid att den ifrågavarande
delen av området, inom vilken kasernetablissemenlet avses skola uppföras,
utnyttjas så att vägen kan komma till utförande söder om etablissementet
utan ingrepp i byggnadsbeståndet, om trafikbehovet i framtiden skulle framtvinga
densamma. Enligt nämndens mening bör emellertid andra möjligheter
att tillgodose ett sådant framtida trafikbehov i första hand prövas.

Fastighetsnämnden föreslår, att I 1-området disponeras på följande sätt.
Kasernetablissementet bör uppföras i anslutning till gårdsområdet vid Granhammar,
där markförhållandena bedömes vara gynnsamma härför. En sådan
lokalisering av etablissementet erbjuder därjämte goda möjligheter till
kommunikation med det blivande samhället söder om I 1-området och, vilket
är angeläget med hänsyn till utbildningsverksamhetens rationella bedrivande,
med övningsområdets olika delar. — För passövningar bör de
småbrutna terrängavsnitten norr, väster och nordväst om det föreslagna
kasernområdet utnyttjas medan områdets norra del avses för stridsskjutningar.
Stridsskjutningsområdet gränsar i norr och nordost till Sigtunafjärden
och Skarven. Enligt fastighetsnämndens mening bör det eftersträvas
att stridsskjutningsområdet så litet som möjligt kommer att beröra nämnda
farvatten.

Enär I 1-området delvis är beläget inom kontrollzonen för storflygplatsen
Arlanda och i sin helhet inom Stockholms terminalområde kommer det av
flygsäkerhetsskäl icke att bli möjligt att inom området bedriva skjutning
annat än med flackbanevapen. Riskzonen får därvid en högsta höjd av 300
meter över marken. Enligt vad nämnden inhämtat hos chefen för flygvapnet
är risken för oavsiktlig inflygning i en riskzon med denna begränsade höjdutsträckning
liten. På grund av brister eller felaktigheter i navigeringsutrustning
och genom inflytande av den mänskliga faktorn anses dock oavsiktliga
inflygningar icke kunna helt uteslutas. Allt slags skjutning med granatkastare
måste sålunda företagas på annat håll, vilket innebär olägenheter
ur utbilduingssynpunkt. Enligt av chefen för armén verkställd preliminär
utredning föreligger behov av omkring 60 skjutdagar per år för granatkastarskjutningar
vid I 1. Cirka hälften av detta behov kan täckas genom utnyttjande
av andra befintliga skjutfält i närheten. Återstående behov bör
enligt chefen för armén tillgodoses i samband med att övnings- och skjutfält
inom IV. militärområdet av andra skäl utvidgas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1963

Beträffande markbeskaffenheten inom I 1-området har fastighetsnämnden
inhämtat uppgifter från Sveriges geologiska undersökning. De inhämtade
uppgifterna stöder den uppfattning om markbeskaffenheten inom
I 1-området, som nämnden erhållit vid sitt eget studium av förhållandena
därstädes, nämligen att det med hänsyn till denna icke skall behöva uppstå
några särskilda problem med avseende å områdets utnyttjande för avsett militärt
ändamål.

Fastighetsnämnden anför, att i den trakt där I 1-området är beläget jordbruk
med skogsbruk är den dominerande näringsgrenen. Totalt beröres,
förutom 3 skogsegendomar i Håbo-Tibble socken, 25 självständiga brukningsenheter.
Av dessa är 18 belägna i Västra Ryds socken och 7 i HåboTibble
socken. Enligt fastighetsnämndens mening bör det undersökas huruvida
icke Lövsta gård och den nordvästra delen av Negelstena egendom med
hänsyn till avsedd användning skulle kunna i framtiden av kronan utarrenderas
till i huvudsak betesdrift. Vidare bör den del av Brunna egendom,
som icke avses ingå i I 1-området och som icke erfordras för den nya samhällsbildningen,
kunna i framtiden drivas som ett självständigt familjejordbruk.
Härvid skulle erhållas en ur miljösynpunkt önskvärd buffertzon mellan
övningsområdet och det blivande samhället.

Ett 20-tal jordbruksföretag måste emellertid upphöra i samband med att
I 1-området anskaffas. Av dessa egendomar torde emellertid ett 10-tal vara
att anse såsom s. k. rationaliseringsfastigheter, vilka oavsett kronans markförvärv
kan förväntas komma att inom överskådlig tid upphöra som självständiga
enheter. Övriga enheter däremot är storjordbruk eller familjejordbruk,
som torde ha haft goda framtidsmöjligheter som bärkraftiga företag.

I 1-området genomkorsas i nordvästlig-sydlig riktning av tre intill
varandra liggande kraftledningar, vilka måste omläggas till en sydligare
sträckning.

I 1-området genomkorsas av länsväg nr 550 från Håbo-Tibble över Tranbygge
mot Kungsängen. Helt inom området ligger länsväg nr 551 (Lerberga
—Västra Ryds kyrka—Sundby—Tranbygge). Denna väg samt den del av väg
nr 550, som ligger inom området, kommer efter det området tagits i bruk för
I 1 :s räkning icke längre att kunna bibehålla sin karaktär av allmänna
vägar. Fastighetsnämnden förutsätter dock att den ifrågavarande delen av
väg nr 550, i den mån så är möjligt med hänsyn till den militära övningsverksamheten,
skall kunna utnyttjas för sådan civil trafik, som betingas
av att en avsevärd del av den bofasta befolkningen skall kunna kvarbo inom
området samt att ett stort antal avstyckade bostadsfastigheter innanför områdets
gränser icke nu skall förvärvas av kronan. Under alla förhållanden
måste dock vid vissa stridsskjutningar väg nr 550 helt avstängas för trafik
mellan Tranbygge och Stentorp. För den i Lövsta-området kvarboende befolkningen
synes därför den befintliga allmänna vägen väster Lejondalssjön
böra komma till användning. Väg nr 551 mellan Lerberga och Västra Ryds

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1963

kyrka måste kunna nyttjas för civil trafik till och från kyrkan, prästgården
och pensionärshemmet.

Fastighetsnämnden framhåller, att uppförande av nytt kasernetablissement
vid Granhammar och utförande av huvuddelen av för I 1-områdets utnyttjande
erforderliga vägar och övningsanordningar måste föregå regementets
utflyttande från Järvafältet. Den del av Granhammars egendom, som
ligger inom I 1-området, bör därför tillträdas av kronan så snart ske kan
efter det att statsmakternas beslut om anskaffande av området föreligger.
Med hänsyn till att omkring två tredjedelar av nämnda egendom kommer att
ligga inom I 1-området har fastighetsnämnden utgått från att kronan måste
inlösa egendomen i dess helhet. Då emellertid den utanför I 1-området liggande
delen av egendomen torde komma att erfordras för planerad samhällsutbyggnad
i Kungsängenområdet, bör denna del ställas till förfogande
härför.

Vad beträffar övriga delar av I 1-området, bör enligt nämnden, tidpunkten
för kronans tillträdande av fastigheterna väsentligen bli beroende av skäligt
hänsynstagande till önskemålen härutinnan från nuvarande fastighetsägare.
Nämnden anser sig dock böra utgå från att kronan senast under år 1968 skall
ha tagit området i dess helhet i besittning. Nämnden räknar nämligen
med att uppförande av nytt kasernetablissement och utförande av erforderliga
övningsanordningar m. m. inom området bör kunna ske i sådan takt
att I 1 skall kunna flytta från sin nuvarande förläggning på Järvafältet någon
gång under åren 1969—1970. Även om huvuddelen av I 1-området icke
behöver tagas i besittning av kronan förrän under år 1968, blir det självfallet
erforderligt att kronan dessförinnan får tillträde till den mark, som
behöver tagas i anspråk för anläggningsarbeten avseende övningsanordningar,
vägar m. m.

Inom I 1-området är på de fastigheter och delar av fastigheter, som kronan
enligt fastighetsnämndens förslag nu bör förvärva, bosatta i runt tal
290 personer, fördelade på ca 90 familjer. Samtliga utom ett par familjer,
omfattande ca 10 personer, är beroende av inkomst av jordbruk eller av
jordbruksarbete. Fastighetsnämnden anser att i runt tal 110 personer, fördelade
på ca 35 familjer, om de så önskar och detta är lämpligt med hänsyn
till deras framtida försörjningsmöjligheter, skall kunna kvarbo inom
I 1-området även efter det att kronan tagit detsamma i besittning. Så är i
princip fallet beträffande dem som bor inom andra delar av området än dem
som avses nyttjas för kasernanläggningen, för stridsskjutningar eller för
passövningar. Fastighetsnämnden räknar sålunda med att under alla förhållanden
i runt tal 180 personer, fördelade på ca 55 familjer, måste flytta
från sina nuvarande bostäder i samband med att kronan tar I 1-området
i bruk.

Vid bedömning av de med I 1-områdets anskaffande förenade konsekvenserna
för jordbruksbefolkningen bör enligt fastighetsnämndens uppfattning

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1963

hänsyn tagas till att ett 10-tal av de mindre gårdarna inom området icke i
längden torde ha kunnat bereda sina brukare en tillfredsställande bärgning.
Genom att kronan förvärvar dessa gårdar torde den omställningsprocess, som
utvecklingen inom jordbruket i många fall tvingar fram, underlättas. Vad
beträffar övriga brukningsenheter inom området torde med hänsyn till dessas
värden och storleken av de köpeskillingar, som kan beräknas utgå, några
allvarligare sociala problem icke behöva uppkomma för ägarna och dessas
familjer.

För den del av den bofasta befolkningen, som inte brukar egna gårdar men
ändock direkt eller indirekt har sin utkomst av jordbruket, t. ex. lantarbetare,
kommer nedläggande av jordbruksdriften inom huvuddelen av I 1-området
att kunna medföra sysselsättningssvårigheter. Fastighetsnämnden förutsätter
att — därest ifrågavarande omställningsproblem skulle bli av större
räckvidd -— samråd tages med vederbörliga regionala och lokala myndigheter
för vidtagande av åtgärder för att underlätta omplaceringen av den
friställda arbetskraften.

Fastighetsnämnden berör i detta sammanhang ett förhållande av stor betydelse
för personalen vid I 1 och då i första rummet för de fast anställda.
En förutsättning för att ett förband av ifrågavarande storlek — drygt 300
fast anställda — skall kunna till sig knyta och i längden behålla erforderlig
personal får anses vara att personalen å förläggningsorten kan erbjudas
skälig samhällelig service i form av bostadsmöjligheter, tillgång till affärer
av skilda slag, möjligheter att bereda barnen skolutbildning upp till studentexamen,
tillfällen till nöjen och annan fritidssysselsättning m. m. Denna förutsättning
torde komma att föreligga i detta fall. Såsom fastighetsnämnden
redan antytt är nämligen avsikten att söder om I 1-området genomföra en
omfattande samhällsbildning. Enligt den preliminära skiss till regionplan
för Kungsängenområdet, som uppgjorts inom Stockholmstraktens regionplanekontor,
avses denna samhällsbildning komma att beröra avsevärda
markområden från terrängpartierna kring Kungsängen samt sjöarna Lillsjön
och örnässjön i nordlig och nordöstlig riktning upp emot I 1-områdets
sydöstliga del. I den tänkta omfattningen förutsättes det nya samhället
komma att rymma 25 000 å 30 000 människor. Ett samhälle av denna storlek
ger underlag för ett välutrustat kommersiellt centrum och tillsammans
med kringliggande bygd för ett eget gymnasium. — Det är angeläget att tillräckliga
servicemöjligheter står till buds redan vid den tidpunkt, då regementet
beräknas slutligt kunna utflytta till det nya området, enligt nämndens
beräkning tidigast under år 1969. Det får därför anses vara av synnerlig
vikt alt erforderligt planarbete och andra förberedelser sker med sikte på att
den avsedda samhällsbildningen skall kunna komma igång så snart som
möjligt.

Enligt sammanställning, som på fastighetsnämndens begäran gjorts av
riksantikvarieämbetet, finns inom I 1-området mer än 700 ovan marken syn2*
— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 184

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1963

liga fornlämningar, fördelade på 75 platser. Fornlämningarna i fråga är
icke av den art att de enligt ämbetets uppfattning kan utgöra hinder för
att det avsedda förläggnings- och övningsområdet anordnas. Ämbetet har
emellertid förklarat sig i princip anse att alla inom stridsskjutnings-, kasernoch
passövningsområden belägna fornlämningar måste undersökas och
borttagas, såvida icke betryggande skyddsområden kan avsättas omkring
dem. Övriga fornlämningar anser ämbetet tills vidare icke behöva undersökas,
såvida de icke kan förväntas bli berörda av planerade anläggningar.
Ämbetet anser det dock vara nödvändigt att även dessa lämningar markeras
i terrängen genom anslagstavlor och inhägnas i de fall detta kan anses erforderligt.
Några av herrgårdsanläggningarna inom I 1-området måste enligt
riksantikvarieämbetet tillmätas ett framträdande kulturhistoriskt värde,
främst Granhammar, Tranbygge och Torsätra. Huvudbyggnaden på Granhammar
liksom vissa av husen på Tranbygge är enligt ämbetets uppfattning
av sådant värde att de bör upptagas i förteckningen över statliga byggnadsminnesmärken.

Enligt fastighetsnämndens mening är det icke erforderligt att andra fornlämningar
än de, som är belägna inom avsedda målområden vid stridsskjutningar
eller som kan beräknas bli förstörda vid de byggnads- och andra anläggningsarbeten,
som måste föregå regementets utflyttning till I 1-området,
dessförinnan undersökes och borttages på försvarets bekostnad. Genom avsättande
av skyddsområden, utmärkning och instruktionsföreskrifter bör
övriga förekommande fornlämningar skyddas från förstörelse.

Fastighetsnämnden förklarar vidare, att nämnden icke vill motsätta sig
ett av riksantikvarieämbetet framfört förslag att på försvarets bekostnad
få utföra inventering och dokumentering av samtliga byggnader inom
I 1-området samt byggnadshistoriska undersökningar av sådana byggnader
inom området av mera framträdande intresse, som måste rivas eller genomgripande
omgestaltas.

Ing 1-området

Fastighetsnämnden har närmare tagit del av hur enligt chefens för armén
uppfattning ett för Ing 1 avsett område (Ing 1-området), som i huvudsak
ansluter sig till det av chefen för försvarsdepartementet anvisade markområdet
i Södertälje stad, bör utnyttjas. Härvid har olika övningsexempel demonstrerats
för nämnden. På grundval härav har nämnden funnit att Ing
1-området bör avgränsas såsom framgår av en kartskiss (Bilaga C). Området
omfattar en markareal av ca 1 400 hektar, varav omkring 985 hektar
är belägna inom Södertälje stad, och återstoden, omkring 415 hektar,
inom Turinge socken, Turinge kommun. Huvudparten av marken, omkring
1 060 hektar, är i enskild ägo, under det att omkring 340 hektar utgöres av
domänmark. Området är beläget mellan två större sjöar, Måsnaren i nordost
och Vällingen i sydväst. I områdets södra del finns en mindre, långsträckt

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1963

sjö, Långsjön. I huvudsak öppen, småkuperad terräng finns i områdets
nordöstra del i anslutning till gårdspartiet vid Almnäs samt, i mindre utsträckning,
i sydväst mellan sjöarna Vällingen och Långsjön. I övrigt hestår
området huvudsakligen av skogsmark.

Fastighetsnämnden framhåller, att Ing 1-oinrådets gränser helt kunnat
anpassas till befintliga fastighetsgränser. Vid bestämmande av gränsen i
väster och nordväst har en avsevärd del av kronoparken Turinge, nämligen
den söder om järnvägen belägna delen, ansetts böra ingå i Ing 1-området.
I Ing 1-områdets sydvästra del finns två avstyckade bostadsfastigheter, som
beräknas kunna utnyttjas för sitt nuvarande ändamål även efter det att kronan
tagit området i bruk. Det är därför icke nödvändigt att de nu förvärvas
av kronan.

Enligt vad fastighetsnämnden inhämtat från chefen för armén behöver
ett förläggnings- och övningsområde för ett normalt ingenjörregemente
teoretiskt omfatta omkring 600 hektar. För att denna normalstorlek skall
förslå förutsättes dock att förbandets behov av stridsskjutningar tillgodoses
genom att detsamma hänvisas till närliggande skjutfält.

Fastighetsnämnden framhåller, att vid fastställande av Ing 1-områdets
storlek emellertid bör beaktas att inom området kommer att bedrivas en övnings-
och utbildningsverksamhet, som till sin omfattning avsevärt överstiger
den från vilken chefen för armén utgått vid den teoretiska beräkningen
av markbehovet för ingenjörförbanden. Sålunda är utbildningskontingenten
vid Ing 1 större än vid något annat ingenjörförband. Till Ing 1 kommer vidare
IngKAS och FältarbS att vara anslutna även i fortsättningen. Härtill kommer
att en för totalförsvaret gemensam bombröjningsskola föreslagits skola
anslutas till Ing 1. Dessa tre skolor torde tillsammans behöva ha tillgång till
omkring 300 hektar mark för sin utbildnings- och övningsverksamhet. En
ytterligare omständighet, som bidrager till att Ing 1-området kommit att
omfatta avsevärt större areal än vad som teoretiskt beräknas som erforderligt
för ett ingenjörförband, är att i direkt anslutning till det av chefen för
försvarsdepartementet anvisade markområdet finns tillgång till domänmark,
som är lämplig såsom mål- och riskområde vid stridsskjutningar.
Detta möjliggör att regementets behov av stridsskjutningar i huvudsak kan
tillgodoses inom det egna övningsfältet, vilket starkt kommer att befrämja
utbildningsverksamhetens rationella bedrivande. Det avsedda stridsskjutningsområdet
omfattar ca 400 hektar.

I och för sig hade Ing 1-området icke behövt omfatta mer mark söder om
Långsjön än som medgivit denna sjös utnyttjande för erforderliga övningar
i överskeppning in. in. Föreliggande risker för en omfattande sekundärbebyggelse
i anslutning till sjön Vällingens norra strand samt det förhållandet
all området mellan de båda sjöarna består av tre brukningsenheter, vilka
till avsevärda delar i vart fall måste förvärvas av kronan, nödvändiggör enligt
fastighetsnämndens mening att nämnda brukningsenheter i sin helhet

Kungi. Maj. ts proposition nr 18b år 1963

förvärvas för att ingå i Ing 1-området. Härvid har fastighetsnämnden även
beaktat angelägenheten av att området redan från början erhåller sådan storlek
att detsamma i sig rymmer en viss markreserv för att möta de framtida
anspråk på ytterligare övningsutrymme som erfarenhetsmässigt brukar uppkomma.

Av skäl motsvarande dem som anförts beträffande I 1-området framhåller
fastighetsnämnden även för Ing 1-områdets del vikten av att detsamma i sin
helhet av vederbörande planläggande organ reserveras såsom militärt förläggnings-
och övningsområde.

Fastighetsnämnden föreslår, att Ing 1-området i huvudsak disponeras på
följande sätt. Kasernetablissementet bör uppföras i anslutning till gårdsområdet
vid Almnäs, där markförhållandena bedömes vara relativt gynnsamma
härför. En sådan lokalisering av etablissementet erbjuder därjämte
goda möjligheter till kommunikation med Södertälje stad och med de olika
delarna av övningsområdet. -—- Tillämpningsövningar i broslagning, färjning
och överskeppning bör förläggas till Långsjön i Ing 1-områdets södra
del, medan stridsskjutningsverksamheten bör förläggas till områdets västra
del, varvid i huvudsak tages i anspråk förenämnda domänmark.

Fastighetsnämnden har från Sveriges geologiska undersökning inhämtat
uppgifter rörande markbeskaffenheten inom Ing 1-området. De inhämtade
uppgifterna stöder den uppfattning om markbeskaffenheten inom området,
som nämnden erhållit vid sitt eget studium av förhållandena därstädes, nämligen
att det med hänsyn till denna icke skall behöva uppstå några särskilda
problem med avseende å områdets utnyttjande för avsett militärt ändamål.
— Härvid är dock att märka att de närmare studier, som utförts beträffande
Ing 1-områdets disposition, givit vid handen att inom detsamma icke finns
tillgång till sådan mark — lättarbetad sand- och grusmark — som krävs
för att formella övningar i användningen av maskiner för schaktning och
grävning skall kunna genomföras utan att maskinerna onormalt förslites.
Fastighetsnämnden föreslår därför att ett för ändamålet lämpligt, av chefen
för armén förordat markområde om ca 7,5 hektar, beläget inom Södertälje
stad sydöst om sjön Vällingen, förvärvas av kronan i samband med att
Ing 1-området anskaffas.

Fastighetsnämnden anför, att även i den trakt, där Ing 1-området är beläget,
jordbruk med skogsbruk är den dominerande näringsgrenen. Totalt beröres,
förutom del av Turinge kronopark i Turinge socken, 8 självständiga
brukningsenheter av fastighetsnämndens förslag till avgränsning av området.
Av dessa är 5 belägna i Södertälje stad och 3 i Turinge socken.

Fastighetsnämnden räknar med att de delar av Ing 1-området, som är belägna
söder och sydväst om Långsjön, kommer att av kronan utnyttjas på
sådant sätt att marken kan brukas även efter det kronan förvärvat densamma
och tagit den i besittning. Övriga delar av området, tillhopa omfattande
närmare 80 procent av den privatägda marken, måste upphöra såsom jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1963

bruksföretag i samband med att området anskaffas. Endast en av dessa brukningsenheter,
Almnäs gård, som omfattar en landareal av ca 745 hektar, torde
med hänsyn till sin omfattning äga förutsättningar att bestå på längre sikt.
Övriga jordbruksföretag, som måste nedläggas, torde vara att anse såsom
s. k. rationaliseringsfastigheter, vilka oavsett kronans markförvärv inom
överskådlig tid kan förväntas komma att upphöra som självständiga enheter.

Ing 1-områdets nordligaste del genomkorsas på en sträcka av ca 2,5 km
av järnvägen Stockholm—Eskilstuna med hållplats (Almnäs) inom området.
Fastighetsnämnden räknar icke med att några störningar för järnvägsdriften
skall behöva uppstå till följd av att området tages i anspråk för det
avsedda ändamålet. Nämnden förutsätter, att erforderlig kommunikation
mellan kasernområdet vid Almnäs och Södertälje stad skall ske via vägförbindelse,
som anordnas planfri i förhållande till järnvägen.

Södra delen av Ing 1-området genomkorsas mellan de båda sjöarna Långsjön
och Vällingen av länsväg nr 516. I områdets norra del går vidare länsväg
nr 518 från Almnäs hållplats i huvudsak i nordvästlig riktning. Fastighetsnämnden
förutsätter att dessa vägar skall kunna nyttjas för allmän trafik
även efter det området tagits i anspråk för regementet.

Fastighetsnämnden framhåller, att uppförande av nytt kasernetablissement
vid Almnäs och utförande av huvuddelen av för Ing 1-områdets utnyttjande
erforderliga vägar och övningsanordningar måste föregå regementets
utflyttande. Almnäs egendom bör därför tillträdas av kronan så snart
ske kan efter det att statsmakternas beslut om anskaffande av området
föreligger och uppgörelse träffats mellan kronan och egendomens ägare.
Vad beträffar övriga delar av Ing 1-området bör enligt nämnden tidpunkten
för kronans tillträdande av fastigheterna väsentligen få bli beroende av skäligt
hänsynstagande till önskemålen härutinnan från nuvarande fastighetsägare.
Fastighetsnämnden anser sig dock av motsvarande skäl som beträffande
I 1-området böra utgå från att kronan senast under år 1968 skall ha
tagit området i dess helhet i besittning. Även om nämnden alltså räknar med
att en avsevärd del av Ing 1-området icke skall behöva tagas i besittning av
kronan förrän under år 1968, blir det självfallet erforderligt att kronan dessförinnan
får tillträde till den mark, som behöver tagas i anspråk för anläggningsarbeten
avseende övningsanordningar, vägar m. in.

Fastighetsnämnden anför, att inom Ing 1-området på de fastigheter, som
kronan enligt nämndens förslag nu bör förvärva, är bosatta i runt tal 50
personer, fördelade på ett 15-tal familjer, vilka samtliga är beroende av inkomst
av jordbruk eller av jordbruksarbete. Fastighetsnämnden räknar med
att de delar av Ing 1-området, som är belägna söder och sydväst om Långsjön,
kommer att kunna brukas även efter det kronan förvärvat marken och
tagit den i besittning. Befolkningen inom ifrågavarande delar av Ing 1-området
— omkring 25 personer, fördelade på 6 familjer — torde kunna kvarbo
om de så önskar och om detta är lämpligt med hänsyn till deras framtida

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1963

försörjningsmöjligheter. Återstoden av de inom Ing 1-området fast bosatta
— omkring 25 personer fördelade på 9 familjer — måste emellertid flytta
från sina nuvarande bostäder i samband med att kronan tar Ing 1-området
i bruk. Av de personer, som sålunda måste flytta, är de flesta — omkring
20 personer — bosatta på Almnäs egendom. Övriga är bosatta på två mindre
gårdar, vilka icke i längden torde kunna bereda sina brukare en tillfredsställande
bärgning. Med hänsyn till läget på arbetsmarknaden torde i de
flesta fall goda möjligheter förefinnas att arbete i orten eller på annat håll
skall kunna beredas dem, som genom nedläggande av jordbruksdriften inom
huvuddelen av Ing 1-området mister nuvarande anställningar.

Fastighetsnämnden framhåller i detta sammanhang, att den samhälleliga
service i form av bostadsmöjligheter, tillgång till affärer av skilda slag,
möjligheter att bereda barnen skolutbildning upp till studentexamen, tillfällen
till nöjen och annan fritidssysselsättning m. m., som personalen vid
ett förband av ifrågavarande storlek — inemot 300 fast anställda — måste
kunna räkna med, redan i stor utsträckning står till buds i Södertälje stad.
Vad beträffar bostadsmöjligheterna torde det emellertid vara tveksamt om
den fast anställda personalen redan vid den tidpunkt då regementet flyttar
ut kan beredas bostäder i tillräcklig omfattning. Stadens myndigheter är
emellertid enligt vad fastighetsnämnden under hand inhämtat beredda till
särskilda ansträngningar för att väntetiden för dem, som inte omedelbart
vid regementets flyttning kan beredas tillfredsställande bostäder på den nya
förläggningsorten, skall bli så kort som möjligt.

Enligt sammanställning, som på fastighetsnämndens begäran gjorts av
riksantikvarieämbetet, finns inom Ing 1-området ca 150 ovan marken synliga
fornlämningar, fördelade på 10 platser av vilka ingen är belägen inom
avsett stridsskjutningsområde. Fornlämningarna i fråga är icke av den art
att de enligt ämbetets uppfattning kan utgöra hinder för att det avsedda
förläggnings- och övningsområdet anordnas. Inom Ing 1-området finns en
järnvägsstation, en herrgårdsanläggning, 7 gårdsanläggningar och därutöver
ett trettiotal boningshus. Ingen av byggnaderna tillmäter riksantikvarieämbetet
sådant kulturhistoriskt värde, att ämbetet motsätter sig dess rivning
eller ombyggnad eller yrkar på särskilda skyddsföreskrifter. Fastighetsnämnden
förklarar att nämnden icke vill motsätta sig ett av riksantikvarieämbetet
framfört förslag att på försvarets bekostnad få utföra inventering och
dokumentering av samtliga byggnader inom Ing 1-området samt byggnadshistoriska
undersökningar av sådana byggnader inom området av mera
framträdande intresse, som måste rivas eller genomgripande omgestaltas.

Kostnader för markförvärven

För att möjliggöra beräkning av kostnaderna för förvärv av de fastigheter
inom I 1- och Ing 1-områdena, som kronan enligt fastighetsnämndens för -

Kungi. Maj.ts proposition nr 18b år 1963

slag nu skulle förvärva, har fastighetsnämnden låtit verkställa värdering av
mark och byggnader m. m. inom området. Med stöd av vad som framkommit
vid värderingen har fastighetsnämnden beräknat kostnaderna för förvärv
av båda områdena, intrångsersättning in. m. till i runt tal 65 000 000 kr.

Yttranden

Överbefälhavaren anser de föreslagna områdena vara i huvudsak lämpliga.
I 1 och Ing 1 måste av kuppförsvarsskäl förläggas till Stockholms närhet.
Detta förhållande jämte mobiliseringsförhållanden, sociala synpunkter m. in.
begränsar möjligheterna att finna för förbanden lämpliga förläggnings- och
övningsområden. Närheten till den expanderade storstaden, de geografiska
betingelserna samt befintlig civil byggnation medför dock främst för I 1
vidkommande att möjligheterna att utnyttja kringliggande mark för övningar
måste bedömas vara begränsade. Överbefälhavaren anser därför, att
de av fastighetsnämnden föreslagna storlekarna för förbandens områden
är väl motiverade. De kan dock icke, såsom fastighetsnämnden hävdat, anses
inrymma en viss markreserv. Beträffande I 1-området framhåller överbefälhavaren
att det är synnerligen angeläget att den i fastighetsnämndens
skrivelse omförmälda vägförbindelsen från europaväg 18 och det planerade
samhället söder om I 1-området genom områdets sydöstligaste del och vidare
över Munkholmen och Upplands Väsby ges en sådan sträckning, att den icke
påverkar den avsedda dispositionen av I 1-området. Det förhållandet att intet
av de föreslagna områdena av flygsäkerhetsskäl medger skjutning med
andra än flackbanevapen är av mindre betydelse vad beträffar Ing 1-området
men måste betraktas som en bestämd nackdel för I 1-områdets vidkommande.
Denna nackdel måste dock accepteras vägd mot önskvärdheten främst
från kuppförsvarssynpunkt av att förlägga förbanden nära Stor-Stockholm.
Som följd härav uppstår emellertid krav på att inom rimligt avstånd från
I 1-området ha tillgång till ett annat övningsfält, där skjutning med granatkastare
kan äga rum. Överbefälhavaren anser det angeläget att de sociala
nackdelarna för personalen i samband med förbandsflyttningarna begränsas;
utbildningsmöjligheter och fullgoda bostäder i form av hyreslägenheter,
egna hem och radhus på gynnsamma villkor bör sålunda kunna erbjudas
personalen i anslutning till de nya förläggningsplatserna. Överbefälhavaren
förutsätter slutligen att samtliga de kostnader som förorsakas av
förbandsförflyttningarna såväl på kapitalbudgeten som på driftbudgeten bestrids
av medel utanför försvarets kostnadsram.

Chefen för armén hävdar, att från militära utgångspunkter anledning icke
föreligger att flytta I 1 och Ing 1 från Järvafältet. Förbanden måste ur bland
annat kuppförsvars- och mobiliseringssynpunkt bibehållas i storstockholmsområdet.
Därest statsmakterna på grund av samhällsutvecklingen inom
stockholmsområdet bedömer att förhanden måste flytta, synes de föreslagna

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k år 1963

områdena vara de enda inom storstockholmsområdet, där förbanden kan
beräknas erhålla en för lång tid tryggad placering. Med hänsyn härtill
anser chefen för armén att områdena i sin helhet för framtiden måste reserveras
som militära förläggnings- och övningsområden. För att trygga
I 1-områdets användbarhet för framtiden måste emellertid den planerade
vägförbindelsen genom I 1-områdets sydöstligaste del flyttas utanför området
samt skjutningar med flackbanevapen upp till 300 meters höjd kunna
genomföras oberoende av luftfartsförhållandena inom Stockholms terminalområde.
I 1 behov av terräng för granatkastarskjutningar bör tillgodoses i
samband med planerad utvidgning av Göta livgardes övningsfält nordost
Enköping. Den av fastighetsnämnden föreslagna omfattningen och avgränsningen
av de båda områdena anser chefen för armén innebära en framsynt
lösning ägnad att undanröja framtida konfliktanledningar mellan civil och
militär verksamhet. Emellertid bör I 1-området — med undantag för området
kring Västra Ryds kyrka — med hänsyn till dess rationella utnyttjande
för militära övningar efter hand utrymmas från civil verksamhet. Förbandsförflyttningarna
får enligt chefen för armén icke genomföras förrän
erforderliga utbildningsbetingelser skapats och vid regementena anställd
personal erhållit bostäder och övrig samhällelig service på de nya förläggningsorterna.
Chefen för armén förutsätter slutligen att med förbandsflyttningarna
förenade utgifter bestrides utanför kostnadsramen för det militära
försvaret.

Chefen för flygvapnet har i princip intet att erinra mot den av fastighetsnämnden
föreslagna utformningen och användningen av I 1- och Ing 1-områdena.
Vid en försäljning av Järvafältet kommer emellertid F 8 att förlora
sin övningsterräng för markstridsutbildning, omfattande bland annat skjutbana
och motståndsnästen m. m. för stridsutbildning. Vid F 8 kommer efter
år 1965 att årligen utbildas cirka 450 värnpliktiga, vilka skall undergå utbildning
i markstridstjänst m. m. Eftersom årskontingenten inrycker i fyra
omgångar föreligger krav på terräng och utbildningsanordningar för nämnda
utbildning hela året för en styrka av cirka 75—125 man. Då I 1 nya område
synes vara det enda område som kan ifrågakomma för stridsutbildning
inom rimligt avstånd från Barkarby, bör F 8 upptagas bland de förband som
i framtiden hänvisas till I 1-området.

Fortifikationsförvaltningen har beträffande Ing 1-området icke något att
erinra vare sig mot den föreslagna gränsdragningen eller i fråga om principerna
för områdets användning. I 1-området är däremot enligt ämbetsverket
behäftat med vissa nackdelar. Ämbetsverket begränsar sig i sitt yttrande
till dessa nackdelar i den mån de berör det föreslagna kasernområdet
i anslutning till gårdsområdet vid Granhammar. Preliminära undersökningar
och överväganden har visat att det föreslagna kasernområdet är mycket
knappt tilltaget. Det är därför önskvärt att utvidga detsamma i östlig
eller sydlig riktning. Vid kontakt med regionplanekontoret har ämbetsver -

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k år 1963

ket emellertid funnit att den i fastighetsnämndens skrivelse omförmälda
vägförbindelsen genom I 1-områdets sydöstligaste del måste, därest den
skulle komma till utförande, av vägtekniska skäl ges en sådan sträckning
att den kommer att medföra ett väsentligt intrång å det föreslagna kasernområdet.
Då detta redan är knappt tilltaget anser fortifikationsförvaltningen
att, därest ifrågavarande väg kommer till utförande, det icke är möjligt att
bygga ut ett rationellt utformat kasernområde med föreslagen placering vid
Granhammars gård.

Järnvägsstyrelsen förklarar sig icke ha något att erinra mot det föreslagna
I 1-området. Det förhållandet att Ing 1-området genomkorsas i sin nordligaste
del av järnvägen Södertälje—Eskilstuna anser järnvägsstyrelsen icke
komma att medföra några olägenheter för statens järnvägar, varvid dock
förutsättes att skjutplatser och skjutriktningar för skjutbanor och stridsskjutningsområde
väljes så att järnvägens område icke utsättes för risker
genom misstag eller olyckliga omständigheter. Liksom fastighetsnämnden
förutsätter styrelsen vidare, att kommunikationerna mellan kasernområdet
vid Almnäs och Södertälje stad skall ske via vägförbindelse som anordnas
planskild från järnvägen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför, att utflyttningen av I 1 berör
dels vissa inom och intill det föreslagna övningsområdet liggande länsvägar
samt dels en ifrågasatt tvärförbindelse mellan riksvägarna E 4 och E 18.
Beträffande länsvägarna har länsstyrelsen i Uppsala län i yttrande till
ämbetsverket framhållit, bland annat, att väg 553 väster om Lejondalssjön
och återstående delar av väg 550 måste sättas i ett tillfredsställande skick
i god tid före år 1970, då regementsflyttningen beräknas vara genomförd
och viss del av väg 550 upphör att vara allmän väg, att allmän väg fortfarande
bör finnas söderifrån från E 18 till Västra Ryds kyrka samt att erforderliga
medel till den vägupprustning, som förorsakas genom den föreslagna regementsförflyftningen,
hör inräknas i kostnaderna för densamma. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förklarar, att ämbetsverket i princip icke ställer sig:
avvisande till en omdaning av länsvägnätet i enlighet med de av länsstyrelsen
angivna riktlinjerna. Denna fråga liksom frågan om bestridandet av de härav
föranledda kostnaderna bör enligt ämbetsverket bli föremål för detaljöverläggningar
mellan berörda parter. Beträffande den ifrågasatta tvärförbindelsen
mellan E4 och E 18 framhåller ämbetsverket att någon utbyggnad
av en sådan väg icke nu är aktuell och att frågan med hänsyn till nuvarande
begränsade investeringsmöjligheter icke kan förväntas bli aktuell inom
överskådlig tid. Huruvida en tvärled kan bli aktuell längre fram i tiden vill
ämbetsverket på basis av nu tillgängligt material icke uttala sig om. Beträffande
den ifrågasatta vägens läge i stort framhåller ämbetsverket vidare att
även andra alternativ varit föremål för diskussion, bland annat ett som innebär
en utbyggnad av nuvarande tvärförbindelser mellan Stäket och E 4.
Beträffande Ing 1-området anför ämbetsverket att en ny sträckning av E 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1963

mellan Södertälje och Strängnäs preliminärt undersökts av vägförvaltningen.
Den nya sträckningen berör emellertid icke det föreslagna Ing 1-området.

Vattenfallsstyrelsen anför, att tre kraftledningar, som genomkorsar det
för I 1 föreslagna området, måste flyttas åtminstone från det avsedda stridsskjutningsområdet.
En flyttning till södra gränsen för stridsskjutningsområdet
innebär en endast obetydlig förlängning av ledningarna och relativt
kort ombyggnadssträcka. Föreligger däremot krav att flytta ledningarna
helt utanför I 1-området uppstår svårigheter med sjökorsningar vid
Skarven och Lej ondaissjön, ombyggnadssträckan blir lång och kostnaderna
förhållandevis stora. Om garantier kan erhållas att skador icke kommer att
åsamkas ledningarna respektive att kostnaderna för eventuellt ändock
uppkomna skador bestrides av de militära myndigheterna, har vattenfallsstyrelsen
intet att erinra emot att ledningar finnes inom passövningsområde.

Byggnadsstyrelsen anför, att styrelsen, som icke förvaltar någon fastighet
inom de berörda områdena, i princip icke har något att erinra mot fastighetsnämndens
förslag. Beträffande den inom I 1-området belägna Västra
Ryds kyrka förutsätter styrelsen att kyrkan och dess närmaste omgivning
kommer att bevaras oförändrade samt att möjlighet för obehindrad trafik
fram till kyrkan även i fortsättningen kommer att finnas. Vidare förutsätter
styrelsen, att samråd kommer att äga rum med styrelsen vid inventeringen
av befintlig bebyggelse inom områdena liksom vid utredningen av vilka
byggnader som bör förklaras såsom byggnadsminnesmärken.

Luft fartsstyrelsen avstyrker fastighetsnämndens förslag till övningsomåden
för såväl I 1 som Ing 1. Beträffande det för I 1 avsedda området
framhåller styrelsen att detta — såsom även påpekats av fastighetsnämnden
— delvis är beläget inom kontrollzonen för Stockholm-Arlanda flygplats
och i sin helhet inom Stockholms terminalområde. Styrelsen uttalar
sin allvarliga oro för de risker för flygsäkerheten som redan tillvaron av ett
skjutlalt i en av de viktigaste inflygningsriktningarna innebär även om,
såsom förutsatts, endast finkalibriga flackbanevapen användes. Härtill kommer
att det torde få anses sannolikt att man från militärt håll icke i längden
torde finna sig i att icke kunna i full utsträckning taga skjutfältet i anspråk
och att krav kommer att ställas som innebär restriktioner för den civila lufttrafiken.
Luftfartsstyrelsen förklarar, att styrelsen icke kan acceptera en
sådan utveckling. Därest skjutfältet trots styrelsens avstyrkande kommer
till stånd, kan det enligt styrelsens mening ur civil synpunkt varken nu eller
i framtiden tolereras att verksamheten vid skjutfältet kräver restriktioner
för den civila luftfarten. Även det för Ing 1 avsedda området är beläget inom
Stockholms terminalområde och nära Södertälje stad. Södertäljeområdet
är knutpunkt för all flygtrafik mellan Stockholm och södra/västra Sverige.

Kammarkollegiet, som beträffande det för I 1 avsedda området hört vederbörande
församlingars pastorat samt stiftsnämnden i Uppsala, förklarar
att ämbetsverket icke funnit anledning till erinran mot förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1963

Riksantikvarieämbetet anför, att de föreslagna nya övningsområdena rymmer
talrika kulturhistoriska minnesmärken från såväl förhistorisk som senare
tid. Med hänsyn till nödvändigheten att inom stockholmsområdet erhålla
nya övningsområden som ersättning för Järvafältet anser ämbetet sig
dock icke böra motsätta sig att de föreslagna områdena tas i anspråk för
militärt ändamål. Ämbetet förutsätter därvid att ämbetet på de militära
myndigheternas bekostnad beredes tillfälle att utföra erforderliga kulturhistoriska
undersökningar, som bör omfatta dels arkeologisk undersökning av
inom stridsskjutnings-, kasern- och passövningsområden belägna fornlämningar
med undantag av sådana, vilka kommer att bevaras inom skyddsområden,
dels byggnadshistorisk undersökning med avseende å bebyggelsen,
dels ock dokumentarisk fotografering av områdena. Kostnaderna härför har
ämbetet uppskattat till cirka 600 000 kr. förutom kostnaderna för grovarbetskraft,
vilka sistnämnda kostnader uppskattats till 350 000—525 000 kr.

Domänstyrelsen förklarar, att styrelsen ur sina synpunkter intet har att
erinra mot fastighetsnämndens förslag till nya förläggnings- och övningsområden
för I 1 och Ing 1.

Lantbruksstyrelsen har intet att erinra mot de föreslagna förläggningsoch
övningsområdenas belägenhet och avgränsning. I de fall då kronan
inlöser fastigheter, vilka har mark jämväl utanför det avgränsade övningsområdet,
bör denna mark enligt ämbetsverkets mening överlåtas på vederbörlig
lantbruksnämnd för att utnyttjas för rationaliseringsändamål.

Skogsstyrelsen framhåller, att de föreslagna områdena för I 1 och Ing 1
på grund av sin belägenhet inom en snar framtid kommer att utsättas för
starkt tryck från omgivande samhällsbildningar och att det med hänsyn härtill
kan ifrågasättas — även om försvarssynpunkterna måste väga tyngst
— om de föreslagna områdena är lämpliga för avsett ändamål. Styrelsen anser
det även önskvärt med justeringar av vissa av de föreslagna gränsdragningarna,
berörande dels egendomen Granhammar inom 1 1-området samt
dels de södra delarna av Ing 1-området mellan sjöarna Långsjön och Vällingen.
Slutligen anser styrelsen, att hela egendomen Brunna, som delvis
skall ingå i I 1-området, bör inlösas av kronan, som därefter i samråd med
kommunen borde disponera icke erforderliga arealer på lämpligt sätt.

Statens naturvårdsnämnd anför att I I-området är väl ägnat som strövmarker
särskilt som avståndet till stockholmsområdet är ringa. Nämnden
utgår från att de delar av övningsfältet som ej ingår i stridsskjutnings- och
kasernområdena blir tillgängliga för allmänheten utan nämnvärda inskränkningar.
Särskild hänsyn bör visas tre avsnitt, nämligen området vid Tälgby,
bergsområdet och stranden i sydost vid Tärnsund samt terrängen vid Lejondalssjön.
Tälgbyområdet, som utgör eu nordvästlig utlöpare av stridsskjutningsområdet,
har så stora naturvärden, att det bör brytas ut ur detta område
och behållas tillgängligt för allmänheten. Vad angår det för Ing 1 avsedda
området, som har eu natur i stort sett likartad med I 1-området, fram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i år 1963

håller nämnden att det är väsentligt att man även beträffande detta område
avspärrar minsta möjliga terrängavsnitt. Särskilt angeläget synes det vara
att miljön mellan Långsjön och Vällingen bevaras samt att dessa sjöars
stränder i detta avsnitt förblir obebyggda och framgent hålles tillgängliga
för allmänheten. Sammanfattningsvis anför nämnden, att de föreslagna övningsområdena
ej kan anses omistliga ur naturvårdssynpunkt men ändå
är så värdefulla, att man i största utsträckning bör låta dem förbli öppna
för allmänheten och allenast företaga de ingrepp i deras miljö som är absolut
nödvändiga.

Svenska naturskyddsföreningen anför beträffande det för I 1 avsedda
området, att det är beklagligt att områdets utnyttjande för militärt ändamål
anses nödvändigt, då området innehåller ett flertal ur naturvårds- och landsskapssynpunkt
värdefulla områden, bland andra landskapet kring Granhammar,
strandstråket vid Gällövsta och Sundby, landskapet kring Torsätra
samt ängsbaeksområdet vid Tälgby. Enligt föreningens mening bör de sydostligaste
delarna av det föreslagna övningsområdet, omfattande området
kring Granhammar, Tärnsundshalvön och Munkholmen, uteslutas och upplåtas
som fritidsområde för den planerade stadsbildningen söder om I 1-området. Om det av militära skäl anses nödvändigt att övningsområdet arealmässigt
får den omfattning som föreslagits, är det enligt föreningens mening
lämpligare att utvidga övningsområdet mot Lejondalssjön. Föreningen
framhåller, att möjligheterna till friluftsliv inom området ej bör kringskäras
mer än nödvändigt och vill därför förorda tillskapandet av ett särskilt naturvårdsråd
som kan följa naturens utveckling inom området och ge råd
och anvisningar för bibehållande av värdefulla terrängavsnitt. Beträffande
det för Ing 1 avsedda området framhåller föreningen önskvärdheten av att
detta icke framdrages ända till sjön Vällingen samt att stränderna kring
sjön Måsnaren i största möjliga utsträckning lämnas fria för allmänheten.
Även beträffande Ing 1-området förordar föreningen tillskapande av ett
särskilt naturvårdsråd med i huvudsak samma uppgifter som det som föreslagits
för I 1-området. Slutligen framhåller föreningen att vid planeringen
av övnings- och förläggningsområden för I 1 och Ing 1 stor uppmärksamhet
bör ägnas åt avloppsfrågorna, varvid bör iakttagas att föroreningar icke
bör få släppas ut i de befintliga sjöarna utan föregående rening.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i ärendet hört länsarkitekten och
vägförvaltningen i länet, hävdar, att det för I 1 avsedda området, ehuru
det helt förlagts till Uppsala län, dock även berör Stockholms län. Detta
gäller framför allt stridsskjutningsövningarna, som avses äga rum inom
I 1-områdets norra del, vilken gränsar till Sigtunafjärden och Skarven.
Länsstyrelsen understryker med skärpa kravet på att övningsfältet begränsas
och disponeras på så sätt, att fjärden icke kommer inom riskzonen. Beträffande
det för Ing 1 avsedda området, är den del av området, som är belägen
inom Södertälje stad, i regionplanen upptagen som område avsett för

Kungl. Maj.ts proposition nr 184 år 1963

jordbruk med stödnäringar. Länsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget
ur jordbrukssynpunkt men framhåller önskvärdheten av att innehavarna av
jordbruk i områdets södra del ges möjlighet att fortsätta brukningen även
efter det marken inlösts. Inom Ing 1-området ligger stora delar av sjön
Måsnaren, som utgör råvattentäkt för Södertälje. Därest ett tekniskt övningsområde
i enlighet med fastighetsnämndens förslag förlägges mellan Solberga
och Björnön i Måsnaren, förefinnes stora risker för föroreningar genom
bensin och oljor. Då sjön dessutom är av stor betydelse för Södertäljebornas
rekreation, är det ett oeftergivligt krav, att övningsområdet icke kommer
att beröra Måsnaren och dess stränder samt Björnön, vilka måste bli tillgängliga
för allmänheten utan någon inskränkning. Jämväl området kring
sjön Vällingen är mycket naturskönt och det är därför angeläget att detta
skyddas mot skadegörelse och att det hålles tillgängligt för allmänheten.

Drätselkammaren i Södertälje stad anför, att det ifrågasatta övningsområdet
för Ing 1 utgör ett jordbruksområde, som under överskådlig tid icke torde
komma ifråga för tätbebyggelse. Ur denna synpunkt kan därför erinran ej
resas mot områdets användning för avsett ändamål. Staden har emellertid
med sin kraftiga expansion stort behov av rekreationsområde för sina innevånare.
Bland annat ingår i stadens bostadsplanering för de närmaste åren
exploatering norr om Måsnaren med ett lägenhetsbestånd för minst 6 000
personer, varav helt naturligt följer ett väsentligt ökat behov av rekreationsområden
i denna del av staden och främst vid och omkring Måsnaren. Staden
kräver därför att möjligheterna undersökes att helt undantaga Måsnaren
från det föreslagna tekniska övningsområdet mellan Solberga och Björnön,
därvid stranden i stället skulle lämnas tillgänglig för kommunikation
för allmänheten. Vägen Almnäs—Stadan bör enligt drätselkammarens
mening utgöra gräns i norr för Ing 1-området. Stadens krav på friläggande
av Måsnaren dikteras ej endast av omtanke om rekreations- och badintressena
utan i lika hög grad av det förhållandet att staden använder sjön som
råvattentäkt och därför vill undvika att vattnet förorenas.

Turinge kommunalnämnd framhåller önskvärdheten av att området kring
sjön Vällingen, som är mycket naturskönt, i görligaste mån skyddas mot
skadegörelse i samband med övningar och att detta området även i framtiden
blir tillgängligt för allmänheten som strövområde. Nämnden framhåller vidare
att trafiken på E 3 genom placeringen av Ing 1 vid Almnäs kommer att
avsevärt öka och att det därför är angeläget att E 3 mellan Södertälje och
1 uringe med förtur blir utbyggd till motorväg så att den nya vägen blir
färdig att tagas i bruk helst före Ing 1 förflyttning till Almnäs. Kommunalnämnden
förklarar sig vidare beredd att så långt det är möjligt bereda
fast anställd personal vid regementet möjligheter till bosättning i Nykvarn.

Länsstyrelsen i Uppsala län hemställer, att Kungl. Maj :t måtte anmoda
fastighetsnämnden att taga sitt förslag till nytt förläggnings- och övningsområde
för I 1 under omprövning och därvid undersöka möjligheterna av

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1963

en sådan förskjutning västerut mot Lej ondaissjön av kasern- och passövningsområdet
att för Upplands-Bro kommun och allmänheten vitala delar
av granhammarsområdet, Granhammarsvikens stränder samt Tärnsundshalvön
och Munkholmen blir undantagna från det militära området.

Länsstyrelsen anför, att även om valet av Granhammarsområdet som
kasernområde för I 1 ur militär synpunkt måste ha framstått som den närmast
självklara förläggningsplatsen i betraktande av det anvisade övningsoch
stridsskjutningsområdets belägenhet måste valet ur allmän samhällsplaneringssynpunkt
bedömas som synnerligen olyckligt. Vid ett genomförande
av förslaget skulle Upplands-Bro kommun tvingas frånhända sig omfattande
för bostadsbebyggelse avsedd mark, ävensom för rekreation och
friluftsliv särskilt värdefulla och för befolkningen närmast omistliga strandområden
utmed Granhammarsviken, på Tärnsundshalvön och på Munkholmen.
Även ur naturvårdssynpunkt skulle förslaget medföra allvarliga
konsekvenser.

Upplands-Bro kommun anför beträffande avgränsningen av det för I 1
avsedda området önskvärdheten av att området minskas och att den ur exploateringssynpunkt
värdefulla marken kring Granhammars slott ävensom
de ur bad- och rekreationssynpunkt värdefulla områdena kring Granhammarsviken
och på Munkholmen frilägges för civilt bruk. Vad angår kommunikationerna
inom området framhåller kommunen att det är av vikt att
väg 550 erhåller en ur samhällsplaneringssynpunkt lämplig sträckning, varvid
vägen bör läggas väster Lej ondaissjön och anslutas till E 18 i en trafikplats
vid Bro. Den i skissen till regionplan angivna nya vägförbindelsen från
Kungsängen över Munkholmen mot Upplands-Väsby kan förväntas bli av
stor betydelse för kommunens anslutning till det norra stor-stockholmsområdet
och utrymme för vägen bör redan nu undantagas från övningsområdet.
Beträffande den i fastighetsnämndens skrivelse omförmälda samhällsbildningen
förklarar kommunen sig beredd att försöka uppfylla de
krav som kommer att ställas på kommunen i samband med en utbyggnad av
samhället och dess serviceanordningar. På grund av kommunens litenhet
är resurserna små. Planerings- och utbyggnadsskedet för kommunen kommer
således att innebära utomordentligt svåra påfrestningar. Kommunen
förutsätter därför att staten på allt sätt underlättar utbyggandet av den nödvändiga
samhällsbildningen.

Stockholmstraktens regionplanenämnd åberopar ett av regionplanekontoret
i ärendet upprättat utlåtande. I utlåtandet anför regionplanekontoret,
att kontoret i februari 1963 upprättat ett förslag till dispositionsplan för de
centrala delarna av Upplands-Bro kommun, vilket i princip godkänts av regionplanenämnden.
Förslaget innebär en samhällsutbyggjiad för cirka
20 000—25 000 personer i Kungsängen och kring sjöarna Lillsjön och Örnässjön
samt norrut mot Granhammars gård, där sedan Svea livgarde med
sin kasernbebyggelse skulle ta vid. Beträffande den i fastighetsnämndens för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1963

slag omförmälda vägen från E 18 över Munkholmen till Upplands-Väsby
och E 4 understryker regionplanekontoret att möjligheterna måste hållas
öppna att anlägga denna tvärförbindelse mellan de två europavägarna och
förutsätter därtör att dispositionsplanen för I 1 kasernområde upprättas
med beaktande härav. Vad angår avgränsningen av det för Ing 1 avsedda
området har kontoret ingen erinran ur regional synpunkt.

I skrivelse den 4 september 1963 framhåller Uppsala domkapitel att ett
genomförande av fastighetsnämndens förslag i fråga om I 1-området kommer
att medföra en väsentlig förskjutning av bosättningen inom Västra
Ryds församling till församlingens södra del och att därför en förflyttning
av prästgård och pastorsexpedition synes bli ofrånkomlig. Domkapitlet
föreslår därför att även större delen av det markområde i anslutning till
Västra Ryds kyrka, som fastighetsnämnden förutsatt skola undantagas från
kronans markförvärv, förvärvas av kronan.

Departementschefen

Järvafältet har i snart 60 år tjänat som övningsfält för Stockholms garnison.
Fältets anskaffande ansågs på sin tid vara en framsynt lösning, då
garnisonen tillförsäkrades fullgoda övningsmöjligheter tillräckligt nära de
olika garnisonsförbandens förläggningar. De förväntningar man sålunda vid
fältets tillkomst fäste vid detsamma torde i stort sett ha infriats. Fältet tillgodoser
sålunda än i dag behovet av övningsmark för de till stockholmsområdet
förlagda truppförbanden. Inom Järvafältets gränser finns också det
militära flygfältet vid Barkarby samt förläggningar för ett antal truppförband
och andra militära institutioner. De arméförband, som alltjämt är beroende
av Järvafältet för sin övningsverksamhet, är främst I 1 och Ing 1
som båda har sina kasernetablissement inom fältet.

Befolkningstillväxten inom storstockholmsområdet har under det senaste
årtiondet medfört att önskemålen att Järvafältet eller delar därav skall upplåtas
för exploatering för civila ändamål vuxit sig allt starkare. De kommuner
inom vilkas gränser fältet är beläget har gjort upprepade, enträgna
framställningar om att få förvärva mark inom fältet för bostads- eller industriändamål.
Anspråk på mark inom Järvafältet har också framställts
från civila statliga organ.

Möjligheterna att avstå mark inom Järvafältets södra och sydöstra delar
inventerades grundligt av 1951 års Järvafältsutredning. Denna arbetade
emellertid med utgångspunkt i alt huvuddelen av Järvafältet alltjämt skulle
användas som militärt övningsfält och att upplåtelse av mark i fältets södra
delar skulle kompenseras genom att fältet utvidgades norrut. Då en sådan
utvidgning icke visade sig vara genomförbar, nödgades utredningen konstatera
att utrymmet för markupplåtelser från Järvafältet var obetydligt.

Sedan beslut fattats om begränsning av den militära verksamheten på

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1963

Barkarbyfältet och om bortflyttning av A 1, bedömdes tiden vara inne för
en förnyad prövning av möjligheterna att genom markupplåtelse från Järvafältet
tillgodose angelägna behov för det civila samhället. Vid de undersökningar
som med anledning av Kungl. Maj :ts uppdrag den 28 april 1961
gjordes inom fastighetsnämnden visade det sig emellertid att några markupplåtelser
av betydenhet icke skulle vara möjliga vid den givna förutsättningen
att I 1 skulle bli kvar på fältet.

I detta läge fann jag det nödvändigt att överväga mera radikala åtgärder
för att kunna frigöra huvuddelen av Järvafältet från militär verksamhet i
syfte att i största möjliga utsträckning tillgodose behoven av mark för bostadsbebyggelse
och andra civila samhälleliga ändamål. Härför talade också
enligt min mening det förhållandet, att föreliggande civila markbehov
gjorde sig gällande med sådan styrka att överlåtelser av mindre markområden
i fältets utkanter efter hand skulle framtvingas och fortlöpande försämra
betingelserna för militära övningar på fältet. Jag lät därför under
hand inom departementet under senare delen av 1961 och fram till sommaren
1962 med bistånd av arinéstaben inventera möjligheterna att anskaffa
lämpliga nya förläggnings- och övningsområden för I 1 och Ing 1. Förutsättningarna
var därvid, bland annat, att förbanden ur kuppförsvarssynpunkt
måste vara förlagda i storstockholmsregionen, att med hänsyn till
mobiliseringssäkerheten endast ett militärt förband borde vara förlagt till
samma ort och att de nya områdena kunde beräknas medge en för lång tid
tryggad placering av förbanden. Vid undersökningarna utnyttjades en av
landshövdingen i Stockholms län till departementet överlämnad förteckning
med tillhörande kartmaterial över markområden som enligt landshövdingens
uppfattning ur allmänna planeringssynpunkter kunde komma i fråga som
nya förläggnings- och övningsområden. Nämnda inventeringsarbete resulterade
i att för I 1 ett markområde i Upplands-Bro kommun, Uppsala län,
och för Ing 1 ett markområde i Södertälje stad, Stockholms län, framstod
som de för respektive förband lämpligaste. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande
anmodade jag därefter den 8 oktober 1962 försvarets fastighetsnämnd,
som den 6 september samma år erhållit Kungl. Maj :ts uppdrag
att, bland annat, avgiva förslag till anskaffning av förläggnings- och övningsområden
för de båda förbanden vid flyttning från Järvafältet till andra förläggningsplatser
i Stockholms närhet, att vid fullgörande av uppdraget
föreslå avgränsning av förläggnings- och övningsområden för förbanden
i fråga i huvudsaklig anslutning till förenämnda markområden i UpplandsBro
kommun och Södertälje stad.

Fastighetsnämnden har därefter i juni 1963 framlagt förslag till anskaffning
av förläggnings- och övningsområden för I 1 i Upplands-Bro kommun
och för Ing 1 i Södertälje stad och Turinge kommun med den disposition
av områdena som i huvudsak framgår av de förutnämnda kartbilagorna B
och C.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1963

Av de båda föreslagna områdena omfattar I 1-området ca 5 000 hektar
och Ing 1-området ca 1 400 hektar. Jordbruk med skogsbruk är de dominerande
näringsgrenarna i de trakter inom vilka I 1- och Ing 1-områdena
är belägna. Inom I 1-området beräknas att ett 20-tal av berörda 25 självständiga
brukningsenheter måste upphöra såsom jordbruksföretag. Inom
Ing 1-området åter beräknas att av berörda 8 självständiga brukningsenheter
minst 3 måste upphöra såsom jordbruksföretag.

Fastighetsnämnden räknar med att uppförande av nya kasernetablissement
för I 1 vid Granhammar och för Ing 1 vid Almnäs samt utförande
av huvuddelen av för de nya områdenas utnyttjande erforderliga vägar och
övningsanordningar måste föregå regementenas utflyttande från Järvafältet.
För etablissementens uppförande erforderlig mark bör därför tillträdas
av kronan så snart ske kan efter det statsmakterna beslutat att anskaffa
de båda förläggnings- och övningsområdena samt uppgörelse träffats mellan
kronan och berörda markägare. Övriga delar av områdena bör kronan enligt
nämnden ha tagit i besittning senast år 1968, enär regementena beräknas
kunna flytta ut till de nya områdena någon gång under åren 1969—1970.
Mark, som behöver tagas i anspråk för anläggningsarbeten avseende övningsanordningar,
vägar m. m., måste dock kronan få tillträde till redan före
1968.

Fastighetsnämnden bedömer att konsekvenserna ur social synpunkt av
att de nya förläggnings- och övningsområdena anskaffas blir förhållandevis
begränsade. På de fastigheter och delar av fastigheter, som kronan enligt
nämnden bör förvärva, är bosatta i runt tal 290 personer inom I 1-området
och 50 personer inom Ing 1-området. Nämnden beräknar att av dessa omkring
110 respektive omkring 25 personer kan kvarbo. Åtskilliga av dessa
personer förutsättes kunna erhålla fortsatt arbete i orten. Nämnden framhåller
emellertid att möjligheten att kvarbo torde komma att visa sig värdefull
även för andra personer, särskilt äldre och sådana personer i övrigt,
som bor inom områdena utan att för sin utkomst vara beroende av jordbruksdriften.
Nämnden anser dock att i många fall ett sådant kvarboende
icke kan väntas lösa de problem som uppstår för den enskilde vid nedläggande
av jordbruksdriften. Beträffande åtskilliga mindre brukningsenheter
torde emellertid enligt nämndens mening kronans markförvärv endast
innebära tidigareläggande av en omställningsprocess, som inom en icke
alltför avlägsen framtid ändock blivit oundviklig med hänsyn till utvecklingen
inom jordbruket. I de fall, där omställningsproblem av större räckvidd
uppkommer, synes enligt nämnden samråd böra tagas med vederbörliga
regionala och lokala myndigheter.

Fastighetsnämnden framhåller att den samhälleliga service i form av
bostadsmöjligheter, tillgång till affärer av skilda slag, möjligheter att bereda
barnen skolutbildning upp till studentexamen in. m., som måste stå
regementenas egen personal till buds på de nya förläggningsorterna, torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1963

kunna påräknas beträffande båda regementena. Vad I 1 angår anser nämnden
erforderliga förutsättningar härför komma att tillskapas genom avsedd
omfattande samhällsbildning i Kungsängenområdet. Beträffande Ing 1 åter
föreligger enligt nämnden motsvarande förutsättningar redan i huvudsak
på den nya förläggningsorten Södertälje.

Fastighetsnämnden beräknar kostnaderna för markförvärv, avlösen av
arrenderätter, intrångsersättningar m. m. för I 1- och Ing 1-områdena till
sammanlagt i runt tal 65 000 000 kr.

Vid remissbehandlingen har endast luftfartsstyrelsen avstyrkt att förläggnings-
och övningsområden för de båda förbanden anskaffas i huvudsaklig
överensstämmelse med fastighetsnämndens förslag. Från andra remissinstanser
har emellertid i flera fall gjorts invändningar, merendels betingade
av en önskan att slå vakt om lokala samhälleliga intressen.

Järvafältet omfattar ur civila samhälleliga synpunkter synnerligen välbelägen
och värdefull mark inom en betydelsefull del av storstockholmsområdet.
Värdet av att kunna utnyttja denna mark för bostadsbebyggelse och
-— i viss utsträckning — för andra civila samhälleliga ändamål är stort. Med
hänsyn härtill är det naturligt att söka skapa förutsättningar för att anpassa
den militära verksamheten så att för militära ändamål kan utnyttjas annan
mindre centralt belägen mark utan att de uppgifter som är ålagda berörda militära
förband blir eftersatta. Vidare måste övningsfält och förläggning ligga
omedelbart intill varandra för att säkerställa tillräcklig effektivitet i utbildningen.
Den verkställda utredningen och däröver avgivna yttranden ger enligt
min mening klart vid handen att de föreslagna nya förläggnings- och övningsområdena
för I 1 och Ing 1 är i huvudsak lämpliga härför och att de
kan avsättas för militär verksamhet utan att andra allmänna intressen trädes
för när. De militära myndigheternas yttranden bestyrker att områdena även
ur militära synpunkter kan anses lämpligt valda. Nu kända förhållanden
talar alltså enligt min mening klart för att en förflyttning av I 1 och Ing 1
till de föreslagna nya områdena innebär en framsynt lösning som tillgodoser
både civila och militära önskemål.

Vad först angår I 1-området finner jag i likhet med överbefälhavaren och
chefen för armén den av fastighetsnämnden föreslagna avgränsningen av
området väl motiverad. Jag finner heller icke anledning till erinran mot den
föreslagna huvudsakliga dispositionen av området. Från några remissmyndigheters
sida har den av fastighetsnämnden föreslagna lokaliseringen av
kasernanläggningen för I 1 till gårdsområdet vid Granhammar kritiserats
såväl ur samhällsbildningssynpunkt som ur naturvårdssynpunkt. För egen
del finner jag emellertid att denna lokalisering av kasernanläggningen icke
kan undvikas om I 1-området skall erhålla tillräcklig kapacitet för den
mångskiftande utbildning som avses förläggas dit. Att avstå granhammarsområdet
och lokalisera kasernanläggningen längre västerut skulle allvarligt
minska tillgången på terräng användbar för s. k. passövningar. Härtill kom -

Kungl. Maj. ts proposition nr 184 år 1963

mer att en lokalisering av kasernanläggningen i enlighet med fastighetsnämndens
förslag framstar såsom mycket angelägen även med hänsyn till
möjligheterna att erhålla en för lång tid tryggad placering. Det skulle ur
denna betydelsefulla synpunkt vara olyckligt att avsätta de områden som är
mest attraktiva ur byggnadssynpunkt och som ligger i omedelbar anslutning
till övningsfältet för bostadsbebyggelse. Detta förhindras vid genomförande
av fastighetsnämndens förslag att lokalisera kasernanläggningarna till granhammarsområdet.
I övrigt kommer fältet att i betydande utsträckning ha
naturliga och definitivt hindrande gränser mot påträngande bebyggelse. I
detta sammanhang vill jag vidare framhålla att fastighetsnämnden vid I 1-områdets avgränsning i nu ifrågavarande avsnitt samrått med stockholmstraktens
regionplanekontor i syfte att uppnå en ur samhällsbildningssynpunkt
för lång tid hållbar lösning. Av regionplanenämndens yttrande framgår,
att regionplanekontoret upprättat ett förslag till dispositionsplan för
centrala delen av Upplands-Bro kommun och därvid förutsatt att det militära
området begränsas enligt fastighetsnämndens förslag med kasernområde
beläget omedelbart norr om Granhammars gård.

Statens naturvårdsnämnd hävdar, att ett område vid Tälgby i I 1-områdets
nordvästra del har så stora naturvärden att det borde brytas ut och
bibehållas tillgängligt för allmänheten. Svenska naturskyddsföreningen
åter har föreslagit, att de sydostligaste delarna av övningsområdet, omfattande
området kring Granhammar, Tärnsundshalvön och Munkholmen
skall uteslutas och upplåtas som fritidsområde för den planerade stadsbildningen
söder om I 1-området. Då de ifrågavarande områdena oundgängligen
erfordras för att I 1 nya övningsfält skall kunna till fullo utnyttjas för
avsedd militär verksamhet, kan jag icke gå med på att dessa områden uteslutes.
Jag vill emellertid framhålla att de delar av övningsfältet, som ej
ingår i stridsskjutnings- och kasernområden, i den utsträckning så är möjligt
med hänsyn till övningsförhållandena kommer att — liksom Järvafältet
för närvarande — hållas tillgängliga för tillträde under lördagar och
söndagar. Beträffande stränderna vid Granhammarsviken i I 1-områdets
sydöstligaste del bör dessutom vid den fortsatta planeringen prövas om de
kan göras helt tillgängliga även för civilbefolkningen.

Jag vill här starkt understryka vad fastighetsnämnden anfört om vikten
av att I 1-området i sin helhet av vederbörande planläggande organ för framtiden
reserveras såsom militärt förläggnings- och övningsområde och att
angränsande mark planläggs med hänsyn härtill.

Därest utrymme skulle reserveras för den väg mellan E 18 och E 4 genom
granhammarspartiet, som regionplanekontoret räknat med, blir det enligt
fortifikationsförvaltningen icke möjligt att vid Granhammar utbygga ett
rationellt utformat kasernområde. På grund härav och då enligt vad vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen uttalat vägen ej är aktuell inom överskådlig
tid samt användbara alternativ till avsedd tvärförbindelse mellan E 18 och

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1963

E 4 torde finnas utgår jag från att vägen icke kommer till utförande inom
I 1-området. Jag anser det sålunda ej erforderligt att särskild hänsyn till en
dylik vägförbindelse tas vid kasernområdets utbyggande.

Fastighetsnämnden har framhållit olägenheten ur utbildningssynpunkt
av att det inom I 1-området med hänsyn till dess belägenhet i förhållande
till storflygplatsen Arlanda av flygsäkerhetsskäl icke blir möjligt att bedriva
skjutning annat än med flackbanevapen och att skjutning med granatkastare
sålunda icke blir möjlig inom området. Såsom framgår av chefens
för armén utlåtande finns möjlighet att på ett tillfredsställande sätt ordna
skjututbildning på granatkastare genom att utnyttja P 1 relativt närbelägna
övningsfält sedan detta utvidgats för att tillgodose hland annat I 1 behov
av terräng för granatkastarskjutningar. För egen del var jag redan då
jag i oktober 1962 lämnade fastighetsnämnden anvisning å ifrågavarande
markområde i Upplands-Bro kommun medveten om att områdets belägenhet
skulle komma att medföra den angivna olägenheten för skjututbildningen
vid regementet. Jag ansåg emellertid och anser alltjämt i likhet med
chefen för armén att denna olägenhet icke är större än att den bör tas med
hänsyn till de uppenbara fördelar området i övrigt erbjuder. Med anledning
av vad luftfartsstyrelsen anfört vill jag erinra om att fastighetsnämnden i
sitt förslag utgår från att det icke i framtiden får eller behöver bli tal om
att inom I 1-området utföra skjutning med granatkastare eller andra vapen,
som kräver riskzon med högre höjd än 300 meter över marken. För egen
del anser jag i likhet med fastighetsnämnden, att några restriktioner för
den kommersiella luftfarten på grund av verksamheten inom I 1-området
inte bör komma ifråga.

Jag räknar med att avstyckade bostadsfastigheter och markområden inom
I 1-områdets gränser skall kunna undantagas från kronans markförvärv
i huvudsak i den omfattning fastighetsnämnden föreslagit. Med anledning
av vad domkapitlet i Uppsala anfört i fråga om storleken av det område,
som bör undantagas för Västra Ryds kyrka m. m., utgår jag från att denna
fråga får bli föremål för närmare prövning i samband med kommande förhandlingar
om markförvärv, därvid jag förutsätter att samråd tas med
byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet.

Vad härefter angår Ing 1-området finner jag i likhet med överbefälhavaren
och chefen för armén ingen anledning till erinran mot den av fastighetsnämnden
föreslagna avgränsningen eller huvudsakliga dispositionen av
området. Länsstyrelsen i Stockholms län och Södertälje stad har i sina yttranden
velat undantaga södra stranden av sjön Måsnaren från Ing 1-området
med hänsyn till rekreations- och badinlressena samt det förhållandet att
sjön utgör råvattentäkt för Södertälje. Att tillmötesgå detta önskemål anser
jag emellertid icke möjligt, enär kasernetablissementet för Ing 1 avses skola
förläggas till Almnäs och tillgång till sjön erfordras för vissa övningar,
vilka icke utan betydande olägenheter kan förläggas till längre bort lig -

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1963

gande delar av Ing 1-området. Jag vill här framhålla att Måsnaren icke är
huvudvattentäkt för staden utan endast är reservvattentäkt och att vatten
från sjön vid behov filtreras i en grusås som innehåller stadens ordinarie
vattentäkt. De övningar, för vilka tillgång till sjön erfordras, torde icke behöva
befaras medföra någon allvarligare förorening av sjöns vatten än vad
som normalt följer av t. ex. trafik med smärre motorbåtar. Möjligheterna
att utnyttja friluftsbadet vid Eklundsnäs kommer således inte att påverkas.
I likhet med vad några remissmyndigheter anfört anser jag det önskvärt
att det natursköna området mellan Långsjön och Vällingen i största möjliga
utsträckning hålles tillgängligt för allmänheten.

Luftfartsstyrelsen har avstyrkt förläggningen av Ing 1 till det nu föreslagna
området av samma skäl som beträffande I 1-området. Med anledning
härav vill jag erinra om att ingenjörtruppernas skjututbildning endast omfattar
flackbanevapen och att ifrågavarande område endast avses för ingenjörförband.
Det finns således icke behov av att inom Ing 1-området skjuta
med granatkastare eller andra vapen, som kräver riskzon med högre höjd
än 300 meter över marken, varför icke heller här några restriktioner för
den kommersiella luftfarten behöver befaras.

Inom såväl II- som Ing 1-områdena är jordbruk och skogsbruk de dominerande
näringsgrenarna. Såsom fastighetsnämnden anfört måste huvuddelen
av de inom områdena bedrivna jordbruksföretagen upphöra, varvid
dock bör framhållas att flera av dessa företag är att betrakta såsom
s. k. rationaliseringsfastigheter, vilka oavsett kronans markförvärv kan förväntas
komma att inom överskådlig tid upphöra som självständiga enheter.
Såsom fastighetsnämnden anfört bör hänsyn härtill tas vid bedömningen
av följderna ur social synpunkt av att de båda områdena anskaffas. Vad beträffar
övriga berörda jordbruksfastigheter anser jag i likhet med fastighetsnämnden
att det med hänsyn till dessa fastigheters värden och storleken
av de köpeskillingar, som kan beräknas utgå, icke torde behöva uppkomma
några allvarligare sociala problem för ägarna och dessas familjer. För den
del av den fast bosatta befolkningen, som icke brukar egna gårdar, t. ex.
lantbruksarbetare, kan nedläggandet av jordbruksdriften medföra sysselsättningssvårigheter.
I likhet med fastighetsnämnden förutsätter jag att,
därest ifrågavarande omställningsproblem skulle bli av större räckvidd, samråd
tages med vederbörande arbetsmarknadsmyndigheter för vidtagande
av åtgärder för att underlätta placeringen av den friställda arbetskraften.

Såsom fastighetsnämnden framhållit är det av stor vikt att samhällelig
service i form av bostadsmöjligheter, tillgång till affärer, möjligheter att
bereda barnen skolutbildning in. m. står till personalens förfogande vid tiden
för förbandens utflyttning. För Ing 1 torde detta icke komma att bereda
några svårigheter med hänsyn till att området är beläget inom Södertälje
stad. För I 1 erfordras däremot att den avsedda samhällsbildningen vid
Kungsängen kommer till stånd. Upplands-Bro kommun har förklarat sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k år 1963

beredd att försöka uppfylla de krav som kommer att ställas på kommunen
i samband med en utbyggnad av samhället och dess serviceanordningar.
Kommunen har emellertid förklarat att planerings- och utbyggnadsskedet
kommer att innebära utomordentligt svåra påfrestningar. Jag förutsätter
därför att de statliga myndigheterna söker underlätta den planerade utbyggnaden.

Vad angår fornlämningar inom I 1- och Ing 1-områdena anser jag i likhet
med fastighetsnämnden att icke andra fornlämningar än de som är belägna
inom avsedda målområden vid stridsskjutningar eller kan beräknas bli förstörda
vid de byggnads- och andra anläggningsarbeten, som måste föregå
regementenas utflyttning, dessförinnan undersökes och borttages. Övriga
fornlämningar bör skyddas genom avsättande av skyddsområden, utmärkning
och instruktionsföreskrifter. Vidare bör på sätt riksantikvarieämbetet
föreslagit bebyggelsen undersökas byggnadshistoriskt och fotograferas i dokumentationssyfte.

Svenska naturskyddsföreningen har framhållit, att såväl I 1- som Ing 1-området innehåller ett flertal ur naturvårds- och landskapssynpunkt värdefulla
områden. Jag har intet att erinra mot att, på sätt föreningen föreslagit
särskilda naturvårdsråd inrättas för de båda områdena, vilka kan
följa naturens utveckling inom områdena och ge råd för bibehållande av
värdefulla terrängavsnitt.

Samtliga med de båda förbandens förflyttning förenade kostnader och
andra kostnader, som kan uppkomma genom bortflyttning av militär verksamhet
från Järvafältet, bör såsom jag förutsatt vid anmälan av förenämnda
proposition 1962: 190 läggas utanför den ram som intill den 1 juli 1967
gäller för det militära försvaret. Kostnaderna för markförvärv, avlösen av
arrenderätter, intrångsersättningar m. m. för I 1- och Ing 1-områdena beräknar
jag på grundval av fastighetsnämndens uppskattningar till 65 miljoner
kronor. Härtill kommer kostnaderna för anordnande av nya kasernetablissement,
övningsanordningar m. m. för I 1 och Ing 1 på de nya förläggningsplatserna
samt flyttning av kraftledningar, vilka kostnader av
fortifikationsförvaltningen preliminärt uppskattats till drygt 300 miljoner
kronor. Uppskattningen har gjorts på nu tillgängligt underlag och utan
tillgång till programhandlingar som godkänts av Kungl. Maj:t. Innan kostnaderna
kan bedömas med större säkerhet måste emellertid dessutom proj
ekte ringsunderlag föreligga. Till dessa kostnader kan komma kostnader
för tillfällig personal, inventarier, utrustning, omläggning av vägar in. m.
Vid den framtida försäljningen av mark från Järvafältet och värdering av
där befintliga anläggningar måste som jag också betonat tidigare de beräknade
nyanläggningskostnaderna beaktas. Jag vill erinra om mitt av riksdagen
godtagna uttalande i förenämnda proposition 1962: 190, att de värden
som statsverket kan tillgodogöra sig vid en bortflyttning av den militära
verksamheten väl torde uppväga kostnader som förorsakas av flyttningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1963

Markförvärven kan beräknas ta flera år i anspråk. Kostnaderna kan därför
antas bli fördelade på flera år. Svårigheter föreligger emellertid att bedöma
hur en fördelning mellan olika budgetår skall göras då behovet av
betalningsmedel blir beroende av förhandlingar med vederbörande markägare.
Med hänsyn härtill föreslår jag, att anslag anvisas för att täcka samtliga
kostnader för markförvärv och att alltså 65 miljoner kronor begäres
på tilläggsstat I för innevarande budgetår.

I likhet med fastighetsnämnden räknar jag med att anskaffning av mark,
uppförande av nya kasernetablissement och utförande av erforderliga övningsanordningar
inom de nya förläggningsområdena för I 1 och Ing 1 skall
kunna ske i sådan takt att regementena skall kunna flytta från sina nuvarande
förläggningsplatser på Järvafältet någon gång under åren 1969—
1970. Vissa delar av Järvafältet bör emellertid redan dessförinnan kunna
upplåtas för exploatering. Sålunda bör mark söder och väster om E 18 som
ej utgör kasernområde e. d. kunna få tas i anspråk för exploatering med
början under 1965—1966.

För genomförande av markförvärven torde Kungl. Maj :t böra tillsätta
en särskild delegation. Förutom erforderliga förhandlingar om ifrågakommande
ekonomiska ersättningar bör på delegationen ankomma att reglera
de olika frågor, som kan uppstå i samband med I 1- och Ing 1-områdenas
ianspråktagande för avsedda ändamål.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen att

a) godkänna vad i det föregående föreslagits rörande
markförvärv för nya förläggnings- och övningsområden för
Svea livgarde och Svea ingenjörregemente;

b) till Markförvärv för nya förläggnings- och övningsområden
för Svea livgarde och Svea ingenjörregemente å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1963/64 anvisa ett
investeringsanslag av 65 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Grimlund

Kungi. Maj:ts proposition nr 18k år 1963

Bilaga A

Sollentuna,

Fäbodar

.övers lön.

:t u n a;

Hägerst

FÄLL

lund hj

sLxF 8 v

Järfälla;

S T 0 C

HOLM

;Sörentoi

»pånga;

^Ulriksdal st;l

Järvafältet

I 1 Bebyggt område

Generalstabens Litografiska Anstalt

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 år 1963

Bilaga B

11 övningsområde
11 Stridsskjutningsområde
11 Kasernområde

IGTUNA

Slgtunafjärden:

Steninge"

Skarvs

orsa

Runsa

Lerberga

Lejondal

Brunna

tockholms''

Generalstabens Litografiska Anstalt

istavik''

SÖDERTÄLJE

llmnäs%

Almnäs hpl.

I Måsna ren

\berg

''Jumsta

Vackstanäs

Eknäs

Ing 1 övningsområde

Ing 1 Stridsskjutningsområde

Ing 1 Kasemområde

Generalstabens Litografiska Anstalt

s" ”