Kungl. Maj:ts proposition nr 186 (Proposition 1930:186)

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av vissa ändringar i den internationella
luft fartskonventionen; given Stockholms slott den 28
februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdraq av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Beg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Boredt-, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för försvarsdepartementet anför departementschefen, statsrådet Borell:

Den 13 oktober 1919 avslöto de vid fredskonferensen i Paris representerade
allierade och associerade makterna en konvention angående regie
ring av den internationella luftfarten. Sedan nio av signatärmakterna
ratificerat konventionen oell Persien anslutit sig till densamma, trädde den
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 151 höft. (Nr 186.)

r>:«i »o

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 186.

i kraft den 11 juli 1922. Vissa av de länder, som undertecknat konventionen,
däribland Amerikas förenta stater, hava icke ännu ratificerat densamma.

I proposition, nr 172, till 1926 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att godkänna berörda luftfartskonvention under förutsättning att vissa
av internationella luftfartskommissionen den 25 oktober 1922 och den 30
juni 1923 beslutade ändringar av artiklarna 5 oell 34 i konventionen trädde
i kraft. Sedan riksdagen i skrivelse den 30 april 1926, nr 168, meddelat,
att propositionen av riksdagen bifallits, samt omförmiilda förutsättning uppfyllts,
har Kungl. Majit den 12 juli 1927 beslutat, att ifrågavarande konvention
skulle för Sveriges del biträdas, varefter Sveriges anslutning till konventionen
ägt rum genom ministeriella noter.

Konventionen är för närvarande gällande för följande stater och områden:

Australien, Belgien, Bulgarien, Canada, Chile, Danmark, Frankrike, Storbritannien
och norra Irland, Grekland, Indien, Irländska fristaten, Italien,
Japan, Nya Zeeland, Panama, Nederländerna, Persien, Polen, Portugal, Rumänien,
Saarområdet, Siam, Sverige, Tjeckoslovakien, Sydafrikanska unionen,
Uruguay och Jugoslavien.

Den 1 november 1926 avslöts i Madrid en särskild luftfartskonvention,
benämnd den Ib er o-amerikan ska konventionen, vilken undertecknats av
Argentina, Bolivia, Chile, Columbia, Costarica, Cuba, Dominikanska republiken,
Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay,
Peru, Portugal, Salvador, Spanien, Uruguay och Venezuela.

Under maj månad 1927 sammanträdde i Washington den Pan-amerikanska
kommissionen för handelsluftfart, vilken utarbetat förslag till en
Pan-amerikansk luftfartskonvention. Förutom Amerikas förenta stater voro
a sammanträdet representerade flertalet av de amerikanska stater, vilka
undertecknat den Ibero-amerikanska konventionen.

Sedermera offentliggjorde ministerialrådet i tyska rikstrafikministeriet
doktor Alfred Wegerdt under oktober månad 1928 en uppsats med benämning
Tyskland och luftfartskonventionen i Paris, vari framställdes Anssa,
av tyska regeringen senare gillade förslag. I artikeln framhålles, att fara
vore för handen, att den offentliga lufträtten utvecklade sig på olika sätt inom
var och en av de omförmälda tre grupperna av stater. Därtill komme
att inom de stater, vilka icke tillhörde någon av nämnda konventioner, såsom
till exempel Tyskland, Schweiz, Österrike, Ungern, Norge och Finland,
skilda lufträttsbestämmelser kunde bliva antagna. Ensartade offentliga lufträttsbestämmelser
i hela världen vore emellertid nödvändiga, örn de förhoppningar
skulle gå i uppfyllelse, som man hyste beträffande ökningen av luftfartygens
prestationsförmåga och säkerhet samt rörande transocean luftfart.
I uppsatsen lämnas därefter en redogörelse för de ändringar i den internationella
luftfartskonventionen, som ansåges önskvärda, därest Tyskland
skulle ansluta sig till densamma.

När revision av luftfartskonventionen alltså ifrågasatts av en av de stater,
vilkas anslutning till densamma vore av det största intresse, beslöt internationella
luftfartskommissionen att anordna en konferens, till vilken skulle

Kungl. Majus proposition nr 186.

kallas, förutom representanter för de stater vilka tillhörde den internationella
luftfartskonventionen, Tyskland oell alla andra stater, vilka icke anslutit
sig till berörda konvention. Konferensen skulle hava till ändamål att
undersöka, vilka ändringar som borde vidtagas i luftfartskonventionens
stadganden för att underlätta samtliga staters anslutning till densamma och
därigenom betrygga luftfartsbestämmelsernas enhetlighet.

A konferensen, som hölls i Paris under tiden 10—15 juni 1929, voro de
till internationella luftfartskonventionen anslutna staterna representerade
med undantag av Persien och Rumänien. Dessutom voro ombud närvarande
från följande stater, vilka icke tillhöra berörda konvention, nämligen: Amerikas
förenta stater, Brasilien, Columbia, Cuba, Estland, Finland, Haiti,
Kina, Luxemburg, Norge, Schweiz, Spanien, Tyskland, Ungern, Venezuela
och Österrike.

Efter överläggningarnas slut beslöt konferensen göra det uttalandet, att
ratificeringen av internationella luftfartskonventionen av de stater, vilka undertecknat
men ännu icke ratificerat den, samt anslutningen till densamma
skulle väsentligen underlättas, därest vissa angivna ändringar vidtoges i den
nu gällande texten.

Efter konferensens avslutande beslöt luftfartskommissionen vid sammanträde
den 15 juni 1929 att i den internationella luftfartskonventionen
skulle vidtagas sålunda förordade ändringar, vilka avse artiklarna 3, 5, 7, 15,
34, 37, 40, 41 och 42 samt konventionens slutbestämmelser.

Enligt artikel 34 i konventionen skola de beslutade ändringarna för godkännande
underställas de fördragsslutande staterna. I enlighet härmed har
utrikesdepartementet överlämnat en skrivelse från generalsekreteraren i internationella
luftfartskommissionen angående Sveriges ratificering av omförmälda
ändringar.

För de sålunda av konferensen förordade och av luftfartskommissionen
beslutade ändringarna tillåter jag mig lämna en kortfattad redogörelse.

Artikel 2 i konventionen innehåller den allmänna bestämmelsen, att en
var av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att i fredstid medgiva
övriga fördragsslutande staters luftfartyg rätt att på ofarligt sätt färdas över
dess territorium, under förutsättning att i konventionen stadgade villkor iakttagas.

Från denna allmänna föreskrift har i artikel 3 medgivits ett undantag, i
det att i denna artikel nu stadgas att en var av de fördragsslutande staterna
är berättigad att av militära skill eller av hänsyn till allmän säkerhet förbjuda
luftfartyg, hemmahörande i annan fördragsslutande stat, att färdas över
vissa områden inom dess territorium, vid äventyr av de påföljder, vilka stadgas
i statens lagstiftning, samt med förbehåll att i detta hänseende icke
någon åtskillnad skall göras mellan dess egna och den andra fördragsslutande
statens privata luftfartyg. Till paragrafen hava på förslag av Indien
och Tyskland beslutats två tillägg. Genom det ena får fördragsslutande stat
befogenhet att undantagsvis och för att tillgodose den allmänna säkerheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

tillåta dess egna luftfartyg att färdas över nämnda förbjudna områden. Genom
det andra tillägget förbehålles fördragsslutande stat rätt att i fredstid,
till följd av undantagsvis föreliggande omständigheter, med omedelbar verkan
provisoriskt inskränka eller förbjuda främmande luftfartygs färd över statens
territorium eller en del av dess territorium, under villkor att denna inskränkning
eller detta förbud, utan skillnad beträffande nationalitet, tillämpas
å alla andra staters luftfartyg.

Enligt den ursprungliga lydelsen av artikel 5 var det förbjudet för fördragsslutande
stat, att annat än genom ett särskilt och till tiden begränsat tillstånd
medgiva luftfart över sitt område för luftfartyg, som icke hade någon
av de fördragsslutande staternas nationalitet. Innan Sverige tillträdde konventionen,
hade berörda artikel så ändrats, att fördragsslutande stat hade
rätt att medgiva regelbunden luftfart över sitt område även för luftfartyg, som
icke hade någon av de fördragsslutande staternas nationalitet,under villkor att
en särskild luftfartsöverenskommelse slutits med den konventionen icke tillhörande
staten. Bestämmelserna i denna särskilda överenskommelse finge
dock icke inskränka de i konventionen deltagande staternas rättigheter och
skulle vara i överensstämmelse med de i konventionen och därtill hörande
reglementen fastställda reglerna.

På yrkande av Amerikas förenta stater och Spanien här förbudet att
utan särskild överenskommelse medgiva luftfart för luftfartyg hemmahörande
i icke fördragsslutande stat helt och hållet borttagits. I artikeln enligt dess
föreslagna nya lydelse stadgas i stället, att varje fördragsslutande stat har
rätt att avsluta särskild luftfartsöverenskommelse med icke fördragsslutande
stat. Överenskommelserna få blott icke inskränka de i den internationella
konventionen deltagande staternas rättigheter och få, i den mån så är förenligt
med deras ändamål, icke strida mot konventionens allmänna principer.

I artikel 7 föreskrives nu, att luftfartyg icke må införas i en fördragsslutande
stats luftfartygsregister, såvida det icke i sin helhet tillhör undersåtar
eller bolag i denna stat. Yad angår bolag äro dessutom meddelade
vissa särskilda föreskrifter.

I Wegerdts förenämnda uppsats framliålles, att den sålunda för registrering
av luftfartyg antagna nationalitetsprincipen i vissa fall vore mindre
lämplig och att ett luftfartyg borde kunna registreras i det land, där ägaren
vore bosatt, även örn han ej hade detta lands nationalitet. Sedan från representanterna
för flera länder framhållits de svårigheter, som den nuvarande
avfattningen av artikel 7 kunde medföra, men å andra sidan erinrats,
att införandet av den av Wegerdt förordade domicilprincipen skulle nödvändiggöra
ändring av en mängd länders luftfartslagar, beslöts att ersätta ifrågavarande
artikel med artikel 8 i den Pan-amerikanska konventionen, varigenom
föreskrives, att luftfartygs registrering skall verkställas i enlighet med de
lagar och särskilda bestämmelser, som äro gällande i vederbörande fördragsslutande
stat.

I tredje stycket av artikel 15 i nu gällande konvention föreskrives, att för
anordnande av internationell luftfartsled erfordras tillstånd av de stater, över

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 186.

vilkas område ledeli skall framgå. Detta stadgande Ilar varit föremål för
olika tolkningar. Sålunda Ilar ansetts, att det blott vore anordnande av en
luftfartsled, taget i bemärkelsen av ledens förseende med landningsplatser
och fyrar m. m., som vore underkastat tillstånd, men att, sedan en luftfartsled
blivit ordnad inom ett land, luftfartsföretag i varje till konventionen ansluten
stat hade rätt att utan särskilt tillstånd begagna sig av en sålunda
ordnad luftfartsled. Önskvärdheten av en sådan tolkning har bland annat
framhållits av Storbritannien. Å andra sidan har gjorts gällande, att omförmälda
bestämmelse bör så förstås, att även för upprätthållande av en internationell
luftfartslinje över ett annat lands område med användande av en
inom detta land ordnad luftfartsled fordras tillstånd av den stat, över vars
område linjen skall framgå. Konferensen var enhällig i den åsikten, att artikeln
borde givas sådan avfattning, att meningen med densamma otvetydigt
framginge. För friare bestämmelser rörande upprätthållande av internationella
luftfartslinjer uttalade sig ombuden för Amerikas förenta stater,
Holland, Storbritannien och Sverige, under det att alla övriga ombud ansågo,
att även drivandet av en luftfartslinje borde vara underkastat tillstånd av den
stat, över vilken linjen skall framgå. I enlighet med sistnämnda mening
beslöts att i artikel 15 intaga ett stadgande örn att en var av de fördragsslutande
staterna äger föreskriva, att dess föregående tillstånd erfordras för
anordnande av internationell luftfartsled samt för inrättande och uppehållande
av regelbunden internationell luftfartslinje, med eller utan landning, å statens
område. Genom uttrycket »äger föreskriva» har möjlighet beretts för
ett land att tillämpa det av representanterna för vissa länder förordade
friare förfaringssättet, och konferensens ordförande framhöll, att det vore ett
önskemål, att den mera stränga reglementeringen av internationella luftfartslinjer,
som flertalet stater nu ansåge nödvändig, skulle så småningom
mildras till förmån för den internationella regelbundna luftfartens utveckling.

Dessutom infördes i förevarande artikel en bestämmelse örn att luftfartyg,
som kan styras utan förare, icke får annat än efter särskilt tillstånd utan
förare framföras över en fördragsslutande stats område.

De fördragsslutande staternas gemensamma luftfartsangelägenheter handhavas
av en ständig internationell kommission, som enligt artikel 34 i dess
nuvarande lydelse skall bestå av två ombud för var och en av följande
stater: Amerikas förenta stater, Frankrike, Italien och Japan, ett ombud
för Storbritannien och ett för varje brittisk dominion och för Indien samt
ett ombud för var och en av övriga fördragsslutande stater.

Ridare stadgas i nämnda artikel, att varje i kommissionen företrädd stat
(Storbritannien med dess dominions och Indien räknas härvid såsom en
stat) har en röst, samt att ändring av bestämmelserna i något av de till
konventionen hörande reglementena ina verkställas av kommissionen, örn
nämnda ändring gillas med tre fjärdedelar av högsta möjliga antalet röster,
som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Denna majoritet
skall dessutom innefatta minst tre av följande fem stater: Amerikas förenta

Kunell. Maj:ts proposition nr 186.

stater, Brittiska riket, Frankrike, Italien och Japan. Såväl av Wegerdt som
av spanska delegationen för egen del oell för de stater, vilka tillhöra den
Ibero-amerikanska konventionen, föreslogs, att omförmälda olikheter beträffande
staternas representation och rösträtt i kommissionen skulle upphöra;
och ombuden för de stater, vilka hittills åtnjutit särskilda företrädesrättigheter,
förklarade, att de av dem representerade länderna avstode från nämnda
rättigheter. I enlighet härmed beslöts, att var och en av de fördragsslutande
staterna icke kan hava mer än två representanter i kommissionen samt att
stadgandet att för ändring av konventionens reglementen fordras att majoriteten
skall innefatta minst tre av de nyss uppräknade fem staterna skall upphävas.

Samtidigt beslöts att vidtaga ännu en ändring av förevarande artikel för
att underlätta fattande av beslut. För närvarande gäller, såsom nyssnämnts,
att beslut örn ändring av något av de till konventionen hörande reglementena
skall för att vara giltigt biträdas av tre fjärdedelar av högsta möjliga antalet
röster, som kunde avgivas, därest samtliga stater vore närvarande. Enligt
den nya lydelsen av förevarande stadgande skall ändringen gillas med tre
fjärdedelar av sammanlagda antalet röster av de stater, som äro representerade
vid sammanträdet, och av två tredjedelar av högsta möjliga antalet röster,
som kunde avgivas, därest samtliga stater vore representerade.

I)å således alla stater oberoende av storlek skulle bliva lika berättigade
beträffande sändande av ombud och utövande av rösträtt, har ifrågasatts,
att alla skulle lika deltaga i bestridandet av kostnaderna för kommissionen.
Av representanten för Luxemburg anmärktes emellertid, att detta skulle
kunna bliva alltför betungande för mindre stater. Liknande synpunkt framhölls
av ombudet för Irländska fristaten. Vad angår förevarande fråga har
kommissionens generalsekreterare i avgiven rapport erinrat, att Nationernas
förbund beträffande gäldande av dess kostnader till en början tillämpade
den inom världspostföreningen använda fördelningsgrunden, som även begagnades
av flera andra internationella institutioner. År 1921 hade emellertid
Nationernas förbunds församling beslutat att till förbundsakten foga ett
tillägg, varigenom föreskrives, att förbundets utgifter skola bestridas av förbundets
medlemmar enligt den fördelning, som fastställes av församlingen.
I enlighet härmed har generalsekreteraren hemställt, att artikel 34 i konventionen
måtte så ändras, att däri intoges en föreskrift, att kostnaderna för
kommissionen skulle bestridas av de fördragsslutande staterna enligt fördelning,
som bestämdes av kommissionen.

Å konferensen framhölls, att, därest detta förslag bifölles, det skulle bliva
lättare än för närvarande att taga hänsyn till vad som exempelvis anförts
av representanten för Luxemburg.

Det av generalsekreteraren framlagda förslaget antogs av konferensen.

På därom av luftfartsmyndigheten gjord förfrågan har generalsekreteraren
meddelat, att den summa av 30,000 franska francs, som för närvarande per
andel utgjorde bidraget till kommissionen, genom ifrågavarande ändring av
artikel 34 borde kunna minskas och att den åtminstone icke komme att för
framtiden väsentligen ökas. Sveriges bidrag till kommissionen har för år
1928 utgjort 4,325 kronor 38 öre och för år 1929 4,194 kronor 62 öre.

Kungl. Majus proposition nr 186.

Vid konferensen väckte den brittiska delegationen förslag om ändring av
den i artikel 34 nu förekommande bestämmelsen, att vid omröstning inom
kommissionen Storbritannien samt dess dominions oell Indien tillsammans
hade blott en röst. Delegationen framhöll det oegentliga i denna bestämmelse,
då Storbritannien samt varje brittisk dominion och Indien hade
rätt att genom ett särskilt ombud vara representerade i kommissionen.
Brittiska delegationen hemställde därför, att särskilda röster matte tilldelas
det Förenade konungariket, Australien, Canada, Indien, Irländska fristaten,
Nya Zeeland och Sydafrikanska unionen.

Då förevarande ärende vore en fråga, som berörde de olika staternas
regeringar, och ombuden därför ansågo sig icke böra taga ställning till densamma,
förrän de inhämtat sina respektive regeringars mening, beslöts att
ärendet skulle uppskjutas till ett följande sammanträde. Frågan förekom
därefter vid internationella luftfartskommissionens sammanträde i Paris den
10 och 11 december 1929, varvid brittiska delegationens framställning bifölls.
I enlighet härmed fick bestämmelsen i artikel 34 angående omröstning vid
kommissionens sammanträden sådan förändrad lydelse, att varje i kommissionen
företrädd stat har en röst, varjämte beslöts, att första stycket av artikel
40 skulle utgå.

I artikel 37 föreskrives nu, att i händelse av meningsskiljaktighet mellan
två eller flera stater angående tolkningen av konventionen, tvisten skall
avgöras av den fasta mellanfolkliga domstolen. Konferensen beslöt att till
artikeln foga ett tillägg, varigenom bestämmes, att örn någon av vederbörande
stater icke biträtt protokollet angående godkännande av stadgan för domstolen,
tvisten skall, på statens begäran, avgöras genom skiljedom.

Första stycket av artikel 41, varigenom bestämmes, att de stater, vilka
icke deltagit i kriget 1914—1919, må kunna ansluta sig till konventionen,
utbyttes mot ett stadgande av innehåll att varje stat har rätt att ansluta sig
till konventionen.

Vidare beslöt konferensen, att artikel 42, som bestämmer, hur anslutning
till konventionen skall kunna ske av stat, vilken deltagit i kriget 1914 1919,

skulle helt och hållet utgå.

I konventionens slutbestämmelser är för närvarande stadgat, att dess
franska, engelska och italienska texter skola hava samma giltighet. I stället
beslöts intaga ett påpekande, att konventionen avfattats pa franska, engelska
och italienska, samt en föreskrift, att i händelse av skiljaktigheter den
franska texten skall äga vitsord.

Åtskilliga av Wegerdt föreslagna ändringar av konventionen, vilka icke
voro av sådan beskaffenhet, att deras genomförande erfordrades för anslutning
av utomstående stater, beslöt konferensen uppskjuta för att framdeles
behandlas av luftfartskommissionen.

Å luftfartskommissionens sammanträde i december 1929 behandlades även
en vid flera föregående sammanträden dryftad fråga om åstadkommande av
lättnader vid framförande av luftfartyg, vilka tagas i anspråk för Nationernas
förbunds verksamhet, särskilt för transport av de olika staternas delegationer

Departements chefen.

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

och förbundets ombud. Denna fråga ingår bland de av Nationernas förbund
igangsatta utredningarna rörande säkerställande av förbundets förbindelser
vid kristillfällen.

Luftfartskommissionen beslöt godkänna ett av kommissionens juridiska
kommitté utarbetat förslag till bestämmelser i ämnet, varigenom Nationernas
förbunds önskemål uti ifrågavarande avseende tillgodoses. Bestämmelserna
äro avsedda att, sedan de gillats av Nationernas förbund, införas i den internationella
luftfartskonventionen. Börslaget bär av luftfartskommissionens
generalsekreterare med skrivelse den 18 december 1929 för granskning överlämnats
till Nationernas förbunds vederbörande kommission.

I fråga örn luftfarten lärer det i ännu högre grad än beträffande annat
samfärdsmedel vara av vikt, att de lagar och bestämmelser, som i de skilda
staterna reglera dess användning, äro ensartade. Till följd av det nja samfärdsmedlets
snabbhet passeras under en enda dags flygning merendels ett
flertal länder, och hinder för luftfartens utveckling måste därför uppstå,
därest icke enhetlighet i berörda hänseende råder. Då från Sveriges sida
ej synes vara något att erinra mot de ändringar av den internationella luftfartskonventionen,
för vilka jag i det föregående redogjort och vilka beslutats
i syfte att underlätta anslutningen till konventionen, torde de böra av
Sverige godkännas. Enär ändringarna väsentligen avse principiella delar av
konventionen, lärer riksdagens medgivande härtill böra inhämtas. De ändrade
artiklarna torde med den beslutade nya lydelsen i svensk och fransk text
få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Såsom förut omnämnts har behandlingen av vissa föreslagna ändringar
i konventionen uppskjutits. Utöver dessa ändringsförslag hava sådana utarbetats,
avseende att underlätta framförande av Nationernas förbunds egna
eller av detsamma förhyrda luftfartyg. Därest sålunda och i övrigt ifrågakommande,
ytterligare ändringar i konventionen icke rubba principerna för densamma
eller beröra Sveriges bidragsskyldighet till internationella luftfartskommissionen,
synas de böra få godkännas av Kungl. Majit, utan att riksdagens
medgivande inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna de i statsrådsprotokollet omförmälda, av den
internationella luftfartskommissionen beslutade ändringarna i
den i Paris den 13 oktober 1919 undertecknade luftfartskonventionen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Krnnjl. Maj:ts proposition nr 186.

Bilaga.

Av internationella liiftfartskommissionen vid sammanträden den 15 juni
och den 11 december 1921), linder förutsättning av de fördragssiutande
staternas godkännande, beslutade ändringar i artiklarna 5, ii, 7, 15, 54, 57,
40, 41 och 42 samt slutbestämmelserna i konventionen av den 15 oktober
1919 angående reglering av internationell luftfart.

Ar tide 3.

Cliaque Etat contractant a le droit
dinterdire poul’ raison d’ordre militaire
ou dans 1’intérét de la sécurité
publique, aux aéronefs ressortissant
aux autres Etats contractants, sons
les peines prévues par sa législation
et sous réserve qu’il ne sera fai t aucune
distinction ä cet égard entre ses aéronefs
privés et ceux des autres Etats
contractants, le survol de certaines
zones de son territoire.

Chaque Etat contractant palt antoviser,
å titre exceptionnel et dans Vinter
ét de la sécurité publique, le survol
desdites zones par ses aéronefs nationaux.

L’emplacement et 1’étendue des
zones interdites seront préalablement
rendus publics et seront notifiés, amsi
que les autorisations exceptionnelles délivrées
en vertu du paragraplie précédent,
å tous les autres Etats contractants
amsi qu’å la Commission Internationale
de Navigation Aérienne.

Chaque Etat contractant se réserve
en outre le droit, en temps de paix,
dans des circonstances exceptionnelles,
de restreindre ou d’interdire provisoirement,
et avec effei immétdiat, le survol
de son territoire ou diane garde de
son territoire, ä condition que cede restriction
ou interdiction sött applicable,
sans distinction de nationalité, aux
aéronefs de tous les autres Etats.

line telle decision sera rendne publique,
notifiée ä tous les Etats contractants
et communiquée å la Commission Internationale
de Navigation Aérienne.

Artikel 3.

En var av de fördragssiutande staterna
är berättigad att av militära skäl
eller av hänsyn till allmän säkerhet
förbjuda luftfartyg, hemmahörande i
annan fördragssiutande stat, att färdas
över vissa områden inom sitt territorium,
vid äventyr av de påföljder,
vilka stadgas i statens lagstiftning,
samt med förbehåll att i detta hänseende
icke någon åtskillnad skall göras
mellan dess egna och den andra fördragssiutande
statens privata luftfartyg.

En var av de fördragssiutande staterna
må undantagsvis och för att tillgodose
den allmänna säkerheten tillåta
dess egna luftfartyg att färdas över
nämnda förbjudna områden.

Läget och utsträckningen av de
förbjudna områdena skola på förhand
offentliggöras och, liksom de tillstånd
som undantagsvis meddelats med stöd
av föregående moment, delgivas alla
övriga fördragssiutande stater samt
internationella liftfartskommissionen.

En var av de fördragssiutande staterna
förbehåller sig dessutom rätt att
i fredstid, till följd av undantagsvis
föreliggande omständigheter, med omedelbar
verkan provisoriskt inskränka eller
förbjuda luftfartygs färd över statens
territorium eller en del av dess territorium
under villkor att denna inskränkning
eller detta förbud, utan skillnad
beträffande nationalitet, tillämpas å alla.
andra staters luftfartyg.

Ett sådant beslut skall offentliggöras
och delgivas alla fördragssiutande stater
ävensom meddelas internationella luftfartskommissionen.

Kungl. Maj.is proposition nr 186.

Artide 5.

(A insérer comme dernier artide du Cliapitre
premier)

Chaque Etat contractant a le drott
de conclure des conventions particuliéres
avec des Etats non-contractants.

Les stipulations de ees conventions
particuliéres ne devront pas porter
atteinte aux droits des Parties contraetantes
ä la présente Convention.

Ces conventions particuliéres, dans
tolde la mesure compatible avec leur
objet, ne devront pas étre en contyadiction
avec les principes généraux de la
présente Convention.

Elles seront communiquées ä la Commission
Internationale de navigation
Aérienne qui les notifiera aux autres
Stats contractants.

Artide 7.

L’immatriculation des aéronefs risås
dans Varticle jorécédent sera fade conformément
aux lois et aux dispositions
spéciales de chaque Etat contractant.

Artide 15.

Torrt aéronef ressortissant a un Etat
contractant a le droit de traverser
1''atmosphére dun autre Etat sans
atterrir. Dans ce cas, il est tenu de
suivre litinéraire tixé par l’Etat survolé.
Toutefois, pour des raisons de
police générale, il sera obligé datterrir
s’il en reg oi t l’ordre au nioyen des
signaux prévus ii 1’annexe D.

Auguh aéronef d’un Etat contractant,
susceptible d’étre elinge sans pilote, ne
peut, sans autorisation spéciale, survoler
sans pilote le territoire d’un autre Etat
contractant.

Torrt aéronef qui se rend d’un Etat
dans un autre Etat doit, si le réglement
de ce dernier l’exige, atterrir
sur un des aérodromes fixés par lui.
Notification de ces aérodromes sera
donnée par les Etats contractants a

Artikel 5.

(Denna artikel införes såsom sista artikel
i kapitel I.)

En var av de fördragsslutande staterna
är berättigad att avsluta särskilda
överenskommelser med icke fördragsslutande
stater.

Bestämmelserna i dessa särskilda
överenskommelser må dock icke inskränka
de i denna konvention deltagande
staternas rättigheter.

Dessa särskilda överenskommelser få,
i den mån så är förenligt med deras
ändamål, icke strida mot de allmänna
principerna i förevarande konvention.

De skola delgivas internationella
luftfartskommissionen, som skall lämna
övriga fördragsslutande stater underrättelse
om desamma.

Artikel 7.

Införandet i luftfartygsregister av
de luftfartyg, som avses i föregående
artikel, skall verkställas i enlighet med
de lagar och särskilda bestämmelser,
som äro gällande i vederbörande fördragsslutande
stat.

Artikel 15.

Luftfartyg, hemmahörande i en av
de fördragsslutande staterna, har rätt
att färdas över annan fördragsslutande
stats område utan att landa. Fartyget
skall därvid följa den väg, som må
vara anvisad av den stat, över vars
område färden äger rum. I fall så
kräves av hänsyn till allmän säkerhet,
är luftfartyget dock skyldigt landa,
därest det erhåller befallning därom
medelst de i reglementet D föreskrivna
signalerna.

En fördragsslutande stats luftfartyg,
som kan styras utan förare, får icke,
såvida ej särskilt tillstånd erhållits,
utan förare framföras över en annan
fördragsslutande stats område.

Luftfartyg, som färdas från en stats
område till en annans, skall, örn sistnämnda
stats reglementariska bestämmelser
så föreskriva, landa på en av
de av denna stat bestämda flygplatserna.
Uppgift örn dessa flygplatser

Kungl. Majus proposition nr 186.

la Commission Internationale de Navigation
Aérienne, qui transmettra
cette notifikation ä tons les Etats
contractants.

Ghaque Etat contractant pourra subordonner
å son autorisation préaldble
letablissement de voies internationales
de navigation aérienne et la
création et Vexportation de lignes internationales
réguliéres de navigation
aérienne, avec ou sans escale, sur son
territoire.

Artide 34.

Il sera institué, sous le nom de
Commission Internationale de Navigation
Aérienne, une Commission
internationale permanente placée sous
1 autorité de la Société des Nations.

Chaine Etat contractant ne pourra
avoir plus de deux representants ä la
Commission.

Chaque Etat représenté å la Commission
aura line voix.

La Commission Internationale de
Navigation Aérienne determinera les
régles de sa propre procédure et le
lien de son siége permanent, mais
elle sera libre cle se reunir en tels
endroits quille jugera convenable.

Cette Commission aura les attributions
suivantes:

a) Eecevoir — — — a son examen.

Toute modification dans les dispositions
de l ime quelconque des Annexes
pourra étre apportée par la Commission
Internationale de Navigation
Aérienne, lorsque ladite modification
aura été approuvée par les trois quarts
du total des voix des Etats représentés
ti la session et les deux Hers du total
possible des voix qui pourraient étre
exprimées si toris les Etats étaient
représentés. Cette modification aura
piehl effet des quille aura été notifiée,
par la Commission Internationale de
Navigation Aérienne, a toris les Etats
contractants.

Toute modification proposée alix
artides de la présente Convention sera
discutée pär la Commission Inter -

skall av de fördragsslutande staterna
lämnas internationella luftfartskommissionen,
som därom skall underrätta
alla fördragsslutande stater.

En var av de fördragsslutande staterna
äger föreskriva, att dess föregågående
tillstånd erfordras för anordnande
av internationell luftfartsled
samt för inrättande och upprätthållande
av regelbunden internationell luftfartslinje,
med eller utan landning, ä statens
område.

Artikel 34.

Under benämning den internationella
luftfartskommissionen skall upprättas
en internationell kommission,
vilken skall stå under Nationernas förbunds
ledning.

En var fördragsslutande stat kan
icke hava mer än två representanter i
kommissionen.

Varje i kommissionen företrädd stat
har en röst.

Internationella luftfartskommissionen
skall själv fastställa reglerna
för sin verksamhet och bestämma den
ort, där den skall hava sitt säte, men
är oförhindrad att sammanträda på
annan ort, som den må finna lämplig.

Det åligger kommissionen:

a) att från — — — dess prövning.

Ändring av bestämmelserna i något
av reglementena må verkställas av
internationella luftfartskommissionen,
örn nämnda ändring gillas med tre
fjärdedelar av högsta möjliga antalet
röster, som kunna avgivas av de vid sammanträdet
representerade staterna, och två\
tredjedelar av högsta möjliga antalet
röster, som kunde avgivas, därest samtliga
stater vore representerade. Ändringen
träder i kraft, så snart den
genom internationella luftfartskommissionen
delgivits samtliga fördragsslutande
stater.

Varje förslag till ändring i någon
av denna konventions artiklar skall
dryftas av internationella luftfarts -

12 Kungl. Majus proposition nr 186.

national de Navigation Adrienne,
quille émane de l vm des Etats contractants
ou de la Commission elleniéme.
Anemie modification de cette
nature ne pourra étre proposée ä
l’acceptation des Etats contractants,
si elle n’a été approuvée par les deux
Hers au rnoins du total possible des
voix.

Les modifications apportées aux
articles de la Convention (exception
faite des Annexes) doivent, avant de
porter effet, étre expressément adoptées
par les Etats contractants.

Les dépenses de la Commission Internationale
de Navigation Adrienne
seront supportées par les Etats contractants
dans la proportion jixée par
ladite Commission.

Les frais occasionnds par l’envoi de
delegations techniques seront supportés
par leurs Etats respectifs.

Article 37.

En cas de dissentiment entre deux
ou plusieurs Etats relativement ä
I interpretation de la prdsente Convention,
le litige sera regie par la Cour
Permanente de Justiee Internationale.
Toutefois si Vun des Etats interéssés
n’a pas aceepté les Protocoles concernant
la Cour, le litige sera, sur sa demande,
regie par v ole d’ arbitrage.

Si les parties — —--— —

--—--de statuer souveraine ment.

Article 40.

Le premier alinda de Iarticle sera
supprimé.

Article 41.

Tont Etat sera admis ä adkdrer a
la prdsente Convention.

Gette adlidsion sera notifide par la
voie diplomatique au Gouvernement
de la République francaise et par
celui-ci a tovis les Etats signataires
ou adhdrents.

kommissionen, vare sig förslaget framställts
av en av de fördragsslutande
staterna eller av kommissionen själv.
Ändring av detta slag må icke för
godkännande underställas de fördragsslutande
staterna, såvida den icke gillats
med minst två tredjedelar av högsta
möjliga antalet röster.

Ändringar, som vidtagas i konventionens
artiklar (med undantag av reglementena)
skola, innan de träda i kraft,
huva uttryckligen godkänts av de fördragsslutande
staterna.

Kostnaderna för internationella luftfartskommissionen
skola bestridas av
de fördragsslutande staterna enligt
den fördelning, som bestämmes- av kommissionen.

Kostnader, som föranledas av sändande
av tekniska ombud, skola bestridas
av vederbörande stater.

Artikel 37.

I händelse av meningsskiljaktighet
mellan två eller flera stater angående
tolkningen av denna konvention, skall
tvisten avgöras av den fasta mellanfolkliga
domstolen. Örn emellertid någon
av vederbörande stater icke biträtt
protokollet angående godkännande av
stadgan för domstolen, skall tvisten, på
statens begäran, avgöras genom skiljedom.

Örn parterna — — — — —--

— — — — — — — slutgiltigt avgörande.

Artikel 40.

Första stycket utgår.

Artikel 41.

Varje stat må kunna ansluta sig till
konventionen.

Denna anslutning skall på diplomatisk
väg delgivas franska republikens
regering och genom denna alla stater,
som undertecknat eller anslutit sig
till konventionen.

Kungl. Majlis proposition nr 186.

Article 42.

(Supprimé.)

(Clauses finales.)

En foi de quoi, les Plénipotentiaires
ci-aprés, dont les pouvoirs ont été
reconnus en bonne et due forme, ont
signé la présente Convention.

La présente Convention a été rédigée
en francis, en anglais et en italien.

En gus de divergences le texte francuis
jerå foi.

Artikel 42.

( Uigår.)

(Slutbestämmelser.)

Till bekräftelse härav liava nedanstående
befullmäktigade ombud, vilkas
fullmakter befunnits vara i god och
behörig form, undertecknat denna
konvention.

Lenna konvention Ilar avfattats på
franska, engelska och italienska.

I händelse av skilj artighet er har fransica
texten vitsord.