Kungl. Maj:ts proposition Nr 186 (Proposition 1923:186)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den
10 oktober 1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus;
given Stockholms slott den 10 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av § 2,
§ 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående
köttbesiktning och slakthus.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 149 höft. (Nr 186.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober
1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus.

Härigenom förordnas, att § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den
10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus skola, § 9 i nedan
angivna del, hava följande ändrade lydelse:

§ 2.

Mom. 1. Köttbesiktningstvång innefattar förbud att inom visst
område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt, rått
kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött
vid beredning av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av
vara, avsedd för försäljning till människoföda, eller förvara sådant kött
å allmän saluplats, i salubod med därtill hörande lägenheter, å offentligt
spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu av matvaror, därest
köttet icke är, efter undersökning av besiktningsman, försett med stämpel
i enlighet med bestämmelserna i § 6.

Mom. 2. Köttbesiktningstvång må för stad eller annat samhälle,
där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga
delar gälla, eller visst område av stad eller sådant samhälle på framställning
av stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet
av Konungens befallningshavande stadgas, under villkor att genom samhällets
försorg och på dess bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän
och vidtagas de övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning
inom ifrågavarande område må kunna äga rum utan större vare
sig tidsutdräkt eller annan olägenhet; börande förslag, innehållande
nödiga bestämmelser i dessa avseenden, fogas vid berörda framställning
om införande av köttbesiktningstvång och av Konungens befallningshavande
prövas i sammanhang med densamma.

Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring av sådant
stadgande; och må, på framställning av stadsfullmäktige eller däremot
svarande kommunalmyndighet om upphävande av infört köttbesiktningstvång,
föreskrift om tvångets upphörande meddelas av Konungens be -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 186.

fallningshavande, som jämväl äger att, därest i denna lag för rätt till
köttbesiktningstvång bestämda villkor icke behörigen uppfyllas samt
rättelse därutinnan, efter av Konungens befallningsliavande därom gjord
erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen, förklara förut meddelat
stadgande om införande av köttbesiktningstvång icke vara vidare
gällande.

§ 6-

Mom. 3. Har kött blivit efter besiktning, anställd enligt denna
lag, försett med stämpel, som ovan sägs, må detsamma utan förnyad
sådan besiktning och stämpling saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras,
såsom i § 2 omförmäles, inom annat samhälle med köttbesiktningstvång,
såvida besiktningen och stämplingen skett vid slakt i offentligt
slakthus eller eljest med tillämpning av enahanda föreskrifter, som gälla
angående besiktning och stämpling av kött inom sistnämnda samhälle.

§ 9.

Utan hinder — — — ur riket.

Ej heller — — — (exportslakteri).

Jämväl må Konungen utan hinder av lagens bestämmelser medgiva,
att såväl kött av kreatur, slaktat i exportslakteri vare sig i stad
eller på landet, som ock kött av kreatur, slaktat i annan, utom stad
belägen och på av Konungen fastställda villkor under offentlig kontroll
ställd slakteriinrättning, må efter besiktning och stämpling, som av
Konungen föreskrives, till salu hållas, utbjudas, användas eller förvaras,
såsom i § 2 omförmäles, jämväl inom samhälle med köttbesiktningstvång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

Fråga om ändring
av § £
mom.3i slakt
huslagen.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott
den 10 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför efter gemensam beredning
med cheferna för justitiedepartementet och socialdepartementet:

Enligt § 2 i lagen angående köttbesiktning och slakthus den 10
oktober 1913 må på vissa villkor för stad eller annat samhälle, där
hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar
gälla, eller för visst område av stad eller sådant samhälle på framställning
av stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet
s. k. köttbesiktningstvång stadgas av vederbörande länsstyrelse. Dylikt
tvång innebär, att inom ifrågavarande område färskt, rått kött av nötkreatur,
får, get, svin eller häst, som är avsett till människoföda, ej
må saluhållas eller utbjudas samt ej heller användas vid beredning
av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, som är
avsedd för försäljning till människoföda, därest ej köttet efter förutgången
undersökning av besiktningsman är försett med viss i lagen
omförmäld stämpel* Rörande dylik undersökning hava närmare bestämmelser
meddelats i kungörelsen den 10 oktober 1913 (nr 240) med särskilda
föreskrifter om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt
nyssnämnda lag. I § 3 mom. 1 av denna kungörelse stadgas, att då
kött i vanlig bemärkelse förelägges till besiktning å köttbesiktningsbyrå,
till köttet hörande bröst- eller bukhinna, njure och ben ej få vara borttagna.
För vissa orter med köttbesiktningstvång gäller emellertid, att
köttet vid besiktningen skall vara åtföljt jämväl av vissa andra organ
eller delar av djurkroppen än nyss sagts. Enligt § 3 mom. 2 i samma
kungörelse äger nämligen Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige
eller däremot svarande kommunalmyndighet i samhälle med köttbesiktningstvång
föreskriva, att för samhället skall gälla s. k. organtvång,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

innebärande att vid föreläggande till besiktning'' av kött i vanlig bemärkelse
lungor, hjärta och lever samt, beträffande kött av kor, även
juver jämte till dessa organ hörande lymfkörtlar skola åtfölja köttet organiskt
förenade med detsamma samt att därjämte kött av svin och häst
skall åtfölj as av huvud och kött av större nötkreatur än kalv av underkäkar
med tuggmuskler.

Har kött undergått besiktning inom samhälle med köttbesiktningstvång
och försetts med föreskriven stämpel, må köttet sedermera enligt
§ 6 mom. 3 i slakthuslagen utan förnyad besiktning och stämpling saluhållas
eller användas till människoföda inom annat sådant samhälle.
Härvid är utan betydelse, huruvida den i förstnämnda samhälle verkställda
besiktningen och stämplingen skett enligt samma föreskrifter, som
härutinnan gälla för det senare samhället eller ej. Har t. ex. besiktningen
verkställts utan tillämpning av bestämmelserna om organtvång
men dylikt tvång stadgats för det senare samhället, må köttet det oaktat
utan undergående av ny besiktning saluhållas eller användas till människoföda
inom detta samhälle.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september 1919 har föreningen
Svenska städers offentliga slakthus, vilken förening utgör en sammanslutning
av styrelserna för landets samtliga offentliga slakthus —
dessa utgöra för närvarande åtta — hemställt, att omförmälda bestämmelse
i § 6 mom. 3 i slakthuslagen måtte ändras därhän, att köttbesiktning,
som verkställts i samhälle utan organtvång, måtte frånkännas
giltighet i samhällen med sådant tvång och sålunda ej medföra rätt att
därstädes saluhålla eller till människoföda använda vid dylik besiktning
godkänt kött. Till stöd för denna hemställan har föreningen anfört
huvudsakligen följande.

Eu tillförlitlig undersökning av kött i uppslaktat tillstånd kunde äga rum
endast under förutsättning, att besiktningsmannen sattes i tillfälle att underkasta
jämväl till köttet hörande organ en noggrann och fullständig undersökning. Nödvändigheten
av organtvång vid köttbesiktning hade ock så ofta framhållits från
fackmannahåll, att föreningen ansåge sig ej behöva ingå på någon närmare redogörelse
härutinnan. Även för den i dessa frågor obevandrade torde emellertid denna
nödvändighet tydligt framstå, om han erhölle kunskap om det å de offentliga köttbesiktningsanstalterna
välkända förhållandet, att just till dessa ofta infördes för
besiktning kött av sjuka djur, som slaktats i döende tillstånd och hos vilka
sjukdomen varit av sådan art, att ett eventuellt förtärande av köttet vore för människor
synnerligen hälsovådligt.

Då emellertid endast i ett fåtal samhällen med besiktningstvång införts jämväl
organtvång och kött, som undergått besiktning i samhällen utan organtvång,
opåtalt kunde hållas till salu även''i samhällen med sådant tvång, bleve strävandet

Slakthusföreningcns
skrivelse
den 15
september
1919.

Remiss.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

i sistnämnda samhällen att genom en rationellt ordnad och på vetenskapliga grunder
baserad köttbesiktning i största möjliga utsträckning söka garantera invånarne en
sund och tjänlig köttföda sålunda skäligen illusoriskt. Ett samhälle med organtvång
borde uppenbarligen hava rätt att fordra, att allt kött, som i samhället saluhölles
för konsumtion, underkastats åtminstone i det närmaste lika god kontroll som
samhället självt anordnat, och borde samhället därför tillförsäkras skydd mot införsel
av kött, som besiktigats och stämplats i samhälle med mindrevärdig besiktning.
Ett dylikt skydd skulle lätt kunna beredas därigenom, att köttbesiktningsstämplar
från sådant samhälle, som nyss sagts, frånkändes giltighet i samhälle med
organtvång. Infördes dylikt skydd, komme de frestelser att bortfalla, som hittills
förelegat för samhällen, nämligen att hos sig inrätta mindrevärdig kontroll i ändamål
att i ekonomiskt vinstsyfte draga till sig besiktningen av kött, avsett för konsumtion
i annat samhälle, där kontrollbestämmelserna vore strängare.

I Danmark vore kommunens rätt i förevarande avseende skyddad genom
Loven den 13 Mai 1911 om indenrigs Kadkontrol. Enligt denna lag finge kött, uppslaktat
och besiktigat på offentligt slakthus i kommuner med slakthustvång eller
på ett av vederbörande myndighet godkänt exportslakteri, utan undersökning införas
för försäljning till vilket som helst annat samhälle inom riket. Detsamma gällde
om kött, uppslaktat i samhälle med kommunal köttkontroll utan offentligt slakthus
och slakthustvång, för så vitt köttet vore stämplat med lista klass stämpel och
djuret besiktigat såväl levande som efter slakten med tillhörande organ. För övrigt
vore ett samhälle ej skyldigt godkänna i annat samhälle utförd köttbesiktning men
ägde rättighet att inom av hälsovårdsbestämmelserna fastställd gräns godkänna
sådan.

Förutom nyss angivna hemställan har föreningen i omförmälda
skrivelse framställt jämväl vissa andra yrkanden om ändringar i författningarna
angående köttbesiktning och slakthus, avseende bland annat
införande av organtvång vid] all köttbesiktning enligt slakthuslagen samt
stadgande av förbud mot saluhållande i samhällen med köttbesiktningstvång
av obesiktigade och ostämplade salta eller på annat sätt beredda
köttvaror. Av skål, som jag i det följande torde få nämna, skall jag
ej nu närmare ingå på dessa yrkanden.

Genom remiss den 18 oktober 1919 har medicinalstyrelsen anbefallts
att efter länstyrelsernas och övriga vederbörandes hörande avgiva
utlåtande över föreningens ifrågavarande skrivelse, och har medicinalstyrelsen
den 23 februari 1923 avgivit sådant utlåtande, som inkommit
till jordbruksdepartementet den 28 i samma månad. Medicinalstyrelsen
har därvid tillika överlämnat i ärendet infordrade jfftranden från samtliga
länsstyrelser, stadsfullmäktige eller motsvarande kommunalmyndigheter
samt hälsovårdsnämnder i städer och andra samhällen med köttbesiktningstvång,
länsveterinärer och förste provinsialläkare i vissa län ävensom
åtskilliga hushållningssällskap m. fl.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

I det av medicinalstyrelsen avgivna utlåtandet har styrelsen, jämte
det styrelsen tillstyrkt vidtagande av lagstiftningsåtgärder i åtskilliga
av de hänseenden, varom föreningen hemställt, tillika väckt förslag om
vissa av föreningen ej ifrågasatta ändringar i författningarna angående
köttbesiktning och slakthus.

Då de förslag, som sålunda framlagts av föreningen och medicinalstyrelsen,
delvis äro av omfattande och genomgripande natur, är det ej
möjligt att före utgången av den tid, som är stadgad för avlåtande
av propositioner till riksdagen, hinna ägna samtliga dessa förslag den
allsidiga granskning, som är nödig för ett slutligt ståndpunktstagande.
En del av dessa förslag äro därjämte av den natur, att ytterligare vissa
myndigheter torde böra höras över desamma eller annan utredning med
avseende å däri behandlade ämnen böra anskaffas. Då emellertid en
av de väckta frågorna, nämligen den av föreningen föreslagna ändringen
i § 6 mom. 3 slakthuslagen i syfte att inskränka giltigheten av köttbesiktning,
som verkställts i samhälle utan organtvång, utan olägenhet
torde kunna avgöras särskilt för sig samt det är av vikt, att densamma
snarast möjligt vinner sin lösning, torde jag nu fä anmäla ärendet i
denna del för Kungl. Maj:t.

Till en början torde jag härvid få redogöra för den tidigare behandlingen
av denna fråga.

Lagen den 22 december 1897 angående köttbesiktning och slakthus intog
med avseende å frågan om giltigheten av köttbesiktning utanför det samhälle,
där den verkställts, enahanda ståndpunkt som 1913 års slakthuslag. Enligt § 1 i
1897 års lag innefattade nämligen köttbesiktningstvång förbud att inom stad eller
visst område därav till salu hålla eller till människoföda utbjuda kött av förut omförmälda
djur, därest köttet ej var, efter undersökning av besiktningsman, försett
med stämpel av något sådant slag, som omförmäldes i § 6 av lagen, en bestämmelse,
som, jämförd med nyssnämnda paragraf, innebar, att kött, som i föreskriven
ordning besiktigats och stämplats, sedermera utan ny sådan besiktning och stämpling
kunde saluhållas eller utbjudas å varje annan ort, där obligatorisk köttbesiktning införts.
Enligt kungörelsen den 31 december 1897 med särskilda föreskrifter om besiktning
och stämpling av kött enligt nyssnämnda lag skulle vid besiktning i allmänhet ej
företes till köttet hörande inre organ förutom njurarna, men kunde Kungl. Maj:t
på framställning av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga för viss stad stadga
tillägg till de i kungörelsen härutinnan meddelade föreskrifter. Med tillämpning av
sistnämnda bestämmelse föreskrev ock Kungl. Maj:t, att i vissa städer organtvång
skulle gälla vid besiktning av kött.

Redan före tillkomsten av 1913 års lag gällde sålunda, att kött, som besiktigats
utan tillämpning av föreskrifterna om organtvång, obehindrat fick införas till

Departements chefen.

Historik.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

och försäljas i stad, för vilken sådant tvång stadgats. I det förslag till ny lag om
köttbesiktning och slakthus, som Kungl. Maj:t föreläde 1913 års riksdag, ifrågasattes
ej någon ändring härutinnan. Förslaget innehöll i § 6 mom. 3 enahanda bestämmelse
som den i motsvarande moment av 1913 års lag upptagna.

Med anledning av nämnda bestämmelse i förslaget väcktes vid 1913_ års
riksdag tvänne motioner, en i första kammaren (nr 140) av herr Johan Östberg
och en i andra kammaren (nr 327) av friherre Erik Palmstierna, däri
hemställdes, att åt sagda bestämmelse måtte givas en sådan ändrad avfattning, att
kött, som i vederbörlig ordning besiktigats och stämplats inom samhälle med köttbesiktningstvång,
skulle utan förnyad besiktning och stämpling få saluhållas, utbjudas
eller användas till människoföda inom annat samhälle med dylikt tvång,
allenast för så vitt inom det förra samhället vore gällande enahanda bestämmelser
för besiktning av kött som inom det senare. Till stöd för dessa motioner anfördes,
bland annat.

Vikten av att vissa inre organ medföljde, då köttet förelädes till besiktning,
vore uppenbar, enär sjukdomar hos husdjuren framkallade sjukliga förändringar
huvudsakligen i dessa samt en besiktningsveterinär endast då kunde säkert bedöma
sjukdomens natur och utbredning, när han haft tillfälle att undersöka jämväl
inälvorna. Utan tillgång till dessa inre organ, lungor, hjärta, lever, juver och
njurar, vore det nämligen ur patologisk-anatomisk synpunkt omöjligt att ställa en
säker sjukdomsdiagnos och således även att ur köttbedömningssynpunkt bestämt
yttra sig med hänsyn till köttets hygieniska beskaffenhet, eller huruvida det vore
tjänligt till människoföda eller icke. Till stöd för detta uttalande kunde åberopas,
förutom de vid den obligatoriska köttbesiktningen i såväl Sverige som andra land
verksamma, specialutbildade veterinärerna, lärarekollegium vid veterinärinstitutet i
Stockholm, vilket kort tid före väckandet av ifrågavarande motioner avgivit ett
sakkunnigt utlåtande i hithörande fråga. Erfarenheten från de i verksamhet varande
offentliga köttbesiktningsanstalterna hade givit vid handen, att för konsumtion införts
till städerna kött av djur, som slaktats i döende tillstånd, förorsakat icke
endast av de så vanliga digestions- och förlossningssjukdomarna utan även av långt
allvarsammare åkommor, såsom feberlidande i samband med blodförgiftnings- och
andra dylika sjukdomar, vid vilka djurens allmänbefinnande vore höggradigt stört
och eventuellt förtärande av köttet vore för människans hälsa synnerligen skadligt.
Det vore sålunda ej annat än en gärd av rättvisa, att det samhälle, som i avsikt
att bereda sina invånare tillgång på en möjligast sund köttföda införde mera effektiva
bestämmelser för den obligatoriska köttbesiktningens utövande än ett annat
samhälle, borde tillerkännas rättighet att icke behöva godkänna andra stämplar än
sådana, som härstammade från samhällen, där enahanda bestämmelser för besiktningen
införts. Då även stämplar från med sämre, icke sakkunnigt ordnat kontrollsystem
utrustade städer finge godtagas, måste givetvis ändamålet med den noggrannare
kontrollen anses vara förfelat. Också hade icke få fall inträffat, då olägenheter
av detta system gjort sig gällande.

I avgivet utlåtande över motionerna anförde lagutskottet.

Utskottet hade icke ansett sig kunna förorda en sådan föreskrift, som den
i motionerna ifrågasatta, genom vilken, lör såvitt gällde platser med organtvång,
införseln och försäljningen av kött från andra platser skulle underkastas mycket
stora svårigheter, ja så gott som omöjliggöras, med mindre även dessa platser

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 18(i.

underkastades organtvång. Vad i motionerna anförts om de olägenheter, som skulle
vara förbundna med den gällande lagstiftningen på detta område, i vilken i den vid
riksdagen framlagda propositionen med förslag till ny slakthuslag icke föresloges
någon ändring, syntes utskottet icke innebära skäl att införa inskränkningar av i
motionerna ifrågasatt slag.

I enlighet med vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet om avslag
å motionerna, och vann denna hemställan riksdagens bifall.

Ur de yttranden, som enligt vad jag förut omnämnt avgivits över
föreningens omförmälda skrivelse av stadsfullmäktige eller däremot
svarande kommunalmyndigheter samt hälsovårdsnämnder i städer och
andra samhällen med köttbesiktningstvång, torde här anmärkas följande.

Flertalet av nämnda myndigheter hava tillstyrkt föreningens förevarande framställning.
Av 43 samhällen med köttbesiktningstvång, som yttrat sig i ärendet, hava
sålunda allenast tre städer, en köping och ett municipalsamhälle (Eksjö, Tranås,
Vimmerby, Ljungby och Kisa), samtliga utan organtvång, avstyrkt framställningen,
under det att alla övriga samhällen förordat densamma eller lämnat den utan
erinran. Staden Eksjö har förklarat sig avstyrka den av föreningen ifrågasatta
omläggningen av köttbesiktningsväsendet allenast under förutsättning, att ej »en
enhetlig uppfattning inom hygieniskt sakkunniga kretsar förelåge om dess nödvändighet».

Till stöd för sitt avstyrkande hava nämnda fem samhällen huvudsakligen anfört,
att en besiktning av kött, som ej vore åtföljt av vissa organ, rent teoretiskt
sett måhända kunde kallas mindrevärdig men att, om man såge saken praktiskt,
det ej med fog kunde påstås, att sådan besiktning ej vore tillfyllest för bevarande
av människors liv och hälsa vid förtärande av kött efter våra husdjur. Ingen
egentlig hygienisk fara torde således förefinnas i berörda hänseende, detta så mycket
mindre, som inom en nära framtid vid varje köttbesiktningsbyrå komme att inrättas
bakteriologisk köttkontroll, varigenom köttbesiktningen bleve betydligt effektivare
än om alla organ medföljde varje djurkropp. I allt fall vore konsekvenserna av ett
stadgande, varigenom stämplar från samhällen med köttbesiktning utan organtvång
frånkändes giltighet inom samhällen med sådant tvång, ej lätta att överskåda.
Den omedelbara följden därav torde emellertid bliva, att köttbesiktningsbyråerna i
förstnämnda samhällen komme att lida avbräck. Det gynnsamma resultat, som
dessa byråers verksamhet i vissa fall lämnat, hade nämligen till stor del varit beroende
därpå, att besiktning utan organtvång kunnat tillerkännas giltighet även i
samhällen, där organtvång praktiserats.

Från de samhällens sida, som tillstyrkt föreningens framställning, har framhållits,
att det mest rationella vore att, på sätt föreningen jämväl yrkat, föreskriva,
att köttbesiktningstvång alltid skulle avse jämväl till djurkropparna hörande organ
men att, om en dylik generell föreskrift skulle anses mindre lämplig, de intressen,
som samhällen med organtvång företrädde, kunde tillgodoses genom ett stadgande
av det innehåll, som föreslagits i förenämnda motioner vid 1913 års riksdag. Ett
dylikt stadgande torde dock i praktiken få samma betydelse som en generell föreskrift
om organtvång, enär de samhällen, där obligatorisk köttbesiktning men ej
organtvång gällde, efter meddelandet av en sådan föreskrift sannolikt skulle vidBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 149 höft. (Nr 186). 2

Yttranden.

Samhällen
med köttbssiktningstvång.

Länsstyrelse r
m. fl.

Medicinal styrelsen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186-

taga åtgärder för införande av organtvång i syfte att göra det möjligt för samhällets
köttproducenter och slaktare att sälja kött till samhällen med dylikt tvång.
Det har därjämte från dessa samhällen allmänt uttalats, att den nu i förevarande
avseende gällande ordningen vore inkonsekvent och i hög grad orättvis mot de
samhällen, som infört organtvång, enär dessas strävanden att på ett rationellt sätt
ordna köttkontrollen inom sina respektive områden härigenom bleve illusoriska.
Med avseende å det närmare innehållet av en regel i det av föreningen föreslagna
syfte har från ett samhälle framhållits, att, i likhet med vad som gällde i Danmark,
åt vederbörande kommunala myndigheter borde inrymmas befogenhet att vid tillfälligt
behov för ökande av tillförsel av kött till samhälle med organtvång godkänna
kött från främmande ort, även om detta ej undergått organbesiktning.

I de yttranden, som avgivits av länsstyrelserna, hava dessa utan
undantag tillstyrkt föreningens framställning i denna del eller lämnat
den utan erinran. Enahanda ståndpunkt har intagits av i ärendet hörda
förste provinsialläkare och länsveterinärer.

Länsveterinären i Jönköpings län har i det av honom avgivna yttrandet särskilt
bemött det av förslagets motståndare framställda påståendet, att den bakteriologiska
undersökning, som inrättats vid köttbesiktningsbyråerna, skulle göra särskild besiktning
av djurens organ onödig. Länsveterinären har i sådant avseende framhållit, att
då en tidsödande bakteriologisk undersökning ej gärna kunde tillgripas i varje fall,
det lätt kunde hända, att ett och annat hälsovådligt fall, där köttet ej gåve anledning
till misstanke och därför ej föranledde dylik undersökning, släpptes genom
såsom frisk vara. Medföljde däremot organen vid besiktningen, vore en dylik eventualitet
utesluten. Den bakteriologiska undersökningen gjorde sålunda ej en organundersökning
överflödig utan kompletterade denna.

Medicinalstyrelsen har vid behandlingen av förevarande ärende
samrått med av styrelsen tillkallade sakkunniga, nämligen föreståndaren
för statens veterinärbakteriologiska anstalt professorn A. M. Bergman,
förste stadsveterinären i Stockholm S. P. Nystedt, slakthusdirektören i
Stockholm M. O. Sandeborg, stadsveterinären i Västerås M. Jonsson,
sanitetsveterinären vid offentliga slakthuset i Stockholm S. D. Wall och
numera professorn vid veterinärhögskolan G. B. Hiilphers. De sakkunniga
hava därvid enhälligt tillstyrkt genomförande av sådan författningsändring,
att organtvång bleve gällande för alla samhällen med köttbesiktningstvång.
Medicinalstyrelsen har för egen del anslutit sig till
denna ståndpunkt med det förbehåll, att det icke torde böra anses uteslutet,
att i ett eller annat fäll undantag från ett stadgande om obligatoriskt
organtvång kunde bliva erforderligt. Då för dylikt fall bestämmelse
erfordrades därom, huruvida i samhälle med organtvång försäljning
av ej organbesiktigat kött borde tillåtas, har styrelsen till prövning
upptagit även denna fråga och därvid förklarat sig förorda en
ändring av § 6 mom. 3 i slakthuslagen i överensstämmelse med

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

herrar ()stbergs och friherre Palmstiernas omförmiilda motioner vid 1913
års riksdag. Till stöd härför har st3^relsen huvudsakligen anfört.

Styrelsen både upprepade gånger haft anledning framhålla sin uppfattning om
den stora betydelse det hade för en köttbesiktningsman, att han vid besiktningens
verkställande hade tillfälle att samtidigt undersöka såväl själva köttet som de detsamma
tillhörande organ. I sin nuvarande form hade emellertid organtvånget i
väsentlig mån icke uppfyllt det därmed avsedda ändamålet att tillförsäkra innevånarna
i det samhälle, varest organtvång vore föreskrivet, största möjliga trygghet
för att det i samhället konsumerade köttet vore av i hygieniskt avseende god
beskaffenhet. Orsaken härtill läge ingalunda uti organtvånget som sådant utan,
såsom nämnt, i den form, man givit detsamma. Följden av de härutinnan meddelade
bestämmelserna hade blivit, att de samhällen, vilka i syfte att åstadkomma
bästa möjliga kontroll infört organtvång, ändock sett sig nödsakade hålla till godo
med tillförsel och försäljning inom samhällena av ofta betydande mängder icke
organbesiktigat kött. Likaså hade det ibland inträffat, att kött, som vid föreläggande
till besiktning å köttbesiktningsbyrå i samhälle med organtvång icke varit
åtföljt av föreskrivna organ eller visserligen åtföljts av organen men icke på föreskrivet
sätt (i organiskt samband med köttet), av vederbörande besiktningsman
vägrats besiktning och stämpling. Köttets ägare hade då helt enkelt sänt köttet
till närmaste samhälle utan organtvång, fått köttet besiktigat och stämplat och
därefter försålt det i det förra samhället, varest köttet förut icke kunnat mottagas
till besiktning och stämpling.

Nu nämnda bristfälligheter i organtvångsbestämmelserna, vilka, såsom syntes,
vore ägnade att bereda möjlighet för vissa samhällen att på ett illojalt sätt konkurrera
med organtvångssamhällen, hade nogsamt utnyttjats av motståndarna till
organtvånget i syfte att hos allmänheten rubba förtroendet för detsamma. En ändring
i berörda missförhållanden torde vara i synnerligen hög grad påkallad.

I sammanhang därmed, att förenämnda sakkunniga tillstyrkt införande
av organtvång i alla samhällen med köttbesiktningstvång hava
de sakkunniga tillika, i syfte att undanröja de olägenheter, som angivits
vara förbundna med organtvånget i dess nu tillämpade form, uttalat sig
för medgivande av sådan lindring i gällande organtvångsbestämmelser,
att vid föreläggande av kött till besiktning i samhälle med dylikt tvång
köttet skulle vara åtföljt, förutom av njurar, allenast av lungor, hjärta
och lever samt kött av svin dessutom av huvud i naturligt samband
med köttet. Medicinalstyrelsen har förklarat, att styrelsen ej ville motsätta
sig en inskränkning i organtvånget i överensstämmelse med de
sakkunnigas nyssnämnda förslag, om därigenom kunde vinnas den fördel,
att organtvånget allmänt genomfördes.

Till belysning av räckvidden av en ändring i slakthuslagen i nu
föreslaget syfte torde jag till en början få omnämna, att enligt inhämtade
upplysningar köttbesiktningstvång för närvarande finnes infört i

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

52 städer och andra samhällen samt att för 27 av dessa jämväl stadgats
organtvång. Sistnämnda samhällen äro följande: Arlöv, Båstad,
Eskilstuna, Eslöv, Falkenberg, Göteborg, Hallsberg, Halmstad, Hälsingborg,
Hörby, Karlskrona, Kristianstad, Kungsbacka, Landskrona, Lidköping,
Lund, Löberöd, Malmö, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Trälleborg,
Uddevalla,Varberg,Västervik,YstadochÅngelholm. Köttbesiktningstvång
utan organtvång gäller i följande 25 samhällen: Alingsås, Borensberg,
Eksjö, Höör, Karlshamn, Kisa, Linköping, Ljungby, Mjölby, Motala,
Norrtälje, Oskarshamn, Ronneby, Skövde, Sundsvall, Söderköping, Sölvesborg,
Tranås, Umeå, Valdemarsvik, Vaxholm, Vimmerby, Västerås, Åtvidaberg
och Östersund.

Det synes obestridligt, att den nuvarande bestämmelsen i § 6 mom.
3 slakthuslagen, enligt vilken inom samhällen med organtvång obehindrat
må saluhållas kött, som å annan ort undergått besiktning utan sådant
tvång, är ägnad att i hög grad förringa värdet av detta tvång för
de samhällen, som underkastat sig detsamma. Då inom fackmannakretsar
enighet synes råda därom, att en tillförlitlig undersökning av
kött i uppslaktat tillstånd ej kan äga rum utan att därtill hörande organ
jämväl undersökas, måste nyss anmärkta förhållande anses innebära
en verklig orättvisa gent emot de samhällen, där organtvång införts.
Uppenbarligen måste detta förhållande jämväl medföra, att intresset för
införande av organtvång och skapande av den ökade trygghet med avseende
å köttkontrollen, som sagda tvång i sig själv innebär, slappas
inom de samhällen, där en mindrevärdig köttbesiktning nu äger rum.

De farhågor, som från olika håll uttalats därför, att ett genomförande
av förevarande ändring i slakthuslagen skulle medföra, att införseln
av kött till samhällen med organtvång från andra orter skulle försvåras
eller omöjliggöras, med mindre även dessa orter underkastade sig
dylikt tvång, torde vara ogrundade och bero på bristande kännedom om
det sätt, varpå den obligatoriska köttbesiktningen anordnats enligt förenämnda
kungörelse den 10 oktober 1913. Enligt § 10 mom. 3 i denna
kungörelse står det nämligen öppet för den, som vill leverera kött till
samhälle med organtvång från ort, där obligatorisk köttbesiktning utan
dylikt tvång införts, att å ortens köttbesiktningsbyrå förete köttet, åtföljt
av vederbörliga organ, samt få köttet stämplat såsom organbesiktigat.
Åven om § 6 mom. 3 i slakthuslagen ändras i nu föreslagen riktning,
skulle givetvis sålunda besiktigat och stämplat kött få införas till och
försäljas i organtvångssamhälle. Ej heller torde, på sätt i vissa yttranden
antytts, någon risk föreligga därför, att en ändring i förevarande syfte

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

skulle medföra minskning i köttillförseln till samhällen med organtvång
och förorsaka knapphet i tillgången å kött i dessa samhällen.
Med den utveckling, som de offentliga slakthusens och de under offentlig
kontroll ställda slakteriernas verksamhet numera erhållit inom landet,
torde någon svårighet ej möta att förse nyss angivna samhällen med
organbesiktigat kött i den omfattning, som för täckande av samhällenas
behov erfordras. Skulle i något enstaka fall dylik svårighet uppstå, föreligger
ju alltid möilighet för vederbörande samhälle att utverka ett
temporärt upphävande av för samhället gällande organtvång.

Härtill kommer, att enligt mitt förmenande en lindring av nu
gällande i förutnämnda av Kungl. Maj:t i administrativ ordning utfärdade
kungörelse intagna organtvångsbestämmelser på sätt de sakkunniga
föreslagit och medicinalstyrelsen förordat bör komma till stånd. Till
frågan härom torde jag få återkomma, sedan riksdagen fattat beslut i
nu ifrågasatt ändring av slakthuslagen.

Med avseende å det närmare innehållet av en bestämmelse i nu
föreslaget syfte synes det vara uppenbart, att i samhällen med organtvång
bör få saluhållas ej allenast kött, som blivit organbesiktigat å
köttbesiktningsbyrå inom annat samhälle och därvid försetts med föreskriven
stämpel, utan även kött, som uppslaktats i offentligt slakthus å
annan ort och därstädes i vederbörlig ordning besiktigats och stämplats.

Beträffande kött, som uppslaktats i exportslakteri eller annan enskild,
under offentlig kontroll ställd slakteriinrättning, torde jag i detta
sammanhang få erinra därom, att frågan om saluhållande eller användande
av dylikt kött i samhälle med organtvång regleras genom bestämmelsen
i § 9 sista stycket i slakthuslagen, i vilken bestämmelse någon
ändring nu ej ifrågasatts.

Därest § 6 mom. 3 ändras i antydd riktning, blir tydligen ett
saluhållande i samhälle med organtvång av kött, som å annan ort
besiktigats utan dylikt tvång, att anse såsom en överträdelse av det för
förstnämnda samhälle stadgade köttbesiktningstvång och hemfaller sålunda
under straffbestämmelsen i § 11 av lagen. Någon ändring av denna
bestämmelse i detta sammanhang synes sålunda ej påkallad. Däremot
torde en mindre jämkning i § 2 av lagen böra vidtagas i syfte att bringa
den i denna paragraf upptagna definitionen å köttbesiktningstvång i
överensstämmelse med den föreslagna nya bestämmelsen i § 6 mom. 3.

I samband med frågan om nyss angivna ändringar i slakthuslagen
torde jag få underställa Kungl. Maj:ts prövning jämväl ett av Göteborgs

Fråga om
ändring av
§ 2 i slakthuslagen.

Göteborgs
stads hälsovårdsnämnds

skrivelse den
8 maj 1917.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

stads hälsovårdsnämnd redan år 1917 väckt förslag om ändring av § 2
i samma lag.

I skrivelse den 8 maj 1917, som överlämnats genom länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län, har hälsovårdsnämndens första avdelning
anfört följ ande:

»Enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus den 10 oktober 1918 är
det förbjudet att i stad eller samhälle, där köttbesiktningstvång är gällande, ''till
salu hålla eller utbjuda’ till människoföda avsett färskt, rått kött av nötkreatur
m. in., därest köttet icke försetts med stämpel.

Såsom framgår av bifogade protokollsutdrag, har emellertid vid såväl polisdomstolen
härstädes som hos kungl. Göta hovrätt den tolkning av stadgandet gjort
sig gällande, att det står en butiksinnehavare fritt att i sin för köttförsäljning avsedda
och godkända butik upphänga, stycka och tillsammans med annat lagenligt
besiktigat kött utan några som helst isoleringsåtgärder eller försiktighetsmått, av
vilka kunde framgå, att köttet ej vore avsett för försäljning, förvara — till och med
på disken — kött- eller fläskvaror, som icke undergått vederbörlig besiktning och
sålunda icke försetts med i lag föreskriven stämpel. En sådan tolkning av slakthuslagen
gör ifrågavarande stadgande illusoriskt, omöjliggör för hälsovårdsnämnden och
dess besiktningsorgan nu ifrågavarande föreskrifters tillämpning och leder sålunda
till för kontrollen över födoämneshandeln farliga konsekvenser.

Någon rättelse av nu anmärkta missförhållande torde icke kunna vinnas annat
än genom en lagändring, syftande till förbud att i salubod förvara sådana kött- eller
fläskvaror, som på grund av icke undergången besiktning icke få till salu hållas
eller utbjudas. Med föranledande av framställningar i sådant syfte från stadsveterinären
härstädes har hälsovårdsnämnden ansett sig icke böra uraktlåta att bringa
denna angelägenhet till Kungl. Maj:ts kännedom för åstadkommande i vederbörlig
ordning av sålunda ifrågasatt lagändring.»

Av de i skrivelsen åberopade handlingarna framgår bland annat:

Handlanden A. J. Ahlberg i Göteborg hade av vederbörande åklagare efter
anmälan från hälsovårdsnämnden instämts till polisdomstolen därstädes under yrkande
om ansvar för det han i strid mot § 2 i slakthuslagen i sin affär i stora saluhallen
vid Kungstorget i nämnda stad styckat och å disken upplagt ett från Ulricehamn
mottaget parti färskt fläsk, som varit stämplat med bokstäverna U. T. B., vilket
betecknade Ulricehamns trikinbyrå. Besiktning å denna byrå berättigade icke till
varans försäljning i samhälle med köttbesiktningstvång.

Ablberg bestred, att fläsket i Göteborg hållits till salu eller utbjudits till
människoföda, samt uppgav, att hans avsikt varit att nedsalta detsamma för att
leverera det till regementen utanför Göteborg, till vilka han kontraktsenligt hade
rätt att lämna sådant fläsk. Han hade rådfört sig med sundhetsinspektören Widén,
som tillrått honom att låta två hälsovårdspoliser kontrollera, att partiet omedelbart
nedsaltades. Detta hade han gjort. Styckningen hade försiggått i hans butik i
stora saluhallen, enär han icke disponerade någon annan plats därtill och styckning
utomhus ej vore tillåten. Omedelbart efter styckningen hade fläsket nedburits i
källaren och nedsaltats, varefter karen plomberats.

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 186.

Widön hördes som vittne ocli uppgav, att sedan han först i telefon fått en
anonym förfrågan, huruvida fläsk, som stämplats i Ulricehamn, Ange säljas i Göteborg,
och till svar meddelat, att detta icke vore tillåtet, samt senare på dagen fått
anmälan, att dylikt fläsk saluhölles i Ahlbergs butik, han vid besök i butiken funnit,
att Ahlberg och hans personal varit sysselsatta med att skära ned fläskpartiet i
saluboden och hänga upp det på butiksväggen, under det att istrarna lades på
diskens yttre, åt allmänheten vettande del. Övriga varor voro placerade i samma
del av butiken. Vittnet såg ej, att allmänheten köpte av fläsket i fråga. Vittnet
hade, innan vittnet avlägsnade sig, lämnat Ahlberg de råd denne uppgivet.

Aven andra vittnen intygade, att fläsket frän Ulricehamn icke på något sätt
hållits avskilt från annat i butiken varande fläsk, vilket varit till salu.

I utslag den 19 maj 1916 fann polisdomstolen det emot Ahlbergs bestridande
ej vara lagligen styrkt, att han i Göteborg försålt någon del av ifrågavarande fläsk
eller till försäljning i sin salubod i stora saluhallen utbjudit detsamma, samt ogillade
på grund härav åklagarens talan. Göta hovrätt fann genom utslag den 10 juli
1916 ej skäl göra ändring häri. Hovrättens utslag har vunnit laga kraft.

Uti infordrat, den 27 juni 1917 avgivet utlåtande över hälsovårdsnämndens
nu ifrågavarande framställning har medicinalstyrelsen förklarat
sig finna den av domstolarna givna tolkningen av uttrycket »till salu
hålla eller utbjuda» vara från hygienisk synpunkt synnerligen olycklig,
alldenstund koutrollen över köttbesiktningstvångets tillämpande därigenom
rent av omöjliggjordes. Styrelsen har hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder därhän, att § 2 i slakthuslagen måtte erhålla sådan
förändrad lydelse, att i samhälle med köttbesiktningstvång icke endast
saluhållande m. m. utan även förvaring av ostämplat färskt, rått kött av
nötkreatur etc. bleve förbjuden å allmän saluplats och i butikslägenhet
m. fl. ställen. Medicinalstyrelsen har till detta ändamåls vinnande framlagt
förslag till omformulering av ifrågavarande paragraf.

\ ad i detta ärende förekommit synes mig utvisa behovet av ändring
i slakthuslagen i det av hälsovårdsnämnden och medicinalstyrelsen angivna
syfte. Uppenbarligen måste det för tillsyningsmyndigheterna vara
mycket svårt och nästan omöjligt att effektivt övervaka bestämmelsernas
efterlevnad, ifall kött, som icke får saluhållas eller utbjudas inom ett
samhälle, likväl skulle få förvaras därstädes i butik eller å annan plats,
där till försäljning medgivet kött utbjudes eller saluhålles eller beredes
till människoföda.

En ändring i antydd riktning i § 2 torde föranleda vissa jämkningar
i § 6 mom. 3 och § 9 i lagen.

I anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit inom jordbruksdepartementet
utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6

Medicinal styrelsen.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.

mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 angående köttbesiktning och
slakthus.

Departementschefen uppläser härefter det sålunda utarbetade förslaget
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen att antaga samma förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall och förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923