Kungl. Maj:ts proposition nr 188 (Proposition 1947:188)

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740),
m. m.; given Stockholms slott den 11 mars 1947.

Under åberopande av Inlagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härigenom jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr
804) om införande av nya rättegångsbalken;

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18
juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om
rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Hihang titt riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 188.

Kungi. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740).

Härigenom förordnas, att 2 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 6 §§, 7 kap. 1—6 och
8 §§, 19 kap. 3 §, 33 kap. 3 och 26 §§, 49 kap. 4 §, 51 kap. 5 §, 54 kap. 9 och
17 §§ samt 55 kap. 5 § rättegångsbalken den 18 juli 1942 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives ävensom att i 4 kap. 13 §, 10 kap. 1 §, 11
kap. 2 §, 12 kap. 11 § samt 33 kap. 9 och 18 §§ samma balk orden »kommun,
vägdistrikt eller annan sådan menighet» skola utbytas mot »kommun eller
annan sådan menighet».

(Antagen lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

2 KAP.

I hovrätt skola finnas president
samt hovrättsråd och assessorer. De
skola vara lagfarna.

Hovrätt skall vara delad i två eller
flera avdelningar. Avdelning skall bestå
av minst tre hovrättsråd, av dem
en ordförande och eii vice ordförande,
samt en eller flera assessorer. Presidenten
må vara ordförande d avdelning.

Vid hovrätt----------—

§■

I hovrätt skola finnas president,
en eller flera lagmän samt hovrättsråd
och assessorer. De skola vara
lagfarna.

Hovrätt skall vara delad i två eller
flera avdelningar. Avdelning skall
bestå av presidenten eller en lagman
såsom ordförande, minst två hovrättsråd,
av dem en vice ordförande, samt
en eller flera assessorer.

bestämda tider.

4 KAP.
2 §■

President i hovrätt, hovrättsråd,
häradshövding, borgmästare och rådman
utnämnas av Konungen. Revisionssekreterare
utnämnes eller förordnas
av Konungen.

President och lagman i hovrätt,
hovrättsråd, häradshövding, borgmästare
och rådman utnämnas av Konungen.
Revisionssekreterare utnämnes
eller förordnas av Konungen.

Om val--------särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.)

Valbar till nämndeman är man eller
kvinna, som inom valkretsen äger
rösträtt å kommunalstämma eller vid
val av stadsfullmäktige och där har
sitt hemvist samt fyllt tjugufem år.
Lagfaren domare, befattningshavare
vid domstol, åklagare, polisman eller
advokat eller den som eljest har till
yrke att föra andras talan inför rätta
må ej vara nämndeman.

Ej må--------- sex

(Föreslagen lydelse.)

§■

Valbar till nämndeman är man eller
kvinna, som inom valkretsen äger
rösträtt å kommunalstämma eller vid
val av stadsfullmäktige och där har
sitt hemvist samt fyllt tjugufem år,
dock ej den som är i konkurstillstånd
eller av allmänna fattigvården omhändertagen
för varaktig försörjning.
Lagfaren domare, befattningshavare
vid domstol, åklagare, polisman eller
advokat eller den som eljest har till
yrke att föra andras talan inför rätta
må ej vara nämndeman.

7 KAP.

Allmänna åklagare äro:

1. justitiekanslern;

2. landsfogdar; samt

3. distriktsåklagare.

Hos allmän---------

Instruktioner för------

Justitiekanslern är under Konungen
högste åklagare och har i denna
egenskap ansvaret för och ledningen
av åklagarväsendet i riket.

Under justitiekanslern hava landsfogdarna,
envar inom sitt verksamhetsområde,
ansvaret för och ledningen
av åklagarväsendet.

Om utnämning av justitiekansler
stadgas i regeringsformen. Landsfogde
utnämnes av Konungen. Om tillsättning
av andra åklagare meddelas
föreskrifter i de för dem gällande instruktionerna.

§•

Allmänna åklagare äro:

1. riksåklagaren;

2. landsfogdar; samt

3. distriktsåklagare,
biträdande åklagare.

--av Konungen.

§•

Riksåklagaren är under Konungen
högste åklagare och har i denna egenskap
ansvaret för och ledningen av
åklagarväsendet i riket.

Under riksåklagaren hava landsfogdarna,
envar inom sitt verksamhetsområde,
ansvaret för och ledningen
av åklagarväsendet.

§•

Riksåklagare och landsfogdar utnämnas
av Konungen. Om tillsättning
av andra åklagare meddelas föreskrifter
i de för dem gällande instruktionerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Allmän åklagare vare
vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare; vid

hovrätt justitiekanslern i mål,
som enligt 2 kap. 2 § första stycket
upptages omedelbart av hovrätten,
och i annat mål landsfogde eller distriktsåklagare;
samt

vid högsta domstolen justitiekanslern.

Har talan till högsta domstolen
fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter justitiekanslems
förordnande, föras av lägre
åklagare.

Närmare bestämmelser —

Allmän åklagare vare
vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare; vid

hovrätt riksåklagaren i mål,
som enligt 2 kap. 2 § första stycket
upptages omedelbart av hovrätten,
och i annat mål landsfogde eller distriktsåklagare;
samt

vid högsta domstolen riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen
fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter riksåklagarens
förordnande, föras av lägre åklagare.

gällande instruktionerna.

Justitiekanslern så ock landsfogde
må övertaga uppgift, som tillkommer
lägre åklagare. Justitiekanslern äge
även förordna extra åklagare att föra
talan vid underrätt eller hovrätt eller,
då talan fullföljts allenast av enskild
part, vid högsta domstolen.

Biträdande åklagare må i den omfattning,
som bestämmes i instruktion,
utföra uppgift, som tillkommer
åklagare, hos vilken han är anställd.
Väckande eller fullföljande av åtal i
högsta domstolen må dock ej beslutas
av annan än justitiekanslern.

Riksåklagaren så ock landsfogde
må övertaga uppgift, som tillkommer
lägre åklagare. Riksåklagaren äge
även förordna extra åklagare att föra
talan vid underrätt eller hovrätt eller,
då talan fullföljts allenast av enskild
part, vid högsta domstolen.

6 §.

Föreligger för--—-----hans tjänst.

Ehuru åklagare —--------kan uppskjutas.

Fråga om jäv mot åklagare prövas Fråga om jäv mot åklagare prövas
av hans närmaste förman; jäv mot av hans närmaste förman; jäv mot
justitiekanslern prövas av honom. riksåklagaren prövas av honom.

Kungl. Maj.ds proposition nr 188.

(Antagen lydelse.)

Om särskilda-------

Ej må annan särskild åklagare än
riksdagens justitieombudsman eller
militieombudsman besluta, att åtal
skall väckas eller fullföljas i högsta
domstolen.

(Föreslagen lydelse.)

§•

— är stadgat.

Ej må annan särskild åklagare än
justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman
eller militieombudsman
besluta, att åtal skall väckas eller
fullföljas i högsta domstolen.

19 KAP.

Åtal mot flera gärningsmän för
samma brott må, om det sker samtidigt,
väckas vid den rätt, där någon
av dem har att svara. Väckas åtalen
å olika tider, må vid den rätt, som
upptagit åtal mot någon av gärningsmännen,
åtal väckas även mot den
eller de övriga.

Åtal för delaktighet i brott må väckas
vid den rätt, som upptagit åtal
mot gärningsmannen.

§•

Åtal mot flera för medverkan till
brott må, om det sker samtidigt, väckas
vid den rätt, där någon av dem
har att svara. Väckas åtalen å olika
tider, må vid den rätt, som upptagit
åtal mot någon av dem, åtal väckas
även mot den eller de övriga.

Vad nu sagts skall ock gälla angående
åtal i andra fall mot flera
för brott, som äga samband med varandra,
om rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra
omständigheter finner lämpligt, att
åtalen upptagas av samma domstol.

33 KAP.
3 §.

Inlaga eller annan handling må till
rätten inlämnas genom bud eller insändas
med posten i betalt brev.
Handling, som sålunda inkommer,
skall anses ingiven av den som undertecknat
handlingen. Handlingen
skall anses inkommen, då den avlämnats
till rätten eller dess kansli.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.)

Kostnad för delgivning genom rättens
försorg skall i underrätt utgivas
av den part, som väckt talan; är det
åklagaren, skall kostnaden gäldas av
statsverket. Avser delgivningen särskild
åtgärd, som påkallats av motparten,
skall dock kostnaden utgivas
av honom. Föres i brottmål talan
av målsäganden jämte åklagaren, vare
målsåganden skyldig att utgiva sådan
kostnad, om delgivningen föranledes
av särskild åtgärd, som påkallats
av honom. Skall kostnad för bevisning,
varom rätten självmant föranstaltat,
utgå av allmänna medel,
skall kostnad för delgivning, som föranledes
därav, gäldas av statsverket.
Kostnad för delgivning av rättens beslut
om måls återupptagande efter
återförvisning eller av annan sådan
anledning skall utgå av allmänna medel;
i brottmål, vari åklagare för talan,
skall kostnaden gäldas av statsverket.

Part, som har att utgiva kostnad
för delgivning, vare skyldig att erlägga
förskott med belopp, som bestämmes
av rätten. Underlåter den
part, som väckt talan, att erlägga förskott
och betalas det ej av motparten,
vare partens talan förfallen. Är
det motparten, som underlåter att erlägga
förskott, vare frågan om delgivning
förfallen.

Bestämmelserna i första och andra
styckena åge motsvarande tillämpning
i fråga om kostnad för delgivning
i högre rätt; vad där föreskrivits
om part, som väckt talan, skall avse
den som i högre rätt fullföljt talan.
Har talan fullföljts av den tilltalade
och är han häktad, skall dock kostnad,
som eljest skulle åligga honom,
gäldas av statsverket.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Part vare ej skyldig att utgiva kostnad
för delgivning genom rättens försorg,
om ej annat är stadgat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

Part, som i utrikesdepartementet
påkallar biträde med delgivning utom
riket, vare skyldig att förskjuta för
ändamålet erforderlig kostnad.

Närmare bestämmelser om delgivningskostnad
och förskott meddelas
av Konungen.

Talan mot

1. avvisat ombud

2. ogillat tredje

3. förelagt part

4. utlåtit sig —

5. utlåtit sig —

6. utlåtit sig —

7. avslagit begäran om fri rättegång
eller förordnat, att sådan förmån
skall upphöra, eller avslagit begäran
om biträde eller försvarare eller
till sådant uppdrag förordnat annan,
än part föreslagit.

Särskild talan---------

om rätten

eller försvarare;
i rättegången;
eller besiktning;
vållad kostnad;
eller intervenient;

25—28 kap.; eller
7. avslagit begäran om fri rättegång
eller om ersättning eller förskott
till part, som åtnjuter sådan förmån,
eller förordnat, att förmån av fri
rättegång skall upphöra, eller avslagit
begäran om biträde eller försvarare
eller till sådant uppdrag förordnat
annan, än part föreslagit.

- rätteligen gjorts.

49 KAP.
4 §■

51 KAP.

Avvisas ej — —--------

År den tilltalade häktad eller har
han genom dom, som omedelbart går
i verkställighet, dömts till tvångsuppfostran
eller ungdomsfängelse eller
framställes i vadeinlagan yrkande,
som påkallar omedelbar prövning,
såsom begäran om den tilltalades häktande
eller om åtgärd, som avses i
25—28 kap., eller om hävande av sådan
åtgärd, skall insändandet ske genast;
till dess den i 2 § angivna tiden
utgått, skall dock avskrift av vadeinlagan
vara att tillgå vid underrätten.

samt akten.

Är den tilltalade häktad eller framställes
i vadeinlagan yrkande, som
påkallar omedelbar prövning, såsom
begäran om den tilltalades häktande
eller om åtgärd, som avses i 25—28
kap., eller om hävande av sådan åtgärd,
skall insändandet ske genast;
till dess den i 2 § angivna tiden utgått,
skall dock avskrift av vadeinlagan
vara att tillgå vid underrätten.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

(Antagen lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

54 KAP.

9 §.

Talan mot-------— tillstånd därtill.

Vad nu sagts gälle ej talan, som i Vad nu sagts gälle ej talan, som i
mål om allmänt åtal föres av justi- mål om allmänt åtal föres av rikstiekanslern
eller riksdagens justitie- åklagaren eller av justitiekansler!! elombudsman
eller militieombudsman. ler riksdagens justitieombudsman eller
militieombudsman.

Den som--------n

Från nedsättningsskyldighet vare
kronan fri så ock i brottmål åklagare
samt tilltalad, som i målet hålles häktad
eller enligt beslut i målet är intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller
i anstalt för undergående av ungdomsfängelse
eller i avbidan å sådant
intagande hålles i förvar. Annan tilltalad,
som för talan i fråga om honom
ådömt ansvar, vare fri från nedsättande
av fullföljdsavgift. Nedsättning
till säkerhet för kostnadsersättning
erfordras icke, då enskild motpart ej
finnes.

55 I

§•

i sagts.

Från nedsättningsskyldighet vare
kronan fri så ock i brottmål åklagare
samt tilltalad, som i målet hålles häktad.
Annan tilltalad, som för talan i
fråga om honom ådömt ansvar, vare
fri från nedsättande av fullföljdsavgift.
Nedsättning till säkerhet för kostnadsersättning
erfordras icke, då enskild
motpart ej finnes.

5 §•

Avvisas ej
Är i brottmål den tilltalade häktad
eller har han genom dom, som omedelbart
går i verkställighet, dömts till
tvångsuppfostran eller ungdomsfängelse
eller framställes i revisionsinlagan
yrkande, som påkallar omedelbar
prövning, såsom i tvistemål begäran
om kvarstad eller skingringsförbud
eller om hävande av sådan åtgärd
eller av förordnande, att dom må
verkställas utan hinder av att den
icke äger laga kraft, eller i brottmål
begäran om den tilltalades häktande
eller om åtgärd, som avses i 25—28
kap., eller om hävande av sådan åtgärd,
skall insändandet ske genast.

målet.

Är i brottmål den tilltalade häktad
eller framställes i revisionsinlagan
yrkande, som påkallar omedelbar
prövning, såsom i tvistemål begäran
om kvarstad eller skingringsförbud
eller om hävande av sådan åtgärd eller
av förordnande, att dom må verkställas
utan hinder av att den icke
äger laga kraft, eller i brottmål begäran
om den tilltalades häktande
eller, om åtgärd, som avses i 25—28
kap., eller om hävande av sådan åtgärd,
skall insändandet ske genast.

Kungl. Maj ds proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr 804)
om införande av nya rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 19 § lagen den 20 december 1946 om införande
av nya rättegångsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Antagen lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

19 §.

Har någon genom dom, som må
verkställas, ehuru den icke äger laga
kraft, dömts till straff eller annan
påföljd för brott och är han för sådan
verkställighet intagen i fångvårdsanstalt
eller allmän uppfostringsanstalt
eller i avbidan på verkställighet tagen
i förvar, skall han vid fullföljd
av talan i målet anses som häktad
för brottet. Vad nu sagts gälle ock,
om någon, som på grund av sin sinnesbeskaffenhet
förklarats fri från
ansvar, är intagen å sinnessjukhus
eller d sinnessjukavdelning vid fångvården.

Vad i--------av statsverket.

Förslag

till

Lag

angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18 juni
1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt.

Härigenom förordnas dels att i 14 kap. 26 § strafflagen1 orden »justitiekanslerns
prövning» skola ersättas med »riksåklagarens prövning» och dels
att i 6 § andra stycket lagen den 18 juni 1937 om förvaring och internering
i säkerhetsanstalt ordet »justitiekanslern» skall ersättas med »riksåklagaren»

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946: 211.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326) om rätt
att i mål och ärenden som tillhöra stats* eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och
ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning insända
handlingar med posten m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

Denna lag äger ej tillämpning beträffande
riksdagen eller allmänna
kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,
nämnder, deputerade, revisorer,
ombudsmän och verk eller beträffande
klagan över val till riksdagen,
ej heller i fråga om domstolar och
andra myndigheter, vilka avses i lagen
den 22 juni 1944 om rätt att i
mål och ärenden som tillhöra domstols
handläggning insända handlingar
med posten m. m.

(Föreslagen lydelse.)

§•

Denna lag äger ej tillämpning beträffande
riksdagen eller allmänna
kyrkomötet, deras avdelningar, utskott,
nämnder, deputerade, revisorer,
ombudsmän och verk eller beträffande
klagan över val till riksdagen, ej
heller i fall då vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken
är stadgat om inlaga i
rättegång skall gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 februari 19å7.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg,
Weijne.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet fråga om ändring i
nya rättegångsbalken m. m.

Föredraganden anför följande.

Vid 1946 års riksdag beslöts på förslag av Kungl. Maj:t, att nya rättegångsbalken
skulle träda i kraft den 1 januari 1948. Därvid förutsattes emellertid,
att före ikraftträdandet skulle vidtagas vissa jämkningar i anslutning
till lagstiftning som tillkommit efter balkens utfärdande den 18 juli 1942. Jag
ber att nu få framlägga förslag i detta avseende.

I fråga om hovrätts organisation stadgas i 2 kap. 3 § nya RB, att i hovrätt
skola finnas president samt hovrättsråd och assessorer. Dessutom föreskrives
att hovrätt skall vara delad i två eller flera avdelningar. Beträffande avdelningarnas
sammansättning meddelas den bestämmelsen, att varje avdelning
skall bestå av minst tre hovrättsråd och en eller flera assessorer samt att av
hovrättsråden en skall vara ordförande och en vice ordförande, dock att hovrättens
president må vara ordförande å avdelning. Av 4 kap. 2 § framgår,
att president och hovrättsråd skola utnämnas av Konungen. I samband med
de anslagsäskanden till hovrätterna för nästa budgetår som skola föreläggas
denna riksdag ämnar jag föreslå, att ordförandeposterna på hovrätternas avdelningar
omvandlas till särskilda befattningar förenade med tjänstetiteln
lagman. Härav påkallas vissa jämkningar i nu ifrågavarande paragrafer i
nya RB.

En annan punkt där ändring blivit erforderlig är 4 kap. 6 §, som innehåller
behörighetsvillkoren för nämndemän. Som allmän förutsättning för valbarhet
uppställes där, att vederbörande äger rösträtt å kommunalstämma eller
vid val av stadsfullmäktige. Vid tiden för stadgandets tillkomst innebar detta
bland annat, att från valbarhet uteslöts den som var försatt i konkurs eller
av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning. Denna
regel, som gäller även för andra kommunala förtroendeuppdrag, bör tydligen
alltjämt bibehållas. Emellertid ha genom lagändring den 1 juni 1945

Kungl. Maj ris proposition nr 188.

konkurs- och fattigvårdsstrecken upphävts såsom diskvalifikationsgrunder
för kommunal rösträtt. Det är därför ej längre tillräckligt att på förevarande
punkt hänvisa till rösträttsreglerna, utan uttrycklig föreskrift måste meddelas,
att behörighet att vara nämndeman ej tillkommer den som är i konkurstillstånd
eller av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning.

I 4 kap. 13 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 11 § samt 33 kap. 9 och
18 §§ nya RB bör, med anledning av att vägväsendet numera förstatligats,
ordet vägdistrikt uteslutas ur lagtexten.

Nya RB:s bestämmelser om åklagarmyndigheterna innebära bland annat,
att chefsskapet för åklagarväsendet skall utövas av justitiekanslern, som i
regel också skall utföra allmänt åtal i högsta domstolen. Jag ämnar senare
under denna riksdag anmäla förslag om en uppdelning av justitiekanslersämbetets
nuvarande arbetsuppgifter på så sätt att det mesta av åklagargöromålen
överföres till en ny myndighet, riksåklagaren. Enligt detta förslag skall
riksåklagaren vara högste allmän åklagare, medan justitiekanslern endast
skall ha att i egenskap av särskild åklagare beivra vissa ämbetsbrott. Härav
påkallas en del formella jämkningar i 7 kap. 1—6 och 8 §§ samt 54 kap. 9 §
nya RB. I samband därmed bör ordet »justitiekanslern» i 14 kap. 26 § strafflagen
och 6 § interneringslagen utbytas mot »riksåklagaren».

Reglerna om forum i brottmål böra på en punkt undergå jämkning i anslutning
till det förslag angående ändring i strafflagen som den 10 maj
1946 remitterats till lagrådet och som är avsett att träda i kraft den 1 januari
1949. Enligt 19 kap. 3 § första stycket nya RB må åtal mot flera gärningsmän
för samma brott, om det sker samtidigt, väckas vid den rätt där någon
av dem har att svara. Väckas åtalen å olika tider, må vid den rätt, som upptagit
åtal mot någon av gärningsmännen, åtal väckas även mot den eller de
övriga. I andra stycket stadgas, att åtal för delaktighet i brott må väckas
vid den rätt som upptagit åtal mot gärningsmannen. Nyssnämnda förslag
till lag om ändring i strafflagen bygger i fråga om fleras medverkan till
brott på den tanken, att varje medverkande skall vara ansvarig för vad
han själv gjort, oberoende av vad andra medverkande förbrutit. Med denna
ståndpunkt blir en medverkande icke ansvarig för delaktighet i annans brott
utan för sin egen brottsliga gärning. I lagförslaget användes därför överhuvud
icke beteckningen delaktighet. Huvudregeln är i stället, att straff
som är stadgat för viss gärning skall tillämpas ej blott å den som utfört
gärningen utan jämväl å annan som främjat denna med råd eller dåd. På
grund härav bör den nuvarande bestämmelsen i 19 kap. 3 § andra stycket
nya RB ej vidare bibehållas. I stället bör första stycket i paragrafen utvidgas
att avse samtliga fall av åtal mot flera för medverkan till brott, oavsett
om alla de brottsliga äro att anse såsom gärningsmän eller vissa av dem endast
gjort sig skyldiga till anstiftan eller medhjälp.

Det bör vidare beaktas, att vad som förr brukade benämnas efterföljande
delaktighet icke går in under det nya medverkansbegreppet. Om någon t. ex.
köper eller bearbetar stulet gods, är detta sålunda icke medverkan till stölden
utan ett särskilt brott. Tydligt är emellertid, att det från utrednings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

synpunkt ofta kan vara önskvärt att åtal för detta brott och för det förutgångna
tjuvnadsbrottet kunna handläggas vid samma domstol. På grund
härav torde även för nu åsyftade fall böra öppnas möjlighet till avvikelse
från huvudregeln att åtal skall ske vid domstolen i gärningsorten. Därvid
synes dock böra lämnas utrymme för en viss lämplighetsprövning från
rättens sida. I enlighet med vad sålunda anförts förordar jag, att reglerna
om laga domstol vid åtal mot flera för medverkan till brott skola erhålla tilllämpning
även i fråga om åtal i andra fall mot flera för brott som äga samband
med varandra, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader
och andra omständigheter finner lämpligt att åtalen upptagas av samma
domstol. Bestämmelse härom torde lämpligen böra upptagas i andra stycket
av förevarande paragraf i stället för det stadgande som nu meddelas där.

De sålunda föreslagna forumreglerna lära utan svårighet kunna tillämpas
även vid nuvarande lydelse av strafflagen. Någon särskild övergångsbestämmelse
för tiden till dess straff lagsändringen genomförts torde följaktligen
icke vara erforderlig.

När omförmälda lagförslag angående ändring i strafflagen remitterades
till lagrådet ifrågasatte jag, om ej förslaget borde föranleda ändring jämväl
i nya RB:s stadganden angående beslag. Enligt 27 kap. 1 § nämnda balk må
skriftlig handling eller annat föremål tagas i beslag allenast om föremålet
kan antagas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott
någon avhänt eller på grund av brott förverkat. Strafflagsförslaget öppnar
möjlighet att under vissa förutsättningar förklara egendom, som kan antagas
komma till brottslig användning, förverkad även om något brott icke blivit
förövat. Det kunde övervägas att med anledning härav genomföra en motsvarande
utvidgning av beslagsbestämmelsen i 27 kap. 1 § nya RB. Detta
torde dock icke vara erforderligt. I 17 § lagen den 20 december 1946 (nr
804) om införande av nya RB har nämligen meddelats ett stadgande, att
därest talan om förverkande föres mot någon som ej är tilltalad, skall om
denna talan i tillämpliga delar gälla vad i nya RB är föreskrivet angående
åtal för brott varå icke kan följa svårare straff än böter. Härav måste
anses följa, att i dylikt fall beslag och andra tvångsmedel må begagnas i samma
utsträckning som då fråga är om brott av angiven beskaffenhet.

Beträffande handlingars ingivande till rätten stadgas i 33 kap. 3 § nya
RB hland annat, att handling må insändas med posten i betalt brev. Om så
sker, skall handlingen anses inkommen då den avlämnats till rätten eller
dess kansli. I avbidan på dessa bestämmelsers ikraftträdande utfärdades den
22 juni 1944 en provisorisk lag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra
domstols handläggning insända handlingar med posten m. in. Nämnda lag
hade, såvitt nu är i fråga, ursprungligen samma innehåll som 33 kap. 3 §
nya RB. Den ändrades emellertid den 21 juni 1940 i samband med utfärdandet
av lagen samma dag om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller
kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten
in. in. Numera skall sålunda handling, som insänts till domstol eller annan
myndighet i rekommenderad eller assurerad försändelse eller såsom vanligt
paket, anses ingiven redan den dag då avi om försändelsen inkom till mot -

Kunffl. Maj:ts proposition nr 188.

tagaren. Denna regel, som tillkom med anledning av en motion i riksdagen,
torde böra införas även i nya RB.

I det av första lagutskottet vid 1946 års riksdag avgivna utlåtande (nr
23) vari nyss berörda motion behandlades anförde utskottet, att inom utskottet
ifrågasatts, huruvida icke en handling skulle kunna anses ingiven
så snart en myndighet som själv ombesörjde posthämtning vore i tillfälle
att avhämta densamma. Därigenom skulle man vinna, att en persons rätt
icke kunde gå förlorad genom att myndigheten dröjde med att avhämta
posten. Utskottet ansåg, att starka skäl talade till förmån för en sådan ståndpunkt,
men fann sig i dåvarande läge icke kunna överblicka de konsekvenser
en ändring i antydd riktning skulle medföra. Det syntes emellertid utskottet
önskvärt att detta spörsmål gjordes till föremål för övervägande av
Kungl. Maj:t innan nya RB trädde i kraft.

Med anledning av vad utskottet sålunda yttrat vill jag framhålla, att det
i allmänhet icke lär vara möjligt att erhålla säkert bevis om vilken dag eu
försändelse ankommit till adresspostanstalten och varit tillgänglig för avhämtning
där. En bestämmelse av det slag utskottet ifrågasatt skulle därför
lätt kunna ge upphov till svårlösta tvister, huruvida viss talan eller ansökan
bort avvisas eller icke. Bland annat med hänsyn härtill anser jag mig
icke böra förorda att en dylik bestämmelse införes. Faran för att rättsförluster
skola uppkomma genom att domstolarna dröja med att avhämta sin
post lär för övrigt vara ringa. Såsom framhållits i propositionen nr 16 till
1946 års riksdag torde föreskriften att handlingar må insändas med posten
böra föranleda, att domstol som använder postfack låter tömma facket varje
arbetsdag vid expeditionstidens slut.

I samband med att den förutnämnda provisoriska lagen den 22 juni 1944
om rätt att i mål och ärenden som tillhöra domstols handläggning insända
handlingar med posten m. m. upphör att gälla bör en jämkning vidtagas
i lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och ärenden som tillhöra statseller
kommunalmyndighets handläggning insända handlingar med posten
m. m. Då lagen den 22 juni 1944 tillkom, bestämdes dess tillämpningsområde
att avse domstolar, domare, överexekutorer och nedre justitierevisionen
jämte — i visst fall —- militära befälhavare. Vid utfärdandet, genom lagen
den 21 juni 1946, av motsvarande bestämmelser för förvaltningens del gjordes
gränsdragningen gentemot den tidigare lagens tillämpningsområde på
det sättet, att 1946 års lag förklarades icke skola äga tillämpning i fråga
om, bland annat, domstolar och andra myndigheter vilka avses i lagen den
22 juni 1944. Sedan 1944 års lag upphört att gälla, kommer rätten att till
domstolar, domare och nedre justitierevisionen insända handlingar med posten
att i huvudsak grundas å 33 kap. 3 § rättegångsbalken samt stadganden
i vattenlagen, konkurslagen m. fl. lagar som hänvisa till detta lagrum. Rörande
överexekutorer kommer däremot dylik laggrund att saknas. I anledning
härav bör undantagsregeln i 3 § av 1946 års lag jämkas på det sättet,
att överexekutorerna omfattas av bestämmelserna i sagda lag. Detta synes
enklast kunna ske genom att undantagsregeln för domstolar och andra i

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1944 års lag avsedda myndigheter utbytes mot ett undantagsstadgande för
sådana fall där vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken föreskrivits om inlaga i
rättegång skall gälla.

I 33 kap. 4 § nya RB stadgas som huvudregel, att delgivning i rättegång
skall ske genom rättens försorg. Om sådan delgivning äger rum i enskild
parts intresse, skall, enligt 26 § samma kapitel, delgivningskostnaden i allmänhet
utgivas av parten. Denne är skyldig att erlägga förskott å kostnaden
med belopp som bestämmes av rätten. Det föreskrives tillika, att närmare
bestämmelser om delgivning och förskott skola meddelas av Konungen. På
grund härav utarbetades i juni 1945 inom departementet en promemoria
med utkast till kungörelse angående delgivning vid domstol. I flera remissyttranden
över denna promemoria framhölls, att det bokförings- och redovisningsarbete
som måste föranledas av nya RB:s regler om delgivningskostnad
och förskott komme att bli synnerligen betungande för domstolarna.
Det ifrågasattes därför, om det icke vore lämpligare att låta kostnaderna för
delgivningar genom rättens försorg bestridas på samma sätt som utgifterna
för domstolarnas verksamhet i övrigt. Täckning för den utgiftsökning som
härigenom uppkomme kunde erhållas genom höjning av stämpel- och lösenavgifterna
för domar och andra expeditioner till parterna.

Den sålunda föreslagna ändringen bör enligt min uppfattning genomföras.
I allmänhet bör alltså gälla, att part icke skall vara skyldig att ersätta kostnad
för delgivning som sker genom rättens försorg.

Denna regel torde dock icke böra vara undantagslös. I lagarna den 20 december
1946 om ändring i vattenlagen, om bevisupptagning åt utländsk domstol
och om bevisupptagning åt vissa internationella organ ha upptagits vissa
bestämmelser angående utkrävande av kostnad för delgivning som ombesörjts
av rätten. Övervägande skäl synas tala för att dessa bestämmelser få
kvarstå. I vattenmål skola kallelser och andra meddelanden till sakägarna i
allmänhet ske genom kungörelser som offentliggöras i tidning genom vattenrättsdomarens
försorg. Utgifterna härför, ävensom för vissa underrättelsers
avsändande med posten, skola bestridas av den part som väckt eller fullföljt
talan. Det synes därför naturligt att han får svara för kostnaderna även
i de fall då delgivning är föreskriven. Den ökning av bokföringsarbetet som
kan föranledas därav torde icke få någon större betydelse. Vad angår ärenden
rörande bevisupptagning åt utländsk domstol eller internationellt organ
för behandling av tvist mellan stater torde det vara internationell sedvänja
att uppkomna delgivningskostnader skola återgäldas, om ej annat
bestämts i fördrag eller konvention. Ej heller i dylika ärenden torde därför
böra medgivas obetingad rätt till kostnadsfri delgivning. I övrigt vill
jag framhålla, att det icke lär vara uteslutet att behov av att kunna ålägga
part direkt ersättningsskyldighet för delgivningskostnad kan uppkomma
iiven i andra fall än de nu berörda.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag att de i 33 kaj). 26 § nya
RB nu upptagna bestämmelserna om kostnad för delgivning genom rättens
försorg ersättas med föreskrift att part icke skall vara skyldig att utgiva

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

sådan kostnad om ej annat är stadgat. I samband därmed torde stadgandet i
nuvarande fjärde stycket böra utgå. Erforderliga föreskrifter om skyldighet
för part att förskjuta kostnad för delgivning, som på hans begäran orabesörjes
av utrikesdepartementet, lära utan olägenhet kunna meddelas i administrativ
ordning. Frågan om ändring i stämpel- och lösenförordningarna
kommer att upptagas senare.

Det föreslagna stadgandet kommer tydligen att medföra att bestämmelserna
i 18 kap. 13 § första stycket nya RB i regel icke bli tillämpliga med
avseende å delgivningskostnad. Däremot sker ingen rubbning i den skyldighet
som enligt 33 kap. 2 § åligger part att bekosta för delgivning erforderliga
avskrifter.

I fråga om fullföljd av talan mot beslut under rättegången stadgas i 49
kap. 4 § nya RB, att talan skall föras särskilt, bland annat om rätten genom
sådant beslut avslagit begäran om fri rättegång eller om biträde åt part, som
åtnjuter nämnda förmån, eller till biträde förordnat annan än parten föreslagit.
Genom eu lagändring år 1944 har möjlighet öppnats att tillerkänna
part som fått fri rättegång ersättning av allmänna medel för kostnader i
samband med personlig inställelse ävensom att meddela honom förskott å
inställelsekostnaden. Mot beslut varigenom underrätt under rättegången utlåtit
sig angående sådan ersättning skall enligt 16 kap. 10 § äldre RB föras
särskild talan. Då anledning torde saknas att frångå den ståndpunkt som
sålunda intagits, bör nyssnämnda stadgande i nya RB ändras så att det omfattar
även det fallet att rätten avslagit begäran om ersättning eller förskott
till part som bar fri rättegång. Om parten visserligen erhåller ersättning
men med lägre belopp än han begärt, bör detta tydligen uppfattas som
ett partiellt avslag.

Slutligen erfordras vissa redaktionella jämkningar i reglerna om förfarandet
då tilltalad år berövad sin frihet. Enligt 54 kap. 17 § nya RB skall
tilltalad som fullföljer talan i högsta domstolen vara fri från nedsättande
av fullföljdsavgift och kostnadsersättning, bland annat om han hålles häktad
i målet eller enligt beslut i målet är intagen i allmän uppfostringsanstalt
eller i anstalt för undergående av ungdomsfängelse eller i avbidan å sådant
intagande hålles i förvar. Numera bär i 19 § lagen om införande av nya
RB upptagits ett allmänt stadgande, att om någon genom dom, som må
verkställas ehuru den icke äger laga kraft, dömts till straff eller annan påföljd
för brott och för sådan verkställighet är intagen i fångvårdsanstalt eller
allmän uppfostringsanstalt eller i avbidan på verkställighet tagen i förvar,
den dömde vid fullföljd av talan i målet skall anses som häktad för brottet.
Med hänsyn härtill torde — såsom lagrådet framhållit vid granskningen av
förslaget till sistnämnda lag — 54 kap. 17 § nya RB till förebyggande av
missförstånd böra ändras så, att orden »eller enligt beslut i målet är intagen
i allmän uppfostringsanstalt eller i anstalt för undergående av ungdomsfängelse
eller i avbidan å sådant intagande hålles i förvar» uteslutas
ur lagtexten. Motsvarande ändring bör av samma skäl vidtagas i 51 kap. & §
och 55 kap. 5 § nya RB.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Omförmälda stadgande i promulgationslage» till nya RB om likställighet
mellan häktade och vissa andra tilltalade avser, såsom framgår av det anförda,
allenast det fallet att vederbörande dömts till straff eller annan påföljd
för brott. I skrivelse till Knngl. Maj:t den 29 februari 1944 har riksdagens
justitieombudsman anfört, att starka skäl syntes justitieombudsmannen
tala för att straffriförklarad, som i avbidan på lagakraftägande utslag
vore intagen å sinnessjukavdelning vid fångvården, vid fullföljd av talan
i målet jämställdes med häktad person. Denna grundsats har sedermera godtagits
av högsta domstolen i utslag den 18 mars 1946 (NJA 1946: 193). Det
måste enligt min mening anses önskvärt, att den ståndpunkt som sålunda intagits
av praxis även kommer till uttryck i lag. Detta synes lämpligen böra
ske genom ett tillägg till nu ifrågavarande föreskrift i promulgationslagen
till nya RB.

I enlighet med det sålunda anförda ha inom departementet upprättats
förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 140);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 1946 (nr
804) om införande av nya rättegångsbalken:

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18
juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326)
om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten in. m.

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Karl Gustaf Grönhagen.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, bär
här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 188. 5!

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd den It mars
1947.

N är vara n de:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 5 mars 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 28 februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 §'' lagen den 20 december 1940 (nr
804) om införande av nya rättegångsbalken;

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18
juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säker hetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326)
om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. in.

Förslagen, som finnas bilagda delta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av hovrättsassessorn S. Strömberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Justitierådet Lawski tilläde:

Bestämmelserna i § 27 regeringsformen torde icke innefatta hinder för
inrättande av riksåklagarbefattningen, lika litet som för att underställa riksåklagaren
de fiskaler som nu lyda under justitiekanslern. Men om § 27 regeringsformen
bibehålies oförändrad torde det i strid mot vad som är avsett
icke bliva justitiekanslern betaget att föra talan såsom allmän åklagare,
även om det kan förutsättas att denna rätt icke kommer att utövas. Det synes
med hänsyn till det anförda lämpligt, att en ändring av § 27 regeringsformen
sker.

Ur protokollet:
Åke Mossler.

Kungi. Maj ds proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den It mars 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler etter gemensam
beredning med tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet
Quensel, lagrådets den It mars 1947 avgivna utlåtande över de den
28 februari 1947 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om ändring i rättegångsbalken den 18 juli 1942 (nr 740);

2) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 20 december 194(i (nr
804) om införande av nya rättegångsbalken;

3) lag angående ändring i 14 kap. 26 § strafflagen och 6 § lagen den 18
juni 1937 (nr 461) om förvaring och internering i säkerhetsanstalt; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 juni 1946 (nr 326)
om rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten in. in.

Föredraganden hemställer att förslagen, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Leffler.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

470787