Kungl. Maj:ts proposition nr 188 (Proposition 1939:188)

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till förbättrad
bostadsförsörjning för lantarbetare m. m.; given
Stockholms slott den 3 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami. Nr 188.

Kungl. Majis proposition nr 188.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet ä Stockholms
slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel,
Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkten 24, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1939/40 beräkna

till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, ett reservationsanslag
av 3,250,000 kronor.

Därjämte har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, att å kapitalbudgeten, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna

dels under Kapitalinvesteringar, Statens utlåningsfonder till Lånefonden
för främjande av bostadsbyggande på landsbygden, ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor,

dels ock under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd till Lån för
uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder, ett reservationsanslag av
3,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.
Jag uppmärksammar därvid först frågan om främjande av förbättrad bostadsförsörjning
för lantarbetare.

Förbättring av bostäder för lantarbetare.

Spörsmålet om bättre lönebostäder för lantarbetare har länge utgjort en
viktig men hittills i stort sett olöst del av landsbygdens bostadsfråga. Ehuru
den statliga bostadsförbättringsverksamheten till stor del motiverats med vissa
lantarbetarbostäders bristfälliga beskaffenhet, har blott en relativt ringa del
av dessa blivit upprustade medelst bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån,
oaktat medelstilldelningen för dylika bostäder varit väsentligt rikligare
än för andra. Enligt uppgift från statens egnahemsstyrelse hade un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

der åren 1933—1937 beviljats bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån
i 48,744 fall till ett sammanlagt belopp av 31.9 milj. kr. i bidrag och 7.5 milj.
kr. i lån. Härav hade 2.7 resp. 0.9 milj. kr. utgått för lönebostäder till 1,717
»företag», vilket torde motsvara 4,000—5,000 lantarbetarbostäder. Till förklaring
av dessa relativt låga siffror för lönebostädernas andel i bostadsförbättringen
må anföras, att frågan huruvida bostadshjälp härvidlag skulle utgå
emellertid varit beroende icke blott på bostädernas beskaffenhet och bostadsinnehavarnas
önskemål, utan jämväl och framför allt på lantarbetsgivarnas
intresse och ekonomiska möjligheter.

övrig statlig hjälp till anskaffning och förbättring av bostäder på landsbygden
i form av egnahemslån, arbetarsmåbrukslån samt bostadsanskaffningslån
med familjebidrag till barnrika familjer i egnahem har av naturliga
skäl haft endast ringa betydelse för höjande av lantarbetarnas bostadsstandard.

Såsom speciell stödform för lantarbetarbostäder tillkom genom beslut vid
1935 års riksdag efter förslag av bostadsutredningen för landsbygden lånefonden
för lantarbetarbostäder. Bostadsutredningen hade framhållit, att
den övervägande delen av de mycket betydande belopp, som statsmakterna
anvisat för bostadsförbättring, hade kommit att utgå till reparation och ombyggnad
av smärre lägenheter, egnahem o. d., vilka ägdes av den mindre
bemedlade befolkningen på landsbygden. Det syntes därför vara motiverat,
att det allmänna särskilt sökt underlätta strävandena att förbättra bostadsförhållandena
för sådana lantarbetare, vilka bebodde av vederbörande lantarbetsgivare
upplåtna, ej sällan bristfälliga bostäder och som, eftersom bostäderna
ej vore deras egna, själva icke kunde avhjälpa bristerna. I fråga om
lönebostäder kunde ofta enbart lån på förmånliga villkor bereda erforderligt
stöd för åstadkommande av nödiga förbättrings- eller nybyggnadsarbeten.
Bostadr.utiedningen föreslog därför upprättande av en särskild lånefond för
lantarbetarbostäder, för vilken borde tagas i anspråk inkommande amorteringar
å utlämnade nybyggnadslån. Enligt bostadsutredningens förslag skulle
rätt att erhålla lån från fonden tillkomma såväl ägare som brukare av
jordbruksfastighet för uppförande av nya lantarbetarbostäder å fastigheten
eller för ombyggnad av eller annat mera omfattande förbättringsarbete å
dylika bostäder. De bostäder, som sålunda skulle uppföras eller inredas,
borde vara ur sociala och hygieniska synpunkter goda och ändamålsenliga;
givetvis måste hälsovårdsstadgans krav beaktas. De ekonomiska stödåtgärder,
varom här vore fråga, utgjorde ett nödvändigt komplement till de
åtgärder av legislativ och administrativ art, som borde vidtagas i syfte att
möjliggöra förbättringar i avseende å landsbygdens bostäder, och avsågo särskilt
att underlätta hälsovårdsnämndernas strävanden att bereda invånarna i
respektive hälsovårdsområden sunda bostäder.

Vid prövning av ansökningar örn lån från fonden borde beaktas omständigheterna
i de olika fallen, särskilt de nuvarande bostädernas beskaffenhet.
Viss hänsyn måste tagas till sökandens ekonomiska förhållanden, men endast
i undantagsfall syntes närmare uppgifter i detta hänseende böra avförd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ras sökanden. Bostadsutredningen underströk i detta sammanhang, att även
om lånevillkoren gjordes så förmånliga, att lånen i viss grad lörlänades subventionskaraktär,
denna subvention likväl genom de förbättrade bostadsförhållandena
i främsta rummet bomme bostädernas invånare till godo. Ur jordägarens
synpunkt kunde sägas, att en dylik arbetarbostadsbyggnadsverksamhet
icke vore direkt räntabel.

Lånebeloppens storlek borde bestämmas i huvudsaklig enlighet med vad
som gällde i fråga om nybyggnadslån, sålunda högst 3,000 kr. per lägenhet
och ej över 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna.
Räntan borde ej sättas högre än räntan å egnahemslån för jordbrukslägenheten
sålunda 3.6 procent. Godtagbar säkerhet borde ställas, i främsta rummet
inteckning i vederbörande fastighet. Amorteringstiden borde bestämmas till
samma som gällde för nybyggnadslån, nämligen 20 år.

Bostadsutredningens förslag lades till grund för proposition till 1935 års
riksdag (nr 222) med endast få förändringar, av vilka den viktigaste innebar,
att såsom lånesäkerhet borde godtagas inteckning intill 5/6 av fastighetens
genom taxeringsbevis eller på annat, av egnahemsstyrelsen godkänt sätt intygade
värde. Närmast av budgettekniska skäl borde kapital ej såsom föreslagits
tillföras lånefonden direkt ur inflytande amorteringar å nybyggnadslån,
utan skulle å budgeten årligen såsom kapitaltillskott anvisas ett belopp,
som beräknades ungefärligen motsvarande amorteringarna. Propositionen
godkändes på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 145) av riksdagen (skrivelse
nr 345) och den 28 juni 1935 utfärdades kungörelse angående lån från
lånefonden för lantarbetarbostäder (nr 439).

Såsom kapital för fonden anvisades för budgetåret 1935/36 250,000 kr.
För budgetåret 1936/37 beviljades ett kapitaltillskott av 300,000 kr., för budgetåret
1937/38 av 400,000 kr. och för 1938/39 av 500,000 kr. För budgetåret
1939/40 har egnahemsstyrelsen hemställt om ett anslag av 700,000
kr. Angivna belopp beräknades motsvara de under resp. tidsperioder inflytande
amorteringar å utlämnade nybyggnadslån.

Oaktat fonden sålunda redan närmat sig 1 */2 milj. kr., har den hittills blott
i ringa mån tagits i anspråk för sitt ändamål. Enligt erhållna uppgifter hade
av statens egnahemsstyrelse intill början av oktober 1938 beviljats 29 lantarbetarbostadslån
till ett sammanlagt belopp av 151,030 kr., varav under 1937
sju lån å tillhopa 28,230 kr. och under tiden 1 januari—30 september 1938
tolv lån å tillsammans 91,130 kr.

Även denna speciellt för lantarbetarbostädernas förbättring inrättade statliga
stödform kan sålunda sägas hava i endast ytterst obetydlig grad bidragit
att förverkliga det avsedda ändamålet.

I sitt den 11 november 1937 avgivna betänkande rörande främjandet av bostadsförsörjningen
för mindre bemedlade, barnrika familjer (stat. off. utr.
1937: 43) upptog bostadssociala utredningen även frågan om familjebidrag till
lantarbetarfamiljer, boende i av arbetsgivaren ägd lönebostad. De sakkunnigas
dåvarande förslag i ifrågavarande avseende innebar, att lantarbetsgivare,
som uppförde lönebostad, vilken i fråga om utrymme och standard i övrigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

uppfyllde de krav på bostad för barnrik familj, som allmänt utgjorde förutsättningar
för ifrågavarande art av statshjälp, skulle kunna beviljas statslån
ur den år 1935 upprättade lånefonden för lantarbetarbostäder på, i jämförelse
med de dittills gällande, något modifierade villkor. För den tid varunder
bostaden beboddes av barnrik familj skulle han å detta lån tillgodonjuta
viss annuitetslindring. Detta bidrag skulle utgå oavsett ägarens förmögenhetsförhållanden;
det skulle motsvara skillnaden i kostnad mellan
en tillfredsställande bostad och de mindre tillfredsställande bostader, som
nu förekomma och som måste godtagas av arbetarna.

Bostadssociala utredningens då ifrågavarande uppdrag var begränsat till
att avse ett överförande av de allmänna principer, som kommit till tillämpning
i bostadssubventionsverksamheten för barnrika familjer i stadssamhällena,
till »egnahem och liknande lägenheter», särskilt på landsbygden.
De sakkunniga hade emellertid icke ansett sig kunna i sitt förslag utesluta
lantarbetarbostäder och mindre arrendelägenheter från den ifrågasatta
verksamheten, trots att en av de för bostadssubventionen väsentliga principerna,
det årliga bidragets differentiering efter familjernas barnantal, icke
lämpligen läte sig tillämpa i fråga om dylika bostäder, och trots de komplikationer,
som med nödvändighet uppkomme därigenom att bostadsupplåtelsen
vore förbunden med förhållandet mellan arbetsgivare-jordägare och
lantarbetare respektive arrendeinnehavare.

Bostadssociala utredningens nu refererade förslag till familjebidrag i samband
med lån ur lånefonden för lantarbetarbostäder remitterades, i samband
med utredningens förslag beträffande egnahemsverksamhet för mindre
bemedlade, barnrika familjer, till ett flertal myndigheter och korporationer.
Därvid avgåvos tillstyrkande yttranden av länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Örebro län. Socialstyrelsen
och Fredrika Bremer-förbundet tillstyrkte förslaget men framställde
erinringar mot vissa av förslagets principer. Avstyrkande yttranden inkommo
från statskontoret och länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Vid föredragning av ärendet i statsrådet den 3 mars 1938 framhöll dåvarande
chefen för socialdepartementet, att han lika med bostadssociala
utredningen funne det i hög grad angeläget, att åtgärder vidtoges for höjande
av lantarbetarnas bostadsstandard, men att det erbjöde betydande svårigheter
att konstruera en lösning av ifrågavarande problem. Då enligt
departementschefens mening tveksamhet vöre befogad beträffande de linjer,
efter vilka de sakkunniga velat lösa problemet, och den tekniska uvformningen
under alla omständigheter måste ytterligare övervägas, ansåg sig
departementschefen icke för det dåvarande kunna påkalla åtgärder från
riksdagens sida. Statsrådet förklarade emellertid, att han avsåge, att sa
snart som möjligt upptaga spörsmålet lill ytterligare undersökning i syfte
att förslag måtte kunna föreläggas 1939 års riksdag.

Genom beslut den 8 juli 1938 uppdrog Kungl. Majit åt bostadssociala
utredningen att verkställa utredning rörande möjligheterna att genom statliga
åtgärder åstadkomma en förbättrad standard bos lönebostäderna på

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

landsbygden. Samma dag tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet
med stöd av Kungl. Maj:ts den 6 maj 1933 givna bemyndigande ledamöterna
av riksdagens andra kammare småbrukaren A. Andersson i Tungelsta
och fi iherre A. de Geer samt statssekreteraren i jordbruksdepartementet
B. Näsgåid att i egenskap av experter biträda bostadssociala utredningen vid
behandling av fragan örn att genom statliga åtgärder åstadkomma en förbättrad
standard hos lönebostäderna på landsbygden.

Bostadssociala utredningen avlämnade den 11 november 1938 utredning
och förslag till förbättring av bostäder för lantarbetare, utarbetad i samråd
med nämnda experter av en inom utredningen tillsatt särskild delegation.
Bostadssociala utredningens betänkande torde få fogas såsom bilaga till
denna proposition.

Utredningens förslag avser endast lantarbetarbostäder, upplåtna i samband
med arbetsanställning, däremot icke lönebostäder inom industriella
och dylika företag. Motiveringen härför är, att lönebostadsproblemet inom
industrien under senare tider undergått en inre omvandling och i samband
därmed förlorat mycket av sin forna betydelse. Industrisamhällenas bostadsbehov
tillgodoses till större delen av arbetarna själva, i mindre utsträckning
medelst kooperativa bostadshus, men övervägande genom egnahem för
en eller två familjer, varvid i stor utsträckning understöd från vederbörande
industriföretag erhålles i form av lånehjälp mot låg ränta, lånegarantier,
billig tomtmark o. d. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig
böra begränsa sina undersökningar och förslag till att avse allenast jordbrukets
lönebostäder. Denna begränsning synes befogad särskilt därför, att
det statliga stödet för egnahemsbildning i allmänhet och för barnrika familjer
i synnerhet står till förfogande för arbetare i till landsbygden lokaliserade
industrier.

Bostadssociala utredningens undersökningar.

I syfte att erhålla en närmare belysning av lantarbetarnas faktiska bostadsförhailanden
har bostadssociala utredningen dels föranstaltat en specialundersökning
på grundval av de i samband med 1936 års partiella folkräkning
inhämtade bostadsuppgifterna, dels insamlat och bearbetat uppgifter genom
ett frågeformulär, som utsänts till förste provinsialläkare, vissa provinsialläkare
och andra tjänsteläkare, ävensom till hushållningssällskapen, svenska
lantarbetsgivareföreningen, svenska lantarbetarförbundet samt riksförbundet
landsbygdens folk. Syftet med den speciella statistiska undersökningen har
varit alt erhålla närmare uppgifter angående den kvalitativa standarden hos
tantal betarbostäderna, deras utrustning och brister ur hygienisk synpunkt.
Avsikten med enquéten har närmast varit att få en uppfattning om den i
saväl den hygieniska sakkunskapen som jordbruksbefolkningen representelande
kretsar radande opinionen beträffande lantarbetarbostädernas standard
och medlen att förbättra denna. Slutligen har vissa av bostadssociala

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

utredningens ledamöter och experter företagit studieresor i vissa län i syfte att
genom självsyn bilda sig en uppfattnig om lönebostädernas allmänna standard
på landsbygden.

För den närmare redovisningen av resultaten av den statistiska undersökningen
hänvisar jag till bilaga A, särskilt tabellerna sid. 85—91. Det framgår
av undersökningen, att lantarbetarbostäderna genomsnittligen äro av
betydligt sämre beskaffenhet än landsbygdsbostäderna i allmänhet och oftare
förete fundamentala brister. Lantarbetarbostaden saknar som regel vattenoch
avloppsledning, har otillräckliga och hygieniskt olämpliga uppvärmningsanordningar,
dålig köksutrustning, brist på biutrymmen för förvaring
av kläder och matvaror o. s. v. Under senaste decennium ny- eller ombyggda
bostäder utgöra en mindre del av lantarbetarbostadsbeståndet än vad som
gäller lör landsbygdsbosladsbeståndet som helhet; förnyelsen av lantarbetarnas
bostäder har sålunda varit förhållandevis svag, vilket är en av betingelserna
för deras genomsnittligen otillfredsställande beskaffenhet.

Ur resultaten av enquéten bland tjänsteläkare, hushållningssällskap o. a.,
vilka detaljerat redovisas i bilaga A, sid. 92—109, må här framhävas några
punkter.

Antalet familjebostäder för lantarbetare, som kunde anses vara av så bristfällig
beskaffenhet, att de för att motsvara fordringarna i gällande hälsovårdssladga
(43 §) borde ersättas med nybyggnader, uppskattas i intet län
till högre än 30 procent och endast i ett fåtal till över 20 procent; i de flesta
länen ligger den uppskattade siffran omkring 10 procent. Den del av familjebostäderna,
som är i behov av reparation, uppskattas i allmänhet till högre
tal; de flesta fallen gruppera sig omkring 25 procent. De ogifta lantarbetarnas
bostäder synas i allmänhet snarast vara sämre än de giftas.

De otillfredsställande bostadsförhållandena för lantarbetarna äro resultat
av en samverkan mellan dåliga bostäder och dåliga bostadsvanor. I vissa
fall lia bristfällig bostadsvård och dåligt utnyttjande av bostaden angivits
såsom viktigaste orsak till rådande missförhållanden; i flertalet fall uppgives
dock bostadens undermåliga beskaffenhet såsom dominerande orsak. För
övrigt är det ofta så, att dåliga bostadsvanor betingas av dålig bostad, medan
en god bostad ofta uppfostrar till god bostadsvård. I detta sammanhang
påpekas i många svar betydelsen av tillräckliga uppvärmningsanordningar
och andra anordningar, varigenom det husliga arbetet underlättas.

Samtliga tillfrågade hushållningssällskap och majoriteten av tjänsteläkarna
anse sig kunna konstatera en viss tendens på senare år att förbättra lönebostädernas
utrustning genom införande av vatten- och avloppsledning, elektriskt
ljus, värmeledning, ventilerade skafferier, garderober, vindfång o. s. v. Men
förbättringarna betecknas genomgående såsom obetydliga och röra väsentligen
införande av vindfång, garderober, ventilerade skafferier och elektriskt
ljus, under det att centralvärme och vattenledning äro sällsynta.

Tendensen till minskning av behovet av familjebostäder till följd av rationalisering
av jordbruksdriften synes vara oenhetlig och framträder mest i
slättbygdsområdena. De härigenom uppkomna möjligheterna att tillgodose

Kungl. Maj.ts proposition nr 18S.

behovet av nya familjebostäder genom sammanslagning av lägenheter synes
dock ha utnyttjats endast i enstaka fall. Utsöndring av de sämsta bostäderna
har förekommit, ehuru även det på grund av den rådande bostadsbristen
mera sällan. I sammanhang härmed har påpekats, att rationaliseringen
ställer jordbruket inför stora kapitalbehov, vilkas tillgodoseende begränsar
möjligheterna att finansiera bostadsförbättringar.

Den motsatta tendensen till ökning av behovet av familjebostäder genom
att man till följd av bristen på ogift arbetskraft sett sig föranlåten att å mindre
gårdar anställa gifta arbetare i stället för ogifta framträder på vissa båll,
dock endast svagt.

En tendens till ökning av lägenheternas storlek, särskilt genom övergång
från lägenheter örn 1 rum och kök till lägenheter om 2 rum och kök bestyrkes
av de flesta svaren i enquétematerialet. Tendensen är dock oenhetlig.

Den dominerande åsikten bland både tjänsteläkare och hushållningssällskap
är att det med nuvarande förutsättningar är praktiskt taget omöjligt att under
de närmaste åren åstadkomma en mera allmän höjning av lönebostäderna
upp till den standard, som i frågeformuläret angivits. Det påpekas dock,
att de växande svårigheterna att skaffa god arbetskraft till jordbruket verka
pådrivande på standardförbättringen.

Hindren mot ett förverkligande av en önskvärd högre standard tillskrivas
främst svårigheterna för jordbrukarna att förränta dessa bostäder. Det anmärkes
i detta sammanhang från många håll, att räntan på tillgängliga statslånen
är för hög. Från åtskilliga tjänsteläkares sida anföres, att vid sidan av
räntabilitetssvårigheterna ett väsentligt hinder för en höjning av lönebostädernas
standard utgöres av bristande intresse för de underlydandes bekvämlighet
och oförmåga att förstå de hygieniska vådorna av bostädernas brister.
Den slentrianmässiga inställningen till bostadshygieniska frågor synes dock
vara på väg att försvinna.

På fråga i vad mån de under senaste år stigande byggnadskostnaderna
försvårat önskvärda förbättringar, ha hushållningssällskapen i 18 fall av 20
svarat, att så i hög grad varit tallet. Det påpekas, att de stegrade kostnaderna
i många fall medfört, att planerade bostadsförbättringar uppskjuta.
Tjänsteläkarna synas icke tillmäta denna faktor lika stor vikt.

De sedan 1937 gällande, skärpta bostadsbestämmelserna i hälsovårdsstadgan
synas på vissa håll lia medfört goda verkningar; dock är verkan ännu
synbarligen mycket ojämn. Säkerligen ha de fört det goda med sig, att
uppmärksamheten mera inriktats på bostadshygien och att förståelsen därför
stigit. Alltför kort tid har dock gått sedan bestämmelsernas ikraftträdande,
för att man skulle kunna avgiva något säkrare omdöme örn verkningarna.
Tydligt framgår av svaren, att vissa läkare, som äro särskilt intresserade för
bostadsfrågan, energiskt använt sig av de åt dem givna möjligheterna. Resultaten
ha emellertid varit beroende av i hur hög grad hälsovårdsnämnderna
visat sig intresserade av alt hjälpa tjänsteläkarna; vissa svårigheter att få
hälsovårdsnämnderna i aktivt arbete synas ha varit för handen. Där distriktssköterskeorganisationen
blivit någorlunda fullständigt genomförd och tjänste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

läkarna varit intresserade av bostadsinspektionen, har ett fruktbärande arbete
kommit till stånd.

Från alla håll vitsordas, att den statliga understödsverksamheten varit den
drivande faktorn vid den standardförbättring av lönebostäderna, som kommit
i gång på landsbygden. I första rummet torde härvidlag bostadsförbättringsbidrag
och nybyggnadslån ha kommit till användning. Genom att dessa
medel funnits tillgängliga lia hälsovårdsnämnderna haft möjlighet att uppställa
skärpta fordringar; ty nämnderna lia för förbättringarnas genomförande
kunnat hänvisa till möjligheten att få lån och bidrag från staten.

Även lån från lånefonden för lantarbetarbostäder anses ha bidragit till en
standardhöjning, ehuru i avsevärt mindre omfattning än bostadsförbättringsbidragen.
Det relativt dåliga resultatet förefaller vara en följd av den
tillämpade relativt höga räntesatsen (3.6 %>), ty man har kunnat erhålla
lån lika billigt eller billigare i fria marknaden. Då dessutom fordringarna
på säkerhet varit ganska stora, har man dragit sig för denna låneform.

Den statliga egnahemsverksamheten anses indirekt lia påverkat landsbygdens
bostadsförbättringsverksamhet genom de standardtyper av bostäder den
framskapat. Lantbrukare och andra lia sporrats till strävan efter bättre egnahem
och denna strävan har resulterat i bättre bostadstillgång och därmed
bättre förhållanden över lag. Det är dock givet, att betydelsen av denna påverkan
inte får överskattas.

Möjligheterna att förbättra lantarbetarnas bostadsförhållanden genom att
för dem underlätta åtkomsten av egnahem, bedömas i allmänhet såsom begränsade
och i vissa fall riskfyllda, men även såsom värda att gynna, när förutsättningar
i form av säker arbetstillgång äro för handen. En viss tendens
föreligger att även i fråga örn de fast anställda arbetarna helt kontantavlöna
dessa och låta dem hyra de förutvarande lönebostäderna. Att torpsystemet
i rätt snabb takt förlorar sin betydelse för jordbrukets förseende med arbetskraft,
är en allmän uppfattning.

De önskemål, som i enquetesvaren ha framställts, gälla huvudsakligen bostadsinspektionen
och kontrollen över utförda förbättringsarbeten samt villkoren
för den statliga låne- och bidragsverksamheten.

Beträffande den förra frågan har, såsom förut framhållits, den nuvarande
bostadsinspektionens effektivitet varit mycket växlande på olika håll. Det
fordras förståelse för frågans vikt från tjänsteläkarnas sida, sociaihygieniskt
utbildade distriktssköterskor och arbetande hälsovårdsnämnder. Såsom förhållandena
nu äro, uppges det på många håll vara omöjligt för tjänsteläkaren
att inspektera mer än en del av sitt distrikt. Det anses, att bostadsinspektionen
skulle vinna i effektivitet örn full ersättning för arbetet med
bostadsinspektion kunde givas och mera tid anslås för ändamålet. Då
distriktssköterskeorganisationen ännu icke är färdig, kan en kontinuerlig
bostadsövervakning icke ordnas. Mycket talar för införandet av en tillsynsmyndighet,
som kunde utöva systematisk övervakning av hälsovårdsnämndernas
bostadshygieniska verksamhet.

I fråga örn kontrollen av hur de statliga bidragen till bostadsförbättring

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

användas har av åtskilliga tjänsteläkare framhållits, att i detta hänseende
uppenbara missförhållanden varit rådande.

Beträffande formerna för den statliga låne- och bidragsverksamheten har
en stark opinion gjort sig gällande, att låneräntorna böra sänkas, anslagen
ökas och ansökningsförfarandet förenklas. Tämligen enhällig synes uppfattningen
vara, att åtgärder att förbättra lantarbetarnas bostadsförhållanden
äro nödvändiga av sociala skäl och att verksamheten i denna riktning bör
fortsättas och utvidgas. Vid sidan av de positiva åtgärderna bör emellertid
gå en intensiv upplysnings- och propagandaverksamhet, som även borde
kunna bortarbeta de vanföreställningar örn hygien och bostadsvård, som ännu
leva kvar på landsbygden.

Ekonomiska åtgärder till förbättring av lantarbetarbostäderna.

Förslagets huvudlinjer.

Bostad ssociala utredningen.

Som allmän motivering till sitt förslag anför bostadssociala utredningen i
huvudsak följande.

De senare årens bostadspolitiska verksamhet innebär ett statsmakternas
accepterande av den uppfattningen att otillfredsställande bostadsförhållanden
äro ett socialt och folkhygieniskt ont, vars bekämpande — även med betydande
ekonomiska uppoffringar — är en av den nutida socialpolitikens mest
angelägna uppgifter. Bland motiven till den rad av bostadspolitiska åtgärder,
som under aren 1933—38 vidtagits, har särskilt framhävts det, som
grundar sig på bostadens betydelse för hemlivet, för de uppväxandes miljö
och för de hemarbetande hustrurnas arbetsförhållanden. Det kan med fog
hävdas, att å ena sidan lantarbetarbostädernas beskaffenhet och lantarbetarfamiljernas
levnadsförhållanden äro sådana, att de allmänna motiv, som föranlett
de senare årens bostadspolitiska åtgärder, kunna sägas vara i särskilt
hög grad tillämpliga, men att å andra sidan denna kategori av bostäder och
familjer äro svara att na med de samhälleliga hjälpåtgärder, som kommit till
användning inom bostadspolitiken. Lantarbetarfamiljerna äro ofta stora —
enligt preliminära uppgifter från den särskilda folkräkningen 1935/36 hyser
nära vart sjätte lantarbetarhushåll tre eller flera barn under 15 år, en frekvens
av flerbarnsfamiljer som är mer än dubbelt så hög som den som gäller
för stadsbefolkningen. En betydande del av landets flerbarnsfamiljer äro
lantarbetarfamiljer, vilka endast i begränsad omfattning kunna komma i åtnjutande
av statens hjälp till anskaffande av en god bostad i form av bostadsanskaffningslån
och familjebidrag till egnahem. Den primitiva bostadsutrustningen,
som är regel med mycket få undantag beträffande lantarbetarbostäder,
gör bostaden svårskött och arbetet för hemmets skötsel och barnens
vård ofta över hövan tyngande, i synnerhet som i många fall lantarbetarhustruns
arbetskraft till stor del tages i anspråk för arbete utanför hemmet.
Tung arbetsbörda och dålig bostadsutrustning i förening medföra ofta att

Kungl. Majis proposition nr 188.

bostadens vård eftersättes, varigenom en redan dålig bostad blir ännu sämre.
— Det är utan vidare uppenbaid, att de sociala och hygieniska skäl, varmed
den statliga bostadshjälpen främst motiverats, äro i högsta grad tilllämpliga,
när fråga är om lantarbetarbostäderna. Det är rimligt, att de åtgärder,
som statsmakterna vidtaga tor bostadsförhållandenas förbättring
komma lantarbetarfamiljerna till godo i en utsträckning, som svarar till lantarbetarbostadsproblemets
omfattning och plats i den allmänna svenska bostadsfrågan.

Såsom minst lika angeläget framstår behovet av åtgärder till förbättring
av lantarbetarbostäderna, om det ställes mot bakgrunden av frågan örn
»landsbygdens avfolkning» och rekryteringen av arbetskraft till jordbruket.
Allt mera allmänt har erkänts den väsentliga betydelse, som är att tillskriva
bostädernas beskaffenhet och utrustning, när fråga är om möjligheterna
att genom statliga åtgärder minska klyftan mellan stad och land i materiella
levnadsvillkor och sociala och kulturella levnadsvanor.

Av icke minst betydelse äro de växande kraven på bostaden för rekryteringen
av arbetskraft till jordbruket. I och med den höjning av lantarbetarnas
kontantlöner, som skett under senare år, har den relativa betydelsen av
lönebostadens kvalitet ur anställningssynpunkt blivit allt större. Det kan
icke råda något tvivel om att numera en lantarbetsgivares möjligheter att
anställa och behålla god arbetskraft är i långt högre grad än tidigare beroende
av örn man kan erbjuda goda bostäder.

Dessa på arbetsmarknaden verkande krafter lia dock ännu sin begränsning,
dels och främst i jordbrukets ekonomiska läge, som icke överlag tilllåter
en tillräckligt snabb och grundlig omdaning av lönebostäderna, dels
även i en på sina håll ännu kvardröjande brist på intresse. Det självklara
beroende, vari förbättringen av lantarbetarbostäderna står till jordbrukets
ekonomiska bärkraft, gör det befogat alt betrakta statliga ekonomiska åtgärder
på området i viss mening såsom ett led i det allmänna jordbruksstödet.
Angelägenheten att övervinna den tröghet, som beträffande bostadsförbättringen
ännu gäller även oberoende av de ekonomiska hindren, och att
påskynda utvecklingstakten på detta område gör det befogat att sätta in
speciella stödåtgärder beträffande bostäderna.

Sådana åtgärder böra enligt utredningens mening gälla såväl nybyggnad
som ombyggnad av lantarbetarbostäder och sålunda utan den begränsning
till örn- eller ersättningsbyggnad, som utmärker bostadsförbättringsverksamheten.
Det är visserligen icke sannolikt att lantarbetarbostadsbeståndet
som helhet kommer att tillväxa, men på vissa håll torde en i och för mera ordnad
arbetskraftsförsörjning företagen övergång från ogifta till gifta arbetare
betyda behov av nya familjebostäder för lantarbetare; det stöd staten lämnar
anskaffning av bättre lantarbetarbostäder bör kunna givas även i sådana
fall. Däremot synes frågan örn förbättring av de ogifta lantarbetarnas
bostäder böra lösas genom tillämpning av hälsovårdsstadgans bestämmelser
utan särskilda ekonomiska stödåtgärder.

Beträffande befintliga stödformers tillämplighet i fråga örn lantarbetar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

bostäder utgår bostadssociala utredningen från, att inom överskådlig tid
lönebostadssystemet kommer att vara att räkna med såsom den viktigaste
bostadsupplåtelseformen för arbetarna inom jordbruket. Härvid inräknas
även sådana fall, då vid upplåtelse av bostaden till arbetare vid gården en
viss hyra beräknas; skillnaden mellan dessa fall och de, där bostaden utan
någon beräkning av dess penningvärde ingår som en löneförmån, är av mera
formell innebörd.

Då lönebostaden äges av arbetsgivaren och i löneavtalet blott upplåtes till
nyttjande under anställningstiden, är det uppenbart, att de bostadspolitiska
stödformer, som kommit till användning i bostadssubventionen till förmån
för bamrika familjer, i detta sammanhang icke äro tillämpliga. Denna senare
subvention är utformad med hänsyn lill de boende familjernas i tiden
växlande behov och förmåga att bekosta bostaden. För jordägaren är kostnaden
att hålla lönebostäder en stående och av de boende familjernas storlek
och sammansättning i stort sett oberoende kostnad; för de boende familjerna,
å andra sidan, representerar bostaden icke en del av levnadskostnaderna
utan en del av löneförmånerna, som väljes icke för sig utan i och
med anställningsförhållandet som helhet. Syftet att befordra tillkomsten av
goda familjebostäder kan emellertid beträffande lantarbetarbostäder upprätthållas
på allmänna grunder. Stora familjer äro vanligare inom lantarbetarklassen
än inom de flesta andra samhällsgrupper. Även om åtskilliga
lantarbetarhushåll äro så små, att de skulle kunna anses försvarligt hysta
i en mindre lägenhet, måste dock den normen uppställas, att lantarbetarbostäderna
— åtminstone i flertalet fall —- skola vara tillräckliga som familjebostäder.
På större gårdar med många bostäder må en differentiering av
arbetarbostadsbeståndet vara möjlig, men på mindre gårdar, där endast ett
fåtal arbetare sysselsättas, böra bostäderna vara så tilltagna, att de äro tillräckliga
även när bland de växlande innehavarna kommer en större familj.
När stöd av statsmedel gives ny- och ombyggnad av lantarbetarbostäder, är
det därför befogat att generellt uppställa de minimikrav på bostaden, som
pläga ställas på en god familjebostad.

I fråga örn den statliga bostadsförbättringsverksamhetens betydelse för
höjning av lantarbetarnas bostadsstandard hänvisar bostadssociala utredningen
till det förut påpekade förhållandet, att lantarbetarbostadsbeståndet
i endast relativt ringa grad berörts av denna verksamhet samt att den upprustning,
som kommit till stånd med hjälp av bostadsförbättringsbidrag,
stundom varit av kvalitativt ej helt tillfredsställande art. Till förklaring härav
anför utredningen i huvudsak följande.

Bristerna i bostadsförbättringsverksamhetens resultat med avseende å lantarbetarbostäderna,
resultatens ojämnhet och otillräcklighet i kvantitativt
hänseende och deras otillräcklighet i många fall i kvalitativt hänseende, ha
enligt de sakkunnigas uppfattning sin grund i olägenheter av såväl psykologisk
som ekonomisk art, som följa med engångsbidragsformen. Den ojämna
verkan av bidragen beror säkerligen till en del på avsaknaden av enhetliga
bedömningsgrunder såväl vid prövningen av det av hälsoskäl påkallade

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

förbättringsbehovet som vid behovsprövningen i avseende a jordägarens ekonomi
— och därjämte givetvis på olikheter i det intresse och den energi, som
hälsovårdsnämnder och egnahemsnämnder ådagalägga för saken. Det är
uppenbart, att trots alla för verksamheten utfärdade direktiv bedömningsgrunderna
för behovsprövningen varit skäligen lösa och växlande, och det
har icke kunnat undvikas, att resultaten ofta framstå såsom slumpartade
och godtyckliga. Å ena sidan väcker beviljandet av bidrag i många fall
avund, å andra sidan verkar stundom oviljan att taga emot bidrag utan återbetalningsskyldighet
hämmande.

Det är vidare ofrånkomligt, att den nuvarande engångsbidragsformen innebär
ett gynnande av mindre förbättringsarbeten framför större och sålunda
har bidragit till missförhållandet, att medel stundom lagts ned i ytliga
upprustningsarbeten, som föga ökat bostadens verkliga värde. Genom att
bidraget i och med maximeringsregeln samt praxis icke varierar proportionellt
med förbättringsarbetenas kostnader (och delvis genom att räntan på
nybyggnadslånen är relativt hög), skapas ett ekonomiskt motiv för jordägaren
att föredraga mindre, nödtorftig — och stundom ej ens nödtorftig —
upprustning, för vilken en större del av kostnaderna bli täckta genom bidraget,
framför mera genomgripande om- eller ersättningsbvggnad och förbättring
av utrustningen, vilken — särskilt med tanke på den starkt fortskridande
höjningen av kraven på bostäder på landsbygden — skulle vara mera rationell
men från vilken de höga omedelbara kostnader, som jordägaren har
att bära, avskräcka.

Beträffande lånen ur lånefonden för lantarbetai''bostäder, vilka hittills
tagits i anspråk i ytterst ringa omfattning, anser bostadssociala utredningen,
att en sänkning av räntan i och för sig skulle komma dem att utnyttjas i
högre grad. Utredningen håller å andra sidan före, att med hänsyn till jordbrukets
ekonomiska läge detta medel enbart är otillräckligt för att inom
överskådlig tid åstadkomma en höjning överlag av lantarbetarbostädernas
standard upp till en nivå, som kan sättas som normerande för goda familjebostäder.
De skäl som kunna givas för speciella bidrag utöver lån till statens
självkostnadsränta med syfte att möjliggöra tillkomsten av för större
familjer lämpliga bostäder kunna också i stort sett anföras som skäl för bidrag
till lantarbetarbostäder i allmänhet, om än bidragsformen måste bli
annorlunda på grund av lantarbetarbostadens karaktär av lönebostad och
även bidragets storlek utmätas efter andra grunder, icke direkt efter de boende
familjernas behov utan med hänsyn lill jordbrukets ekonomiska läge.

Bostadssociala utredningen sammanfattar sina allmänna synpunkter på
förutsättningarna för åtgärder till förbättring av lantarbetarbostäder i följande
punkter.

1. En lösning av lantarbetarbostadsproblemet genom övergång från lönebostadssystem
till av arbetsförhållandet oberoende egnahems- eller hyresbostadssystem
är möjlig endast i mycket begränsad omfattning. Särskilda
åtgärder, utöver redan existerande stödåtgärder för bildande av egnahem
o. s. v., för att underlätta en sådan övergång synas icke påkallade. Lant -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

arbetarbostadsfrågan är inom överskådlig tid i huvudsak en lönebostadsfråga.

2. Jordbrukets ekonomiska läge medgiver f. n. icke utan bidrag av offentliga
medel en tillräckligt snabb och grundlig allmän förbättring av lant
arbetarbostadsbeståndet efter de normer, som böra sättas för goda familjebostäder
och som tillämpas inom de grenar av den bostadspolitiska verksamheten,
där syftet är att skapa familjebostäder. Enbart lån till statens själv -kostnadsränta är sålunda icke tillräckligt. De bidragsformer, som användas för
subvention av familjebostäder i egnahem eller hyreshus, äro icke tillämpliga
i fråga örn lantarbetarbostäder.

3. Bostadsförbättringsbidragen lia visserligen verkat stimulerande på förbättringsverksamheten
även i fråga örn lantarbetarbostäder, men effekten har
till följd av psykologiska och ekonomiska olägenheter varit ojämn, slumpartad,
kvantitativt otillräcklig i det stora hela och kvalitativt ofta otillfredsställande.

Utifrån dessa utgångspunkter har utredningen sökt finna en bidragsform,
som ekonomiskt är ungefär likvärdig med det nuvarande engångsbidraget,
men såvitt möjligt saknar dettas psykologiska och ekonomiska olägenheter.
Lån till underränta eller lån, räntefritt under viss tid, motsvarande högst
80 procent av byggnadsföretagets kostnader, amorterat på 20 år samt givet
utan behovsprövning i avseende å jordägarens ekonomi synes utredningen
vara lämpligt såsom sådan bidragsform.

Som skäl för att föredraga låneformen med subvention i form av underränta
eller viss tids räntefrihet framför engångsbidragsformen anför bostadssociala
utredningen i huvudsak följande.

Det kan invändas, att ett lån med underränta eller räntefritt och ett engångsbidrag
är reellt sett samma sak och att skillnaden är av bokföringsteknisk
natur. Detta är dock att förbise viktiga psykologiska realiteter. Ett
lån — även räntefritt — som till varje öre återbetalas torde icke i den allmänna
uppfattningen ha den allmosekaraktär, som gärna tillkommer ett bidrag
utan återbetalningsskyldighet. De hämningar, som följa av bidragets
karaktär av gåva utan motprestation och av den utan strikta, enkla regler
företagna och därför mer eller mindre godtyckliga behovsprövningen, torde
till väsentlig del kunna undvikas vid den föreslagna formen av lågförräntat,
eller viss tid räntefritt lån.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

tefrihet på sådant sätt, att det blir ungefär likvärdigt med nu utgående bostadsförbättringsbidrag
vid medelstort kostnadsbelopp. Detta innebär att det
föreslagna bidraget blir något mindre gynnsamt än bostadsförbättringsbidraget
vid smärre arbeten, såsom vid en ytlig upprustning, men mera gynnsamt
vid större, mera grundliga ombyggnadsarbeten och ersättningsbyggnad.

Utredningen framlägger därefter en serie jämförelser avseende den ekonomiska
stödeffekten vid olika sätt att med eller utan engångsbidrag och
vid olika räntesatser finansiera byggnadsföretag till varierande belopp, av
vilka framgår bl. a. att ett stöd i form av lån till statens självkostnadsränta
(3.25 procent) med 10 års räntefrihet är ekonomiskt likvärdigt med ett stöd
i form av engångsbidrag till hittills gällande genomsnittligt belopp, 700 kronor,
kombinerat med lån till nämnda ränta, löpande under hela amorteringstiden,
vid ett kostnadsbelopp för byggnadsföretaget av ungefär 3,250 kronor.
Detta svarar väl till syftet att avväga stödet i form av underränta eller räntefrihet
viss tid på sådant sätt, att det blir ungefär likvärdigt med nu utgående
bostadsförbättringsbidrag vid medelstort kostnadsbelopp. Detta innebär
även att stödet blir något mindre gynnsamt än bostadsförbättringsbidraget
vid smärre arbeten, men mera gynnsamt vid större mersf grundliga ombyggnadsarbeten
respektive nybyggnadsarbeten, vilket tillgodoser syftet att
undanröja det ekonomiska gynnandet av ytlig upprustning framför radikal
sanering, som enligt de sakkunnigas uppfattning är ett fel hos det nuvarande
systemet. Det bör anmärkas, att ett ökat stöd för större, minskat stöd för
mindre arbeten icke innebär ett gynnande av större jordägare framför
mindre. Det torde tvärtom förhålla sig så, att hittills de mindre jordbrukarna
av finansiella skäl haft svårast att genomföra större arbeten, varför en
omläggning av stödverksamheten beträffande lantarbetarbostäder i här
diskuterad riktning måhända skulle innebära största fördel för dessa mindre
jordbrukare.

Inför valet mellan lån till underränta, löpande hela amorteringstiden, och
lån till statens självkostnadsränta med efterskänkande av räntan under viss
tid, anför bostadssociala utredningen som skäl för den senare anordningen
följande synpunkter.

Det synes vanskligt att för ett särskilt ändamål fastställa en räntesats, som
belt saknar anknytning till marknadens sedvanliga räntesatser. Ur denna
synpunkt förefaller det vara avgjort att föredraga att bestämma räntesatsen
på lånen till den numera för allt flera av de socialpolitiskt motiverade bostadslånen
gällande, d. v. s. statens självkostnadsränta, samt att giva det av
det bostadssociala ändamålet motiverade stödet formen av ett efterskänkande
av räntan under viss tid. Ännu en synpunkt talar härför. Ett av de allmänna
motiven för statens stöd åt förbättring av lantarbetarbostäderna
grundar sig på jordbrukets nuvarande ekonomiska läge. Även örn ingenting
med bestämdhet kan förutses beträffande jordbrukets framtida utveckling,
må man lia rätt att utgå från, att jordbrukets ekonomiska villkor så småningom
i framtiden skola genom fortskridande rationalisering, genom fort -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

satt organisering av produktions- och avsättningsförliållanden o. s. v. så stabiliseras,
att det kan uppbära en godkännbar bostadsstandard för jordbrukets
arbetare. En anordning med räntefrihet under viss tid framstår —
samtidigt som den utgör en mycket effektiv stödform — såsom en för begränsad
tid av samhället gjord insats i syfte att nå en snabbare och grundligare
förbättring av lantarbetarnas bostadsstandard än som statens hjälp
förutan vid nuvarande förhållanden för jordbruket vore möjlig.

På de i det föregående anförda skälen föreslår utredningen, att det statliga
stödet åt lantarbetarbostäder gives formen av lån till statens självkostnadsränta
med efterskänkande av räntan under de första 10 åren av lånets
löptid.

Då ett genomförande av den föreslagna låneformcn skulle medföra, att
den nuvarande lånefonden för lantarbetarbostäder skulle mista sitt ändamål,
synes det utredningen lämpligt, att denna lånefond användes för här
ifrågavarande syfte. För detta ändamål föreslår bostadssociala utredningen

— utöver sänkningen av räntesatsen samt eftergiften av räntan under 10 år

— vissa ytterligare förändringar i lånevillkoren och anför i dessa hänseenden
följande.

I fråga om amorteringstiden, nu bestämd till 20 år, synes ingen anledning
till ändring föreligga. Praktiska skäl tala för att fast annuitet beräknas under
den tid räntan löper; övergången mellan den räntefria och den räntebärande
perioden blir vid denna anordning mindre kännbar.

Beträffade lånets storlek i förhållande till byggnadskostnaderna, för närvarande
70 %>, finnas skäl som tala för en höjning. Ofta utgör svårigheten
att driva upp medel utöver lån, bidrag och egna prestationer i form av arbete
och material för täckning av de engångskostnader, byggnadsföretaget
drager, ett av de största hindren som jordägaren möter. Med hänsyn härtill
föreslår utredningen, att lånet kan utgå med belopp, motsvarande högst
80 % av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna.

För lån ur lantarbetarbostadslånefonden godtages nu som säkerhet inteckning
intill 5/e av fastighetens genom taxeringsbevis eller på annat, av egnahemsstyrelsen
godkänt sätt intygade värde. Det är otvivelaktigt, att detta
krav på säkerhet i många fall verkar prohibitiv! och likaså skulle krav på
kompletterande säkerhet i form av borgen komma att utestänga många jordägare
från möjligheten att erhålla lån för sina lantarbetarbostäder. Å andra
sidan böra förlustriskerna beträffande lån av här ifrågavarande art icke
överdrivas. Lånen amorteras snabbt och inteckmngssäkerheten gäller i hela
fastigheten. Förlustrisken ligger huvudsakligen däri, att en låntagare av
andra anledningar än skuldåtaganden för arbetarbostäderna kommer på obestånd
och de lånebeviljande myndigheterna ha givetvis att pröva lånesökandes
allmänna solvens. Med hänsyn till det socialpolitiska syftet i detta sammanhang:
att åstadkomma goda familjebostäder för lantarbetare, synes det
utredningen befogat att sänka kraven på säkerhet sålunda att som säkerhet
godtages inteckning i vederbörande fastighet intill ett belopp icke överstigande
fastighetens genom taxeringsbevis eller, då taxeringsvärde ej är åsatt fas -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

tigheten, på annat godtagbart sätt intygade värde. Denna säkerhet kan uppenbarligen
icke anses bankmässig, vilket betyder att en del av den subvention,
som staten åtager sig, har formen av risktagande utöver bankmässiga
normer. Dylikt risktagande, motiverat på socialpolitiska grunder, förekommer
ju i många fall såväl inom den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten
som inom vissa grenar av jordbruksstödet. Om låneförluster uppkomma,
har dock låneverksamhetens sociala ändamål, bättre bostäder, upp-,
fyllts.

Bostadssociala utredningen framhåller nödvändigheten av föreskrifter, ägnade
att förhindra att subventionen missbrukas samt föreslår vissa regler i
detta syfte. Det missbruk, som i första hand kräver beaktande, är att de
bostäder, för vilkas byggnad eller förbättring statens stöd givits, användas
till icke avsett ändamål, d. v. s. icke användas såsom bostäder för gårdens
arbetare, utan exempelvis hyras ut till andra personer. I händelse sådant
missbruk förekommer, bör givetvis lånet omedelbart kunna uppsägas till betalning
och dessutom den subvention, som tillgodonjutits av låntagaren i
form av räntefrihet jämte premie, kunna återfordras. Den möjlighet att
kringgå bestämmelser avsedda att förhindra missbruk, som ligger i att lånet
i förtid återbetalas, bör också observeras; i sådant fall bör möjligheten att
återfordra för lantarbetarbostad erhållen subvention bevaras.

Å andra sidan bör hänsyn tagas därtill, att helt legitima skäl kunna föreligga
för att en bostad, som med statens stöd tillkommit som lantarbetarbostad,
i framtiden kan komma att övergå till annan användning. Den fortskridande
rationaliseringen minskar behovet av arbetskraft och det kan vara
svårt eller omöjligt att lång tid i förväg bedöma det framtida arbetskraftsbehovet
vid ett jordbruk. Det vore oskäligt att återfordra en för lantarbetarbostad
erhållen subvention därför att bostadens fortsatta användning som
lantarbetarbostad icke längre är förenlig med jordbrukets rationella drift.
Däremot bör i sådant fall fortsatt subvention i form av räntefrihet — om
förändringen av bostadens användning skulle inträffa under de första 10
åren efter lånets beviljande — icke längre utgå.

I fråga om standardkraven på de bostäder, för vilkas uppförande eller
förbättring statens stöd erhålles, föreslår utredningen i huvudsak samma
bestämmelser som gälla för familjebostäder enligt kungörelsen 1938: 247,
med undantag dock beträffande hustypen.

Utredningen fäster stor vikt vid att de höstäder, för vilka statens stöd erhållcs,
förses med sådan ur hygienisk och arbetsekonomisk synpunkt viktig
och rationell utrustning som vatten- och avloppsledning samt centralvärme,
även örn engångskostnaden för jordägaren skulle te sig hög och anser det
befogat att för detta ändamål det införes en särskild stimulans. En sådan
stimulans skulle ges i form av ett särskilt bidrag till fixt belopp av 300 kronor,
vilket skulle utgå i de fall, där såväl vatten- och avloppsledning inom
lägenheten samt central uppvärmningsanordning av tillfredsställande beskaffenhet
införas, samtidigt som lägenheten i övriga hänseenden är av god beskaffenhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr ISS. 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Det synes utredningen även önskvärt, att utvecklingen i fråga om utryminesstandarden
i lantarbetarbostäderna kunde påverkas i riktning utöver
den som minimum för statshjälp satta 2 rum- och kök-standarden. Man
torde dock icke ha att vänta, att inom överskådlig tid en högre standard skall
kunna praktiskt förverkligas såsom allmän: redan en höjning till allmän
2 ram och kök-standard betyder en mycket betydande förbättring, jämfört
med nu rådande förhållanden, och av praktiska hänsyn (möbleringsmöjligheter,
bostadens skötsel o. s. v.) torde lantarbetarfamiljerna ofta föredraga
en något mindre bostad framför en större. Dock kvarstår önskvärdheten
att påverka utvecklingen i riktning mot större lägenhetstyper, särskilt
med hänsyn till de mycket stora familjerna, och det ter sig därför för utredningen
befogat att låta bidraget utgå även i de fall, att bostäder om 3 rum
och kök (eller mera) byggas, förutsatt att bostaden i övrigt är av god beskaffenhet
samt planlösningen är av för ändamålet lämplig art.

Beträffande förfarandet vid ansökan örn lån finner utredningen ingen anledning
föreligga att använda kommunal myndighet som instans. Ansökan
skulle kunna ställas direkt till egnahemsnämnd och egnahemsstyrelsen skulle
fungera som central prövningsinstans. Ett sådant förfarande skulle även
tillgodose önskemålet om en enklare procedur än den i bostadsförbättringsverksamheten
hittills tillämpade.

I fråga om kostnaderna för de föreslagna åtgärderna framhåller utredningen
omöjligheten av en exakt kalkyl över totalkostnaderna för genomförandet
av ett över en längre följd av år utsträckt bostadsanskaffningsprogram,
särskilt i fråga om landsbygden, där bostadsanskaffningen till stor del
måste tänkas ske i form av om- och tillbyggnad.

Nybyggnad eller total ombyggnad efter den standard, som i utredningens
förslag gjorts till förutsättning för lån av statsmedel, torde vid nuvarande
förhållanden draga en för hela landet genomsnittlig kostnad av 6,000 å 8,000
kronor Då emellertid en betydande del av byggnadsföretagen inom den
ifrågavarande verksamheten kommer att bestå av ombyggnadsarbeten av
mindre omfattning, synes det rimligt att antaga ett belopp av storleksordningen
4,000 kronor såsom medelbelopp.

Antalet ny- eller ombvgggnadsföretag, nödvändiga för ernåendet av den
önskade standarden hos lantarbetarbostadsbeståndet, låter sig icke heller
beräkna. I och för angivande av den allmänna storleksordningen av behovet
kan sägas, att undanröjande av de bostadsförhållanden på området i fråga,
som nu deciderat representera en standard under den önskvärda, kräver
ny- eller ombyggnad eller upprustning av ett par tiotusental lägenheter. Genomförandet
av ett dylikt program inom rimlig tid, säg ungefärligen en tioårsperiod,
skulle motsvara ett normalt årsprogram omfattande 2,000 å 3,000
lägenheter och ett årligt behov av lånemedel för verksamheten om c:a 10
miljoner kronor. Ränteförlusten till följd av den föreslagna räntefriheten
för en sådan årssats skulle vid nuvarande ränteläge utgöra c:a 325,000 kronor
under 10 år. Härtill komma de föreslagna premierna, vilkas antal i
hög grad beror av verksamhetens utformning i praxis; det synes utredningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. 19

lämpligt att räkna med att i omkring två tredjedelar av fallen sådana bidrag
komma att utgå.

För närmast följande budgetår torde dock mindre belopp kunna beräknas,
eftersom verksamheten kräver tid att komma i gång. Då fonden för
lantarbetarbostadslån f. n. innehåller nära F/2 milj. kronor, synes det utredningen
tillräckligt, örn fonden för närmaste budgetår tillföres ett kapitalbelopp
av 5 milj. kronor, varjämte anslag bör beräknas för ett tusental bidrag
eller 300,000 kronor.

Yttranden.

Över bostadssociala utredningens förslag ha inhämtats yttranden från
statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands samt Kopparbergs län, statens byggnadslånebyrå, statens
egnahemsstyrelse, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, 1938 års jordbruksutredning,
1937 års utredning angående det mindre jordbrukets arbetsförhållanden,
lånenämnden för sekundär jordbrukskredit, statens jordbruksnämnd
samt styrelsen för statens institut för folkhälsan. Länsstyrelserna
hava tillika anbefallts att höra vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
samt förste provinsialläkare. Tillfälle att avgiva yttrande har vidare
lämnats fullmäktige i riksgäldskontoret, svenska landstingsförbundet,
svenska landskommunernas förbund, svenska bostadskreditkassan, svenska
fattigvårds- och bamavårdsförbundet, Sveriges allmänna lantbrukssällskap.
Fredrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetareförbundet,
svenska lantarbetsgivareföreningen, riksförbundet landsbygdens
folk samt kooperativa förbundet.

Förslagets huvudprinciper hava vunnit anslutning eller lämnats utan erinran
av det stora flertalet myndigheter och organisationer, som avgivit yttrande
över förslaget. Erinringar i detaljfrågor hava framställts av bl. a.
statskontoret, byggnadsstyrelsen, statens egnahemsstyrelse, länsstyrelserna i
Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Hallands, Skaraborgs och Örebro län, svenska landstingsförbundet, svenska
lantarbetsgivareföreningen och svenska lantarbetarförbundet. Anmärkningar
i väsentliga punkter ha framförts av socialstyrelsen och fullmäktige i
riksgäldskontoret. Avstyrkande yttranden ha avgivits av länsstyrelsen i
Älvsborgs län samt av riksförbundet landsbygdens folk.

Jag övergår nu till en redogörelse för de tillstyrkande remissyttrandena i
den mån dessa innehålla synpunkter på huvudfrågan rörande ersättande av
engångsbidrag med viss tid räntefria lån.

Statskontoret finner sig kunna i huvudsak biträda det framlagda förslaget,
då de riktlinjer, efter vilka det uppgjorts, stå i överensstämmelse med den
uppfattning, som kommit till uttryck i ämbetsverkets utlåtande den 7 febru -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ari 1938 över bostadssociala utredningens förslag rörande lån och bidrag av
statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer.

Medicinalstyrelsen, som huvudsakligen yttrar sig angående de ifrågasatta
åtgärderna på bostadsinspektionens område, vartill jag torde få återkomma,
har intet att anföra gentemot förslaget till ekonomiskt stöd för förbättring av
lantarbetarbostäderna.

Byggnadsstyrelsen ansluter sig i huvudsak till de förslag, som av utredningen
framlagts beträffande genomförandet av statliga ekonomiska och
organisatoriska åtgärder för förnyande eller förbättrande av lantarbetarbostadsbeståndet.

Statens egnahemsstyrelse har ingen erinran gentemot den av utredningen
föreslagna omläggningen av statliga åtgärder för åstadkommande av en förbättrad
standard av lönebostäderna på landsbygden. I likhet med utredningen
finner egnahemsstyrelsen den hittillsvarande möjligheten för lantarbetsgivare
till lån från lånefonden för lantarbetarbostäder ej innebära sådana
förmåner, som kunna vara ägnade att överlag medföra en så snabb och
grundlig förbättring av lantarbetarbostadsbeståndet som önskvärt vore. Sådant
syfte synes ej heller kunna ernås medelst den statliga bostadsförbättringsverksamheten.
Även om denna verksamhet haft sin icke ringa betydelse
för jämväl lantarbetarbostädernas förbättrande, så hade den dock icke
visat sig kunna ge upphov till någon mera allmän standardförbättring av
lönearbetarnas bostäder på landsbygden. Anledningen härtill torde närmast
vara att söka i den starkt framträdande hjälpbegränsning, som varit förknippad
med denna verksamhet. De skäl, som utredningen anfört för ett
utbyte av engångsbidrag mot en häremot i stort sett jämvärdig statlig subvention
i form av lån med låg ränta och viss räntefrihet, finner egnahemsstyrelsen
vägande.

Lantbruksstyrelsen anser sig kunna vitsorda riktigheten av de skäl, varmed
utredningen motiverat förslaget att utbyta engångsbidrag mot viss tid
räntefritt lån och finner det ändamålsenligt att räntefriheten utsträckes till
10 år. Styrelsen biträder även utredningens förslag, att lånen måtte utdelas
utan närmare prövning av sökandes ekonomiska förhållanden. Härigenom
skulle lånen visserligen även kunna komma sådana jordägare tillgodo, vilka
icke vore i direkt behov därav, något som styrelsen särskilt med hänsyn till
den under alla omständigheter begränsade medelstillgången anser vara betänkligt,
men ett motsatt förfarande skulle å andra sidan i många fall kunna
innebära en premiering av jordbruk, där bostadsbeståndet genom brukarnas
eget förvållande befinner sig i ett mindre gott skick, vartill kommer,
att förbättringen av lönebostad är avsedd att komma vederbörande lantarbetarfamilj
och icke jordägaren tillgodo.

Samtliga länsstyrelser, som avgivit yttranden i ämnet, ha vitsordat det stora
behovet av åtgärder för en snabbare och grundligare förbättring av lantarbetarbostadsbeståndet.
Med undantag av länsstyrelsen i Älvsborgs län ha samtliga
länsstyrelser även anslutit sig till eller lämnat utan erinran förslagets hu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188-

vudpunkt, lån med 10 års räntefrihet i stället för engångsbidrag. I frågan rörande
behovsprövningen ha ett par länsstyrelser uttalat en viss tvekan under
framhållande av att den med nödvändighet knappa medelstilldelningen måste
föranleda en prövning av lånesökandes ekonomiska villkor. Det stora flertalet
av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka av länsstyrelserna
bereus tillfälle att yttra sig, har även givit sin anslutning till den av utredningen
föreslagna stödformen. De tjänsteläkare, som avgivit yttranden, ha
—- utöver vitsordandet av det mycket stora behovet av hjälpåtgärder -— i allmänhet
endast yttrat sig angående standardkraven på bostäder, för vilkas
förbättring statens stöd erhålles, samt angående bostadsinspektion och teknisk
kontroll av byggnadsföretagen.

Svenska lantarbetareförbundet anser angeläget att understryka i likhet
med de sakkunniga, att även om de statliga bostadsförbättringsbidragen verkat
stimulerande också för lantarbetarbostäderna effekten hitintills dock varit
synnerligen ringa och därmed såväl kvantitativt som kvalitativt högst
otillfredsställande. I likhet med de sakkunniga har förbundet funnit anledning
antaga att några av de väsentligaste orsakerna till att lånefonden för
lantarbetarbostäder i anmärkningsvärt liten omfattning utnyttjats varit att
söka i dels den höga låneräntan dels också i den fastställda maximeringen av
lånebeloppen och vidare i den omständigheten att med de erhållna lånen
icke följt någon som helst premiering för fullödig utrustning av förbättrade
lägenheter. Förbundet instämmer i de sakkunnigas betonande av att jordbrukets
ekonomiska läge f. n. icke utan bidrag av offentliga medel medgiver
en tillräckligt snabb och grundlig allmän förbättring av lantarbetarbostäderna
och att fördenskull enbart lån till statens självkostnadsränta icke är
tillräckligt. Förbundet finner den föreslagna formen av lån med 10 års
räntefrihet vara den mest tilltalande bidragsformen.

Svenska lantarbetsgivareföreningen säger sig ej vilja bagatellisera förekomsten
av förefintliga brister hos lantarbetarbostadsbeståndet. Det är ur
alla synpunkter önskvärt att de avhjälpas. I sin mån har föreningen också
sökt påverka förhållandena till en bättring bl. a. genom att söka vidga arbetsgivarnas
förståelse för betydelsen av förbättrade bostäder. Föreningen finner
det av utredningen framlagda förslaget till anordnande av statligt stöd
vara i huvudsak klokt och väl avfattat, med hänsyn icke minst till de psykologiska
faktorer, som här måste tagas med i beräkningen. Sålunda anser föreningen
det vara riktigt, att det statliga stödet gives i form av viss lättnad i
fråga om ränta, men med skyldighet för låntagaren att återbetala hela kapitalet.
Föreningen finner det vidare välbetänkt, att någon maximiregel ej
uppställes för de föreslagna lånen. Vid sidan av de skäl härför, som utredningen
anfört, kan sägas, att ovissheten om byggnadskostnaderna och den
tid efter annan ändrade allmänna uppfattningen örn vad som skall anses utgöra
en tillfredsställande bostad gör det befogat att icke fastlåsa lånebeloppen
vid visst maximibelopp.

Kooperativa förbundets stgrelse önskar vitsorda betydelsen av den anförda
motiveringen till bostadssociala utredningens förslag och finner det i lik

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

het med de sakkunniga nödvändigt, att av såväl sociala som jordbruksekonomiska
hänsyn en förbättring och effektivisering av den hittillsvarande bostadshjälpen
för lantarbetarbefolkningen åstadkommes. Styrelsen finner
den av utredningen föreslagna formen för statsmakternas hjälp till åstadkommande
av förbättrade lantarbetarbostäder vara i stort sett fördelaktig.
Det synes sålunda styrelsen lämpligt, att det statliga stödet, på sätt utredningen
föreslår, ges i form av räntefrihet under de första tio åren av lånens
löptid.

Utan att direkt avstyrka förslaget har socialstyrelsen, länsstyrelsen i Älvsborgs
län och fullmäktige i riksgäldskontoret framfört starka betänkligheter
mot förslagets grundprinciper.

Socialstyrelsen ansluter sig till förslaget i de delar, som avse räntans sänkning
från nuvarande 3.6 procent till statens självkostnadsränta, avskaffandet
av maximeringen av lantarbetarbostadslånen samt höjningen av lånebeloppets
storlek i förhållande till de uppskattade kostnaderna för byggnadsföretaget.
Däremot är enligt styrelsens mening den föreslagna anordningen
med ett subventionssystem utan särskild behovsprövning ägnad att
ingiva betänkligheter. Ur principiell synpunkt kan enligt styrelsens mening
berättigad tvekan rada om lämpligheten överhuvud taget att med allmänna
medel subventionera enskilda jordägares bostadsbyggnadsföretag. Styrelsen
vill dock med hänsyn till det särskilda syftet i föreliggande fall ej motsätta
sig, att sådana lantarbetsgivare, som konstaterats vara i verkligt behov därav,
må kunna i samband med erhållande av lån komma i åtnjutande jämväl
av statssubvention vid uppförande eller förbättring av lantarbetarbostäder.
Kravet på en ingående behovsprövning i varje särskilt fall med avseende å
den sökandes förmögenhetsvillkor bör alltså konsekvent upprätthållas. Utredningen
har gjort gällande, att genomförandet av en likformigt och rättvist
verkande sådan prövning skulle vara förenad med betydande svårigheter
i praktiken, och vidare att en subventionering enbart av de mest behövande
lantarbetsgivarna lätteligen skulle kunna medföra ett obehörigt och
måhända i många fall mindre önskvärt gynnande av de sämst skötta och
ekonomiskt minst bärkraftiga jordegendomarna. Därjämte har utredningen
framhållit, att förbättring av lantarbetarbostäder icke i motsvarande grad
höjer egendomens ekonomiska värde; ur denna synpunkt skulle betänkligheterna
mot stöd utan behovsprövning kunna vika med hänsyn till det
socialt angelägna syftet med åtgärden. I vad mån dylika synpunkter kunna
äga berättigande är enligt styrelsens uppfattning måhända vanskligt att bedöma.
Socialstyrelsen kan för sin del icke tillmäta dessa argument någon
avgörande betydelse men finner å andra sidan de ovan angivna skälen för
en behovsprövning i förevarande avseende så mycket tyngre vägande. Styrelsen
förordar, att vid handläggning av hithörande ansökningsärenden framställning
örn lån — varvid behovsprövning ej borde äga rum — böra självständigt
behandlas för sig. Frågan om eventuell subvention bör upptagas
särskilt; vid handläggning av sådan skulle speciell behovsprövning alltid
förekomma. Subventionen skulle alternativt kunna ha formen av engångsbidrag
eller viss tids räntefrihet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anse sig ej böra göra något uttalande
i frågan, huruvida tillräckliga skäl föreligga för en omläggning av den av
staten under de senaste åren bedrivna understödsverksamheten för förbättring
av lantarbetarnas bostadsförhållanden men anse det kunna starkt ifrågasättas,
huruvida det kan vara lämpligt att utan behovsprövning bevilja
lån och statsbidrag till ägare av jordbruksfastigheter för förhättring av därå
befintliga lantarbetarbostäder. Erforderlig garanti för att de fastighetsägare,
vilkas ekonomiska ställning utan svårighet skulle medgiva utförande av
önskvärda arbeten för förbättring av lantarbetarnas bostäder, inom rimlig
tid komme att vidtaga sådana åtgärder, borde enligt fullmäktiges mening
sökas i en förbättrad bostadsinspektion på landsbygden.

Liknande synpunkter på frågan örn behovsprövningen anföras i de av
länsstyrelsen i Älvsborgs län åberopade yttrandena från länets båda hushållningsällskaps
förvaltningsutskott.

Direkt avstyrkande yttrande har avgivits av riksförbundet landsbygdens
folk, som visserligen anser att föreliggande utredning innehåller en del goda
uppslag men avböjer förslaget med hänsyn till riskerna av en ökad skuldbörda
för jordbrukarna.

Departementschefen.

Det synes mig klart ådagalagt av den förebragta utredningen och av
remissvaren, att hittillsvarande verksamhet att förbättra lantarbetarnas bostadsförhållanden
lämnat otillräckliga resultat och att därför ett stort behov
föreligger av mera energiska och effektiva åtgärder på detta område.

Bostadssociala utredningen utgår i sitt förslag från det allmänt vitsordade
förhållandet, att jordbrukets ekonomiska läge för närvarande icke överlag
tillåter en tillräckligt snabb och grundlig omdaning av lönebostäderna och
betraktar ett statligt stöd åt dessas förbättring i viss mening såsom ett led
i det allmänna jordbruksstödet men samtidigt såsom ett led i strävandet att
tillförsäkra eftersatta befolkningsgrupper en bostadsstandard, som icke under
nuvarande förutsättningar är möjlig att nå inom ramen av dessa gruppers
egna ekonomiska resurser. Därtill kommer att inom vissa orter behovet
av gift arbetskraft ökat även för bondejordbruk av sådan storlek att uppförandet
av arbetarbostad medför ett kapitalutlägg, som väsentligt ökar driftskostnaderna.
Beträffande lantarbetarbostäder, som skola hysa växlande innehavare
och bland dessa ofta stora familjer, har utredningen ansett, att
statens stöd bör givas för att befordra tillkomsten av goda familjebostäder
efter de normer i fråga örn utrymme och lägenhetsutrustning, som tillämpas
inom de gi-enar av den bostadspolitiska verksamheten, där syftet är att skapa
familjebostäder. Detta innebär en standard, avsevärt högre än den, som bestämmes
genom föreskrifterna angående tjöstad i hälsovårdsstadgan, och
även högre än den, som avtalsmässigt eller marknadsmässigt för närvarande
är normerande för lönebostäder av här ifrågavarande art.

Utredningens skäl för förslaget till omläggning av den statliga bostadsförbättringsverksamheten
i vad angår lantarbetarbostäder från engångsbidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

till lån, löpande med statens självkostnadsränta och räntefria under 10 år,
är i första hand det, att ett engångsbidrag till maximerat belopp gynnar
smärre, ytliga upprustningsföretag framför mera grundliga förbättringsåtgärder.
Ett icke maximerat lån med subvention i form av viss räntelättnad
undanröjer detta gynnande och förefaller därför såtillvida vara ett lämpligare
medel att nå den mera genomgripande förvandling av den allmänna
standarden hos lantarbetarbostäderna, som är önskvärd.

Utredningens andra huvudskäl för den föreslagna omläggningen stöder
sig på de konstaterade olägenheter, vilka i brist på enhetliga bedömningsgrunder
följa med behovsprövningen vid tilldelande av bostadsförbättringsbidrag
för upprustning av lönebostäder. Flertalet av de myndigheter och
organisationer, som i sina yttranden berört denna fråga, har godtagit eller
bestyrkt den argumentation, utredningen härvidlag förebragt för att icke
låta jordägarens ekonomiska ställning vara avgörande för huruvida lån av
subventionskaraktär skall kunna beviljas eller icke, under det att särskilt
socialstyrelsen hävdat en motsatt princip. Vid bedömande av denna fråga
bör hänsyn tagas därtill, att, såsom jag nyss berörde, de ifrågasatta stödåtgärderna
syfta att befordra en bostadsstandard, som är högre än den,
som ur jordägarens synpunkt kan på rent ekonomiska grunder motiveras.
Då vidare bestämmelserna för lånen utformas på sådant sätt, att garantier
givas för att stödet kommer lantarbetarfamiljerna tillgodo men icke möjliggör
ekonomisk vinning för jordägaren — härtill återkommer jag i det följande
— och då därtill det är ovedersägligt, att hittills tillämpade prövningsprinciper
verkat i enskilda fall slumpartat och i det hela hämmande, synas
mig starka skäl föreligga att medgiva, att lån med den föreslagna räntelättnaden
må beviljas utan att sökande behöver styrka ekonomiskt nödläge.

På anförda grunder förordar jag den föreslagna omläggningen av det statliga
stödet åt förbättring av lantarbetarbostäder.

Vissa villkor för lån och bidrag.

Bestämmelser angående lånen.

Bostadssociala utredningen.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen föreslår
bostadssociala utredningen beträffande den närmare utformningen av villkoren
för lånen -—- utöver viss tids räntefrihet samt borttagande av maximering
— dels att lånen må uppgå till högst 80 procent av de för byggnadsföretaget
uppskattade kostnaderna, dels att amorteringstiden skall vara 20 år,
dels slutligen, att som säkerhet för lånet må kunna antagas inteckning intill
ett belopp icke överstigande fastighetens taxeringsvärde. Vidare föreslår
utredningen vissa föreskrifter ägnade att förhindra missbruk av subventionen.

Yttranden.

Dessa förslag ha nästan undantagslöst vunnit anslutning av de myndigheter
och organisationer, som yttrat sig däröver. Svenska lantarbetsgivare -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

föreningen ifrågasätter, om man ej med hänsyn till jordbrukets trängda ekonomiska
läge skulle kunna tänka sig lån upp till 90 procent av byggnadskostnaderna.
Statens egnahemsstyrelse befarar, att det för låntagare med svag
ekonomi kan bliva rätt betungande att redan året efter det, under vilket
lånet lyftats, börja med en årlig amortering av en 20-del av beloppet. De
kostnader, som i allmänhet måste nedläggas på en byggnadstomts uppröjning
och planering m. m. efter slutförandet av en mera genomgripande omändring
eller nybyggnad av ett bostadshus, synes ävenledes motivera en befrielse
från amorteringsskyldighet under de två första låneåren. Med bibehållande
av den föreslagna årliga amorteringen kommer visserligen lånens löptid
härigenom att utökas till 22 år, men en sådan framflyttad inbetalningstid
torde för statsverket icke innebära någon direkt kostnad utan måhända
endast ett något ökat kapitaltillskott till fonden under de första åren. Egnahemsstyrelsen
finner vidare bestämmelsen med fast annuitet under senare
delen av amorteringstiden mindre lämplig av bokföringstekniska skäl. Styrelsen
föreslår även att tiden för räntefriheten får räknas från och med ingången
av kalenderåret näst efter det, under vilket lånet beviljats.

De av utredningen föreslagna villkoren beträffande säkerheten för lånet,
vilka av utredningen själv betecknats såsom icke bankmässiga och sålunda
innebärande ett led i subventionen, lia i några yttranden föranlett vissa betänkligheter,
vilka dock i de flesta fall fått vika med hänsyn till det sociala
syftet med förslaget. Sålunda yttrar socialstyrelsen, att en så väsentlig sänkning
av kravet på inteckningssäkerhet för lånen kan ur staten-långivarens
synpunkt förefalla betänklig och innebär uppenbarligen avsevärda ekonomiska
riskmoment. Styrelsen anser det emellertid ur bostadssocial synpunkt
vara av synnerlig vikt, att statsverket påtager sig de härmed förbundna
riskerna. Det kan näppeligen råda något tvivel om att den föreslagna anordningen
skulle verka i hög grad stimulerande på bostadsproduktionen inom
lantbruket genom att för många jordägare undanröja det kanske svåraste
hindret för erhållande av erforderliga likvida medel till sådant ändamål.
Lantbruksstyrelsen påpekar även riskerna med att bevilja lån utan
betryggande säkerhet men finner med hänsyn till vad utredningen i övrigt anfört
denna invändning icke vara av avgörande betydelse. En liknande inställning
intages av några länsstyrelser. Fullmäktige i riksgäldskontoret
vilja ifrågasätta, om det för vinnande av syftet med omläggningen av förevarande
understödsverksainhet verkligen skall vara nödvändigt att beträffande
inteckningssäkerheten för lånen sträcka sig så långt som de sakkunniga ifrågasatt.
I direkt avstyrkande riktning har i denna fråga statskontoret yttrat
sig.

Även utredningens förslag till bestämmelser med syfte att hindra missbruk
av statsunderstödet lia vunnit allmän anslutning. Jönköpings läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anser det vara av betydelse, att det örn
möjligt skapas trygghet för att en låntagare, som säljer sin egendom före
lånetidens utgång, icke kommer att efter försäljningen dröja kvar i det ansvar
han såsom ägare iklätt sig för dispositionen av lönebostäderna. Svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

lant arbetareförbundet anser det önskvärt, att med övriga villkor för erhållande
av lån förenades ett stadgande av innebörd att med statliga lånemedel
restaurerade eller nyuppförda lantarbetarebostäder, därest hyresersättning på
grund av låneformen påfordrades, ej finge belöpa sig till högre belopp än den
del av lönen som bostadsförmånen representerar såsom lönebostad jämförd
med den kontanta timlönen enligt kollektivavtalet. Landsorganisationen i
Sverige finner beträffande samma fråga det påkallat, att i här ifrågavarande
fall hyresersättningen genom uttryckligt lånevillkor normeras på sätt lantarbetareförbundet
föreslagit.

Departementschefen.

De förslag rörande lantarbetarbostadslånens andel av byggnadsföretagets
kostnader, sättet för lånens amortering, den säkerhet, som kräves för lånen,
samt föreskrifterna i syfte att hindra missbruk, vilka bostadssociala utledningen
framlagt, synas mig med hänsyn till ändamålet med ifrågavarande
verksamhet väl avvägda. Den föreslagna lånesäkerheten innebär visserligen,
som utredningen själv påpekat, ett risktagande betydligt utöver bankmässiga
normer. Att detta till trots de myndigheter och organisationer, som
yttrat sig i frågan, med endast ett par undantag anslutit sig till utredningens
förslag på denna punkt, synes mig vara ett övertygande belägg för nödvändigheten
av att i förevarande socialpolitiska verksamhetsgren icke tillmäta
säkerhetssynpunkten avgörande betydelse.

Egnahemsstyrelsen har föreslagit, att lånen skulle vara amorteringsfria
under de första två åren. En dylik anordning är lämplig när det gäller
t. ex. nyetablering av jordbruk eller egnahem. I detta sammanhang, när
fråga i flertalet fall är örn upprustning eller ombyggnad och där för bostadens
ägare knappast några mera betydande utgifter för andra ändamål
äro förbundna med byggnadsföretaget, synas mig icke tillräckliga skäl föreligga
för amorteringsfrihet under de första åren.

Beträffande de erinringar av bokföringsteknisk natur, som framställts av
egnahemsstyrelsen, torde dessa få övervägas i samband med utarbetandet av
författningarna rörande den allmänna bostadsförbättringsverksamheten. Det
är givetvis ett önskemål, att dylika regler göras så enhetliga som möjligt
för de olika bostadssociala verksamhetsgrenarna.

Det av svenska lantarbetareförbundet framställda önskemålet angående
viss normering av hyressättningen i fråga örn lantarbetarbostäder, för vilkas
förbättring statens hjälp erhållits och för vilka vid upplåtelse till fastighetens
arbetare viss hyra beräknas, synes mig värt beaktande. Restriktiva villkor
i detta hänseende, förbundna med lånet, äro nödvändiga som garanti för att
fördelen av det statliga stödet enligt verksamhetens ändamål kommer lantarbetarna
tillgodo. Hänsyn härtill torde få tagas av den lånebeviljande myndighet,
som kommer att handhava verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.
Standardbestämmelser och bidrag.

Bostadssociala utredningen.

Utifrån den allmänna uppfattningen, att bostäder för lantarbetare böra
uppfylla de krav, som i den statsunderstödda bostadsverksamheten ställas
på familjebostäder, föreslår bostadssociala utredningen i stort sett samma
standardföreskrifter för lantarbetarbostäder, för vilkas byggnad eller förbättring
statens stöd skall kunna erhållas, som de nu för egnahem för barnrika
familjer på landsbygden gällande. Lägenheten skall salunda rymma minst
två rum och kök samt skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara
försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning, varjämte
lägenheten skall ur hygienisk synpunkt och med hänsyn till möjligheterna
att underlätta det husliga arbetets bedrivande utgöra en god och ändamålsenlig
bostad. Med hänsyn till den stora vikt ur allmänna synpunkter, som
utredningen tillmäter införandet av sanitet stekniska och arbetsunderlättande
anordningar i landsbygdsbostäderna, föreslår utredningen vidare en särskild
premie å 300 kronor (lantarbetarbostadsbidrag), som skulle utgå i de
fall, där såväl vatten- och avloppsledning som centralvärme anordnas. Dylikt
bidrag skulle även kunna utgå, när bostad örn minst tre rum och kök
av även i övrigt god beskaffenhet ordnas. Utredningen anser dock möjligheterna
av en allmän höjning av utrymmesstandarden hos lantarbetarbostäderna
til! nämnda nivå såsom mycket små inom överskådlig tid.

Yttranden.

Gentemot de föreslagna standardvillkoren lia endast få erinringar gjorts i
remissvaren. Åtskilliga myndigheter och organisationer, som yttrat sig i
denna fråga, ha starkt understrukit de synpunkter, utredningen härvidlag
anlagt och stundom tillfogat ytterligare önskemål särskilt rörande hygieniskt
och byggnadstekniskt sakkunnig handledning och kontroll av de byggnadsoch
förbättringsarbeten, som erhålla statligt stöd.

Länsstgrelsen i Jönköpings län anser dock, att i förslaget ställas väl höga
krav på standarden. Utan att vilja förringa värdet ur olika synpunkter av
att hygienbefrämjande och arbetsbesparande bekvämligheter bliva introducerade
även uti de hem, varom nu är fråga, nödgas länsstyrelsen såsom sin
åsikt framhålla, att rffm här skjutit något över målet. Mot bakgrunden av
den ännu rådande låga allmänna bostadsnivan a den egentliga landsbygden
framstå de föreslagna lantarbetarlägenheterna såsom nära nog luxuösa —
åtminstone i vederbörande husbondes ögon. Liknande synpunkter anföras
av länsstyrelsen i Kristianstads län.

Även den av utredningen föreslagna formen för stimulerande av en högre
standard, bidrag till visst fixt belopp har vunnit nästan enhällig anslutning.
Endast statskontoret har direkt avstyrkt. Höjning av det föreslagna beloppet,
300 kronor, har ifrågasatts bl. a. av Uppsala läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott, svenska lantarbetare förbundet och kooperativa förbundet
Det har även framhållits som ett önskemål, att dylika premier skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

kunna beviljas även för andia bostäder på landsbygden och utan samband
med lån för ombyggnadsarbeten i övrigt. Egnahemsstyrelsen föreslår, att
premiebeloppet skall kunna uppdelas, exempelvis sålunda, att en premie på
100 kronor skall kunna utgå för inledande av vatten- och avloppsledning
och en premie på 200 kronor för anläggning av centralvärme.

Gentemot förslaget att lantarbetarbostadsbidrag skulle kunna utgå även när
tre rum och kök anordnas har anmärkning riktats av bl. a. lantbruksstyrelsen,
som framhåller, att viktigare än att lägenheten innehåller tre rum i stället
för två synes vara, att lägenheten i sin helhet är av viss minimistorlek,
samt att en större lägenhet är mera svårskött än en mindre, vilken senare
därför ofta föredrages av de boende själva. Liknande synpunkter anföras av
förste provinsialläkaren i Älvsborgs län och örebro läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.

Departementschefen.

De skäl, som av utredningen och i remissvaren givits för de föreslagna
standardkraven förefalla bärande. Det är visserligen sant att den standard
som åsyftas ligger väsentligt över den nu för landsbygdsbostäder genomsnittlig
gällande och att därigenom vissa misshälligheter skulle kunna uppkomma
i enskilda fall. Detta bör dock tillmätas underordnad vikt i jämförelse
därmed, att de uppställda kraven äro i och för sig påkallade av hygieniska
och sociala skäl och att tillkomsten genom statens stöd av fullgoda bostäder
på landsbygden kan fa stor förebildlig betydelse. Den nu ifrågasatta
verksamheten bör ses som ett led i det allmänna strävandet att höja landsbygdens
bostadsförhållanden överlag.

Även det föreslagna lantarbetarbostadsbidraget synes mig lämpligt avvägt.
En uppdelning av bidraget sa som föreslagits av egnahemsstyrelsen
förefaller icke väl förenligt med dess syfte att stimulera till tillkomsten av
i alla väsentliga hänseenden fullgoda bostäder.

Det har gjorts vissa erinringar mot att bidrag skulle kunna utgå även! när
tre rum och kök anordnas. Jag delar den uppfattningen, att den normalstorlek
hos lantarbetarbostaden, som för närvarande kan eftersträvas, är två
rum och kök. Möjligheten för en utveckling utöver denna standard bör
dock hållas öppen och jag anser det därför befogat, att bidrag skall kunna
utgå även för tre rum och kök, även om så kommer att ske endast i undantagsfall
under den närmaste framtiden.

Förfarandet vid ansökan om lån och bidrag.

Bostadssociala utredningen.

Utredningen föreslår i syfte att nå en förenkling av förfarandet vid ansökan
örn lån och bidrag, att sådan ansökan skall ingivas direkt till egnahemsnämnden,
som har att efter granskning av handlingarna och inhämtande av
de ytterligare upplysningar, som kunna vara erforderliga, meddela beslut i
ärendet. Egnahemsnämnds beslut skall, vare sig ansökan beviljats eller av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

slagits, underställas egnahemsstyrelsens prövning. Bestämmelser angående
det ansökningsförfarande, som för närvarande gäller i fråga om bostadsförbättringsbidrag,
innebär till skillnad härifrån, att ansökan skall ingivas till
hälsovårdsnämnd.

Yttranden.

Egnahemsstyrelsen yttrar, att med hänsyn till de hälsovårdande uppgifter,
som hälsovårdsnämnderna ha sig förelagda, däri bostadsfrågan torde
intaga den mest dominerande platsen, det icke synes vara lämpligt att helt
avkoppla dessa nämnder från allt befattningshavande med de låneärenden,
varom fråga är. Hälsovårdsnämndernas behövliga intima kontakt med allt,
som vidtages och sker på bostadsförbättringarnas område, bör enligt egnahemsstyrelsens
mening upprätthållas. I en eller annan form synes sålunda
dessa nämnder böra få medverka även i den verksamhet, som avser lönebostädernas
förbättrande. Egnahemsstyrelsen anser vidare, att även tjänsteläkarna
på respektive orter böra beredas tillfälle att yttra sig över upprättade
byggnadsplaner liksom även beträffande föreslagna eller tillämnade
byggnadsplatser. Egnahemsstyrelsen påpekar vidare, att då förslag till hela
egnahemsverksamhetens omorganisation nu framlagts av 1936 års egnahemsutredning,
frågan örn tillvägagångssättet vid här ifrågavarande låns sökande
och låneärendenas vidare handläggning m. m. bör göras beroende av det resultat,
vartill berörda egnahemsutrednings förslag kan leda. Förfaringssättet
med åsyftade lån synes sålunda på sätt, som kan befinnas lämpligt, böra
infogas i det lånesystem, som kan komma att bliva gällande inom egnahemsverksamheten.

Liknande synpunkter ha framförts av bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings,
Kronobergs, Malmöhus och Hallands län liksom av vissa hushållningssällskaps
förvaltningsutskott samt vissa tjänsteläkare.

Departementschefen.

Det är givetvis ett angeläget önskemål, att hälsovårdsnämnderna så mycket
som möjligt deltaga i arbetet att förbättra bostadsbeståndet och även att vid
planering av bostadsbyggnad och bostadsförbättring hygienisk sakkunskap
tages till råds. Detta synes dock kunna åstadkommas ulan att i själva ansökningsförfarandet
hälsovårdsnämnderna fungera som första instans. Det
har klagats över att ansökningsproceduren inom bostadsförbättringsverksamheten
är för omständlig och tidsödande och syftet med utredningens förslag
är att förenkla. Då frågorna örn hälsovårdsnämndernas mera aktiva medverkan
i bostadsförbättringsarbetet samt om den hygieniska sakkunskapens
anlitande i detta arbete lämpligen torde böra tagas upp i ett vidare sammanhang
och då en förenkling av förfarandet synes önskvärd, förordar jag på
denna punkt utredningens förslag.

Örn förändringar i egnahemsnämndernas ställning och egnahemsverksamhetens
organisation överhuvud, vilka föreslagits av 1936 års egnahemsutredning,
bli genomförda, kan möjligen anledning komma att föreligga att på

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

med hänsyn till nya organisationsformer och förfaringssätt lämpligt vis modifiera
ansökningsförfarandet även inom nu ifrågavarande verksamhetsområde.

Kostnadsberäkningar.

Bostadssociala utredningen.

Såsom jag tidigare framhållit beräknar utredningen, att för nästföljande
budgetår ett kapitalbelopp av cirka 6,500,000 kronor skulle komma att krävas
för låneverksamheten och cirka 300,000 kronor för bidragsverksamheten.

Departementschefen.

Till förbättrande av lantarbetarbostäder kan för närvarande lån beviljas
ur lånefonden för lantarbetarbostäder, som upptages bland statens utlåningsfonder.
Denna fond, som uppgår till något över 1 miljon kronor, kommer
givetvis att mista sitt nuvarande ändamål örn föreliggande förslag genomföres
och bör vid sådant fall disponeras för den nya verksamheten.

Kapitalbehovet för denna nya verksamhet låter sig visserligen icke med
säkerhet beräkna, men torde under nästföljande budgetår icke kunna uppgå
till mer än 4 å 4.5 miljoner kronor. Utöver lånefondens kapitalbelopp torde
därför böra anvisas 3 miljoner kronor för budgetåret 1939/40.

Såsom jag i årets statsverksproposition efter samråd med chefen för finansdepartementet
förordat, böra de föreslagna nya lånen redovisas under fonden
för låneunderstöd. Den odisponerade behållningen å det för lantarbetarbostadslånen
anvisade reservationsanslaget bör kunna tagas i anspråk folden
nya lånerörelsen på det sättet, att den i räkenskaperna för budgetåret
1939/40 tillföres det anslag för den nya lånerörelsen, om vars anvisande jag
kommer att hemställa.

Vad ater beträffar kostnaderna för den föreslagna bidragsverksamheten
torde dessa för nästföljande budgetår kunna uppskattas till cirka 200,000
kronor. Medel för ifrågavarande ändamål torde böra anvisas från det anslag,
som kan komma att bliva beviljat för bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden.

Bostadsinspektionen på landsbygden.

Bostadssociala utredningen.

Bostadssociala utredningen konstaterar på grundval av enquétesvaren rörande
tillämpningen av hälsovårdsstadgans bestämmelser om bostad samt
om bostadsinspektionens effektivitet, att hälsovårdsstadgans bestämmelser i
och för sig äro fullt tillräckliga; i och med de förändringar, som genomfördes
vid 1936 års riksdag och som äro i kraft sedan 1 januari 1937, kan hälsovårdsstadgan
sägas vara tillfyllest, örn den blott tillämpades. Det är dock

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

enligt utredningens sammanfattande omdöme uppenbart, att effekten av de
nya bestämmelserna hittills varit mycket ojämn och i stort sett tämligen obetydlig,
samt att de inspektionsorgan, som krävas för ett konsekvent tillämpande
av bestämmelserna, ännu äro otillräckliga. Alltför mycket beror på
huruvida och i vad mån man kan räkna med ett personligt betonat intresse
från hälsovårdsnämnders, provinsialläkares och distriktssköterskors sida.

Erfarenheterna från de resor, de sakkunniga företagit, lia styrkt den lipp
fattningen, att den bostadsövervakning, som direkt kan utövas av de huvudsakligen
med sjukvårdande uppgifter sysselsatta och inom mindre områden
verksamma provinsialläkarna och distriktssköterskorna, icke inom närmare
framtid kan bli fullt effektiv. Otvivelaktigt har inom den existerande organisationen
uträttats mycket gott arbete och mera torde kunna förväntas, nätorganisationen
inom en tioårsperiod blir fullt utbyggd. Redan synes det dock
klart, att organisationen på bostadsövervakningens område kräver en komplettering
med krafter, som äro fristående från lokala intressen, d. v. s. länsbostadsinspektörer.
Sådana rymmas inom den nuvarande distriktsorganisationens
ram. Utredningen ifrågasätter örn det icke vore lämpligt att statsbidrag
kunde utgå även för manlig bostadsinspektör inom större eller mindre
områden.

Såsom nyss nämnts ha de nya bestämmelserna i hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer
varit i kraft sedan början av år 1937. Det vore enligt utredningens
mening av intresse, örn en grundligare undersökning än den, sorn
varit möjlig för utredningen att företaga, kunde utföras angående dessa nya
bestämmelsers verkan, hälsovårdsnämndernas sätt att tolka och tillämpa dem
o. s. v. En dylik undersökning kunde lämpligen göras på ett representativt
urval av kommuner i första hand i de län, där landsbygdsbostadsförhållandena
påkalla mest uppmärksamhet, och i regi av institutet för folkhälsan utföras
av för dylikt uppdrag lämpade och intresserade tjänsteläkare.

Yttranden.

Socialstyrelsen framhåller, att de med förslaget åsyftade möjligheterna till
ökat ekonomiskt bistånd från statens sida till förbättring av lantarbetarnas
bostäder med all sannolikhet skulle skapa förutsättningar jämväl för en
mera effektiv inspektionsverksamhet på detta område än vad hittills varit
fallet. Det ligger i sakens natur, att en dylik inspektion knappast kan göra
någon mera betydande insats till höjande av den allmänna bostadsstandarden
för dessa arbetare, så länge de nödiga ekonomiska betingelserna härför
ej kunna anses föreligga. Vid ett förverkligande av de nu planerade ekonomiska
stödåtgärderna lära sådana betingelser komma att skapas. Å andra
sidan är det tydligt, att en organisatorisk förstärkning av den nuvarande
bostadsinspektionen på landsbygden också är av behovet påkallad. Styrel
sen vill särskilt betona önskemålet att såvitt möjligt få till stånd större inspektionsområden
och i förevarande avseende bättre utrustade hälsovårdsnämnder
ävensom att den nuvarande organisationen kompletteras med särskilda
bostadsinpektörer i varje län.

Kungl. Majis proposition nr 188.

Byggnadsstyrelsen betonar behovet av byggnadsteknisk sakkunskap i och
för kontrollen vid uppförandet och inredandet av bostäderna. Även i fråga
om den fortlöpande bostadsövervakningen synes det vara av största värde
att hava tillgång till byggnadsteknisk sakkunskap. Genom samarbete
mellan distriktssköterskorna respektive dem överordnade organ, å ena, och
organ med tillgång till byggnadsteknisk sakkunskap, å andra sidan, synes
även bostadsövervakningen kunna bliva mera effektiv än vad nu är fallet.

Länsstyrelsen i Uppsala län hyser den uppfattningen, att statsanslag borde
ställas till förfogande för särskilda bostadsinspektörer inom varje län. Dessa
böra äga sådana praktiska och tekniska kvalifikationer, att de icke blott
kunna bedöma bostadens beskaffenhet ur ekonomisk synpunkt utan även
huru bostaden på bästa sätt bör anordnas för att utan onödiga kostnader bli
så arbetsbesparande och bereda så stor trevnad som möjligt.

Svenska landstingsförbundets styrelse ansluter sig till utredningens uppfattning,
att för bostadsinspektionens effektivisering kräves en komplettering
med krafter, som äro fristående från lokala intressen, s. k. länsbostadsinspektörer.
Det är motiverat, att statsbidraget till avlönande av dessa centralt
verksamma krafter bleve avsevärt högre än till distriktssköterskornas
lön. I förarbetena till distriktsvårdsreformen uttalades, att kostnaderna borde
fördelas så, att landstinget bidrager med den del av kostnaderna, som
motsvarar den sjukvårdande verksamheten, under det att kostnaderna för
distriktsvården i övrigt, omfattande den förebyggande vården, bostadsvården
etc. täckas av statsmedel. Enligt denna fördelningsgrund borde sådana inom
distriktsvården anställda befattningshavare, som uteslutande syssla med
exempelvis bostadsvård, helt avlönas av statsmedel.

Medicinalstyrelsen understryker i anslutning till utredningens förslag nödvändigheten
av att såväl omreglering av provinsialläkardistrikten som distriktssköterskeorganisationens
genomförande såvitt möjligt påskyndas. Därjämte
synes det vara ett trängande önskemål att även de socialhygieniska
kurser för tjänsteläkare, som ordnas av institutet för folkhälsan kunde årligen
anordnas i betydligt större omfattning än hittills.

Med anledning av utredningens förslag till en undersökning av hälsovårdsnämndernas
sätt att tolka och tillämpa hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser
o. s. v. finner medicinalstyrelsen det bästa sättet att övervinna hälsovårdsnämndernas
tröghet vara en personlig upplysning och rådgivning från
fall till fall, grundad på en genomgång av nämndernas protokoll och en personlig
undersökning av bostadsbeståndet inom kommunen. Om en sådan
undersökning utfördes av därtill kompetent tjänsteläkare, skulle dennes erfarenheter
kunna tillgodogöras för utarbetande av detaljerade anvisningar
för bostadsövervakningen och behövliga, tillräckligt lättfattliga formulär
o. s. v., vilket otvivelaktigt skulle bidraga till att underlätta arbetet för hälsovårdsnämnderna
och genomföra en mera effektiv praxis. En sådan verksamhet
kunde försöksvis igångsättas exempelvis i Malmöhus, Östergötlands
och Uppsala län och fortsättningen av arbetet bli beroende på de erfarenheter,
som vunnits vid en sålunda ordnad verksamhet inom ett representa -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

tivt urval av kommuner i nämnda län. Nämnda undersökare skulle representera
den oberoende sakkunskapen och ifrågavarande anordning kunde
möjligen bli utgångspunkt för en kommande organisation, där lämpliga konsulenter
kunde ingripa vid behov. På sakens nuvarande ståndpunkt synes
det medicinalstyrelsen som örn man kunde vänta med statsbidrag till länsbostadsinspektörer.
I den mån, som distriktsläkarorganisationen blir genomförd,
vill man i första hand se förverkligat ett från olika håll uttalat
önskemål om tekniskt sakkunniga tillsyningsmän för hälsovården inom de
olika tjänsteläkarområdena.

Beträffande de närmare formerna för den föreslagna undersökningen och
rådgivningen genom särskilt förordnade tjänsteläkare synes förslag härom
böra i .samråd med undersökarna utarbetas av den myndighet, som erhåller
i uppdrag att omhänderha densamma. Man kunde lämpligen ifrågasätta
att i första hand genom lottning uttaga ett visst antal kommuner i de län
som föreslagits för undersökning — förslagsvis 1—2 kommuner i varje provinsialläkardistrikt
—• och att inom dessa kommuner ej blott lantarbetarbostäder
utan även småbrukarlägenheter och övriga smålägenheter skulle
bli föremål för bostadsteknisk undersökning. Undersökningen borde i de
föreslagna länen omfatta alla smålägenheter å landsbygden för att erhålla
för undersökningen värdefullt jämförelsematerial. De härom insamlade uppgifterna
skulle dessutom ha betydelse vid undersökning av behovet av eventuella
ytterligare åtgärder beträffande lantarbetarnas respektive landsbygdsbefolkningens
bostadsförhållanden.

Kostnaden för undersökningen har medicinalstyrelsen uppskattat till förslagsvis
22,500 kronor. Härvid har undersökningen beräknats sträcka sig
över en tid av 4 månader, omfattande för varje undersökare 100 arbetsdagar.
Med en arbetstakt av omkring 10 smålägenheter per dag beräknar styrelsen
att minst 2 % av inom de län, där undersökning föreslås, befintliga
lägenheter bli undersökta.

Ett annat sätt att öka hälsovårdsnämndernas verkningskraft vöre sammanslutning
i länsförbund, såsom skett i Värmlands län. De gynnsamma
erfarenheterna från länsbarnavårdsförbunden på barnavårdsnämndernas
verksamhet kunna analogvis anföras. Medicinalstyrelsen ifrågasätter, om
icke ett mindre anslag för påskyndande av sådana länssammanslutningar
skulle kunna i hög grad befordra önskvärd utveckling och därför böra rekommenderas.

Styrelsen för statens institut för folkhälsan anser beträffande den av utredningen
ifrågasatta undersökningen det vara av vikt, att en sådan undersökning
kommer till stånd. Därigenom kunde erhållas en på ett enhetligt
bedömande grundad uppfattning örn bostädernas beskaffenhet i vissa delar
av landet ävensom örn det sätt, varpå den nu stadgade tillsynen fungerar. På
grundval av vid undersökningen vunna erfarenheter torde det bliva möjligt
att utarbeta enhetliga riktlinjer för vederbörande lokala myndigheter, hälsovårdsnämnder,
tjänsteläkare och distriktssköterskor med hänsyn till deras

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 188. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

arbete beträffande bostadsövervakning. En sådan utredning borde jämväl
kunna förväntas bli av betydelse för att hos de lokala hälsovårdsmyndigheterna
åstadkomma ökat intresse för denna viktiga folkhygieniska fråga.
På grund av vid undersökningen gjorda normerande iakttagelser torde slutligen
bestämmelser beträffande bostadsinspektionen kunna utarbetas, varigenom
effekten av densamma skulle kunna förbättras. Styrelsen är ock beredd
att medverka vid utförandet av en sådan undersökning. Erforderliga medel
lära kunna beredas från den å institutets stat upptagna delposten avlöningar
till speciallärare, experter och tillfälliga biträden. En dylik undersökning
torde i första hand böra begränsas till de län, där landsbygdsbostadsförhållandena
påkalla särskild uppmärksamhet. Såsom sådana lära
förslagsvis Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs
ävensom Västerbottens och Norrbottens län böra uppmärksammas. Uppenbarligen
kunna av praktiska skäl samtliga bostäder i dessa län icke bliva
föremål för undersökning, utan torde denna böra begränsas att omfatta en
tillräckligt stor del av dem, förslagsvis Vs till Vio- Utväljandet av de kommuner,
som böra komma i fråga, torde böra ske genom institutet för folkhälsan
i samråd med förste provinsialläkaren i vederbörande län och med
ledning av de handlingar, som föreligga rörande bosta dstillsynen i de olika
kommunerna.

För vart och ett av de län, där undersökning skall äga runi, bör förordnas
en speciellt sakkunnig läkare med uppgift att besöka och inspektera lönebostäderna
i ifrågavarande kommuner. Vid denna undersökning synes man
kunna beräkna, att omkring 10 bostäder per dag hinna genomgås. Före
undersökningens utförande torde de i undersökningen deltagande läkarna
böra samlas till en av statens institut för folkhälsan anordnad kortare kurs
för att bl. a. åstadkomma ett i möjligaste mån enhetligt undersökningsförfarande.
Styrelsen förutsätter, att därest den ifrågavarande undersökningen
finnes böra komma till stånd i huvudsaklig enlighet med ovan uppdragna
linjer, styrelsen beredes tillfälle att framlägga en detaljerad plan med kostnadsberäkningar,
ävensom att bearbetningen av materialet lämpligen bör
äga rum genom institutets försorg.

Departementschefen.

Jag finner de synpunkter, som framförts av bostadssociala utredningen i
denna fråga i hög grad beaktansvärda. Enligt min uppfattning bör institutet
för folkhälsan erhålla i uppdrag att verkställa en undersökning efter de
linjer, som angivits av utredningen och som närmare utvecklats av medicinalstyrelsen
och styrelsen för institutet för folkhälsan. Till denna fråga torde
jag framdeles få återkomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Byggiiadskostnaderna på landsbygden.

Bostadssociala utredningen.

Vid en utredning rörande möjligheterna att genom statliga åtgärder åstadkomma
en förbättrad standard hos lönebostäderna på landsbygden bör enligt
bostadssociala utredningens mening uppmärksamhet ägnas åt de på senaste
tiden starkt stigande byggnadskostnaderna på landsbygden, vilka kunna innebära
fara för att statens stödaktion göres overksam genom stigande arbetslöner
och materialpriser.

Det läge, som genom byggnadskostnadernas stegring på senare år inträtt på
landsbygdens byggnadsmarknad, anser bostadssociala utredningen vara förtjänt
av synnerlig uppmärksamhet jämväl ur de synpunkter utredningen har
att anlägga. Bliva förhållandena på detta område ej uppordnade på ett tillfredsställande
sätt, löper man fara, att de åtgärder, som av staten kunna
vidtagas till förbättring av lönebostädernas standard och i allmänhet i bostadsförbättrande
syfte på landsbygden, kunna förlora en väsentlig del av
sin effekt.

De åtgärder, som kunna vidtagas på detta område, synas enligt bostadssociala
utredningens mening för närvarande böra begränsas till att eventuellt
under statlig ledning söka påskynda och fullfölja de förhandlingar, vilka som
förut nämnts, redan upptagits mellan på området intresserade organisationer.

Yttranden.

I åtskilliga yttranden lia utredningens synpunkter i förevarande fråga
understrukits. Sålunda yttrar socialstyrelsen, att det uppenbarligen är av
största vikt, att en tillfredsställande reglering på detta område må kunna
komma till stånd genom överenskommelser i en eller annan form. Vid en
fortsatt tendens till stegring av byggnadsarbetarlönerna på landsbygden upp
inemot den nivå, som städer och stadsliknande samhällen i detta avseende
representera, skulle den åsyftade effekten av de nu förslagna statliga stödåtgärderna
allvarligt äventyras. Styrelsen vill i denna fråga endast hänvisa
till sitt uttalande i ämnet i utlåtande den 30 september 1938 över byggnadsindustrisakkunnigas
betänkande.

Enligt lantbruksstyrelsens mening är denna fråga av så allvarlig natur, ej
blott för den statligt understödda bostadsförbättrings- och ladugårdsförbättringsverksamheten,
utan även för byggnadsverksamheten på landsbygden
överhuvud taget, att den bör påkalla särskild uppmärksamhet från det allmännas
sida.

Liknande synpunkter anföras av ett flertal länsstyrelser och hushållningssällskap
och av Sveriges allmänna lantbrukssällskap.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har med oro följt byggnadskostnadernas
alltjämt fortskridande stegring. Det har synts föreningen klart, alt kostnadsstegringen
till stor del orsakats av det i ökad omfattning resta kravet
på att städernas byggnadslöner och ackordsprislistor för byggnadsarbete
skola tillämpas även å arbete på rena landsbygden. Föreningen bade emel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

lertid hoppats att införandet i jordbrukets kollektivavtal av en särskild timlön
för byggnadsarbete, vilket skedde vid avtalsuppgörelsen sistlidna höst,
skulle underlätta en lycklig utveckling av den för jordbruket så betydelsefulla
byggnadsfrågan. Huruvida införandet i jordbruksavtalen av lönetariff
för byggnadsarbete skall komma att leda till åsyftat resultat eller ej är det
ännu för tidigt att yttra sig om. Man måste emellertid se i ögonen, att jordbrukarna,
om de ej kunna utnyttja jordbruksavtalens byggnadslöner utan
tvingas betala de byggnadslöner, som avpassats för städernas förhållanden,
samt dessutom — vad värre är — nödgas tillämpa »mätning» enligt ackordsprislistan,
få räkna med att arbetarna komma upp till en förtjänst av 2 å 3
kr. per timme.

Vilka åtgärder kunna då statsmakterna vidtaga på detta område till avhjälpande
av här påtalade missförhållanden? Bostadssociala utredningen
föreslår, att man eventuellt under statlig ledning söker påskynda och fullfölja
de förhandlingar, vilka redan upptagits mellan på området intresserade
parter. Föreningens förhandlingar med svenska lantarbetareförbundet äro
redan fullföljda. I jordbruksavtalet är landsbygdens byggnadsarbete redan
reglerat. Föreningen har tidigare antytt, att man ännu ej kan överblicka om
förhållandena härigenom blivit på tillfredsställande sätt tillrättalagda. Anledningen
till föreningens tvekan örn värdet av byggnadsarbetets reglerande
i jordbruksavtalet är att föreningens motpart, svenska lantarbetareförbundet,
av kollegiala hänsyn till byggnadsträarbetareförbundet och med dem
samordnade byggnadsarbetareförbund, synes benäget att tillämpa jordbruksavtalets
byggnadsbestämmelser endast med den största restriktivitet. Det
vore önskvärt, att landsorganisationen jämnade vägen för tillämpning av
jordbruksavtalets byggnadsbestämmelser på ett för byggnadsfrågans lösning
mera förmånligt sätt än som nu sker.

Kooperativa förbundets styrelse finner det ur allmänt sociala synpunkter
vara ett naturligt och berättigat landsbygdsintresse, att byggnadskostnaderna
skola stå i ett rimligt förhållande till landsbygdsbefolkningens —- i jämförelse
med stadsbefolkningens — obestridligt mindre ekonomiska bärkraft.
Styrelsen önskar som sin mening framhålla det välbetänkta i att såväl de
direkt berörda intressena på området som även det allmänna ägnar detta
spörsmål det allvarliga beaktande, som det utan tvivel är förtjänt av. Styrelsen
erinrar om att för ett flertal byggnadsvaror råder för närvarande
en monopolistisk prissättning. Det kan ej vara lämpligt, att staten genom
hjälp åt innehavarna av lönebostäderna indirekt subventionerar byggnadsindustriens
leverantörer eller tillåter monopolistiska överenskommelser, som
reducerar effekten av statens stöd för den angelägna saneringen av lantarbetarbostäderna.

Departementschefen.

Det betydelsefulla spörsmål, som de sakkunniga här upptagit till behandling,
torde få prövas i annat sammanhang än det nu förevarande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

I årets slatsverksproposition har, såsom redan erinrats, Kungl. Maj :t på min
hemställan under femte huvudtiteln, punkt 22, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, beräkna ett reservationsanslag av
3,250,000 kronor till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.
Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att å kapitalbudgeten,
statens utlåningsfonder i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna
till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.

Beträffande bestämmelserna angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån
för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden hänvisar jag till den redogörelse,
som finnes intagen å sid. 52 i propositionen nr 234 till 1934 års riksdag.
Här må endast nämnas, att verksamheten omhänderhaves av statens
egnahemsstyrelse och att förbättringsbidrag och nybyggnadslån kunna beviljas
till bostadsbyggnadsföretag på landet — i municipalsamhälle dock först efter
prövning av Kungl. Maj :t beträffande varje samhälle — samt inom de delar
av städerna, där hälsovårdsstadgans föreskrifter för landet äro tillämpliga.

Genom kungörelse den 27 maj 1938 (nr 245) meddelade Kungl. Majit bestämmelser
angående förbättringsbidrag och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag
på landsbygden. Dessa bestämmelser inneburo vissa ändringar
i grunderna för verksamheten. Maximibeloppet höjdes för bidrag
från 1,000 till 1,200 kronor och för nybyggnadslån från 3,000 till 3,500 kronor.
Förbättringsbidrag skulle kunna utgå även till bestridande av kostnaderna
för förbättring av vattentäkt. Vidare stadgades, att den, som sökt
bidrag eller lån enligt kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 654) angående förbättringsbidrag
och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden
och med anledning av i förstnämnda kungörelse meddelade bestämmelser
ville komplettera sin ansökning, finge senast den 1 september 1938
ingiva kompletterande ansökning, vilken skulle prövas i enahanda ordning
som den tidigare ingivna.

Vad angår de anslag, som hittills anvisats för bostad sförbättringsve
rksa mheten på landsbygden, må anföras
följande.

Till främjande av bostadsbyggande beviljade 1933 års riksdag för budgetåret
1933/34 ett reservationsanslag av 15,000,000 kronor, av vilket 10,000,000
kronor voro avsedda för landsbygden. Å tilläggsstat för samma budgetår anvisade
1934 års riksdag ytterligare 8,000,000 kronor för bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden. Det av sistnämnda riksdag för budgetåret
1934/35 anvisade anslaget av 8,000,000 kronor till främjande av bostadsbyggande
var avsett att helt tagas i anspråk för fortsatt bedrivande av landsbygdsverksamheten.

De för budgetåret 1933/34 anvisade medlen hava huvudsakligen disponerats
för tillgodoseendet av de ansökningar, som inkommo hösten 1933. Beträffande
det för budgetåret 1934/35 anvisade anslaget anordnades hösten

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

1934 ett nytt ansökningsförfarande. De därvid inkomna ansökningarna om
bidrag och lån avsågo ett sammanlagt belopp av inemot 39,000,000 kronor,
och egnahemsnämnderna beräknade för desamma ungefär 35,000,000 kronor.
Med hänsyn till att anslaget endast uppgick till 8,000,000 kronor, kunde
blott en ringa del av ansökningarna bifallas. Statens egnahemsstyrelse
gjorde i anledning därav framställning om anvisande av ytterligare
15,000,000 kronor för ändamålet.

Riksdagen beviljade för budgetåret 1935/36 ett anslag av 5,000,000 kronor,
avsett uteslutande för förbättringsbidrag, samt beslöt dessutom inrättandet
av en lånefond för främjande av bostadsbyggande på landsbygden, från
vilken fond nybyggnadslån skulle utlämnas. Såsom kapital för fonden anvisades
2,000,000 kronor. För budgetåret 1936/37 anvisade riksdagen 5,500,000
kronor till förbättringsbidrag samt, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, till
nybyggnadslån ett anslag av 2,000,000 kronor såsom kapitalökning för fonden.
I skrivelse den 23 maj 1936, nr 251, framhöll riksdagen, att det nu
närmast syntes gälla att söka tillgodose återstående medelsbehov på grundval
av 1934 års ansökningar men att även om denna begränsning måste i
stort sett upprätthållas, möjlighet dock borde stå öppen att i enstaka undantagsfall
lämna bidrag även på grund av nyinkomna framställningar. Därvid
avsåge riksdagen exempelvis sådana fall, då vederbörande hälsovårdsnämnd
funne ett initiativ vara alldeles särskilt påkallat och utredningen tydligt gåve
vid handen, att behovet av statens bistånd för upprustningen av en bristfällig
lägenhet rent humanitärt sett måste framstå såsom synnerligen trängande.

Kungl. Majit hade för budgetåret 1936/37 föreslagit, att av anslaget till
förbättringsbidrag borde 1,000,000 kronor företrädesvis användas för ansökningar
beträffande lönebostäder. Riksdagen anförde i sin nyssberörda skrivelse
beträffande lönebostäderna, att ett så stort belopp som 1,000,000 kronor
icke syntes behöva beräknas för dylika bostäder. Uppkommande överskott
syntes kunna anlitas för utdelning av bostadsförbättringsbidrag.

För budgetåret 1937/38 anvisade riksdagen dels för förbättringsbidrag ett
anslag av 5,500,000 kronor, dels för nybyggnadslån i form av kapitalökning
för lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett engångsanslag
av 3,000,000 kronor. I samband med att sagda anslag ställdes
till egnahemsstyrelsens förfogande, utfärdades den 30 juni 1937 nya bestämmelser
för verksamheten (nr 654), enligt vilka nytt ansökningsförfarande utsattes
till den 1 september 1937.

Jag vill ytterligare erinra, att Kungl. Majit — sedan riksdagen medgivit,
att från det för budgetåret 1937/38 anvisade reservationsanslaget till bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden finge disponeras ett belopp
av högst 50,000 kronor för iordningställande av vissa fiskarbostäder å
Norrlandskusten och till dessa hörande sjöbodar — genom kungörelse den
10 december 1937 (nr 964) angående statsbidrag för fiskarbostäder å Norrlandskusten
meddelat särskilda föreskrifter rörande sagda bidragsverksamhet,
därvid bland annat ansökningstiden bestämts till den 1 mars 1938.

Kungl. Majis proposition nr 188.

1938 års riksdag anvisade dels under femte huvudtiteln för budgetåret
1938/39 ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor, dels å tilläggsstat för
budgetåret 1937/38 ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor, dels ock för
budgetåret 1938/39 såsom kapitalökning för lånefonden för främjande av
bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Kungl. Majit har i proposition nr 2 till årets riksdag föreslagit, att ett
tilläggsanslag å 1,500,000 kronor måtte anvisas till förbättringsbidrag. I
skrivelse den 14 februari 1939, nr 28, har riksdagen anmält, att den bifallit
Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.

Sammanlagt har sålunda hittills för bostadsförbättringsverksamheten på
landsbygden anvisats ett belopp av 57,500,000 kronor, därav för nybyggnadslån
14,000,000 kronor.

I skrivelse den 20 september 1938 har statens egnahemsstyrelse preliminärt
beräknat, att för tillgodoseende av tillstyrkta och vilandeförklarade ansökningar
krävdes ytterligare ett belopp av 10,000,000 kronor till bidragsverksamheten
och 5,000,000 kronor till låneverksamheten. Egnahemsstyrelsen
framhåller vidare, att trots den betydande mängden av vilande ansökningar
nytt ansökningsförfarande syntes böra ifrågakomma hösten 1939. Det hade
nämligen erfarenhetsmässigt framgått, att kvarliggande ansökningar vid tiden
för bidragsbeviljandet tarvade ny undersökning i så gott som varje särskilt
fall samt att sökande ej sällan avstått från bidrag på grund av förändrade
omständigheter.

Egnahemsstyrelsens förslag till ändrade bestämmelser för bostadsför bättringsverksamheten.

I en den 25 november 1938 dagtecknad framställning har statens egnahemsstyrelse
framlagt förslag till vissa ändringar i bestämmelserna för bostadsförbättringsverksamheten.
Förslaget, som nära anknyter till bostadssociala
utredningens i det föregående behandlade betänkande med utredning
och förslag till förbättring av bostäder för lantarbetare, berör på ett väsentligt
sätt grunderna för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden.

Beträffande den hittills bedrivna bostadsförbättringsverksamheten anför
egnahemsstyrelsen följande.

Den statliga bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden medelst bostadsförbättringsbidrag
och nybyggnadslån torde otvivelaktigt få anses hava
varit av stort värde för beredande av en välbehövlig hjälp till härför behövande
att få sina oftast dåliga bostäder ur hälsovårdssynpunkt upprustade. Denna
verksamhet har också med rätta blivit av den stora allmänheten mycket
både uppskattad och anlitad. Sålunda hava från verksamhetens början 1933
och intill 1937 års utgång ej mindre än 92,257 ansökningar om förbättringsbidrag
och nybyggnadslån till bostäder på landsbygden (lönebostiider ej medräknade)
ingivits, avseende 97,094 lägenheter. Härav hava under samma tid
berörda bidrag och lån blivit beviljade till 47,027 st. företag eller till i runt
tal 50 procent av antalet ingivna ansökningar.

Vad det kvalitativa resultatet av den hittillsvarande verksamheten ifråga

Kungl. Marits proposition nr 188.

beträffar, torde detta — såvitt styrelsen kunnat bedöma — nog kunna betecknas
såsom i stort sett rätt tillfredsställande. Givet är emellertid, att den
bostadsupprustning, som genom ifrågavarande hjälpverksamhet kommit till
stånd, i allmänhet icke kunnat bli så genomgripande, som varit önskvärt.
Härtill synes bland annat den omständigheten hava bidragit, att de bidragsbelopp,
som på grund av gällande bestämmelser och begränsad medelstillgång
kunnat utgå, i regel blivit så knappt tillmätta — i genomsnitt c:a 700
kronor per lägenhet — att i allmänhet endast de mest nödvändiga förbättringarna
kunnat komma till utförande. De lån -—- nybyggnadslån —- som
kunnat erhållas i eller utan samband med förbättringsbidragen, hava icke
varit så begärliga och hava fördenskull blivit i jämförelsevis ringa omfattning
anlitade. Svårigheten för många sökande med svag ekonomi att på
annat sätt på förmånliga villkor upplåna utöver bidragsbeloppen erforderliga
medel till en mera grundlig bostadsupprustning har sålunda ofta haft
till följd, att man i möjligaste mån sökt begränsa upprustningen till vad med
hjälp av eget arbete — i vissa fall jämväl eget virke — i kostnadshänseende
kunnat ungefärligen täckas av de erhållna bidragen. Sålunda hava de förbättrade
bostäderna bland annat rätt ofta icke blivit försedda med nöjaktiga
inre anordningar, såsom exempelvis för det husmoderliga arbetet tillfredsställande
köksinredningar, erforderliga garderobs- och andra behövliga biutrymmen
m. m. I en del fall hava de för bostadens uppvärmning utförda
anordningarna blivit både otillräckliga och otillfredsställande. Bristande
isoleringsanordningar mot fukt och kyla äro icke heller ovanliga o. s. v. Att
en deMekniska missgrepp i arbetets utförande även blivit begångna är känt,
men sådana synas dock i allmänhet icke hava förorsakats av medelsknapphet
utan torde vara att tillskriva bristande erfarenhet från de byggandes
sida och en altför svag byggnadskontroll. Tack vare den numera öppnade
möjligheten för egnahemsstyrelsen att hava ett antal resande byggnadskontrollanter
anställda, torde emellertid riskerna för uppkomsten i fortsättningen
av sådana konstruktiva fel, som kunna hava nämnvärd betydelse för bostadsförbättringarnas
varaktighet, i stort sett kunna elimineras.

Egnahemsstyrelsen har i saknad av en mera allmän erfarenhet icke förut
ansett sig hava erforderligt underlag för en framställning i förevarande spörsmål,
även om styrelsen redan tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på
det förhållandet, att de med hjälp av förbättringsbidrag och nybyggnadslån
verkställda bostadsförbättringarna understundom blivit ofullständigt och
mindre väl utförda. Då numera byggnadskontroll medelst resekontrollanter
sedan någon tid ägt rum, har emellertid styrelsen fått stöd för den uppfattningen,
att något borde åtgöras för möjliggörande av en grundligare och med
hänsyn till nutidens krav mera omfattande förbättring av landsbygdens bostäder.
Arbetsanskaffningssynpunkten har visserligen för närvarande tack
vare det förändrade arbetslöshetsläget trätt i bakgrunden, men kvar står
syftet med den statliga bostadsförbättringsverksamheten att ur folkhälsans
och folkhygienens synpunkt söka åstadkomma en välbehövlig bostadssanering
på landsbygden. I fråga om det fortfarande stora behovet av statligt
stöd åt bostadsförbättringsverksamheten anför egnahemsstyrelsen följande.

Ej mindre än 13,500 ansökningar ligga för närvarande inne hos egnahemsnämnderna,
vilka ansökningar alla avse sådana ur hälsosynpunkt nödvändiga
bostadsförbättringar, som nämnderna ansett böra understödjas med
statliga bidrag och lån men som av brist på medel hittills icke kunnat bevil -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

jas. Av dessa ansökningar torde med de anvisade medel, som nu komma
att fördelas, ej mer än knappt 19 procent komma att bliva tillgodosedda,
medan resten eller närmare 11,000 ansökningar måste avslås. Huru många
undermåliga bostäder, som därutöver ännu finnas på landsbygden och
som i olika avseenden förete brister av den art, att de ej kunna anses uppfylla
de krav, som numera i hälsovårdshänseende eller ur hygienisk och arbetsekonomisk
synpunkt göra sig alltmer gällande, är visserligen svårt att ens
uppskattningsvis kunna ange, men det torde säkerligen röra sig om ett betydande
antal. Även örn resultaten av den i 1935/36 års särskilda folkräkning
ingående specialundersökningen av bostadsförhållandena i 100 landskommuner
uppskattas med försiktighet, torde det dock få anses uppenbart,
att behovet av bostadssanering på landsbygden ännu alltjämt är mycket stort.

Även örn jämväl det enskilda intresset för och strävandena efter erhållande
av bättre bostäder på landsbygden tack vare olika samverkande orsaker
under de senaste åren starkt ökat och givit sig tillkänna på ett mycket
märkbart sätt, torde dock av privatekonomiska skäl den ur särskilt hälsosynpunkt
eftersträvansvärda utvecklingen på hithörande område utan ett
fortsatt kraftigt statligt ingripande med all sannolikhet ej komma att ske i
sådant tempo, som önskvärt vore.

Egnahemsstyrelsen hänvisar till bostadssociala utredningens i det föregående
refererade förslag till förbättring av lantarbetarbostäder med hjälp av
lån med låg ränta och viss tids räntefrihet samt anför beträffande tillämpligheten
av denna stödform på jämväl andra bostäder än lönebostäder följande.

Då de av bostadssociala utredningen anförda och enligt egnahemsstyrelsens
mening vägande skälen för ett föreslaget utbyte av engångsbidrag mot
en ungefär likvärdig statlig subvention i låneform beträffande lönebostäderna
åtminstone i vissa delar torde få anses äga giltighet även då fråga är örn
s. k. vanliga bostäder, har det synts styrelsen angeläget att närmare dryfta
frågan, om icke jämväl den hittillsvarande statliga hjälpverksamheten för de
vanliga bostädernas upprustning medelst bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån
borde kunna omläggas eller i varje fall så ändras, att den kunde
medverka till en både allmännare, snabbare och icke minst en mera genomgripande
bostadssanering på landsbygden, än vad hittills varit förhållandet.

På grund av bland annat rådande privatekonomiska förhallanden torde
det icke vara möjligt eller ens önskvärt att för de vanliga bostädernas vidkommande
helt ersätta de rena bidragen med motsvarande subvention i låneform.
Åtskilliga familjer med dåliga bostäder hava så svag ekonomi, att
de icke kunna uppbringa någon eller endast obetydlig säkerhet för lån och
icke skulle mäkta fullgöra någon amortering å ens ett mycket förmånligt
sådant; dessa familjer skulle, därest bidragsformen slopades, bliva ställda
utan möjlighet att få sina bostäder i behövlig omfattning upprustade. Å
andra sidan skulle dock de statliga bostadsförbättringsbidragen kunna begränsas
till att utgå i betydligt färre antal fall än hittills, därest tillika med
bidragen en därmed jämnvärdig statlig subvention lämnades även i låneform.
'' Samtidigt därmed skulle också bidragens skadeverkningar kunna i avsevärd
grad undgås.

Därest innehavare i gemen av dåliga bostäder bereddes möjlighet att erhålla
i förmånshänseende liknande lån lipp till 80 procent av kostnaderna
sorn de, vilka bostadssociala utredningen föreslagit beträffande lönebostäder,
så skulle därmed enligt egnahemsstyrelsens mening helt andra möjlig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

heter än hittills öppnas för ernående av en både grundlig och med hänsyn
till nutidens krav önskvärd standardförbättring av landsbygdens bostäder.
De hämningar på bostadsförbättringarnas omfattning och grundlighet, som
icke kunnat undvikas med hittillsvarande hjälpformer, skulle genom dylika
lånemöjligheter med sannolikhet komma att i stor utsträckning bortfalla.
Samtidigt skulle därmed utan tvivel även de hälsovårdande myndigheternas
arbete på bostadsområdet komma att avsevärt underlättas. Försåges egnahemsnämnderna
med erforderlig i byggnadsfrågor sakkunnig arbetskraft och
bleve kontrollverksamheten överallt tillfredsställande genomförd — 1936 års
egnahemsutredning har i sitt nyligen avlämnade betänkande framlagt förslag
härom — så skulle bostadssaneringen på landsbygden med åsyftade lånemöjligheter
jämte en begränsad möjlighet till erhållande av bidrag med stor
sannolikhet kunna bedrivas med förutsättningar till uppnående av goda resultat.

Utifrån dessa principiella synpunkter och vid övervägande av frågan örn
de lämpliga formerna för ernående av de uppställda syftemålen, har egnahemsstyrelsen
stannat vid att föreslå, att såväl bostadsförbättringsbidrag
som ock nybyggnadslån bibehållas, men att villkoren för desamma, när fråga
är örn s. k. vanliga bostäder, ändras efter följande grunder.

1. Beträffande enbart bostadsförbättringsbidrag.

Utlämnandet av enbart bostadsförbättringsbidrag synes böra begränsas
till att avse endast sådana fall, där den sökande dels är i uppenbart behov av
en bättre bostad för sig och sin familj och dels är i sådana ekonomiska omständigheter,
att han antingen icke kan lämna någon för nybyggnadslåns erhållande
godtagbar säkerhet eller på grund av små inkomster, nedsatt arbetsförmåga,
stor familj eller av andra ömmande omständigheter anses vara ur
stånd att kunna fullgöra någon betalningsskyldighet för ett dylikt lån. Genom
en sådan avgränsning av fall för bidragens utlämnande enbart för sig
synas bidragsbeloppen, som för närvarande äro maximerade till 1,200 kronor,
i de enskilda fallen böra höjas till högst 2,000 kronor per lägenhet,
ehuru dock icke i något fall till högre belopp än högst 80 procent av de för
bostadsförbättringen beräknade kostnaderna. Vid en på så sätt maximerad
bidragstilldelning torde man kunna utgå ifrån, att vederbörande bidragstagare
i regel bör genom egna resurser kunna prestera de överskjutande 20
procenten av kostnaderna. I de fall detta ej skulle bli möjligt, torde kommunerna
såsom hittills böra genom bidrag eller på annat sätt bistå den behövande
med sådan ytterligare hjälp, som förutom statsbidraget kan befinnas
vara erforderlig för företagets genomförande.

2. Beträffande enbart ngbgggnadslån.

Nybyggnadslånen böra göras lika förmånliga som de lån (s. k. lantarbetarebostadslån),
bostadssociala utredningen föreslagit för förbättring av lönebostäder
på landsbygden. Dock synes av skäl, som egnahemsstyrelsen anfört
i sitt den 21 november 1938 avgivna utlåtande över nyssnämnda utredningsförslag
för lönebostäder, jämväl nybyggnadslånen böra göras amorteringsfria
under de två första låneåren. Villkoren för nybyggnadslån skulle
sålunda i huvudsak bli:

a) räntefrihet under de 10 första låneåren;

b) efter två amorteringsfria år — bevillningsåret oräknat — en årlig
amortering med en 20-del av lånebeloppet;

c) efter den räntefria tiden en räntebetalning å oguldet lånebelopp, beräk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

nät efter eni räntesats, motsvarande statens självkostnadsränta eventuellt
ökad med ’/* procent;

d) lånebeloppet i vart enskilt fall maximerat till högst 80 procent av de
för en lägenhets förbättring beräknade kostnaderna; samt

e) för lånet godtagbar säkerhet, i första hand inteckning i vederbörande
fastighet intill ett belopp icke överstigande fastighetens taxeringsvärde eller,
där taxeringsvärde ej är åsatt fastigheten pa annat sätt styrkta värde vid
den tid, då säkerheten erbjudes.

Beträffande rätten att erhålla nybyggnadslån synes sådan utvidgning härutinnan
böra medgivas, att envar som är i behov av att få sin bostad ur hälsosynpunkt
grundligt upprustad och som icke anses kunna utan svårighet
upplåna medel på annat håll för sådan upprustning, bör vara berättigad att
härför komma i åtnjutande av nybyggnadslån på förenämnda villkor. Behovsprövningen
med hänsyn till sökandens ekonomi skulle alitsa för ernående
av här förut omförmält syfte kunna ske inom en betydligt vidare ram,
än vad som hittills varit fallet.

3. Bostadsförbättringsbidrag i förening med nybyggnadslån.

Då fall kunna tänkas ifrågakomma, att den sökande ej anses kunna med
hänsyn till den säkerhet, som han kan prestera, eller den möjlighet han har
att kunna återbetala ett lån, genomföra den grundliga upprustning av bostaden,
som kan befinnas vara erforderlig med enbart nybyggnadslån, bör möjligheten
stå öppen att i sådana fall lämna hjälp medelst både bidrag och
nybyggnadslån i lämpligt avvägda proportioner, givetvis under iakttagande
av, att bidrags- och lånebeloppet tillhopa ej överstege 80^ procent av de beräknade
kostnaderna. Vid kombination av bidrag och lån torde emellertid
någon skyldighet för kommun att deltaga i kostnaderna icke behöva ifrågasättas.

4. För bidrag och lån gemensamma bestämmelser.

Såsom sådana torde även i fortsättningen, i vad bostadsförbättringen avser
s. k. vanliga bostäder, böra gälla, att här ifrågavarande hjälpverksamhet
blir begränsad till enbart örn- och ersättningsbyggnad och sålunda icke för
åstadkommande av helt nya bostadslägenheter. Vidare torde från verksamheten
alltjämt böra undantagas bostäder, som avses för uthyrning eller för
upplåtelse i annan form åt annan familj än den bostadsunderhallsskyldigas.
Likaså bör även fortsättningsvis endast mera genomgripande och ur hälsosynpunkt
påkallade förbättringsarbeten, avseende sådant bostadsutrymme,
som i vart fall kan prövas vara för familjen behövligt, bliva föremål för berörda
statliga hjälp. Dock torde emellertid sådana förbättringsåtgärder, som
avsåge vatten- och avloppsfrågans behövliga ordnande, samt bostadens förseende
med centraluppvärmning kunna med hänsyn till dessa anordningars
stora betydelse ur hygienisk och arbetsekonomisk synpunkt och den berättigade
ökade uppmärksamhet, som i anledning härav särskilt på senaste tid
börjat ägnas häråt, enbart för sig kunna understödjas på sätt, som förut angivits.
Till förhindrande av spekulation eller annat missbruk med erhållen
bidrags- eller lånelijälp torde särskilda bestämmelser härför bliva erforder Vad

frågan om bidrags och låns sökande och ansökningars vidare handläggning
lii. m. angår, synas de hittillsvarande bestämmelserna härom för
bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån i allt väsentligt alltfort kunna
vinna tillämpning.

Egnahemsstyrelsen uttalar slutligen, att, därest den av bostadssociala utredningen
föreslagna statliga hjälpen till lönebostädernas förbättrande vin -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ner statsmakternas bifall, det synes styrelsen berättigat, att en därmed något
så när likartad och jämvärdig hjälpåtgärd även tillskapas för den i
stor omfattning alltjämt behövliga upprustningen av vanliga bostäder, alldenstund
hjälpåtgärderna i båda fallen syfta till samma mål.

Beträffande kostnaderna och medelsbehovet för ett statligt stöd åt en fortsatt
sanering av vanliga bostäder på landsbygden efter de föreslagna ändrade
grunderna anför egnahemsstyrelsen — efter framhållande av deras
svårberäknelighet till följd av att varken frekvensen av ansökningar eller
det genomsnittliga hjälpbehovet per ansökan på förhand kunna beräknas
med större säkerhet — i huvudsak följande.

I fråga om erforderliga bidragsbelopp torde med den föreslagna begränsningen
vid utlämnande av bostadsförbättringsbidrag samt med hänsyn till
den subvention, som nybyggnadslånen föreslagits skola komma att innebära,
sagda belopp böra — innan närmare erfarenhet vunnits — kunna stanna
inom 2 miljoner kronor årligen. Med den föreslagna maximeringen av bidragen
till 2,000 kronor per lägenhet, torde vid bidragens utlämnande enbart
för sig eller i förening med nybyggnadslån enligt förut angivna grunder dess
genomsnittliga storlek kunna beräknas till omkring 1,500 kronor. Ett årligt
bidragsbelopp av 2 miljoner kronor skulle sålunda räcka för tillgodoseende
av ungefär 1,300 bidragsberättigade bostadsförbättringsföretag örn
året.

För beräkning av erforderligt årligt kapitaltillskott till lånefonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden i och för utlämnande av
nybyggnadslån enligt de grunder, som av egnahemsstyrelsen föreslagits, torde
det genomsnittliga lånebeloppet per lägenhet, då fråga är om vanliga bostäder,
icke kunna sättas lägre än 3,000 kronor. Beräknas den årliga lånefrekvensen
komma att omfatta cirka 8,000 lägenheter, skulle det årliga kapitaltillskottet
till fonden sålunda komma att uppgå till omkring 24 miljoner
kronor. Från början, innan verksamheten hunnit få den omfattning,
som synes kunna påräknas, torde dock kapitaltillskottet till fonden för ändamålet
kunna begränsas till 15 miljoner kronor årligen.

Beträffande storleken av statens insats för subventioneringen genom den
föreslagna räntefriheten å nybyggnadslånen, så torde, om utlåningsbeloppet i
början begränsas till 15 miljoner kronor om året och räntan tillsvidare beräknas
efter 3 V4 procent, denna insats komma att för första utlåningsåret
uppgå till 487,500 kronor för att sedan successivt ökas i förhållande till den
blivande årliga utlåningen.

Yttranden.

Över egnahemsstyrelsens framställning hava yttranden inhämtats från
statskontoret, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Södermanlands, Malmöhus, Skaraborgs, Västernorrlands, Västerbottens
samt Norrbottens län, statens byggnadslånebyrå, statens jordnämnd, lånenämnden
för sekundär jordbrukskredit samt bostadssociala utredningen.
Länsstyrelserna ha tillika anbefallts att infordra yttranden av länets hus -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

hållningssällskaps förvaltningsutskott samt förste provinsialläkaren i länet.
Medicinalstyrelsen har inhämtat yttranden av samtliga förste provinsialläkare.
Tillfälle att avgiva yttrande har vidare lämnats fullmäktige i riksgäldskontoret,
svenska landskommunernas förbund, riksförbundet landsbygdens
folk samt kooperativa förbundet.

Förslagets principer ha i huvudsak vunnit anslutning av medicinalstyrelsen,
som prövat ärendet allenast ur medicinsk-hygienisk synpunkt, byggnadsstyrelsen,
byggnadslånebyrån, vars ordförande, byråchefen Bergström,
avgivit särskilt yttrande, samt bostadssociala utredningen. Samtliga länsstyrelser,
från vilka yttrande inhämtats, ha lämnat förslaget utan erinran eller
i huvudsak tillstyrkt detsamma, i vissa fall under framhållande av kritiska
synpunkter i särskilda frågor. Lånenämnden för sekundär jordbrukskredit
samt statens jordnämnd ha lämnat förslaget utan erinran. Fullmäktige i
riksgäldskontoret ha anslutit sig till förslaget örn överflyttning av en del av
hjälpverksamheten från bidrag till lån men anfört kritiska synpunkter beträffande
verksamhetens omfattning och finansiering. Särskilt tillstyrkande
yttrande har avgivits av riksgäldsfullmäktigen, herr Lindqvist. Svenska
landskommunernas förbund samt kooperativa förbundet lia tillstyrkt förslaget.

Avstyrkande yttranden ha avgivits av statskontoret, reservanten i byggnadslånebyrån,
byråchefen Bergström samt riksförbundet landsbygdens folk.

Jag övergår nu till en redogörelse för de helt eller i huvudsak tillstyrkande
yttrandena i den mån dessa innehålla synpunkter av principiell art.

Medicinalstyrelsen finner de föreslagna ändrade bestämmelserna för den
statliga bostadsförbättringsverksamheten ägnade att påskynda en välbehövlig
bostadssanering på landsbygden. Styrelsen framhåller vikten av å ena
sidan samarbetet med den hygieniska sakkunskapen och å andra sidan arbetskontrollen.
Flertalet av förste provinsialläkarna, vilkas yttranden medicinalstyrelsen
infordrat, har anslutit sig till förslaget eller lämnat detsamma
utan erinran; nästan undantagslöst understryka de det stora behovet av
fortsatt bostadsförbättringsverksamhet, angelägenheten av hygienisk sakkunskap,
handledning och kontroll i byggnadstekniska frågor samt krav på
tillfredsställande sanitär och arbetsunderlättande utrustning av bostäderna
som villkor för statens stöd. Beträffande den av vissa förste provinsialläkare
framställda förutsättningen att bostaden efter upprustningen skall fylla
hälsovårdsstadgans minimikrav anser sig medicinalstyrelsen böra erinra
om, att denna förutsättning, ehuru principiellt riktig, dock icke bör få stå
hindrande i vägen för bostadsupprustning i de fall, då ett fullständigt tillgodoseende
av dessa krav — även där desamma i de särskilda fallen äro av
mindre betydelse ur hälsovårdssynpunkt, exempelvis beträffande rumshöjden
— skulle medföra oproportionerligt stora kostnader.

Byggnadsstyrelsen finner syftet med ifrågavarande förslag värt allt beaktande.
Ehuru beträffande bostadsförbättringsbidraget en höjning av bidragsmaximum
till 1,200 kronor skedde så sent som vid 1938 års riksdag,
torde säkerligen skäl föreligga att såsom egnahemsstyrelsen föreslagit i mera
begränsat antal fall medgiva högre bidrag. Mot det föreslagna beloppet,
2,000 kronor, har styrelsen intet att erinra. I fråga örn förslaget rörande
nybyggnadslån har styrelsen i stort sett icke annat att erinra än att möjligen
något snävare och framför allt mera bestämd definition än vad i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

slaget angivits bör uppställas i avseende å den som skall kunna erhålla sådant
lån. Byggnadsstyrelsen uttrycker slutligen som sin mening, att det nu
framlagda förslaget framhäver vikten av att en samordnande överarbetning
av verkställda utredningar på den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamhetens
område med det snaraste kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Stockholms lån anser sig icke ha anledning till erinran
mot en omläggning av bostadsförbättringsverksamheten i föreslagen riktning,
ehuruväl de synpunkter, som legat till grund vid uppdragandet av riktlinjerna
för förbättringsverksamheten beträffande lantarbetarbostäderna,
icke torde göra sig lika gällande med avseende å nu ifrågavarande bostadsförbättring.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att den omständigheten, att en
person ej kan ställa godtagbar säkerhet för lånet, icke behöver innebära att
han saknar förmåga att betala lånet. En förutsättning för bidrag i det fall
att fastighetsägaren ej kan ställa godtagbar säkerhet borde vara att han
tillika anses sakna förmåga att fullgöra betalningsskyldighet.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län hänvisar till att den s. k. Västernorrlandsutredningen
igångsatt en ingående undersökning av bostadsförhållandena
i syfte att på grundval av denna undersökning framlägga förslag
till en mera intensifierad bostadsupprustning inom länet. Det synes klart
ådagalagt att kraftåtgärder från det allmännas sida äro ofrånkomliga för
framskapandet av ur folkhälsans och folkhygienens synpunkter försvarliga
bostäder på länets landsbygd, varför länsstyrelsen livligt förordar den utvidgade
hjälpverksamhet på området, som egnahemsstyrelsen föreslagit. Västernorrlands
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför som sin mening,
att den stundom bristande kvalitet hos bostadsförbättringarna, varpå
egnahemsstyrelsen i sin motivering anmärkt, i huvudsak torde hänföra sig
till de första årens förbättringsverksamhet men att på senare år en tydlig
tendens att göra bostadsförbättringarna mera omfattande spårats samt att
genom möjligheten att anställa byggnadskontrollanter de väsentligaste bristerna
beträffande bostadsförbättringarnas tekniska genomförande skola
kunna avhjälpas. Förvaltningsutskottet kan emellertid i olikhet mot egnahemsstyrelsen
icke anse lämpligt, att erfarenheterna från den tekniska kontrollen
böra föranleda till att, sedan nu så stor del av bostadsförbättringen
genomförts, vidtaga några större ändringar beträffande återstående bostadsförbättringsverksamhet
för enskilda tillhöriga bostäder. I tre särskilda omgångar
lia innehavare av hälsovådliga bostäder å landsbygden beretts tillfälle
att söka statshjälp. För ernående av en rättvis fördelning av hjälpen
olika trakter emellan samt då fortfarande ett avsevärt antal personer underlåtit
att söka, bör nuvarande statlig anslagsgivning fortsätta förslagsvis för
en treårsperiod framåt. Mot snabbheten i nu pågående bostadsförbättringsverksamhet
torde enligt förvaltningsutskottets mening knappast befogade
anmärkningar kunna riktas. Ändringar i systemet och standarden för bostadsförbättringsverksamheten
synas förvaltningsutskottet böra uppskjutas
till dess mera framträdande växlingar eventuellt inträffat beträffande de
allmänna konjunkturerna. Beträffande övergång i viss utsträckning från
bidrag till lån framhåller förvaltningsutskottet som sin uppfattning, att i
Västernorrland flertalet .sökande har sådan ekonomisk ställning, att de med
större eller mindre rätt anse sig vara berättigade till bidrag enligt förut tilllämpade
normer. Åtgärden ifråga anses emellertid i övrigt lämplig och likaledes
de föreslagna lånevillkoren. Västernorrlands läns lånenämnd vitsordar
egnahemsstyrelsens uttalanden örn behovet av fortsatta åtgärder för bostadsförbättring,
omöjligheten att helt ersätta subventionsformen med låneform
och lämpligheten av bidragsbeloppens höjning. Bedömandet i de sär -

Kungl. Maj:ls proposition nr ISS.

skilda fallen av frågan, huruvida det allmännas bistånd bör givas i form
av bidrag utan återbetalningsskyldighet eller lån, synes nämnden böra föregås
av noggrann prövning, huruvida sökandens påräkneliga inkomster kunna
anses medgiva ytterligare belastning av sökandes ekonomi.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför, att till länsstyrelsen vid upprepade
tillfällen inkommit framställningar örn hjälp för åstadkommande av nöjaktiga
bostäder från personer, som beviljats bostadsförbättringsbidrag, men
icke ansett sig äga förmåga att utan ytterligare bidrag från annat håll åstadkomma
de ifrågasatta förbättringsarbetena. Av de utredningar, som i dessa
ärenden verkställts, har oförtydbart framgått, att den hittillsvarande och
jämväl den föreslagna maximigränsen för bostadsförbättringsbidragen är
för snäv, då det gäller de mest skuldsatta bostadsägarna med minderåriga
barn, som icke kunna deltaga i byggnadsarbetet. Det är länsstyrelsens mening
att för dessa specialfall öppna möjlighet till en höjning^ av bidraget
till 3,000 kronor. Länsstyrelsen understryker, att det ifrågasatta anslaget
för nästa budgetår måste betecknas som otillräckligt. Västerbottens
läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd vitsordar egnahemsstyrelsens
uttalande om det kvalitativa resultatet av den hittills bedrivna
bostadsförbättringsverksamheten men hävdar, att förekommande missförhållanden
härröra sig från verksamhetens tidigare år, då nuvarande bostadssociala
problem voro föga kända och kommunernas erfarenhet på området
var ringa. Senare ha standardkraven stigit; bl. a. har införande av
centralvärme i stor utsträckning föreskrivits som villkor för bostadsförbättringsbidrag.
Örn det av egnahemsstyrelsen framlagda förslaget genomföres
kan enligt egnahemsnämndens mening anmärkta brister i verksamheten
bliva undanröjda, dock under förutsättning av vissa ändringar med avseende
å speciellt norrländska förhållanden, betingade främst av den fördyring av
förbättringsarbetena, som åstadkommes av långa avstånd och höga transportkostnader.
Egnahemsnämnden hemställer, att bidraget i vissa fall, måhända
efter egnahemsstyrelsens särskilda prövning, beträffande Västerbottens
län skall kunna höjas intill 3,000 kronor samt att det årliga anslaget till
bostadsförbättringsverksamheten med hänsyn till behovets omfattning under
några år framåt måtte utgå med 5 miljoner kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det ej blott välbetänkt utan därjämte
oundgängligen nödvändigt att de av egnahemsstyrelsen föreslagna nya
grunderna för verksamheten fastställas, örn nämligen det uppställda målet,
en snabb sanering av bostadsbeståndet på landsbygden, skall uppnås på ett
för de därav berörda tillfredsställande sätt. Norrbottens läns hushållningssällskaps
egnahemsnämnd anser revisionen av de för bostadsförbättringsverksamheten
gällande bestämmelserna välmotiverad och den föreslagna
omläggningen i god samklang med de allmänna tendenserna inom övriga
former av statlig bostadssubvention. Egnahemsnämnden föreslår dock vissa
smärre ändringar. Sålunda böra enligt nämndens förmenande nya ansökningar
kunna när som helst emottagas och en byggnadstid av två ar i stället
för nu gällande elt år medgivas. Nämnden understryker behovet av bestämmelser
för förhindrande av spekulation och annat missbruk av erhållen
bidrags- och lånehjälp. Slutligen föreslår egnahemsnämnden att uttrycket
nybyggnadslån, vilket ingenting säger örn arlen av de företag, för vilka dylikt
lån utgår, utbytes mot en beteckning, som direkt hänvisar till bostadsförbält
rings verksamheten, t. ex. bostadsförbättringslan.

Statens byggnadslånebyrå ansluter sig med vissa förbehåll till de av egnahemsstyrelsen
uppdragna riktlinjerna. Byrån betonar särskilt, att tanken
att i så stor utsträckning som möjligt begränsa de lall där engångsbidrag
gives, för ali i stället uppmuntra en vidsträckt låneverksamhet med flerårig

Kungl. Majlis proposition nr 188.

räntefrihet synes lycklig ur såväl psykologiska som ekonomiska och bostadssociala
synpunkter. Byrån betonar samtidigt angelägenheten av att bostadsförbättringsverksamheten,
då fråga är om upprustning av eget hem, som
innehaves av familj nied minst tre barn under 16 år, icke kommer att konkurrera
med den särskilda verksamhet, som bland annat i detta syfte anordnats
för mindre bemedlade, barnrika familjer. Detta synes böra komma till
uttryck i författningstexten. Byggnadslånebyrån anmärker på det förhållandet
att enligt egnahemsstyrelsens förslag bidrag och lån skola kunna utlämnas
i förening också enligt de nya bestämmelserna. Härvid torde enligt byråns
menmg icke ha beaktats, att den nuvarande låneformen icke innefattar någon
subvention, vilket kan göra en kombination i vissa fall motiverad. Enligt
förslaget skulle emellertid kombinationen innebära, att två subventionsformer,
avsedda för olika personkategorier, staplades på varandra. Anordningen
skulle med andra ord medföra, att den omständigheten, att en person befinner
sig i en situation, som icke hänför honom till de sämst lottade, kan giva honom
möjlighet till subvention i dubbel form. Byrån avstyrker på dessa skäl den
ifrågasatta kombinationen. Byrån är vidare tveksam, huruvida den av egnahemsstyrelsen
förordade amorteringsfriheten under två år för erhållna lån
är lämplig. När upplåning skett för t. ex. nyetablering av jordbruks- eller
bostadsegnahem är det ofta en nära nog tvingande nödvändighet att under
några år begränsa låntagarens återbetalningsskyldighet till staten för att
bereda honom möjlighet att under den tiden täcka annan kredit, som han
regelmässigt måst anlita. Samma behov av viss amorteringsfrihet synes knappast
föreligga, då fråga är om bostadsförbättringslån, och det är icke omöjligt,
att ett uppskov med all betalningsskyldighet — räntefrihet skall ju åtnjutas
under de första tio åren — kan komma låntagaren att planlägga arbetet
med mindre god omtanke. Slutligen förordar byrån, att lånet amorteras
under ett vart av de tio första åren med en tjugondedel av lånebeloppet
och under återstoden av lånetiden med fast annuitet. Därmed ernås överensstämmelse
med de föreskrifter, som härutinnan föreslagits av bostadssociala
utredningen i fråga om lönebostäderna och detta torde ur låntagarens
synpunkt vara att föredraga.

Bostadssociala utredningen delar egnahemsstyrelsens uppfattning, att i åtskilliga
fall låneformen skulle vara att föredraga framför bidragsformen
även i fråga om ägarbostäder på landsbygden och att, därest innehavare i
gemen av dåliga bostäder bereddes möjlighet att erhålla i förmånshänseende
liknande lån som de, vilka utredningen föreslagit beträffande lönebostäder,
större möjligheter än hittills skulle öppnas för ernående av en grundlig och
med hänsyn till nutida krav önskvärd standardförbättring av landsbygdens
bostäder. Dock torde enligt utredningens mening särskilt de psykologiska
skälen för låneformen och mot bidragsformen väga betydligt tyngre, när det
gäller lönebostäder än när det gäller ägarbostäder i allmänhet. Utredningen
anser anledning finnas att antaga, att bidragsformen ■— av de anledningar
egnahemsstyrelsen själv anfört — fortfarande i stor utsträckning skall visa
sig behövlig. Utredningen finner den föreslagna amorteringsfriheten under
två år otillräckligt motiverad samt framhåller, att bidrag i förening med
lån (med viss tids räntefrihet), vilka måste betraktas som alternativa stödformer,
utgöra en dubblering av hjälpen för en viss kategori, för vilket inga
som helst grundade skäl föreligga.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund finner särskilt anmärkningsvärt
att just de minst bemedlades bostäder, vilka i högre grad än andra
äro i behov av upprustning, med nu gällande villkor ofta icke kunna bli
föremål för en så genomgripande förbättring, som skäligen kan fordras ur
hälsovårdssynpunkt. Bidragsbeloppen äro i regel för små och möjligheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

för ägare till sådana fastigheter, som här äro i fråga, att på grund av den
ringa inteckningssäkerhet, desamma i allmänhet erbjuda, erhålla lån till
bestridande av ägarens egen andel av kostnaderna för nybyggnad eller förbättring
är synnerligen ringa.

Kooperativa förbundets styrelse erinrar om att verkställda undersökningar
beträffande inkomstnivån för vissa småbrukarkategorier och åtskilliga andra
innehavare av s. k. ofullständiga jordbruk samt en del övriga småfolkskategorier
på den svenska landsbygden ådagalägga, att dessa grupper i viss utsträckning
ha en levnadsstandard, som t. o. m. understiger lantarbetarnas,
och anser det motiverat, att den statliga bostadsförbättringsverksamheten
fortsättes och effektiviseras på sätt egnahemsstyrelsen föreslagit. Styrelsen
finner det lämpligt, att samma principer, som bostadssociala utredningen
föreslagit för den statliga förbättringshjälpen åt lantarbetarnas lönebostäder,
i fortsättningen tillämpas även för den statliga bostadsförbättringsverksamheten
över huvud på landsbygden, så långt förhållandena äro jämförliga
och sålunda medgiva begagnandet av likartade stödformer.

Under tillstyrkande i huvudsak av de av egnahemsstyrelsen föreslagna formerna
för den fortsatta bostadsförbättringsverksamheten ha fullmäktige i
riksgäldskontoret anfört vissa betänkligheter i fråga om verksamhetens omfattning
och sättet för dess finansiering.

Fullmäktige behjärta det samhällsnyttiga syftet med den föreliggande
framställningen och anse i likhet med egnahemsstyrelsen, att åtgärder böra
vidtagas för utökande av den verksamhet å ifrågavarande område, som staten
under de senare åren understött. Fullmäktige anse sig emellertid böra framhålla,
att ifrågavarande verksamhet givetvis ej bör bedrivas i snabbare takt
än att såväl det centrala som de lokala organen kunna medhinna alla erforderliga
förberedelser för arbetenas igångsättande i den ökade omfattningen
samt nödig kontroll över arbetenas utförande. Framhållas bör ock, att till
följd av nuvarande livliga byggnadsverksamhet en viss knapphet råder å yrkeskunniga
arbetare i byggnadsfacket samt att vid sådant förhållande en
hastig ansvällning av den statsunderstödda byggnadsverksamheten å landsbygden
kan medföra, att denna knapphet ökas. Dessa omständigheter synas
fullmäktige böra föranleda en viss varsamhet vid genomförandet av den föreslagna
utökningen av statens byggnadsfrämjande verksamhet, varför det borde
kunna ifrågasättas, huruvida ej de av egnahemsstyrelsen såsom erforderliga
beräknade, mycket betydande anslagen för ändamålet lämpligen böra ej
oväsentligt begränsas.

I fråga om de föreslagna ändrade villkoren för ifrågavarande hjälpverksamhet
anföra fullmäktige i riksgäldskontoret bland annat följande:

Den av styrelsen åsyftade överflyttningen av huvudparten av hjälpverksamheten
från bidrag till lån är enligt fullmäktiges mening lämplig och naturlig.
Fullmäktige lia därför ej något att erinra mot den föreslagna skärpningen
av villkoren för erhållande av bidrag; sådana böra lämnas endast då
verkligt behov av hjälp i denna form föreligger. Mot införande av vissa
lättnader i gällande villkor för nybyggnadslånen synes ej heller någon invändning
kunna göras under förutsättning att de nya bestämmelserna avvägas
på ett lämpligt sätt. 1 detta avseende framhålla fullmäktige, att de ej
liro övertygade örn nödvändigheten av att, såsom föreslagits, medgiva två
amorteringsfria år för lånen. Vidare ifrågasätta fullmäktige, huruvida ej
cn amorteringstid av 20 år måste anses alltför lång med hänsyn till det ändamål,
för vilket lånen utlämnas. Den räntefot, varefter lånen skola för Tiihana

tilt riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr ISS. 4

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

räntas efter utgången av de räntefria åren, torde, såsom av bostadssociala utredningen
föreslagits i fråga om lån till förbättring av bostäder för lantarbetare,
bör vara fast och bestämmas av Kungl. Majit lägst till medelräntan
för statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått
det varunder lånet beviljats, med tillägg av V* %>. Fullmäktige påpeka
vidare att godtagande såsom säkerhet av inteckning i vederbörande fastighet
intill ett belopp, motsvarande fastighetens taxeringsvärde, kan medföra
vissa risker för långivaren.

Beträffande den statsfinansiella innebörden av de föreslagna lånevillkoren
framhålla fullmäktige i riksgäldskontoret, att dessa komma att medföra
en belastning även av driftsbudgeten, överstigande beloppen för den räntesubvention,
som egnahemsstyrelsen räknat med såsom statens insats härutinnan.

Fullmäktige påpeka, att enligt de av statsmakterna godkända finansieringsreglerna
för statens utlåningsfonder böra investeringsanslag å kapitalbudgeten
till fonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden kombineras
med avskrivningsanslag å driftsbudgeten så beräknade att skillnaden
dem emellan uppgår till ett belopp, som kan fullt förräntas av ränteinkomsten
från fonden.

Storleken av de avskrivningsanslag, som vid tillämpning av ifrågavarande
regler skulle under olika förutsättningar bliva behövliga vid investeringar
i här avsedda lånerörelse, framgår av en till fullmäktiges yttrande fogad
promemoria angående avskrivningsbehovet för investeringar i fonden för
främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Av denna promemoria
framgår bl. a. följande.

De för nybyggnadslånen föreslagna lånevillkoren medgiva en genomsnittlig
förräntning av en investering i dylika lån av 1.1 %, vilket, då för full
förräntning f. n. kräves 4 % i avkastning, innebär att 27 °/o av investeringen
är fullt förräntad. Av investeringarna i förevarande lånerörelse böra sålunda,
under dessa förutsättningar, 73 % omedelbart avskrivas. Därest förräntningskravet
skulle nedsättas till 3 1/2 % — vilket med hänsyn till den nedåtgående
tendensen å statsskuldräntan måhända är möjligt redan nästa år —
innebära lånevillkoren full förräntning av 31 % av investeringarna, varför
69 % av dessa böra omedelbart avskrivas. Ett avskrivningsförfarande efter
dessa grunder tillämpas regelmässigt för investeringar i sådan lånerörelse,
som sker från statens utlåningsfonder. Dessa fonders utlåningsrörelse förutsättes
bli bestående för all framtid, och återbetalningar å lån disponeras
för ny utlåning. I sådana undantagsfall, då utlåningen sker i form av tidsbegränsade
individuella lån och återbetalningarna återgå till statsregleringen,
har emellertid detta avskrivningsförfarande icke ansetts böra tillämpas.
Andra avskrivningsregler ha i dessa fall befunnits vara tillfyllest för att tillgodose
syftet att trots förräntningsunderskott å investeringen bevara statens
förmögenhetsställning under den tid, låneunderstödet utgår. Regler härutinnan
ha blivit framlagda i årets statsverksproposition och äro avsedda att
närmast gälla å fonden för låneunderstöd redovisade tidsbegränsade investeringar
av större ekonomisk räckvidd. De föreslagna reglerna innebära i
princip att man i samband med investeringen avsätter ett belopp av skattemedel,
som är tillräckligt för att möjliggöra att statsregleringen under de år
lånerörelsen avses äga bestånd, men ej längre, tillföres ersättning för förräntningsunderskotten.
Dessa täckas sålunda på förhand genom ett engångs -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

anslag i samband med investeringen och de avsatta avskrivningsmedlen förutsättas
vara förbrukade vid låneunderstödets upphörande. Avskrivningsbehovet
är givetvis lägre vid detta avskrivningsförfarande, som i årets statsverksproposition
föreslagits komma till användning vid investering i lån till
lantarbetarbostäder, med vilkas villkor bestämmelserna på de nu ifrågavarande
bostadsförbättringslånen i stort sett överensstämma. Vid investering
i lån till lantarbetarbostäder har det omedelbara avskrivningsbehovet beräknats
till 27 °/o av investeringsanslaget.

Mot fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande har riksgäldsfullmäktigen,
herr Lindqvist anmält avvikande mening med yrkande, att fullmäktige med
hänsyn till den stora vikt, som tillkommer en förbättring av bostadsstandarden
för såväl samhället som den enskilda individen, och trots de med nödvändighet
stora kostnaderna bort i allt väsentligt tillstyrka förslaget.

Jag övergår nu till att redogöra för yttranden i avstyrkande riktning.

Statskontoret är för sin del icke övertygat om att de förordade åtgärderna
verkligen äro ägnade att befrämja det av egnahemsstyrelsen avsedda syftet
— ett snabbare genomförande av bostadssaneringen på landsbygden. De
speciella stödåtgärder i form av lån mot fördelaktiga räntevillkor, som ansetts
lämpliga för ernående av en effektivisering av förbättringsverksamheten
beträffande lantarbetarnas lönebostäder, torde knappast kunna förväntas
komma att medföra motsvarande resultat beträffande den allmänna bostadsförbättringsverksamhet,
varom här är fråga. Denna verksamhet kommer i
regel att avse de i ekonomiskt hänseende sämst ställda samhällsmedlemmar,
som innehava egna bostäder. Statskontoret håller före, att de psykologiska
motiv, som legat till grund för bostadssociala utredningens förslag i fråga
om lantarbetarbostäderna med dessas i allmänhet i ekonomiskt avseende betydligt
bärkraftigare ägare, knappast kunna anses vara aktuella med avseende
å den allmänna bostadsförbättringsverksamheten å landsbygden. Statskontoret
erinrar vidare om att åtgärderna för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden tillkomma såsom ett led i de allmänna åtgärderna för arbetslöshetens
bekämpande. Erfarenheten har också visat, att de statliga stödåtgärderna
på detta område, varigenom skapats över hela landet spridda
arbetstillfällen, ur denna synpunkt varit av betydande värde. Med hänsyn
härtill och i betraktande av de avsevärda kostnader för statsverket, varom
här är fråga, vill det synas statskontoret angeläget, att bostadsförbättringsverksamlieten
även i fortsättningen utnyttjas jämväl i konjunkturutjämnande
syfte på det sätt att verksamheten under goda tider gives mindre omfattning
för att vid tilltagande arbetslöshet utvidgas.

Statskontoret framhåller slutligen i fråga örn de statsfinansiella konsekvenserna
av de föreslagna lånevillkoren synpunkter av samma innebörd
som de härovan efter fullmäktige i riksgäldskontoret återgivna.

I ett särskilt yttrande har ordföranden i statens byggnadslånebyrå, byråchefen
Bergström, anfört följande.

Ur den enskildes synpunkt, synes räntefriheten å lån under den första låneperioden
icke vara en sund subventionsprincip. Bördorna kastas på framtiden
och det finnes i förevarande sammanhang inga bärande skäl för antagandet
att låntagarens betalningsförmåga framdeles, exempelvis efter en tioårsperiod,
skulle vara bättre än vid lånets utbetalning. Snarare finnes skäl
för ett antagande i motsatt riktning i så måtto, att underhållskostnaderna
för den nyupprustade byggnaden torde vara proportionsvis lägst under ti -

Kungl. Majlis proposition nr 188.

den närmast efter den företagna upprustningen. Vidare kan ifrågasättas,
om icke ett kontant engångsbidrag ur psykologisk synpunkt utövar en mera
stimulerande inverkan än den till sitt kapitaliserade nuvärde svårberäkneliga
räntefriheten, även örn denna räntefrihet rent matematiskt skulle till sitt
värde motsvara ett statsbidrag av engångsnatur. Ur bostadssocial synpunkt
synes en direkt sammankoppling av subventionsmomentet — i form av räntefrihet
— med kreditgivningen icke vara rationell. Kreditbehovet är icke
någon mätare på subventionsbehovet och bör därför icke utgöra norm för
detsamma. I första hand bör undersökas behovet av en rationell upprustning
till varaktig nytta samt kostnaderna för en sådan upprustning
— givetvis med iakttagande av all nödig sparsamhet — fastställas. Bedömandet
av förbättringsbehovet och de ifrågasatta föx-bättringsåtgärdernas
lämplighet bör ske under medverkan av de lokala hälsovårdsmyndigheterna.
I andra hand bör undersökas, i vad mån egna medel och lånemedel på öppna
marknaden kunna ifrågakomma för planens förverkligande utan att statsmedel
anlitas, varefter återstoden av medelsbehovet tillskjutes av staten,
varvid i första hand räntebärande lånemedel med fast annuitet synes böra
komma ifråga. I sista hand undersökes, i vad mån den boende icke mäktar
med egna krafter gälda det för förbättringsplanens förverkligande erforderliga
medelsbehovet. I den mån han vid en sådan slutprövning befinnes vara
oförmögen att bära en skuldsumma, bör statsbidrag utan ränte- eller återbetalningsskyldighet
inom vissa fastställda gränser ifrågakomma.

Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att den grupp jordbruk, som
skulle komma i åtnjutande av de förmåner, som föreslås av egnahemsstyrelsen,
till sin väsentligaste del består av s. k. ofullständiga jordbruk. Dessa
jordbruks räntabilitetsproblem är redan nu så svårt, att de ej kunna utsättas
för ökad skuldbelastning. Så länge frågan om det ofullständiga jordbrukets
försörjningsproblem icke är löst, kan man icke tillstyrka, att bostadsförbättringen
drives fram lånevägen. Den enda form, som kan tillstyrkas, är egnahemsstyrelsens
förslag rörande bostadsförbättringsbidrag; om förslaget rörande
lån slopas, bör i motsvarande grad verksamheten med utlämnandet
av bidrag utvidgas.

Departementschefen.

Egnahemsstyrelsens förslag syftar i första hand till att möjliggöra en med
hänsyn till nutidens krav mera grundlig förbättring av landsbygdens bostäder.
Utgångspunkten är härvid den erfarenheten, att i den hittillsvarande
statsunderstödda bostadsförbättringsverksamheten den tillämpade stödformen
samt bidragsbeloppens begränsning i förening med bidragssökandes oförmåga
att själva uppbringa medel till bidragets komplettering i tillräcklig omfattning
ofta icke medgivit så genomgripande förbättrings- eller ombyggnadsarbeten
som vore önskvärda med hänsyn till hygienen samt det husliga arbetets
underlättande och jämväl med hänsyn till ekonomiska synpunkter på lång
sikt. Detta syfte skulle tillgodoses dels genom höjning av bidragets maximibelopp
till 2,000 kronor, dock högst 80 procent av den beräknade kostnaden,
dels genom anordnande såsom alternativ stödform för bostadsförbättring
av låneverksamhet efter i stort sett samma linjer, som bostadssociala utredningen
föreslagit beträffande förbättring av lantarbetarbostäder, jämväl för
bostäder i allmänhet på landsbygden. Då i denna senare stödform subventionen
automatiskt växlar med förbättringsarbetets kostnader, skulle därigenom

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

större, mera genomgripande bostadssaneringsföretag stimuleras. Det synes
även vara egnahemsstyrelsens mening att genom införande av formen lån
med viss tids räntefrihet, varvid behovsprövning med hänsyn till den sökandes
ekonomi kunde ske inom en betydligt vidare ram än vad hittills varit fallet,
den statliga bostadsförbättringsverksamheten skulle kunna utvidgas att omfatta
grupper, som efter hittills tillämpade prövningsgrunder icke kommit
ifråga för erhållande av bidrag. Ä andra sidan skulle behovsprövningen i
avseende å bidragssökandes ekonomi i vissa hänseenden skärpas.

Förslaget att överföra en del av det statliga stödet åt förbättring av landsbygdsbostäder
i allmänhet från bidrag till lån har vunnit anslutning av flertalet
myndigheter och organisationer, som yttrat sig i ämnet. Det har dock
framhållits — tillsynes med viss rätt •— att de motiv, som kunna anföras
till förmån för låneformen, när fråga är örn lönebostäder, icke hava samma
giltighet beträffande den allmänna bostadsförbättringen på landsbygden. Till
större delen har denna hittills avsett och torde åtminstone i den närmare
framtiden även komma att avse de i ekonomiskt hänseende sämst ställda
samhällsmedlemmarna, som bebo egna bostäder. Med särskild styrka bar
från myndigheter och organisationer i de norrländska länen framhållits, att
det stora flertalet av bostadsinnehavare, vilkas bostäder på hälsovårdsgrunder
tarva upprustning, icke ha förmåga att prestera säkerhet eller åtaga sig
betalningsskyldighet för lån. Egnahemsstyrelsen har ju även i sin framställning
beaktat dessa förhållanden.

Men å andra sidan synes det uppenbart, att beträffande betydande kategorier
av landsbygdens bostadsinnehavare lån med de föreslagna villkoren
skulle vara att föredraga framför engångsbidrag. Här komma i åtanke särskilt
mindre jordbrukare och andra yrkesutövare på landsbygden i motsvarande
ställning, vilkas inkomster visserligen äro knappa men någorlunda stadiga
och vilkas allmänna ekonomiska standard är sådan, att bidragstilldelning
efter rigorös behovsprövning ter sig såväl sakligt som psykologiskt omotiverad,
men som å andra sidan icke förmå med tillhjälp av egna resurser
eller av i öppna marknaden uppbringade medel finansiera en tillräcklig upprustning
eller ombyggnad av bostaden, ehuru de utan alltför stor vansklighet
kunna åtaga sig återbetalningsskyldighet för ett lån på förmånliga villkor.
Det har, såsom tidigare nämnts, anmärkts, att en omfattande förbättring
av lantarbetarbostäder efter de linjer, bostadssociala utredningen föreslagit,
i många fall skulle komma lantarbetarbostäderna att bli bättre än bostäder
för mindre jordbrukare, som icke utan stöd i någon form förmå skaffa
sig tillfredsställande bostadsförhållanden men som å andra sidan icke kunna
få bostadsförbättringsbidrag efter hittillsvarande grunder. Uppkomsten av
dylika i fråga om bostadspolitiska åtgärder relativt missgynnade grupper, är
allt annat än önskvärd. Liksom i fråga örn lantarbetarbostäder synes beträffande
här ifrågavarande gruppers bostäder ett stöd i låneform kunna betraktas
sorn ett led i det allmänna jordbruksstödet. Jag förordar därför, att lån
med de av egnahemsstyrelsen föreslagna villkoren — med vissa modifikationer
till vilka jag i det följande återkommer — skola kunna beviljas för bostads -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

förbättringsändamål. Dessa lån med viss räntefrihet torde lämpligen benämnas
bostadsförbättringslån, till skillnad från lån utan räntefrihet, vilka
även i fortsättningen böra benämnas ngbgggnadslån.

Beträffande egnahemsstyrelsens förslag, att bidrag och lån skulle kunna
utgå i förening, har i vissa yttranden påpekats, att en dylik kombination
kan komma att ställa en »mellangrupp» i en icke motiverad särställning
och att den ugör en sammanblandning av två alternativa stödformer. Då
möjligheten att erhålla bidrag enligt egnahemsstyrelsens förslag skulle bestämmas
därav, att sökanden vore ur stånd att ställa godtagbar säkerhet eller
fullgöra någon betalningsskyldighet för lån, synes det även tveksamt, om
kombination av bidrag och lån överhuvud är lämplig. Då emellertid i praktiken
givetvis svårigheter i vissa fall kunna föreligga att avgöra om en sökande
med ringa men ej helt obefintlig möjlighet att ikläda sig betalningsansvar
för lån lämpligen bör erhålla bidrag eller lån, synes det befogat att
möjlighet gives att i dylika fall kombinera bidrag och lån, varvid dock subventionen
bör helt läggas i bidraget och räntefrihet för lånet sålunda icke
åtnjutas. I övriga hänseenden böra villkoren för de räntedragande nybyggnadslånen
vara lika med villkoren för de under tio år räntefria bostadsförbättringslånen.
Härvid måste givetvis även sökandes möjligheter att återbetala
lånet noggrant prövas.

Örn således den av egnahemsstyrelsen föreslagna omläggningen av formerna
för stödet åt bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden synes
ägnad att befordra en mera grundlig förbättring i de enskilda fallen
och därför i och för sig är att förorda, förefaller mig lämpligheten av att
i nuvarande läge avsevärt öka verksamhetens hela omfattning tveksam. De
synpunkter, som i detta hänseende framförts av vissa myndigheter, såsom
statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret, synas mig i hög grad beaktansvärda.
Ett fortsatt stöd åt bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden
har visserligen en fullgod motivering av bostadssocial art, helt oberoende
av de arbetslöshets- och konjunkturpolitiska skäl, som i verksamhetens
början förelågo. Då emellertid erfarenheten visat, att bostadsförbättringsverksamheten
är ett synnerligen värdefullt krisbekämpande medel, anser
jag mig icke för närvarande kunna förorda en så stor ansvällning av verksamheten,
som vore motiverad av bostadssociala skäl.

Av i det föregående utvecklade skäl synes det mig befogat att förorda den
föreslagna omläggningen av formerna för stödet åt bostadsförbättringsverksamheten,
vilken dock tillsvidare — innan en konjunkturnedgång framträder
— icke bör ökas till den omfattning, som i förslaget synes förutsättas.
Verksamheten med viss tid räntefria lån skulle under sådana omständigheter i
viss mån få karaktären av en försöksverksamhet av begränsad omfattning,
som senare, då förhållandena därtill giva anledning, kunde svälla. Lämpligheten
härav stödes även av den omständigheten, att för närvarande ett
stort antal ansökningar ligger vilande, vilka ingivits under förutsättning
av tidigare gällande villkor och bland vilka flertalet torde utgöra sådana,
där de sökandes ekonomiska villkor berättiga till bidrag. För det närmaste

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

året synes därför bostadsförbättringsverksamheten fortfarande till väsentlig
del böra bedrivas efter bidragslinjen, dock nied de förändringar beträffande
bidragets maximibelopp och dess andel av de beräknade förbättringskostnaderna,
som av egnahemsstyrelsen föreslagits.

Vad angår detaljerna i utformningen av egnahemsstyrelsens förslag till
omläggning av bostadsförbättringsverksamheten synes det mig lämpligt, att
största möjliga enhetlighet åstadkommes i fråga örn lånevillkor för bostadsförbättringslån
respektive lantarbetarbostadslån. Av skäl, som jag i det
föregående anfört beträffande dessa senare lån, kan jag icke anse det lämpligt,
att två års amorteringsfrihet för lånen medgivas, när det gäller en
verksamhet, som huvudsakligen avser ombyggnad och upprustning av redan
befintliga bostäder. Med hänsyn till att övergången mellan den räntefria
och den räntedragande delen av lånens löptid icke bör göras onödigtvis
tyngande förordar jag även att under den senare delen fast annuitet beräknas.
Slutligen bör i syfte att förhindra spekulativt missbruk av de statliga
bidragen och lånen i författningen rörande bostadsförbättringsbidrag och
-lån införas bestämmelser av innebörd, att lån kan uppsägas till betalning
och erhållen subvention återfordras, därest bostaden utan godtagbar anledning
användes till annat ändamål än det vid lånets eller bidragets beviljande
avsedda.

Av vad jag i det föregående anfört följer, att jag icke anser mig kunna föreslå
äskande av medel till låneverksamheten i den utsträckning som egnahemsstyrelsen
föreslagit. Egnahemsstyrelsen har, som jag förut erinrat, föreslagit,
att för nästföljande budgetår 15 miljoner kronor skulle anvisas till
låneverksamheten och 2 miljoner kronor till bidragsverksamheten. Enligt
min uppfattning torde till låneverksamheten böra anvisas 3 miljoner kronor,
varav emellertid allenast 2 miljoner kronor skulle användas till den försöksverksamhet
med i viss utsträckning räntefria bostadsförbättringslån, som jag
nyss förordat. Till räntebärande lån, nybyggnadslån, med vilka bidrag kunna
förenas, skulle alltså anvisas 1 miljon kronor.

Amorteringarna å lånen med 10 års räntefrihet böra icke stå till förfogande
för utlämnande av nya lån utan återföras till statsregleringen. Detta
innebär att lånerörelsen blir av självavvecklande karaktär och att de nya
lånen böra redovisas under fonden för låneunderstöd.

I överensstämmelse med de preliminära beräkningarna i årets statsverksproposition
torde det för bidragsverksamheten avsedda anslaget till bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden böra för nästa budgetår
upptagas till 3,250,000 kronor. Det bör emellertid observeras, att jag avsett,
att kostnaderna för den föreslagna bidragsverksamheten till lantarbetarbostäderna
skola bestridas ur nyssnämnda anslag.

Jag anser mig i detta sammanhang böra anmäla tvenne framställningar
rörande bostadsförbättringsverksamheten. Gävleborgs läns fiskareförbund
har anhållit, att på sätt som skedde under budgetåret 1937/38, ett belopp
finge disponeras för iordningställande av vissa fiskarebostäder inom Gävleborgs
län. Såvida riksdagen icke däremot framställer någon erinran, har jag

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

för avsikt att föreslå att högst 30,000 kronor disponeras för iordningställande
av vissa fiskarebostäder och till dessa hörande sjöbodar och båthus inom
de norrländska kustlänen. Vidare har Norrbottens läns kolonisationsnämnd
hemställt, att tillhopa 69,600 kronor av nu ifrågavarande anslag finge användas
uteslutande till bostadsförbättring åt kolonister inom vissa kommuner i
Norrbottens län. Även denna framställning anser jag mig i så måtto böra
förorda, att till Norrbottens läns egnahemsnämnds förfogande ställes ett belopp
av 50,000 kronor för bostadsförbättringsverksamhet bland kolonister.

Lika med egnahemsstyrelsen finner jag mig höra förorda, att nya ansökningar
till såväl bidrag som lån skola få ingivas under nästföljande budgetår.

övriga undersökningar och förslag rörande bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden.

Teknisk kontroll av den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten.

Genom beslut av 1938 års riksdag ställdes medel till egnahemsstyrelsens
förfogande för anordnande av kontroll över den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten
på landsbygden.

Genom beslut den 8 oktober 1937 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen
att gemensamt med egnahemsstyrelsen med flera myndigheter underkasta
de för den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten gällande författningarna
en omprövning ur byggnadsteknisk, bostadssocial, hygienisk och ekonomisk
synpunkt. Såsom ett första resultat av utredningen inlämnades den
21 februari 1938 till socialdepartementet en promemoria med förslag till effektiv
kontroll. Utredningsmyndigheterna hade däri funnit, att ytterligare åtgärder
utöver redan föreskrivna närmast påkallades för granskning av kostnadsberäkningar,
entreprenadanbud, byggnadsmaterialier, byggnadskonstruktioner
och arbetsutförande. Kontrollen borde slutligen avse själva arbetet. Därvid
skulle tillses, att godkända ritningar och arbetsbeskrivningar noggrant
följdes och att arbetet i övrigt utfördes på i möjligaste mån fackmässigt
sätt.

För den byggande, som i regel icke besutte erforderliga kvalifikationer för
att själv utöva kontroll över byggnadsföretagen, måste det vara fördelaktigt,
att dessa genom det allmännas försorg underkastades kontroll. En sådan
kontroll skulle emellertid med hänsyn till de stora ekonomiska värden, det
här gällde, bliva av stor betydelse även för staten, som därigenom erhölle garantier
för att anvisade medel komme till rätt användning. Med hänsyn till
nu anförda omständigheter hade utredningsmyndigheterna funnit det angeläget,
att en kontroll efter ovan angivna riktlinjer snarast genomfördes.

Utredningsmyndigheterna hade vid övervägande av huru många resekontrollanter,
som behövdes, ansett att för närvarande i avvaktan på ytterligare
erfarenhet försöksvis icke borde anställas flera än 4 för hela riket.

Utredningsmyndigheterna förutsatte, att de resande kontrollanternas be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

fogenhet att utöva kontroll skulle avse alla statsunderstödda bostadsföretag
inom deras distrikt, således även sådana för vilka lån eller bidrag förmedlats
av annan än vederbörande egnahemsnämnd.

Kungl. Maj:t bemyndigade egnahemsstyrelsen att anställa fyra byggnadskontrollanter.
Angående de åtgärder, som med stöd härav vidtagits, har
meddelats följande.

Sedan egnahemsstyrelsen gått i författning örn att tillsätta befattningarna,
förordnades en kontrollant för norra distriktet, omfattande Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, en kontrollant för mellersta
distriktet, omfattande Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands,
Kopparbergs och Gävleborgs län, en kontrollant för västra distriktet, omfattande
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och örebro
län samt en kontrollant för södra distriktet, omfattande Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus
län.

Enligt av egnahemsstyrelsen fastställd instruktion hava kontrollanterna i
huvudsak följande uppgifter:

Byggnadskontrollant skall ställa sig till efterrättelse av statens egnahemsstyrelse
för honom utfärdade detaljföreskrifter för arbetets bedrivande. Han
har att samarbeta med hushållningssällskapens egnahemsnämnder och andra
förmedlingsorgan, ävensom med egnahemsombuden, provinsialläkare och
hälsovårdsnämnder inom sitt distrikt. Sålunda åligger honom bland annat
att taga del av fastställda ritningar och arbetsbeskrivningar för de olika byggnadsföretagen;
att undersöka, huruvida byggnadsföretagen utföras i överensstämmelse
med ritningarna och arbetsbeskrivningarna; att undersöka, huruvida
byggnadsarbetena utföras på sakkunnigt sätt med användande av goda
och lämpliga materialier; att till byggnadsföretagare och ortsorgan lämna
råd och anvisningar beträffande byggnadsföretagen samt att meddela egnahemsstyrelsen
och statens byggnadslånebyrå resultatet av gjorda besiktningar
och andra förrättningar.

För byggnadskontrollants resor i tjänsten uppgör egnahemsstyrelsen planer.
Byggnadskontrollant skall till egnahemsstyrelsen respektive byggnadslånebyrån
avgiva rapporter, innehållande detaljerad redogörelse fran fall till
fall.

I byggnadskontrollants åliggande ingår att efter egnahemsstyrelsens förordnande
i varje särskilt fall biträda vid förekommande kurser för byggmästare
och byggnadsarbetare på landet.

I den utsträckning egnahemsstyrelsen finner lämpligt och tiden så medgiver
har byggnadskontrollant att tjänstgöra å styrelsens respektive byggnadslånebyråns
expedition.

Byggnadskontrollanterna började sitt arbete den 1 september 1938. De lia
sedan dess besökt de flesta egnahemsnämnders verksamhetsområden och där
besiktigat såväl egnahems- som bostadsförbättringsföretag.

över gjorda iakttagelser upprättas i varje särskilt fall detaljerade proto -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

koll, som insändas till egnahemsstyrelsen. Genom styrelsens försorg delgivas
sedan egnahems- och hälsovårdsnämnder de framkomna synpunkterna,
varvid styrelsen i en del fall funnit anledning att giva förelägganden rörande
vissa ändrings- och kompletteringsarbeten. Under sina besök på byggnadsplatserna
bedriva kontrollanterna en omfattande rådgivande verksamhet bland
såväl de kommunala myndigheterna som den byggande allmänheten.

Ur kontrollanternas rapporter kan utläsas, att de ritningar och arbetsbeskrivningar,
som legat till grund för egnahems- och bostadsförbättringsföretag,
i många fall befunnits bristfälliga och ofullständiga. Detta har givetvis
försvårat kontrollen. Vidare har framgått, att företagen ofta varit illa planerade,
så att utförda ombyggnader stundom betingat en kostnad, som borde
hava möjliggjort nybyggnad. Till avhjälpande av påtalade brister i byggnadsplaner
och arbetsbeskrivningar hava kontrollanterna under vintermånaderna
stationerats hos vissa egnahemsnämnder, där de biträtt vid granskning
av inneliggande byggnadshandlingar till ansökningar om bostadsförbättringsbidrag.
Härvid hava de jämväl haft tillfälle undersöka förhållandena
å byggnadsplatserna . Framhållas må emellertid, att det ännu endast
varit ett fåtal egnahemsnämnder, som kommit i åtnjutande av byggnadskontrollanternas
sakkunskap samt att kontrollanterna givetvis medhunnit blott
ett relativt begränsat arbetsprogram.

Med de stora kontrolldistrikt, som nu äro för handen, följer att kontrollanterna
merendels ej hava tillfälle återkomma till det en gång besökta byggnadsföretaget.
För effektiv kontroll bör kontrollanten besöka byggnadsföretaget
tid efter annan. Därest kontrollen inträffar först, när byggnaden är
färdig, är det i regel omöjligt att lägga till rätta de fel, som begåtts. Åtskilligt
vore sålunda att vinna, genom att kontrollområdena gjordes mindre.
Inom egnahemsstyrelsen har ifrågasatts omläggning försöksvis av kontrollen
så, att densamma kan på vissa begränsade områden bedrivas mera intensivt.

Den del av kontrollen, som avsåg statens byggnadslånebyrås verksamhet,
har hittills ej kunnat utövas, då bostadsförsörjningen för barnrika familjer
på landsbygden ännu ej fått den omfattning, att kontroll varit påkallad.

Utarbetande av typritningar.

Kungl. Majit anvisade den 16 december 1938 ett belopp av högst 5,000
kronor till bestridande av kostnaderna för verkställande av utredning rörande
typritningar till egnahem för barnrika familjer och i den mån så befunnes
erforderligt för uppgörande av dylika ritningar.

Åt byggnadslånebyrån uppdrogs att efter samråd med egnahemsstyrelsen
verkställa nämnda utredning samt att låta utföra ifrågavarande typritningar.

På grund av detta uppdrag tillkallade byggnadslånebyrån tre sakkunniga,
nämligen byggnadsingenjören Andreas Nordström, stadsarkitekten S. West -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

holm och byråassistenten hos egnahemsstyrelsen arkitekten H. A. G. Junaeus.
För att biträda de sakkunniga har anlitats arkitekt John Windell.

De sakkunnigas uppdrag är i det närmaste avslutat och förslagsritningai
till 19 olika egnahemstyper föreligga avsedda för olika delar av landet och
anpassade efter olika familjers storlek.

Den 12 januari 1939 medgav Kungl. Maj:t, att av det för budgetaret 1938/
39 anvisade reservationsanslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden finge till bestridande av kostnaderna för verkställande
av dels undersökning rörande lämpliga konstruktioner och byggnadsmetoder
vid uppförande av enklare bostadshus på landsbygden samt utarbetande
av arbetsbeskrivningar m. m. i anslutning härtill, dels undersökning rörande
behovet av olika bostadstyper för egnahemsjordbrukare, småbrukare
och lantarbetare, dels ock inventering och överarbetning av redan befintligt
typritningsmaterial användas ett belopp av högst 10,000 kronor. Därvid
föreskrev Kungl. Majit att det skulle ankomma på egnahemsstyrelsen att efter
samråd med byggnadslånebyrån verkställa nämnda undersökningar m. m.

Egnahemsstyrelsen har från centrala ämbetsverk, hushållningssällskap,
sammanslutningar och enskilda insamlat ritningar till sådana bostadshus,
som ansetts kunna komma i fråga. Granskning och bearbetning av det sålunda
inkomna materialet pågår inom egnahemsstyrelsen. Arbetsresultatet kommer
att framläggas så snart ske kan.

Jämsides med ovan nämnda arbete pågår inom styrelsen utformande av
detaljritningar enligt uppgjort program. Detta program innefattar perspektivisk
framställning jämte förklarande text (arbetsbeskrivning) av sådana
byggnadsdetaljer som grunder, väggar, bjälklag, yttertak m. m. ävensom arbetsritningar
till fönster, dörrar, köksinredningar, trappor m. m. Därjämte
utarbetas ritningar, materialförteckningar och arbetsbeskrivningar till centralvärmeanläggningar
till vissa typhus.

Västernorrlandsutredningen.

Sakkunniga för utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter
hava i en den 17 februari 1939 dagtecknad promemoria redogjort för
den undersökning rörande bostadsförhållandena inom länet, som de sakkun
niga jämlikt bemyndigande den 11 november 1938 företagit. I anslutning härtill
hava de sakkunniga framlagt vissa förslag till bostadspolitiska åtgärder.

De sakkunniga anföra bland annat följande.

Av den förenämnda undersökningen hava numera genomförts dels en allmän
inventering av länets bostadsbestånd dels intensivundersökningar i tva
socknar och i samband därmed viss utredning rörande materialåtgången vid

en bostadssanering. , , , . ...

Den allmänna inventeringen har verkställts med ledning av uppgifter, som
lämnats av hälsovårdsnämnderna, vilka vid sammanträden inför länsstyrelsen
närmare införsatts i planläggningen av frågan och avsikten med enqueten
Vid dessa sammanträden, sorn hållits i Sundsvall, Sollefteå och Örnskoldsvik,

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

an^llg.a hälsovårdsnämnder representeras genom ombud, varjämte
redaktören Karl Maler företrädde de sakkunniga. Vid överläggningarna uttrycktes
allmänt stor tillfredsställelse över det initiativ, de sakkunniga tagit
i fragan varjamte behovet av bostadsförbättringar kraftigt underströks
För intensivundersokning lia utvalts Högsjö och Indals socknar. Den seUfore,
ar, e.n ,rea Jordbruks- och skogskommun, under det att den förra, med

b!dn«trllTcdUSan’i J0rdbruks'' °.ch skogsbebyggelse, får anses representera de
industrialiserade kommunerna inom länet. Utmärkande för Högsjö kommun

lQnpft"mtei ait den bar att kämpa med de svårigheter, som härflyta av den
läggandemeteCknande arbetsIoshetssituationen På grund av sågverkens nedin
tensi vundersökningarna lia verkställts genom särskilda nied respektive
socknars förhållanden fortrogna personer, vilka gått från hus till husP Som

edfvCn!?LUndf1SOkarna,,hu-'',tbU}Stg''ioi t landstingets i länets bostadsinspektör.

,Av undersökarnas och hälsovårdsnämndernas rapporter framgår i huvudsak
följande rörande boendeförhållandena i länet
A länets landsbygd finnes ett stort antal bristfälliga bostäder. Utmärkande
1 aVTärd utsträckning äro uppförda på hörnstenar i stäl,
1 ?d eTr gjuten sockel samt att de oftast äro helt i avsaknad av

grunddranering. Jordfyllning mot syllarna förekommer allmänt. Gårdsstommen
ar undermålig med söndertorkade eller sönderspruckna väggar ei
sällan behaftade med röta eller delvis belägna under markens yta. Bostäde~,
”aa®akna n°fta ^/brädfodring och äro ej sällan försedda med mycket
äta span- eliel papptak. Forstugan ar oinredd med provisorisk trappa till
vindsvåningen. Bristfälliga fönster och dörrar förekomma i stor omfattning.
Föns ti en sakna ofta gangjarn, varför ventilationen blir otillfredsställande.
Innanfönster saknas ofta. Trossbotten saknas eller är mycket bristfällig
Genom dålig grund aro skorstensstockarna bristfälliga och uppvärmningsanordnmgarna
i manga fall otillfredsställande. Kökskammaren och övriga
jostadsrum sakna icke sällan uppvärmning; där uppvärmningsanordning finnes
kan den bestå av en gammal, oändamålsenlig plåtkamin, utbränd kakelugn,
oppen spis eller ett s. k. mälpaelement. Ordentligt ventilerade skafferier
saknas i de flesta lagenheter och ordentliga garderober äro sällsynta Tidsbesparande
disk- och köksinredningar saknas allmänt. I större gårdar förekommer,
att endast ett pär rum äro beboeliga under det att den övriga delen
äv byggnad star oinredd. Vattenledning till ladugården är icke sällan ordnad
Pa grund av svagt tryck eller vattnets dåliga beskaffenhet måste emellertid
vatten for hushållsbok bäras från källor, åar eller grävda brunnar
Inom en socken ha sex lägenheter den brunn eller källa, varifrån vattnet hämtas,
belägen pa ett avstånd av 4—500 meter från bostaden, fjorton lägenheter
på ett avstand av 3 400 meter, tjuguen lägenheter på ett avstånd av 2—300

meter, tjugusju lägenheter på ett avstånd av 1—200 meter och sjuttionio lägenheter
på ett avstand av 50—100 meter. Åttiosex lägenheter lia sina brunnar eller
kanor belägna inom 50 meters avstånd från bostaden, varjämte tjuguen lägenheter,
som sakna både brunn eller källa, taga sitt behov av vatten från
back eliel insjö. Ett fatal ha ordentliga brunnar, som äro skyddade mot regn
eller snövatten. Manga lia en omurad grop eller dåligt skyddad brunn, dit
vattnet strömmar fritt vid snösmältning och regn, varigenom vattnet förorenas,
tvättstugor saknas i regel, varför tvätt vintertiden mestadels sker i köket, ladugården
eller bagarstugan. Avträde finnes vanligen inrymt i ladugårdsbyggmiden.
Ladugården och övriga ekonomihus äro i mycket stor utsträckning
undermåliga, otidsenliga, trånga och provisoriska. Ordentlig väg till gården
saknas ofta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

De mera bristfälliga bostäderna återfinnas i regel på landsbygden och därtill
helst i de mera avsides belägna byarna. Man kan tydligt märka en högre
bostadsstandard invid industrier och samhällen. Detta torde lia sin förklaring
dels i större möjligheter till inkomster, dels i lättheten att där erhålla
lämpliga materialier och sakkunnig ledning vid planläggning av byggnadsföretag.

Förutom överbefolkade lägenheter finnes frivillig trångboddhet, beroende
på kostnaden och bristande tid att hålla nödigt antal rum varma. Sålunda
har påträffats fall där upp till nio personer bo i ett rum under det att de övriga
två rummen stå som finrum.

I många fall kunna de överbefolkade lägenheterna utökas genom anordnande
av vindsrum.

Anledningarna till att ett så stort antal lägenheter befinna sig i otillfredsställande
skick torde vara flera. Ofta ha de tillkommit på en tid då fordringarna
på bostäderna voro ganska blygsamma. Att de ej blivit moderniserade
beror i regel på ägarens svaga ekonomi. En relativt stor procent av
länets jordbruksfastigheter äges eller ha ägts av bolag. En regel med få undantag
är, att såväl bostäderna som ekonomihusen å dylika fastigheter äro
i hög grad bristfälliga på grund av försummat underhåll. Ett flertal av dessa
fastigheter ha genom avstyckning och försäljning övergått i arrendatorernas
ägo. Genom köpen äro dessa givetvis starkt skuldsatta. Räntor och amorteringar
sluka under en lång följd av år det mesta av de små inkomsterna
och följaktligen kunna ägarna ej få medel disponibla till förbättring av bostäder
och ekonomihus med allt vad därtill hör, som avser att underlätta
arbetet och befordra hygienen. Sådana fall förekomma även, där ägaren på
grund av ålder ej förmår utföra någon reparation. Undermåliga bostäder
bebos sålunda ej sällan av ett par gamlingar, vilkas barn sökt sin utkomst
på annat håll.

Orsaken till att ej flera sökt genom bostadsförbättringsbidrag upprusta
sina bostäder ha uppgivits vara, dels att det visat sig vara endast ett fåtal
varje år, som kunna erhålla sådant bidrag, dels att en del dylika bidrag
varit så små att en verklig förbättring av bostaden därmed icke kunnat åstadkommas
och dels att bidragsformen icke varit tillämplig beträffande sådana,
som sakna möjlighet att bidraga något nämnvärt själva.

Egnahemslånen anses för tunga att fullgöra och kunna icke sökas av
personer, som blivit ägare till sina ställen mer än två år före låneansökan.
Ej heller anses de fördelaktigare än exempelvis sparbankslån eller lån från
jordbrukskassa.

Att bostadsanskaffningslån för barnrika familjer icke utnyttjats torde i
stor utsträckning få tillskrivas bristande kännedom örn denna låneform.

Det siffermässiga residtatet av de verkställda undersökningarna har återgivits
i följande sammanställningar.

Enquéten.

Länet.

1. Hela antalet lägenheter, vilka kunna anses undermåliga, enligt de obligatoriska
(»skall»-)bestämmelserna i hälsovårdsstadgans § 43.....

Därav lägenheter bebodda av ägaren.............................

» » fritt upplåtna..................................

.) » uthyrda av arbetsgivaren.......................

» » » » annan..............................

17,113

10,581

1,180

1,627

3,725

Kungl. Majlis proposition nr 188.

2. Hela antalet överbefolkade lägenheter (mer än 2 personer per rum eller

kök)......................................................... 3,703

Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år...... 2,172

Av de överbefolkade lägenheterna ha under punkt I upptagits som

undermåliga................................................. 2,192

3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.)................... 26,607

» » » avloppsledning (inom läg.).................. 28’462

» » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanord ning.

........................................ 5,984

» » nied eljest otillfredsställande uppvärmningsanord ning.

........................................ 9,357

» » med otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober,
skafferi)................................ 17,293

» » utan egen tvättstuga............................ 26,949.

Ersättning

genom

nybyggnad

Ombyggnad, tillbyggnad
eller
mera omfattande
reparationer

Mindre
omfattande
reparationer -

4. Antal lägenheter, beträffande vilka er fordras.

........................... 1,975 10,134 15,044

Därav fall, där vatten- och avloppsledning bör anordnas........... 19,290

Därav fall, där värmeledning bör anordnas....................... 12,555

5. av dessa lägenheter beräknas nedanstående antal kunna försättas i till fredsställande

skick genom:

a) ägarens försorg.............................................. 10,261

b) med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag ev. nybyggnadslån 10*479

c) med stöd av egnahemslån..................................... 528

d) med stöd av bostadsanskaffningslån för barnrika familjer........ 751

e) återstående antal lägenheter, som icke kunna iståndsättas med

stöd av nu förefintliga statliga hjälpformer..................... 5,134

Hela antalet 27,153.

6. Beräknat antal dagsverken för arbetenas utförande.............. 2,410,544

De sakkunniga, som förutsett att behovet av bostadsförbättringar och av
statliga bidrag till deras genomförande skulle variera i olika delar av länet, allt
efter kommunernas allmänna karaktär, ha ansett det angeläget att sammanställa
de inkomna enquete-uppgifterna jämväl efter samma grunder, som gällt
vid val av kommuner för intensivundersökningarna.

Hur de ovan redovisade lägenheterna fördela sig på jordbrukskommuner, å
ena, samt industri- och blandade kommuner, å andra sidan, framgår av följande
tablåer:

Industrikommuner och blandade kommuner.

1. Hela antalet lägenheter, vilka kunna anses undermåliga, enligt de ob ligatoriska

(»skall»-)bestämmelserna i hälsovårdsstadgans § 43..... 11,323

Därav lägenheter bebodda av ägaren............................. 6,095

» » fritt upplåtna................................. *642

»> » uthyrda av arbetsgivaren ...................... 1,353

» » » » annan............................. 3,233

2. Hela antalet överbefolkade lägenheter (mer än 2 personer per rum

eller kök).................................................... 1,904

Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år...... 1,054

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Av de överbefolkade lägenheterna ha under punkt 1 upptagits som

undermåliga.................................................. 1,250

3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.)................... 15,179

» » » avloppsledning (inom läg.).................. 15,851

» » » med ett eller flera rum utan uppvärmningsan ordning.

..................................... 3,250

» » med eljest otillfredsställande uppvärmningsanord ning.

........................................ 4,699

» » med otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober,
skafferi)............................... 9,469

» » utan egen tvättstuga............................ 14,402

Ersättning

genom

nybyggnad

Ombyggnad, tillbyggnad
eller
mera omfattande
reparationer

Mindre
omfattande
reparationer -

4. Antal lägenheter, beträffande vilka er fordras

............................ 802 5,940 9,354

Därav fall, där vatten- och avloppsledning bör anordnas........... 10,322

» » där värmeledning bör anordnas....................... 5,550

5. Av dessa lägenheter beräknas nedanstående antal kunna försättas i

tillfredsställande skick genom:

a) ägarens försorg.............................................. 7,025

b) med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag, ev. nybyggnadslån.
......................................................... 6,091

c) med stöd av egnahemslån.................................... 156

d) med stöd av bostadsanskaffningslån för barnrika familjer....... 376

e) återstående antal lägenheter, som icke kunna iståndsättas med stöd

av nu förefintliga statliga hjälpfÖrmer.............. 2,448

Hela antalet 16,096.

6. Beräknat antal dagsverken för arbetenas utförande.............. 1,267,024.

Jordbruks- och skogskommuner.

1. Hela antalet lägenheter, vilka kunna anses undermåliga, enligt de ob ligatoriska

(»skall»-)bestämmelserna i hälsovårdsstadgans § 43..... 5,790

Därav lägenheter bebodda av ägaren............................. 4,486

» » fritt upplåtna.................................. 538

o » uthyrda av arbetsgivaren....................... 274

» » » » annan.............................. 492

2. Hela antalet överbefolkade lägenheter (mer än 2 personer per rum eller

kök)................................................. 1,799

Därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år....... 1,118

Av de överbefolkade lägenheterna ha under punkt 1 upptagits som undermåliga
..................................................... 942

3. Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.).................. 11,428

)> » » avloppsledning (inom läg.).................. 12,611

» » » med ett eller flera rum utan uppvärmningsan ordning.

................................. 2,734

» » med eljest otillfredsställande uppvärmningsanord ning.

........................................ 4,658

» » med otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober,
skafferi)................................ 7,824

» » utan egen tvättstuga............................ 12,547.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

Ersättning

genom

nybyggnad

Ombyggnad, tillbyggnad
eller
mera omfattande
reparationer

Mindre
omfattande
reparationer -

4. Antal lägenheter, beträffande vilka er fordras.

........................... 1,173 4,194 5,690

Därav fall, där vatten- och avloppsledning bör anordnas........... 8,968

Därav fall, där värmeledning bör anordnas....................... 7,005

5. Av dessa lägenheter beräknas nedanstående antal kunna försättas i

tillfredsställande skick genom:

a) ägarens försorg.............................................. 3,236

b) med stöd av statliga bostadsförbättringsbidrag ev. nybyggnadslån 4,388

c) med stöd av egnahemslån..................................... 372

d) med stöd av bostadsanskaffningslån för barnrika familjer......... 375

e) återstående antal lägenheter, som icke kunna iståndsättas med stöd

av nu förefintliga statliga hjälpformer.......................... 2,686

Hela antalet 11,057.

6. Beräknat antal dagsverken för arbetenas utförande.............. 1,143,520.

Intensivundersökningama.

Högsjö kommun.

Innevånareantalet i kommunen är 4,368.

Hela antalet bostadslägenheter i kommunen uppgår till omkring 740.
antalet besökta lägenheter utgör 451.
l:o) Bostädernas beskaffenhet

a) undermåliga enligt § 43 hälsovårdsstadgan.................. 121

b) mindre tillfredsställande................................. 308

Av under a) upptagna lägenheter äro:

bebodda av ägaren.......................................... 76

fritt upplåtna............................................... 30

uthyrda av arbetsgivaren.................................... —

» » annan........................................... 15

2:o) Antalet överbefolkade lägenheter (mer än 2 personer per rum eller

därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år... 33
Av de överbefolkade lägenheterna ha under punkt 1 a) upptagits

såsom undermåliga......................................... 30

3:o) Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.)...................

» » » avloppsledning (inom läg.)..................

» » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanord ning.

...........................................

» » nied eljest otillfredsställande uppvärmningsanord ning.

........................................

» » nied otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober,
skafferi)...............................

» » utan egen tvättstuga............................

4:o) Avsides belägna gårdar, som äro så bristfälliga eller värdelösa att de

lämpligen böra flyttas till annan ort...........................

5:o) Lägenheter med bristfälliga ladugårdar, som böra nybyggas eller repareras
......................................................

Lägenheter i behov av ordnad utfartsväg.........................

6:o) Antal lägenheter, beträffande vilka erfordras ersättning genom nybyggnad,
ombyggnad, tillbyggnad eller mer eller mindre omfattan -

Hela

429

384

376

150

179

310

435

136

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

de reparationer, vatten- och avloppsledning och värmeinstallationer
samt antal fall, där förbättring kan ernås med stöd av statliga
hjälpformer, där ägaren själv kan bekosta upprustningen och där
förbättring icke kan erhållas med stöd av befintliga statliga hjälpmedel,
fördelade efter lägenheternas beskaffenhet ävensom beräknade
kostnader och dagsverken m. m. framgår av närslutna bilagor

I beräknat antal dagsverken för vatten- och avloppsledningar ingå
ej dagsverken för huvudledningar i de fall, där gemensamma vatten-
och avloppsledningar kunna anordnas.

1:6) Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensam

vattentäkt och huvudledning från denna........................ 191

8:o) Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensamma

avloppskanaler eller ledningar..........•...................•••• 1J™

I undersökningsmaterialet ingå 22 lägenheter i Rö, som äges av ett bolag. Beräkningar
rörande kostnaderna för dessas iståndsättande ha icke verkställts.

Indals kommun.

Innevånareantalet i kommunen är 2,497.

Hela antalet bostadlägenheter i kommunen uppgår till omkring 590.

Hela antalet besökta lägenheter utgör 393.
l:o) Bostädernas beskaffenhet

a) undermåliga enligt § 43 hälsovårdsstadgan................. 261

b) mindre tillfredsställande.................................. 199

Av under a) upptagna lägenheter äro:

bebodda av ägaren.......................................... 218

fritt upplåtna.............................................. 20

uthyrda av arbetsgivaren.................................... 9

» » annan.......................................• • • • J’

2:o) Antal överbefolkade lägenheter (mer än 2 personer per rum eller kok)
därav bebodda av familjer med 3 eller flera barn under 16 år.... 17
Av de överbefolkade lägenheterna ha under punkt 1 a) upptagits

såsom undermåliga................•....................... 24

3:o) Antal lägenheter utan vattenledning (inom läg.)...................

» » » avloppsledning (inom läg.)..................

» » med ett eller flera rum utan uppvärmningsanord ning.

........................................

» » med eljest otillfredsställande uppvärmningsanord ning.

........................................

» » med otillfredsställande förvaringsutrymmen (garderober,
skafferi)...............................

» » utan egen tvättstuga..............._• • • • .........

4:o) Avsides belägna gårdar, som äro så bristfälliga eller värdelösa att de

lämpligen böra flyttas till annan ort...........................

5:o) Lägenheter med bristfälliga ladugårdar, som böra nybyggas eller repareras
........................................................

Lägenheter i behov av ordnad utfartsväg.........................

6:o) Antal lägenheter, beträffande vilka erfordras ersättning genom nybyggnad,
ombyggnad, tillbyggnad eller mer eller mindre omfattande
reparationer, vatten- och avloppsledning och värmeinstallationer
samt antal fall, där förbättring kan ernås med stöd av statliga
hjälpformer, där ägaren själv kan bekosta upprustningen och där
förbättring icke kan erhållas med stöd av befintliga statliga hjälpmedel,
fördelade efter lägenheternas beskaffenhet ävensom beräkna Dihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 188.

370

314

346

141

214

325

375

170

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

de kostnader och dagsverken m. m. framgår av närslutna bilagor

7:o) Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensam

vattentäkt och huvudledning frän denna........................ 124

8:o) Antal lägenheter, beträffande vilka finnes möjlighet till gemensamma

avloppskanaler eller ledningar.................................. .

När det preliminära resultatet förelåg av enquéten med hälsovårdsnämnderna,
vilken givetvis icke kunde bliva uttömmande, samt av intensivundersökningarna
i de två härför utvalda kommunerna uppmärksammade de
sakkunniga genast det i hög grad anmärkningsvärda förhållandet, att i hela
länet icke mindre än 5,134 lägenheter eller 18 procent av hela det redovisade
bristfälliga bostadsbeståndet icke kunde iståndsättas med stöd av befintliga
statliga hjälpformer, samtidigt som endast ett obetydligt antal lägenheter
angåvos såsom möjliga att iståndsättas genom bostadsanskaffningslån till
barnrika familjer. Med anledning härav företogs en förnyad undersökning i
de intensiv-undersökta kommunerna, varvid det visade sig att även de ursprunglig3
uppgifterna tran dessa måste justeras, då undersökarna genomgående
förbisett bostadsanskaffningslånen. I Högsjö och Indals socknar utgör antalet
lägenheter som icke kunna iståndsättas med stöd av förefintliga statliga
hjälpformer cirka 6 procent av hela antalet bristfälliga fastigheter. En omräkning
på basis av sålunda vunnen erfarenhet medför att antalet dylika
lägenheter i hela länet reduceras till 1,630. Å andra sidan måste antalet lägenheter,
som kunna upprustas nied bostadsförbättringsbidrag ökas i motsvarande
mån. Vid beräknandet av erforderliga statsbidrag ha de sakkunniga
utgått fi''ån det sålunda justerade materialet. I samband med undersökningarna
i Högsjö och Indals socknar lia de sakkunniga låtit utreda materialåtgången
vid upprustningen med tanke på möjligheten att vinna erfarenhet
om vilka förnödenheter, som erfordras och som med fördel skulle
kunna framställas vid inom länet nystartad eller utvecklad industri. Denna
utredning ger vid handen, att materialförsörjningen för här åsyftad bostadsförbättring
i stor utsträckning skulle kunna utveckla befintlig och delvis
uppamma ny industri, då en myckenhet av de erforderliga förnödenheterna
icke tor det närvarande tillverkas mom länet samt i den mån de där frambringas
tillverkning icke bedrives i en mot behovet svarande omfattning.
Sammanställningar rörande materialåtgången bifogas.

Enquéten omfattar 63 landskommuner med en folkmängd på i runt tal
240,830 personer fördelade på beräknade 63,000 bostadslägenheter. Jordbrukskommunerna
lia omkring 90,514 invånare samt industrikommunerna
och de blandade kommunerna cirka 150,316. Att av enquétesvarens siffermaterial
draga några mera bestämda slutsatser örn förhållandena inom de
olika slagen av kommuner torde ställa sig vanskligt. Däremot får intensivundersökningen
anses vara representativ i detta avseende, och kan med tillhjälp
av densamma bedömas vissa förhållanden.

Sålunda ägas i jordbrukskommunerna större antal lägenheter av de boende
än i de industrialiserade kommunerna. Vidare torde med bestämdhet
kunna påslås, att de undermåliga lägenheterna företrädesvis äro att söka å
rena landsbygden ävensom att den faktiska trångboddhetsfrekvensen där är
större. I Högsjö kommun är 26 % av samtliga undersökta lägenheter betecknade
såsom undermåliga, medan i Indals kommun motsvarande procenttal
är ej mindre iin 66. Anmärkningsvärt är de överbefolkade lägenheternas
underhaltiga beskaffenhet. I Högsjö äro 49 % och i Indal 68 % av de undersökta
överbefolkade lägenheterna undermåliga. Antalet lägenheter med
ett eller flera rum utan eller med eljest otillfredsställande uppvärmningsan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

ordning utgör i Högsjö 72 °/& och Indal 90 %. Lägenheter med otillfredsställande
förvaringsutrymmen utgöra i Högsjö 68 % och Indal 82 %. Mer
än 95 % av de undersökta lägenheterna i båda kommunerna sakna tvättstuga.
I fråga om vattenförsörjningen äro förhållandena mycket olika i industrikommuner
och rena landsbygdskommuner. I en del av de förstnämnda
kommunerna är frågan örn vatten- och avloppsledningar redan löst i de
centrala delarna av kommunen under det att vattenförsörjningen i de sistnämnda
ur hygienisk synpunkt är synnerligen otillfredsställande.

En jämförelse av enquétens och intensivundersökningarnas resultat ger
möjlighet att beräkna vad genomförandet av en hela länet omfattande bostadssanering
inbegripet sanitäranläggningar kommer att kosta. Upprustningen
torde kräva i runt tal 50 miljoner kronor. Om saneringen tänkes utsträckt
över en följd av år, förslagsvis åtta, måste emellertid med hänsyn till
prisutveckling och andra på saken inverkande omständigheter de av undersökarna
år 1938 satta dagspriserna höjas med åtminstone 20 procent.

Det låter sig även beräkna, i vilken utsträckning statsbidrag bliva erforderliga
för programmets genomförande. Behövligt statligt bidragsbelopp
skulle efter ifrågasatt förhöjning med 20 procent uppgå till omkring 24.6 miljoner
kronor. Av sistnämnda belopp belöper på bostadsförbättringsbidrag
18.5 miljoner kronor och på bostadsanskaffningslån till barnrika familjer
1.8 miljoner kronor. Återstoden, 4.3 miljoner kronor, är erforderlig för upprustning
av bostäder, som nu icke kunna iståndsättas med stöd av förefintliga
statliga hjälpformer.

Beträffande bostadsförbättringsverksamheten i länet har inhämtats, att
under år 1938 utdelats i förbättringsbidrag 774,960 kronor och i nybyggnadslån
146,750 kronor åt tillhopa 984 personer. 445 ansökningar örn bidrag
och lån äro oavgjorda på grund av medelsbrist. Sammanlagt ha utlämnats
bidrag och lån till 4,389 personer i länet med 3,499,512 kronor. Inom de
intensivundersökta socknarna Högsjö och Indal ha hittills bifallits respektive
89 och 81 ansökningar med belopp örn tillhopa 56,890 och 56,415 kronor.

Vid intensivundersökningen har konstaterats, att i ett relativt stort antal
fall bostadsförbättringar, fastän i hög grad behövliga, icke med stöd av nuvarande
statliga hjälpformer kunna åstadkommas, beroende därpå, att lägenhetsägarna
sakna alla möjligheter att bidraga med egen insats eller icke ha
det antal minderåriga barn, som erfordras för att komma i åtnjutande av det
statliga understöd för bostadsanskaffning, som är medgivet barnrika familjer.

Den första av dessa kategorier representeras av folkpensionärer och likställda,
alltså personer, som äro hänvisade att existera på en mycket liten
kontantinkomst, av vilken icke något kan offras till egeninsats i ett bostadsförbättringsföretag.
På landsbygden äga dessa människor mycket ofta en
liten stuga, taxerad till 1,000 å 1,500 kronor, vilken någon gång, men kanske
mera sällan, är belastad med en mindre inteckning. För dessa pensionärer
på landsbygden kräves utan tvivel extra åtgärder, örn deras bostadsfråga
skall kunna tillfredsställande lösas. De sakkunniga anse sig givetvis icke
böra komma med något i detalj utformat eller motiverat förslag härutinnan,
alldenstund problemet i denna del icke är lokaliserat lill Västernorrlands län
utan gäller rikets i dess helhet, men vilja dock fästa herr statsrådets uppmärksamhet
på detsamma och framhålla, hur önskvärt och angeläget det är,
att denna fråga snarast lages ripp till behandling i sitt riktiga sammanhang.
Det synes de sakkunniga vara värt att prövas, huruvida icke en lämplig
form av samverkan mellan staten och kommunerna skulle kunna åstadkommas
i förevarande fall, exempelvis på så sätt, att staten iordningställde dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

av folkpensionärer bebodda lägenheter mot inteckning för upprustningsbidraget
och att kommunerna övertoge det framtida underhållet mot att äganderätten
till desina stugorna överginge på kommunen, om inteckningen icke
bleve i njös t vid de gamlas bortgång. På detta sätt skulle möjligen kommuerna
fa ett bostadsbestånd, vilket på billigt och tillfredsställande sätt kunde
lösa bostadsbehovet for folkpensionärer på landsbygden

Men det finnes också en annan grupp medborgare, vilka befinna sig i synnerligt
svart och ogynnsamt läge, när det gäller deras möjligheter att erhålla
nödvändigt stod av det allmänna för bostädernas förbättrande och som de
sakkunniga vid sina undersökningar träffat i relativt betydande antal, särski.
t i vissa skogssocknar, där bolagen ägt stora fastigheter. Denna grupp
bestar av jordbrukare, vilka köpt sina hemman från bolagen och nu äro
skuldsatta för sa gott som hela köpeskillingen. I regel är det här fråga om
1 s™ basta år med minderåriga barn. Åbyggnaderna voro i
,l^t stand v,d köpet och ha sedan ytterligare förfallit. Ägarna sakna emelik
n va;''Je mojhfhet att ytterligare skuldsätta sig för att reparera bostaden.

jden bill att de leva sitt harda och slitsamma liv under orimliga förhållanden
med avseende a bostäderna. Bostadsförbättringsbidrag kunna de icke

ochadeaick°e h tdH .0f^.galIer ^ständig örn- eller nybyggnad av fastigheten
k u tillräckliga resurser att skaffa vad som erfordras utöver boden^
En.,insats frän statens sida, som hjälpte också

denna kategori, skulle vara val anvant kapital. Även härvidlag gäller att de

an*e Slg befogade att framlägga ett i detalj utarbetat föra
r- K-*!Patgav.df;r men Vllja dock framhålla, att en kombination av
bo tädsforbat ringsbidrag och lan enligt principerna för utlämnande av ar fredsställande^ätt1

mahända skulle vara en utväg att lösa frågan på ett till Slutligen

hava de sakkunniga observerat att särskilt på industriplatserna
finnes ett ganska stort antal hyreslägenheter, vilka befinna sig i hö«£t otillfredsställande
skick. ^ Hyresbeloppen äro låga och för den skull nöja si*

måh«a bo5äder°r ekonon{isk ställning med dessa ofta alldeles underh

?ya, bostäder. De kommunala myndigheterna tillämpa icke vad hälsovai
dsstadgan härutinnan klart föreskriver, därför att örn dylika slumbostäder
utdömdes, riskerade kommunen att genom fattigvården få utgiva bidrag till
;- ran Fo,r bättre bostader, bortsett från att det ofta kan vara svårt att Hnna
lampliga bostader såsom ersättning för de dåliga. Uppenbart torde emellan
kornmal *npast gPn0n? att halsovårdsstadgans bostadsparagrafer verket
ske Mr genomgående sanering av bostadsbestån det

ske bor den skull ar det högeligen önskvärt att vederbörande mvndigbeter
göras medvetna örn sina skyldigheter på detta område §

De sakkunniga föreslå därefter viss försöksverksamhet. Som lämpligt
forsoksmatenal föreslå de sakkunniga samtliga de lägenheter inom Högsjö
och Indals socknar, vilka enligt intensivundersökningens resultat icke kunna
upprustas med stöd av hittills beslutade och tillämpade hjälpformer. Dessa
lagenheters sammanlagda antal är 48. Av dessa äro 14 i behov av hel förnyelse,
18 av om- och tillbyggnad eller större reparationer och 16 av mindre
reparationer. Den sammanlagda kostnaden för dessa arbeten är av undersvik
mngsmännen beräknad till 137.000 kronor. Erforderligt statsbidrag för
deras genomforande har beräknats till 104,225 kronor, vilket belopp dock
pa av de sakkunniga i annan ordning anförda skäl bör ökas med 20 procent

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

till i Tunt tal 125,000 kronor. De sakkunniga avse att genom ett ansökningsförfarande
ernå grundval för individuella avtal med vederbörande lägenhetsägare
om bostadsupprustning inom den statsbidragsram, som intensivundersökningen
sålunda uppdragit. Vid avtalsuppgörelserna med lägenhetsägarna
vinnes de sakkunnigas första syfte nämligen hållpunkter för bedömande av
storleken och formen av de statsbidrag, som bliva erforderliga för att lösa
denna boendegrupps bostadsfråga inom länet i dess helhet. Genom denna
försöksverksamhet kan vidare utrönas på vad sätt och under vilka förutsättningar
arbetslösa från andra yrkesområden än byggnadsfacket med framgång
kunna sysselsättas i bostadsförbättringarna, ävensom vilken kortare utbildning
i facket som för detta syfte kan visa sig oundgänglig. Slutligen blir det
möjligt att inom det starkt differentierade boendeområde, som här är representerat,
få erfarenhetsmässigt klarlagt vilka inrednings-, utrustnings- och
omboningsföremål som kunna bli föremål för standardiserad tillverkning vid
inom länet förefintliga eller eventuellt nystartade industrier. Sålunda bör
kunna åstadkommas vissa till storlek, planlösning och byggnadsmaterial något
olika bostadstyper, därvid jämförelser böra vinnas mellan fabriksmässigt
framställda hustyper och av bygdens folk i allt väsentligt framställda. Sammalunda
bör i fråga örn vattenförsörjning och avloppsanordning erfarenhet
kunna vinnas både beträffande de fall, då dessa sanitäranläggningar kunna
knytas till allmän vatten- och avloppsledning och de fall, då vattnet måste
hämtas från lokal vattentäkt och då avlopp måste leda exempelvis till avloppsbrunn
på ägarens mark eller eljest i byggnadens grannskap. Olika
typer av uppvärmningsanordningar avpassade efter för varje ort tillgängligt
bränsle synas också försöksvis böra komma till utförande.

Sedan dessa försöksbyggnader respektive sanitär- och uppvärmningsanordningar
utförts på ett tekniskt tillfredsställande sätt, göres på grundval härav
vissa mönsterritningar för tak-, golv och väggbeklädnadsmateriel, för diskbänkar,
för köksskåp, för järnspisinfattningar, för yttertaks- och ytterväggsbeklädnad,
för värmeradiatorer, för koks- respektive vedpannor, för
vattenuppfordringsanordningar och så vidare och tillställes inom länet verksamma
eller startande industriföretag inom branscherna med hemställan
om prissättning för serietillverkning i större skala av de ifrågavarande utrustningsdetaljerna.
I den mån framställning inom länet av ifrågakomna
artiklar icke bedrives skall undersökas möjligheten att därstädes igångsätta
sådan tillverkning. Det torde jämväl vid denna försöksverksamhet böra prövas,
örn ett liknande förfarande kan tillämpas beträffande viss möbelutrustning
i åtminstone de nybyggda hemmen, varefter prövade typer göras till
föremål för prisberäkningar för serietillverkning inom länet. Behovet av
ingrepp på detta område synes i varje fall vara ostridigt beträffande bäddmöbler.

Den förmedlingsverksamhet, som här förutsättes mellan lägenhetsägarna
och tillverkarna, synes kunna utföras av länets företagarförening, vilken
enligt de sakkunnigas mening i fortsättningen jämväl bör fylla denna uppgift

Kungl. Maj:ts proposition m 188.

i all statsunderstödd bostadsförbättringsverksamhet inom länet, alltså även
vid förbättring enligt de tidigare givna bestämmelserna, vid förbättring enligt
bestämmelserna för barnrika familjer och vid förbättring enligt de sakkunnigas
förslag av det därefter ännu återstående bostadsbeståndet, liksom
föreningen i denna förmedlarverksamhet kan komma att bli till betydande
nytta även för de fastighetsägare, vilka på eget initiativ och utan statsbidrag
nybygga eller förbättra sina fastigheter. Genom denna förmedlingsverksamhet
vinnes dels trygghet för lägsta möjliga pris och dels att länets egen produktion
i första hand får avsättning.

Förmedlingen av statsmedel för försöksverksamheten synes böra ske genom
egnahemsnämnden, dock synes det önskvärt att egnahemsnämnden vid
handläggning av alla angelägenheter, som röra denna försöksverksamhet,
rådgör med representanter för såväl företagarföreningen som de sakkunniga
alldenstund denna verksamhet är att betrakta som ett led uti den de
sakkunniga ålagda uppgiften.

Då saneringsverksamheten avser att åstadkomma jämväl en arbetsreserv
för sysselsättning av länets alltjämt mycket stora antal arbetslösa, ha de
sakkunniga undersökt om och i vad mån dylik arbetskraft kan komma till
användning i de föreslagna arbetena. Därvid har utrönts, att såväl i industridistrikten
som å rena landsbygden bland de arbetslösa finnas personer,
som tidigare förvärvat sig en viss yrkesvana inom byggnadsfacket. Hittills
gjorda bostadsförbättringar ha i stor utsträckning utförts av dylika personer.
För att öka kvaliteten pa de arbeten, som skulle kunna utföras genom
dessa, torde det emellertid bliva erforderligt att på lämpligt sätt, inom rimlig
tidsrymd och till måttliga kostnader bibringa dem ytterligare fackkunskap.
Detta synes kunna ske genom kurser förlagda till lämpliga bostadsfastigheter
på landsbygden, vilka i detta sammanhang bliva föremål för
upprustning. Till undervisare anlitas byggmästare och kunniga byggnadsarbetare
på verksamhetens olika områden. Kurserna kunna tänkas genomförda
under tre veckor. Elever till kurserna hänvisas av arbetslöshetskommittéerna
och tilldelas stipendier efter i huvudsak samma grunder, som
gälla för eleverna vid verkstadsskolorna. Under utbildningstiden utgår ingen
dagpenning till eleverna. Husägaren tillhandahåller själv materialen och får
arbetskraften utan kostnad.

Innan kurserna igångsättas, sammankallas de blivande undervisarna till
en särskild instruktionskurs på omkring en vecka.

Kostnaden för denna kursverksamhet har av de sakkunniga beräknats till
10,000 kronor.

Det hade varit önskvärt, om det föreslagna saneringsprogrammet hade
kunnat genomföras pa en relativt kort tid, exempelvis fem år. Å andra sidan
kan ifrågasättas, huruvida en på verksamheten grundad industri på denna
tid kan uppnå erforderlig stabilitet. Det vill synas de sakkunniga som örn
tiden med hänsyn till marknadsläget skulle vara tillräcklig. För att utesluta
alla riskmoment ha de sakkunniga emellertid stannat vid 8 år. Under
förutsättning att programmet genomföres å denna tid, skulle det behövliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

årliga statsbidraget uppgå till 2.85 miljoner kronor. Det bör i detta sammanhang
bemärkas, att beloppet avser även vatten- och värmeanordningar.

Arbetslöshetsförhållandena i länet påkalla extra ordinära åtgärder i syfte
att dels åstadkomma omedelbart tillgängliga arbetstillfällen och dels skapa
nya arbetstillfällen vid nya industrier. Särskilt på bostadsförbättringens område
synas stora möjligheter yppa sig att realisera dessa önskemal. Erfarenheten
har nämligen givit vid handen, att denna verksamhet med bidrag av
statsmedel stimulerar även ekonomiskt mera välsituerade personer att på
egen bekostnad igångsätta bostadsförbättringar, vilket medför ytterligare
ansvällning av behovet såväl på arbetskraft som material. Med hänsyn till
de särskilda svårigheterna i försörjningshänseende för befolkningen i länet
samt ovannämnda verksamhets syfte att lindra verkningarna av arbetslösheten
finna de sakkunniga därför en vidgad bidragsverksamhet beträffande
bostadsförbättringen i länet både försvarlig och lämplig.

De sakkunniga förutsätta dock, att ett ökat stöd på detta område icke kommer
att medföra ^knäppning i de hjälpformer för arbetslöshetens lindrande,
som hittills kommit länet till godo. Vidare förutsätta de sakkunniga att bostadsanskaffningslån
till barnrika familjer i vanlig ordning tilldelas länet
omedelbart, så att nu uppväxande barnskaror komma i åtnjutande av de
sociala fördelar, denna hjälpform avser att främja.

Under åberopande av vad sålunda anförts få de sakkunniga hemställa
dels att för budgetåret 1939/1940 ett belopp av 2.85 miljoner kronor måtte
ställas till förfogande för genomförande av bostadsförbättringen i länet,
dels att ett anslag anvisas å 125,000 kronor för ett omedelbart igångsättande
såsom försöksverksamhet av förbättring å de fastigheter inom Högsjö
och Indals socknar, som nu icke kunna iståndsättas med stöd av förefintliga
hjälpformer,

dels ock att ett anslag av 10,000 kronor beviljas för anordnande av ovan
skisserade kurser.

Yttrande.

över Västernorrlandsutredningens framställning har statens egnahemsstyrelse
avgivit yttrande och därvid anfört bland annat:

Med hänsyn till den rätt avsevärda arbetslöshet, som alltjämt är rådande inom
Västernorrlands län, och vilken arbetslöshet på grund av de säregna och
svåra förhållandena i försörjningshänseenden, som där uppkommit, icke utan
alldeles särskilda åtgärder torde kunna nöjaktigt bemästras, finner egnahemsstyrelsen
ett kraftigt stödjande och reglerande ingripande på lämpligt
sätt från det allmännas sida vara av behovet påkallat för ernående av en tillfredsställande
lösning av länets försörjningsfråga.

Huruvida eller i vilken mån landsbygdens bostadsförhållanden i Västernorrlands
län över huvud taget kunna intaga en sämre ställning än inom landet i
övrigt lärer näppeligen utan genom en hela landet omfattande noggrann inventering
kunna bedömas. Ett mera ytligt betraktande av sagda förhållanden
ger emellertid egnahemsstyrelsen anledning antaga, att Västernorrlands län

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

för närvarande knappast intager någon särställning i berörda avseende. Det
må i detta sammanhang erinras om att sedan den statliga bostadsförbättringsverksamheten
på landsbygden började år 1933 har Västernorrlands län intill
1938 års utgång näst Västerbottens och Norrbottens län erhållit den största
anparten av till bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån anvisade medel.

En rätt betydande bostadsupprustning inom Västernorrlands län har sedan
år 1933 understötts från statens sida genom bostadsförbättringsverksamheten.
Ej mindre än omkring 4,700 lägenheter beräknas nämligen enbart genom denna
hittillsvarande verksamhet bliva inom länet iordningställda. Samtidigt därmed
torde även ett ganska stort antal andra mer eller mindre undermåliga
bostadslägenheter hava blivit upprustade inom länet utan statlig hjälp. Ej så
få bostäder hava för övrigt även blivit vederbörligen iståndsätta medelst statliga
egnahemslån.

Såsom den av de sakkunniga förebragta utredningen giver vid handen återstår
emellertid ännu mycket att göra, innan en tillfredsställande bostadsstandard
på landsbygden kan sägas vara uppnådd inom Västernorrlands län, och
samma torde vara förhållandet inom landet i dess helhet.

Sedan egnahemsstyrelsen framhållit, att arbetet på det jordbruksekonomiska
och jordpolitiska området numera till väsentlig del bör inriktas på att
genom kraftiga och rationella åtgärder söka stärka de ofullständiga jordbrukens
bärkraft, fortsätter styrelsen.

En bostadsupprustning på landsbygden i större skala torde sålunda lämpligen
böra ske i samband med planläggandet av de mera rationella åtgärder,
som kunna befinnas påkallade för de ofullständiga jordbrukens förstärkning.
Med sådan planläggning torde dock böra anstå, tills statsmakternas beslut om
åtgärder från det allmännas sida på hithörande områden föreligga.

En viss försiktighet i bostadsupprustningsarbetet på landsbygden torde även
vara tillrådlig beträffande sådana bristfälliga bostäder, som på grund av sitt
läge kunna antagas bliva inom en relativt snar framtid lämnade åt sitt öde
och ersatta med ur kommunikations- och andra bebyggelsesynpunkter bättre
belägna bostäder.

En annan omständighet, som talar för berättigandet av en tills vidare viss
återhållsamhet i byggnadsverksamheten på landsbygden, äro de numera starkt
ökade byggnadskostnaderna. Därest en sådan utredning rörande byggnadskostnaderna
på landsbygden kommer till stånd, varom motioner till årets
riksdag blivit avgivna, torde resultatet av dylik utredning lämpligen böra avvaktas,
innan någon mera forcerad bostadsförbättrings- och annan byggnadsverksamhet
igångsättes. Kunna genom en utredning möjligheter öppnas till
en begränsning eller reducering av landsbygdens nuvarande byggnadskostnader
torde nämligen därmed icke obetydliga kostnadsbesparingar för såväl staten
som de enskilda kunna göras genom en tills vidare mera försiktigt bedriven
byggnadsverksamhet. Svårigheten att med nu gällande former och bestämmelser
för den statliga bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden
kunna åstadkomma en sadan omfattande och framför allt grundlig bostadsupprustning,
som — trots rådande höga byggnadskostnader m. m. — för närvarande
ändock synts önskvärd, har egnahemsstyrelsen i annat sammanhang
ansett sig böra framhålla, och får styrelsen härutinnan hänvisa till sitt den
25 november 1938 framlagda förslag till vissa ändrade bestämmelser för den
statliga bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden.

De sakkunniga hava antytt, att den av dem föreslagna forcerade bostads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

upprustningen även borde vara ägnad att uppamma en delvis helt ny industri
för tillverkning av byggnadsförnödenheter till båtnad för arbetslösheten inom
länet. Då emellertid det föreslagna saneringsprogrammet beräknats för
sitt genomförande icke kräva längre tidsperiod än 8 år, torde det emellertid
var tvivelaktigt, att någon skulle vilja offra pengar på tillskapande av en industri,
baserad på endast en så kort tids produktion.

Beträffande den försöksverksamhet på byggnadsområdet, som de sakkunniga
föreslagit och vartill de äskat medel vill egnahemsstyrelsen erinra om
att årets riksdag redan bifallit ett av Kungl. Majit i årets statsverksproposition
framlagt förslag om anvisande av 10,000 kronor att ställas till egnahemsstyrelsens
förfogande för uppförande av en del mönsterbyggnader å arbetarsmåbrukslägenheter.
Då det synes styrelsen önskvärt, att liknande mönsterbyggnader
jämte mönsterförbättringar av äldre bostadshus komma till utförande
jämväl inom bostadsförbättringsverksamheten, vill egnahemsstyrelsen förorda
att ett mindre belopp av exempelvis 15,000 kronor ställdes till styrelsens
förfogande i och för utförande tills vidare försöksvis på härför lämpliga
platser inom Västernorrlands län av bostadsförbättringar, därvid såväl nybyggnader
som upprustningar av äldre byggnader borde komma i fråga.

Utförandet av dylika mönsterbostadsförbättringar torde nämligen helst
höra ske under egnahemsstyrelsens ledning och kontroll men i samråd och
samverkan med vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Verkställdes
nu åsyftade förbättringar å sådana bostadshus, för vars ombyggnad
eller upprustning bostadsförbättringsbidrag jämte eventuellt nybyggnadslån
finge utgå, torde med det föreslagna beloppet, 15,000 kronor, mönsterförbättringar
kunna komma till utförande å 5 å 6 olika lägenheter. Vid dylika byggen
kunde även givas lämpliga tillfällen att ur kostnads- och användbarhetssynpunkt
pröva och undersöka en hel del nya byggnadsmaterialer och inredningsdetaljer
ävensom olika sanitära anordningar och uppvärmningssystem
m. m. Vidare torde vid sådana mönsterbyggens utförande även kunna prövas
och därmed erfarenhet vinnas i vad mån och på vilket sätt frågan om en
praktiskt lagd byggnadsundervisning, avseende hela landet, skulle kunna på
lämpligt sätt lösas. För ändamålet lämpliga personer — gärna från de arbetslösas
led — med fallenhet för och även någon förutvarande insikt i byggnadsfacket
skulle nämligen vid nämnda byggen kunna beredas tillfälle att
under sakkunnig ledning få deltaga i de olika byggnadsarbetena, och därmed
förskaffa sig en rent praktisk utbildning i yrket. Byggnadskunnigheten på
landsbygden är tyvärr mångenstädes alltför svag, och frågan om en rationellt
ordnad och centralt ledd byggnadsundervisning för särskilt landsbygdens vidkommande
torde snarast möjligt böra bringas till en lösning. Härför torde
dock en utredning bli erforderlig och erfarenheten av en sådan försöksvis
lagd praktisk undervisning, som den här ovan åsyftade, torde för en sådan
utredning kunna bli av icke ringa värde. En kursverksamhet på byggnadsområdet
av den strängt lokalbetonade och mindre sakkunnigt ledda art, de
sakkunniga föreslagit, finner egnahemsstyrelsen sig däremot icke kunna förorda.

Den av de sakkunniga berörda frågan om standardiserad tillverkning av
vissa byggnads- och inredningsdetaljer m. m. i bland annat prisreglerande
syfte torde böra göras lill föremål för undersökning och utredning i ett
större sammanhang. Den förut berörda utredning rörande byggnadskostnaderna,
sorn eventuellt kan komma att igångsättas i anledning av de till årets
riksdag härom väckta motionerna, torde måhända komma att närmare sysselsätta
sig även med dessa spörsmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Egnahemsstyrelsen avslutar sitt yttrande på följande sätt.

Även om det förslag till bostadssanering, som de sakkunniga framlagt,
otvivelaktigt vore ägnat att bliva ett betydelsefullt led i bland annat strävandena
att åtminstone för en tid framåt lindra den i Västernorrlands län rådande
arbetslösheten och jämväl i övrigt förbättra länets försörjningsmöjligheter, så
synas dock av skäl, som egnahemsstyrelsen anfört, dessa försörjningsfrågor
tills vidare böra söka lösas på andra vägar, än de av de sakkunniga nu
åsyftade.

Under åberopande av vad sålunda anförts finner egnahemsstyrelsen sig
jämväl av konsekvensskäl — icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen
i vidare mån, än att belopp av 15,000 kronor måtte bliva anvisade att
ställas till egnahemsstyrelsens förfogande för utförande av en del mönsterbostadsförbättringar
inom Västernorrlands län enligt de riktlinjer, som styrelsen
i det föregående antytt.

Departementschefen.

Västernorrlandsutredningens undersökning rörande bostadsförhållandena
inom länet adagalägger mycket allvarliga brister hos länets bostadsbestånd,
trots den betydande bostadsförbättringsverksamhet, som under de senaste
åren bedrivits. Bostadssociala skäl påkalla därför fortsatta och i vissa avseenden
intensifierade åtgärder i syfte att höja bostadsstandarden. Skäl av
arbetslöshetspolitisk art kunna likaledes anföras för en vidgad bostadsproduktion
inom länet. Jag anser det emellertid vara uteslutet, att för verksamheten
inom ett enda län så betydande summor användas, som de sakkunniga
föreslagit, så länge som verksamheten i riket i övrigt måste hållas
inom en så begränsad kostnadsram, som för närvarande är fallet.

Särskild uppmärksamhet torde böra ägnas det av de sakkunniga påpekade
förhållandet, att åtskilliga bostäder icke kunna bliva upprustade, då bostädernas
ägare sakna erforderliga ekonomiska resurser och då formerna för
den statliga stödverksamheten icke medgiva, att hjälp i erforderlig utsträckning
lämnas i alla de fall, då så vore av behovet påkallat. Emellertid torde
den omläggning av bostadsförbättringsverksamheten, som jag i det föregående
förordat, komma att möjliggöra för åtskilliga, som nu icke kunna utnyttja
den statliga bostadshjälpen, att i framtiden få sina bostäder upprustade
med statens stöd. Visa sig ytterligare modifikationer önskvärda, torde
frågan härom på nytt få upptagas till prövning, sedan någon tids erfarenhet
av de nu föreslagna statsbidragsgrunderna vunnits. Särskilt torde den
kombination av statligt och kommunalt stöd till upprustningen av folkpensionärers
och likställdas bostäder, som de sakkunniga antyda, böra bliva
föremål för fortsatta överväganden.

Då jag alltså anser, att erfarenheten om verkningarna av den nu föreslagna
omläggningen av verksamheten bör avvaktas, innan frågan om statsbidragsgrunderna
upptages till förnyad prövning, finner jag mig icke nu
kunna förorda de sakkunnigas förslag, att under nästa budgetår cirka 125,000

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

kronor skulle anvisas till viss försöksverksamhet inom Högsjö och Indals
socknar. Den föreslagna försöksverksamheten åsyftar nämligen bland annat
att finna hållpunkter för bedömandet av storleken och formen för de statsbidrag,
som äro erforderliga för att lösa de bostadsfrågor, som icke kunna
lösas enligt hittills tillämpade principer för bostadshjälpen.

Emellertid ha de sakkunniga ävenledes avsett att genom försöksverksamheten
få erfarenhetsmässigt klarlagt, vilka inrednings-, utrustnings- och omboningsföremål,
som kunna lämpa sig för standardtillverkning vid inom
länet förefintliga eller eventuellt nystartade industrier liksom även vilka
olika bostadstyper, som bäst lämpa sig för skilda förhållanden. Dessa senare
frågor vore av intresse att få belysta genom praktisk experimentverksamhet.
Utförandet av mönsterbostadsförbättringar under sakkunnig ledning och kontroll
i samråd och i samverkan med vederbörande egnahemsnämnd torde
härvid kunna ifrågakomma. Jag har därför för avsikt att, såvitt riksdagen
icke däremot framställer erinran, förorda, att till förfogande för dylik experimentverksamhet
av de medel, som bliva anvisade för bidrag till främjande
av bostadsbyggande på landsbygden, disponeras ett belopp av högst 50,000
kronor.

Jag anser det vidare i hög grad önskvärt, att de sakkunnigas undersökningar
rörande möjligheterna av en tillverkning inom länet av vissa för byggnadsverksamheten
erforderliga materialier fullföljas. Sannolikt torde länets
företagareförening vara ett lämpligt organ för dessa undersökningar.

De sakkunniga hava i skrivelse den 21 februari 1939 hemställt, att material,
som tillverkats å arbetsplatser inom länet, skall under förutsättning
av jämförbar enhetlig kvalitet och jämförbara priser medgivas viss företrädesrätt
vid bostadsförbättringsverksamheten inom länet. Det förefaller
naturligt att produkter, tillverkade inom länet, erhålla dylik företrädesrätt
under förutsättning att deras kvaliteter och priser motsvara den allmänna
marknadens.

De sakkunnigas förslag rörande kursverksamhet för utbildning av byggnadsarbetare
torde få bliva föremål för prövning i annat sammanhang.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört, hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade grunder för utlämnande
av bidrag och lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder; dels

godkänna av mig förordade grunder för bidrag till
främjande av bostadsbyggande på landsbygden och för låneverksamheten
för samma ändamål;

dels godkänna av mig förordade grunder för utlämnande
av län för bostadsförbättringsverksamliet;

Kungl. Majlis proposition nr 188.

dels medgiva, att den behållning, som kan komma att förefinnas
vid utgången av budgetåret 1938/39 å Lånefonden
för lantarbetarbostäder, på sätt jag tidigare angivit, överföres
till Fonden för låneunderstöd;

dels ock för budgetåret 1939/40 anvisa

a) under femte huvudtiteln

till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor;

b) å kapitalbudgeten, Statens utlåningsfonder,

till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på
landsbygden ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor;

c) å kapitalbudgeten, Fonden för låneunderstöd

1) till Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor; 2)

till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Erik Skoglund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Bilaga A.

Bostadssociala utredningens förslag till förbättring av
bostäder för lantarbetare.

Kap. 1. Utredningsuppdraget och frågans tidigare behandling,

a. Utredningsuppdraget.

Genom beslut den 8 juli 1938 har Kungl. Majit uppdragit åt bostadssociala
utredningen att verkställa utredning rörande möjligheterna att genom statliga
åtgärder åstadkomma en förbättrad standard hos lönebostäderna på landsbygden
samt att senast den 1 november 1938 inkomma med förslag i nämnda
syfte.

Genom ämbetsskrivelse av samma dag har statsrådet och chefen för socialdepartementet
meddelat, att departementschefen med stöd av Kungl. Majits
den 6 maj 1933 givna bemyndigande tillkallat ledamöterna av riksdagens andra
kammare småbrukaren A. Andersson i Tungelsta och friherre A. De Geer
samt statssekreteraren i jordbruksdepartementet B. Näsgård att i egenskap
av experter biträda bostadssociala utredningen vid behandling av frågan om
att genom statliga åtgärder åstadkomma en förbättrad standard hos lönebostäderna
på landsbygden.

Föreliggande utredning och förslag har, i samråd med nämnda experter,
utarbetats av en inom bostadssociala utredningen tillsatt delegation, bestående
av herrar Engkvist och Wallander samt utredningens ordförande och sekreterare.
I den förberedande behandlingen av frågan deltog även herr Myrdal.

Vid utarbetande av författningstext har biträde anlitats av hovrättsassessor
Martin Wahlbäck.

b. Utredningsoinrådets begränsning.

Med lönebostäder förstås bostäder, vilka tillhöra vederbörande arbetsgivare
och av honom upplåtas till i hans tjänst anställda arbetare och andra löntagare.
På landsbygden förefinnas dylika lönebostäder sedan gammalt dels
inom jordbruket, dels vid industriella och dylika företag. Inom industrien
har emellertid under senare år lönebostadssystemet undergått en inre omvandling
och i samband därmed förlorat mycket av sin forna betydelse. Inom
det övervägande flertalet industrigrenar åtnjuta sålunda arbetarna numera
sin avlöning helt i kontant, och i den mån de bebo företagets bostäder betala
de hyra för desamma. Lönebostäderna lia därigenom omvandlats till hyresbostäder,
låt vara att lägenheterna i arbetsgivarens bostadshus ännu delvis
bevarat sin lönebostadskaraktär bl. a. genom att hyrorna i regel väsentligt
understiga de eljest å orten gällande. Å andra sidan äro företagens arbetarbostäder,
på grund av sin merendels höga ålder och ej sällan bristfälliga
beskaffenhet, av lägre genomsnittlig kvalitet än lägenheterna på den fria
marknaden. Om man bortser från sådana gruv- och industriföretag där på
grund av avsides belägenhet och driftens beräknade tidsbegränsning eller båda
dessa faktorer i förening särskilda förhållanden råda, uppföra industriföretagen
i våra dagar nya arbetarbostäder blott i mycket begränsad utsträckning.
Industrisamhällenas bostadsbehov tillgodoses till större delen av arl e -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

tarna själva, i mindre utsträckning medelst kooperativa bostadshus men övervägande
genom egnahem för en eller två familjer. Härvid erhålles i stor
utsträckning understöd från vederbörande industriföretag i form av lånehjälp
mot låg ränta, lånegarantier, billig tomtmark o. d. Belysande för att
industriens omsorg om sina arbetares bostadsförsörjning övervägande går
efter nu antydda linjer är, att enligt en av kommerskollegium nyligen verkställd
undersökning örn industriens investeringar, vilken omfattar c:a 3/« av
Sveriges industri efter arbetarantalet räknat, under år 1937 endast c:a 8 milj.
och under 1938 c:a 10 milj. kr. använts för nybyggnad av arbetarbostäder,
medan totala investeringsbeloppen för industribyggnader, maskiner etc. de
båda nämnda åren uppgått till resp. 309 och 331 milj. kr.

Med hänsyn till de särdrag industriens lönebostadsproblem sålunda företer,
har bostadssociala utredningen ansett sig böra och kunna begränsa sina undersökningar
och förslag till att avse allenast jordbrukets lönebostäder. Denna
begränsning synes befogad särskilt därför, att det statliga stödet för egnahemsbildning
i allmänhet och för barnrika familjer i synnerhet står till förfogande
för arbetare i till landsbygden lokaliserade industrier.

c. Lönebostadsfrågaus tidigare behandling.

I sina tidigare avgivna betänkande!! har bostadssociala utredningen från
olika synpunkter och i skilda sammanhang berört frågan om lönebostäderna
inom jordbruket. Särskilt har så skett i utredningens den 11 november 1937
dagtecknade »Betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel
till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer
i egnahem m. m.» (Statens offentliga utredningar 1937:43).

Bostadssociala utredningens ifrågavarande uppdrag var visserligen begränsat
till att avse ett överförande av de allmänna principer, som kommit till
tillämpning i bostadssubventionsverksamheten för barnrika familjer i stadssamhällena,
till »egnahem och liknande lägenheter», särskilt på landsbygden.
De sakkunniga hade emellertid icke ansett sig kunna i sitt förslag utesluta
lantarbetarbostäder och mindre arrendelägenheter från den ifrågasatta verksamheten,
trots att en av de för bostadssubventionen väsentliga principerna,
det årliga bidragets differentiering efter familjernas barnantal, icke lämpligen
läte sig tillämpa i fråga om dylika bostäder, och trots de komplikationer, som
med nödvändighet uppkomma därigenom att bostadsupplåtelsen vore förbunden
med förhållandet mellan arbetsgivare-jordägare och lantarbetare respektive
arrendeinnehavare.

I nämnda betänkande hade bostadssociala utredningen framhållit, att spörsmålet
örn bättre lönebostäder för lantarbetare o. d. utgjorde en viktig men
dittills i stort sett olöst del av landsbygdens bostadsfråga. Ehuru den statliga
bostadsförbättringsverksamheten till stor del motiverades med vissa lantarbetarbostäders
bristfälliga beskaffenhet, hade blott en relativt ringa del av
dessa blivit upprustade medelst bostadsförbättringsbidrag och nybjggnadslån,
oaktat medelstilldelningen för dylika bostäder varit väsentligt rikligare
än för andra. Vad som sålunda anfördes för ett år sedan gäller alltjämt.
Enligt uppgift från statens egnahemsstyrelse hade under åren 1933—1937 beviljats
bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån i 48,744 fall till ett sammanlagt
belopp av 31.9 milj. kr. i bidrag och 7.5 milj. kr. i lån. Härav hade
2.7 resp. 0.9 milj. kr. utgått för lönebostäder till 1,717 »företag», vilket torde
motsvara 4,000—5,000 lantarbetarbostäder. Till förklaring av dessa relativt
låga siffror för lönebostädernas andel i bostadsförbättringen må anföras, att
frågan huruvida bostadshjälp härvidlag skulle utgå varit beroende icke
blott på bostädernas beskaffenhet och bostadsinneliavarnas önskemål,

Kungl. Maj.ts proposition nr 188. 79

utan jämväl och framför allt på lantarbetsgivarnas intresse och ekonomiska
möjligheter.

Av övrig statlig bostadshjälp, som direkt eller indirekt kommit lantarbetare
till del, må nämnas egnahemslånen, vilka enligt egnahemsstyrelsens uppgifter
under åren 1905—1937 utgått till ett antal av 88,920 och till ett belopp av
357 milj. kr., vartill (sedan 1933) kommit tillskott utan återbetalningsskyldighet
i form av premielån till ett antal av 38,182 och ett belopp av 10.8 milj. kt.
Av egnahemslånen lia 36,561 om tillhopa 131.2 milj. kr. givits för bostadslägenheter.
Under de senaste åren lia ungefär lika stora belopp kommit jordbruks-
och bostadslägenheter till godo, under 1937 sålunda resp. 7.9 milj. kr.
(1,825 lån) och 8.1 milj. kr. (1,754 lån). -— Den speciella form av egnahemslån,
som sedan år 1933 beviljats som stöd för skogsarbetare och andra säsongarbetare
i form av arbetarsmåbrukslån, har t. o. m. år 1937 utgått i tillhopa
5,361 fall till ett sammanlagt belopp av 28 8 milj. kr. ■—• Nämnas må slutligen,
att de bostadsanskaffningslån och familjebidrag, vilka, på grundval av
bostadssociala utredningens förslag i dess ovannämnda betänkande, enligt
beslut av 1938 års riksdag (kungl, kungörelsen den 27 maj 1938, nr 247) kunna
tillgodokomma mindre bemedlade barnrika familjer på landsbygden, av
naturliga skäl ännu ej kunnat komma till nämnvärd användning. Enligt uppgift
från statens byggnadslånebyrå, som omliänderhar denna speciella form av
bostadshjälp, har dock under de senaste månaderna försports ett växande
intresse från kommunernas sida för detta för barnrika familjer särdeles förmånliga
slag av egnahemsförsörjning.

1 bostadssociala utredningens betänkande av den 11 november 1937 framhölls
tillika, att under den senaste tiden de krafter ökat i styrka, som vore
ägnade att höja lönebostädernas allmänna standard. Sålunda hade organisationsrörelsens
snabba tillväxt bland lantarbetarna särskilt inom vissa områden
medfört målmedvetna strävanden från lantarbetarfackföreningarnas sida
att söka med hjälp av hälsovårdsstadgans år 1936 skärpta bostadsföreskrifter
och kollektivavtalens bestämmelser nå fram till en höjning av lantarbetarnas
bostadsnivå. Vidare hade den tilltagande bristen på lantarbetare bidragit att
öka lantarbetsgivarnas intresse för goda lönebostäder såsom ett betydelsefullt
medel att förvärva och behålla en god lantarbetarstam, samtidigt som jordbrukets
stegrade lönsamhet berett ökade ekonomiska möjligheter att tillgodose
dylika önskemål. Konjunkturförbättringen på detta område hade dock ej varit
större, än att det alltjämt funnes ett betydande antal jordbrukare, vilka
saknade ekonomiska möjligheter för något mera omfattande arbetarbostadsbygge,
i synnerhet som utgifter av detta slag icke i samma mån som andra
kapitalinvesteringar medförde en höjning av gårdens avkastnings- och försäljningsvärde.

Under intryck av denna utveckling hade statens egnahemsstyrelse i yttrande
den 30 november 1936 uttalat sig för en mera differentierad behandling
av lönebostadsfrågan, innebärande att endast mindre bemedlade jordbrukare
borde för sådant ändamål tilldelas bostadsförbättringsbidrag oell nybyggnadslån,
medan mera bemedlade komme att hänvisas att söka lån ur lånefonden
för lantarbetarbostäder. Bostadssociala utredningen hade för sin del funnit
denna anordning välbetänkt, men ställde sig tveksam huruvida någon starkare
utveckling i önskad riktning kunde förväntas, för såvitt dåvarande bestämmelser
för nanida lånefond skulle bibehållas oförändrade.

Lånefonden för lantarbetarbostäder tillkom genom beslut vid 1935 års riksdag
efter förslag av bostadsutredningen för landsbygden. Bostadsutredningen
hade framhållit, att den övervägande delen av de mycket betydande belopp,
som statsmakterna anvisat för bostadsförbättring, hade kommit att utgå till
reparation och ombyggnad av smärre lägenheter, egnahem o. d., vilka ägdes

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

av den mindre bemedlade befolkningen på landsbygden. Det syntes därför
vara motiverat, att det allmänna särskilt sökt underlätta strävandena att förbättra
bostadsförhållandena för sådana lantarbetare, vilka bebodde av vederbörande
lantarbetsgivare upplåtna, ej sällan bristfälliga bostäder och som,
eftersom bostäderna ej vore deras egna, själva icke kunde avhjälpa bristerna.
I fråga om lönebostäder kunde ofta enbart lån på förmånliga villkor bereda
erforderligt stöd för åstadkommande av nödiga förbättrings- eller nybyggnadsarbeten.
Bostadsutredningen föreslog därför upprättande av en särskild
lånefond för lantarbetarbostäder, för vilken borde tagas i anspråk inkommande
amorteringar å utlämnade nybyggnadslån. Enligt bostadsutredningens
förslag skulle rätt att erhålla lån från fonden tillkomma såväl ägare som brukare
av jordbruksfastighet för uppförande av nya lantarbetarbostäder å
fastigheten eller för ombyggnad av eller annat mera omfattande förbättringsarbete
å dylika bostäder. De bostäder, som sålunda skulle uppföras eller inredas,
borde vara ur sociala och hygieniska synpunkter goda och ändamålsenliga;
givetvis måste hälsovårdsstadgans krav beaktas. De ekonomiska stödåtgärder,
varom här vore fråga, utgjorde ett nödvändigt komplement till de
åtgärder av legislativ och administrativ art, som borde vidtagas i syfte att
möjliggöra förbättringar i avseende å landsbygdens bostäder, och avsågo särskilt
att underlätta hälsovårdsnämndernas strävanden att bereda invånarna
i resp. hälsovårdsområden sunda bostäder.

Vid prövning av ansökningar om lån från fonden borde beaktas omständigheterna
i de olika fallen, särskilt de nuvarande bostädernas beskaffenhet.
Viss hänsyn måste tagas till sökandens ekonomiska förhållanden, men endast
i undantagsfall syntes närmare uppgifter i detta hänseende böra avfordras
sökanden. Bostadsutredningen underströk i detta samband, att även om lånevillkoren
gjordes så förmånliga, att lånen i viss grad förlänades subventionskaraktär,
denna subvention likväl genom de förbättrade bostadsförhållandena
i främsta rummet komrne bostädernas invånare till godo. Ur jordägarens
synpunkt kunde sägas, att en dylik arbetarbostadsbyggnadsverksainhet
icke vore direkt räntabel.

Lånebeloppens storlek borde bestämmas i huvudsaklig enlighet med vad
som gällde i fråga om nybyggnadslån, sålunda högst 3,000 kr. per lägenhet
och ej över 70 procent av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaden a.
Räntan borde ej sättas högre än räntan å egnahemslån för jordbrukslägenheten
sålunda 3.6 procent. Godtagbar säkerhet borde ställas, i främsta rummet
inteckning i vederbörande fastighet. Amorteringstiden borde bestämmas till
samma som gällde för nybyggnadslån nämligen 20 år.

I betraktande av låneverksamhetens begränsade omfattning och för att möjliggöra
en rättvis och lämplig fördelning på de särskilda byggnadsföretagen
av tillgängliga medel, skulle lånens beviljande ankomma på en central myndighet,
förslagsvis statens egnahemsstyrelse. Även de lokala myndigheterna
borde dock tagas i anspråk för låneverksamheten, i första rummet hälsovårdsnämnderna,
vilka skulle mottaga ansökningar (åtföljda av ritningar och kostnadsberäkningar)
samt efter erforderlig prövning överlämna ärendet till vederbörande
egnahemsnämnd. Denna skulle verkställa ytterligare utredning
och därefter översända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande till egnahemsstyrelsen,
vilken fattade beslut i ärendet; beslut kunde överklagas
hos Kungl. Maj:t. Statskontoret skulle utbetala beviljade lån, varav hälften
kunde erhållas genast, medan den återstående hälften innehölles, intill dess
byggnadsföretaget slutförts och godkänts av egnahemsstyrelsen. Ränta och
amorteringar inbetalades till statskontoret.

Bostadsutredningens förslag lades till grund för proposition till 1935 års
riksdag (nr 222) med endast få förändringar, av vilka den viktigaste inne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

bär, att såsom lånesäkerhet borde godtagas inteckning intill 5/e av fastighetens
genom taxeringsbevis eller på annat, av egnahemsstyrelsen godkänt sätt intygade
värde. Närmast av budgettekniska skäl borde kapital ej såsom föreslagits
tillföras lånefonden direkt nr inflytande amorteringar å nybyggnadslån,
utan skulle å budgeten årligen såsom kapitaltillskott anvisas ett belopp,
som beräknades ungefärligen motsvarande amorteringarna. Propositionen
godkändes på förslag av statsutskottet (utlåtande nr 145) av riksdagen (skrivelse
nr 345) och den 28 juni 1935 utfärdades kungörelse angående lån från
lånefonden för lantarbetarbostäder (nr 439).

Såsom kapital för fonden anvisades för budgetåret 1935/1936 250,000 kr.
För budgetåret 1936/1937 beviljades ett kapitaltillskott av 300,000 kr., för
budgetåret 1937/1938 av 400,000 kr. och för 1938/1939 av 500,000 kr. För
budgetåret 1939/40 har egnahemsstyrelsen hemställt om ett anslag av 700,000
kr. Angivna belopp beräknades motsvara de under resp. tidsperioder inflytande
amorteringarna å utlämnade nybyggnadslån.

Oaktat fonden sålunda redan närmat sig 1 V2 milj. kr., har den hittills blott
i ringa mån tagits i anspråk för sitt ändamål. Enligt erhållna uppgifter hade
av statens egnahemsstyrelse intill början av oktober 1938 beviljats 29 lantarbetarbostadslån
till ett sammanlagt belopp av 151,030 kr., varav under 1937
sju lån å tillhopa 28,230 kr. och under tiden 1 januari—30 september 1938
tolv lån å tillsammans 91,130 kr.

Vid övervägande rörande möjligheten av och formerna för en tillämpning
av en speciell bostadssubvention för barnrika familjer på ifrågavarande område
fann bostadssociala utredningen i sitt meranämnda betänkande av 1937
det naturligt att anknyta en sådan till den redan existerande lånefonden för
lantarbetarbostäder. De för lån ur denna fond givna reglerna ansågos dock
för att förevarande syfte skulle kunna effektivt tillgodoses böra i vissa
punkter modifieras. Den gällande räntesatsen synes med hänsyn till rådande
räntenivå på den allmänna marknaden skäligen hög och de sakkunniga
föreslogo en sänkning till den för bostadsanskaffningslånen bestämda
räntesatsen, d. v. s. medelräntan för statens upplåning mot obligationer under
det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med
tillägg av Vi procent. Maximeringen av lånebeloppet till 3,000 kr. per
lägenhet borde enligt de sakkunnigas uppfattning borttagas, dels därför att
en bostad på tillfredsställande standard knappast läte sig åstadkomma med
ett sådant belopp, dels därför att lantarbetsgivarens eget ekonomiska intresse
borde utgöra en tillräcklig garanti för återhållsamhet vid utmätandet av
kostnaderna för byggnadsföretag för ifrågavarande ändamål. Slutligen syntes
en regel till förhindrande av missbruk av lånehjälpen vara lämplig.

De sakkunniga höllö före, att i sådana fall, där lantarbetsgivare anskaffade
bostäder, tillräckligt rymliga för en större familj och av fullvärdig beskaffenhet,
och när dessa bostäder användes att hysa flerbarnsfamiljer, annuitetslättnader
borde beredas, till sin innebörd och syftemål motsvarande
familjebidragen till barnrika familjer i hyresbostäder respektive egnahem.
Dessa annuitetslättnader borde knyta till bostadens användning som bostad
för barnrik familj, men kunde icke såsom familjebidragen differentieras
efter barnantalet, eftersom de icke vore direkt betingade av den boende familjens
förmåga att betala hyra eller årliga bostadskostnader för en egen
bostad, utan av att arbetsgivaren holle en bostad till förfogande, sorn vore
större, bättre utrustad och alltså kostsammare än som för honom såsom
företagare vore ekonomiskt motiverad ur synpunkten av arbetskraftens rekrytering.
Då man enligt inhämtade upplysningar kunde räkna med, att en
välutrustad familjebostad i nyanskaffning skulle draga en kostnad, som
kanske vore dubbelt så hög sorn nyanskaffningskostnaden för en sorn fa 11

ill Ullri till riksdagens protokoll 10,19. 1 sami. Nr Vitt. 0

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

miljebostad otillräcklig men ur företagarens synpunkt tillräcklig bostad,
syntes det vara en lämplig avvägning att bestämma annuitetsavskrivningen
till annuitetens halva belopp, vilken avskrivning skulle göras för den tid,
barnrik familj bebodde lägenhet, för vilken statslån beviljats. De sakkunniga
tänkte sig den föreslagna anordningen närmast såsom ett försök att
under en relativt kort övergångsperiod befordra framväxandet av ny, jämfört
med rådande förhållanden radikalt förbättrad och för den framtida
byggnadsverksamheten på ifrågavarande område normgivande bostadsstandard.
Då innehavare av smärre arrenden icke sällan intoge en ställning, som
praktiskt föga skilde sig från lantarbetarnas, borde i sådana fall enligt de
sakkunnigas mening inga hinder möta att tillämpa det föreslagna även på
arrendelägenheter.

Bostadssociala utredningens nu refererade förslag till familjebidrag i samband
med lån ur lånefonden för lantarbetarbostäder remitterades, i samband
med utredningens förslag beträffande egnahemsverksamhet för mindre
bemedlade barnrika familjer, till ett flertal myndigheter och korporationer.
Därvid avgåvos tillstyrkande yttranden från länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Örebro län. Socialstyrelsen
och Fredrika Bremer-förbundet tillstyrkte förslaget men framställde
erinringar mot vissa av förslagets principer. Avstyrkande yttranden inkommo
från statskontoret och länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Vid föredragning av ärendet i statsrådet den 3 mars 1938 framhöll chefen
för socialdepartementet, att han lika med bostadssociala utredningen funne
det i hög grad angeläget, att åtgärder vidtoges för höjande av lantarbetarnas
bostadsstandard, men att det erbjöde betydande svårigheter att konstruera
en lösning av ifrågavarande problem. Då enligt departementschefens mening
tveksamhet vore befogad beträffande de linjer, efter vilka de sakkunniga
velat lösa problemet, och den tekniska utformningen under alla omständigheter
måste ytterligare övervägas, ansåg sig departementschefen icke för det
dåvarande kunna påkalla åtgärder från riksdagens sida. Statsrådet förklarade
emellertid, att han avsåge att så snart som möjligt upptaga spörsmålet
till ytterligare undersökning i syfte att förslag måtte kunna föreläggas
1939 års riksdag.

Kap. 2. Utredningar rörande lönebostädernas beskaffenhet och förbättringsmöjligheter.

a. Studieresor.

I syfte att genom självsyn bilda sig en uppfattning om lönebostädernas
allmänna standard på landsbygden ha, efter departementschefens medgivande,
vissa av bostadssociala utredningens ledamöter och experter i september
och oktober 1938 företagit studieresor till vissa lantegendomar i Stockholms,
Södermanlands och Malmöhus län. Under dessa resor, vilka planlagts i samråd
med vederbörande hushållningssällskaps sekreterare samt förste provinsialläkarna
i respektive län, blevo bostadssociala utredningens representanter
i tillfälle att under ledning av ortskunniga personer taga närmare
kännedom örn lönebostädernas beskaffenhet och förbättringsmöjligheter,
ävensom att erfara de önskemål rörande åtgärder i sådant syfte, vilka hystes
av lantarbetsgivare och lantarbetare å respektive orter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

b. Undersökning'' rörande lantarbetarnas bostadsstandard pä grundval av 1936 års

partiella folkräkning.

I bostadssociala utredningens betänkande av den 11 november 1937 har
såsom bil. 1 intagits en av aktuarien R. Sterner avfattad redogörelse för bostadsförhållandena
inom vissa landskommuner, grundad på de preliminära
resultaten av en i 1935/36 års särskilda folkräkning ingående specialundersökning
av bostadsförhållandena i 100 landskommuner. Sedermera har den
definitiva redogörelsen för nämnda specialundersökning publicerats såsom
del III av särskilda folkräkningen 1935/36.

I dessa berättelser lämnas ej blott en på personliga besök i bostäderna av
särskilda undersökare grundad allmän redogörelse för bostadsförhållandena

1 mars 1936 i 100 över hela landet fördelade, övervägande jordbruksbetonade
kommuner utan meddelas även särskilda kvantitets- och kvalitetsuppgifter
rörande dels landsbygdens olika bostadstyper, däribland lönebostäderna, dels
de bostäder, som beboddes av olika socialgrupper, däribland statare (och
gifta drängar) samt övriga (och ej specificerade) lantarbetare.

Härav framgår bl. a., att lönebostäderna utgjorde 11.3 % av samtliga undersökta
bostäder; relationstalet växlar dock betydligt i olika landsdelar från
20.8 % i Mälarlandskapen till 7.3 °/o i Dalarna och Norrland. Lönebostäderna
voro i det övervägande antalet fall (9.1 % av samtliga lägenheter) fritt
upplåtna, medan i återstående fall (2.2 %>) arbetsgivaren betingade sig viss
hyra för till egna arbetstagare upplåtna lägenheter. Totala antalet lönebostäder
på landsbygden synes knappast väsentligt understiga 100,000.

Lönebostäderna äro i genomsnitt mindre än andra bostäder på landsbygden.
Medan av dessa i medeltal 33.2 % bestå av 1 rum och kök eller mindre,
stiger motsvarande procenttal för lönebostäderna till 48.2 %>; sistnämnda
procenttal ökas i Mälarlandskapen till 67.4 % men sjunker till 18.0 % för
Skåne, Halland och Blekinge, där lantarbetarbostaden i allmänhet räknar

2 rum och kök. Till golvytan äro dock tvårumslägenheterna här mindre än
i landet i allmänhet (mediangolvyta 42.2 resp. 50.0 kvm) och närma sig ettrumslägenheterna
(mediangolvyta 36.2 kvm).

Lönebostäderna trycka sin prägel på lantarbetarnas bostadsförhållanden.
Av de undersökta statarfamiljerna bodde 58.8 % och av övriga lantarbetarfamiljer
52.5 %> i bostäder örn högst 1 rum och kök. För familjer med 3
eller flera barn under 15 år voro talen för dessa småbostäder föga lägre eller
52.1 resp. 51.2 %>.

Det är under sådana förhållanden naturligt, att trångboddheten skall ha
betydande utbredning i lönebostäderna. Medan av samtliga undersökta lägenheter
12.2 °/o räknade mer än 2 personenheter (vuxna personer, varvid
barn under 15 år räknas som halva enheter) per rumsenhet (boningsrum
räknas som hela, kök som halva rumsenheter), stiger motsvarande tal för
lönebostäderna till 15.1 °/o. För de olika landsdelarna växla talen mellan
20.5 °/o i Mälarlandskapen och 8.2 % i Sydsverige. — Ser man på luftrymden
per person i sovrummen, utjämnas dock dessa lokala skillnader. I medeltal
utgjorde luftrymden per person 14.5 kbm i samtliga undersökta familjer
samt 11.4 kbm i statarhustru och 12.5 kbm i övriga lantarbetarliushåll.

I fråga örn bostadslägenheternas beskaffenhet upplyses, att medan av
samtliga lägenheter 22.1 % ansågos böra tillföras de båda lägsta kvalitetsgrupperna
(kvalitetsgrupp 1 = betecknade som förfallna, 2 = behäftade
med minst två väsentliga brister, t. ex. i högre grad utsatta för fukt, golvet
direkt på marken eller under markens nivå), var så fallet med 31.0 % av
statarnas och 35.5 %> av övriga lantarbetares bostäder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Undersökningen upplyser slutligen om, att medan under åren 1926—1935
av de undersökta bostäderna 13.3 °/o blivit nybyggda och 13.0 % ombyggda,
var så beträffande lönebostäderna fallet med 8.8 resp. 10.6 °/o.

I syfte att inhämta närmare uppgifter rörande lantarbetarnas kvalitativa
bostadsstandard har bostadssociala utredningen föranstaltat en specialundersökning
på grundval av de i samband med 1936 års partiella
folkräkning inhämtade bostadsuppgifterna. Undersökningen har närmast
handhafts av t. f. aktuarien Arne Hillbo.

Undersökningen har begränsats till de delar av landet, där lönebostadsproblemet
spelår större roll, d. v. s. södra och mellersta Sverige (alltså exkl.
Norrland och Dalarna). Den har omfattat 87 landskommuner och 1,887 bostadshushåll,
varav 965 rubricerats såsom statare (och gifta drängar) samt
922 såsom övriga (och ej specificerade) lantarbetare, vilka senare fördelats
allt eftersom de voro boende i lönebostäder eller själva ordnat sin bostadsfråga.
Tabellering har skett dels kommunvis och länsvis, dels efter 4 riksområden
(Mälarlandskapen, Östra Götaland, Skåne, Halland och Blekinge,
Vänerlandskapen, jfr tab. 1), dels slutligen för undersökningsområdet i dess
helhet. I tab. 1—4 lämnas sammanfattningar av huvudresultaten av ifrågavarande
specialundersökning.

Tab. 1 utvisar, att de stora statarlängorna i stort sett spela en ganska
ringa roll. Av statarbostäderna lågo 7.4 °/o i hus med 5 eller flera lägenheter
och även i Mälarlandskapen var så fallet med föga över Vio. Drygt Vs
(35.5 %) av statarna, drygt hälften (53.2 °/o) av övriga lantarbetare med
lönebostäder och över s/4 (77.4 %) av lantarbetare boende i andra bostäder
än lönebostäder bebodde enfamiljshus. Trädgård, i regel av ringa areal, förefanns
i runt tal i 3/* av samtliga fall.

Av lönebostäderna voro c:a 95 °/o uppförda före år 1926, medan av övriga
arbetarbostäder så var fallet med 85 °/o. Ombyggts fr. o. m. 1926 hade 9 å
10 % av bostadshusen, i ungefär lika många fall utan som med statliga bostadsförbättringsbidrag.
Att märka är, att redovisningen ej sträcker sig
längre än till mars 1936.

Tab. 2 utvisar, att av de undersökta lantarbetarbostäderna c:a 9/10 voro
belägna på nedre botten och att bland drygt Vs av dessa golvet låg direkt på
marken. Även de lägenheter, där så ej var fallet, ledo ofta av golvdrag och
golvkyla därigenom att ventilerat utrymme saknades under golvet (c:a 2/s)
eller avståndet mellan golvet och jordytan var för litet (under 30 cm i över
hälften av fallen). — Avloppsledning inom lägenheten fanns i 9 °/o av de undersökta
lägenheterna, och vattenledning hade antecknats för endast 4 %
av samtliga bostäder. Vanligast voro dessa bekvämligheter i Sydsverige. Å
andra sidan uppgavs i över Vs av samtliga fall avståndet till brunn eller källa
överstiga 100 m.

1 tab. 3 lämnas först en redogörelse för avträdesförhållandena. Dessa äro
sämre än i stadssamhällena så tillvida, att det hör till undantagen att en
arbetarbostad på landet har klosett inom lägenheten. Förhållandena äro
bättre därigenom, att av landsbygdens arbetarbostäder över hälften har eget
avträde och att det är relativt ovanligt, att mer än tre familjer lia sådant
gemensamt. — Ser man på övriga i tabellen redovisade bekvämligheter, befinnas
landsbygdens arbetare vara väsentligt sämre ställda än stadssamhällenas.
Centraluppvärmning förefinnes blott i någon procent av lantarbetarbostäderna,
och ytterst sällan förekomma bad- eller duschrum. Anmärkningsvärt
är, att mer än hälften av de redovisade lantarbetarbostäderna
sakna elektriskt ljus; i östra Götaland är detta t. o. m. fallet med inemot
2/3. över Vs, i Väner- och Mälarprovinserna över V4, ha varken tambur

Tab. 1. Lantarbetarbostädernas art och ålder.

Riksområden1

Summa

lag.

Antal läg. i huset

Trädgård

Huset uppfört

ej OPg-	1	2	3—4	5 el. fl.	ej uppg-	Ja	Nej	ej uppg-	före 1926	1926 —35	Ej uppg-	bost. förbättr. bidrag	Nej
Ja	Nej	Ej uppg.
2	124	67	94	36		F214	109	2	309	12	1	14	29	2	277
	71	32	23''	3 J	—	69	60	2	120	7	2	2	9	—	116
1	89	27	7	14	3	''''81	41	4	106	15	3	2	6	—	114
3	284	126	124	40 ‘	3	364	210	8	535	34	6	18	44	2	507
0.5	49.2	21.9	21.5	6.9	0.5	63.1	36.4	1.4	92.7	5.9	1.0	3.1	7.6	0.4	87.9
	100	79	72	11	_	207	55	_	248	14	1	13	6	i	241
	27	9	7	2	—	29	16	—	44	1	—	3	—	—	42
	170	37	2		1	148	60	2	174	33	4	12	14	—	179
	297	125	81	13	1	384	131	2	466	48	5	28	20	i	462
—	57.6	24.2	15.7	2.5	2.0	74.4	25.4	0.4	90.3	9.3	1.0	5.4	3.9	0.2	89.5
	66	61	93	19	_	223	16	1	221	17	3	18	4	3	211
	30	21	16	8	—	48	27	1	72	2	1	2	2	—	70
2	162	40	9	_	2	182	29	2	186	25	2	13	9	—	189
2	258	122	118	27	2	453	72	4	479	44	6	33	15	3	470
0.4	49.0	23.1	22.4	5.1	0.4	85.9	13.7	0.8	90.9	8.3	1.1	6.3	2.8	0.6	89.2
	53	57	26	5	_	100	41	_	135	6	—	—	6	1	134
	37	10	11	3	—	38	23	—	59	2	—	1	1	1	58
	53	12		_	_	42	23	—	52	13	—	5	2	1	57
	143	79	37	8	—	180	87	—	246	21	—	6	9	3	249
—	53.5	29.6	13.9	3.0	—	67.4	32.6	—	92.1	7.9	—	2.2	3.4	1.1	93.3
	343	264	285	71	_	744	221	3	913	49	5	45	45	7	863
0.2	35.5	27.4	29.5	7.4	_	77.1	22.9	0.3	94.6	5.1	0.5	4.7	4.7	0.7	89.4
	165	72	57	16	—	184	126	3	295	12	3	8	12	1	286
	53.2	23.2	18.4	5.2	_	59.4	40.6	0.9	95.2	3.9	1.0	2.6	3.9	0.3	92.3
3	474	116	18	1	6	453	153	8	518	86	9	32	31	1	539
0.5	77.4	19.0	2.9	0.2	1.0	74.0	25.0	1.3	84.6	14.1	1.5	5.2	5.1	0.1	88.1
5	982	452	360	88	6	1,381	500	14	1,726	147	17	85	88	9	1,688
0.3	52.0	23.9	19.1	4.7	0.3	73.2	26.5	0.7	91.5	7.8	0.9	4.5	4.7	0.5	89.4

Huset ombyggt efter

V, 1926

Mälarlandskapen: statare.........

(med lönebostäder

övr. lantarb.

lutan

»> ''•flit

Samtl.

östra Götaland: statare...........

i.v (med lönebostäder
ovr. lantarb.-’^

Samtl.

Skåne, Halland, Blekinge: statare.

övr. lantarb.

(med lönebostäder

(utan

Samtl.

Vänerlandskapen: statare.........

, . , (med lönebostäder

ovr. lantarb.lutan

Samtl.

I Samtliga 87 landskommuner: statare

(med lönebostäder
o/

utan lönebostäder

Samtl.

övr. lantarb.!

323

129

125

577

100.0

262

209

516

100.0

239

213

527

lOO.o

141

267

lOO.o

965

100.0
310

100.0
612
100.0

1,887

lOO.o

1 Mälarlandskapen: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Västmanlands och örebro län
Kronobergs, Kalmar och Gotlands län. Vänerlandskapen: Göteborgs o. Bohus, Alvsborgs,

Östra Götaland: Östergötlands, Jönköpings,
Skaraborgs och Värmlands län.

Kungl. Majlis proposition nr 188.

Tab. 2. lantarbetarbostädernas belägenhet och utrustning nied vatten- och avloppsledning.

Riksområden	Bostad i bot-tenvåning	Golvet direkt på marken	Ventilerat utrymme under golvet	Golvets läge till angränsande mark
Ja	Nej	Ej uppg.	Ja	Nej	Ej uppg.	Ja	Nej	Ej uppg.	Under	I nivå m. el. högst 30 cm	över 30 cm
Mälarlandskapen: statare.......	282	41		89	193	1	163	118	1	11	150	120
övr. lantarb. ^™ed ^bostäder..............	112	17	1	25	86	2	69	41	2	7	65	38
(utan » .......	108	17	2	29	77	1	66	41	1	7	66	34
Samtl.	502	75	3	143	356	4	298	200	4	25	281	192
/o	87.0	13.0	0.6	28.5	70.9	0.8	59.4	39.8	0.8	5.0	56.0	38.2
Östra Götaland: statare.........	226	36	1	27	198	1	119	106	1	2	117	106
övr. lantarb. iTd lonebostäder..............	40	5	—	4	36		14	26		3	14	23
(utan * ..............	199	10	3	26	170	7	115	77	4	4	105	86
Samtl.	465	51	4	57	404	8	248	209	5	9	236	215
%	90.1	9.9	0.9	12.2	86.9	1.7	53.3	45.0	1.1	1.9	50.8	46.2
Skåne, Halland, Blekinge: statare...........	235	4	8	63	164	6	126	103	2	3	107	123
övr. lantarb. (Td lonebostäder..............	70	5	3	15	52	2	36	32	1	1	29	39
lutan > ..............	202	11	6	65	131	7	94	101		9	123	70
Samtl.	507	20	17	143	347	15	256	236	3	13	259	232
/o	96.2	3.8	3.4	28.2	68.4	3.0	50.5	46.5	0.6	2.6	51.1	45.7
Vänerlandskapen: statare..........	122	19	_	4	118		109	13	1		46	75
övr. lantarb. irated lönebostäder..............	54	7	1	10	43	—	43	11		4	25	25
lutan > ..............	58	7	—	9	49	—	42	16	1	1	31	25
Samtl.	234	33	1	23	210	—	194	40	2	5	102	125
/o	87.6	12.4	0.4	9.8	89.8	—	82.9	17.1	0.9	2.1	43.6	53.4
Samtliga 87 landskommuner: statare...............	865	100	9	183	673	8	517	340	5	16	420	424
. _ ... /o	89.7	10.3	1.0	21.2	77.8	0.9	59.8	39.3	0.6	1.8	48.6	49.0
med lonebostäder..............	276	34	5	54	217	4	162	110	3	15	133	125
övr. lantarb. { . ... , %	89.0	11.0	1.8	19.6	78.6	1.4	58.7	39.9	1.1	5.4	48.2	45.3
jutan lonebostäder..............	567	45	11	129	427	15	317	235	6	21	325	215
1 /o	92.6	7.4	1.9	22.8	75.3	2.6	55.9	41.4	l.l	3.7	57.3	37.9
Samtl.	1,708	179	25	366	1,317	27	996	685	14	52	878	764
/o	90.5	9.5	1.5	21.4	77.1	1.6	58.3	40.1	0.8	3.1	51.4	44.7

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Tab. 2. (forts.)

		Vattenledning	Avloppsledning
					saknas o. avstånd till brunn är (m)
Riksområden		ej	inom	utom							ej	inom	utom	sak-

		uppg.	lag.	lag.	under	25—	50—	100—	200 o.	ej	uppg.	lag.	lag.	nas
					25	50	100	200	över	uppg.
	2	10	10	60	70	75	65	31	_	_	8	1	314
	1	3	2	32	25	36	16	14	—	2	3	4	120
övr. lantarb.	3	2	1	38	34	24	12	11	—	4	4	—	117
	Samtl. %	6	15	13	130	129	135	93	56	—	6	15	5	551
	1.0	2.6	2.3	22.5	22.4	23.4	16.1	9.7	—	1.0	2.6	0.9	95.5
			3	1	66	44	51	65	31	1	3	1	6	252
. (med lönebostäder .		—	2	1	9	11	3	13	6	—	—	1	—	44
övr. lantarb. < t ,		1	4	—	92	31	39	26	16	—	2	4	2	201
	Samtl. 0/ /o	1	9	2	167	86	93	104	53	1	5	6	8	497
	0.2	1.7	0.4	32.4	11.7	18.0	20.1	10.3	0.2	1.0	1.1	1.6	96.3
			19	15	130	34	21	11	6	3	_	72	8	159
(med lönebostäder .		—	9	3	32	14	8	8	—	1	—	20	1	54
övr. lantarb. < t ,		_	11	16	136	20	15	12	3	—	2	51	10	150
	Samtl. 0/ /o	_	39	34	298	68	44	31	9	4	2	143	19	363
	—	7.4	6.5	56.5	12.9	8.3	5.9	1.7	0.8	0.4	27.1	3.6	68.9
		1	6	10	29	27	38	11	19	_	_	4	2	135
	1	2	4	12	9	18	8	7	—	—	1	—	60
övr. lantarb. » .......		4	1	20	11	15	8	6	—	—	5	1	59
	Samtl.	2	12	15	61	47	71	27	32	—	—	10	3	254
	0/ /o	0.7	4.5	5.6	22.9	17.6	26.6	10.1	12.0	—	—	3.8	l.i	95.1
		3	38	36	285	175	185	152	87	4	3	85	17	860
	%	0.3	3.9	3.7	29.6	18.1	19.2	15.8	9.0	0.4	0.3	8.8	1.8	89.1
		2	16	10	85	59	65	45	27	1	2	25	5	278
	%	0.7	5.2	3.2	27.4	19.0	21.0	14.5	8.7	0.3	0.6	8.1	1.6	89.7
		4	21	18	286	96	93	58	36	—	8	64	13	527
	%	0.7	3.4	2.9	46.7	15.7	15.2	9.5	5.9	—	1.3	10.5	2.1	86.1
1	Samtl. %	9	75	64	656	330	343	255	150	5	13	174	35	1,665
	0.5	4.0	3.4	34.8	17.5	18.1	13.5	7.9	0.3	0.7	9.2	1.9	88.2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 188.

Tab. 3. Lantarbetarbostädernas utrustning nied vissa bekvämligheter.

Riksområden	Avträde	Centralvärme
ej uppg.	eget inom lag.	eget utom lag.	gemensamt för ... familjer	sak- nas	ej uppg.	ja	nej
2	3	4	5	6	7 el. flera
Mälarlandskapen: statare			126	66	65	32	8	10	16				323
övr. lantarb lmed lönebostäder..........	—	—	72	31	20	3	2		1	_	_	1	128
lutan »	3	2	86	27	6	_	_	_	1	—	—	1	124
Samt!.	3	2	284	124	91	35	10	10	18	—	—	2	575
/o	0.5	0.4	49.2	21.5	15.8	6.1	1.7	1.7	3.1	—	—	0.3	99.7
östra Götaland: statare	2	1	103	93	38	21	2	2				1	261
övr. lantarb. ■!med lönebostäder..........	1		27	9	5	3			_	_	_		45
lutan »	3	—	159	42	5		_	_	—	—	—	—	209
S amtl.	6	1	289	144	48	24	2	2	—	—	—	1	515
O/ /o	1.2	0.2	56.0	27.9	9.3	4.6	0.4	0.4	—	—	—	0.2	99.8
Skåne, Halland, Blekinge: statare	4		108	46	34	28	5	7	7		2	10	227
övr. lantarb -!med lönebostäder..........	—	—	33	18	9	10	5			_		3	72
1 utan »	1	2	167	34	6	1	1	_	—	1	2	5	206
Samtl.	5	2	308	98	49	39	11	7	7	1	4	18	505
%	0.9	0.4	58.5	18.6	9.3	7.4	2.1	1.3	1.3	0.2	0.8	3.4	95.8
Vänerlandskapen: statare .			54	59	11	14	3				1	2	138
övr. lantarb. !raed lönebostäder..........	1	—	39	7	4	8	2	_	_	_			61
lutan »	1	—	52	11	1	_	_	_	_	_	—	3	62
Samt],	2	—	145	77	16	22	5	—	—	—	1	5	261
0/ /o	0.8	—	54.3	28.8	6.0	8.2	1.9	—	—	—	0.4	1.9	97.7
Samtliga 87 landskommuner: statare .	6	1	391	264	148	95	18	19	23		3	13	949
0/	0.6	0.1	40.5	27.4	15.3	9.8	1.9	2.0	2.4	_	0.3	1.4	98.3
med lönebostäder.......	2	—	171	65	38	24	9		1	—		4	306
övr. lantarb. %	0.6	—	55.2	21.0	12.3	7.7	2.9	_	0.3	_	_	1.3	98.7
Jutan lönebostäder......	8	4	464	114	18	1	1	_	1	1	2	9	601
* %	1.3	0.6	75.8	18.6	2.9	0.2	0.2	—	0.2	0.2	0.3	1.5	98.2
Samtl.	16	5	1,026	443	204	120	28	19	25	1	5	26	1,856
%	0.8	0.3	54.4	23.5	10.8	6.3	1.5	1.0	1.3	0.1	0.3	1.3	98.4

Kungl. May.ts proposition nr 188.

Tab. 8. (forts.)

		Bad-	el. duschrum	Elektr. ljus	Tambur el. hall
Riksområden		ej uppg.	ja	nej	ej uppg-	ja	nej	ej uppg-	ja	nej	därav utan vind- fång
Mälarlandskapen: statare.................... ... (med lönebostäder.......... ovr. lantarb. {. , ..........	—	—	323 129 125	—	234 63 38	89 66 87	—	214 101 108 423 73.3	109 28 17 154 26.7	10 9 5 24 4.2
	Samtl. %	_	—	577 100.0	—	335 58.1	242 41.9	—
				262	_	126	136	—	190 34 192 416 80.6	72 11 17 100 19.4	3
... (med lönebostäder.......... ovt. lantarb. „ ......	—	2	45 207	—	13 42	32 167	_	1 5
	Samtl. %	—	2 0.4	514 99.6	—	181 35.1	335 64.9	—	y 1.7
		2	1	236	2	144	93	2	201 50 186 437 82.9	36 25 25 86 16.3	8
			75	—	32	43	—	o 8 19 3.6
övr. lantarb. ltaT1 , ..........	2	_	211	2	60	151	2
\|	Samtl. 0/ /o	4 0.8	1 0.2	522 99.0	4 0.8	236 44.8	287 54.4	4 0.8
		1		140	1	106	34	1	95 43 55 193 72.3	45 18 10 73 27.3	2
... (med lönebostäder.......... ovr. lantarb. slltQ„ , ......		—	61 65	—	43 25	18 40	—	3
	Samtl. 0/ Jo	1 0.4	—	266 99.6	1 0.4	174 65.2	92 34.4	1 0.4	y 3.4
] Samtliga 87 landskommuner: statare .. (med lönebostäder..	% %	3 0.3 2	1 0.1 2	961 99.6 310 100.0 608	3 0.3 2	610 63.2 151 48.7 165	352 36.5 159 51.3 445	3 0.3 2	700 72.5 228 73.5 541 88.4 1,469 77.8	262 27.2 82 26.5 69 11.3 413 21.9	23 2.4 17 5.5 21 3.4 61 3.2
1 % Samtl. %	0.3 5 0.3	0.3 3 0.1	99.4 1,879 99.6	0.3 5 0.3	27.0 926 49.0	72.7 956 50.7	0.3 5 0.3

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Tab. 4. Lantarbetarbostädernas beskaffenhet med hänsyn till förvaringsmöjligheter, uppvärmning, rumshöjd, m. m.

Riksområden	Garderob	Skafferi	Matkällare	Innanfönster	Fönstr. öppnings-bara
ej uppg-	ja	nej	ej uppg.	ja	nej	ej. uppg.	ja	nej	ej uppg.	ja	nej	ej uppg.	ja	nej
Mälarlandskapen: statare........	_	180	143		247	76		197	126		322	i	2	182	139
övr. lantarb. fTd lonebostäder	3	70	56	3	98	28	3	88	38	1	127	i	2	82	45
(utan »	2	68	55	2	100	23	2	78	45	_	122	3		75	50
Samtl.	5	318	254	5	445	127	5	363	209	1	571	5	4	339	234
/o	0.9	55.1	44.0	0.9	77.1	22.0	0.9	62.9	36.2	0.1	99.0	0.9	0.7	58.8	40.5
östra Götaland: statare..........	16	183	63	17	189	56	17	114	131		242	20	1	113	148
övr. lantarb. ■! nled löuebostäder	1	31	13	1	39	5	1	22	22	_	40	5		32	13
lutan »	12	108	89	12	159	38	12	104	93	_	151	58		125	84
Samtl.	29	322	165	30	387	99	30	240	246	_	433	83	1	270	245
/o	5.6	62.4	32.0	5.8	75.0	19.2	5.8	46.5	47.7	—	83.9	16.1	0.2	52.3	47.5
Skäne, Halland, Blekinge: statare.	13	107	119	13	182	44	14	90	135	1	89	149	7	209	23
övr. lantarb. \|Td lönebostäder	5	31	39	5	53	17	5	20	50		24	51	5	61	9
lutan »	3	91	119	3	176	34	3	72	138	_	62	151	5	189	19
Samtl.	21	229	277	21	411	95	22	182	323	1	175	351	17	459	51
/O	4.0	43.4	52.6	4.0	78.0	18.0	4.2	34.5	61.3	0.2	33.2	66.6	3.2	87.1	9.7
Vänerlandskapen: statare........	4	62	75	4	108	29	4	66	71		141			91	50
övr. lantarb. \|Td lönebostMer	6	30	25	6	37	18	6	28	27	—	59	2		43	ié
lutan »	5	25	35	5	36	24	5	26	34	1	62	2	1	36	28
Samtl.	15	117	135	15	181	71	15	120	132	1	262	4	1	170	96
%	5.6	43.8	50.6	5.6	67.8	26.6	5.6	45.0	49.4	0.4	98.1	1.5	0.4	63.7	35.9
Samtliga 87 landskommuner: statare	33	532	400	34	726	205	35	467	463	1	794	170	10	595	360
/o	3.4	55.1	41.5	3.5	75.2	21.3	3.6	48.4	48.0	0.1	82.3	17.6	1.0	61.7	37.3
I med lönebostäder	15	162	133	15	227	68	15	158	137	1	250	59	7	218	85
	4.8	52.3	42.9	4.8	73.2	22.0	4.8	51.0	44.2	031	80.7	19.0	2.3	70.3	27.4
lutan lönebostäder	22	292	298	22	471	119	22	280	310	1	397	214	6	425	181
1 %	3.6	47.7	48.7	3.6	77.0	19.4	3.6	45.7	50.7	0.1	64.9	35.0	l.ol	69.4	29.6
Samtl.	70	986	831	71	1,424	392	72	905	910	3	1,441	443	23	1,238	626
% 1	3.7	52.3	44.o\|	3.7	75.5I	20.8	3.8	48.0	48.2	o.i	76.4	25.5	1.2\|	65.6	33.2

Kungl. Mcij.ts proposition nr 188.

Tab. 4. (forts.)

Riksområden * I

Östra Götaland:
övr. lantarb.

statare ............

I med lönebostäder.
lutan *

Skäne, Halland, Blekinge: statare ...

. . , | med lönebostäder.
ovr. lantarb. jutan

Vänerlandskapen: statare...........

, . . I med lönebostäder.

ovr. lantarb. (utan

Samtliga 87 landskommuner: statare .

| med lönebostäder.

övr. lantarb.

lutan lönebostäder.

Kallrum

Samtl.

Mälarlandskapen: statare.................... 312

. . , (med lönebostäder..........

ovr. lantarb. j„tan , ..........

Samtl.

Rumshöjd (m)

Fukt

intet	1	2 el. fl.	ej små- iägenh.		smålägenh. (högst 2 rum o.	kök)	ej uppg.	ju	nej
ej uppg-	under 1.8	1.8— 2.1	2.1— 2.4	2.4— 2.7	2.7 0. över
312	10	1	7		i	39	141	115	20	1	46	276
122	6	1	8	1	2	17	53	40	8	2	27	100
114	10	1	8	2	1	35	58	16	5	—	17	108
548	26	3	23	3	4	91	252	171	33	3	90	484
95.0	4.5	0.5	4.0	0.5	0.7	15.3	43.7	29.6	5.7	0.5	15.6	83.9
242	19	1	17	1	2	72	95	64	11	—	33	229
42	3		8	_	1	13	15	7	1	—	5	40
167	36	6	35	4	8	75	65	20	2	3	24	182
451	58	7	60	5	11	160	175	91	14	3	62	451
87.4	11.2	1.4	11.6	1.0	2.1	31.0	33.9	17.4	2.7	0.6	12.0	87.4
114	113	12	48	2	_	26	73	74	16	—	47	192
36	36	3	14	3	—	13	20	19	6	—	15	60
116	80	17	59	6	2	73	51	20	2	1	33	179
266	229	32	121	11	2	112	144	113	24	1	95	431
50.5	43.4	6.1	23.0	2.1	0.3	21.3	27.3	21.4	4.6	0.2	18.0	81.8
131	10		7	1	_	25	62	37	9	2	8	131
57	4	_	8	1	_	17	19	12	4	1	8	52
56	8	1	15	_	1	18	22	8	1	—	6	59
244	22	1	30	2	1	60	103	57	14	3	22	242
91.4	8.2	0.4	11.2	0.7	0.4	22.5	38.6	21.4	5.2	1.1	8.2	90.7
799	152	14	79	4	3	162	371	290	56	3	134	828
82.8	15.8	1.4	8.2	0.4	0.3	16.8	38.5	30.0	5.8	0.3	13.9	85.8
257	49	4	38	5	3	60	107	78	19	3	55	252
82.9	15.8	1.3	12.2	1.6	1.0	19.4	34.5	25.2	6.1	1.0	17.7	81.3
453	134	25	117	12	12	201	196	64	10	4	80	528
74.0	21.9	4.1	19.1	2.0	2.0	32.8	32.0	10.5	1.6	0.6	13.1	86.3
1,509	335	43	234	21	18	423	674	432	85	10	269	1,608
80.0	17.7	2.3	12.4	1.1	1.0	22.4	35.7	22.9	4.5	0.5	14.3	85.2

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 188.

eller hall, och i en del av dessa lägenheter kommer man direkt in i boningsrummet
eller köket utan ens ett vindfång.

Tab. 4 utvisar, att garderob saknas i drygt 2/6 av lantarbetarbostäderna,
i Skåne och angränsande provinser samt i Vänerlandskapen i över hälften.
Skafferi finnes i s/4 av lantarbetarlägenheterna och matkällare i omkring
hälften. Innanfönster rapporteras för 7* av lantarbetarbostäderna, men i
Sydsverige för blott V3. I c:a V3 av bostäderna uppgivas fönstren icke gå
att öppna vintertid. Särskilt i östra Götaland synes det vara vanligt med
tillspikade eller igenklistrade fönster, ty så uppgives där vara fallet med
närmare hälften av lägenheterna. I omkring 75 av lägenheterna finnes ett
eller flera rum utan uppvärmningsanordning, och för Skåne, Halland och
Blekinge stiger kallrummens antal till omkring hälften.

Siffrorna för rummens höjd tyda på förefintligheten av ett stort antal
mycket låga bostäder. Omkring */4 mäta mindre än 2.1 m från golv till
tak; i östra Götaland synes så vara fallet med 1/3.

Fukt i högre grad har rapporterats beträffande i runt tal 1/7 av de undersökta
bostäderna. För Sydsverige närmar sig talet Vs c.

Enquéte rörande lantarbetarbostädernas standard saint åtgärder att förbättra denna.

h öreliggande undersökning utgör en bearbetning av uppgifter insamlade
genom bifogade frågeformulär (se sid. 31 o. f.), som utsänts till förste provinsialläkare,
vissa provinsialläkare och andra tjänsteläkare, som deltagit i
av medicinalstyrelsen anordnade socialhygieniska kurser, ävensom till hushållningssällskapen,
Svenska lantarbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetareförbundet
samt Riksförbundet landsbygdens folk. Avsikten med denna
enquéte har närmast varit att få en uppfattning om den i dessa kretsar —-representerande såväl den socialhygieniska sakkunskapen som jordbruksbelolkningen
— rådande opinionen beträffande lantarbetarbostädernas standard
och medlen att förbättra denna. I det utsända formuläret har sålunda
frågats efter det uppskattade behovet av ny- eller ombyggnad av dylika
bostäder, efter resultaten av de statliga stödåtgärderna och efter eventuella
önskemål örn ytterligare statsingripanden m. m.

Efterföljande sammanställning, vid vars utarbetande biträde lämnats av
kand. Per Holm, har i huvudsak begränsats att gälla de 18 länen i mellersta
och södra Sverige, då Norrland (och Dalarna) nästan fullständigt synes sakna
lantarbetarbostäder av ifrågavarande slag.

På de till provinsialläkarna utsända formulären lia svar ingått från 18
förste provinsialläkare och 55 provinsialläkare. Vissa förste provinsialläkare
lia inhamtat yttranden från länets provinsialläkare och bifogat svaren. Detta
har medfört, att tjänsteläkarens utlåtanden fördela sig mycket ojämnt på de
olika länen; således ha t. ex. i Kalmar län svar ingått från 15 läkare, i Västmanlands
län fran 12 och i Uppsala län fran 8, medan i övriga län det högsta
antalet svar är 3. Härtill komma stora olikheter i svarens utförlighet. Medan
av svaren att döma manga läkare, ofta nyinflyttade, synas sakna närmare
kännedom örn bostadsförhållanden och bostadsvanor inom sina distrikt,
förekomma fall, där vederbörande provinsialläkare synes äga kunskap om så
gott som varje enskilt fall och ingående kunnat besvara de framlagda frågorna.
— Tre av läkarna lia som bilagor medsänt föredrag och tidskriftsartiklar
över frågor, som beröras av undersökningen.

Av hushållningssällskapen lia inom angivna område samtliga 20 besvarat
formuläret. Södermanlands läns hushållningssällskap har svarat genom sin
egnahemsnämnd och Uppsala län och Älvsborgs läns norra hushållningssällskap
genom att inhämta och överlämna yttranden från hälsovårdsnämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

derna i sina respektive områden. — övriga uppgiftslämnande sammanslutningar
ha till sina svar bifogat yttranden från olika distriktsorgamsationer.

i flera av svaren har betonats svårigheten att i hithörande spörsmål yttra
sig annat än i allmänna ordalag och att i de fall där siffror förekomma dessa
endast äro approximativa. Att på grundval av ett material av denna karaktär
utföra någon mer ingående statistisk bearbetning ar knappast möjligt.
Formulärets uppställning har på de flesta punkter endast kunnat lum for
kvalitativa svar som icke lämpa sig för tabellering. Av vad som ovan anförts
framgår huruledes man bör läsa de i texten förekommande sifferuppgifterna.
Framför allt måste varnas för den jämförelse mellan laget i de
olika länen som uppställningen av materialet på en del punkter kanske m Enquétens

första fråga avsåg att giva en ungefärlig uppfattning örn
hur stor del av de förefintliga familjebostäderna för lantarbetare som kunde
anses vara av så bristfällig beskaffenhet, att de för att motsvara de fordringar,
som uppställas av gällande hälsovårdsstadga (43 §), borde a) ersattas medelst
nybyggnader, b) ombyggas eller repareras. .... .

Såsom följande tabell utvisar, lia på Dagan a) 6 hushållning»sällskap ansett
sig icke kunna giva ens ett ungefärligt svar: hushållningssällskapet i B
kluge län har icke ansett någon del av lönebostäderna i behov av nybyggnad,
medan Stockholms och Södermanlands lans hushållningssällskap anöivit de
högsta siffrorna 21—30 %>. Jämföras dessa uppgifter med dem, som lamSafs
av läkarna, framträda stora skiljaktigheter även beträffande samma lan.
Marva läkare ha ej tilltrott sig att avgiva några siffror för frekvensen av undermåliga
lägenheter; där så skett, ligga talen i allmänhet något högre an
hushållningssällskapens. De ganska uförliga svaren fran Västmanlands
läns 11 provinsialläkaredistrikt uppvisa, att i detta län skulle erfordras minst
21—30 »/o ersättningsbostäder. En så stor proportion utdombara laöenheter

ha även läkarna ansett vara för handen i Gotlands och Uppsala lan.

Antal hushållningssällskap, vilka ansett, att vidstående procent
av förefintliga lönebostäder borde
a) ersättas med nybyggnader b) ombyggas eller repareras

bostäder för familie- bostäder för

. , farml]e- osifta lant- lamiJje ogifta lant Proc.

antal bostäder arbetare bostader arbetare

n 1 4 — 3

21-30................ 2 1 4 5

över 50. • V............ 8 5 7

ei uppgivet........... 0 _.----—

Tillhopa 20 20 20 20

Även örn man måste taga dessa siffror med reservation, torde man dock
kunna fastslå, att i intet län nybyggnadsbehovet ansetts vara större an 30 /o
och endast i ett fåtal över 20 %>. I de flesta län torde siffran ligga omkring

10 o/o

Deli del av familjebostäderna, som är i behov av reparation, uppskattas
i allmänhet till högre tal. Endast de bada Alysborgsomradena återfinnas
här i gruppen 10 % eller mindre, medan 4 sällskap anse, att 31—
50 »/o av ifrågavarande bostäder äro i behov av reparation. De flesta fallen

förefalla att gruppera sig omkring 25 %>. . , ,

Sannolikt är, att en del brister ofta äro avhjälpta med ringa kostnader,

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

t. ex. ordnande av ventilation, vindfång o. d., medan andra tarva större kostnader,
som mahända icke alltid utan vidare kunna bäras av ägaren.

Här förtjänar att påpekas, att även med gällande hälsovårdsstadga som
norm blir bostadsbedömningen ganska godtycklig. Provinsialläkaren i Blådåker
(Uppsala län) uppgiver sålunda, att örn bestämmelserna skulle tolkas
strängt torde nära 100 °/o av lönebostäderna vara i behov av reparation; vore
man mycket liberal, torde man få ned siffran till några få procent. Detta är
också en förklaring till de stora differenserna i provinsialläkarnas svar; en
mer eller mindre radikal uppfattning örn vilka krav, som böra vara normerande,
i förening med lokalkännedom och intresse, blir ofta utslagsgivande för
uppskattningen. Nära till hands ligger också förklaringen till det vid första,
anblicken något förvånande faktum, att den andel av lönebostäderna, som ansetts
vara i behov av ombyggnad eller reparation, trots den senaste tidens
livliga förbättringsverksamhet, snarare synes lia till- än avtagit. I samma
mån, som förbättringsverksamheten framskridit, lia pretentionerna på bostäderna
tydligen stigit.

2. Vad som här ovan nämnts gäller närmast familjebostäderna för lantarbetare.
Hur ställa sig motsvarande förhållanden med avseende på de
ogifta lantarbetarnas bostäder (drängstugor o. d.) ? löd formulärets andra
fråga.

Det anmärktes nästan genomgående, att ogifta lantarbetare numera i mångå
fall bo i arbetsgivarens bostadshus, och bostäderna äro i så fall i regel bättre
än de gifta arbetarnas bostäder. »Vanligen har den gamla drängstugan intill
ladugården frivilligt utdömts, och drängen bär flyttat in i det egentliga bostadshuset,
ofta på en vindskammare. Säkerligen äro även dessa bostäder
icke alltid tillfredsställande», säger en köpingsläkare i Skåne.

En betydande förbättring synes lia ägt rum i Kristianstads län att döma
av förste provinsialläkarens redogörelse. Han skriver: »Ända tills för några

år sedan utgjordes drängkammaren oftast av en del av stall eller ladugård
med mer eller mindre fullständig förbindelse därmed och utan annan värmekälla
än djuren. Genom länsstyrelsens medverkan (kung. 29 dec. 1928) har
detta ändrats så att ogifta drängar överallt i länet ha mer eller mindre goda
rum med eldstad.» Liknande torde förhållandet vara i Malmöhus län

I de fall, där egentliga drängstugor förekomma, uppges dessa i allmänhet
vara bristfälliga, och förste provinsialläkarnas siffror beträffande dem som
äro i behov av örn- eller nybyggnad, ligga mycket högt, merendels över 50 %
Salunda konstaterar en provinsialläkare i Småland, som under det sista året
besiktigat 25 drängstugor och funnit att 18 av dem voro bristfälliga i ena eller
andra avseendet, att »här måste föreligga ett gammalt och väl inrotat
missförhållande».

Även örn tjänsteläkarnas uppgifter icke tillåta angivandet av några sammanfattningssiffror,
har dock överlag framhållits, att de ogifta lantarbetarnas
bostäder icke synas vara bättre än de giftas, snarare betydligt sämre Detta
synes bekräftas av hushållningssällskapens sifferuppgifter örn bostäderna för
ogifta lantarbetare, vilka uppgifter likaledes sammanställas i förestående ta
bell.

Det har vidare anförts talrika exempel på de missförhållanden som äro
tillfinnandes i lantarbetarnas bostäder. Dessa komma att något behandlas
under nästa avdelning.

3. Det ansågs även önskvärt att genom enquéten få reda på, huruvida man
i allmänhet ansåg, att förefintliga bostadshygieniska missförhållanden betingades
av bostädernas beskaffenhet och utrustning eller av otillfredsställande
bostadsvård och olämpliga bostadsvanor från de boendes sida.

Endast en förste provinsialläkare och ett hushållningssällskap ha anfört

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

dåliga bostadsvanor som huvudorsak till missförhållandena. Dåliga bostäder
ha förste provinsialläkarna i 7 län samt 10 hushållningssällskap angivit
som dominerande orsak, medan 9 hushållningssällskap och förste provinsialläkarna
i 8 län betraktat dåliga bostäder och dåliga bostadsvanor som i
samma grad orsakande krafter. Ett försök att uttrycka ungefärliga förhållandet
mellan dessa båda faktorer i siffror skulle väl som genomsnitt för de
anförda svaren stanna vid att tillskriva bostäderna omkring 70 °/o av skulden
och de boende omkring 30 %.

Det kan vara skäl att något närmare beröra de brister och ovanor, som av
svaren att döma måste betraktas som de vanligast förekommande.

Drängstugor inredda i samma byggnad som ladugården eller svinhuset
förekomma alltjämt, likaså fall där snickarboden tjänstgör som drängstuga.
Den kanske allvarligaste bristen just därför, att den borde vara relativt lätt
avhjälpt, är bostädernas avsaknad av effektiva ventilationsanordningar; ovanan
att klistra till alla fönster synes vara i det närmaste outrotlig. Frånvaron
av lämpliga tvättanordningar tillsammans med dålig vattenförsörjning
är en annan allmän bristfällighet, som dessutom synes vara långt från sin
lösning. Den kända ovanan bland landsbygdsbefolkningen att vintertid
tränga sig samman på minsta möjliga yta, vanligen köket, är enligt flera
läkares vitsord i mycket en konstlad trångboddhet, som huvudsakligen betingas
av dåliga uppvärmningsanordningar. »När man på detta sätt packar
ihop sig, är det givetvis av ringa värde, om bostaden i övrigt är förstklassig.
Enda sättet att göra bostäderna beboeliga torde vara att förse dem nied
enkla och lättskötta värmeledningssystem. Kunskapen örn hur pass billigt
och lättskött ett värmeledningssystem är tyckes ej alls vara känt på landsbygden»,
påpekar provinsialläkaren i Vimmerby.

Men äro i själva verket inte alla dessa bristfälligheter på väg att försvinna,
även om det går långsamt? För att utröna detta frågades i formuläret
(punkt 5 b) huruvida under de senaste åren en påtaglig tendens framträtt
att förbättra lönebostädernas bekvämligheter genom införande av vatten- och
avloppsledning, elektriskt ljus, värmeledning, tvagnings- eller badrum, ventilerade
skafferier, garderober, vindfång o. s. v.

Samtliga 20 hushållningssällskap anse sig kunna konstatera en sadan tendens,
och detta har även varit fallet med majoriteten av provinsialläkarna.
Men förbättringarna betecknas genomgående såsom obetydliga och röra väsentligen
införande av vindfång, garderober, ventilerade skafferier och elektriskt
ljus. Det påpekas allmänt, att centralvärme och vattenledning anses
görn lyx och äro mycket sällsynta. Sådana bekvämlighetei förekomma även
sparsamt i arbetsgivarnas egna bostäder. Bad betecknas som något orimligt.
Däremot synes elektriskt ljus nu vara på väg att nå alla bostäder, ehuru
det förekommer distrikt, där endast c:a 20 °/o av bostäderna angivas vara
elektrifierade (t. ex. i Kalmar län). Man kan sålunda säga att en höjning av
bostädernas kvalitet är på väg, ehuru det går sakta. .....

Sorn senare skall beröras, tillskrives en stor del av de förbättringar, som
genomförts, den statliga understödsverksamheten. Provinsialläkaren i Vimmerby
har även på denna punkt gjort några erinringar. Han säger sig lia
kunnat konstatera, att i flera lall bostadsförbättringsbidrag åtgått för konserverande
av bostäder, som även efter reparationerna icke kunna anses fylla
hälsovårdsstadgans krav. Ja, han har t. o. m. påträffat nyinredda rum, som
e( ens försetts med eldstad.1 Ilan fortsätter: »Det hade säkert varit lyck ligt

örn man vid planerandet för bostadsförbättringsbidragen icke så mycket
tänkt på dea omedelbara nyttan utan mera på den betydelse, de kunde få

Denna och liknande anmärkningar kommenteras utförligare nedan under fråga 13.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

för höjandet av bostadsstandarden på landsbygden. Om villkoren för erhållande
av bidrag hade skärpts på så sätt, att anordnande av värmeledning och
tvättrum fordrats i alla fall, där bidraget avsåg hel ombyggnad eller ombyggnad
av murstock, så hade redan nu många av landsbygdens bostäder varit
försedda med dessa viktiga hygieniska inrättningar. Några vägande ekonomiska
skäl kunna icke anföras häremot. . . Om riksdagen icke anser sig
kunna stipulera villkor om införandet av värmeledning, vilket vore synnerligen
olyckligt, så böra åtminstone energiska åtgärder vidtagas, så att alla,
som skola företaga om. eller nybyggnad, bliva upplysta om värmeledningens
fördelar, lämpligen genom hälsovårdsnämnderna.»

Verkningarna av en genomförd standardförbättring inskränka sig icke
blott till bostäderna. Om de genomförda förbättringarnas inverkan på bostadsvanorna
anför Södermanlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd:
»Egnahemsnämnden har vid avsyning av slutförda förbättringsarbeten
konstaterat en glädjande förbättring i bostadsvård och hemkultur, detta
även hos familjer, där förut anledning till anmärkningar kunnat göras. Endast
i mindre utsträckning (5—10 %) ha mera påtagliga brister i bostadsvården
konstaterats bland familjer, som bebo iordningställda lägenheter. S. k.
''obotliga’, vanligen äldre arbetarfamiljer, torde åtminstone i vissa fall ha
hänvisats till andra icke nyrustade lägenheter. Yngre lantarbetarfamiljer lia
i regel mycket trevliga hem.» Att goda bostäder skötas väl och verka uppfostrande
vitsordas allmänt.

På grund av lantarbetarnas ofta återkommande flyttningar blir det ofta så,
att familjer med dålig bostadsvård och olämpliga bostadsvanor erhålla de
minst tillfredsställande bostäderna. Men, anmärker en läkare, »att enstaka
personer icke ha något sinne för bostadsvård får icke utgöra något hinder
för att samhälleliga åtgärder vidtagas för att ägarna av bostäderna skola
sätta bostäderna i gemen i gott skick».

i detta sammanhang förtjänar även att framhållas, att det till stor del beror
på kvinnorna, hur bostaden skötes och hur bostadsvanorna utveckla
sig. Ur denna synpunkt utgör jordbrukets behov av kvinnlig arbetskraft
särskilt för mjölkningen en allvarlig fara. Samtidigt som bostäderna förbättras
underlättas emellertid kvinnornas hemarbete, och en positiv bostadspolitik
kan även bli en positiv befolkningspolitik. Härutöver är det
av vikt, att landsbygdens kvinnor genom kurser och föredrag få lära sig
vad som menas men en god bostadsvård och de fördelar en sådan medför
i fråga örn bättre hälsa, underlättat hemarbete och ökad trevnad.

4. Den pågående rationaliseringen inom jordbruket har säkerligen till
en del minskat egendomarnas fasta arbetarstam. Det framstod också som
tänkbart, att behovet av familjebostäder härigenom minskats under de senaste
åren, vilket å sin sida kunde ha skapat möjligheter att genom sammanslagning
av ettrumslägenheter, utsöndring av de sämsta bostäderna
o. s. v. höja lönebostädernas standard.

På frågan örn en sådan behovsminskning framträtt ha 9 hushållningssällskap
svarat ja och 9 nej. Förste provinsialläkarna ha i 5 län ansett att
behovet av arbetare minskat och i 6 län att det icke har minskat. I övriga
län har man avstått från att söka bedöma frågan. — Någon enhetlig tendens
kan i alla händelser icke utläsas ur svaren. En viss minskning av
den fasta arbetarstammen har säkerligen ägt rum på många håll i slättbygderna
(Södermanlands, Uppsala, Östergötlands och Malmöhus län äro
bland de län, som svarat ja). De härigenom uppkomna möjligheterna att
tillgodose behovet av nya familjebostäder genom sammanslagning av lägenheter
synes dock endast ha utnyttjats i enstaka fall. Utsöndring av de sära -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

sta bostäderna har förekommit, ehuru även det på grund av den rådande
bostadsbristen mera sällan.

En annan sida av detta problem är emellertid värd beaktande. Den pågående
rationaliseringen inom jordbruket har fördröjt bostadsförbättringsverksamheten,
anser Kalmar läns södra hushållningssällskap med följande
motivering: »Det är ej blott lantarbetarbostäderna, som behöva moderniseras
och utvidgas, utan jordbruket har även ett oerhört stort kapitalbehov
just nu för att kunna rationalisera driften genom förbättring av ekonomibyggnaderna,
inköp av maskiner, utförande av kostsamma grundförbättringar
(dränering m. m.), vilket allt fordrar så mycket kapital, att anskaffningen
härav måste fördelas på flera år, varför det kräves avsevärd tid,
innan det hinner utföras, och då måste i många fall bostädernas upprustning
stå tillbaka.»

Å andra sidan kan det ifrågavarande behovet av familjebostäder ha
ökats genom att man (på grund av bristen på ogift arbetskraft) sett sig föranlåten
att å mindre gårdar anställa gifta arbetare i stället för ogifta. Att
döma av hushållningssällskapens svar har en sådan tendens varit rådande i
14 län. Stockholms och Östergötlands hushållningssällskap ha icke kunnat
spåra någon ökning och Kalmar läns södra samt Västmanlands läns
hushållningssällskap ha lämnat frågan obesvarad. Från flera håll påpekas,
att ökningen av gifta arbetare varit relativt svag. Den har heller icke
observerats av tjänsteläkarna, som i alla händelser icke därur kunnat avläsa
någon genomgående ökning av bostadsbehovet. Svenska lantarbetar1’örbundet
anser, att behovet av lantarbetarbostäder under de senaste åren
har minskat genom en påtaglig reducering av egendomarnas fasta arbetarstam,
varvid möjligheter givits för en standardhöjning, men dessa möjligheter
lia ej i tillfredsställande grad utnyttjats.

5. Fråga 5 a) löd: har under de senaste åren framträtt en påtaglig tendens
att öka lönebostädernas storlek (exempelvis genom att övergå från lägenheter
örn 1 rum och kök till sådana örn 2 rum och kök eller öka golvytan
från 35 kvm till större mått) ?

Även på denna punkt synes relativt stor enighet råda. 19 hushållningssällskap
lia, liksom Svenska lantarbetareförbundet, spårat en tendens att vid
nybyggnader och även ombyggnader övergå till inrättande av lägenheter om
2 rum och kök med därav följande utrymme utöver 35 kvm golvyta. Ehuru
denna tendens varit påtaglig i vissa län, är den icke på långt när allmän
utan varierar i styrka från distrikt till distrikt, något som tydligt
framgår, om man studerar rapporterna från hälsovårdsnämnderna i Uppsala
läns och Älvsborgs läns norra hushållningssällskap. Även läkarna avgiva
varierande uppgifter. Situationen skildras på följande sätt av en stadsläkare
i Västergötland. »Under de senaste åren har icke framträtt någon
påtaglig tendens att öka lönebostädernas storlek. 1 det övervägande antalet
fall, där så skett, har detta berott på åläggande efter inspektion eller på
grund av villkoren vid beviljandet av byggnadsbolag. Sällan har det skett
frivilligt och då mest hos kapitalstarka och av städernas bostadsförhållanden
påverkade arbetsgivare.» — Egnahemsnämnden i Södermanlands län
däremot säger, att en sådan tendens nu framträtt genom att nämnden från
början boll på kravel, att famil (olägenhet skall lia 2 rom och kök. — Från
elt par håll nämnes, alt arbetarna icke vilja lia större bostäder, då de vålla
större besvär att sköta.

(i. Hur stora äro nu möjligheterna alt under de närmaste åren åstadkomma
en mera allmän höjning av lönebostäderna upp till den angivna
standarden?

Den dominerande åsikten både bland tjänsteläkare och liushållningssäll Rihang

till riksdagens protokoll WHO. i saini. Nr ISS. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

skap är att det är praktisk taget omöjligt. Och bland dem, som ansett en
sådan standardhöjning möjlig, är den starkt inskränkande reservationen,
som jordbrukets räntabilitet icke kommer att lägga hinder i vägen», mycket
vanlig. Hur lång tid är då behövlig? 10—15 år säga några, medan de
mera optimistiska peka på, att svårigheten att skaffa arbetsfolk troligen
inom den närmaste tiden kommer att bli så svår, att den önskvärda bostadsstandarden
därigenom ganska snabbt kommer att uppnås.

En läkare säger sig svara ja, om med »angivna standard» menas de i
hälsovårdsstadgans 43 § som obligatoriska (»skall») angivna fordringarna,
nej om även »bör»-bestämmelserna medräknas . . . »Som utopier anser jag
dock egna badrum för lönebostäder, avlopp i familjebostäderna oell effektivt
ventilationssystem.»

Omöjligheten att inom denna närmaste tiden uppnå den önskade standarden
tillskrives främst svårigheterna för jordbrukarna att förränta dessa
bostäder. Icke något hushållningssällskap eller någon läkare har angivit
svårigheten att skaffa billig kredit såsom huvudorsak. Att kreditförhållandena
dock spela en viss roll synes framgå diirav, att icke mindre än 7 av de
15 hushållningssällskap, som ansett svårigheten främst ligga i förräntningen,
anmärkt att räntan på de tillgängliga statslånen är för hög. »Ett förbättrat
ekonomiskt driftsutbyte är en grundförutsättning för uppehållandet
av en högre bostadsstandard. För genomförandet härav kräves nödvändigtvis
möjligheter till ordnad billig kredit», skriver Svenska lantarbetsgivar
ef öreningen.

Aven om sålunda räntabilitetssynpunkten måste anses som det väsentliga
hindret för en höjning av lönebostädernas standard, få nog även en del
missförhållanden skyllas på bristande intresse för de underlydandes bekvämlighet
och oförmåga att förstå de hygieniska vådorna av bostädernas
brister. Detta har framhållits av flera läkare, och det finnes ingen anledning
att antaga, att vad som anförts av en provinsialläkare i Västmanland
icke skulle vara tillämpligt på ett flertal andra distrikt. Han skriver: »De
omständigheter, som hindra åstadkommande av nödvändiga bostadförbättringar,
torde främst vara jordbrukarnas brist på förståelse och god vilja i
saken, därnäst frånvaron av planmässig kontroll över bostädernas beskaffenhet
och vård, hälsovårdsnämndernas ointresserade eller avvisande ställning
till dylika hälsovårdsfrågor ävensom lantarbetarnas oförmåga att hävda
sin rätt och deras oförmåga att eliminera jordbrukarnas ovillighet till
kostnader, som sedan gammalt kunnat undvikas. I en del fall — dock inte
flertalet — torde, särskilt beträffande mera kostsamma arbeten (ny- och
ombyggnader, utvidgning av bostäder o. s. v.), en låg räntabilitet hos lönebostäderna
ha stärkt ovilligheten hos jordbrukarna att låta utföra förbättringsarbeten.
Man får lätt det intrycket, att frånvaron av vissa föga kostsamma
men ur liälsovårdssynpunkt betydelsefulla anordningar (ventilerade
skafferier, garderober, fönstergångjärn och liknande) har sin grund uteslutande
i liknöjdhet för de underlydandes befinnande och frånvaron av
verksam påtryckning. En del av mig under de senast dagarna inspekterade
lönebostäder för lantarbetarfamiljer befunnos så illa anordnade och illa
underhållna, att de i sitt urusla skick icke kunna betecknas som människovärdiga.
Anmärkningsvärt är att dylika påträffas just hos välsituerade jordbrukare.
Ett bostadshus av sådan dålig beskaffenhet, inrymmande ett flertal
hushåll med småbarn, tillhör ett av kronan utarrenderat jordbruk.»

Den slentrianmässiga inställning till bostadshygieniska problem, som
skildras i detta uttalande, synes dock alltmer vara på väg att försvinna.
Man börjar inse, att allt inte är bra som det är, och enbart denna åsiktsförändring
är av stort positivt värde, säger provinsialläkaren i Vimmerby.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Förste provinsialläkaren i Västmanlands län skriver: »I och med att båda
parterna få klart för sig betydelsen av en god bostad komma säkerligen förhållandena
också att ändras. Den unga generationen jordbrukare, som haft
tillfälle att i denna resornas tid se sig om och därvid erfara hur förhållandena
äro på andra håll, kommer sannolikt att icke bliva vid det gamla utan
söka var och en på sin gård genomföra förbättringar till eget och andras

gagn.»

7. Samtidigt som den senaste tidens ekonomiska uppsving även kommit
jordbruket till del och underlättat genomförande av önskvärda förbättringar,
lia de kraftigt stigande byggnadskostnaderna verkat förhindrande.

I 18 av 20 hushållningssällskap har man ansett, att kostnadsstegringen
i mycket hög grad försvårat önskvärda förbättringar, i Södermanlands och
Upplands län att detta varit fallet i mindre grad. Förste provinsialläkarna
bedöma kostnadsstegringen en smula mildare, och även örn endast 4 anse
den i stort sett betydelselös, lia dock 12 ansett den vara av ringa betydelse,
samt anmärkt att statliga bidrag verkat i motsatt riktning och att kostnadsstegringens
betydelse ej får övedrivas.

De stigande kostnaderna torde ha gjort sig särskilt kännbara i närheten
av städer och industricentra. Södermanlands egnahemsnämnd angiver sedan
1934/35 en kostnadsstegring om över 30 % och meddelar, att mindre
enfamiljsbostäder om 2 rum och kök med halv källarvåning, centralvärme,
vattenledning, avlopp och tvättrum, som nu uppföras som lantarbetarbostäder,
draga en kostnad av 8,000 å 9,000 kr. pr styck. Från Östergötland framhålles,
att arbetslönerna för byggnadsarbeten stigit från en timpenning av
70 öre till 1.20 kr. eller med över 70 %>, »vilket föranlett icke allenast ett
försvårande utan ett allvarligt motverkande av önskvärda förbättringar på

landsbygden».

Från arbetsgivarehåll påpekas, att den fackliga organiseringen av arbetskraften
på landsbvgden utgör ett hinder mot den självhjälp, som av ålder
presterats på landsbygden. Från ett gods i Halland lämnas följande exempel
»På godset ha under de senaste åren varit anställda 7—10 byggnadsarbetare,
vilka sysselsatts med om- och nybyggnader på godsets arrendegårdar. Dessa
arbetares löneförhållanden vörö till den 1 mars i år reglerade genom avtal
med R. L. F. Sedan R. L. F. nu icke längre anser sig kunna träffa några
byggnadsavtal, äro alla byggnadsarbeten å godset sedan början av juni detta
år blockerade av Svenska byggnadsträarbetareförbundets avd. och Svenska
^rov- och fabriksarbetareförbundets avd. i N. N. Att märka är, att dessa
bägge avdelningar ej företräda de arbetare, som förut arbetat å godset, och
att godsägaren erbjudit de löner, som enligt avtal betalas till byggnadsarbetare
i omkringliggande landsbygd, vilka löner av godsets arbetare acccepterats.
Då emellertid någon uppgörelse med arbetarorganisationerna e,i kunnat
träffas, är byggnadsarbetet fortfarande blockerat.»

Sannolikt torde de stegrade kostnaderna i manga fall lia medfört, att
man uppskjutit planerade bostadsförbättringar; de uppgivas också understundom
lia utgjort en förevändning för arbetenas uppskjutande.

8 Den åttonde frågan i formuläret löd: Anser Ni det möjligt att i jordbrukets
kollektivavtal uppställa höjda minimikrav på lönebostäder och i sa
fall vilka- i fråga örn familjebostäder (t. ex. minst 2 rum och kok)? — i
fråga örn bostäder för ogifta arbetare (t. ex. viss mimmiyta) ?

Beträffande familjebostäderna har flertalet av hushållningssällskapen svarat
nej endast sällskapen på Gotland — där redan 2 rum- och kokslagenlieicn
torde vara allmän — och i Blekinge lia svarat ja. Husliallmngssallskanen
i Malmöhus och Jönköpings län lia lämnat Dagan obesvärad. Av
provinsialläkarna lia 36 ansett det icke vara möjligt, medan 18 varit av

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

motsatt åsikt. Men medan hushållningssällskapens nejmajoritet står oförändrad
inför frågan om att beträffande ogifta lantarbetare i kollektivavtalet
införa krav på minimiyta för bostaden, ha bland läkarna en knapp majoritet
(28 mot 26) gjort sig till tolk för möjligheten att genomföra ett sådant krav.

Från Södermanland påpekas, att man måste räkna med att flertalet arbetarbostäder
först måste hålla 2-rumsstandarden, innan man kan tänka på
att införa ett sådant krav i kollektivavtalet. På vissa håll synas liknande
krav lia införts i de nu omkring ett år gamla avtalen, men ännu ej i praktiken
hunnit genomföras i den utsträckning avtalen fordra, varför man
borde vänta med ytterligare skärpning. Ett skäl av helt annan innebörd
än de nämnda talar även mot åtgärder av denna tvingande karaktär. För
tidigt införda minimikrav fruktas lätt kunna bli maximigränser och förhindra
en önskvärd anpassning efter landets allmänna bostadsstandard. Som
en tänkbar lösning har angivits att visserligen fordra 2 rum och kök men
i det enskilda fallet medgiva dispens därifrån, samt dessutom tillämpa en
förslagsvis femårig övergångsperiod med lindrigare bestämmelser. — Det
har anmärkts, att det för de ogiftas bostäder ej räcker med att stadga en
viss minimiyta; då kan arbetaren förläggas på en öppen vind, där ytan vanligen
är mer än tillräcklig. Bättre vore då att stadga, att bostäderna skulle
uppfylla hälsovårdsstadgans krav. Därigenom riktas husböndernas uppmärksamhet
på hälsovårdsstadgan och dess bestämmelser samt de råd och
anvisningar rörande bostäder, som med anledning av ändringen av bostadsparagrafen
utgivits av medicinalstyrelsen. Man kan tänka sig, att dessa lönebostäder
skola vara godkända av någon hälsovårdsmyndighet, hälsovårdsnämnden
eller provinsialläkaren.

Totalomdömet kan formuleras så, att utvecklingen mot bättre förhållanden
torde komma att gå lugnare utan att förlora något i effektivitet, om
frågan lämnas utanför avtalsförhandlingarna. Möjligtvis kunna bostadsbestämmelserna
i avtalen för Skåne, Blekinge och Halland skärpas.

Det kan förtjäna anmärkas, att i det nya kollektivavtal, som i oktober
1938 ingåtts mellan Sveriges lantarbetsgivareförening och Svenska lantarbetareförbundet,
de tidigare bestämmelserna örn ersättning för felande bostadsutrymme
(under 35 kvm) ändrats från 10 kr. för varje felande fullt 3-tal
kvm til! att ersättning skall utgå med 5 kr. för varje felande kvm. Vidare
har införts en bestämmelse, att disponibel arbetarbostad örn 2 rum och kök
skall odelad användas som familjebostad.

9. De år 1936 skärpta bostadsbestämmelserna i hälsovårdsstadgan, i förening
med bostadsövervakning genom hälsovårdsnämnder, tjänsteläkare och
distriktssköterskor, torde på sista tiden märkbart lia inverkat förbättrande
på lönebostäderna. Detta är också enligt hushållningssällskapen fallet i 12
län, medan man i 4 ännu icke kunnat spåra någon förbättring. Läkarnas
uppfattning går här isär; verkan av bestämmelserna har också helt säkert
varit mycket olika i olika län och inom skilda kommuner i samma län.
Säkerligen lia de fört det goda med sig, att uppmärksamheten mera inriktats
på bostadshygien och att förståelsen därför stigit. Alltför kort tid har dock
gått sedan bestämmelsernas ikraftträdande, för att man skulle kunna avgiva
något säkrare omdöme örn verkningarna. Tydligt framgår av svaren,
att vissa läkare, som äro särskilt intresserade för bostadsfrågan, energiskt
använt sig av de åt dem givna möjligheterna. Resultaten lia emellertid varit
beroende av i hur hög grad hälsovårdsnämnderna visat sig intresserade av
att hjälpa tjänsteläkarna; vissa svårigheter att få hälsovårdsnämnderna i
aktivt arbete synes lia varit förhanden. Från Uppsala län meddelar sålunda
förste provinsialläkaren, att hälsovårdsnämnderna endast i undantagsfall
gjort något för bostadsinspektionen. Detta bekräftas av provinsial -

Kungl. I\laj:ts proposition nr 188.

101

läkarna, av vilka en omtalar, att gjorda anmärkningar kunnat leda till förlust
av praktik, vilket i hög grad försvårat läkarens arbete. Eftersom från
Uppsala län även föreligga rapporter från 57 hälsovårdsnämnder till hushållningssällskapet,
har ett närmare studium av dessa varit av intresse. 30
hälsovårdsnämnder eller 55 °/o säga sig icke ha märkt någon verkan av de
skärpta bostadsbestämmelserna, 16 ha konstaterat ringa verkan, medan de
återstående 11 säga att resultatet varit gott. I följande av förste provinsialläkaren
i Östergötlands län lämnade karakteristik av hälsovårdsnämndernas
arbete synas ett flertal läkare instämma: »Hälsovårdsnämndernas insats

har varierat från en aktivitet i tillämpningen av bostadsparagrafens bestämmelser,
som stundom måste dämpas, till ren liknöjdhet, respektive uppenbart
åsidosättande av de mera elementära fordringarna.»

Av stor betydelse synes dirstriktssköterskeorganisationen komma att bli.
Där denna någorlunda fullständigt genomförts och förste provinsialläkaren
varit intresserad av bostadsinspektionen, har ett fruktbringande arbete kommit
till stånd. Inom vissa län (t. ex. Värmlands, Skaraborgs, Västmanlands
och Kalmar) förefaller det som om arbetet med regelbundna inspektioner
och kontroll hunnit organiseras ganska väl. En första distriktssköterska med
uppgift att inom länet verkställa bostadsinspektion och leda de övriga
distriktssköterskornas arbete på detta område har anställts i Västmanland.
Detta exempel synes efterföljansvärt.

För några år sedan bildades i Värmlands län ett hälsovårdsnämndsförbund,
vilket dels genom årsmöten och dels eljest sökt verka för en intensifierad
hälsovård. I Södermanland har på enskilt initiativ bildats en kommitté
»Nya hem i gamla gårdar», som utan kostnad för staten bedrivit en
energisk propaganda för bostadsförbättring.

Man är av den åsikten, att de här behandlade bostadsbestämmelserna
komma att få mycket stor betydelse, när de hunnit bli fullständigt genomförda.
Vissa förändringar och förbättringar ha föreslagits; dessa diskuteras
mera ingående i det följande.

10. Från alla håll vitsordas, att den statliga understödsverksamheten varit
den drivande faktorn vid den standardförbättring av lönebostäderna,
som kommit i gång på landsbygden. I första rummet torde härvidlag
bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån ha kommit till användning.
Genom att dessa medel funnits tillgängliga ha hälsovårdsnämnderna haft
möjlighet att uppställa skärpta fordringar, ty nämnderna ha för förbättringarnas
genomförande kunnat hänvisa till möjligheten att få lån och bidrag
från staten.

Resultatet av dessa stödåtgärder betecknas också från de flesta håll
som gott. I ett par distrikt uppges anslagen lia varit relativt små och i
ringa utsträckning gått till lantarbetarbostäder. Från Gotland vitsordas,
att förbättringsbidragen och nybyggnadslånen lia varit till verklig välsignelse
för det ändamål, för vilket de äro avsedda. Förklaringen till att så inte
varit fallet på alla platser ligger nära tiil hands. »Sannolikt möter man här
samina problem sorn i vissa andra delar av bostadspolitiken, nämligen att
de kommunala myndigheterna kunna ådagalägga mycket olika grad av initiativkraft
då det gäller alt utnyttja statlig bostadshjälp», bär bostadssociala
utredningen anmärkt i sitt för ett år sedan avgivna betänkande (S. O. U.
1937:43 sid. 30*), och detta omdöme torde stå sig även i detta fall. Går
man lill rapporterna, lia 11 hushållningssällskap ansett verkan av dessa åtgärder
vara betydande och 8 lia betecknat den som »ganska god». Intet
har funnit åtgärderna betydelselösa. Bland de läkare, som uttalat sig i
frågan, liro motsvarande tal 31, 7 och 10.

Även lån från lånefonden för lantarbetarbostäder (kungl, kungörelsen

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

den 28 juni 1935 nr 439) anses lia bidragit till en standardhöjning, ehuru i
avsevärt mindre omfattning än bostadsförbättringsbidragen. Under det att
12 hushållningssällskap angivit resultatet av denna låneform såsom ganska
gott, ha 7 icke tillskrivit den någon praktisk betydelse. Det relativt dåliga
resultatet förefaller vara en följd av den tillämpade relativt höga räntesatsen
(3.6%), ty man har kunnat erhålla pengar lika billigt eller billigare
i fria marknaden. Då dessutom fordringarna på säkerhet varit ganska
stora, har man dragit sig för denna låneform.

11. Den statliga egnahemsverksamheten anses indirekt lia påverkat
landsbygdens bostadsförbättringsverksamhet genom de standardtyper av
bostäder den framskapat. Lantbrukare och andra ha sporrats till strävan
efter bättre egnahem, och denna strävan har resulterat i bättre bostadstillgång
och därmed bättre förhållanden överlag. Det är dock givet,
att betydelsen av denna påverkan inte får överskattas.

Den i maj 1938 utfärdade kungörelsen (nr 247) om lån och bidrag av
statsmedel för beredande av egnahem åt mindre bemedlade barnrika familjer
har ännu icke hunnit åstadkomma några märkbara bostadsförbättrande
resultat.

Den s. k. arbetarsmåbruksverksamheten har av enqueten att döma i södra
och mellersta Sverige varit praktiskt taget betydelselös i sina indirekta
verkningar för en förbättrad standard av lantarbetarbostäderna.

Södermanlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd bär uppskattat
det inom länet befintliga antalet gifta och ogifta lantarbetare till c:a
6,000. Det är dock icke ovanligt, att arbetares hemmaboende vuxna söner
äro anställda som arbetare å gården, och lägges härtill, att drängar ofta
äro inneboende hos husbonden och icke lia egen lägenhet, följer härav,
att antalet arbetarbostadslägenheter i länet är avsevärt mindre än 6,000.
Genom bostadsförbättringsverksamheten lia lån och bidrag kunnat beviljas
till förbättring av ej mindre än 984 arbetarbostadslägenheter, varav närmare
700 nu äro färdiga. De sålunda förbättrade lägenheternas antal torde motsvara
c:a 15% av totala antalet arbetarbostadslägenheter. Tyvärr föreligger
icke någon liknande kvantitativ uppskattning från andra båll.

12. Fråga 12 berörde vissa principer för tillhandahållande av bostäder
åt jordbrukets arbetskraft och löd:

a) Anser Ni det vara möjligt och lämpligt, att på en egendom ordna lantarbetarnas
bostadsfråga på sådant sätt, att de tillfälliga gifta arbetarna förhjälpas
till bostadsegnahem eller arbetarsmåbruk, medan de fasta arbetarna
tillgodoses med lönebostäder?

b) Anser Ni det gamla torpsystemet fortfarande vara av större betydelse
för jordbrukets tillgodoseende med arbetskraft? Angiv i sådant fall, örn
Ni anser nuvarande anordningar i fråga om prestationer och förmåner
lämpligt avvägda eller om förändringar därvidlag äro önskvärda.

Huruvida man skall kunna ordna de tillfälliga lantarbetarnas bostadsfråga
som föreslagits under a), anses vara beroende på möjligheterna för dessa
arbetare att få sysselsättning året runt. Detta torde ställa sig mycket olika i
olika län. På en del platser har utvecklingen börjat gå i riktning mot »egnahem».
En provinsialläkare i Kalmar län har sålunda svarat: »Ja, såsom
jag ovan påpekat har man börjat slå in på den vägen inom mitt distrikt,
och då detta syntes mig vara enda möjligheten att här förskaffa lanbruksarbetarna
drägliga bostadsförhållanden inom rimlig tid, torde det vara den
mest rekommendabla vägen.» Även från ett distrikt i Uppland uppgives
att »i stort sett arbetskraften redan är väsentligen fördelad efter detta system».
Denna utvecklings goda sidor betonas även både från arbetsgivaroch
arbetarhåll, men man varnar för en forcering av frågan. »Föreligga

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

icke förutsättningarna för en jänni sysselsättning», säger Svenska lantarbetareförbundet,
»uppnår man endast att jordbrukarna garanteras en fast
bosatt arbetarreserv, som belt är beroende av när och hur mycket deras
arbetsprestation efterfrågas.» Lantarbetsgivareföreningen har pekat på de
möjligheter till en mera tidsenlig avlöningsform, som en utveckling i denna
riktning erbjuder: »En annan fördel är, att arbetaren i så fall kan helt
kontantavlönas, varigenom hans förhållanden i viss man närmas till industriarbetarens.
För att nå ett sådant resultat behöver dock ej den vittgående
förändring tillgripas, som innefattas i ett övergående till bostadsegnahem.
Lönebostäder komma givetvis att i överskådlig tid finnas; det föreligger
emellertid numera en viss tendens att även i fråga om de fast anställda
arbetarna helt kontantavlöna dessa och låta dem hyra de förutvarande lönebostäderna.
»

Att torpsystemet i rätt snabb takt förlorar sin betydelse för jordbrukets
förseende med arbetskraft, är den allmänna uppfattningen. I vissa trakter
synes det dock i rätt stor utsträckning bibehållas, örn än under förändrade
former. Dagsverkstorpen äro på väg att försvinna och ersättas av rena arrendeboställen,
där arrendet helt utgår i kontant, vilken utveckling anses förmånlig.
Örn arrendena icke sättas för höga, synes detta system bereda någorlunda
hyggliga levnadsförhållanden åt den tillfälliga arbetskraften.

Att arrendesystemet kan verka hämmande på bostadsförbättringsverksamheten
hävdas av en förste provinsialläkare i Sydsverige, som skriver: »Vissa
gårdar äro ständigt utarrenderade och ägaren Ilar endast intresse av att uppbära
arrendet. Underhållet är överlåtet på arrendatorn. Denne har intet
intresse av att lägga ned kostnader på hus, som ej äro hans egna, ännu mindre
att bygga nya. Även örn han får tillgodoräkna sig kostnaderna, blir det
dock för honom en betungande utgift, som han ej helt får igen. Om nybyggnad
måste göras, blir synpunkten den att göra det så billigt som möjligt.
»

Tjänsteläkare, som yttrat sig i ärendet, lia även poängterat de allmänna
sociala fördelar, som en lösning av bostadsfrågan efter egnahemslinjen skulle
innebära. Provinsialläkaren i Skara skildrar den föreliggande situationen
på följande sätt: »Det pågår en snabb koncentration av landsbygdens rörliga
arbetskraft, som är van vid lant- och grovarbete, från torp och avlägset belägna
lägenheter till den bättre jorden och till lägen i byar och vid under
hela året farbara landsvägar. Där bygga de sina hus och lia en liten jordbit
till dem. Lån få de billigt i sparbankerna. Då de få ett sådant läge, kunna
de med sina lättviktsmotorcyklar nå arbeten inom en å två mils omkrets
och likväl ho hemma. Därmed ökas deras möjligheter till försörjning. Barnens
skolgång blir bättre ordnad etc. Denna naturliga process bör understödjas,
ej bevarandet av äldre former.» En annan läkare trycker på den
viktiga bostadsvården. »Det bör eftersträvas, att så många som möjligt inom
dessa befolkningsgrupper beredas möjlighet att få egnahem. Stor skillnad
räder mellan skötseln av lönebostäder å ena sidan och friköpta torp och lägenheter
å den andra. De senare ma vara aldrig sa små eller duliga till sin
beskaffenhet, på underhållet kan man nästan aldrig göra anmärkning. Det
skulle vara lyckligt, om staten vid strävandet efter att förbättra lantarbetarnas
bostäder i möjligaste mån tager hänsyn härtill och på allt satt
söker underlätta tillkomsten av egnahem och lägenheter, t. ex. inköp av

t0IjI3el<I enquéten hade även lämnats utrymme för de initiativ beträffande
bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden, som uppgiftslämnarna hade
att framföra. Det gällde dels att klargöra, örn man ansåg, alt bättre resultat
skulle kunna erhållas genom ändring av nuvarande bestämmelser örn

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

statlig bostadshjälp, och dels att framlägga förslag till nya statliga åtgärder
sorn ansagos onskvarda i förevarande fall.

i,„^,mframf,?rda öf?sk,?måIeP ha vai''it många och skiftande. De beröra två
.. domraden; nämligen a ena sidan bostadsinspektionen och kontrollen

verksamheten gSarbeten’ & den andra den statliga läne" och bidrags r.

ie!ratfanfe den första frågan är det främst tjänsteläkarnas erfarenheter
och synpunkter som fortina beaktande. Som tidigare framhållits har den
nuvarande bostadsinspektionen utfallit mycket olika. För ett gott resultat
oi dras mycket stor förståelse hos provinsialläkarna för frågans vikt Men

-köteiaskmCkrlm°f; di6t °rdvratS hiälpa."de socialhygieniskt utbildade distrikts.
.kcnerskoi, det fordras arbetande hälsovårdsnämnder

på[>ekats,”mycket ''vÄ''"" "**” " **" 5ro'' som «««•»

Som förhållandena nilsro, uppges det på många håll vara omöjligt för
tjanstelakaren att hinna inspektera mer än en del av sitt distrikt. »Med de
for distriktets sanitara kontroll föreskrivna treårsplanerna» — skriver en
provinsialläkare — »torde omkring 10 gårdar örn året hinna genomgås och

saiundä hela kontrollens genomförande vara färdigt örn 150 år___• då

distriktssköterskorna övertagit insamlandet av primäruppgifterna, torde tiden
kunna nedbringas till något tiotal år.» Även om denna skildring kan tyckas
!ai pessimistisk — en viss uppfattning om bostäderna fås även vid sjukbesök
o d. —, pekar den dock pa vikten av, att tillräcklig tid kan anslås för bo fmiSc!1SPek

1 Å,a Ia V6rket kanoSke det ofta är erforderlig tid och icke

lii esse sorn fattas. Det betonas också, att dessa bostadsinspektioner kunna
inverka pa lakarens ekonomi; ju driftigare verksamhet på det socialhygieniska
området desto mindre inkomst av praktiken. Det är icke bara frå°a
örn en tidsfodust; omnämnts har åtminstone ett fall, där läkaren förlorat sin
praktik pä de gardar, mot vilka anmärkningar beträffande lönebostäderna
iramiorts.

Ovannämnda synpunkter ligga till grund för åsikten, att bostadsinspek16
Vm?a 1 effektivitet> om full ersättning vid detta arbete kunde
utgå tdl lakarna för resekostnader m. m. Dessutom borde ytterligare några
dagar anslas för inspektioner.

Distriktsskoterskeorgäiiisationen är under utbyggande i de flesta län, och
ilai den blivit färdig, kan det hilva möjligt att genomföra en permanent övervakning.
Distriktssköterskornas bostadsinspekterande arbete måste stå under
ledning och kontroll av provinsialläkarna samt, om så är möjligt av en
iorsda distriktssköterska. Från ett håll rapporteras bristande intresse för
bostadsiragan fran dessa sköterskors sida, på andra ställen synas de arbeta
mycket intresserat.

På de Platser, där hälsovårdsnämnderna bestå av samma personer som
de, vilkas mnebostader hilva föremål för anmärkningar, är det av Hittförstådda
skal svart att få något uträttat. »Man tycks vara medlem i hälsovårdsnamnden
icke för att beivra förekommande fel utan för att själv vara skyddad
f°r anmärkningar», klagar en läkare. Förste provinsialläkaren i Östergotlands
lim anmärker: »Orsaken till våra hälsovårdsnämnders i regel otillfiedsstallande
hälsovårdsarbete är att söka i vår nuvarande hälsovårdsorgamsatum,
som innebär, att varje kommun skall utgöra ett eget hälsovårdsomrade.
Pa landsbygden ar kommunalnämnden i regel hälsovårdsnämnd. Bristande
förståelse för hälsovårdsproblem, bristande intresse för desamma samt
aven personliga hänsyn göra kommunalnämnderna i de små kommunerna ej
skickade för en hälsovårdsnämnds uppgifter. Tillskapandet av större häisovardsomraden
med sakkunnig hälsovårdsnämnd, vars ledamöter äro oberö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

105

ende av lokala hänsyn, är utan tvivel den viktigaste förutsättningen för ett
effektivt hälsovårdsarbete.»

Av vad ovan sagts framgår, att mycket talar för införande av en tillsynsmyndighet,
som kunde utöva systematisk övervakning av hälsovårdsnämndernas
bostadshygieniska verksamhet. Provinsialläkaren i Kungsör har sammanfattat
vad han anser bör göras för att nå bättre resultat: »För att lantarbetarnas
lönebostäder skola kunna höjas till ungefärligen den standard,
som avses i hälsovårdsstadgans 43 §, synes mig erfordras: 1) att distriktssköterskorna
under tjänsteläkarens ledning och kontroll utföra ett planmässigt
arbete i bostadsinspektion och bostadsvård, inberäknat dels en upplysande
verksamhet för arbetsgivarna och arbetstagarna, dels också nöjaktigt
samarbete mellan distriktssköterskorna å ena sidan, tjänsteläkarna och hälsovårdsnämnderna
å andra sidan; 2) att reglerna för dylikt samarbete klargöras;
3) att hälsovårdsnämnderna iakttaga hälsovårdsstadgans klara föreskrifter
och vidtaga de åtgärder i bostadsförbättrande syfte, som däri åsyftas;
4) att en av personlig och lokal hänsyn obunden tillsynsmyndighet utövar
systematisk övervakning av hälsovårdsnämndernas ifrågavarande verksamhet;
5) att utöver viss övergångstid tillstånd till uppskov eller undantag böra
kunna beviljas av ifrågavarande tillsynsmyndighet endast på särskild framställning
och efter tjänsteläkarens hörande.»

Härmed är man inne på en annan viktig fråga, nämligen kontrollen av
hur de statliga bidragen användas. Flera av de läkare, som synas vara förtrogna
med bostadsförhållandena i sina distrikt, framhålla att uppenbara
missförhållanden äro rådande på denna punkt.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län skriver: »Det är mycket önskvärt,
att statsbidrag icke beviljas till förbättrande eller anordnande av bostäder,
med mindre de fylla vissa minimikrav beträffande antal rum, golvyta,
biutrymmen m. m. Det är enligt min åsikt felaktigt att bevilja statsbidrag
till bostadsförbättringar åt stora familjer, med mindre bostäderna redan
från början lia minst två rum och kök.»

Provinsialläkaren i Älmhult: »Såsom ett önskemål må anföras, att den

verksamhet, som bedrives, verkligen också kommer att ske efter hygieniska
principer och ej efter slentrian . . . Från ett distrikt, där jag ingående känner
förhållandena ... lia åtskilliga exempel av mig anförts i officiella skrivelser
på hur ''förbättrade’ bostäder omedelbart efter reparationen eller tillbyggnaden
varit färdiga att utdömas såsom ur de flesta synpunkter odugliga
som bostäder. Skälen ha varit olika, men några kunna anföras: nytt golv
lagt direkt på marken, kvarstående grundfukt, fönster som ej gå att öppna,
bristande utrymmen för skafferi m. m.; huvudvikten med förbättringen har
varit ytlig upprustning utan egentlig hygienisk betydelse . . . Allt detta till sist
bottnande i frånvaro av sanitära synpunkter och frånvaro av samarbete mellan
egnahemsstyrelsen och hygienens representanter.»

Provinsialläkaren i Vimmerby: »Det är synnerligen beklagligt, att landsbygdens
bostadsbestånd förnyas under så lättvindiga former. Följden blir,
att många nytillkomna bostäder måste anses vara mindervärdiga och icke
uppfylla en för landsbygden önskvärd bostadsstandard . . . Det är på tiden
att låta landsbygden få en byggnadsstadga samt att särskilda nämnder nises
att handha dessa angelägenheter . . . Givetvis böra nämnderna få möjlighet
och även skyldighet att konsultera sakkunskapen, arkitekter och läkare i
önskvärd utsträckning . . .»

Provinsialläkaren i Dannemora: »De båda funktionerna: 1) sovrande av
de frivilliga ansökningarna om förbättringsbidrag, så att dessa beviljas i någorlunda
skaplig ordningsföljd och efter objektiva behov, samt 2) opartisk
teknisk-ekonomisk syneförrättning även beträffande sådana bostäder, som

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

bostadsinspektionen (det må vara läkare, sköterska eller hälsovårdsnämnd)
hänvisar till sådan besiktning, utan att ansökan om bostadsförbättringsbidrag
föreligger eller kan framskaffas — dessa båda funktioner synas kräva
ett organ, gemensamt för hela länet, för att en samordning skall kunna komma
till stånd mellan hälsovårdsstadgans bestämmelser, de kommunala tillsyningsorganen
och statens bidragsgivande verksamhet.»

Provinsialläkaren i Ängelholm: »Om tjänsteläkaren skall besiktiga, böra
särskilda besiktningsdagar anslås; ... ett särskilt register över alla lönebostäder
bör uppsättas med fortlöpande kontroll. . . Möjlighet att anlita en
fackman, t. ex. en bostadsarkitekt, utan extra kostnad borde finnas. Hela
lönebostadsproblemet borde centraliseras under länsstyrelsen ...»

Men läkarna äro icke ensamma örn dessa erfarenheter. Södermanlands
läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd har funnit anledning påpeka följande: »Egnahemsnämndens

erfarenhet av den hittills bedrivna bostadsförbättringsverksamheten
ger anledning framhålla önskvärdheten av sakkunnig
granskning av ritningar och förslag, besiktning av lägenheterna samt kontroll
av pågående och slutförda arbeten genom avsyningar. De organ, åt vilka
dessa uppdrag anförtros, böra erhålla tillräckliga anslag för en dylik rådgivning
och kontroll. Den sparsamhet, sorn vid bostadsförbättringsverksamheten
tillämpas mot egnahemsnämnderna, medgiver anslag, som endast till hälften
täcka omkostnaderna för en effektiv skötsel av verksamheten.»

Östergötlands hushållningssällskaps förvaltningsutskott är av samma uppfattning:
»För sin del vill utskottet särskilt framhålla önskvärdheten av, att
genom anslag av statsmedel hushållningssällskapen eller annan lämplig arbetskorporation
sättes i tillfälle att anställa erforderligt antal fullt sakkunniga
personer i och för förbättringarnas planläggning, genomförande och övervakning.
I regel borde minst en dylik person — byggnadskonsulent — behövas
inom varje hushållningssällskapsområde.»

Även örn man vid bedömandet av dessa förslag täger hänsyn till att organiserandet
av bostadsinspektionen hunnit olika långt i olika län, synes det här
ifrågasatta kontrollorganet lia en viktig uppgift att fylla. Förste provinsialläkaren
i Västmanlands län kommenterar visserligen länets tjänsteläkares anmärkningar
på följande sätt: »Beträffande ändring av verksamheten, som

omnämnts i punkt 9 och 13, synes sådan f. n. icke böra vidtagas, då de nya
bestämmelserna ännu icke hunnit i praktiken omsättas på etÖeffektivt sätt.
Utan tvivel arbetar sig ett kontrollsystem fram, som kommer att motsvara
de krav, som från många håll rests på detsamma.»

Denna anmärkning torde gälla beträffande den nuvarande bostadsinspektionen
i de flesta län: däremot torde någon avsevärd förbättring av den tekniska
kontrollen icke vara att förvänta på denna väg. Finner man å andra
sidan en sådan teknisk kontroll så önskvärd, att det tillsättes ett särskilt organ
för densamma, ligger det nära till hands, att detta organ samverkar med läkaren
vid bostadsinspektionen. Denna kontrollerande myndighet synes även
böra sköta all upplysning och propaganda för bostadsförbättringsverksamheten
t. ex. anordna kurser för byggmästare, lantarbetsgivare, hälsovårdsnämnder,
provinsialläkare, distriktssköterskor m. fl. i fråga om arbetarbostädernas
planläggning, konstruktion, ekonomi och hygien, ävensom tillhandahålla
ritningar o. s. v.

På en annan punkt har en stark opinion krävt förändring. Den nuvarande
låne- och bidragsverksamheten anses visserligen böra fortsättas, men låneräntorna
böra sänkas, anslagen ökas och ansökningsförfarandet förenklas.

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

De flesta uppgiftslämnare ha endast uttalat sina önskemål i allmänna ordalag,
men vissa konkreta ändringsförslag återfinnas i yttrande av Södermanlands
läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd. Här framhålles bl; a.:

»1) Bostadsförbättringsbidrag böra alltid finnas tillgängliga att utgå med
intill 1 200 kr. per lägenhet ävensom lån intill 70—80 °/o å kostnaden mot
högst 2.5 % ränta. Bidrag böra blott utgå till dem, som äro i ekonomiskt
behov därav för att kunna utföra arbetet.

2) Enklare ansökningsförfarande. Nuvarande omständliga procedur for
lån ur arbetarbostadslånefonden (hälsovårdsnämnden—egnahemsstyrelsen—
statskontoret) med ansökningar och ritningar i tre exemplar synes mången
vara för besvärlig.

3) Lån och bidrag böra ständigt finnas tillgängliga for ansökan, sa att
hälsovårdsnämnd, läkare etc. kunna hänvisa vederbörande att omedelbart
lämna in ansökan.

4) Förutom lån böra bidrag kunna utgå för nybildning av lagenheter. Stort

behov av nya lägenheter föreligger i ett flertal fall.» ^ o „ o i0

Det påpekas från andra håll, att räntan å nybyggnadslan och Ian fran lånefonden
för lantarbetarbostäder för närvarande icke böra överstiga 3 /o.
Ett förslag värt beaktande är det från Gotland framförda, att självständiga
lån och bidrag böra kunna utgå för anordnande av avlopp och vattenledning
ävensom för inrättande av värmeledning och badrum.

Det är väsentligen dessa förslag till förändringar, som med olika motiveringar
framställts från skilda håll. Såsom Damgar av redogörelsen, avse de
mera förbättring än omläggning av den nuvarande bostadshjälpen. Man
tveks vara allmänt övertygad om, att vad som nu göres för att förbättra lantarbetarnas
bostäder, är nödvändigt av sociala skäl och att denna verksamhet
bör fortsättas och utvidgas. Vid sidan om de positiva åtgärderna bör emellertid
gå en intensiv upplysnings- och propagandaverksamhet, som även
borde kunna bortarbeta alla de vanföreställningar om hygien och bostadsvård,
som ännu leva kvar på landsbygden. * 1

Bostadssociala utredningen.

UDDaifter rörande lönebostädernas standard i..............................

'' '' (Område)

1. Vilken ungefärlig del av inom Edert verksamhetsområde förefintliga familj ebostäder
för lantarbetare o. d. anser Ni vara av så bristfällig beskaffenhet,
att de för att motsvara de fordringar, som uppställas av gällande hälsovårdsstadga
(43 §), borde

a) ersättas medelst nybyggnader?.....................................

b) ombyggas eller repareras?.........................................

2. Hur ställa sig motsvarande förhållanden med avseende på de ogifta lantarbetarnas
bostäder (drängstugor o. d.)?.................................

3. I vad mån anser Ni förefintliga missförhållanden betingade av a) bostädernas

beskaffenhet och utrustning?...........................................

b) otillfredsställande bostadsvård och olämpliga bostadsvanor från de boendes
sida?.................................................................

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

4. I vad mån anses behovet av nya familjebostäder för lantarbetare under de
senaste åren ha

a) minskats genom reducering av egendomarnas fasta arbetarstam och därav
följande möjligheter att höja lönebostädernas standard genom sammanslagning
av ettrumslägenheter, utsöndring av de sämsta bostäderna o. s. v.?.........

b) ökats genom att man å mindre gårdar sett sig föranlåten att anställa
gifta lantarbetare i stället för ogifta?...............................

5. Har under de senaste åren framträtt en påtaglig tendens att

a) öka lönebostädernas storlek (exempelvis genom att övergå från lägenheter
örn 1 rum och kök till sådana örn 2 rum och kök eller öka golvytan från ex.
35 kvm till större mått)?.....................................

b) förbättra lönebostädernas bekvämligheter genom införande av vattenört!
avloppsledning, elektriskt ljus, värmeledning, tvagnings- eller badrum,
ventilerade skafferier, garderober, vindfång o. s. v.?.......................

6. a) Anser Ni möjligheter föreligga under de närmaste åren till en mera allmän

höjning av lönebostäderna upp till angivna standard?.....................

b) Örn så icke är fallet, anser Ni hinder främst ligga i svårigheter för jordbrukarna
att förränta lönebostäder av angivna standard?........................

eller i svårigheter att anskaffa ordnad billig kredit för angivna ändamål?......

7. I vad mån ha under de senaste åren stigande byggnadskostnader försvårat

önskvärda förbättringar? .................................

8. Anser Ni det möjligt att i jordbrukets kollektivavtal uppställa höjda minimi krav

på lönebostäder och i så fall vilka: i fråga örn familjebostäder (t. ex. minst
2 rum och kök)?.......................................

i fråga om bostäder för ogifta arbetare (t. ex. viss minimiyta)?

9. Vilka verkningar beträffande lönebostädernas förbättring vill Ni tillskriva de
år 1936 skärpta bostadsbestämmelserna i hälsovårdsstadgan i förening med
bostadsövervakning genom hälsovårdsnämnder, tjänsteläkare och distriktssköterskor?
......................

10. I vad mån anser Ni vidtagna statliga åtgärder av ekonomisk natur lia medverkat
till en förbättrad standard hos lönebostäderna på landsbygden, nämligen
a) förbättringsbidrag och nybyggnadslån för bostadsbyggnadsföretag å
landsbygden (kungl, kungörelser 1933 nr 473, 1934 nr 411, 1935 nr 438, 1936 nr
299, 1937 nr 654, 1938 nr 245 m. fl.)?..................................

b) lån från lånefonden för lantarbetarbostäder (kungl, kungörelsen den 28
juni 1935, nr 439)?...................................

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

109''

I vad mån ha i samma syfte indirekt medverkat?
a) egnahemsverksamheten (kungl, kungörelser 1928 nr 217—219 m. fl.)?

b) kungörelsen den 27 maj 1938 nr 247 om lån och bidrag av statsmedel för
beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade barnrika familjer?

c) arbetarsmåbruksverksamheten (kungl, kungörelser 1933 nr 331, 1934
nr 234 m. fl.)?........................................................

a) Anser Ni det vara möjligt och lämpligt att på en egendom ordna lantarbetarnas
bostadsfråga på sådant sätt, att de tillfälliga gifta arbetarna förhjälpas till
bostadsegnahem eller arbetarsmåbruk, medan de fasta arbetarna tillgodoses
med lönebostäder?.....................................................

b) Anser Ni det gamla torpsystemet fortfarande vara av större betydelse för

jordbrukets tillgodoseende med arbetskraft?.......... Angiv i sådan fall, örn

Ni anser nuvarande anordningar i fråga örn prestationer och förmåner lämpligt
avvägda eller örn förändringar därvidlag äro önskvärda...................

Anser Ni, att bättre resultat skulle kunna vinnas genom ändrade bestämmelser
i fråga om någon eller några av ovan under punkterna 9, 10 och 11 angivna

verksamhetsgrenar?.......... Angiv i så fall huru gällande bestämmelser

enligt Eder mening borde ändras eller kompletteras (i syfte att bostadsförbättringshjälp
mera skulle komma lönebostäder tillgodo, arbetarbostadslånefonden
mera anlitas o. s. v.)...................................................

Vad önskar Ni i övrigt föreslå i syfte att genom statliga åtgärder åstadkomma
en förbättrad standard hos lönebostäderna på landsbygden?..............

den.......... 1938.

(namn och titel)

(postadress och tel.nr.)

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 188.

Kap. 3. Förslag till åstadkommande av effektivare bostadsinspektion på
landsbygden och till åtgärder avsedda att motverka byggnadskostnadernas
stegring.

a. Bostadsinspektionen på landsbygden.

De i föregående kapitel redovisade enquétesvaren rörande tillämpningen
av hälsovårdsstadgans bestämmelser om bostad samt om bostadsinspektionens
effektivitet ge vid handen, att hälsovårdsstadgans bestämmelser i och för sig
äro fullt tillräckliga; i och med de förändringar, som genomfördes vid 1936
års riksdag och som äro i kraft sedan 1 januari 1937, kan hälsovårdsstadgan
sagås vara tillfyllest, örn den blott tillämpades. Det är dock uppenbart, att
ännu effekten av de nya bestämmelserna varit mycket ojämn och i stort sett
tämligen obetydlig, samt att de inspektionsorgan, som krävas för ett konsekvent
tillämpande av bestämmelserna, ännu äro otillräckliga. Alltför mycket
beror på huruvida man kan räkna med ett ojämnt uppträdande, ofta personligt
betonat intresse från hälsovårdsnämnders, provinsialläkares och distriktsköterskors
sida.

Erfarenheterna från de resor, de sakkunniga företagit, ha styrkt den uppfattningen,
att den bostadsövervakning, som direkt kan utövas av de huvudsakligen
med sjukvårdande uppgifter sysselsatta och inom mindre områden
verksamma provinsialläkarna och distriktssköterskorna, icke inom närmare
framtid kan bli fullt effektiv. Otvivelaktigt har inom den existerande organisationen
uträttats mycket gott arbete och mera torde kunna förväntas, när
organisationen inom en tioårsperiod blir fullt utbyggd. Redan synes det dock
klart, att organisationen på bostadsövervakningens område kräver en komplettering
med krafter, som äro fristående från lokala intressen, d. v. s. länsbostadsinspektörer.
Sådana rymmas inom den nuvarande distriktsorganisationens
ram. Det kan ifrågasättas, om det icke vore lämpligt att statsbidrag
kunde utgå även för manlig bostadsinspektör inom större eller mindre områden.

Såsom nyss nämnts ha de nya bestämmelserna i hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer
varit i kraft sedan början av år 1937. Det vore av intresse,
om en grundligare undersökning än den som varit möjlig för bostadssociala
utredningen att företaga i och med den i föregående kapitel redovisade enquéten,
kunde utföras angående dessa nya bestämmelsers verkan, hälsovårdsnämndernas
sätt att tolka och tillämpa dem o. s. v. En dylik undersökning
kunde lämpligen göras på ett representativt urval av kommuner i första
band i de län, där landsbygdsbostadsförhållandena påkalla mest uppmärksamhet,
och i regi av institutet för folkhälsan utföras av för dylikt uppdrag
lämpade och intresserade tjänsteläkare.

b. De senaste årens byggnadskostnadsstegring på landsbygden och medlen att motverka
denna.

Vid en utredning rörande möjligheterna att genom statliga åtgärder åstadkomma
en förbättrad .standard lios lönebostäderna på landsbygden bör uppmärksamhet
ägnas åt de på senaste tiden starkt stigande byggnadskostnadema
på landsbygden, vilka kunna innebära fara för att statens stödaktion göres
overksam genom stigande arbetslöner och materialpriser.

Enligt Svenska handelsbankens byggnadskostnadsindex lågo materialkostnaderna
i slutet av år 1935 vid 150 (1913 = 100), varefter de ökades upp till

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

lil

184 i september 1937 för att sedermera successivt sjunka till 172 i juni 1938.
Prissänkningen sedan september 1937 utgjorde 6.5 °/o och prisökningen sedan
december 1935 14.7 %>. Prisrörelserna på de särskilda slagen av byggnadsmaterial
ha dock varit långt ifrån enhetliga. Medan priserna på tegel
och cement legat så gott som oförändrade under hela perioden vid resp. 177
och 123 (tegelpriset visade dock en temporär nedgång till 166 i december
1935), ha byggnadsjärn och trä visat betydande prisfluktuationer. Järnpriset
anges genom indextalet 86 i början av 1936, 149 i september 1937 och 101
i juni 1938, medan för trä motsvarande tal äro resp. 162, 209 och 197. Nu
angivna indextal avse närmast förhållandena beträffande ett »normalhus» i
Stockholm och kunna sålunda icke utan vidare tillämpas i fråga om andra
orter och hustyper. Särskilt må framhållas, att de betydande prisrabatter,
som kunna erhållas vid storbyggen, i regel icke kunna påräknas i fråga örn de
små byggnadsarbete!-, som i allmänhet förekomma på landsbygden.

Vad arbetslönerna beträffar, anges de i Svenska handelsbankens byggnadskostnadsindex
med talet 248 för tiden t. o. m. juni 1937 och därefter med 271
eller 9.3 % högre. Dessa löneindextal, vilka äro baserade på timlönerna i
de under ifrågavarande tidsperioder i Stockholm gällande kollektivavtalen,
torde dock icke giva någon mera exakt bild av de faktiska arbetskostnaderna
ens i huvudstaden, där ju nybyggnadsarbeten övervägande utföras på ackord
och till priser, vilkas fluktuationer ingalunda sammanfalla med de trogrorlma
avtalsenliga timlönerna. För andra orter och särskilt för landsbygden
ha de nämnda löneindextalen föga praktisk betydelse och tillämpning.

I frå"a om arbetskostnaderna på landsbygden och deras
fluktuationer under de senaste åren stå vissa uppgifter att hämta ur bostadssociala
utredningens enquéte av augusti 1938 bland hushållningssällskap,
tjänsteläkare m. fl. Frågeformulärets punkt 7 innehöll en fråga, i vad man
under de senaste åren stigande byggnadskostnader försvarat önskvarda förbättringar
av lönebostäderna på landsbygden.

Såsom framgår av den i föregående kapitel lämnade redogörelsen, fia ej
mindre än 18 av de 20 hushållningssällskapen i södra och mellersta Sverige
uttalat, att stegringen av byggnadskostnaderna och särskilt av arbetslönerna
i hö<1 «rad försvårat utförandet av önskvärda bostadsförbättringar, och liknande
uttalanden föreligga från andra grupper av uppgiftslamnare I fråga
örn kostnadsstegringens storlek anger hushållningssällskapets <vindici!
nämnd i Södermanland, att byggnadskostnaderna redan 1934—35 okats med
över 30 %>; lantarbetarbostäder i form av enfamiljhus örn 2 rum och kok nied
modern utrustning (vatten- och avloppsledning, centraluppvärmning tvättar)
uppgivas nu draga en kostnad av 8,000-9,000 kr. Östergotlands lans

hushållningssällskap framhåller, att arbetsionerna för byggnadsarbetaie sti ,

,jf r,vn 0 70 till 1 20 kr. per timme eller med över /0 /o. Vid bostadssocia.a
utredningens studieresa i Skåne uppgavs å en plats, att lantarbetarbostader
om 2 rum och kök, vilka för tre å fyra år sedan kostade cai 3,000 kr nu ej
kunna uppföras för lägre pris än 5,000 kr. pa grund av stigande arbetslöner

0LSvenskaiaiantarbetsgivareföreningen bar till bostadssociala utredningens
enquéte — såsom i det föregående omnämnts — papekat, att byggnadskostnadsstegringen
sammanhänger med den fackliga organiseringen av hithörande
arbetare på landsbygden, vilken jämväl utgör ett hinder mot det sjaKl,
vffop oom av ålder presterats på landsbygden. , . „

yFör’ att närmare belysa organisationsväsendet och löneförhållandena i framom
landsbygdens byggnadsarbeten lia upplysningar inhamtats dels ur
tillgängligt fackligt tryck, dels genom hänvändelse till vederbörande organisationer.

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

Det för här ifrågavarande byggnadsarbeten betydelsefullaste fackförbundet,
Svenska byggnadsträarbetareförbundet, meddelar i sin års- och revisionsberattelse
tor år 1937 följande uppgifter örn förbundets omfattning
vilka kompletterats för år 1938:

Vid slutet av år 1928 1929 1930 1931

1932 1933 1934 1935 1936 1937

Antal avdeln.

163

1938

(31/g)

_ 183 204 224 239 237 240 269 298 339 363

medi... lo,383 17,882 20,083 21,790 21,800 20,862 22,166 25,426 28,913 31,611 34,827

Örn man bortser från depressionsåren 1932 och 1933, har förbundet sålunda
visat en kraftig utveckling, vilken under de senaste åren inneburit
tillkomsten av c:a 30 nya avdelningar och 3,000 medlemmar per år.

Att denna ökning till mycket väsentlig del kommit från landsbygden
Damgar av följande sammanställning, vilken är grundad på en i »Bvssr-^s''träarbetaren»,
årg. 1938 nr 6, införd översikt av medlemsantalet ii
förbundets olika avdelningar:

inom

Samtl. avd.

avd.

Städer................................... 10g

Köpingar och municipalsamhällen .......... 103

Landskommuner........................... 140

Summa 351

medi.

22,465

4,925

5,120

32,510

Avd. 261—360

avd.

medi.

523

2,275

100 2,859

Det framgår härav, att medan inom förbundet i dess helhet bortåt hälften
av avdelningarna och Ve av medlemmarna äro lokaliserade till landsbygden,
stiga motsvarande tal till c:a Vs, om man ser på de 100 senast bildade
fackföreningarna. Byggnadsträarbetareförbundets expansion under de
senaste arén bär huvudsakligen avsett smärre orter på landsbygden samt
daiomkring liggande områden inom viss radie (t. ex. 20 km).

Det anförda innebär,, att inom ifrågavarande områden hos byggmästare
vare sig organiserade i Svenska byggnadsindustriförbundet eller oorganiserade,
tillampas byggnadsfackets kollektivavtal, vilka efter avtalsuppgörelsen
1 juni 1937 stipulera timlöner för byggnadsträarbetare på lantliga orter
av 1.20, 1.25 eller 1.31 kr. Därjämte föreskrives, att allt arbete, varå pris
tinnes utsatt 1 fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord med tilliampnmg
av samma lista, varvid uppmätning och uträkning av ackordsarbete
litt ores gemensamt av arbetsgivaren eller dennes ombud och av arbetarna
eller ombud för dem. De timförtjänster, som erhållas vid ackordsarbete
pläga väsentligt överstiga de ovannämnda timlönerna vid tidlönsarbete
„ Efter liknande grunder, ehuru ej med samma framgång, ha under senare
ar övriga byggnadsfackförbund strävat att, med utgångspunkt från arbetslönerna
i städer och stadsliknande samhällen, skapa enhetliga avtalsförhållanden
genom att bilda nya avdelningar på lantliga orter och därigenom utvidga
området för sitt inflytande. Ifrågavarande fackförbund äro Svenska
murareförbundet, Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet, Svenska målareförbundet,
Svenska bleck- och plåtslagareförbundet och Elektriska arbetareförbundet
samt Svenska transportarbetareförbundet (för c:a 3,000 medlemmar)
och Stenindustriarbetareförbundet (för c:a 450 medlemmar), samtliga
anslutna till »Samverkande byggnadsarbetareförbunden», vilken kartell
f. n. räknar över 110,000 medlemmar. Utanför denna stå de i Svenska
metallindustriarbetareförbundet organiserade rörarbetarna, vilka i mån av
det allt allmännare införandet av vatten- och avloppsledningar, centraluppvärmning
m. m. blivit av allt större betydelse även för landsbygdens byggnadsförhållanden.
88

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8.

113

Strävandena att utsträcka städernas byggnadsarbetspriser till lantliga orter
ha haft att bryta sig mot landsbygdens, närmast av lant- och skogsarbetarlönerna
betingade lägre arbetsprisnivå, vilken exempelvis för byggnadssnickare
inneburit timlöner sällan överstigande 0.75—1.00 kr. På sådan
grundval hade bl. a. kollektivavtal med lantbyggmästare, godsägare m. fl. i
åtskilliga bygder ingåtts av Riksförbundet landsbygdens folk (R. L. F.).
Detta vållade konflikter med byggnadsfackförbunden, och i oktober 1937 träffades
en överenskommelse, enligt vilken R. L. F. förband sig att icke vidare
ingå några byggnadsavtal i södra och mellersta Sverige och ej heller i Norrland
på platser, där byggnadsfackförbunden ha lokalavdelningar.

Denna överenskommelse har numera uppsagts och nya förhandlingar upptagits,
dock hitintills utan resultat. Enligt R. L. F:s uppfattning har på området
inträtt en ny situation genom att i det i oktober 1938 ingångna nya
kollektivavtalet mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet
intagits särskilda arbetslöner för byggnadsarbetare, nämligen
vid egentligt byggnadsarbete 0.85 kr. och vid grovarbete 0.70 kr. per
timme. Detta gäller anställning utan naturaförmåner. Erhållas bostad och
bränsle samt ev. potatisland, sänkas timlönerna till resp. 0.77—0.75 och
0.62—0.60 kr., medan örn fri kost, logi och tvätt gives, timpenningen blir
resp. 0.55 och 0.40 kr.

Vad denna lönesättning kommer att innebära i praktiken kan ännu ej
överblickas. Särskilt synes det oklart, om avtalet skall avse ej allenast för
år eller annan längre tidsperiod anställda gårdssnickare o. d. utan även för
kortare tid av lantarbetsgivare sysselsatta byggnadsfackmän.

Ett uttalande i ämnet har nyligen gjorts av socialstyrelsen i utlåtande
över 1934 års byggnadsindustrisakkunnigas betänkande. Styrelsen förklarar,
att styrelsen för sin del kan instämma i de sakkunnigas uttalanden örn att
särskilda åtgärder icke för närvarande synas erforderliga från det allmännas
sida, vad beträffar städer och stadsliknande samhällen. I fråga örn
landsbygden åter anser styrelsen, att särskilt under de senaste åren förmärkts
tendenser hos byggnadsarbetarorganisationerna att åt organiserade
byggnadsarbetare, arbetande efter kollektivavtalens arbetspriser, förbehålla
jämväl sådan byggnadsverksamhet, som tidigare jordbruksbefolkningen
själv plägat utföra med hjälp av egna yrkesmän. Även om en successiv utjämning
av de för närvarande mycket växlande byggnadsarbetarlonerna a
olika orter kan anses vara av omständigheterna motiverad, säger styrelsen,
må framhållas, att en sådan häftig och olikformig stegring av timlöner och
ackordspriser, som av tillgängliga uppgifter att döma nu synes försiggå, åtminstone
inom vissa delar av landsbygden, kan befaras medföra sociala
vådor genom att fördyra och förhindra från statens sida påkallade och understödda
åtgärder till höjande av bostadsstandarden för den mindre bemedlade
landsbygdsbefolkningen och särskilt för lantarbetarna. Dylika förhållanden,
vilka ej beröras i byggnadsindustrisakkunnigas betänkande, synas
enligt socialstyrelsens mening böra påkalla uppmärksamhet från det allmännas
sida. .

De synpunkter, som här anlagts på utvecklingen av lönekostnaderna inom
byggnadsarbete på landsbygden, kunna i stor utsträckning tillampas aven
beträffande prisbildningen på material, i synnerhet sådant som atgar för
installation av sanitära och arbetsbesparande anläggningar, såsom vattenledning,
centralvärme o. s. v.

Det läge, som sålunda inträtt på landsbygdens byggnadsmarknad, anser
bostadssociala utredningen vara förtjänt av synnerlig uppmärksamhet jämväl
ur dc synpunkter utredningen har att anlägga. Bliva förhållandena pa
detta område ej uppordnade på ett tillfredsställande sätt, löper man fara,

Hiliana lill riksdagens protokoll llKIl). 1 saini. A''r ISS.

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

att de åtgärder, som av staten kunna vidtagas till förbättring av lönebostädernas
standard och i allmänhet i bostadsförbättrande syfte på landsbygden,
kunna förlora en väsentlig del av sin effekt.

De åtgärder, som kunna vidtagas på detta område, synas enligt bostadssociala
utredningens mening för närvarande böra begränsas till att, eventuellt
under statlig ledning, söka påskynda och fullfölja de förhandlingar,
vilka, som förut nämnts, redan upptagits mellan på området intresserade
organisationer.

Kap. 4. Förslag till ekonomiska åtgärder till förbättring av lantarbetarbostäderna
jämte författningsutkast.

a. Allmän motivering’.

Det kan med fog hävdas, att å ena sidan lantarbetarbostädernas beskaffenhet
och lantarbetarfamiljernas levnadsförhållanden äro sådana, att de
allmänna motiv, som föranlett de senare årens bostadspolitiska åtgärder,
kunna sägas vara i särskilt hög grad tillämpliga, men att å andra sidan denna
kategori av bostäder och familjer äro svåra att nå med de samhälleliga
hjälpåtgärder, som kommit till användning inom bostadspolitiken. I föregående
kapitel 2 har belysts, hurusom lantarbetarbostäderna genomsnittligen
äro av betydligt sämre beskaffenhet än landsbygdsbostäderna i allmänhet
och oftare förete fundamentala brister av diskvalificerande art. Under
senaste decennium ny- eller ombyggda bostäder utgöra en mindre del av
lantarbetarbostadsbeståndet än vad som gäller för landsbygdsbostadsbeståndet
som helhet; förnyelsen av lantarbetarnas bostäder har sålunda varit
förhållandevis svag, vilket är en av betingelserna för deras genomsnittligen
otillfredsställande beskaffenhet. Lantarbetarfamiljerna äro ofta stora —
enligt preliminära uppgifter från den särskilda folkräkningen 1935/36 hyser
nära vart sjätte lantarbetarhushåll tre eller flera barn under 15 år, en frekvens
av flerbarnsfamiljer som är mer en dubbelt så hög som den som gäller
för stadsbefolkningen. En betydande del av landets flerbarnsfamiljer
äro lantarbetarfamiljer, vilka endast i begränsad omfattning kunna komma
i åtnjutande av statens hjälp till anskaffande av en god bostad i form av
bostadsanskaffningslån och familjebidrag till egnahem (jfr nedan). Den
primitiva bostadsutrustningen, som är regel med mycket få undantag be -

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

115

trälfande lantarbetarbostäder, avsaknaden av vatten- och avloppsledning,
otillräckliga och hygieniskt olämpliga uppvärmningsanordningar, dålig
köksutrustning, brist på biutrymmen för förvaring av kläder och matvaror
o. s. v. gör bostaden svårskött och arbetet för hemmets skötsel och barmens
vård ofta över hövan tyngande, i synnerhet som i många fall lantarbetarhustruns
arbetskraft till stor del tages i anspråk för arbete utanför hemmet.
Tung arbetsbörda och dålig bostadsutrustning i förening medföra ofta att
bostadens vård eftersättes, varigenom en redan dålig bostad blir ännu sämre.
— Det är utan vidare uppenbart, att de sociala och hygieniska skäl, varmed
den statliga bostadshjälpen främst motiverats, äro i högsta grad tilllämpliga,
när fråga är örn lantarbetarbostäderna. Det är rimligt, att de
åtgärder, som statsmakterna vidtaga för bostadsförhållandenas förbättring,
komma lantarbetarfamiljerna till godo i en utsträckning, som svarar till
lantarbetarbostadsproblemets omfattning och plats i den allmänna svenska
bostadsfrågan.

Såsom minst lika angeläget framstår behovet av åtgärder till förbättring
av lantarbetarbostäderna, örn det ställes mot bakgrunden av frågan örn
»landsbygdens avfolkning» och rekryteringen av arbetskraft till jordbruket.
I bostadssociala utredningens betänkande av år 1937 med förslag rörande
lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjningen
för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. framhölls den
väsentliga betydelse, som är att tillskriva bostädernas beskaffenhet och utrustning,
när fråga är om möjligheterna att genom statliga åtgärder minska
klyftan mellan stad och land i materiella levnadsvillkor och sociala och
kulturella levnadsvanor. I sitt betänkande angående »landsbygdens avfolkning»
(Stat. off. utr. 1938: 15) har även befolkningskommissionen understrukit
bostädernas betydelse i förevarande sammanhang. Det är allmänt
bekant, och behöver ej här närmare utvecklas, att den berörda frågan är
mest akut beträffande den kvinnliga arbetskraften, som är särskilt beroende
av bostaden som arbetsplats. Från många andra håll och i många former,
i pressen, från föreningars och organisationers sida o. s. v. har under
de senaste åren givits uttryck för en växande opinion i denna fråga. Lantarbetarnas
fackliga organisationer se, såsom naturligt är, som en av sina
viktigaste uppgifter att påtala och få undanröjda underhaltiga lönebostäder.
Även från lantarbetsgivarnas sida har kunnat konstaterats ett långt starkare
intresse än tidigare för förbättring av arbetarbostädena. Den uppfattning
man numera i allt vidare kretsar möter i fråga örn standardkraven på
bostäderna är avsevärt olika den liknöjdhet och slentrian, som ännu för något
tiotal år sedan var tämligen allmän.

Av icke minst betydelse äro dessa växande krav på bostaden för rekryteringen
av arbetskraft till jordbruket. I och med den höjning av lantarbetarnas
kontantlöner, som skett under senare år, har den relativa betydelsen av
lönebostadens kvalitet ur anställningssynpunkt blivit allt större. Det har
påpekats — måhända något överdrivet, men i fråga örn tendensen otvivelaktigt
riktigt — att statarnas »nomadisering» numera huvudsakligen sker
mellan de underhaltiga bostäderna: goda bostäder betyda mera fast och
varaktigt till gården knuten arbetskraft, dåliga bostäder nomadiserande arbetskraft.
Det kan icke råda något tvivel örn att numera en lantarbetsgivares
möjligheter att anställa och behålla god arbetskraft är i långt högre
grad än tidigare beroende av örn lian kan erbjuda goda bostäder. Ju mera
uppfattningarna på detta område omformas, ju mera kraven på bostädernas
utrymme, hygieniska kvalitet och tekniska utrustning växa
— och ingen anledning finns att antaga att de skulle upphöra att

116

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

växa och bli mera allmänna — desto mera blir det ett direkt ekonomiskt
intresse för lantarbetsgivaren att hålla goda bostäder för att säkra en god
arbetskraftsrekrytering. Dessa på jordbrukets arbetsmarknad verkande
krafter — å ena sidan de stigande krav på bostäderna, som ställas från lantarbetarnas
fackliga organisationers sida, å andra sidan lantarbetsgivarnas,
delvis med det egna ekonomiska intresset förbundna, ökade förståelse för
betydelsen av bättre bostäder för gårdens arbetare — ge skäl till förhoppningar
om ett energiskt omdaningsarbete beträffande jordbrukets lönebostäder
under kommande år, i den mån de ekonomiska resurserna därtill ges.

Dessa på arbetsmarknaden verkande krafter ha dock ännu sin begränsning,
dels och främst i jordbrukets ekonomiska läge, som icke överlag tilllåter
en tillräckligt snabb och grundlig omdaning av lönebostäderna, dels
även i en på sina håll ännu kvardröjande brist på intresse. Det självklara
beroende, vari förbättringen av lantarbetarbostäderna står till jordbrukets
ekonomiska bärkraft, gör det befogat att betrakta statliga ekonomiska åtgärder
på området i viss mening såsom ett led i det allmänna jordbruksstödet.
Utifrån ett dylikt betraktelsesätt bör dock icke dragas den konsekvensen, att
allt som behövs är att höja och säkra jordbruksnäringens ekonomiska läge
och att åtgärder speciellt avseende bostäderna skulle vara obehövliga. De
bostadspolitiska åtgärder av subventionskaraktär, som under senare år vidtagits,
grunda sig ju på den uppfattningen, att en lösning av bostadsfrågan
i alla dess delar efter den målsättning, som på sociala och hygieniska grunder
uppställes såsom normerande, under nuvarande förhållanden icke kan
åstadkommas helt inom kostnadsprincipens ram utan förutsätter statens och
kommunernas ingripanden med ekonomiska åtgärder, vilka innebära, att
kostnaderna för bostäderna delvis täckas av offentliga medel. Det finnes
intet skäl, varför detta betraktelsesätt icke skulle kunna tillämpas på frågan
om statliga åtgärder, som avse lantarbetarbostädernas förbättring. Det gives
vidare — trots de nyss diskuterade krafter, som verka på jordbrukets
arbetsmarknad — ingen garanti för att enbart en allmän förbättring av jordbrukets
ekonomi skulle utlösa en omdaningsverksamhet av den styrka och
snabbhet som från statsmakternas sida kan ställas som önskvärd. Angelägenheten
att övervinna den tröghet, som beträffande bostadsförbättringen
ännu gäller även oberoende av de ekonomiska hindren, och att påskynda
utvecklingstakten på detta område gör det befogat att sätta in speciella stödåtgärder
beträffande bostäderna.

Sådana åtgärder böra gälla såväl nybyggnad som ombyggnad av lantarbetarbostäder
och sålunda utan den begränsning till om- eller ersättningsbyggnad,
som utmärker bostadsförbättringsverksamheten. Det är visserligen
icke sannolikt att lantarbetarbostadsbeståndet som helhet kommer att
tillväxa, men på vissa håll torde en i och för mera ordnad arbetskraftsförsörjning
företagen övergång från ogifta till gifta arbetare betyda behov
av nya familjebostäder för lantarbetare; det stöd staten lämnar anskaffning
av bättre lantarbetarbostäder bör kunna givas även i sådana fall. Däremot
synes frågan om förbättring av de ogifta lantarbetarnas bostäder efter vad
därom sagts i kapitel 2 böra lösas genom tillämpning av hälsovårdsstadgans
bestämmelser utan särskilda ekonomiska stödåtgärder.

Befintliga stödformers tillämplighet beträffande lantarbetarbostäderna.
Man torde ha att utgå från, att inom överskådlig tid lönebostadssystemet
kommer att vara att räkna med såsom den viktigaste bostadsupplåtelseformen
för arbetarna inom jordbruket. Härvid inräknas även sådana fall, då
vid upplåtelse av bostaden till arbetare vid gården en viss hyra beräknas;

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

117

skillnaden mellan dessa fall och de, där bostaden utan någon beräkning av
dess penningvärde ingår som en löneförmån, är av mera formell innebörd.
Vissa möjligheter till övergång till egnahemssystem föreligga visserligen och
lia i någon utsträckning realiserats. Dessa möjligheter lia ökat genom trafikmedlens
utveckling (bussar, cyklar, lättviktsmotorcyklar) och stå till
buds huvudsakligen i tätare bebyggda områden med skiftande sysselsättningstillfällen
samlade inom en begränsad geografisk rayon, varigenom
arbetaren för sin sysselsättning icke är bunden till en enda arbetsplats i närheten
av det egna hemmet. Det synes dock icke sannolikt, att övergång
från lönebostadssystem till egnahemssystem inom beaktansvärd framtid
skulle kunna bidraga lill uppryckning av lantarbetarnas bostadsförhållanden
i någon större utsträckning. I den mån sådan övergång göres, stå — där
övriga förutsättningar därtill äro för handen — de former för bostadshjälp,
som föreligga i egnahemslånen samt de speciella lånen och bidragen för flerbarnsfamiljer
i egnahem, till buds, och de sakkunniga finna ingen anledning
att föreslå särskilda åtgärder, som för lantarbetare skulle underlätta
övergången, vilken visserligen kunde innebära en betydlig förbättring av
bostadsförhållandena men samtidigt ofta vore vansklig med hänsyn till
sysselsättningsmöjligheterna. En allmän lösning av lantarbetarnas bostadsfråga
på denna väg skulle f. ö. — örn den överhuvud vore möjlig — kräva
mycket lång tid. För överskådlig tid komma lantarbetare att bo i lägenheter,
upplåtna av arbetsgivaren. Problemet om lönebostädernas förbättring
kvarstår.

Ett statligt stöd till förbättring av jordbrukets lönebostäder kan sålunda
icke utformas direkt med hänsyn till de växlande behoven hos de lantarbetarfamiljer,
som skola bebo lägenheterna. I sitt betänkande av år 1937
med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. föreslogo
de sakkunniga, såsom förut nämnts, en bidragsform, som visserligen
icke skulle vara anpassad till familjernas individuella behov (såsom är fallet
med bidragen till barnrika familjer i hyreslägenheter respektive egnahem)
men dock beroende av huruvida den lägenhet, till vilken bidrag utgick, var
bebodd av familj med flera minderåriga barn. Bostadssociala utredningens
uppdrag i dåvarande sammanhang avsåg att finna former, vari denna sedan
år 1935 gällande bostadssubventionen till förmån för barnrika familjer
kunde komma även landsbygdens flerbarnsfamiljer lill godo, och syftet
med förslaget var att även i fråga örn lönebostäderna befordra tillkomsten
genom ny- och ombyggnad av bostäder, vilka i fråga om utrymme och
standard i övrigt uppfyllde de krav på bostad för barnrik familj, som allmänt
utgjorde förutsättningar för ifrågavarande art av statshjälp.

Vid de fortsatta överläggningar, som speciellt ägnats problemet örn den
lämpliga formen för statshjälp till lantarbetarbostäder, lia de sakkunniga
funnit den begränsning, som ligger i att knyta bidraget lill villkoret att lii -

lis

Kungl. Maj:ts proposition nr 18S.

genheten bebos av flerbarnsfamilj, mindre rationell. Det måste te sig
konstlat, att ett bidrag, som utgår till jordägaren, göres beroende av sammansättningen
av den familj, som mer eller mindre tillfälligt bebor bostaden.
Syftet att befordra tillkomsten av goda familjebostäder kan upprätthållas
på allmänna grunder. Stora familjer äro vanligare inom lantarbetarklassen
än inom de flesta andra samhällsgrupper. Även om åtskilliga lantarbetarhushåll
äro så små, att de skulle kunna anses försvarligt hysta i en
mindre lägenhet, måste dock den normen uppställas, att lantarbetarbostäderna
åtminstone i flertalet fall -— skola vara tillräckliga som familjebostäder.
På större gårdar med många bostäder må en differentiering av
arbetarbostadsbeståndet vara möjlig, men på mindre gårdar, där endast
ett fåtal arbetare sysselsättas, böra bostäderna vara så tilltagna, att de äro
tillräckliga även när bland de växlande innehavarna kommer en större familj.
När stöd av statsmedel gives ny- och ombyggnad av lantarbetarbostäder
är det därför befogat att generellt uppställa de minimikrav på bostaden,
som pläga ställas på en god familjebostad.

Utifrån dessa synpunkter har i det förslag, som de sakkunniga i det följande
framlägga, bidragsformen utformats utan anknytning till den statsunderstödda
verksamheten till främjande av mindre bemedlade barnrika
familjers bostadsförsörjning.

I betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande
av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem
m. m. anförde, såsom i det föregående berörts, de sakkunniga som
sin uppfattning, att bostadsförbättringsverksamheten icke är en ändamålsenlig
form av bostadshjälp för familjerna i lönebostäder, och sågo i den
ringa utsträckning, vari denna hjälpform kommit till användning för lönebostäder,
en bekräftelse på denna uppfattnings riktighet. Som förklaring
till att en förhållandevis ringa del av bostadsförbättringsverksamheten, som
dock till stor del motiverats med behovet av förbättring av lönebostäder,
kommit att inriktas på lönebostäderna, anförde de sakkunniga: »Huruvida
sådan bostadshjälp kommer att utgå, beror ju icke blott på arbetarlägenhetens
beskaffenhet, ulan viii lika mycket på vederbörande arbetsgivares
intresse för saken och möjlighet att för ändamålet komma i åtnjutande av
bidrag från det allmännas sida. I senare hänseendet står den lånebeviljande
myndigheten i viss mån i ett svårlöst dilemma, beroende på att det ekonomiska
understödet ju tillfaller ägaren-arbetsgivaren och icke bostadsinnehavaren-arbetaren
och det vare sig den förres ekonomiska villkor äro
goda eller dåliga. Är nämligen ägaren välbärgad, framstår det oegentligt,
att han av skattemedel skall tillgodonjuta allmänt understöd för att upprusta
sina arbetarebostäder. —---Arbetar tvärtom ägaren under ekono miska

svårigheter — ett fall som kan inträffa vare sig egendomen är stor
eller liten — bortfaller visserligen det nyss angivna skälet emot understödets
beviljande. Men detta understöd motiveras icke av ekonomisk nödställdhet
hos bostadsinnehavaren. Ett understöd givet under sådana förhållanden
måste även, med hänsyn till ett jordbruksföretags affärsmässiga
karaktär, stundom betyda en premiering av den mindre dugliga företagaren.
Tack vare sitt ekonomiska obestånd får han tillgodonjuta en värdestegring
av sin egendom genom ett understöd, som primärt blott åsyftar
att förbättra bostadsförhållandena för hans arbetare. I och för sig måste
det framstå mindre egentligt, alt en egendomsägare i sådant läge, att han,
i egenskap av obemedlad eller mindre bemedlad, skulle kunna få subvention
för upprustning av sina arbetarbostäder, ofta icke äger tillräckligt intresse
eller förmåga att driva igenom förbättringsarbetet.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S8.

119

De fortsatta undersökningar, som de sakkunniga utfört i och med den
i föregående kapitel 2 refererade encpiéten samt under sina resor, lia i
stort sett bekräftat denna uppfattning. Visserligen ha otvivelaktigt bostadsförbättringsbidragen
— i eller utan kombination med nybyggnadslån
— på många håll verkat stimulerande i betydlig grad även för förbättring
av lantarbetarbostäderna. Så har exempelvis i Södermanlands län en omfattande
upprustning av lantarbetarbostäder med hjälp av bostadsförbättringsbidrag
kommit till stånd, ofta med även kvalitativt goda resultat. Men
verkan har varit mycket ojämn och, sedd i förhållande till det totala förbättringsbehovet
i landet, skäligen obetydlig. Av de c:a 60,000 bostadsförbättringsföretag,
som sedan 1933 kommit till stånd med statsbidrag, lia
endast högst 5,000 avsett lantarbetarbostäder. Med hänsyn särskilt till det
faktum, att lantarbetarbostadsbeståndet innehåller en större andel av kvalitativt
underhaltiga lägenheter än övriga delar av landsbygdens bostadsbestånd,
framstår resultatet av bostadsförbättringsverksamheten på detta
område såsom hittills mindre tillfredsställande.

Härtill är att lägga den anmärkningen, att den upprustning av lantarbetarbostäder,
som utförts med hjälp av bostadsförbättringsbidrag, ofta inneburit
en visserligen i och för sig välbehövlig uppsnyggning och förbättring
av bostaden men icke avskaffat de konstruktiva fel, varmed bostaden varit
behäftad. Bristen på sakkunnig byggnadsteknisk rådgivning och kontroll,
okunnighet örn och bristande förståelse för tekniska och sanitära utrustningsdetaljer,
som icke höra till den traditionella utrustningen av enklare
landsbygdsbostäder, samt det relativt ringa bidragsbeloppet lia samverkat
till att resultatet av upprustningen i många fall endast blivit en förbättring
på ytan och ett undanskjutande till framtiden av en i längden mera
ekonomisk, grundligare sanering. o

Dessa brister i bostadsförbättrings verksamhetens resultat med avseende a
lantarbetarbostäderna, resultatens ojämnhet och otillräcklighet i kvantitativt
hänseende och deras otillräcklighet i manga fall i kvalitativt hänseende,
ha enligt de sakkunnigas uppfattning sin grund i olägenheter av såväl psykologisk
som ekonomisk art, som följa med engångsbidragsformen. (Det bor
understrykas, att dessa kritiska synpunkter gälla endast bostadsförbättringsbidrag
till förbättring av lantarbetarbostäder, däremot icke bidrag till förbättring
av småbrukarlägenheter, bostadsegnahem och andra ägarlägenheter
på landsbygden.) Den ojämna verkan av bidragen beror säkerligen till
en del på avsaknaden av enhetliga bedömningsgrunder såväl vid prövningen
av det av hälsoskäl påkallade förbättringsbehovet som vid behovsprövningen
i avseende å jordägarens ekonomi — och därjämte givetvis
på olikheter i det intresse och den energi, som hälsovårdsnämnder och
egnahemsnämnder ådagalägga för saken. Det är uppenbart, att trots alla
för verksamheten utfärdade direktiv bedömningsgrunderna för den dubbla
behovsprövningen varit skäligen lösa och växlande, och det har icke kunnat
undvikas, att resultaten ofta framstå såsom slumpartade och godtyckliga. A
ena sidan väcker beviljandet av bidrag i många fall avund, å andra sidan
verkar stundom oviljan att taga emot bidrag utan aterbetalningsskyldignet

hämmande. , „ , . , ,.

Det är vidare ofrånkomligt, att den nuvarande engångsbidragsformen innebär
ett gynnande av mindre förbättringsarbeten framför större och salunda
har bidragit till det nyss påtalade missförhållandet, att medel stundom
lagts ned i ytliga upprustningsarbeten, som föga ökat bostadens verkliga
värde Genom att bidraget i och med maximeringsrcgeln samt praxis icke
varierar proportionellt med förbättringsarbetenas kostnader (och delvis genom
att räntan på nybvggnadslånen är relativt hög), skapas ett ekonomiskt

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

motiv för jordägaren att föredraga mindre, nödtorftig -— och stundom ej
ens nödtorftig — upprustning, för vilken en större del av kostnaderna bli
täckta genom bidraget, framför mera genomgripande örn- eller ersättningsbyggnad
och förbättring av utrustningen, vilken — särskilt med tanke på den
starkt fortskridande höjningen av kraven på bostäder på landsbygden —
skulle vara mera rationell men från vilken de höga omedelbara kostnader,
som jordägaren har att bära, avskräcka.

Beträffande lånen ur lånefonden för lantarbetarbostäder framhöllo de
sakkunniga i 1937 års betänkande med förslag rörande lån och bidrag av
statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnnka
familjer i egnahem m. m„ att dessa lån dittills tagits i anspråk i ytterst
rmga omfattning, eller till ett belopp av endast c:a 76,000 kronor, fördelade
på 14 Ian. Under det ar, som därefter förflutit, har den totala lånesumman
ökats till c:a 150,000 kronor, fördelade på 29 lån. Fortfarande kan sålunda
sagås, att dessa lån hittills saknat praktisk betydelse. Allmänt har klagats
över att räntan på lantarbetarbostadslånen (3.6 °/o) varit för hög. I sitt
förenämnda betänkande föreslogo de sakkunniga såsom i och för sig befogat
med hänsyn till rådande räntenivå på den allmänna marknaden, att
räntan på dessa lan skulle sänkas till den för bostadsanskaffningslånen
gällande räntesatsen, d. v. s. till medelräntan för statens upplåning mot obligationer
under det budgetår, som närmast föregått det varunder lånet beviljats,
med tillägg av en fjärdedels procent (f. n. tillhopa 3 V4 procent). Dessutom
föreslogs, att till dessa lån skulle knytas bidrag i form av årliga annuitetslättnader,
vilka bidrag, såsom förut nämnts, förbundos med villkoret att
bostaden beboddes av flerbarnsfamilj.

Det är sannolikt, att en sänkning av räntan på lantarbetarbostadslånen
skulle komma dessa lån att tagas i anspråk i betydligt högre grad än vad
som hittills varit fallet. Men å andra sidan är det med hänsvn till jordbrukets
ekonomiska läge uppenbart, att detta medel enbart är otillräckligt för
att inom överskådlig tid åstadkomma en höjning överlag av lantarbetarbostädernas
standard upp till en nivå, som kan sättas som normerande för
goda familjebostäder. De sakkuniga ha i det föregående hävdat den
uppfattningen, att de skäl, som kunna givas för speciella bidrag utöver
lan till statens självkostnadsränta med syfte att möjliggöra tillkomsten av
för större familjer lämpliga bostäder, också i stort sett kunna anföras som
skäl för bidrag till lantarbetarbostäder i allmänhet, örn än bidragsformen
måste bli annorlunda på grund av lantarbetarbostadens karaktär av lönebostad
och även bidragets storlek utmätas efter andra grunder, icke direkt
efter de boende familjernas behov utan med hänsyn till jordbrukets ekonomiska
läge.

b. Förstas:.

De i det föregående anförda synpunkterna kunna sammanfattas i följande
punkter:

1. En lösning av lantarbetarbostadsproblemct genom övergång från lönebostadssystem
till av arbetsförhållandet oberoende egnahems- eller hyresbostadssystem
är möjlig endast i mycket begränsad omfattning. Särskilda
åtgärder, utöver redan existerande stödåtgärder för bildande av egnahem
o. s. v., för att underlätta en sådan övergång synas icke påkallade. Lantarbetarbostadsfragan
är inom överskådlig tid i huvudsak en lönebostadsfråga.

2. Jordbrukets ekonomiska läge medgiver f. n. icke utan bidrag av offentliga
medel en tillräckligt snabb och grundlig allmän förbättring av lantarbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

121

tarbostadsbeståndet efter de normer, som böra sättas för goda familjebostäder
och som tillämpas inom de grenar av den bostadspolitiska verksamheten,
där syftet är att skapa familjebostäder. Enbart lån till statens självkostnadsränta
är sålunda icke tillräckligt. De bidragsformer, som användas
för subvention av familjebostäder i egnahem eller hyreshus, äro icke tilllämpliga
i fråga örn lantarbetarbostäder.

3. Bostadsförbättringsbidragen ha visserligen verkat stimulerande på förbättringsverksamheten
även i fråga om lantarbetarbostäder, men effekten
har till följd av psykologiska och ekonomiska olägenheter varit ojämn,
slumpartad, kvantitativt otillräcklig i det stora hela och kvalitativt ofta otillfredsställande.

Utifrån dessa utgångspunkter ha de sakkunniga sökt finna en bidragsform,
som ekonomiskt är ungefär likvärdig med det nuvarande engångsbidraget,
men såvitt möjligt saknar dettas psykologiska och ekonomiska olägenheter.
Lån till underränta eller lån, räntefritt under viss tid, motsvarande
högst 80 procent av byggnadsföretagets kostnader, amorterat på 20 år
samt givet utan behovsprövning i avseende å jordägarens ekonomi synes vara
lämpligt såsom sådan bidragsform.

Det kan invändas, att ett lån med underränta eller räntefritt och ett engångsbidrag
är reellt sett samma sak och att skillnaden är av bokföringsteknisk
natur. Detta är dock att förbise viktiga psykologiska realiteter. Ett
lån — även räntefritt — som till varje öre återbetalas torde icke i den allmänna
uppfattningen ha den allmosekaraktär, som gärna tillkommer ett
bidrag utan återbetalningsskyldighet. De hämningar, som följa av bidragets
karaktär av gåva utan motprestation och av den utan strikta, enkla regler
företagna och därför mer eller mindre godtyckliga behovsprövningen,
torde till väsentlig del kunna undvikas vid den föreslagna formen av lågförräntat
eller viss tid räntefritt lån.

För dylika lån bör icke uppställas någon maximeringsregel. Lantarbetsgivarens
eget ekonomiska intresse torde utgöra en tillräcklig garanti för återhållsamhet
vid utmätandet av kostnaderna för byggnadsföretag för ifrågavarande
ändamål. Genom att lån, motsvarande viss del av byggnadskostnaderna,
med vissa lättnader i form av underränta eller räntefrihet viss tid
givas utan begränsning till visst maximibelopp undanröjes det speciella ekonomiska
motiv som vid nuvarande bidragssystem jordägaren har att föredraga
mindre byggnadsarbeten framför större, grundat därpå att bidraget
täcker större del av kostnaderna för ett mindre arbete. De sakkunniga ha
syftat att avväga det här föreslagna bidraget i form av underränta eller räntefrihet
på sådant sätt, att det blir ungefär likvärdigt med nu utgående bostadsförbättringsbidrag
vid medelstort kostnadsbelopp. Detta innebär, att
det föreslagna bidraget blir något mindre gynnsamt än bostadsförbättringsbidraget
vid smärre arbeten, såsom vid en ytlig upprustning, men mera
gynnsamt vid större, mera grundliga ombyggnadsarbeten och ersättningsbyggnad.

I efterföljande tablåer illustreras, hur olika sätt att med eller utan bidrag
och vid olika räntesatser finansiera byggnadsföretag till varierande belopp
(en egen insats, motsvarande 20 %> av byggnadsvärdet, i form av arbete eller
kapital oräknad) ställa sig inbördes med avseende å de annuiteter, låntagaren
har att erlägga, samt nuvärdet av bans skuldåtaganden, räknat (äter
3V4 % ränta. Beräkningarna gälla belopp å 6,000, 4,000 respektive 2,000
kronor. Bostadsförbättringsbidrag lia antagils utgå med varierande belopp
av 1,000, 750 respektive 500 kronor för dc olika stora byggnadsarbetena. De
jämförda fallen äro följande: 1) bidrag + lån ä 4 %, 2) bidrag + lån a
3V« %>, 3) enbart lån å 2 °/o, 4) enbart lån ä l''V2 %, 5) enbart lån, räntefritt

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

10 år, därefter löpande med 37* % ränta. Amorteringstiden har i samtliga
fall satts till 20 år och fast annuitet beräknats.

A. Kostnadsbelopp 6,000, bidrag 1,000 kr.

1.	Annuitet 367:91 .......................	Nuvärde H 5SAQ. 1S
2.	343: 89 ...................	5 000-
3.	366: 94 ......................	^ SS^v 07
4.	349:48 .......................	^ OSI•9Q
5.	åren 1—10: 300; åren 11—20: 356:19...	4,705:59
1.	B. Kostnadsbelopp 4,000, bidrag 750 kr. Annuitet 239:14 ..................	Nuvärde ?! A7K- Q/l
2.	223: 53 .....................	2 9^0-
3.	244: 63 ....................	2 ^0* 70
4.	232: 99 ................	2 AÄ7- ^2
5.	åren 1—10: 200; åren 11—20: 237:46.	3,137:06
1.	C. Kostnadsbelopp 2,000, bidrag 500 kr. Annuitet 110: 37................	Nuvärde 1 00A* 71
2.	103:17...............	1 500-
o O.	122: 31................	1 77Ä« SI
4. 5.	116:49 ................. åren 1—10: 100; åren 11—20: 118:73 .	1,693: 69 1,568: 53

Det är klart att de jämförelseresultat, som kunna dragas ut ur dessa
tahlner aro bundna av de valda förutsättningarna i fråga om bidragsbelopp
i deras förhållande till kostnadsbeloppen, de räntesatser, med vilka kostnaderna
utöver bidragen räknas skola förräntas, den tid för vilken räntefrihet
(i fallen 5) räknas gälla, samt den räntesats, efter vilken nuvärdena beräknas.
Beträffande bidragsbeloppen torde emellertid de valda beloppen ansluta
sig mycket nära till dem, som i verkligheten ha varit normala vid förbättringsarbeten
av olika storlek. Den i fallen 1) valda räntesatsen, 4 % är
den som gäller för de nybyggnadslån, som kunna beviljas tillsammans med
bostadsförbättringsbidrag; sådana lån kunna dock icke utgå i den omfattning,
som i exemplen antages, varför det antages, att låntagaren har att förränta
kostnader utöver bidrag och nybyggnadslan efter den för de senare
gällande räntesatsen. Fallen 2) innebära kombination av bostadsförbättringsbidrag
och lån ur lånefonden för lantarbetarbostäder med de modifikationer
av villkoren för dessa, som de sakkunniga tidigare föreslagit såsom i
och för sig befogade, d. v. s. till statens självkostnadsränta sänkt räntesats
samt borttagande av maximeringsregeln. För bedömningen av det inbördes
förhållandet mellan ett system med engångsbidrag och ett system med lågförräntade
eller viss tid räntefria lån synes det förra lämpligast representeras
av fallen 2), där räntesatsen är den som i växande utsträckning kommit
att tillämpas vid socialpolitiskt motiverade bostadslån av statsmedel.
Fallen 3) och 4) avse att visa effekten av olika grader av underränta, gällande
under lånets hela löptid, medan fallen 5) representera lån till statens
självkostnadsränta med efterskänkande av räntan under de första 10 åren.

Bland de jämförelser, som kunna göras mellan siffrorna i ovanstående
tablåer, må följande särskilt påpekas. Vid ett kostnadsbelopp av 6,000 kro -

Kungl. Maj.ts proposition nr 18S.

123

nor motsvarar ett engångsbidrag av 1,000 kronor mycket nära en underränta
av 2 %, om kostnaderna utöver bidraget skola förräntas efter 4 °/o, och en
underränta örn 1 1j2 %>, örn dessa kostnader skola förräntas efter statens
självkostnadsränta. Vid de lägre kostnadsbeloppen blir däremot — trots
att bidragen då räknas lägre — anordningen med underränta av de i exemplen
valda graderna för låntagaren ogynnsammare än engångsbidrag. Nuvärdet
av låntagarens skuldåtaganden vid ett lån på 2,000 kronor till en
ränta av 1 1% % är sålunda —- som exempel —- nära 200 kronor högre än
nuvärdet vid” det lån på 1,500 kronor till statens självkostnadsränta, som^ i
fallet C 2 antages kombinerat med ett bidrag på 500 kronor. Det framgår
av dessa jämförelser, att vid ett system med underränta under lånets hela
löptid en bidragseffekt, jämförlig med de nuvarande engångsbidragen, kan
vid medelstort eller lägre kostnadsbelopp nås endast vid en ränta, lägre än

1 v* 0/°- . ....,,

Den för låntagaren avgjort fördelaktigaste anordningen vid högre kostnadsbelopp
är den, som representeras av fallen 5), lån till statens självkostnadsränta
med räntefrihet de första 10 åren. Omräknat till nuvärde motsvarar
ett sådant lån på 6,000 kronor ett ekonomiskt stöd, som är nära 300 kronor
större än ett engångsbidrag på 1,000 kronor, när kostnaderna utöver bidraget
skola förräntas efter 3 x/4 % (alltså även något större än engångsbidrag
till det av förra riksdagen beslutade maximibeloppet, 1,200 kronor). Vid
högre kostnadsbelopp är ett dylikt under 10 år räntefritt lån även avsevärt
gynnsammare än lån till en ränta av 1Jj2 ®/o, löpande under hela amorteringstiden.

Örn sålunda lån med 10 års räntefrihet innebär ett större ekonomiskt stöd
än ett bidrag på 1,000 kronor jämte lån till statens självkostnadsränta vid
ett kostnadsbelopp av 6,000 kronor, är motsatsen fallet, när kostnadsbeloppet
är 2,000 kronor och bidraget 500 kronor. Vid detta kostnadsbelopp motsvarar
de 10 årens räntefrihet ett stöd, som är ungefär 70 kronor mindre än
ett engångsbidrag på 500 kronor, kombinerat med lån till statens självkostnadsränta.
Vid ett kostnadsbelopp av 4,000 kronor och 750 kronors bidrag
är återigen den förra anordningen något gynnsammare för låntagaren än
den senare. Om man undersöker, när dessa här jämförda stödformer —
lån till statens självkostnadsränta med 10 års räntefrihet respektive
bidrag + lån till nämnda ränta, löpande under hela amorteringstiden —
— äro ekonomiskt likvärdiga, och om vid jämförelsen väljes det engångsbidragsbelopp,
som genomsnittligen gällt i bostadsförbättringsverksamheten,
nämligen 700 kronor, finner man att vid ett belopp av ungefär 3,250 kronor
sådan likvärdighet nås. Detta svarar väl till det syfte, de sakkunniga i det
föregående deklarerat, att söka avväga stödet i form av underränta eller räntefrihet
viss tid på sådant sätt, att det blir ungefär likvärdigt med nu utgående
bostadsförbättringsbidrag vid medelstort kostnadsbelopp. Detta innebär
även, att stödet blir något mindre gynnsamt än bostadsforbattrmgsbidraget
vid smärre arbeten, men mera gynnsamt vid större, mera grundliga ombyggnadsarbeten
respektive ^''byggnadsarbeten, vilket tillgodoser syltet att
undanröja det ekonomiska gynnande av ytlig upprustning frami or radikal
sanering, som enligt de sakkunnigas uppfattning är ett fel hos det nuvarande
systemet. Det bör anmärkas, att ett ökat stöd för större minskat stod
för mindre arbeten icke innebär ett gynnande av större jordägare tramloi
mindre. Det torde tvärtom förhålla sig så, att hittills de mindre jordbrukarna
av finansiella skäl haft svårast ali genomföra större arbeten, varter en
omläggning av stödverksamheten beträffande lantarbetarbostader i bär diskuterad
riktning måhända skulle innebära största fördelen för dessa mindre
jordbrukare.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

De sakkunniga lia i det föregående anfört skäl av psykologisk och ekonomisk
art, varför lån till underränta eller viss tids räntefrihet äro att föredraga
framför engångsbidrag, när det gäller statens stöd till förbättring av
lantarbetarbostäderna. ^ Inför valet emellan lån till underränta, löpande hela
amorteringstiden, och lån till statens självkostnadsränta med efterskänkande
av räntan under 10 år må —- utöver det som framgår av de ovan utförda numeriska
jämförelserna —■ anföras följande. Det synes ur vissa svnpunkter
vanskligt att för ett särskilt ändamål fastställa en''räntesats, sorn''helt saknar
anknytning till marknadens sedvanliga räntesatser. Ur denna synpunkt
förefaller det vara avgjort att föredraga att bestämma räntesatsen på lånen
till den numera för allt flera av de socialpolitiskt motiverade bostadslånen
gällande, d. v. s. statens självkostnadsränta samt att giva det av det bostadssociala
ändamålet motiverade stödet formen av ett efterskänkande av räntan
under viss tid. Ännu en synpunkt talar härför. Ett av de allmänna motiven
för statens stöd åt förbättring av lantarbetarbostäderna grundar sig på
jordbrukets nuvarande ekonomiska läge. Även om ingenting med bestämdhet
kan förutses beträffande jordbrukets framtida utveckling, må man lia
rätt att utgå från, att jordbrukets ekonomiska villkor så småningom i framtiden
skola genom fortskridande rationalisering, genom fortsatt organisering
av produktions- och avsättningsförhållanden o. s. v. så stabiliseras, att det
kan uppbära en godkännbar bostadsstandard för jordbrukets arbetare. En
anordning med räntefrihet under viss tid framstår — samtidigt som den utgör
en mycket effektiv stödform — såsom en för begränsad tid av samhället
gjord insats i syfte att nå en snabbare och grundligare förbättring av lantarbetarnas
bostadsstandard än som statens hjälp förutan vid nuvarande förhållanden
för jordbruket vore möjlig.

På de i det föregående anförda skälen vilja de sakkunniga föreslå, att
det statliga stödet åt lantarbetarbostäder gives formen av lån till statens självkostnadsränta
med efterskänkande av räntan under de första 10 åren av lånets
löptid.

övriga lånevillkor. Då den låneverksamhet för förbättring genom ny- eller
ombyggnad av lantarbetarbostäder, som de sakkunniga föreslå, är avsedd att
omfatta all sådan förbättringsverksamhet utan behovsprövning i anseende
till jordägarens ekonomi, skulle den nuvarande lånefonden för lantarbetarbostäder,
vilken såsom förut nämnts anlitats i ytterst ringa omfattning, mista
sitt ändamål. Det synes därför lämpligt att denna lånefond användes för bär
ifrågavarande ändamål. Därför torde vissa förändringar i lånevillkoren utöver
de i det föregående föreslagna, sänkningen av räntesatsen till statens
självkostnadsränta samt eftergiften av räntan under 10 år, vara av behovet
påkallade.

I fråga örn amorteringstiden, nu bestämd till 20 år, synes ingen anledning
till ändring föreligga. Praktiska skäl tala för att fast annuitet beräknas under
den tid räntan löper; övergången mellan den räntefria och den räntebärande
perioden blir vid denna anordning mindre kännbar.

Beträffande lånets storlek i förhållande till byggnadskostnaderna, för närvarande
70 %, finnas skäl som tala för en höjning. Ofta utgör svårigheten
att driva upp medel utöver lån, bidrag och egna prestationer i form av arbete
och material för täckning av de engångskostnader, byggnadsföretaget drager,
ett av de största hindren som jordägaren möter. Med hänsyn härtill vilja de
sakkunniga föreslå, att lånet kan utgå med belopp, motsvarande högst 80 %
av de för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna.

För lån ur lantarbetarbostadslånefonden godtages nu som säkerhet inteckning
intill “/6 av fastighetens genom taxeringsbevis eller på annat, av egna -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

125

hemsstyrelsen godkänt sätt intygade värde. Det är otvivelaktigt, att detta
krav på säkerhet i många fall verkar prohibitiv! och likaså skulle krav på
kompletterande säkerhet i form av borgen komma att utestänga många jordägare
från möjligheten att erhålla lån för sina lantarbetarbostäder. A andra
sidan böra förlustriskerna beträffande lån av här ifrågavarande art icke överdrivas.
Lånen amorteras snabbt och inteckningssäkerheten gäller i hela fastigheten.
Förlustrisken ligger huvudsakligen däri, att en låntagare av andra
anledningar än skuldåtaganden för arbetarbostäderna kommer på obestånd
och de lånebeviljande myndigheterna ha givetvis att pröva lånesökandes allmänna
solvens. Med hänsyn till det socialpolitiska syftet i detta sammanhang:
att åstadkomma goda familjebostäder för lantarbetare, synes det de
sakkunniga befogat att sänka kraven på säkerhet sålunda att som säkerhet
godtages inteckning i vederbörande fastighet intill ett belopp icke överstigande
fastighetens genom taxeringsbevis eller, då taxeringsvärde ej är åsatt fastigheten,
på annat godtagbart sätt intygade värde. Denna säkerhet kan uppenbarligen
icke anses bankmässig, vilket betyder att en del av den subvention,
som staten åtager sig, har formen av risktagande utöver bankmässiga normer.
Dylikt risktagande, motiverat på socialpolitiska grunder, förekommer ju i
många fall såväl inom den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten
som inom vissa grenar av jordbruksstödet. Örn låneförluster uppkomma, har
dock låneverksamhetens sociala ändamål, bättre bostäder, uppfyllts.

Hinder mot missbruk. Föreskrifter, ägnade att förhindra att lånen och den
därtill knutna subventionen i form av räntefrihet viss tid (samt en särskild,
i det följande föreslagen premie) missbrukas, torde vara nödvändiga. Det
missbruk, som i första hand kräver beaktande, är att de bostäder, för vilkas
byggnad eller förbättring statens stöd givits, användas till icke avsett ändamål,
d. v. s. icke användas såsom bostäder för gårdens arbetare, utan exempelvis
hyras ut till andra personer. I händelse sådant missbruk förekommer,
bör givetvis lånet omedelbart kunna uppsägas till betalning och dessutom den
subvention, som tillgodonjutits av låntagaren i form av räntefrihet jämte premie,
kunna återfordras. Den möjlighet att kringgå bestämmelser avsedda
att förhindra missbruk, som ligger i att lånet i förtid återbetalas, bör också
observeras; i sådant fall bör möjligheten att återfordra för lantarbetarbostad
erhållen subvention bevaras.

Å andra sidan bör hänsyn tagas därtill, att helt legitima skäl kunna föreligga
för att en bostad, som med statens stöd tillkommit som lantarbetarbostad,
i framtiden kan komma att övergå till annan användning. Den fortskridande
rationaliseringen minskar behovet av arbetskraft och det kan vara svårt
eller omöjligt att lång tid i förväg bedöma det framtida arbetskraftsbehovet
vid ett jordbruk. Det vore oskäligt att återfordra en för lantarbetarbostad
erhållen subvention därför att bostadens fortsatta användning som lantarbetarbostad
icke längre är förenlig med jordbrukets rationella drift. Däremot
bör i sådant fall fortsatt subvention i form av räntefrihet — örn förändringen
av bostadens användning skulle inträffa under de första 10 åren efter lånets
beviljande •— icke längre utgå.

Med hänsyn till här anförda möjligheter bör föreskrivas, dels att till ansökan
om lån skall fogas en motiverad uppskattning av gårdens framtida behov
av arbetskraft, dels att räntefriheten skall upphöra örn på grund av förändringar
i jordbruksdriften en bostad, för vilken lån beviljats, icke längre
lämpligen kan användas som bostad för gårdens egna arbetare, men i övrigt
inga förändringar med avseende å lånet vidtagas. Om vid prövning av vederbörande
myndighet uppgiven anledning till att bostad icke längre användes
som lantarbetarbostad icke kan godtagas, skall lånet omedelbart uppsägas till

126

Kungl. Maj.ts proposition nr ISS.

betalning och erhållen subvention i form av räntefrihet och premie återfordras.
För att förhindra, att en dylik föreskrift kringgås genom förtidsbetalning
av lånet, bör vidare krävas, att låntagare, som i förtid betalar lånet, skall lämna
en skuldförbindelse på belopp, motsvarande den erhållna subventionen,
vilket belopp skall kunna återfordras, om inom den normala tiden för lånets
återbetalande bostaden av icke godtagbara skäl användes för annat ändamål
än det avsedda.

Standardkrav på bostäderna. I det föregående ha de sakkunniga motiverat
sin uppfattning, att i fråga om utrymme, hygienisk kvalitet och utrustning hos
lantarbetarbostäder, för vilkas uppförande eller förbättring statens stöd erhålles,
i stort sett samma krav böra uppställas som de, som gälla för familjebostäder
enligt kungörelsen 1938: 247. Härvid är dock undantag att göra beträffande
hustypen. När det gäller lantarbetarbostäder gives ingen anledning
att kräva enfamiljshus. Det torde tvärtom ofta vara av praktiska skäl lämpligt
att inrymma lägenheter för lantarbetare i hus med två eller flera lägenheter.
Någon särskild föreskrift rörande hustyp anse de sakkunniga icke
behövlig.

Beträffande kraven på utrymme (minimum 2 rum och kök), utrustning
(centralvärme, vatten- och avloppsledning, god köksutrustning), planlösning
(tillräckliga biutrymmen o. s. v.) och utförande samt hehovet av goda
typritningar, arbetsbeskrivningar, granskning, rådgivning och kontroll vilja
de sakkunniga hänvisa till vad därom sagts i 1937 års betänkande med
förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m., vilket till
alla delar synes tillämpligt i här förevarande sammanhang. Särskilt må understrykas
lämpligheten att uppställa som ett allmänt krav, att lägenhet
skall vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,
när så kan ordnas inom rimlig kostnad. — Att beräkna och angiva vad som
i detta sammanhang är att anse som »rimlig kostnad» möter vissa svårigheter.
För det första äro prisbildningsförhållandena på landsbygden beträffande
för ifrågavarande ändamål behövlig såväl arbetskraft som material
skäligen varierande; i det föregående har understrukits angelägenheten
av att dessa förhållanden genom förhandlingar bringas till en mera tillfredsställande
ordning. För det andra variera kostnaderna alltefter huruvida
vattentäkt och centralvärmeanläggning behöva anordnas för varje lägenhet
eller kunna anordnas gemensamt för flera lägenheter; särskilt i fråga om
vattenledning kunna därjämte de yttre betingelserna växla starkt. I normala
fall torde vattenledning och centralvärme enligt uppgift kunna ordnas
inom en kostnad av omkring 800 kronor per lägenhet.

I fråga om genomförandet av dylika »moderniteter» i landsbygdsbostäderna
överhuvud och måhända särskilt i lantarbetarbostäder har man dessvärre
att räkna med en delvis av kostnadsskäl betingad men delvis helt
irrationell tröghet. De allmänna skäl, som i det föregående anförts för
angelägenheten att förbättra lantarbetarbostäderna och såmedelst minska
klyftan i fråga örn materiella villkor och levnadsföring mellan stad och
landsbygd, kunna med särskild styrka hävdas, när det gäller dessa ting. Det
synes därför de sakkunniga befogat att vid utformningen av statens stöd
för förbättring av lantarbetarbostäder införa en särskild stimulans, möjligen
begränsad till en övergångsperiod, för att bostäderna förses med sådan ur
hygienisk och arbetsekonomisk synpunkt viktig och rationell utrustning
som vatten- och avloppsledning samt centralvärme, även om engångskostnaden
för jordägaren skulle te se hög. En sådan stimulans kunde ges i form
av en särskild premie till fixt belopp, vilken utgår i de fall, där såväl vat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

127

ten- och avloppsledning inom lägenheten samt central uppvärmningsanordning
av tillfredsställande beskaffenhet införas, samtidigt som lägenheten i
övriga hänsenden är av god beskaffenhet. Med hänsyn till den vikt, denna
fråga enligt de sakkunnigas uppfattning har, vilja de sakkunniga föreslå en
dylik premie till ett belopp av 300 kronor.

Det synes även önskvärt, att utvecklingen i fråga örn utrymmesstandarden
i lantarbetarbostäderna kunde påverkas i riktning utöver den som minimum
för statshjälp satta 2 rum- och kök-standarden. Man torde dock icke lia
att vänta, att inom överskådlig tid en högre standard skall kunna praktiskt
förverkligas såsom allmän: redan en höjning till allmän 2 rum- och kökstandard
betyder en mycket betydande förbättring, jämfört med nu rådande
förhållanden, och av praktiska hänsyn (möbleringsmöjligheter, bostadens
skötsel o. s. v.) torde lantarbetarfamiljerna ofta föredraga en något mindre
bostad framför en större. Dock kvarstår önskvärdheten att påverka utvecklingen
i riktning mot större lägenhetstyper, särskilt med hänsyn till de mycket
stora familjerna, och det ter sig därför befogat att låta den nyss föreslagna
premien utgå även i de fall, att bostäder örn 3 rum och kök (eller
mera) byggas, förutsatt att bostaden i övrigt är av god beskaffenhet samt
planlösningen är av för ändamålet lämplig art. Vederbörande lånebeviljande
myndighet torde ha att se till, att icke genom dylik premiering det
utbildas för landsbygdsförhållanden olämpliga lägenhetstyper.

Förfarande vid ansökan om lån. Det är ett ofta uttryckt önskemål, att
det nu vid ansökan örn bostadsförbättringsbidrag respektive lantarbetarbostadslån
tillämpade förfarandet kunde förenklas. Vid det system för statligt
stöd åt förbättring av lantarbetarbostäderna, som de sakkunniga i det föregående
föreslagit, synes ingen anledning finnas att använda hälsovårdsnämnd
eller annan kommunal myndighet som instans i ansökningsproceduren.
Ansökan torde lämpligen kunna ställas direkt till egnahemsnämnd med
egnahemsstyrelsen som central prövningsinstans.

Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna. I bostadssociala utredningens
föregående betänkanden har framhållits, att en exakt kalkyl över totalkostnaderna
för genomförandet av ett över en längre följd av år utsträckt
bostadsanskaffningsprogram icke är möjlig. Särskilt gäller detta landsbygden,
där bostadsanskaffningen till stor del måste tänkas ske i form av omoch
tillbyggnad.

Nybyggnad eller total ombyggnad efter den standard, som i de sakkunnigas
förslag gjorts till förutsättning för lån av statsmedel, torde vid nuvarande
förhållanden draga en för hela landet genomsnittlig kostnad av
6,000 å 8,000 kronor per lägenhet. Då emellertid en betydande del av byggnadsföretagen
inom den ifrågavarande verksamheten kommer att bestå av
ombyggnadsarbeten av mindre omfattning, synes det rimligt att antaga ett
belopp av storleksordningen 4,000 kronor såsom medelbelopp.

Antalet ny- eller ombyggnadsföretag, nödvändiga för ernåendet av den
önskade standarden hos lantarbetarbostadsbeståndet, låter sig icke heller
beräkna. I och för angivande av den allmänna storleksordningen av behovet
kan sägas, att undanröjande av de bostadsförhållanden på området

1 fråga, som nu deciderat representera en standard under den önskvärda,
kräver ny- eller ombyggnad eller upprustning av ett par tiotusental lägenheter.
Genomförandet av ett dylikt program inom rimlig tid, säg ungefärligen
en tioårsperiod, skulle motsvara ett normalt årsprogram omfattande

2 å 3,000 lägenheter och ett årligt behov av lånemedel för verksamheten
örn c:a 10 miljoner kronor. Avskrivningsbehovet till följd av den föreslagna

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

räntefriheten för en sådan årssats skulle vid nuvarande ränteläge utgöra c:a
325,000 kronor under 10 år. Härtill komma de föreslagna premierna, vilkas
antal i hög grad beror av verksamhetens utformning i praxis; det synes de
sakkunniga lämpligt att räkna med att i omkring två tredjedelar av fallen
sådana premier komma att utgå.

För närmast följande budgetår torde dock ovan angivna belopp kunna
reduceras, dels därför att verksamheten kräver tid att komma i gång, dels
därför att inom första året knappast några företag hinna att bli färdiga att
åtnjuta räntefrihet. Då fonden för lantarbetarbostadslån f. n. innehåller
nära l^/a milj. kronor, synes det vara tillräckligt om fonden för närmaste
budgetår tillföres ett kapitalbelopp av 5 milj. kronor, varjämte anslag bör
beräknas för ett tusental premier eller 300,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

129

Utkast

till

K ungö reise

om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder samt om bidrag a?
statsmedel för inrättande av dylika bostäder.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Lån från lånefonden för lantarbetarbostäder (lantarbetarbostadslån) ma
beviljas ägare eller brukare av jordbruksfastighet för uppförande å fastigheten
av nya bostäder för fastighetens lantarbetare, så ock för ombyggnad
av och annat mera omfattande förbättringsarbete å dylika bostäder.

I vissa fall må för det i första stycket angivna ändamål jämväl utgå
bidrag av statsmedel (lantarbetarbostadsbidrag).

2 §.

Lån och bidrag enligt denna kungörelse beviljas i den ordning nedan
stadgas av hushållningssällskaps egnahemsnämnd eller statens egnahemsstyrelse;
dock att egnahemsnämnds beslut, varigenom lån och bidrag beviljas,
skall för att bliva bindande stadfästas av egnahemsstyrelsen.

Lantarbetarbostadslån.

3 §•

Lägenhet, för vars inrättande lantarbetarbostadslån må kunna erhållas,
skall inehålla minst två rum och kök samt, där så kan ordnas inom rimlig
kostnad, vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,
varjämte lägenheten skall ur hygienisk synpunkt och med hänsyn
till möjligheterna att underlätta det husliga arbetets bedrivande utgöra
en god och ändamålsenlig bostad.

Ej må lån beviljas för byggnadsföretag, för vilket av allmänna medel
beviljats lån eller bidrag i annan ordning än enligt bestämmelserna i denna
kungörelse.

4 §•

Lån må ej överstiga åttio procent av de för byggnadsföretaget uppskattade
kostnaderna.

5 §•

Lån är under de tio första åren räntefritt. Under återstoden av lånetiden,
räknat från sista lyftningsdagen, skall å oguldet lånebelopp erläggas
ränta efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna fastställes
av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens upplåning mot obligationer
under det budgetår, som närmast föregått det, valunder lånet beviljats,
med tillägg av en fjärdedels procent.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 188. 9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Angående skyldighet i vissa fall att erlägga ränta enligt andra föreskrifter
än nu sagts stadgas i 6, 8 och 13 §§.

6 §•

Återbetalning av lån skall ske under en tid av tjugo år med början året
näst efter sista lyftningsdagen.

Lånet skall årligen amorteras, under de tio första åren med en tjugonde!
av lånebeloppet och under återstoden av lånetiden med fast annuitet.

Det vare låntagare obetaget att tidigare än nu sagts helt eller delvis återbetala
lånet, dock allenast under förutsättning att låntagaren därvid avlämnar
av honom utställd förbindelse å belopp, motsvarande den ränta,
som skulle hava påförts låntagaren, därest för den tid, lånet enligt lånevillkoren
skulle löpa räntefritt, samma föreskrifter i fråga om ränta varit
gällande som beträffande återstoden av lånetiden. Å föreskrivna beloppet
skall icke utgå ränta. För förbindelsen skall ställas säkerhet, så beskaffad,
att den jämlikt 7 § skulle hava kunnat godtagas såsom lånesäkerhet.

Förbindelse, som i tredje stycket avses, må uppsägas till omedelbar betalning,
därest före utgången av den ursprungligen bestämda amorteringstiden
befinnes, att den bostad, för vars inrättande lån utgått, vanvårdas
eller, utan att ändrade arbetsförhållanden å fastigheten därtill givit giltig anledning,
användes för annat ändamål än såsom bostad för fastighetens lantarbetare.
I annat fall skall förbindelsen återställas vid utgången av den i
första stycket stadgade tid.

Intill utgången av den ursprungligen bestämda amorteringstiden åligger
det låntagaren att, även örn lånet återbetalats, fullgöra den anmälningsskyldighet,
som i 8 § 3. är för där avsett fall stadgad.

7 §•

För lån skall ställas godtagbar säkerhet, i första hand inteckning i vederbörande
fastighet.

Inteckning må kunna antagas såsom säkerhet intill ett belopp icke överstigande
fastighetens genom taxeringsbevis eller, där taxeringsvärde ej är
åsatt fastigheten, på annat sätt, som egnahemsnämnden godkänner, intygade
värde vid den tid då säkerheten erbjudes.

8 §•

1. Vid beviljande av lån skall det förbehåll göras, att lånet må kunna
uppsägas till omedelbar betalning i följande fall:

a) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande;

b) örn låntagaren ej fullgör vad egnahemsnämnden vid lånets beviljande
föreskrivit i fråga örn byggnadsföretagets utförande eller underlåter att,
efter anmodan, meddela sådan underrättelse, som i 15 § första stycket sägs;

c) om bostaden vanvårdas;

d) om bostaden, utan att ändrade arbetsförhållanden å fastigheten därtill
givit giltig anledning, användes för annat ändamål än såsom bostad
för fastighetens lantarbetare;

e) om låntagaren visar sig försumlig i fråga om erläggande av räntelikvid
eller amortering.

Vid lånets återbetalning skall låntagaren tillika erlägga, förutom dröjsmålsränta
enligt bestämmelserna i 13 § andra stycket, den ränta, som skulle
hava upplupit, därest för de tio första åren av lånetiden samma föreskrifter
i fråga örn ränta varit gällande som beträffande återstoden av
lånetiden.

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

2. Användes bostaden för annat ändamål än såsom bostad för fastighetens
lantarbetare men föreligger det oaktat icke anledning att uppsäga lånet
till omedelbar betalning, skall, därest räntefrihet för lånet fortfarande
åtnjutes, ränta enligt de i 5 § stadgade grunder utgå från och med den
dag beslut härom i vederbörlig ordning meddelats.

3. Avser låntagaren att använda bostaden för annat ändamål än såsom
bostad för fastighetens lantarbetare, skall han, med uppgift om anledningen
därtill, omedelbart göra anmälan därom till egnahemsnämnden.

9 §•

Ansökan örn lån skall ingivas till vederbörande egnahemsnämnd.

Ansökan skall innehålla:

a) uppgift om det belopp, som sökes i statslån;

b) uppgift örn den säkerhet, som är avsedd att lämnas för lånet;

c) redogörelse för huru kostnaderna för byggnadsföretaget, i den mån
de överstiga det sökta lånebeloppet, skola täckas;

d) uppgift om beräknad tid för byggnadsföretagets påbörjande och slutförande; e)

uppgift örn förefintliga lantarbetarbostäder å fastigheten och deras
beskaffenhet, örn antalet lantarbetare samt huruvida och i så fall av vilken
anledning detta antal kan beräknas komma att ändras.

Vid ansökan skola fogas plan, ritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsberäkningar
för byggnadsföretaget.

10 §.

I anledning av låneansökan har egnahemsnämnden att, efter granskning
av handlingarna och inhämtande av de ytterligare upplysningar, som kunna
vara erforderliga, meddela beslut i ärendet. Där lån beviljas, har egnahemsnämnden
att fastställa plan och ritningar för företaget ävensom
meddela bestämmelser angående den tid, inom vilken arbetet skall vara fullbordat
samt rörande övriga lånevillkor. Avslås ansökan, skall anledningen
därtill uppgivas.

Egnahemsnämndens beslut skall, vare sig gjord ansökan beviljats eller
avslagits, underställas egnahemsstyrelsens prövning. För sådant ändamål
skall egnahemsnämnden utan uppskov översända handlingarna i ärendet
till egnahemsstyrelsen. Sökanden må i anledning av egnahemsnämndens beslut
hos egnahemsstyrelsen göra de erinringar, till vilka fog kan föreligga.

Egnahemsnämndens och egnahemsstyrelsens beslut skola tillställas den
lånesökande. Egnahemsstyrelsen har därjämte att om sitt beslut underrätta
egnahemsnämnden och i samband därmed till nämnden återställa
handlingarna i ärendet, ävensom att, då lån beviljats, därom underrätta
statskontoret.

11 §•

Finner egnahemsnämnden, sedan lån beviljats, synnerliga skäl tala för
ändring i de bestämmelser, som meddelats i fråga örn lånebeloppets storlek,
byggnadsföretagets utförande eller övriga villkor för lånet, äger nämnden
härom besluta; och skall beträffande sådant beslut vad i 10 § andra
och tredje styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning.

12 §.

Beviljat lån utbetalas av statskontoret med hälften, sedan underrättelse,
som i 10 8 sägs, inkommit och med återstående del, sedan byggnadsföre -

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 188.

taget blivit, pa sätt i 15 § andra stycket förmäles, av egnahemsnämnden
godkänt.

Innan lån till någon del utlämnas, skall låntagaren hava till statskontoret
avlämnat av statskontoret godkänd förbindelse, däri angives hans åtagande
att enligt för länet fastställda villkor utföra byggnadsföretaget, ävensom
föreskriven säkerhet för lånet.

Därest beviljat lan icke lyfts inom sex månader efter egnahemsnämndens
godkännande av byggnadsföretaget, skall rätten till utbekommande av
länet eller återstående del därav anses förverkad.

Förbindelse, varom i 6 § tredje stycket sägs, skall avlämnas till statskontoret,
som jämväl verkställer prövning av den för förbindelsen ställda säkerheten.
Har lånet inbetalats i förtid och förbindelse i stället avlämnats,
skall statskontoret därom underrätta egnahemsnämnden.

13 §.

Ränta och amortering skall för varje kalenderår före årets utgång inbetalas
till statskontoret.

Å till betalning förfallet belopp, som icke erlägges inom åtta dagar efter
utgången av vederbörande kalenderår, är låntagaren skyldig att, räknat
från nämnda års utgång till dess betalning sker, erlägga dröjsmålsränta enligt
de grunder, som äro eller kunna varda i särskild ordning bestämda. Dylik
ränta skall ock å belopp, som föreskrivits genom förbindelse, varom i 6
§ tredje styckets sägs, samt å lånebelopp, som uppsagts till omedelbar betalning,
utgå från och med dagen för uppsägning.

14 §.

Beslut örn uppsägning av lån av anledning, som i 8 § 1. under e) sägs,
meddelas av statskontoret. Uppsägning i övriga fall av lån, uppsägning av
sådan förbindelse, som i 6 § tredje stycket avses, ävensom beslut enligt 8 §
2. meddelas av egnahemsnämnden. Örn beslut av nu nämnt innehåll skola
statskontoret och egnahemsnämnden underrätta varandra, varjämte låntagaren
skall tillställas ett exemplar av beslutet.

Är någon missnöjd med egnahemsnämnds beslut, varom i första stycket
sägs, äger han draga saken under egnahemsstyrelsens prövning genom inlaga,
vilken, ställd till egnahemsstyrelsen, skall ingivas till egnahemsnämnden
sist å femtonde dagen från det han av beslutet erhöll del; åliggande det
egnahemsnämnden att skyndsamt, jämte eget yttrande, översända inlagan
samt handlingarna i ärendet till egnahemsstyrelsen. Egnahemsstyrelsens
beslut i ärendet skall tillställas statskontoret, egnahemsnämnden och den
lånesökande.

15 §.

Sedan byggnadsföretag, till vilket lån enligt denna kungörelse beviljats,
blivit avslutat, skall underrättelse härom meddelas egnahemsnämnden. Vid
sådan underrättelse skall fogas redogörelse för det utförda arbetet samt uppgift
å kostnaden.

Finner egnahemsnämnden, att byggnadsföretaget utförts i enlighet med
de vid lånets beviljande föreskrivna villkor, må nämnden godkänna företaget.
I andra fall må nämnden meddela föreskrift i enlighet med vad i 8 §
här ovan stadgas.

Om egnahemsnämndens beslut att godkänna byggnadsföretag skall statskontoret
underrättas.

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Lantarbetarbostadsbidrag.

16 §.

I samband med beviljande av lån må för byggnadsföretag, som i 1 § avses,
jämväl beviljas bidrag av statsmedel, därest

a) bostadslägenheten förses med vatten- och avloppsledning samt central
uppvärmningsanordning; eller

b) lägenheten innehåller minst tre rum och kök. ....

17 §.

Bidrag må, därest bostadslägenheten uppfyller de i 16 § under såväl a)
som b) uppställda krav, utgå med högst sexhundra kronor samt eljest med
högst trehundra kronor.

18 §.

Framställning örn bidrag göres i samband med ansökan om lantarbetarbostadslån;
och skall vad angående behandlingen av sådan ansökan finnes i
10 § föreskrivet äga motsvarande tillämpning beträffande framställning om
bidrag.

19 §.

Vid beviljande av bidrag skall det förbehåll göras, att, därest lantarbetarbostadslånet
uppsäges till omedelbar betalning, bidraget må kunna omedelbart
återkrävas.

Återbetalas lantarbetarbostadslånet eller del därav i förtid, skall den förbindelse,
som låntagaren jämlikt 6 § tredje stycket har att avlämna, omfatta
och den för förbindelsen ställda stäkerheten täcka jämväl det belopp som
må hava i samband med lånet beviljats såsom bidrag. Inträffar fall, varom
i 6 § fjärde stycket sägs, må bidraget omedelbart återkrävas och förbindelsen
sålunda i sin helhet uppsägas till betalning. Förbehåll örn skyldighet
för bidragstagare att ställa sig dessa föreskrifter till efterrättelse skall göras
vid beviljande av bidrag.

Å bidragsbelopp, som återkräves, skall från och med dagen för beslutet
härom erläggas dröjsmålsränta enligt de grunder, som äro eller kunna varda
i särskild ordning bestämda.

Beslut, varom i första eller andra stycket sägs, meddelas i enahanda ordning
som motsvarande beslut rörande lantarbetarbostadslånet.

20 §.

Bidrag utbetalas av statskontoret samtidigt med att senare hälften av motsvarande
lantarbetarbostadslån utbetalas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1939, vilken dag kungörelsen
den 28 juni 1935 om lån från lånefonden för lantarbetarbostäder upphör
att gälla.

I fråga örn lantarbetarbostadslån, som beviljats före den 1 juli 1939, skola
äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 188.

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

Innehållsförteckning.

Sid.

Förbättring av bostäder för lantarbetarna................................ 2

Bosiadssociala utredningens undersökningar.............................. 6

Ekonomiska åtgärder till förbättring av lantarbetarbostäderna .............. 10

Förslagets huvudlinjer .............................................. 10

Bostadssociala utredningen .................................... 10

Yttranden .................................................. 19

Departementschefen .......................................... 23

Vissa villkor för lån och bidrag .................................... 24

Bestämmelser angående länen .................................... 24

Bostadssociala utredningen .................................... 24

Yttranden .................................................. 24

Departementschefen .......................................... 26

Standardbestämmelser och bidrag.................................. 27

Bostadssociala utredningen...................................... 27

Yttranden .................................................. 27

Departementschefen .......................................... 28

Förfarandet vid ansökan örn lån och bidrag ........................ 28

Bostadssociala utredningen .................................... 28

Yttranden .................................................. 29

Departementschefen .......................................... 29

Kostnadsberäkningar .............................................. 30

Bostadsinspektionen på landsbygden.................................... 30

Bostadssociala utredningen .................................... 30

Yttranden ..................................... 31

Departementschefen .......................................... 34

Byggnadskostnader på landsbygden.................................... 35

Bostadssociala utredningen...................................... 35

Yttranden .................................................... 35

Departementschefen............................................ 36

Främjande av bostadsbyggande på landsbygden............................ 37

Egnahemsstyrelsens förslag lill ändrade bestämmelser för bostadsförbättring s v

ensamheten .................................................... 39

Yttranden .................................................. 44

Departementschefen .......................................... 52

Övriga undersökningar och förslag rörande bostadsförbättringsverksamheten

på landsbygden............................................... 56

Teknisk kontroll av den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten ...... 56

Utarbetande av typritningar....................................•...... 58

Västernorrlandsutredningen .................................... 59

Yttrande .................................................... 71

Departementschefen .......................................... 74

Hemställan .......................................................... 75

Bilaga A. Bostadssociala utredningens förslag till förbättring av bostäder
för lantarbetare .............................................. 77

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

384096