Kungl. Maj:ts proposition nr 188
Proposition 1943:188
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. m.; given Stockholms slott
den 24 mars 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24
mars 1943.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp,
Wigforss, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.
Sockemäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med år 1932
ha dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats
ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att vid inköp
av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och
bestämmelser. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien täckning
av de med sockertillverkningen förbundna kostnaderna, mot det att
sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina på grand av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges
sockcrfabriksaktiebolag. Under år 1936 inträdde en förändring såtillvida,
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 188.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
att mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i svenska sockerfabriksaktiebolaget.
De nuvarande bestämmelserna, grundade å ett kontrakt mellan
sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit i överensstämmelse med beslut
av 1942 års riksdag (prop. nr 198; r. skr. nr 123) och gälla för tiden till och
med den 31 juli 1943.
De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.
Genom förordning den 17 april 1942 (nr 227) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 juli 1942, givits förlängd giltighet för
tiden till och med den 31 juli 1943. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Detta stadgande har
dock ej avseende å transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor
provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt
1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna
varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr
252/1935, har stadgandet ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den,
åt vilken Kungl. Majit överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav. Vara, som på
grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas, må, därest
densamma icke är enligt lagen örn straff för olovlig varuinförsel att anse såsom
olovligen införd, åter utföras, under de villkor och i den ordning, som
tullstadgan föreskriver.
Gällande kontrakt med svenska sockerfabriksaktiebolaget innehåller följande.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
relurförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
3
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter liksom
rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
2 §.
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1942 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt skall
utgöra 4 kronor 50 öre.
I betodlingskontrakten skall intagas en erinran om den mellan Kungl. Maj :t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn till
sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär att
förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga örn täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.
3 §.
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1942 med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven
förbindelse, enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönerna
1942 och bestridande av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser
skola av bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda
nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 8.
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Majit fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom hos
Kungl. Majit.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
5 §.
För räkenskapsåret 1 augusti 1942—31 juli 1943 är bolaget gent emot
staten redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader.
Därvid skola särskilt nedan angivna grundel; iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun och till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det att
bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 5.22 öre för varje under räkenskapsåret
i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.
Med hänsyn till vad sålunda bestämts rörande bland annat underhållskostnader
äger bolaget icke att å andra konton (såsom löner, förnödenheter,
omkostnader m. fl.) överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras
å underhållskontot, eller i övrigt till statsregleringens nackdel verkställa förskjutningar
av kostnader av underhållskaraktär.
Under avskrivningar, som i detta moment avses, skola innefattas samtliga
anläggningsavskrivningar, som beröra sockerrörelsen, samt alltså jämväl
sådana, som avse sirapstillverkningen, kolkranen, cisternvagnarna m. m. och
vilka tillförne avförts före bokslutet å respektive konton.
Sådana utgifter som gåvor till filantropiska företag, understöd till forskning
samt överhuvud taget sådana anslag till utomstående, som ej hava
samband med sockerrörelsen få ej belasta av staten garanterade kostnadsposter
utanför ramen av det belopp, som bolaget jämlikt nu förevarande
moment första stycket äger tillgodoräkna sig.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1943, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och
lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst ett pris, som efter vederbörliga, värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för annat inhemskt
bränsle än kol.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1943 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1943 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det —- med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
5
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter konlraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 —■ med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. — Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd''
och bolaget rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna
å förnödenheter eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren
i övrigt för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,
skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1942/43 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka .staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sid då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt punkt 5 här nedan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma pris
som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen; dock att den betmassa,
som frigöres vid saftstationen i Ängelholm, därigenom att vissa betodlare
i Halland erhålla torrsnitsel från Hasslarp, fortfarande skall redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti ina inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppct, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet den
1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, dels ock ett belopp av 4,100,000
kronor avsett alt tillhopa med bolagets å annan verksamhet än tillverkning
och försäljning av socker och sirap och här avsedda biprodukter erhållna
vinst användas till förräntning av bolagets eget kapital eller till ändamål, som
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
bolaget äger fritt bestämma, dock förutsättes att den under 1940 tillämpade
utdelningen till bolagets aktieägare e.j får höjas.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
ali nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående lcostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse om
beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
örn täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 8.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 8.
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det
material, som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
8 8.
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden och
bolaget, skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan Kungl.
Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen tvistefråga,
åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen örn skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 7
9 §.
Vad i detta kontrakt stadias innebär e.j inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1942 till och
med den 31 juli 1943 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
De bestämmelser i äldre kontrakt, som avse avveckling av kontrakten, ersättas
av motsvarande bestämmelser i nya kontraktet.
I brev till generaltullstyrelsen den 17 april 1942 angående åtgärder till
sockerbetsodlingens uppehållande (Sv. förf.-sami. nr 228) har Kungl. Majit
tillkännagivit, att Kungl. Majit å svenska sockerfabriksaktiebolaget för tiden
från och med den 1 augusti 1942 till och med den 31 juli 1943 överlåtit rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vissa bestämmelser rörande betarbetarlöner för år 1942 m. m.
Enligt den förbindelse (jfr Sv. förf.-saml. nr 228/1942), som jämlikt förenämnda
kontrakts 3 § skall avfordras betodlare, åligger det sådan odlare dels
att vid användning under 1942 av lejd arbetskraft för sockerbetors skötsel
eller upptagning, där ej gällande kollektivavtal om dylikt arbete är tillämpligt
eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning enligt de i kollektivavtalet
stadgade bestämmelser, betala vissa i förbindelsen angivna arbetslöner,
dels ock att till täckande av kostnader, som sockernämnden har att
bestrida, under 1942 till nämnden erlägga en avgift av — enligt Kungl.
Maj :ts bestämmande — intill 3 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens
sockerbetsodling sagda år. Nyssnämnda arbetslöner lia i förbindelsen
bestämts sålunda, att för sommarskötseln skall, därest den omfattar fyra
arbetsmoment (hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett
ackord av minst 103 kronor 4 öre per tunnland om 6,400 sträckfamnar.
Bortfaller den första hackningen, skall ackordet minskas med 4 kronor 48 öre
per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord med
14 kronor 8 öre per tunnland. Bortfalla båda dessa sistnämnda hackningar,
minskas ackordet med 15 kronor 36 öre per tunnland. Nu nämnda siffror äro
grundpris, vartill på grund av plantantalet tillägg eller avdrag utgår enligt
vissa bestämmelser. För upptagningen skall utgå ackord per 400 sträckfamnar
med minst: för arbete verkställt före den 25 oktober 6 kronor 50 öre, för
arbete, verkställt från och med den 25 oktober till och med den 9 november
7 kronor, för arbete verkställt från och med den 10 november 8 kronor; dock
att beträffande arbetare, som fullgjort åtaget arbete, totalersättningen alltid
skall utgöra minst 7 kronor per 400 sträckfamnar. Härutöver skall för upptagningen
betalas ett kvantitetstillägg av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje
1,000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger 280
deciton avräknade sockerbetor per hektar.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Beträffande vissa betodlare gälla andra bestämmelser. Sålunda skall för
betodlare å Gotland och för de betodlare, som teckna betodlingskontrakt
med Mörbylånga råsockerfabrik, ackordet utgöra för sommarskötsel minst
96 kronor respektive 103 kronor per tunnland och för upptagningen 107 kronor
respektive 100 kronor per tunnland. Härutöver skall för upptagningen i
båda fallen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400 sträckfamnar för
varje 1,000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger
250 deciton betor per hektar. Helackordet för dessa betodlare skall alltså i
båda fallen vara minst 203 kronor jämte kvantitetstillägg i förekommande,
fall. Avdragen för icke fullgjord första hackning skall i dessa fall vara 4
kronor respektive 5 kronor och för icke fullgjord sista hackning 13 kronor
respektive 14 kronor, allt per tunnland.
För samtliga betodlare gäller, att kvantitetstillägg skall utbetalas senast
tre veckor efter kampanjens slut vid vederbörande fabrik. Örn arbetare genom
styrkt sjukdom eller annat laga förfall är förhindrad slutföra åtaget
arbete om minst 3,200 sträckfamnar skall kvantitetstillägg utgå till respektive
arbetare i proportion till upptagen areal. Betodlare skall, sedan leveransen
av sockerbetor för året avslutats, för betarbetare som så påfordrar förete
skriftlig, av svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhandahållen uppgift å sin
medelskörd av sockerbetor under året.
Bestämmelse om skyldighet för sockerindustrien att avfordra betodlarna
sådan förbindelse, varom nyss nämnts, infördes första gången 1934. Stadgandet
tillkom för att hindra underbetalning av arbetskraften samtidigt med
att betodlarna genom det statliga ingripandet erhöllo viss prisgaranti. De
betarbetarna i förbindelsen tillförsäkrade lönerna lia årligen undergått vissa
förhöjningar, svarande mot bestämmelserna i gällande kollektivavtal.
Under tiden 1934—1940 gällde även ett åtagande för sockerindustrien att
bestrida 50 procent av kostnaderna för statens sockernämnd. Från och med
budgetåret 1940/41 bekostas sockernämndens verksamhet helt av statsmedel.
För ändamålet har riksdagen anvisat för budgetåret 1941/42 under elfte
huvudtiteln ett förslagsanslag av 50,000 kronor samt för vartdera av budgetåren
1942/43 och 1943/44 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av
45,000 kronor.
Löneförhållandena inom sockerbetsodlingen 1943.
Rörande sommarskötsel och upptagning av sockerbetor m. m. under 1943
gäller en efter förhandlingar mellan vederbörande lantarbetsgivareorganisationer
och lantarbetareorganisationer inför en av Kungl. Majit tillsatt
medlingskommission i mars 1943 träffad överenskommelse rörande nytt kollektivavtal.
Enligt detta skall i huvudsak tillämpas följande. De för 1942 gällande,
skiljaktiga villkoren angivas inom parentes.
För sommarskötseln är bestämt ett grundpris av 25 (24) öre för första
hackningen, 79 (75) öre för gallringen, 42 (40) öre för hackningen närmast
Kungl. \laj:ts proposition nr 188.
9
efter gallringen och 23 (22) öre för varje av arbetsgivaren påfordrad annan
hackning, allt per 100 sträckfamnar, dock att, därest ingen hackning sker
före gallringen, priset för den senare höjes till 96 (92) öre per 100 sträckfamnar.
För 1943 års sockerbetskampanj garanteras arbetarna utförande
av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln av sockerbetor. Därest allenast
gallring utan föregående hackning och hackning närmast efter gallring
förekomma, räknas det förra arbetsmomentet som två och betalas med
101 (97) öre per 100 sträckfamnar. Vid sista hackningen förekommande
stocklöpare avhuggas utan särskild ersättning. Förenämnda grundpris är vid
ett avstånd av 25 cm mellan plantorna i raden beräknat efter 38,000 plantor
per 6,400 sträckmeter. Tillägg till eller avdrag från grundpriset skall göras
med hänsyn till det plantantal, som gallringsarbetet givit till resultat. Sålunda
utgår tillägg, som ökar med 1 krona 50 öre för varje tusental plantor utöver
38,000 plantor per 6,400 sträckfamnar upp till ett antal av 46,000 plantor
men över detta antal återigen minskar med 1 krona 50 öre per 1,000 plantor.
Avdrag sker för plantantal understigande 38,000 med 1 krona 50 öre för vartdera
av de tre första tusentalen plantor och därefter med 3 kronor för tusental,
allt pr 6,400 sträckfamnar. — För upptagning av sockerbetor utgår ersättning
per 400 sträckfamnar med 6 kronor 80 öre (6: 50) för arbete verkställt
före den 25 oktober, med 7 kronor 35 öre (7) för tiden därefter till och
med den 9 november samt med 8 kronor 40 öre (8) för tiden därefter, dock
att beträffande arbetare, som fullgjort åtaget arbete, totalersättningen alltid
skall utgöra minst 7 kronor 35 öre (7) per 400 sträckfamnar.
Till arbetare, som utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å
överenskommen areal, dock minst 3,200 sträckfamnar, eller — där uppgörelse
örn viss areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, utgår för
verkställt upptagningsarbete s. k. kvantitetstillägg med 6 öre per 400 sträckfamnar
för varje fullt 1,000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å
egendomen överstiger 28,000 kilogram betor per hektar. Därest arbetare genom
styrkt sjukdom eller annat laga förfall är förhindrad fullgöra åtaget
arbete (sålunda minst 3,200 sträckfamnar), skall kvantitetstillägget utgå i
proportion till upptagen areal. För den areal, där plantantalet enligt gårdens
före upptagningen verkställda uppmätning överstiger 46,000 per 6,400 sträckfamnar,
skall upptagare — därest arbetsgivare påfordrat större plantantal
än det nämnda — vara berättigad till en extra ersättning av 50 öre per 400
sträckfamnar. Kvinnliga arbetare, som å egendomen utföra annat fortlöpande
arbete, lia rätt till eventuellt kvantitetstillägg oavsett omfånget av upptagningsarbetet.
Örn den s. k. »smutsprocentens» inverkan på kvantitetstillägget
gälla särskilda bestämmelser.
Ej heller i år gälla kollektivavtalets bestämmelser betodlare på Gotland och
odlare på Öland anslutna till Mörbylånga råsockerfabrik.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1942.
Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—42 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna
priser och bestämmelser.
Vad särskilt angår betpriset har under tiden 1932—1939 enligt överenskommelser
mellan sockerbolaget och betodlarna i huvudsak gällt den regel,
att till grund för beräkning av betpriset för visst år skulle läggas medelpriset
å 1 kilogram krossad melis (K 5) enligt svenska sockerfab riksak ti ebolagets
priskurant vid försäljning till engrossister under tiden den 1 mars det
år, betorna odlats, till den 28 februari nästföljande år, sedan därifrån dragits
den i noteringen ingående engrosrabatten, utgörande 4 procent av bruttopriset.
Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset skulle utgöra
grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor med 16 procent
sockerhalt skulle priset utgöra 7 gånger nämnda grundtal (grundpriset).
För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsockerhalten skulle betpriset
röna ett tillägg eller avdrag med Vigo av grundpriset. Till följd av statsmakternas
åtgärder hade för 1932—1939 års betodling denna regel örn betprisets
fastställande kompletterats med ett stadgande av innebörd, att odlaren
— oberoende av sockerprisets eventuella växlingar —; garanterades ett
visst lägsta pris för betorna, under förutsättning att han avlämnade sådan
förbindelse rörande betarbetarlöner, som förut omnämnts. Ifrågavarande minimipris,
som för 1932 års odling sattes till 2 kronor 30 öre för 100 kilogram
hetor med 16 procent sockerhalt, undergick senare höjning och utgjorde för
1938 och 1939 års odlingar 2 kronor 70 öre. För 1940 års odling tillämpades
en ny beräkningsgrund av innebörd att priset på sockerbetor skulle bestämmas
med hänsyn till variationerna i medelhektarskörden. För 1941 års odling
bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
till 4 kronor 10 öre, därest den totala uppmätta betarealen uppgick till
eller översteg 85 procent av 1940 års odling, och till 3 kronor 80 öre vid en
uppmätt areal understigande 85 procent av samma odling. Beträffande 1942
års odling bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent
sockerhalt till 4 kronor 50 öre.
Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. under den tid, införselmonopol
å socker varit gällande, torde följande uppgifter få meddelas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
11
Kampanjår | Betareal | Skörderesultat | Betpris, öre | per deciton | ||||
Betskörd, inköpt | Socker- halt % | Grund-pris för | Tillägg för socker- halt | Extra tillägg | Tillhopa | |||
Hela riket ton | Deciton per hektar | |||||||
1932/33 ...... | 40,681 | 1,549.398 | 380 | 16.95 | 230.00 | 13.66 | _ | 243.66 |
1933/34 ...... | 50,574 | 1,839,914 | 364 | 18.16 | 225.00 | 30.38 | — | 255.38 |
1934/35 ...... | 50,572 | 1,861,939 | 368 | 16.39 | 225.00 | 5.48 | — | 230.48 |
1935/36 ...... | 50,640 | 1,865,930 | 369 | 17.52 | 225.00 | 21.38 | 4.00 | 250.38 |
1936/37 ...... | 51,368 | 1,799,565 | 350 | 18.19 | 225.00 | 30.80 | 12.00 | 267.80 |
1937/38 ...... | 55,241 | 2,076,740 | 376 | 18.11 | 255.00 | 33.00 | — | 288.63 |
1938/39 ...... | 50,760 | 1,834,081 | 361 | 17.58 | 270.00 | 26.66 | — | 296.66 |
1939/40 ...... | 50,750 | 1,902,212 | 375 | 17.69 | 270.00 | 28.52 | — | 298.52 |
194U/41 ...... | 54,439 | 1,859,635 | 341 | 17.82 | 310.00 | 35.26 | — | 345.26 |
1941/42 ...... | 53,403 | 1,843.680 | 345 | 18.07 | 410.00 | 53.04 | — | 463.04 |
1942/43 ...... | 53,288 | 1,733,861 | 325 | 16.89 | 450.00 | 25.03 | — | 475.03 |
Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren
uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.
.. .. Tillverkat Tillverkad
Kampanjar råsocker, ton raffinad, ton
1932/33 ..................... 233,593 228,398
1933/34 ..................... 304,310 250,738
1934/35 ..................... 270,063 251,488
1935/36 ..................... 293,053 262,659
1936/37 ..................... 298,278 258,093
1937/38 ..................... 345,428 292,127
1938/39 . .................... 292,359 272,764
1939/40 ..................... 307,500 343,727
1940/41 ..................... 300,263 263,782
1941/42 ..................... 306,030 262,650
1942/43 ..................... 263,945 c:a 250,000
Försäljningen av socker inom riket m. m.
Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna å övriga
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å K 5 åtföljdes
av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter. Priset
å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter världsmarknaden,
varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort ej behövde tilllämpas
än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår av följande tablå
varierat under de olika monopolåren.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5
7» 1932—-28/2 1933 .................. 31 öre per kg
i/3 1933 28/s 1934 |31 öre per kg för tiden 1/s—31/b 1933
'' (30 öre per kg därefter
Vs 1934—28/s 1935 .................. 30 öre per kg
V* 1935—29/s 1936 .................. 30 öre per kg
Vä 1936_28/a 1937 (31 öre per kg för tiden V3—20A'' 1936
\30 öre per kg därefter
73 1937—28/2 1938 .................. 32 öre per kg
7» 1938—29/2 1940 .................. 32 öre per kg
Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen förbundna
kostnaderna — viss förräntning av bolagets eget kapital däri inräknad
— mot det att bolaget varit redovisningsskyldig! för sina på grund av sockertillyerkningen
erhållna inkomster. Det har förutsatts, att priserna skola
av Kungl. Majit så avvägas, att den staten åvilande garantien principiellt
och i stort sett infrias genom bolagets sockerförsäljningar, en princip som
emellertid under det senaste året, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke
ansetts böra följas. Kungl. Majit har i stället av riksdagen äskat visst anslag
för infriande av statens garanti (se prop. nr 163/1943 sid. 25).
Rörande de under monopoltiden faktiskt tillämpade priserna å socker av
de viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.
Priskurantpriserna i öre per kg enligt
Tidsperiod sockerbolagets noteringar
Krossmelis Bitsocker Toppsocker
28/2 1 932—28/s 1932 ........... | .............. 31 | 37 | 38 |
29/s 1932—ts/9 1932............ | .............. 32 | 38 | 39 |
u/a 1932—”/o 1933 ........... |
| 37 | 38 |
7® 1933— 7® 1933........... | .............. 30 | 36 | 37 |
8/e 1933— 8A> 1933 .......... | .............. 31 | 37 | 38 |
9/s 1933—19/9 1933 .............. | .............. 32 | 38 | 39 |
S0/9 1 933—22/n 1933 ............... |
| 37 | 38 |
2S/n 1933—22/i 1934.............. | .............. 30 | 36 | 37 |
23/i 1934— 6/3 1934............... |
| 37 | 38 |
7s 1934—29/2 193(5............... |
| 36 | 37 |
7s 1936—19/n 1936 ............... | .............. 31 | 37 | 38 |
20/n 1936—27i 1937 ............... | .............. 30 | 36 | 37 |
28/i 1937—27i 1939................ | .............. 32 | 38 | 39 |
22/4 1939—Vs 1939................ | .............. 33 | 39 | 40 |
4/S 1939—523 / 7 1939................ | .............. 34 | 40 | 41 |
27? 1939—30/7 1939 ............... | .............. 33 | 39 | 40 |
31/7 1939— 6/i2 1939................ | .............. 32 | 38 | 39 |
712 1939—*»/» 1940................ |
| 40 | 41 |
74 1940—28/2 1941 ............... | ............. 38 | 44 | 45 |
7» 1941— 711 1941................ | ............. 41 | 47 | 48 |
7n 1941—12/t 1942 ............... | ............. 45 | 51 | 52 |
13/7 1942— ................ | ............. 49 | 55 | 56 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 13
Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker ha under de senaste räkenskapsåren,
ett vart omfattande tiden från och med 1 augusti ena året till
och med 31 juli nästa år, uppgått till följande myckenheter.
1935/36.................................. 273,835 ton
1936/37.................................. 270,106 »
1937/38.................................. 271,812 »
1938 39.................................. 293,221 »
1939/40.................................. 326,387 »
1940/41.................................. 252,023 »
1941/42.................................. 245,954 »
Den sammanlagda förbrukningen i Sverige av socker kan uppskattas till
normalt ungefär 270,000 ton per år. Den för året 1938/39 angivna siffran
innebär en ökad expedition av drygt 20,000 ton, till stor del förorsakad av
vissa av kristidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika förekommo
i än större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagets försäljning av
socker under femmånadersperioden augusti—december 1939 med icke mindre
än cirka 40,000 ton översteg den för samma månader normala försä^ningen.
Lagringsköpen fortforo in på året 1940, till dess ransonering infördes den
10 april sistnämnda år. Sedan den 3 november 1940 ingår även sirap i ransoneringen.
Vid ransoneringen har man utgått ifrån en beräknad raffinadförbrukning
av omkring 250,000 ton per år.
Statens sockernämnds verksamhet m. m.
Sedan Kungl. Majit den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Majit den 10 maj
1940 (Sv. förf.-saml. nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att
lända till efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll
statens sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt
den nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska
sockerbolagets verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att behandla
lönetvister mellan betodlare och betarbetare m. m. ävensom, enligt
särskild författning, alt fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar
för utförande av lastningsanordningar för sockerbetor.
I skrivelse den 18 februari 1943 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.
I skrivelsen har nämnden till en början upptagit en redogörelse för
sin granskning av sockerbolagets verksamhet för verksamhetsåren
1940/41 och 1941/42. Härutinnan anföres följande.
Sockerbolagets verksamhet i vad den avser sockerrörelsen och dess biprodukter
samt statens förhållande därtill regleras för åren 1939/40, 1940/41, 1941/
42 och 1942/43 genom av riksdagen godkända kontrakt mellan staten och bolaget,
innebärande bland annat, att staten svarar för täckning av bolagets kostnader
för sockrets och dess biprodukters tillverkning och försäljning inklusive
visst vinstbelopp (kapitalränta) för bolaget, mot det att detta är redo
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S8.
visningsskyldigt för sina inkomster å samma rörelse, allt enligt vissa i kontrakten
närmare angivna bestämmelser. De ursprungliga bestämmelserna
enligt 1940 års kontrakt, gällande de båda första kontraktsåren 1939/40 och
1940/41, underkastades med ledning av erfarenheterna under den första
kontraktstiden vissa ändringar i 1941 års kontrakt, huvudsakligen avseende
en utbrytning av vissa fasta kostnadsposter ur statsgarantien och dessas
fastlåsande vid ett visst fixerat belopp per kilogram tillverkat råsocker, oavsett
tillverkningens storlek, ävensom en ändring av bestämmelserna rörande lagerrekonstruktionen
därhän, att bolaget ur rekonstruktionsfonderna icke får
tillgodogöra sig mera än som högst motsvarar det belopp, sora bolaget den
1 augusti 1939 ägde såsom lagerreserv samma dag i normallagret för varan,
lagerreserven beräknad på visst i kontraktet angivet sätt. Vad fonden därutöver
innehåller får endast användas för lagrets återställande eiler för statsregleringens
gottskrivande. Bestämmelserna i 1941 års kontrakt bibehöllos i
stort sett oförändrade i kontraktet av år 1942, dock medgavs på grund av
den genom krisen förorsakade kostnadsstegringen å löner och material en viss
höjning av den s. k. låsta kostnadsposten, varjämte ränteberäkningen å självriskfonderna
ävensom internräntorna underkastades en viss justering nedåt.
Det för verksamhetsåret 1942/43 gällande kontraktet, ingånget i april 1942,
upphör att gälla den 31 juli 1943, dock med vissa övergångsstadganden rörande
lagerdispositioner och lagervärderingar samt salupriset å utgående sockerlager.
Sockernämndens viktigaste uppgift, den att granska sockerbolagets verksamhet,
har av nämnden utförts efter enahanda grunder, som omnämnts i
nämndens tidigare verksamhetsberättelser. Jämlikt sin instruktion har sockernämnden
sålunda utövat en fortlöpande och omfattande tillsyn över sockerbolagets
verksamhet, så långt denna beröres av under respektive år gällande
statskontrakt, och har härvid särskild uppmärksamhet ägnats åt frågor, fallande
under bestämmelserna i § 5 i kontraktet, avseende bolagets redovisningsskyldighet
för sina inkomster samt statens åtagande att svara för täckning
av bolagets kostnader. Härför har nämnden tagit del av styrelsens protokoll.
Nämnden har genom en auktoriserad revisor och en biträdande revisor
fortlöpande genomgått och granskat såväl huvudkontorets som fabrikernas
räkenskaper, varjämte på grund av 1941 års avtals ändrade konstruktion
och utökningen av bolagets utanför sockerrörelsen liggande verksamhet kontrollerats,
att de olika kostnadsposterna påförts riktiga konti. Vissa kostnadsdetaljer,
såsom skatter, bränsle, betfröodling, sjöfrakter, löner och av dessa
speciellt underhållslöner, lia varit föremål för mera ingående undersökningar.
Resultatet av granskningsarbetet har framlagts för nämnden i form av
rapporter och ingående analyser av bolagets balans- samt vinst- och förlusträkningar.
Härigenom ävensom ur handlingar i övrigt berörande sockerrörelsen,
genom fortlöpande överläggningar med bolagets ledning, genom förhandsinformationer
samt genom inspektion av fabriker och andra anläggningar
har nämnden följt och bildat sig en uppfattning örn de viktigare affärshändelserna.
Slutligen har nämnden för fullgörande av sitt åliggande jämlikt
tj 5 e i instruktionen genom periodvis upprättade räkenskapssannnandrag för
huvudkontor och fabriker ävensom genom kalkyler och kostnadsberäkningar
för den ej tilländalupna tiden av kontraktsåret följt tillverkningskostnaderna
och dessas förändringar i fråga om socker och dess biprodukter för att därigenom
bilda sig en uppfattning om det för kostnadernas täckande erforderliga
försäljningspriset. Nämndens verksamhet i bitr berörda avseende har tid
efter annan föranlett framställningar till Kungl. Majit angående justeringar
i priset å socker och dess biprodukter.
Bolagets för året föreliggande bokslut och verksamhetsberättelse avser
verksamhetsåret 1/8 1941—31/7 1942, och bär nämndens granskningsarbete un
-
Kunell. Majits proposition nr 188. 15
der det gångna kalenderåret därför huvudsakligen kommit att omfatta detta
verksamhetsår.
De allmänna betingelserna för bedrivandet av bolagets verksamhet under
nämnda år ha i vad angår betkampanjen varit gynnsamma. Betarealen utgjorde
53,403 hektar, skörden per hektar 34,524 kilogram, inköpta hetmängden
1,843,676 ton, sockerhalten 18.07 procent och undervikten 0.44 procent.
Tillverkningen utgjorde 308,580 ton råsocker och 262,650 ton raffinad. Försäljningen,
betingad av gällande ransonering, utgjorde 245,954 ton raffinad
och 23,083 ton sirap.
Beträffande själva sockertillverkningen har statens garanti under året icke
omfattat kostnadsposterna underhåll, avskrivningar, skatter till stat och kommun
och till bolagsstyrelsens fria disposition stående medel. Bolaget har
självt haft att täcka dessa kostnader mot det att bolaget oavsett produktionens
storlek fått tillgodoräkna sig 4.45 öre för varje under räkenskapsåret i
fråga tillverkat kilogram råsocker. Nämnden har därför icke behövt ägna
dessa kostnadsposter samma ingående granskning som föregående år, utan
har nämndens granskningsarbete mera kunnat inrikta sig på att följa bolagets
verksamhet i stort, att följa den totala kostnadsutvecklingen och de övriga
detaljkostnader, vilka falla under statsgarantien. Nämnden har vidare
ägnat uppmärksamhet åt att ej sammanblandning ägt rum mellan sockertillverkningens
kostnader och kostnader, hänförande sig till andra bolagets rörelser,
liggande utanför sockerregleringen. Nämndens granskningsarbete i
här berörda avseenden har föranlett ett flertal utredningar och undersökningar
för fastställande av kostnadsposter och kostnadsdetaljer. Sålunda har dylika
utredningar eller undersökningar verkställts för beräknandet och fastställandet
av bränslekostnaderna, av priset å betfrö, kalk, löner m. m. Detaljgranskningen
av de statsgaranterade kostnaderna har efter överläggning med
bolagets ledning föranlett vissa återföringar i räkenskaperna.
Vad den redovisade sockerkvantiteten beträffar har nämnden noga följt
lagerförändringarna och lagrets värdesättning i bokslutet. De över- och undervikter,
som härvid framkommit, ha föranlett en särskild undersökning,
vilken ännu ej avslutats men som såvitt nu kan antagas torde komma att
föranleda att ett icke obetydligt belopp torde komma att gottskrivas statsregleringen.
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 3 oktober 1941 och den 20 februari 1942
bär medgivits, att högst 16,000 ton råsocker finge under konsumtionsåret
1941/42 disponeras för fodersirapstillverkning. Härav har utnyttjats sammanlagt
11,541 ton. Då erforderliga lagerutrymmen ej funnos tillgängliga
för den nya tillverkningen, har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1941
medgivit, att av kostnaderna för de nya cisterner, som kunde bliva erforderliga
för förvaring av den ökade mängden melass och fodersirap, 75 procent
finge av bolaget avskrivas under statens garanti utan anlitande av bolagets
egna medel, dock att för sådan avskrivning icke finge tagas i anspråk mera
än högst 280,000 kronor. Då kostnaderna för de nya cisternerna utgjorde
459,485 kronor, har sålunda hela det medgivna beloppet tagits i anspråk för
avskrivningsändamål.
Beträffande de mera betydande statsgaranterade kostnaderna kan först
nämnas, att i avseende å de viktigare förnödenheterna, såsom bränsle, kalksten,
betfrö och emballage, nämnden undersökt frågorna rörande inköps-,
förbruknings- och lagervärden samt rörande inköpta, förbrukade och lagerförda
kvantiteter och deras olika kvaliteter. Sedan bolaget av bränslekommissionen
anmodats att på grund av svårigheterna med kolanskaffningen i
betydande utsträckning övergå till ved- och torveldning för täckande av
bränslebehovet, har bolaget hos nämnden hemställt, afl de merkostnader,
som härigenom tillskyndas bolaget, såsom ökade transport- och hanterings
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
kostnader, maskinella anordningar för krossning av torven och trätuggning,
finge påföras bränslekontot. Nämnden har i princip funnit sig böra medgiva
att förut berörda kostnader, föranledda av den bolaget av kristiden påtvungna
användningen av ersättningsbränslen, finge i egenskap av kristidskostnader
påföras driftskontot med den reservationen likväl, att för den händelse
de vidtagna kristidsanordningarna senare helt eller delvis kunde påvisas ha
ett för bolaget mera bestående värde, detta värde skulle återföras från kostnadskonlot
statsregleringen till godo. Trots den särskilt vid raffinaderierna
betydande övergången till de jämfört med kol vida dyrare ersättningsbränslena
lia likväl bränslekostnaderna under året icke stegrats utan förete en icke
oväsentlig nedgång, beroende dels på omläggning av det sockertekniska arbetet
vid fabrikerna (krisraffinering, tillverkning av s. k. vitsocker) dels på det
omfattande arbete, som av sockerbolaget nedlagts bland annat på det värmetekniska
området, varigenom ångförbrukningen kunnat väsentligt nedpressas.
— Beträffande kalken, vilken huvudsakligen inköpes från bolagets dotterföretag,
har nämnden liksom tidigare förvissat sig örn, att densamma icke
debiteras sockerrörelsen till högre pris än det i allmänna marknaden rådande
och ej heller högre än som betalas av andra större köpare. — För utrönandet
av kostnaderna för betfrö lia åtskilliga specialutredningar företagits,
varjämte betförädlingsanstaltens räkenskaper underlegat granskning av nämndens
revisor. Nämnden har här stannat för alt såsom normer för prissättningen
godtaga förkrigspriset ökat med merkostnaderna sedan krigsutbrottet,
varvid hänsyn tagits till denna verksamhets mycket stora betydelse för såväl
betodlingen som sockerindustrien i dess helhet.
Lönekostnaderna för funktionärer och anställda ha varit föremål för särskilda
utredningar. Härvid har framgått, att lönekostnaderna under året i
regel icke stegrats utöver vad som motsvaras av stegringen i indextalet. Den
ökning i lönekostnaden, som härutöver förekommit, har varit antingen av
tillfällig karaktär, föranledd bland annat av beredskapsinkallelser och dylikt,
eller engångskostnader, de senare huvudsakligen föranledda av den av
nämnden påyrkade omläggningen av lagerbokföringen, vilken omläggning
krävt anställning av tillfällig personal. Beträffande de utbetalda arbetslönerna
har nämnden vid den fortlöpande granskningen av fabrikernas räkenskaper
tillsett, att desamma påförts riktiga konton och att sålunda lönekostnader,
som tidigare plägat bokföras å underhållskontot, ej överflyttats å lönekontot.
Nämnden har vidare granskat bolagets allmänna omkostnader, vilka följts
såväl vid huvudkontoret som vid fabrikerna. Härvid lia särskilt bolagets
kostnader för gåvor, bidrag, representation och reklam uppmärksammats.
Gåvor och bidrag, vilka ej lia samband nied sockerrörelsen, ha sålunda avförts
från omkostnadskontot och gottskrivits statsregleringen. Bolagets kostnader
för reklam utgjorde för verksamhetsåret 1941/42 cirka 50 procent av
samma kostnader under förkrigsåret. Nämnden har för bolaget framhållit
angelägenheten av att hithörande kostnader under förhandenvarande förhållanden
nedpressas till lägsta möjliga, och att inga överflödiga utgifter vidtagas.
Övriga kostnader av betydelse äro sjöfrakter för kalksten samt för raffinaderi!
råsocker. Då transporterna i stor utsträckning skett medelst bolagets
egna eller dotterbolags båtar, har tillsetts att fraktdebiteringarna varit skäliga
och icke överstigande de i allmänna marknaden rådande. I övrigt kan
här nämnas, att driften av fartygen numera sker på trafikkommissionens licens
per 3 månader med eftergranskning av frakterna från kommissionens
sida.
Då bolagets verksamhet på områden, som ligga utanför sockerrörelsen, under
året väsentligt utvidgats, har tillsetts, att dessa nya rörelser klart avgränsats,
så att icke sammanblandningar av kostnader äga rinn, varigenom sockerrörelsen
kunde komma att få bära kostnader, vilka uteslutande eller del
-
Kungl. Maj:ts proposition nr ISA.
17
vis borde påvila de nya rörelsegrenarna. För alla nya rörelser lia sålunda
särskilda konton upplagts, och dessa rörelser få själva bära sina kostnader.
Alla dylika, som kunna direkt mätas eller värdesättas, såsom kraft, arbete
och råvaror, påföras dessa konton direkt. Det har vidare icke undgått nämndens
uppmärksamhet, att en fortgående nyinvestering av kapital i bolagets
binäringar, liggande utanför sockerrörelsen, kan komma att tillskynda statsregleringen
kostnader. Skulle nämligen en dylik nyinvestering komma att
äga rum i större omfattning, kunde en viss del av det erforderliga driftskapitalet
komma att undandragas sockerrörelsen, vilket kapital i så fall måste
ersättas lånevägen med därav följande statsregieringen drabbande räntekostnader.
Häremot har från bolagets sida genmälts, att dylik nyinvestering endast
ägt rum i liten skala, att inkomsterna från dessa binäringar ej anlitats
för vinstutdelning utan kvarblivit såsom kapital inom bolaget och att de investerade
medlen avskrivningsvägen delvis redan återgått till bolaget. Någon
större nyinvestering vore ej heller avsedd alt äga rum. Frågan är fortfarande
öppen men ägnas av nämnden en fortgående uppmärksamhet.
Granskningen av 1940—41 års räkenskaper har under året slutförts. Härvid
har granskningen av fabriksräkenskaperna medfört att efter överläggning
med bolagets ledning utöver i föregående årsberättelse angivna belopp ytterligare
99,805 kronor 79 öre, utgörande underhållskontot påförda nyanskaffningar
ansetts ej böra omfattas av statsgarantien.
Som nämnden i föregående års berättelse omnämnt, hade på grundval av
verkställda utredningar och efter överläggningar med bolagets ledning mellan
nämnden och bolaget träffats en överenskommelse, vari de under statsgarantien
fallande skatteutgifter och avsättningar till självriskfonder noggrant angåvos.
Nämnda överenskommelse har av Kungl. Maj:t godkänts genom beslut
den 17 juli 1942, dock med den ändring, att den under statsgarantien fallande
ränteavsättningen till självriskfonderna för vart och ett av åren 1939/40,
1940/41 och 1941/42 skulle beräknas efter 4 i stället för efter 5 procent å fondernas
kapital den 1 augusti 1939. Såsom en konsekvens av räntenedsättningen
å fonderna ha jämväl övriga internräntor inom bolaget för sagda tre år
maximerats till 4 procent. Sedan överenskommelse träffats i överensstämmelse
härmed, ha samtliga internräntor nedräknats till 4 procent. Härigenom har
ett sammanlagt belopp av i Tunt tal 120,000 kronor tillgodoförts statsregieringen,
varjämte vid den slutliga avräkningen av skattekostnaderna för de två
första avtalsåren statsregieringen sannolikt kommer att tillföras ytterligare
visst belopp.
Beredskapslagringen av socker har under året föranlett en kostnad ar
189,808 kronor 62 öre. Samma kostnad de båda närmast föregående åren
utgjorde respektive 218,096 kronor och 243,244 kronor. Kostnaderna ha —
i avvaktan på Kungl. Maj:ts ställningstagande till av nämnden gjord framställning,
att dessa kostnader skola ligga utanför statskontraktets bestämmelser
— påförts årets fraktkostnadskonto.
De av bolaget på grund av den rådande kristiden upptagna nya verksamhetsgrenarna,
liggande utanför statsregieringen och omnämnda i nämndens
föregående berättelse, lia under året alltjämt bedrivits, och har bolaget härjämte
under året inför den hotfulla bränslesituationen och efter anmaning
från bränslekommissionen vidtagit anordningar för en omfattande tillverkning
av frästorv från egen mosse, i vilken tillverkning eli betydande kapital
nyinvesterats. Dylik vid sockerfabrikationen använd torv får enligt 1942 års
avtal debiteras sockerrörelsen med högst ett pris, som efter vederbörliga värme-
och värdeberäkningar kan anses motsvara billigaste inköpspris flir annat
inhemskt bränsle än kol. Då bolaget under innevarande bränsleår av bränslekommissionen
såsom ersällningsbränsle anvisats maskin- och frästorv i stäl
Oihung
till riksdagens protokoll 19i3. 1 sorni. Nr lss. -j
18
KungL Maj.ts proposition nr 188.
let för tidigare ved, har bolaget hos nämnden hemställt, att ovan anförda
prisdebiteringsgrunder måtte ändras därhän, att debitering finge ske med
högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar kunde anses
motsvara inköpspriset för maskintorv. Bolagets hemställan, som, om den
beviljas, kommer att medföra en icke oväsentlig fördyring av frästorven, har
remitterats till bränslekommissionen för yttrande, vilket likväl ännu icke
föreligger. I sinom tid torde nämnden få anmäla berörda fråga för Kungl.
Maj:t.
De av bolaget med nämndens godkännande under verksamhetsåret 1940/41
i arbets- och bränslebesparande syfte vidtagna omläggningarna i sockertillverkningen
ha under det gångna året ytterligare utvidgats. Till den tidigare
upptagna förenklade raffineringen av socker, den s. k. krisraffineringen, och
tillverkningen av s. k. vitsocker, har under det gångna året ytterligare tillkommit
en omläggning försöksvis av tillverkningsprocessen vid vissa råsockerbruk
på så sätt, alt en större eiler mindre del av det utvunna II produkt
råsockret intages i fabrikationen på en punkt före sockerkokningen. Den utvägda
mängden II produkt råsocker kommer härvid att undergå en minskning
men erhåller samtidigt en renare kvalitet, varigenom ekonomiska fördelar
tillskyndas sockerrörelsen. Då det i kontraktet bolaget medgivna beloppet
4.45 öre för täckande av vissa kostnader avser kilogram råsocker, har det
varit nödvändigt, att grunder fastställdes för de vid här angivna tillverkningsmetoder
framkomna produkternas omräkning i råsocker i avtalets mening.
Sedan dylika omräkningsgrunder framlagts av bolaget, lia dessa på nämndens
framställning granskats av en av chefen för kommerslcollegii industribyrå
på nämndens hemställan anvisad opartisk expert. Sedan denne förklarat sig
intet lia att erinra mot de av bolaget föreslagna omräkningsgrunderna, har
nämnden i enlighet med de sålunda granskade omräkningsgrunderna medgivit,
att den råsockerkvantitei, vilken skall ligga till grund för beräkningen av
det belopp, bolaget enligt avtalets § 5 mom. 1 äger tillgodoräkna sig för täckandet
av vissa fasta kostnader, finge för verksamhetsåret 1941/42 med användandet
av här nämnda omräkningsgrunder för råsockervolymens bestämmande
beräknas utgöra 3,078,032 deciton.
Sockerbolagets bokslut per den 31 juli 1942 företer ■— efter det bolagets
kostnader blivit täckta och den bolaget enligt kontraktet tillerkända vinsten
å sockerrörelsen blivit redovisad — en brist å statsregleringens konto å
2,412,004 kronor 96 öre, vilket belopp alltså utgör en bolagets fordran hos
staten. Å kontot förefanns vid årets början en bolagets skuld till statsregleringen
å 2,889,999 kronor 93 öre. Det gångna årets sockerrörelse har sålunda
förvandlat denna bolagets skuld i en fordran innebärande, att ett kostnadsbelopp
å i runt tal 5.3 miljoner kronor icke blivit täckt under året genom bolagets
inkomst å sockerförsäljningen. Att så ej blivit fallet, beror åter därpå, att
sockerpriset ej fått höjas i samma mån som kostnaderna för betornas inköp
och förädling stigit. Kungl. Majit torde nämligen ha funnit önskvärt att förebygga
höjning av sockerpriset, vilket emellertid medfört att staten till följd av
garantien fått en skuld till sockerbolaget, som vid utgången av garantiåret
1941/42 enligt bolagets bokslut uppgick till sagda belopp av i runt tal 2,412,000
kronor. Framhållas bör likväl, att bolagets sålunda föreliggande fordran å
statsregleringen icke kan anses såsom definitivt fixerad utan säkerligen kommer
att minskas, beroende på att det i vinst- och förlusträkningen upptagna
skattebeloppet grundats på förhandsuppskattning och att nämndens granskning
av fabrikernas kostnader ännu ej helt slutförts. Vidare har ett belopp av
17,371 kronor 76 öre av förbiseende ej tillgodoförts statsregleringen. Kontot
»gåvor och understöd» har ännu ej reglerats och slutligen har vid en av bolagets
fabriker ett manco i sockerlagret konstaterats å 11,157 deciton, repre
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 1S8.
19
senterande eli bokvärde å 282,78G kronor. Efter allt att döma har den större
delen av bristen uppkommit under tiden före statsregleringen. När den ovan
omnämnda utredningen hunnit slutföras, torde resultatet sannolikt bliva sådant,
att ett icke oväsentligt belopp kan gottskrivas statsregleringen. Bolagets
å statsregleringen öppna fordran bar med bolagets medgivande vid verksamhetsårets
slut överförts i ny räkning.
Beträffande verksamhetsåret den 1 augusd 1942—31 juli 1943 har nämnden
anfört följande.
Några bestämda uttalanden kunna givetvis endast göras beträffande betodlingen.
Denna utvecklade sig under året ogynnsamt. Arealen blev visserligen
lika stor som under föregående år eller 53,321 hektar. Skörden per hektar
blev däremot väsentligt sämre eller 32,600 kilogram mot 34,524 kilogram
föregående år. Den inköpta och den avverkade betkvantiteten utgjorde respektive
1,738,000 och 1,735,000 ton. Kampanjen blev emellertid särskilt ogynnsam
därigenom att betorna på grund av den regniga väderleken och frånvaron
av sol voro omogna och därför svårarbetade, sockerhalten den lägsta
under de senaste åtta åren eller endast 16.9 procent och smutsprocenten osedvanligt
hög eller 1.54 procent innebärande ökade frakter och försvårat fabrikationsarbete.
Den erhållna råsockerkvantiteten utgjorde därför endast cirka
263,000 ton mot 308,600 ton föregående år, innebärande således en minskning
under året med cirka 45,000 ton eller 15 procent vid endast oväsentligt
minskade betkvantiteter. Den tillverkade råsockermängden motsvarar en raffinadkvantitet
å cirka 240,000 ton, vilken kvantitet icke täcker landets behov
vid nuvarande ransonering.
Beträffande själva sockertillverkningen och dess ekonomiska slutresultat
är det givetvis svårare att redan nu göra bestämda uttalanden. Råsockerkampanjen
är visserligen för närvarande avslutad, ehuru kampanjbokslutet per
den 31 december ännu icke föreligger. På grundval av rörande kampanjen
föreliggande uppgifter, genom förhandskalkyler och kostnadssammanställningar
har nämnden likväl sökt bilda sig en uppfattning örn årets verksamhetsresultat,
och torde därför redan nu några mera allmänna uttalanden kunna
göras rörande det sannolika utfallet av årets sockertillverkning. Råsockeroch
raffinadtillverkningarna torde komma att utgöra endast respektive cirka
263,000 och 240,000 ton vid en gentemot föregående år endast oväsentligt
minskad betavverkning, innebärande en väsentlig fördyring av flertalet kostnadsposter
i Ören per deciton räknat. Fördyring kommer givetvis på grund
av stegringen av betpriset under året i första hand betkostnaderna att uppvisa,
vilken kostnad utgör sockerprisets ojämförligt viktigaste kostnadselement.
Enligt gällande av statsmakterna godkända regler utgjorde betpriset år 1942
4 kronor 50 öre per deciton 16 procentiga betor, vartill kommer för högre
sockerhalt 25.03 öre. Motsvarande pris år 1941 utgjorde 4 kronor 10 öre med
ett tillägg av 53.04 öre. Oaktat grundprisets kraftiga stegring har betpriset
innevarande verksamhetsår på grund av den låga sockerhalten endast ökats
med cirka 12 öre per deciton, innebärande en merkostnad vid sockertillverkningen
av cirka 2,172,000 kronor eller 0.81 öre per kilogram tillverkat råsocker
och 0.88 öre per kilogram framställd raffinad. Till jämförelse kan nämnas,
att stegringen i betpriset föregående år utgjorde 118 öre per deciton
och att den härav föranledda merkostnaden vid sockertillverkningen uppgick
till 21,715,000 kronor eller 7.10 öre per kilogram tillverkat råsocker och 7.73
öre per kilogram framställd raffinad. Kostnaderna för underhåll, avskrivningar,
skatter m. m. komma vidare i enlighet med bestämmelserna i gällande
statsavtal att öka från 4.45 öre till 5.22 öre per kilogram råsocker. Materialåtgången
kommer att bliva större och kostnaderna därmed högre, på
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 18S.
grund av den ogynnsamma kampanjen med osedvanligt orena betor med därav
föranledd ökad förslitning och ökat fabrikationsarbete. Lönerna komma
att öka med stegringen i indextalet. Indextillägget enligt ramavtalet utgick
under året 1941/42 med genomsnittligt 16 procent och kommer sannolikt för
innevarande verksamhetsår att stegras till 20.7 procent. Övriga kostnadsposter
torde, så långt nu kan överblickas, icke komma att förete några större förskjutningar
frånsett likväl bränslekostnaden, där ovisshetsmomenten äro
starkt framträdande.
Bolagets likviditetsställning har av flera orsaker (såsom höjda kostnader,
utebliven höjning av sockerpriset samt viss sockerimport) under det senaste
året starkt försämrats, yttrande sig bland annat i väsentligt ökade krediter
och därmed ökade statsregleringen drabbande räntor. På förslag av nämnden
ha därför åtgärder träffats, varigenom bolagets extra ordinarie kreditbehov
tillgodoses genom statens medverkan och till väsentligt lägre räntesatser
än de i marknaden på af färskrediter gällande. Härigenom komma bolagets
ränteutgifter att väsentligt nedgå, vilket givetvis innebär en minskad kostnad
för statsregleringen.
Tillverkningskostnaderna förete under perioden följande utveckling, där
året 1939/40 satts såsom basår. Det hade varit önskvärt att kunna använda
fredsåret 1938/39 som basår, men detta har ej lämpligen kunnat ske, enär
kosnadsstatistiken för detta senare år ej föreligger i samma utformning som
för de statsreglerade åren. Nämnas må att stegringen i tillverkningskostnaderna
från förkrigsåren 1938/39 till basåret 1939/40 utgör allenast 5.3 procent.
1939/40 års kostnader ha här satts = 100 och efterföljande indextal belysa
kostnadsutvecklingen per deciton tillverkad raffinad.
| 1939/40 | 1940/4L | 1941/42 |
Betkostnad .............................. | 100 | 117.6 | 149.3 |
Materialier .............................. | 100 | 124.6 | 152.8 |
Direkta arbetslöner ...................... | 100 | 117.8 | 111.0 |
Löner till funktionärer och anställda........ | 100 | 121.7 | 134.9 |
Bränsle ................................ | 100 | 143.0 | 127.2 |
Underhåll .............................. | 100 | 148.4 | 123.4 |
Avskrivningar .......................... | 100 | 122.7 | 150.3 |
Pensioner och pensionsavgifter............ | 100 | 123.3 | 130.2 |
Frakter o. försäkr. för socker.............. | 100 | 144.3 | 153.4 |
Skatter ................................ | 100 | 65.7 | 78.3 |
Räntor ................................ | 100 | — | 633.3 |
Försäljningskostnader .................... | 100 | 125.7 | 132.8 |
Kapitalränta ............................ | 100 | 130.3 | 131.1 |
övriga.................................. | 100 | 116.7 | 131.4 |
Disponerade medel enl. statsavtalet ........ | 100 | 133.3 | 183.3 |
Summa kostnader | 100 | 121.2 | 139.8 |
Härav betkostnad........................ 100 117.5 149.3
övriga kostnader ........................ 100 125.3 129.0
Tillverkningskostnaderna förete som naturligt är en fortgående stegring.
Den viktigaste kostnaden är givetvis betkostnaden, utgörande cirka 57 procent
av totala kostnadspriset. Betkostnaden har under perioden ökat med i
det närmaste 50 procent. Andra betydande kostnadsposter äro de för materialier,
avskrivningar samt frakter och försäkringar för socker, vilka samtliga
kostnader visa fortgående stegring. De stigande kostnadspriserna för materialier
äro en följd av de kraftigt stigande inköpspriserna å i industrien använda
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
21
materialier och förnödenheter. De ökade avskrivningarna, särskilt senaste
året, lia föranletts av en extra avskrivning av krigsmerkostnader å de under
året gjorda betydande nyanskaffningarna. De ökade frakterna för socker slutligen
äro en följd av den genom krigsförhållandena starka stegringen i sjöfrakterna
saint i sjö- och krigsförsäkringarna. Ännu andra betydande kostnadsposter
äro löner till funktionärer och anställda, direkta arbetslöner, samt
kostnader för bränsle och underhåll, av vilka de tre senare förete en icke
oväsentlig nedgång. Löner åt funktionärer och anställda förete visserligen en
uppgång under perioden med 34.9 procent men stegringen utöver vad den
betingas av indextalet kan — såsom förut framhållits — tillskrivas beredskapsinkallelser
samt tillfälliga arbeten. De direkta arbetslönerna ha senaste
året nedgått icke oväsentligt under vad som skulle lia betingats av gällande
indextal. Nedgången har föranletts av de förut omnämnda omläggningarna
av tillverkningsmetoderna, vilka inbesparat arbetskraft. Ännu mera markerad
och under nu rådande förhållanden särskilt betydelsefull är nedgången i
bränslekostnaderna. Den trots stigande priser å materialier och löner betydande
nedgången i underhållskostnaderna har ernåtts genom en kvantitativ
minskning i underhållet, framtvungen av den s. k. »låsta posten» i 1941 års
avtal. Totalt ha såsom av siffrorna framgår sockrets tillverkningskostnader
under perioden ökats med 39.8 procent, eller örn betkostnaden frånses, med
29 procent. Vid koslnadsbedömandet bör likväl ej bortses från att det i tabellen
ovan valda basåret representerar en ovanligt stor raffinadproduktion,
varför alla fasta kostnader detta år även voro låga. Korrigeras denna stora
tillverkning till att avse en normalproduktion å 272,000 ton råsocker, skulle,
om man bortser från betkostnaden, kostnadsstegringen under perioden endast
utgöra cirka 20 procent. Till jämförelse må meddelas att socialstyrelsens
levnadskostnadsindex för födo- och njutningsämnen under samma period
ökats från 147 till 210 eller med cirka 47 procent.
Differensen mellan tillverkningskostnaden och bolagets medelförsäljningspris
framgår av siffrorna nedan. Även här ha siffrorna för året 1939/40 satts
= 100.
1939/40 1940/41 1941/42
Betkostnad .............................. 100 117.5 149.3
övriga tillverkningskostnader . . ......... 100_____125.3__129.0
Summa tillverkningskostnad 100 121.2 139.8
Medelförsäljningspris .................... 100 113.4 125.9
Försäljningsprisen lia som synes icke följt kostnadsstegringen, och differensen
dem emellan har fortgående ökats. Under innevarande verksamhetsår
är priset alltjämt oförändrat sedan senaste stegringen den 13 juli 1942, medan
vissa av bolagets tillverkningskostnader som redan påvisats förete ytterligare
stegringar. Betkostnaden har sålunda ökats; detsamma blir troligen fallet
även beträffande bränslekostnaderna. Den ogynnsamma kampanjen med
omogna och i hög grad orena betor kommer härjämte att öka såväl löne- som
materialkostnaderna, vartill beträffande de försl nämnda kommer stegringen i
indextalet under året. Att redan nu göra ett bestämt uttalande rörande innevarande
års kostnadsstegringar och detta års ekonomiska resultat låter sig givetvis
icke göra. Då emellertid sockerpriset redan under de två senaste åren
ej satts så högt, att det täckt de av staten garanterade kostnaderna, och då
betpriset och vissa andra kostnader såsom förut påvisats ytterligare ökat under
året, lär med säkerhet kunna förutses, att, därest sockerpriset beliålles
oförändrat, statens skuld till sockerbolaget kommer att ökas avsevärt under
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
året 1942/43. Så vitt nu kail bedömas, torde med bibehållande av gällande
sockerpris statens nysnämnda skuld vid utgången av nu gällande avtalstid
den 31 juli 1943 komma att uppgå till i runt tal 20 miljoner kronor,
därvid hänsyn tagits endast till de förhållanden, som direkt sammanhänga
med garantiavtalet och alltså icke till den import, som jämlikt § 1 i avtalet
förekommit.
Rörande nämndens befattning med frågor angående tvister
mellan odlare och arbetare om löner samt rörande
den s. k. betavgiften har nämnden yttrat.
Enligt såväl nu gällande som tidigare kontrakt mellan staten och sockerbolaget
har det ålegat varje betodlare att till statens sockernämnd avgiva förbindelse,
enligt vilken betodlaren åtog sig dels att erlägga viss lägsta betalning
för betornas skötsel och upptagning, dels ock att för täckande av vissa kostnader
erlägga en avgift för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling.
De genom avgifterna erhållna medlen, vilka genom sockerbolagets försorg
skulle innehållas å odlarens betlikvider samt redovisas till sockernämnden,
skulle enligt bestämmande av Kungl. Maj :t användas till vissa kostnader,
som betodlingen i gemen kunde ha gagn av såsom kontroll vid betleveranser,
försöksverksamhet på sockerbetsodlingens område e. d.
Den för 1941 års betodling ifrågakommande betavgiften blev av Kungl.
Maj:t den 24 oktober 1941 fastställd till 3 kronor för varje uppmätt hektar
av varje betodlares odling 1941. Sockerbolaget inlevererade den 9 mars 1942
till sockernämnden avgiftsmedel för år 1941 med tillhopa 160,226 kronor
79 öre. Då av 1940 års betavgiftsmedel resterade 19,991 kronor 70 öre, stod
för fördelning under år 1942 tillgängligt ett belopp av 180,218 kronor 49 öre.
Av sistnämnda belopp bemyndigade Kungl. Maj:t den 5 juni 1942 statens
sockernämnd att till bestridande av utgifter till betodlingens gagn till följande
föreningar utbetala nedan angivna belopp:
Sveriges betodlares centralförening
Gotlands betodlareförening u. p. a.
Lidköpings betodlareförening ....
Östergötlands belodlareförening .
Ölands betodlareförening .......
Kronor 147.553 | 47 |
» 10,600 | ■- |
» 1,000 | — |
» 4,109 | 15 |
» 8,800 | — |
Kronor 172,062 | 62 |
Sedan sistnämnda belopp av nämden utanordnats till respektive sammanslutningar,
återstå av 1941 års betavgiftsmedel odisponerade 8,155 kronor
87 öre.
Enligt 3 § i nu gällande kontrakt mellan staten och sockerbolaget åligger
det betodlare att förbinda sig att till sockernämnden erlägga en avgift av
intill 3 kronor för varje uppmätt hektar av odlingen.Den 28 augusti 1942
fastställde Kungl. Majit betavgiften till sist sagda belopp. Avgifterna ha i
vanlig ordning inkasserats av sockerbolaget, som kommer att vid utgången av
innevarande månad till sockernämnden inleverera de influtna avgiftsmedlen.
Enligt från bolaget under hand erhållen preliminär uppgift komma dessa
medel att uppgå till cirka 160,000 kronor. Det för fördelning innevarande år
disponibla beloppet torde komma att belöpa sig till cirka 168,000 kronor.
Såsom nyss erinrats, åligger det varje betodlare, som önskar erhålla det
bestämda betpriset, att i till sockernämnden avgiven förbindelse åtaga sig att
för betornas skötsel och upptagning till den lejda arbetskraften utgiva ersättning
enligt i förbindelsen närmare angivna grunder. Erhåller betarbetaren
icke ersättning enligt berörda bestämmelser, är betodlaren enligt ifrågava
-
Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.
23
rande förbindelse pliktig att, dar lian e.j inom viss av statens sockernämnd
förelagd tid styrker sig ha till betarbetaren betalt vad som felas, efter anmodan
av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen
jämte ränta.
Liksom under år 1941 vidtog sockernämnden till 1942 års betkampanj åtgärder
(bl. a. annonsering i ett stort antal ortstidningar) för att bland den
inom betodlingen sysselsatta lejda arbetskraften sprida ökad kännedom om
förefintliga möjligheter att hos nämnden inhämta upplysningar angående
den ersättning, som enligt odlarnas förbindelse till nämnden skall utgå för
utfört betarbete, ävensom att påkalla nämndens bistånd för utfående av
utebliven ersättning för dylikt arbete. Från betarbetarhåll har man också i
icke ringa utsträckning begagnat sig av dessa möjligheter. Antalet hos nämnden
under året gjorda förfrågningar i ämnet, övervägande flertalet gällande
kvantitetstillägg för betupptagning, har uppgått till cirka 600. Under odlingsåret
har ett antal tvistefrågor rörande betarbetarlöner hänskjutits till nämnden.
Under tiden den 1 mars—31 juli 1942 uppgingo tvisterna till 14 och
för tiden därefter, d. v. s. huvudsakligen beträffande tiden för arbetet med
betornas upptagning 1942, har antalet dylika till nämnden hänskjuta lönetvister
varit ett sjuttiotal. Av ifrågavarande ärenden har övervägande antalet
blivit av nämnden slutligt prövade. Ett fåtal ärenden äro beroende på
utredning. Till jämförelse må nämnas att under åren 1940 och 1941 antalet
dylika lönetvister inför nämnden uppgingo till ett sextiotal respektive ett
hundratal. Endast i ett fall har vederbörande odlare vägrat ställa sig honom
av nämnden givet betalningsföreläggande till efterrättelse, varför ärendet
måst i enlighet med § 3 i den av odlarna till nämnden avgivna förbindelsen
rörande betarbetarlönerna år 1941 hänskjutas till skiljenämnd. Skiljenämndens
utslag har emellertid gått nämnden emot.
Beträffande utlämnande av bidrag och lån till lastnings-
och lossnings anordningar för sockerbetor vid
enskilda järnvägar har sockernämnden anfört följande.
Nämnden hade till sitt förfogande för statsbidrag år 1941 till betlastningsanordningar
ett belopp av 401,335 kronor. Summan av de för 1941 års arbeten
utanordnade statsbidragen uppgick till 269,805 kronor och icke disponerade
medel till 131,530 kronor. Genom brev den 30 januari 1942 till statskontoret
biföll Kungl. Maj:t nämndens hemställan att för 1942 års anläggningar få
förfoga över det från år 1941 resterande beloppet av för ändamålet beviljade
anslag. Sockernämnden har till bidrag till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor år 1942 disponerat anslagsmedel till ett sammanlagt belopp
av 231,530 kronor.
I skrivelser den 16 januari 1942 anmodade nämnden vederbörande enskilda
järnvägar att inkomma med ansökan örn bidrag och eventuellt även
lån av statsmedel till betlastningsanordningar för 1942 års betkampanj. Efter
prövning av de med anledning härav inkomna ansökningarna Irån 7 järnvägsförvaltningar
beviljade nämnde genom beslut den 26 mars, 7 maj, 11 juni,
29 juni och 18 augusti 1942 bidrag till lastningsanordningar och kompletteringsarbeten
med sammanlagt 156,905 kronor. Bidragen utgingo med 109,390
kronor lill nyanläggningar vid 12 stationer och med 47,515 kronor till kompletteringsarbeten
— huvudsakligen liårdgöring av tillfartsvägar — vid 31
stationer.
Genom brev den 10 juli 1942 till statskontoret anvisade Kungl. Maj:t tor
uppförande genom statens järnvägars försorg vid Lunds östra station av anordning
för lossning av sockerbetor ett belopp av högst 35,000 kronor att utgå
från det för budgetåret 1941/42 anvisade reservationsanslaget.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Någon ansökan om lån av statsmedel till 1942 års arbeten har icke inkommit
till sockernämnden.
De pågående arbetena med betlastningsanordningar vid de enskilda .järnvägarna
ävensom de färdiga anläggningarna besiktigades dels av nämnden
och dels av nämndens kontrollant, f. d. distriktschefen E. von Friesen. Vid
betkampanjens början i oktober 1942 voro samtliga anläggningar färdiga
utom vid en station vid Gotlands järnväg, där anläggningen på grund av
brist på arbetskraft blev färdig att tagas i bruk först den 9 november. Anläggningarna
slutbesiktigades under tiden 13 oktober—6 november av distriktschefen
von Friesen, som härom avgav redogörelse till nämnden den
28 november 1942. Redogörelsen, som utmynnade i ett tillstyrkande av anläggningarnas
godkännande, behandlades och godkändes av nämnden vid
sammanträden den 3 december 1942 och 18 februari 1943.
För att få kännedom om de båda parternas erfarenheter rörande 1942 års
betlastningsanordningar anmodade nämnden, i likhet med föregående år,
såväl vederbörande järnvägar som Sveriges betodlares centralförening att till
nämnden inkomma med yttrande häröver. Utlåtandena äro ungefär desamma
som förra året; järnvägarna anse, att anläggningarna och arbetena varit till
god nytta, och samma uppfattning i stort sett lia de lokala betodlareföreningarna
på Gotland och Öland samt i Östergötland, under det flera föreningar i
Skåne äro ganska kritisk! inställda gentemot de mindre elevatorer, som anskaffades
år 1940. Centralföreningen erinrar örn de särskilt stora svårigheterna
under 1942 års betkampanj, beroende på bristande tillgång på arbetskraft
och vidriga väderleksförhållanden. Kampanjen har, säger föreningen,
»dock kunnat föras till sitt slut, och därtill lia helt visst lossningsanordningarna
i stort sett lämnat sitt mycket värdefulla bidrag». Även sockernämnden
har kunnat konstatera, att de förefintliga anordningarna avsevärt underlättat
betlastningen. Den kritik, som framförts av en del betodlareföreningar i
Skåne kan nog beträffande större betstationer äga ett visst berättigande, men
rörande många platser, där befintlig lastningsanordning måste anses tillräckligt
effektiv, har kritiken helt visst föranletts av jämförelse mellan å ena sidan
stationer, som under den första verksamhetstiden utrustats med den då
förefintliga typen av elevatorer, samt å andra sidan stationer, som under den
senare tiden försetts med mera modernt utrustade, kraftigare men också
mycket dyrbarare lastningsanordningar.
Granskningen av redovisningarna av de verkliga kostnaderna för de år
1942 utförda anläggningarna och arbetena har ännu icke kunnat helt slutföras,
enär en järnvägsförvaltning först i dagarna inkommit med sin redovisning.
Emellertid har den redan verkställda granskningen givit vid handen,
att de slutliga statsbidragen komma att bliva något mindre än de preliminärt
beviljade och stanna vid omkring 146.000 kronor.
Förslag till avtal med svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Genom beslut den 20 november 1942 uppdrog Kungl. Majit åt statens
sockernämnd att i samråd med statens livsmedelskommission och statens priskontrollnämnd
vidtaga de förberedande ågärder med avseende å sockerbetsodling
och sockertillverkning samt därmed sammanhängande frågor, som ansågos
påkallade för möjliggörande av att avtal i god tid skulle kunna träffas
rörande 1943 års sockerproduktion m. m. Med anledning därav ha förenämnda
myndigheter dels verkställt erforderliga utredningar i ämnet, dels ock för
-
Kungl. May.ts proposition nr 188.
25
handlat med svenska sockerfabriksaktiebolaget och Sveriges betodlares centralförening
rörande villkoren för 1943 års sockerproduktion och betodling.
I gemensam skrivelse den 17 mars 1943 ha statens livsmedelskommission,
statens priskontrollnämnd och statens sockernämnd redogjort för de bedrivna
utredningarna och förhandlingarna samt därvid erhållna resultat ävensom
framlagt vissa förslag rörande sockerproduktionen under år 1943. Vid skriselsen
fanns fogat förslag till nytt avtal mellan staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
rörande sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti
1943—31 juli 1944, vilket kontraktsförslag torde såsom bilaga 1 få bifogas
detta protokoll.
I skrivelsen har beträffande sockerbetspriset för år 1943
anförts följande.
Nämnderna lia till en början sökt erhålla ett så fullständigt och tillförlitligt
material som möjligt för bedömande av de antagliga produktionskostnaderna
för 1943 års sockerbetsodling. Av livsmedelskommissionen har verkställts
en omfattande undersökning rörande betodlingens produktionskostnader 1942
sålunda, att från samtliga sockerbetsodlare inom 15 representativa socknar i
Skåne genom särskilda uppgiftsinsamlare införskaffats detaljerade uppgifter
om havda kostnader för odlingen. Då inlämnandet av uppgifter dröjde beträffande
4 socknar och frågan var brådskande, kunde uppgifter från blott
II socknar till en början bearbetas, omfattande tillhopa 861 brukningsdelar.
Sedermera bär materialet från återstående socknar bearbetats, därvid framkommit,
att härigenom nämnvärd ändring icke åstadkommes i resultaten.
Med användande av det sålunda erhållna materialet samt övrigt tillgängligt
uppgiftsmaterial rörande priser m. m. ha beräkningar verkställts rörande de
sannolika genomsnittliga produktionskostnaderna för sockerbetor 1943. Dessa
utredningar lia verkställts inom 1942 års jordbrukskoinmitté samt skett i
samband med beräkningar av stegringen i produktionskostnaderna sedan
krigsutbrottet för övriga viktigare åkerbruksväxter såsom vårvete, korn, potatis
m. m. Därvid har tillsetts, att beräkningarna utförts efter sakligt enhetliga
metoder i avseende å olika grödor, så att i möjligaste mån rättvis jämförelse
dem emellan erhölles. Beräkningarna lia vidare grundats på bland annat genomsnittlig
normalskörd. Utan att närmare kunna angiva de erhållna resultaten
i allmänhet, torde här dock böra framhållas, att de sålunda verkställda
beräkningarna för 1943 års odling icke givit belägg på att höjning av fjolårets
priser skulle på grund av produktionskostnadsstegringar behöva förekomma.
Vad särskilt angår sockerbetor, för vilka med ledning av det insamlade
uppgiftsmaterialet absoluta siffror för kostnaderna kunnat erhållas, ha
uträkningarna givit vid handen, att de antagliga genomsnittliga produktionskostnaderna,
inklusive kapitalräntor och driftsledningsersättning, ligga ej
oväsentligt under 1912 års sockerbetspris. Medan detta för hetor med 16 procent
sockerhalt var 4 kronor 50 öre per deciton, har den inom 1942 års jordbrukskommitté
slutliga uträkningen — som verkställts efter det sockerbetsodlarnas
förhandlingsdelegerade bereus tillfälle taga del av och med nämnderna
diskutera en premilinär kalkyl — stannat vid ett produktionskostnadsbclopp
av 4 kronor 17 öre per deciton för betor med genomsnittlig sockerhalt.
Vid de förhandlingar, som nämnderna vid upprepade tillfällen fört med
styrelsen för Sveriges betodlares centralförening, har betprisfrågan varit det
centrala överläggningsämnet.
Odlarerepresentanterna lia därvid ej velat skänka vitsord åt de inom 1942
års jordbrukskoinmitté verkställda kalkylerna, enär bland annat den verk
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
ställda särskilda undersökningen å ett antal gårdar i Skåne byggde på uppskattning
av kostnaderna och ej på bokföring. Odlarerepresentanterna ha beträffande
betodlingskostnaderna och betpriset hävdat den ståndpunkten, att
man borde utgå från det av statsmakterna i fjol bestämda priset och öka
delta med sedan dess inträdda kostnadsstegringar, vilka senare framför allt
hänföra sig till beslutad höjning av konstgödselpriserna och viss ökning i arbetslönerna
för jordbruket och sannolikt även för skötseln och upptagningen
av betor, varom förhandlingar pågått under senare tiden. Då odlarerepresentanterna
beräknade de påvisbara kostnadsstegringarna till 35 öre, borde grundpriset
för betor enligt deras mening höjas med detta belopp lill 4 kronor 85
öre, allt per deciton. Odlarna lia till stöd för ett förhöjt betpris även åberopat
svårigheterna att erhålla erforderlig och kunnig arbetskraft samt den
minskade tilldelningen av konstgödsel, särskilt chilesalpeter och kalksalpeter.
Under förhandlingarnas gång ha odlarerepresentanterna successivt sänkt sitt
krav till 4 kronor 60 öre, därvid dock förutsatts bifall till vissa krav i specialfrågor.
Den kvarstående höjningen å 10 öre avsåge att bereda odlarna kompensation
för stegring i gödselpriserna. Styrelsen för betodlareföreningen har
inför nämnderna förmält sig kunna tillstyrka sist sagda pris å 4 kronor 60
öre till antagande å föreningens stämma.
Från statsmyndigheternas sida har vid förhandlingarna anförts i huvudsak
följande. De nu verkställda produktionskostnadsberäkningarna måste anses
så tillförlitliga, som dylika beräkningar överhuvud kunna vara, och i
vart fall betydligt säkrare än de som framlagts tidigare år. Årets utredningar
grundade sig på ett väsentligt större och mera representativt material än tidigare
undersökningar. De av odlarna särskilt framhållna nyligen beslutade
höjningarna av konstgödselpriserna och i arbetslönerna voro intagna i kalkylerna,
där slutbeloppet alltså gåve täckning även för dessa höjningar. Den
sålunda framräknade sannolika genomsnittliga produktionskostnaden, 4 kronor
17 öre per deciton, vore det pris, som enligt kalkylen skulle erfordras,
medan det grundpris, varom fråga vore vid förhandlingarna, hänförde sig
till sockerbetor med 16 % sockerhalt, till vilket senare pris även kommer
tillägget för högre sockerhalt. Om kalkylen alltså pekar på ett lägre betpris
än fjolårets, finnas också andra anledningar antaga, att de pris, som betodlarna
tillerkänts för 1942 och 1941 års odlingar, varit förhållandevis höga
och genomsnittligt lämnat rum för icke oväsentlig löretagarvinst. Vissa omständigheter
kunde därför anses tala för att betpriset rent av borde sänkas.
Även örn den största hänsyn måste tagas till angelägenheten av att icke minst
under rådande läge vidmakthålla största möjliga sockerproduktion, kunde
denna synpunkt dock ej få bli helt dominerande, ty dels funnes ändock i
landet så stora sockertillgångar, att en visserligen inknappad men dock nödtorftig
sockerranson borde kunna även vid starkt inskränkt betodling uppehållas,
dels måste noga tagas i betraktande, att betpriset så avväges, att det
kommer i lämplig relation till priset å andra grödor. Ett betpris, som överstege
de beräknade antagliga produktionskostnaderna, skulle enligt tillämpad
praxis för jordbruksprodukternas allmänna prissättning föranleda motsvarande
avdrag beträffande priset å någon annan jordbrukets saluprodukt.
Nämnderna ha ytterligare med styrka framhållit, att i allt fall någon höjning
av fjolårspriset å betor ej kunde tänkas. I nuvarande läge, där statsmakterna
och näringslivet eftersträvade att få priser och penningvärde stabiliserade,
måste de allvarligaste betänkligheter möta mot varje höjning av
en så betydelsefull produkt som sockerbetor. Örn frågan ses ur allmän ekonomisk
synpunkt och på längre sikt, borde det helt visst även för betodlarna
och deras organisation vara bäst, om en betprishöjning i denna situation
ej förekomme. I allt fall måste nämnderna bestämt uppmana odlarna
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
27
att frånfalla detta krav. — Efter att ha samrått med regeringen lia de förhandlande
myndigheterna — i syfte att så vitt möjligt få till stånd en uppgörelse
med betodlarna och med beaktande å ena sidan av förut anförda
omständigheter rörande betodlingskostnaderna och hetpriset samt å andra sidan
angelägenheten av att tillgodose folkförsörjningens behov av socker -—-såsom yttersta och enda bud förelagt betodlarerepresentanterna ett oförändrat
grundpris av 4 kronor 50 öre. Givetvis förutsattes bibehållandet av hittills
gällande bestämmelser, att vid väsentligen ändrade förhållanden visst
övervägande må ske rörande jämkning av priset.
I detta läge utlyste styrelsen för Sveriges betodlares centralförening stämma
med föreningen, vilken avhölls den 13 mars 1943.
Från stämmans behandling av prisfrågan har följande meddelats. »Under
föreliggande omständigheter, då bland annat arbetarnas lönefråga ej vore
löst, beslutade stämman efter votering avslå de villkor för sockerbetsodling
under 1943, som erbjudits av de av staten utsedda representanterna, till följd
varav dylik odling enligt föreningens stadgar vore förbjuden.»
Sist angivna uttalande hänför sig till en bestämmelse i betodlarföreningarnas
stadgar av innebörd, att det åligger medlem alt icke odla sockerbetor
för försäljning och ej heller upplåta jord för sådan odling annat än under
de villkor, som av Sveriges betodlares centralförening bestämmes.
I den sålunda uppkomna situationen ha nämnderna tagit frågan under förnyat
övervägande, men ha, trots angelägenheten av att betodlingen uppehälles,
icke funnit skäl föreligga att frångå sin ståndpunkt i prisfrågan. Nämnderna
vidhålla därför sin uppfattning, att statsmakterna nu böra snarast fastställa
det angivna priset av 4 kronor 50 öre samt i samband därmed uttala sin
bestämda förväntan, att betodlareföreningen efter förnyat övervägande av
frågan frångår odlingsförbudet och godtager sagda pris.
Rörande andra villkor än priset beträffande 1943 års
sockerbetsodling har i förenämnda skrivelse yttrats följande.
Betodlarnas representanter ha vid förhandlingarna med styrka betonat angelägenheten
av att åtgärder i god tid vidtagas i syfte att tillräcklig och kunnig
arbetskraft finnes till förfogande för betornas skötsel och framför allt för
upptagningen. Med anledning härav har denna fråga, som även nämnderna
anse vara mycket betydelsefull, förts vidare till ledningen för statens arbetsmarknadskommission,
som förklarat, att spörsmålet redan vore uppmärksammat,
samt att kommissionen genom länsarbetsnämnderna igångsatt utredning
örn erfarenheterna från fjolårets arbetsförhållanden å betfälten samt rörande
de åtgärder, som böra förberedas och vidtagas beträffande årets betskötsel
och upptagning. Nämnderna förutsätta, att all nödig uppmärksamhet ägnas
frågan örn tillhandahållande av arbetskraft för betodlingens behov i
nämnda hänseenden.
Liksom vid tidigare års förhandlingar ha betodlarna även i år framställt
önskan örn tilldelning av helst två fat men i vart fall ett fat melass per hektar
odlade sockerbetor samt att rabatt å priset erhölles till så stort belopp, att
rabatten motsvarade den vid 1942 års odling erhållna. Odlarna ha jämväl
önskat erhålla säkerhet för melassens kvalitet, varom förklaring därefter lämnats
av sockerbolaget, att vissa kvalitetsbestämmelser tillämpas. Från nämndernas
sida har upprepals, vad som från statens sida i denna fråga anförts
i fjol, nämligen att melass vore under beslag, och alt behov därav funnes för
foderförsörjningen jämväl inom andra delar av landet. Betodlarna borde
dock liksom i fjol erhålla ett fat melass örn cirka 250 kg per hektar odlade
sockerbetor till ett pris, som med 7 öre per kilogram understiger eljest gällande
motsvarande melasspris.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7> V
28
Vidare lia odlarerepresentanterna framställt kravet, att järnvägsfrakterna
för sockerbetor och betmassa icke höjdes för 1943 års betodling ävensom att
någon minskning ej vidtoges i de fraktrabatter, som under det gångna året utgått
vid vissa enskilda banor (i Östergötland och å Öland). Då det synts
nämnderna angeläget, att stegring i kostnaderna för betodlingen och sockertillverkningen
undvikes, lia nämnderna — under hänvisning jämväl till rådande
prisstopp — i skrivelse den 12 februari 1943 anmält fraktfrågans läge
för järnvägsstyrelsen med hemställan, att styrelsen ville meddela, huruvida
man vid förhandlingarna med betodlarna kunde utgå från att ej heller från
järnvägsstyrelsens sida hinder mötte för intagande i betuppgörelsen av ett
uttalande av innebörd, att järnvägsfrakterna för sockerbetor och betmassa
ej komma att höjas för 1943 års betodling. I skrivelse den 9 mars 1943 har
järnvägsstyrelsen meddelat, att styrelsen ej hade för avsikt att för transporter
å statens järnvägar av ifrågavarande slag under 1943 debitera högre frakter
än de, som tillämpats under 1942. Styrelsen ville emellertid förutsätta,
att styrelsen, liksom nu skeft, i god tid före 1944 års beslut örn sockerproduktionen
bleve satt i tillfälle taga ifrågavarande fraktnedsältningar under omprövning.
Beträffande frakter och fraktrabatter vid enskilda järnvägar torde
enligt nämndernas mening åtgärder böra vidtagas i syfte att någon fraktfördyring
ej heller där kommer till stånd i år.
I den särskilda förbindelsen rörande betarbetarlönerna, som varje odlare
har att avgiva, är bland annat inlaget ett stadgande, att odlare skall till statens
sockernämnd inbetala ett visst belopp, högst 3 kronor, per hektar odlade
sockerbetor (betodlingsavgiften), vilken enligt beslut av Kungl. Majit användes
för ändamål, som äro för betodlarna gemensamma, såsom kostnader vid
vågstationer och provtvättinrättningar, andra undersökningar m. m. Under
hänvisning till att hithörande medel under senaste året varit knappa samt till
kostnadsstegringen för ifrågavarande undersökningar och kontroll, lia odlarnas
representanter vid förhandlingarna hemställt örn avgiftens höjande till
3 kronor 50 öre per hektar. Nämnderna lia intet att häremot erinra.
Ytterligare ha betodlarnas representanter vid förhandlingarna framhållit
önskemålet, att fortsatta åtgärder genom statens försorg vidtagas för anordnandet
av lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor vid stationer,
och lia de härvid hänvisat till en av Sveriges betodlares centralförening i ämnet
till Kungl. Majit ingiven skrivelse, varöver bland andra järnvägsstyrelsen
och statens sockemämnd yttrat sig. Då denna fråga alltså redan är under vederbörande
statsmyndigheters prövning, torde något särskilt uttalande från
nämnderna härutinnan nu ej vara erforderligt.
Vid förhandlingarnas senare skede ha betodlarna gjort hemställan örn viss
ökad tilldelning av kalksalpeter för årets betodling, vilken fråga därefter blivit
föremål för förnyat (ivervägande inom statens livsmedelskommission.
Kommissionen Ilar därvid funnit sig kunna, under förutsättning att överenskommelse
träffas om odling på de av nämnderna erbjudna villkoren, ställa
till förfogande 50 kilogram kalksalpeter för varje påbörjat halvt hektar kontrakterad
betodling. Under samma förutsättning har viss sänkning av priset
å chilesalpeter för betodlingen ställts i utsikt.
Slutligen må nämnas, att vid förhandlingarna även behandlats ett par
spörsmål, som beröra specialbestämmelser i odlingskontrakten och rörande
vilka enighet ej uppnåtts vid tidigare förda direkta förhandlingar mellan styrelsen
för Sveriges betodlares centralförening och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Det sagda avser bestämmelserna i odlingskontrakten rörande smutsprocenten
och angående fraktkostnader för betor, som levereras efter kampanjens
slut. Efter det betodlarna inför nämnderna utvecklat sina synpunkter
i dessa frågor samt sedan jämväl sockerbolagets representanter framfört sin
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
29
åsikt i ämnet, lia några ändringar i hithörande bestämmelser ej av nämnderna
ansetts kunna eller böra ifrågasättas. Emellertid har statens sockernämnd,
i anledning av vad odlarna anfört örn sättet för smulsprocentens bestämmande
m. m., ställt i utsikt att vid tillfälle och efter skriftlig framställning från
odlareföreningen företaga undersökning i frågan örn fastställandet av smutsprocenten
och angående provtvättningen jämte vissa därmed sammanhängande
frågor. I avseende å fraktkostnaderna för betor, som levereras efter kampanjens
slut, har sockerbolaget förklarat sig komma att, liksom hittills och
där giltiga skäl därtill föreligga, tillämpa sagda bestämmelse med hänsynstagande
till respektive odlares berättigade intressen.
Vad slutligen angår förenämnda förbindelse om betarbetarlönerna är att
märka, att uppgörelse om kollektivavtal rörande betors skötsel och upptagning
ännu ej träffats, varför några bestämda lönesiffror nu ej kunna angivas.
Med hänsyn härtill och då inom statens sockernämnd överväges viss
ändrad formulering av förbindelsen — varom överläggningar pågå med representanter
för odlarna och arbetarnas organisation — torde denna fråga
ej kunna nu anmälas.
I fråga om den hittillsvarande statsregleringens bibehållande
samt beträffande förhandlingarna med svenska sockerfabriksaktiebolaget
har i skrivelsen anförts följande.
Sockerbolagets verksamhet i vad avser tillverkning och försäljning av socker
och dess biprodukter samt statens förhållande härtill har för verksamhetsåren
1939/40, 1940/41, 1941/42 och 1942/43 reglerats genom av riksdagen
godkända kontrakt mellan staten och bolaget, innebärande bland annat, att
staten svarar för täckning av bolagets kostnader för sockrets och dess biprodukters
tillverkning och försäljning inklusive visst vinstbelopp (kapitalränta),
mot det att bolaget är redovisningsskyldig! för sina inkomster å samma rörelse,
allt enligt vissa i kontrakten angivna bestämmelser. Frånsett de två första
åren ha avtalens giltighet begränsats till ett år, men ha efter förhandlingar
årligen förnyats, varje gång med vissa ändringar, som förestavats av det senast
gångna kontraktsårets erfarenheter. Det för närvarande gällande kontraktet,
avseende verksamhetsåret 1942/43, upphör att gälla den 31 juli 1943,
dock med vissa övergångsstadganden rörande lagerdispositioner och lagervärderingar
samt rörande salupriset å utgående sockerlager.
Liksom de båda senaste åren, då förhandlingar upptagits rörande eventuell
förlängning av det mellan staten och bolaget ingångna avtalet, har även nu
den principiella frågan varit föremål för övervägande, huruvida det nuvarande
garantisystemet borde i huvudsak bibehållas, eller om detta system borde
ersättas med annan anordning. Även om det nuvarande garantisystemet genom
den därmed förenade kontrollen verkat starkt återhållande på kostnadsfördyringen,
kan likväl ej bortses från de principiella betänkligheter, som äro
förenade med en anordning, där staten iklätt sig garanti för ett företags kostnader.
I tidigare skrivelser i ämnet har sockernämnden närmare utvecklat
delta.
Inom nämnderna har därför övervägts, vilka vägar som kunde ifrågakomma
för den händelse det skulle anses lämpligt, att det nuvarande garantisystemet
avlöstes av annan anordning. Därvid lia nämnderna företrätt den
uppfattningen, ali den priskontroll, som genom .statens priskontrollnämnd
tillämpas för de flesta andra industrier och företag, vore den, som under
nuvarande förhållanden närmast kunde ifrågakomma vid ett ombyte av systemet.
Genom eli dylikt system vunnes enkelhet och enhetlighet i priskontrollen,
och staten erhölle mera fria händer att oberoende av kostnads- oell vinstgaranti
fastställa sockerpriserna till vid värjo tillfälle lämpligt befunnen höjd.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
Några lättnader för konsumtionsintresset skulle emellertid ej härigenom ernås.
Enligt en inom priskontrollnämnden verkställd utredning skulle sålunda
med tillämpande av den allmänna priskontrollens principer mindre kostnader
för stalén och lägre sockerpris näppeligen kunnat erhållas än med tilllämpande
av det nuvarande systemet. Härtill komma en del omständigheter,
sammanhängande med konstruktionen av det nu gällande avtalet. Enligt
detta avtal skola efter avtalets upphörande sockerbolagets lager av materialier
och förnödenheter bokföringsmässigt rekonstrueras lill kvantiteter och
värden, som de ägde vid statsregleringens början den 1 augusti 1939. En
dylik rekonstruktion av lagren vid nuvarande avtals utgång den 1 augusti
1943, alltså vid en tidpunkt, då varupriserna befinna sig på en hög nivå.
skulle möta åtskilliga svårigheter bland annat i avseende å föreskrifterna
örn den framtida redovisningen av de s. k. rekonstruktionsfonderna. Enligt avtalet
har vidare sockerlagret värdesatts efter vid respektive bokslutstillfällen
gällande försäljningpris å socker dock med vissa avdrag; innebärande detta
alltså i huvudsak, att sockerlagret under avtalstiden uppskrivits i värde i
samma mån som sockerpriset höjts. Sockerbolaget har gjort gällande, att,
om den nuvarande statsregleringen skulle upphöra den 1 augusti 1943, bolaget
borde ha rätt att få sina sockerlager värdesatta efter samma principer,
som tillämpades vid ingången i statsregleringen. Utan att här ingå på frågan
om det berättigade i sagda krav, må blott framhållas, att en dylik omedelbar
nedskrivning av sockerlagret till förkrigsnivån skulle innebära en utgift av
cirka 30 miljoner kronor. Ytterligare må framhållas, att genom vissa modifikationer
i gällande system de med detta förenade olägenheterna torde kunna
minskas. Vid övervägande av de olika synpunkter, som sålunda kunna
göra sig gällande vid valet av system, ha nämnderna utgått ifrån, att det
hittills tillämpade regleringssystemet bör med vissa jämkningar bibehållas
även för nästa år.
Vid detta nämndernas ställningstagande i frågan lia förhandlingarna med
sockerbolaget huvudsakligen kommit att röra sig örn de jämkningar i gällande
kontrakt, som kunna betingas dels av det från den 1 november 1942
gällande prisstoppet dels av önskvärdheten att ernå förenkling i kontrollen.
Genom noggranna utredningar har konstaterats den inom sockerindustrien
per den 1 november 1942 rådande löne- och kostnadsnivån och lia kostnadsstegringar
härutöver icke medgivits. Vidare bär man utgått från en sockertillverkning
av normalstorlek. För ernående av dels förenkling i kontrollen,
dels ett i förhållande till gällande avtal utvidgat tillämpande av de vid den
allmänna priskontrollen gällande principerna har det s. k. låsta beloppet i
1942 och 1943 års avtal utvidgats att avse ett flertal tidigare däri ej inräknade
poster. Härigenom vinnes icke blott, att de i den låsta posten innefattade
rörliga kostnaderna icke komma att överstiga samma kostnader den 1 november
1942, utan även att sockerbolaget i ökad utsträckning icke kan påräkna
att i oförändrad omfattning få de fasta kostnaderna täckta vid minskad
tillverkning eller omsättning. Bolaget får sålunda självt bära riskerna
i avseende å sagda kostnadsposter vid eventuellt minskad tillverkning under
normalkvantiteten, men får å andra sidan den fördel, som för bolaget
i berörda avseende skulle uppstå vid ökad tillverkning. Vidare får bolaget
möjlighet att inom ramen för det låsta beloppet disponera sagda belopp på
sätt, bolaget finner lämpligast, vilket bör vara ägnat att stimulera till besparingar
och rationaliseringar.
Såväl nämnderna som bolaget ha ansett, alt ett eventuellt nytt avtal med
hänsyn till de ovissa framtidsförhållandena borde ingås allenast för ett år,
d. v. s. för tiden 1 augusti 1943—31 juli 1944.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
31
Beträffande den s. k. låsta kostnadsposten för avskrivningar,
underhåll, skatt er m. m. Ilar i skrivelsen yttrats.
Med utgångspunkt från förut angivna grundlinjer lia förhandlingar bedrivits
mellan nämnderna och bolaget. Med avseende å den s. k. låsta posten
gäller enligt kontraktet för året 1942/43 mellan staten och sockerbolaget, att
statens täckningsgaranti för bolagets kostnader ej omfattar underhåll, avskrivningar,
skatter och till bolagsstyrelsens fria disposition stående belopp,
utan äger bolaget för dessa posters täckande tillgodoräkna sig ett belopp av
5.22 öre per kilogram tillverkat råsocker.
Nämnderna lia nu ifrågasatt, alt i den låsta posten skulle innefattas, förutom
ovannämnda kostnadsposter, jämväl avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar,
omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntning
av bolagets eget kapital (vinst). Utanför den låsta posten skulle
alltså i huvudsak ligga sådana, på förhand mera svårfixerade poster som
betkoslnader, bränsleutgifter, emballage och frakter. Vid beräknandet av ut1
giftema å här avsedda låsta konton hade sockerbolaget kommit till en siffra
av 17.57 öre per kilogram råsocker, siffran baserad dels på en råsockertillverkning
av 272,000 ton eller samma som i nu gällande avtal, dels på löneoch
kostnadsnivån per den 1 november 1942, alltså före prisstoppet.
Nämnderna, som i sina efter enahanda grunder uppgjorda beräkningar
kommit till en annan och lägre siffra, ha efter ingående förhandlingar med
bolaget slutligen ansett sig kunna tillstyrka ett belopp av 17.22 öre, och bär
även bolaget — under framhållande av det berättigade i de av bolaget gjorda
beräkningarna —• slutligen godtagit sagda belopp. Båda parterna voro likväl
ense örn det vanskliga i att under nu rådande ovissa förhållanden för en
tidsperiod av c:a l1/- år framåt definitivt och under alla omständigheter
fastlåsa kostnadsposter av här ifrågavarande storleksordning vid ett visst
belopp, då lönekostnaderna äro avhängiga av levnadskostnadsindex och kostnaderna
för materialförbrukningen äro ovissa. Örn krisen under mellantiden
skulle nalkas sitt slut och penningvärdet avsevärt förbättras, skulle bolaget
kunna tillskyndas obehöriga vinster. Å andra sidan kunde, om krisen skärpes
och prisnivån stiger, bolagets kostnader komma att väsentligt ökas.
Nämnderna och bolaget lia därför enat sig om att föreslå en modererande bestämmelse
av ungefär enahanda innebörd, som finnes inryckt i gällande ramavtal
beträffande arbetslönerna. Skulle sålunda under liden 10 mars 1943—-31 juli 1944 sådan ändring inträda i pris- eller lönehänseende, att en mera
väsentlig stegring eller nedgång inträder i summan av de i den låsta posten
ingående kostnaderna, skall efter påfordran av någondera parten förhandlingar
mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17.22 öre. Såsom exempel på sådan
förändring, som nu avses, må nämnas, alt, därest socialstyrelsens allmänna
levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, alt därigenom, jämlikt
uppgörelse den 19 december 1942 mellan svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar
i rörliga lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder
eljest vidtagas, bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda
summa av 17.22 öre. Det förutsättes, att vid kommande eventuella förhandlingar
rörande jämkning, som nu sägs, stalén företrädes av det i kontraktet
angivna kontrollorganet, dock alt fråga örn fastställande av ändring i beloppet
17.22 öre underställes Kungl. Majit, som jämlikt kontraktet äger härom
fatta beslut utan riksdagens hörande.
Den låsta posten 17.22 öre har framkommit på sätt, som framgår av nedanstående
översiktstablå. Av densamma framgår jämväl de olika kostnads
-
32
Kungl. Mcij:ts proposition nr 188.
elementen ävensom differenserna mellan de gjorda beräkningarna. För jämförelse
ha jämväl medtagits motsvarande beräknade kostnadsposter för det
nu löpande året.
I. Underhåll.......... Avskrivningar...... Skatter ............ Till fri disposition .. | Beräknat i 5.300.000 5.590.000 300,000 | Bolagets beräkning 1943 5,900,0001 .. 6,600,000/ 300,000 | Statsdele-gerades be-räkning 1943 300,000 | Slutupp- görelse 11,783,000 3,000,000 300,000 |
Summa (Verklig kostnad) ... | 14.190.000 13.735.000 | 15,800,000 | 14,190,000 | 15,083,000 |
11. Avlöningar......... | 118,588,000 | 18,588,000 | 18,348,000 | 18,348,000 |
Pensioner........... | 1 1,260,000 | 1.260,000 | 1.260,000 | 1,260,000 |
Förbrukningsartiklar | ■2,221,000 | 2,235,000 | 2,235,000 | 2,235,000 |
* Omkostnader....... | '' 2,050,000 | 1,917,000 | 1,917,000 | 1,917,000 480,000 |
Körsel.............. | 1 530,o00 | 480,000 | 480,000 | |
Vagnshyra ......... | 165,000 | 65,000 | 65,000 | 65,000 |
Betfrö.............. | ■ 2,188 0U0 | 2,064,000 | 2,064,000 | 2,064,000 |
Försäkringar........ | ■ 1,251,000 | 1,286,000 | 1,286,000 | 1,286,000 |
Summa | 1 28,153,000 | 27,895,000 | 27,655,000 | 27,655,000 |
III. Bolagets kapitalränta | 4,100,000 | 4,100,000 | 4,100,000 | 4,100,000 |
| 45,988,000 | 47,795,000 | 45,945,000 | 46,838,000 |
Kvantitet råsocker | ||||
(ton)............. | 263,000 | 272,000 | 272,000 | 272,000 |
Öre per kg råsocker | 17.48 | 17.57 | 16.89 | 17.22 |
Beträffande de olika delposterna i sammanställningen har i skrivelsen
yttrats.
a) Underhåll av byggnader, maskiner m. m. och avskrivningar. Underhållskostnaderna
under de tre gångna avtalsreglerade åren ha i medeltal utgjort
5.173.000 kronor. I innevarande års avtal beräknades samma kostnad till
5.300.000 kronor vid en råsockerproduktion av 272,000 ton. Till grund för beräkningen
Indes de tre senaste fredsårens medeltal, 3,928,000 kronor, vilket
belopp minskades med 10 procent till 3,535,000 kronor, enär vissa underhållsarbeten
enligt sockemämndens mening kunde i ett ansträngt läge tillfälligt
inbesparas och skjutas på framtiden. Det sålunda reducerade beloppet,
3,535,000 kronor, ökades sedan med 50 procent, vilket ansågs svara mot
prisfördyringen i förhållande till förkrigsnivån. Bolaget har nu liksom föregående
år med styrka gjort gällande, att underhållskostnaden är för knappt
tilltagen för dess 24 stora fabriksenheter, och den tekniska ledningen har förklarat
sig icke kunna påtaga sig ansvaret för eventuella driftsavbrott, föranledda
av bristande underhåll. Bolaget har därför ansett att till grund för beräkningen
av underhållet för året 1943/44 bör läggas de tre senaste fredsårens
medeltal 3,928,000 kronor — utan någon volymkrympning — ökat med
en beräknad prisfördyring av 50 procent eller sammanlagt 5,892,000 kronor.
För att påvisa det berättigade i antagandet av en prisfördyring å sockerindustriens
underhållsartiklar å 50 procent har bolaget verkställt en undersökning
angående priserna den 1 september 1939 respektive den 10 februari
1943 för en del viktigare förnödenheter, varvid framgått att en prisfördyring å
dessa föreligger med 62.6 procent. Vid detta förhållande och då nämnderna
icke velat påyrka ett eftersättande av det behövliga underhållet, vilket gi- 1
1 Beräknat enligt preliminärt bokslut för senare delen av 1942.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
33
välvis i längden innebure mindre god ekonomi och kan innefatta risker för
driftens rationella uppehållande, ha nämnderna ansett sig böra i viss mån
tillmötesgå bolagets hemställan i här förevarande avseende. Då emellertid
enligt nämndernas mening underhållet och posten avskrivningar lämpligen
böra behandlas i ett sammanhang, enär en ökning i underhållet ofta föranleder
en minskning i avskrivningarna och omvänt, lia nämnderna ansett,
att dessa båda kostnadsgrupper böra uppskattas i en post.
De ordinarie avskrivningarna, vilka under de tre senaste förkrigsåren i
medeltal utgjort 4,390,000 kronor, uppgingo under de tre hittills gångna avtalsåren
tili i medeltal 4,635,000 kronor. För innevarande avtalsår beräknades
vid fjolårets förhandlingar de ordinarie avskrivningarna till 4,700,000
kronor. Bolaget hade i fjol härjämte yrkat att få göra extra avskrivningar
på grund av utav kriget förorsakade merkostnader å nyanskaffade maskiner
och nyanläggningar med 1,650,000 kronor, vilket innebar total avskrivning
av merkostnaden å nyanskaffningarna. Sockernämnden, som fann skäl
föreligga för en viss avskrivning av krigsmerkostnaderna, ansåg sig likväl i
avsikt att begränsa förevarande kostnadsbelopp kunna förorda endast 50
procent avskrivning av nämnda kostnad. Jämte viss mindre kristidsavskrivning
å två nya råsockermagasin ansåg sig nämnden i fjol sålunda kunna
tillstyrka en sammanlagd avskrivning för innevarande år av 5,590,000 kronor.
För verksamhetsåret 1943/44 har sockerbolaget beräknat de ordinarie avskrivningarna
til! 5,100,000 kronor. Nyanskaffningarna under året beräknas
komma att utgöra cirka 7,000,000 kronor, varav krigsmerkostnaden uppgives
utgöra cirka 2,000,000 kronor. Detta belopp har bolaget hemställt att
få avskriva med 75 procent eller med 1,500,000 kronor. Totala avskrivningsbeloppet
skulle sålunda enligt bolaget för det nya avtalsåret komma att
utgöra 6,600,000 kronor. Då enligt nämndernas mening vissa nyinvesteringar
borde kunna fördelas på två år i stället för att enbart påföras verksamhetsåret
1943/44 och då nämnderna i övrigt icke ansett sig kunna tillstyrka kristidsavskrivningar
med högre belopp än 50 procent, ha nämnderna för sin
del icke kunnat biträda bolagets hemställan. I stället ha nämnderna förklarat
sig kunna tillstyrka ett sammanlagt kostnadsbelopp för underhåll och
avskrivningar å 11,783,000 kronor, vilket belopp även upptagits som kostnadselement
i det uppgörelsevis fixerade beloppet av 17.22 öre. Enligt bolagets
beräkningar skulle samma kostnadspost utgjort 12,500,000 kronor.
b) Avlöningar. Nämndernas och bolagets beräkningar divergera här med
ett belopp av 240,000 kronor. Bolaget synes i sina beräkningar lia utgått
från att 1942 års svåra kampanjförhållanden i viss mån komme att bestå
även under innevarande år. Nämnderna åter ha ansett sig böra räkna med
mera normala förhållanden för årets betavverkning, varigenom de rörliga
lönekostnaderna kunnat minskas. Den av nämnderna uppskattade lönekostnaden
har upptagits i det låsta kostnadsbeloppet 17.22 öre.
c) Räsockerkvantiteten. Vid de båda senare årens förhandlingar har överenskommelse
träffats på basis av en såsom normal ansedd råsockerkvantitet
av 272,000 ion. 1942 års kampanj gav visserligen endast cirka 263,000 ton
råsocker men å andra sidan var medeltalet för senaste åren väsentligt högre.
Bolaget har vid förhandlingarna gjort gällande, att utsikterna för en gynnsam
skörd nu äro mindre än tidigare år. En normalkvantitet å 272,000 ton
vore därför enligt bolagets mening alltför hög och cn minskning häri läte
sig väl försvara. Nämnderna å sin sida lia förklarat sig icke kunna tillstyrka,
att en eventuell överenskommelse baserades på cn lägre råsockerkvantitet
än den tidigare angivna normalkvanlileten 272,000 ton. Denna
kvantitet har numera godtagits jämväl av sockcrbolaget.
Diliang till riksdagens protokoll IVAS. 1 sami. Nr ISS. :i
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Vad angår det upprättade förslaget till kontrakt mellan
svenska staten och svenska sockerfabriks ak tiebolaget
har i skrivelsen anfört följande.
Inom nämnderna lia utarbetats ett förslag till kontrakt mellan svenska
staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under tiden 1 augusti 1943—31 juli 1944 med därtill fogade allmänna
uttalanden från förhandlingarna. Förslaget ansluter sig i det väsentliga till
nu gällande kontrakt. De ändringar, som vidtagits, avse huvudsakligen § 5
i gällande kontrakt och ha föranletts av den s. k. låsta postens utsträckande
att avse jämväl förut omnämnda i tidigare kontrakt däri ej innefattade
kostnadsposter. De övriga ändringar, som vidtagits, avse huvudsakligen
mindre betydelsefulla jämkningar i nu gällande bestämmelser och ha till
stor del föranletts av den ändrade lydelsen av kontraktets § 5. Förslaget har
genomgåtts med bolagets representanter, därvid vissa ändringar företagits.
Sedan betodlareföreningen den 13 mars 1943 å stämma avslagit nämndernas
anbud örn oförändrat betpris och därvid tillika framhållit, att odlarna
på grund härav enligt föreningens stadgar äro förbjudna att på sagda villkor
odla betor, har sockerbolaget i skrivelse den 15 mars 1943 anmält, att
grunderna för det uppgjorda avtalsförslaget mellan staten och bolaget därigenom
ryckts undan. Bolaget har härom ytterligare anfört i huvudsak följande.
Det hade vid förhandlingarna varit en klar förutsättning, att förhållandena
skulle utvecklas så att säga normalt, d. v. s. att situationen icke bleve
sådan, att en öppen eller förtäckt belodlingsstrejk komme till stånd. Under
en sådan strejk skulle avtalets olika bestämmelser komma att framstå såsom
en ren anomali. Bolaget har ansett sig därför böra understryka, att bolaget
således ej vore bundet av avtalet, vilket icke ansåges bindande med mindre
ett sådant uttalande från betodlareföreningens stämma förelåge, att varje
odlare kunde anse sig formellt och moraliskt oförhindrad att verkställa sin
odling.
Då den genom betodlareföreningens beslut den 13 mars uppkomna situationen
även enligt nämndernas mening måste anses innebära ett så väsentligt
ändrat läge beträffande det kommande årets sockertillverkning, att den
grundläggande förutsättningen för uppgörelsen mellan staten och sockerbolaget
om nästa års sockertillverkning härigenom rubbas, lärer ej kunna bestridas,
att frågan örn förnyat kontrakt nu kommit i ett ändrat läge. Örn till
äventyrs ingen förändring i den sålunda uppkomna situationen skulle inträda,
måste nya förhandlingar därför upptagas med sockerbolaget. Skulle
däremot, såsom är att hoppas, betodlareföreningen frånfalla sin nu intagna
ståndpunkt och sådana förutsättningar skapas för 1943 års betodling, som
avsågos vid avtalsförslagets upprättande den 10 mars 1943, måste givetvis
den förenämnda mellan nämnderna och bolaget träffade uppgörelsen stå fast
och fullföljas.
Kontraktsförslagets godkännande torde erfordra beslut av riksdagen.
I anslutning härtill torde gällande införselmonopol å socker böra för erforderlig
tid förlängas, förslagsvis till den 31 januari 1945.
Sedan avtal örn lönerna för arbete med skötsel och upptagning av sockerbetor
träffats den 19 mars 1943, har Sveriges betodlares centralförening vid
sammanträde den 23 samma månad förklarat sig godtaga av myndigheterna
erbjudna villkor för betodlingen under år 1943, innebärande i huvudsak ett
grundpris av 4 kronor 50 öre för 100 kilogram sockerbetor. Därigenom står
även uppgörelsen med sockerbolaget fast.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
35
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.
i syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor lia under år 1940
särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer inom
betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och lossning av
betor. För ändamålet har 1910 års lagtima riksdag i enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (prop. nr 287; r. skr. nr 430) för budgetåret 1940/41 anvisat
dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor under
elfte huvudtiteln ett reservationsanslag av 750,000 kronor, dels till Anordningar
för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar såsom
kapitalinvestering i statens affärsverksfonder, statens järnvägar, ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor såsom kapitalinvestering i fonden för låneunderstöd
ett reservationsanslag av 400,000 kronor. Genom beslut av 1940 års urtima
riksdag (prop. nr 81; r. skr. nr 100) har å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1940/41 till Anordningar för lastning och lossning av
sockerbetor vid statens järnvägar anvisats ett reservationsanslag av ytterligare
300,000 kronor. Kungl. Maj:t har den 21 juni 1940 utfärdat kungörelse
(nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel tid lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor. Enligt kungörelsen må bidrag och lån
av statsmedel beviljas åt ägare av enskild järnväg för utförande av lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor vid station, där kvantiteten
lastade betor under något av de tre senast förflutna kalenderåren uppgått
till minst 2,000 ton. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn
tagas, å ena sidan, till angelägenheten av att de med bidraget avsedda
anordningarna bliva utförda och, å andra sidan, till det gagn som anordningarna
komma att medföra för sökanden. Lån må av statsmedel beviljas lill
belopp, motsvarande högst den del av de beräknade kostnaderna för anordningarnas
utförande, som icke täckes av beviljat statsbidrag.
Vid 1941 års riksdag (prop. nr 212; r. skr. nr 255) har för budgetåret
1941/42 anvisats dels till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för
sockerbelor under nionde huvudtiteln ett reservationsanslag av 185,000 kronor,
och dels lill Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor vid
statens järnvägar å kapitalbudgeten, under rubrik statens järnvägar, ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
För budgetåret 1941/42 anvisades av 1942 års riksdag (prop. nr 70; r. skr.
nr 63) ytterligare medel för ifrågavarande ändamål, nämligen dels till Bidrag
till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor under nionde huvudtiteln
ett reservationsanslag av 100,000 kronor och dels till Anordningar för
lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar å kapitalbudgeten,
under rubrik statens järnvägar, ett reservationsanslag av 1,300,000 kronor.
I årets slatsverksproposition (nionde huvudtiteln punkt 104) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor för budgetåret
1943/44 beräkna ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
I skrivelse den 18 februari 1943 har statens sockernämnd hemställt, att ett
reservationsanslag av 150,000 kronor för budgetåret 1943/44 måtte anvisas
till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor, samt att
till nämnda anslag måtte överföras utgående reservation per den 30 juni 1943
å det å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisade reservationsanslaget
av 100,000 kronor. Härjämte har sockernämnden föreslagit vissa
ändringar i kungörelsen nr 547/1940 angående bidrag och lån av statsmedel
till lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor. Sockernämnden har
anfört följande.
Statsbidrag med viss övre gräns, fastställd i relation till den vid stationen
i fråga inlastade betmängden, bör hädanefter kunna utgå även till anläggningar
vid stationer med mindre betlastning än 2,000 ton per år. Sagda gräns
synes böra bestämmas till 5 kronor per ton vid stationen lastade betor under
något av de tre senaste åren, dock att, där särskilda skäl därtill föreligga,
bidrag må beviljas även till högre belopp, högst hälften av kostnaden. Särskilt
beträffande anordningar vid stationer inom de mellansvenska betodlingsdistrikten,
där det ej minst under rådande tidsläge är eli allmänt intresse att
vidga betodlingen, torde skäl ofta föreligga till dylik höjning av statsbidraget.
Berörda enskilda järnvägar ha, efter nämndens anmodan, inkommit med
uppgifter rörande behovet för innevarande år av bidrag och lån av statsmedel
till nya lastnings- och lossningsanordningar och till komplettering av befintliga
anläggningar. Med stöd av dessa uppgifter har nämnden beräknat storleken
av de statsbidrag, som synas böra beviljas för 1943 års anläggningar
och arbeten, till i runt fal 180,000 kronor, varvid nämnden förutsatt godkännande
av nyssberörda förslag till ändring av kungörelsen nr 547/1940.
Av de medel, som ställdes till sockernämndens förfogande till statsbidrag
år 1942, kvarstår odisponerat ett belopp av omkring 50.000 kronor. Under
förutsättning att detta belopp får disponeras för bidrag innevarande år, erfordras
alltså ett ytterligare belopp av i runt tal 130.000 kronor, som för
mötande av eventuellt framkommande ytterligare behov synes böra avrundas
uppåt till 150,000 kronor.
I remissyttrande den 24 februari 1943 bar statskontoret andragit följande.
Statskontoret måste med hänsyn till storleken av hittills beviljade anslag
finna det tveksamt, huruvida behov av ytterligare medel för ändamålet kan
anses föreligga. Denna tvekan förstärkes därav, att det förefaller tämligen
ovisst, örn och i vad mån ifrågavarande anläggningar kunna komma till nytta
även efter innevarande års betsäsong. Några garantier för att järnvägarna
även efter ett återinträdande av mera normala förhållanden på arbetsmarknaden
och inom kommunikationsväsendet skulle få behålla bettrafiken, synas
nämligen icke lia lämnats. I varje fall anser statskontoret det vara betänkligt,
att, såsom i föreliggande framställning från statens sockernämnd
föreslås, statsbidrag skulle kunna beviljas ägare av enskild järnväg för utförande
av lastnings- och lossningsanordningar oberoende av vilken kvantitet
sockerbetor, som under de tre senaste åren inlastats vid järnvägsstation, för
vilken bidrag begäres. Statskontoret anser sig följaktligen icke kunna tillstyrka
detta förslag. Däremot vill ämbetsverket icke motsätta sig, alt kvarstående
reservation å det av riksdagen å tilläggsstat II för budgetåret 1941/42 anvisade
anslaget må tagas i anspråk även för 1943 års betkampanj.
Sveriges betodlares centralförening har i skrivelse den 5 februari 1943,
hemställt, att ett belopp av 1,675,000 kronor måtte ställas till järnvägsstyrel
-
Kungl. Majlis proposition nr 188.
37
sens förfogande för iordningställande av vissa anordningar för lastning och
lossning av sockerbetor vid statens järnvägar. I skrivelsen har centralföreningen
anfört följande.
Under de närmast föregående åren ha vid olika järnvägsstationer vidtagits
anordningar för underlättande av sockerbetsleveranserna, huvudsakligen bestående
i anläggande av lastbryggor och uppsättande av betlastningsaggregat.
Vad hittills åtgjorts är dock icke tillräckligt för ernående av tillfredsställande
förhållanden.
Sveriges betodlares centralförening har förhandlat med statens järnvägars
lokala företrädare rörande de ytterligare åtgärder, som närmast äro behövliga
vid statens jänvägars stationer. På grundval av dessa förhandlingar har distriktschefen
inom statens järnvägars III distrikt uppgjort och till järnvägsstyrelsen
översänt en detaljerad plan och kostnadsberäkning slutande å en
kostnadssumma av 1,550,000 kronor.
Beträffande anläggningar inom VI distriktet äro beräkningarna ännu ej
helt slutförda, till följd varav summan ännu ej kan slutgiltigt fixeras. Den
torde dock knappast komma att överstiga 125,000 kronor.
Under framhållande av den avgörande betydelse tillfredsställande anordningar
numera ha för en rationellt bedriven sockerbetsodling anhåller centralföreningen,
att erforderligt belopp måtte ställas till järnvägsstyrelsens förfogande,
på det att de planerade lastningsanordningarna måtte kunna komma
till utförande före början av nästa betkampanj.
över framställningen ha yttranden avgivits den 12 februari 1943 av järnvägsstyrelsen,
den 17 i samma månad av statskontoret och statens industri
kommission, den 18 i nämnda månad av statens arbetsmarknadskommission
samt den 25 i samma månad av statens sockernämnd.
Järnvägsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat den i centralföreningens skrivelse
omnämnda planen för ifrågavarande arbeten, varav här må intagas
följande.
De föreslagna kompletteringarna avse bland annat stensättning av de planer,
som genom den intensiva trafiken åverkas i samband med mekanisk lastning
och där nuvarande beläggning icke visat sig vara tillräckligt kraftig.
Dessutom omfattar kompletteringarna uppsättning av kraftigare motorer vid
de år 1940 levererade s. k. Österlövsapparaterna, förbättring av servisledningarna
för motorerna, där befintliga ledningar visat sig vara för små, samt i
övrigt vidtagande av de mindre förbättringar, som erfarenheten från de
gångna kampanjerna visat vara behövliga.
Vid statens järnvägars nuvarande stationer ha föreslagits nyanläggningar
enligt nedanstående.
Ban- sektion | Station | Betmängd i | Föreslagna åtgärder | Kostnad kronor |
28 | Gyllebo | 3,800 | Ändring av spårsystemet samt uppställning | 70,000 |
28 | Rynge | 4,000 | Ändring av spårsystemet samt uppställning | 86,000 |
28 | Skarhult | 2,870 | Ändring av spårsystemet samt uppställning | 74,000 |
Vid Malmö—Simrishamns m. fl. järnvägar lia föreslagits följande nyanläggningar
eller förändringar.
38
Kungl. Maj-.ts proposition nr 188.
Ban- sektion | Station | Betmängd i | Föreslagna åtgärder | Kostnad kronor |
28 | Bjärsjö | 4,402 | Ändring av spårsystemet samt uppställning | 60,000 |
28 | Gislöv | 12,157 | Utbyte av befintliga 2 Österslövselevatorer | 90,000 |
| 28 | Kulladal | 3,310 | Uppställning av skopkran | 57,000 |
28 | Nordanå | 2,286 | > > > | 70,800 |
j 28 | Rydsgård | 14,430 | Förändring av spårsystemet samt utbyte av | 155,000 |
28 | Tommarp | 10,822 | Förändringar av spårsystemet saint utbyte | 90,000 |
28 | Veberöd | 3,225 | Uppställning av skopkran | 40,000 |
j 28 | Vintrie | 14,104 | Ändring av spårsystemet samt uppställning | 100,000 |
Kostnaderna för angivna arbeten fördela sig sålunda:
Statens järnvägar.
Mindre förändringar och kompletteringar kronor 441,900
Nyanläggningar ...........................» 230,000 kronor 671,900
Malmö—Simrishamns järnvägar.
Mindre förändringar och kompletteringar kronor 215,300
Nyanläggningar ...................... » 662,800 » 878,100
Summa kronor 1,550,000.
Vidare har järnvägsstyrelsen vid sitt yttrande fogat en av distriktschef en i
III distriktet till centralföreningen den 28 januari 1943 avlåten skrivelse,
därvid framhållits, att statens järnvägar näppeligen ansåge det försvarbart
att på stationer med relativt obetydlig betmängd föreslå anläggningar, som
bleve så kostbara som förevarande, samt att av denna anledning distriktschef
en avstyrkte anläggningar för 371,800 kronor, avseende Gyllebo, Skarhults,
Bjärsjö, Kulladals, Nordanå och Veberöds järnvägsstationer.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t i proposition, nr 38,
till årets riksdag framlagt förslag örn bland annat att Malmö—Simrishamns
järnvägar skulle förvärvas av staten och införlivas med statens järnvägar.
För egen del har järnvägsstyrelsen i huvudsak anfört följande.
Styrelsen, som delar den av distriktschefen uttalade uppfattningen, anser
sig däröver böra framhålla önskvärdheten av att garantier kunna erhållas
från betodlarnas sida om användandet av järnvägarna för bet transporter även
efter inträdda mera normala förhållanden, enär så avsevärda belopp från
statens sida redan nedlagts och ytterligare önskas nedlagda på betlastningsanordningar
på järnvägsstationerna.
Därest statsmakterna med hänsyn till den betydelse, som tillfredsställande
anordningar numera ha för en rationellt bedriven sockerbetsodling, finna det
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
39
erforderligt att, utöver tidigare för dylika arbeten vid statens järnvägars stationer
beviljade 3,100,000 kronor, även tillmötesgå av betodlarna nu framförda
önskemål om ytterligare anslag av 1,675,000 kronor för samma ändamål,
skall styrelsen, under förutsättning att licens för erforderligt material erhålles
och behövlig arbetskraft får anställas samt beslut i frågan föreligger snarast,
söka göra vad som är möjligt för att hinna färdigställa anläggningarna före
nästkommande betkampanj. Därest förenämnda anslag beviljas, förutsätter
styrelsen emellertid, att hela beloppet omedelbart avskrives genom å driftbudgeten
anvisat avskrivningsanslag.
Statskontoret har anfört.
I likhet med järnvägsstyrelsen finner statskontoret det synnerligen tveksamt,
huruvida ytterligare medel böra anvisas till anordningar för lastning
och lossning av sockerbetor. Åtminstone torde så icke böra ske utan att, såsom
järnvägsstyrelsen förordat, garantier lämnas från betodlarnas sida, att
dessa även efter det att normala förhållanden inträtt inom kommunikationsväsendet
för viss bestämd tid framåt i överenskommen utsträckning komma
att begagna sig av järnvägarna vid transport av betor och betmassa. Vad särskilt
föreliggande framställning angår, anser ämbetsverket statsmedel i varje
fall icke böra utgå till kostnaderna för lastnings- och lossningsanordningar
vid stationerna Gyllebo, Skarhult, Bjärsjö, Kulladal, Nordanå och Veberöd,
vid vilka de inlastade betmängdema under år 1941 icke uppgått till större
kvantiteter än 2,286—4,402 ton.
Statens industrikommission, som ansett sig böra bedöma ärendet allenast
med avseende å materialförsörjningen, bär ur denna synpunkt icke något att
erinra mot den gjorda framställningen.
Statens arbetsmarknadskommission har ur de synpunkter, arbetsmarknadskommissionen
har att beakta, tillstyrkt framställningen.
Statens sockernämnd har yttrat följande.
Statens sockernämnd, som ombestyr beviljandet av statsbidrag och lån för
utförande av lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor vid stationer
tillhöriga enskilda järnvägar, har icke haft någon befattning med eller
direkt erfarenhet av dylika anläggningar vid statens järnvägar. Sockernämnden
har dock ej kunnat undgå få det intrycket, att ifrågavarande anordningar
vid statens järnvägar i många fal! äro mycket kostnadskrävande, särskilt
i förhållande lill storleken av den på stationen ifråga inlastade betmängden.
Nämnden har hittills icke beviljat statsbidrag till högre belopp än
som svarar mot 5 kronor per ton bctmängd vid stationen, och endast i ett
par fall har härav föranlelts sänkning av bidraget, som därvid alltså kommit
att utgå med något lägre belopp än 50 procent av kostnaden. Största kostnaden,
som legat till grund för beräkning av statsbidraget, har uppgått till
inemot 11 kronor per ton hetor. Motsvarande kostnader för de av betodlarnas
centralförening i remissframställningen föreslagna lastningsanordningarna
ställa sig beträffande åtskilliga stationer väsentligt högre, exempelvis för
Nordanå 31 kronor per ton betor, för Skarhult 25 kronor 70 öre, för Rynge
21 kronor 50 öre. Vad angår Bjärsjö, så anordnades där år 1942 med statsbidrag
en lastkaj för en kostnad av 10,500 kronor. Kajen tillkom efter direkt
hänvändelse av betodlare till chefen för jordbruksdepartementet och
sedan odlarna förklarat sig tillfredsställda med denna jämförelsevis enkla
och billiga anordning. Nu upptager förslaget (avstyrkt av järnvägsstyrelsen)
flyttning av elevator till Bjärsjö från annan plats m. m. för en kostnad av
60,000 kronor. — 1 Gislöv finnas för närvarande två av Hässleholms verk
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Departements
chefen.
städer levererade elevatorer, kostnad tillhopa 41,400 kronor, vilka efter en
del ändringar och kompletteringar fungera på det hela taget tillfredsställande.
Enligt förslaget skola dessa elevatorer slopas och ersättas med en s. k.
Mekanoelevator för en kostnad av 90,000 kronor. Enligt sockernämndens
mening är behovet av en förändring i Gislöv icke så trängande, att den icke
kan undanskjutas med hänsyn till rådande prisläge samt brist på materiel
och arbetskraft.
Vad angår de ay järnvägsstyrelsen uppgivna kostnaderna för de särskilda
anläggningarna, så är det för nämnden icke möjligt att utan tillgång till ritningar
och kostnadsberäkningar yttra sig häröver — en uppgift, som för övrigt
knappast torde tillkomma nämnden — men uppenbart är, att kostnaderna
äro mycket höga. Å andra sidan är nämnden icke blind för att det
i nuvarande läge är angeläget att underlätta transporterna och leveranserna
av sockerbetor och att det därför är ett viktigt allmänt intresse, att anläggningar
av förevarande slag komma till utförande, i den mån staten under
rådande förhållanden anser sig böra anvisa penningmedel för ändamålet.
På grund av det anförda vill sockernämnden dels instämma i distriktschefens
i Malmö av järnvägsstyrelsen biträdda förslag om begränsning av antalet
i centralföreningens skrivelse upptagna anläggningar, dels härutöver
föreslå uppskov tillsvidare med förändring av lastningsanordningarna i Gislöv,
dels slutligen ifrågasätta undersökning, huruvida icke kostnaderna för
anordningar vid de 4 återstående stationerna, Rynge, Rydsgård, Tommarp
och Vintrie, vilka kostnader, enligt vad ovan anförts, synas sockernämnden
alltför höga, skulle kunna genom förenkling nedbringas.
Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal nied såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen
för regleringen har varit, att slaten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat
svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det
att bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt örn sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder samt att bolaget förbundit
sig att ej låta odlare ingå betodlingskontrakt med det bestämda belpriset med
mindre odlaren avlämnat förbindelse angående betarbetarlönerna. Sedan tre
år tillbaka garanterar staten därjämte bolaget täckning av de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna, viss förräntning av bolagets eget kapital
däri inberäknad, mot det att bolaget är redovisningsskyldig! för sina på grund
av sockertillverkningen erhållna inkomster. Ehuru såsom i nämndernas och
livsmedelskommissionens skrivelse anförts vissa skäl kunna åberopas för en
avveckling av det nuvarande garantisystemet och en övergång till den allmänna
priskontrollen, är jag likväl icke för närvarande beredd att tillstyrka
en så vittgående omläggning av sockerregleringen. I huvudsak synas även
för nästa tillverkningsår samma principer som hittills tillämpats böra gälla
för sockernäringens reglering. Ett avtal mellan staten och sockerbolaget rörande
sockerproduktionen bör alltså även i år genomföras. Det härutinnan
framlagda förslaget (bilaga 1) torde kunna godtagas.
Efter förhandlingar angående sockerbetsodlingen har uppgörelse rörande
betpriset kommit till stånd av det innehåll, att grundpriset för 1943 års odling
skall bliva detsamma som för 1942 års odling eller 4 kronor 50 öre för 100
kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt. Reglering av priset efter
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
41
sockerhalt skall ske enligt tidigare tillämpade grunder. På hemställan av betodlarnas
centralförening kan — liksom bestämdes i fjol — framdeles omprövning
genom skiljemannaförfarande få ske, huruvida höjning av betpriset
kan anses motiverad med hänsyn till sådan stegring av kostnaderna för produktionen
av betor, som innebär att förutsättningarna för det avtalade priset
i någon mera betydande mån förändrats. Skulle svårigheter uppkomma
för betodlarna att få arbetare för skötseln av betodlingarna, böra statsmakterna
vidtaga åtgärder för anskaffande av erforderlig arbetskraft.
Bestämmelserna rörande belarbetarlönerna i den förbindelse, som betodlarna
skola avlämna till sockemämnden, böra ansluta sig till motsvarande
bestämmelser i det för året gällande kollektivavtalet. Enligt den förbindelse,
som skall gälla för Skåne, Östergötland, Skaraborgs län, Halland och Blekinge
samt Småland, bör för sommarskötseln utgå ersättning enligt följande
grundpris: för första hackningen 25 öre, för gallringen 79 öre, för backängen
närmast efter gallringen 42 öre samt för varje av arbetsgivaren påfordrad
annan hackning 23 öre, allt för 100 sträckfamnar; dock att, därest
ingen hackning sker före gallringen, priset för den senare höjes till 96 öre
för 100 sträckfamnar. Arbetarna skola garanteras utförande av minst tre arbetsmoment
vid sommarskö (sein av sockerbetor. Därest allenast gallring utan
föregående backning och backning närmast efter gallring förekomma, räknas
det förra arbetsmomentet som två och betalas med 101 öre för 100 sträckfamnar.
Nu nämnda siffror äro grundpris, vartill på grund av plantantalet
tillägg eller avdrag utgår enligt vissa bestämmelser. Om jorden — å fältet i
sin helhet eller delar därav — är avsevärt bemängd med svårare ogräs, kan
grundpriset höjas med 30 procent. För upptagning, innefattande att betorna
skola omsorgsfullt avblastas, väl rengöras från jord och smårötter och samlas
i högar på förut väl rengjord plats samt högarnas täckande med blast, skall
utgå ackord per 400 sträckfamnar med minst: för arbete verkställt före den
25 oktober 6 kronor 80 öre, för arbete verkställt fr. o. m. den 25 oktober
t. o. m. den 9 november 7 kronor 35 öre samt för arbete verkställt fr. o. m.
10 november 8 kronor 40 öre. Beträffande arbetare, som fullgjort åtaget arbete,
skall dock totalersättningen alltid utgöra minst 7 kronor 35 öre per 400
sträckfamnar. Till arbetare, som i enlighet med förenämnda föreskrifter antingen
utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å överenskommen
areal, dock minst 3,200 sträckfamnar, eller — där uppgörelse om viss
areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, skall för verkställt upptagningsarbete,
utöver ackordet, utgå en särskild ersättning (kvantitetstilllägg).
För värjo fullt 1,000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen
överstiger 28,000 kilogram avräknade sockerbetor per hektar, utgår
kvantitetstillägget med 6 öre per 400 sträckfamnar. Stadgandet örn
kvantitetstillägg får ej utgöra binder för att, där så tidigare plägat ske,
en sådan bestämmelse upptages, att en förutsättning för dylikt tillägg
skall vara, att betorna icke hålla mer än viss angiven smutsprocent.
För betodlare i övriga delar av landet böra ersättningsbestämmelserna i
sagda förbindelse jämkas under hänsynstagande till att det inbördes för
-
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
hållandet mellan arbetarlönernas storlek i olika landsdelar såvitt möjligt
lämnas orubbat. Med beaktande härav böra betodlare å Gotland betala för
sommarskötsel med fyra arbetsmoment 102 kronor och för upptagning 112
kronor per tunnland örn 6,400 sträckfamnar. För upptagning, som verkställes
senare under året än den 9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor
40 öre per tunnland. Härutöver skall för upptagningen betalas ett kvantitetstillägg
av 4 öre per 400 sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar
(cirka 500 kilogram per tunnland), varmed skörden å egendomen överstiger
25,000 kilogram betor per hektar. Helackordet skall alltså vara minst
214 kronor per tunnland jämte kvantitetstillägg i förekommande fall. Bortfaller
den första av ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln
liksom helackordet med 4 kronor per tunnland. Bortfaller den sista
hackningen, minskas samma ackord med 14 kronor per tunnland. Betodlare
på Öland, som tecknar kontrakt med Mörbylånga råsockerfabrik, bör betala
för sommarskölsel med fyra arbetsmoment 109 kronor, för upptagning 105
kronor och i helackord alltså 214 kronor per tunnland. Minskningen, om
första respektive tredje hackningen bortfaller, bör här fastställas till 5 kronor
och 15 kronor.
Liksom tidigare torde böra uttagas en betodlaravgift. Med hänsyn till betodlarnas
framställning därom synes avgiften böra höjas från 3 kronor till 3
kronor 50 öre för varje uppmätt hektar av odlarnas sockerbetsodling. Avgiften
torde böra användas för i huvudsak samma ändamål som för närvarande.
Beträffande det närmare innehållet i förbindelsen utöver vad nu berörts
får jag hänvisa till vid statsrådsprotokollet fogad bilaga 2.
Enligt tillämpad praxis lia sockerbetsodlare ägt att till nedsatt pris uttaga
viss kvantitet melass från sockerbolaget för utfodring å egna brukningsdelar.
Före 1941 uppgick den mängd melass, som betodlarna fingo uttaga, till två
fat eller omkring 500 kilogram per hektar odlade sockerbetor. Med hänsyn
till behovet av melass vid foderförsörjningen inom landet i dess helhet torde
för året kvantiteten böra bestämmas till samma kvantitet som förra året eller
ett fat motsvarande cirka 250 kilogram per hektar odlade sockerbetor. Ä
denna kvantitet bör betodlare liksom förra året erhålla en rabatt, som kompenserar
honom för den minskning i tilldelning av melass, som skett efter
1940. Liksom förra året bör nedsättning i priset alltså medgivas med 7 öre
per kilogram å förenämnda kvantitet örn 250 kilogram beträffande före den 1
december uttagen kvantitet och med 5 öre per kilogram för därefter uttagen
kvantitet. För att i görligaste mån tillgodose betodlarnas behov av större fodertilldelning
till dragarna har livsmedelskommissionen ställt i utsikt, att betodlarna
må i höst tilldelas ett andra fat melass till normalpris utan rabatt, om
tillgången så medgiver, eller i annat fall något ökad fodersädstilldelning.
Såsom i nämndernas och kommissionens skrivelse framhållits torde, under
förutsättning att odling på de av myndigheterna erbjudna villkoren kommer
till stånd, 50 kilogram kalksalpeter kunna ställas till förfogande för
varje påbörjad halv hektar kontrakterad betodling. Under samma förutsätt
-
43
Kunni. Mcij.ts proposition nr 188.
ning torde viss sänkning av priset å chilesalpeter för betodlingen kunna
medgivas.
Vad i nämndernas och kommissionens skrivelse anförts rörande vissa specialbestämmelser
i odlingskontrakten föranleder intet särskilt uttalande från
min sida.
Härefter torde jag få till behandling upptaga förslag om vissa ändringar i
avtalet mellan staten och sockerbolaget. Enligt det gällande avtalet omfattar
statens kostnadsgaranti ej underhåll, avskrivningar, skatter och ett till bolagsstyrelsens
fria disposition stående belopp, utan bolaget får för täckande
av dessa poster tillgodoräkna sig ett belopp av 5.22 öre per kilogram tillverkat
råsocker. I myndigheternas skrivelse har föreslagits att den s. k. låsta kostnadsposten
skulle väsentligen utvidgas och innefatta förutom nyssnämnda
kostnadsposter jämväl avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntning av bolagets
eget kapital (vinst). Utanför den låsta posten skulle alltså i huvudsak ligga
sådana, på förhand mera svårbestämda poster som betkostnader, bränsleutgifter,
emballage och frakter. Denna utvidgning av den låsta postens omfattning
synes av flera skäl ändamålsenlig. Vid beräknandet av utgiftsposterna
å här avsedda låsta konton hade sockerbolaget kommit till en siffra
av 17.57 öre per kilogram råsocker. Efter ingående förhandlingar och sedan
myndigheterna förklarat sig icke kunna medgiva större belopp än 17.22 öre,
har bolaget godtagit detta förslag. Även jag finner mig kunna godtaga detta
belopp såsom skäligt. Rörande de olika omständigheter, som kommit i betraktande
vid bestämmande av beloppet, tillåter jag mig hänvisa till vad i
nämndernas och kommissionens skrivelse härutinnan anförts.
Med hänsyn till ovissheten i det nuvarande läget synes emellertid såsom i
skrivelsen föreslagits böra i avtalet mellan staten och bolaget intagas en bestämmelse,
som möjliggör ändringar i fråga om nyssberörda belopp av 17.22
öre. Sålunda torde böra stadgas att -— därest under tiden den 10 mars 1943—
31 juli 1944 sådan ändring inträder i pris- eller lönehänseende, att en mera
väsentlig stegring eller nedgång inträder i summan av de i den låsta posten
ingående kostnaderna -— förhandlingar efter anfordran av någondera parten
skola upptagas mellan dem i syfte att åstadkomma skälig jämkning i
nyssnämnda belopp. Det har förutsatts, att vid förhandlingar rörande jämkning,
som bär avses, staten skall företrädas av sitt kontrollorgan. Dock skall
fråga om fastställande av ändring i beloppet 17.22 öre underställas Kungl.
Majit, som bör äga att utan riksdagens hörande fatta beslut i frågan.
I anslutning till det anförda har utarbetats ett förslag till kontrakt mellan
staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under liden den 1 augusti 1943—31 juli 1944 med därtill fogade
allmänna uttalanden från förhandlingarna. Förslaget ansluter sig i det väsentliga
till nu gällande kontrakt. De ändringar, som vidtagits, avse huvudsakligen
5 § i gällande kontrakt och ha föranletts av den s. k. låsta postens
utsträckande att avse jämväl förut omnämnda i tidigare kontrakt däri ej
innefattande kostnadsposter, övriga ändringar avse mindre betydelsefulla
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
jämkningar i nu gällande bestämmelser och ha till stor del föranletts av den
ändrade lydelsen av 5 § i kontraktet. I övrigt tillåter jag mig hänvisa till
kontraktsförslagets lydelse, som ej synes tarva ytterligare motivering.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under tiden
den 1 augusti 1943—31 juli 1944. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna även att få giltighet efter sistnämnda
tid. Så är exempelvis förhållandet med vissa av bestämmelserna
i 5 § av kontraktsförslaget.
Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av
riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj:t att, därest så av väsentligt
ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma örn
av dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom
eljest företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsältes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1944, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Meddelande
av erforderliga närmare föreskrifter torde få ankomma på Kungl. Majit.
Det bör givetvis iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 §
andra och tredje styckena av kontraktet avsedda fall. Beträffande den tidpunkt,
då införselmonopolet skall utlöpa, är att märka, att, ehuru avtalet
med bolaget är avsett att utgå den 31 juli 1944, del med hänsyn till statens
garanti rörande bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt,
att riksdagens beslut om införselmonopolet får den innebörd, att
Kungl. Majit har möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill
dess garantien infriats genom lagrets försäljning, vilket kan antagas ha
skett vid ingången av februari månad 1945.
Under de senaste budgetåren ha vid olika tillfällen medel ställts till förfogande
för uppförande av arbetsbesparande anordningar för lastning och
lossning av sockerbetor vid såväl vissa enskilda järnvägar som statens järnvägar.
Även i år har gjorts framställning om anvisande av ytterligare medel
för ändamålen. För anordningar vid enskilda järnvägar har medelsbehovet
enligt inkomna uppgifter beräknats till i runt tal 180,000 kronor. Med hänsyn
till att ett belopp av omkring 50,000 kronor av tidigare för detta ändamål
anvisade medel torde återstå vid löpande budgetårs utgång, har en begränsning
av det i statsverkspropositionen beräknade anslagsbeloppet kunnat
ske. I fråga örn anordningar vid statens järnvägar har hemställts örn
anvisande av ett anslag å 1,675,000 kronor.
Ehuru betydande belopp redan tidigare anvisats för anläggningar av ifrågavarande
slag, torde den besparing av arbetskraft vilken de möjliggöra böra
föranleda att verksamheten i viss utsträckning ytterligare fullföljes. Materiel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
45
svårigheterna synas icke utgöra ett avgörande skäl däremot. Emellertid måste
ett urval bland de föreslagna anläggningarna ske, varvid bör beaktas vad
järnvägsstyrelsen och sockernämnden förordat och alltså endast de anläggningar
komma till utförande, som med hänsyn till den lastade betmängden
ge ett rimligt utbyte för den nedlagda kostnaden. I första hand böra sådana
lastnings- och lossningsanordningar, som med hänsyn till den för lossning och
lastning förekommade betmängden icke äga tillräcklig kapacitet utbytas mot
andra, under det att förstberörda anordningar torde böra komma till användning
på platser med mindre betmängd. Vid prövningen av frågan vilka
anläggningar som skola komma till stånd bör tillses att de utförda anläggningarna
möjliggöra sådana arbetsbesparingar och erbjuda sådana fördelar
i övrigt att de kunna antagas komma till användning även under normala
tider.
För utförande av anordningar av ifrågavarande slag vid statens järnvägar
torde med utgångspunkt från vad jag nu anfört ett belopp av 1,000,000 kronor
vara tillräckligt.
Ifråga örn medelsbehovet i övrigt synes det av sockernämnden ifrågasatta
beloppet av 150,000 kronor böra anvisas för nästa budgetår såsom bidrag till
lastnings- och lossningsanordningar för sockerbetor vid enskilda järnvägar.
Som sockernämnden föreslagit synes statsbidrag hädanefter böra kunna utgå
även till anläggningar vid stationer med mindre årlig betlastning än 2,000 ton.
Statsbidrag bör i regel utgå med högst 5 kronor för ton vid stationen lastade
betor under något av de tre senaste åren. Då särskilda skäl därtill
föranleda, torde bidrag böra kunna beviljas även till högre belopp, dock
högst hälften av kostnaden. Därest riksdagen biträder vad jag sålunda förordat,
bör det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda därav föranledda
författningsbestämmelser.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1944
till och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, dock senast
den 31 januari 1945, rätt att till riket införa socker
(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl. Majit stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt
vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt;
3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut anfört;
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
4) till Bidrag till lastnings- och lossningsanordningar för
sockerbetor för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av................................ kronor 150,000;
5) till Anordningar för lastning och lossning av sockerbe
tor
vid statens järnvägar för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten,
under rubrik statens järnvägar, anvisa ett investeringsanslag
av ........................ kronor 1,000,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
47
Bilaga 1.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti
1943-31 juli 1944.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter liksom
rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
2 §•
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1943 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
skall utgöra 4 kronor 50 öre.
I betodlingskontrakten skall intagas en erinran örn den mellan Kungl. Maj :t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn till
sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär att
förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån förändrats.
Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.
3 §•
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1943 med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven
förbindelse, enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönema
1943 och bestridande av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser
skola av bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda
nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall bolaget
innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §•
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj :t fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga örn priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom hos
Kungl. Maj:t.
5 §•
För räkenskapsåret 1 augusti 1943—31 juli 1944 är bolaget gentemot staten
redovisningskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
49
som följer av bestämmelserna i 1 mom. bär nedan — svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning oell försäljning liavda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det
att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17.22 öre för varje under räkenskapsåret
i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens nackdel
verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra sockerrörelsen,
samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkningen, kolkranen,
cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.
Skulle under tiden 10 mars 1943—31 juli 1944 sådana förändringar beträffande
en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda i priseller
lönehänseende, som i fråga örn höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång i
summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17.22 öre. Såsom exempel på sådan
stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom, jämlikt
uppgörelse den 19 december 1942 mellan svenska arbetsgivareföreningen och
landsorganisationen eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest
vidtagas, så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17.22 öre.
I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verkställas
för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
I den mån under avtalstiden särskilda koslnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få dessa
kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna och
alltså omfattas av statsgarantien.
Bihang till riksdagens protokoll 10tS. 1 sami. Nr ISS
4
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Det förutsattes, att den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1944, skall gälla, alt räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och
lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris ej
fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1944 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1944 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k, rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktions fond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset -—- ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas —- förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanslcaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Maj:t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. — Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd
och bolaget rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoleringarna
å förnödenheter eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren
i övrigt för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,
skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
Kungl. Maj.ts proposition nr 188.
51
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1943/44 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
A mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen; dock att den betmassa,
som frigöres vid saftstationen i Ängelholm, därigenom att vissa betodlare
i Halland erhålla torrsnitsel från Hasslarp, fortfarande skall redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket ränlebelopp ej
ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är örn ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bo
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
laget erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse om
beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Örn å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8 morn. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §''
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det
material, som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
Vad i detta kontrakt sägs örn nämnden skall, därest Kungl. Majit uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.
8 §.
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden
företräda staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan
hos en särskild'' delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna,
opartiska och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän
sägs. Att vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom
skiljemän, därom är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9 §•
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1943 till och med
den 31 juli 1944 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning uttryckligen
det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å sid. 28 i prop. nr 212/1941
skall gälla även beträffande nya avtalstiden.
2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Majit och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det har vid beräknandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av 17.22
öre förutsatts, att viss ökad tillverkning av E-socker kommer till stånd ävensom
att nuvarande kvaliteter å socker i övrigt i huvudsak bibehållas oförändrade.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Bilaga 2.
Förbindelse
till
Statens sockernämnd
angående betarbetarlönerna 1943 samt bestridande av vissa på
statens sockernämnd ankommande kostnader.
§ I
Undertecknad,
här nedan kallad betodlaren, förbinder sig gentemot statens
sockemämnd att vid användning under 1943 av lejd arbetskraft för sockerbetors
skötsel eller upptagning — där ej gällande kollektivavtal om dylikt
arbete är tillämpligt eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning
enligt de i kollektivavtalet stadgade bestämmelserna — iakttaga följande:
1) I fråga om sommarskötseln skall för omsorgsfullt och enligt givna
föreskrifter utfört arbete utgå ersättning enligt följande grundpris:
För första hackningen.................. | ....... 25 | öre | per | 100 sträckfamnar |
» gallringen......................... | ....... 79 |
|
| 100 |
» hackningen närmast efter gallringen | ....... 42 | » | » | 100 |
» varje av arbetsgivaren påfordrad | annan |
|
|
|
hackning......................... | ....... 23 | » |
| 100 |
dock att, därest ingen hackning sker före gallringen, | priset för den senare |
höjes till 96 öre per 100 sträckfamnar.
Arbetarna garanteras utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln
av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning
och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet
som två och betalas med 101 öre per 100 sträckfamnar.
2) Ovanstående är ett grundpris, vartill på grund av plantantalet tillägg
eller avdrag utgår enligt följande tabell.
Vid följande plantantal per 6,400 sträckfamnar
utgår tillägg med utgår avdrag med
|
| Kr. |
| Kr. | |
39,000 .. |
| .......... 1 | 50 | 37,000 .. | .................. 1:50 |
40,000 .. |
| .......... 3 | — | 36,000 . .. | .................. 3: — |
41,000 ... |
| .......... 4 | 50 | 35,000 ... | .................. 4:50 |
42,000 ... |
| ......... 6 | — | 34,000.... | .. (4: 50 + 3:--) 7: 50 |
43,000 .. |
| .......... 7 | 50 | 33,000.. . | .. (4: 50 + 6: — -) 10: 50 |
44,000 ... |
| .......... 9 | — | O. S. V. |
|
45,000 ... |
| .......... 10 | 50 |
|
|
46,000 ... |
| .......... 12 | — |
|
|
47,000 ... | ...(12:- | - 1:50=) 10 | 50 |
|
|
48,000 .. . | ...(12:- | — 3: —=) 9 | — |
|
|
Kungl. ÅIaj:ts proposition nr 188.
55
För 38,000 plantor per 6,400 sträckfamnar utgår ej tillägg eller avdrag.
Därest stark torka eller andra ogynnsamma betingelser för fröets groning
förelegat, hästhackning blivit mindre omsorgsfullt utförd, plantbeståndet genom
oväder blivit decimerat, eller om jorden är avsevärt bemängd med svårare
ogräs, framförallt kvickrot, skall avdrag från likviden enligt grundprisberäkningen
ej förekomma.
Tillägg till, respektive avdrag från grundpriset, beroende av plantantalet,
göres vid slutlikviden för sommarskötseln.
Som underlag för eventuellt avdrag innestår utav ersättningen för gallringen
15 procent tills slutlikvid sker.
Räkning av plantantal utföres för varje arbetare för sig och efter dennes
sista hackning och skall ske å 4 sträckor per gallrade 6,400 sträckfamnar om
vardera 40 sträckfamnar. Denna räkning, som utföres å sträckor representerande
det genomsnittliga gallringsresultatet, lägges till grund för uträkningen
av tillägg, respektive avdrag.
Vid beräknandet av plantantal skola dubbelplantor ej medräknas.
3) Om jorden — å fältet i sin helhet eller delar därav — är avsevärt bemängd
nied svårare ogräs, speciellt kvickrot, kan grundpriset allt efter graden
av därav följande svårigheter vid gallrings- och hackningsarbetet höjas med
högst 30 procent.
Tillägg till grundpriset skall icke utgå vid allmänneligen förekommande
ogräsbestånd.
4) För upptagning, innefattande att betorna skola omsorgsfullt avblastas,
väl rengöras från jord och smårötter och samlas i högar på förut väl rengjord
plats samt högarnas täckande med blast, skall utgå ackord per 400 sträckfamnar
med minst: 1) för arbete verkställt före den 25 oktober kr. 6:80,
2) för arbete verkställt fr. o. m. den 25 oktober t. o. m. den 9 november kr. 7: 35,
3) för arbete verkställt fr. o. m. den 10 november kr. 8: 40, dock att beträffande
arbetare, som fullgjort åtaget arbete eller, där icke överenskommelse
om viss areal träffats, kvarstannat tills skörden på egendomen är slut, totalersättningen
alltid skall utgöra minst kr. 7: 35 per 400 sträckfamnar.
Därest levnadskostnadsindex under år 1943 uppgår till minst 249, skall från
samma tid, som motsvarande indextillägg utgår enligt gällande kollektivavtal
mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Lantarbetarförbundet
(riksavtalet för jordbruket), ett tillägg till upptagningsprisema utgå med
25 öre per ruta om 400 sträckfamnar.
5) Till arbetare, som i enlighet med föreskrifterna under 4) här ovan antingen
utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å överenskommen
areal, dock minst 3,200 sträckfamnar, eller — där uppgörelse om viss
areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, skall för verkställt upptagningsarbete
— utöver ackordet — utgå en särskild ersättning (kvantitetstillägg).
För varje fullt 1,000-tal kg per hektar, varmed skörden å egendomen
överstiger 28,000 kg avräknade sockerbetor per hektar, utgör kvantitetstillägget
6 öre per 400 sträckfamnar. Därest arbetare genom styrkt sjuk
-
56
Kunni. Maj.ts proposition nr 188.
dom eller annat laga förfall är förhindrad att slutföra åtaget upptagningsarbete,
skall kvantitetstillägget utgå i proportion till upptagen areal.
6) Betodlaren skall senast inom tre veckor, sedan kampanjen avslutats vid
vederbörande fabrik, per post översända kvantitetstillägget till arbetare, som
är bosatt å annan ort, därest arbetaren framställer begäran härom och uppgiver
fullständig adress.
Betodlaren förbinder sig att, sedan leveransen av sockerbetor för året avslutats,
för betarbetare, som så påfordrar, förete skriftlig, av svenska sockerfabriksaktiebolaget
tillhandahållen uppgift å sin medelskörd av sockerbetor
under året.
7) Erhåller bearbetaren icke ersättning enligt bestämmelserna här ovan
under 1)—6), är betodlaren pliktig att, där han ej inom viss av statens sockemämnd
förelagd tid styrker sig hava till betarbetaren betalat vad som felas,
efter anmodan av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen
jämte 5 procent årlig ränta därå, att av nämnden disponeras enligt
av Kungl. Majit meddelade föreskrifter.
§ 2.
Tillika förbinder sig betodlaren att till täckande av kostnader, som statens
sockernämnd har att bestrida, under 1943 till nämnden erlägga en avgift av
intill 3 kronor 50 öre för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling
sagda år. Avgiften, vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Majit, skall
innehållas å betodlaren tillkommande betlikvid. För del av hektar reduceras
avgiften i proportion till arealen.
§ 3.
Tvister om tolkningen och tillämpningen av denna förbindelse — däri inbegripet
avgörande, huruvida och i vad mån ersättningsskyldighet enligt § 1
mom. 7 föreligger — skola avgöras enligt gällande lag örn skiljemän, med
iakttagande att skiljemännen skola vara tre, varav en utses av styrelsen för
Sveriges betodlares centralförening och en av styrelsen för Svenska Lantarbetareförbundet
samt den tredje (ordföranden) av Kungl. Majit.
I följande fall må § 1 mom. 1—5 i stället hava nedan angivna lydelse, nämligen
beträffande
Betodlare å Gotland.
1) För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett ackord av
minst 102 kronor per tunnland örn 6,400 sträckfamnar. Bortfaller den första
av ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln med 4 kronor
per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord
med 14 kronor per tunnland.
Kungl. Majlis proposition nr 188.
57
2) Ovanstående är ett grundpris, vartill på grund av plantantalet tillägg eller
avdrag utgår enligt följande tabell.
Vid följande plantantal per 6,400 sträckfamnar
utgår tillägg med utgår avdrag med
|
| Kr. |
|
| Kr. |
39,000. .. |
| ......... 1: 50 | 37,000.. . . |
| . . . 1: 50 |
40,000. . . |
| ......... 3: — | 36,000. . . . |
| . . . 3: — |
41.000.. . |
| ......... 4:50 | 35:000 . .. |
| ... 4: 50 |
42,000. . . |
| ......... 6: — | 34,000. . .. | . . (4: 50 + 3: - | =) 7:50 |
43.000. . . |
| ......... 7:50 | 33,000.. . . | . . (4; 50 + 6: - | =) 10:50 |
44,000. . . |
| ......... 9: — | O. S. V. |
|
|
45,000. . . |
| ......... 10:50 |
|
|
|
46,000.. . |
| ......... 12: — |
|
|
|
47,000 . . | .. (12:- ■ | - 1: 50 =) 10: 50 |
|
|
|
48,000 .. | .. (12:- - | - 3: — =) 9: — |
|
|
|
o. s. v.
För 38,000 plantor per 6,400 sträckfamnar utgår ej tillägg eller avdrag.
3) Därest stark torka eller andra ogynnsamma betingelser för fröets groning
förelegat, hästhackningen blivit mindre omsorgsfullt utförd, plantbeståndet
genom oväder blivit decimerat, eller om jorden är avsevärt bemängd
med svårare ogräs, framför allt kvickrot, skall avdrag från likviden enligt
grundprisberäkningen ej förekomma.
Tillägg till, respektive avdrag från grundpriset, beroende av plantantalet,
göres vid slutlikviden för sommarskötseln.
Som underlag för eventuellt avdrag innestår utav ersättningen för gallringen
15 procent tills slutlikviden sker.
Räkning av plantantal utföres för varje arbetare för sig och efter dennes
sista hackning och skall ske å 4 sträckor per gallrade 6,400 sträckfamnar om
vardera 40 sträckfamnar. Denna räkning, som utföres å sträckor representerande
det genomsnittliga gallringsresultatet, lägges till grund för uträkningen
av tillägg, respektive avdrag.
Vid beräknandet av plantantal skola dubbelplantor ej medräknas.
4) För upptagning, innefattande att betorna skola omsorgsfullt avblastas,
väl rengöras från jord och smårötter och samlas i högar på förut väl rengjord
plats samt högarnas täckande med blast, skall ackordet vara minst 112 kronor
per tunnland. För upptagning, som verkställes senare under året än den
9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor 40 öre per tunnland.
Därest levnadskostnadsindex under år 1943 uppgår till minst 249, skall
från samma tid, som motsvarande indextillägg utgår enligt gällande kollektivavtal
mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Lantarbetarförbundet
(riksavtalet för jordbruket), ett tillägg till upptagningspriserna
utgå med 25 öre per ruta örn 400 sträckfamnar.
5) Till arbetare, som i enlighet med föreskrifterna under 4) här ovan antingen
utfört åtaget arbete nied upptagningen av sockerbetor å överenskom
Bihang
till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 188. 5
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
men areal, dock minst 3,200 sträckfamnar, eller — där uppgörelse örn viss
areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, skall för verkställt upptagningsarbete
— utöver ackordet — utgå en särskild ersättning (kvantitetstillägg).
För varje fullt 1,000-tal kg per hektar, varmed skörden å egendomen
överstiger 25,000 kg avräknade sockerbetor per hektar, utgör kvantitetstilllägget
4 öre per 400 sträckfamnar. Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller
annat laga förfall är förhindrad att slutföra åtaget upptagningsarbete,
skall kvantitetstillägget utgå i proportion till upptagen areal.
Betodlare på Öland, som tecknar betodlingskontrakt med Mörbylånga
råsockerfabrik.
1) För sommarskötseln skall, därest denna omfattar fyra arbetsmoment
(hackning, gallring och ytterligare två hackningar), betalas ett ackord av
minst 109 kronor per tunnland om 6,400 sträckfamnar. Bortfaller den första
av ovannämnda hackningar, minskas ackordet för sommarskötseln med 5
kronor per tunnland. Bortfaller den sista hackningen, minskas samma ackord
med 15 kronor per tunnland.
2) Ovanstående är ett grundpris, vartill på grund av plantantalet tillägg
eller avdrag utgår enligt följande tabell.
Vid följande plantantal per 6,400 sträckfamnar
utgår tillägg med
Kr.
39.000 ...................... 1:50
40.000 ...................... 3: —
41.000 ...................... 4:50
42.000 ...................... 6: —
43.000 ...................... 7:50
44.000 ...................... 9: —
45.000 ...................... 10:50
46.000 ...................... 12: —
47.000 .... (12:-- 1: 50 =) 10: 50
48.000 .... (12:-- 3: — =) 9: —
O. S. V.
utgår avdrag med
Kr.
37.000 ...................... 1:50
36.000 ...................... 3: —
35.000 ...................... 4:50
34.000 ...... (4:50 + 3:—=) 7:50
33.000 ...... (4: 50 + 6: — =) 10: 50
o. s. v.
För 38,000 plantor per 6,400 sträckfamnar utgår ej tillägg eller avdrag.
3) Därest stark torka eller andra ogynnsamma betingelser för fröets groning
förelegat, hästhackningen blivit mindre omsorgsfullt utförd, plantbeståndet
genom oväder blivit decimerat, eller om jorden är avsevärt bemängd
med svårare ogräs, framför allt kvickrot, skall avdrag från likviden enligt
grundprisberäkningen ej förekomma.
Tillägg till, respektive avdrag från grundpriset, beroende av plantantalet,
göres vid slutlikviden för sommarskötseln.
Som underlag för eventuellt avdrag innestår utav ersättningen för gallringen
15 procent tills slutlikvid sker.
Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
59
Räkning av plantantal utföres för varje arbetare för sig och efter dennes
sista hackning och skall ske å 4 sträckor per gallrade 6,400 sträckfamnar om
vardera 40 sträckfamnar. Denna räkning, som utföres å sträckor representerande
det genomsnittliga gallringsresultatet, lägges till grund för uträkningen
av tillägg, respektive avdrag.
Vid beräknandet av plantantal skola dubbelplantor ej medräknas.
4) För upptagning, innefattande att betorna skola omsorgsfullt avblastas,
väl rengöras från jord och smårötter och samlas i högar på förut väl rengjord
plats samt högarnas täckande med blast, skall ackordet vara minst 105 kronor
per tunnland. För upptagning, som verkställes senare under året än den
9 november, utgår ett tillägg av 8 kronor 40 öre per tunnland.
Därest levnadskostnadsindex under år 1943 uppgår till minst 249, skall
från samma tid, som motsvarande indextillägg utgår enligt gällande kollektivavtal
mellan Svenska Lantarbetsgivareföreningen och Svenska Lantarbetarförbundet
(riksavtalet för jordbruket), ett tillägg till upptagningspriserna
utgå med 25 öre per ruta om 400 sträckfamnar.
5) Till arbetare, som i enlighet med föreskrifterna under 4) här ovan antingen
utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å överenskommen
areal, dock minst 3,200 sträckfamnar, eller — där uppgörelse örn viss
areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, skall för verkställt upptagningsarbete
— utöver ackordet — utgå en särskild ersättning (kvantitetstillägg).
För varje fullt 1,000-tal kg per hektar, varmed skörden å egendomen
överstiger 25,000 kg avräknade sockerbetor per hektar, utgör kvantitetstilllägget
4 öre per 400 sträckfamnar. Därest arbetare genom styrkt sjukdom
eller annat laga förfall är förhindrad att slutföra åtaget upptagningsarbete,
skall kvantitetstillägget utgå i proportion till upptagen areal.