Kungl. Maj:ts proposition nr 189
Proposition 1953:189
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
1
Nr 189.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Belgien för undvikande
av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra
frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet;
given Stockholms slott den 8 april 1953.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 27 mars 1953 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 1 april 1953 undertecknat
avtal mellan Sverige och Belgien för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels ock i övrigt bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen denna dag hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 189.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
Convention
entre la Belgique et la Suéde, tendant
å éviter les doubles impositions et å
régler certaines autres questions en
matiére d’impöts sur les revenus et
sur la fortune.
Sa Majesté le Roi des Beiges et Sa
Majesté le Roi de Suéde, animés du
désir d’éviter les doubles impositions et
de régler certaines autres questions en
matiére d’impöts sur les revenus et sur
la fortune, ont décidé de conclure une
convention et ont nommé å cet effet
pour leurs plénipotentiaires, savoir:
Sa Majesté le Roi des Beiges:
Comte Jacques de Lalaing, Son
Envoyé extraordinaire et Ministre plénipotentiaire
å Stockholm;
Sa Majesté le Roi de Suéde:
Son Ministre d’Etat, Monsieur Dag
H. A. C. Hammarskjöld, chargé p. i.
du portefeuille des affaires étrangéres,
lesquels, apres s’étre communiqué leurs
pleins pouvoirs reconnus en bonne et
due forme, sont convenus des dispositions
suivantes:
Article 1".
§ ler. — La présente convention s’applique
aux contribuables de 1’un quelconque
des Etats contractants, dont
certains revenus proviennent du territoire
de 1’autre Etat ou dont certains
biens sont situés sur ce dernier territoire.
Les termes »contribuables de l’un quelconque
des Etats contractants» et les
autres expressions similaires employées
dans cette convention s’entendent des
personnes physiques ou morales qui ont
leur domicile fiscal dans l’un des deux
Etats.
§ 2. — Pour 1’application de cette
convention, le territoire de la Belgique
comporte exclusivement le territoire
métropolitain de cet Etat.
Avtal
mellan Sverige och Belgien för undvikande
av dubbelbeskattning och för
reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet.
Hans Majestät Konungen av Sverige
och Hans Majestät Belgiernas Konung
hava, i syfte att undvika dubbelbeskattning
och reglera vissa andra frågor beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
överenskommit att avsluta ett
avtal och hava för detta ändamål till
Sina befullmäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin tillförordnade Chef för Utrikesdepartementet,
Statsrådet Dag H. A. C.
Hammarskjöld;
Hans Majestät Belgiernas Konung:
Sitt utomordentliga Sändebud och befullmäktigade
Minister i Stockholm, Greve
Jacques de Lalaing,
vilka, efter att hava tagit del av varandras
fullmakter och funnit dem vara
i god och behörig ordning, överenskommit
om följande bestämmelser:
Artikel 1.
§ 1. Detta avtal är tillämpligt å sådana
skattskyldiga i en av de avtalsslutande
staterna, vilka uppbära vissa
inkomster från den andra statens område
eller som äga vissa tillgångar, befintliga
inom sistnämnda område. Uttrycket
»skattskyldiga i en av de avtalsslutande
staterna» och övriga liknande
uttryck, som användas i detta avtal,
avse fysiska eller juridiska personer,
vilka hava sitt skatterättsliga hemvist i
en av de båda staterna.
§ 2. Detta avtal skall beträffande
Belgien tillämpas allenast å dess europeiska
område.
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
3
Article 2.
§ ler. — La présente convention détermine
les régles applicables aux impöts
suivants:
A. — Pour la Belgique:
1°) la contribution fonciére;
2°) la taxe mobiliére;
3°) la taxe professionnelle;
4°) la contribution nationale de crise;
5°) la taxe spéciale sur le produit de
la location du droit de chasse, de péche
ou de tenderie;
6°) 1’impöt complémentaire personnel.
B. — Pour la Suéde:
1°) 1’impöt général sur le revenu (den
statliga inkomstskatten);
2°) 1’impöt sur les dividendes d’actions
(kupongskatten);
3°) 1’impöt sur les revenus non distribués
(ersättningsskatten);
4°) 1’impöt sur les répartitions (utskiftningsskatten);
5°)
1’impöt d’Etat sur la fortune (den
statliga förmögenhetsskatten);
6°) 1’impöt communal sur le revenu
(den kommunala inkomstskatten);
7°) 1’impöt communal sur les biens
immobiliers (den kommunala fastighetsskatten);
8°)
les taxes sur les avantages et
priviléges spéciaux (bevillningsavgifterna
för särskilda förmåner och rättigheter).
Les impöts énumérés au présent paragraphe
comprennent tous montants en
principal, accroissements, additionnels,
intéréts, frais et autres accessoires, au
profit de l’Etat, des provinces et des
communes.
§ 2. — Cette convention s’appliquera
également å tous autres impöts de nature
analogue, qui seront établis apres
sa signature, dans le territoire de l’un
des Etats contractants, sur le revenu,
Artikel 2.
§ 1. Bestämmelserna i detta avtal
äro tillämpliga å följande skatter:
A. — Beträffande Sverige:
1) den statliga inkomstskatten;
2) kupongskatten;
3) ersättningsskatten;
4) utskiftningsskatten;
5) den statliga förmögenhetsskatten;
6) den kommunala inkomstskatten;
7) den kommunala fastighetsskatten;
8) bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter.
B. -— Beträffande Belgien:
1) fastighetsskatten (la contribution
fonciére);
2) skatten å inkomst av kapital (la
taxe mobiliére);
3) skatten å inkomst av rörelse och
tjänst (la taxe professionnelle);
4) krisskatten (la contribution nationale
de crise);
5) den speciella skatten å avkastningen
av rätt till jakt, fiske eller fågelfångst
(la taxe spéciale sur le produit
de la location du droit de chasse, de
péche ou de tenderie);
6) den personliga inkomstskatten
(1’impöt complémentaire personnel).
I de skatter, som uppräknas i denna
paragraf, inbegripas ej blott de egentliga
skattebeloppen utan även förhöjningar,
tillägg, räntor, kostnader och
andra i samband med skatterna uttagna
belopp, som påföras för statens, provinsernas
och kommunernas räkning.
§ 2. Detta avtal skall likaledes tilllämpas
å alla andra skatter av likartat
slag, som i en av de avtalsslutande staterna
efter undertecknandet av detta
avtal påföras å inkomst, å förmögenhet,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
sur la fortune, sur des éléments du
revenu ou de la fortune ou sur 1’accroissement
de fortune.
Si des modifications å certaines régles
d’application de la convention sont reconnues
opportunes, soit dans le cas
d’une extension visée å 1’alinéa précédent,
soit en raison de changements
n’affectant pas les principes généraux
de la législation fiscale de l’un des Etats
contractants, tels qu’ils ont été pris en
considération pour 1’élaboration de la
présente convention, les ajustements nécessaires
feront l’objet d’accords complémentaires
å réaliser dans 1’esprit de la
convention par voie d’échange de notes
diplomatiques.
Artide 3.
§ ler. — Aux fins de la présente convention,
le domicile fiscal d’une personne
physique se trouve dans l’Etat
ou elle a son foyer permanent d’habitation
ou dans lequel elle réside de fa^on
durable.
Lorsque 1’application de cette régle
permet de conclure å 1’existence simultanée
d’un domicile fiscal dans chacun
des Etats contractants, le domicile fiscal
est situé dans celui des deux Etats avec
lequel ladite personne entretient les relations
personnelles et économiques les
plus étroites ou, si ce dernier critére ne
permet pas de résoudre le probléme,
dans l’Etat contractant dont cette personne
est ressortissante; si elle est å la
fois ressortissante des deux Etats contractants
ou si elle n’est ressortissante
d’aucun de ceux-ci, les autorités fiscales
des deux Etats se concerteront dans
chaque cas individuel.
§ 2. — Le domicile fiscal des personnes
qui sont en service sur des
moyens de transports internationaux et
qui n’ont ni foyer permanent d’habitation
ni résidence durable dans l’un des
Etats contractants est situé dans celui
des deux Etats ou se trouve le siége de
la direction effective de 1’entreprise.
§ 3. —-Le domicile fiscal des personnes
morales se trouve dans 1’État
ou est situé le siége de la direction
effective.
å delar av inkomst eller förmögenhet
eller å förmögenhetsökning.
Därest det befinnes lämpligt att ändra
vissa föreskrifter i avtalet — vare sig
i händelse av en sådan utvidgning av
avtalet, som avses i föregående stycke,
eller på grund av lagändringar, vilka
icke beröra sådana huvudprinciper för
skattelagstiftningen i en av de avtalsslutande
staterna, som beaktats vid utformandet
av detta avtal — skall genom
diplomatisk skriftväxling tilläggsavtal
angående erforderliga ändringar träffas
i överensstämmelse med detta avtals
principer.
Artikel 3.
§ 1. En fysisk person bär enligt detta
avtal sitt skatterättsliga hemvist i den
stat, där han har sitt varaktiga hem
eller där han stadigvarande vistas.
Om tillämpningen av denna bestämmelse
leder till att en person samtidigt
anses äga skatterättsligt hemvist i båda
de avtalsslutande staterna, skall hans
skatterättsliga hemvist anses vara beläget
i den av de båda staterna, med
vilken han har de starkaste personliga
och ekonomiska förbindelserna eller, om
frågan icke kan lösas med tillämpning
av sistnämnda regel, i den avtalsslutande
stat, vars medborgare han är.
Skulle han samtidigt vara medborgare i
båda de avtalsslutande staterna eller
skulle han icke vara medborgare i någon
av dem, skola skattemyndigheterna i de
båda staterna träffa överenskommelse i
varje särskilt fall.
§ 2. Personer, som tjänstgöra å internationella
transportmedel och som
icke hava varaktigt hem eller stadigvarande
vistas i någon av de avtalsslutande
staterna, anses hava sitt skatterättsliga
hemvist i den av de båda
staterna, där företagets verkliga ledning
har sitt säte.
§ 3. Juridiska personer hava sitt
skatterättsliga hemvist i den stat, där
den verkliga ledningen har sitt säte.
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
5
§ 4. — Le domicile fiscal des successions
indivises se trouve dans 1’Etat ou
le défunt avait son domicile fiscal au
moment du décés.
Artide 4.
§ lcr. ■— Les revenus des biens immobiliers,
ainsi que les profits résultant de
1’aliénation de tels biens, ne sont imposables
que dans 1’Etat ou ees biens
sont situés.
Les revenus des biens immobiliers
s’entendent non seulement de ceux qui
proviennent de la gestion, de la jouissance
ou de 1’exploitation direete de
biens immobiliers, y compris les mines,
gisements et toutes autres ressources
naturelles, mais aussi de ceux qui sont
obtenus, å quelque titre que ce soit,
par la location, 1’affermage ou toute
autre concession du droit de jouissance
ou d’exploitation desdits biens, des droits
de chasse, de péche, de tenderie et
d’autres droits analogues.
§ 2. — Lorsque les revenus et profits
visés au § ler du présent article sont
obtenus dans l’un queleonque des Etats
contractants par une entreprise mentionnée
å 1’article 5, exploitée par un
contribuable de l’autre Etat contractant,
leur montant imposable doit, sur demande
présentée par le bénéficiaire
avant l’établissement de 1’impöt, étre
déterminé comme s’ils provenaient d’un
établissement stable de cette entreprise
situé dans le premier Etat. Nonobstant
cette disposition, le montant des revenus
soumis aux impöts mentionnés å 1’article
2, § 1", A, lu, 4° et 6U et B, 7° de la
présente convention pourra toutefois
étre déterminé forfaitairement suivant la
législation de 1''Etat ou les biens sont
situés.
Artide 5.
§ l‘r. — Pour autant qu’ils ne constituent
pas des revenus mentionnés aux
artides 4, 7, 8, 9 et 11 de la présente
convention, les revenus d’entreprises industrielles,
commerciales, artisanales et
autres analogues, exploitées par des contribuables
de l’un des Etats contractants,
nc sont imposables dans l’autre Etat que
§ 4. Oskift dödsbo har sitt skatterättsliga
hemvist i den stat, där den
döde hade sitt skatterättsliga hemvist
vid frånfället.
Artikel 4.
§ 1. Skatt å inkomst av fast egendom,
häri inbegripet vinst genom avhändande
av sådan egendom, skall påföras
endast i den stat, där egendomen
är belägen.
Till inkomst av fast egendom räknas
ej blott den inkomst, som förvärvas
genom omedelbart förvaltande, brukande
eller utnyttjande av den fasta
egendomen, häri inbegripet gruvor,
malmfyndigheter och alla andra naturtillgångar,
utan även sådan inkomst,
som under vilken beteckning som helst
förvärvas genom uthyrning, utarrendering
eller varje annan upplåtelse av rätt
att bruka eller utnyttja sagda egendom
eller av rätt till jakt, fiske eller fågelfångst
eller andra liknande rättigheter.
§ 2. Då inkomst, som avses i § 1 av
denna artikel, förvärvas i den ena av de
avtalsslutande staterna utav ett i artikel
5 omförmält företag, bedrivet av en
skattskyldig i den andra avtalsslutande
staten, skall den beskattningsbara inkomsten
—• efter därom av inkomsttagaren
före skattens påförande gjord
framställning — bestämmas så, som om
inkomsten härrörde från ett av företaget
innehaft fast driftställe i förstnämnda
stat. Utan hinder av denna bestämmelse
må dock beloppet av de inkomster,
vilka äro underkastade de skatter, som
omförmälas i artikel 2 § 1 A 7) och
B 1), 4) och 6) i detta avtal, fastställas
schablonmässigt i enlighet med lagstiftningen
i den stat, där egendomen är
belägen,
Artikel 5.
§ 1. Då en skattskyldig i en av de
avtalsslutande staterna förvärvar inkomst
genom att bedriva rörelse, härunder
inbegripet inkomst av industri
och handel, hantverk och annan liknande
verksamhet, skall denna inkomst
— för så vitt densamma icke är hänförlig
till sådan inkomst, som omnämnes
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
si ees activités sont exercées au moyen
d’un établissement stable situé dans cet
autre Etat. Dans cette éventualité, les
revenus produits par l’établissement
stable, y compris les profits résultant
de son aliénation totale ou de l’aliénation
d’élements investis dans cet établissement,
ne sont imposables que dans
cet autre Etat.
§ 2.—• Dans 1’éventualité visée au
§ ler, les revenus produits par l’établissement
stable s’entendent des revenus
de 1’ensemble des opérations
traitées å 1’intervention de 1’établissement
ou affeetant des élénients investis
dans celui-ci. Ces revenus comprennent
notamment:
1°) tous profits et avantages qui
n’auraient pas normalement été consentis
å des tiers et qui sont accordés par
1’établissement stable, direetement ou
indireetement, sous quelque forme et
par quelque moyen que ce soit, å
1’entreprise, å ses dirigeants, actionnaires,
associés ou autres participants,
ou å des personnes ayant avec eux des
intéréts communs;
2°) les redevances allouées par l’établissement
stable å 1’enterprise dont il
dépend, en contrepartie de l’usage de
biens mobiliers corporels ou incorporels,
sauf dans la mesure ou elles correspondent
å la quote-part normalement imputable
å cet établissement dans des
charges normales réellement assumées
de ce fait par l’entreprise.
Pour la détermination desdits revenus,
il est tenu compte, non seulement
des charges qui grévent réellement et
direetement leur acquisition et leur conservation,
y compris celles qui sont
visées in fine du 2°) ci-avant, mais
aussi de la quote-part normalement imputable
å l’établissement stable dans
les autres frais normaux de direction
et d’administration générales exposés
pour l’ensemble de 1’entreprise par le
siége de direction effeetive. Cette derniére
quote-part ne peut toutefois excéder
dix pour cent du montant des
revenus nets de l’établissement stable;
i artiklarna 4, 7, 8, 9 och 11 i detta
avtal —■ icke beskattas i den andra
staten i annat fall än då verksamheten
utövas genom ett fast driftställe i denna
andra stat. I sistnämnda fall skall den
inkomst, som förvärvats genom det
fasta driftstället, häri inbegripet inkomst
genom överlåtande av driftstället i dess
helhet eller av vissa därtill hörande tillgångar,
icke beskattas annat än i sistnämnda
stat.
§ 2. I fall, som avses i § 1, skall till
inkomst, förvärvad genom det fasta
driftstället, hänföras den inkomst, som
uppkommer å all verksamhet, som förmedlas
av driftstället eller berör därtill
hörande tillgångar. Till denna inkomst
räknas även:
1) all vinst och alla förmåner, som
icke under vanliga förhållanden skulle
hava tillkommit en utomstående, men
som av det fasta driftstället — direkt
eller indirekt och under vilken form
och på vilket sätt som helst — tilldelats
det företag, vartill driftstället hörer,
eller företagets styrelseledamöter, aktieägare,
medlemmar eller andra delägare
eller personer, som med dem hava gemensamma
intressen;
2) royalty, som det fasta driftstället
utbetalar till det företag, vartill driftstället
hörer, såsom ersättning för utnyttjandet
av lös egendom, dock med
undantag för den del därav, som motsvarar
de normala kostnader, som företaget
verkligen fått vidkännas och som
äro hänförliga till driftstället.
Vid bestämmandet av sagda inkomst
skall hänsyn tagas ej blott till kostnader,
som verkligen och direkt föranledas
av inkomstens förvärvande och
bibehållande, häri inbegripet sådana
kostnader, som avses i senare delen av
stycket 2) ovan, utan också till den till
det fasta driftstället normalt hänförliga
delen av de sedvanliga kostnader, vilka
företagets verkliga ledning haft för den
allmänna förvaltningen och ledningen
av företaget. Denna sistnämnda del må
dock icke överstiga 10 % av det fasta
driftställets nettoinkomst; i speciella fall
må densamma undantagsvis uppgå till
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
dans des cas spéciaux, elle peut exceptionnellement
atteindre vingt pour
cent, moyennant accord entre les autorités
fiscales des deux Etats contractants.
§ 3. — A défaut de comptabilité réguliére
ou d’autres éléments probants
permettant de déterminer le montant
effectif des revenus produits par l’éta-,
blissement stable visé aux §§ ler et 2,
ce montant est évalué å la quote-part
du revenu de 1’ensemble de 1’entreprise,
qui peut équitablement étre attribuée
å cet établissement, suivant les régles
de ventilation å arréter de coinmun
accord entre les autorités fiscales des
deux Etats contractants.
En ce qui concerne l’établissement
stable d’une entreprise d’assurances,
1’impöt peut toujours étre établi, dans
1’Etat ou est situé cet établissement,
sur un montant de revenu déterminé
forfaitairement conformément å la législation
de cet Etat, en raison des
primes brutes encaissées par 1’entreprise
å 1’intervention dudit établissement.
§ 4. — Aucune part des bénéfices
réalisés par 1’entreprise d’un contribuable
de l’un des Etats contractants
ne peut étre attribuée å un établissement
stable de cette entreprise situé
dans 1’autre Etat, en raison du simple
achat de matiéres ou produits dans cet
autre Etat pour le compte de ladite
entreprise. Aucune dépense ou charge
grevant directement ou indirectement
ce simple achat ne pourra étre imputée
sur les bénéfices de 1’établissement
stable.
§ 5. — Nonobstant les dispositions
du § ler du présent article, les profits
et avantages qu’une entreprise exploitée
par un contribuable de l’un des Etats
contractants retire, directement ou indirectement
et sous une forme quelconque,
d’une entreprise exploitée par
un contribuable de l’autre Etat contractant
peuvent étre imposés dans cet
autre Etat, lorsqu’ils auraient du normalement
accroitrc les revenus de la
seconde entreprise et lorsqu’ils ont été
acquis par la premiére parce qu’elle a
bénéficié, dans leurs relations industrielles,
commerciales ou financiéres, de
20 %, därest överenskommelse härom
träffas mellan de båda staternas skattemyndigheter.
§ 3. Därest det verkliga beloppet av
den inkomst, som förvärvats genom
sådant fast driftställe, som avses i §§ 1
och 2, icke kan fastställas å den grund,
att ordnad bokföring saknas och att ej
heller andra bevismedel härom stå till
förfogande, skall beloppet bestämmas
till den del av företagets hela inkomst,
som skäligen kan hänföras till det fasta
driftstället. Reglerna för denna fördelning
skola fastställas genom överenskommelse
mellan skattemyndigheterna
i de båda avtalsslutande staterna.
Såvitt fråga är om fast driftställe för
försäkringsföretag må i den stat, där
driftstället är beläget, skatten alltid
fastställas å ett inkomstbelopp, som bestämmes
schablonmässigt enligt lagstiftningen
i denna stat, med utgångspunkt
från de bruttopremieintäkter, som företaget
förvärvat genom förmedling av
sagda driftställe.
§ 4. Ingen del av den inkomst, som
uppkommer för ett företag, bedrivet av
en skattskyldig i en av de avtalsslutande
staterna, må anses hänförlig till ett fast
driftställe för företaget i den andra staten
å den grund att företaget allenast
inköper råämnen eller produkter i denna
andra stat för egen räkning. I detta fall
får ingen utgift eller omkostnad, som
direkt eller indirekt hänför sig till inköpet,
belasta det fasta driftställets inkomster.
§ 5. Den vinst och de förmåner, som
ett företag, bedrivet av en skattskyldig
i en av de avtalsslutande staterna, förvärvar
— direkt eller indirekt och under
vilken som helst form — från ett företag,
bedrivet av en skattskyldig i den
andra avtalsslutande staten, må, oberoende
av bestämmelserna i § 1 av
denna artikel, beskattas i denna andra
stat, för så vitt inkomsten eller förmånerna
under normala förhållanden bort
ingå i det senare företagets inkomst och
för så vitt de förvärvats av det förra
företaget å den grund att detta i företagens
affärs- och finansförbindelser åt
-
8
Kungl. Maj ds proposition nr 189.
conditions plus favorables que celles qui njutit förmånligare villkor än som under
auraient normalement été faites entre normala förhållanden skulle hava gällt
des entreprises effectivement indépen- mellan verkligt självständiga företag. I
dantes. Dans cette éventualité, les auto- detta fall skola skattemyndigheterna i
rités fiscales des deux Etats contrac- de båda avtalsslutande staterna träffa
tants se concerteront en vue d’éviter överenskommelse i syfte att på skäligt
de fa^on équitable la double imposition sätt undvika dubbelbeskattning av sagda
desdits profits et avantages. vinst och förmåner.
Article 6.
§ lor. — Pour 1’application de la présente
convention, sont considérés comme
des établissements stables, les siéges de
direction effective, les fabriques, les
ateliers, les succursales, les magasins,
les bureaux, les laboratoires, les comptoirs,
les dépöts, ainsi que toutes autres
installations de caractére productif affectées
de fagon durable å 1’exercise d’activités
lucratives indépendantes.
§ 2. ■— Une représentation ou agence
permanente constitue également un établissement
stable, lorsque 1’agent fait
habituellement usage d’un pouvoir général
hd permettant d’engager 1’entreprise
par la négociation, la souscription
ou 1’acceptation de contrats ou lorsque
1’entreprise dispose sur le territoire de
1’Etat ou est établie 1’agence, de stocks
ou dépöts de matiéres ou produits réguliérement
affectés å 1’exécution de
commandes receuillies par cette agence.
En ce qui concerne les entreprises
d’assurances exploitées par un contribuable
de l’un des deux Etats, leur
représentation dans 1’autre Etat constitue
toutefois un établissement stable
des 1’instant ou 1’agent, méme s’il n’a
pas le pouvoir d’engager 1’entreprise,
n’effectue pas exclusivement des opérations
purement administratives, mais se
livre å une activité suffisante, eu égard
å sa nature et å son importance, pour
permettre de considérer 1’entreprise comme
exer?ant par 1’intermédiaire de cet
agent une activité commerciale habituelle
dans cet autre Etat.
§ 3. — L’établissement stable d’une
société autre que par actions, et notamment
d’une société beige de personnes
å responsabilité limitée, ainsi que d’un
groupement ou société de personnes
sans personnalité juridique, est con
-
Artikel 6.
§ 1. Såsom fast driftställe skall vid
tillämpningen av detta avtal anses plats,
där företagets verkliga ledning har sitt
säte, fabriker, verkstäder, filialer, butiker,
laboratorier, kontor, varunederlag
samt varje annan anordning av produktiv
karaktär, som på ett varaktigt sätt
användes vid utövandet av en självständig
förvärvsverksamhet.
§ 2. En stadigvarande agentur utgör
likaledes ett fast driftställe, därest agenten
regelbundet utnyttjar en allmän fullmakt,
enligt vilken han äger inleda förhandlingar
å företagets vägnar samt
underteckna eller godkänna avtal, eller
då företaget på den stats område, där
agenturen är inrättad, innehar lager av
råvaror eller produkter, som regelmässigt
användes för att effektuera av agenten
upptagna beställningar.
Ifråga om försäkringsföretag, som utövas
av en skattskyldig i en av de båda
staterna, skall förefintligheten av en
agentur i den andra staten dock anses
konstituera ett fast driftställe i denna
stat från det ögonblick, då agenten,
även om han icke har fullmakt att
träffa för företaget bindande avtal, ej
längre begränsar sig uteslutande till rena
förvaltningsåtgärder utan ägnar sig åt
en verksamhet, som med hänsyn till
dess beskaffenhet och betydelse är tillräcklig
för att företaget skall kunna
anses utöva rörelse i denna andra stat
genom förmedling av sagda agent.
§ 3. Fast driftställe, som innehaves
av ett bolag, som icke är ett aktiebolag
-— såsom ett belgiskt bolag med begränsad
personlig ansvarighet — eller av en
sammanslutning, som icke är juridisk
person, anses jämväl utgöra ett fast
Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.
9
sidéré comme constituant également un
établissement stable exploité par chacun
des associés ou membres indéfiniment
responsables ou participant å la direction
ou å la gestion de 1’entreprise.
§ 4. — N’implique pas ipso facto la
possession d’un établissement stable
dans l’un des Etats contractants le fält
qu’un contribuable de l’autre Etat:
l11) entretient des relations d’affaires
dans le premier Etat, par Fintermédiaire
d’un courtier ou commissionaire »bona
fide» et agissant comme tel dans le
cadre de son activité normale ou par
1’entremise d’une société juridiquement
distincte (filiale par exemple);
2°) posséde dans le premier Etat,
méme sous la forme d’une installation
permanente, un comptoir dont 1’activité
se home å 1’achat de matiéres ou produits
pour le compte de ce contribuable.
Artide 7.
Les revenus de l’exploitation en trafic
international d’entreprise de navigation
maritime ou aérienne — y compris ceux
qui proviennent de la vente de billets
de passage — ne sont imposables que
dans celui des deux Etats contractants
sur le territoire duquel se trouve le
siége de la direction effective de 1’entreprise.
Artide 8.
§ ler. — Lorsqu’ils sont produits par
des valeurs mobiliéres, créances, préts
ou dépöts, faisant partie du Capital
réellement investi dans un établissement
stable situé dans l’un des Etats
contractants et lorsqu’ils n’ont pas leur
source dans 1’autre Etat, les revenus
de capitaux mobiliers obtenus par cet
établissement ne sont imposables que
dans le premier Etat. Cette régle s’applique
dans les mémes conditions aux
redevances obtenues par un tel établissement
en contrepartie de la concession
d’usage de biens mobiliers corporels.
§ 2. — En dehors de 1’éventualité
mentionnée au § lL''r du présent article,
les dividendes ou autres revenus d’actions,
les revenus de parts sociales attri
-
driftställe för varje delägare eller medlem,
som är obegränsat ansvarig för
företagets förbindelser eller som deltager
i företagets ledning eller förvaltning.
§ 4. Ett fast driftställe i en av de
avtalsslutande staterna anses i och för
sig icke uppkomma å den grund att en
skattskyldig i den andra staten:
1) uppehåller affärsförbindelser i den
förstnämnda staten genom förmedling av
en fullt fristående mäklare eller kommissionär,
som därvidlag endast fullgör uppdrag,
som tillhöra hans vanliga affärsverksamhet,
eller genom förmedling av
en särskild juridisk person (t. ex. ett
dotterbolag);
2) innehar i den förstnämnda staten,
även om det sker i form av en stadigvarande
anordning, ett kontor, vars verksamhet
är begränsad till inköp av råvaror
eller produkter för den skattskyldiges
räkning.
Artikel 7.
Inkomst, förvärvad genom utövande
av internationell sjöfart eller luftfart —•
häri inbegripet inkomst, förvärvad genom
försäljning av resebiljetter — får
beskattas endast i den av de båda avtalsslutande
staterna, å vars område
företagets verkliga ledning har sitt säte.
Artikel 8.
§ 1. Beträffande inkomst av kapital
gäller följande. Inkomst av värdehandlingar,
fordringar och depositioner, ingående
i kapital, som verkligen investerats
i ett fast driftställe, beläget i en av
de avtalsslutande staterna, skall —• under
förutsättning att den av det fasta
driftstället sålunda uppburna inkomsten
icke härflyter från inkomstkällor i den
andra staten — beskattas allenast i förstnämnda
stat. Detsamma gäller under
samma förutsättning ifråga om royalty,
som ett dylikt driftställe uppbär i ersättning
för upplåtelse av nyttj anderätten
till lösa saker.
§ 2. I andra fall än som avses i § 1
av denna artikel får utdelning eller
annan avkastning å aktier ävensom
räntor icke påföras någon som helst
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
bués, dans les sociétés autres que par
actions — y compris les sociétés beiges
de personnes å responsabilité limitée —•
aux associés non visés å 1’article 6, § 3,
ainsi que les intéréts, ne sont imposables
å une taxe quelconque ayant le caractére
d’un impöt personnel, tel Timpöt
complémentaire personnel en Belgique,
Timpöt général et Timpöt communal sur
le revenu en Suéde, que dans celui des
deux Etats ou le bénéficiaire de ees
revenus a son domicile fiscal.
Cette disposition ne fait pas obstacle
å la perception:
1°) en Belgique, de la contribution
nationale de crise et de la taxe mobiliére
sur les dits revenus ayant leur
source dans cet Etat et attribués å des
contribuables de la Suéde;
2°) en Suéde, de Timpöt sur les dividendes
d’actions et de Timpöt sur les
repartitions, en raison desdits revenus
ayant leur source dans cet Etat et attribués
å des contribuables de la Belgique.
Toutefois, en dehors de Téventualité
visée au § ler et sans préjudice de
1’application du § 4 du présent artide,
la charge totale de la contribution nationale
de crise et de la taxe mobiliére
qui frappent en Belgique les dividendes
et autres revenus d’actions ainsi que
certains revenus de parts sociales dans
les sociétés autres que par actions, et le
taux de Timpöt suédois sur les répartitions,
ne pourront excéder, suivant le
cas, la charge ou le taux qui résulte
respectivement de la législation fiscale
beige et de la législation fiscale suédoise,
en vigueur å la date de la signature de
la présente convention; d’autre part,
Timpöt suédois sur les dividendes d’actions
ne pourra étre per?u å un taux
supérieur å cinq pour cent.
En cas d’instauration par la Suéde,
aprés signature de la présente convention,
d’un impöt du å la source sur les
intéréts, les Gouvernements des deux
Etats contractants se concerteront en
vue d’éviter, par voie d’accord complémentaire
å réaliser suivant la procédure
egentlig inkomstskatt (sådan som den
personliga inkomstskatten i Belgien samt
den statliga och den kommunala inkomstskatten
i Sverige) annat än i den
av de båda staterna, där inkomsttagaren
har sitt skatterättsliga hemvist; skolande
det sagda jämväl gälla beträffande inkomst
på grund av delägarskap i andra
bolag än aktiebolag — såsom belgiska
bolag med begränsad personlig ansvarighet
— vilka tillkomma andra delägare
däri än som angivas i artikel 6
§ 3.
Oberoende av det sålunda stadgade
må uttagas:
1) i Belgien krisskatten och skatten å
inkomst av kapital, såvitt fråga är om
sådana inkomster av ovan angivet slag,
vilka härflyta från inkomstkällor i
nämnda stat och tillfalla skattskyldiga
i Sverige;
2) i Sverige kupongskatten och utskiftningsskatten,
såvitt fråga är om
sådana inkomster av ovan angivet slag,
vilka härflyta från inkomstkällor i
nämnda stat och tillfalla skattskyldiga
i Belgien.
Emellertid skall i andra fall än som
avses i § 1, och utan att tillämpningen
av § 4 i denna artikel därav påverkas,
följande gälla: Det sammanlagda beloppet
av den krisskatt och den skatt
å inkomst av kapital, vilka i Belgien
drabba utdelningar och annan avkastning
av aktier samt viss inkomst på
grund av delägarskap i andra bolag än
aktiebolag, respektive skattesatsen för
den svenska utskiftningsskatten få icke
överstiga det skattebelopp eller den
skattesats, som följer av den belgiska
skattelagstiftning, respektive den svenska
skattelagstiftning, vilken gäller vid tidpunkten
för undertecknandet av detta
avtal. Den svenska kupongskatten får
icke uttagas efter högre skattesats än
fem procent.
Därest i Sverige efter undertecknandet
av detta avtal införes en källskatt
å räntor, skola de båda avtalsslutande
staternas regeringar upptaga förhandlingar
i syfte att undvika dubbelbeskattningen
av dessa inkomster genom tillläggsavtal,
träffat i den ordning, som
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
11
prévue å 1’article 2, § 2, dernier alinéa,
de cette convention, la double imposition
de ees revenus.
§ 3. — Pour l’application des §§ lcr
et 2 du présent article, la source des
dividendes ou autres revenus d’actions,
des revenus de parts sociales dans les
sociétés autres que par actions, et des
intéréts d’obligations ou autres titres
d’emprunts, se trouve dans 1’Etat du
domicile fiscal de la société ou autre
personne morale débitrice de ees revenus;
la source des intéréts de créances,
préts ou dépöts se trouve dans 1’Etat
ou est situé 1’établissement stable qui
supporte la charge des intéréts ou, å
défaut d’un tel établissement, dans l’Etat
du domicile fiscal du contribuable débiteur
de ees intéréts.
§ 4. — Lorsqu’une société par actions
ayant son domicile fiscal dans l’un des
Etats contractants a la propriété effeetive
et permanente d’actions ou parts
représentant au moins nonante pour cent
du Capital réellement libéré d’une société
par actions ayant son domicile
fiscal dans 1’autre Etat:
1°) si la premiére société a son domicile
fiscal en Belgique, Timpöt suédois sur
les dividendes d’actions ne sera pas
pereju sur les dividendes attribués par
la seconde société auxdites actions ou
parts appartenant å la premiére société;
2°) si la premiére société a son domicile
fiscal en Suéde, la charge totale des
impöts beiges exigibles sur les revenus
attribués par la seconde société auxdites
actions ou parts appartenant å la
premiére société sera réduite å un montant
égal au complément de taxe professionnelle
qui serait du, suivant la
législation beige, si lesdits revenus
n’avaient pas été distribués.
L’application du présent paragraphe
sera subordonnée å la condition que la
société débitrice des dividendes eu fasse
la demande par écrit et fournisse toutes
justifications nécessaires en sus de sa
angives i artikel 2 § 2 sista stycket av
detta avtal.
§ 3. Vid tillämpningen av §§ 1 och 2
av denna artikel skola utdelningar eller
annan avkastning av aktier, inkomst på
grund av delägarskap i andra bolag än
aktiebolag samt räntor å obligationer
eller andra liknande skuldförbindelser anses
härflyta från inkomstkällor i den stat,
där bolaget eller den juridiska person
av annat slag, som är betalningsskyldig,
har sitt skatterättsliga hemvist. Ifråga
om räntor å andra skulder eller depositioner
anses inkomstkällan befinna sig
i den stat, varest det fasta driftställe
är beläget, som bestrider räntebetalningen,
eller, därest sådant driftställe
saknas, i den stat, där den skattskyldige,
som erlägger räntan, har sitt skatterättsliga
hemvist.
§ 4. I sådana fall, då ett aktiebolag
med skatterättsligt hemvist i en av de
avtalsslutande staterna har den verkliga
och stadigvarande äganderätten till
aktier eller andelar, som motsvara minst
nittio procent av det verkligen inbetalda
aktiekapitalet i ett aktiebolag med
skatterättsligt hemvist i den andra staten,
skall följande gälla:
1) om det förra bolaget har sitt
skatterättsliga hemvist i Belgien, skall
icke någon svensk kupongskatt uttagas
å den utdelning, som det senare bolaget
verkställt å aktier eller andelar, som
ovan omförmälts och som tillhöra det
förra bolaget;
2) om det förra bolaget har sitt
skatterättsliga hemvist i Sverige, skall
det sammanlagda beloppet av de belgiska
skatter, som uttagas å den inkomst,
som av det senare bolaget utdelas
å aktier eller andelar tillhörande
det förra bolaget, reduceras till ett
belopp, motsvarande den belgiska skatt
å inkomst av rörelse och tjänst, som
enligt den belgiska lagstiftningen skulle
hava ytterligare påförts, därest sagda
inkomst icke hade utdelats.
För tillämpningen av denna paragraf
förutsättes att det utbetalande bolaget
gör skriftlig framställning härom och
förebringar all den utredning, som erfordras
utöver uppgifterna i dess årliga
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
déclaration générale annuelle et, en tout
cas, avant toute attribution ou mise en
paiement de ses dividendes.
Dans 1’éventualité ou, en raison d’un
relévement important du tarif de la taxe
professionnelle, le complément de taxe
professionnelle visé au 2U) du présent
paragraphe ne serait plus inférieur au
montant total de la taxe mobiliére et
de la contribution nationale de crise
afférentes aux mémes revenus suivant
la législation beige, les Gouvernements
des deux Etats contractants se concerteraient
en vue d’apporter les adaptations
nécessaires å ce paragraphe, suivant
la procédure prévue å Farticle 2,
§ 2, dernier alinéa de cette convention.
La méme mesure s’appliquerait dans
l’éventualité ou le taux de Fimpöt général
sur le revenu des sociétés, tel qu’il
existe å la date de la signature de la
présente convention, serait relevé en
Suéde d’au moins cinq unités.
§ 5.— Lorsqu’une société par actions
ayant son domicile fiscal dans l’un des
Etats contractants a la propriété effective
et permanente d’actions ou parts
représentant au moins cinquante pour
cent du Capital réellement libéré d’une
société par actions ayant son domicile
fiscal dans 1’autre Etat, la double imposition
des dividendes qui lui sont
attribués par cette derniére société sera
évitée comme suit:
1°) si la premiére société a son domicile
fiscal en Belgique, le taux de la taxe
mobiliére applicable auxdits dividendes
suivant la législation beige sera réduit
de cinq unités, sauf dans le cas visé
au § 4, lu), du présent article;
2°) si la premiére société a son domicile
fiscal en Suéde, ees dividendes y seront
exonérés d’impöts, dans la mesure ou
cette exonération serait accordée suivant
la législation fiscale suédoise si les deux
sociétés avaient leur domicile fiscal dans
cet Etat.
§ 6. — Pour 1’application des §§ 4 et
5 du présent article, une société sera
allmänna självdeklaration. Detta måste
under alla omständigheter verkställas
innan någon gottskrivning eller utbetalning
av aktieutdelning äger rum.
För den händelse en väsentlig höjning
av skatteskalan för den belgiska skatten
å inkomst av rörelse och tjänst skulle
föranleda att den ytterligare skatt å
inkomst av rörelse och tjänst, som angives
under 2) ovan, icke längre skulle
understiga det sammanlagda beloppet
av den skatt å inkomst av kapital och
den krisskatt, som enligt den belgiska
lagstiftningen belöper å ifrågavarande
inkomst, skola de båda avtalsslutande
staternas regeringar överlägga i syfte
att genomföra erforderliga ändringar av
förevarande paragraf i den ordning, som
angives i artikel 2 § 2 sista stycket av
detta avtal. På enahanda sätt skall förfaras,
därest den i Sverige vid tidpunkten
för undertecknandet av detta avtal
gällande skattesatsen för den statliga
inkomstskatten å bolagsinkomst höjes
med minst fem enheter.
§ 5. När ett aktiebolag med skatterättsligt
hemvist i en av de avtalsslutande
staterna har den verkliga och
stadigvarande äganderätten till aktier
eller andelar, som motsvara minst femtio
procent av det verkligen inbetalda aktiekapitalet
i ett aktiebolag med skatterättsligt
hemvist i den andra staten, skall
dubbelbeskattningen av utdelning, som
tillfaller förstnämnda bolag från det
sistnämnda bolaget, undvikas på följande
sätt:
1) om förstnämnda bolag har sitt
skatterättsliga hemvist i Belgien, skall
ifråga om skatt å inkomst av kapital
den skattesats, som enligt den belgiska
lagstiftningen är tillämplig å sagda utdelning,
nedsättas med fem enheter utom
i fall, som avses i § 4 1) av denna artikel;
2) om förstnämnda bolag har sitt
skatterättsliga hemvist i Sverige, skall
utdelningen därstädes vara undantagen
från beskattning i den utsträckning, som
fallet skulle hava varit enligt den
svenska skattelagstiftningen, därest båda
bolagen hade haft sitt skatterättsliga
hemvist i nämnda stat.
§ 6. Vid tillämpningen av §§ 4 och 5
av denna artikel skall ett bolag anses
Kungi. Maj.ts proposition nr 189.
13
considérée comme ayant la propriété
effective et permanente des actions ou
parts d’une autre société qui ont été,
sous une forme quelconque et sans interruption,
sa propriété exclusive et inconditionelle
pendant toute la durée de
1’exercise social de cette autre société.
Si des actions ou parts de cette autre
société sont la propriété effective et
permanente d’une tierce société se trouvant
sous la dépendance ou sous le
contröle de la premiére société, celle-ci
sera considerée comme ayant également
la propriété effective et permanente
d’une quotité desdites actions ou parts
qui correspond proportionnellement å
sa participation effective et permanente
dans le capitai de ladite tierce société.
§ 7. ■— Lorsquhme société par actions
ayant son domicile fiscal dans l’un des
deux Etats contractants retire des bénéfices
ou des revenus de source situées
dans 1’autre Etat, il ne peut étre établi
dans ce dernier Etat, en raison de l’absence
ou de 1’insuffisance de distribution
des bénéfices de cette société, aucun
impöt supplémentaire sur les bénéfices
non distribués.
Article 9.
§ l*r. — Les redevances et autres
produits de la concession, par un contribuable
de l’un des Etats contractants å
un contribuable de 1’autre Etat, de
1’usage de biens mobiliers incorporels,
tels que les brevets d’invention, modéles,
procédés et formules secrets, marques
de fabrique et autres droits analogues,
ainsi que les droits d’auteur et de
reproduction, ne sont imposables que
dans 1’Etat ou se trouve le domicile
fiscal du bénéficiaire. Toutefois, lorsque
le bénéficiaire de ees redevances ou produits
posséde un établissement stable
dans 1’autre Etat, lesdits revenus ne
sont imposables que dans cet autre Etat.
Ces dispositions s’appliquent également
aux produits de la vente de biens
mobiliers incorporels mentionnés au premier
alinéa du présent paragraphe, ainsi
qu’aux produits et redevances qui rcmunérent
globalement l’usage ou la
vente connexe de tels biens et de biens
mobiliers corporels.
hava haft den verkliga och stadigvarande
äganderätten till aktier eller andelar
i ett annat bolag, därest desamma
hava, i vilken som helst form och utan
avbrott, varit i dess uteslutande och
ovillkorliga ägo under detta andra bolags
hela räkenskapsår. Om aktier eller
andelar i detta sistnämnda bolag verkligen
och stadigvarande tillhört ett tredje
bolag, som står i beroende av eller under
kontroll av förstnämnda bolag, skall
förstnämnda bolag likaledes anses hava
haft den verkliga och stadigvarande
äganderätten till så stor del av sagda
aktier eller andelar, som proportionellt
motsvarar dess verkliga och stadigvarande
delaktighet i sagda tredje bolags
kapital.
§ 7. Då ett aktiebolag med skatterättsligt
hemvist i en av de båda avtalsslutande
staterna uppbär inkomst eller
förmåner från inkomstkälla i den andra
staten, får aktiebolaget icke i sistnämnda
stat på grund av underlåten
eller otillräcklig vinstutdelning påföras
någon tilläggsskatt å icke utdelad vinst.
Artikel 9.
§ 1. Då en skattskyldig i en av de
avtalsslutande staterna till en skattskyldig
i den andra staten upplåter nyttjanderätten
till immateriella rättigheter,
såsom patent, modeller, hemliga fabrikationsmetoder
och recept, varumärken
och andra liknande rättigheter eller författarrätt
eller reproduktionsrätt, skall
den royalty eller den ersättning av annat
slag, som utbetalas för upplåtelsen, endast
beskattas i den stat, där betalningsmottagaren
har sitt skatterättsliga hemvist.
Därest den, som uppbär royaltyn eller
ersättningen, innehar ett fast driftställe
i den andra staten, skall dock inkomsten
beskattas allenast i sistnämnda stat.
Vad sålunda stadgats skall likaledes
tillämpas ifråga om inkomst genom avyttring
av i första stycket av denna
paragraf omförmälda immateriella rättigheter
ävensom beträffande sådan
royalty eller annan ersättning, som
utgör gottgörelse för samtidigt verkställd
upplåtelse av nyttjanderätt till
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
§ 2. — Par dérogation aux régles
énoncées au § ler, les redevances et
produits y mentionnés peuvent étre imposés
dans l’Etat sur le territoire duquel
est située 1’entreprise qui en supporte
la charge, lorsque et dans la mesure ou
ees produits ou redevances excédent un
montant normal, compte tenu des usages
commerciaux, de la valeur intrinséque
des biens visés audit paragraphe et du
rendement effeetif produit par Fusage
de ees biens.
Lorsque 1’entreprise visée au ler alinéa
du présent paragraphe est, en fait, sous
la dépendance ou sous le contröle de
Fentreprise bénéficiaire des revenus ou
vice-versa ou encore lorsque ees deux
entreprises sont, en fait, sous la dépendance
ou sous le contröle d’une tierce
entreprise ou d’entreprises juridiquement
distinetes, mais dépendant d’un méme
groupe, le montant normal des redevances
ou produits s’entend du montant
nécessaire pour couvrir progressivement
jusqu’å Fexpiration de la durée de la
concession, la quote-part normalement
imputable å la premiére entreprise, dans
le cout — augmenté d’un profit normal
— de Facquisition, du perfeetionnement
et de la conservation de ees biens par
Fentreprise bénéficiaire des revenus.
L’exonération du montant normal des
redevances ou produits visé au présent
paragraphe peut étre subordonnée å la
communication, soit par le bénéficiaire
des revenus, soit par 1’autorité fiscale
de 1’Etat ou se trouve le domicile fiscal
de ce bénéficiaire, de toutes justifications
nécessaires pour déterminer ce
montant. Dans des cas spéciaux ou la
produetion de justifications précises se
heurterait å des diffieultés, les autorités
fiscales des deux Etats contractants se
concerteront en vue d’éviter de fagon
équitable la double imposition des
mémes revenus; å cette fin, elles pourront
fixer de commun accord des régles
forfaitaires pour la détermination du
eller försäljning av såväl sådan egendom
som lösa saker.
§ 2. Utan hinder av vad som stadgas
i § 1 må däri omförmäld royalty eller
annan ersättning beskattas i den stat,
å vars område det utbetalande företaget
är beläget, för så vitt och i den mån
denna ersättning eller royalty överskrider
ett skäligt belopp, därvid hänsyn
skall tagas till vanligt handelsbruk, till
verkliga värdet av den egendom, som
avses i sagda paragraf, och till den
verkliga avkastning, som erhållits genom
egendomens utnyttjande.
Därest det företag, som avses i första
stycket av denna paragraf, i verkligheten
står i beroende eller under kontroll
av det företag, som uppbär inkomsten,
eller sistnämnda företag står
i beroende eller under kontroll av förstnämnda
företag eller därest båda företagen
i verkligheten stå i beroende eller
under kontroll av ett tredje företag eller
av företag, som utgöra särskilda juridiska
personer, men som tillhöra samma
koncern, skall följande gälla: Med »skäligt
belopp» ifråga om royalty eller
annan ersättning förstås det belopp, som
är erforderligt för att fortlöpande och
allt intill dess upplåtelsetiden gått till
ända täcka den till förstnämnda företag
normalt hänförliga delen av betalningsmottagarens
kostnader — med tillägg
av normal affärsvinst — för förvärvande,
förkovrande och bevarande av
egendomen.
För medgivande av undantag från
beskattning av royalty eller annan ersättning
— till sådant skäligt belopp
som angives i denna paragraf — kan
såsom förutsättning uppställas att antingen
betalningsmottagaren eller ock
skattemyndigheten i den stat, där betalningsmottagaren
har sitt skatterättsliga
hemvist, förebringar all utredning, som
är erforderlig för att bestämma nämnda
belopp. I särskilda fall, då förebringandet
av sådan utredning erbjuder svårigheter,
skola skattemyndigheterna i de
båda avtalsslutande staterna förhandla
i syfte att på skäligt sätt undvika dubbelbeskattning
av samma inkomst. De
kunna i sådant syfte genom gemensam
Kungi. Maj.ts proposition nr 189.
15
montant normal des produits et redevances.
Article 10.
Les rémunérations attribuées å leurs
administrateurs, commissaires, liquidateurs
et autres mandataires analogues,
par des sociétés par actions ayant leur
domicile fiscal dans l’un des Etats contractants
ne sont imposables que dans
cet Etat. Toutefois, si des rémunérations
normales sont allouées auxdites personnes
en raison de fonctions permanentes
exercées dans un établissement
stable situé dans l’autre Etat et si leur
charge est supportée par cet établissement
stable, elles ne sont imposables
que dans cet autre Etat.
Artide 11.
§ ler. ■— Les revenus de professions
libérales et autres activités lucratives
indépendantes non visées aux articles 5
å 7, 9 et 10 de la présente convention,
qui sont exercées par des contribuables
de l’un des Etats contractants, ne sont
imposables dans l’autre'' Etat que si,
pour 1’exercice de leur activité lucrative
personnelle, ees personnes disposent d’un
établissement stable dans cet autre Etat.
Dans cette éventualité, les revenus provenant
de 1’activité exercée dans ce
dernier Etat ne sont imposables que
dans cet Etat.
§ 2. ■— Nonobstant toutes autres dispositions
de la présente convention, les
revenus qu’un contribuable de l’un quelconque
des Etats contractants obtient
dans 1’autre Etat en y organisant ou en
y exploitant des spectacles, divertissements
ou jeux queleonques ou en s’y
produisant personnellement en public
en qualité d’artiste, aeteur, musicien,
professionnel du sport ou dans une autre
activité similaire, ne sont imposables
que dans cet autre Etat, méme si ce
contribuable n’y posséde pas d’établissement
stable.
överenskommelse fastställa schablonmässiga
regler för bestämmande av vad
som i fråga om royalty och annan ersättning
skall anses utgöra ett skäligt
belopp.
Artikel 10.
Ersättning, som aktiebolag med skatterättsligt
hemvist i en av de avtalsslutande
staterna utbetalar till sina styrelseledamöter,
likvidatorer och andra
motsvarande befattningshavare, beskattas
endast i denna stat. I fall, då sådan
ersättning — icke överstigande vad som
plägar utgå i dylika fall — tilldelats
sagda befattningshavare på grund av
stadigvarande verksamhet, som de utövat
vid ett fast driftställe i den andra
staten, skall dock ersättningen beskattas
allenast i denna andra stat, under förutsättning
att kostnaden bestrides av det
fasta driftstället.
Artikel 11.
§ 1. Inkomst av fritt yrke och av
annan självständig förvärvsverksamhet,
som utövas av personer, som äro skattskyldiga
i en av de avtalsslutande staterna,
skall — där fråga icke är om
inkomst, som avses i artiklarna 5—7
samt artiklarna 9 och 10 i detta avtal
— icke beskattas i den andra staten,
för så vitt icke vederbörande innehar ett
fast driftställe i denna andra stat för
utövande av sin förvärvsverksamhet. I
sistnämnda fall skall inkomst, härflytande
från verksamheten i sistnämnda
stat, beskattas endast i denna stat.
§ 2. Inkomst, som en person, skattskyldig
i en av de avtalsslutande staterna,
uppbär i den andra staten genom
att därstädes anordna eller låta utföra
skådespel, nöjestillställningar eller spel
av något som helst slag eller genom att
därstädes personligen uppträda såsom
artist, skådespelare, musiker, professionell
idrottsman eller i någon annan
liknande egenskap, skall — oberoende
av andra föreskrifter i detta avtal —
beskattas allenast i denna andra stat
även om den skattskyldige icke har
något fast driftställe därstädes.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
Article 12.
Les traitements, salaires, retraites,
pensions de veuves et d’orphelins et
autre allocations ou avantages appréciables
en argent, alloués å ses ressortissants,
par l’un des deux Etats ou par
]’une de ses subdivisions politiques, directement
ou å 1’intervention de fonds
créés å cette fin, en raison de services
ou d’emplois publics actuels ou antérieurs,
ne sont imposables que dans cet
Etat. Sauf accord, dans des cas particuliers
et sous condition de réciprocité,
entre les autorités fiscales des deux
Etats, cette disposition ne s’applique
pas aux revenus qui sont payés en raison
de services actuels ou antérieurs, rendus
å des organismes publics se livrant
å une activité industrielle ou commerciale
ou å des établissements juridiquement
autonomes constitués ou contrölés
par l’un des deux Etats ou par l’une de
ses subdivisions politiques.
Artide 13.
§ ler. — En dehors des éventualités
visées aux artides 10 et 12 de la présente
convention, les rémunérations
quelconques des personnes exercjant une
activité lucrative dépendante ne sont
imposables que dans l’Etat ou cette
activité est exercée.
Pour 1’application de cette disposition,
les personnes qui sont en service, en
trafic international, sur des moyens de
transports maritimes ou aériens, sont
considérées comme exer^ant leur activité
dans l’Etat ou se trouve le siége
de la direction effective de 1’entreprise.
§ 2. — Toutefois une personne physique
ayant son domicile fiscal dans l’un
des deux Etats n’est pas imposable
dans 1’autre Etat en raison des rémunérations
relatives å une activité lucrative
dépendante, non visée å 1’article 11,
§ 2, qu’elle a exercée dans cet autre
Etat, si, dans le cours de 1’année imposable:
1°)
elle n’a séjourné dans ce dernier
Etat que pendant une ou plusieurs
périodes n’excédant pas au total 183
jours, et
■ Artikel‘ 12.
Löner, arvoden, tjänstepensioner,
änke- och pupillpensioner samt andra
bidrag eller förmåner, som kunna uppskattas
i penningar och som en av de
två staterna eller någon statsrättslig
underavdelning därav utbetalar till sina
medborgare — antingen direkt eller
genom förmedling av en fond, som
bildats för detta ändamål —■ skola, där
ersättningen utgår på grund av nuvarande
eller tidigare offentlig tjänst
eller anställning, beskattas endast i
denna stat. Därest icke i särskilda fall
och under förutsättning av ömsesidighet
annat överenskommes mellan skattemyndigheterna
i de båda staterna, skall
nu berörda regel icke tillämpas ifråga
om ersättning, som utbetalas på grund
av nuvarande eller tidigare tjänst antingen
hos offentliga organ, som utöva
rörelse, eller hos juridiskt självständiga
företag, upprättade eller kontrollerade
av en av de två staterna eller av en
av deras statsrättsliga underavdelningar.
Artikel 13.
§ 1. Inkomst av tjänst skall i andra
fall än som avses i artiklarna 10 och 12
av detta avtal beskattas endast i den
stat, där tjänsten utövas.
Vid tillämpningen av denna bestämmelse
skola personer, anställda å fartyg
eller luftfartyg i internationell trafik,
anses utöva sin verksamhet i den stat,
där företagets verkliga ledning har sitt
säte.
§ 2. En fysisk person med skatterättsligt
hemvist i en av de två staterna
skall dock — med undantag för fall,
som avses i artikel 11 § 2 — icke beskattas
i den andra staten för inkomst
av tjänst, som han har utövat i denna
andra stat under förutsättning:
1) att han vistats i denna senare stat
under en tidrymd eller tidrymder, som
sammanlagt icke överstiga 183 dagar
under beskattningsåret;
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
17
2°) son activité a été exercée en 2) att arbetet utförts för eller på uppqualité
de préposé ou de mandataire drag av en fysisk eller juridisk person,
d’une personne physique ou morale, som är skattskyldig i förstnämnda stat;
contribuable du premier Etat, et och
3°) lesdites rémunérations n’ont pas 3) att ersättningen icke som sådan
grevé comme telles les resultats d’une belastat en förvärvsverksamhet, som är
activité lucrative, imposables dans underkastad beskattning i den andra
1’autre Etat. staten.
§ 3. — Les rémunérations quelconques § 3. Professorer och lärare, som uppedes
professeurs qui séjournent tempo- hålla sig tillfälligtvis i en av de båda
rairement dans l’un des deux Etats staterna för undervisning vid universipour
y enseigner, pendant une période tet eller annan undervisningsanstalt för
n’excédant pas deux ans, dans une uni- högre utbildning under en tid, ej överversité
ou dans une autre institution stigande två år, skola för den härför
d’enseignement supérieur, ne sont im- uppburna ersättningen beskattas endast
posables que dans 1’autre Etat si les i den andra staten, under förutsättning
intéressés y avaient leur domicile fiscal att vederbörande haft sitt skatterättsavant
le commencement de ladite pé- liga hemvist därstädes närmast före
riode. sagda period.
§ 4. — Les pensions, autres que celles § 4. Pensioner, med undantag för såvisées
å 1’article 12 de la présente con- dana, som avses i artikel 12 av detta
vention, et les rentes viagéres ne sont avtal, samt livräntor beskattas endast
imposables que dans 1’Etat du domicile i den stat, där betalningsmottagaren har
fiscal des bénéficiaires. sitt skatterättsliga hemvist.
Article 14. Artikel 14.
Les sommes payées par des personnes Studerande eller affärs- eller hantverksphysiques
ou morales, contribuables de praktikanter, som tillfälligtvis uppehålla
l’un des Etats contractants, pour couvrir sig i den ena staten för att åtnjuta
les frais d’entretien, d’instruction ou de heldagsundervisning eller heldagsutbildformation
professionnelle d’étudiants, ning, äro befriade från skattskyldighet
apprentis et stagiaires commerciaux sé- i denna stat för belopp, som utbetalas
journant temporairement dans 1’autre till dem av fysiska eller juridiska perEtat
å 1’effet d’y recevoir, å horaire soner, skattskyldiga i den andra avtalsplein,
1’instruction ou une formation slutande staten, till bestridande av kostprofessionnelle,
ne sont pas imposables naderna för deras uppehälle, undervisdans
cet autre Etat. ning eller utbildning.
Article 15. Artikel 15.
L’impöt d’Etat sur la fortune men- Beträffande den statliga förmögentionné
å 1’article 2, § lor, B, 5°), et tout hetsskatt, som omförmäles i artikel 2
autre impöt analogue auquel la con- § 1 A 5), samt alla andra likartade
vention sera étendue en vertu dudit skatter, som må komma att inbegripas
article 2, § 2, ne s’appliqueront: under avtalet med stöd av artikel 2 § 2,
skall gälla följande:
1°) aux biens immobiliers visés å 1) fast egendom, som avses i artikel
1’article 4, que dans 1’Etat ou ees biens 4, beskattas endast i den stat, där egensont
situés; domen är belägen;
2°) aux autres éléments de fortune 2) annan förmögenhet, nedlagd i fasta
investis dans des établissements stables driftställen eller i företag, som avses i
ou dans des entreprises mentionnées å artikel 7, beskattas endast i den stat,
1’article 7, que dans 1’Etat ou sont im- som äger beskatta inkomsten av den
''i Ilihang till riksdagens protokoll 1993. 1 samt. Nr 189.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
posables les revenus provenant de Tactivité
exercée dans ees établissements ou
dans ees entreprises.
Article 16.
Lorsque, suivant les dispositions de
la présente convention, un contribuable
de l’un des Etats contractants a droit
å 1’exonération ou å une réduction d’impöt
dans 1’autre Etat, cette exonération
ou cette réduction ne sera accordée
aux successions indivises, que dans
la mesure ou Timpöt se rapporte å la
quote-part des éléments imposables
qui est attribuable å des ayants-droit,
contribuables du premier Etat.
Artide 17.
Dans la mesure ou les artides précédents
de la présente convention n’en
disposent pas autrement, les revenus —
y compris les profits résultant de 1’alienation
de biens — et la fortune — y
compris tous éléments de la fortune —
ne sont imposables que dans celui des
deux Etats ou se trouve le domicile
fiscal de la personne physique ou morale
qui bénéficie de ees revenus ou å qui
appartient cette fortune.
Artide 18.
§ ler_ — Nonobstant toute autre disposition
de la présente convention, les
impöts å caractére progressif pourront
étre calculés, dans chaque Etat, å charge
des contribuables qui y possédent leur
domicile fiscal, sur 1’ensemble^ des éléments
imposables suivant la législation
fiscale de cet Etat; mais, dans ce cas,
il sera déduit de Timpöt ainsi calculé
la quotité de celui-ci qui correspond
proportionnellement au montant total
de ceux desdits éléments dont Timposition
est exelusivement réservée å Tautre
Etat en vertu de la convention. Cette
régle s’appliquera également å tout impöt
exceptionnel et temporaire — méme
non progressif — auquel la convention
sera étendue en vertu de Tarticle 2 § 2;
mais, la déduction susvisée å opérer sur
un tel impöt dans T Etat du domicile
fiscal pourra étre limitée de maniére
verksamhet, som utövas vid driftställena
eller av företagen.
Artikel 16.
Då en skattskyldig i en av de avtalsslutande
staterna enligt bestämmelserna
i detta avtal har rätt till skattebefrielse
eller skattenedsättning i den andra staten,
skall denna befrielse eller nedsättning
tillkomma oskifta dödsbon allenast
i den utsträckning, som skatten hänför
sig till den del av den skattepliktiga
inkomsten eller förmögenheten, vilken
tillkommer sådana rättsinnehavare, som
äro skattskyldiga i förstnämnda stat.
Artikel 17.
I den mån icke annorlunda stadgas i
föregående artiklar i detta avtal skall
inkomst — häri inbegripet inkomst genom
avhändande av egendom — och
förmögenhet — häri inbegripet varje slag
av förmögenhet — beskattas allenast
i den av de båda staterna, där den
fysiska eller juridiska person, som uppbär
inkomsten eller äger förmögenheten,
har sitt skatterättsliga hemvist.
Artikel 18.
§ 1. Oberoende av alla andra föreskrifter
i detta avtal må vardera staten
vid fastställandet av progressiv skatt
för skattskyldiga, som hava sitt skatterättsliga
hemvist i den staten, beräkna
skatten med hänsyn tagen till all den
inkomst eller förmögenhet, som är skattepliktig
enligt skattelagstiftningen i
den staten. I dylikt fall skall emellertid
från den sålunda beräknade skatten avdrag
ske med den del därav, som motsvarar
förhållandet mellan å ena sidan
summan av de belopp, beträffande vilka
beskattningsrätten jämlikt detta avtal
uteslutande förbehållits den andra staten,
samt å andra sidan all den skattepliktiga
inkomsten respektive förmögenheten.
Denna regel är jämväl tillämplig
beträffande varje extraordinär och tillfällig
skatt — även om densamma icke
är progressiv — beträffande vilken av
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
19
telle que le montant total déduit de
1’ensemble des impöts du contribuable
dans cet Etat, n’excéde pas le montant
des impöts dus dans 1’autre Etat sur
les éléments dont 1’imposition est exclusivement
réservée å celui-ci par la
convention.
En ce qui concerne la Belgique, l’impöt
complémentaire personnel exigible
å charge des non-habitants du Royaume
qui y disposent d’une habitation ou y
exploitent un établissement quelconque
pourra, en outre, conformément å la
législation beige, étre établi sur un minimum
de revenu égal å cinq fois la
valeur locative des propriétés dont le
contribuable dispose dans ledit Etat.
§ 2. — Lorsqu’un contribuable a transféré
définitivement son domicile fiscal
d’un Etat dans l’autre, il cesse d’étre
assujetti dans le premier Etat aux impöts
pour lesquels le domicile fiscal est
déterminant, pour la période postérieure
å la date å laquelle le transfert a eu
lieu. La période d’assujettissement auxdits
impöts commence å cette date dans
1’autre Etat.
Article 19.
§ ler. — Les autorités fiscales des
deux Etats contractants se coinmuniqueront
tous renseignements dont elles
disposent ou qu’elles peuvent obtenir
et qui seront nécessaires pour assurer
1’application des dispositions de la présente
convention ainsi que pour éviter
la fraude fiscale ou pour appliquer les
régles destinées å prévenir 1’évasion fiscale
dans le domaine des impöts faisant
1’objet de cette convention.
§ 2. — Tous renseignements ainsi
échangés devront étre tenus seerets et
talet jämlikt artikel 2 § 2 kommer att
gälla. I dylikt fall kan emellertid det
avdrag, som enligt det ovan sagda
skall verkställas å en sådan skatt i
den stat, där den skattskyldige har sitt
skatterättsliga hemvist, begränsas på
sådant sätt, att det totala belopp,
som skall avdragas från den skattskyldiges
sammanlagda skatter i denna stat,
icke överstiger beloppet av de skatter,
som i den andra staten uttagas å den
inkomst och den förmögenhet, beträffande
vilken beskattningsrätten jämlikt
detta avtal uteslutande förbehållits sistnämnda
stat.
Utan hinder av vad ovan stadgas må,
vad Belgien angår, den personliga inkomstskatt,
som påföres personer, vilka
icke äro bosatta i Belgien, men därstädes
innehava en bostad eller därstädes
utnyttja någon anläggning, i överensstämmelse
med den belgiska lagstiftningen
beräknas å ett minsta inkomstbelopp,
motsvarande fem gånger hyresvärdet
av den egendom, som den skattskyldige
sålunda förfogar över i sagda
stat.
§ 2. Då en skattskyldig utflyttar från
den ena staten till den andra upphör
skattskyldigheten i förstnämnda stat —
såvitt skattskyldigheten är beroende å
den skattskyldiges bosättning — med
utgången av den dag, under vilken utflyttningen
slutförts. Samtidigt inträder
i den andra staten motsvarande skattskyldighet.
Artikel 19.
§ 1. Skattemyndigheterna i de båda
avtalsslutande staterna skola tillhandahålla
varandra alla upplysningar, som
för dem äro tillgängliga eller som de
kunna införskaffa och som äro erforderliga
för att säkerställa tillämpningen av
i detta avtal meddelade föreskrifter
ävensom för att förhindra skattebedrägeri
eller för att tillämpa sådana bestämmelser,
som äro avsedda att förhindra
obehörigt undgående av de skatter,
som avses i detta avtal.
§ 2. Sålunda utbytta upplysningar
skola behandlas såsom hemliga och få
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
ne pourront étre révélés, en dehors du
contribuable ou de son mandataire, å
aucune personne autre que celles qui
s’occupent de l’établissement et du
recouvrement des impöts visés å la
présente convention, ainsi que des réclamations
et recours relatifs å ees impöts.
§ 3. — Les dispositions du présent
artide ne peuvent avoir pour effet d’imposer
aux autorités fiscales de l’un des
deux Etats 1’obligation de communiquer,
soit des renseignements qui, en raison
de leur nature, ne peuvent étre obtenus
d’aprés sa propre législation fiscale ou
d’aprés celle de 1’autre Etat, soit des
renseignements dont elles estimeraient
que la communication est susceptible
de révéler un procédé de fabrication ou
de porter atteinte å un seeret industriel,
commercial ou professionnel ou å 1’ordre
public. Ces dispositions ne peuvent, non
plus, étre considérées comme imposant
aux autorités fiscales de l’un des deux
Etats 1’obligation d’accomplir des aetes
qui ne seraient pas conformes å sa réglementation
ou å ses pratiques.
Artide 20.
§ ler. — Les Etats contractants s’engagent
å se préter mutuellement aide et
assistance aux fins de recouvrer en principal,
accroissements, additionnels, intéréts,
frais et amendes sans caractére
pénal, les impöts visés å 1’article 2 de
la présente convention.
§ 2. — Sur requéte de l’un des deux
Etats contractants, 1’autre Etat contraetant
recouvrera, suivant les dispositions
légales et réglementaires applicables
au recouvrement de ses propres
impöts, les créances fiscales visées au
§ ler qui sont exigibles dans le premier
Etat. Les dites créances ne jouiront
d’aucun privilége dans 1’Etat requis et
celui-ci ne sera pas tenu d’appliquer des
moyens d’exécution qui ne sont pas
autorisés par les dispositions légales ou
réglementaires de l’Etat requérant.
§ 3. —• Les requétes visées au § 2
seront appuyées de documents établis
-
icke yppas för andra personer — frånsett
den skattskyldige eller hans ombud
—• än dem, som handlägga taxering och
uppbörd av de skatter, som avses i
detta avtal, eller handlägga framställningar
och besvär avseende dessa skatter.
§ 3. Föreskrifterna i denna artikel
medföra icke skyldighet för skattemyndigheterna
i en av de båda staterna att
tillhandahålla upplysningar, vilka på
grund av sin beskaffenhet icke kunna
erhållas enligt dess egen skattelagstiftning
eller enligt skattelagstiftningen i den
andra staten, eller upplysningar, vilkas
tillhandahållande anses vara ägnat att
röja någon tillverkningsmetod eller någon
industri-, affärs- eller yrkeshemlighet
eller ock att skada ett allmänt intresse.
Dessa föreskrifter medföra ej heller någon
skyldighet för skattemyndigheterna i en
av de båda staterna att vidtaga åtgärder,
som avvika från lagstiftning eller
praxis i denna stat.
Artikel 20.
§ 1. De avtalsslutande staterna förbinda
sig att lämna varandra biträde
och handräckning för indrivning av de
i artikel 2 av detta avtal omförmälda
skatterna jämte förhöjningar, tillägg,
räntor, kostnader och viten utan straffrättslig
karaktär.
§ 2. På framställning av den ena av
de båda avtalsslutande staterna skall
den andra avtalsslutande staten i enlighet
med sina lagar och författningar
beträffande indrivning av egna skatter
verkställa indrivning av sådana i § 1
angivna fordringar, vilka äro exigibla i
förstnämnda stat. Nämnda fordringar
skola icke åtnjuta någon förmånsrätt i
den stat, till vilken framställningen riktas,
och denna stat skall icke vara
pliktig att tillgripa verkställighetsåtgärder,
som icke äro i överensstämmelse
med lagar och författningar i den stat,
som gjort framställningen.
§ 3. Vid de framställningar, som avses
i § 2, skola fogas handlingar, ut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
21
sant que, suivant la législation de 1’Etat
requérant, les impöts qui y sont mentionnés
sont exigibles dans cet Etat.
§ 4. — Dans le cas ou une requéte
visée aux §§ 2 et 3 du présent articie
concerne un ressortissant ou une personne
morale de 1’Etat requis, celui-ci
ne sera tenu de recouvrer que:
1") les impots dont ce ressortissant
ou cette personne morale aurait été
indument exonéré en raison de l’existence
de la convention;
2°) les impots dus par un tel ressortissant,
dans 1’Etat requérant, pour la période
pendant laquelle il a eu sa résidence
dans cet Etat.
Articie 21.
§ ler. — Les autorités fiscales des
deux Etats contractants pourront arréter,
de commun accord, les réglements
nécessaires å 1’éxécution des dispositions
de la présente convention.
§ 2. — Dans le cas ou 1’exécution de
certaines dispositions de cette convention
donnerait lieu å des difficultés ou
å des doutes, les autorités fiscales des
deux Etats contractants s’entendront
pour interpréter ees dispositions dans
l’esprit de la convention. Elles pourront,
de commun accord, appliquer les régles
prévues å la présente convention aux
personnes physiques ou morales qui ont
leur domicile fiscal dans un tiers Etat,
mais qui possédent dans l’un des deux
Etats contractants un établissement
stable dont certains revenus proviennent
de 1’autre Etat contractant ou dont
certains biens sont situés dans cet autre
Etat.
§ 3. — Si un contribuable de l’un
des Etats contractants prouve que les
taxations établies ou projetées å sa
charge ont entrainé ou doivent entrainer
pour lui une double imposition interdite
par la convention, il peut, sans préjudice
de 1’exercise de ses droits de réclamation
visande att de i framställningen avsedda
skattefordringarna enligt lagstiftningen
i den stat, från vilken framställningen
göres, där äro exigibla.
§ 4. Därest en sådan framställning,
som omförmäles i §§ 2 och 3 i förevarande
artikel, avser en medborgare
eller en juridisk person i den stat, till
vilken framställningen riktas, är denna
stat icke skyldig att verkställa indrivning
i andra fall än då fråga är om:
1) sådana skatter, från vilka medborgaren
eller den juridiska personen
medgivits befrielse på grund av avtalet
men beträffande vilka skatter sådan befrielse
icke enligt avtalet bort äga rum;
eller
2) sådana skatter, för vilka en dylik
medborgare häftar i den stat, som gjort
framställningen, med avseende å en tidsperiod
under vilken han haft sitt hemvist
i denna stat.
Artikel 21.
§ 1. Skattemyndigheterna i de båda
avtalsslutande staterna kunna gemensamt
överenskomma om fastställande av
sådana föreskrifter, som äro erforderliga
för tillämpningen av bestämmelserna i
detta avtal.
§ 2. I fall, då tillämpningen av vissa
bestämmelser i detta avtal föranleder
svårigheter eller tvivelsmål, skola skattemyndigheterna
i de två avtalsslutande
staterna förhandla med varandra i syfte
att tolka dessa bestämmelser i överensstämmelse
med avtalets principer. De
kunna överenskomma om att tillämpa
de i detta avtal föreskrivna bestämmelserna
å fysiska eller juridiska personer,
som hava sitt skatterättsliga hemvist i
en tredje stat men som i en av de båda
avtalsslutande staterna hava ett fast
driftställe, vilket uppbär vissa inkomster
från den andra avtalsslutande staten eller
äger vissa tillgångar i denna andra stat.
§ 3. Därest en skattskyldig i en av
de avtalsslutande staterna visar, att de
taxeringar, vilka åsatts honom eller om
vilka förslag väckts, för honom medfört
eller komma att medföra en mot avtalet
stridande dubbelbeskattning, äger han
— utan att hans rätt att göra framställ
-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
et de recours dans chaque Etat, adresser
aux autorités fiscales de 1’Etat ou se
trouve son domicile fiscal une demande
écrite et motivée de revision desdites
taxations. Cette demande doit étre présentée
dans un délai de deux ans å
compter de la date de la notification
ou de la perception å la source de la
seconde imposition. Si elles en reconnaissent
le bien-fondé, les autorités fiscales
saisies d’une telle demande s’entendront
avec les autorités fiscales de l’autre Etat
pour éviter la double imposition.
Artide 22.
§ l<''r. — Les dispositions de la présente
convention ne limitent pas les
droits et avantages que la législation
de l’un quelconque des Etats contractants
accorde aux contribuables en matiére
d’impöts visés å 1’article 2 de la
présente convention.
§ 2. — Les personnes physiques qui
ont leur domicile fiscal dans l’un des
deux Etats et qui sont imposables dans
1’autre Etat y bénéficient, pour 1’assiette
des impöts visés å 1’article 2 de la
présente convention, des exemptions,
abattements å la base, déductions, réductions
ou autres avantages, qui sont
accordés, en raison de leurs charges de
famille, aux personnes physiques, ressortissantes
de cet autre Etat, mais n’y
ayant pas leur domicile fiscal.
Sauf en ce qui concerne les representants
et voyageurs de commerce, cette
disposition ne fait pas obstacle å la
perception, suivant les régles propres å
la législation fiscale de chacun des deux
Etats, des taxes sur les avantages et
priviléges spéciaux, exigibles en Suéde
et du minimum de taxe professionnelle,
exigible en Belgique de certains contribuables.
§ 3. — Les ressortissants et personnes
morales de l’un des Etats contractants
ningar och anföra besvär i nagon av staterna
därav påverkas — hos skattemyndigheterna
i den stat, där han har sitt
skatterättsliga hemvist, göra framställning
om ändring av ifrågavarande taxeringar;
sådan framställning skall göras
skriftligen och innefatta motivering.
Framställningen bör ingivas inom två år
från den dag, då den skattskyldige i vederbörlig
ordning erhållit underrättelse
om den senast påförda skatten eller då
denna skatt uttagits genom skatteavdrag
vid källan. Anses framställningen
grundad, skola de skattemyndigheter,
hos vilka framställningen gjorts, överlägga
med skattemyndigheterna i den
andra staten i syfte att undvika dubbelbeskattningen.
Artikel 22.
§ 1. Bestämmelserna i detta avtal
inskränka icke de rättigheter och förmåner,
som tillförsäkras de skattskyldiga
enligt lagstiftningen i någon av de
avtalsslutande staterna ifråga om skatter,
som avses i artikel 2 i detta avtal.
§ 2. Fysiska personer, vilka hava sitt
skatterättsliga hemvist i en av de båda
staterna och vilka äro skattskyldiga i
den andra staten, äga vid påförandet
därstädes av de skatter, som avses i
artikel 2 i detta avtal, åtnjuta samma
befrielser, grundavdrag, andra avdrag
och nedsättningar samt övriga förmåner,
som på grund av försörjningsplikt mot
familj tillerkännas fysiska personer, vilka
äro medborgare i denna andra stat men
vilka där icke hava sitt skatterättsliga
hemvist.
Oberoende av vad sålunda stadgats
må — i enlighet med vederbörliga föreskrifter
i skattelagstiftningen i envar av
de båda staterna — uttagas de bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och
rättigheter, som utgå i Sverige, och det
minimibelopp av skatten å inkomst av
rörelse och tjänst, som i Belgien påföres
vissa skattskyldiga; det sagda gäller
dock icke i fall, då fråga är om handelsagenter
och handelsresande.
§ 3. Såvitt fråga är om sådana skatter,
som angivas i artikel 2 av detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
23
ne seront pas soumis dans 1’autre Etat,
du chef des impöts visés å 1’article 2
de la présente convention et en raison
des revenus et capitaux attribuables å
leurs établissements stables situés dans
cet autre Etat, å une charge plus élevée
que celle des ressortissants et personnes
morales similaires de ce dernier Etat
qui se trouvent dans les mémes conditions.
En application de cette disposition,
les sociétés beiges par actions qui possédent
un établissement stable en Suéde
ne seront pas soumises dans cet Etat
å 1’impöt sur la fortune, aussi longtemps
que cet impöt n’y sera pas perqu å
charge des sociétés suédoises par actions
et les sociétés suédoises par actions qui
possédent un établissement stable en
Belgique n’y seront pas soumises sur
les bénéfices de cet établissement å une
taxation plus élevée que celle qui frapperait
les mémes bénéfices s’ils étaient
obtenus et mis en réserve par une
société beige similaire.
Artide 23.
Les autorités fiscales visées dans la
présente convention sont, en ce qui concerne
la Belgique, le Ministre des Finances
ou son délégué et en ce qui concerne
la Suéde, le Ministre des Finances
ou son délégué.
Artide 24.
La convention conclue entre la Belgique
et la Suéde le 31 mai 1929 en
vue d’éviter la double imposition des
revenus des entreprises de navigation
maritime cessera d’exercer ses effets
aussi longtemps que les dispositions de
la présente convention seront en vigueur.
Artide 25.
§ ler. — La présente convention sera
ratifiée, en ce qui concerne la Belgique,
par Sa Majesté le Roi des Beiges et,
en ce qui concerne la Suéde, par sa
Majesté le Roi de Suéde avec 1’assentiment
du Riksdag. Les instruments de
ratification seront échangés le plus tot
possible å Bruxelles.
avtal, skola medborgare och juridiska
personer i en av de avtalsslutande staterna
icke beträffande inkomst och förmögenhet,
nänförlig till deras fasta driftställen
i den andra staten, därstädes
påföras högre skatt än som under enahanda
förhållanden påföres medborgare
och juridiska personer i denna senare
stat.
Vid tillämpningen av denna föreskrift
skall iakttagas, att belgiska aktiebolag,
som hava ett fast driftställe i Sverige,
icke må bliva föremål för förmögenhetsskatt
i denna stat så länge som dylik
skatt icke där uttages av svenska aktiebolag.
Icke heller må svenska aktiebolag,
som hava ett fast driftställe i Belgien,
där bliva föremål för högre skatt å detta
driftställes inkomster än som skulle hava
påförts samma inkomster, därest de förvärvats
av ett motsvarande belgiskt
bolag samt hänförts till dess reserverade
medel.
Artikel 23.
De skattemyndigheter, vilka omförmälas
i detta avtal, äro, i vad avser
Sverige, finansministern eller hans befullmäktigade
ombud samt, i vad avser
Belgien, finansministern eller hans befullmäktigade
ombud.
Artikel 24.
Avtalet mellan Sverige och Belgien
den 31 maj 1929 angående förhindrande
av dubbelbeskattning av inkomster härrörande
från rederirörelse skall icke tilllämpas
så länge som bestämmelserna i
detta avtal äro i kraft.
Artikel 25.
§ 1. Detta avtal skall ratificeras för
Sveriges vidkommande av Hans Majestät
Konungen av Sverige med riksdagens
samtycke och för Belgiens vidkommande
av Hans Majestät Belgiernas
Konung. Ratifikationshandlingarna skola
snarast möjligt utbytas i Bryssel.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
§ 2. — La convention entrera en
vigueur des 1’echange des instruments
de ratification et elle s’appliquera:
1°) aux impots dus å la source å titre
définitif sur les revenus attribués aux
bénéficiaires å dater du ler janvier 1953
et non échus avant cette date; toutefois,
1’article 8, § 4, de la présente convention
ne s’appliquera qu’aux dividendes ou
autres revenus d’actions provenant de
bénéfices sociaux réalisés pendant des
périodes imposables se terminant aprés
la date de mise en vigueur de cette
convention;
2°) aux autres impots établis sur des
revenus de périodes imposables clöturées
postérieurement au 29 février 1952, sans
qu’il puisse en résulter un remboursement
d’impöts per^us å la source;
3°) aux impots suédois sur la fortune
et sur les biens immobiliers, qui feront
1’objet de la taxation des années 1953
et suivantes.
Article 26.
La présente convention restera indéfiniment
en vigueur; mais chacun des
Etats contractants, pourra, jusqu’au 30
juin inclus de to ute année civile å partir
de la cinquiéme année å dater de celle
de sa ratification, la dénoncer, par écrit
et par la voie diplomatique, å l’autre
Etat contractant. En cas de dénonciation
avant le 30 juin d’une telle année,
la convention s’appliquera pour la derniére
fois:
1°) aux impots dus å la source å
titre définitif sur les revenus normalement
attribués aux bénéficiaires au plus
tard le 31 décembre de cette année;
2°) aux autres impots établis sur des
revenus de périodes imposables clöturées
normalement au plus tard le dernier jour
du mois de février de 1’année suivant
celle de la dénonciation;
§ 2. Avtalet skall träda i kraft i och
med att ratifikationshandlingarna utväxlats
och skall tillämpas;
1) å sådana skatter, uttagna genom
avdrag vid källan och innefattande
en slutgiltig skattebetalning, som utgå
å inkomster, vilka blivit tillgängliga för
lyftning från och med den 1 januari
1953 och icke förfallit till betalning
dessförinnan; dock skall artikel 8 § 4
av detta avtal icke tillämpas ifråga om
annan utdelning eller annan avkastning
å aktier än sådan, som härflyter
av vinst, som förvärvats under beskattningsperioder,
vilka utlöpa efter den dag,
då detta avtal trätt i kraft;
2) å andra inkomstskatter, som påförts
för beskattningsperioder, vilka avslutats
efter den 29 februari 1952, dock
att denna bestämmelse icke får föranleda
till restitution av skatter, uttagna
genom avdrag vid källan;
3) å svensk förmögenhetsskatt och
kommunal fastighetsskatt, som påförts
på grund av 1953 eller senare års taxering.
Artikel 26.
Detta avtal skall förbliva i kraft utan
tidsbegränsning, men envar av de avtalsslutande
staterna äger att — senast
den 30 juni under ett kalenderår, dock
icke tidigare än under det femte året
efter det år, under vilket avtalet ratificerats
— hos den andra staten på
diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet.
I den händelse avtalet uppsäges
före den 30 juni under år, som ovan
avses, skall avtalet sista gången tilllämpas:
1)
å sådana skatter, uttagna genom
avdrag vid källan och innefattande en
slutgiltig skattebetalning, som utgå å
inkomster, vilka i vanlig ordning blivit
tillgängliga för lyftning senast den 31
december sagda år;
2) å andra inkomstskatter, som påförts
för beskattningsperioder, vilka i
vanlig ordning avslutats senast den
sista dagen i februari månad året efter
det, varunder uppsägningen skedde;
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
25
3U) aux impöts suédois sur la fortune
et sur les biens immobiliers, qui feront
1’objet de la taxation de l’année suivant
celle de la dénonciation.
En foi de quoi les plénipotentiaires
susmentionnés ont signé la présente convention
et y ont apposé leurs sceaux.
Fait å Stockholm en double exemplaire
en langues francaise et suédoise, les
deux textes faisant également foi, le
ler avril 1953.
3) å svensk förmögenhetsskatt och
kommunal fastighetsskatt, som påförts
på grund av taxering året efter det,
varunder uppsägningen skedde.
Till bekräftelse härå hava ovannämnda
befullmäktigade ombud undertecknat
detta avtal och försett detsamma
med sina sigill.
Som skedde i Stockholm i två exemplar,
på svenska och franska språken,
vilka båda texter äga lika vitsord, den 1
april 1953.
Dag Hammarskjöld
(L. SO
J. de Lalaing
(L. S.)
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
27 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena fråga om godkännande av
förslag till avtal mellan Sverige och Belgien för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet samt anför därvid.
Den 31 maj 1929 träffades ett avtal mellan Sverige och Belgien angående
förhindrande av dubbelbeskattning av inkomster härrörande från rederirörelse
(Sveriges överenskommelser med främmande makter nr 49, år 1930).
Under senare år har från åtskilliga håll gjorts framställningar angående
inledande av förhandlingar med Belgien i syfte att få till stånd ett allmänt
avtal för undvikande av dubbelbeskattning. De båda ländernas regeringar
blev så småningom ense om att inleda sådana förhandlingar. Förhandlingar
ägde därefter rum i Bryssel under tiden den 28 maj—den 3 juni 1952 samt i
Stockholm under tiden den 15—den 18 juli 1952. Förhandlingarna fördes å
svensk sida av generaldirektören Bolf Dahlgren, f. d. kammarrättsrådet
Otto Ekenberg samt juris doktorn K. G. A. Sandström. Efter kompletterande
skriftväxling mellan förhandlarna nåddes enighet om ett på svenska och
franska språken avfattat förslag till avtal mellan de båda länderna för
undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor
Beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. Avtalsförslaget — vilket
torde få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende — överlämnades
därefter av förhandlarna till respektive regeringar för godkännande.
Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten, som i utlåtande den 26
mars 1953 förklarat sig icke ha något att erinra mot förslaget.
Till en början torde jag med några ord få beröra det belgiska skattesystemet.
Den statliga inkomstbeskattningen omfattar tre avkastningsskatter, vilka
utgår å inkomst av respektive fast egendom (la contribution fonciére),
kapital (la taxe mobiliére) samt rörelse och tjänst (la taxe professionnelle).
Härjämte uttages två skatter av mera allmän karaktär, nämligen dels »kris
1
Bilagan har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med avtalsförslaget
utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering och underskrift
verkställts samt att ratifikationsortens namn införts i artikel 25 § 1.
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
skatten» (la contribution nationale de crise), som närmast är att betrakta
som en tilläggsskatt å de olika inkomstslagen, dels ock den personliga inkomstskatten
(Fimpot complémentaire personnel), som drabbar fysiska personers
totalinkomst. Kommunal inkomstskatt utgår endast i form a\ en
tilläggsskatt till den statliga fastighetsskatten. (År 1948 sammanfördes bestämmelserna
om de gällande inkomstskatterna — utom »krisskatten» i
en författning. Beträffande »krisskatten» meddelades föreskrifter i en särskild
förordning av samma år.) Någon förmögenhetsskatt utgår icke i Belgien.
Fastighetsskatten drabbar i Belgien belägna fastigheter och utgår å fastigheternas
i särskild ordning beräknade medelnettoavkastning de revenu
cadastral), vilken fastställes vid en efter 20 år återkommande taxeringsförrättning.
Skatten uttages av ägaren eller nyttj anderättshavarcn, oberoende
av om han är bosatt eller hemmahörande i Belgien eller i annat land.
Fastighetsskatten utgår i regel med 6 % av »le revenu cadastral» men
skattesatsen kan reduceras i vissa fall; sålunda nedsättes densamma med en
fjärdedel, om fastigheten helt nyttjas som bostad åt den skattskyldige och
fastighetens »revenu cadastral» icke överstiger vissa belopp (1 500—3 000
francs) varierande efter folkmängden å den ort, där fastigheten är belägen.
För industrifastigheter utgår skatten å en till 150 % förhöjd »revenu cadastral».
Till skattepliktiga kapitalinkomster hänföres utdelningar, räntor och andra
förmåner av varje slag, som utgår på grund av innehav av belgiska eller
andra aktier, andelar, obligationer och andra fordringar, banktillgodohavanden,
depositioner m. m. Skatt utgår dock icke å inkomst av icke belgiska
värdepapper, som deponerats i Belgien av fysiska eller juridiska personer,
vilka varken är där bosatta eller där har sitt hemvist eller där innehar ett
fast driftställe. Såsom inkomst av aktier och andelar anses även kapitalåterbetalningar,
som sker före företagets upplösning. Till kapitalinkomst räknas
jämväl inkomst genom uthyrning eller annat upplåtande av lös egendom.
Detsamma gäller inkomst av i utlandet belägen fast egendom, som icke är
belägen i Belgien. Att märka är, att räntor å fordringar och depositioner,
som hänför sig till i Belgien bedriven rörelse, inräknas i den rörelseinkomst,
som beskattas genom »la taxe professionnelle».
Den skatt, som belöper å kapitalinkomst, uttages i allmänhet vid källan
hos den som gör utbetalningen. Sker utbetalningen icke i Belgien erlägger
inkomsttagaren själv skatten.
Ifrågavarande skatt är proportionell och utgår med olika procentsatser
för skilda slag av kapitalinkomster. Som exempel må nämnas, att skatten
utgår med 30 % å aktieutdelningar från belgiska bolag (d. v. s. bolag vilka i
Belgien har silt säte eller sin verkliga ledning). Den del av utdelningen,
som svarar mot inkomster, vilka förvärvats och beskattats annorstädes än i
Belgien, beskattas dock endast med 10 %; härtill kommer emelleitid en
tilläggsskatt till staten å 2 %. Samma skattesats, tillhopa 12 %, gäller all
annan kapitalinkomst, som härrör från annat land än Belgien; dock att
skattesatsen i vissa undantagsfall kan nedgå till 6 %. I övrigt varierar skattesatsen
mellan 2—15 %.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 189
Skatten å inkomst av rörelse och tjänst drabbar inkomst av förvärvsverksamhet,
som icke är underkastad fastighetsskatten och skatten å kapitalinkomst.
Hit räknas inkomster av industri och handel samt jordbruk, arbetsanställning,
fria yrken och tillfällig förvärvsverksamhet. För den som är bosatt
i Belgien inträder skattskyldighet även för inkomst av dylikt slag som
förvärvas utom Belgien.
Beträffande reglerna för inkomstuppskattningen må nämnas, att, då rörelse
bedrives i Belgien av andra än belgiska medborgare, avdrag erhålles endast
för de utgifter som hänför sig till deras driftställen i Belgien. Såvitt angår
fysiska personer utgår skatten icke å inkomster understigande vissa lägre
belopp. För inkomster överstigande dessa minimibelopp, till och med 150 000
francs, tillämpas olika progressiva skalor, varierande efter folkmängden å
den skattskyldiges bostadsort eller den ort där verksamheten bedrives och
efter antalet familjemedlemmar. För inkomster över 150 000 francs utgör
skatten lägst 27 500 francs ökat med 27,5 % av den del av inkomsten som
överstiger 150 000 francs upp till 250 000 francs samt högst 35 % för inkomster
överstigande 1 000 000 francs. För styrelsearvoden och liknande utgår
en viss förhöjning av skatten.
För bolag och vissa sammanslutningar utgör skatten lägst 25 och högst
40 %, alltefter inkomstens storlek. För icke belgiska bolag utgår dock skatten
alltid med 40 %.
Aktiebolag — liksom vissa andra juridiska personer — erlägger skatt endast
för den del av inkomsten, som icke utdelas till aktieägare eller andelsägare.
Därest utdelning sker, skall emellertid bolaget innehålla den skatt,
som belöper å utdelningen.
För den del av inkomsten som förvärvats och beskattats utom Belgien
reduceras skatten till en femtedel.
I vissa fall kan den eljest utgående »taxe professionnelle» förhöjas med
20 %, såvitt angår inkomst av rörelse, styrelsearvoden o. d. samt inkomst av
fria yrken. Denna förhöjning bortfaller dock helt eller delvis om skatteinbetalningen
sker inom vissa kortare tidsfrister.
Krisskatten är en tilläggsskatt å de inkomster, som är föremål för fastighetsskatten
och skatten å kapitalinkomster. Ä aktieutdelningar från belgiska
bolag utgår skatten med 20 %. För den del av bolagsinkomsten, som svarar
mot intäkter vilka förvärvats och beskattats utom Belgien, reduceras skatten
till en femtedel. För övriga kapitalinkomster utgår skatten efter en progressiv
skala med lägst 2 % å en beskattningsbar inkomst understigande 3 000
francs och högst 15 % å en beskattningsbar inkomst av 200 000 francs och
däröver. Beträffande kapitalinkomst som förvärvats och beskattats utom
Belgien reduceras skatten till en tredjedel. För inkomst av fast egendom tilllämpas
en skatteskala, varierande mellan 2 och 15 %. Å inkomster, som är
föremål för »taxe professionnelle» utgår däremot icke någon krisskatt; så
har dock tidigare varit fallet men skattesatsen har nu inarbetats i skattesatsen
för förstnämnda skatt.
Den personliga inkomstskatten utgår å den skattskyldiges totalinkomst.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
Inkomstberäkningen sammanfaller dock icke helt med den för avkastningsskatterna
gällande inkomstberäkningen. Skatten, som icke uttages å vissa
lägre inkomstbelopp, utgör lägst 0,5 % för inkomster till och med 50 000
francs och högst 30 % för inkomster överstigande 1 000 000 francs.
Utformningen av de föreslagna avtalsbestämmelserna har givetvis påverkats
av att de båda staternas skattesystem sinsemellan är ganska olikartade.
Detta har lett till att avtalsförslaget fått en avfattning, som i vissa avseenden
skiljer sig från innehållet i de avtal, Sverige tidigare ingått i syfte att undvika
dubbelbeskattning. De föreslagna avtalsbestämmelserna torde icke desto
mindre vara väl ägnade att undanröja eller lindra dubbelbeskattningen. Utöver
en hänvisning till den föreslagna avtalstexten torde det vara tillfyllest
att här framhålla följande.
I avtalsförslaget har tillämpats den metod för dubbelbeskattningens undanröjande,
som för Sveriges vidkommande oftast kommit till användning, i
vart fall i de äldre avtalen. Metoden innebär, att beskattningsrätten till viss
inkomst eller viss förmögenhet förbehållits den ena staten med den andras
uteslutande. Man har således här icke behövt tillämpa det ibland, företrädesvis
på anglo-sachsiskt håll, använda systemet, enligt vilket endera eller envar
av staterna vid påförande av skatt medger avdrag för skatt, som uttages
i den andra staten: credit of tax-systemet (jämför exempelvis avtalen med
Amerikas Förenta stater, Storbritannien och Canada).
Avtalsförslaget har i fråga om omfattningen av de belgiska eftergifterna
rönt inflytande av det förhållandet, att i Belgien icke finns motsvarighet till
de svenska bestämmelserna, enligt vilka aktiebolags vinst som utdelas i regel
beskattas såväl hos det utdelande bolaget som hos mottagaren. I Belgien
beskattas utdelning endast i mottagarens hand, ehuru, såsom förut nämnts,
bolaget vid utbetalningen därav skall göra avdrag för därå belöpande skatt.
Härjämte har avtalet rönt inflytande av de icke oväsentliga skattelättnader,
som enligt den interna belgiska skattelagstiftningen i vissa fall medgives
beträffande inkomster, vilka förvärvats och beskattats utom Belgien;
med avseende härå hänvisas till den föregående redogörelsen.
Vad angår frågan om vilka skatter, som inbegripes under avtalet, må framhållas
att i uppräkningen i artikel 2 § 1 medtagits jämväl den svenska statliga
förmögenhetsskatten, ehuru i Belgien icke för närvarande uttages någon
motsvarande skatt. Därest efter avtalets undertecknande i Belgien införes en
likartad förmögenhetsskatt, skall emellertid enligt § 2 samma artikel avtalet
tillämpas jämväl å denna skatt. Avtalsförslaget innehåller därför även bestämmelser
om undvikande av dubbelbeskattning av förmögenhet (artikel
15 o. f.). — Vidare har bland de uppräknade belgiska skatterna medtagits
den speciella skatten å avkastningen av rätt till jakt, fiske eller fågelfångst,
ehuru någon svensk motsvarighet icke finnes.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
Av artikel 2 § 2 jämförd med artikel 18 § 1 framgår, att avtalet är tilllämpligt
även å extraordinära och tillfälliga skatter, som i övrigt är likartade
med de i artikel 2 § 1 uppräknade.
Beträffande avtalets giltighetsområde i geografiskt hänseende bör nämnas,
att avtalet beträffande Belgien skall tillämpas allenast å dess europeiska
område (artikel 1 § 2).
Vad härefter angår frågan om vilka skattskyldiga som inbegripes under
avtalet må framhållas, att förslaget avser fysiska eller juridiska personer,
vilka har sitt skatterättsliga hemvist i en av de båda staterna och vilka uppbär
vissa inkomster från den andra statens område eller äger vissa tillgångar,
befintliga inom sistnämnda område. Begreppet skatterättsligt hemvist definieras
närmare i artikel 3.
Den i artikel 4 § 1 gjorda bestämningen av inkomst av fast egendom har
sin förklaring i de särskilda bestämmelser, som i belgisk skattelagstiftning
meddelats beträffande beskattningen av fastighetsinkomst. Enligt den belgiska
lagstiftningen beskattas nämligen vad som enligt densamma anses vara
inkomst i egentlig mening av fast egendom — till sådan egendom hänföres
icke blott mark, som användes för jordbruk och skogsbruk samt för bebyggelse
utan även gruvor och stenbrott — genom fastighetsskatten och i samband
därmed uttagen krisskatt; härtill kommer för fysiska personer den
personliga inkomstskatten. Denna beskattning avser fastighetens avkastningsvärde,
sådant detta kommer till uttryck i »le revenu cadastral». Så
snart en fastighet av ägaren eller nyttjanderättshavaren utnyttjas i förvärvssyfte,
underkastas emellertid nettoinkomsten härav den skatt, som utgår å
inkomst av rörelse och tjänst (la taxe professionelle). Vid beräkningen av
sagda nettoinkomst skall dock avdrag ske för fastighetens »revenu cadastral»,
som ju redan beskattats. När inkomst av fast egendom skall anses
härröra från förvärvsverksamhet får bedömas med hänsyn till omständigheterna
i det särskilda fallet. En fysisk person, som inskränker sig till att
förvalta sin fastighet utan att ägna sig åt yrkesmässig förvärvsverksamhet
av något slag eller till att själv nyttja den för sitt eget och familjens behov,
är icke underkastad »la taxe professionnelle». Däremot är ett affärsbolag
underkastat sistnämnda skatt för alla inkomster, som det uppbär från sin
fasta egendom utöver egendomens »revenu cadastral», emedan i företagets
natur anses ligga, att dess verksamhet avser förvärvande av inkomst. I fråga
om fast egendom, som på angivna sätt utnyttjas i förvärvssyfte, talar den
belgiska lagstiftningen om fastighets-, gruv-, jordbruks- och skogsbruksföretag
samt liknande. Då inkomst av förvärvsverksamhet av sistnämnda
slag således enligt belgisk lagstiftning beskattas på samma sätt som inkomst
av rörelse, har det ansetts påkallat, att för skattskyldig, som uppbär fastighetsinkomst
i en av honom bedriven rörelse (jämför artikel 5) bereda möjlighet
att beräkna inkomsten från fastigheten som om den härrörde från
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
fast driftställe i den stat, där fastigheten är belägen. Föreskrift härom har
intagits i artikel 4 § 2 första punkten. Härmed har närmast åsyftats att
vid beräkning av fastighetsinkomsten kunna taga hänsyn icke blott till de
direkta kostnaderna för inkomstens förvärvande i den stat, där fastigheten
är belägen, utan även till fastighetens andel i de kostnader för den allmänna
ledningen och förvaltningen, som rörelsens centrala ledning i den andra staten
haft (jämför bestämmelserna i artikel 5 om uppskattningen av inkomster
härrörande från fast driftställe). Den i artikel 4 § 2 andra punkten gjorda
reservationen åsyftar att även i sistnämnda fall för envar av de båda staterna
garantera ett minimum av skatt av sådan schablonmässig karaktär som
den svenska kommunala fastighetsskatten respektive den belgiska fastighetsskatten.
Bestämmelserna i artikel 5 § 1 angående beskattningsrätten till inkomst av
rörelse har avfattats på sätt regelmässigt plägar ske i avtal av förevarande
slag. De i artikeln i övrigt givna föreskrifterna om uppskattningen av det
fasta driftställets inkomster är däremot utförligare än motsvarande föreskrifter
i de tidigare av Sverige ingångna avtalen. Syftet är att åstadkomma
en ur de båda staternas synpunkt rättvis inkomstuppskattning och att därvid
i möjligaste mån komma till rätta med sådana faktorer, som är ägnade att
förrycka den riktiga inkomstuppskattningen.
I fråga om definitionen av begreppet fast driftställe må nämnas, att den
i artikel 6 § 2 andra stycket intagna särskilda bestämmelsen beträffande försäkringsföretag
överensstämmer med den tolkning av begreppet, varom överenskommelse
träffats i fråga om tillämpningen av avtalet mellan Sverige och
Frankrike; angående denna fråga må hänvisas till kungörelsen den 7 oktober
1949 (Svensk förf.sand. nr 519).
Vidare kan framhållas, att den i artikel 6 § 3 meddelade föreskriften angående
fast driftställe för delägare i bolag som icke är aktiebolag — såsom
svenskt handelsbolag eller ett belgiskt bolag med begränsad personlig ansvarighet
— eller för medlem i sammanslutning, som icke är juridisk person,
icke gäller sådana delägare eller medlemmar, vilkas ansvarighet är begränsad
till deras insatser och vilka icke deltar i bolagets eller sammanslutningens
ledning eller förvaltning. De inkomster, som tillfaller sistnämnda kategorier,
torde därför böra betraktas som inkomst av kapital och, såvitt avtalet
är i fråga, behandlas på samma sätt som aktieutdelningar samt följa de regler
som gäller för dylika. Detta innebär bl. a., att den »taxe mobiliére» och den
krisskatt, som kan komma att i Belgien uttagas å dessa inkomster, tillkommande
en delägare, vilken är skattskyldig i Sverige, skall vara begränsad
till de vid avtalets undertecknande gällande skattesatserna (artikel 8 § 2
näst sista stycket) samt att någon personlig inkomstskatt icke utgår i Belgien;
jag återkommer härtill i det följande. I Sverige beskattas inkomsten
i vanlig ordning. Vad angår beskattningen i Sverige i dylika fall erinras dock
om att enligt 38 § 1 mom. kommunalskattelagen skall utdelning å andelar i
sådana utländska bolag, som avses i avtalsförslagets artikel 6 § 3, beskattas
såsom intäkt av kapital, varemot ej utdelad vinst i dylikt bolag icke blir
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
föremål för beskattning i Sverige. Bestämmelsen i artikel 6 § 3 innebär således,
att beträffande däri avsedd, i Sverige bosatt delägare i belgiskt bolag
(utan fast driftställe här i riket) Sverige avstår från sin eljest förhandenvarande
rätt att beskatta utdelat belopp. I fråga om i Belgien bosatt delägare i
svenskt bolag, som här avses, innebär den föreslagna avtalsbestämmelsen,
att Sverige avstår från beskattningsrätten såvitt angår andra delägare än
sådana som avses i artikel 6 § 3. Den här berörda bestämmelsen, som i någon
mån komplicerar den praktiska tillämpningen av avtalet, torde dock icke
komma att få någon större praktisk betydelse.
I fråga om inkomst av kapital har det — såsom ofta varit fallet — visat
sig svårt att, särskilt beträffande aktieutdelningar, vinna en för båda parterna
tillfredsställande fördelning av beskattningsrätten. Svårigheterna har
haft sin grund bl. a. i arten och omfattningen av vardera statens ekonomiska
intressen i den andra staten samt i de förut omtalade skattelättnader, som
den interna belgiska lagstiftningen medger för hithörande slag av inkomster,
vilka förvärvats och beskattats utom Belgien. Härtill kommer, såsom
även förut nämnts, att i Sverige men icke i Belgien aktiebolags vinst, när
den utdelas, beskattas såväl hos bolaget som hos aktieägaren.
I avtalsförslaget har man enats om följande lösning.
Aktieutdelningar från dotterbolag till moderbolag underkastas en speciell
reglering för nedannämnda fall.
A. Moderbolaget i den ena staten äger minst 90 % av det inbetalda aktiekapitalet
i ett dotterbolag i den andra staten (artikel 8 § 4).
1) Å utdelning från ett dotterbolag i Sverige till dess moderbolag i Belgien
får icke uttagas någon svensk kupongskatt. (Hos det mottagande moderbolaget
i Belgien uttages enligt den belgiska lagstiftningen en till 12 % reducerad
»taxe mobiliére». Dotterbolagets inkomst beskattas i Sverige i vanlig
ordning utan avdrag för utdelningen.)
2) Å utdelning från ett dotterbolag i Belgien till dess moderbolag i Sverige
uttages belgisk skatt till högst så stort belopp, som motsvarar den belgiska
»taxe professionnelle», som enligt den belgiska lagstiftningen skulle
ha ytterligare påförts dotterbolaget, om sagda utdelning icke ägt rum. (Enligt
den belgiska lagstiftningen beskattas ju ett aktiebolags inkomst endast
till den del densamma icke utdelas till aktieägarna. I Sverige uttages å här
ifrågavarande utdelning icke någon skatt hos moderbolaget på grund av den
bestämmelse, för vilken redogöres under B 2) nedan.)
Exempel å fall enligt 2):
Dotterbolagets vinst utgör.................... 1 100 000 francs
Därav reserveras ............................ 100 000 »
Av återstoden .............................. 1 000 000 »
utdelas till svenskt moderbolag.............. 950 000 »
utdelas till andra aktieägare................ 50 000 »
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
33
Å det icke utdelade beloppet 100 000 francs utgår »taxe professionelle»
med 25 % eller med 25 000 francs.
Därest jämväl utdelningen till det svenska moderbolaget å 950 000 francs
reserverats, skulle enligt den belgiska lagstiftningen »taxe professionelle» ha
uttagits å ett sammanlagt belopp av 1 050 000 francs. Skatten härå utgör
336 250 francs enligt följande:
150 000 francs x 25 %— 37 500 francs
350 000 » x 30 % = 105 000
500 000 » x 35 % = 175 000
50 000 » x 37,5 % = 18 750 »
1 050 000
336 250
Den skatt som enligt avtalsförslaget skall uttagas å utdelningen till det
svenska moderbolaget utgör följaktligen 311 250 francs (336 250—25 000).
Om denna bestämmelse icke funnits, skulle enligt den belgiska lagstiftningen
å utdelningen ha uttagits dels krisskatt med 20 %, dels ock »taxe mobiliére»
med 30 % av utdelningen efter avdrag för krisskatten, d. v. s. en sammanlagd
skatt av 44 % å utdelningen eller tillhopa 418 800 francs.
Därest skatteskalan för den belgiska »taxe professionelle» skulle undergå
en så väsentlig höjning, att den ytterligare skatt som framkommer vid beräkning
enligt 2) ovan icke längre skulle understiga det sammanlagda beloppet
av den »taxe mobiliére» och den krisskatt, som enligt den belgiska
lagstiftningen belöper å ifrågavarande inkomst, skall, på sätt framgår av
artikel 8 § 4 sista stycket, överläggningar äga rum rörande erforderliga
ändringar i vad avser behandlingen av här omhandlade aktieutdelningar.
Så skall ock ske, därest den svenska statliga inkomstskatten å bolagsinkomst
höjes med minst fem enheter.
Det bör observeras, att det för tillämpningen av bestämmelserna i artikel
8 § 4 (»90 %-fallen») förutsättes, att det utbetalande bolaget gör skriftlig
framställning härom och förebringar all den utredning, som erfordras utöver
uppgifterna i dess årliga allmänna självdeklaration. Framställningen
måste göras innan någon gottskrivning eller utbetalning av aktieutdelning
äger rum.
B. Moderbolaget i den ena staten äger minst 50 % men icke 90 % av det
inbetalda aktiekapitalet i ett dotterbolag i den andra staten (artikel 8 § 5).
1) Å utdelning från ett dotterbolag i Sverige till dess moderbolag i Belgien
uttages svensk kupongskatt med allenast 5 % (enligt den allmänna regeln
i artikel 8 § 2 näst sista stycket) samt i Belgien en med fem enheter
(f. n. från 12 till 7 %) reducerad »taxe mobiliére».
2) Å utdelning från ett dotterbolag i Belgien till dess moderbolag i Sverige
uttages i regel icke någon svensk skatt, enär utdelningen enligt avtalsförslaget
skall vara undantagen från beskattning i Sverige i den utsträckning,
som fallet skulle ha varit, därest båda bolagen hade haft sitt skatterättsliga
hemvist i nämnda stat. (Enligt den belgiska lagstiftningen uttages
Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 189.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
i vanlig ordning krisskatt och »taxe mobiliére» med sammanlagt 44 %;
med avseende härå hänvisas till vad jag tidigare anfört under A 2.)
För aktieutdelning i andra fall än de nu nämnda skall de allmänna reglerna
enligt avtalet gälla (artikel 8 §§ 1—3). Detta innebär, att utdelningen i
regel beskattas i den stat, där inkomsttagaren har sitt skatterättsliga hemvist,
dock med förbehåll, innebärande rätt för vardera staten att uttaga den
skatt, som enligt den egna statens lagstiftning avdrages vid källan, nämligen
i Belgien krisskatten och »taxe mobiliére» samt i Sverige kupongskatten. För
Sveriges del omfattar förbehållet jämväl utskiftningsskatten. Emellertid
har, såsom framgår av artikel 8 § 2 näst sista stycket, den svenska kupongskatten
begränsats till högst fem procent samt beloppet av ifrågavarande
belgiska källskatter samt skattesatsen för den svenska utskiftningsskatten
bundits till vad som kan uttagas enligt den skattelagstiftning, som gäller i
respektive stat vid tidpunkten för avtalets undertecknande. Även om här
således kan kvarstå en viss dubbelbeskattning, har genom den nu nämnda
anordningen för framtiden uppnåtts en relativ trygghet för aktieägare i endera
staten, vilka uppbär utdelning från den andra staten.
Beträffande utdelning, som uppbäres av aktieägare i den ena staten från
aktiebolag i den andra staten, innebär således de nu angivna allmänna reglerna
följande.
Å utdelning från Sverige till Belgien uttages 5 % kupongskatt i den förra
staten samt 12 % »taxe mobiliére» i den senare staten.
Å utdelning från Belgien till Sverige uttages i den förra staten krisskatt
och »taxe mobiliére» med tillhopa 44 % (jämför vad som förut sagts under
A 2) samt i den senare staten i vanlig ordning statlig och kommunal inkomstskatt.
I fråga om räntor innebär de allmänna reglerna i artikel 8, att sådana
räntor, vilka från Sverige utbetalas till skattskyldig med skatterättsligt hemvist
i Belgien, blir föremål för beskattning allenast i den senare staten, för
så vitt icke är fråga om ränta å kapital som investerats i fast driftställe i
Sverige. I Sverige sker enligt intern svensk lagstiftning ingen beskattning.
I det motsatta fallet, d. v. s. då ränta utbetalas från Belgien till skattskyldig
i Sverige, underkastas räntan beskattning i båda staterna -—• utom då det
gäller kapital som investerats i fast driftställe i Belgien ■— eftersom källskatt
uttages i Belgien. Emellertid förutsätter avtalsförslaget, att, därest i
Sverige efter avtalets undertecknande införes en källskatt å räntor, nya förhandlingar
skall upptagas i syfte att undvika dubbelbeskattning av ifrågavarande
inkomster (artikel 8 § 2 sista stycket).
Royalty skall enligt artikel 9 § 1 i princip beskattas endast i den stat, där
betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Detta överensstämmer
med vad som i regel gäller enligt tidigare avtal, där royalty är föremål
för reglering. Undantag från huvudregeln har gjorts för de fall, att betalningsmottagaren
har fast driftställe i utbetalningslandet eller att —- i fall av
beroendeställning mellan det företag som utbetalar och det företag som mottager
royaltyn eller ock mellan båda dessa företag och ett eller flera andra
Iiungl. Maj:ts proposition nr 189.
35
företag inom samma koncern — royaltyn överstiger det mottagande företagets
normala kostnader för de rättigheter, för vilka royaltyn utgår, jämte
normal affärsvinst eller att royaltyn eljest överskrider vad som enligt vanligt
handelsbruk in. m. anses vara skäligt (artikel 9 § 2).
Rätten att beskatta stijrelsearvoden och liknande ersättningar har enligt
artikel 10 i regel förbehållits den stat, där det utbetalande aktiebolaget har
sitt skatterättsliga hemvist. Har ersättningen, i den mån den icke överstiger
vad som plägar utgå i dylika fall, tilldelats styrelseledamot eller annan dylik
befattningshavare på grund av stadigvarande verksamhet, som utövats
vid fast driftställe i den andra staten, skall dock ersättningen beskattas allenast
i denna andra stat, under förutsättning att kostnaden bestrides av det
fasta driftstället. Anmärkas må, att man i Sverige endast i begränsad omfattning
kan beskatta dylika arvoden, som tillfaller i utlandet bosatta styrelseledamöter,
varför den rätt som i detta hänseende tillerkänts Sverige genom
ifrågavarande avtalsbestämmelse ofta icke torde kunna utnyttjas.
I artikel 17 har intagits en allmän bestämmelse angående beskattningsrätten
av innebörd, att, i den mån icke annorlunda stadgas i föregående artiklar,
beskattning skall ske endast i den av de båda staterna, där den fysiska
eller juridiska person, som uppbär inkomsten eller äger förmögenheten,
har sitt skatterättsliga hemvist.
I artikel 18 § 1 återfinnes en i avtalen vanligen återkommande bestämmelse,
som innebär rätt för vardera staten att vid fastställande i den egna
staten av progressiv skatt för skattskyldiga, som har sitt skatterättsliga hemvist
i den staten, tillämpa den skattesats, som skulle varit tillämplig, om
även sådan inkomst eller förmögenhet, beträffande vilken beskattningsrätten
enligt avtalet uteslutande förbehållits den andra staten, inräknats i den
skattepliktiga inkomsten eller förmögenheten. Det förutsättes givetvis — såsom
även utsäges i avtalet — att den del av den därvid beräknade skatten,
som belöper å den inkomst eller förmögenhet, beträffande vilken beskattningsrätten
sålunda förbehållits den andra staten, skall avräknas vid skattepåföringen.
Emellertid har man föreskrivit en begränsning av det belopp,
som skall avräknas, för det fall, att avtalet jämlikt artikel 2 § 2 kommer att
gälla även extraordinära och tillfälliga skatter, tillkomna efter avtalets undertecknande.
Det totala skattebelopp, som skall avräknas vid skattepåföringen
i den egna staten, begränsas i sådant fall till högst beloppet av de
skatter, som i den andra staten uttages å den inkomst och den förmögenhet,
beträffande vilken beskattningsrätten jämlikt avtalet uteslutande förbehållits
denna andra stat.
Exempel:
A. Huvudregeln:
Ett belgiskt bolag har en total inkomst av 5 000 000 francs, därav 1 000 000
francs uppbäres från fast driftställe i Sverige.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 189.
Den belgiska »taxe professionnelle» å totalinkomsten, 5 000 000 francs, vilken
antages skola helt reserveras, beräknas till 1 817 500 francs. Härifrån
skall dock i Belgien avräknas:
l X 1 817 500 = 363 500 francs.
5 000 000
Den skatt som återstår att påföra i Belgien uppgår till 1 454 000 francs
(1 817 500 — 363 500).
B. Modifikationen:
Om i Belgien införes en tillfällig skatt, som utgår efter exempelvis en genomsnittlig
skattesats av 30 % å ifrågavarande inkomst, skulle i det ovannämnda
exemplet den sammanlagda skatten å samma inkomst utgöra
3 317 500 francs (1 817 500 + 1 500 000). Enligt huvudregeln skulle dock
härifrån avräknas en femtedel eller 663 500 francs (363 500 -f- 300 000).
Om den svenska skatten å beloppet 1 000 000 francs antages uppgå till belopp,
motsvarande 500 000 francs, skall emellertid enligt den i artikel 18
§ 1 intagna modifikation av huvudregeln avdraget begränsas till nyssnämnda
beloppet 500 000 francs, d. v. s. motsvarande det i Sverige uttagna skattebeloppet.
Utan hinder av nu berörda bestämmelser må för Belgiens vidkommande
den personliga inkomstskatt, som beträffande personer, vilka icke är bosatta
i Belgien men där har en bostad eller där utnyttjar någon anläggning,
beräknas å ett minsta inkomstbelopp, motsvarande fem gånger hyresvärdet
av ifrågavarande egendom (artikel 18 § 1 sista stycket).
I avtalsförslaget har i artikel 19 intagits bestämmelser om ömsesidig handräckning.
Dessa bestämmelser innehåller i huvudsak följande. Skattemyndigheterna
i de båda avtalsslutande staterna skall tillhandahålla varandra
alla upplysningar, som för dem är tillgängliga eller som de kan införskaffa
och som är erforderliga för att tillämpa bestämmelserna i avtalet eller för
att förhindra skattebedrägeri eller för att tillämpa sådana bestämmelser,
som är givna för att förhindra obehörigt undgående av de skatter, som avses
i avtalet. Skyldigheten att utbyta upplysningar skall icke avse sådana
upplysningar, vilka på grund av sin beskaffenhet icke kan erhållas enligt
dess egen skattelagstiftning eller enligt skattelagstiftningen i den andra
staten eller upplysningar, vilkas tillhandahållande anses vara ägnat att röja
någon tillverkningsmetod eller någon industri-, affärs- eller yrkeshemlighet
eller ock att skada ett allmänt intresse. Vidare föreskrives i artikel 20, att
de båda staterna skall lämna varandra biträde och handräckning för indrivning
av de skatter, som avses i avtalet, jämte förhöjningar, tillägg, räntor,
kostnader och viten utan straffrättslig karaktär. På framställning av
den ena av staterna skall den andra staten i enlighet med sina lagar och
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
37
författningar beträffande indrivning av egna skatter verkställa indrivning
av sådana skattefordringar o. d. som är exigibla i den förra staten. Vid framställningen
skall fogas handlingar, utvisande att de i densamma avsedda
skattefordringarna enligt lagstiftningen i den stat, från vilken framställningen
göres, där är exigibla. Därest en sådan framställning avser en medborgare
eller en juridisk person i den stat, till vilken framställningen riktas,
begränsas skyldigheten att verkställa indrivning till 1) sådana skatter, från
vilka medborgaren eller den juridiska personen medgivits befrielse på grund
av avtalet men beträffande vilka skatter sådan befrielse icke enligt avtalet
bort äga rum samt 2) sådana skatter, för vilka en dylik medborgare häftar
i den stat, som gjort framställningen, med avseende å en tidsperiod, under
vilken han haft sitt hemvist i denna stat.
I artikel 21 i avtalsförslaget har föreskrivits, att skattemyndigheterna i
de båda staterna kan gemensamt överenskomma om fastställande av sådana
föreskrifter, som är erforderliga för tillämpningen av bestämmelserna
i avtalet. I fall, då tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet föranleder
svårigheter eller tvivelsmål, skall skattemyndigheterna i de båda staterna
förhandla med varandra i syfte att tolka dessa bestämmelser i överensstämmelse
med avtalets principer. Det utsäges även, att de kan överenskomma om
att tillämpa de i avtalet föreskrivna bestämmelserna å fysiska eller juridiska
personer, som har sitt skatterättsliga hemvist i en tredje stat men som
i en av de båda avtalsslutande staterna har ett fast driftställe, vilket uppbär
vissa inkomster från den andra staten eller äger vissa tillgångar i denna
andra stat.
I artikel 22 har intagits föreskrifter, innebärande, att avtalets bestämmelser
icke inskränker de rättigheter och förmåner, som tillförsäkras de
skattskyldiga enligt lagstiftningen i någon av de avtalsslutande staterna i
fråga om skatter, som avses i avtalet, samt att fysiska personer, vilka har
sitt skatterättsliga hemvist i en av de båda staterna och vilka är skattskyldiga
i den andra staten, vid påförandet därstädes av ifrågavarande skatter
skall äga åtnjuta samma befrielser, grundavdrag, andra avdrag och nedsättningar
samt övriga förmåner som på grund av försörjningsplikt mot familj
tillerkännes fysiska personer, vilka är medborgare i denna andra stat men
vilka där icke har sitt skatterättsliga hemvist. Det kan i detta sammanhang
påpekas, att i Belgien skattskyldiga personer erhåller familjeavdrag även om
de icke är där bosatta. Med hänsyn till att i Sverige dylikt avdrag icke medgives
i utlandet bosatta personer innebär därför avtalsförslaget i denna del
en förmån för Sverige. I anslutning till vad som sålunda föreskrivits om dylika
befrielser o. s. v. har stadgats, att oberoende härav må — i enlighet
med vederbörliga föreskrifter i skattelagstiftningen i envar av de båda staterna
— uttagas de bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
som utgår i Sverige, och det minimibelopp av skatten å inkomst av rörelse
och tjänst, som i Belgien påföres vissa skattskyldiga; det sagda gäller
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
dock icke i fall, där fråga är om handelsagenter och handelsresande (artikel
22 § 2 andra stycket). Det må erinras om att för Sveriges vidkommande
vad som tidigare gällt om utgörande av bevillningsavgift enligt 1908 års
förordning numera upphört att gälla beträffande handelsresande (Svensk
förf.saml. 1952 nr 360, som trätt i kraft den 1 januari 1953). Nyssnämnda
för Belgiens vidkommande gjorda förbehåll åsyftar en bestämmelse i den
belgiska skattelagstiftningen enligt vilken — såvida icke annorlunda överenskommits
genom internationella avtal — »la taxe professionnelle» uttages
med minst 600 francs (utan tillägg) såvitt angår representanter för utländska
firmor, skeppare, gårdfarihandlare och andra, vilka utövar sitt
yrke i Belgien men där har varken bo eller hemvist eller något bestämt
driftställe (skatten uttages före verksamhetens utövande; därest intäkterna
föranleder högre skatt än minimibeloppet, skall det överskjutande uttagas
innan vederbörande lämnar landet, dock senast den 31 december).
Det föreslagna avtalet föreslås träda i kraft i och med att ratifikationshandlingarna
utväxlats. I princip skall avtalet tillämpas redan vid innevarande
års taxering. Sedan avtalet ratificerats skall det sålunda tillämpas
1) beträffande skatter, som uttages genom en slutgiltig källskatt, under
förutsättning, att de inkomster, å vilka skatterna utgår, blivit tillgängliga
för lyftning från och med den 1 januari 1953 och icke förfallit till betalning
dessförinnan; i fråga om aktieutdelning, som faller under bestämmelserna
i artikel 8 § 4 (»90 %-fallen») fordras dock för avtalets tillämpning,
att utdelningen härflyter av vinst, som förvärvats under beskattningsperioder,
vilka utlöper efter dagen för avtalets ikraftträdande;
2) beträffande andra inkomstskatter under förutsättning, att skatterna
påförts för beskattningsperioder, vilka avslutats efter den 29 februari 1952
(d. v. s. i princip beskattningsåret 1952); dock att detta icke får föranleda
till restitution av skatter uttagna genom avdrag vid källan (vare sig källskatten
är endast preliminär eller definitiv);
3) beträffande svensk förmögenhetsskatt och kommunal fastighetsskatt,
som påförts på grund av 1953 eller senare års taxering.
Avtalet skall enligt förslaget gälla utan tidsbegränsning. Envar av staterna
skall äga rätt att — senast den 30 juni under ett kalenderår, dock icke
tidigare än under det femte året efter det år, under vilket avtalet ratificerats
— hos den andra staten uppsäga avtalet. Liksom i fråga om avtalets tilllämpning
i samband med ikraftträdandet innehåller avtalsförslaget bestämmelser
om avtalets tillämpning sista gången.
Slutligen förutsätter avtalsförslaget, att avtalet mellan Sverige och Belgien
den 31 maj 1929 angående förhindrande av dubbelbeskattning av inkomster
härrörande från rederirörelse icke skall tillämpas så länge som bestämmelserna
i det nya avtalet är i kraft.
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
39
Departementschefen.
Med hänsyn särskilt till Sveriges industriella och kommersiella förbindelser
med Belgien och de icke obetydliga svenska intressena därstädes måste
det antagas vara av icke ringa betydelse att ett avtal med detta land till undvikande
av dubbelbeskattning kommer till stånd. Ett avtal i enlighet med förslaget
torde vara ägnat att i hög grad främja de ekonomiska förbindelserna
mellan de båda länderna. Önskvärt hade måhända varit, att avtalsförslaget
i vissa delar — såsom i fråga om aktieutdelning — hade kunnat utformas på
ett tekniskt enklare sätt. Emellertid betingas de föreslagna bestämmelserna
av att det belgiska skattesystemet avsevärt skiljer sig från det svenska systemet.
Då genom avtalsförslaget reciprocitet i huvudsak torde vinnas och förslaget
i övrigt synes tillfredsställande har jag ingen erinran mot detsamma.
I vad avser handräckningsföreskrifterna torde avtalsförslaget vara ägnat att
skänka effektivitet åt den beskattningsrätt, som vardera staten förbehållit
sig. Enär avtalsförslaget således för Sveriges vidkommande måste anses fördelaktigt
och detsamma därjämte innefattar garantier mot missbruk, tillstyrker
jag, att avtalet av Sverige godkännes.
Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Karl-Ingmar Edstrand.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr i89.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 mars 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hammarskjöld, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Ministern för utrikes ärendena anför.
Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen
för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och Belgien
för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. I anledning härav hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att
för Sveriges del under förbehåll för ratifikation underteckna ifrågavarande
avtal.
Vad ministern sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt, behagar Hans Maj :t Konungen
bifalla.
Ur protokollet:
Gunnar Ljungdahl.
Kungl. Maj.ts proposition nr 189.
41
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 april
1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell[
Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj :t den 27 mars 1953 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och Belgien
för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra
frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet av en lydelse svarande
mot det förslag, Kungl. Maj :t tidigare samma dag för sin del godkänt,
har nämnda avtal den 1 april 1953 blivit vederbörligen undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 27
mars 1953 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det för
genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar
i verkställda taxeringar, vare sig de avser statliga
eller kommunala skatter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Fischier.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 189.